SiStone nr 5/04 (pdf 2,1 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

5/2004Eknäs har fått kvittopå vårdens resultat/3SiStone mötersocialchefer/16Tillbaka på Lunden– som vikarie/14Sune fick hjälpatt hitta glädjeni jobbet/11

Behandling som lyckas. Eknäs utvärdering av den egna vården visar att hälften av pojkarna som vårdats där klarar sig ganska bra ett år efter utskrivningen.De studerar eller arbetar, missbrukar mindre än tidigare och begår inga brott.Eknäs går i täten – harutvärderat den egna vårdenFör första gången har ett ungdomshem gjort en egen utvärdering och uppföljningmed hjälp av ADAD-intervjuer. Resultatet ger en bild av både kulturkrockar och brabehandlingsresultat.Hälften av pojkarna som vårdats på behandlingsavdelningpå särskilda ungdomshemmet till en sådan.trots att bara en tiondel av ungdomarna skrivs ut>Text: Birgitta Hedman-LindgrenFoto: Cecilia MellbergEknäs utanför Enköping klarar sig ganska bra ettår efter utskrivningen. De går i skolan eller jobbar,missbrukar inte i nämnvärd omfattning och begåringa brott.Resten går det inte lika bra för. De pojkarna harbetydande problem ett år efter utskrivningen ochåterfinns ofta på någon annan institution. Och detBilden av ungdomshemmets resultat bygger påden uppföljning och utvärdering med utgångspunktfrån ADAD-intervjuer som Eknäs gjort avde pojkar som blivit intagna, utskrivna och/elleruppföljda under åren 1998 till 2002. SiS har i fleraår gjort gemensamma och centrala sammanställningarav de intervjuer som görs med ungdomarna >>SiStone nr 5 2004 3

komma till tals och kunnat påverka vården. Någotsom kan tyda på kommunikationsproblem ochkulturkrockar.Jan-Erik Häljebo berättar att även om Eknäsnumera ökat andelen behandlare som har annanbakgrund än den svenska så finns fortfarande kompetensproblemnär det gäller att förstå andra kulturer.Det kan göra det knepigt att bygga de så viktigaallianserna med föräldrarna. Men större fokus äntidigare läggs på familjearbetet som hör till ungdomshemmetsviktigaste förbättringsområden.– Det är ofta finliret vi inte lyckas med. Som attityderoch att pojkarna tycker att vi gör saker somde inte förstår. Vi lägger ner mycket tid på kvinnosynenoch där är det inte alltid så lätt att samarbetamed familjerna. Samtidigt kan vi i rapporten se attungdomarna ofta bagatelliserar sina problem. Desäger ”Varför ska jag lära mig att samtala med envuxen och lära mig att ta kritik? Jag kan ju det där.Jag är en väluppfostrad kille”. Då tycker de att vibehandlar saker som de inte behöver hjälp med. EnVi försöker lämna denmer kollektivistiskakulturen där alla behandlaspå samma sätt.viktig kunskap vi fått är att vi inte riktigt kan kommuniceramed varandra.En annan viktig och mer glädjande sak som rapportenvisar, är att föreställningen att pojkarna tillbringaralldeles för lång tid på akut- och utredningsavdelningarnainte stämmer. I snitt stannar debara strax under två månader innan de går vidaretill andra insatser. Något som faktiskt förvånadeJan-Erik Häljebo.– Vi säger ofta att pojkarna fastnar i systemet.Nöjda ungdomar. Pojkar med invandrarbakgrund var mer nöjda med vistelsen på Eknäs ände svenskfödda pojkarna, trots att de inte tyckte att de kunnat påverka vården.Nu visar det sig att det bara är något vi fått för ossför att det funnits några exempel som orsakatmyter. Det var jätteskönt att få papper på det, sägerhan.Resultatet av uppföljningen och utvärderingenav Eknäspojkarna har gjorts tillgängligt för all personalpå ungdomshemmet. Rapporten blir ett viktigtredskap när det gäller vad som bör förbättrasoch utvecklas, och Jan-Olov Josephson tycker attfler institutioner borde följa Eknäs exempel.– Resultatet kan både bli en väckarklocka och enbekräftelse på vad man anat.Jan-Erik-Häljebo håller med.– Om vi ska göra så stora ansträngningar som vigör när vi matar in ADAD-intervjuerna så vore detväl skräp om vi inte plockade ut någonting ur systemetockså.Birgitta Hedman-Lindgren[ ADAD ]Ett strukturerat diagnossystem för ungdomarADAD, Adolescent Drug Abuse Diagnosis, är ett struktureratdiagnossystem för ungdomar som ger informationom nio livsområden: fysisk hälsa, skolgång,arbete/sysselsättning, fritid och kamratkontakter,familjeförhållanden, psykisk hälsa, brottslighet samtanvändning av alkohol och narkotika. För varje områdeerhålls tre centrala mått: a) ungdomarnas skattningav sina problem, b) ungdomarnas skattning avsina behov av hjälp, c) intervjuarens skattning av ungdomarnasbehandlingsbehov.Inskrivningsintervjun innefattar även placeringsuppgiftersamt uppgifter om bakgrund och behandlingshistoria,och i dokumentationssystemet ingåräven att vid utskrivning från institutionen låta ungdomarnabesvara frågor om institutionsvistelsen. Personalenredovisar vilka insatser som har genomförts.Vid uppföljning intervjuas ungdomarna igen och ettantal frågor ur ADAD:s inskrivningsintervju ställs pånytt för att kunna jämföra problematiken vid inskrivningoch efter avslutad behandling. SiS mål är att ettår efter utskrivning följa upp de ungdomar somgenomgått behandling på en SiS-institution.Eknäsrapporten grundar sig på 528 komplettaADAD-intervjuer.SiS FoU-direktör Nils Åkesson betonar att Eknäsfått särskilda projektpengar för att kunna göra singenomgång och uppföljning. Nu finns dock ett särskiltsystem med statistikmoduler som gör att varje institutionenkelt kan sammanställa sina data på lokal nivå.Än så länge hanterar systemet bara in- och utskrivningsintervjuermen informationen från dessa är ändåviktig för institutionerna.– Den kan med stor fördel användas i verksamhetsplaneringenoch lägesbeskrivningen, säger Nils Åkesson.En majoritet av SiS ungdomsinstitutioner gör intervjuermed ungdomarna ett år efter utskrivningen. I fjolhade 23 särskilda ungdomshem gjort uppföljningsintervjueroch i snitt hade 74 procent av ungdomarnaintervjuats.www.stat-inst.seLäs mer om ADAD.SiStone nr 5 2004 5

På Kollektivet Falkeni Göteborg samarbetar SiSoch socialtjänsten för attge fyra LSU-dömda pojkaren bra eftervård. De somaliskatonåringarna och derasfamiljer får hjälp att hittaen vardag med innehåll ochstruktur.Kontrasten mellan sluten ungdomsvårdoch tiden efter ”muck” blir >ibland alldeles för stor. Någon lagregleradeftervård finns inte. I värsta fall traskarunga killar och tjejer ut från LSU-avdelningartill en tillvaro som är densammasom innan de dömdes. Institutionens högastruktur ersätts med – ingenting.Ibland beror det på att socialtjänsten iungdomarnas hemkommuner kommer insent i planeringen. Ibland är det de ungasjälva och deras familjer som säger nej tillfortsatt hjälp. Oavsett orsak är det viktigtatt SiS och kommunerna hittar bra sätt atttillsammans jobba vidare med de ungdomarsom dömts till sluten ungdomsvård.Ett exempel på samarbete är KollektivetFalken, eller Falken, som de flesta säger ivardagslag.Falken hör till Björkbackens ungdomshemoch är en lägenhet som ligger mitt iGöteborg. Här har tidigare ungdomarDe här killarnakänner varandra,deras föräldrar kännervarandra och de har engemensam historia.Kan man göra någontingpositivt av det såär det bra.som vårdats enligt LVU bott under utslussningsskedetav sin tid på Björkbacken,men nu får avdelningen en ny målgrupp.Fyra somaliska pojkar i 17–18-årsåldern som alla dömts för inblandningi samma gängbråk, och som avtjänat sinastraff på olika SiS-institutioner, ska slussasut i samhället igen med hjälp av Falken.De ska bo på avdelningen de sistaveckorna av sin LSU-tid och sedan stannakvar ytterligare omkring ett halvår, dåsom SoL-placerade, alltså frivilligt placeradeenligt Socialtjänstlagen.Falken ger fyra pojkarchans till ny framtidDen första delen av vistelsen står SiS förmedan socialtjänsten betalar den senare,och tanken är att pojkarna ska få massivtstöd så att de klarar sig efter tiden på Falken.Nätverksarbete, familjearbete ochART (Aggression replacement training)ärviktiga delar, liksom hjälp att hitta bra fritidssysselsättningaroch vägar till skolarbete,praktikplatser eller jobb. Sammanlagtåtta behandlare arbetar på Falken,personal finns på plats dygnet runt ochman har tillgång till både psykolog ochpsykiatriker.Pojkarna kommer från samma stadsdel somtillhör Lärjedalens stadsdelsförvaltning.Nu ska de bo tillsammans och behandlasbåde enskilt och i grupp, och förhoppningenär att pojkarnas negativa påverkanpå varandra ska försvinna och ersättas aven mer positiv.Maria Hagberg är vikarierande föreståndarepå Falken. Hon berättar att tvåav pojkarna redan finns på plats och attde andra två fått information och skakomma på besök. Därefter får de bestämmasig för om de vill flytta in. För behandlarnapå Falken är sluten ungdomsvårdnågot nytt, och till dess att verkställighetengått ut och SoL-placeringen tar övergäller det att hålla hårt på reglementet.Därför har personalen fått utbildning omlagen och även lärt sig mer om islam ochSomalia och om de problem som somaliernahar som invandrargrupp.– Nu handlar mycket om att hålla pojkarnainne, men samtidigt slussa ut dem inärområdet. Några hade redan börjat pågymnasiet när de dömdes, så vi måsteta reda på om de kan börja skolan redannu och hur vi ska kunna hjälpa dem attkomma i kapp.Meningsfull sysselsättning på dagarna är Aoch O för de här pojkarna. Det betonarFerydoon Tahmasebi som är socialsekreterarei resursteamet Hammarkullen. Hanhar följt de fyra pojkarna under lång tidoch har bra kontakt med föräldrarna. Detär Ferydoon Tahmasebi som fått familjernaatt komma till de inledande mötena påFalken, och han berättar att föräldrarnasinställning betyder mycket för hur detkommer att gå för pojkarna.– Somalierna är en grupp som kännersig väldigt utsatt och den känslan har nästanblivit en del av de vuxnas identitet.Det återspeglar sig i ungdomarnas syn påsig själva. De behöver få känna lite framtidstrooch att det finns alternativ till detingenmansland de tycker sig ha varit i.Efter bråket började föräldrarna engagerasig i området för de var oroliga för sinabarn. Visar man pojkarna att man satsarpå dem genom att hjälpa till med sysselsättning,och det bli något positivt, så trorjag att föräldrarna ser det. Och ser de detså återspeglar det sig väldigt snabbt påbarnen.Ferydoon Tahmasebi ska hålla kontaktmed pojkarna och familjerna under dentid som ungdomarna bor på Falken. Detgäller att planera noga för hemflytten.– Det är viktigt att man är med på resanDe har ingetmissbruk och ingenkriminell identitet, såom de får hjälp medstrukturen i vardagenkan de andra delarnabörja fungera.och ser vad som händer. Vilka går det braför och vilka behöver mer resurser? Vadska vi förbereda tills de kommer ut? Förmig är det viktigast att inte sysselsättningenbara är något på pappret. De måste haskola, praktik eller jobb. De här ungdomarnahar inget missbruk och de har intenågon kriminell identitet, så om de fårhjälp med strukturen i vardagen kan deandra delarna börja fungera, säger FerydoonTahmasebi som tror på behandling igrupp.– De här killarna känner varandra,deras föräldrar känner varandra och dehar en gemensam historia. Det finnsmycket som knyter ihop dem. Kan mangöra någonting positivt av det så är detbra.Birgitta Hedman-Lindgren> Tips till redaktionen?Kontakta oss! 08-453 40 11sistone@stat-inst.seSiStone nr 5 2004 7

