Havet 2009 som pdf - Havsmiljöinstitutet

havet.nu

Havet 2009 som pdf - Havsmiljöinstitutet

om miljötillståndet i svenska havsområdenhavet2009Magrare sälarSyrebrist och inflödenEkosystem i förändringMycket plastpartiklar i havetVisualisering skapar förståelse


Innehåll4/miljötillståndeti våra hav 200911/liv ochrörelsei fria vattnet43/havets djuroch växterTillståndet i våra havsområden – kort sammanfattning ...................................4Havsmiljöns tillstånd ur miljömålsperspektiv...............................................................6Har isvintrarna förändrats?… ……12Meteorologi och hydrologi……13Närsaltsbelastning ……………………15Vad styr saltvatteninbrotten?……19Syrebrist i tiden……………………………23Syreförhållandenstyr näringsdynamik …………………27Oceanografi… …………………………30Djurplankton i våra hav………………35Pelagial biologi … ……………………39Havets växter berättar… ………… 44Vegetationsklädda bottnar…… 46Kattegatts bottenfaunahar förändrats……………………………… 48Makrofauna mjukbotten……… 51Ekosystemansatseni fiskförvaltningen … …………………… 54Kustfisk bestånd… ………………… 57Drivande fisklarver… …………………… 58Övervakning av havsfåglar… …… 612 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetBottenviken SDioxinhalterna i strömming är för höga, medan PCB numera förekommeri halter under gränsvärdena. I sedimenten är halterna avarsenik, kobolt och zink anmärkningsvärt höga. Mikroskopiskaplastpartiklar i vattenmassan förekommer i högre koncentrationerän vad som tidigare varit känt. Vitmärlan visar fortfarande låg förekomstoch har försvunnit helt i Rånefjärden. Beståndet av siklöjahar återhämtat sig, medan förekomsten av sik fortsätter minska.Bestånden av gråsäl och havsörn ligger på en förväntad och normaltillväxtnivå, till skillnad från vikaresälen där beståndet endast ökarhälften så snabbt. Närings- och syresituationen är god i det öppnahavsområdet, medan enstaka kustbassänger med direkta utsläppkan vara påverkade av övergödning.Bottenhavet SHalterna av dioxin och PCB i strömming har de senaste tvååren varit de lägsta sedan mätningarna påbörjades på referensstationen,men lokalt närmare kusten förekommer fort farandeför höga värden. Havsörnen får också färre ungar här än i andrahavsområden. Liksom i Bottenviken förekommer här högre halterav mikroskopiska plastpartiklar än i övriga havsområden.Den invandrade havsborstmasken Marenzelleria har etableratsig, och dominerar nu stora delar av bottensam hället. Vitmärlanspopulationstäthet är däremot fortsatt låg sedan ett tiotalår tillbaka. Näringssituationen i utsjön bedöms som normal,och syre halterna har stabiliserats efter några års minskning.Förhöjda näringshalter råder i några inneslutna kustområdenmed direkta utsläpp. Abborrbeståndet är starkt och strömmingsbeståndetstabilt sedan tjugo år.norra Egentliga Östersjön SStora saltvatteninbrott, som behövs för att syresätta vattnet i djuphålorna,har inträffat allt mer sällan de senaste decennierna, ocharealen av syrefria bottnar är därför stor. Syrebristen gör att fosfortillförs från bottensedimenten, medan kväve omvandlas till kvävgasoch försvinner från systemet. Nära kusten verkar mängdenkvävefixerande cyanobakterier ha ökat. Tångens växtdjup ökar,och tillståndet för de bottenlevande djuren bedöms i huvud sakvara gott. Däremot innehåller sillgrisslans ägg fortfarande oroväckandehöga halter av flera miljögifter. Hela Egentliga Östersjönpåverkas fortfarande av det skifte som inträffade i slutet av80-talet, då planktonätande fisk som skarpsill blev dominerandeöver rovfiskar som torsk. Gråsälens minskande späcklager kanvara ett tecken på näringsbrist till följd av magrare bytesfisk.havet 20095


