Goda exempel (5087 kb, pdf) - HS Konsult - Hushållningssällskapet

Goda exempelFramgångsrik skötsel avnaturbetesmarker och ängar

FörordNaturbetesmarker och ängar finns över hela landet, men deras karaktär ochförutsättningarna för att sköta dem varierar kraftigt. Det finns inte ett sätt sompassar alla marker och situationer. Genom den flora av goda exempel som härpresenteras vill vi inspirera fler lantbrukare, rådgivare och tjänstemän att läraav varandra och våga pröva sig fram till en skötsel som passar just era marker.Fokus i den här sammanställningen ligger på skötselaspekter, inte på beskrivningav markernas natur- och kulturvärden. (Därmed inte sagt att de sistnämndainte är viktiga, de är avgörande för såväl intresset som ekonomin för dessamarker, och de påverkar också skötseln vilket framgår av många av exemplen.)Vårt fokus på skötsel har också präglat valet av exempel. Ett huvudkriteriumhar varit att andra som arbetar med skötsel av naturbetesmarker ska kunna lärasig något av exemplen. Vi har också strävat efter att välja ut exempel där såvälde som sköter markerna (oftast lantbrukare) som de som betalar för skötseln(främst länsstyrelsen) är nöjda med resultatet.För att fånga upp de frågeställningar som är mest brännande har vi haft en referensgrupptill hjälp med lantbrukare och personer som arbetar med betesfrågorpå länsstyrelser, Hushållningssällskap och LRF. Tack för hjälpen! Ett stort tackockså till alla andra som skickat in tips på exempel och inte minst till alla lantbrukaresom ställt sin tid och information om gården till vårt förfogande.I mån av resurser kommer materialet att kompletteras med fler exempel efterhand.Uppsala 30 mars 2004Olle KvarnbäckprojektledareSå använder du materialetExemplen är fristående från varandra och kan läsas var för sig. För att underlättaför dig som läsare att hitta just den typ av exempel som du är mest intresseradav har vi angivit några nyckelord för varje exempel. En lista över nyckelordoch exempel finns på sida 4 och 5Det är fritt fram att utan kostnad skriva ut material ur sammanställningen, kopieraupp och använda t ex i samband med kurser och rådgivning. Glöm inte attange källan. Vill du veta mer om exemplen än det som står i texten, eller kanskeanordna ett studiebesök, så finner du namn på kontaktperson sist i varje exempel.Det går också bra att kontakta olle.kvarnback@hush.se, 018-56 04 31,eller Inger Pehrson, inger.pehrson@palustre.se.Författare/OK Olle Kvarnbäck, agronom, Hushållningssällskapet,telefon 018-56 04 31, e-post: olle.kvarnback@hush.se/IP/EB/ME-S/K-IKInger Pehrson, konsult, Palustre HB,telefon 035-381 37, e-post: inger@palustre.seElisabeth Bölenius, agronom, HushållningssällskapetMarie Edvardsson-Svärd, biolog,telefon 019-36 27 56Karl-Ivar Kumm, agro-ekonom, Sveriges Lantbruksuniversitet,telefon 018-67 18 14, e-post: karl-ivar.kumm@ekon.slu.se

1. Vasikkavuoma slåttermyr 62. Projekt ”Vindelälvens naturbeten” 83. Gemensam vinterladugård i Sorsele 104. Eva-Lott sköter 30 ha naturbeten 115. Fjällbete i Åredalen med starklokal delaktighet 136. Fäbodbonde med mycket marker 157. Sambetesförening på Kyrkbyängarnavid Ljusnan 178. Sam(ar)bete med får och kor på öari Ljusnan 199. Strandbete längs Ljusnan med får och kor 2110. Köttproduktion vid fäboden 2311. Högt betestryck på Ön i Dalälven 2412. Gammal finnby med 45 ha restaureradbetesmark 2713. Hundar som vaktar flocken mot rovdjur 2914. Skogsbete som vanligt 3015. Växelbete på Östergården i Gåsvik 3116. Stängsel som skyddar mot rovdjur 3317. Hästar håller naturreservat öppet 3518. Strandängar och ekhagar på Bråborg 3719. Dikor betar välbesökt våtmarksområde 3920. Vallhundar ger flexibel fårhållning påBreviksnäs 4121. Strandängsbete vid Tåkern 4322. Naturvårdsentreprenör vid Billingen 4523. Entreprenörer i ”Naturvårdstjänst” 4824. Naturvårdsentreprenör i Ydre 4925. Effektiva tackor och dikor på Mörby 5126. Samarbete på Tofta skjutfält 5327. Växelbete nöt-häst-får på Gotland 5628. Skogen räddar betesmarkerna 5829. Gråkullen – en ständigt bättre resurs 6030. Restaurering av slåttermad 6231. Naturvårdsentreprenör med nöt och får 6432. Unghingstar på naturbete 6633. Herde och entreprenör 6834. Byalag hyr ut strandängsbete 71

NyckelordBetesavtalBetesföreningEkonomiFloraFåglarFårGemensam vinterhållningHerdehundarHästarKvinnligt företagandeKänsliga markerMöta marknadenNaturreservatNaturvårdsentreprenörRestaureringExempelProjekt ”Vindelälvens naturbeten”Sambetesförening på Kyrkbyängarna vid LjusnanSam(ar)bete med får och kor på öar i LjusnanByalag hyr ut strandängsbeteGemensam vinterladugård i SorseleKöttproduktion vid fäbodenDikor betar välbesökt våtmarksområdeEntreprenörer i ”Naturvårdstjänst”Skogen räddar betesmarkernaRestaurering av slåttermadNaturvårdsentreprenör med nöt och fårByalag hyr ut strandängsbeteVasikkavuoma slåttermyrVäxelbete på Östergården i GåsvikUnghingstar på naturbeteSkogen räddar betesmarkernaStrandbete längs Ljusnan med får och korHästar håller naturreservatet öppetVallhundar ger flexibel fårhållning på BreviksnäsNaturvårdsentreprenör i YdreEffektiva tackor och dikor på MörbyStrandbete längs Ljusnan med får och korNaturvårdsentreprenör med nöt och fårGammal finnby med 45 ha restaurerad betesmarkGemensam vinterladugård i SorseleHundar som vaktar flocken mot rovdjurHästar håller naturreservatet öppetVäxelbete nöt-häst-får på GotlandUnghingstar på naturbeteEva-Lott sköter 30 ha naturbetenStrandbete längs Ljusnan med får och korFjällbete i Åredalen med stark lokal delaktighetVasikkavuoma slåttermyrProjekt ”Vindelälvens naturbeten”Hästar håller naturreservatet öppetStrandängar och ekhagar på BråborgByalag hyr ut strandängsbeteFjällbete i Åredalen med stark lokal delaktighetEntreprenörer i ”Naturvårdstjänst”Naturvårdsentreprenör i YdreNaturvårdsentreprenör med nöt och fårHerde och entreprenörNaturvårdsentreprenör vid BillingenProjekt ”Vindelälvens naturbeten”Eva-Lott sköter 30 ha naturbetenFäbodbonde med mycket markerStrandängsbete vid TåkernNaturvårdsentreprenör i YdreEffektiva tackor och dikor på MörbySamarbete på Tofta skjutfältRestaurering av slåttermadStrandängar och ekhagar på Bråborg4

NyckelordRestaureringRovdjursstängselSambete/VäxelbeteSamverkanSkogSkogsbeteSlåtterStrandängsbeteStyrning av beteStängselTillgänglighet - allmänhetTillsyn på beteTransportVallhundÄngeExempelGammal finnby med 45 ha restaurerad betesmarkGråkullen – en ständigt bättre resursHundar som vaktar flocken mot rovdjurStängsel som skyddar mot rovdjurSambetesförening på Kyrkbyängarna vid LjusnanSam(ar)bete med får och kor på öar i LjusnanStrandbete längs Ljusnan med får och korHögt betestryck på Ön i DalälvenVäxelbete på Östergården i GåsvikStrandängar och ekhagar på BråborgNaturvårdsentreprenör i YdreEffektiva tackor och dikor på MörbyNaturvårdsentreprenör med nöt och fårGråkullen – en ständigt bättre resursHerde och entreprenörVasikkavuoma slåttermyrProjekt ”Vindelälvens naturbeten”Gemensam vinterladugård i SorseleFjällbete i Åredalen med stark lokal delaktighetSambetesförening på Kyrkbyängarna vid LjusnanSam(ar)bete med får och kor på öar i LjusnanHögt betestryck på Ön i DalälvenEntreprenörer i ”Naturvårdstjänst”Naturvårdsentreprenör i YdreSamarbete på Tofta skjutfältByalag hyr ut strandängsbeteSkogen räddar betesmarkernaSkogsbete som vanligtFäbodbonde med mycket markerKöttproduktion vid fäbodenVasikkavuoma slåttermyrRestaurering av slåttermadEntreprenörer i naturvårdstjänstHästar håller naturreservat öppetStrandängar och ekhagar på BråborgDikor betar välbesökt våtmarksområdeVallhundar ger flexibel fårhållning på BreviksnäsStrandängsbete vid TåkernByalag hyr ut strandängsbeteVallhundar ger flexibel fårhållning på BreviksnäsStrandbete längs Ljusnan med får och korVäxelbete på Östergården i GåsvikHästar håller naturreservatet öppetEffektiva tackor och dikor på MörbySamarbete på Tofta skjutfältStängsel som skyddar mot rovdjurGråkullen – en ständigt bättre resursDikor betar välbesökt våtmarksområdeFäbodbonde med mycket markerFäbodbonde med mycket markerNaturvårdsentreprenör med nöt och fårVallhundar ger flexibel fårhållning på BreviksnäsVäxelbete nöt-häst-får på Gotland5

Slåtter, flora, marknadsanpassning, samverkanNorrbotten1. Vasikkavuoma slåttermyrVasikkavuoma slåttermyr i Pajalakommun är ca 250 ha stor och trosha nyttjats för slåtter sedan 1700-talet. På 1800-talet byggdes de förstaladorna på myren och på mitten av1950-talet, när det mesta av slåtternupphörde, fanns ca 200 lador på Vasikkavuoma.1996 började slåttermarkenrestaureras i större omfattning.Idag finns 82 lador och en slåtterkoja påmyren som är naturreservat sedan 1999. Det gåren mycket lättframkomlig spångad väg fram till,och över myren. Den är väl värd ett besök enligtKjell Palo, ”myrentusiast”, och Rolf Ilskog, ”liefantast”.Myrens naturvärdenSlåttermyrens höga naturvärden utgörs av hävdgynnadesjöfräken-, strängstarr-, och vattenklöversamhällen.Dessa finns på de våtare delarnaav myren. Myren har även en speciell artsammansättningav mossor. Totalt finns det minst 50olika kärlväxter på myren, däribland myrbräcka,slåtterblomma och kärrspira samt ett flertalovanliga orkidéer som lappnyckel. Förutom växternafinns ett stort antal insekter och däggdjurpå och omkring myren, varav flertalet är hävdgynnade.Där finns även väldigt mycket fåglar,t.ex. pärluggla, blå kärrhök, grönbena, brushaneoch jorduggla. Så fort det fryser till ute på myrenbrukar där även gå renar och beta, innan detkommit för mycket snö.Restaureringen och skötsel av slåttermyrenSedan 1996 röjs myren från buskar och sly. Närrestaureringen började var myren mer ellermindre täckt av knähöga buskar av sälg ochbjörk. Röjningen sker i etapper och mer och merröjs för varje år. Slutmålet är att hela myren skallröjas och hävdas varje år, men för det krävs detmycket mer resurser än idag. Nu slås ca 50-60 haav myren varje år. Ungefär hälften slås med lieav privatpersoner och hälften slås med maskin.De fyra byarna runt Vasikkavuoma - Mukkakangas,Erkheikki, Juhonpiete och Autio - hargått samman och bildat en utvecklingsgrupp,MEJA. Gruppen jobbar för att återskapa ochsköta Vasikkavuoma slåttermyr och det är desom slår med maskin.6Slåttermyren är 250 ha stor, varav 50-60 ha slås i dagsläget,och har 82 ängslador. Foto: Länsstyrelsen i Norrbottens länDe områden av myren som används till slåtteridag slås i mitten av juli. Om vädret tillåter såbärs höet direkt in i ladorna, efter kort torkningpå slag, annars hässjas det först. På vintern körssedan fodret hem med skoter.Myren har torkat ut lite efter det att det grävdesett dike på 1960-talet. Idag försöker man göradämmen för att myren skall hållas blötare. Detgår även en bäck över myren som måste rensasoch hållas efter.Vassklippare till slåtternMyren slås med lie på traditionellt sätt eller meden specialgjord slåttermaskin. I grunden är dennaslåttermaskin en vassklippare. Efter flertalet modifieringarsom gjorts under åren är den nu heltspecialiserad på myrslåtter. Den kan både gå påland och på vatten och har ett mycket lågt marktryck.De tuvor som har bildats under åren”trampas ner” av maskinen. En nackdel med denkan vara att den är dålig på att slå vattenklöverenligt Rolf Ilskog, initiativtagare till utökad slåtter.Den största fördelen med maskinen är dockatt slåttern går lättare och snabbare än med lie.När myren slogs med lie gick det åt 130 personeroch de resurserna finns inte riktigt idag. De områdensom slås idag, växer bättre och bättre förvart år som går och fräkeninslaget har ökat, liksomvattenklöver.Lieslåtter på Vasikkavuoma slåttermyrFoto: Länsstyrelsen i Norrbottens län

Slåtter, flora, marknadsanpassning, samverkanRenfoder av myrhöetAllt som slås på myren blir till renfoder. Bådefräken och vattenklöver är mycket bra renfoder.Idag säljs allt som hö eller används direkt avdem som slagit det. Tillsammans med Karesuandooch Arvidsjaur har dock delar ur MEJAbyaföreningstartat en ideell förening, ”Förädlingi norr”, som ska jobba med att utveckla foderproduktionenfrån slåttermyrar och –ängar i trakten.Tanken är att det som slås på myrar ochängar skall kunna pelleteras och sedan säljas somrenfoder. Förhoppningen är att det skall ge underlagför ett företag och att foderproduktionen iframtiden skall kunna gå runt ekonomiskt. Slutvisionenär att hela foderproduktionen skall kunnavara mobil. Slåttermaskinen skall kunna gå påandra marker än Vasikkavuoma och pelleteringsmaskinenskall under vinterhalvåret ävenkunna användas till t.ex. träpellets.Det finns ett väldigt stort intresse för renfoderfrån myr, inte minst från Norge. Renen är mycketförtjust i fräken och vissa, däribland Kjell,anser att renköttet får en godare smak om renenätit mer fräken.Norrbotteneftersom pågående markanvändning inte försvårashar ingen särskild ersättning utgått för detta.Förhoppningar för myrenSkötseln av myren skall förhoppningsvis ge ökadplats åt de hävdgynnade arter som funnits, ochfinns, på myren idag. Det finns även förhoppningarom att myren skall ge arbetstillfällen. Enstor drivkraft är dock att bevara myren som denen gång var så att kommande generationer skallkunna se, och uppleva, hur människor brukadeVasikkavuoma förr i tiden. Varje sommar hållsaktiviteter på myren, förutom slåtter. I år var deten dansföreställning i gummistövlar!Om foderproduktionen på myren kommer igångordentligt kommer det kanske innebära att debehöver köpa upp mer foder utifrån, t.ex. gräs attblanda in i fodret. Detta skulle leda till att ytterligaremarker öppnades upp.Tips• Uppfinn inte hjulet två gånger! Det är säkertnågon som har gjort något liknande som dukan fråga.• Undersök marknadens intressen för vad dugör och var inte rädd för nya utmaningar.• Håll gamla kunskaper vid liv. Försök få medpersoner av alla åldrar så att inte kunskaperförsvinner med den äldre generationen.Kontaktpersoner: Kjell Palo, entusiast ochverksam i ”Förädling i norr”. Telefon: 0978-51132Rolf Ilskog, slåtterfantast med kunskaper inomslåtter med lie. Telefon: 0978-51040.Slåtterblomman trivs, inte överraskande, på slåttermyren.Foto: Länsstyrelsen i Norrbottens län/EBEkonomiRestaureringen och maskininköpen har till vissdel möjliggjorts genom EU-projektpengar ochbidrag från privata fonder. Skötseln av myrenfinansieras genom miljöersättning. De som slårmyren med lie kan få EU-ersättning på 5 400kr/ha och de som slår med maskin kan få 2 400kr/ha.Vasikkavuoma är sedan 1999 naturreservat.Samtliga 20 markägare berörs av beslutet, men7

Restaurering, betesavtal, projekt, samverkanVästerbotten2. Projekt ”Vindelälvens naturbeten”I Västerbotten görs en storsatsningpå att restaurera naturbeten längsVindelälven. Ett populärt projektbåde bland allmänheten och lantbrukarnalängs älven.Redan 1996 drog VärldsnaturfondenWWF igång ett projekt för attrestaurera och bevara biologisktmycket värdefulla ängsmarker i Ammarnäs deltai nordvästra Västerbotten. I Ammarnäs har över15 ha raningar (översvämmade ängsmarker) restaureratsgenom buskröjning och återupptagenslåtter. Dessutom har 25 ha ängs- och betesmarkåter börjat betas. Sedan 1996 har ett jordbruksföretagetablerats med ambition att sköta delar avAmmarnäs delta och även odlingsmarker någonmil söder därom. För att få till stånd bete i områdethar WWF tillsammans med en lantbrukareinvesterat i betande kor.I anslutning till restaurerade marker sitter stora skyltarsom gör reklam för projektet. De syns tydligt från vägenoch har säkert bidragit till projektets goodwill. Raninginvid Sorsele samhälle.Foto: Ingemar JohanssonMånga intressenterIntresset för projektet har gjort att det har utvidgatsoch omfattar sedan 2001 hela Vindelälvsdalenfrån Ammarnäs ner till Vännäs. Projektetsmål är att:• Restaurera och bevara naturbetesmarkernasunika artrikedom och historiska värden förkommande generationer• Skapa förutsättningar för ett lönsamt jordbrukgenom produktion av naturvård och naturbeteskött.8Budgeten för projektet ligger på ca 2 miljonerper år under perioden 2001-2005. Huvudfinansiärerär många: EU, Världsnaturfonden, Naturvårdsverket,Länsstyrelsen och Arbetsförmedlingen.LRF och Swedish Meats är mindre privatafinansiärer.Man har anställt en projektledare på heltid somsköter det löpande arbetet med att ansöka omrestaureringsstöd, sköta kontakten med markägareoch djurhållare, handla upp tjänster etc. Projektetsatsar också resurser på byggnation avmoderna stallar som ska möjliggöra en uthålligdjurhållning.Restaurerar 175 haT o m år 2006 räknar man med att ha hunnit restaureraca 175 ha naturbetesmark i Vindelälvensnärområde. Under de två år som projektet hittillspågått har restaurering påbörjats i nära 100 ha,fördelade på ca 10 olika platser. Man kan sägaatt projektet gjort en rivstart. Det grundläggandekriteriet vid valet av restaureringsobjekt har varitlänsstyrelsens inventeringar av värdefulla naturbetesmarker.Endast marker som, efter restaurering,bedöms kvalificera för högsta ersättningen imiljöstödet för bevarande av betesmarker ochslåtterängar har kommit ifråga.Ingemar Johansson, som är projektledare, betonaratt det viktigaste vid en restaurering är attfullfölja den och att få en långsiktig hävd avmarkerna. Därför har man endast restaureratmarker om det finns en lantbrukare som är intresseradav att hålla djur där. Intresserade djurhållarehar man fått tag i genom att hålla informationsmötenute i bygderna, positiva reportagei tidningar, radio, TV och genom att utnyttja detkontaktnät som projektets aktörer har.Övertygar markägareI de flesta fall har det varit många olika personersom ägt marken i de restaurerade objekten. Ettviktigt arbete för projektledaren har därför varitatt övertyga markägarna om att upplåta markenför restaurering och bete.– Jag brukar kalla alla markägarna till ett mötedär jag berättar om projektet och vad det innebäratt låta restaurera sina marker, berättar projektledarenIngemar Johansson. - Jag visar bilder frånandra områden som restaurerats och visar hurfint det kan bli. Till sist går jag igenom det betesavtalmellan markägare och djurägare som jaghar konstruerat. (Mallen för betesavtal finns som

Restaurering, betesavtal, projekt, samverkanbilaga till detta exempel). De flesta brukar skrivapå med en gång. De som inte har möjlighet attkomma på mötet besöker jag separat.Enkelt betesavtalIngemar är mån om att betesavtalet ska vara enkelt.Han har erfarit att vissa markägare ryggarinför mycket text och invecklad ansvarsfördelning.- Projektet ställer som krav på markägarna att deska upplåta marken för restaurering (enl. restaureringsplan)och bete under fem år. Likaså ärkravet att det finns en jordbrukare som har djursom betar naturbetesmarkerna också det under 5år. Fungerar inte samarbetet efter dessa fem år såfinns ändå inte förutsättningar att gå vidare, oavsettvad som stått i avtalet, menar han.Betesavtalen reglerar inte bara förhållandet mellanmarkägare och djurhållare utan också med entredje part – projektet. Projektet ansvarar förrestaureringsarbetet och djurhållaren ansvarar förlöpande skötsel och tillsyn av djur. Ev. virke vidrestaurering tillfaller markägaren medan djurägarenerhåller ev. miljöersättning. Man räknar medatt kunna söka miljöersättning efter ca tre årsrestaurering.VästerbottenPopulärt projektNär markerna öppnas upp längs älven förbättrasutsikten dramatiskt. Inte minst för alla bilistersom färdas längs älvdalen. För att uppmärksammaprojektets insatser har man satt upp grönaskyltar med texten ”Vindelälvens naturbeten” ivarje restaurerad hage som passeras av bilvägen.Det har säkert varit ett lyckat drag för att göraprojektet känt för allmänheten. Nyligen har manockså börjat sälja Vindelälvens naturbeteskött tillIca i Umeå. Det är inga stora kvantiteter det rörsig om men det är betydelsefullt för lantbrukarnaatt få 3 kr/mer per kilo för köttet.Kontaktperson: Ingemar Johansson (projektledare)070-217 74 03. Projektets hemsida:http://www.sorsele.se/default.asp?pageid=3049BilagaBetesavtal mellan markägare och djurägare/OKNär den högvuxna starren betas ner skapas grunda vattenmiljöer som är viktiga för insekter och fåglar.Sorsele september 2003.Foto: Olle Kvarnbäck9

Bilaga 1.Betesavtal mellan markägare och djurägareMarkägare: ……………………………………………………………………………………..…………………………………………………………………………………………………Djurägare: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….Fastighet/område: ……………………………………………………………………(se karta).1. Areal…………ha2. Avtalsperiod: År 2003 – 2007 …(minst 5 år).3. Markerna skall restaureras och skötas enl. bifogad restaureringsplan.4. Djurägaren förbinder sig att ha ett lämpligt antal nötboskap som betar området, detta för att den biologiskamångfalden skall gynnas.5. Djurägaren åtar sig all skötsel och tillsyn av djuren.6. Övriga villkor: Miljöersättning för markerna erhåller brukaren.…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………Detta avtal har upprättats i ett exemplar. Original till Sorsele Kommun och kopior till parterna.Överenskommelsen godkännes:……………………………… den / ……. .………………………….. den / …….……………………………………………….Markägare…………………………………………….DjurägareFörbindelse gentemot projektägareDjurägaren förbinder sig att ha ett lämpligt antal nötboskap som betar området i 5 år, detta för att den biologiskamångfalden skall gynnas.…...…………………………. den / …….……………………………………………….Projektägare………………………….. den / …….…………………………………………….Djurägare

Samverkan, gemensam vinterhållning, ekonomiVästerbotten3. Gemensam vinterladugård i SorseleKan ett avställt sågverk bli envinterladugård för 110 köttdjur?Ja, i Sorsele har det blivit verklighet.Bakgrunden var att UlrikThuresson, en av de största ochviktigaste djurhållarna i projektetVindelälvens Naturbeten, behövdeen vinterladugård när han ochhans familj flyttade till Sorsele. Själv hade haninte ekonomiska möjligheter att bygga en nyladugård till sin besättning på ca 40 dikor, men isamarbete med projektet hittade han två avställdabyggnader inne på sågverket i Sorsele medpotential att inreda till ladugård. I juni 2001 köpteprojektet mark och byggnader för 600 000 kr.köttdjur. Han har bara gott att säga om att ha engemensam ladugård. Kostnaderna blir mindreoch man kan dela på arbetet med utfodring etc.Ingen extern avbytare behövs.Lantbrukaren Ulrik Thuresson och projektledaren IngemarJohansson i samspråk framför sågverket som omvandlatstill ladugård.Foto: Olle KvarnbäckInredning köptes begagnadUnder sommaren revs den gamla inredningen utoch i augusti påbörjades arbetet med att gjutabåspallar, foderbord, skrapgång, och monterainredningen i form av liggbås, grindar, vattensystemetc. Det mesta av inredningen köptes begagnattill ett bra pris från ett nedlagt jordbruk iregionen. Byggarbetet sköttes huvudsakligen aventreprenörer men Ulrik hjälpte också till mycket.Delar på arbetetRedan från början var tanken att flera djurhållareskulle ha sina djur installade i ”sågverket”. Ulrikdelar ladugården med Roger Johansson, somstartat med lantbruk genom projektet. Han hjälptetill med byggandet av ladugården och då väcktesidén att skaffa egna djur. Idag har han 1710Ulrik Thuresson med sina nötkreatur på bete i Ammarnäs.Foto: Ingemar JohanssonUlrik Thuresson, som har mest djur – 65 styckenförra vintern – har huvudansvaret för att underhålloch skötsel fungerar. Det praktiska arbetetmed skötseln är uppdelat efter antalet djurenhetersom respektive brukare har. Foder har var ochen bidragit med så att det ska räcka till de egnadjuren. Det har fungerat bra, säger Ulrik. Förravintern hade även en tredje djurhållare ett tjugotaldjur i ladugården. Det gick också bra.Samarbetet mellan Ulrik och Roger har även letttill att det har köpt en slåttermaskin tillsammans.EkonomiInköpet av mark och två byggnader kostade600 000 kr. Endast den ena används som ladugård,den andra som maskinhall. Investeringarnai inredning, inkl. inköpt arbete, kostade ca900 000 kr. Kostnaden per båsplats blev ovanligtlåg, 10 000-15 000 kr. Projektet stod för deninvesteringen. Det löpande skötseln och underhållskostnaderdelas mellan de som har djur iladugården.Kontaktpersoner: Ulrik Thuresson 0952-61006, 070-21 77 138, Ingemar Johansson, (projektledare)070-217 74 03. Projektets hemsida:http://www.sorsele.se/default.asp?pageid=3049/OK

Kvinnligt företagande, restaureringVästerbotten4. Eva-Lott sköter 30 ha naturbetenEva-Lott Andersson sköter närmare30 ha naturbetesmark längs Vindelälvenmed hjälp av sina nötkreatur- en besättning på 30 mjölkkormed egen rekrytering - samt ett tiotalfår.Hon har hunnit med att vara lantbrukarei snart tre decennier trots atthon inte är äldre än 42 år. När hon gick ut niankände hon inte för att plugga vidare, och i sammaveva blev hennes pappa sjuk. Eftersom honalltid varit intresserad av lantbruket, och framföralltdjuren, kändes det naturligt att ta över.Eva-Lott har drivit lantbruket själv, med hjälp avsin mor. Senaste sex åren har hon också haft sinbrorsdotter Johanna anställd. Hur är det att varakvinna i en mansdominerat yrke som lantbrukare?Bemöts du med respekt?- Det går ganska bra, tycker jag. Maskiner kanväl vem som helst köra, säget Eva-Lott medglimten i ögat där hon sitter i traktorn.dagliga mjölkningen och att hon vill bli mindrebunden och hinna med att göra andra saker.Nackdelen är att hon inte längre kommer att haråd att ha en heltidsanställd medarbetare.Bygger för köttdjurMed hjälp av Vindelälvsprojektet bygger hon enny ligghall för köttdjur i anslutning till den enaladugården där hemma. Projektet bekostar materialet.Det blir enkel lösning med ströbädd ochskrapad gång, för att hålla nere kostnaderna.Tanken är att även andra intresserade lantbrukareska kunna ha djur där på vintern. Det är dockglest mellan lantbrukarna i trakten och än sålänge har Eva-Lott nästan ingen samverkan medandra bönder. Däremot är hon beroende av godakontakter med markägarna i trakten, då hon odlarnästan allt sitt vinterfoder till djuren påandras mark. Eftersom hon är den enda lantbrukareni bygden lånar de gladeligen ut sin markför att kunna hålla den öppen. Av de 60 hektaråker som Eva-Lott skördar är endast 6 ha egenmark. När jag besöker henne är hon mitt i andraskördenpå granngården Sikselberg. Där är deväldigt nöjda med Eva-Lotts insatser.– Hon är en femstjärnig lantbrukare, säger deuppskattande.Naturbetena kom in i verksamheten genom Vindelälvsprojektet.- Ingemar (projektledaren) kom förbi och frågademig om jag ville ha naturbeten nere vid Åmsele.Jag tackade ja och det har jag inte ångrat.Det är lite långt dit, ca 3 mil, men å andra sidanär det ett härligt hägn!Eva-Lott tar en kort paus i höskörden.Foto: Olle KvarnbäckKvinna i lantbruketNej, hon tycker inte det är svårt att vara kvinna ilantbruket, däremot kan det vara svårt att skötadet ensam. Det är mycket som blir lättare närman är två, både arbetsmässigt och socialt. Honplanerar att avveckla mjölkproduktionen inomnågot år och satsa helt på köttproduktion ochskötsel av naturbeten istället. Huvudanledningenär att hon börjar känna sig sliten i knäna av den11Raning i Åmsele två år efter restaurering. Innan röjningenvar den helt överväxt av videbuskar. Foto: Olle Kvarnbäck

