Simon Norrsveden - Groove

groove.se
  • No tags were found...

Simon Norrsveden - Groove

NEW ALBUMOUT SEPTEMBER 9TH.www.jamie-t.com


innehåll9 Martin McFaul ▲9 The Bear Quartet10 Skogshat och vardagsmat10 Underwater SleepingSociety13 Simian Mobile Disco14 Blågult guldBye Bye BicycleLisa PedersenPortrait Painter(s)Napoleon17 Simon NorrsvedenledareInspiration ochpånyttfödelseVarifrån kommer inspiration? Hurfår man den att flöda? Och löser sigallt om man blir inspirerad?Vi som gör Groove jobbar dagligenmed inspiration, vårt jobb gårut på att hitta intressanta kopplingarmellan vårt ämne (musik) ochlivet, dessutom har vi förmånen attom och om igen träffa inspirerademusiker och kreatörer och kännain deras syn på skapandeprocessen.Många spännande samtal har detblivit under dessa 14 år, men de mestspännande ligger alltid framför oss(puh, vilka tråkiga meningar – menjag tror du fattar vad jag menar).Därför förändras vi lite i höst.Sakta men säkert skaffar vi oss flersidor i varje nummer för att få platsmed de pratstunder eller iakttagelsersom vi tycker känns relevanta. Vi villäven att fler av våra läsare därute iSverige ska välja att få Groove hemi brevlådan (inklusive vår egensammansattaCD), därför slashar vi prisetpå vår prenumeration från 319 krtill 199 kr. Jävligt gött tycker vi, ochvi hoppas att just du ska sätta in cashenpå vårt plusgirokonto 184912-4och ange din adress så att du kommermed i familjen. Eller köp somen present till nån kompis, eller tipsanågon du känner. Alla vägar funkar.Musikbranschen håller på attåterfödas genom inspiration och nyalösningar. Sådana kommer du attse hos oss också. Vi vet att inspirationenföds i nyfikenhet, glädje ochengagemang och musik är ju denkanske största källan till alla dessakänslor. Och så mycket ny svenskmusik det finns därute. Damn! Detkänns mer spännande än nånsin!Inspirationen flödar ju av sig självverkar det som.Vår uppgiftär att pånyttfödasminst tiogånger om året.Då mår vi bra,och förhoppningsvispåverkarvi dig positivtockså. Och glöminte att tipsa ossom bra musik,vi vill ju hellerinte missa någotenda kanonband!!!Vi hörs.GARY LANDSTRÖMgary@groove.se18 Little Dragon ▲20 Arctic Monkeys24 Mew26 [ingenting]29 Magnus Carlson30 LiverecensionerThe Skull Defekts, JonathanJohansson, Love Is All, FiBBenicàssim33 Skivrecensioner39 Groove CD 6 • 2009STUDIOSEEKGroove är en oberoende musiktidningsom ges ut av Musiktidning i Göteborg AB.GrooveBox 112 91404 26 Göteborgwww.groove.semyspace.com/magazinegroovegroove.9mv.comTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sePlusgiro 18 49 12-4Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Landström, gary@groove.seRedaktör svensk musikJohan Lothssonjohan@groove.seLayoutHenrik Strömberghs@groove.seAnnonser & Groove-CDPer Lundberg GBper@groove.se0735–43 59 66OmslagsfotoGuy ArochCollageHenrik StrömbergGroovearbetare i detta nummerRebecka AhlbergJonas AppelqvistRasmus BlomAndreas BäckmanSimón BustamenteMathilda DahlgrenJulia DinomeNina EinarssonFredrik FranzénKristian GidlundAnna GustafssonTorbjörn HallgrenTryck Kungsbacka GraphicISSN 1401-7091Camilla KäckRobert LagerströmDaniel MagnussonMikael MalmborgMaria PetersonEmma RastbäckTor Rossing ÖbergBjörn SchagerströmMagnus SjöbergMathias SkeppstedtAnders TeglundÅsikter uttryckta i denna publikation är antingenskribenternas eller de intervjuades och speglarnödvändigtvis inte den ansvarige utgivarens, redaktionenseller annonsörers åsikter. För icke beställtmaterial ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange dåGroove som källa. Alla rättigheter är reserverade. Förbeställt material köper Musiktidning i Göteborg ABall förfoganderätt. Allt material lagras elektronisktoch publiceras på internet, eventuellt förbehåll motdetta måste göras före publicering. Tävlingsdeltagaresvarar själva för eventuell vinstskatt.6 Groove 6 • 2009


VINN!resa+boende+biljettdu och en kompis påReeperbahnfestivaleni Hamburg24–26 september 2009www.reeperbahnfestival.comtävla på www.groove.se


MARTIN MCFAULThe Bear QuartetThe Bear Quartet är fortfarande ett av Sverigesmest produktiva band. 14 album har man knåpatihop. Vi fick tag på Matti Alkberg.PELLE HOLMGREN/JESPER BERGFamiljeprojekt med fartMed debutskivan gjorde han sig en plats på singer/songwriterhimlen.Han hänförde med sköna atmosfärer och spännandeljudlandskap. På kommande Sha la love ger MartinMcFaul större utrymme åt rocken.Sedan förra skivsläppet har han spelati bland annat Ukraina och Tysklandoch i våras förgyllde han Soundtrack ofOur Lives Communion-turné genom attagera förband. På hans andra fullängdsplattaSha la love som släpps i början avseptember finns ett tydligt rock’n’rolltemaoch han bjuder bland annat på enFats Domino-cover.– Meningen har varit att skivanskulle vara mer blandad och ha merfart. Jag har tagit ut svängarna hårdareoch det finns en känsla av någon slags”rock’n’roll with a twist”.Arbetet med Sha la love, som ävensläpps i ett antal andra länder, har blivitlite av ett familjeprojekt. Förutomatt sambon Paula har designat omslagethar han spelat in tillsammans med sonenAron, a.k.a. Sharpchest. Dessutom harhan tagit hjälp av dottern Stella och sinandre son Olle som är med och körar.– Vissa låtar är inspelade i hemmiljöoch det tror jag spelar stor roll för hurskivan har färgats. Dom människor manjobbar med sätter mycket av prägeln.Min son håller exempel på med hiphopoch det kryddar på ett speciellt sett.Den största delen av arrangemangetstår dock hans kompband för och påplattan hörs även Jonas Gustafsson frånDivision of Laura Lee men också EbbotLundberg. Att Martin tagit ut svängarnaär ingen underdrift, för i det nya materialetfinns alltifrån existentiella sångertill rena bugglåtar. Alltihop bakom ettslags rock- och surffilter.Det är lätt att förstå att hans influenserär både många och vida, för MartinMcFaul kom tidigt i kontakt medmusiken. Han växte upp i en konstnärsfamiljpå Guldheden i Göteborg och ibarndomshemmet lyssnade man på jazz,blues och klassiskt. För Martins del blevdet senare mycket punk, surf och rock,vilket har skapat en bred inspirationskällai det egna musikskapandet. Hanbeskriver sig som ett Clashfreak samtidigtsom han älskar den psykedeliskatouchen i till exempel Love.– Man är ju egentligen ett fan somförsöker ta vara på den härliga energinsom finns hos sina egna idoler. Det ärviktigt att älska musiken och vara näraden.Enligt Martin McFaul är det inte enfråga om genre utan den röda tråden liggeristället i att det finns en stark melodi.– Jag tror lite på ett gyllene snitt imusiken. Vissa låtar är helt enkelt barakanonbra. Det melodiösa finns på olikasätt hos artister som Beach Boys, MaherShalal Hash Baz, Soft Machine, PJ Harvey,Velvet Underground och Stooges.MIKAEL MALMBORG– Orsaken till att det tog sån tid att ge ut denhär var dels att vi inte var ense om hur det skullelåta och kanske framförallt att vi inte fick ihopdet tidsmässigt. Dom andra i bandet har ju sinakarriärer, familjer och liv så det blev svårt att fåtill det.Bear Quartets övriga medlemmar är Jari Haapalainen,Peter Nuottaniemi, Calle Olsson, JejoPerkovic.– Vi fick ett erbjudande om spelning i Århus,Danmark med så bra betalt att vi inte kundetacka nej. Då tänkte vi det var lika bra att repain en platta. I samma veva hörde Adrian Recordingsfrån Malmö av sig och ville ge ut. Sen åktevi till Gröndalstudion och spelade in och plattankommer 9:e september. Allt föll ganska naturligtpå plats.Skillnaden mot tidigare är att den här gångenhar alla varit med och skrivit låtar.Har du kontrollbehov? Var det jobbigt attinte få bestämma?– Jag har inget kontrollbehov alls. Tidigare hardet varit jag som haft färdiga låtar när vi kommittill studion. Grejen med BQ är att det handlar omögonblick och tillfällen. Det är vår clou.Matti Alkberg, som förutom att spela medBear Quartet, även skriver på en kommandediktsamling samt under hösten ska ge ut ensoloplatta.– Jag har en stor platta i mig. En platta där jagvill ha med kända och duktiga studiomusiker.Typ vem då?– Loffe Carlsson på trummor typ, skrattarMatti. Men den skivan får vänta tills det finns tidoch pengar. Istället släpper jag en enkel platta.Enkelt inspelad, inte så mycket moll som jagannars brukar vara och lite ljusare texter. Och jaghar skaffat Myspacesida också. Det känns bra.PER LUNDBERG GBtävlingar,artiklar,bloggarwww.groove.sewww.groove.se 9


Skogshat och vardagsmatJag sitter under vindskyddet och grillar korv, sojakorven.Bredvid sitter Claes Ericsson, Galenskaparen.Han är solbränd och har varit här längre änjag. Det är ingen risk att missa när han skämtar. Dåskjuter han ut hakan och överdriver sin västgötska.Vi talar om hur det var förr, och försöker dra osstill minnes hur allt gick galet. Eller gâlet, som hansäger.”Folk tog mina ord på allvar” säger jag. ”Det varpennans makt.” Claes nickar medlidsamt. ”Jag skreven ilsken krönika om TV4. Den drog igång en häxjaktmot TV4:s chef Jan Scherman, mediemogulen.”Claes för ut hakan: ”Mogul, mongol, mangold!”.Jag berättar om hur jaghämnade här. TV4 hade avbrutitMichael Jacksons Dangerous-konsertredan efter denförsta låten. Efter en makalösöppning med Jam blev detreklam och nyheter och sportenoch ekonominyheternaoch mer reklam och sedanväntade man på en andralåt. Men först var det vädret.Sedan mer reklam. I krönikanbad jag folk meja ner TV4-ledningenmed maskingevär. Dåtände det till, folk vaknade ur husvagnsdvalan – detvar pennans makt! Men upploppet slogs snabbt nerav TV4. Jan Scherman var som Agent Smith i TheMatrix – överallt, odödlig, ond. Då flydde jag tillskogs. Ny sovplats varje natt. Ständiga mardrömmar.Hosta.Det regnar. Jag undrar varför Claes också lämnatcivilisationen, vad han gör här i skogen.”Det var TV4-hatet” svarar han, skjuter uthakan, men kommer inte på något skämt och drarlångsamt in den igen. Han säger att TV4 är ingetman skojar om. Att han flydde för att ingen hakadepå hans revolt.”Hatar du folk för det?””Inte då”, säger han, skjuter ut hakan och nästantjuter: ”Jag hatar inte folk, jag bara gillar migsjälv lite mer! Jag är förmer som de Geer. Jag medger,men det är bara ett manér!”.Han lägger sina knutna händer i knät och lermot mig med sluttande ögonbryn.”Men nu är vi här, utdrivna i skogen av TV4”säger jag och klämmer ut senap på korven. ”Jag föratt ha startat häxjakt och du för att ha misslyckats.””Tänk vad lika varandra vi är!” säger han ochskjuter ut hakan: ”Vi är som yin och yang – plingplong, klang! Vi är folkets falang! Vi skrämdes avett bombardemang och halvsprang, letade ett resonemangoch eller var det Pyongyang? Bara för att vihade talang… och en cykelslang!”. Han kryper ihopsom ett nystan, blir mindre och mindre ju fler rimhan kommer på. Rösten blir mindre också, till slutär där bara ett litet pip någonstans under en sovsäck:”Du ville ha ett bättre sammanhang och jag,jag behövde bara en liten, liten komplimang…”.Lite senare, när jag ätit upp korven, undrar jagom Scherman verkligen är en så väldig mediemogulsom det påstås.”Kanske inte. Men Scherman är en symbol fördålig smak!” säger Claes och skjuter ut hakan: ”Janär en kloak och jag har orsak att köra upp hansschabrak – därbak!”.KrönikaAnders TeglundAnders Teglund spelar i Convoj och Cult of LunaUNDERWATER SLEEPING SOCIETYMelankoliskmystikpop frånFinlandFinska sexmannagruppen Underwater SleepingSociety förmedlar en känsla av vilsen målmedvetenhetnär vi sätter oss på en gräsplättpå Europavox festivalområde i ett kvällssoligtClermont-Ferrand.Gällande deras superba bandnamn går förklaringenpå samma förvirrade tema, och kan kortsammanfattas med att det kom från en drömdär bandet ”först körde en van och sen förvandladestill delfiner. Och sen till sjöstjärnor.” Desvarar gärna lite svävande på frågorna och pillarpå gräs och solglasögon innan de beskriversin musik som ”progressiv pop, art rock” eller”whatever you like”.Klart är i alla fall att bandet uppmärksammatssom mer än så, och kan stoltsera mednågot som skulle kunna rubriceras som mystisk,skör och smått psykedelisk pop med starkaColdplayvibbar. Detta kanske förvånar medtanke på Finlands rykte som ett land där samtligableka och ganska långhåriga invånare hållermetalfanan högt.– Det finns tillräckligt många mörka metalbandi Finland. Vi är ju mörka i vår musik med,men på ett poppigare vis. Vi ville göra någotannorlunda, säger Okko Nieminen.– I Finland samlas folk på ett annat sätt än ityp Sydamerika. Det är ju en stereotyp att finnarinte är öppna utan tysta, och det är ju inte vi,men ja, visst är vädret en bra förklaring till allmetalmusik i Finland, det finns kanske inte såmycket annat att göra. Minus 30 grader liksom,säger Olli Varis.Gällande debuten Dead Vegas med sitt SalvadorDalí-inspirerade omslag och ansedda innehållberättar de inte så mycket mer än att detär ”tidlös pop”, men svarar på frågan om titelnatt den liksom albumet i det hela är något deär stolta över och att det ”just sounded reallycool”.– Vi ville att den skulle heta något som liksomvisar hur naturen kolliderar med det urbana.Vegas betyder glänta på spanska, och ja detlåter ju bättre än meadow så vi tog det. Vi villepeka på hur industrin våldtar naturen; kollisioneroch skillnader, säger Olli Varis.Efter nio månaders turnerande med DeadVegas ser de fram emot en planerad paus.– Vi ska helt enkelt ta en paus och sen börjaskriva på nästa album som jag tror kommer blirätt annorlunda från vad vi gjort. Dead Vegas ärlite som the end of the road för just den här grejenvi hållit på med. Vi har snackat om att skapaett nytt sound, utforska lite mer rent musikaliskt,men vi får se. Framtiden är oskriven, sägerSampo Fagerlund.NINA EINARSSON10 Groove 6 • 2009


To: annons@groove.seFrom: Per Lundberg GB Subject: helsida egen.om det går att göra den tvådelad. två stående 1/2 sidor.där ena halvan är grå och trist med texten. (insidan)Då/Förr/Tidigare.Prenumerera nu. Få 10 nr och 10 cd. Varje månad med ny bra svensk musik.319:-Inte så kul reklambudskap. Du blir inte glad av det här.Andra halvan är då sprakande färgglad med texten.Nu/Idag/ImorgonPrenumerera nu. Få 10 nr och 10 cd. Varje månad med ny bra svensk musik.199:-Jättekuligt reklambudskap. Av det här blir du jätteglad.Besök http://groove.se för mer info.--HälsningarPer Lundberg GBHead of Sales & marketingGroovePrenumerera!10 nummer10 skivor199:–plusgiro 18 49 12-4ange post- och mailadress


scp reklambyråPOPICALMUSIKER UR GÖTEBORGS SYMFONIKER TESTARGRÄNSER TILLSAMMANS MED ANDRA GRYMT BRAARTISTER. PÅ SAMMA SCEN. SAMTIDIGT.Göteborgs Symfoniker – en del avUNIVERSALPOPLABFRE 4 DECEMBERKL 21.00StenhammarsalenWESTOF EDENFRE 5 FEBRUARIKL 21.00StenhammarsalenVERONICAMAGGIOFRE 2 OKTOBERKL 21.00StenhammarsalenPLURA& CARLAJONSSONFRE 9 APRILKL 21.00StenhammarsalenSALEMAL FAKIRFRE 26 MARSKL 21.00Stora salenTHESOUND-TRACK OFOUR LIVESFRE 23 APRILKL 21.00Stora salenKONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER: TEL 031-726 53 10. KONTRABAREN: TEL 031-726 53 14. VARD 12–18, LÖRD 11–15. WWW.GSO.SEGÖTEBORGS SYMFONIKER ÄR SVERIGES NATIONALORKESTER. FÖRSTE HUVUDSPONSOR VOLVO. HUVUDSPONSORER STENA, GÖTEBORGS-POSTEN OCH SKF.