Vägen till ett nytt arbetslivblir lättare med rätt hjälpIbland behöver behandlare hitta ett nytt arbetsliv utanför SiS. Inte minst närsjukskrivningar dragit ut på tiden och det känns omöjligt att komma tillbaka tilljobbet. Hans Sahlén och Lennart Persson som jobbar med rehabilitering ser till attvägen ut blir så bra som möjligt.Att jobba med behandling hos SiS är> att ha ett givande men krävandearbete. Ett arbete där den egna personenär redskapet och mycket handlar om tajtarelationer med ungdomar och klienter liksommed arbetskamrater.Det händer att orken och lusten tar slut.Tempot kan kännas snabbt och hårt ellerså säger kroppen ifrån av olika skäl. Kanskeser klient- eller ungdomsgruppen heltannorlunda ut än när man började påinstitutionen och kanske finns rädsla ochosäkerhet med i bilden. Till exempel hospersonal som utsatts för hot, eller till ochmed våld, i jobbet.Hans SahlénIbland är det svårt att hitta en bra väg framåt.Resultatet kan i värsta fall bli långasjukskrivningar och det är då, när problemeninte går att lösapå institutionen ochen lokal rehabiliteringtillbaka inte är möjlig,som Hans Sahlén ochLennart Perssonkopplas in. De arbetarmed struktur- ochrehabiliteringsärendeninom SiS, och harbland annat som uppgift att lotsa vidaretill nya arbetsliv.Lennart Perssons grundinställning ärglasklar:– Vi ska visa respekt och inte leta fel hosden enskilde. Med respekt menar jag attmänniskor måste få stöd och hjälp attkomma härifrån. Det är så enkelt för ossatt säga ”Är du trött på arbetet så sök ettnytt jobb?” Men så kan man inte göra.Det handlar om folk som gjort ett brajobb hos oss under lång tid och vi ska respektera,bistå och stötta, säger LennartPersson.Hans Sahlén berättar att situationen varannorlunda för några år sedan. För personalsom inte längre ville behandla fannsinte sällan möjliga reträttposter. Somexempelvis vaktmästare, växthusansvarigeller fastighetsskötare. Så är det inte längre.– Med sämre tider och bristande efterfråganhar vi slimmat organisationen. Detinnebär att det inte längre finns sådanahål att stoppa in personer i och det är ettdilemma för oss.I stället är Hans Sahléns och Lennart Perssonsuppgift att ta reda på de verkligaönskemålen hos de personer de ska hjälpa.Sedan gäller det att hitta lösningar.När det gått så långt att Hans Sahlén ochLennart Persson får ärendet på sitt bordhänder det ytterst sällan att den anställdekan gå tillbaka till sitt gamla jobb eller tillnågon annan tjänst hos SiS. I stället gällerdet att hitta en ny framtid.– Är man sjukskriven och säger upp sigså har man stöd både från försäkringskassanoch arbetsförmedlingen och den kombinationenkan vara väldigt värdefull.Ofta när jag träffar personer som är sjukskrivnaoch inte vill vara kvar, frågar jagom de skulle kunnatänka sig att säga uppsig så att vi kan åstadkommaett bra samarbetemed just arbetsförmedlingenochförsäkringskassan,säger Hans Sahlén.Lennart Persson Han berättar omden kvinnliga behandlingsassistentsom misshandlades svårt påungdomshemmet där hon arbetade. Efteratt ha stannat hemma i två år är hon nupå väg ut på arbetsmarknaden.– Hon hade en väldigt bra handläggare påförsäkringskassan som påpekade att dehade ett projekt tillsammans med arbetsförmedlingen.Hon fick tillfälle att arbetsprövaoch vi kom överens om att hon faktisktskulle säga upp sig själv och få någramånadslöner. Sedan fortsatte hon i projektet.För tillfället arbetar Hans Sahlén meden kvinna som fått en pisksnärtskada ochvarken kan stå eller gå. Hon behöver ettsittande jobb och sådana är det av naturligaskäl ont om på en behandlingsinstitution.Därför har SiS tagit hjälp av en konsultfirmasom gör utredningar omtjänstbarhet och som kan vaska fram attraktivajobb. Här handlar det om attrekrytera bort.Vägarna till ett arbetsliv utanför SiSkan se olika ut. Delpension kan vara enlösning, uppsägning en annan. Antingen >>8 SiStone nr 5 2004

Fungerande samarbete lösningen. Med stöd från försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan en anställd som är sjukskriven och inte kan gå tillbakatill sitt gamla jobb få hjälp att hitta nya vägar ut i arbetslivet.Illustration: Caroline ArdboSiStone nr 5 2004 9

”Vad som helst är bättreän att bli sjukskriven”För Sune Sjöstrand blev övergången från LVM-vård till ungdomsvård svår. Genom delvisnya arbetsuppgifter fick han hjälp att hitta glädjen i jobbet.När arbetet som behandlingsassistentblev för tungt för Sune Sjöstrand>ställde arbetskamraterna upp. I stället fören medarbetare som gick hemma och väntadepå pensionen fick Ryds brunns skolaen extra vaktmästare.– Det där huset kallas Societeten efterbrunnstiden. Och där har du skolan. Jaghar målat alla husen invändigt och så togjag fram de gamla glasdörrarna som varigenspikade och täckta med masonit.Sune Sjöstrand pekar med stolthet på debyggnader som utgjorde hans arbetsplatsi närmare fyrtio år. Ovanför stranden vidsjön Åsnen breder en klunga vita trähus utsig. En gång en vallfärdsort för människorur dåtidens societet som kom för att levahälsosamt och ”dricka brunn”, sedermeraalkoholistanstalt, LVM-hem och i dagungdomshem inom SiS.– Jag började i verkstan på Ryds brunn imaj 1963. Där satt gubbarna och sorteraderåttfällor för export. Den längstadagen i mitt liv! Jag hade tidigare jobbatpå bageri och var van att sluta framåtmorgonkvisten.Sune Sjöstrand trivdes bra på Rydsbrunn och stannade kvar trots förändringari verksamheten. Vid åttiotalets börjaninleddes en inspirerande period i hansarbetsliv. Det terapeutiska synsättet slogigenom. Nu skulle personalen arbeta näramänniskorna ute på avdelningen. Det varannat än att bara dela ut medicin.– Det var roligt med större ansvar, attsamarbeta med socialtjänsten och att görabehandlingsplaner, säger Sune Sjöstrand.Och det var många intressanta människorsom kom hit för behandling. Som konstnäreroch andra, tillägger han.Bytte avdelningen mot vaktmästeriet. Tack vare förstående chefer och arbetskamrater kunde SuneSjöstrand arbeta kvar på Ryds Brunns skola fram till pensionen.Foto: Eva LieNär Ryds brunn i mitten av nittiotalet blevungdomshem valde många att gå. SuneSjöstrand stannade kvar, men omställningenblev svår. Arbetspassen blev tyngreoch rörelsefriheten begränsad. Personalensom var van vid vuxna missbrukare hadeliten kunskap om utagerande ungdomar.Sune Sjöstrand skruvar olustigt på sig.Det märks att han blir illa berörd när hantalar om den första killen som placerades.Ett krigsbarn med svåra trauman. Skillnadenmellan vården av vuxna missbrukareoch ungdomsvården märktes tydligt ochdet förekom ofta våldsamheter som leddetill polisanmälningar från både personaloch ungdomar.När möjligheten att få delpension öppnadesig tackade Sune Sjöstrand ja. Genom enöverenskommelse med ledning ocharbetskamrater fick han ett särskilt schemaoch kunde kombinera tid på avdelningenmed andra arbetsuppgifter. Fleraår tidigare hade Sune Sjöstrand målat omdelar av byggnaderna med gott resultat,något som arbetskamraterna kände till.– Jag hade kvar min plats på avdelningenmen ägnade delar av tiden åt att målaom, lägga in nytt golv och sköta andrapraktiska sysslor.Tjänsten som extravaktmästare finansieradesgenom att kollegorna på avdelningengick med på överbeläggning.Något som Sune Sjöstrand inte betraktarsom en uppoffring.– Å ena sidan förlorade de pengar på attjag inte var kvar i behandlingen ochbidrog på det sättet, å andra sidan fick denågot tillbaka i och med att jag restaureradeavdelningarna. Jag tror att både partertjänade på lösningen.Trots det nya schemat kändes sig SuneSjöstrand efterhand alltmer ur form. Kanskeen föraning om det som skulle ske ennovembereftermiddag för några år sedan.– Jag var på väg till Konsum för atthandla tillsammans med två elever. Plötsligtbörjade det göra förskräckligt ont iena armen. Några timmar senare befannjag mig på lasarettet i Växjö.– Jag hade fått så kallad instabil kärlkrampoch var nära en hjärtinfarkt, förklararhan och blicken vandrar oroligtfram och tillbaka när han berättar omsmärtan och ångesten. Sune Sjöstrandklarade sig. Men upplevelsen satte spår.– Efter händelsen fick jag panikångestattacker.Det är fruktansvärt. Du kan sittabland kollegorna på kafferasten och såplötsligt får du ingen luft, kan inte andas.Du försvinner bort och hör inte vadnågon säger.När Sune Sjöstrand klappade igenom hadehan bara några månader kvar till pension.Trots det var det aldrig tal om att han inteskulle komma tillbaka i arbete. Genompensionsavtalet för statligt anställda fannsmöjligheten att arbeta halvtid, men ändåfå lön för åttio procents tjänstgöring. Tankenpå hur det skulle varit att gå hemmaden sista tiden får honom att rysa.– Det hade varit hemskt. Jag tror vadsom helst är bättre än att bli sjukskriven.Jessica RydénSiStone nr 5 2004 11