Kvinnligt företagande, restaureringRestaurering av raningHon sköter en 22 hektar stor raning, översvämningsmarklängs älvstranden, som började restaureras2001. Då var området helt igenväxtmed videbuskar i blötare partier och 10-15 meterhöga träd i torrare partier. Projektet gjorde enkraftfull röjningsinsats och idag är området heltöppet sånär som på några träddungar och det serväldigt lovande ut för det hävdberoende växtochdjurlivet, inte minst för rastande and- ochvadarfåglar. Visst finns det vide kvar, men Eva-Lotts djur håller efter dem så att det inte tar överoch skuggar bort övrig vegetation. 30 nötkreatur– stutar och kvigor- och ca 10 får är de som görjobbet. Det är andra säsongen som djuren gåroch betar här. Betessläppet har skett i månadsskiftetmaj-juni och djuren har tagits hem igen iseptember. 2002, första året, fick de gå ända till20 september, med stödutfodring de sista tvåveckorna men i år kommer de att tas hem tidigare.Det växer just inget på betet i september ochdet är arbetsamt att åka så långt och stödutfodradjuren.Tillsynen av djuren sköter Eva-Lott själv, medviss hjälp av en man i Åmsele som också kontrolleraratt det är ström i eltråden.EkonomiLantbruksföretaget har en omsättning på drygten miljon kronor. De största intäkterna är frånmjölk samt EU-ersättningar, det sistnämnda utgörcirka 40% av totalintäkterna. Naturbetesmarkernahar redan givit intäkter i form djurtillväxtoch ersättning för visst restaureringsarbete.Från och med nästa år kommer Eva-Lott ocksåatt söka miljöersättning för raningen vid Åmsele.Det är tänkt att de ska kvalificera för tilläggsersättning,2 400 kr/ha.VästerbottenÅmsele september 2003. Liksom på övriga marker somrestaurerats av projektet sitter stora informationsskyltarsom är väl synliga från vägen. Det har starkt bidragit tillprojektets goodwill.Foto: Olle KvarnbäckTips• ha bra stängsel – Jag gillar fårnät, det är pålitligt,säger Eva-Lott. Inte minst viktigt eftersomhägnet i Åmsele ligger utmed en 90-väg. Eltråd kompletterar fårnätet.Kontaktperson: Eva-Lott Andersson, Forslund1, 921 91 Lycksele, 0950-542 015/OK12

Samverkan, naturvårdsentreprenörer, möta marknadenJämtland5. Fjällbete i Åredalen med stark lokal delaktighet”Fjällbete i Åredalen” är ett företagi form av en ekonomisk föreningsom är ett sätt för alla företagi Åredalen att samarbeta bådefinansiellt och praktiskt. I nulägetär det 15 delägare, bland dem detre lantbruksföretag som startadeföreningen 2002. Andra delägareär bl.a. skolor och fjällhotell.Det som känns som det riktigt unika i detta betessamarbeteär att det sker med stor delaktighethos alla i bygden, inte bara lantbrukare. Det bliren mer positiv inställning till allt företagande ibygden men framförallt framstår ett sambandmellan produktion och konsumtion av matmycket tydligare. Dessutom blir det väldigt tydligtvad lokal matproduktion kan åstadkommaför den lokala miljön.BetesdriftenI dagsläget är det marker på sju fastigheter i bynEdsåsdalen som betas. För 25-30 år sedan sålades det mesta av jordbruket ned på dessa markeroch de befann sig i varierande grad av igenväxning.Nu har de gamla betesmarkerna övergåtttill att användas som skidbackar. Alla ärpositiva till att markerna hålls öppna, säger JörgenAndersson, som var med och startade föreningen,inte minst skidbacksägarna som nu slipperröja sina backar som hålls öppna genom bete.På sikt skall mycket mer mark betas.Än så länge består betesdjuren av 120 tackormed lamm, men siktet är inställt på ca 500 tackor.Senare är det tänkt att både nöt och får skallanvändas för bete, och då vartannat år. De djursom finns idag ägs av föreningen och sköts enligtett skötselavtal av ett enskilt företag.Föreningens uppgifter”Fjällbete” skall äga djur och bedriva egen köttproduktion.Det skall även vara möjligt för enskildaproducenter att få sina djur uppfödda ellersålda genom ”Fjällbete”. Visionen är att betesskötselni Åredalen till stor del skall skötas genomföreningen. Om det innebär att föreningenäger alla djur eller inte spelar mindre roll. Markeri Åredalen skall hållas öppna, köttproduktionenskall öka, samtidigt som det skall finnas avsättningför det som produceras.Nettoutbytet för Åredalen vad gäller EUersättningarskall maximeras. Genom ”Fjällbete”skall det finnas tillgång till kompetens när detgäller olika former av EU-ersättningar. Fjällbetekan också bli ett ansökningsredskap för projektsom håller sig inom företagets ramar.Inte bara bete utan även grovfoderproduktion ärtänkt att skötas genom ”Fjällbete”. Med gemensammamaskiner och arbetskraft skall grovfoderproduktionenslönsamhet öka betydligt.Markägaren överlåter skötseln av sin mark tilldet gemensamma företaget som betraktar helaÅredalen som en enda jordbruksekonomisk enhet.Var och en av markägarna kan sedan väljahur delaktig man vill vara i verksamheten ellerom man nöjer sig med att beställa det foder manbehöver till sina djur.Fjällbete har med andra ord stora planer, som dettar tid att förverkliga till fullo. Den gemensammamaskinparken har dock redan börjat byggas uppså smått, ännu så länge ingår en traktor och enbetesputs.Stor delaktighetFjällhotellet vid backarna som djuren betar påköper köttet efter slakt och serverar det i sin restaurang.För hotellet är det ett mervärde attkunna servera mat ”som producerats i de backarni just åkt skidor i” och det innebär att de är villigaatt betala ett bättre pris för köttet.På hösten hålls en fest för alla som varit delaktigapå något sätt. Det är många som varit med pånågon del och det är viktigt att alla känner endelaktighet och att det är ett positivt inslag ibygden.I Åredalen är redan många människor och företagdelaktiga i betet i Edsåsdalen. Denna typ avbetesdrift kan skapa ytterligare delaktighet frånmånga människor och företag. T.ex. skulle detkunna vara möjligt för en ungdomsförening attåta sig att sköta röjning, stängsling samt tillsynav betesdjur mot att Fjällbete finansierar någotnytt projekt i den egentliga ungdomsverksamheten.13

Samverkan, naturvårdsentreprenörer, möta marknadenJämtlandEkonomiFörutsättningen för detta bete var att knyta ihopolika mindre lönsamma delar till en större helhetsom genom samverkan kan gå med vinst. Fjällbeteskall vara ett vinstdrivande företag medbygdens bästa för ögonen.Matproduktionen och landskapsvården i Åredalenbehöver kapital vilket kan ske genom direktlån,stödsparande eller medlemsinsatser. Vidstödsparande överlåts lånerätten på de sparadepengarna till Fjällbete samtidigt som den somsparar står först i kön när det gäller köp av företagetsprodukter. Medlemsinsatser innebär attman satsar sina pengar som medlem i den ekonomiskaföreningen.Tips• Ge människor en chans att vara delaktiga. Jumer involverade de är ju mer positiva blir detill betesdrift.• Medvetande om lokalekonomin skapar ettstörre engagemang och förståelse för olikaföretag i bygden.• Tänk på att små, olönsamma företag ellerdriftsformer kan genom samarbete bli tilllönsamma enheter i en större sammanslutning.”Jag är alldeles övertygad om att detta kan fungerapå andra håll”, avslutar Jörgen.KontaktpersonJörgen Andersson, ”Fjällbete i Åredalen”, 0647-30037www.arearenan.nu under fliken ”Pengar i bygden”.Egen hemsida registreras inom kort:www.fjällbete.nu/EB14

Restaurering, tillsyn på bete, övergångsutfodring, transport, skogsbeteHärjedalen6. Fäbodbonde med mycket markerPer Persson i Lillhärdal är en manmed många järn i elden. Ellermycket marker till sina djur kanskeär mer rätt. Idag har han 90 ha ibyn, 200 ha inhägnat vid Jucklabergsvallensfäbod plus fritt beteintill, men det finns mer marker attta hand om. Det skulle bara behövaslite mer djur. För sitt arbetemed byns betesmarker har Per fått Härjedalenskommuns miljöpris. Han har hjälp av familjen isitt värv, båda föräldrarna hjälper till samt Persflickvän.Djur på gården idagIdag finns 30 dikor och 16 stutar på gården. Isomras var det allt som allt 85 djur med kalvarnainräknat. Per skall satsa på lite fler dikor framöver.Det finns även ett antal åsenfår på gårdensamt en häst.Fäbodvallen – de äldsta byggnaderna är från 1600-talet.Foto: Per PerssonRestaurering av tuvtåtelmarkerPer arrenderar i stort sett all mark. De 90 ha ibyn består av 50-60 ha vall och resten betesmarker.För två år sedan började han restaureraen del tuvtåtelmarker. Per körde med en slagslåttermaskinsom han tycker fungerade mycketbra. Den tog även de enrisbuskar och det sly somkommit upp. Där det var som värst fick han köraflera gånger.Det finns några ställen kvar att köra på. En delhar han röjt med såg och då vill han vänta någraår tills stubbarna har gett sig lite. Det kommerannars bli väl hårt för maskinen att köra där ävenom han försöker kapa träden och buskarna sånära marken som möjligt. Innan röjning släpperhan dit djuren på bete, så att ”det är kvistat ochklart” när han kommer dit med sågen.Översvämningsmarker i bynDet finns gamla översvämningsmarker i byn somtidigare varit slåtterängar och som håller på attväxa igen. Det gäller 40-50 ha som bör stängasin och betas men det skulle behövas mer djur.Det är svårt att göra prioriteringar beträffandevilka marker som är viktigast.Beten kring gården och tidigt betessläppGården som Per bor på ligger granne med hembygdsgårdenoch de beten som ligger härikringhar betats kontinuerligt. Fåren går nere i bynunder hela säsongen och sambetar med hästen.De flyttas ofta runt för att hålla betena i schack.Korna går också hemma före midsommar. Djurensom stått inne och de som gått på vinterbetesläpps ut så fort snön gått bort, eller egentligenlite innan. Snö brukar ligga kvar lite här och där.Huvudsaken är att det blivit lite grönt. Somövergångs-, men kanske främst, tillskottsutfodringså här tidigt brukar Per ge djuren ensilagei foderhäckar. När nötkreaturen kommerhem från fäbodbetet brukar de få gå på återväxtbete.Alla djur tas sedan in i oktober ungefär. Detberor lite på hur vädret blir och hur markerna serut.FäbodvallenUppe på fäbodvallen har det ”jämt” gått djur. Deäldsta byggnaderna är från 1600-talet. Det harvarit kor nästan jämt, men hästen gick där ensamnågra år innan korna fick komma dit igen. Självafäbodvallen är inhägnad och där får djuren gånågra dagar för att vänja sig, de tas upp straxefter midsommar ungefär, mest beroende på närvägen upp dit bär. Efter några dagar öppnar Perupp till en stor fålla som han hägnat in runt fäboden,ca 200 ha. Stängslet till den stora fållanutgörs av s.k. elband. Dessa band syns ganskabra och det kan ha hjälpt till att skrämma bortbjörn som det finns ganska gott om. I den storafållan går djuren ungefär en månad innan desläpps ut på fritt bete i markerna och i skogenrunt omkring. På det fria betet brukar de gå en 5-6 veckor.15

Restaurering, tillsyn på bete, övergångsutfodring, transport, skogsbeteHärjedalenVatten med självtryckVattenförsörjningen på fäbodbetet sker medbadkar med vatten på vallen. Det finns en källapå fäbodvallen som ligger ganska högt. Per harsedan placerat badkaren lite längre ner så det blirsjälvtryck på vattnet. I badkaren finns sedan flottöroch Per tycker detta system har fungerat väl.köra foder med. Det går på 6-7 rundbalar på denoch sedan är det bara att köra den dit den ska,sänka den och använda den som foderhäck.Djuren fick dock gå för egen maskin när de skullehem från fäboden i år. Det är en fyra mil långpromenad men det gick riktigt bra.Tillsyn på betePå vallen finns förutom vatten även mineraler,vilket underlättar tillsynen av djuren. Han brukarförsöka locka dit dem med lite mat varje dag såatt de inte skall dra för långt bort. Dessutom harhan skällor på en del av djuren samt ”hundpejlar”,sådana som används t.ex. i jakt, så att detskall gå att hitta dem ifall de skulle vara borta.Det är en hel del björn i området. Per har intemärkt av några större problem, men björnen harnog skrämt djuren ibland så att de flyttat sig.Ifjol smet en del djur och han tror att det kan haberott på att de blev bortskrämda av björn. Hantror att anledningen till att han inte haft så storaproblem är att betesdjuren är så pass många ochrör sig i flock och att björnen då drar sig för attanfalla.Effekt av bete på djur och naturOmrådet runt vallen har ju inte varit betat på etttag men bara på de få år som Per haft korna därså syns det stor skillnad tycker han. Skogen haren helt annan karaktär när den blivit betad ochdet är öppnare runt om. Kalvarna som har gått påfäbodskogen i år har haft god tillväxt så de hittarnog den mat de behöver där uppe.Transport med smidig vagn eller tillfotsEn granne till Per har en väldigt smidig vagnsom de använder till transport av djuren. Den harhydraulcylindrar på hjulen vilket gör att den ärsänkbar. Den kan sänkas så att den bara är någondecimeter hög vid lastning och sedan höjs denupp när djuren är på. Djuren går lätt på och ärinte alls så besvärliga som när de tidigare lastadespå t.ex. hästkärra tycker Per. Vagnen tar 7-8djur åt gången. På vintern används vagnen till attPers nötkreatur på väg hem från fäboden.Foto: Per PerssonEkonomiPer upplever att det är svårt att få bra ekonomipå verksamheten. Kalvarna växer bra på betetoch betet på fäbodvallen ger ju miljöersättningäven det. Han har dock inte högsta ersättningenän på betesmarkerna, men kanske om några år dåhan har fått lite mer fason på dem.Tips• Var inte rädd för att släppa djuren tidigt påbete, då är det lättare att få det bra avbetatoch en bra kvalitet på betet• Ge röjt virke till djuren så är det kvistat ochklart när det är dags att ta hand om det.• Tänk på att det kan finnas mer marker tillgängligaför bete än du tror (även om det oftastkänns som om det finns för mycket…)• Se till att transporter av djur går snabbt ochsmidigt så att flytt av djuren inte undviksp.g.a. att det är för krångligt!Kontaktperson: Per Persson, 0680-30317Swedden 1088, 840 88 Lillhärdale-post: Swedda@z.lrf.se/EB16

Samverkan, sambete, avtal, betesföreningHälsingland7. Sambetesförening på Kyrkbyängarna vid LjusnanKyrkbyängarna vid Ljusnan iJärvsö är ett område på ca 80 hasom har stort värde i bygden förrekreation, landskapsbild ochsom naturvårdsområde. Ängarnabestår av ca 80 ha naturbetensamt några hektar åkermark sombrukas ekologiskt. Anders Perssonär en av sex medlemmar iKyrkbyängarnas sambetesförening som startades1977.Vy från söder över kyrkbyängarna, bilden är tagen 1945.Foto: Originalfoto, Anders Persson, JärvsöRestaureringKyrkbyängarna är gamla slåtterängar som låg förfäfot i över 25 år innan det beslutades att deskulle restaureras. Planeringen skedde i samarbetemellan länsstyrelsens naturvårdsenhet, Skogsvårdsstyrelsenoch Lantbruksnämnden samtsambetesföreningen. 1978 gjordes första röjningenav Skogsvårdsstyrelsen. Från början vardet stora problem med mygg men när strandkanternahöggs ur minskade problemet kraftigt. Efterdetta har gallringen skett i etapper.BetesmarkerMarkerna var från början splittrade på mångaägare med många mycket små och smala skiften,men ägs idag av ett storskifteslag (ett sorts samfällighet).Sambetesföreningen arrenderar markernavilket fungerar bra. De ägare som inte villesälja sina skiften arrenderade ut dessa billigt tillföreningen med tioårskontrakt.Betesmarkerna är uppdelade i fem fållor medsammanlagt fem kilometer stängsel av fårnätmed taggtråd över. De provade ett tag att ha eltrådöver istället för taggtråd men det fungeradeinte alls. Om elen, eller tråden, bröts eller trådenslakade något så märkte korna det direkt och brötner stängslet.Alla marker betas varje år. De åkrar som finns ianslutning till betesmarkerna, och som ocksåbetas, brukar slås ungefär vart femte år om detblir för mycket ”långgräs”. Det beror vanligen påatt djuren kommit dit sent. Naturbetesmarkernaslås inte.Betesplanering och betesdjurÄngarna sambetas av köttdjur, både nöt och får.Totalt är det cirka 50-60 kvigor och stutar och 60tackor plus lamm. Kyrkbyängarna är till storadelar översvämningsmarker och djuren släpps påså fort högvattnet sjunkit undan vilket brukar blii slutet av maj. Djuren går sedan kvar till månadsskiftetaugusti-september. Sintackor ochstutar kan gå kvar längre men första vardagen ioktober ”görs det vinter”.Djuren flyttas varje vecka, ibland oftare. I enstörre fålla kan det hända att djuren får gå kvartvå veckor. I början på säsongen sker flyttningarnatätare och djurtätheten är högre. Sambetetmed får och nöt har lett till att problemen medparasiter är mycket små. Från början då förstaårsbetandenöt gick på bete var problemen störremen nu är det bara andraårsbetare som går pånaturbetet vilket även det har minskat parasitproblemen.Utfodring och vattenförsörjningDjuren får mineralfoder på betet och viss tillskottsutfodringdå det är högvatten och de intekan komma åt att beta. Övergångsutfodring skeri viss utsträckning.Vattenförsörjningen sker helt från vattendrageninvid betesmarkerna. Vanligtvis betas en fållanärmast vattnet först och när djuren sedan betarandra fållor har de fri passage ner till vattnet.Tidigare då mjölkraskvigor gick på betena kundedet hända att någon kviga hade lite hög cellhalt imjölken efter kalvning genom att vattnet innehållitogynnsamma bakterier.EkonomiDe senaste åren har sambetesföreningen fått EUersättningmen de första 15 åren la de ner mycket17

Samverkan, sambete, avtal, betesföreningegna pengar. Markerna är berättigade tilltilläggsersättning, vilket innebär 2 400 kr/ha.SambetesföreningenSambetesföreningen har inte förändrats mycketsedan starten. De har skrivna stadgar som deföljer samt ett formellt styrelsemöte och årsmötei anslutning. I övrigt träffas de nästan varjevecka vid gemensam flyttning av djuren och vidandra arbetsdagar under året, som t.ex. betessläpppå våren. Anders anser att en sambetesföreningär en förutsättning för att ha beten tillsammansså att arbetsinsatserna kan regleras ochbeslutas.Kostnader liksom EU-ersättningar delas rakt avså att alla medlemmar får lika stora delar. Allahar rätt att ha samma antal djurenheter och ävenom de inte utnyttjar den rätten så får de sammaersättning som de övriga och belastas med sammakostnader. Alla har även samma arbetsbördai föreningen. De skriver upp antal timmar delägger ner på föreningen och det brukar jämna utsig på slutet. Om någon har kört med en specialmaskinpå ängarna kan de skicka en räkningtill föreningen om kostnaden var stor för dempersonligen.Sambetet har även lett till ökat samarbete medannat, mest halmpressning och dylikt. De träffasofta och har därigenom koll på vilka maskiner deandra i föreningen har samt vilka möjligheter församarbete som finns. I och med att de redan jobbarmycket ihop med betet blir det naturligt attäven jobba ihop med annat.SvårigheterStörsta problemet idag är att djuren ibland drabbasav klövspalt som de får av skador från röjstubbaroch skott. Trots att det är översvämningsmarkerbrukar det inte vara några problemmed fåren och lammen då det finns stora, torrapartier. Nötkreaturen går ner i vattnet och äterbl.a. vass och torra år kan det vara problem medatt djuren tar sig runt stängslen. Tidigare var detbesvärligt med översvämningar men dessa ärmindre idag p.g.a. bättre vattenreglering i områdetoch större uppmärksamhet från brukarna. Dehar inga problem med slaktvikterna på nötkreaturen,lammen kan dock ha något låg slaktviktibland.Anders är orolig inför framtiden då många lantbrukareslutar eller slutar ha djur. Det finns18Hälsinglandmycket betesmark i området som det skulle varaintressant att hålla öppna men det finns inte tillräckligtmed djur. Anders tycker dock att detborde vara möjligt att transportera djur frånandra områden, huvudsaken är att det finns någonsom ser efter djuren.Betesmarkerna är uppdelade i fem fållor. Taggtråd harvisat sig vara mest effektivt som stängsel.Färre mygg och fler örterDen största effekten av betet som Anders ser detär att markerna har öppnats upp, att vattenspegelni Ljusnan syns mer och att myggproblemethar minskat. Om inte betet fanns skulle markernaväxa igen och området bli outhärdligt bådeför människor och djur p.g.a. för mycket mygg.Efter restaureringen har även en del örter ochväxter som tidigare varit undanträngda kommittillbaka säger Anders men han är ingen botanikeroch kan inte namnen på dem.Tips• Bilda en sambetesförening om bete skergemensamt med andra brukare. Med samarbetetreglerat i stadgar förebyggs konflikter.• Med olika djurslag i sambete eller växelbetenås bättre resultat.• Utnyttja tillgången på naturligt vatten omvattnet håller bra kvalitet.• Utnyttja möjligheten att samarbeta om annatän bara bete. Maskinkostnaderna blir avsevärtlägre om man samverkar. Det kan t exvara en god idé att också göra gemensammainköp.Kontaktperson: Anders Persson, Nor 1462, 82040 Järvsö, e-post: a.nor@telia.comtelefon: 0651-44035, 070-39 86 02 /EBBilagaStadgar för Kyrkbyängarnas sambetesförening

Stadgar för Kyrkbyängarnas sambetesförening§ 1.Syftet med Kyrkbyängarnas sambetesförening är att sammanföra medlemmarnasungdjur och får till det gemensamma betet för att därigenom friställa arealvid den egna gården för annan produktion.§ 2.Genom dessa stadgars undertecknande förbinder sig medlemmen att lämnaungdjur och får till sambetet under hela betessäsongen och genom egen ellerlejd arbetskraft gemensamt med de andra medlemmarna svara för fullgodskötsel av djuren på sambetet.Medlemmen förbinder sig vidare:att med effektiva medel bekämpa ohyra och sjukdomar på sina betesdjur,att svara för de egna djurens transport till och från betet,att svara för samtliga driftskostnader i proportion till utnyttjadebetesdagar,att själv ansvara för eventuell kreatursförsäkring för de egna djuren mentillsammans med övriga deltagare ordna kollektiv ansvarighetsförsäkring. Omdjuren inte är försäkrade, står medlemmen själv risken för de egna djuren.§ 3.Föreningens styrelse består av tre personer jämte en suppleant.§ 4.Föreningen utser ordförande och kassör samt arbetsledare, vilka väljes förtvå år. Efter första verksamhetsåret utlottas en ledamot, varefter nyvalefter denne sker för två år.Bland övriga medlemmar utges en revisor att jämte en avHushållningssällskapet utsedd revisor revidera föreningens räkenskaper.§ 5.Räkenskapsåret sammanfaller med kalenderår.§ 6.Årsmöte hålles efter utfärdad kallelse en gång årligen senast före marsmånads utgång. Varje medlem äger en röst oavsett antalet till sambetetlämnade djur.Vid årsmötet skall förekomma:1. Av ordförande, kassör och arbetsledare upprättad skriftlig redogörelseöver föreningens ekonomiska ställning och det gångnaårets verksamhet.2. Revisorernas berättelse och fråga om ansvarsfrihet för valdafunktionärer.3. Upprättad investerings- och arbetsplan för kommande verksamhetsår.4. Val av funktionärer och revisorer.§7.Medlem som undertecknat dessa stadgar, förbinder sig för en tid av 5 år itaget från undertecknandet. Medlem, som upphör med ungdjurs ochfårproduktion, äger rätt att utträda eller överlåta. Eventuella tvister vidutträde, överlåtelse eller eljest löses gemensamt med en representant frånHushållningssällskapet.§ 8.Beslut om ändring av dessa stadgar eller beslut om föreningens upplösningskall fattas av minst två tredjedelar (2/3) av medlemmarna.§ 9.Medlem undertecknar dessa stadgar i två exemplar, varav ett överlåtes tillordföranden och ett disponeras av medlemmen.§ 10.För arbete, som utföres av delägarna, skall ersättning utgå i enlighet medgällande maskintaxor, när det gäller maskinarbeten, och ersättning permanstimma efter vad styrelsen bestämmer för varje år.

Samverkan, sambete, betesföreningHälsingland8. Sam(ar)bete med får och kor på öar i Ljusnan”Vad är jag för något?” undrarJakob Silén i Järvsö. Köttproducenteller landskapsvårdare? Miljöersättningarnager mer än köttethan kan producera men "har manköttdjur vill man ju att de skall gåbra också." Hans får går på naturbeteni Hälsingland.Järvsöholmarnas naturvårdsområde.Foto: Jonas LundinJärvsöholmarnaJärvsöholmarna i Ljusnan, som det närmarehandlar om, är ett naturvårdsområde på 110 hasom består av två holmar, Storholmen och Kossholmen.Holmarna har hävdats under mycketlång tid och är biologiskt intressanta bl.a. för sinvariation mellan våtmark, buskvegetation, lövskogoch betesmark. Denna variation har skapatförutsättningar för ett mycket rikt fågelliv. Vårflodenorsakade tidigare översvämningar vilkethar skapat näringsrika marker som förr nyttjadesintensivt för slåtter och bete. Ett flertal slåtterladorfinns på holmarna och vittnar om detta.Markerna ägs idag till största del, ca 95 ha, avJärvsö sockens storskifteslag och resten ägs avkommun och enskilda. Markerna arrenderas aven sambetesförening som består av sju lantbrukare,fem med nötkreatur och två med får.19RestaureringUnder åren 1950-1970 låg driften nere ute påholmarna och de höll på att växa igen. I samarbetemellan bygdens befolkning, lantbruksnämndenoch skogsvårdsstyrelsen restaureradesholmarna på 70-talet. Restaureringen fortgår änidag då holmarna huggs ur mycket försiktigt bl.a.beroende på det rika fågellivet. Målet med naturvårdsområdetär att områdets ytformer samtnatur- och kulturlandskap skall bevaras.Länsstyrelsens åtgärdsdirektioner till skifteslagetbrukar inte medföra några problem. Mest handlardet om att hugga ner björk och det är en rätt lönsamhistoria som ger tillskott i kassan.BetesmarkerBetesmarkerna är uppdelade på fem fållor på detvå holmarna. Alla fållor betas varje år och ärbetesmarker av högsta klass. Runt holmarna behövsinget stängsel då Ljusnan sköter den uppgiftenmycket bra. Stängslen runt fållorna är fårstängselmed taggtråd över vilket de efter 28 årserfarenhet har kommit fram till är det bästa. Tidigarehar det varit eltråd över men det fungeradeinte bra alls. Om eltråden slackade börjadedjuren att ta sig ut. Idag hade de kanske satsatenbart på el men det var inte ett alternativ när debörjade.VattenförsörjningVattenförsörjningen sker helt från Ljusnan, djurenfår gå ner och dricka som de vill. Det är ingetproblem då vattnet i Ljusnan är mycket bra idag.Betesplanering och betesdjurHolmarna sambetas av ca 70 kvigor och 120tackor. Detta ger ett tillräckligt högt betestryckmen om det skulle behövas kan alla medlemmari sambetesföreningen ta dit mer djur. Djuren tasdit kring 20 maj. Alla djur tas dit samtidigt annarskan det bli klagomål på att de djur som komdit först fick det bästa betet. När betet växer sombäst i början på säsongen flyttas djuren två gångeri veckan. Senare brukar det räcka med en gångi veckan. Transport till Storholmen kan ske viaväg men till Kossholmen är det färja som gäller.Djuren får gå kvar till månadsskiftet septemberoktober,ibland lite längre in i oktober.UtfodringDe vuxna djuren får inget extra foder på betena.Lammen, som föds i maj, får fri tillgång tillkraftfoder under den första månaden. Föreningenhar pratat om att ha övergångsutfodring men dethar aldrig blivit av. Jakob själv har haft övergångsutfodringtill sina får på egna marker men