liv och rörelse i fria vattnetHavsmiljöns tillståndur miljömålsperspektivTina Elfwing, Mats Lindegarth & Johan Wikner, Havsmiljöinstitutet,enheterna vid Stockholms, Göteborgs & Umeå universitetIllustrationer: Tobias FlygarI Sverige har vattenmyndigheterna klassificerat kustvattnensstatus i enlighet med EUs vattendirektiv. Påverkade vattenförekomsterska nu återställas med hjälp av åtgärdsprogram,där det praktiska åtgärdsarbetet till stor del kommer att utföraspå regional och lokal nivå. Några av havets miljö problemkräver dock ett internationellt samarbete för att vi ska kunnanå betydande förbättringar. Där kommer det nu gällandemarin a direktivet att bli ett viktigt instrument för förvaltningenav öppet hav. Förutom internationella direktiv, arbetar vi iSverige med våra miljömål, varav fem direkt berör havsmiljön.Här redo visas tillståndsbedömningen av svenska havs områdenbasera t på resultat från miljöövervakning och forskning,fördela t på respektive miljömål.6 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetingen övergödningBottniska viken – Sveriges minstövergödda kustområdeBottenhavet har Sveriges minst näringspåverkadekustområde. Hela 93 procentav området har god status enligt vattenförvaltningsförordningensbedömningsgrunder,och endast 14 procent av vattenförekomsternaär i behov av åtgärder. IEgentliga Östersjön söder om Ålandshav är situationen omvänd, och nära 90procent av kustområdet är i behov avåtgärder för att uppnå god status. Även iVästerhavets kustvatten behövs åtgärder itre fjärdedelar av vattenförekomsterna.Omfattningen av syrebrist är ettviktigt tecken på hög näringsbelastning.I Bottniska viken är statusen för syrehaltgenomgående god. I Västerhavet krävsåtgärder i 24 procent av de bedömdavattenförekomsterna, och i södra EgentligaÖstersjön är denna siffra 16 procent.Huvuddelen av kustområdena i Västerhavetoch Egentliga Östersjön har dockännu ej klassats avseende syrehalt.Östersjöns syrebristklimatpåverkad?Utbredningen av syrefattiga områdeni Egentliga Östersjön är omfattande.Nuvarande storlek på dessa områdenligger emellertid endast något övergenomsnittsnivån för de senaste femtioåren. Ytan med helt syrefria områden,däremot, växte snabbt till det dubbla vidmillennieskiftet och har legat kvar på dennivån sedan dess.Syrehalten i bottenvattnet styrs avtvå faktorer: tillförsel av syrerikt vattenoch förbrukning av syre via organismersandning. Idag går det inte att avgöravilken av dessa faktorer som är dendominerande orsaken till rådande syresituation.I några av artiklarna i denna rapportdiskuteras även hur klimat och väder kanstyra syresättningen av Östersjöns djupareområden. De senaste 10 000 åren harnågra längre perioder med syrefattigaförhållanden förekommit. Under senaretid har också vintrarna kännetecknats avkraftiga västliga vindar och hög nederbörd.Båda dessa väderfaktorer leder tillfärre stora saltvatteninbrott till Östersjön,speciellt vintertid. De mindre inflödensom sker året runt sedan mitten av 1980-talet ger betydligt sämre syresättning avbottenvattnet.Svag kopplingAtt syrebristen främst skulle orsakas avövergödning är det svårt att hitta starkabevis för. Om så skulle vara fallet skulleman förvänta sig en ökning i planktonproduktionoch i tillförseln av näring viaälvar och vattendrag. Inga tydliga sådanatrender har kunnat påvisas för de senaste40 åren. Hypotesen att övergödningligger bakom syrebristen baseras främstpå rekonstruktion av historisk näringsbelastning,produktionsförändring modelleradfrån syrehalter och