Föräldrar behöver stöttasnär deras barn omhändertasCarina Bjurling har forskat om hur föräldrarna till tvångsomhändertagna barn klaratseparationen. I hennes intervjuer berättar mammor och pappor om obearbetade kriseroch obefintligt stöd.Att mista barnen. Att uppleva att de> försvinner i någon annans vård utanatt man som förälder vet riktigt när, hureller om de kommer tillbaka.En fasansfull tanke för de flesta föräldrar.Separationer från barn är traumatiskaupplevelser som gör att vi hamnar i kristillstånd,och det alldeles oavsett om vi ärskötsamma och ”duktiga” föräldrar ellermammor och pappor som inte klarat avatt ta hand om oss själva och våra barn.När samhället omhändertar barn är detinte bara barnen som behöver omvårdnad,stöd och hjälp. Föräldrarna måsteockså stöttas.Det hävdar socialpedagogen Carina Bjurlingi sin magisteruppsats ”Föräldrars upplevelserav separationen från sina barn settur ett kristeoretiskt perspektiv”. Eftermånga år som behandlare, på institutionoch som nu, i Vårljus mobila enhet, villeCarina Bjurling forska kring hur föräldrartill barn som omhändertas och placerasegentligen mår. Hur upplever de separationen?Hamnar de i kris när barnen försvinner?Hon intervjuade tio familjer som fått etteller flera barn omhändertagna. I nio avde tio fallen omhändertogs barnen enligt2 § LVU, alltså på grund av brister i föräldrarnasomsorg. Bara i en familj var detbarnets eget beteende som låg till grundför tvångsomhändertagandet.Föräldrar hamnar i kris när deras barn omhändertas. De behöver stöd och hjälp och ska inte, somi dag, lämnas ensamma med sitt trauma, säger socialpedagogen Carina Bjurling.Foto: Cecilia MellbergFör föräldrarna och för Carina Bjurling blevintervjuerna, två med varje familj, intensivaoch viktiga samtal. Flera föräldrarhade aldrig talat om separationen tidigare,och sorg och smärta som trycktsundan fick äntligen komma fram. För förstagången satt någon där och undradehur det egentligen varit.12 SiStone nr 5 2004

Lunden blev vändpunktenoch början på Annas drömI våras gjorde 25-åriga Anna praktik på det ungdomshem där hon själv varit intagen.Nu, som utbildad undersköterska, vill hon komma tillbaka som behandlare.– När jag har haft hemska dagar så> har jag tänkt att jag ska komma tillbakatill Lunden på andra sidan. Det harvarit det största målet i mitt liv och jagska klara det. Jag är lite envis och det brukarbli som jag vill.Det märks.Anna som är 25 år, lång och stilig ochutstrålar kraft och styrka, är en kvinnasom man tror på. Vi träffas i den lilla mellansvenskastad där hon bor sedan någraår, och när snart treårige Simon kommittillrätta med sina legobitar och leksakerkan vi sätta oss ner och prata. Det blir ettsamtal om många år av missbruk och omen vändning.– Jag rökte heroin när jag var fjorton och börjadeskjuta intravenöst när jag var sexton.Jag åkte in på två avgiftningar våren ochsommaren 1998 och ville verkligen bortfrån skiten. Sedan slutade jag självmant ioktober det året och fick mitt LVU inovember. Jag kom till Lunden den 18november och var där i sex månader ochfyra dagar, berättar Anna och drar fakta,månader och datum snabbt och avskalat.Senare får jag historien om tjejen frånett hem med missbruksproblem som förloradesin mamma när hon var femton,som skar sig och gjorde självmordsförsök,hamnade på barnpsyk, rymde från ettöppet behandlingshem och höll sig undangatulangningsgruppen med hjälp av enäldre släktings legitimation. Hela tidenmed en längtan efter att slippa heroinet.– Det gick inte att sluta. När jag fått en fixoch mådde bra ville jag sluta men när jagblev dålig var det otänkbart. På sommaren1998 tänkte jag ”Nu skiter jag i detta,det håller inte” och tog en liten överdos.Och så klarade jag inte ens det utan vaknadepå morgonen och blev så besviken.Jag kunde inte ens ta livet av mig, hur kassär man inte då?För Anna blev självmordsförsöket en slutpunkt.Visserligen hamnade hon hos enläkare som skrev ut stesolid och rohypnolatt tända av med, men till slut kom ändåett omedelbart omhändertagande enligtLVU. Anna hamnade på Lunden. Förstlikgiltig och mest sysselsatt med att läsaav personalen. Sedan alltmer intresseradav att prata med sina behandlare. Ochsuccessivt märkte hon att det fanns människorsom var intresserade av annat änmissbruk.– På något sätt började jag ganskasnabbt att se upp till de flesta i personalenoch de man ser upp till, det är dem manlyssnar på. Det som lät vettigt tog jag tillmig och när jag gått igenom helvetet medavtändningen bestämde jag mig för att jagmåste klara mig. Och sedan hålla migdrogfri också. När man kommer utifrånoch inte har någon att se upp till och demöter en som på Lunden…– Jag tycker att det var underbart att kommadit för man kände respekten. Den hadejag inte känt på många år. Det blev entrygghet att vara på Lunden. Jag ville intedärifrån och bara tanken på ett öppetbehandlingshem fick mig att rysa i helakroppen. Tänk om jag ville rymma, skullejag kunna stå emot det? Jag var rädd föratt det inte skulle gå med tanke på vadsom hände sist jag var frivilligt placerad.Men dina behandlare trodde på dig?– Ja, det gjorde de och då måste manvisa att de har rätt. Folk har alltid sagt tillmig att en gång knarkare alltid knarkare.Då blir jag bara mer bestämd. Faktum äratt jag har haft stöd från Lunden i alla år,också när jag inte varit där.Efter ett halvår var det dags för Annaatt lämna tryggheten, även om livlinor iform av täta telefonkontakter med Lundenfanns kvar. Hon flyttade till ett nunedlagt behandlingshem där hon stannadei nästan ett och ett halvt år och ficksedan en utslussningslägenhet i den staddär hon fortfarande bor. Sedan händemycket. Anna träffade en man, blev gravid,började läsa upp sina grundskolebetygoch såg för ett par år sedan att detbehövdes fler undersköterskor. Hon sökteoch kom in. Nu är hon färdig undersköterskamed inriktning på psykiatri ochjobbar med dementa på ett av kommunensålderdomshem.Arbetet är bra och Anna trivs, men drömmenom Lunden finns fortfarande. Redan ivåras infriades en liten del av den. Dågjorde hon sin praktik på den avdelningdär hon själv varit intagen, och kom tillbakai en helt annan roll än tidigare.– När jag fick beskedet att jag fickkomma blev jag gladast i hela världen. Jaghade kommit en bit på vägen. När jagkom in på Lunden första dagen, mednyckelknippan i handen… Det var såverkligt och overkligt på samma gång.Blev de glada att se dig?– De bara slängde sig om halsen på mig.Jag gick bredvid två i personalen och varmed på kontaktpersonssamtal, teamträffar,studiebesök, handledningar ochbehandlingskonferenser. Och så var jagsjälvklart ute bland ungdomarna, sägerAnna som var sparsam med hur mycketavslöjade om sig själv för flickorna. Honberättade att hon själv bott på Lundenoch att hon missbrukat heroin. Det varallt. Däremot pratade hon mycket medflickorna om hur hon själv känt det ochom hur hennes eget liv blivit.– Jag brukade säga åt dem att användatiden, även om det kändes svårt. Det var14 SiStone nr 5 2004

På väg mot ungdomsvården från andra hållet. För Anna kom vändningen när hon var intagen på Lundens ungdomshem. I våras var hon där igen, sompraktikant och en i personalgruppen.Foto: Eva Liespeciellt en tjej som var likadan som jagnär hon skulle flytta. Hon skulle till ettöppet hem och var jättenervös och jag saatt hon skulle slå en signal till Lundenvarje dag. En annan tjej var jätteintresseradoch sa att hon också skulle bli mentalskötare.Sedan var det en som sa atthon alltid skulle vara knarkare. Jag sa attman kan om man vill, men när jag åktedärifrån så var hon fortfarande omotiverad.Senare, när jag hälsade på, sa hon attnu skulle hon sluta.Praktikantveckorna på Lunden gav mersmak.Anna tycker visserligen om sittjobb med dementa eftersom deras oförmågaatt kommunicera tränar henne iproblemlösning, något hon gillar. Menframtiden finns ändå inte på ålderdomshemmet.Och inte i den småstad hon nubor i.– Jag tänker söka sommarjobb på Lundennästa år. Går det bra ska jag dra migneråt till någon bonnahåla som Svedalaeller Oxie. Jag har mitt nätverk därnereoch det är litet men bra. Jag får allt jagbehöver, säger Anna, packar ihop Simon,leksaker och barnvagn och gör sig klar atttraska till eftermiddagspasset hos degamla.Än så länge är det de som gäller. Sedanväntar ungdomsvården. För som Annasäger:– Vill jag något, så blir det så.Birgitta Hedman-LindgrenFotnot: Anna och Simon har egentligenandra namn.”Annas praktik gav flickorna hopp”>> – Det här är en solskenshistoria somaldrig var självklar. Men när Anna ringdeoch frågade såg vi att hennes praktikkunde bli en möjlighet på många sätt.Elisabeth Andersson är avdelningsföreståndarepå Lundens ungdomshem. Honkände sig genast positiv till Annas förfrågan,inte minst för att hon haft kontaktmed henne sedan utskrivningen, men honvar noga med föreberedelserna. Lundensinstitutionschef och hela personalgruppenvar med i diskussionerna om för- ochnackdelar, och det var viktigt att alla ställdesig bakom beslutet att säga ja.Elisabeth Andersson hade många samtalmed Anna om vad som skulle kunnahända, och var noga med att diskuterarollen som en i personalgruppen och vilkakänslor som skulle kunna dyka upp. Efteren lång och genomarbetad process kundeAnnas praktik börja, och den blev mycketlyckad. Både för henne själv, för personalenoch för de intagna ungdomarna.– Det var häftigt att se flickorna. Demötte Anna som personal och fick sedanveta att hon varit placerad här. För vissablev det en signal om hur livet kan gestaltasig, och det ingav hopp. För mig blevdet en mycket positiv upplevelse att haAnna som kollega.Lika positiv är Gabriella Konstantinou,behandlingsassistent och en av Annas tvåhandledare. Hon berättar om glädjen i attha arbetat tillsammans med Anna och ommervärdet i Annas olika erfarenheter.– Hon kände sig inte främmande för attifrågasätta vårt arbetssätt vilket jag upplevdesom positivt och hon var heller interädd för att ställa frågor. Det gav oss möjlighetatt reflektera över vissa situationer.Anna ser ju allting från en annan sida. Detvar fantastiskt kul att jobba tillsammansmed henne. Hon är välkommen som vikarietill sommaren. SiStone nr 5 2004 15