Samverkan, sambete, betesföreningsäger att när djuren väl får smak på betet så villde i alla fall inte ha något annat.SambeteDjuren har väldigt lite parasiter vilket till stor delberor på sambetet mellan nöt och får. Om etttillräckligt högt betestryck skall hållas går detinte att ha uppehåll på markerna under något årför att minska på parasittrycket, menar Jakob, såutan sambetet skulle problemen med parasitervara mycket större. Den stora fördelen med sambetemellan nöt och får som Jakob ser det är annarsatt nötkreaturen håller tillbaka alen bättre änfåren. Han har enbart får som betar egna naturbetenoch där är alen ett stort problem. Fårenkompletterar sedan nötet bra då ”dom är duktigapå naturbeten dom” som Jakob säger om sina får.SamverkanSambetesföreningen fungerar mycket bra. Detfanns en del problem de första åren men de somtyckte det var besvärligt gick ur. De senare årenhar det bara fungerat bra och Jakob tycker att detbara varit jättetrevligt. Samarbetet mellan skifteslagetoch sambetesföreningen fungerar ocksåmycket bra vilket i och för sig kan bero på att deflesta är släkt med varandra…Sambetsföreningen ger en stor gemenskap ochfyller en stor social funktion. Förutom det är deten fördel med en sambetesförening där det gåratt dela på jobbet eftersom djuren kräver dagligtillsyn. På detta vis behöver jag bara se till djurenen gång i veckan och var sjunde helg, sägerJakob. Flytt av djuren sker gemensamt, torsdagsochsöndagskvällar. I detta fall är sambetesföreningenockså en förutsättning för sambetet då varbonde för sig bara har ett djurslag.I övrigt anses sambete, tillsammans med ladornapå holmarna, vara av stort värde för kulturminnesvårdeni detta äldre kulturlandskapHälsinglandProblemBetesdjurens slaktvikt varierar mycket vilketgjort att Jakob undrar vad han egentligen gör. Iår hade alla lamm han skickade till slakt enmycket bra vikt men vissa år är det betydligtsämre och miljöersättningarna ger mer pengar änköttet.Tidigare har de fått mycket klagomål på attstränderna har blivit söndertrampade och att detblev raskanter i sanden men nu är det mycketbättre. Längst ner mot vattnet finns erosionsskyddi form av stora stenar i vattnet och nu efter20 år så är även kanterna fina. Gräs växer ochstabiliserar sanden och stränderna består nu avfina slänter med lägre erosionsrisk än tidigare.EkonomiDe stöd som fås för holmarna delas rakt av. Alltdelas i åttondelar och varje djurägare får en deloch föreningen får en. Den åttondelen betalar förall stängsling, transport, röjning och mineralfodersom behövs till betet. Djurägarna har intebehövt lägga till några pengar sedan EU-stödenkom med in i bilden. Detta kan vara en orsak tillatt samverkan fungerar så bra. Det behöver aldrigbli något tjafs om vem som ska betala vad.Tips• Ha trevligt! Se till så att det inte bara är jobboch tråkigt utan umgås även utan att jobba såjobbar ni bättre ihop sedan.• Ha tålamod med söndertrampade strandkanter.De kan stabilisera sig och bli mycket finanär gräset etablerat sig men var beredd på attdet tar tid. 20 år tog det på Järvsöholmarna.• Ha klara riktlinjer för hur pengar skall fördelas.Kontaktperson: Jakob Silén, lantbrukare ochmedlem i sambetesföreningen, telefon: 0651-323 03/EB20

Sambete, känsliga marker, stängsling, fåglarHälsingland9. Strandbete längs Ljusnan med får och korStig Hagengran arrenderar ett 25ha stort område längs Ljusnan därhan har får och nöt på bete. 10-12ha är åkermark och resten gammalslåttermark. Området ligger mellanälven och järnvägen och har encirka 2 km lång strandlinje. Detfinns kartor över området från1705 som visar på hävd av markerna.Slåttern upphörde någon gång på 1920eller –30-talen och markerna hade växt igen närde började restaureras 1996.strandsträcka är inte detta något problem utanLänsstyrelsen ser det snarare som en positiv effektmed ytterligare en biotop på området.StängslingMellan järnvägen och älven har Stig stängsel avfårnät med taggtråd. Banverket ansvarar förstängsling mot järnvägen men det håller interiktigt fåren inne så Stig har satt på en eltrådlängst ner. Annars är relationerna till banverketbra. Det är bara att ringa dem när det behövsstängslas mot spåren så kommer de och gör det.Ner i vattnet har Stig mest nylonrep som gårlångt ut i vattnet. Under den sitter det taggtråd,annars simmar eller kryper djuren under nylonrepet.Detta system funkar bra men måste sesöver varje år. Dels kan taggtråden bli dålig mensedan lyfter även isen upp stolpar som kan behövaslås ner, eller bytas ut helt. Han har provat attha eltråd men det gick inte bra. Förr eller senarehamnar den alltid i vattnet och då blir det strömlöst.Sambete vid LjusnanFoto: Länsstyrelsen Gävleborgs länRestaureringRestaureringen av markerna, som har ungefärfem ägare, skedde på initiativ från lantbruksenhetenpå Länsstyrelsen. Det var Skogsvårdsstyrelsenoch kommunens arbetslag som genomfördeden. Första åren höggs det ur i mars ochapril men en del träd sparades. Åren efter togsalla träd bort och området är nu helt öppet förutompå en liten del där en av markägarna självsköter restaureringen och en del träd finns kvar.Känsligt lägeOmrådet begränsas av älven på ena sidan ochjärnvägen på den andra. Djuren verkar inte störasav järnvägen, de reagerar knappt om de stårbredvid spåren och det far förbi ett tåg. Markernaligger nära Stigs gård och Banverket skall göraen vägport under spåren och då kommer djurenkunna gå hemifrån gården och direkt ut på markerna.Idag transporteras de med djurkärra.All vattenförsörjning på betet sker från Ljusnan.Det blir lite söndertrampat ner mot vattnet påvissa ställen men eftersom det är en så lång21Betesplanering och betesdjurOmrådet sambetas av får och dikor. I början påsäsongen går även stutar på betet men de tas bortunder sommaren. Det är 13 tackor med lammoch 10 dikor med kalv samt 5-6 stutar i början påsäsongen. Djuren släpps på första maj och får gåkvar till oktober-november. Markerna är inteuppdelade utan det är ett enda stort område därdjuren själva får välja var de vill gå. En vik bryterin i området och delar upp markerna lite. Djurengår även och äter mycket vass och sjögräs.”Hela området ser ut som en golfbana”, sägerStig. Lammen föds i april och släpps redan efternågon vecka på bete. De får gå kvar ända tills detär dags för slakt vilket brukar bli i oktober.Älvstranden blir ordentligt nedbetad när får och kor harhjälpts åtFoto: Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Sambete, känsliga marker, stängsling, fåglarSambetet med nöt och får går mycket bra ochparasittrycket är lågt. Trots att det är blöta markerär det inga problem med fåren. De håller sigbara på de torrare partierna i hagen. Stig harmjölkkor på bete på andra sidan järnvägen ochhan ser en stor skillnad på avbetningen. Därfinns det mycket rator som inte finns på sambetet.Han har tänkt på att ta dit fåren men markernaligger invid landsvägen så det gäller att haordentlig stängsling om fåren skall gå där.HälsinglandFler strandängsfåglarDå området är översvämningsområde är bete istort sett det enda alternativet för att hålla markernaöppna. Riksväg 83 och stambanan gårlängs med betet och Länsstyrelsens intresse avområdet låg mycket i att de ville öppna upp så attälven skulle synas från dessa två transportleder.Efter restaureringen har flertalet fåglar börjathitta till området. Strandskata häckar där, brushanarbrukar stanna till och småfläckig sumphönahörs lite nu och då. Inga buskar har kommittillbaka efter restaureringen utan betesdjuren harklarat av att hålla det i schack.Tips• Tänk på att stängsla ordentligt i vatten. Djurenkan både gå och simma långt ut och detär viktigt att se till att de varken kan ta sigrunt eller under stängslet.Djuren betar Ljusnans strandängar under perioden maj –oktober/novemberFoto: Länsstyrelsen i Gävleborgs län• Var särskilt noga med att kontrollera stängseli vatten varje år. De påverkas av både vattenoch is.UtfodringIngen extra utfodring eller övergångsutfodringsker utan djuren får klara sig på betet vilket intehar varit några problem för Stig. Djuren växeroch mår bra och inga parasitproblem finns.KontaktpersonStig Hagengran, telefon 0278-455 23/EB22

SkogsbeteHälsingland10. Köttproduktion vid fäbodenBröderna Tommy och Robert Johnson,Stenpers gård Tallåsen, betarstora skogsarealer vid Venåsvallen iLjusdals kommun med hjälp av djurfrån sin Aberdeen Angus besättning.Besättningen omfattar 70 kor ochslutuppfödning av tjurar och kvigor.Fodret består förutom av skogsbete,ekologiskt odlat vallfoder och åkerbete.Även slakttjurarna går på bete och kraftfoderanvänds ytterst lite. Den extensiva produktionsformenoch nuvarande stödsystem gör atttjurarna slaktas först vid två års ålder och kvigornakalvar in först vid tre års ålder. Bröderna producerarockså vallfoder för försäljning och manbedriver maskinstationsverksamhet med bl a vallskördpå sommaren och snöröjning på vintern.Från mjölk till köttGården har gått i arv inom släkten sedan börjanav 1900-talet. Tidigare hade man mjölkkor ochövergången till köttdjur skedde successivt under1990-talet. Släkten har haft betesdjur vid Venåsvalleni obruten följd de senaste hundra åren.Längre tillbaka var alla nöt inklusive mjölkkornadär; senare endast rekryteringsdjur till mjölkbesättningenoch nu en del av köttdjuren. När mansläpper djuren vid fäboden finns det alltid medäldre djur som har erfarenhet från bete där tidigareår.Före midsommar släpper man cirka 10 kor medkalvar, 15 ettåriga kvigor och 15 tvååriga kvigorvid Venåsvallen. Den första tiden går de inhägnadevid fäboden för att beta av gräset där och blihemmastadda i området. Därefter släpps de frittpå skogen där de går i tre månader. Om man antaratt en djurenhet betar sju ha skog kommer djurenatt beteshävda cirka 250 ha. Man gör bedömningenatt djuren växer något sämre på skogsbete änpå åkerbete, men minst lika bra på skogsbete sompå naturbetesmark. Fäboden ligger långt från annanbebyggelse, vilket eliminerar risken att djurengår in i trädgårdar och förstör.Lång erfarenhetBröderna, som nu är i trettioårsåldern, är uppväxtamed att se efter betesdjur i skogen. Dennalånga erfarenhet är en viktig orsak till att fäbodbetetfungerar bra. Man vet att det är viktigt attdjuren hålls tama. Man vet också var man skallleta efter djuren vid tillsyn och djuren hittar tillbakatill fäboden lockade dit av utplacerad saltsten.Gården har inte förlorat ett enda djur i skogende senaste 50 åren trots att det finns björn iområdet. Andra exempel på bete i skogar runtfäbodar visar att tillsyn och insamling av djur kanbli mycket arbetskrävande om personalen saknarerfarenhet.Tidigare hade bröderna färre djur vid fäbodenmen länsstyrelsen ville att man skulle utöka betningen,vilket också blivit ekonomiskt intressantmed nuvarande miljöersättning. Utan detta skullebröderna åter minska fäbodbetet. Det finns nämligengott om betesmark hemma i byn då mångalantbrukare där slutat med egen brukning undersenare år.Skogsbilvägar, hyggen och fångstgrindarunderlättarEtt nät av bilvägar för virkestransporter i områdetunderlättar tillsynen. Djuren transporteras till ochfrån fäboden med traktor och boskapsvagn. Dennautrustning plus fångstgrindar används ocksåför att samla in och transportera tillbaka djur somgått för långt bort, vilket kanske händer en ellerett par gånger per sommar.Välutbyggt nät av skogsbilvägar, hyggen medmera bete än i sluten skog och ökat kvävenedfallsom ökar gräsväxten gör att de fysiska förutsättningarnaför skogsbete nu kanske är bättre änunder fäbodbrukets storhetstid. Problemet är atttillsynen av betesdjur i skogen kan bli dyr meddagens löneläge. Erfarenheten från Venåsvallenoch skogarna däromkring visar emellertid att välorganiseratskogsbete med erfarna djur och djurägareinte kräver så mycket arbete. Brödernasextraarbete med djurtillsyn till följd av skogsbetetbedöms uppgå till högst 50 timmar per år.Tips• Miljöersättning kan göra extensiv köttproduktionmed skogsbete ekonomiskt intressant.• Skogsbete underlättas i hög grad om personaloch djur har tidigare erfarenhet av bete i området.Skall fäbods- och skogsbete bevaras förframtiden är det därför viktigt att ta tillvara befintligerfarenhet.Kontaktperson: Tommy Johnson, Råggärdesvägen50, 827 40 Tallåsen, telefon 0651-33049./K-IK23

Samverkan, sambeteGävleborg11. Högt betestryck på Ön i DalälvenDet är en strålande dag i oktober iHedesunda, Gästrikland och jag ärpå besök på två mjölkgårdar somarrenderar betesmark av skogsbolagetStora på Ön i Dalälven. Ön ärcirka fem kilometer lång och ettpar hundra meter bred som mest.Lennart Walleräng driver Nilses iVall tillsammans med sin brorNils-Erik och Birgitta Olsson har gården Olofsborgmed sin man Karl-Evert.Hyfsad tillväxtWallerängs arrenderar 15 ha betesmark ute påÖn och har dessutom 10-15 ha betesmark till påandra områden, både eget och arrenderat. Markernapå Ön är dock de bästa och här går kvigoroch stutar, sinkorna får gå hemma. I snitt har de40-45 djur på bete på Ön.Miljöersättningen på 2400 kr/ha är ett bra tillskottmen det kostar en hel del också att hålladjur på betesmarker som inte ligger i anslutningtill gården. Lennart tycker att tillväxten på djurenär okej. Det är dock viktigt att sköta betesdriftenså att djuren växer bra samt slutgöda dem medspannmål innan slakt så att de når rätt vikt ochklass.Wallerängs kvigor på bete på Ön.Foto: Elisabeth BöleniusRestaureringKommunen tog i mitten av nittiotalet initiativ tillrestaureringen av de betesmarker som Wallerängsarrenderar. Området är högt värderat bådeur natur- och friluftshänseende och inventeringbåde av natur- och agrarhistoriska värden utfördes.Det finns en hel del rariteter ute på Ön, bl.a.står det nordligaste busken av sötbjörnbär i en av24hagarna. Det är många människor som passerardessa marker på väg ut till badplats och festplatslängre ut på Ön. Till en början gjordes en enkelrestaureringsplan av Peter Ståhl, då på kommunenmen numera på länsstyrelsen och kontakttogs med markägaren Stora. Stora ställde sigpositiva till planerna. Pengar till restaureringenkom från Skogsvårdsstyrelsen och kommunenhöll med ett arbetslag som högg. Wallerängs fickstå för stängslingen. Röjningen skedde i etapperunder två år och Stora ställde upp med en flismaskinunder ett år så att det som avverkades kundeflisas på plats. Stora tog hand om flisen samteventuella stora träd som gick att använda tillannat.Idag måste markerna endast underhållsröjas litegrann. Mest är det al som är ett problem. Nötkreaturenklarar av sälg, björk, ask och rönn som ären favorit. Al är de dock dåliga på att beta av ochäven brakved ratas. Nyponbuskar är inte hellernågon favorit direkt.Ger utsikt över älvenDet fina med denna restaurering, enligt PeterStåhl, är att Wallerängs har så pass mycket djuratt de kan hålla ett högt betestryck på Ön. Restaureringenblev billig i förhållande till naturvårdsnyttananser han. Det gäller att det finns rättförutsättningar för restaurering, men även förfortsatt skötsel. Det viktigaste är att det finnsintresserade lantbrukare med djur att tillgå samtatt markägaren är positiv. Det är mycket viktigtmed lokal förankring för att projektet skall blilyckat. Inte bara hos brukaren och markägarenutan även hos besökare och boende i närområdet.Denna restaurering har fått nästan bara positivrespons från dessa grupper, vilket inte är så underligtdå betet öppnat upp markerna ner motvattnet och gjort området mycket vackert.BetesstrategiDjuren tas ut till Ön i månadsskiftet april/maj.Första veckorna får de lite stödutfodring för enmjukare övergång. Av kvigorna så är det bådedräktiga och förstagångsbetare som går ute påÖn. Det innebär att kvigor börjar tas hem frånjuli och framåt beroende på när de skall kalva.Ett gäng stutar, ungefär 1/3, brukar skickas tillslakt i början av augusti, efter viss slutgödninghemma på gården. Genom dessa åtgärder erhålls

Samverkan, sambeteen nödvändig minskning av djurantalet allteftersombetesproduktionen sjunker.Väl avbetatDe 15 ha är uppdelade i fem fållor, två till kvigornaoch tre till stutarna. Djuren flyttas med entill tre veckors intervall beroende på fållstorlekoch betestillväxt. Det är viktigt att hålla kvalitetenpå betet hög. Djuren kan därför gärna få gåett par dagar längre i en fålla för att beta av ordentligtinnan flytt så att återväxten blir bra tillde kommer tillbaka nästa gång. Tappar de någoti tillväxt de dagarna tar de igen det när de sedankommer till en fålla med bra bete.VattenförsörjningSinkor och kvigor får vatten från brunn medanstutarna får dricka direkt från älven. Första åretpå Ön fick även kvigorna dricka ur älven men dåfick de problem med s.k. kvigmastit. Nu går stutarnapå de tre fållorna närmast vattnet. Sent påsäsongen brukar djuren få gå ihop då Lennartsäger att vattnet innehåller färre bakterier dåp.g.a. lägre temperatur och högre vattenflöde.GävleborgTillsynen av djuren sköts av boende ute på Önvilket underlättar mycket för Olssons som har endryg mil till betesmarkerna. Djuren får gå 2-3veckor per fålla och de flyttas lätt genom attlockas med en hink med spannmålskross. Olssonshar också tilläggsersättning, totalt 2 400kr/ha, för betsmarkerna på Ön. Kvigorna drickerdirekt från älven och det går bra. Där Olssonshar sina djur är strandkanten rätt rak och vattnetströmmar förbi med hög hastighet och har braomblandning. Djuren förorenar inte med gödseloch orsakar ingen söndertrampning att tala om.Längst ner mot vattnet finns en trädrand idagmen den håller på att ramla ner i vattnet. Dettaberor mest på att isen tränger på och skaver uppmot träden varje år.- Hur strandkanten kommer hålla ihop närträden är borta vet jag inte, säger Birgitta.Flytande stängselStutarna är väldigt duktiga på att beta i vattnetockså och älven är väldigt långgrund så de harbetat vass 100-150 m ut på sina ställen. Bladvassentycker de om men rörvassen är ingen höjdare.Det syns väldigt tydligt på strandkantensutseende var djuren går eller inte. Stängslen runtfållorna är el och på en del ställen går elstängsletända ut i vattnet. Annars är det länsar och repmed dunkar i vattnet. Längst ut är det en cementklumpsom håller det hela på plats. Trots attdessa stängsel sträcker sig långt ut i vattnet tarsig djuren runt ibland, det finns ju vass på andrasidan! På höstarna tar de in stängslen med hjälpav båt men på våren brukar Lennart få vada utmed vatten upp till bröstkorgen och sätta ut demigen. Då är det tur att det är nära hem, säger han.OlofsborgOlofsborg arrenderar också mark av Stora ute påÖn, 12 ha. Dessa marker betas av 18-20 kvigor.Gården har också några får, men Olssons anseratt de är för få för att de skall få gå ute på Ön.Förutsättningarna är i stort sett de samma somför Wallerängs men vissa skillnader finns i betesdriften.25Träden håller ihop strandkanten ned mot älvenFoto: Elisabeth BöleniusHjälp med stängslingDet är kommunen som har tagit initiativet tillbetet och även stått för stängslingen. De 12 ha äruppdelade i två fållor. Djuren släpps dit så fortsom möjligt och får gå kvar till mitten av oktober.Andraårsbetare släpps direkt på Ön. De yngrefår gå på parasitfritt bete först och kommer tillÖn lite senare. Från början gick får på betet, vilketgör att stängslet består av fårnät. Idag finnsäven en eltråd innanför. Även Olssons har flytlinormed frigolitkuber i vattnet.Kontakter med markägarenKontakterna med Stora är helt okej tycker djurägarna,även om Stora inte verkar vara så intresseradeav betet. De har inte mycket kontakt meddem men tycker att Stora skulle kunna vara litemer engagerade, t.ex. när det gäller ev. utökad

Samverkan, sambeterestaurering av marker eller fortsatt borttagningav stora träd.Tips• Tänk på att försöka ha så tidigt betessläppsom möjligt så att djuren hinner med!• Håll beteskvalitén uppe genom att flytta djurenstrategiskt mellan olika fållor.• Försök ha högre beläggning och flytta djurenoftare på försommaren när betet växersnabbt.• Släpp djuren på bete så tidigt som möjligt. Juäldre de är när de skall beta första gången, jusvårare verkar det vara även om det baraskiljer någon/några månader i ålder.• Utnyttja olika delar av betesmarkerna tillolika djurgrupper utifrån markernas förutsättningaroch djurens behov eller krav. Planeraframåt utifrån tidigare års erfarenheter.• Tänk på att djuren kan beta väldigt långt ut ivattnet om där finns god tillgång på mat.• Undersök möjligheten till hjälp med tillsynav djuren av boende i närheten av betet. Detkan till exempel vara ett lämpligt sommarjobbför intresserade ungdomar.KontaktpersonerLennart Walleräng, 0291-10026,Backav. 6, 810 40 Hedesunda,e-post: lennart.wallerang@x.lrf.seBirgitta Olsson, 0291-71053,Olofsborgsvägen, 810 40 Hedesunda,e-post: emanuelolsson@x.lrf.seGävleborg/EB26

RestaureringDalarna12. Gammal finnby med 45 ha restaurerad betesmarkByn Håen i Dan Anderssons hemtrakteri Dalarna är en gammalfinnby dit de första nybyggarnakom på 1600-talet. Under senarehälften av 1900-talet gick jordbruketoch djurhållningen starkt tillbakai byn och hela bygden. 1950fanns det ännu sju småställen mednågra djur kvar i byn. Nu återstårendast en aktiv djurhållare – Mattias Karlssonmed hustrun Maud, som arbetar utanför gårdensom sjuksköterska. Man arrenderar gården avkommunen.När Mattias flyttade till gården 1970 var störredelan av det gamla jordbrukslandskapet igenväxt.Endast fem ha var öppna. Han började somskogsarbetare och en mindre djurhållning, somsedan successivt har byggts ut samtidigt som betesmarkeriordningsställts och utökats. Nu betas45 ha som klassificerats som Natura 2000-område. Ytterligare 10 ha håller på att överförasfrån medelålders skog till bete.De historiska spåren blir synliga ochfloran återkommerI gamla tider betade bygdens djur i skogen. Denuvarande betesmarkerna i Håen utgörs därför tillstörsta delen av gamla ängsmarker som förr slogsför att ge vinterfoder åt djuren. Marken är stenochblockrik. Här och var finns små stenröjdaytor som någon gång varit brukad som åker. I derestaurerade betesmarkerna är de historiska spårensynliga och lättillgängliga. De visar var människorhar bott (husgrunder), var de odlat (odlingsrösenoch gamla diken) och var de färdats(brukningsvägar och kyrkostig). Landskapet idess helhet är ett historiskt lapptäcke som skapatsunder generationer av hårt arbete.Länsstyrelsen konstaterar i sin skötselplan förområdet att restaureringen redan avsevärt förbättratförutsättningarna för floran och landskapsbildenoch att öppnandet av landskapet har skettmed en känsla för hur det har kunnat ha sett ut iäldre tider. Man konstaterar också att floran svaratöverraskande snabbt på det ökade ljusinflödetefter avverkning och röjning.27Vänta inte med betningVid restaureringen har man lämnat kvar grupperav träd på några ställen för att ge djuren skyddmot sol och vind. Mattias hade velat behålla merabjörkar spridda över arealen, men länsstyrelsenhar krävt hård avverkning för att ge miljöersättning.Han betonar vikten av att betningen kommerigång redan samma år som skogen avverkatsoch röjts så att marken inte förvildas genom detnäringstillskott som kommer från de avdöendeträd- och buskrötterna.SambeteBetet utförs av 20-25 dikor med kalvar och likamånga tackor med lamm samt några hästar. Sambetetmellan olika djurslag gynnar artrikedomengenom att risken för hård selektiv betning minskar.Sambetet minskar behovet av kompletteranderöjning genom att fåren håller nere slyet.Inhyrda djur och inköpt foderBrist på lämpliga byggnader gör att man endasthåller ett tiotal dikor över vintern. Övriga betesdjurhyrs in över sommaren. Dessa djur kommerfrån Västergötland. Det är nämligen ont om djur ibygden. Det finns inte någon större aktiv djurhållareinom 6-7 mils radie från gården. En mindredel av vinterfodret utgörs av hö som skördas påen av de få kvarvarande slåtterängarna i bygden.Resten köps in. På detta sätt behöver man inte hamaskiner för vallskörd på gården.Målet och framtidenMålet är att markerna även i fortsättningen skallskötas på ett sätt som bevarar och förstärker derasbiologiska mångfald samtidigt som de kulturhistoriskavärdena bevaras och tydliggörs. På störredelen av arealen skall detta ske genom bete. Påvissa mindre bitar skall det ske med traditionellslåtter på eftersommaren. Länsstyrelsen vill attMattias och Maud skall utöka sin landskapsvårdtill att också innefatta en grannby där den sistebonden slutade sin hävd för några år sedan.Mattias och Maud har som målsättning att göraområdet till ett besöksmål av rang genom rik biologiskmångfald och innehåll av element som göratt landskapet upplevs som ett ålderdomligt odlingslandskap.Man funderar på hur detta verkskall kunna leva vidare när man själva slutar om

Restaureringett eller ett par decennier. Det är långt till närmasteyngre aktive brukare. Detta är också ett stortsamhällsproblem då staten genom Natura 2000har ett ansvar för att hävden fortsätter.Tips• Genom att restaurera en stor sammanhängandeareal kan den historiska helhetsbilden återställasbättre än vid små spridda restaureringar.Även arters utveckling i livskraftiga populationergynnas av större sammanhängande arealer.• Sambetet mellan olika djurslag minskar behovetav kompletterande röjning.Dalarna• Genom att hyra in betesdjur kan kostnadersparas på gårdar som saknar lämpliga befintligabyggnader för övervintring av betesdjur.• Genom att köpa vinterfoder kan kostnadersparas på gårdar med dåliga förutsättningar förvallodling.• För att rädda betesmarker i områden med bristpå djurhållare och betesdjur är det mycket angelägetatt ta tillvara de eldsjälar som finns.Kontaktperson: Mathias Karlsson, Håen 10, 77010 Fredriksberg, telefon 0591-20183. /K-IKRestaurerad blockrik mark i gammal finnby.Foto: Hjördis Staffas28

Herdehundar, rovdjursstängselUppland13. Hundar som vaktar flocken mot rovdjurNär Maria Sandgren och hennesman fått två av sina alpackor,ett sorts lamadjur, rivna av rovdjurskaffade de herdehundarfrån Italien som vaktar flockenoch skrämmer bort inkräktare.Populära utomlandsDet finns ett antal olika raser av hundar som användsför att vakta boskap och skrämma bortrovdjur. På engelska går de under samlingsnamnetLGD som står för Livestock Guard Dog. Enav dessa hundraser är maremmano-abruzzese,som härstammar från Italien där de används flitigtför att vakta boskap i bl a vargtäta områden.De har på senare år också blivit populära i fleraandra länder, bl a i Norge där den vaktar djur påfjällbete.Maria Sandgren berättar om sina herdehundar för enintresserad grupp besökare.Foto: Olle KvarnbäckKöpte två hundarMaria Sandgren och hennes man Lars-Inge haren avelsbesättning med ca 20 alpackor, ett sydamerikansktdjur med eftertraktad ull, på singård i Väddika i norra Uppland. Alpackorna betaridag ca 4 ha betesmark men planer finns påatt utöka detta. Risken för rovdjursangrepp ärdock ett bekymmer. Våren 2002 fick de två avsina alpackor, rivna och dödade av ett storthunddjur, troligen en varg. För att undvika flerangrepp köpte de två hundar av rasen maremmano–abruzzese, en tik och en hanhund (som numeraär kastrerad). Till utseendet påminner hundarnaom golden retriever, fast dessa är vita ochmycket större. Maria blev rekommenderad attköpa två hundar av flera anledningar: Dels blirbevakningen av flocken bättre och dels har hundarnamycket glädje av varandra.29Sociala hundarHundarna lever med alpacka-flocken hela dygnet.Så fort de får vittring av ett främmande djursom närmar sig, rusar de omedelbart iväg för attkolla upp vad det är. Annars är de sociala hundarsom gärna kommer fram och låter sig klappas avhusse och matte och andra personer som är bekantaeller kommer i husse och mattes sällskap.- Vi är väldigt förtjusta i hundarna, även vårabarn tycker mycket om dem, säger Maria.Främmande människor som kommer i närhetenav alpacka-flocken skäller de dock ut. När jaktlagetgick förbi med sina hundar blev de rejältutskällda. Maremma-hundarna fungerar ocksåbra tillsammans med gårdens vallhund. Vallhundendriver in flocken och maremma vaktar.Var bestämdMaria köpte hundarna när de var 11 veckor gamlaoch de blev placerade med alpacka-flockendirekt, och var där dygnet runt från början. I börjanär det viktigt att de har lite mänsklig kontaktså att de präglas på rätt sätt. Hon menar också attdet är viktigt att tydligt lära dem att de är honsom bestämmer.- Man kan inte jämföra det med vanlig hundhållning,säger Maria. - Man ska behandla dem somboskap, inte som kelhund. Mat får de vid en separatmatplats inne i ladugården, morgon ochkväll.StängselInnan familjen Sandgren hade skaffat sina”vakthundar” hade de förstärkt sitt stängsel kringhagarna för att hålla rovdjuren borta på det sättet.Det gamla trästaketet med tre ribbor kompletteradesmed fem eltrådar. Behövs det nu när ni harhundarna? ”Jag tror inte det, men det känns juändå tryggt att ha ett riktigt rovdjursstängsel.”menar Maria.EkonomiTiken kostade 10 000 kr och hanhunden 8 000 kri inköp.Kontaktperson: Maria Sandgren telefon 0173-600 41. Hemsida: www.lima.nu/OK