modellering avhistorisk syrehaltsutveckling. Sammantagetär det därför idag inte säkerställtatt reduktioner av näringstillförsel kanminska omfattningen av syrefria områdeni de stora havsbassängerna. I kustbassänger,däremot, är sannolikheten attåstadkomma mätbara förbättringar medreningsåtgärder betydligt högre.Färre giftiga cyanobakterierDet var få ytansamlingar av cyanobakterieri Egentliga Östersjön under 2008,enligt satellitbilder. Även från badplatserpå Öland och Gotland rapporteras endastsmå problem med cyanobakterier underåret. Förutom i Egentliga Östersjön förekomen svag blomning i östra Bottenhavet.I övrigt har inga synliga blomningarrapporterats från Sveriges havsområden.Det saknas övertygande bevis för attförekomsten av cyanobakterier långsiktigtökar i öppna Egentliga Östersjön.Större ytansamlingar av cyanobakterierverkar istället förekomma sporadisktvissa år med gynnsamma förutsättningar.Under 2008 förekom istället en rikligförekomst av häftalger längs nästan heladen svenska kusten. I Egentliga Östersjönbestämdes arten till Chrysochromulinapolylepis, samma art som gav upphovtill död av fisk och skaldjur i Västerhavet1988. Inga sådana effekter har dockrapporterats från Östersjön.Shavet 20097


liv och rörelse i fria vattnethav i balans samt levande kust och skärgårdAtt samsas om havetSvenska kust- och havsområden utsättsför olika störningar i form av gödandeämnen, miljögifter, fiske och fysiskexploatering. För att uppnå målet omlångsiktigt hållbar produktionsförmåga,bevarande av biologisk mångfald ochhöga natur- och kulturvärden, krävsverkningsfulla åtgärdsprogram samtindikatorer för att följa upp förändringaroch effekter.Miljöövervakningen fyller en viktigfunktion i uppföljningen av biologiska,fysiska och kemiska indikatorer. Menför att få en samlad bild av utvecklingenkrävs även indikatorer som speglarförändringar i nyttjande och av störandeverksamheter.Mer obalans än balansÖvergödningsproblematiken är komplex,med stora områden av syrefria bottnar iEgentliga Östersjön och försämrat tillståndför bottendjur i Kattegatt. Samtidigthar halterna av närsalter minskatgenerellt sedan början av 1990-talet.Koncentrationerna av många organiskamiljögifter, såsom PCB och dioxiner, harminskat de senaste tjugo åren, medan nyaämnen med okända effekter ökar i havsmiljön.Även om det finns glädjande teckenpå att det östra beståndet av torsk iÖstersjön växer, är tillståndet osäkert förmånga andra bestånd, exempelvis ål ochsik samt torskbeståndet i Kattegatt. Hållbartnyttjande av fiskbestånden är viktigtur ett socioekonomiskt perspektiv, menny forskning betonar även fiskens betydelseför hela ekosystemets struktur ochfunktion.Ökat skydd av marina miljöerDe indikatorer som utvecklats för attmäta nyttjandet av havet och kustzonenvisar på en komplex bild. Positivt är attåtgärderna mot oljeutsläpp gett resultat.Exploatering i form av strandnära bygganderiskerar i vissa områden att inskränkadet allmänna friluftslivet. Den pågåendeminskningen av yrkesfisket, som å enasidan kan påverka vissa bestånd av fisk påett positivt sätt, kan å andra sidan leda tillen utarmning av kulturmiljöer då lokalfiskenäring dör ut.Ett långsiktigt mål som ser ut attuppfyllas är dock inrättandet av skyddademarina miljöer. Flera nya marina naturreservat,fiskefria områden i Kattegattsamt en marin nationalpark har inrättatspå senare tid. Bildandet av Kosterhavetsnationalpark är unikt, inte bara för attdet är vårt lands första marina nationalpark,utan för att den utöver bevarandeav biologisk mångfald även syftar till attfrämja hållbart nyttjande, och