[ SOCIALCHEFER OM MISSBRUKARVÅRD ]Rapporterna om den nedrustade missbrukarvården är många. Kommunernafår ofta hård kritik och inte sällan sägs att tunga missbrukare måsteböna och be för att få någon hjälp. För att inte tala om hur svårt de haratt hitta avgiftningsplatser och vård för sina psykiska problem.Placeringarna inom LVM-vården blir allt färre, något som socialtjänstenförklarar med att vården är dyr och ger dåligt resultat.Så händer just ingenting. Trots tal om samarbete, vårdkedjor ochgemensamt ansvar. Varför är det så? Vad krävs egentligen för att det ska blien förändring?SiStone har träffat tre socialchefer, Anita Brynje från Tyresökommun, Karin Lindgren från Nynäshamns kommun och Yngve Sundinfrån Skellefteå.Socialchefer vill ha dialogmed SiS om LVM-vårdenHar vården av missbrukare försämrats> under senare år?Anita Brynje: I hela samhället är klimatetmycket hårdare nu än för tjugo år sedan.Det gäller allt. Det finns en helt annan diskussionom pengar nu och självklart gällerdet missbrukarvård också. Man frågadealdrig vad saker kostade förut.Yngve Sundin: Samtidigt är man mycketmer resultatorienterad i dag. Det är intesäkert att det bara är negativt att ekonominhårdnat för det har inneburit att vibyggt upp andra alternativ och blivit noggrannarenär vi väljer. Jag vill påstå att detbåde är sant och falskt att missbrukarvårdenförsämrats.Karin Lindgren: Missbrukarna syns tydligarenu men problemen handlar inte baraom missbruk. Tittar man tio femton årtillbaka så bodde väldigt många av demsom nu syns ute i kommunerna på institutioneroch mentalsjukhus. Jag har jobbat itre olika kommuner de senaste tio årenoch det är uppenbart att vi lägger förhållandevismindre resurser på missbrukarvårdenoch satsar mer på andra områdeninom socialtjänsten. Men jag tycker att vinu har bättre metoder.Hur fungerar vården av missbrukare i erakommuner?AB: Vi har en bra vård i Tyresö. Desenaste åren har det hänt mycket när detgäller metodutveckling. Vi har flera struktureradedrogbehandlingsprogram iVi tänker inte barapå pengar, vi tänker påmissbrukarna.öppenvård för unga narkomaner ochmånga besökare kommer till vår beroendevårdvarje dag för stöd och kontroll. Vihar ett bra samarbete med frivilligorganisationernaoch driver tillsammans medden lokala psykiatrin ett boende för etttiotal gravt psykiskt störda missbrukare.Men samarbetet med landstingets slutenvårdbehöver bli bättre. Där finns mycketkvar att göra.KL: Jag instämmer i mycket. I Nynäshamnhar vi en beroendemottagninggemensam med landstinget där socialsekreteraresitter tillsammans med läkareoch sjuksköterskor och klarar avgiftingför nästan alla i öppenvård. Det absolutstörsta bekymret är den ökade droganvändningenoch vad den kommer attbetyda för oss.YS: Vi har haft en väldigt kraftigomställning från institutionsvård tillöppenvård. Filosofin bakom den var inteså mycket pengarna som att missbrukarvårdeninte fungerade. I stort sett 90 procentåterföll efter institutionsvistelser ochi princip började man skicka iväg folk avandra skäl än att göra dem friska. Manville göra omgivningen lugn eller tillfredsställapolisen. Resultatet var förödande.Vi har mer än halverat insatserna under1990-talet men genom att bygga upp egenöppenvård har vi ändå bättre resultat. Serman till SiS är min erfarenhet att det finnsmycket mindre kritik mot ungdomsvårdenän mot vuxenvården när det gällersamarbete och verksamhetens innehåll.Jag tror att man nu börjar tänka mer i termerav vetenskap och beprövad erfarenhet.Jag har en käpphäst och det är attman ska ha garanti för vad man ska få.Egentligen spelar det ingen roll om vården>>16 SiStone nr 5 2004

[ SOCIALCHEFER OM MISSBRUKARVÅRD ]§ 27§4§13LVMVems är felet? Det har blivit allt svårare för missbrukare att få den hjälp de behöver och har rätt till, anser många. Men vad det beror på finns det olikauppfattningar om. Beror det bara på pengar? SiStone mötte tre socialchefer för ett samtal om socialtjänsten, SiS och samarbete.Illustration: Caroline ArdboSiStone nr 5 2004 17

[ SOCIALCHEFER OM MISSBRUKARVÅRD ]AB: Jag tror att man först och främstmåste bestämma sig för att vi står påsamma sida. Uppdraget är vårt gemensamma.Det är en styrnings- och ledningsfrågamen problemet är att vi inte fått ettgemensamt uppdrag som går ut på att viska jobba ihop och att vi får pengar somska användas på bästa möjliga sätt. Ochpsykiatrin är hopplös att över huvud tagetförsöka få tag på. Man vet inte ens vemman ska prata med om uppdrag inomslutenvården.Det finns numera möjlighet för kommuneroch landsting att skapa gemensamma nämnderoch samarbeta på så sätt. Intresset harhittills varit obefintligt.AB: Det där handlar bara om en omvägoch ett merarbete i stället för att slå ihopkommuner och landsting. Det tar barakraft och energi.YS: Jag tror att man i stället för gemensammanämnder som bara innebär enöverbyggnad skulle peka ut kraven påsamverkan tydligare i lagstiftningen. Detstår i socialtjänstlagen att man ska samarbetamed än den ena, än den andra, mendet går att skriva tydligare. Man kundeskriva att vårdplanen ska vara gemensamoch att psykiatrin måste medverka. Socialtjänstlagenär väldigt luddig när dethandlar om samarbete.AB: Jag är så inte säker på att lagarnabehöver ändras, jag tror mer på tydligareJag tror på ett uppdragmed gemensammapengar.uppdrag. Ett uppdrag med gemensammapengar. Ta Morgan Johansson till exempel.Om han nu ger missbrukarvården såenormt mycket pengar så har i alla fallinte jag hört talas om att han bjudit in tillordentliga diskussioner där kommunerna,psykiatrin, SiS och alla andra parter fåttvara med och säga hur pengarna kananvändas.Nedlagt regementekan bli nya LSU-platserA 9 i Kristinehamn hör till de regementen som ska läggasner. SiS kan bistå med ersättningsjobb och planerar en nyinstitution för sluten ungdomsvård.>> Nedläggningen av artilleriregementetA 9 i Kristinehamn kan leda till att SiSöppnar en ny institution med inriktningpå sluten ungdomsvård. Regeringen föreslåri försvarspropositionen en kraftigbantning av försvaret, och de statligamyndigheterna har fått i uppgift att biståmed ersättningsjobb till de orter somdrabbas. För SiS del kan det innebära ettfyrtiotal platser på en ny institution somska öppna år 2007.– Vi har i budgetunderlaget vid två tillfällenbegärt att får fler finansierade platser tillsluten ungdomsvård. Vi har inte fått detoch inte heller någon uppräkning avanslaget för de platserna. Samtidigt ökarantalet dömda väldigt kraftigt och vibehöver nu ha sammanlagt hundra LSUplatser,säger SiS generaldirektör StureKorpi.Han berättar att i diskussionerna omnya arbetstillfällen utkristalliserade sig såsmåningom Kristinehamn som en lämpligort att bistå med ersättningsjobb.– Jag har sagt att eftersom vi behöverfler platser och under förutsättning att vifår full finansiering av den nya institutionen,så är vi beredda att arbeta vidaremed Kristinehamn. Vi har skissat på fyrtioplatser för ungdomsvård varav huvuddelenska vara LSU-platser. Det betyder iså fall 130 jobb. Om det här blir verkligheteller inte beror på om försvarspropositionenantas av riksdagen, så i slutet avåret får vi veta hur det blir. Fram till desshänder ingenting. Så fort beslutet kommerska vi ta kontakt med representanterför Kristinehamns kommun och pratamed dem i första hand, säger Sture Korpi.Att SiS bidrar med ersättningsjobb för förloradearbetstillfällen inom försvaret kanväcka frågor. Ska det inte vara utbildadebehandlare som arbetar på det nya ungdomshemmet?Självklart, säger StureKorpi.– Det ska vara en jättefin institution. Vikommer att söka kvalificerad personalmed bra utbildning och bra moral.Birgitta Hedman-LindgrenKommunerna har oftast varit i försvarsställningnär det gäller missbrukarvården. Kravenoch kritiken har kommit från andra håll. Harni varit för dåliga på att föra fram de egnaönskemålen och förslagen?KL: Det är klart att vi inte varit tillräckligtbra på det eftersom vi inte har hörts.Vi behöver använda våra kommunförbundså att vi blir en tydligare röst. Visocialchefer skulle kunna ta en tydligareplats i den socialpolitiska debatten. Detvar länge sedan vi hade en sådan och viskulle säkert kunna vara en bra röst iutvecklingen.AB: Som socialchefer har vi en uppgiftatt föra diskussionerna uppåt till politikerna.Vi kan bli mycket bättre på det.YS: Ska man se någon utveckling så ärdet uppdrag kommunerna har, och detsätt man är organiserade på, helt fel. Jagtror att kommunerna som de ser ut i dagär dödfödda. Hela ansvarsfördelningenkommer rimligen att förändras för attmöta morgondagens behov.Birgitta Hedman-LindgrenLSU-platserräcker inte till>> Antalet ungdomar som döms enligtlagen om sluten ungdomsvård, LSU, ökarstadigt. När påföljden infördes 1999 förungdomar i åldern 15–17 år som begåttgrova brott inrättades tio LSU-platser påSiS institutioner. I dag finns 78 platser ochinte heller de räcker.I början av oktober fanns 92 intagnaungdomar som dömts enligt LSU, ochytterligare ett tjugotal var på väg in. Devar dömda men hade fortfarande möjlighetatt överklaga sina domar till hovrätten.SiS har alltså fler ungdomar som dömtstill sluten ungdomsvård än vad det finnsLSU-platser. Det innebär att även LVUplatsermåste användas. Platser som SiS,till skillnad från LSU-platserna, inte fårhel finansiering för. > Tips till redaktionen?Kontakta oss!08-453 40 11sistone@stat-inst.seSiStone nr 5 2004 19