SIMIAN MOBILE DISCODjuriska syntar ochrobotteknisk erotikNär Simian Mobile Disco släpper sitt andra studioalbum Temporarypleasure har de i stället för att låta sig målas in i ett hörn gett musikenrum att finna ett eget liv. Deras flexibilitet och kärlek till arbetet är enoptimal grogrund för den processen.James Ford och Jas Shaw började redan2005 producera elektronisk musik undernamnet Simian Mobile Disco. Till en börjangjorde de sig främst ett namn på attremixa låtar av artister som Peaches, CSSoch Muse men 2007 kom deras förstaplatta med egna låtar, Attack decay sustainrelease, som bland annat innehöllden flitigt spelade klubbdängan Hustler.Uppföljaren annonserades redan ifebruari och strax därefter släpptes medkort mellanrum de två första singlarnaSynthesise och 10000 horses can’t bewrong exklusivt på Beatport. Två instrumentalaspår som flirtar med rå, melodisktechno. Förändringen i ljudbildenvar tydlig.– Dom båda låtarna var tänkta som enslags fingervisning av hur albumet skullelåta, förklarar James. Vi har försökt att taoss ifrån det tunga electrostuket vi börjadei. Redan på Sleep deprivation, somvar den sista låten vi gjorde på den förstaskivan, så rörde vi oss mer åt melodisktechno. Vi ville ha lite mer kosmisk discoaktigstil.Men tji fick de som väntade sig enhård, instrumental technoplatta. SimianMobile Disco skickade sina instrumentalspårtill vokalister som de kändekunde komplettera låtarna och blev självaförvånade över det fina gensvaret.– Vi fick tillbaka så många bra sångbidragatt det blev svårt att lämna någotutanför, säger Jas. Det förändrade helasättet vi såg på skivan och gav den en mersångcentrerad struktur.Att skapandet är en dynamisk, föränderligprocess ser de bara som positivt.Det finns till och med en ovilja att bliklassificerade och instängda i ett fack.– När man kan identifiera någotsom italodisco eller techno så är vi inteså intresserade men så fort något intefungerar på det sättet, när det börjaranta ett eget litet märkligt liv, då brukarvi tycka att det har något. När man interiktigt vet var det passar in, då passar detoss, förklarar Jas.Den gedigna musikaliska bakgrundengenomsyrar vårt samtal. De är bådainstrumentalister i grunden och hararbetat i hela spektrat från rock till hårddansmusik. Skaparglädjen är deras starkastedrivkraft och det är studioarbetetsom lockar mest. I sitt eget skrivandetalar duon om en transparent process därbåda är inblandade i alla steg av produktionen.– Vi kommer båda med musikaliskaidéer och vi kan båda hela den tekniskasidan, menar James. Vi fungerar lite somett tag team. Det är som att vi turas omatt producera varandra.Just balansgången mellan producentochartists rollen har haft en stimulerandeeffekt. James Ford har till exempel produceratprisbelönta skivor åt ArcticMonkeys och Klaxons.– Hela grejen med att plugga in mickaroch gitarrer och sånt är väldigt viktigför oss. Vi behöver inte nödvändigtvisimplementera det i SMD, men det är kulatt det inslaget finns där. Om man skavälja så är vi nog mer producenter änartister, även om gränsen mellan de bådaär oerhört luddig nuförtiden. Specielltinom elektronisk musik. Det är klart attvi kör livegig men vi blåser inte upp detpå monitorerna. Vi frontar inte med osssjälva.Ändå svarar de unisont ja på fråganom image är viktigt. Inför den nya skivanhar de samarbetat med en grafisk designerför att samla sin visuella presentation.– Vi har massor av idéer, men det ärbra att ha någon man litar på som kangöra verklighet av dem och hålla en rödtråd genom det visuella.Även låtnamnen på Temporary pleasurekänns genomtänkta och konceptuella.Titlar som Audacity of huge, Synthesiseoch Cream dream för tankarna tillrobotporr.– Jag antar att vi tittar en hel del pårobotporr, skrattar James.– Nej titlarna har vi tagit ur texterna.På de instrumentala spåren så är det nogbara knäppa arbetstitlar som klistrat.Vad framtiden bär i sitt sköte återståratt se, men de har precis inhandlaten hemmabyggd synt som är ett hopkokav kretskort och bräden från gamla modulärsyntar.– Den är löjligt stor. Den tar upp enhel vägg i studion. Den är hög som enmänniska och bred som en ko. Vi hållerfortfarande på att lista ut vad den kangöra.TOR ROSSING ÖBERGwww.groove.se 13


lågult guldLOUISE PEKKANENOSCAR HAGBARDLisa PedersenHar hittat fram elektronisktBye Bye BicycleDiscotrummor och finslipad ljudbildEn blå heltäckningsmatta. En affisch överskogens träd. En soffa, i den ett peppat ungtpopband i färd med att ge ut sitt debutalbum. Vibefinner oss i studion där skivan långsamt formats.Processen sträcker sig över två år och ByeBye Bicycle har under den tiden hittat sitt rättaelement, vänt och vridit på sin musik. De fickgod hjälp av producenten Mattias Glavå.– I början när vi spelade in var det lite som enuppfostringsanstalt. Fem tonåringar som skulleskärpas till, säger sångaren André Vikingssonoch skrattar.Vändpunkten under inspelningen kom, enligtAndré, då gästmusiker på bland annat stråkaroch saxofon gick loss på en av låtarna. Det blevett lyckat möte.– Det var då vi fattade hur det skulle vara, detvar då vi förstod att vi var någonting på spåren.Utvecklingen därifrån födde ett sound somlåter lyxigare än tidigare, för att använda Bye ByeBicycles egna ord. Laddade melodier på en bäddav drivna discotrummor.Men bandets allra första steg togs för nio årsedan i trakten kring det lilla västkustsamhälletBovallstrand. Replokalen var en bygdegård därde bland annat fick samsas med den lokala biodlarföreningen.– Vi hade nog varit sämre om vi kom frånGöteborg, säger gitarristen Jakob Schröder.– Jag tror att vi hade varit ett Göteborgspopbandpå ett sätt som vi inte är i dag, fortsätterAndré. Det som varit bra med att växa upp pålandet var att man inte hade någon koll påmusikvärlden, klubbar och så. Man hade barastått och repat hur mycket som helst och köptskivor. Man var inte mättad och hade med sigsitt eget uttryck.Skivan Compass är både enhetlig och uppdelad,som en bok där låtarna utgör kapitel medolika stämningar. Albumets sista spår, Footsteps,kallar bandet Vampyrrocklåten, två andra gickunder namnen Agenten och Ökenlåten underinspelningen.Kring skivbolaget Bonjour Recordings, somAndré startat upp, har det växt fram en ny aktivpopscen, med band som Bonnie & Clyde ochPortrait Painter(s).– Men vi är mer del av den scenen på ett socialtplan än ett musikaliskt, menar Jakob.BJÖRN SCHAGERSTRÖMDet finns två Lisa Pedersen på Myspace.En Lisa från Sverige som gör akustiskpop och en Lisa från USA som spelarhård techno. Svenskan fick lägga till sittmellannamn i adressen för att skilja demåt men nu, några år senare, märker honatt det musikaliska glappet minskar.– Min skiva blir mer techno än jagtrodde, säger hon. Lisa Pedersens finstämdaoch avskalade pop har fortfarandeen bra bit kvar till technogenren, menden arbetar sig mot ett mer elektronisktljudlandskap.– Jag insåg att det inte var så kul medbara akustiskt och tycker inte att manska vara rädd för att experimentera. Minmusik är fortfarande jag. Det gäller baraatt hitta den röda tråden och i mitt fall ärdet min röst, säger Lisa Pedersen.Hon bor i Göteborg och är mitt uppei inspelningen av sitt debutalbum. Mensamtidigt varvar hon studiotiden medsemesterrenovering av sin mammasgamla hus i Varberg. Inspelningsprocessenblir således ganska lång. Att bokaupp en studio för att spela in alla låtaroch sedan vara klar är inte Lisas melodi.– Det är inte så att jag är odisciplinerad,men jag är så extremt beroende avmin dagsform. Jag spelar in i en eller tvådagar i taget, sen behöver jag en paus.Som nu är jag i Varberg, här kan jag spelain och programmera lite. Sedan tar jagmed det till Göteborg där jag och minproducent plockar ut godbitarna.Skivan kommer att vara färdig i höst,men målet är att den ska komma ut tillvåren. Kanske släpps den genom ett skivbolag,kanske släpper hon den på egenhand.– Det finns något läskigt med bolagsom tar 90 % av kakan. Det är kittlandeatt göra allt själv. Att ha kontroll. Och jagtror på den här skivan. Det känns bra imagen, säger hon.Tillsammans behärskar Lisa och producentenUlf Dernevik tillräckligt mångainstrument för att kunna lägga all musikpå skivan på egen hand. Men för att undvikaatt skivan ska låta för polerad vill Lisase till att det bli några livetagningar också.– Då tar jag med mitt band till huseti Varberg. Vi lagar mat, spelar, trycker pårec och så sen tar vi det göttigaste.MARIA PETERSSON14 Groove 6 • 2009


OSCAR HAGBARDPortrait Painter(s)Pop – längre än till JazzhusetAllting började 2008 då skivbolaget BonjourRecordings artworker Alexander Gustafssonplötsligt presenterade eget låtmaterial undersitt alias Portrait Painter(s). Debutsingeln Forgive/forgetproducerades av Bad Cash QuartetsAdam Bolméus och Kalle von Hall.– Mitt mål, från början, med allt det här varatt få spela på Jazzhuset. Det trodde jag var stortnär jag bodde i lilla Sätila där jag kommer ifrån,säger Alexander lite lakoniskt.Nya singeln A future crime producerades avMattias Glavå som har klätt den driviga låten istråkar, vilket har blivit något av ett signum förvästkustpopen.– Den andra singeln släpptes väldigt anonymt,det är först nu jag lanserar den. Den låterrockigare och inte alls indie, just för att jag harspelat in med Mattias Glavå som har försökt fådet att låta så dyrt och påkostat som möjligt.Båda singlarna hamnar på en fyrspårs-EP tillhösten, vilken efterföljs av spelningar hemmai Göteborg. Men sedan visar det sig finnas merhögtflygande planer än så.– Jag vill göra ett konceptalbum. Det finnsliksom inget hjärta i låtarna jag har nu, det ärP3-material. På skivan blir det annorlunda. Såjust nu letar jag efter en producent som kansätta någon slags prägel på låtarna. Det kan blilågmält och akustiskt, men det kan lika gärna blien discoskiva. Det är melodierna som är grejen.Men Alexander Gustafsson har inte helt snöatin på musiken, han håller fortfarande på medartwork och konst. Han förklarar att han utövermusiken ska plugga konst och starta ett konstkollektivi centrala Göteborg.– Jag vill samla duktiga, kreativa personensom kan hänga tillsammans. Det här är vanligti Stockholm, det finns på hela Söder men inteett enda i Göteborg. Jag menar Sveriges bästamusik kommer ju härifrån.Sveriges så kallade bästa musik är ofta förknippadmed den göteborgspoppiga indiemusikenvilken Alexander inte alls vill blandas ihop med.– På en ny låt har jag till exempel stulit en helvers från Bob Dylans One more cup of coffee (valleybelow), men alla kommer säga att det låtergöteborgspop bara för att jag jobbar med BadCash-medlemmar.RASMUS BLOMNapoleonBlåögd soul-svängigt gängSkivförsäljningen faller. Intäkterna minskar.Utvecklingen rusar framåt, det blirallt enklare för en person att göra flerasjobb, och de stora banden ersätts i alltstörre utsträckning av de mindre.Uppsalas soulpopiga Napoleon gårdock mot tidens anda, och det nio manstarka kraftpaketet, komplett med blås,kör, klaviatur och klockspel, utgör ensällsam syn i svenskt konsertliv.Någon timme innan de ska äntraSödra Bars scen på Mosebacke i Stockholm,kliver jag in i logen, där bandet sitteroch smuttar på varsin öl, skojar ochskrattar. Rampfebern lyser med sin frånvaro.Det är uppenbart att man är minstlika mycket vänner som bandmedlemmar.Hur lyckas ni få något vettigt uträttat närni är så många?– Vi har ett gemensamt mål, menarAlexander Havelda, låtskrivare och pianist.Vi vill komma någon vart med musiken.Eller? Det är kanske bara jag?– Jo, det är klart, instämmer trumpetarenOlof Svensson. Och så umgicksvi ju faktiskt redan innan. Det har alltidfunnits en grundläggande vänskap.Men hur går själva låtskrivandet till?– Det är Alexander som skriver låtarna,förklarar bandets musikaliska stommeHenrik Gellin. Och sedan så arbetarvi ut dom tillsammans.– Du menar du och han, skrattarOlof. Inte ”vi”.– Ja, just det. Jag och han. Förlåt.– Och så ligger vi och käkar popcornoch kollar på film så länge, inflikar basistenAndreas Gerhardsson nöjt.Så då krånglar det aldrig?– Alltså, jag tror att alla vi här är överensom att det är något speciellt med attstå nio man på scen, säger Olof. Bådevisuellt och… Vad heter det? Auditivt?Men jag har bara hört skivan. Är det storskillnad på att höra er live och på skiva?– Det är mer fräs på oss live.– Och så är ju Johan vår största tillgång,säger Alexander och pekar på sångarenJohan Barrett. Han har en sådankarisma. Han är en perfekt pop-kliché.Det missar man på skivan.Debutalbumet har redan släppts ochlovordats i England, och i slutet av septemberlandar det till slut med en tungduns på de svenska skivdiskarna. Det ärett voluminöst alster, själfullt, sprängfulltav stora arrangemang och vällande känslor,smidigt paketerat i innerficksformat.Det är tajt, anglofil soulpop slagen guloch blå. Det är nio nävar som svingas iluften, men det råder ändå aldrig någontvekan om att det är ett enda hjärta sombultar i bakgrunden.– Det är en idé som presenteras, sägerAlexander. Och alla vi sluter upp kringden och åsidosätter våra egon för denkollektiva idén.– Ungefär som facket, skrattar Olof.– Jamen, allvarligt talat, säger Henrik,så tror jag att det lyser genom att vi kännerså för det vi gör. Så starkt.FREDRIK FRANZÉNwww.groove.se 15


TEXT & ACKORDTILL DE BÄSTA LATARNA.LÅTARNA.TAB B TILL RIFFEN. 79 KR.BESTÄLL PÅ:www.gehrmans.se/ackord


SIMON NORRSVEDENBjuder påsig självMONIKA MANOWSKAVilken är den näst bästa poplåten om Stockholm?Vad är det egentligen för skillnad mellan nektarineroch persikor? Är allt som står i Simon Norrsvedensblogg sant? Att hoppa eller inte hoppa? Frågor fårsvar när man träffar Simon Norrsveden.Jag träffar en varm men lycklig Simonprecis efter hans allra första festivalspelningpå Peace and Love i Borlänge. Hanhar det senaste året mest spelat klubbaroch småställen i Stockholm, men i och medsläppet av debutplattan i våras åker han nuut och möter sin publik i hela Sverige.Jag har just sett Simon le från öratill öra på scen, men frågar ändå och fårbekräftat att han trivdes. Han skriversenare om det i sin blogg ”Det var för ossheligt. Det var det största jag gjort. Niborde följa med på allt”.– Det var annorlunda än att spelahemma i Stockholm, för här känner manju inte så många. Detta känns mer på riktigt.Dom som kommer hit kommer välhit för att dom tycker om musiken.När man möter någon på festival ärett hett samtalsämne alltid vilka bandman vill se, och jag gör inte Simon till ettundantag. Oturligt nog åker Simon ochbandet för att kompa Lena Malmborgi Simons hemstad Värnamo och missardärmed Håkan Hellström och JonathanJohansson.– Men jag ska se mina kompisar somspelar; Promoe, Jonathan missar jag ju,men Hassle ska jag se i morgon.Apropå kända kompisar – i Simonsblogg skrev han en gång att han träffatFilip Hammar ute på krogen, tänkt ”jagmåste säga någonting”, frågat om hanfick ta honom på kuken, fått ett ja frånen ”skitfull” Filip och gjort det. Detta harjag tänkt på sedan det skrevs i januari, såjag tar min chans att fråga om det verkligenär sant. Det visar sig att det är det.En i bandet asgarvar åt min fråga. ”Fantastiskt”,tycker jag och ber att få skakaSimons hand.– Ja, den här handen har varit på FilipHammars pung. Jag tog ett kläm, kansketvå.Det finns många låtar om Stockholm,och när jag ber Simon utnämna en favoritförutom sin egen ber han mig omexempel. Vi kommer gemensamt fram tillatt Lars Winnerbäcks I Stockholm är enav de bättre kandidaterna.Att jag frågar om låten Ok babydet är dags att vi ska vinna allt leder inSimon på en berättelse om hur han ochhans kusiner tävlade om vem som kundehålla sig under vatten med hjälp av ensten längst tid. Han säger att han tänkteatt man skulle göra det med sin älskadenär man hittar den människan och frågarmig om jag tror på Gud. Jag svarar nej.– Inte jag heller, egentligen. Men omman nu tror att det finns ett liv efterdöden, så kanske det är så att den störstakärleken är så stor att den inte kan upplevasi livet, att man måste dö för att upplevaden. Så då hoppar man med stenen.En annan sak Simon har hoppat frånär universitetet – han pluggade fram tillsalldeles nyligen konst, kultur och ekonomi.– Det låter ju kul och intellektuelltoch så, men det var inte så bra. Nuska jag jobba halvtid som musiklärare iStockholm, och göra det här på halvtid.Om allt går som jag tror så kan detnog bli mer än halvtid om ett tag, tänkerjag tyst för mig själv, men coolt förungarna han ska undervisa, de kommersäkert att älska honom.Simon får en frukt kastad till sig iutbyte mot en cigarrett och vi börjardiskutera skillnaden mellan nektariner,persikor och aprikoser (inte stor). Sedanundrar han vad jag ska se på festivalen,jag nämner Detektivbyrån som ska spelainom en timme, och Simon berättar att desom satt framför honom på P3 Guldgalangick när Detektivbyrån spelade. Jag frågarom Simon hört Detektivbyrån-remixenav Jag är en vampyr, och då berättarhan att det ska komma ut en remix på enav hans låtar i dagarna. Man kommer attkunna höra den på myspace, säger han.– Jag kan inte säga vilken, men det ärväldigt spännande. Jag är lyrisk för attjag tycker att det är så bra.Dagen efter när jag går förbi festivalenscamping ser jag Simon och LasseLindh sitta i varsin brassestol och spelaför en skara stjärnögda unga tjejer. Detgör mig lycklig att de sitter där, trots denstekande solen, dammet och bajslukten,och ger av sig själva. Om inte det gerhopp om mänskligheten så vet då inte jag.ANNA GUSTAFSSONwww.groove.se 17