profilerassom ”den brukade parken”. SFoto: Nils Ryrholm/azoten H.M. Konung Carl XVI Gustaf inviger Sveriges första marina nationalpark i Kosterfjordenden,september 2009.8havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetgiftfri miljöDirekt och indirekt belastningSediment utgör ett slags miljöarkiv.Genom att följa halter av olika miljögifteri ytsediment kan man få information omhur belastningen förändras med tiden.För att med säkerhet klarlägga en sådanbelastningsförändring krävs dock enläng r e tidsserie än de två mätomgångarsom det nationella miljögiftsprogram metför sediment i dagsläget omfattar. Dettamot bakgrund av att även andra processerpåverkar halterna i sedimenten.Historiskt begravda sediment förorenadeav långlivade ämnen kan ibland återkomma i rörelse. Ett sådant exempel ärarsenik i norra Bottniska viken. Där harhalterna ökat eftersom landhöjningenfått bottensedimenten att röras upp ochomdeponeras i andra områden. Förändrademetallhalter i sedimenten kan ocksåvara ett resultat av ändrade redoxförhållandeni vattenmassan. Om volymenvatten med syrebrist ökar, så fälls mermetaller i vattenmassan ut som sulfideroch binder till sedimentet. Om syresituationenskulle förbättras är lösligheten förmånga metaller så låg att de troligen inteåterförs till vattenmassan. Detta innebäratt det fria vattnet kan renas på flera olikametaller vid syrebrist, och att halterna isedimenten följaktligen ökar. En likandeurtvättningsprocess sker också i syresattvatten, genom att lösta metaller i vattenmassanpå olika sätt binder till organiskaoch oorganiska partiklar och sedimenterarmed dessa.En ökad halt av föroreningar isedimente n på grund av dessa processerkan därför på kort sikt spegla minskademetallhalter i vattenmassan och intenödvändigtvis en generellt ökande miljögiftsbelastning.Resultaten från 2008visar, jämfört med 2003 års mätningar, påstora ökningar av flera metaller i centralaÖstersjöns sediment. Orsakerna till dessahöga halter av kadmium, koppar, nickel,zink och krom kan alltså vara flera, ochnågon koppling till ökade utsläpp kan inteverifieras med denna korta mät serie.Kända …Genom att mäta halter i djur och växterfår man en bild av hur exponeringen förolika ämnen förändras över tid. Här finnsglädjande minskningar för flera kändamiljögifter där åtgärder satts in så attanvändningen i samhället har minskat.Det gäller till exempel PCB och DDT,vilket har lett till att bestånden av säl ochhavsörn ökat.Dioxinnivåerna däremot, har oroandenog inte minskat sedan 1980-talet, ävenom de legat på en lägre nivå i Bottenhavetde senaste åren. Eftersom haltvariationenhar varit hög i detta havsområde behövsdock fler mätningar innan man kan varasäker på att den synbara minskningenåterspeglar en verklig nedgång. I fet fisköverskrider dioxinhalterna fortfarandeEUs gränsvärden. Sverige och Finlandhar dock dispens från förbudet att säljafet fisk som strömming och lax, eftersomvåra kostrekommendationer anses välkända. Oroande är också att förhöjdahalter av flera miljögifter, såsom PFOSoch HBCD i sillgrissleägg, kvarstår.… och okända ämnenMiljöövervakningen följer också hur ettantal arter reagerar på ännu okända gifteri miljön. Sådan effektövervakning avhälsotillståndet hos olika arter kan tidigtsignalera om att något inte står rätt till.Eftersom det än så länge saknas gränsvärdensom kan användas för att bedömatillståndet utifrån dessa variabler, fårman titta på relativa förändringar. Närkustnära, föroreningsbelastade lokalerjämförs med de nationella referensstationernauppvisar de variabler som användsen god förmåga att signalera ökande gradav belastning.Eftersom flera variabler har möjlighetatt reagera på många olika typer avkemiska substanser, och även komplexablandningar, är detta ett viktigt verktygför att få tidiga varningssignaler omnärvaro av ännu okända miljögifter. Shavet 20099