”Språket kan bliett strålande vapen”Nu har resultatet av den andra skrivartävlingen på SiS särskilda ungdomshem kommit uti bokform. SiStone mötte författaren Birgitta Stenberg för ett samtal om den glädje ordenger, och om kraften i att berätta och skapa.Var inte rädd för vad någon ska> tycka och tänka om vad du skriver,är författaren Birgitta Stenbergs råd till enung människa som vill skriva. Och väntainte med att skriva om det du upplever.Skriv direkt!Vi sitter i vestibulen på Hotell Gothia iGöteborg och Birgitta Stenberg bläddrarintresserat i boken med förra årets bidragfrån SiS skrivartävling. På avstånd hörssurret av röster från hallen intill, där åretsbokmässa pågår för fullt. Birgitta Stenbergär här för att lansera sin senasteroman ”Alla vilda”, en efterlängtad fortsättningpå den självbiografiska svit sominleddes med ”Kärlek i Europa”. Här iGöteborg möts vi för ett samtal om glädjeni att författa, skrivandet som katarsisoch varför det är så viktigt att skriva omsitt liv i jagform:– Det handlar om uppdraget jag givitmig själv att beskriva hur det är att varaen sådan som jag i den här patriarkalavärlden och vad som händer i den underårens lopp. Och har man någon sortstalang på det här området, så tycker jagatt man är skyldig att göra något av den.Talangen och viljan att berätta har hittillsresulterat i ett drygt tjugotal utgåvor:romaner, noveller, lyrik och barnböcker.Birgitta Stenberg debuterade som 24-åring med romanen ”Mikael och Poeten”,utan att ha publicerat en rad någonannanstans, men debuten var frukten aven mycket medveten strävan att bli författare.Dagböcker och arbetsböcker varfulltecknade. En opublicerad roman fannspå pränt.Bilden av författaren präglades delvisav grevinnan Aline, som Birgitta var inneboendehos som gymnasist. I den tjusigavåningen vid Humlegården satt Aline ochskrev flickböcker, och Birgitta Stenbergberättar med mild självironi om arbetsrummetsom gjorde henne salig; storamörka bokhyllor, böcker överallt, ettJag tror inte att ennormal, stark, frisk ochglad människa sättersig och skriver. Denälskar och så soverden.opraktiskt antikt skrivbord. Då hade honredan skrivit under många år. Hon minnsfortfarande den oerhörda känslan när honerövrade orden.– Det finns en saga av Zacharias Topeliusom Sampo Lappelill som jag ville höravarje kväll. Mamma, daddan och hembiträdetturades om att läsa den för mig.När jag vid fyra års ålder kunde läsa självupptäckte jag att de hade prickat för flerapartier som de hoppat över! Det var ensådan lycka att själv kunna ta över, attsjälv bestämma över vad jag skulle läsa.Den känslan sitter i än.Lyckan över orden födde genast egna berättelser.Omgivningen var inte lika entusiastisk.Jag minns inte exakt vad jag skrev,berättar hon, men jag minns att det intedög.Hur kommer det sig att du fortsatteskriva trots motståndet, undrar jag, ochpåpekar att det krävs en stark tro på sinegen röst för att våga satsa på författarskapetsom livsväg.– Nja, inte bara det. Du vet, livet är såfantastiskt händelserikt att man villbekräfta att det hänt. Man tänker attandra måste tycka att det är lika fantastisktsom jag tycker. Kommer man in iskrivandet, får man också ett extralivbredvid ens eget som är väldigt rikt. Menändå…Hon funderar en kort stund:– Jag tror inte att en normal, stark, friskoch glad människa sätter sig och skriver.Den älskar och så sover den.Vi talar om skrivandet som katarsis. För attförklara vad som händer när en smärtsamupplevelse förvandlas till litteratur citerarhon vännen Märta Tikkanen, som justkommit ut med en bok, ”Två”, om sittstundtals svåra äktenskap med HenrikTikkanen. ”När man har skrivit en saksom har hänt, så blir den med tiden detskrivna.”Det känslomässiga träsket finns där påpappret, men man behöver inte ligga i det.20 SiStone nr 5 2004

Vänta inte till pensionen med att beskriva ditt spännande liv. Birgitta Stenbergs råd till en ung människa är att skriva om det man upplever just när detpågår. Och man ska inte vara rädd för vad någon annan ska tycka och tänka om det man skriver.Foto: Leif Gustafsson/Pressens BildMan kan släppa det och gå vidare. Detslutgiltiga avståndet skapas när manusetlämnas för tryck och blir en färdig bok.Då är det inte längre jag, förklarar hon,även om boken handlar om Birgitta ochberättelsen är skriven i jagform.Birgitta Stenbergs självbiografiska böckerhar publicerats långt efter det att romanenshändelser ägt rum, men handlingenutgår från anteckningar, dagböcker, brevoch annat som nedtecknades under denaktuella tidsperioden. För att fånga detautentiska är det viktigt, betonar hon, attskriva om det man upplever just när detpågår. Hennes råd till en ung människasom vill skriva handlar om det. Menockså om mod:– Var inte rädd för vad någon annanska tycka och tänka om vad du skriver.Även om du har någon i din omgivningsom kan ha synpunkter på innehållet, somen mamma eller en pojkvän – skriv precisnu! Går det inte att publicera på grund avhänsyn till någon, är det ändå bättre attskriva direkt och sedan lägga undan dettills det finns möjlighet att visa det föromvärlden.Att vänta till pensionen med att beskrivasitt spännande liv är således inget honrekommenderar. Det blir inte samma saknär en sextiofemåring ska beskriva vad entjugoåring känner. Spara allt, uppmanarhon, och berättar hur hon ångrat att honsom femtonåring brände allt hon skrivitåret innan.– Om du har några barn, se till att dealdrig förstör något de har skrivit, sägerhon med eftertryck. Det handlar inte baraom att kunna gå tillbaka och se hur mantänkte i en viss ålder, det handlar ocksåom att världen runt omkring förändras.Resonemanget gäller självklart inteendast de som siktar på att publicera sigoffentligt. Behovet av att uttrycka sig ärinte förbehållet nobelpriseliten precis,som Birgitta Stenberg påpekar. Honexemplifierar med väninnan som gårunder namnet Lärkan i ”Rapport”, Stenbergsbok om tiden i knarkträsket.– Lärkan har skrivit en fantastisk självbiografioch det har betytt mycket förhenne även om boken inte håller litterärtför att ges ut.Birgitta Stenberg tror absolut att skapandekan utgöra ett bra inslag i olika typer avbehandling. Är det viktigt att just utsattagrupper uttrycker sig, till exempel ungdomarnainom SiS, undrar jag.– Ja, men inte bara för att just de skakomma fram, utan för att de är så mångasom är tystade. Tänk bara på alla människorinom den katastrofala psykvården.I Birgitta Stenbergs böcker finns ettpatos för dem som vågar vara annorlundaoch bryta mot samhällets normer. Om detså handlar om en raggarbrud eller enpoet. Inte sällan är det de intellektuellasom blir mobbade, säger hon, men harman språket i sin makt kan det efterhandutvecklas till ett vapen eller användas somskydd och besvärjelse. Hon berättar omdiktaren Paul Andersson, hennes mentoroch vän.– I sin barndom placerades Paul på Eolshäll,ett hem för vanartiga barn. När han komdit var det någon som lärde honom ensång att sjunga när det blev strul. Så närde kom för att mobba honom – de märkteju snart att han var väldigt annorlunda –så sjöng han en sång med vågad text: ”Engång jobba´ ja´ på sillsalteri…”Birgitta Stenberg såg också en väldigdrivkraft och stora rikedomar hos demänniskor som hon mötte under de århon rörde sig i samhällets utkant, blandnarkomaner och kriminella.– Kan man tidigt vända denna kraft tillett skapande genom att ungdomarna påSiS-hemmen skriver är det bra. Erövrar despråket kan det bli ett strålande vapen närde blivit vuxna.Jessica Rydénwww.stat-inst.seLäs bidragen till skrivartävlingen eller beställboken.SiStone nr 5 2004 21

[ AKTUELLT ]Sirius kombinerar skolaoch behandling mot missbrukBehandlingshemmet Sirius arbetar med missbruksbehandling enligt tolvstegsmodellen.Nu har det gamla motståndet mot skolverksamhet försvunnit, och skolan blir en del avbehandlingen.>> Tolvstegsbehandling och vanlig skolverksamhetgår inte ihop. Behandlingenär viktigast så skolan får stryka på foten.Så har inställningen varit på några institutionerinom SiS ungdomsvård, men nuär tanken att hindren ska överbryggas. ISiS skolplan för 2004 står att ”SiS haransvar för alla inskrivna elevers utbildning,oavsett ålder, problematik eller placeringsform.Alla elever som vistas påhemmen skall få den utbildning de behöveroch har rätt till”. Det är en mer kraftfullformulering än tidigare.– Det finns egentligen inget ungdomshemsom helt saknar skola, men några har inteskolan som en väletablerad organisation.De gör i stället sporadiska insatser medhjälp av lärare som kommer utifrån, sägerLuis Ortiz som handlägger skolfrågor hosSiS. Han berättar att skola och tolvstegsbehandlingnu är på väg att närma sigvarandra. Bland annat på Sirius behandlingshemi Uppsala som under året arbetatmed att införa professionell skolverksamhet.Arbetet har inte minst handlat om attförankra idén i personalgruppen.– Institutionen har utsett en lärare tillpedagogisk ledare, man har gjort en lokalarbetsplan och med små investeringar fåtttill två klassrum. Alla ungdomar kommeratt utbildas utifrån sina behov. Personalenkan se att skolverksamhet inte innebär attman måste lämna alla tankar på tolvstegsprogram,säger Luis Ortiz.Conny Carlsson, institutionschef påSirius, betonar att missbruksbehandlingenmåste få ta störst plats och mest tid.– Skolan är ett komplement. Motståndetberodde på att vi inte ville ha en vanligskola som tar tid från föreläsningar, redovisningaroch annat som utgör självabehandlingsprogrammet. Vi måste fokuserapå missbruket. Men vi har kommitöverens om att integrera skolan i behandlingsarbetetoch det tycker vi att vi harlyckats med, säger Conny Carlsson.Han tar svenska och matematik som exempelpå ämnen som kan kopplas ihop meduppgifter i tolvstegsprogrammet. Struktureradefysiska aktiviteter kan till exempellänkas ihop med ämnet hälsa.Skolan på Sirius följer de råd och riktlinjersom finns och den pedagogiskaledaren ska delta i fortbildningar ochskolkonferenser. Luis Ortiz skulle gärnase att någon utifrån kopplades till satsningenför att se för- och nackdelar medatt bedriva skola på en tolvstegsinstitutioneftersom Sirius satsning är ett pilotprojektsom kan väcka intresse hos andra.Birgitta Hedman-LindgrenLiten anslagsökning ger mindre pengarMarginell ökning av SiS anslag i regeringens budgetproposition. Dessutom risk attmyndigheternas viktiga ”checkkredit” försvinner.>> Ungefär lika mycket pengar som i årvilket i praktiken innebär en minskning.Så kan anslagen till SiS i regeringens budgetpropositionför nästa år beskrivas. För2004 fick SiS knappt 743,5 miljoner avsocialdepartementet. Nästa år skrivs summanupp med drygt 1,5 procent.En väntad men liten höjning, säger controllerJohan Gustafsson. Han förklararatt löneökningar och andra utgifter kommeratt äta upp anslagsökningen som ärså liten att den egentligen innebär ensänkning.> Tips till redaktionen?Kontakta oss! 08-453 40 11sistone@stat-inst.se– Det här innebär att vi får mindrepengar att röra oss med.När SiS bildades beslutades det attanslagen skulle står för en viss del avfinansieringen, och avgifterna från kommunernaför resten.I och med att verksamheten svällt utanatt anslagen ökat i samma takt har fördelningsprincipensatts ur spel. Nu vill regeringenatt SiS tar ”ett finansiellt helhetsansvarnär det gäller relationen mellananslag och avgifter”.En annan nyhet är bantningen av anslagskrediternasom fungerar ungefär somcheckkrediter och gör det möjligt förmyndigheter att dra över sina anslag meden viss summa. SiS har en anslagskreditför 2004 på 30 miljoner kronor och haranvänt 26 av de miljonerna. I budgetennämns nu åtgärder för att få myndigheteratt som huvudregel inte utnyttja anslagskrediterna.– När vi haft svårt att klara ekonominhar vi genom krediten fått lite andningshjälp.Har vi haft bra prognoser har vi tilloch med kunnat be om lite extra i anslagskredit,pengar vi senare kunnat betala tillbaka.Nu kanske den möjligheten försvinner,säger Johan Gustafsson.Han anser att SiS möjlighet att styraintäkter och kostnader är mindre änmånga andra myndigheters. Nedgångar iefterfrågan är svåra att råda över meninnebär sämre finanser, samtidigt som entopp längre fram gör att ekonomin kommerpå fötter igen.Birgitta Hedman-Lindgren22 SiStone nr 5 2004