SkogsbeteUppland14. Skogsbete som vanligt”Vi har djuren i skogen av gammalvana. Det har alltid gått djurdär. Det var först förra året som vikom på att detta är ju ett skogsbete!”Ove Johansson bor på Älby gård iRasbo utanför Uppsala, men hanhänvisar raskt till sonen Rickardeller hans flickvän Ylva när det handlar om beten.Älby gård har 50 mjölkkor och ungefär 100ha beten plus skogsbete. Till gården hör även150 ha åker. Det börjar bli lite svårt att få djurenatt räcka till allt bete men i år gick det bra, detvar inte så frodigt, säger Ylva. Det tillkommer enhel del beten till gården då gårdar runt omkringlägger ner eller slutar ha djur.SkogsbetetSkogsbetet är på cirka 15 ha och det ligger väldigtnära gården. Området har varit betat underväldigt lång tid, i stort sett utan uppehåll. Vi gåroch småröjer lite, som Ylva uttrycker det, mendet är den enda skötseln förutom betet. Nu gårdär sinkor och ungdjur, tidigare har även hästargått där. Djuren brukar tas dit i månadsskiftetmaj-juni, när det har torkat upp ordentligt, ochde får sedan gå kvar till slutet på september. Detbrukar gå 7-8 djur på betet, det är inte sammahela tiden utan djuren byts ut ofta p.g.a. att sinkornatas hem strax innan det är dags för kalvning.De brukar gå cirka fem veckor på skogsbetet.Det kan tyckas vara lite djur på ett stort områdemen fler djur än så klarar inte betet av attförsörja. Djuren har inte tillgång till något annatbete då de går på skogsbetet.Stängslingen har tidigare bestått av taggtråd mennu håller det på att bytas ut mot elstängsel runthela hagen. Vattenförsörjningen sker via vattenledningfrån huset och sedan kar i hagen.Vattenkaren står så att djuren kan ses från gårdennär de dricker. Ytterligare tillsyn sker också men”det kan vara ett elände att hitta korna bara” somYlva säger.ProblemDet största problemet som Ylva ser det är attsinkorna kan gå och dricka ur källor och småbäckari området och det är inte så bra för juverhälsan.De har inte haft några speciella problemmed knott eller rivskador på juvren på skogsbetet.Annars trampas skogen ner lite av djuren ochde kan behöva gå ut och hugga bort lite nerfallnaträd ibland. De upplever inte parasittrycket somhögre här än på andra marker trots att det gårnötkreatur där hela tiden, varje år. Djurtäthetenär ganska låg just på detta bete, vilket kan varaen av orsakerna till det. Det är också mest liteäldre djur som går där.De har inte haft några problem med rovdjur pådetta bete, men det ligger i närheten av både vägaroch bebyggelse vilket troligen skrämmereventuella rovdjur.Effekter av betetSkogen på betet är blockig och varierad medmest gammal granskog med inslag av björk ochasp i gläntor. Träden har varierad ålder, de riktigtgamla träden saknas. Skogen är rätt gles medtypiska vida träd. Fältskiktet består till stor delav gräs och skogen är rätt svamprik. På det helaär det ett ganska typiskt skogsbete. Skillnadenmellan den betade och obetade skogen är väldigtstor, säger Ylva. Områden i närheten som kornainte går på kan vara helt ogenomträngliga medmycket sly medan skogsbetet är öppet och väldigt”rent”.EkonomiMiljöersättningen för skogsbete som de har sedanförra året ger nödvändiga intäkter för attbekosta bl.a. stängslet. Stängselkostnaden blirförhållandevis hög i relation till mängden tillgängligtfoder på ett sådant här litet skogsbetejämfört med andra betesmarker.Tips• Tänk på att den där biten i skogen som nibetar kan vara ett godkänt skogsbete och berättigattill miljöersättning.Kontaktpersoner:Ove och Rickard Johansson,telefon 018-368046, Ylva Gahne, telefon 018-36 80 46/EB30

Växel- och sambete, flora, stängselUppland15. Växelbete på Östergården i GåsvikPeter Trepp brukar tillsammansmed sin hustru Jane och brodernJan en gård ekologiskt på Östergårdeni Gåsvik, Norrtälje kommuni Uppland. Bröderna jobbarheltid på gården och hustrun skötertillhörande administrativt arbetesamtidigt som hon arbetar halvtidutanför lantbruket. Sammanlagdareal att bruka, egen och arrenderad, uppgår till165 ha skog, 115 ha åker samt 60 ha natur- ochskogsbete. Basproduktionen i företaget är mjölkoch smågrisproduktion och till viss del lammochnötköttsproduktion. För närvarande har de11 dräktiga kvigor, 24 mjölkkor och 30 ungdjursamt ett 45-tal tackor. Mjölkkorna skall utökastill ca 35. En egen avelstjur finns också på gården.Rasen på nötdjuren är Jersey, fårrasen ärFinull, uppblandad med Texel och Suffolk. Grisarnaär av rasen Piggham.ungnöten vissa år släpps i en hage som ej angränsartill ladugården hemma på gården, körsde till denna hage i en kreatursvagn. För att undvikaskärrade djur som rymmer eller skadar sigpå något sätt, släpps ungdjuren inte ut en solskensdag,utan under en mulen dag. Detta för attdjuren ska kunna vänja sig vid dagsljuset. Desläpps först ut i en liten hage med trägrind ochvindskydd för att vänja sig vid den nya omgivningenutanför ladugården. Efter ytterligare någondag, släpps de sedan ut i en större hage somomgärdar den lilla.Flexibelt fårhusLadugården där fåren vistas i under vintern ärkonstruerad så att fåren kan släppas ut i en hagesom inte betades av får innan vinteruppstallning.Likaså tillåter konstruktionen att tackorna ochlammen, i början på betessäsongen, kan gå frittin och ut i ladugården.Peter Trepp med några av sina Jersey-kvigor. September2003. Foto: Olle KvarnbäckVäxel- och sambeteFör att minska parasittrycket växelbetas en delav hagarna med nötkreatur ena året och får nästa.En del av hagarna växelbetas under själva säsongenoch mot slutat av betesperioden sambetasen del av hagarna. Vissa hagar sambetas antingenmed får och häst eller får och kvigor. Dettavarierar beroende på var hagarna är belägna iförhållande till gården och på vilka djurgrupperdet gäller. De 60 hektaren naturbetesmark äruppdelade på ca 15 fållor och varierar i storlek -de största är på 6-7 ha.Kastrering underlättarTill planeringen hör att bestämma i vilken turordningfållorna ska betas och av vilken djurgrupp.Kastrering av tjurkalvarna underlättargruppindelning och hantering av nötgrupper. Då31Besvärlig vegetationViss planering krävs också för att komma tillrättamed besvärlig vegetation som vill ta överhand.För att hålla efter älgört och hassel släpper Peterut tåliga djurgrupper tidigt på våren. Det kanexempelvis vara ungdjur av nöt och vissa fårsom släpps redan i april månad så fort markenbär och har torkat upp. Som komplement stödutfodrasdå djuren med ett grovfoder som inte äralltför gott.Flytt av djurGenom mycket kontakt med djuren blir de merlätthanterade vid flytt till annat bete. Eftersomdelar av gården är arrenderade är beteshagarnautspridda i området. Vid byte till annat bete måstedjuren därför flyttas med traktor och kreatursvagn– lätthanterade djur underlättar i detta arbete.Sambetas hagen av får och nöt, försöker Peteroch Jan locka till sig någon av djurgrupperna tillen avskild del av hagen, så att antingen nöteneller fåren skall kunna föras över till nästa hage.Hur ofta djuren flyttas beror dels på vilken kategoridjur det handlar om och deras behov ochdels på hur torrt det blir fram på sommaren. Exempelvis,flyttas de mjölkproducerande kornaefter c:a en vecka på naturbete till vall (beroendepå torkan och när betet börjat ta slut), medan

Växel- och sambete, flora, stängselfåren kan gå kvar dryga månaden på naturbeteinnan de flyttas. Det finns fler fållor än grupperav djur, vilket influerar tid och plats för kreaturensbete. Endast mjölkkorna får flyttas från en”slarvigt” betad fålla – fåren däremot, måste betahelt rent. Peter uppskattar att ca 30 % av tidenför djurtillsyn och skötsel går åt till att flytta djuren.Roslagen är omtalat för sina vackra enbuskbackar. På denhär platsen växer en rik torrängsflora med bl a kattfot,låsbräken och fältgentiana.Foto: Olle KvarnbäckStängselStängslingen är viktig och lite svår att få till bratycker Peter. Han har ett stadigt uppsatt fårnätsstängselmed kraftiga stolpar i ändarna. Detta ärkompletterat med en taggtråd eller annan trådsom sitter c:a 10 cm över själva nätdelen. Dettagör att stängslet håller även för nötkreaturen. Dethar en höjd på c:a 110-120 cm över marken ochär så högt att det når upp förbi det kraftigastepartiet på kreatursbringan. För att undvika rostangrepplöper fårnätet en bit upp från backen ochäven mellan marken och själva nätet, sätts entaggtråd eller annan tråd. Fårnätet sträcks ordentligtmellan kraftiga ändstolpar med hjälp av entraktor eller spakblock. Stängslet ses över i marsså fort tjälen har släppt.Fåren är slyröjareFåren är bra på att hålla rent om vegetationeninitialt är späd då djuren släpps ut. Nyponbuskar,älgört, asp och till viss del hassel, som kan varasträv om den får växa fritt, hålls efter av fåren.Hos Peter lammar rekryteringstackorna vid c:atvå års ålder och tillsammans med sintackorna ärdet de som är slyröjare och därmed landskapsvårdande.Lammen avvänjs i juli-augusti medantackorna får gå kvar på naturbetet. Betet är dårätt näringsfattigt och det gör att tackorna sinarav bättre. Däremot får tackorna lite extra näringsriktfoder strax innan betäckning – vilketsker i oktober / november månad.32UpplandFåren och nötkreaturen går till viss del även påskogsbete. Med djurens betning glesas skogen uroch därmed ökar ljusinsläppet. Står skogen alldeleskant i kant med hagen undviker man på dettasätt skuggeffekter i hagen samtidigt som denbetade skogen ger skyddsmöjligheter åt djurenmot vind, regn och starkt solsken.Resultat för natur- och kulturvärdenEffekten av Peters noggranna beteshållningmärks i en rik flora av fältgentiana, kattfot, låsbräken,gullviva. I lite fuktigare partier har majvivabörjat observeras. Smörbollarna har funnitspå gården i denna hage sedan mycket länge.Smörbollarna har glädjande nog ökat på senareår. I ytterligare fuktiga partier, kan nu JungfruMarie nycklar återfinnas. Bland smörboll ochJungfru Marie nycklar är Peter lite försiktig attsläppa ut djuren tidigt. Framförallt fåren får väntatill blommorna gått i blom.EkonomiFåren inbringar inte några stora pengar till familjenTrepps företag. Men genom att växel- ochsambete minskar parasittrycket, kan i förlängningenveterinärkostnader hållas nere. Utan fårenskulle naturbetena vara svåra att hålla öppna ochPeter därmed vara tvungen att avsätta mera valltill bete – vilket i sin tur skulle öka utgifterna.Tips• Hantera och ha ofta direkt kontakt med djuren– de blir då mera lätthanterade med tiden.• Planera sambete och växelbete. Tänk igenomvilka djur som ska beta på vilket område.Försök strukturera och planera detta utifrånett rullande schema.• Om du inte har både nöt och får, försök få ettsamarbete med någon annan som har detandra djurslaget. Om befintligt stängsel inteär anpassat för båda djurslagen, sätt elstängseleller komplettera befintligt stängsel medtaggtråd.• Kastrering av tjurkalvarna underlättar gruppindelningenav nötkreaturen.• Avvänj lammen tidigt. Låt sin- och rekryteringstackornahöstbeta på naturbetena tillsfållan är välbetad.Kontaktperson: Jane och Peter Trepp, telefon0176-54136, 073-6712278, e-post: janet.epp@ab.lrf.se/ME-S

Stängsel, RovdjursstängselVärmland16. Stängsel som skyddar mot rovdjurAtt skydda sina betesdjur mot angreppav rovdjur är en aktuell frågaför många djurägare i framföralltmellersta och norra delarna av Sverige.Får är det djurslag som enligtstatistiken löper överlägset störst riskatt drabbas. Risken att få djur dödadeska dock inte överdrivas, för de allraflesta är den relativt liten, särskilt omman har bra stängsel. Robert Sandström och PerHolmgren i Värmland är två fårägare som harerfarenhet av olika åtgärder för att skydda sin djurmot rovdjur.Per Holmgren på gården Sätter en mil norr omKarlstad är Värmlands län största lammproducentmed en besättning på ca 500 tackor. Fåren betarpå 126 hektar varav 102 är åkermark. Ca 20 ha ären- och björkbeväxt naturbetesmark som restaureratsi flera omgångar under senaste 15-20 åren.Runt 5 hektar har kvalificerat för tilläggsersättningi miljöstödet för bevarande av betesmarker.StängselteknikPer har under många år förlorat ett antal djur,mest lamm, varje betessäsong. Antalet har varieratoch orsaken har inte alltid kunnat fastställas,men räv och lo har varit med i bilden, kanskeockså andra rovdjur. Några angrepp av varg hardock aldrig kunnat konstateras trots att det finnsinom en mils radie.Efter flera års konstaterade angrepp av lodjurbörjade han 2001 att förbättra sina stängsel så attde, förhoppningsvis, ska skydda mot rovdjur.Idag har han 2/3 delar av arealen inhägnad medrovdjursstängsel. Det mesta är elstängsel med 5trådar, varav 3 med el i och två med jord. Genomatt ha varannan tråd med el och varannan medjord uppnås en starkare effekt då djur försöker tasig mellan trådarna.-Det är viktigt med spända trådar och rätt avståndmellan trådarna, betonar Per. Det är en uppfattningsom han delar med Viltskadecenter vidGrimsö forskningsstation i Bergslagen. Att rovdjur,t ex lo, kryper under eller går mellan trådarnaär mycket större risk än att det hoppar överstängslet. Inga Ängsteg på Viltskadecenter menaratt det senare är ytterst sällsynt, om det alls förekommer.En vanlig stängselhöjd på ca 1 m dugergott. Däremot är det viktigt att den undre trådenöverallt löper nära marken, på högst 20 cm höjd.Ett bra alternativ till rena elstängsel är attkomplettera fårnät med två eltrådar, en i nederkant,med distanshållare och en 10-15 cm ovanföröverkanten på nätet. Per har använt denna teknikpå delar av sin areal där han hade bra fårnät sedantidigare.Bra skydd men inte idiotsäkertHur pass väl skyddar då stängsel mot rovdjursangrepp?Per Holmgren har en känsla av att angreppenhar minskat på hans marker men har svårt attsäga något bestämt eftersom de har suttit uppe såkort tid. I vilket fall som helst är det svårt att vetavad som beror på stängslet och vad som beror påandra faktorer.- Däremot kommer man ju märka om det intefungerar, konstaterar han torrt.Våren 2003 hade han ett angrepp där en tacka ochnågra lamm dödades, inom rovdjursstängslat område,som kan ha orsakats av lodjur (50 % säkerhet,enligt besiktningsmannen). Att stängslenskulle vara totalsäkra mot alla rovdjursindividervill inte heller Inga Ängsteg påstå.- Stängslen skyddar mot de allra flesta rovdjur,men det finns exempel på individer som lärt sigatt forcera stängsel och de kan vara svåra attstoppa, medger hon. Då finns skyddsjakten somen sista utväg att tillgripa för att plocka bort individersom gör mycket skada.33

Stängsel, RovdjursstängselBidrag från LänsstyrelsenPer Holmgren har 8 km ”rovdjurssäkrat” stängsel.Han har fått bidrag för materialkostnaden, ochviss ersättning för arbetet, från Länsstyrelsen. Detfinns möjlighet för alla att söka, inte bara i Värmlandslän utan över hela landet. Per tycker det ärbra att det går att få ersättning för materialkostnaden,men konstaterar samtidigt att det i hans fallhar varit arbetet som varit den tyngsta biten. Hanhar lejt in personal( för 80 000 kr) för att görajobbet, pengar som han huvudsakligen fått ta uregen ficka. Å andra sidan har han fått ett väldigtbra stängsel som håller fåren inne och, de allraflesta rovdjuren ute, inklusive rävar och hundar.Värmlandsina läns rovdjursgrupper och samlar alla till gemensammautbildningar på Viltskadecenter. InomFåravelsförbundet har han också arbetat med attta fram en rovdjurspolicy.På den egna gården, med 180 tackor, har hanhägnat in ca 1000 m med rovdjursstängsel. Jämförtmed Per Holmgren har han inte hunnit medlika stor del av arealen, å andra sidan har han intefått några djur rivna på senaste 5 åren, så problemetär kanske inte så överhängande. Robert betonarvikten av att hörnen och öppningarna i rovdjursstängslenär kraftigt förankrade och att detkrävs kraftiga elaggregat. Det bör vara så kraftigtatt det kan förse stängslet med minst 4 500 Vlängs hela sträckan, även när det sker avledning pg a att gräs lägger sig mot tråden. Ett sånt elaggregatkräver en ordentligen jordning, är aggregatetpå 40 joule kan de krävas upp till 9 jordningsspett(2 meter långa) på 3 meters avstånd frånvarandra. Om marken är sandig och torr kan detkrävas ännu fler jordspett.Rovdjursstängsel, stängseldag i Ekshärad våren 2002.Foto: Birgit SturessonEtt annat viktigt och arbetskrävande moment äratt röja bort vegetation som ligger mot stängseltråden.Per går med röjsåg/trimmer längs hela sittstängsel 2-3 gånger per betessäsong. Det tar 15-20 timmar per gång för de 8 kilometerna.BoskapshundarPer har också nyligen skaffat två boskapshundar/herdehundarav den italienska rasen MaremmanoAbruzzese som vaktar fåren mot rovdjur.Det känns tryggt, särskilt i de hagar där han ännuinte har kompletterat sina stängsel. Om det ärnödvändigt vet han dock inte. Hundarna är bara 1år gamla och har inte varit med så länge än.Tips• Förbättra ditt stängsel om du befarar risk förrovdjursangrepp. Gör uppsättningen ordentligt– spända trådar och rätt avstånd, 25 cm,mellan trådarna. Använd grova stolpar, telefonstolpar,i hörnen.• Sök bidrag till att förbättra ditt stängsel om duär rädd för att förlora djur genom rovdjursangrepp.Vilka som kan få stängselbidrag varierarfrån län till län. Kontakta rovdjursansvarigpå Länsstyrelsen.• Nyttja fåravelsföreningens rovdjursansvarigesamt viltskadecenter som informationskällor irovdjursfrågor. Var aktiv i länets rovdjursgrupp.• Litteraturtips: ”Tamdjur och rovdjur, går detihop?” Kan beställas från Viltskadecenter.Aktiv i rovdjursgruppenNågon mil väster om Per Holmgren bor kolleganRobert Sandström på gården Smedstad. Han harengagerat sig mycket i rovdjursfrågorna. Robertär bl a mycket aktiv i länets rovdjursgrupp därhan sitter med som representant för Fåravelsföreningen.Han arbetar också nationellt med att drivapå det andra länsföreningarna att vara aktiva iKontaktpersoner:Viltskadecenter ( Inga Ängsteg) 0581-960 24,070-662 58 61Robert Sandström, Fåravelsförbundet, 0554-12004, 070-329 19 08Per Holmgren, 054-86 62 65, 0706-75 63 82./OK34

Strandängsbete, hästar, stängsel, fåglar, växelbeteVärmland17. Hästar håller naturreservat öppetInvid en vik i Vänern med namnetKilsviken bor Karin Wiklert påEds gård. Gården är på 515 ha ochligger tre mil söder om Kristinehamni Värmland. På Kilsvikensstuteri föder hon upp halvblodshästarsamt driver tillhörande jordbruk.Hästbetet stärker naturvärdenaArealen är uppdelad på permanent betesmark,vallar och skog. Inom gårdens ägor finns 60 haav naturreservatet Inre Kilsviken – hela reservatetär på 132 ha. Strandängar och hagmarker harrestaurerats med hjälp av Karins betande hästar,vilket var en bidragande orsak till att områdetavsattes som naturreservat 1991. Hästarnas årligabete stärker områdets värden. Reservatet hyserhäckande våtmarksfåglar invid vikens strandkantersamt en intressant insektsfauna och florai de torrare partierna.”Hästarna trampar ej upp betesmarkerna och gör stigar”säger Karin.Foto: Marie Edvardsson-SvärdKarin låter femton till tjugo hästar, ett till fyra årgamla, beta i reservatet. I början på maj släppshästarna ut i en av hagarna i reservatet. Dennahage har hon som en ”buffert” där hon kan - omså behövs - utfodra hästarna med hö. Unghästarnagår i kall lösdrift och är vana att gå ute ochröra på sig. Därmed är inte omställningen attkomma ut på bete på våren så stor.Tofsviporna styr betessläppetI en angränsande hage närmare stranden får intehästarna beta förrän tofsvipornas ägg är kläckta.Kläckningen brukar vara klar lagom när förstafållan är nedbetad. När kläckningen av tofsvipeäggenväl är klar; i början av juni, kan hästarnaröra sig fritt i de fyra fållorna inom reservatet.Risken är ringa att gräset förväxer innan hästarna35kommer till betet med tofsvipor, eftersom gräsväxtendär är senare än den är på fållorna längrefrån vattnetKarin upplever inte att hästarna trampar upp ochgör stigar. Däremot kan hon märka att det finnsplatser som är mera omtyckta att vistas på änandra. Av hästarnas trampande inom en begränsadyta uppstår då risk för markskador. För attförhindra trampskador om de eventuellt vistassärskilt mycket någonstans i kombination medkänsligare mark stänger hon den fållan tillfälligt.När risken för trampskador försvunnit släppshästarna återigen där. Hästarna är inte skoddaoch det bidrar till att marken för övrigt inte tarstor skada.Föl nära gårdscentrumÄven runt gårdshusen finns hagar. Där har Karinframförallt ston med föl för att kunna ha goduppsyn över dem. Dessa hagar används också föratt kunna reglera betestrycket i bl a naturreservatet.Tar betet slut i naturreservatet kan hon minskaantalet hästar där. Då låter hon några av dessahästar också beta i hagarna uppe vid husen. Närsedan betet i reservatet vuxit till sig, släpper honåter ut hästarna dit. I slutet av september tas hästarnain för vintern.Eftersom Karin antar att parasittrycket är högt dåhästarna går på samma bete säsong efter säsongavmaskas hästarna regelbundet. För att undvikaatt resistens utvecklas mot preparaten alternerarhon mellan olika preparat.Växelbete med nötkreaturI delar av reservatet lånas nötkreatur in av engranne. Karin och grannen byter tjänster medvarandra – Karin behöver nötkreatur som betarnärmare sjökanten där det är blött och fuktigt,och grannens nötkreatur behöver mera bete. Karinhar planer på att skaffa ett antal egna stutar.(Är de avhornade går det bra att ha dem på sambetemed hästarna.) Tanken är att dessa ska betai de fuktigare partierna. Karin vill undvika atthästarna vistas längre tider i den fuktiga och blötadelen av strandängen då hon vid flertalet tillfällenobserverat att hästarna fått besvär medhovarna (sannolikt sk lamellröta). Detta har visatsig först fram på vintern, och Karin har satt det isamband med hästarnas vistelse i de blötare partierna.

Strandängsbete, hästar, stängsel, fåglar, växelbeteBetesputsningMed hjälp av en betesputs får Karin bort ratorsom hästarna lämnat. Putsarbetet på c:a 15 ha tartvå till tre dagar men tiden som går åt varierarberoende på väderförhållandena. Hur mycket tidsom åtgår beror lite på hur torrt det varit och hurhögt vattenståndet är. De två senaste åren harvarit torra och därmed har Karin kunnat köralångt ut mot kanten av klarvattnet. Då detta arbeteutförs är det en klar fördel att vara två personer– skulle hon köra fast måste traktor och betesputsdras loss innan ekipaget sjunker.StängselRunt hagarna är elstängsel med tre trådar uppsatt.Den övre tråden utgörs av elrep (en ”klädd”eltråd) och de två undre är grov ståltråd. På insidanav stängslet är ytterligare en eltråd uppspändmed distanshållare på c:a femton cm avståndifrån de övriga tre trådarna. I år har Karin testatatt ha el enbart i den tråden. Detta för att få fungerandeel i en av trådarna istället för att eventuelltfå haltande funktion i de tre yttre. De renaeltrådarna är att föredra framför elrepen då det ärlättare att se om tråden gått av eller skadats pånågot sätt. Å andra sidan är det en klar fördel attha elrepen överst då man lättare ser dem: Dettaär till fördel då besökare till ett av fågeltornen(som finns i reservatet) leds på en stig utanförfållorna, och på delar av sträckan går stigen alldelesinvid stängslet. Det är därför viktigt attstängslet är synligt för att undvika att djur ochmänniskor går rakt in i trådarna. Utan elrepenkan stängslet vara svårt att upptäcka trots de gulavarningsskyltarna som är uppsatta på trådarna påregelbundna avstånd. Reservatet är fågelskyddatunder tiden mars till september och därmed undviksbesökare inne i hagarna under betessäsongen.Stängslet mellan hagarnautgörs av barastolpar och eltråd. Eftersomelstängslet löperlånga sträckor harKarin separerade elaggregat:Ett för stängsletsom är på de torrarepartierna och ett för stängslet som går ut i vattnet.Stängslet går ut i vattnet så långt det går attsätta stolpar.VärmlandEkonomiViss del av naturreservatet, strandängsbetet ochdelar av hagmarkerna - totalt 28 ha - är berättigadetill tilläggsersättning. Karin har också ettsärskilt tillägg i form av intrångsersättning somhon förhandlat fram med länsstyrelsen. Den gällerett område där länsstyrelsen vill ha vatten ståendepå våren, då denna vattensamling uppskattasoch är välbesökt av änder och gäss. Detta ärsamtidigt ett område som lämpar sig väl för odling.Miljöersättningen Karin erhåller täcker istort sett de kostnader hon har för dessa beteninklusive putsarbetet. Länsstyrelsen står förstängselkostnaderna i reservatet.Natur- och kulturvärden - resultatGenom att strandängen hålls öppen av Karinsbetande hästar är området artrikt vad gäller bådeflora och fauna. Förekomsten är rik av både vadareoch simfåglar. Inom reservatet och inomdess omgivningar häckar rördrom, rödbena, årta,tofsvipa och lärkfalk. Området är ett omtycktrastställe för flyttande fåglar. Då och då händerdet att sällsynta ”gäster” rastar där. Enbart undersenaste året har exotiska fåglar som blåkråka,tuvsnäppa och bronsibis dragit till sig fågelskådarefrån när och fjärran.Längre upp i de torrare partierna har den hävdgynnadefloran återkommit. Slåttergubben är ettexempel som till en början visade sig i ett fåtalexemplar men som nu finns där i riklig mängd.Likaså är hela området rikt på hävdgynnade insekter.Här försöker man skapa miljöer för framföralltskalbaggar som gynnas av solbelyst dödved. Dessa miljöer har tagits fram genom attlämna kvar högstubbar i ett skogsparti vid gallring.Solen kommer sedan åt att lysa på de kvarvarandestubbarna i gränsområdet mellan hagmarkernaoch skogen. Detta område är belägetvid ingången till reservatet och lite högre uppfrån själva strandängen.Tips• Stora betesmarker med omväxlande vegetationger unghästarna både fysisk och mentalpositiv träning.• Diskutera och bestäm vettiga skötselvillkormed länsstyrelsen.Kontaktperson: Karin Wiklert kan nås på telefon:0551-42006./ME-S36

Strandängsbete, hagmarksrestaurering, sam/växelbete, naturreservatÖstergötland18. Strandängar och ekhagar på BråborgPå Vikbolandets norra strand motBråviken, strax öster om Norrköping,ligger Bråborg. Fastighetensom ägs av Hans och hans brorJan-Erik Stenström omfattar 215ha åker och totalt ca 160 ha naturbetesmarker.Av dessa utgörsca 70 ha av strandängar och därutöverär det en hel del ekhagarmed gamla grova ekar, rönn, hagtorn, enar ochslån. Strandängarna har stort värde som möjligrast- och häckningsplats för vadare. Här finns bl ahäckande rödbena. Ekhagarna har en typisk hävdgynnadvegetation. Man hittar bl a stagg och kattfoti rikliga mängder. Här finns en lång rad rödlistadearter: förutom ulltistel och hartmansstarr påmarken hyser ekarna t ex läderbagge, dvärgkloklypare,gul dropplav, parasitsotlav, blertslav, skärelavoch blekspik. En stor del av markerna ingår iSvensundsvikens naturreservat och ett ännu störreNatura 2000-område.vill gärna ha ganska stora grupper, ca 40 kor föratt få en rationell skötsel och hålla ner på antaletbetäckningstjurar. Fållorna är mellan 20 och 40 havilket gör att det krävs en rejäl flock för att få enordentlig avbetning.Hävdinsatser på strandängarna…..En stor strandäng sammanbinder en halvö, Hanö,med fastlandet. Den ingår i en fålla på ca 20 hasom innehåller, förutom strandäng, hagmark ochlövskog. Övergången är ganska låglänt och utsattför vattenståndsförändringar. Är det lägre vatten ärdet bra bärighet och vassen blir bättre avbetad. Ärdet våta år är bärigheten sämre, det blir både sämreavbetat och mer söndertrampat. Dessa år är detockså svårt att putsa av det som djuren inte tagit.Hans skulle därför gärna se hävdkraven i miljöersättningarnapå 5-årsbasis. Ett bekymmer somHans delar med många andra är att veketågen expanderarår från år.DjurhållningenPå gården finns en besättning med ca 100 dikor.Det är till övervägande delen Charolais med inkorsatSimmental och Aberdeen Angus i en del.Målsättningen är att ha ungefär en 1/3 Angus ochresten tung köttras. Tjurkalvarna säljs numera efteravvänjning – några år föddes de upp på gården- medan alla kvigor behålls. De som inte användstill rekrytering föds upp till slakt vid 18 – 22 månadersålder.Korna kalvar från början av februari till mitten avapril. Den förhållandevis tidiga kalvningen ger fler”mular” som betar. Med tidig kalvning blir ocksåtjurarna färdiga för slakt under en tid på året, februaritill maj, då efterfrågan är stor och priset högt.En annan faktor att tänka på är att det gäller atthelst inte få betessläppningen precis i brunster ochbetäckning så att det blir störningar. Vid tidigareårs foderstat som var fröhalm och kraftfoder tyckteHans att det var ett problem vid övergången tillbete. Nu används ensilage, vilket med stödutfodringca två veckor i början av betesperioden förhoppningsvisger mindre störning.Betessläppningen sker utifrån tillgången på bete ibörjan av maj. Det är olika grupper: kor medkvigkalvar, kor med tjurkalvar, rekryteringskvigorsamt en grupp med utslagskor och slaktkvigor. Detre första grupperna går med betäckningstjur. Hans37Den fuktiga strandängen längs passagen ut på Hanö ärsvårhävdad och djurens bete får förstärkas med betesputsaresom håller ner vass och tuvåtel. Foto: Inger PehrsonFör några år togs en sen (mitten av juli) höskördpå ca 12 ha strandäng med efterföljande bete. Detvar då svårare att hålla tillbaka vassen i vattenlinjen.När djuren får beta ända från början av betessäsongenhålls vassen lättare under kontroll. Nuanvänds samtliga strandängar bara för bete. Produktivitetenpå strandängarna är dock hög ochdjuren har svårt att klara av all vegetation på egenhand. Maskinellt putsades i år 30-40 ha tuvtåtelfuktängav i slutet av juni. Då det var en fuktängsom fortfarande är i restaureringsfas bedömerHans inte att det var någon fara för häckande fågel.När markerna blivit i ännu bättre hävdtillståndfår uppmärksamheten på eventuell häckning härökas.