liv och rörelse i fria vattnetett rikt växt- och djurlivÖkat fokus på miljöerAtt hejda förlusten av biologisk mångfald,minska andelen hotade arter ochatt utveckla metoder för uppföljning avhållbart nyttjande av de biologiska resursernaär viktiga mål inom miljö politiken.Miljöövervakningen i våra havsområdenär ett viktigt redskap i arbetet med attuppnå och följa upp dessa mål.Begreppet biologisk mångfald innefattarrikedom av miljöer, arter och gener,och ibland även de funktioner som dessaolika enheter deltar i, exempelvis arternasroll i ekosystemet eller produktionav nyttiga varor och tjänster. Miljöövervakningenär främst inriktad på att följautvecklingen och sammansättningen avolika djur- och växtpopulationer, medanEUs art- och habitatdirektiv och marinadirektiv i högre grad fokuserar på helamiljöer.Även positiv utvecklingUtvecklingen för populationerna avmånga av våra topp-predatorer, såsomvikare, gråsäl, knubbsäl och havsörn, harvarit gynnsam under de senaste 20 åren,även om reproduktionen för dessa artervarit något nedsatt. Under samma periodhar de fastsittande algerna i norra EgentligaÖstersjön utvecklats positivt, medande försämrats i de södra delarna av Östersjönoch i Skagerrak. Sammansättningenav mjukbottenlevande djur i Västerhavetskustområden har förändrats så att störningskänsligaarter generellt har minskat,vilket lett till en försämrad status. Även iBottniska viken har sammansättningenav bottenfauna förändrats och statusenförsämrats, men här är det ett fåtal artersom orsakat denna utveckling. I EgentligaÖstersjön är statusen i huvudsak godavseende den bottenlevande faunan, medundantag för de stora områden där syrebristgör levnadsförhållandena omöjligaför flercelliga organismer.Mycket fortfarande okäntÄven om information om hundratalsarter samlas in årligen, är det bara för ettfåtal av dessa som säkra tidsserier existerar.För många arter har man bara funnitenstaka exemplar.Ett tydligt bevis på hur fragmentariskvår kunskap om havsbottnarnas mångfaldär, fick vi häromåret när forskareletade efter djur mindre än en millimeteri knappt etthundra prover. De fann 430arter av flercelliga djur, och av dessa var157 nya för svenska vatten och 27 nya förvetenskapen! Detta illustrerar den storautmaningen i ett av miljöövervakningensviktigaste syften: att följa förändringar ihavens biologiska mångfald. Sbegränsad klimatpåverkanÖvervakningens tidsserier viktigaFörändringar i klimatet kommer attpåverka många av processerna i havet,men prognoser om omfattningen är fortfarandeosäkra. Därmed är den sammanlagdaeffekten av flera påverkade faktorermycket svår att förutspå.Vi har i nuläget stora kunskapsluckorom hur naturliga nivåer och referenstillståndkommer att påverkas. Denkunskapen behövs för att utvärdera ochåtgärda mänsklig påverkan. Här är forskningenviktig, men framför allt kommerde långa tidsserierna som genererasinom den årliga miljöövervakningenatt vara helt avgörande för att nå dennakunskap. Detta gäller inte bara för direktpåverkade klimatvariabler, såsom temperatur,salthalt och pH. Resultaten frånmiljö övervakningen behövs också för attkunna utvärdera de biologiska variablersom reagerar på förändringar i fysiskaoch kemiska förhållanden.Svårare att planera åtgärderEtt förändrat nederbördsmönster kom ­mer att påverka