LITTLE DRAGONBeroendeav maskinerMänniska och maskin kan emellanåtte sig närmare varandra än vad mantror. Little Dragon har under de senasteåren inte bara blivit ett med ettoroch nollor, de har även finputsat sinunika blandning av electro, soul ochdrömska ljudmattor.“One more robot learns to be somethingmore than a machine. When it tries theway it does makes it seem like it can love.’Cause it’s hard to say what’s real whenyou know the way you feel. Feeling asynthetic kind of love dreaming a sympatheticwish.” (The Flaming Lips, 2002).Det nya millenniet var överstökat.Terminator 1 och 2 var redan gjorda ochden tredje skulle tas emot med skepsis.Då släppte The Flaming Lips Yoshimibattles the pink robots, en skiva somvände och vred på begreppen människa/maskin.Flaming Lips är knappast ensammaom att förmänskliga maskiner i sina texter.Band som Grandaddy, Super FurryAnimals och inte minst Kraftwerk harsett och försökt förstå länken mellanmänniska och robot. Senast ut att beröraämnet är Little Dragon från Göteborg.På Little Dragons andra fullängdarefinns ingenting som förklarar tematpå albumtiteln Machine dreams. Denhandlar snarare om bandets utvecklingoch hur de från debutens svala och merorganiska ljudbild allt mer trasslat in sig isladdar från halvanaloga syntar. Om hurde gradvis blivit beroende av maskinernaoch slutligen blivit ett med dem.– Vi ville lära känna våra datorerbättre. Det var i alla fall tanken medtiteln Machine dreams. Vem vet vad alladom där kretskorten håller på med närvi har stängt av strömmen? Antagligeningenting, men det vore ju roligt om domdrömde lite, säger Erik.Han är en av de tre ljudnördarna ibandet och även om hans tes om sovandemaskiner sägs med glimten i ögat sätterhan fingret precis där Little Dragonsmusik tar vid. Synteffekter som minnerom 80-talet, den monotona drömskamattan som bas och Yukimis själfullaröst mitt i drivet.I en lägenhet i Haga bjuder Fredrik påhemmagjorda chokladpraliner. Yukimihar serverat sydafrikanskt te runt ettgammalt träbord mitt i vardagsrummet.En behaglig atmosfär vilar mellan de vitaväggarna. Erik har lutat sig tillbaka i engrå säng och den siste draken, Håkan, ärförsenad och förkyld. När han väl gliderin i lägenheten har vi kommit in på frågorgällande inspiration och genrelöshet.Little Dragons musik anses vara svår attsätta in i ett särskilt fack.– I början tyckte vi att det var asjobbigt.Det var som att vi inte fick platsbara för att folk inte kunde sätta en etikettpå oss. Och när någon försökte blevdet oftast fel.Yukimi syftar på den triphop-stämpelsom bandet fick i ett tidigt skede, straxefter debuten. En debut som de till enbörjan var ganska missnöjda med, då deredan hade gått vidare mot ett mer syntigtljud. Men skivbolaget hade en klarbild över hur de ville att Little Dragonskulle låta så det var bara att bita ihop.– Så här i efterhand tycker jag denär grym, tillägger Erik. Men det vi villemed andra skivan var att få lite mer dans,lite mer knockout. Vi ville göra nåt meruppåt.Trots att genrestämpeln svävar frittmellan synt, electro och soul på Machinedreams kan man skönja vissa klara spår.Som de Art Of Noise-syntiga effekternai Looking glass. Eller i Feather, varslomma disco lunkar på som en datorsom försatts i viloläge, men i smyg pumparvidare, allt medan Yukimi sjunger isömnen. När jag frågar om de lyssnademycket på Norges space disco-kungarLindstrøm och Prins Thomas när Featherspelades in skakar alla på huvudet. Ingenär inlyssnad. Feather bara kom. Kanskefrån yttre rymden, eller genom drömmar.Eller genom kretskort som vägrar vila.Det där med att hitta en gemensaminspirationskälla för samtliga i bandetär en omöjlighet. Skaparandan är iställeten mix av Prince, Depeche Mode,LCD Soundsystem, James Holden medflera. Från dancehall till r’n’b, från jazztill soul. Genom konst och genom mötenmed nya kulturer. Genom segdragna bil-18 Groove 6 • 2009


sKLUNGANDOUGSTANHOPEJOHNPINETTESTEVEEARLESUPPORT:RHETT MILLERfärder över kala landskap i Amerika,med minimal house på högsta volym iett försök att inte somna. Från händelsersom fäster sig.– Men främst är vi väl inspirerade avvarandra, hur klyschigt det än kan låta.Vi är ju inte med i nån kollektiv grupp istan utan har vår egen lilla studio. Ochdär hänger vi, säger Yukimi.Kanske är det också därför LittleDragon skiljer sig från den typiska Göteborgsscenendär alla samarbetar medalla.– Syftet med vår musik är väl inteatt sticka ut, men att kanske göra musiksom känns spännande. Jag har blivitjävligt uttråkad av ny musik, som kännsväldigt ostimulerande. Nu säger jag inteatt vi gör världens bästa musik, menman vill ju höra nånting nytt, bli stimuleradmed ljud, menar Yukimi.Kan ni minnas nåt särskilt tillfälle eller ensärskild händelse då ni som band bestämdeer för att låta som ni gör?– Det har nog vuxit fram. Men jagbrukar på tänka på när vi gjorde enmassa tester. Vi hade alla möjliga stilaratt välja mellan. Sen kom vi till en punktdå vi kände att vi bara var i härmstadiet,så vi tänkte att vi kör vår egen stil. På ettav testerna fastnade vi alla för ett upprepande,minimalistiskt beat. Och det bleven del av vårt sound, en grund att stå på,säger Yukimi.Alla i Little Dragon, förutom Håkan,har känt varandra sedan högstadiet,men det var först i Hvitfeldtskas musiksalsom projektet började ta form. Femår senare var de ett sammansvetsat banduppbackat av det engelskbördiga skivbolagetPeacefrog. Att skivbolaget harsitt säte i England ser bandet som en avanledningarna till att Little Dragon ärstörre utomlands än hemma.– Sedan har vi ju inte känt oss såaccepterade här hemma, säger Yukimibittert. Efter vår första spelning, somvar i Malmö, fick vi en sån helvetesrecension.Det var som att man tänkte attden här människan hatar oss. Texternavar barnsliga och musiken var omodern.Allt var fel.Så här med facit i hand kan mantycka att den hårda kritiken var obefogad.Faktum är att Little Dragon harhyllats världen över för sina egensinnigaspelningar, vilket bland annat har gettdem sju datum som förband till TV OnThe Radio. Några dagar efter intervjunbeger de sig till Kina för ett fortsatt turnerande,med en liveshow som gärna tersig olika från gång till gång, medveteteller omedvetet.– Vi gillar det utåtriktade. Nån syntsom tar över, säger Erik.– Nåt som pajjar, Yukimi tittar motErik.– Inombords, tillägger Fredrik.– Och inombords på synten, avslutarErik.DANIEL MAGNUSSONSTUDIOSEEKHEATHERNOVASUPPORT:BEN TAYLORMARCUSBIRRO


ARCTIC MONKEYSLyckat experi20 Groove 6 • 2009


ent i öknenFör fyra år sedan hade fyra killar från Sheffield det snabbast säljandedebutalbumet i brittisk historia. Fansen och pressen tog emot ArcticMonkeys med öppna armar och deras musikaliska resa har nu anläntpå plattform nummer tre.Nu berättar Alex Turner och Nick O’Malley om ett album där desytt ihop texter från sömnlösa nätter, utökat gitarrbiten och om hursvenskar får dem att känna sig underlägsna.GUY AROCHwww.groove.se 21


Alex Turner går och hämtar en flaskavatten och några ingefärskakor medanNick försvinner iväg på toa innan intervjunkan starta. Vi befinner oss på pubenFellows uteplats i Londons King’s Cross.Det är en solig dag och pilotglaspryddaAlex cigarettpaket är flitigt besökt. Hanbeskriver med eftertänksamhet den åttamånader långa eskapad som resulteradei skivan Humbug.– När vi senast spelade live ihop i slutetav 2007 så gillade vi den rockigaremer aggressivare sidan av musiken. Närvi började repa ihop igen förra året såblev tempot mer upbeat och stilen mörkare.Nick och jag satt uppe och snackadeen natt under den här tiden om vilkenriktning vi ville ta. Kanske skulle vi halite mer bredd på låtarna och inte var såtraditionellt Arctic Monkeys, börjar Alexsom tar kommandot medan Nick sittertillbakalutad och lyssnar.Först var tanken att bandet skullestanna i England och spela in den nyaskivan själva och även stå för produktionen.Alex berättar att han egentligen intetrodde att de var redo för det. Killarna ärstora fans av Josh Homme från Queensof the Stone Age vilket Laurence Bell frånderas skivbolag visste. Efter att ha settdem spela tillsammans igen föreslog hanatt de kunde använda just Homme somproducent.– Vi var genast med på noterna ochskickade över några av våra demos. Detvar viktigt för oss att komma iväg frånEngland för att komma ur vår bekvämlighetszon.Homme var helt på, så viåkte till hans hus i Joshua Tree, fortsätterAlex.Nu var det första steget av inspelningenpå startbanan. Efter att skivbolaget nickatja till förslaget blev det två resor tillRancho De La Luna mitt i öknen i Kalifornien.Vad som först var tänkt som ettrent experiment, visade sig sätta prägelpå hela skivans sound.– Att hoppa på ett plan och åka ut idet okända var spännande eftersom manmed vår kaxighet tror att man vet vadsom väntar en, typ en alldaglig studiooch en kaktus, men när vi kom dit vardet liksom ”wow”! Det blev en vecka däroch en vecka i Hommes studio i LA. Efteråterkomsten till England sov vi på det etttag, för att sedan åka tillbaka till JoshuaTree i december. Där gjorde vi ännu ettset, förklarar Alex och Nick fyller i:– Öknen var en värld vi aldrig hadevarit i förut så det var ett fint äventyr.Efter en tequilatät turné i Australienåkte kvintetten till New York för att fortsättainspelningen, nu med James Fordfrån Simian Mobile Disco som producent.Ford producerade även Alex Turnerssidoprojekt Last Shadow Puppetsoch är en god vän till bandet.– Det går inte att komma undanhonom. Det finns lite Ford i oss alla, smilarNick.– Man kan inte förneka det när manvaknar på natten och tänker Ford-tankar,fortsätter Alex. Skämt åsido så är vi väldigtfästa vid James. Han var med när viturnerade i Australien och hörde då ettpar av våra nya låtar. Eftersom det fortfarandekändes som att det saknades någrapusselbitar på den planerade skivan varFord ett självklart val.Alltså blev produktionen delad mellanFord och Homme och inspelningen blevdärför en förlängd process. Alex påpekarupprepade gånger att de starka riffenoch det psykedeliska soundet kom frånökensessionerna. Kanske vill han redanfrån början kasta undan eventuella spekulationerom att skivan skulle ha identitetsproblemeller för starka influenser.Groove har fått lyssna på låtarna i förvägoch har inga sådana tvivel. Tvärtom! Detnya materialet, om än annorlunda ochvågat, är definitivt sammanhängande.Både inspelningsplatserna och producenternahar haft inflytande men det finns enklar Arctic Monkeys-identitet.– Det vi gjorde i öknen satte humöretpå skivan så det var egentligen baraatt slutföra vad vi började där, utvecklarAlex. Det är ett mer gitarrbaserat albumän dom tidigare, med gitarrsolon på domflesta låtar. Dessa var uppmuntrade avJosh Homme. Vi spenderade längre tid änvanligt på inspelningen under hans handledning,men blev inte trampade på tårna.Ibland behöver man någons åsikt närman inte är säker på vart något är på väg.Arctic Monkeys medlemmar har spenderattid på olika projekt men har intevarit på radarn som ett band sedan 2007.Detta ändrades i och med deras januariturnéi Nya Zeeland och Australien.Humbug har de jobbat med tillsammanssedan mitten av 2008.– Vi gjorde det andra albumet Favouriteworst nightmare på väldigt kort tid,och ville då mest ömsa skinn efter debutalbumet.Under den här tiden tog Nicköver efter basisten Andy Nicholson. Viville demonstrera för oss själva och förpubliken att vi hade mer att kommamed än Whatever people say I am, that’swhat I’m not. Det var rätt för oss då mendenna gången kände vi att vi ville ta mertid på oss och reflektera över låtarna.Därför är detta album mer genomtänktmed en djupare tankeprocess än detförra. Och vi hade väldigt roligt underinspelningstiden. Egentligen hade vi velatha en månad till i New York, erkännerAlex.Frontmannen och låtförfattarens texterhar varit igenkännbara genom denpoetiska, lågmälda tonen och de sociala22 Groove 6 • 2009


GUY AROCHkommentarerna. På detta album har hanöverträffat sig själv med historier ochanalogier med överjordiska teman. De ärobskyrare och har en känsla av ökenödslighet,likt en sandstorm som trasslat insig i en bisarr drömkarusell.– Texterna skrevs när vi var på turné2007. Vi sov inte så mycket, vaknade uppvid fyra på morgonen och skrev massorför att kunna somna om. Det var intesom att ”åh det här är en jättebra idé”,med diktafonen klar under kudden, utanhade ett mer avkopplat förlopp. Alla tankarsom inte fick plats i mitt huvud fickkomma ut under dom nätterna. En del avdom andra texterna var mindre improviserade,berättar Alex och kisar.Innan albumet släpps i Sverige den 26:eaugusti kan fansen höra de nya låtarnanär bandet spelar på Way Out West. Såvad tycker the monkeys om Sverige ochfinns det ytterligare en monkey i bagaget?– Vi har varit i Sverige ett par gångernu och gillar det verkligen! Det är märkligtatt det inte blir mörkt förrän typ tvåpå morgonen och att alla är så långaoch vackra. Det får oss att känna oss liteunderlägsna, avslöjar Nick.– Vår vän Mr John Ashton kommeratt hjälpa till på keyboard när vi spelarlive, förklarar Alex.– Det är mycket mer orgel och liknandepå albumet, man kan ju inte uteslutadet från livespelningarna, tillägger Nick.John är en mycket bra musiker som ävenspelar ihop med The Last Shadow Puppets.Han brukade vara vår ljudsnubbemen han är mycket lyckligare på scen.Arctic Monkeys snabba väg in imusikbranschen kan delvis spåras tillfansidor och hemmagjorda demos somstyrde förbi skivbolag och den traditionellasäljstigen. Jag börjar ställa en frågaom vad de tycker om olaglig nedladdningnär Nick avbryter.– Åh dom piraterna, jag trodde dumenade vad som har hänt på havet nyligenmed pirater, brister han ut och småskrattar.Jag tycker att om folk vill laddaner så är det okej. Vi får väl skaffa osssponsorer från Yorkshire Tea eller något,skaffa pengar på den vägen, eller säljaArctic Monkeys-produkter. Dom somladdar ner har antagligen inte pengar attköpa musiken för. När jag var fattig studentbrukade jag låna album av kompisaroch kopiera dom, så jag förstår.Arctic Monkeys har gått från att haflugit in i popbranschen med den digitalaåldern till hjälp som spinkiga ynglingartill att nu testa rockbyxor och varahuvudband på sommarens arenor. Somavslutning ger jag en mening från låtenPretty visitors: ”What came first, thechicken or the dickhead?”Smaka på den!JULIA DINOMEwww.groove.se 23