[ AKTUELLT ][ HÖRT OM NAMN ]Lars Bjuvenmark harprojektanställts somarkivarie fram till sommaren2005. Hans uppgiftär att titta på hurarkivfrågor sköts såvälpå huvudkontoret somLars Bjuvenmark på institutionerna.Lars Bjuvenmark, somtidigare bland annat arbetat som arkivariepå regeringskansliet under många år, skahålla utbildningar i hur man hanterar allmännahandlingar och se till att SiS följerde regler och rutiner som finns.Råby ungdomshems institutionschef LarsWetter lämnar sitt jobb. Han tillträder ifebruari en ny tjänst inom SiS med stationeringi Göteborg. Lars Wetter har varitchef för flera SiS-institutioner och togöver ledningen för Råby 1998.Behandlingshemmet Älvgården i Hedemorahar fått en ny chef. Inte oväntat blirAngela Faleij ny ordinarie institutionschefför LVM-hemmet. Angela Faleij har varittillförordnad chef sedan början av året.Kerstin Söderholm-Carpelan, forskningsledarevid SiS forsknings- och utvecklingsavdelning,kommer att vara tjänstledigKerstin Söderholm-Carpelanfrån och med förstanovember.Hon har fått i uppdragav Institutet för utvecklingav metoder i socialtarbete, IMS, att arbetamed utvärdering av denmodellinstitution somSiS ska skapa nästa år.Tanken är att slutsatsernai Tore Andreassens kunskapsöversiktom vad som krävs för att ungdomsvårdska fungera ska appliceras på en eller ettpar av SiS institutioner. Projektledare fördet arbetet blir psykolog Martin Lardén.[ PÅ GÅNG ]NOVEMBER1–3 Skoldagarna i Malmö. Skoldagarna ärden största mötesplatsen för beslutsfattare,politiker och alla som arbetar inom förskolan,grundskolan och gymnasiet i södra Sverige.På programmet står integra tion, miljö ochmotivation i fokus. Seminarier, föreläsningaroch debatter tar också upp nyheter inompedagogik, forskning och samhälle. SiS presenterarsin skolverksamhet på mässan.1 Trotsa rädslan – ett brottsoffers väg till förändringoch engagemang. Måndagsträff hosRädda Barnen i Stockholm. 1989 utsattesBela Karlsson för en mycket svår misshandelav tre unga män. Efter fyra månaders sjukhusvistelseoch lång konvalencens bestämdehan sig för att starta Brottsofferjouren iEskilstuna. Han har sedan engagerat sig somövervakare, fosterförälder, stödperson tillutvecklingsstörda och arbetat med medling.Som skolinformatör har Bela besökt samtligahögstadieskolor i Eskilstuna och förmedlatsin upplevelse som brottsoffer kopplat tillungdomens värld i form av våld, droger, förhållandetmellan pojkar och flickor, språketsbetydelse och vuxnas ansvar.8–10 Bli ADAD-intervjuare. Utbildning påÄlgeredskollektivet i Hälsingland. ADAD ärett instrument för utvärdering, screening ochbehandlingsplanering. Det är en struktureradintervju baserad på samma modell som ASI.ADAD används i dag bland annat av SiS, Gryning,Vårljus och Hassela.9–10 Neuropsykiatriska funktionshinder hosvuxna. Konferens i Stockholm som anordnasav Institutet för kompetensutveckling ochsom sätter fokus på samverkan, stödinsatseroch hjälp till sysselsättning för vuxna medneuropsykiatriska funktionshinder (Damp,ADHD, Tourettes syndrom m.m.). Medverkargör representanter från psykiatrin, Försäkringskassan,Arbetsförmedlingen och socialtjänsten.10–11 Unga kvinnors psykiska ohälsa. Konferensoch temadag i Stockholm. Konferensenger dig ökad kunskap om sambandenmellan självskadebeteende, ätstörningar,depression och neuropsykiatriska funktionshinder.Du får praktiska råd och tips på hur duökar samverkan mellan olika inblandade myndighetersom skola, socialtjänst och psykiatrioch skapar ett fungerande nätverk kring tjejersom mår psykiskt dåligt. Dagen leds av AgnesHultén, barn- och ungdomspsykiater, samtLevy Friedman, leg. psykolog och psykoterapeut.16–17 Lär dig mer om MAPS. Utbildning påÄlgeredskollektivet i Hälsingland. MAPS ären metod för att följa klientens förändring.Med hjälp av MAPS får man en struktur förklientmedverkan och behandlingsplanering.Kursledare är en av instrumentets skapare,David Öberg.16 Beroende av värktabletter. Konferens iStockholm. RFMA – Riksförbundet mot alkohol-och narkotikaberoende – inbjuder tillkonferens om beroende av värktabletter påtemat Vägen in i analgetikaberoende – ochvägen ut. Hur kan analgetikaberoende upptäckas,behandlas och förebyggas?23 och 30 Droger – Tidig upptäckt – Bedömningoch interventioner – Samverkan. Tvådagarskursi Luleå. Under kursen, som anordnasav Uppsala universitet i samarbete med Mobiliseringmot narkotika, kommer forskning attpresenteras som visar att det finns vetenskapligtbevisade effektiva metoder för behandlingav alkohol- och narkotikamissbruk. Vidarekommer exempel på arbetssätt för tidig upptäckt,erfarenheter från samverkansprojektoch nya droger på marknaden att presenterasoch identifieras.29 Salutogenes: risk- och friskfaktorer förpsykisk hälsa. Föreläsning i Stockholm.Eggert Nielsen, leg. psykolog, leg. psykoterapeut,psykoanalytiker, och P-A Rydelius, professori barn- och ungdomspsykiatri, AstridLindgrens barnsjukhus, föreläser om det salutogenaperspektivet som i dag alltmer genomsyrararbetet för psykisk hälsa. Föreläsningenarrangeras av Svenska föreningen för psykiskhälsa.DECEMBER2–3 Partydroger. Kurs i Göteborg om drogmissbruk,neurobiologi, interaktion och nyapreparat. Kursen presenterar forskningsrönvad gäller droger, neurobiologi och missbruksmönster.Hur skapas ett drogberoende ihjärnan? Vilka samband finns mellan riskfaktoreroch missbruk? Finns skyddsfaktorer?Kursen arrangeras av Kurssekretariatet vidUppsala universitet i samverkan med Mobiliseringmot narkotika.MARS10–11 Sverige mot narkotika. Konferensdagari Västerås. Konferensen Sverige motnarkotika är en återkommande nationellmanifestation för svensk narkotikapolitiksedan 1993. Under två dagar kommer fackbesökareoch intresserad allmänhet att kunnata del av ett brett utbud av kunskap och erfarenhetinom narkotikaområdet. Konferensen,med temat Vård och behandling, riktar sig tillbeslutsfattare inom politik och förvaltningoch praktiskt yrkesverksamma inom olikadelar av vården.www.stat-inst.seFler tips i Kalendariet.SiStone nr 5 2004 23

[ AKTUELLT ]Vårdkedjeprojektjobbar vidare>> Arbetet med SiS vårdkedjeprojektgår som planerat.Hittills har en handfullklienter inom LVM-vårdenkommit överens med socialtjänstenoch LVM-hemmenom att delta i projektet sominnebär att missbrukare skafå eftervård och stöd när delämnar institutionerna.Kommunerna Eskilstuna,Uppsala och Örebro ochstadsdelarna Katarina-Sofiaoch Maria-Gamla Stan iStockholm deltar i projektet.Fem vårdsamordnare skafölja klienterna, motiveradem och tillvarata derasintressen. Tomas Ring, chefför SiS enhet för vård ochbehandling, är nöjd så härlångt:– Samordnarna har börjatarbeta med klienterna, mende möter lite olika reaktioneri kommunerna. Inteminst som det på vissa hållpågår omorganisationer ochnedskärningar. Någon kommunhar hittills gjort färreplaceringar än väntat ochnågon annan har gjort fler,men totalt sett flyter det påsom det är tänkt. Miljonsatsningpå kontrakt>> Regeringen satsar påmissbrukarvården med Kontraktför livet. Alla vårdkedjansdelar ska förstärkas,från uppsökande insatser,avgiftning och institutionsvårdtill stödboende, vanligtboende och meningsfull sysselsättning.En del av bidragetska gå till att stärka samarbetetmellan SiS LVM-vårdoch socialtjänsten och till attgöra LVM-vården billigare.Det är ännu oklart hurKontrakt för livet ska utformasoch hur pengarna skafördelas. Men under en treårsperiodavsätts 700 miljonerkronor. Till det kommer120 miljoner kronor förarbetet med att minska narkotikamissbruketinom kriminalvården.Utredning får strukturmed hjälp av ny modellBarnets behov i centrum, BBIC, är en metod för handläggningav barnavårdsärenden som ger en helhetsbild och låter barnenkomma till tals. Socialstyrelsen vill att alla kommuner provar denfrån och med nästa år.>> Socialsekreterare i sjukommuner och kommundelarhar testat en ny modell för atthandlägga barnavårdsärenden.Erfarenheterna är goda,och nu vill Socialstyrelsenerbjuda modellen till kommuneri hela landet.– Socialsekreterarna tyckerbland annat att det varit lättareatt sätta fokus på barnetsbehov och att ärendena fått enhögre kvalitet genom fylligarebedömningar, säger KjerstinBergman på Socialstyrelsen.Hon är projektledare för utprovningenav Barns behov i centrumBBIC, som modellen kallas.Den är evidensbaserad ochinnehåller redskap som socialsekreterarenkan använda föratt på ett strukturerat sätt följaett barn från utredning ochbedömning till uppföljning.Med hjälp av formulär gårman igenom sju områdeninom vilka barnet har livsnödvändigabehov som bör tillgodoses,exempelvis sociala relationeroch fysisk hälsa.– Grundtanken är att barn>> Kostnaden för socialtjänstenfortsätter att öka. I fjolstannade den på 142,5 miljarderkronor, vilket var enökning med cirka 6,4 miljarderjämfört med 2002. Barnochungdomsvården kostade10,6 miljarder kronor ochmissbrukarvården 4,5 miljarder.Det här visar Socialstyrelsensjämförelsetal för 2003.som utreds och eventuelltomhändertas ska ha sammarättigheter som andra barn,förklarar Kjerstin Bergman.Forskning har visat att manofta missar omhändertagnabarns rätt till hjälp inom vissaområden, såsom hälsa ellerutbildning. Det kan handla ombarn som behöver gå till optikerneller har ryggproblem.Eller om barn som inte får tillräcklighjälp i skolan.Kostnader och insatser skiljersig åt i olika delar av landet.Utslaget på alla vuxna iåldern 21–64 år hamnade dengenomsnittliga kostnaden förmissbrukarvård på 1 600 kronorper person i storstäderna. Ismå kommuner och i glesbygdenblev den en knapp tredjedelså stor, 500 kronor.I storstäderna fick betydligtEn annan central tanke i modellenär att barnen verkligen skasättas i centrum och kommatill tals.BBIC har främst använts förbarn som placerats utanförföräldrahemmet men modellenkan även fungera i öppenvård.I BBIC sker uppföljninggenom så kallade utvärderingsmöten,där även en oberoendeordförande finns med.– Detta är ett relativt nyttfenomen inom socialtjänsten,säger Kjerstin Bergman. Vi harutbildat personal som medverkatvid uppföljning av ärendensom de alltså inte varit involveradei tidigare, och det harfallit väl ut.Under oktober väntas tvårapporter som sammanfattarerfarenheterna från de sjukommuner som under 2001-2002 provat BBIC. Vid Socialstyrelsenpågår arbetet med attta fram en plan för att införametoden i hela landet, medbörjan från och med nästa år.Kommuner ska uppmuntrasoch motiveras genom blandannat utbildningsmaterial.Kjerstin Bergman ser flera skältill varför kommunerna skaanvända BBIC:– Det rör sig om allvarligaingripanden, och ur rättssäkerhetssynpunktvore det renadrömmen om socialtjänsten ihela landet använde en gemensammodell som dessutom gördet lätt för föräldrar att fåinsyn. BBIC stärker också barnensställning och underlättarsamverkan med hälsovård ochskola.Jessica Rydénwww.stat-inst.seLäs mer om BBIC.Socialtjänsten över sex miljarder dyrareKostnaderna för socialtjänsten ökar allt mer visar en jämförelsefrån Socialstyrelsen.fler barn och unga insatser än iövriga kommuner. I snitt fickexempelvis två av tusen storstadsbarninstitutionsvårdunder förra året. I glesbygdskommunernafick hälften såmånga barn den typen avvård. www.stat-inst.seLäs hela jämförelsen.24 SiStone nr 5 2004