Strandängsbete, hagmarksrestaurering, sam/växelbete, naturreservatÖstergötland… och i hagmarkenPå den fastare marken på halvön har rejäla restaureringsinsatserbehövts för att ta bort stora mängderslån, enar och lövträd/sly och ekar har friställts.Här betades för många år sedan med får,och under den tiden blev det allt mer en, medannypon i princip utrotades. Från 1945 och många årframåt då det växte igen allt mer med en, uppstodsamtidigt en ny generation ekar som fredades frånfårbete inne bland enarna. Som tur vad är enen lättatt ta bort. En röjningsomgång räcker.Slånen är däremot väldigt aggressiv. Nötkreaturentuktar den något men det behövs maskinella insatserför att hålla tillbaka den på allvar. Man haranvänt en rejäl betesputs av slagslåttertyp med 3-meters liggande vals (den holländska ”Perfekt”)med gott resultat. Även nyponuppslag som kommitpå senare tid har putsats av med betesputs.Kör man senhöst när det är barfrost bär markenäven närmare stranden. Dessvärre ger ju dock inteden röjningstidpunkten samma ”uttröttning” avrotsystemet som en sommarröjning.Trädskiktets omfattningI en annan ekhagmark är det slånsnåren som varit”barnkammare” åt ekarna. När dessa växer upp såkonkurrerar de så småningom bort slånet under, idenna hage som betas av såväl egna nötkreatursom en grannes får. På en karta från 1940-taletframgår det att det bara var ek i hagen, successivthar det kommit in träd och buskar av olika slag.Mycket tydliga skillnader beträffande nyponförekomstenmärks i hagen jämfört med intilliggandemark där inte fåren betat. Hans planerar att byta utde stängsel som idag består av fårnät och taggtrådmot elstängsel med 2 eller 3 trådar. Därigenomskulle underhållsbehovet minska.Hans tycker det är viktigt att man i landskapsskötselntar hänsyn till vad markägaren tycker ärvackert. Det blir roligare att arbeta med markernaom man själv får vara med och forma dem. ”Idealbilden”av hur t ex en ekhage ska se ut varierarutifrån hur den ser ut för tillfället och vilka värderingarman har. De flesta talar idag för mycketöppna marker. Hans skulle gärna vilja ha mer avdelvis slutna marker för att de är mer spännandemed nya synupplevelser.ProduktionsresultatNär det gäller produktionsresultaten så skulleHans vilja ha bättre tillväxt på kvigorna. De harbra tillväxt i början av betessäsongen, men sedan38försämras den. Möjligen kan det bero på att betetvuxit ifrån dem, blivit förväxt och fått dåligt näringsinnehåll.Ett sätt att se till att de kvigor somska till slakt efter sin andra sommar växer bra äratt låta dem ”framförbeta” innan dikorna. Dikornafår beta av rejält så att beteskvalitén blir bra tillkommande avbetning då kvigorna kan återkomma.Hans är nöjd med kalvtillväxten på naturbetesmarkerna.Som ett flerårsmedeltal har kvigkalvarnavuxit runt 1 kg per dag medan tjurkalvarna liggerett hekto över.Dikornas höstjobb, att efter avvänjningen av kalvarnabeta av strandängar med ”tuffare” vegetation,kan möjligen bli effektivare om de stödutfodrasmed en mindre spannmålsgiva i stället förgrovfoder när höstbetet behöver kompletteras medmer näringsrikt foderLönsamheten och framtidenLönsamheten har varit god i företaget som en följdav bra produktionsresultat och EU-ersättningarna.Det är hela 130 ha av naturbetesmarkerna som ärberättigade till tilläggsersättning, totalt 2 400kr/ha. Att det är så stor besättning gör att kostnadenper djur kan hållas nere vilket också har storbetydelse för lönsamheten. Osäkerheten om vadMTR-beslutet kommer att innebära gör att det ärsvårt att sia om framtiden. Det måste finnas tillräckligtmed djur på gården för att klara hävden.Det finns möjligheter att öka dikoantalet till 120-140 med befintliga hus om man fortsätter att säljatjurkalvarna. Med det starka intresse och engagemangsom Hans har för denna produktionsform ären fortsatt drift i minst samma omfattning ganskasjälvklar.Tips• Med en genomtänkt planering är det lättare attvara flexibel. Årsmånsvariationerna gör attman måste följa upp och ha koll på det aktuellaläget• Man måste vara på bet(t)et! Framförallt underförsommaren är det viktigt att observera vilkaåtgärder som måste vidtas för att klara hävdoch beteskvalitet på ett bra sätt.• Att sköta betesmarker mot miljöersättning ärett jobb som ska skötas så bra som möjligt.Det gynnar intresset (och moralen).Kontaktperson: Hans Stenström, Bråborg, Vikbolandet,telefon: 011-760 11./IP

Strandängsbete, tillgänglighet för allmänheten, djurhantering, ekonomiÖstergötland19. Dikor betar välbesökt våtmarksområdeSvartåmynningen är ett naturreservatpå totalt 322 ha (därav ca180 ha land, resten vatten) vidRoxens strand. Roxen är en av fåslättsjöar som inte är reglerad ochdärför kan vattenståndsförändringarnavara stora. De återkommandeöversvämningarna gör attmarkerna blir ”övergödslade” med näringsriktvatten. Vattenståndsförändringar kan göra detsvårare att hävda marken kontinuerligt undersommaren. Vissa somrar kan stora delar av betesmarkenvara täckt av vatten långt in i juni.Tydlig information på tavlan vid parkeringsplatsen vidSvartåmynningen är en del av en god relation mellanallmänhet och djurägare.Foto: Inger PehrsonStrandängsvana dikorReservatet som huvudsakligen omfattar strandängarbetas av djur från totalt 5 olika djurhållare.En av dessa är Lars-Åke Gustafsson tillsammansmed Kristina Forsberg och Lars-Åkes pappa Åkesom övertog betet av den absolut största fållan2001 efter Lennart Unéus i samband med att hanavvecklade sin djurhållning. De ansvarar nu förhävden av 104 ha och har med hjälp av dennabetesresurs kunnat skaffa en lite större dikobesättningsom bas i den nötköttsproduktion manville utveckla. Ett stall för såväl dikor som förvidareuppfödning av kalvarna byggdes vid Fröögård vid Norsholm.Besättningen köptes från en gård vid Söne vidVänerstranden utanför Lidköping, vilket innebaratt det var ”strandängsvana” djur man fick.Sommaren 2003 betades området med drygt 60dikor med kalvar. Då vattenståndet var myckethögt efter ihållande regn kunde inte betessläppningske förrän sista veckan i maj. En del tidigtfödda kalvar avvandes och fick inte följa med39korna till Svartåmynningen. Kalvningarna skerfrån slutet av januari och framåt och betäckningarnasker därför till stor del innan korna skickasiväg. På detta bete behövs då bara två tjurar, år2004 blir det en Simmental och en AberdeenAngus.Styrning av betetAtt djuren har tillgång till hela fållan samtidigtinnebär att de ”preferensbetar” på de merhöglänta delarna som blir hårdare betade medande låglänta och våtare delarna lämnas i högreutsträckning. Dessa förväxer då och får en sämresmaklighet, vilket gör att de fortsatt blir mindreattraktiva för bete. Kristina och Lars-Åke planerardärför att dela upp fållan med ett permanentelstängsel så att betet lättare kan styras.Kommande betesperiod kommer ca 90 dikormed kalvar beta här. Det blir ett hårdare betestryckoch gör att även de mer osmakliga partiernalättare kan hävdas bara med djurens hjälp. Föratt inte tappa kalvtillväxt och få en mjuk övergångtill vidareuppfödningen på stall efter avvänjningska kalvgömmor användas från högsommaren.Skulle det periodvis bli eventuellbetesbrist för korna påverkar det inte kalvarnanegativt om de har kalvgömmorna.Rationell djurhanteringFör att kunna hantera en så stor besättning rationelltvid t ex avvänjning av kalvarna eller hemtransportär den befintliga samlingsfållan mycketvärdefull. Den ligger parallellt med stängslet ochär ca 50 x 10 m med möjligheter att dela av i 2större och 4 mindre boxar genom avstängningartvärs över. I ena änden finns en avsmalnande deldär utlastningen till transport sker och där manockså har möjlighet att ställa en mobil våg. Förtransporten av djuren de 2,5 milen används 2bilar med släp på våren och 3 bilar på hösten.Totalt har transporten av kor och kalvar kostat ca6 000 kr per år vilket Lars-Åke inte tycker ärdyrt. Både Lars-Åke och Kristina arbetar i Linköpingmedan de bor i Norsholm. Tillsyn avdjuren kan de göra i anslutning till resorna hemeller till arbetet.Man har inte haft några hälsoproblem på djurenmed undantag av vissa parasitproblem. Djurenangrips av s k leverflundror och det blir avdrag

Strandängsbete, tillgänglighet för allmänheten, djurhantering, ekonomiÖstergötlandvid slakten för samtliga levrar. Djuren ansesdock inte lida av angreppen.Stor betydelse för fågellivetDen aktuella marken var mycket svagt hävdad på1980-talet. Omkring 1990 gjordes rejäla restaureringsinsatsermed hjälp av en kraftig s k slagklippare.Därefter har putsning gjorts flera gångermed betesputsare. Tack vare att det är bärigamarker är det ganska lätt att putsa. Successivt harsedan betestrycket ökat via alltfler betesdjur varjesommar. Som en följd av den intensifieradehävden har fågellivet fullkomligt exploderat.Idag räknas Svartåmynningen tillsammans medKristianstad Vattenrike till Sveriges mest betydelsefullasötvattenstrandängar för fågellivetmenar Dan Nilsson vid länsstyrelsen som är välförtrogen med området. Här finns t ex Sverigesstarkaste stam av gulärla och Östergötlandsstörsta skrattmåskoloni. Andra karaktärsfåglarsom är väl representerade är ängspiplärka, tofsvipaoch rödbena och här häckar 2-3 par av rödspov.De tistlar och skräppor som etablerats på dennågot mer höglänta delen av strandängen kanverka störande för ögat och bör kanske enligtvanliga miljöersättningskrav hållas borta. Danmenar dock att dessa besvärliga ogräs just härhar ett stort värde som ”foderautomater” förrastande tättingar på höstarna, t ex steglits ochvinterhämpling. Av den anledningen kanske mankan låta en del finnas kvar. Besvärligaste vegetationenatt kontrollera är enligt Dan grenrör, menäven vasstarr och det ovanligare kasgräset.Många besökareDet rika fågellivet och områdets närhet till Linköpinggör det attraktivt för många besökare.Länsstyrelsen har också uppmuntrat detta genomguidade visningar på måndagskvällar undersommarhalvåret. På de ca 10 visningarna var detomkring 20 deltagare varje gång så det har varitett mycket bra intresse. De är också naturligtvisväldigt många som kommer på egen hand. Kristinaoch Lars-Åke upplever allmänhetens storaintresse som mycket positivt. Det har inte varitnågra bekymmer med störningar för djuren ochde har själva lärt sig mer om fågellivet genommöten och lån av kikare från fågelskådare.Viktig informationstavlaEn viktig funktion har den information som sitterpå den informationstavla där karta, mm övernaturreservatet finns. Här har Kristina och LarsÅke lämnat en kort beskrivning över vilka djursom betar i fållan, lite anvisningar hur man skabete sig (av säkerhetsskäl) och så finns här enlång rad telefonnummer så att man säkert kan fåtag på någon ansvarig om man vill meddela attnågot hänt med djuren.Framtid och ekonomiDå hela betesmarken vid Svartåmynningen berättigartill tilläggsersättning innebär betet enbetydande intäkt. Dessa intäkter ska naturligtvisanvändas för att möjliggöra en nödvändig skötsel.Samtidigt är det mycket viktigt att försöka fåså stora intäkter från djurproduktionen som möjligt.Målsättningen är att ha ca 100 dikor. I framtidsplanernaingår – förutom en bättre styrningav betet och kalvgömmor – att öka antalet föddakalvar på gården genom att låta alla kvigor kalvain. Rekryteringskvigorna kalvar samtidigt medkorna på vintern, medan ”överskottskvigorna”,lite sent födda och därför mindre i storlek ochkvigor som man inte vill avla vidare på, ska fåkalva fram i juni. De slaktas sedan som kokvigoroch har då möjlighet att få ett högt slaktvärde.Det är en strategi att med utgångspunkt från befintligaresurser i form av stallar och mark förbättralönsamheten i företaget. Framöver kommerdet också vara en bra idé att slakta utslagskorredan på sommaren, efter avvänjningen, eftersomavräkningspriserna kommer ligga högt dåberoende på stor brist på slaktkor.Tips:• Var inte rädd att transportera djuren långt ombara tillsynen kan ordnas. Betets storlek ochhur rationellt det kan skötas betyder mer äntransportavståndet.• Skapa bästa möjliga relationer till allmänhetengenom bra tillgänglighet i kombinationmed tydlig information.• Bra anläggningar för rationell djurhanteringär nödvändigt• Kalvgömmor till kalvarna ger bättre kalvtillväxtoch ”buffrar” variationer i betestillgång.Kontaktpersoner: Kristina Forsberg och LarsÅke Gustavsson, Von Platens väg 18, Norsholm,telefon: 011-545 57/IP40

Får, vallhund, styrning av betet, strandängsbeteÖstergötland20. Vallhundar ger flexibel fårhållning på BreviksnäsCarl Magnus Magnusson tillträddesom arrendator på Breviksnäsherrgård i Gryts skärgård i sambandmed ett ägarskifte 1999. Hanåtervände då till sin hembygd eftermånga år som mjölkproducent ochäven naturvårdsentreprenör i Södermanland.Breviksnäs omfattar70 ha åker samt ca 100 ha betesmarker,varav en hel del är ek- eller ädellövhagaroch strandängar. Betesmarkerna hyser mångahävdgynnade arter, såväl fältskikt som busk- ochträdskikt är värdefulla för flora och fauna ochhär finns kulturhistoriska spår i form av stenmurar,rösen och äldre små åkerytor. Det kustnäraläget ger underlag för ett rikt fågelliv. Det är ettvackert omväxlande skärgårdslandskap som ärvälbesökt, här finns såväl många sommarboendei närområdet som många båtfarare.Fåren har ej betat ner strandängen tillräckligt och CarlMagnus kommer att putsa av den med betesputs.Foto: Inger PehrsonOlika fårraser, olika egenskaperAll växtodling liksom lammproduktionen drivsekologiskt (ej KRAV). Åkrarna används uteslutandetill vallodling, vallar som ligger relativtlänge. Carl Magnus har totalt ca 400 lammandetackor varav ca 340 gotlandsfår och resten korsningar.Totalt föds ca 700 lamm och uppföds ca630. Fruktsamheten har varit något sämre påkorsningarna vilket kan bero på en kombinationav djurmaterial, lamningstidpunkt och alltförgott hull. Korsningarna – 50% gotlandsfår, 50%dorset betäckta med suffolk – används för tidiglamning, redan i januari. Lammen avvänjs innanbetessläppningen och huvuddelen slaktas i maj.Tackorna går ”tomma” över sommaren och fårsedan extra utfodring (flushing) inför betäckningvid sensommar – tidig höst.41Gotlandsfåren har traditionell vårlamning medhöstslakt av lammen. De släpps efter avvänjningenpå bra återväxtbete. En mindre gruppicke slaktmogna lamm slutgöds under hösten förslakt på vintern.De olika raserna har lite olika betesbeteende.Korsningstackorna är mer ”stationära” och betarav det som finns där de är för tillfället. I och medatt de tackorna går utan lamm på sommaren kande ”pressas” mer att beta lite osmakligare vegetation.Gotlandsfåren rör sig mycket mer överstörre områden, vilket bl a gör det svårare att vidbehov tillskottsutfodra lammen i särskilda foderhäckar,s k creepfeeding.Saknar nötkreaturDe första tre åren hade Carl Magnus 10 dikormed tjur, men varken stängsel eller stallar passadeför dikor och det var svårt att få grovfodret atträcka till under år med torr sommar. Han harockså tidigare lånat in ungnöt från en annangård, men inte längre utan nu är det bara får sombetar markerna. Ett ideal hade dock varit att ha300 tackor och 30 nötkreatur. Då hade man undvikitde parasitproblem som uppstår med ensidigtfårbete på permanenta betesmarker. Behovetav putsning hade också minskat betydligt.Det är ca 30 olika betesfållor, varierande i storlekfrån 1 till 100 ha. I princip i alla fållor ingårsåväl åkermark som hagmark. Totalt är det ca 3mil fårnät med taggtråd över som inhägnar fållorna.Taggtråden höll inte för nötkreaturenstryck utan de förstörde näten. Markägaren harhittills investerat i 2-3 km nya nät varje år.Vallhundarna ovärderligaEtt oerhört betydelsefullt hjälpmedel när detgäller alla flyttningar och annan hantering avfåren är de vallhundar som Carl Magnus har. Enstor grupp av får, t ex 300 st, kan Carl Magnussjälv lätt flytta förbi lockande nya vallar utanavgränsande stängsel till en ny fålla. Att beta aven liten fålla över en dag med en stor grupp fårhade varit oerhört mycket omständigare om manhade varit tvungen att leja in mer folk för attklara flyttningarna.Hundarna är inte bara viktiga ”arbetsredskap” påBreviksnäs. Vallhundar och vallning är ett områdesom svarar för en betydande del av Carl Mag-

Får, vallhund, styrning av betet, strandängsbetenus intäkter. Han anlitas väldigt mycket till kursverksamhetoch hundarna används till avel.Vallhundsverksamheten ger ca 800 tim sysselsättningper år med högre timpeng än de ca2 000 tim som Carl Magnus lägger på får ochbete ger. Det senare får ändå ses som en förutsättningför att hålla på med hundarna. UtöverCarl Magnus finns en heltidsanställd på gårdensom jobbar med fastighetsskötsel åt markägarenutöver lantbruket. Markägaren lejer in entreprenörsom sköter skogen och också utför de röjnings-och gallringsjobb som är föreskrivet iåtgärdsplanen.Stor flexibilitet nödvändigKlimatmässigt utmärks det område som Breviksnäsligger i av försommartorka med riktigttorrt i början av juli och nästan betesbrist. Dessatorrår måste djuren flyttas ofta och de ger sig påvegetation som annars ratas, t ex al. Mer nederbördsrikasomrar kan betestillgången vara nästandubbelt så stor som torråren. En så stor variationi betestillgång kräver en oerhörd flexibilitet ibetesutnyttjandet. Det finns inte ett sätt som fungerarår från år utan det måste alltid finnas enberedskap att göra de insatser som behövs justför tillfället. Carl Magnus har möjlighet att överlagraensilage från ett år till ett annat för att stöttamed när det foderbrist p g a torka.Östergötlandsom uddar eller halvöar in i åkrarna. Fåren fåroftast beta vallarna direkt efter skörd vilkettvingar dem att beta hagmarkerna och kanternapå åkrarna. Somrar med rik betestillgång putsasvallarna medan fåren betar – eller ska beta -återväxten där av samma anledning, fåren skabeta i hagmarkerna. Putsen, en rotorputsare (Yoskin),är den maskin som används mest på gården.Med hundarna och putsen styres fårbetet dit debehövs och putsen kompletterar det fåren inteklarar av på fuktigare marker eller där det blirförvuxet på åkrarna. Fåren är ”finsmakare”, desorterar ut de mest näringsrika delarna av betetoch lämnar grässtänglarna så fort de växer ifråndem. Slyröjningen sköter fåren effektivt, mengrövre buskage tas med såg. En viktig åtgärdsom handlar mycket om djuromsorg är att se tillatt röjningsavfall från framför allt hagtorn nogarensas bort. Taggiga kvistar som fastnar i ullenorsakar mycket lidande annars.FramtidenDe ekonomiska förutsättningarna för fortsattfårhållning på Breviksnäs lär snarare bli starkareän svagare med kommande jordbrukspolitiskareform. Fåren har i förhållande till nötkreaturenväldigt lite direktersättningar och effekterna blirinte så drastiska vid en frikoppling genom MTRreformen.Det kommer finnas ett fortsatt intresseav att bevara och förstärka betesmarkernas värdenoch det kommer sannolikt i högre grad skemed får framöver än idag. Den effektiva betesdriftenär ett föredöme för andra lantbrukare somvill utveckla fårhållning. Det attraktiva och varierandehagmarkslandskapet med det strandnäraläget gör det till ett ”gott exempel” på landskapsskötselmed betesdjur för många besökare.En av vallhundarna samlar raskt flocken med korsningstackoroch det är lätt att göra de åtgärder som behövs. Ioch med att tackorna går utan lamm kan de ”pressas” attbeta ner ett något förvuxet bete som detta.Foto: Inger PehrsonHundar och putsning styr betetFåren har en förkärlek för örter och är inte likaförtjusta i alltför gräsdominerat bete. När hagmarkerär nyrestaurerade och det inte finns såmycket örter ännu, upplever Carl Magnus att deär mindre intresserade av att beta där. I de allraflesta fållorna har fåren tillgång till både åkermarksbeteoch naturbetesmark. Ekhagarna ligger42Tips• Välutbildade och flitigt utnyttjade vallhundarmöjliggör en flexibel och effektiv betesdrift.• Putsning av beten och vallar ger bättre beteskvalitetoch kan också användas för att styradjurens bete.• Tackor utan lamm (vinterlamning) kan användasatt beta marker där betet är för dåligtför växande lamm.Kontaktperson: Carl-Magnus Magnusson, Breviksnäs,Gryt, telefon: 0123-45012. /IP

Strandängsbete, restaureringÖstergötland21. Strandängsbete vid TåkernTorbjörn Tunemar har spannmålsochnötköttsproduktion på slättgårdenSjötuna i Väderstad, Östergötland.Gården gränsar till Tåkernsstrand och strandängarnabetas av hans 35 till 40 dikor avrasen Charolais. Betesarealen invidTåkern uppgår till omkring 50 havarav 25-30 ha består av strandängoch de resterande hektaren av skogsbete.Vasstarr, som bildat tuvor efter att ha fått ståobetad, avlägsnades med en modifierad jordfräs.Denna jordfräs som består av en 2-3 m bred valsutrustad med knivar fastsatta i 90 graders vinkel,skar av vegetationen och fräste till viss del marken.Torbjörn liknar det c:a 3 ha stora områdetvid en ”stubbkultiverad” vall. Under c:a en veckastid utfördes detta arbete av folk anställda avlänsstyrelsen eller av Tåkernfonden. Resultatetblev så bra att efter denna enda röjningsomgånghar nötkreaturen kunnat hålla strandängenvälbetad. Ingen mer maskinell putsning har behövtsgöras.Betande nötkreatur med knölsvanar i bakgrunden.Foto: Lars GezeliusTorbjörn tog över gården efter sin far 1990. Hanhade då nötkreatur i liten skala och vid övertagandetav gården bestämde sig Torbjörn för attutöka nötkreatursbesättningen. Han drev dentillsammans med en svåger fram till 2003. EftersomTorbjörn nu är ensam om att sköta gårdenoch dess djurbesättningen är tanken att han skadra ner antalet nötkreatur till ca 25 stycken. Torbjörnjobbar ungefär halvtid med spannmålsodlingenoch resterande halvtid med djuren.Avverkade ungskogFör c:a sju år sedan gjordes en överenskommelsemellan länsstyrelsen och Torbjörn att starta ettrestaureringsarbete på strandängen invid sjönTåkern. Ersättning för stängselkostnader ocharvode för röjningsarbetet finansierades av TåkernfondenWWF och Naturvårdsverket vialänsstyrelsen. På uppdrag av länsstyrelsen ansvaradesedan Torbjörn för röjningsarbetet vilketbestod av att ta bort uppväxta tallar och buskar.C:a 1,5 ha ungskog avverkades av Torbjörn ochslutligen eldades riset upp. Arbetet utfördes påsenhösten och inga djur fanns på betesmarkenunder tiden.Stängsel ut i vattnetTorbjörn använder såväl elstängsel som taggtrådsstängsel.Vid fastighetsgränser går taggtrådsstängsletc:a 100 m ut i vattnet. Därstängslet behöver bytas ut har Torbjörn ersatt detmed elstängsel. Det är framför allt isen som sliterhårt på stolpar och tråd. Stängslet i vattnet bestårav en tråd som spänns strax över vattenytan. Eftersomvattenståndet fluktuerar över säsongengäller det att hitta en lagom hög nivå att sättatråden på. Tråden får inte ligga så lågt att den gårner i vattnet, men inte så högt att kalvarna kan tasig under den när vattennivån sjunkit fram påsommaren. När stängslet behöver lagas, ellerbytas ute i vattnet, sker arbetet med två man i enbåt.Utsläpp av djurDjuren släpps ut omkring första maj. Torbjörnlåter kvigorna gå några dagar i betesfållan hemmavid ladugården för att vänja sig vid utemiljöninnan de släpps ner till skogen och strandängen.Korna med kalvar har möjlighet att gå fritt in ochut ur ladugården i en rastfålla hela stallperioden.Torbjörn vill helst att korna kalvar under februarioch mars så att de är starkare när det är dags förbetessläpp, men det kan dra ut på tiden.För det mesta är Torbjörn ensam om att skötadjuren, men vid betesutsläppet till strandängenoch skogen får han hjälp av någon familjemedlem.I början av betessäsongen behövs en tätaretillsyn för att se till att allt fungerar. Man kontrollerardå också om sprängört vuxit upp för attdå genast dra upp den. (Denna flockblommigaväxt, som gärna växer i eller invid sanka strän-43

Strandängsbete, restaureringder, är mycket giftig – framförallt jordstammen.)En tät kontakt med djuren gör också att de blirtamare och lättare att handskas med.Anpassning av betetTorbjörn avvänjer kalvar och tar hem dem ochungdjuren i augusti eller början på september.Han stallar in dem och börjar vinterutfodra. Dettaför att ha bättre kontroll på djurens tillväxt ochatt undvika tjuvbetäckning. Själva avvänjningengör han hemmavid för att undvika rymlingar.Korna får gå kvar på strandängen till i oktober -och beta ner den ordentligt – vasstarr och tuvtåtelförhindras då att sprida sig. Efter installningenutfodras korna så att de är i bra hull införkalvningen. Genom djurens effektiva avbetningblir den öppna strandängen attraktiv för vadareoch simfåglar.EkonomiTorbjörn tycker att slaktintäkter tillsammansmed djurpremier och miljöersättningar utgör enskälig ersättning för de c:a tusen timmar hanägnar åt djurskötseln per år. En förutsättning ärÖstergötlandockså att hålla kostnaderna nere genom t ex rationellfoderodling och att ha låga kostnader fördjurstallar.Tips• Låt de vuxna djuren beta av strandängen rejältpå hösten. Därmed förhindras bl a vasstarroch tuvtåtel att breda ut sig.• Låt gärna djuren ha tillgång till skogsbetesamtidigt som de betar öppen mark. Djurensbetning håller efter sly och ris och ger en artrikaremark samtidigt som skogen gerskyddsmöjlighet åt djuren mot vind, regn ochstarkt solsken.• För en dialog med länsstyrelsen angående bla skötselvillkor. Detta kan leda till en annanklassning av området och ge grunden för enannan ersättningsnivå/ME-S44