MEWDanmarkshetastebandDen danska musikscenen har aldrig mått bättre.Det säger Jonas Bjerre, sångare och gitarrist i detdanska alternativa drömrockbandet Mew någratimmar innan de går på scen på Roskildefestivalen,festivalen de är uppväxta på.– Den danska musikscenen har växt såmycket dom senaste åren. Det är någontingsom är bra med globaliseringen ochkrisen inom musikindustrin. Folk kaninte tjäna så mycket pengar som dom ärvana vid men dom bryr sig inte, dom görmusik ändå. Artisterna kommer alltid attjobba på, precis som folk som går till sjutill-fyra-jobb,säger Jonas Bjerre där hansitter i en arbetarcontainer backstage ochger intervjuer.– Jag kommer ihåg i gymnasiet, närett nytt band kom sa man alltid att domnästan lät som något annat band. Nufinns det band i Danmark som har ettmer unikt sound.Han har på sig grå jeans och blå tröjamed en brun cardigan över och det ärsom om ett stort lugn vilar över honom.Han känns jordnära och stabil och intealls lika svävande och drömsk som uppepå scen. Det är som magi åt båda hållen.Det känns fortfarande som att Mewspelar i en egen genre. Kanske är detJonas Bjerres ljusa speciella sångröst somgör att inga jämförelser känns rättvisa.Det skulle vara Sigur Rós i så fall. Påscen liknar stämningarna varandra ochkänslan av att som åskådare vara inne ien dröm, men att samtidigt veta att det ärjust en dröm och på det sättet känna sigdistanserad, är densamma.Den visuella känslan förstärks medfilmsekvenser i bakgrunden. Jonas Bjerrebrukar göra animationerna, men den härgången har de fått extra hjälp från någramusikvideokillar.– Det har varit lite strul med teknikenoch vi har inte hunnit testa dom än.Men jag tror att dom ska fungera ikväll.Annars får vi köra utan, vi får se, sägerJonas Bjerre utan att visa några bekymmersrynkori pannan.Det är två år sedan de turnerade senastoch nu har de precis inlett en världsomfattandeturné som support till Nine InchNails blandat med festivalspelningar.Bland annat ska de besöka Storsjöyran,inget lätt namn att uttala för en dansk.– Det känns toppen samtidigt som detär konstigt att vara ute på turné igen, detvar ett tag sedan.Den 25 augusti släpper de sitt femtealbum No mores stories are told today


I’m sorry they washed away. No morestories the world is grey I’m tired let’swash away. Första albumet med tre medlemmaristället för fyra. År 2006 lämnadebasisten Johan bandet då han skullebli pappa. Redan då stod det klart att haninte skulle ersättas med någon ny medlem.Det skulle bli konstigt då bandmedlemmarnaär uppvuxna tillsammans ochdelar många minnen. Men vanan finnsredan där, bandet har hunnit turnera endel sedan avhoppet.– Han hade också utvecklats annorlundamusikaliskt än oss andra och startadeett nytt band med sin flickvän, somheter The Storm och är mer mörk rock,säger Jonas Bjerre.Jonas berättar att det nya albumetär annorlunda, precis som alla Mewsalbum. Förra skivan var väldigt mörkoch nu ville de göra något varmare. Mentexterna är fortfarande en mix av ljustoch mörkt.– Den nya skivan är den mest funkiga.Inte funk som i James Brown, men funkpå vårt sätt.Mew fick sitt genombrott år 2003då de slog i England. Med det följde enbro över till Danmark där de tidigarebara varit ett obskyrt undergroundband,enligt Jonas själv.– Jag är skeptisk till ”local management”.I Danmark finns det många somsäger att dom är managers och vill görakarriär i USA, men jag tycker att domborde fokusera på Skandinavien och låtanågon annan ta hand om USA. Jag troratt det är annorlunda i Sverige eftersomni har en så lång historia av musikexport.Ni har haft så många lyckade band ochni har riktigt bra managers i Sverige.Dom är mer professionella. Vi är lite merkaotiska här, säger han och skrattar.Jonas Bjerre tycker inte att det ärnågon fördel att komma från ett landsom Danmark, som inte har en stormusikexport.– När vi spelar i USA tror jag inte attdom bryr sig om att vi kommer från ettkonstigt land i Europa. Det är musikensom är det viktiga. Jag vill gärna att folkska tycka att vi är exotiska.Själv lyssnar han på flera danskaband, till exempel postrockbandet Symptomes,Queen United och Oh No Ono,som han önskar att han hade hunnit sepå festivalen och som stundtals påminnerlite om Mew.– Det finns många postrockband iDanmark men också många intressantapopband. Men inte alls som ni har deti Sverige där många band kommer ut iEngland och USA. När vi kom ut hadevi kontrakt i England och nu har vikontrakt i USA. Det är inte alls särskiltvanligt för ett danskt rockband, sägerJonas Bjerre som trivs med att nu liggapå Sony.Att sjunga på danska har aldrig varitnågot alternativ för Mew. De gick i eninternationell skola, lärde sig engelskasnabbt och lyssnade på engelska bandoch det kändes mest naturligt att sjungapå engelska. Men Jonas Bjerre säger attdet fanns en period då väldigt mångaband som sjöng på danska och att detfortfarande finns många, även om de ärfärre än förut.– Jag tycker att danska kan vara ettvackert språk om rätt person talar det.Dom flesta som sjunger på danska gördet inte bra. Men dom få som gör det bragör det helt fantastiskt.Några timmar senare är kön till scenenlång. Bakom scen sitter Jonas Bjerreoch hans bandkompisar och tar ett glasvin och Jonas värmer upp med andningsövningar.Sedan skriker de ett magisktord till varandra och går ut på scen.Filmsekvenserna fungerar. Alienliknandedansande dockor syns i bakgrundenoch delar av bandet bär liknandemasker när en låt från nya skivan spelas.Special från nya EP:n spelas infören skönsjungande publik. Annars ärde återhållsamma med de nya låtarna,men publiken har inget emot att de firarav klassiker som Am I wry?, No ochSnowbrigade istället. Jonas Bjerre harsamma kläder på sig som under intervjunfrånsett att han har bytt färg på t-shirtenfrån blå till röd. Trots scennärvaron ochhans ickeimage känns han onåbar uppepå scen.CAMILLA KÄCKwww.groove.se 25


[INGENTING]HENRIK MÅRTENSSONMellan frälsning och undergångMed hjälp av Gud, Skåne, Jari Haapalainen och en Brainpoolmedlem har [ingenting]bytt handklapp och lo-fi mot en mer bombastisk ljudbild och ödesmättad stämning.Efter två småskaligare albumproduktionerutan egentlig producent ville[ingenting] göra något annat. De repadesom besatta och spelade in en demo pårekordtid; det blev 18 låtar på en dag.Sen plockade de upp telefonen och ringdeen gammal idol och frågade om han villeproducera. Det ville Jari Haapalainen.− Jari var ett ganska självklart valfrån början, dels eftersom vi alla gillarBear Quartet men även eftersom vi hyseren sån respekt för vad Jari står för ochdet han gjort. Vi ville ha nån där vi kändeatt vi kunde lita på den personen till 100procent, och där vi gör vårt och han skötersitt. Det var viktigast för oss, sägertrummisen Mattias Bergqvist.När Jari väl tackat ja dröjde det intelänge förrän bandet var på väg ner tillSkåne och Brainpoolmedlemmen ChristofferLundqvists smått legendariskastudio i Vallarum, där bland annat PerGessles tre senaste skivor spelats in.− Det var jävligt skönt att kunnakomma bort från Stockholm och spelain den här gången. Komma bort frånSöder och alla distraktioner. Sen räcktebara budgeten till tre dagar där nere, menChristoffer gick runt där som nån slagsprofessor som har koll på allt. Både hanoch Jari fattade direkt vad vi ville göra, sådet gick väldigt snabbt och smärtfritt.Nya skivan Tomhet, idel tomhetsom alltså avlats fram under ChristofferLundqvists och Jari Haapalainensbestämda men förstående händer, rör sigi ett annat ljudlandskap än föregångarna.Christopher Sanders stämma har poleratsoch arrangemangen är svulstigareoch mer precisa. Indiepopens distadegitarrer och experimenterande har fåttlämna plats för en mer välproduceradgitarrpop. Något som Mattias tror berorbland annat på att de anlitat en professionellproducent den här gången.− Alltså vi har ju inte kunnat få tillden här typen av sound tidigare. Nu harvi arbetat med personer som har somjobb att producera musik och då blir detnog lätt lite större och bättre helt enkelt.Vi har aldrig velat vara ett lo-fi-band pådet viset. Jag lyssnade på vår första skivai veckan och jag tycker den låter grymtockså, fast på sitt sätt. Men det var ändånågra år sen och det känns inte som omvi skulle kunna låta på något annat sättjust nu än som vi gör på nya skivan.Även textmässigt har man bytt terräng.Där den förra skivan hade en nostalgisklängtan över sig kan Tomhet, idel tomhetsnarast beskrivas som en kronologisk resafrån frälsning till undergång, med Gudsom följeslagare – från första spårets lovsångHallelujah! till domedagsprofetian isista låten Låt floden komma.− Visst finns det en viss röd tråd i skivan,kronologin är genomtänkt och detär ingen slump att låtarna ligger somdom gör. Sen tycker jag det är underbartom vår musik kan få folk att fundera ochgöra egna tolkningar. Gudstematikenkan jag inte säga så mycket om egentligen,framförallt handlar väl låtarna omnuet, om hur det är att leva idag liksom.Så här i efterhand kan man väl konstateraatt ert val av bandnamn faktiskt hamnadei fokus istället för som det var tänkt, attlämna plats åt musiken?− Ja, vi gjorde väl totalt fel där heltenkelt, haha. Det som det resulterat i ärväl att folk har fått vara lustiga och attvi har svårt att turnera i Norge. Där finnsett ganska stort hårdrocksband som heterIngenting. De mailade vårt bolag Labradorom att vi måste byta namn eftersomdom äger rättigheten att heta Ingenting iNorden eller nåt sånt. Vårt svar blev dåså klart att medan de heter Ingenting såheter vi faktiskt ingenting, och dessutominom klamrar. Dom godtog det.ANDREAS BÄCKMAN26 Groove 6 • 2009


Trångt framförscenen?L I S T E N T O T H E W O R L D !MUSIK OCH LJUDKONSTFESTIVALVÄSTSVERIGE 24 SEPT - 4 OKTT he Drone Peopl e | Rhys Chatham (us) | S l eepArc hive (de) | Shac k l eton (uk) | KROUMAT A |PHILIP JECK (uk) | Gageego! | tuuune-in.c om +Expop! studio Kokokaka | GSO | Dånk! | Musiq ueMixte/GRAME (fr) | A T HELAS (dk) | 2nd EuropeanCompetition for Live E l e c tronicMusic | iDEAL RHYT HM RIT UAL!www.listentotheworld.seDet gillar vi! Men i andra sammanhang är trängsel och högpuls inte lika positivt. Inte när kycklingar, grisar, hönor ochandra djur står tätt sammanpackade i djurfabriker, underlånga djur trans porter och på slakterier.Tycker du precis som vi att vårt sätt att behandla djur ärhelt uppåt väggarna? Vill du vara med och förändra djurenssitu ation? Stöd vårt arbete – bli Djurfadder! Anmäl dig påwww.djurensratt.se/StodOss, du får en present som tack.Läs mer om vårtarbete för djuren påwww.djurensratt.se


MAGNUS CARLSONMissförståddjazzsångareDen andra septemberär mannen med röstentillbaka. Den här gångengår han till botten med endröm. Efter många om ochmen lyckas Grooves KristianGidlund till slut träffaMagnus Carlson för attgenast konstatera att hanaldrig varit borta.Magnus Carlson är en man som trivs.Inte bara som flaggskeppet i WeepingWillows armada, på Söderstadion, somöverstepräst i det anglofiliska templetBangers ‘n Mash, utan också sommusikalisk kollaboratör med exakt hurmånga artister som helst. Han står fören produktivitet som får kollegor i branschenatt rodna av hedonism.Dessutom är han förälder. Därför ärdet inte konstigt att det tar oss nästan tvåmånader innan vi hittar lämplig tid ochplats att ses. Att kalla Magnus för en manmed många järn i elden är en grav underdrift.Aldrig hört talas om utbrändhet?– Nja. Jag gör faktiskt bara det jagvill. Det är lyxigt. Samtidigt finns detmycket jag tackar nej till. För mig är detviktigt att kunna stå för allt jag gör.Lyckas du stanna upp och känna tacksamhetför det du gör?– Det gör jag hela tiden. Jag är gladför det jag har. Känner ödmjukhet införlivet. Jag brukar tänka att det man görför andra gör man för sig själv. Men…det är inte alltid man orkar leva efter det.Men man försöker, säger han och vriderpå sig. Det kan bli så högtravande att talaom sina goda sidor.Dina dåliga sidor då, är det bekvämare attprata om dem?– Nej. Dom vill man bara förbättra.Så är det väl. Men om lyckan vänder i morgon.Är fabriksgolvet den värsta mardrömmen?– Nu känner jag inte så. Men för ungefärett år sen… kom jag in i en svacka.Det hade med skivbranschen och allt attgöra. Jag har försörjt mig på musik sen1997 och jag såg hur branschen förändradesoch började undra om det var värtdet. Men vad skulle jag göra istället? Jaghar ingen utbildning. Sätta mig i kassanpå Konsum? Det skulle kännas knepigt.Ja, du har ju varit med när branschen måttriktigt bra och nu under kölhalningen.– Visst finns det skillnader. Förr turnerademan för att göra reklam för skivan.Nu gör man en skiva för att turnera ochdärifrån få ihop till brödfödan. Sen kanjag som skivsamlare tycka att det är tråkigtatt en fil på datorn ska ersätta detklassiska albumet. Men man kan intesitta och gnälla över det.Och Magnus Carlson är ingen gnällspik.Tvärtom. Han är en ödmjuk mansom är lika taktisk som han är spontanoch som i höst dyker upp i en ny skepnad,med skivan Magnus Carlson &the Moon Ray Quintet på legendariskaetiketten Blue Note. Processen med detkommande albumet började med ettoväntat närmande. Kjell Andersson,A&R på EMI, skickade på tidlöst manérett brev med en fråga om intresset av attspela in en jazzplatta. Magnus kände sigmer än lovligt bönhörd.– Jag ska erkänna att jag många gångerkänt mig missförstådd. Jag är ingenrocksångare. Idén med jazz hade jagburit med mig länge och så plötsligt dökdet där erbjudandet upp. Det kändes somom Kjell verkligen förstod mig. Vi satteoss ned, funderade på låtar och till slutfick Goran Kajfes, Sveriges främsta inomgenren, komma med sin åsikt innan hanbörjade arrangera låtarna. Det här är enskiva som jag är fruktansvärt stolt över.Vill du höra?Svaret är givet och i den okristligavärmen lämnar vi den gröna oasen mitti Stockholmslarmet. Efter ett par minuterär vi framme vid Magnus lägenhet.Skivan sätts på. Ljud från högtalarna.Värme framförd som om det gällde livetoch överst en oslagbar röst. Skivans elvaspår omfattar allt från Paul Wellers Youdo something to me, ”den vet jag atthan kommer älska”, en klubbig Sea lionwoman till Willow weep for me, den förstalåten Magnus kände att han ville hamed på skivan.– Det sista jag ville var att göra enskiva med en massa standards. Detlyckades jag undvika. Däremot tror jagatt musikerna tycker sig ha gjort en popplatta.Det tycker inte jag. Jag har gjorten jazzplatta. Och nu vill jag göra en till.KRISTIAN GIDLUNDwww.groove.se 29