[ AKTUELLT ]Unga som tar drogerfår snabbare hjälpPolisen i Stockholm har fått lokaler vid Maria Ungdom där de kanförhöra påverkade ungdomar. Efter förhören kontaktas föräldrarnaoch de unga erbjuds akutsamtal och fortsatt vård. Många tackar jatill hjälp.>> Ungdomar som grips mednarkotika i blodet måste fåsnabbare hjälp. Arbetet medatt motivera dem till fortsattbehandling ska inledas direkt,inte veckor eller månader eftergripandet. En snabb reaktionär viktig när det gäller atthindra unga människor frånatt utveckla tunga missbruk.Det räcker inte att polisen hållersina förhör och skickar enanmälan till socialtjänstensom i bästa fall så småningomkallar till samtal.Det här är grundtanken bakomdet ettåriga projekt som ungdomssektionenvid polisen iStockholm och Maria Ungdom,som är en del av BeroendecentrumStockholm, nu inledermed hjälp av 1,3 miljonerkronor från Mobilisering motnarkotika.Polisen har inrättat en polisstationvid Maria Ungdom.Det är där förhören med ungdomarnahålls och det är därrapporterna skrivs. Direktefter avrapporteringen kontaktasföräldrarna och sedanerbjuds akutsamtal hos mottagningenspersonal. Meningenär att ungdomarna skapåbörja en behandling somsedan fortsätter i den kommuneller stadsdel där de bor.Samarbetet har testats någrakvällar under hösten ochresultaten har varit goda.– Av sexton ungdomar somtillfrågades var det bara ensom sa blankt sa nej till ettakutbesök. De andra sa ja,berättar Göran Hägglund somär enhetschef på Maria Ungdom.Han ser många fördelarmed kopplingen till polisen.– Det här är ofta ungdomarsom inte har så avanceratmissbruk. För många föräldrarär det här första gången de>> Den 1 oktober blev fyramissbrukssubstanser med centralstimulerandeoch hallucinogenverkan klassade somhälsofarliga.Missbrukssubstanserna 5-MeO-DMT, 5-MeO-DIPT(även kallad Foxy Metoxy), 5-MeO-AMT och 2C-E är syntetiskadroger som har framställtsmed syftet att missbrukas,enligt Folkhälsoinstitutet.Substanserna, som vanligtvisintas i form av pulver, kapslareller tabletter, säljs över internetoch de som köper ärfrämst ungdomar och ungavuxna.Påverkan på kroppen kanjämföras med den som skerom man använder narkotikaklassadehallucinogener somDMT, 2C-B och 2C-I, 5-MeO-DMT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT och 2C-E. Man kan tappaverklighetsuppfattningenoch förmågan att agera rationelltvilket innebär att mankan utsätta sig själv och andrai omgivningen för fara.får kännedom om barnetsmissbruk, något som leder tillkris och chock. Här blir det såpåtagligt att pojken eller flickananvänder någonting ochdet gör familjerna motiverade.För många av de här ungdomarnakommer det att räcka.Inte för alla naturligtvis, menför vissa. Jag tror att det härsamarbetet har en väldigt preventiveffekt.Hur ser överlämningen tillsocialtjänsten på hemmaplan ut?– Akutbesöket och uppföljningenav akutbesöket görshär. Sedan länkas ärendetvidare till den lokala socialtjänsten.Jag tror att det här ären betydlig förbättring motom det bara kommer en polisanmälanom ringa narkotikabrott.Nu finns ju ett heltannat material att gå på, sägerGöran Hägglund.Birgitta Hedman-LindgrenNya substanser klassade som farligaSyntetiska droger tas fram för att missbrukas och säljs över internet.Nu har fyra sorter klassats som hälsofarliga.Några av de här substansernahar funnits i Sverige sedanår 2000, men polisen har baragjort några få beslag. Det finnsingen tydlig geografisk kopplingtill var substansernaanvänds utan de tycks förekommaöver hela landet. > Tips till redaktionen?Kontakta oss!08-453 40 11sistone@stat-inst.seNy hjälp medetiska frågor>> Socialstyrelsen har inrättatett Etiksekretariat somska uppmärksamma etiskadilemman och ge praktiskhjälp till verksamma inomsocialtjänsten. Sekretariatetdrivs i projektform i tvåår och har till sin hjälp ettEtikråd som ska resonera sigfram till alternativa handlingssättoch deras konsekvenser.Rådet ger förslag påhur diskussioner kan förasoch visar vilka värderingarsom olika lösningar representerar.www.stat-inst.seLäs mer om Etiksekretariatet.Social bakgrundpåverkar skolpeng>> Skolor med stora behovska få mer pengar än andra.Summorna räknas framgenom en kartläggning avelevernas sociala bakgrund.I Uppsala ska skolornas elevregistersamköras med fleraav Statistiska centralbyrånsregister. Föräldrarnas utbildningsnivå,förekomst avsocialbidrag i familjen ochinvandrarbakgrund är faktorersom spelar in för hurstort det så kallade strukturtilläggetpå mellan 3 000 och25 000 kronor blir. Nästahöst får Uppsalas skolor sinapengar enligt den nya modellen.Störda fångarfår egna platser>> Kriminalvårdsstyrelsenspsykansvarsprojekt villinrätta fjorton psykiatriskamoduler med totalt 252 platserför personer med allatyper av psykiska störningar.Personalen ska få ökad kompetensoch psykologer ochläkare med psykiatrisk kompetensska knytas till avdelningarna.Enligt förslagetska modulerna ligga i Stockholm,Göteborg, Malmö,Örebro och i någon ort inorra Sverige. SiStone nr 5 2004 25

Ungdomsjouren hittarrymlingar som far riktigt illaUngdomsjouren i Stockholm hjälper till att hitta ungdomar som rymt från SiS särskildaungdomshem. Uppsökarna hänger bland gängen och chansen är stor att de upptäckernya ansikten på Plattan.>> Plattan vid Sergels torg är en speciellmiljö. Under de flesta av dygnets timmargörs snabba affärer upp då narkotika ochpengar byter ägare. De ”vanliga” medborgarnaskyndar snabbt förbi, men enhel del ungdomar dröjer sig kvar. Någrahar gjort Plattan till sitt vardagsrum,andra syns bara här en enda gång. Det ärmycket folk i rörelse hela tiden. Hur skaman veta vem som är på rymmen och istort behov av hjälp och vem som egentligenbara ”väntar på en kompis”?Två socialsekreterare hänger i utkantenav gängen. De hejar på folk som drarförbi och verkar känna de flesta av ungdomarna.Ibland förs korta, intensivasamtal med någon tjej eller kille. Det kanverka som en udda arbetsplats, men dethär är ungdomsjourens vardag.Ungdomsjouren i Stockholm hör till Mariaungdomsenhet som är en del av Stockholmsstads socialtjänstförvaltning. Jourenjobbar med ungdomar som finns iStockholms citymiljöer, främst Sergelstorg, Malmskillnadsgatan, Centralstationenoch Kungsträdgården och som befinnersig i riskzonen för missbruk, kriminalitetoch/eller prostitution. Den är bra påatt hitta ungdomar som avvikit frånnågon av landets alla låsta avdelningaroch får cirka 100 uppdrag om året somhandlar om att en institution begärt handräckningshjälpav polis. Förr eller senarehamnar många av rymlingarna i centralaStockholm och då är chansen stor attnågon av de sex uppsökarna får ögonenpå dem.– Vi tar emot uppdrag från oroliga institutioneroch familjer, berättar Pelle Broman,som är en av uppsökarna. Vanligastär att man först ringer till vår jourtelefon.Då diskuterar vi vad vi kan hjälpa tillLäser du någon annans tidning?Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på SiStone?Skicka eller faxa kupongen till oss:SiStone, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50.Ja, jag vill ha en egen SiStone!Skicka också en förteckning över deforskningsrapporter som SiS givit ut.Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Uppsökare på Plattan. Patrik Cederlöf (t v) och Pelle Broman har koll på ungdomarna i Stockholmscity. De upptäcker snabbt nya ansikten som kan höra till ungdomar på rymmen från de särskilda ungdomshemmen.Foto: Maria Korpskogmed. Sedan faxar institutionen över enbild på den som avvikit, tillsammans medett signalement. Ju fler som hör av sig tilloss, desto bättre. Vi är till för att hjälpainstitutionerna i sådana här ärenden.Ungdomsjouren träffar närmare 3 000 ungdomarom året, och att skilja ut just ungdomarpå rymmen är en konst. Men uppsökarnarör sig så mycket blandungdomsgängen att de lätt märker närnågon är ny. En hel del av arbetet somuppsökare går ut på att befinna sig på enplats under en längre tid för att iaktta ochvänta in rätt tillfälle till kontakt.– Vi träffar ungdomarna på en annanarena än vad andra vuxna gör, säger uppsökarenPatrik Cederlöf. Eftersom vi serdem på Plattan vid Sergels torg, bland deetablerade missbrukarna, finns det inte såmycket att ljuga om. Det finns inget skenatt hålla uppe. Därför kan vi på ganskakort tid få bra kontakt.Majoriteten av ungdomsuppsökarnahar tidigare arbetat på någon av SiS institutioneroch vet vad det handlar om närnågon avviker. Det inträffade även närPelle Broman och Patrik Cederlöf varbehandlingsassistenter.26 SiStone nr 5 2004