NaturvårdsentreprenörVästergötland22. Naturvårdsentreprenör vid BillingenSven-Olov Bogren och hans hustruMargareta är naturvårdsentreprenörerpå gården Kila Berg i Skövdekommun i Västergötland. I mosaiklandskapetnordväst om Billingenhåller de naturbetesmarkerna öppnamed hjälp av en nötkreatursbesättningpå 35-40 dikor och 50 ungdjurav rasen Hereford och ett 30-talTexeltackor. Med nötkreaturens och fårensbetande håller de öppet på fastighetens betesmark,såväl som på den arrenderade, bl a naturreservatetGarparör. Den totala arealen 140 ha äruppdelad på 66 ha bete och 74 ha åkermark. Påc:a 10 – 15 ha odlas spannmål som blir helsädesensilage.På resterande åkermark odlas vall därensilage kan bärgas. Företaget drivs ekologiskt.Förtjusta i HerefordSven-Olov och Margareta tycker att Hereford ären bra ras då de ej är för tunga och att de har ettgott lynne och är lätta att handskas med. Vanligtviskalvar de också lätt. De har också får föratt de är effektiva i restaureringsarbetet. Medtillgång på både får och nötkreatur, sam- ochväxelbetas hagarna efter behov. Därigenomminskar parasittrycket och ratorna försvinner.Fåren efterbetar naturbetesmarkerna på hösten.flera fållor. Detta för att kunna ha en regelbundentillsyn så allt står rätt till. Ungdjuren släppspå naturbetesmarkerna som ligger längre bortfrån gårdshusen.AvvänjningNär kalvarna avvänjs på hösten får de tillskottsutfodringi form av ensilage och, om det behövs,spannmålskross. Korna hålls under uppsikt så attde inte drabbas av någon juveråkomma i sambandmed avvänjningen. Väder och betestillgångbestämmer när nötkreaturen tas hem vilket brukarske i månadsskiftet oktober / november. Envallåterväxt används vid betesbrist eller om detär blött och risk för trampskador.Parasitfritt betePå våren, så fort snön är borta, har även fårenmöjlighet att gå in och ut från ladugården. Därmedvänjer sig lammen vid staket och utemiljö.När sedan betet väl kommit igång ordentligtsläpps fåren ut i naturbetesmarkerna. Då plöjerSven-Olov den första fållan (åkerbete) och sårspannmål med vallinsådd där. Detta för att varjeår kunna erbjuda lammen ett parasitfritt förstabete. Fåren stallas också in för vintern vid tidenoktober/november.ArronderingFastigheten är välarronderad vilket underlättarvid byte av fålla: Grindar och inhägnader harsamordnats så att det oftast bara är att öppna engrind för att få djuren att gå över från en fålla tillen annan. Man använder här bara elstängsel vilketger flexibilitet och är smidigt att handskasmed. Vissa andra fållor har fårnät medan andraär omgärdade med två trådar elstängsel med denundre tråden tillräckligt lågt för att hindra lammenatt slinka ut.De vidkroniga lövträden skänker både skugga och någotatt klia sig emot.Foto: Sven-Olov BogrenTidigt betessläppGenom att de flesta nötkreaturen går i öppenlösdrift är själva utsläppet på våren relativtodramatiskt. Beroende på väder och betestillgång,släpps nötkreaturen ut på naturbetena någongång i månadsskiftet april/maj. Kor medkalvar och betäckningstjur låter man beta pågårdsnära naturbetesmarker som är uppdelade på45Flytt av djurNaturreservatet Garparör ligger några kilometerfrån själva fastigheten. Dit körs nötkreaturenmed traktor och kärra. Pålastning av kreaturengår lätt då Sven-Olov och Margareta lagt sigvinn om att umgås med kreaturen och djuren ärvana vid dem.Eftersom Sven-Olov är hängiven MC-förare kanhan ibland förena nytta med nöje när det gällerflytt av fåren. Med foderhink som lockbete

Naturvårdsentreprenörgrenslar han då ”hojen” och för på så sätt fårentill det avsedda betet.Västergötlandgroddjur tycks trivas. I hasselsnåren trivs nötkråkanoch hasselmusen (som finns dokumenterad).Natur- och kulturvärdenSlåtterängPå fastigheten finns en slåtteräng c:a 0,4 ha, somavsattes för slåtter för c:a femton år sedan. Områdetär stängslat med ski(a)gärdesgård, dvs engärdesgård med snett liggande granstörar ochvidjor runt de parvis uppsatta stödstörarna. Härslås med lie (för stenigt för slåtterbalk) och höethässjas och bärgas innan nötkreaturen släpps påbete på återväxten.Ängen var tidigare igenväxt med busk och sly. Ibörjan på restaureringsarbetet betades den intensivti tre- fyra år. Under en övergångsperiodmärktes en röjgödslingseffekt då bl a hundkexväxte upp. Dessa rycktes bort för hand (helsthela plantan) innan de bildat fröställning ochgenom att successivt övergå till att slå ängen ochta bort höet utarmades den kvävegynnade floran.Ängen är numera en varierad och blomrik Dåberggrunden är kalkrik, trivs här bl a guckusko,skogsknipprot och nattviolMångfald av biotoperNaturreservatet Garparör utgörs av gamla åkertegarmed spridda stenrösen, gamla betesmarker,lundar, friska enar och vildaplar samt ett partibokskog.Den egna fastigheten hyser en mängd olika biotoper.Området spänner över högt belägna stenigabackar till lågt liggande sumpmarksområden.I sluttningen finns också ett skogsparti där kornagärna går in i för att söka skydd. Skogspartiet harman som avsikt att utveckla till orörd, men betad,gammelskog. (Med tiden kommer mycketdöd ved att ansamlas där vilket gynnar insekteroch bl a hackspettar.) Man har skapat fler biotopergenom att en damm har grävts där också46Fåren är duktiga på att äta buskarnas knoppar och blad.Foto: Sven-Olov BogrenRunt om på ägorna finns 40 hamlade träd. I 6-årsintervaller ser Sven-Olov över alla träd ochhamlar dem. Har träden stått lämpligt i en hagedär fåren har vistats just vid hamlingen, har defått äta rent på de avskurna grenarna. Även härgynnas fåglar och insekter av den hävd somhamling av träd utgör. Ofta blir träden gamla ochknotiga med en skrovlig bark och samtidigt ökarljusinsläppet. Runt om inom området löper niokm välskött stengärdesgård. Delvis, där det fallersig naturligt, används den som stängsel och därså behövs kompletteras stengärdesgården med eneltråd.Trä(d)känslaTidigare jobbade Sven-Olov halvtid i skogensom anställd och känslan för att jobba med träoch träd har han behållit. Bl. a. visar det sig i denombyggda ladugården där inredningen till stordel är av trä vilket gör att ljuden blir behagligtdämpade.Intresset för skogen visar sig också i Sven-Olovsförnuft och intuitiva känsla för hur man ska röjanya betesområden. Att restaurera ett förbuskatoch igenväxt område tar honom c:a tre år. Underdessa tre år röjs buskar och sly bort och trädfälls. Ibland släpps fåren ut först för att beta avområdet därefter röjer man. I vilken ordning röjningrespektive bete sker beror på vilket områdesom ska röjas och när på året det är, väderlekenspelar också in. Är marken tjälad och relativtsnöfattig går det bra att köra i området utan attdet ger stora körskador. Är det däremot milt ochblött kan det ge svåra markskador. När dennaröjning är klar släpps nötkreaturen alternativtfåren där för att beta.För att föryngra lövträd lämnas en och annanlämpligt placerad snårig buske, exempelvis ny-

Naturvårdsentreprenörpon eller hagtorn. Därmed kommer inte debetande djuren åt den späda trädplantan. När denvuxit till och lämnas ifred kan den snårigabusken röjas bort.Genom att sträva efter ett gott samarbete och bradialog med länsstyrelsen kan paret Bogren genomrestaureringsarbetet medverka till att nyabetesmarker återfår sina natur- och kulturvärdensamtidigt som djuren får mera bete.EkonomiMed god framförhållning och god planeringhålls kostnaderna för såväl djuren som maskinparkennere. Det gångna årets betessäsong liggertill grund för planeringen av kommande säsong.Man odlar eget foder och sköter maskinreparationeroch byggnadsjobb själva. Sven-Olov tyckeratt dagens ersättningar för att hålla markernaöppna är skäliga. Osäkerheten inför framtidabeslut beträffande jordbrukspolitiken gör detdock för närvarande svårt att få till en långsiktigplanering.VästergötlandTips• Med både nötkreatur och får blir djurtillväxtenbättre, betesmarkerna jämnare avbetadeoch man kan mycket lättare klara av parasitproblem.• Ha en god djurkontakt. Handskas mycketmed djuren - i synnerhet kalvarna. Det ger enbra start vilket man har igen när djuren blirvuxna.• Planering är viktigt. Med god framförhållningkan kostnader hållas nere. Beräkna hurmycket foder som går åt under vintern. Måstedu komplettera gör det tidigt på säsongendå efterfrågan är mindre och därmed kostnadernalägre.(Du kan då också vara säker påatt det finns något att köpa.)• Bygg upp besättning och tillhörande byggnaderoch marker successivt i en takt beroendepå vilken bakgrund du har. Var optimistiskmen realistisk• Våga starta röjningsprojekt. Ofta ”smittar detav sig”. Det finns oftast någon/några som influerastill att göra något liknande och vilketkan leda till någon form av samarbete.• Gå samman med andra som håller djur. Delapå maskinkostnader och hjälp varandra rentpraktiskt.Kontaktperson: Sven-Olov och Margareta Bogrenkan nås på tel.nr 0511-82088 el 070-5870394 /ME-S47

Naturvårdsentreprenör, ekonomi, samverkanSkaraborg23. Entreprenörer i ”Naturvårdstjänst”Omställningsreformen i början av1990-talet skapade nya förutsättningarför alla lantbruk. För någralantbrukare i gamla Skaraborgs läninnebar det bl.a. att de 1991 bildandeen ekonomisk förening, ”Naturvårdstjänst”,efter att de gått en kursom naturvård. Idag är det 22 st.lantbrukare och icke aktiva lantbrukaresom är med i föreningen.De tar inte det hela så allvarligt. Medlemmarnahar ett intresse för naturvård och för att hållalandskapet öppet. En del har naturbeten självadär de har djur som betar. Dock är inkomsternafrån föreningen en komplettering till lantbruketsom kan vara nog så viktig. En annan mycketviktig del av föreningen är den sociala biten.Många av de som är med går mycket ensammahemma på sina gårdar och att få ”arbetskamrater”har varit ett stort lyft.Lieslåtter är en av föreningens uppdrag. Här tar några aventreprenörerna en paus i arbetet. Foto: Reklamverksta´nUtförda tjänsterFöreningen är specialiserad på praktisk naturvårdoch utför restaureringar och stängslingar av betesmarkoch är ofta anlitade i reservatsmarker.De främsta uppdragsgivarna är kommuner ochlänsstyrelsen men även några privata uppdraghar de haft. Mest handlar det om punktinsatsermen de har även några avtal med årlig skötsel avmarker. Hur arbetet skall utföras, lämpligast metodoch teknik t.ex., resoneras fram mellan kundenoch föreningen. Sedan pratar de även sinsemellani föreningen om vad som kan vara detbästa tillvägagångssättet. Den som utför arbetethåller normalt med de maskiner som behövs, iannat fall så hyrs de in.Föreningens strukturUpplägget är i stort som en vanlig ”farmartjänst”.Föreningen har ingen föreskriven arbetsfördelning.Då föreningens medlemmar änspridda över hela gamla Skaraborgs län får denmedlem som bor närmast uppdraget utföra det.Det kan innebära viss snedfördelning mellanmedlemmarnas arbetstimmar under året. Iblandkrockar arbetet med det egna arbetet på gården,men hittills har det alltid löst sig, säger OlofBlomberg, en av medlemmarna.48EkonomiFöreningen lägger anbud när det dyker upp jobboch tar betalt som vanliga entreprenörer. De harinte så stor omsättning utan allt arbete under ettår uppgår nog till en heltidstjänst, tror Olof. Betalningenför de enskilda anbudsjobben går pernedlagd timme till de som utfört jobbet. Inkomsternafrån de löpande uppdragen slås ut på helaföreningen. De marknadsför sig inte på någotspeciellt sätt. De gjorde en broschyr för sju, åttaår sedan, men idag sprider sig ryktet om derasverksamhet på egen hand.Ängsslåtter med traktor och slåtterbalk. Foto: Reklamverksta´nTips• Var inte rädd för att ha samarbeten över störreområden. Det kan innebära kortare transporteroch starkare lokal anknytning på flerplatser över ett större område.• Tänk på att även små sidoinkomster har betydelseför lönsamheten i företaget.• Underskatta inte din egen kompetens ellerkunskaper, någon annan kan mycket väl varaberedd att betala för dem.Kontaktperson: Olof Blomberg, telefon: 0511-271 22, Händene Lommagården 4, 532 96SKARA/EB

Naturvårdsentreprenör, samverkan, sambete/växelbete, restaureringÖstergötland24. Naturvårdsentreprenör i YdreProducentringen Ydrekött har gjortatt Ydre blivit känt i såväl nötkötts-som landskapsskötselsammanhang.I nära samverkan medden gruppen arbetar Dag Ydrén,Kusarp, Österbymo. Dag har intesjälv nötköttsproduktion som deandra, utan lammköttsproduktion,men sköter en större areal naturbetesmarker medhjälp av bl a djur från ett par av de andras gårdaroch samverkar beträffande slåttervallarna.De mest resurskrävande markerna som krävtåterkommande röjningar har varit de med al. Alltannat har fåren tagit. Det som kräver återkommandemanuella insatser förutom alen är örnbräken.Den hålls efter relativt enkelt med trimmer.Uppföljande röjningsarbete tog de första åren ca100 tim per år, numera ca 40 tim per år.I hagen betar inhysta hästar och får. Askarna är nyhamladeoch fåren har fått beta av löven från grenarna.Foto: Inger PehrsonOmfattande restaureringsarbeteTotalt nyttjar Dag ca 100 ha permanenta betesmarkervarav ca 80 ha är naturbetesmarker. Hanhar restaurerat naturbetesmarker sedan 1972,totalt ca 120 ha. Genom åren har marker tillkommiteller försvunnit via arrenden eller ägobyten.Fåren skaffades ursprungligen med syfteatt öppna upp markerna. I princip alla marker lågoanvända då Dag började och de har sedan successivtöppnats upp genom välplanerade ljushuggningari takt med vad djuren klarat av atthålla undan slyuppslag på.Snabba resultatDe första avverkningarna finansierades genomintäkter från massaved och flisning. Vissa markerfick snabbt en grässvål från att ha varit täta”slydjungler” med skuggad botten. Naturvärdenahar stärkts dramatiskt. Idag finns här i de ljusöppnahagmarkerna gott om hävdgynnade artersom stagg, jungfrulin, solvända, bockrot, litenblåklocka och brudborste. Genom restaureringoch bete har även kulturspår som äldre åkerytor,stenmurar och odlingsrösen blivit mer synliga.49På fastigheten Forsnäs som arrenderades av Dags kusinBjörn Ydrén (en av medlemmarna i Ydrekött) och somingår i de marker där Dag gör olika insatser pågår ettflerårigt restaureringsarbete. Det som en gång var ekhagmarkhade vuxit igen helt och mogen granskog avverkades1996. Denna avverkning gjordes på skogsmässigagrunder och det efterföljande betet var svagt, vilket leddetill mycket slyuppslag och svag grässvål. Sedan Björn ochDag tog över 2002 med ett intensivare bete har slyettryckts tillbaka och en någorlunda grässvål bildats. Efterdet att bilden tagit har en ny avverkning gjorts (totalt ca500 m³ på ca 20 ha) där man lät kvarvarande träd bildasamlade dungar och skapade större solöppna partier.Foto: Inger PehrsonSamverkan med andra djurägareI mitten på 1980-talet började Dag använda nötkreaturmer strategiskt i betesdriften. Tidigareväxelbetade han med ungnöt för att hålla nerparasittrycket på fåren. Idag utgörs ”betestrycket”till 2/3 av nötkreatur och hästar. Det är ungefär40 dikor med kalvar och 8 hästar som samellerväxelbetar med fåren. Fåren har behov av”spätt” bete hela tiden, medan de andra djurslagenklarar lite sämre beteskvalitet.Dag har hela miljöersättningen - oavsett vemsom äger marken – och ansvarar för stängsel,tillsyn, vatten och hjälper till vid flyttningar.Erfarenheten av hästar ihop med får är att manfår testa om hästarna har benägenhet att jagafåren innan de släpps på större fålla. Enligt Dagverka valacker vara lugnare i det avseendet. Depermanenta stängsel som används är till stor delrejält uppsatta elstängsel, i vissa fållor är detfårnät (med en överliggande eltråd där hästarna

Naturvårdsentreprenör, samverkan, sambete/växelbete, restaureringÖstergötlandgår). Som tillfälliga stängsel används snabbflyttadeelstängsel.En reflektion beträffande Gotlandsfåren är att deär mycket effektiva slybekämpare men inte särskiltlämpade för mossmark. Det är svårt att slutgödadessa lamm på vallåterväxt på mossmark.En allmän rekommendation från Dag är att manska välja djurmaterial efter gårdens förutsättningaroch att djurgrupper måste placeras ut påbetesmarkerna efter dess avkastning och djurensfoderbehov. Exempelvis passar inte tackor medtrillinglamm på naturbetesmarker.Hästarna trivs när de kan fly besvärande insekter vidbehov genom att gå in i en del av den gamla ladugårdensom ligger inne i hagen.Foto: Inger PehrsonParasitfritt beteVinterfoder till de 120 Gotlandsfårstackornaproduceras på 10 av Dags totalt 22 ha vall(ekologisk produktion). Dag äger inga egna maskinerutan lejer gruppen Ydrekött för såväl vallanläggningsom skörd. Man har också ett intressantsamarbete som består i att Ydrekött får tavallskördarna från Dags resterande vallareal motatt Dag får beta återväxten på de andras vallar.Därigenom får fåren alltid tillgång till parasitfrittbete.Efter lamningen får tackor och lamm beta påslåttervall som första bete. Syftet är att ge parasitfrittbete och en positiv effekt blir en tätare,mer skott- och bladrik vall. Välkomstbetet påvallen pågår från slutet av april till mitten av majoch försenar vallskörden på just den vallen medca 1 vecka. Därefter går de på naturbetesmarkeroch frampå högsommaren på vallåterväxt. Lammenslutgöds med kraftfoder efter avvänjningeni mitten av september. Givan anpassas till betestillgångoch beteskvalitet, full giva är 0,3-0,5 kgper lamm och dag. Lammen slaktas under oktobermed slaktvikter på 19-20 kg (med 1,8 uppföddalamm/tacka).AffärsidéUtgångspunkten för Dags företagande är att produceralandskapsskötsel mot miljöersättning.Inom den ram som skötselvillkoren ger gäller detsedan att nå bästa möjliga produktion på djuren.”Full fart på fåren” är Dags mål. Något som hanlyckas bra med, såväl slaktkroppar som lammskinnär av bästa kvalitet. Ett resultat av bl a behovsanpassadutfodring året om, hög grovfoderkvalitetoch ett medvetet avelsarbete.50LönsamhetAv totalintäkterna ca 460 000 i företaget utgörsca 20 % av slaktintäkter från fåren, 17 % kommerfrån livdjursförsäljning, 9 % från skinn- och1 % från ullförsäljning. EU-ersättningar svarartotalt för 54%. Kostnaderna utgör ca 170 000exkl arbete, avskrivning på byggnader ochmarkkostnader. Arbetsåtgången för fårskötselnoch betesdriften (exkl. röjningsarbetet) utgörs avca 800 tim/år. Utöver ”landskapsvårdsföretaget”brukar Dag ca 500 ha skog, så arbete saknas inte.Använd landskapets samtliga värdenDag är mycket engagerad i frågor som rör landsbygdsföretagandeoch landsbygdsturism: Hurkan man koppla samman landskapsskötsel, livsmedelsproduktionmed turismsatsningar? Varförvävs inte kulturhistoria, byggnader, skogar, sjöar,åker och äng ihop i turistsatsningar? Varförsamarbetar inte flera gårdar eller en hel sockenutifrån en gemensam affärsidé, där företagenkompletterar varandra? De regelverk och systemsom finns när det gäller landskapets utseende,framförallt miljöersättningsprogrammet, måstege utrymme för egna idéer och satsningar. Landskapetmåste få vara dynamiskt och ge utrymmeför kreativitet, som både är en förutsättning ochen stimulans i ett entreprenörsföretag som Dags.Tips• Samverka med andra företag så mycket det går.• Utnyttja olika djurslag strategiskt för restaureringoch vanligt bete. Växelbete eller sambeteger bättre resultat i flera avseenden än varjedjurslag för sig.• Använd, där det passar, satsningar på landskapsskötsel,integrerat i turismsatsningar.Kontaktperson: Dag Ydrén, Kusarp, Österbymo,telefon: 0381-501 06./IP

Sambete/växelbete, restaurering, stängselÖstergötland25. Effektiva tackor och dikor på MörbyGården Mörby vid Hycklinge mellanKisa och Gamleby brukas avPernilla Salevid och hennes manIngemar Svensson. Pernilla är 4:egenerationen på gården som honoch Ingemar övertog 1988. Dessförinnanhade Pernilla i drygt 10 årbyggt upp en fårbesättning på gårdentillsammans med sin far. Isamband med köpet av gården utvidgades djurhållningentill att omfatta även en renrasig Herefordbesättning.Idag finns på gården ca 100 tackoroch 35 dikor där alla ungdjur som inte säljstill avel föds upp på gården. Man köper även inett antal tjurkalvar efter avvänjningen från andradikobesättningar och vidareuppföder dessa tillslakt.Intensiv lammproduktion ochlandskapsskötande tackorTackorna utgörs av korsningar mellan finull ochdorset som sedan betäcks med texelbaggar.Lamningen sker redan i januari, lammen avvänjsvid 3 månader och slaktas vid 4-4,5 månadersålder. De har då haft luzernensilage som basfodermed tillskott av spannmål (eget rågvete ochkorn) och som ”smakstart” lite proteinfoder. Detär högavkastande djur. Av ca 2,3 födda lammper tacka avvänjs drygt 2,1 och de slaktas vid ca40-42 kilos vikt (slaktvikt ca 18 kg).Tackorna sätts på halm och vatten ca en veckaefter avvänjning så att mjölkproduktionen avtarhelt (minskar risken för juverinflammationer).De släpps sedan mycket tidigt på bete i april, närbetet knappt kommit igång, och får stödutfodringi början med hö. Därigenom blir övergången tillbete mycket mjuk. Då de är klippta innan lamningenhar de bra ull för att klara även kallt vårväder.De kan sedan utan lammen utnyttjas intensivti landskapsskötseln under hela betesperiodenoch då beta ”tuffare” marker som inte hadepassat för växande lamm. De går ute på bete såsent som det bara går med tanke på väderleken.Ett ihärdigt bete av dikorna efter medverkan av tackornapå Dånhult har gjort att den rejäla röjningen som Ingemaroch Pernilla svarat för har blivit framgångsrik.Foto: Inger PehrsonNaturvårdsentreprenörerPernilla och Ingemar som båda är agronomer harbägge två nästan heltidsjobb utanför gården, påLRF Konsult respektive Överum. De tar ändåmed sitt lantbruksföretagande ett stort ansvar förodlingslandskapet i bygden med hjälp av betesdjuren.Hela 6 olika gårdar betas med olika djurgrupperutöver den egna gårdens marker. Totaltbrukar man ca 40 ha åker och 70 ha betesmarkervarav 40 ha är arrende. Det är i de allra flesta fallbara en stor fålla på de olika gårdarna. Det innebäratt det blir ojämnt avbetat och bitvis förväxtbete under högsommaren, men tack vara att manhar de djur man har klarar de att beta av det förvuxnabetet under hösten och ingen gammal vegetationstår kvar till nästa vår.51Marknadsanpassad lamning för bättrelönsamhetDenna s k vårlammproduktion har Pernilla haftsedan 1992 då markanden starkt efterfrågadefärskt lammkött på andra tider än hösten. Enförutsättning för bra lönsamhet är bästa möjligadjurmaterial. Idealet är att alla rekryteringsdjurköps in så att alla lamm kan ha en far som gerriktigt bra tillväxt och slaktkroppsegenskaper.Moderdjuren ska ha bra fruktsamhet och modersegenskaper,vara effektiva grovfoderomvandlareutan att bli för stora. Dessa egenskapergår att nå med korsningen finull x dorset och detär viktigt att inte korsa bort dem.Hereford passar på gårdenDikorna kalvar från början av februari till mittenav mars. De kommer också tidigt ut på bete ochkorna behålls på betesmarkerna längsta möjligatill det är riktigt väl avbetat. Kalvarna däremotfår kalvgömma från augusti, vänjs där vid kraftfoderså att avvänjningen i september och inflyttningtill stalluppfödning med grovfoder med

Sambete/växelbete, restaurering, stängselkraftfodertillskott går friktionsfritt. Rekryteringskvigornagår med de äldre korna men tashem på bättre bete om betestillgången eller –kvalitén verkar vara otillräcklig för dem. VuxnaHerefordkor har mycket god förmåga att omvandlabete till gott hull!Dånhult – ett tacksamt restaureringsobjektFör ca 6 år sedan blev Pernilla och Ingmar tillfrågadeav Sten Persson på länsstyrelsen om dekunde ta sig an en gård med höga natur- ochkulturvärden i grannskapet. Gården Dånhult somomfattar ca 20 ha hade legat helt ohävdad 4-5 åroch stor del av markerna var kraftigt igenvuxnamed träd och buskar. Totalt har man tagit nermellan 20 och 80 % av trädskiktet med hjälp avlejd arbetskraft. Pernilla gjorde dock utkörningarnaav virket själv. Den första avverkningengjordes i juli första året. Nästa omgång togssommaren därpå. Man kunde beta första sommarenmed får de delar man kom åt att stängsla.Sommaren efter betade fåren där medan röjningenpågick.Mycket till flisningTack vare att lövet var kvar fick man en syrafällningoch upptorkning av virket. Bara de grövstadelarna av stammarna togs till massaved ocheventuell kvalitetssortering (t ex kubb). Helaövre delarna av träden med grenarna kvar flisades.Därigenom fick man en rejäl volym till flisningenoch sparade mycket ”städarbete”. Intäkternafrån avverkningarna betalade för jobbetförutom att den återupptagna hävden höjt värdetpå fastigheten. Den tredje sommaren betadesmed både får och nöt och de två senaste medbara nöt. En anledning till fåren inte är där, är attde är lättare att köra till de andra gårdarna ochäven en viss rädsla för rovdjur. Framförallt är detlodjur som oroar och då Dånhult ligger en bra bitfrån hemgården känns det tryggare att ha dikornadär.Fåren och nötkreaturen har gjort en fantastiskbetesinsats efter de kraftiga röjningarna. Hade deinte tagit sig an allt slyuppslag och oönskad vegetationsom kommit som en effekt av röjgödslingseffektenså hade resultatet kunnat blisämre än när man startade. Stubbarna har sågatsså nära marken som möjligt vilket gör att de nuefter några år knappt syns och det har blivit en52Östergötlandbra grässvål där det tidigare var skuggigt ochnästan gräsfritt.Elstängsel med solpanelerPå Dånhult används liksom överallt annars baraelstängsel med 2 eller 3 rostfria trådar. De sitterfast med rejäla isolatorer på impregnerade stolpar(ca 5-6 m avstånd) med stängselfjädrar påvar 100 m. Totalt är det ca 2,5 km stängsel runtodlingsmark och mindre skogspartier. Den välspändaoch fjädrande tråden har inneburit att detinte varit några problem alls med nerriva stängseltrots att här är gott om älg. Som kraftkälla harman ett solaggregat eftersom anslutning till nätvar omöjligt. Med en panel mot öst, två mot söderoch en mot väst fungerar det perfekt. Baramot söder räckte inte.Kombinera djurslagen bästPernilla framhåller styrkan på gården att ha tvådjurslag, en ”1+1= 3”-effekt. Genom att användaväxelbete (eller sambete) får man en jämnareavbetning och bättre kvalitet på betesmarkerna,parasiterna hålls i schack och djurtillväxten gynnas.Att driva en fårbesättning som t ex ska klara50 ha bete innebär låga investeringskostnader idjur, byggnader och inventarier, men hög arbetsåtgångdå det är många individer. Motsatsengäller för bara nötkreatur: höga kapitalkostnadermen mycket enklare att rationalisera arbetet.Med bägge djurslagen blir det en positiv ”utjämning”av nackdelarna.Tips:• Använd både får och nöt strategiskt i växelbeteeller sambete• Tackor som lammar på vintern är ruskigteffektiva landskapsvårdare.• Efter avvänjning kan dikorna också användaspå marker som behöver höstbetas• Viktigt med ett djurmaterial som passar produktionsmodelloch gårdens förutsättningar.• Flisa så hela toppar som möjligt vid röjningför att spara arbete och öka intäkterna.Kontaktpersoner: Pernilla Salevid och IngemarSvensson, Mörby, Hycklinge, Horn 0494-31001. /IP

Samverkan, sambete/växelbete, restaurering, stängselGotland26. Samarbete på Tofta skjutfältBoom! Boom! Ta-ta-ta-ta!Skjutövningarna är i full gång närjag träffar lantbrukarna Leif Anderssonoch Olof Herlitz på Toftaskjutfält söder om Visby en dag imitten på oktober. Vi har dock fåttklartecken från militären att vistasi den del av skjutfältet där övningarnainte pågår. Olof, Leif och en tredje lantbrukare,Sven Gillerfors, har nyss tagit hem sinakvigor som har gått och betat på skjutfältet undersommaren. Nu ska vi titta på vilken nytta de hargjort för att hålla det öppet och välbetat.Lantbrukarna Leif Andersson, tv, och Olof Herlitz tyckeratt sjutfältet fungerar bra som betesmark.Foto: Olle Kvarnbäck250 hektar betasTotalt betar deras Charolais-kvigor 250 ha avskjutfältet. Området, som ligger invid havet mellanVisby och Tofta strand, består av såväl glestallskog, alvarmark som gammal inägomark medåkerlappar och ängar. Det har höga naturvärdenoch en historia som betad mark.Betesprojektet på Tofta skjutfält drog igång år2001. Då hade stora delar av området börjat slyaigen och torrt, visset, knähögt gräs täckte deöppna arealerna. Det första lantbrukarna gjordevar att bränna av 50-100 ha. Sen släpptes djurenpå bete. Första året släpptes 70 kvigor, andra året120 stycken och i år 150 stycken.- Vi var lite försiktiga i början eftersom vi intevisste hur det skulle fungera och hur många djurmarken kunde föda, berättar Olof Herlitz. Mendet har fungerat bra och vi upplever att betet harblivit bättre år från år.Hjälp med tillsynFlyttning, insamling och tillsyn av djuren tillhörde svåraste momenten när man har djur på såstora områden. Inte minst då alla djurägarna borflera mil bort, och inte kan umgås med djurendagligen. Den dagliga tillsynen sköts huvudsakligenav Leifs son som bor i närheten. I övrigtbyts familjerna om att åka dit och se till djuren.Även turister och fritidsfolk som vistas i områdetbidrar till tillsynen genom att rapportera om detär fel på staketet eller om något djur är skadat.Insamlingsfålla underlättarOmrådet är uppdelat i tre fållor. Kvigorna släppsi början på maj i den nordligaste fållan, efter attförst ha tillbringat ett dygn i en mindre insamlingsfålla,för att vänja sig vid platsen. När betettagit slut i den nordligaste fållan flyttas djurentill nästa fålla och sen vidare till den tredje. Närden är avbetad flyttas de tillbaka till den norrafållan innan det är dags för insamling och hemfärdför djuren. Första året hade man väldigaproblem att samla in djuren – det tog en månadinnan alla djur utom ett kommit tillrätta. (Detsistnämnda hittades senare i en grannby!). Detsenaste två åren har det dock gått mycket bättremed insamlingen av djuren.- En nyckelfaktor har varit att använda sig avinsamlingsfållan både vid betessläpp och insamling,menar Leif och Olof. Där sker också övergångsutfodringmed hö första veckan efter betessläppoch sista veckan innan insamlingen i slutetpå september. Insamlingsfållan är ca 50x100meter och omgärdad av permanent stängsel, avtyp viltstängsel med en eltråd på insidan.Insamlingsfålla som används vid såväl betessläpps sominsamling på hösten.Foto: Olle Kvarnbäck53