liveTHE SKULL DEFEKTSNorberg Festival, 090801GGGGStämningen i luften: Muller.Norbergfestivalen äger rum ovanpå en vattenfylldgruva i Bergslagen. Scenerna är Kraftwerk(techno i kraftcentralen bredvid gruvan),Club 303 (breakcore, dubstep, acid), 8-bitroom (chiptunes) och Teatermaskinen (spokenword och industri-noise). Men flaggskeppetär Mimerlaven inne i gruvan, där malmenkrossades efter den tagits upp. Denna labyrintav cement och järn har en unik atmosfär, ochtillika ett väldigt långt naturligt reverb, vilketgör det väldigt svårt att spela rytmisk musik.Det ekar för mycket, helt enkelt.JONATHAN JOHANSSONEmmabodafestivalen, 090730GGGStämningen i luften: Avkopplad electrostämning.Många har samlats framför Emmabodasskogsscen när Jonathan Johansson kliver frammed en stor vit elgitarr på magen, tätt följdav ett mindre kompband. Han är avslappnatEfter midnatt den förste augusti (The sunshall cease to shine, som flyern blygsamtproklamerar) intar The Skull Defekts scenen.Bandet är vid detta tillfälle en duo beståendeav Joachim Nordwall och Daniel Fagerström.Några lådor översållade med reglage ochsladdar på ett bord, två män och tre vitastrålkastare. Det är allt.Muller. En basgång så djup att du blirmörkrädd. Ljudet genomsyrar industrikatedralensalla dammiga hörn, tar över din kropp– hela bröstkorgen vibrerar. Det känns som detär orkanvarning fastän det är vindstilla. Nordwalloch Fagerström har satt mikrofoner påmagman i planetens inre, och lett upp ljudettill oss. Men allt är inte mörker. Ljusare toner,till en början som ensamma stearinljus i enklädd i ett vitt linne och en liten mössa påhuvudet. Kompisarna i bandet är även destilmedvetet laidback med oversizetröjaroch smala jeans. Majoriteten av publiken serut att bestå av hippa och moderna CheapMonday-kids. Den trognare skaran står precisframför scen, medan resten sitter och softari eftermiddagssolen. Detta är verkligenelectromusik att sitta bakåtlutad i gräset ochbara slappna av till. Bandet är hela tidentajt och ljudet är perfekt. Låtarna präglas avHENRIK STRÖMBERGslottsruin, mixas in och adderar mer hoppfulladimensioner till det mörka dronet.Efter en halvtimme är det slut, ljudet tystnaroch Nordwall och Fagerström skakar handmed varandra. Här är det inte tal om att spelaen låt till, att bli inropade för extraspår. TheSkull Defekts har uppfört ett verk i Mimerlaven,och det står för sig själv. Jag hade å enasidan gärna sett ett längre uppträdande, menå andra sidan hade inte verket i sig kunnatvara mycket längre. En paradox.Sedan blir det rejäl kulturkrock när BloodOv Thee Christ spelar direkt efter i Teatermaskinen.Man vet att det är ett uppträdande påett helt annat plan när sångaren börjar vevaomkring med en bänk bland publiken.HENRIK STRÖMBERGsköna beats och fina syntslingor. Varje låt harsin återkommande syntmelodi och överlagär de lika bra allihop. Ingen låt sticker ut urmängden, men alla funkar.På Johanssons högra sida står en kille somspelar lite allt möjligt, bland annat olika typerav electrotrummor med spännande ljud.Detta ger lite variation i det annars ganskaenformiga materialet. Men samtidigt kräverinte stämningen så mycket mer än lugnelectropop, utan folk sitter och diggar somomväxling till sina annars så hetsiga festivalliv.I försnacket till En hand i himlen berättarJonathan Johansson på charmig skånska enanekdot om hur han blev nekad att komma inpå ett av Spy Bars VIP-rum, samtidigt som hankunde höra högtalarna spela hans radiohiti nämnda VIP-rum. Till skillnad från andranybörjare med en enda hit i bagaget jublaseller applåderas det inte mer åt En hand ihimlen än åt de andra låtarna. Uppenbarligenär alltså inte Jonathan Johansson en svenskone hit wonder-kille i mängden, vilket jag ochantagligen många med mig tidigare antagit.Publiken stannar godtroget kvar efter hitenoch lyssnar till spelningens officiellt sista låt,vilken är en elektronisk ballad.Därefter går Johansson med band avscen, och eftersom festivaler har inbokadekonserttider måste artisterna planera sinaextranummer väl. Detta har tydligen bandetgjort och de låter sig applåderas tillbaka avWeekday-publiken. I det här läget har jaghelt börjat ledsna på den lugna spelningen,men väntar ändå lydigt på vad Johanssonhar att erbjuda. Och oerhört skickligt parerarhan min misstro genom att dra igång en heltmagnifik cover på Bruce Springsteen klassiskaDancing in the dark. Bandets ljudbild ochJonathan Johanssons röst är som gjuten fören 80-talscover. Och mer än ett extranummerblir det inte vilket känns alldeles perfekt. Ettbra avslut är som bekant ett strategiskt smartgrepp om man vill få åhörarna att gå ifrånmed ett leende på läpparna.I övrigt gör inte Jonathan Johansson särskiltmycket väsen av sig. Inte mycket mellansnack,vilket kanske är naturligt på ett drygthalvtimmesgig, men ändå. Annars en skönelectrospelning som inte utger sig för att varanågot annat än just en skön electrospelning.Publiken har fattat vinken och kan i lugn ochro koppla av över en öl i skogsbrynet.RASMUS BLOMLOVE IS ALLParken, 090731GGGStämningen i luften: Känslan av avspändluxuös återträffAtt lyssna på Love Is All är som att lyssna påen best of-skiva med Gang Of Four, men meden skrikig dam längst fram. Denna Gbg-kvintetthar tagit det bästa från Leeds-hjältarnasmarxistiska postpunk och gett den en extravälfärdstwist. En sorts bekväm SvenssonSvensson-estetik lyser igenom i textrader somhandlar om vad man ska göra av all sin fritidi en välfärdsstat, hur en lyxkryssning kan tesig, om livet i sus och dus och om fester somaldrig tar slut.Rent symboliskt torde musiken fungeraalldeles utmärkt i de finare salongerna påAvenyklubben Parken − som en krock mellansvettig svartklubbspunk och exklusiv inredning.Men när man står där och ser ett bandsom har gått och blivit så oerhört tajta ochsanslöst proffsiga på scen, börjar den konservativegubben i en att grymta. Han vill ha mersvett, rått vitt ljus och sprakande högtalare.Han vill ha helheten och inte bara bandetoch han skulle antagligen varit så mycketmer nöjd om han sett Love Is All på någonbortglömd pub i Texas. Eller varför inte somsista akt i Hultsfredsfestivalens Teaterlada.Den här kvällen lyfter det liksom inte ävenom det låter och ser hur bra ut som helst.Det går till den grad att sångerskan JosephineOlausson ber den försynta publiken att tanågra steg fram för att i alla fall kommafysiskt närmare. Vi lyder pliktskyldigt och lyssnarvidare för vi är här för bandet och ingetannat.30 Groove 6 • 2009


KB & LIVE NATION PRESENTERARTrots allt blir det en behaglig timme,lite som en återträff. Gitarristen NicholausSparding säger att han känner igen ”typ alla” ipubliken och att de är glada över att äntligenha kommit hem efter ändlösa turnéer iUSA. Samtidigt slår det mig varför Love Is Allfortsätter att vara mer omsusat utomlandsän hemma. De historier de berättar kankännas harmlösa och smånaiva i ett tryggtoch bekvämt Sverige, men i ett land somUSA, där infrastrukturen inte är i närhetenav skandinavisk standard ses Josephines lyriksom exotisk. En slags utopi, som går över tillrastlöshet och hittar sitt perfekta bo mitt i denexperimentella delen av postpunken.Josephine hamrar vidare på sin koskällaoch attackerar då och då sin synt av märketPoland, eller kan det vara Roland? Ljudet ärklanderfritt, förutom James Ausfahrts saxofon,som är mixad i lägsta laget och emellanåtförsvinner helt. I jämförelse med hur den påskiva är en viktig kugge i låtar som Busy doingnothing och Give it back.Bandet väljer under hela spelningen de rivigastespåren vilket gläder mig. Och när Newbeginnings levereras med en noisig passagekommer den där kicken jag väntat på. Alltfaller på plats för några sekunder och Parkensdiscokula känns skitigare än någonsin.DANIEL MAGNUSSONFIB FILE/OSCARL TEJEDARock’n’roll star dundrar igång segermatchen.Och Liam är verkligen med på noterna,ovanligt taggad sjunger han faktiskt som hanmenade den 16 år gamla sången. Det forsättermed Lyla, låten som är tydligt influeradav The Soundtrack of Our Lives Confrontaioncamp, fortfarande med intresse från sångarensom svetten yr från.Efter att ha tillägnat Cigarettes & alcoholtill alla engelsmän är det som om konsertendör. Det blir en dag på jobbet, och när deinte längre behöver drömma om utan redanär rockstjärnor blir det inte roligare. Ljudetförsvinner i Wonderwall, Noel försöker hålladen vid liv akustiskt, Liam lämnar scenenförbannad, men återkommer och avslutarderas 17 låtars-set som Noel sen på sin bloggbeskriver som ”a waste of time”. Svårt att intehålla med.Roligare är det när Gang of Four spelarpå en mindre scen en bit bort. Att det är 30år sedan deras första album släpptes syns pågubbarna men det hörs inte. Deras strängthållna brittiska postpunkfunk som varit såinflytelserik på senare år framförs i hårt motljus.At home he’s a tourist, Damaged goodsoch To hell with poverty känns alla fräscha ochaktuella. Det är en dansfest med marijuanalukthängandes över publiken.FIB FILE/FRANCOIS OLLIVIERRAY DAVIES (UK)KULTURBOLAGETMALMÖ 2 OKTOBERKB & LIVE NATION PRESENTERAROLLE LJUNGSTRÖMKULTURBOLAGETMALMÖ 3 OKTOBERKB & ICO CONCERTS PRESENTERARFiB, Benicàssim, 090716–20OASISGGGANG OF FOURGGGGTHE PSYCHEDELIC FURSGTHE KILLERSGGGPå Medelhavskusten mellan Barcelona ochValencia ligger turistorten Benicàssim. Därbor inte fler än 15 000 personer, men destofler besöker staden från England. Där kan deligga och guppa i Medelhavet på dagen och gesig upp till festivalområdet nedanför bergendär konserterna drar i gång vid åttatiden ochhåller på till klockan sex på morgonen.När målgruppen för festivalen är så tydligkommer du inte ramla av stolen när jagberättar att ärkebritpopparna Oasis headlinarförsta kvällen. När jag ser Oasis gå från logentill den stora scenen får redan Noel och Liamfull bekräftelse från folket på VIP-områdetmed fanatiska tillrop. Det känns som om varjegång Oasis spelar för en brittisk publik har devunnit spelningen på förhand. Utgångslägetkunde varit mer spännande. Men man kaninte klandra Oasis. Liam är den här varmakvällen klädd i parka av det egna märket. Detär också Liams sång och inställning som oftaär avgörande för hur Oasis mottas av merneutrala nationaliteter.Några andra som inte verkar ge upp sittband men som kanske borde är brödernaButler. Deras gamla new wave-band ThePsychedelic Furs spelar på den största scenennästa dag. Deras vackra klassiker Heavenär uthärdlig, men vilket mellan mjölkigtarenapopdebacle det blir. Saxofonen låterdansband och det liknar mer och mer ett frikyrkomötesom förmedlar tomhet till ihåligamänniskor.Elakt sagt kan man säga att det är bäddatför The Killers att avsluta festivalen på denstora scenen. Ser även dem bakom sceneninnan de går på. Vilken skillnad mot Oasisrockstjärnemanér. Fyra blyga killar från LasVegas med extra musiker står och laddar.Sångaren Brandon Flowers sippar på enbourbon. När jag intervjuade Brandon för treår sedan i England sa han att det var under enOasis-konsert i Vegas som han bestämde sigför att han skulle spela på de stora arenorna.Det var under allsången på Don’t look back inanger han blev övertygad. The Killers öppnarmed megahitten Human. Under konsertenär det väldigt tydligt att de är ett hitband.Även efter några år på de stora arenorna harde inte riktigt material för en helt gedigenkonsert, intetsägande albumspåren blandarut stämningen mellan effektiva hits. Ävenamerikanerna vinner till slut matchen motden engelska publiken.JOHAN LOTHSSONFIB FILE/OSCARL TEJEDAMACY GRAYKULTURBOLAGETMALMÖ 16 SEPTEMBERKB & LIVE NATION PRESENTERARMILOWKULTURBOLAGETMALMÖ 17 OKTOBERBILJETTINFO OCH FLERKONSERTER PÅ:WWW.KULTURBOLAGET.SEwww.groove.se 31