– Vi visste att ungdomarna hade deturjobbigt någonstans där ute. Att deutsatte sig för riktigt svåra saker. Menman ville gärna tro att de bara stack rakavägen hem, säger Patrik Cederlöf. Att desatt vid köksbordet och åt mammas köttbullar.Nu när de arbetar som uppsökare vidUngdomsjouren i Stockholm, har den bildenersatts av en mycket mörkare verklighet.Ungdomar på rymmen utnyttjas sexuelltoch dras in i tungt missbruk ochkriminalitet. De förvärrar sitt läge förvarje dag de är på rymmen genom att delägger nya, traumatiska erfarenheter tillsin redan tidigare komplicerade situation.– De ungdomar på rymmen som vi stöterpå, det är ungar som far riktigt illa.Det är de som inte sticker hem, som intehar någonstans att åka och som bara drarrunt på stan, panka, smutsiga och trötta,berättar Pelle Broman. Speciellt tjejernafar illa. De hänger runt med betydligtäldre män som utnyttjar dem. De ställerupp på en byteshandel, de ger bort sex iutbyte mot sovplats, droger eller pengar.Ungdomsjouren har kontakt med fler tjejerän killar, statistiskt sett. En förklaring äratt arbetet med att identifiera och hjälpariktigt unga tjejer bort från Malmskillnadsgatanär prioriterat.– Det kan också vara lättare att få kontaktmed tjejer än med killar, tycker PelleBroman. Killarna umgås ofta i gäng påfem sex stycken och de sätter upp rejälamurar omkring sig. Det tar tid att kommadem inpå livet.Ungdomsjouren samarbetar redanaktivt med några av SiS institutioner, menser gärna att samarbetet utökas till attgälla många fler.– Alla institutioner som tror att derasungdomar befinner sig i Stockholms citymiljöernär de är på rymmen borde ringaoss så vi kan prata om saken, tycker PatrikCederlöf.Ett nationellt nätverk för SiS institutionerdär man i samarbete med ungdomsjoureri storstadsområden kan utarbetagemensamma rutiner och utbyta erfarenheterstår också på önskelistan. Ungdomsjourenvill dessutom se en lösning på fråganom akutplatser.– Ibland placeras den som varit på rymmenpå ett öppet ställe och hinner avvikaigen innan transportcentralen hunnitordna med transport, berättar PatrikCederlöf. För ungdomarnas egen skullborde de inte ges den möjligheten. De är idåligt skick efter sin tid på rymmen, ochde är faktiskt tvångsomhändertagna. Viborde kunna stå upp bättre för det beslutsom domstolen redan fattat.Maria KorpskogSiS kan ställa uppmed säng för rymlingEn flick- och en pojkinstitution i Stockholmsregionen skakunna ge rymlingar tillfälligt logi. På så sätt slipper barnsova i fylleceller.>> På ungdomsjouren önskar man sig braställen där omhändertagna rymlingar kanstanna i väntan på hemfärden. Nu ser denönskningen ut att gå i uppfyllelse. SiS kanställa upp med två låsbara akutplatser påungdomshem i Stockholms närhet, en förpojkar och en för flickor. Då slipper rymlingarsova hos polisen.– Önskemålet kommer från polisen sominte tycker att det är lämpligt, och det ärdet naturligtvis inte heller, att barn övernattari fylleceller. Dels låser det polisresurser,dels är det etiskt tveksamt, sägerBengt Johansson, placeringschef hos SiS.Platserna ska kunna användas för ungdomarsom hittas i Stockholmsregionen.Efter en natt på något av ungdomshemmenkan de föras tillbaka till den plats de[ NYA RAPPORTER ]Institutionsbaserad LVM-forskning.12 år av forskning, utredning ochutvärdering vid Karlsvik.Av Björn SallménKarlsvik LVM-hem i Skåne, med Bertil Bokandersom institutionschef, är kanske det mestbeforskade och ”utvecklade” LVM-hemmet iSverige. Rapporten är uppdelad i två delar.Del 1 ger en bakgrund till tvångsvård ochKarlsvik. Del 2 redovisar det huvudsakligainnehållet i och resultat från åtta av de projektKarlsvik och rapportens författare BjörnSallmén varit delaktiga i.Pris 127 kronor.Principer för behandling av drogberoende.En forskningsbaserad vägledning.Rapporten är en översättning av Principles ofDrug Addiction Treatment, sammanställd avdet amerikanska National Institute on DrugAbuse, NIDA. Den utgör en sammanfattningav forskningsresultat av NIDA-finasieradforskning om effektiv behandling av drogberoende.Årsrapport DOK 02. Personerinskrivna vid LVM-institutionerunder år 2002. Tabeller.En viktig uppgift för Statens institutionsstyrelse,SiS, är att dokumentera och följa upprymt ifrån. Även ungdomar som inte ärintagna hos SiS ska kunna tas emot.– De kan vara på rymmen från ett hvbhemoch vara omhändertagna enligt LVUoch då kan vi stå till tjänst och låta demsova en natt. Bara vi får ett placeringsbeslutfrån hemkommunen så är det praktisktmöjligt. Det handlar om ökat samarbete,humanare omhändertagande ochbättre service.Innebär det här att de två aktuella institutionernaalltid måste ha en tom plats var?– Ja, men det finns alltid utrymme ochdet står ofta rum tomma. I värsta fall fårman väl bädda lite trevligt i avskiljningsrummet.Det är i alla fall bättre än en fyllecell,säger Bengt Johansson.Birgitta Hedman-Lindgrenklienter som vårdats på SiS LVM-institutioner.I och med denna presentation av 2002års DOK-data inleds en ny serie DOK årsrapportersom kan laddas ned från SiS hemsida.Rapporten innehåller en kort inledning medbeskrivning av materialet och en sammanfattningsamt tabeller, utformade på samma sättsom i de tidigare tryckta rapporterna.www.stat-inst.seKöp eller ladda ner rapporterna.Jag vill geen ros…...till kökspersonalenpå Bärby för att de är så snällaoch omtänksamma. Om man inte mårbra så hjälper de till så att man blir påbra humör igen.Det bästa med köket är att man alltidkänner sig välkommen.FJ (elev på Bärby ungdomshem)> Tips till redaktionen?Kontakta oss! 08-453 40 11sistone@stat-inst.seSiStone nr 5 2004 27

POSTTIDNING BVid adressändring, skicka den nyaoch den gamla adressen till:Statens institutionsstyrelse, SiSBox 163 63103 26 StockholmSiS satsar på modernkvalitetsutvecklingSiS kvalitetsprojekt skapar enighet om hur arbetet skautföras och vad det ska leda till. Det ska minska risken förmissförstånd och orealistiska förväntningar.>> Vad är det för tjänster SiS ska erbjudasina kunder? Vad ska de leda till, hur skaarbetet göras för att målen ska nås, vilkavärderingar ska gälla och på vilket sättska resurserna användas?Dessa frågor ska SiS nystartade kvalitetsprojekthitta svar på. Institutionschefer,avdelningsföreståndare och personalpå huvudkontoret ska utbildas i vad kvalitetoch utveckling av tjänster inom SiSverksamhet innebär, och vad som krävsför att uppnå en hög och jämn kvalitet.Kundorientering, kvalitetsanalys ochutvärdering av kvalitet står också påschemat. Bo Edvardsson, professor i företagsekonomioch direktör för Centrumför tjänsteforskning, CTF, vid Karlstadsuniversitet, leder projektet.– Jag fungerar som coach men institutionsledningarnaär nyckelgrupper, förom projektet drivs utifrån och inte inifrånverksamheten så kommer det attstanna av, säger han.Kvalitet känns som ett abstrakt begrepp.Handlar det inte bara om att enas om vadsom är bra vård så att man utför sitt uppdragpå rätt sätt?– Det du säger nu är lika luddigt sombegreppet kvalitet. Det här projektet hartre huvudkomponenter. Den första är attman ska bli överens om och kunnabeskriva vad som erbjuds i form av tjänsteroch vårdresultat. Där är man inteöverens internt i dag och hur ska man dåkunna förmedla det utåt? Den andrakomponenten är tjänsteprocesserna – hurman effektivt ska kunna leverera det manlovat, och den tredje komponenten handlarom hur man ska använda den organisationoch de resurser man har. Arbetsochklienttillfredsställelsen ska öka,liksom kostnadseffektiviteten. Det är detsom är modern kvalitetsutveckling.Bo Edvardsson har erfarenhet från liknandeprojekt hos flera kommuner ochmyndigheter. Det är inte alltid lätt atthitta en samsyn kring begreppet kvalitet.– Tjänsteproduktion, och vi kan kallaSiS verksamhet för kunskapsintensivtjänsteverksamhet, är komplicerad i dethär avseendet. När en bil produceratskan kunden testa den, och det finnsobjektiva kriterier för vad som är kvalitet.Men när det gäller skola och vård ärdet mycket svårare.Tanken är alltså att kvalitetsprojektetska ge SiS nya verktyg att beskriva, utföraoch följa upp sitt arbete. Intervjuermed socialtjänst, klienter, ungdomar ochanhöriga kan bli sätt att mäta resultatet,liksom ett nytt system för klagomålshantering.Missnöje kan vara tecken på atttjänstebeskrivningen inte fungerat.– Klagomålen kan bero på att manvarit otydlig när man talat om vad manerbjuder och att socialtjänsten och klienternadärför har orealistiska förväntningar.Då kan man inte skylla på att de intevet vad som gäller. I stället måste man setill att skapa realistiska förväntningaroch det i sin tur kräver att man blir någotså när överens om vad som erbjuds, sägerBo Edvardsson.Birgitta Hedman-Lindgren[ NYA RAPPORTER ]Det förlorade livet eller livet somoändlig kamp. LVM-klienters livshistoriermed fokus på kvinnor.Av Noriko KurubeNoriko Kurube undersöker i denna studiemanliga och kvinnliga alkoholmissbrukareslivslopp. Styrkan med livsloppsperspektivetär att man inte ser varje livsfas separat ellerisolerad utan ser samspelet mellan olika livsfaser.I det här fallet handlar det om att beskrivaoch förstå hur 16 LVM-klienter, 8 män och 8kvinnor, format sina liv, hur de förhåller sig tillalkohol i det långa livsloppet, vilka strategierde använder för att bemästra svårigheter,vilka konsekvenser de får av det levda livetoch hur de uppfattar sina liv.Pris 106 kronor.MAPS – En metodik för att göradokumentation användbar ibehandling.Av David ÖbergRapporten presenterar MAPS, MonitoringArea and Phase System, och en på MAPSutvecklad generell metodik för struktureradbehandlingsplanering för människovårdandeverksamheter.Systemet innehåller instrument för attmäta klientens situation vid inskrivning,utskrivning och uppföljning och ett instrumentför att mäta vilka resurser vårdgivarenhar att möta klienternas behov med.Pris 127 kronor.Fler rapporter på sidan 27.www.stat-inst.seKöp eller ladda ner rapporterna.> Tips till redaktionen?Kontakta oss! 08-453 40 11sistone@stat-inst.sewww.stat-inst.seNu hittar du SiS diarium och remissvar på webben.28 SiStone nr 5 2004