Samverkan, sambete/växelbete, restaurering, stängselVi skulle gärna ha haft en lite grövre stängseltypoch två eltrådar för säkerhets skull, men det harfungerat så här också, säger Leif. Vid insamlingstillfälletanvänds lösa stålgrindar för attforma en gång upp på transportbilen.Gott om vattenFållorna är indelade så att dricksvatten för djurenfinns naturligt i alla tre genom en myr som liggeri norra delen och dess utflöde i havet. Vattenkvalitetenär inte analyserad, men bedöms vara avmycket god kvalitet. Ibland dricker kvigornaäven av havsvattnet och det har de inte hellermått illa av.En s k munk, den grå cementbrunnen i mitten av bilden,reglerar vattennivån till glädje för djur- och fågellivet iden bakomliggande våtmarken.Foto: Olle KvarnbäckAvtal med FortifikationsverketInitiativtagare till betesprojektet på Tofta är ErikGabrielsson, chef för markvårdsgruppen på detlokala pansarförbandet P 18. När de tog överdriften av skjutfältet från markägaren, Fortifikationsverket,såg han ett behov av att öppna uppområdet för att underlätta skjutövningarna, ochsamtidigt en möjlighet att göra naturvårdsnytta.Han gjorde studiebesök på Revingehed och Ravlundai Skåne där de också har betesdjur somsköter markvården. Tillsammans med StellanHedgren på Gotlands länsstyrelse skissade hanpå om man skulle kunna göra något liknande påTofta.- Istället för att köpa in en massa dyra maskinerför att hålla öppet, ville jag köpa in lantbrukarnastjänster säger Erik. Eftersom övningsverksamhetensker främst under oktober – april går det braatt kombinera med bete.GotlandP 18 sköter röjningenSamarbetet är upplagt så att P 18 sköter huvudröjningenav träd och buskar medan lantbrukarnaär ansvariga för att hålla ett tillräckligt högt betestryckså att ingen ansamling av förna sker. P18 har stått för uppsättning av ytterstängsel kringhela området medan lantbrukarna svarar förstängslet mellan fållorna. Detta mellanstängsel,en eltråd med 15 m mellan stolparna, måste detill stora delar rulla ihop varje höst för att intevara i vägen vid skjutövningarna. Stolparna låterde dock stå kvar, med risk för att det kan bliöverkörda av militären. Hittills har det dock gåttbra.Personkemin viktigLantbrukarna har inget skrivet avtal sinsemellan.De tycker inte att det behövs eftersom de kännervarandra sedan tidigare genom CharolaisgruppenGotland, där de säljer kött under gemensamtvarumärke tillsammans med sex andra uppfödare.Olof och Leif har också maskinsamarbetesedan tidigare. Det ser en stor fördel i att samarbetakring ett så stort betesprojekt, inte minst attansvaret delas. EU-ansökan för skjutfältet gör detillsammans för att underlätta planeringen avfoderareal för de egna djuren.- Det viktigaste i ett sånt här samarbete är attpersonkemin stämmer, säger Leif och Olof nickarinstämmande.Djurhälsa och tillväxtLantbrukarna tycker att kvigorna växer måttligtpå de relativt magra markerna, men har god hälsa.Vissa perioder har de dock haft problem medklövspaltinflammation, eventuellt beroende påatt de trampat på taggiga buskar i nyröjda områden.50 ha av skjutfältet utgörs av mycket mager mark som ärklassad som alvarbete.Foto: Olle Kvarnbäck54

Samverkan, sambete/växelbete, restaurering, stängselResultat för natur- och kulturvårdenDet igenväxande skjutfältet har börjat öppnasupp igen. Ett för naturvården spännande mosaiklandskapbörjar växa fram, med många hävdadeövergångszoner mellan skog, vatten och öppenmark. Resterna av den gamla Tofta by börjarframträda när slyet försvinner. Många privatpersonersöker sig till området för att njuta av denvackra miljön. Grässvålen är väl avbetad ochenligt Erik Gabrielsson har det taggiga buskarnaminskat i utbredning. Om det finns någon detaljeradbiologisk uppföljning är dock oklart.Gotlandoch 50 ha är klassat som alvarbete (1 000 kr/ha).Resten av de 250 hektaren räknas som skogsmarkoch är oklassat, men det bryr sig förståsinte djuren om utan de går där också. Den mestbetydelsefulla intäkten för lantbrukarna är deextensifieringspremier för djuren som markensom foderareal ger rätt till. Värdet av djurenstillväxt på betet bör inte heller glömmas bort,även om den framhålls som måttlig. De störstakostnaderna är stängsel, ca 7 km ytterstängseloch 3 km stängsel mellan fållorna, röjning (sköterförsvaret), transporter och så att föda uppdjuren under vinterhalvåret förstås. Djurtransporternasköts med hjälp av slaktbilar som tar 18djur åt gången. Det kostar 500 kr/h.Tips• Samla ihop djuren i en bra insamlingsfållavid både betesläpp och insamling.• Det måste finnas en klok kontaktperson påförsvarsmakten/markägarsidan som är intresseradav projektetStrandnära bete på Tofta. Nypon är här något av en problemväxtsom gärna breder ut sig. Foto: Olle KvarnbäckBetesprojektet på skjutfältet är ett pilotprojektsom ska utvärderas efter fem år, 2006. Då skaman ta ställning till om, och hur, man ska gåvidare med samarbetet. Eventuellt kan betesområdetkomma att utökas ytterligare.EkonomiLantbrukarna betalar ett arrende till Fortifikationsverket,men söker och behåller själva miljöersättningför marken. 95 ha är kvalificerat förhögsta ersättningen (2 400 kr/ha) i miljöstödetför bevarande av betesmarker och slåtterängarTänk på att:• ordna tillsynen av djuren på ett smidigt sätt.Om man, som vi, har tre mil till djuren behöverman hjälp med tillsynen.• djuren ska ha tillgång till vatten av god kvaliteti alla fållorna.• budgetera för transportkostnaden redan vidplanering av projektet.• öppna marker gör det lättare att hitta djuren.Stängsla bort ojämna och farliga marker.Kontaktpersoner: Leif Andersson (lantbrukare)0498-360 61, 070-31 360 61, Erik Gabrielsson(P 18) 0498-295 233,e-post: erik.gabrielsson@p18.mil.se/OK55

Växelbete, hästar, ängeGotland27. Växelbete nöt-häst-får på GotlandLeif Jansson ser storafördelar med växelbeteFoto: Olle KvarnbäckFamiljen Jansson på SuderbysSjonhem på mellersta Gotlandhyllar växelbetets förtjänster.-”Hade man bara ett djurslagskulle man ju behöva röja ihjälsig”, utbrister Leif Jansson.en granne som är köttdjursuppfödare.Fram till 1995 hadefamiljen Jansson 20mjölkkor, men när detkom nya krav påladugården bestämde desig för att lägga ner denproduktionen. Iställetsatsade de på att bygga ettridhus och utöka sinhästverksamhet. Kornabehölls som amkor. Idaghar de 45 hästar och 15-20amkor. Kalvarna säljer devid 6 månaders ålder tillUnder maj till oktober lever djuren nästan uteslutandeav bete. Gårdens marker omfattar 55 hajordbruksmark varav drygt 40 ha nyttjas till permanentbete. På övriga 15 hektar odlas vinterfodertill djuren. Hälften av betesarealen utgörs av entidigare uppodlad myr som ligger ett par kilometerfrån gårdscentrum.Värdefullt ängeDrygt 7 ha av betesmarken kvalificerar förtilläggsersättning i miljöstödet för bevarande avbetesmarker och slåtterängar. Huvuddelen är ettnyröjt änge, en trädbärande f d slåttermark som ärklassad som naturvärdesobjekt av Skogsvårdsstyrelsen.Änget är också rikt på kulturhistoriskalämningar, bl a stensträng och husgrunder frånjärnåldern. Övrig toppklassad mark är en öppentorräng-friskäng i anslutning till myren. Där växeren artrik hävdgynnad flora med bl a älväxing, spåtisteloch jordtistel.BetesplaneringNågon särskild betesplanering är inte uppgjordmen ungefär såhär går det till:Myren, ca 20 ha (2 km, längst ifrån gården): Iapril släpps unghästarna och övriga hästar sominte används i ridverksamheten. De får gå där framtill juli månad. Sedan får unghästarna gå kvar medande övriga hästarna tas hem och får beta vallåterväxt.Efter midsommar får hästarna också sällskapav grannens får under en månad, 130 tackormed lamm. De hjälper till att hålla markerna välbetade.Änget, 7 ha (300 m från gården, i direkt anslutningtill åkerbeten): I maj släpps grannenstackor på bete på änget där de går ca 1 månad innande flyttas till Myren. Efter midsommar kommerde vuxna hästarna som inte används i ridverksamhetendit och får gå där fram till september.Under en period på två-tre veckor i augusti byts deav med nöten som i övrigt går mest på Myränget.De olika djurslagen, och särskilt fåren, håller efter slyuppslageni det nyrestaurerade änget. I förgrunden två hamladeaskar.Foto: Olle KvarnbäckMyränget + skogsbete (kring gårdscentrum, 14ha): Här går nötkreaturen fr o m betessläppet ibörjan på maj samt avelsston med föl. När nötkreaturenflyttas till Änget i augusti får fler hästar gåpå Myränget.Ståltråd hellre än repFör att hägna in djuren använder Janssons uteslutandeelstängsel, med två eller tre ståltrådar. Därfåren går har man tre. De föredrar ståltråd föreelrep, som ger högre risk för att hästarna ska trasslain sig.56

Växelbete, hästar, ängeTillsynen av djuren klarar de av bra på egen handhemomkring, men på Myren turas de om med singranne att titta till djuren.Lilla leverflundranHälsotillståndet hos djuren är överlag gott. Ettbekymmer är dock lilla leverflundran, en parasitsom angriper nöt och får och som kan spridas mellandem. Många av de kor som skickas till slakthar angrepp på levern. Leif har dock svårt att se attdet påverkar djuren tillväxt. Han avmaskar nötkreaturenvid behov. Hästarna avmaskas mer regelbundet,en gång vår och höst och ibland också påsommaren, dock ej med kapsel i magen utan medpasta som trycks in genom munnen.GotlandSvårigheterSambetet mellan häst, nöt och får minskar behovetav buskröjning. Det finns dock buskar som ingetdjurslag vill äta, framförallt brakved som det finnsgott om i änget. Det kräver manuell röjning. Enannan svårighet kan vara att få kvigor och unghästaratt samsas med andra djur, de är lätt lite nervösaoch stirriga. Kalvar och föl går dock väldigt braihop ”De brukar leka med varandra”, berättar Leif.Att hästarna gnager av barken på träden har Janssonsvarit förskonade ifrån utom i våras då de gavsig på några hamlade träd i änget. Leif tror att detberodde på att de ville åt saven.En annan svårighet har varit att myndigheternagivit olika besked, t e x ifråga om vilka träd somska hamlas. Länsstyrelsen menade att både ek ochask bar spår av hamling och därför borde återhamlasmedan Skogsvårdsstyrelsen sedan motsatte sigdetta och hävdade att endast asken skulle hamlas.Slutresultatet blev att 83 askar hamlades och ingaekar.Ridhästarna är basen i verksamheten på Sjonhem.Foto: Olle KvarnbäckHästarna vilar ut på beteRidskolan är basen i verksamheten på Sjonhem.Janssons tillämpar ett tre-terminssystem, vilketinnebär att ridhästarna har tre kortare viloperioderunder året. Den första infaller veckorna föreskolavslutningen, den andra när sommarsäsongenär slut, och den tredje över jul- och nyår. Det fungerarperfekt, tycker Leif. Efter 12-15 veckor medridning varje dag är hästarna trötta och behövervila. Och vi med. Under den första viloperiodengår hästarna på bete, ofta på Myren eller på Myränget.Under vintern går hästarna i en rasthageintill stallet. Där kan det bli lite söndertrampatmen i gengäld undviks trampskador på övrig betesmark.57EkonomiGårdens omsättning är drygt 1 miljon kr/år varav75% är i ridverksamheten och 25 % på nötkreaturen.Gerd och Leif strävar efter att öka omsättningenfrämst genom att öka antalet grupper somkommer på veckokurser där mat och boende ingår.Därför håller de nu på att utöka antalet rum i enflygelbyggnad. I dessa kurser för vuxna erbjuderde också extra aktiviteter som massage och bad ibadtunna, vilket är uppskattat efter långa pass påhästryggen. En kväll brukar deltagarna få lagamiddag tillsammans med en inhyrd kock. De lagardå till en kötträtt med råvaror från granngården,som föder upp Janssons kalvar.Tips• Sam- och växelbete med flera djurslag minskarröjningsbehovet dramatiskt.• Håll efter slyuppslag med ett intensivt betetidigt, så att slyet inte hinner bli för kraftigtoch ratas av djuren. I hagar med fin flora kandet bli en balansgång mellan att inte beta bortde rara växterna men samtidigt hålla undanslyuppslag. Särskilt påtagligt är detta förståsvid restaureringKontaktperson: Leif Jansson, Suderbys Sjonhem620 23 ROMA KLOSTER, 0498-590 711,www.suderbysgard.nu/OK

Flora, ekonomiSmåland28. Skogen räddar betesmarkernaI ett av HagmarksMISTRAS delprojekt intervjuades75 slumpmässigt valda lantbrukare medsärskilt värdefulla betesmarker. Resultaten antyderatt det är stor risk att många av betesmarkernakommer att förlora sin hävd på grund av attäldre brukare inte får någon efterföljare på gården.Detta problem är särskilt stort i skogsbygdermed svaga förutsättningar för jordbruk. Det finnsdock exempel på yngre brukare som tagit överskogsbygdsgårdar med fina betesmarker somman sköter på ett föredömligt sätt. Se artikeln”Hållbar beteshävd kräver företagsutveckling” iHagmarksMISTRAS årsrapport 2001. Gemensamtför en stor del av dessa är att de kombinerarbetesdjur och naturvård med skoglig verksamhet.Djuren och miljöersättningen ger inte tillräckligtstora inkomster, men djur, miljöersättning ochskog tillsammantaget gör att man kan fortsättaoch vidareutveckla sin gård och betesdrift. Nedanbeskrivs två yngre lantbrukare som tack vareen kombination med skoglig verksamhet bedriverbetesbaserad naturvård.stutar av mjölkras. En stor del av arealen är uttagetsom Natura 2000 område.När Veine tog över gården i slutet av 1970-taletvar mycket av marken igenvuxen. Han startadeen mödosam återuppodling av åkrar och beten.Först hade han dikor och tjurar men övergick tillstutar som är mera lättskötta.40 stutar och egen skog ger inte tillräckliga inkomstertrots miljöersättning för biologiskt rikabetesmarker. Veine arbetar därför också utanförgården som skogsentreprenör under perioder dåden egna gården och dess djur inte kräver allhans tid. Han fäller grova träd åt skördare ochröjer tillsammans med två medarbetare.15 köttkor och 200 ha skogTommy Pettersson, DegerhyltanTorsås, Kalmar län har naturbetesmarkersom ”alltid” hävdats. Hanhar dessutom restaurerat betesmarkersom varit igenväxta i 40-50 åroch han har återupptagit slåttern på0,4 ha ängsmark. Han har fått prisoch diplom från både kommunenoch hushållningsgillet för hävden avsina ängs- och hagmarker.40 stutar och skogsentreprenadBlåsamålen i Stenberga socken iJönköpings län utgör en mycketrepresentativ by med stora delarav det gamla odlingslandskapetbevarat. Markerna ger en god bildav hur det en gång tedde sig tackvare att mycket kulturspår ochängsflora finns kvar. Floran ärsällsynt och rik med bl a kattfot,slåttergubbe, solvända och brudsporre. Byn bestårav tre gårdar, men idag är Veine Karlssonden ende aktive brukaren. Han hävdar 16 hahagmark och 3 ha skogsbete med ett fyrtiotalHan har 15 dikor. Egentligen borde han ha någotflera när arealen utökats efter restaurering, menflera får inte plats i den befintliga ladugården.Inom 4 km finns två mjölkproducenter i 60-årsåldern. När dessa slutar är det långt till närmastedjurhållare.Tommy har 200 ha högproduktiv och välsköttskog som ger huvuddelen av gårdens nettoinkomster.Kombinationen betesdjur – skog passar58

Flora, ekonomibra ihop arbetsmässigt. När djuren inte krävernågot arbete kan Tommy helt ägna sig åt skogenoch de dagar djuren kräver mycket arbete klararsig skogen själv. Utan skogsinkomsterna skulledet inte gå att driva gården som heltidslantbrukoch hålla betesdjur som bidrar till biologiskmångfald och vackert landskap. Aktivt skogsbrukbidrar alltså till biologisk mångfald.SmålandTips• Skogsbruk och betesdjur är lämpliga komplementsärskilt i skogsbygder med dåligaförutsättningar för jordbruk och långt till tätortermed arbetstillfällen.• Har man inte tillräckligt stor egen skogsarealkan man bli entreprenör i andras skog.Kontaktpersoner: Veine Karlsson, Blåsamålen,574 00 Vetlanda, telefon 0383-85027 och TommyPettersson, Degerhyltan 104, 385 92 Gullabo,telefon 0486-30078./K-IK59

Restaurering, sambete, stängselHalland29. Gråkullen – en ständigt bättre resursEn fantastisk utveckling kan betesmarkenGråkullen visa upp. Det är enföljd av stort intresse och engagemangfrån familjen Karlsson på Ottosgård,Valinge en dryg mil österom Varberg. När Göran och Susannetog över betesdriften på Gråkullen1991 i samband med att de köptefastigheten var den ca 8 ha stora naturbetesmarkenigenvuxen och lågproducerande.Föregående brukare hade haft ett allt svagare beteunder ett antal år vilket ledde till Gråkullens ”förslumning”.Kraftiga bestånd av björk, asp liksomav björnbär och slån hade tagit över stora delar avden öppna marken och grässvålen var svag ochgles. Gråkullen är en kraftigt kuperad betesmarkmed omväxlande torrare backar med backtimjan,backsippa, brudbröd och liten blåklocka och merslutna dalar och slänter med hassel, en och enlång rad lövträd. I en fuktigare öppen sänka dominerartuvtåtel och här har veketågen dessvärrefått ordentligt fäste.åker har en annan artsammansättning och mycketbättre struktur (tätare) sedan betet fick en merbetydande roll i kornas sommarfoderstat. Ennackdel med att inte ha kraftfoder vid mjölkningarnablev dock att korna inte hade bråttom attkomma in. Två personers tidsåtgång på 45 minför att hämta korna kunde kortas till en personsarbete 20 min efter det att man skaffat och tränatupp en vallhund. Hon är sedan några år både älskadfamiljemedlem och ett effektivt arbetsredskap.Kamp mot björnbärssnårenEftersom Torsten, Görans far, som de köpte Ottosgårdav varit intresserad av travhästar har ävenhästar betat på Gråkullen fram tom år 2000. Dethar mest varit fråga om efterbete frampå höstkantennär ungdjuren stallats in. Torsten har genomåren gjort mycket värdefullt restaureringsarbete,ensam eller tillsammans med medlemmar i denunga familjen.( Förutom Susanne och Göran ärsönerna David, 16 och Rickard, 14 år engageradei lantbruket.) Det har varit många timmar somlagts på att hålla tillbaka björnbärssnår och slånsamt att successivt glesa ut och ta bort icke önskvärdalövträd. Ett flertal aspar ringbarkades t exoch fick stå och självdö, vilket gjorde att maneffektivt undvek aggressiva rotuppslag.Naturbetesmarken Gråkullen ligger som en kuperad ö idalgången. Bilden är tagen i början av maj 1994 efternågra års restaurering. Idag är mycket mer av lövträdenborta. Backsipporna trivdes när marken blev allt bättreavbetadFoto: Inger PehrsonBetesmarken viktig i den ekologiskaproduktionDe betesdjur som går på Gråkullen är till att börjamed kvigor som kommer från Susanne och Göransmjölkbesättning på ca 45 kor. Något år –innan man gick över på ekologisk produktion1995, har det även varit några stutar. Nu behövsalla resurser till så många kor som möjligt ochtjurkalvarna säljs. Gården omfattar drygt 60 haåker, 21 ha betesmarker samt 65 ha skog. Idagklarar men 100 % ekologiskt foder med dominansav ett grovfoder av bra kvalitet. Det är inte barabetsmarken som utvecklats. Även vallarna påEffektivt sambeteKampen mot björnbärssnåren blev dock mycketenklare sedan betesdjuren på Gråkullen kompletteradesmed får. Familjen började lite för 4 årsedan försiktigt med 5 inköpta Gotlandsfårstackoroch sedan 5 till. Dessa har nu genom egen rekryteringvuxit till ca 25 tackor. Fåren släpps efteravslutad lamning i slutet på april på bete på Gråkullenoch får sedan gå där under sommaren. Underlamningsperioden har de tillgång till parasitfrittvälkomsbete på åker. Totalt ca 30 kvigor itvå årgångar, de som är drygt året (marskalvning)och de som är ett år äldre, får tillsamman mednågon eller några sinkor beta där i omgångar,först i maj och sedan på högsommaren. Årsmånenfår bestämma hur snabbt de behöver komma tillbaka.Är det bra betestillväxt måste de kommaåter snabbare. Fåren klarar inte att hålla tillbakagräset själva utan behöver kvigornas rejälare avbetning.60

Restaurering, sambete, stängselStenmurar och eltrådFör att hålla fåren på plats lades de befintligastenmurarna som omgärdar Gråkullen i ordningoch det tidigare kompletterande taggtrådsstängsletbyttes ut mot en eltråd fäst på ekstolp somlutar svagt mot stenmuren så att tråden kommerrätt över muren. På några ställen där den gamlastenmuren var alltför krokig har man fått sätta tvåeltrådar, och denna stängsling har fungerat utmärkt.Får och kvigor hålls på plats och de betaralldeles intill muren så man slipper besvärandevegetation.Fårbetets effekterBjörnbären håller nu fåren tillbaka effektivt, liksomnya uppslag av slån. De riktigt gamla slånbuskarnamåste dock tas bort med motorsåg ochbusksax, de klarar inte fåren själva. Vid röjningenär man noga med att ta så låg stubb som möjligtoch att räfsa bort alla taggiga kvistar. Detta för attundvika skador och att göra ytan attraktiv förbete. De typiska hävdgynnade örterna som vårensbacksippor har inte gått tillbaka som en eventuelltväntad effekt av det myckna fårbetet. Här på Gråkullen,som på så många andra ställen, lider mandock av att veketågen brer ut sig på en del av denfuktiga marken. Den låga smakligheten på detomgivande betet (tuvtåtel) lockar inte till denavbetning och det tramp av nöt och häst som behövsför att hålla veketågen stången.HallandBra djurtillväxt har dokumenteratsUnder tre år, 1993-95, deltog Ottosgård i en fältstudiesom finansierades av Jordbruksverket ochNaturvårdsverket med Inger Pehrson som projektledare.Den kallades ”Djurtillväxt och ekonomivid optimal hävd av naturbetesmarker” ochinnebar att totalt ca 30 naturbetesmarker i 5 länföljdes beträffande just djurtillväxt, arbetsåtgångför tillsyn, flyttning, röjning, etc, stängselkostnadersamt beteseffekter. Tillväxten på kvigorna lågunder dessa tre år i medeltal på ca 0,7 – 0,8kg/dag med en påfallande stor variation mellan deenskilda kvigorna. Det är djurtillväxter som välkonkurrerar med vad som går att uppnå på åkermarksbete,men till priset av en hög arbetsförbrukningunder det restaureringsarbete som markernakrävde de inledande åren. Nu är arbetsåtgångenbetydligt lägre och mängden solbelyst ochproduktiv grässvål har ökat vilket gör att betesmarkenbär ett större djurantal. Genom sambetetbesväras inte fåren av parasiter och de olika djurslagensbetesvanor kompletterar varandra på ettbra sätt.Med en tidig vårbränning av tuvåter och veketåg får manbort vegetation som försämrar smakligheten på det kommandebetet.Foto Inger PehrsonUtvecklingsmöjligheterTill skillnad från många andra områden i Sverigeär det ganska gott om mjölkbesättningar i bygdenoch det är ingen brist just här på betesdjur. Någotlängre inåt landet finns det dock lediga betesmarkeroch ett sätt att öka omsättningen på gården iframtiden kan vara att åter behålla tjurkalvarna,kastrera dem och låta dem beta någon annansmarker.Susanne och Göran upplever att lönsamheten imjölkproduktionen har försämrats. Övergångentill ekologisk produktion 1995 gav en tydlig förbättring,men sedan har mjölkpriset stått still medanproduktionskostnaderna ökat. Man håller nerkostnaderna genom lite lejd arbetskraft – docklejer man en del körslor – och genom att underhållaoch använda äldre vallskördemaskiner. Detär svårt att få ett tillräckligt överskott för att möjliggöraen önskad investering i om- och utbyggtungdjursstall, en trolig förutsättning för att behållatjurkalvarna.Tips:• Gör en flerårig restaureringsplan och röj intesnabbare än att djuren hinner med att göra efterarbetet.• Gör nyrestaurerade områden attraktiva fördjuren (lägsta möjliga stubbar och rensadmark)• Får är mycket arbetsbesparande om man villbli av med björnbärssnår.• Sambete eller växelbete ger parasitkontrolloch bättre beteskvalitet.Kontaktperson: Susanne och Göran Karlsson,Ottosgård, Valinge Tel 0340-32179 /IP61

Restaurering, fuktiga marker, ekonomiKronoberg30. Restaurering av slåttermadDag Johansson och hans grannehåller tillsammans på att restaureraen ca 30 ha stor gräsbevuxenöversvämningsmark, en mad, itrakten av Älmhult. Maden liggerlängs Lillån som slingrar sig genomlandskapet och förbinder sjönRömningen med den större Helgeå.När restaureringen startade2001 hade maden inte hävdats sedan sextiotalet,sånär som på en liten äng som Dag skött. Madenvar starkt tuvig och delvis kraftigt beväxt medträd och buskar, främst björk, vide och pors.2004 – Slåtter inleds. Efter slåttern ska efterbeteske med nötkreatur och får.Får på blöt markFår på blöta slåttermader, går det verkligen bra ,ur parasitsynpunkt? - Jodå, det har fungerat braför mig hittills. Jag har en mindre bit på 1,5 hasom jag skött sedan tidigare med slåtter och fårbeteoch det har inte varit några problem” sägerDag. Jag upplever inte att de får mer parasiter ännär de går på fastmarksbete. Tackorna avmaskaspå våren före lamningen och lammen vid behovnär det gått ett par veckor på bete.Dag Johansson framför den relativt nyskördade maden.September 2003.Foto: Birgitta WarodellRestaureringen år från år2001 – Rensning av gamla diken i madens ytterkanter.2002 – På sommaren avverkades alla träd ochbuskar. Veden från avverkningen samlades ihopoch flisades på hösten. Framåt höstkanten frästeskvarstående stubbar och tuvor. Tyvärr kom fräsningsmaskinenlite sent så allt hanns inte medinnan det blev för blött. Resten av fräsningenfick göras senare på vintern när det blivit tjäle imarken. Fräsningsmaskinen inkl. förare fick detag i på tips från Skogsvårdsstyrelsen. Maskinenanvänds normalt mest på torvmossar, men hartidigare använts vid restaurering av maden medgott resultat. Maskinen har en vals, som är 3,30m bred, med knivar som skär sönder stubbarna.”Det gick åt en del knivar, eftersom det här ärstenbundna marker, men det var vi beredda på”berättar Dag.2003 – Finputsning av tuvor etc.Sälja till hästägareÄngshöet har vid analys visat sig ha måttligenergihalt (vid sen slåtter) men en god proteinhalt– ett bra hästhö. Målsättning är att kunnasälja det som hösilage (inplastat) till hästägaresamt, om det behövs, använda det till det egnamoderdjuren. Dag har 30 tackor och hans grannenötkreatur. Han räknar inte med att man skakunna slå precis varje år, men de allra flesta.Under de 17 år som han skött sin lilla äng är detbara två år det har varit för blött för att komma utmed slåttermaskinen.Resultat för naturvården (hittills)Tofsviporna har redan kommit tillbaka somhäckfåglar efter många års bortovaro. Det ärockså mycket andra vadarfåglar och änder somtrivs på maden. Dag hoppas också att storspovenska hitta dit. Blåtåtel är den dominerande växtenpå maden.En bit av maden som varit under kontinuerlig hävd. Vattenspegelnsom syns på bilden är Lillån. Foto: Birgitta Warodell62