skivorTHE 69 EYESBack in bloodNUCLEAR BLAST/ADAGGFinlands svar på Samhain är tillbaka medsitt nionde studioalbum. Att inte mycketförändrats var inte svårtippat och samtidigt ärdet däri bandets styrka ligger. Den horror metalbandet förvaltat från Alice Cooper och gjorttill sin egen ligger fortfarande dem varm omhjärtat och den utförs på ett oerhört mycketsmartare sätt än, säg, landsmännen i chockrockandeLordi. Att det lätt kan dras parallellertill både Danzig och AC/DC kan på det storahela ligga dem i fatet, men på Back in bloodmärks en gnista som markerar eget anslag.I hittiga Dead n’ gone hittar bandet tillbakatill fornstora dagar där 1992 års debutalbumBump ’n’ grind visade på stor spelglädje, englädje som försvann någonstans runt sekelskiftet.Nämnda eufori håller visserligen intei sig genom hela Back in blood heller, men enuppryckning är det oavsett.JONAS APPELQVISTARCTIC MONKEYSHumbugDOMINO/PLAYGROUNDGGGBorta är den ungdomliga naivitet Sheffield–slynglarna slog igenom med och en ny sidavisas upp på detta tredje album. En mogensida. En sida jag faktiskt inte trodde fanns hosbandet. Att jag hela tiden haft mina tvivelgentemot Arctic Monkeys är något jag nu fåräta upp, då detta är övertygande bra.Myspacehajpen är sedan länge glömdoch Humbug spär på det faktumet. Riffbaseradindiepop med Doors som huvudsakligainfluenser, låter det intressant? Nä jag vet, meni detta fall fungerar det. Det är en homogenplatta britternas älsklingsband bjuder på ochi samråd med producent Josh Homme hittarde rätt recept. Det har kryddats lagom med enpsykedelisk ingrediens där Beatles utgör basen.Till skivans nackdelar hör att det finns enavsaknad av hits. Det är visserligen inte nödvändigt,men jag anar att bandet kan tappa endel tidigare fans. Att skivan inte heller hållerhela vägen utan känns jämntjock framåt sistatredjedelen får också ta ner betyget en bit.Ändå; bra gjort.JONAS APPELQVISTDEVENDRA BANHARTWhat will we beREPRISE/WARNERGGGGEn vis man sa (och många med mig) att DevendraBanharts senare år i musikbranschenhar varit besvikelser. Förra årets samarbetemed Gregory Rogove kallat Megapuss bestodav flummig humor av sämsta snitt. OchSmokey rolls down Thunder Canyon från 2007var lite väl eklektisk för sitt eget bästa. Enskiva som enligt Devendra bara hans mammagillade. Plus en kille på LA Weekly.Men nu har Devendra rakat sig. Bokstavligttalat, men även musikaliskt. Borta är allmurrig utväxt. Väl vid den lena och nyrakadehuden finner man de mest antikomplexafolklåtar, som får en att glutta på de tidigareverken Cripple crow och Rejoicing in the hands.Den traditionelle neohippien kan skatta siglycklig – What will we be bjuder inte på någrasom helst överraskningar. Släng allt vad newweird America och freak folk heter i närmastesjö. Den här hårige killen är förbi det, ellerrättare sagt före det. Tillbaka där allt började,i San Fransisco 1967. Det är solblekt ochjävligt och alldeles, alldeles underbart.Plattans trevande inledning kan i värsta fallskrämma iväg en och annan, men håller du uttill det tredje spåret Baby kan du fortsättningsvisluta sig tillbaka i harmoni. Baby, med sinchoo choo train-lyrik och Bowies Sound andvision-gitarrer i solot, hade kanske varit merpassande som öppningsspår. I vilket fall somhelst är den upptakten till en klockren passage.I Goin’ back to the places närmar sig DevendraJohn Martyn mer än någonsin. Chin chin &muck muck börjar jazzigt soft och går över tillDevendras patenterade sydamerikanska sväng.Det finns dessutom plats för lite klassisk psych,som i Rats. Jag njuter i fulla drag och inser attden förlorade sonen har hittat hem igen.DANIEL MAGNUSSONTHE BASEBALLSStrike!WARNERGGGMedlemmarna i The Baseballs sprang på varandrai en replokal i Berlin och plötsligt rulladeallt på som en nylackad Cadillac. Liksompunkbandet The Vibrators har bandet gjort ettsmart drag i att ta upp kända topplisteplågoroch förvandla dem till rockabilly-hits. Vi fårhöra Katy Perrys Hot’n cold, Rihannas Umbrellavars intro för övrigt får oss att tro att det ärSånt är livet som är på gång, Leona LewisBleeding love, Roxettes The look och många fler.Alla som doppade i 50-talets pomada. En låt äregentligen en ren råvara. Den kan omformassom en skulptur i lera som ännu inte stelnat.Sammantaget blir skivan till en småfestligcoverkväll där dåtid och nutid förenas. Oavsettom man gillar låtarna i original eller inte harman lika kul som musikerna, vilka ser ElvisPresley när de tittar sig i spegeln, eller snarareönskar att det vore så. De ägnar sig åt svängigstämsång och träffar rätt i såväl toner somstil och känsla. Ändå blir hela konceptet föroseriöst. Att tränga in låtar i kläder de inte ärskapta för blir löjeväckande i längden. Jag villhöra hur The Baseballs låter när de inte jobbarunder cover.MATHILDA DAHLGRENBEARFOOTDoors and windowsCOMPASS/ROOTSYGGGDe gör egentligen bara ett enda fel. Ger sig påBeatles slagdänga Don’t let me down. Det ärmer än svårt att gjuta liv i en så pass uttjatadlåt och Bearfoot lyckas inte förnya den ellergöra den till sin egen. Men i övrigt visar siggruppen på styva linan.Kvintetten från Alaska har funnits i tio åroch fortsätter på sitt fjärde album att levereragnistrande akustisk musik. Även om bluegrassmusikenstår i fokus låser sig bandet inte vidgenren utan lånar in element från jazz, popoch country. Resultatet blir en levande ochdynamisk skiva full av högklassigt material.Utom kanske Beatles-låten då.ROBERT LAGERSTRÖMBEHEMOTHEvangelionNUCLEAR BLAST/ADAGGGGAll förhandsinfo om att detta skulle överglänsaförra släppet, mästerverket Apostasy, stämmerinte. Så bra är inte Evangelion. Å andra sidan –albumet är inte heller sämre än sin föregångare.Första livstecknet från nya albumet var Ovfire and the void, som släpptes på Myspacei mitten av juni. Den låten är makalöst bra,och efter att ha hört hela albumet ett 20-talgånger förstår jag än bättre varför den blevförstasläpp; ingen av de andra låtarna är fulltlika bra – det enkla svartmetallriffet i versen ikontrast med Nergals sångslinga har fått migatt ropa ”hårdrocken lever!” hela sommaren.På albumets näst bästa, The seed ov I, görbandet mer ordinär extremmetall: gitarriffetsköter melodin medan Nergals sång snararefunkar som rytmiskt stöd. Ytterligare en låt jagmåste ge extra uppmärksamhet är Daimonosvars solopartier avslutar en perfekt metalsång.Behemoth har som vanligt jobbat hårt medtempoväxlingar, trummor och riff. Tacka Gudför ett band som förstår fördelarna med minimaltatmosfärsljud och maximalt låtskrivande.TORBJÖRN HALLGRENTHE BIG PINKA brief history of love4AD/PLAYGROUNDGGGGBritter som växt upp under kolbruna förhållandengör elektrisk musik med ena kängan i rockoch den i pop. Kan vara avlägsna släktingar tillGlasvegas men det vill de förmodligen aldrigerkänna. Skymningen lägger sig som en varmfilt över A brief history of love som stundtalsär så vacker att morgonljuset tränger igenomsolglasögonen.Kommer bli den bästa spelningen på helaWay Out West. Så är det bara.PER LUNDBERG GBBRING THE WAR HOMERejoiceEGENDISTRIBUERADGGGGBring The War Home är Peter Dolvings projektvid sidan om The Haunted och det är värtvarenda sekund av din tid. Det är Fugazi, tidigaAfghan Whigs blandat med en skör popkänslaoch stor del melankoli och ett väldigt befriandenytänkande. Bring The War Home tar ingagenvägar. De har gjort en oberäknelig, kantigoch egensinnig skiva med nerverna på utsidanoch i mitten ett stort sårat dunkande hjärta.Det känns väldigt genomtänkt och låtarnatar hela tiden svängar man inte väntade sig.Att varannan låt är mjuk och varannan hårdframstår som ett genidrag. Communion är enhelt fantastisk låt med dämpade gitarrer ochåterhållen sång som exploderar i skivans vassasterefräng. Crow king stampar och ranglarfram med ringande gitarrer och en spottandeoch fräsande Dolving över en pumpande bas.Rejoice är något så ovanligt som en skiva somtar lyssnaren på resa, kanske inte från A till B,utan mer från C till A och sen till M och kanskeT. Det märks att det finns en tanke bakom alltoch att bandet verkligen brinner för det de göroch bara det är värt priset för en CD.MATHIAS SKEPPSTEDTTHE CAVE SINGERSWelcome joyMATADOR/PLAYGROUNDGGGGThe Cave Singers debutplatta Invitation songsvar en charmig sak som innehöll en blandningav blues och country på det där chosefria,enkla sättet som Violent Femmes i vissa stunderkunde göra som ingen annan efter dem. Medberättelser och betraktelser som ofta slingradesig kring en monoton gitarrfras och/eller en monotontrumma, ett relativt naket och rättframtuttryck. Jag gillade bitar av det riktigt mycket.Uppföljaren följer samma mönster, medundantaget att det lite opolerade uttrycketBRENDAN BENSONMy old, familiar friendBONNIERAMIGOGGGGJag slogs medvetslös av Brendan Bensonsdebut One Mississippi för mer än tio år sen.Av energin, av de klockrena melodierna ochav det underbart chosefria i allt. Uppföljarensom dröjde många år hann kanske låtaförväntningarna odlas lite väl mycket, förjag har inte riktigt tyckt att någon av hanstvå senaste plattor levt upp till det jag velat.En del av det han gjort med Jack White i Raconteurshar dock varit riktigt bra. Men jaghar saknat något från Brendan Benson somskakar om mig rätt länge. För jag älskaregentligen mycket av de typiska melodivändningarnaoch hans karaktäristiska röst.Från början känns allt igen, lite profillöst,lite… ja, segt på något sätt. Absolutinte dåligt, egentligen rätt okej, men jagvill ha så mycket mer. Sen vid ytterligareundersökningar sätter sig allt ganska omgående.De smygande easy-listeningflirtarna.De sena 60-talsflirtarna, som att Bensonpå dryga tio år lyckats komma två-tre årframåt i referenspunkterna.Sen de här tidlösa partierna. De tidlösalåtarna. De som jag längtat efter. Det duellerandetemat i Feel like taking you homesom växer och blir enorm, som man sätterpå repeat, om och om igen, som aldrig villta slut, som man aldrig vill ska ta slut. Enslags 60-talistiskt ska-spöke som hemsöker,och som man själv blir en del av. Poisedand ready, som till sist på ett sätt är alltman kan älska med Brendan Benson, subtiltenkelt, monotont dynamiskt. Påträngande,lika ytligt som inte, skulle lika gärnakunna älskas av tuggummilyssnare sommer krävande. I de stunderna finns ingetbättre. Och trots att inte allt kommer uppi samma nivåer känner jag mig lite mertillsammans med Brendan Benson igen.Och som jag längtat.MAGNUS SJÖBERGwww.groove.se 33


skivorär bortslipat på sina ställen, med lite merutstuderad americana och countrykänslaibland. Och det är inte alltid det funkar till demonotona partierna. Men när det funkar lyfterfaktiskt The Cave Singers till ännu högre höjder.Som ett polerat nutida band som tar detamerikanska från grunden och kör det genommodern indiehistoria; genom punken och newwave och tillbaka till källaren, fast med frisyrenintakt. En gnutta Violent Femmes (utan punkkänslan),en gnutta Feelies (utan den frenetiskanerven), som i At the cut eller I don’t mind. Jumer jag hör, desto mer övertygad blir jag.MAGNUS SJÖBERGTHE CHURCHUntitled #23SECOND MOTION/BORDERGGGGJag kan inte sätta fingret på vad det är medMarty Wilson-Piper och Steve Kilbey somgör att jag går igång så fort det kommer ettnytt Church-album. Att de under sin 30-årigakarriär varje gång lyckas slå an en sträng avmelankoli av atmosfärisk popmusik. Även omUntitled #23 är rätt komplex för att kommafrån dem. Ändå finns det den där. Tonen.Andetaget. Skymningen. Ta bara spår två,Deadmans hand, en Don’t fear the reaper utankoskälla. Så snygg pop helt enkelt.Det är väl just det därför jag går igång såpå The Church. Att de är underdogs. Ingenförväntar sig eller kräver att ett band med sålång karriär ska låta så fräscha och hungriga.Band som hållit på i 30 år skulle jag i nio fallav tio kräva att de slutade. The Church råderjag, fortsätt i 30 till.PER LUNDBERG GBCLARKTotems flareWARP/BORDERGGGGTill skillnad från musik skapad med mer traditionellainstrument, vilka ju alltid innebärnågon slags ram för hur det kan låta, saknarden elektroniska musiken restriktioner. Detfinns inte ett ljud, inte en ton man inte kanskapa med datorn som instrument.Just därför är det ju märkligt att så mångaelectronica-artister låter så likt. De är liksomkvistar på ett familjeträd, vars ursprung gåratt följa tillbaka till ett fåtal grövre stammar.Och dagens electronica härstammar till stordel från det legendariska skivbolaget WarpRecords silverryggar: Aphex Twin, Autechre,Boards of Canada och Squarepusher. Deelectronica-färskingar vars ljudbild inte kanrelateras till denna kvartett går att räkna påen flismaskinskadads fingrar.Ett undantag är (Chris) Clark – lustigt nogäven han signad till Warp – som faktisktgör något unikt. Hans två första album varvisserligen rätt så konventionella formexperiment,tydligt influerade av bolagskamraterna,men i och med sitt tredje album Bodyriddle kängade han in fullträffen. När det dökupp kändes det verkligen som den friskasteelektroniska fläkten på länge. Och det var detfler som tyckte. Clark gav sig sålunda ut pådiverse turnéer, och de otaliga nätterna påvärldens alla smutsiga klubbar resulterade såsmåningom i uppföljaren Turning dragon, ettfrustande odjur till album, ilsket och dansant,vilket dock saknade den sensibilitet som lyfteBody riddle till de skyhöga höjderna.Men nu är Clark tillbaka. Revanschlysten.Lite mindre ilsk. Mer melodisk. Och itoppform. Han sjunger nu genom sammanbitnatänder, sörjer med knutna nävar, låtermjukt möta hårt och frontalkrockar kött motkrom. Totems flare är liksom en glänsandeterminator-näve, vilken skoningslöst slår infontanellen på lyssnaren, varpå en vacker,vemodig melodi börjar tinnitusringa i öronen.Det är en defekt pophit från framtiden. Det ärmusik utan ramar, utan gränser. Det är eventuelltClarks bästa album hittills, men riktigtså stora ord vågar jag ännu inte använda migav – inte förrän jag tagit emot ytterligare etttjogtal metallknogmackor i alla fall.FREDRIK FRANZÉNTHE DEAD WEATHERHorehoundTHIRD MAN/SONYGGGGJag måste tillstå att jag har en stor soft spot förJack White. Hans kantiga, geniala och småttsurrealistiska infallsvinkel på musik passar migperfekt. Hans anarkistiska frisläppthet tyglasav bluesens strama koppel, och detta skaparen enorm kraft som på skiva och live hotaratt rämna. Det är få förunnat att skapa musikmed sådan sprängkraft inom så tajta ramar.Även i nya konstellationen The Dead Weathersurrar, ylar och skramlar det rejält. Jack sitterbakom trumsetet medan Raconteurs polarenLittle Jack Lawrence och Dean Fertita frånQueens of the Stone Age backar upp Kills-sångerskanAlison Mosshart. Denna supergruppär dock inte på väg mot några listplaceringar,snarast gräver de sig ytterligare undergroundi den riffbaserade rockmyllan. Ibland blir detdessutom riktigt hiphopfunkigt, I cut like abuffalo har ett udda och nästan Beastie Boysaktigtsväng.Hur som helst så är jag lycklig att Jack hållerett högt tempo, nu är det bara att förbereda sigför nästa White Stripes-släpp. Allt talar för attdet kommer att krossa totalt.GARY LANDSTRÖMERIK DE VAHLScattered vacations/As I am beatingEGENUTGIVENGGGErik De Vahls femte skivsläpp är en dubbelmini-CD:r, som är svår att få grepp om.Charmerande lo-fi-poplåtar som Got it allfår slåss om din uppmärksamhet med merexperimentella stycken som korta Worshipeller den nästan suggestiva Some fuss for anorganized heart, där otydligt tal ligger över enoljudsmatta. Det gör mig väldigt kluven. Erikär skicklig på att skapa obehagliga stämningarmed små medel, men är samtidigt också brapå att sätta samman små trivsamma melodier.När det gäller popsidan av skapandet är detmest sånginsatserna som oroar mig, det ärantingen för skevt eller inte skevt nog.Det har inte gjorts någon uppdelningmellan det experimentella och det poppiga pådenna dubbla mini-CD:r, vilket är en mycketsmart och troligtvis medveten strategi. Skulledet gå att välja att lyssna på antingen ellerskulle åtminstone jag bara spela den enaskivan om och om igen.EMMA RASTBÄCKDEVILLEHail the black skyBUZZVILLE/SOUND POLLUTIONGGGGÄr det något som aldrig uppskattats ordentligti de bredare musikkretsarna så är det detmalande, repetitiva riffet. Riffet som bara gåroch går, riffet som står och stampar på sammaställe, riffet som i sitt totala malande skaparen vacker hypnotisk effekt som är svårslagen.Deville har inte det problemet. Deville tar sittriff och springer med det och det är så skönt,så skönt.Svenska Deville har rockat runt Europavarv efter varv nu och med den nya plattanHail the black sky är det dags att de upptäcksav de riktigt stora massorna. Det låter stort,torrt och sången sitter som en fläskläpp. Ochinte för en sekund planerar de att slänga in enbrygga eller allsångsrefräng, det är rock närden är som bäst och riffet med stort R sätts icentrum och groovet dominerar.MATHIAS SKEPPSTEDTDIRTY PROJECTORSBitte orcaDOMINO/PLAYGROUNDGGGFör några dagar sedan fann jag Dirty ProjectorsBitte orca i ledig hållning vid sidan av minskivhylla. Den lutade över Vampire Weekendsdebut och mumlade något om afro-beat, NewYorks avantpopscen från 70- och 80-talen, menäven om viljan att våga gå vidare.Vampire Weekend öppnade sig på vid gaveloch ansåg att man faktiskt kan gå vidare ochutvecklas genom poplåtar av klassiskt snitt.Nutidens produktion löser resten, menade de.Någonstans bör det låta här och nu även ominspirationen kan nås så långt som 20−30 årtillbaka i tiden.[INGENTING]Tomhet, idel tomhetLABRADOR/BORDERGGG[ingenting] är ett kultförklarat Stockholmsbandsom har omgärdats av lite mystiksedan skivdebuten 2004. Killarna har gjortfå spelningar, levt lite av doldistillvaro ochlåtit andra personer gestalta sig själva imusikvideor. De spänner över pop, visa,rock och svenskt 70-tal, ibland med långainstrumentala passager. Ekot från VelvetUnderground är ständigt närvarande ochstundtals låter de som en släkting till Kentoch Broder Daniel. Men det något spretigauttrycket hålls hela tiden ihop av ChristopherSanders känsliga texter och sköra,sårbara men också kraftfulla stämma.För egen del tog det dock lång tid innanjag fastnade för [ingenting]. I sina sämstastunder har gruppen gjort några patetiskalåtar med övertydliga textrader – som i Enbättre dag: ”Älskling, jag har fått nog/Jagska gå ner till stadens flod/Och låta vattnetfylla mina lungor och mitt blod”. Snackaom nödrim. Men när bandet är på topp ärallting förlåtet. Då skapar det existentiellamästerverk, gnistrande melankolisk poesiom utsatthet, längtan och flykt. Om attknappt orka leva vidare men ändå försöka.Om att vilja bryta upp och bara ge sig av,eller tvingas stanna kvar för kärlekensskull. Det är på riktigt och känslan är somDirty Projectors, vars ena hälft vid dethär laget hade tagit plats i skivspelaren, höllmed Vampire Weekend till viss del. Berömdei samma utsträckning deras tillvägagångssätt,småskröt om att Talking Heads-grundarenDavid Byrne följer deras musiksteg maniskt ochgick smidigt vidare med hur de valt att göranågot eget av tidigare influenser. För utvecklingoch förändring fann de någon annanstans. Isjälva förändringen, bokstavligt talat. I viljanatt vrida och vända musiken till nästintillprogressiv galenskap, tills lyssnaren vänderut och in på sig själv i ett desperat försök atthänga med. Men hur man än vrider och vänderpå det går allting igen. Dirty Projectors hargjort det förut, som när de på förra släppet,Rise above, lekte sönder och samman gamlaBlack Flag-dängor. Och David Longstreth låterfortfarande som om Erasures Andy Bell medNina Simone på halsen. Hans orala toner hopparupp och ner lika ofta som låtarna skiftarkaraktär och i den bästa av världar kan manta till sig alltihop och bara drömma sig bort.Kanske till och med se den där diskussionenskivorna emellan. Men alltför ofta slutar detmed några väl värda handklapp för bandetsuppfinningsrikedom och en längtan att ta tillsig detta live och direkt, istället för att sitta mitti en gråtrist vardag och slita hårstrån för attman inte riktigt förstår. Detta initiativ till skivaär värt mer än så.DANIEL MAGNUSSONTHE DODOSTime to dieWICHITA/BONNIERAMIGOGGG2008 fick The Dodos sitt stora genombrott,med indiemått mätt. Det var då den storahajpvågen, med Pitchfork i spetsen, gick nersig i duons trumkantspeppriga och gitarrhamrandealbum. Med Visiter visade de huratt läsa i någons hemliga dagbok. Lyssnabara på Syster dyster (Julia), Lisa sa och Hollywooddreams. Alla har glömt, På drift ochBergochdalbanan. Då är det inte konstigtatt mina förväntningar på bandets tredjealbum varit höga.Men dessvärre är Jari Haapalainensproduktion en stor och pompös ljudmattadär alla skarvar slätats ut. Tonen är fortfarandemelankolisk men anslaget lättare,poppigare och ibland på gränsen till radiovänligt.Lekfullheten verkar ha försvunnit istudion. Även Christopher Sanders lyrik ärannorlunda med mer konkreta och trivialatexter. Förutom singelspåret Halleluja! ochMedan vi sov känns de flesta låtar blekaoch det är inte förrän i slutet av skivandet börjar hända grejor. Lång väg och Låtfloden komma är [ingenting]-material avklassiskt snitt. Men det är så dags då. Det ärmed tungt hjärta jag delar ut en svag treaför det här albumet.ROBERT LAGERSTRÖM34 Groove 6 • 2009


Augusti – September13-15:e Way Out West19–22:e Black/North SEAS26:e Gunnar Källström &Fridens Liljer27:e Ciao Ciao Italo28:e Perfect Wave Festival29:e Gillis Reggaeklubb:General Knas1:e Pingisklubben4:e Club Slacker5:e Tokdisco7:e Pingisklubben9:e Woody West:Ken Stringfellow11:e T.B.A12:e Locus14:e Pingisklubben18:e T.B.A19:e Woody West21:e Pingisklubben23:e Woody West:Jeremy Jay24:e M.A NumminenMed reservation för ändringar.Bilj: 031-130680, www.ticnet.sewww.pustervik.goteborg.sefler recensioner,fler artiklar,bloggarwww.groove.se[ingenting] - Tomhet, idel tomhetNytt album producerat av Jari Haapalainen ute 9/9!Innehåller bl a singeln “Halleluja!”


CMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck.Pressa eller kopiera? CDeller DVD? Eller duodisc?Vi har allt för ditt CD projekt.NY WEBB!www.cmmgroup.seTorshamnsgatan 39 B i Kista,08-545 706 70, info@cmmgroup.se


skivorfolkpop kunde låta om man bara la mankentill. Det fanns inte många tysta minuter trotsden minimala konstellationen bestående avtrummor och akustisk gitarr.Uppföljaren Time to die vittnar om någramindre förändringar. Logan Kroeber slår numerarakt på trumskinnet istället för att nyttjasidorna. Producenten Phil Ek har bidragit meden lyxigare ljudbild, tyvärr bara till musikensnackdel då den tidigare nerven försvinner iförpackningen. The Dodos hade antagligenmått bättre av, säg, Jari Haapalainen vid rodret.Men samma frenesi finns kvar och spriderut sig så gott det går till den grad att någraspår ganska snabbt faller i glömska. Antingendet, eller att man misstar en låt för en annan.Samma situation kunde uppstå på Visiter, mendå kunde man alltid falla tillbaka till skivansbehagligt råa stämning. Time to die är å andrasidan, hur tråkigt det än kan låta, en stabilfortsättning för ett band som redan funnit sinnisch. Nu ska den bara tas till nästa nivå.DANIEL MAGNUSSONFLORENCE + THE MACHINELungsISLAND/UNIVERSALGGHennafärgad konstskolepop verkar alltidvinna röster i vissa läger. 22-åriga FlorenceWelch är det senaste tillskottet till genren, ochhemma i Storbritannien har hon rört upp enlavinartad hype. Hennes obstinata indiebluesär förvisso effektiv, men både den och densvindlande höga ambitionsnivån landar på ettslags plan där brokigheten når ett antiklimax.Welch skriker, kväker, viskar och krumbuktarom vart annat, men det rör sig inte åt någotannat håll än Kate Bushs vindsförråd. Meden mer avskalad produktion har Welch allpotential att bli något, men Lungs är alldelesför schizofren för att tilltala på djupet.REBECKA AHLBERGFONTÄNWinterhwilaINFORMATION/BORDERGGGGNär mässande 70-talspsykedelia möter 80-talssyntoch tillsammans med samtida soundscapeläggs i händerna på Jesper Jarold och JohanMelin sker en kemisk reaktion. Något helt nyttuppstår ur dessa tre ganska ordinära grundämnen,något som känns spännande och nytt.Winterhwila är från första till sista tonenett hypnotiskt verk som fängslar sin lyssnareoch drar denne allt längre in i sina vindlingar.Ljudmässiga utflykter in i någon av de trenämnda stilriktningarna förekommer, mendet slår aldrig över, utan tonvikten ligger helatiden på det där egna. Hypnosen håller i sigtills du tryckt på play igen när skivan tagit slut,släpper för ett ögonblicks klarhet då du kanfundera över vad du upplevt innan Backustuguän en gång börjar ljuda ur dina högtalare ochdu är fast.EMMA RASTBÄCKADAM HELDRINGMount ForeverestTENNIS/BONNIERAMIGOGGGGLåt er inte luras av den göteborgshumoristiskatiteln. Adam Heldrings skiva är inget skämtnågonstans. Egentligen är hans musik interiktigt min kopp te men det finns ett så starktslående hjärta under ackorden som inte går attignorera. Känslosam, välproducerad och smidigpop som inte går att skjuta ifrån sig bara sådär.Adam Heldring har en fin röst, som häroch var påminner om Ola Klüft från Perishersoch Rufus Wainwright i uttalet, och en känslasom skickligt väjer undan från att ramla ner ipretentiösa fallgropar och klyschor. Det finnsen befriande lätthet i melodierna som göratt låtarna känns självklart direkta. MountForeverest är helt enkelt en snygg och jämndebut som säkerligen kommer att ta överradiovågorna inom kort.BJÖRN SCHAGERSTRÖMJOE HENRYBlood from starsANTI/BONNIERAMIGOGGGGJoe Henrys musik har allt mer utmejslats tillen slags mjuk blandning av jazz och blues,emellanåt även gospel, som jag ser mig bli alltsvagare för. Framför allt eftersom det är enganska perfekt fond att måla upp de berättelsersom kompletterar uttrycket, även om han självinte ser sig själv som en direkt berättare.Joe Henry är en av de här artisterna som mantycker borde rönt större uppmärksamhet desenaste åren, en som är värd det. Förra plattanCivilians hade ett par låtar som slog mig tillmarken. Här finns inte lika många direkta låtarsom tar tag i ens krage och lämnar en svarslös,men det finns några man inte argumenterarmed. Som vanligt. Som när han hittar Louisianabluesenoch -gospeln i Bellwether. Joe Henry harden här gången inte lika många toppar som mannästan väntar sig, men det är klass genom helaplattan. Som alltid.MAGNUS SJÖBERGLITTLE DRAGONMachine dreamsPEACEFROG/BORDERGGGGA new öppnar det göteborgska electropopbandetsandra album och inbjuder till en skivamed en lekfull och spännande ljudbild. LittleDragon använder sig mycket av stämsång.Låten Feather andas 80-tal med sin syntmattai bakgrunden. Bandet har erfarenheter frånanda band att skriva in i CV:et. Yukimi Naganohar körat med jazzduon Koop och trummisenErik Bodin spelar percussion med José Gonzálezdär även Naganos speciella röst har hörts påalbumet In our nature. Skivan känns tidlös.CAMILLA KÄCKLOVVERSOCD go go go girlsWICHITA/BONNIERAMIGOGGGLovvers öser på med ett lo-fi sound som äringet annat än skitsmutsigt: gitarriffen enkla,alla instrument sammanpressade i ljudbilden,sången rådistad och texterna ohörbara. Det ärpunk avskalad på alla lager, både musikaliska ochintellektuella – punk i dess mest råa, djuriska ochraka form. Ordlöst men inte desto mindre känslostarkt,lite som att höra en varg yla om natten.Skivan är så typiskt engelsk att det bara ären tidsfråga innan någon av låtarna får gästasoundtracket till nästa romantiskt nostalgiskafilmskildring av England under de gyllenerockåren. Det är världsfrånvänt och stagnerat,samtidigt som det motsägelsefullt nog ärfruktansvärt tidlöst.Problemet med ett så enkelt sound är välatt det tenderar att lika snabbt bli enformigtoch långrandigt. Å ena sidan är låtarna arkaisktenkla och korta, outtröttligt pumpades ut eftervarandra, där den ena låtens svett omedelbartersätts med nästa låts förnyade adrenalin. Pådet viset skulle det kunna locka en bred skaramänniskor vars gemensamma nämnare ärkärleken till rock’n’rollen.Å andra sidan är det just detta att lira påutan pardon som efter ett tag lämnar huvudetömt, öronen ringandes och en själv undrandesblott fyra-fem låtar in på skivan om man råkattrycka på repeat-knappen. Lovvers försök attavgränsa sig från en inom praktiskt taget allagenrer överproducerad samtid med det härretroaktiga och enkla soundet som i sig intehar särskilt stora nyanser, gör att det där somman på typiskt hipsteraktiga sätt vid första anblickenkan missta för något nytt och fräscht,snabbt visar sig vara inte alltför olikt mycketannat där ute.Pressutskicket stoltserar med att bandethyllats av både Denimzine och P3 Rock ochjag kan tänka mig att liknande har sagts ombandet hemma i England. Men frågan är hurpass snart Lovvers kommer få ta ett steg åtsidan för nästa band som på vanligt musikjournalistisktmanér ska hajpas?SIMÓN BUSTAMANTEMIDAIRCONDOCurtain callTWIN SEED/PLAYGROUNDGGGGJag dyker ner i klarblått vatten. Under ytanligger en sjunken stad. Simmar genom dessskuggor och skimrande fiskstim glider förbi tättintill. När jag tar mig upp till ytan igen har jagkommit upp i ett väsnigt industriområde. Medandra ord har jag tagit mig genom titelspåretpå Midaircondos andra skiva och in i låtenCome with me.Det är det tyngsta som bandet hittills gettut. Samplade maskiner driver framåt till enmörk basslinga och Lisa Nordströms uppfordranderöst som möter upp med Lisen Rylanderstenorsax. Så fångas allt upp av nya maskinellarytmer. Midaircondo har på Curtain call jobbatpå ett lite annorlunda sätt, lagt ner mer tidpå själva inspelningarna, än på föregångaren,den hyllade Shopping for images, som i störreutsträckning präglades av ren improvisation.Men grundreceptet är detsamma. Akustikvävs samman med elektronik i ett fängslande,rytmiskt, sprakande mönster.Omedelbara melodier är utströdda överalbumet. Som i Silk, silver and stone medEbbot Lundberg på gästsång påminner lite omen Hot Chip-ballad innan en vind av stråkarsveper in och tar över. Jazziga och ganska rakaStay bygger på kontrabas och sax och är likamycket självklart Midaircondo som skivansmest avantgardiska lager på lager-partier.Det här är deras omisskännligt egna världoch det känns oerhört fint att sköljas över avMidaircondos ömsom snyggt hackiga, ömsomsmekande vackra ljudvågor igen.BJÖRN SCHAGERSTRÖMMILOWMilowFAMILY TREE/BONNIERAMIGOGGBakom artistnamnet Milow döljer sig den belgiskeT-shirtrockern Jonathan Vandenbroeck.Han har gjort sig ett namn genom att släppaen cover på supertrion 50 Cent, Timberlake ochTimbalands låt Ayo technology. Vad ska mansäga… En hit är en hit är en hit.Hans egna kompositioner har inte nåttsamma framgångar. De två tidigare singlarnaDreamers and renegades och The ride nåddebara till platserna 24 respektive 41 på listani hemlandet Belgien, och noterades inte ensinternationellt. Musiken kan knappast anklagasför att vara nyskapande. Den är slätstrukensinger/songwriter-pop när den är som sämst;opersonlig och oändligt tråkig. Alla 17 (!) spårlåter förvillande lika och jag känner mig ganskasnart vilsen och deprimerad i lyssningen. OmDavid Gray är reklamarnas Bob Dylan så kanskeMilow kan få vara afterskipublikens David Gray.Någon, någonstans, kanske skulle kunna gilladet här.TOR ROSSING ÖBERGTHE MOVEMENTSFor sardines space is no problemSULATRON/BORDERGGGGÄven om det aldrig varit min dröm så kan jaginse att det säkerligen är mäktigt att färdasi rymden. Om något så känns det konstigtatt veta att man aldrig kommer att göra det.Ett fåtal människor är dock kallade, ChristerFugelsang är som bekant en av dem.The Movement har till hans ära gjort entemaskiva som låter Deep Purple och Jane’s Addictionmöter svensk folkmusik, sprinklat meddiverse elektroniska kryddor. En riktigt härligresa faktiskt. Inte bättre than the real thinggissar jag, men For sardines space is no problemkan man ju å andra sidan återvända till hurmånga gånger som helst. Vilket jag gärna gör.GARY LANDSTRÖMPISSED JEANSKing of jeansSUB POP/BORDERGGGGIbland måste man ju bara överleva, ellerhur? När Alex Newport efter att Fudge Tunnelsplittrades försvann in i producentdimman toghan jobb som han definitivt stod långt, långtöver. Från hans studio kom tam tuggummipunk,standardrock och andra tråkigheter sominte utnyttjade hans talang som producent ensen tiondel. Men efter att ha byggt upp en nystudio i den polska delen av Brooklyn trillar dåplötsligt Pissed Jeans tredje fullängdare ner.Och vilken skiva det är.Pissed Jeans, som numera ligger på SubPop, fortsätter nånstans där Mudhoney ochTad slutade sina Sub Pop-dagar och har uppgraderatdet med lagom doser kaos, slagsmåloch knark. Det stökar och skakar och gnisslar,knastrar, skriks och rockas på ett sätt som intehörts på mycket, mycket länge. Tänk er ettStooges som bildats på 2000-talet och iställetför psykedelia och heroin inspirerades avJesus Lizard, At the Drive-In, amfetamin ochTad. I de träskmarkerna härjar Pissed Jeans påsenaste plattan och det var längesen en skivagjorde mig så fruktansvärt glad.MATHIAS SKEPPSTEDTPSILODUMPThe nya albumetDEMON TEAGGGgGDet är sällan ett så här genomarbetat svensktdubbelalbum uppenbarar sig – definitivt intefyllt med härlig breakcore, 8-bitars electro,drum’n’bass och annan-genre-du-kan-hittapå-technoi halsbrytande fart. Till och med delugnare partierna vibrerar av återhållen kraft.www.groove.se 37