tillförseln av näringsochhumusämnen från land. Detta måstevägas in när vi dimensionerar åtgärdermot övergödning. Förändrad temperaturoch salthalt kommer att påverkaarter olika, och kan ha effekter på helanäringsväven upp till rovfisk. Det innebäratt förvaltningsåtgärder för att återfåstarka rovfiskebestånd måste inkluderaden sammanlagda effekten av fiske, övergödningoch klimatförändring.Miljögifternas fördelning i och effektpå ekosystemet kommer att förändrasmed förändrade förhållanden i temperatur,syretillgång och pH. En allvarligkonsekvens av en pH-sänkning i havetär också att tillgängligheten på karbonatjonerminskar. Många organismer ärberoende av karbonat för att bygga sinakalkstrukturer. Det gäller för flera planktonarter,och även för skaldjur och tagghudingar.S10havet 2009


liv och rörelsei fria vattnetFoto: Frank van Haalen/iStockphotoHar isvintrarna förändrats?Närsaltsbelastning – påverkan från människa och klimatVad styr saltvatteninbrotten till Östersjön?Syrebrist i tidenSyreförhållanden styr näringsdynamiken i havetDjurplankton i våra hav


liv och rörelse i fria vattnetHar isvintrarna förändrats?Amund E. B. Lindberg / SMHIVintern 2008 var lindrig, både i fråga omisens tjocklek och utbredning. Frågan ärom det är ett tecken på klimatförändring,eller om det bara är en del i en naturligvariation. Under de senaste hundra årenhar det funnits perioder som haft likamilda vintrar som denna.■ Vintern 2007/2008 blev extremt lindrig.Isutbredningen har inte varit så liten iÖstersjöregionen sedan 1900-talets början.Som mest täcktes endast 49 000 km 2 , vilketkan jämföras med en normal vinter med enisutbredning på cirka 180 000 km 2 . Underrekordvintern 1986/1987 täcktes hela420 000 km 2 av is.Havsområdena söder om Norra Kvarkenberördes under den gångna vinterninte alls av is, frånsett hamnar och kustnäravikar i Bottenhavet och enstaka mindreområden längs resterande delar av ostkusten.Även i Finska viken var isläget ovanligtlindrigt.Det var inte bara isens utbredning somvar begränsad. Isen var även mycket tunn,både i kustområdena och i utsjön. Den issom fanns i Bottniska viken hade som mesten tjocklek på 30 till 40 centimeter, jämförtmed den normala istjockleken som är cirka70 centimeter. När issmältningen tog fartunder slutet av mars var kvaliteten redanmycket dålig. Isen absorberade därförovanligt mycket av solljuset, och smältningengick rekordsnabbt. Redan den 9 majvar samtliga svenska vatten isfria, vilketär mer än två veckor tidigare än normalt.Isens veka kvalitet ledde exempelvis till attvikaresälen valde mer kustnära områdenän normalt för att föda sina ungar.Grunden lagd under höstenRedan under hösten och förvintern 2007var temperaturen i ytvattnet en till tvågrader högre än normalt i Bottniska viken,och längre söderut upp till tre graderhögre. Eftersom det milda vädret fortsatteatt dominera under december var istäcketvid årsskiftet begränsat till norra Bottenvikensskärgårdar. Bortsett från en kallareperiod i mars var hela vintern mild. Denmaximala isutbredningen inträffade ovanligtsent på säsongen, den 25 mars. Sedanbörjan på 1980-talet har detta överträffatsendast under isvintern 2000/2001, då denfaktaMätningarnas kvalitetBeräkningarna av havsisens utbredningbaseras på observationer från forskningsfartyg,isbrytarflottan, lotsar ochhandelsflottan. Sedan slutet av 1960-talet har också satellitbilder använts iÖstersjön för att bestämma isutbredningoch täckningsgrad. Detta, tillsammansmed att observationerna blivit fler i taktmed att fartygstrafiken ökat, innebäratt noggrannheten i beräkningarna