Restaurering, fuktiga marker, ekonomiEnligt Robert Simonsson på länsstyrelsen harrestaureringen inspirerat många andra i traktenatt göra liknande projekt. Det har också inspireratDag och hans granne att ta sig an en ängsladasom nu är på gång att restaureras.EkonomiKostnader för restaurering av slåttermad, Älmhult,Dag Johanssons mark, 14 ha.ÅtgärdProjektering, restaureringsplanHuggningträd&buskar, bortkörningStubb- och tuvfräsningEfterbearbetn. m betesputskostnad per/ha28 000 2 000112 000 8 000126 000 9 00015 000 1 071Bro över dike 15 000 1 071Rensning av diken 14 000 1 000Elstängsel för efterbeteSlåtter av första skörden7 000 50017 000 1 214SUMMA 334 000 23 856IntäkterVirke, 600 m³ 24 600 1 757Kommentar till kostnaderna:Fräsning av stubbar och tuvor blev dyrare härän på andra håll i länet. 6 000 kr/ha är mernormalt enligt Länsstyrelsen i Kronobergs län.Restaureringen finansieras till 90% av projektstödinom LBU-programmet. Resterande 10%står Dag och hans granne för. Kommer restaureringenatt ge några intäkter? Förhoppningen äratt sälja hösilage till hästägare, ca 100 rundbalar/år.Därtill kommer ett årligt miljöstöd förbevarande av slåtteräng, som i dagsläget uppgårtill 2400 kr/ha. Dag och hans grannar har förbunditsig att sköta marken 5 år efter att restaureringenär klar. Man hoppas också att slåttermadenska bli en tillgång för besöksnäringen. LRF:sprojekt Naturlig laddning ska ge draghjälp ochinspiration i det arbetet. Man planerar att haguidning och stuguthyrning samt sätta upp ettfågeltorn.63KronobergSvårigheter och hinderDet har varit svårt att tajma maskiner och väderlek.Fräsningen hanns inte med under sommaren,utan drog ut på tide, vilket orsakade en del körskadori det blöta höstföret.En annan fråga de inte riktigt löst är hur de skatransportera bort höet från maden. Där vill degärna ha tekniktips från andra som har erfarenhetav våtslåtter.Den restaurerade maden omfattar ca 30 ha.Foto: Birgitta WarodellDoft av ängshö- Att åter få känna doften av ängshö. Det var minfrämsta drivkraft när vi drog igång projektet,berättar Dag. - Som liten grabb var jag med närmina morföräldrar bedrev slåtter på maden. Jagser det som en kulturhistorisk gärning att återupplivaden traditionen.Skulle du rekommendera andra att dra igång ettliknande projekt? ”Ja, men det är viktigt att manär intresserad, för det går inte att räkna med atttjäna pengar på det”.Restaureringen av slåttermaden ingår också i ettfilmprojekt där arbetet med maden filmas fortlöpande.Tips• Gör röjningen på sommaren. Det ger högkvalitet på fliset, även av videbuskar, samt fårotskott.• För bästa resultat av fräsning av tuvor ochstubbar, fräs när marken är som torrast ellereventuellt på tjälen.Kontaktperson: Dag Johansson, Bjernhultsgård, kan nås på telefon 0476-300 07 eller e-post: bjernhultsgard@swipnet.se /OK

EkonomiSkåne31. Naturvårdsentreprenör med nöt och fårJordbruksmarken på Gröngölsmålagård i Blekinges skogsbygd bestårav 12 ha betesmark. Tillsammansmed en sambrukad fastighet finnsdessutom 600 ha skog. Någon brukadåker finns inte längre. Trots denlilla jordbruksarealen har man närmare150 nötkreatur av HighlandCattle-ras och ett hundratal tackormed vinterlammsuppfödning. Orsaken till attman kan ha så mycket djur på en så liten egenareal är att man sommartid betar cirka 200 hanatur- och kulturreservat och parkområden. Manär alltså naturvårdsentreprenör. På så sätt bidrarman till att bevara betesberoende natur-, kulturochlandskapsvärden samtidigt som man får arealunderlagför en rationell köttproduktion. Vinterfodretbestår av inköpt fröhalm, drank ochkraftfoder.Gården ägs av Nils Laub och dottern Johannaoch man har två anställda. Förutom djuren ochegen skog så ingår entreprenadavverkning medskördare i andras skog samt ekologisk gurkodlingi verksamheten. Gurkorna odlas i ett växthussom på vintern används som fårstall. Gödselbäddenkomposteras för att året efter blandas medtorvströ och bli odlingssubstrat för gurkorna.Hög arbetseffektivitetArbetsåtgången i djurhållningen inklusive stängselunderhålloch tillsyn samt kompletteranderöjning och putsning på betena kräver cirka ettårsverke. Enligt normtalen i SLU:s områdeskalkylerskulle skötsel av gårdens djurantal ochareal hävdade betesmarker kräva två årsverkenmed ”svensk normalteknik”.Den höga arbetseffektiviteten på Gröngölsmålaberor bl a på att man genom naturvårdsentreprenadenkan uppnå storleksfördelar trots att denegna jordbruksarealen är liten. En annan orsak ärsambetet mellan nöt och får som minskar arbetsåtgångenför putsning och buskröjning. Fårenäter gräs och buskar som nöten ratar och nötenäter grövre gräs som fåren ratar. Även rotationsbetningsom bygger på omfattande fållindelningmed elstängsel bidrar till högt betesutnyttjandeoch litet putsningsbehov. En ytterligare orsak tillden lilla arbetsåtgången är arbetsbesparande ochdessutom billig övervintring av djuren.Skogsentreprenaden gör att man kan ha anställdarbetskraft och skogsutrustad jordbrukstraktor pågården. Dessa resurser är viktiga att ha vid förflyttningav djur mellan gården och naturvårdsbetena.Efterfrågestyrd djurhållningLaub började med egen djurhållning på gården1982. Han började med får och Highland Cattleför att bekämpa sly i närheten av bostaden och igranplanteringar. Betningen har gjort att gårdenscentrala delar nu är öppen mark med utsikt överbl a små sjöar. Granplanteringarna är nu ungskogarmed hög värdetillväxt.Bristen på betesdjur för naturvård gjorde attlänsstyrelsen kontaktade Laub med en förfråganom han kunde öka sitt djurantal och bli ”naturvårdsentreprenör”.Nu omfattar naturvårdsbetet bl a större hagmarksområdensom tillhör ett gods där den egnadjurhållningen upphörde för några år sedan.Dessutom betar man öar i Blekinge skärgård därden lokala småskaliga djurhållningen sedanlänge upphört samt ett parkområde inne i Ronneby.Betena ligger 2-4 mil från gården. Djurentransporteras i ett traktordraget ekipage som bestårav en ”avhuggen” bakdel på en gammaldjurtransportbil. Man tar upp till tolv kor medkalvar per lass. Ut till öarna skeppas djuren meden kopråm som också används av andra djurhållaresom betar andra öar.Länsstyrelse och kommun efterfrågar nu naturvårdsbetepå ännu flera ställen där den egnadjurhållningen har upphört.Årets skärgårdsbete är avslutat.Foto: Karl-Ivar Kumm64

EkonomiFörnöjsamma och tama djurHuvuddelen av de marker där man bedriver naturvårdsbeteär karga. Förnöjsamma raser såsomHighland Cattle har fördelar framför mera krävandeköttraser på sådana marker. Fåren somman använder på naturbetena lammar på vårenmen lammen slaktas först före påsk året därpå.De behöver därför inte växa så snabbt på betetoch passar därför på lite kargare marker.Laub betonar vikten av att dagligen gå blanddjuren så att de blir tama och lätta att hantera vidtransport. När man ser till djuren har man medsig en hink kraftfoder eller flyttar dem till fållamed bättre bete. De förknippar alltså kontaktmed skötarna med positiva upplevelser och blirdärför lätta att samla in, vilket är särskilt viktigtvid naturvårdsentreprenad långt från hemgården.Små byggnadsinvesteringarGårdens gamla ladugård användas för tackor ochför vinterlammen har man byggt ett växthus somanvänds för gurkodlingen på sommaren. Attbygga för 150 nötkreatur ansågs dock vara fördyrt i synnerhet som den kuperade terrängengjorde det omöjligt att bygga en hall för alla djuren.Det hade behövts flera hallar på olika ställen.Den kuperade terrängen med självdränerandemark och närhet till vindskyddande skog i kombinationmed den härdiga rasen gjorde att manvalde att övervintra nötkreaturen utomhus. Mansökte och har under två perioder fått dispens frånkravet på ligghall. Första vintern efter avvänjningenhar dock kalvarna tillgång till en ligghall.Det finns också uppvärmbart utrymme för sjukadjur. Kalvningen sker sent i april så att temperatureninte skall vara för låg för de nyfödda kalvarna.De totala investeringarna i ligghall för kalvarna,växthus för lammen, kraftfodersilos, lagringsutrymmeför drank och utfodringsanläggningar harkostat cirka 900 000 kr. Detta är endast en fjärdedelav kostnaden för traditionella byggnaderför det aktuella djurantalet enligt SLU:s områdeskalkyler.Utedjuren övervintrar på åtta olika skiften varavsju saknar ligghall. På två av dessa senare skiftenhålls kor som skall kalva, på ett kor som skall gåtill slakt, på ett förstakalvare, på ett kvigor, på ettavelstjurar och på ett äldre stutar. UppdelningenSkånei olika grupper möjliggör behovsanpassad utfodringpå ett sätt som tillförsäkrar samtliga djurtillräckligt med foder. På vissa skiften har djurentillgång till uppvärmda vattenkoppar medan vattenförsörjningenpå andra skiften tillgodosesmed bäckar och källor som hålls öppna även vidkallt väder.Efter en inspektion på gården hösten 2002 avstyrkerJordbruksverket fortsatt dispens frånligghall på gården trots att distriktsveterinär ochkommunens miljöskyddsinspektör intygat attdjurhälsan är god och att inga anmärkningar harriktats mot gårdens djurhållning. En representantför Svenska Djurhälsovården har också gjortbedömningen att utedriften på Gröngölsmålafungerar bra. Verket gör dock bedömningen attinget av skiftena kan uppfylla kraven på skyddmot väder och vind samt en torr och ren liggplats,men att djurhållningen i övrigt väl uppfyllerde djurskyddskrav som kan ställas vid hållandeav utedjur. Man menar att det på samtligaskiften bör gå att uppföra ligghallar utan att dettaskulle förfula landskapet. Verkets beslut haröverklagats och ärendet ligger nu hos Länsrättenför avgörande.Tips• Genom att bli naturvårdsentreprenör med betesdjurkan man göra en insats för naturvårdenoch dessutom uppnå storleksfördelar idjurhållningen.• Sambete mellan nöt och får liksom fållindelningmed rotationsbete minskar behovet avputsning och buskröjning.• På karga naturvårdsbeten passar förnöjsammaköttraser och fårskötsel med lammslakt förepåsk vid närmare ett års ålder.• Daglig tillsyn bl a för att djuren skall bli tamaoch lätta att flytta är viktig vid naturvårdsentreprenad.• På gårdar med lämpliga markförhållandenoch naturliga väderskydd borde det gå att ersättadyra byggnader med billiga väderskyddoch gruppindelning som tillgodoser alla djursnäringsbehov.Kontaktperson: Nils Laub, Tallvägen 13, 37233 Ronneby, telefon 0457-13161. /K-IK65

Hästar, växelbete, rik floraSkåne32. Unghingstar på naturbeteCeno Wendel i Mosslunda, straxsöder om Kristianstad i östra Skåne,äger ca 30 ha (hektar) naturbetesmarker.Eftersom han har ettheltidsarbete på Södra skog, harhan endast en mindre besättningegna djur – ca 30 tackor + någrahästar. Istället erbjuder han hästägareoch lantbrukare sommarbete, inklusivetillsyn, på sina marker.han som önskvärt ur betessynpunkt men tyvärrinte genomförbart eftersom hingstarna skullejaga ut ”nötterna” ur hagen. ”Med ston och valackarfungerar sambete med nöt och får”.Betesmarken är inte uppsplittrade i många småskiften utan ligger samlade i två större block omvardera 15 ha. Det är något som Ceno ser som enstor fördel när han erbjuder bete till andra. ”Detger möjlighet att ha lite fler djur i en och sammahage, vilket passar t ex hästar som är utprägladeflockdjur och dessutom gärna vill röra sig överstörre ytor”. Han räknar med att ca 1 hingst/ha ärlagom djurtäthet.På bilden syns Ceno Wendel med två av sina inackorderadehingstar. Att erbjuda sommarbete till unghingstar gerofta bättre betalt än till andra typer av hästar. En nackdelär att det är svårt med sambete med unghingstar ochnötkreatur eller får.Foto: Olle KvarnbäckCeno har specialiserat sig på att ta emot unghingstar(halvblod), 1 och 2 år gamla, eftersomdet har visat sig ge bäst betalt. För 10 hästar fårhan ca 20 000 kronor för en betesperiod (ca mittenav maj – mitten av oktober). Dessutom sökerhan miljöersättning från Länsstyrelsen för att hanhåller betesmarkerna i gott skick. Större delen avmarkerna kvalificerar för den högre ersättningsnivån,2 400 kr/ha. Kostnaderna är främst stängsel,röjning och daglig tillsyn av djuren. ” Det äringen guldgruva att ha naturbeten, men det är ettandningshål. Det är härligt att gå ut här på kvällarna,titta till hästarna och uppleva det rika fågellivet.”säger Ceno.Hästbete gynnar örterna?Markerna är flacka utan större branter, men rikapå sten. Stenmurar, som markerar de gamla skiftesgränserna,löper kors- och tvärs genom landskapet.Ceno menar att det är bra för hingstarnaatt underlaget är lite ojämnt, det stärker benmuskulaturen.Marktypen varierar över området, frånsandhed med rödven som dominerande gräs i enadelen till mer lerhaltig jord med en vegetationsom kan beskrivas som örtrik friskäng. En stordel av markerna odlades i början på 1900-taletmen har sedan dess utvecklat en ängsvegetationmed ängsskallra, prästkrage, ängsvädd, stor blåklocka,svartkämpar m fl. Även orkidéer förekommer.Hästarna betar under början av säsongenmest på de torra markerna för att senare frampå sommaren övergå till de friskare markerna.Detta förefaller gynna den örtrika floran på defriska markerna. Markerna hyser ett mycket riktfågelliv, typiskt för ett halvöppet beteslandskap -bl a törnskata, stenskvätta, hämpling, härmsångareoch gök.Växelbete med häst, får och nötFör att vårda betet varvar Ceno hästarna med fåroch med jämna mellanrum också med nötkreatur.Cirka var sjätte år har han nötkreatur iställetför hästar. ”Då har jag rätt hårt betestryck”. Nötkreaturenbetar effektivt ned hästarnas rator.Sambete med nötkreatur och hingstar bedömerMånga friskängspartier betar inte hästarna av förrän frampå sommaren, vilket möjliggör en rik blomning. Juni 2003.Foto: Olle Kvarnbäck66

Hästar, växelbete, rik floraSkogsmaskin tar slånSlån trivs förträffligt på dessa marker. Det är enbetydelsefull växt för djur- och fågellivet mentenderar att breda ut sig över den öppna marken.Ceno för en fortgående kamp för att begränsaslånets utbredning. De senaste åren har han anlitaten skogsentreprenör som rycker upp slånbuskarmed hjälp av sin skogsmaskin med grip.Buskarna lastas på en vagn som sedan körs tillen lämplig plats där de kan eldas upp. Slånet ärtyvärr inte lämpligt att göra flis av. Maskin +förare kostar 500 kr/h. Hur mycket slån han hinnerröja per timme vågar inte Ceno sig på attgissa. ”Han tar lite här och lite där och sen körhan bort det”. 2002 lade Ceno ut 15 000 kr pådetta. Han räknar med att det i genomsnitt krävsca 20 h hjälp per år (10 000 kr) av denna entreprenörför att hålla tillbaka slånet. Ceno följerupp med att slå av det nya slånskotten med slaghack(där det går att köra) och/eller röjsåg.TipsCenos tips till andra som funderar på att hahingstar på naturbete:Skåne• Se till att ha bra stängsel. Elstängsel med tretrådar är att rekommendera.• Hingstar trivs bättre på torra än på fuktigamarker.• Försök få till stora sammanhängande fållor.• Undvik att ha skodda hästar i trampkänsligamarker.Ceno Wendel kan nås på tel: 070-207 51 43 eller0415-148 55 (arb).E-post: ceno.wendel@sodra.com/OKSlånet är en svår motståndare. Några år efter röjning är det på väg tillbaka igen. Å andra sidan har det givit möjlighet förden unga eken att etablera sig i skydd av slånbuskarna. Slånet ger också häckningsplats och föda åt många djur och fåglar.Foto: Olle Kvarnbäck67

Naturvårdsentreprenör, växelbeteSkåne33. Herde och entreprenör– Jag är herde, inte bonde, sägerClaes-Göran ”Bosse” Svorén. Handriver företaget ”Boskap för naturvård”med restaurering och skötselav ängs- och parkområden som affärsidé.Betesdjur och lie är hansredskap.Jag får följa med Bosse till Pålsjöskogen i Helsingborg.Det är den 24 juni och Bosse har åkt ditför att titta till sina lantrasdjur som går och betar ide nystängslade hagarna, bland joggare, ungaföräldrar med barnvagnar och pensionärer Varoch varannan förbipasserande hejar på Bosse. Detmärks att han är en populär person. Vissa kommerfram och pratar. Mirka Enström, som nyligenblivit änka, berättar målande hur mycket det betyderför henne att se djuren gå och beta och hurglad hon blir av att prata med Bosse.- Han kan allt om djur och natur och till och meden massa om Polen där jag är uppväxt. Och så ärdu så positiv och skojfrisk, säger Mirka och geröverraskande Bosse en puss på kinden.Bosse är till stor del självlärd. Han har aldrig gåtti lantbruksskola och lärt sig ”irrläror”, som hanuttrycker det. Han berättar att han har haft ettstarkt djur- och naturintresse ända sedan barnsben.- Granngården hade kor och får, och jag var därjämt.I skolan trivdes han däremot inte alls. När han var14 år hade han fått nog och en fredag gick hanupp till rektorn och sa att han inte skulle kommatillbaka på måndag.– De hotade att skicka polisen efter mig, men dehar inte fått tag i mig än, säger han och skrattar.6816 olika lantraserI yrkeslivet har han arbetat i skogsbranschen ochmed vägentreprenad innan han för tio år sedanbörjade med sitt egna företag som naturvårdsentreprenör.De första djur han skaffade var en flocktibetanska jakar.– Jag ville ha några djur som var duktiga på attäta gammal gräsförna och som gick att släppa påbete tidigt på säsongen. Jakarna har också ett fintkött. Tyvärr förlorade jag en stor del av besättningengenom att de drack vatten som var förgiftat,troligen av blågrönalger.Numera satsar Bosse på svenska lantraser. Helsingborgsbornakan njuta av att få studera de flestautrotningshotade raser i sitt närområde.- Sex raser nötkreatur: Fjällboskap, Fjällnäraboskap, Bohuskulla, Rödkulla, Väneko, Ringamålako.- Sju raser skogsfår: Gästrikefår, Hälsingefår,Dalapälsfår, Svärdsjöfår, Roslagsfår, Värmlandsfåroch Gutefår.- Och tre raser getter: Göingeget, Jämtget ochLappget.Lägg därtill ett antal får av köttraskorsning, enbesättning Highland cattle, en grupp alpackor (ettslags lamadjur) samt en helt egen nötkreatursras,”Pålsjökon” som Bosse avlat fram. Det är enmångfald som förmodligen saknar motstyckebland enskilda djurhållare i vårt land.Fäboddriften är mitt idealBosse tycker att det är en stor fördel i naturvårdsarbetetatt ha många olika djurslag och raser. Alpackornat ex är aggressiva mot rovdjur vilketkan vara bra i tätortsområden med mycket hundar.– Jag använder ofta alpackorna för att vaktafåren mot hundar.Highland cattle är ”stormtrupperna”, de somskickas in först när sanka områden med bladvassska restaureras. Sen kan andra raser komma inoch beta ner vegetationen ytterligare. Getterna ärviktiga eftersom de så gärna betar löv och hållerefter vedartade och taggiga växter, t ex björnbär,som få andra djur äter.- Fäboddriften är mitt ideal. Där går många olikadjurslag tillsammans och djuren väljer individuelltvad de vill äta, vad de behöver.

Naturvårdsentreprenör, växelbeteFör att de unga djuren ska lära sig en bra betesteknikser Bosse alltid till att de har äldre djur iflocken som kan lära de yngre. Då blir de ocksålugnare och går inte ut ur hagen. – Jag undvikertill exempel att ha grupper med enbart kvigor i.De som inte djuren betar av slår Bosse av medlie. Under sommaren går han med lie ett par timmarnästan varje dag. – Jag sliter ut två liebladper säsong.Skräppor och mållor är två växter som djurenbehöver hjälp med att hålla efter i betesmarkerna.Anledningen till att han föredrar lie framför tillexempel en motordriven grästrimmer är att den ärmycket tystare och, hävdar han, att djuren hellreäter växter som slagits med lie än slitits av medtrimmerns snöre.Fäboddriften är mitt ideal. Där går många olika djurslagtillsammans och djuren väljer individuellt vad de vill äta,vad de behöver, säger Bosse Svorén, här med sin pålsjötjur.Foto: Olle KvarnbäckPålsjökonFör tio år sedan satte Bosse igång med att försökaavla fram en egen ras av nötkreatur, särskilt anpassadför naturvård på små ytor. De egenskaperhan sökte var:- Litenhet. Kon skulle vara lätt att flytta ochtrivas även i små fållor.- Fromhet. Den skulle vara lugn och lätt atthandskas med.- Tålighet. De skulle kunna livnära sig även istarkt igenväxta marker med mycket problemväxter.Till en början gick avelsarbetet inget bra för hanfick bara tjurkalvar, men nu finns 3 moderdjur avden nya rasen. Vilka raser som korsats vill handock inte avslöja.69SkåneResultatet är i alla fall en ko i miniformat, endast80 cm i mankhöjd, som äter lite av varje. I Pålsjöskogengår den och noppar av topparna på brännnässloroch äter svalört. Fromheten verkar hanockså ha lyckats bra med. Till och med tjuren varmycket kelig och lät sig villigt klias. I dagslägetfinns 7 individer av Pålsjökon, men flera är pågång.Går det att köpa en Pålsjöko? – Nej, de är inte tillsalu, åtminstone inte i dagläget. Jag vill vänta ochse hur de utvecklas. Kanske har rasen något problemsom ännu inte visat sig, säger Bosse.Från Trelleborg till HöganäsUnder sommaren består Bosses arbete huvudsakligenav att åka runt och titta till sina djur ochflytta dem vid behov. Från Trelleborg till Höganäshar han djur på bete, i olika projekt. Det blirmånga timmar i bilen för Bosse. Pickupen gårmer än 10 000 mil per år.När han behöver flytta djur tar han hjälp av enåkare med lastbil som till vardags kör djurtransportertill slakteriet i Kävlinge.– Vi bestämmer en tid när han skall komma ochhämta djuren. Jag åker dit en stund innan ochsamlar ihop djuren. Eftersom jag handskas meddem så ofta brukar det inte vara några problem.Till min hjälp har jag en Australien cattledog närjag samlar ihop kor och en bordercollie för fåren.Och så bra grindar att göra fållor med, berättarBosse. – Det är viktigt att ha goda kontakter medandra entreprenörer. Själv har jag i princip ingamaskiner utan hyr även in hjälp för skörden avvinterfoder till djuren.Kulturhistoriskt arvBosses största uppdragsgivare är Helsingsborgskommun, där han har fyrahundra djur på betesom sköter om nästan 100 hektar naturreservatoch parker.Vi vill satsa på att lyfta fram det kulturhistoriskaarvet med småskalig djurhållning och betesdrift,berättar Pontus Runeke, som är ansvarig för naturvårdsprojektpå parkförvaltningen i Helsingborg.– Därför vill vi inte heller ha vilka betesdjursom helst, utan helst lantraser. Att ha betesdjurger liv åt markerna, det händer något i landskapet.Widar Narvelo som är kommunekolog, hyllarBosses arbete. Han menar att det är bland detbästa som hänt naturvården i kommunen påmånga år.

Naturvårdsentreprenör, växelbete– Det är svårt att få tag i djurhållare idag, ochsärskilt en sådan som Bosse. Han tänker naturvårdoch lär sig hela tiden mer och mer.SkåneTips från kommunen till andra kommuner• Ge mycket feedback till era djurhållare. Detstärker dem i sitt arbete och gör att de vågarsatsa• Det behövs någon drivande person på tjänstemannanivå,bland kommunpolitikerna, ellerhelst både och• Inse att båda parter har mycket att vinna. Attsälja naturvård till kommunen är en affärsidéför duktiga djurhållare och en förhållandevisbillig park- och reservatsskötsel för kommunen,med många mervärden.I Skåne fanns det åtminstone en get som skiljde sig frånde övriga i Sverige, men denna antogs helt ha försvunnitnär de sista slaktades på 1960-talet. År 1978 hittades dockglädjande nog en liten spillra av dessa getter i Göinge.Rasen benämns sedan dess göingeget och en typisk sådanär blågrå och något kraftigare och större än norrländskagetter.Foto: Olle KvarnbäckFramtidenBosse har nyligen köpt in en gård med ett stortsvinstall, till vrakpris, som han håller på att anpassaför får istället. Planen är att utöka fårbesättningentill närmare 1000 tackor!– Det här är framtiden, säger Bosse med starkövertygelse. – Det finns så mycket att vinna på attsatsa på naturvård med betesdjur. Jag tror att herdenkommer att få ett uppsving i morgondagenssamhälle.Det är lätt att tro honom när man ser vilka resultathan åstadkommit i Helsingborg.Tips• Lär dig de olika djurslags betesteknik, så attdu kan använda djuren på optimalt sätt i naturvården.• Använd elstängsel av god kvalitet, det lönarsig i längden. När du arbetar i tätortsområden- tänk på att stängslet ska vara lätt att monteraner om det behövs.Fakta om Boskap för naturvård• Företaget ägs och drivs av Claes-Göran ”Bo”Svorén, 60 år. Startades 1990. Den främstatillgången är djurbesättningen som omfattar200 moderdjur av nötkreatur, vara 100 är avutrotningshotade raser, 300 tackor, 18 getteroch 4 alpackor.• Bosse jobbar heltid med företaget, och merdärtill. Han har inga heltidsanställda men har iår, 2003, en kvinna anställd under sommarhalvåret.Hon finansieras delvis av företagetoch delvis av samhället genom arbetsmarknadsåtgärder.Dessutom får han hjälp av sinsambo Inger, som hjälper till på ledig tid• Ekonomin i företaget beskriver Bosse somgod. Han har ”inte ett öre i skuld” och kan taut en ordentlig lön, men arbetar också väldigtmånga timmar.• Företagets uppdragsgivare är kommuner isydvästra Skåne.Kontaktpersoner: Bosse Svorén 070-31 69 621,Widar Narvelo, kommunekolog,widar.narvelo@helsingborg.se./ OK• Samverka med andra entreprenörer, och koncentreradig på det du tycker om och är brapå.70

Samverkan, naturreservatSkåne34. Byalag hyr ut strandängsbeteEskilstorps ängar är belägna ett parmil söder om Malmö och är översvämningsmarkerner mot Öresund.Var och en av ett tjugotal lantbruksfastigheteräger var sin remsa avängarna från åkerkanten ned motvattnet. Förr betade varje gård sindel med egna nötkreatur och hästar.Allt flera av gårdarna slutade emellertidmed egna djur och blev specialiseradeväxtodlingsföretag. I början av 1970-talet var detbara fyra som fortfarande hade egna djur. Nu äralla kreaturslösa.Reservatbildning räddade hävdenÄngarna som sammanlagt omfattar 52 ha är sedan1972 naturreservat med syftet att bevara derashöga botaniska, ornitologiska och markhistoriskanaturvärden genom fortsatt betning mednötkreatur och hästar. En stendös vittnar om ängarnas5 000-åriga historia.Genom reservatet säkerställs en beteshävdad meni övrigt orörd natur alldeles intill ett tätbefolkatområde. Att området blev reservat var ett önskemålsom markägarna representerat av byalagethade haft sedan länge för att kunna bevara ängarnai det skick de haft sedan urminnes tid. Brist påegna djur och nedgånget stängsel gjorde att ägarnainte såg några ekonomiska möjligheter att bevarahävden utan reservatbildning och hjälp mednytt stängsel.Byalaget hyr ut ett stort sammanhängande strandängsbete.Foto: Karl-Ivar KummSambete – helst med mera nötBetet på den samlade strandängen hyrs genombyalaget ut till djurägare med brist på eget bete.Under en följd av år hyrde man ut betet till en71större nötköttsbesättning samt till några hästägare.Sedan nötköttsproducenten slutat upprätthållerett fyrtiotal hästar samt ett tiotal nöt beteshävden.Det är inte svårt att få hästar till betet, men urskötselsynpunkt vore det önskvärt att åter få meranötkreatur. Dessa äter det hästarna ratar, bl astarrgräs nere vid översvämningszonen närmastÖresund.Inkomst för markägarnaByalaget administrerar betesdriften och inkasserarmiljöersättningen för beteshävden. Byalagettar dessutom ut visst betesarrende från djurägarna.Nettoresultatet delas ut till de enskilda markägarna.Dessa får alltså en inkomst från markersom annars inte skulle ge någon ekonomisk avkastning.En orsak till att man kan få bra ekonomiskersättning för betet är dess höga kvalitetutan någon betessvacka. En annan är att det samladeutbudet som gör att betesområdet blir stortoch sammanhängande. En tredje är att byalagetsvarar för den dagliga djurtillsynen. För djurägarnaär det enklare och billigare att ha en samarbetspartner,som dessutom ser efter djuren, än attha relationer med flera enskilda markägare.Inom ramen för byalaget beslutar markägarnagemensamt om släppningstid, betesavgift, reparationsbehovoch utdelning mm. Byalaget leds aven ålderman som skiftar varje år efter gårdarnasnummer.Tips• Samlat utbud av betesmark från flera granngårdarutan egna djur kan skapa stora sammanhängandefållor som är attraktiva för djurhållare.• Uthyrning av attraktivt bete, kanske i kombinationmed daglig djurtillsyn, kan ge markägarnainkomster samtidigt som deras naturvärdenbevaras.• Det samlade utbudet kan organiseras via t exbyalag.Kontaktperson: Bengt Mattsson, Trastgatan 10,235 37 Vellinge, telefon 040-420109. /K-IK