skivorSen är det plattan i mattan igen. Men det bliraldrig elakt eller jobbigt som så mycket breakcoregärna blir, det är kul musik med glimteni ögat. Du behöver aldrig känna dig osäkerfastän Simon ”Psilodump” Rahm kör i 240.HENRIK STRÖMBERGRAMONA FALLSIntuitSOUTERRAIN/BORDERGGGRamona Falls är Oregonbördige MenomenasångarenBrent Knopfs soloprojekt, lokalpatriotisktdöpt efter en vacker vandringsled i hanshemtrakter. Intuit är en samling popsångersom uppstått genom samarbeten med vänneroch bekanta.Någon sa nyligen till mig att definitionenav indiepop är stuprörsjeans, gitarrer och halvtaskigsång. En sanning med modifikation såklart, men just i det här fallet så är det dessvärrepassande. Rösten berör inte riktigt på djupetoch det tar udden av helhetsintrycket. De flestalåtarna byggs av fina sångmelodier med gitarroch pianoackompanjemang som Knopf kryddarsmakfullt med stråkar och andra instrument.Även rytmerna är omsorgsfullt utstuderade ochtar oftare än sällan plats i ljudbildens fokus,något som blir mycket tydligt på skivans bästaspår Russia. Jag förstår med intellektet att dethär är ”bra” musik men jag känner det inte. Detkänns som att man ofta stöter på akter med brasångare och sämre låtar, men i Ramona Falls fallär det precis tvärtom; vilket ironiskt nog blir justdet… Ramona Falls fall.Men det här är en skiva med hög lägstanivå,det sämsta med den är helt enkelt att den inteär fantastisk. Knopf är en skicklig låtskrivareoch några av produktionerna är riktigt briljanta;synd bara att de framförs av en hipster.TOR ROSSING ÖBERGLA ROUXLa RouxPOLYDOR/UNIVERSALGGGPå grund av tillvarons gränslösa orättvisa landadejust mitt exemplar av La Rouxs omtaladedebutalbum senare på min hallmatta än påandra svenska musikkritikers. Detta innebaratt jag redan läst ett flertal recensioner avalbumet, då jag till slut satte mig ner för attplita ner mina egna tankar och åsikter. Och ja,föga överraskande tyckte ju alla tidningar ungefärlikadant, undantaget den där obstinatanöjestidningen som alltid tycker ”annorlunda”då. Kommentarerna kretsade kring 80-taletVADERNecropolisNUCLEAR BLAST/ADAGGGGGDet var när jag hörde Entombeds Hollowman. Det var 1993 som jag fattade attdödsmetallen hade kommit till mitt hjärta.Då hade Vader från Polen redan spelatsedan 1986. I ett land som låg bakomjärnridån. I ett land där det inte var så lättatt få tag på gitarrsträngar och basförstärkare.Vader gjorde sina egna stärkare ochbara körde på.Necropolis är årets bästa skiva allakategorier. Det går inte att vara annat änimponerad av sångaren, gitarristen ochlåtskrivare Peter Wiwczareks kreativitet.(Eurythmics, Human League och Vince Clark),kring samtida, sparsmakat retuscheradepopstjärnor av det täcka könet (Lilly Allen,Little Boots och Lady Gaga), samt sångerskanElly Jacksons spektakulära vansinnesfrisyr. Ärman på det humöret går det förstås bra attta det här som ett påhopp på den svenskakritikerkårens homogenitet, men det blir juändå rätt ironiskt, med tanke på att jag häroch nu nämner precis samma referenser. Ochärligt talat: i just La Rouxs fall handlar det nogändå mest om att duons spattiga syntpop ärsåpass steril och anonym, samtidigt som denändå är rätt trevligt att lyssna på, att det ärsvårt att uttrycka några starkare åsikter. Så jagstämmer in. Betyget blir en trea. Jag tyckersom alla andra, bortsett från dem som tycker”annorlunda” då.FREDRIK FRANZÉNSQUAREPUSHERSolo electric bass 1WARP/BORDERGGGOkej, här är en två år gammal liveupptagningfrån Paris där Tom Jenkinson sitter ensam medsin bas och en liten förstärkare och får åhörarnaatt sitta som fastnaglade när hans fingraroerhört känsligt smattrar över strängarna.Kompositionerna är bräckliga men expressiva,olycksbådande och skevt vackra. Ofta ekar deKeziah Jones sound men även hans blandningav intensitet och smekningar. Fängslande ärnog ordet.Att Tom är en kuf visste vi redan, att hansmusikaliska geni inte känner några direktabegränsningar var också allmänt känt, menatt hans sjuka basspel kunde vara så härtillgängligt i all sin skruvade ensamhet var enöverraskning för mig. Det känns nästan somett melodiöst projekt och inte något totaltuppklippt och på måfå sammanklistrat somman kunde tänkt sig. Jag är så klart ett stortfan, så i någon annans öron kanske detta låterbisarrt och fånigt, men jag är definitivt gladatt jag inte bär de öronen i så fall.GARY LANDSTRÖMJAMIE TKings and queensVIRGIN/EMIGGGEn vän till mig beskrev en gång en gemensambekant på följande vis: ”Han finns ju inte. Hanär bara som ett hopkok av en massa andrapersonligheter.” Jag höll inte med. Inte för attdet inte var sant, utan för att det var en onödigPeter Wiwczarek är sin egen chef ochenhällig härskare i Vader. På Necropolis görhan nästan allt själv för att få det precissom han vill. Resultatet blir ett klassisktdödsmetallalbum. Missa inte det förr gudsskull.PER LUNDBERG GBkommentar. Jag menar, är vi inte alla mer ellermindre hopkok av andra och annat?Och det där gäller inte bara människor.Det stämmer ofta in på det som är själfullt.Ta till exempel London. Det finns inget merlondonskt än att absorbera, blanda och göratill sitt eget. Barerna där bjuder på klassiskpunk, new wave, rock, reggae, acid, garageoch utdömd triphop om vart annat, utspättmed märklig musik man ännu inte hörttalas om. De bästa fish’n’chipsen serveraspå svettiga syltor där det spelas qawaali ochpersonalen talar trasig engelska. ÖverbetaldaSquare Mile-kostymer snubblar pubfulla ochbräkande omkring på Liverpool Street medslipsen runt huvudet. Kidsen bär smutsigamärkeskläder. Alla verkar slitna men liksomlevande. Och innanför stålringens gränser,inför tiotusentals kameror, dyker man tryggtdreglandes ner i klubbmörkret. För det är justden här föreningen av till synes oförenligainslag som gör London till just London. Detär öppenheten och den totala avsaknaden avavgränsande karaktär som utgör miljonstadenspersonlighet.Detsamma gäller stadens musikliv, vilketlänge, från The Clash till Damon Albarns infalltill grime och dubstep, varit just ett hopkok.Och i det avseendet är londonsonen Jamie T:smusik så londonsk är att det nästan är löjligt.Föreställ dig bara allt ovan nämnt i formenav ett lite för långt album och resultatet blirKings and queens. Det är så klart ett rörigtoch skränigt sådant, svårt att få grepp om ochemellanåt rätt jobbigt. Men. I slutändan räddasdet ändå av sin egen charm, själsäkerhet ochpositiva attityd. Precis som London, alltså. Läggdärtill vitsiga, skönt pratsjungna texter ochcatchiga melodier, och det är rätt uppenbartatt Birminghams Mike Skinner kan dra någotunket över sig. Förslagsvis sitt senaste album.FREDRIK FRANZÉNTELEKINESISTelekinesisMORR MUSIC/BONNIERAMIGOGGGJag vill inte vara en geografisk fascist ellerså, men Telekinesis låter mig helt enkelt intebortse från Seattleursprunget. Namn somofrånkomligt poppar upp i skallen när jaglyssnar är Band of Horses, Death Cab for Cutieoch någon gång Fleet Foxes. Att plattan ärproducerad av Death Cab for Cutie-gitarristenChris Walla kan säkert ha med saken att göra.Albumet är i själva verket både ett albumoch, som bonus, en EP som släpptes tidigarei år. Personligen föredrar jag EP-låtarna, delseftersom de har mer energi och dels för attjag inte kan se dem som soundtrack till Grey’sanatomy. De framstår bredvid albumet sommer ofixade och på det sättet charmiga.Men själva plattan har också sina godastunder, exempelvis käcka popdängan All ofa sudden, som lätt fastnar, eller glada ochfolkiga Awkward kisser, som på lite mindre äntvå minuter är precis lagom kort.Jag föredrar helt klart Telekinesis där de ärpigga och käcka. Grey’s anatomy-aspirerandeI saw lightning och dess likar hade jag lättklarat mig utan.ANNA GUSTAFSSONTHEORETICAL GIRLDividedMEMPHIS INDUSTRIES/BORDERGGGTheoretical Girl gör sockersöt men samtidigtsmåkaxig electrofolkpop. Hon påminner liteom Lily Allen. På vemodiga Never good enoughsom handlar om att inte duga kommerstråkar in och ger en omväxlande ljudbild.Jag gillar även Rivals med de upprepandetextraderna ”Do we have to be rivals”. Annarshar låtarna namn som The boy I left behind,I should have loved you more och Seeing youagain. Kärlek, kärlek, kärlek – men ändå inteuttjatade textrader.Det är en händelserik skiva med mångasnygga låtar, catchiga körer och glädjefullahandklapp. Passar som sensommarkvällsmusik.CAMILLA KÄCKTINY VIPERSLife on earthSUB POP/BORDERGGGJesy Fortino, eller Tiny Vipers som hon kallarsig, släpper nu sitt andra album Life on earthpå Seattle-bolaget Sub Pop. Det är fortfarandemelodramatiskt och deprimerande, menpå ett bra sätt. En perfekt skiva att hålla litegömd i skivhyllan och plocka fram när demörka timmarna och regnet kommer i höstoch vinter.Life on earth är en lågmäld skiva som drivsframåt av Jesy Fortinos sång och akustiskagitarr. Emellanåt blir det något ospännandedå det kan vara svårt att hålla intresset vid livutan några egentliga refränger. Tiny Viperskan bäst beskrivas som en kvinnlig WillOldham med en skvätt Lavender Diamondoch Beth Orton, förhoppningsvis kan hon utvecklasoch bli lika bra som dessa i framtiden.ALEXANDRA BENGTSSONTORTYRIngen kommer undanD-TAKT & RÅPUNK/BORDERGGGGMed visst förflutet i Edge of Sanity konstaterasatt medlemmarna i Tortyr inte är någraduvungar. I och med det konstaterandetslutar dock liknelsen. Högkvalitativt mangeli Skitsystem-skolan är vad man bjuds på ochdetta debutalbum tar den plats det förtjänar.Med nedstämda riff, dystopiska texteroch ett sanslöst rens ber de inte om ursäktoch det behöver de inte heller. När deathmetal-influenserna tar plats i hardcorepunkeni När allting svartnar är det helt självklart, närTompa Lindberg gästar i titelspåret står detklart att han till och med får se sitt eget bandbli omkört av Finspångs bästa känggäng.Fan vet.JONAS APPELQVISTTOY FIGHTPeplumCITY SLANG/BONNIERAMIGOGGGNamedropping framöver: Magnetic Fields rytmer,Gorkys Zygotic Mynci-lätta folkpoppighetoch Belle and Sebastian-mjuka sångstämmor.Ungefär så låter franska trion Toy Fight påsin andra fullängdare Peplum. Bandets sötmaoch mestadels soliga melodier gör att minaöron blir lyckliga över variationen i och medlåtar som Lisa’s box och The drum drum boyssmåskuggiga ljud. Snällt, välskrivet och snyggtmen inte särskilt spännande indie av klassisktmärke.BJÖRN SCHAGERSTRÖM38 Groove 6 • 2009


CD 6 • 2009Här har ni sommarloviga Groove-CD #6, sista grillkvällen är här och Sveriges nyaartister har laddat batterierna. Så, ha det bra tillsammans med oss!För att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr påPG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!1 SällskapsklubbenMin kärleks stolta chaufförI Stockholm sitter/ligger/står Robert Kviby stoltmedan han skriver melodramatiska och storslagnapoplåtar klädd i syntetisk och groovigdräkt. Han är en diamant redo att upptäckas, välslipad men med stor personlighet och charm.Sällskapsklubbens musik grabbar tag om hjärterotenoch kramas hårt och länge. Förbehållslöskärlek är insatsen, men vinsterna är större än så.www.myspace.com/sallskapsklubben2 LoveIsNotMyOnlyCrimeThe first timeFrån början var tanken med LoveIsNotMyOnlyCrimeatt bygga ljudväggar och skapa stämningar,men med tiden har soundet utvecklasmot en indie/post-rock/gubb-rock/americanahybrid,så säger dessa göteborgare själva. Kännsdå helt rätt att gå in i studio med Kristian Anttilasom producent, en viss popsensibilitet kan demå bra av.www.loveisnotmyonlycrime.com3 Boa ConstrictorOut of nothingFrån TEKO-staden Borås kommer denna ungapopsextett som tagit namnet från en MagneticFields-låt. Boa Constrictor gör somrigt solblänkandeoch gladlynt nynnpop med mycket svaj ihöfterna. Amanda Persson sjunger med vän röstoch killarna i bandet hakar på. Kanske behöversommaren inte vara över ännu…www.boaconstrictorband.com4 Oh Be LightI do too (demo)Härligt drabbande och känslosam pop kommerhär, signerad Johan Andersson Rodrigues frånNorrtälje. I mina öron är han ett popgeni i vardandedär han skapar fullgod känslostormpop,en genre vi i Sverige snart får ta patent på. Hanär intensiv när det behövs, men även känslig ochinnerlig. Upptäck Oh Be Light! Nu!www.myspace.com/ohbelight5 Johannes PavalderFalling downJohannes Pavalder från Malmö spelar skitigpopmusik som präglas av enkla melodier ochemotionella texter i samma fåra som Placebo.Han nämner även Radiohead, Glasvegas, JoyDivision och Depeche Mode som influenser ochsiktar efter atmosfärisk poprock klädd i svartskinn. Och han träffar mitt i prick!www.myspace.com/poeticmotionmusic6 John DuvaFogdenSom ett ungt och hett The Hives drar John Duva(gitarristen heter Pelle Almqvist!) fram genomrockklubbarna i Sveriges avlånga rike. Med energirikrock och attityd i överflöd tänker de aldrigsluta riffa, och med fräscha debutplattan We areyour mother under armen kommer dessa Åreboyssäkerligen att lyckas!www.myspace.com/johnduva7 IntroductionFirey waltz of oursI ett bergrum vid Midsommarkransen i Stockholmhar killarna i Introduction samlat på sig enmängd instrument, pedaler och en bandspelare.Missionen är att sätta samman så många proggigaoch svängiga låtar som möjligt verkar detsom. Och det låter helt sagolikt. Atmosfärisktoch ytterst underbart. Plattan heter Santa setssail for Saturn.www.introduction.se8 The JunkiesPalmsMed alla de rätta förebilderna (Sonic Youth, NeilYoung, Dinosaur Jr, Smashing Pumpkins, Pixies,Dead Moon…) i rockärmen drar UddevallabandetThe Junkies igång sin indierockkanonad.Melodiöst, men definitivt med muskler. Låterväldigt mycket Seattle i mitten av 1990-talet.Bara att dra på sig den storrutiga skjortan…www.myspace.com/bandtheballs9 The AlcovesCeremonyThe Alcoves flyttade utomlands för att ”I Oslofinns det väldigt många fler bra musikklubbarsom uppskattar bra musik före snygga scenkläder”.Sedan dess har de spelats på P3 ochborde nog se till att röra på sig i Sverige igen.Deras snärjande och smarta pop gör ju ingenbesviken.thealcoves.idleart.org10 Brendan BensonFeel like taking you homeNashvilleboende Brendan Benson har nya plattanMy old, familiar friend på väg ut och från denutmärkta samlingen låtar gjord med gamle PixiesproducentenGil Norton hämtar vi fräsiga ochsupernajsa Feel like taking you home som byggerupp ett fartigt groove du inte vill missa! Mmmm!www.brendanbenson.com11 Johannes Vidén & BluebirdAssociationTime that you love meSmå ord är inget för denna orkester: ”BluebirdAssociation är här för att återinföra den livsviktigapassionen, dedikationen och manin i denav medelmåttighet och slentrian nedsmutsaderockmusiken”. Och visst funkar det med voluminösljudbild och en besatt crooner vid micken!Yeaaaah!!!www.myspace.com/johannesviden12 SonorideMulti colour dreamMed flummiga Beatlesvibbar drar Multi colourdream igång. Dessa fyra killar hetta förut Park,men spelar nu som Sonoride in sina rockopus iVasastan i Stockholm och gör det med framgångi sikte. Jag refererar lite till Andreas Johnsonstidiga låtar, Thomas Abels fylliga röst tangerarnästan Andreas. Och de låter angelägna. Detär bra.www.sonoride.com13 The Spotlights21st century modMed hög mod-faktor och rytmer från Stoogestar dessa fem musikhögskoleelever fram sinaslamrigaste instrument och röjer om rejält.Bandet är färskt, men låter redan färdigt. Medinlevelse och intensitet i toppnivå finns bara enväg att gå – uppåt!www.myspace.com/spotlights14 Sista SkriketÅh jag är kär!Melodisk svensk punk med bultande tinningaroch knytnävar i luften är Sista Skrikets kopp te.De fyra killarna vrider ur lyssnaren som en disktrasamed sin brandtalsrock. Bandets blödandehjärta ligger under fanorna och bultar, det bultartills alla lyssnat och förstått. Det är dags för ettkänslouppror.www.sistaskriket.com15 DupontLet go!Smålandsuppfödde Pontus Sandevärn är densom håller i taktpinnen i Dupont. Musiken ärsom en slags terapi för honom, det resulteradei en platta kallad Tea at Eve’s som du gör bäst iatt leta upp. Om du gillar innerlig och hudnärasinger/songwritermusik vill säga.www.myspace.com/enjoydupont16 LucySancho PanzaNågorlunda mogna och vuxna män sjungervemodig pop på svenska. De gör det enkelt försig och sjunger mest om ”kärlek och sånt”, jordnäraoch krångelfritt för att få mig sig så mångasom möjligt. Dessutom söker de ny basist just nu.www.lucy.nu17 Love AurellLast voyage of the VictoriaNumera Stockholmsboende UddevallasonenLove Aurell har i Täby spelat in ”vacker, melankoliskblandning av sjörövarjazz och cirkuspop”.Och visst är det flyhänt och charmigt mustigmjukpop som levereras med känslig stämma.Jag älskar ju Miss Li, så Love Aurell är min koppte också.www.loveaurell.com18 0-visionenSoilKristofer Ulfves och Olof Liliengren försökerkombinera old school-instrumentering medstate of the art-teknik, målet är att låta omväxlandeödsligt och svängigt. Mest låter derassvalkande toner härligt vacker tycker jag. Iblandtvekande, ofta beslutsam. Varm, mjuk, kristallklar,hypnotisk och förvånansvärt levande ärandra omdömen jag kan tänka mig.www.myspace.com/0visionen19 Det är kärlekJag sa nejUnderfundig, svävande mitt-i-prick-pop – Det ärkärlek från Frölunda i södra Göteborg är DavidWingren och han skriver och framför låtar omsmått och stort, högt och lågt i människorsgöranden. Han verkar vilja dissekera våra tillkortakommandenpå ett högst underhållande sätt.www.myspace.com/detarkarlek20 The Koo-Koo’sHot and hardDessa fem tjejer från Umeå mixar klassisk svenskpoppunk á la Pink Champagne med discosvängi Blondietappning. Resultatet är charmant ochrättfram Bob Hund-rock med kåtsvettningar. Deär inte rädda för att ta fram koklockan eller distgitarrenheller. Trots referenserna är de väldigtegna – och grymma så klart!www.myspace.com/thekookoos3679101620ECHOJOHAN LODwww.groove.se 39


CENSUR FÖREKOMMER I MINST 81 LÄNDERAmnesty gör allt för att mänskliga rättigheter ska gälla alla människor alltid. Vi har lång vägkvar men det finns hopp och vi gläds åt de stora framsteg vi faktiskt gör. Nu behöver vi dinhjälp för att kunna göra ännu mer. Stöd vårt arbete för mänskliga rättigheter – bli medlemeller skänk en gåva på www.amnesty.seAmnesty är politiskt och religiöst oberoende och tar inteemot statligt stöd till vårt utrednings- och kampanjarbete.Vi är alltså helt beroende av medlemmar och givare.

More magazines by this user
Similar magazines