harblivit allt bättre. Av detta skäl bör äldreinformation om havsisen användas medstörre försiktighet.Utbredning (1000 km 2 )ISENS MAXIMALA UTBREDNING FRÅN ÅR 1900 TILL NU50040030020010001900 1920 1940 1960 1980 2000n Maximal isutbredning i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak 1900 till 2008.Utbredningen visar en nedåtgående trend för perioden.12havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetstörsta isutbredningen inträffade 26 mars.Frågan är om den lindriga isvintern ärett tecken på klimatförändring, eller omdet bara är en del i en naturlig variation.En titt hundra år tillbaks i tiden visar i allafall att variationen i isutbredning är stormellan åren, och att det förekommit bådevarmare och kallare perioder under dentiden.Lindriga vintrar vanligaSedan 1900-talets början har det undervarje decennium funnits vintrar som definieratssom lindriga, med liten utbredningoch tunt istäcke. Ofta har dessa varat etttill två år och efterföljts av vintrar medstor isutbredning. Undantaget är 1930-taletvilket var en varmare period, då istäcketsutbredning varierade mellan 60 000 och175 000 km 2 . Som en referens i mannaminnebrukar ofta de kalla krigsvintrarna 1940till 1945 nämnas, då isens utbredning varierademellan 65 000 och 420 000 km 2 .Stor variation mellan år1980-talet inleddes med kalla vintrar, ochisutbredningen i Östersjöregionen varstörre än tidigare under 1900-talet. Undervintern 1986/1987 var isutbredningen somstörst, hela 420 000 km 2 . Två år senare varisutbredningen endast 55 000 km 2 . Understörre delen av 1990-talet var isvintrarnamilda.Under 2000-talet har isarnas utbredningmed några undantag varit mindreän normal. Vintern 2007/2008 sticker utmed en mycket liten isutbredning, betydligtlägre än en standardavvikelse underårsmedel för perioden 1900 till 2008.Situationen med kraftig minskning iisutbredningen som skedde under slutetav 1980-talet och början av 1990-talet harstabiliserats till mer normala förhållanden.Perioden fram till nu kan liknas vid 1930-talet, då isutbredningen i Östersjöregionenendast var 118 000 km 2 i medeltal. Underde senaste tio åren har isutbredningen imedeltal varit 147 000 km 2 .Variationen är alltså stor mellan åren.Sedan år 1900 har totalt fjorton år haft enmindre isutbredning än en standardavvikelse,och fem av dessa har inträffatunder 1990-talet.Faktorerna som avgör isutbredningenDet är inte bara lufttemperatur som påverkarisutbredningen, utan även vindens riktningoch styrka. För att havsis skall bildaskrävs en högtrycksdominerad period medkyla och minimalt med vind. Detsammagäller för skärgårdsisen som under sinbildningsfas är mycket känslig för variationeri vattenståndet. Stora nivåförändringarsätter isen i rörelse, och den driver ofta uttill havs när vattenståndet sjunker. SFoto: Albin Bogren/iStockphotoMeteorologi och hydrologiÅsa Johnsen, Marie Bergstrand, Sverker Hellström, Thomas Carlund & Amund E. B. Lindberg, SMHI2008miljöÖVERVAKNINGISUTBREDNINGjanuari februari mars april majn Isvintern 2007/2008 blev extremt lindrig. Sett till utbredningen är detta den lindrigaste isvintern i Östersjöregionen sedan 1900-talets början. Sommest täcktes endast 49 000 km 2 och detta kan jämföras med en normal isvinter med cirka 180 000 km 2 .havet 200913


liv och rörelse i fria vattnettemperatur (°C)3210-1-2ÅRSMEDELTEMPERATURHaparandanormalvärde 1,1˚CHärnösandnormalvärde 3,8˚CHoburgnormalvärde 6,9˚CMåseskärnormalvärde 7,6˚C-31940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 -3n Det har inte varit några riktigt kalla år efter 1987. Den varma perioden från 1990 och framåt kan dock jämföras med enskilda år under30-talet som varit lika varma eller varmare. Under år 2008 var årsmedeltemperaturen högre än normalvärdet 1961-1990 i hela landet. Isynnerhet vintermånaderna januari, februari och december var ovanligt milda. På många håll i östra delen av landet var vintern 2007/2008 denmildaste som hittills noterats. Längst i norr var sommarmånaderna rätt kyliga och medeltemperaturen den lägsta på 15 år.3210-1-2temperatur (°C)NEDERBÖRDnederbörd (mm)4002000Haparandanormalvärde 558Härnösandnormalvärde 703Hoburgnormalvärde 496Måseskärnormalvärde 5804002000nederbörd (mm)-200-2001940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000n De riktigt torra åren har blivit mindre vanliga. När det gäller förekomsten av riktigt nederbördsrika år är det dock svårare att ange någratydliga trender. År 2008 var nederbördsrikare än normalt vid de flesta stationer runt Sveriges kust. I exempelvis Haparanda blev år 2008 dettionde blötaste sedan 1901.tillrinning (m 3 /s)TILLRINNING TILL DE SVENSKA HAVSOMRÅDENA15001000Bottenvikenmedelvärde 1755Bottenhavetmedelvärde 24345000-500Egentliga Östersjönmedelvärde 547Västerhavetmedelvärde 956150010005000-500tillrinning (m 3 /s)-10001940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000n Hur mycket vatten som rinner till havet bestäms av nederbörden och hur mycket vatten som magasineras i områden eller återgår tillatmosfären genom avdunstning. Variation i tillrinning mellan olika år kan vara omfattande och ha stor betydelse för ämnestransport, tillförselnav sötvatten och vattenomsättningen i avsnörda kustvatten. Tillrinningen till Bottenviken och i synnerhet Bottenhavet är påverkat av vattenkraftsregleringar.År 2008 var den totala tillrinningen till havet över medelvärdet för perioden 1961-1990. Till Västerhavet var tillrinningen 33procent över årsmedelvärdet. Egentliga Östersjön och Bottenviken hade en tillrinning på 14 respektive 18 procent över medel. Tillrinningen tillBottenhavet var något under det normala.-1000instrålning (kWh/m 2 )INSTRÅLNING UNDER ÅREN 1983 TILL 200810050Umeånormalvärde 958Stockholmnormalvärde 9700-50-100Visbynormalvärde1067Göteborgnormalvärde 958100500-50-100instrålning (kWh/m 2 )-1501985 1990 1995 2000 20051985 1990 1995 2000 20051985 1990 1995 2000 20051985 1990 1995 2000 2005n Solinstrålningen har ökat tydligt sedan mitten av 80-talet. Ökningen är något större i söder än i norr. Under år 2008 var solinstrålningen högreän normalt vid de flesta stationerna längs kusten. Framförallt var det månaderna maj till juli som var soligare än normalt. De största överskottenmättes längs Götalands kust.Figurerna visar skillnader från normalvärde alternativt medelvärde.-15014havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetNärsaltsbelastning– påverkan från människa och klimatLars Sonesten & Joakim Ahlgren, SLU / Camilla Andersson, SMHINärsaltsbelastningen på våra havsområdenhar inte ändrats nämnvärt under desenaste decennierna, trots omfattandeinsatser. Detta beror delvis på att belastningenstyrs av faktorer som vi inte harfull kontroll över och därigenom inte kanpåverka i någon högre grad, åtminstoneinte på kort sikt. En annan viktig faktorär den fördröjningseffekt som finns mellaninsatta åtgärder och tidpunkten dåman kan se resultaten ute i våra vatten.■ Transporten av näringsämnen frånde svenska landområdena till havet är tillstor del beroende av vattenföringen i våravattendrag, vilken i sin tur framförallt ärklimatstyrd. Det innebär att mer närsalterrinner ut till havet från land under blötaår, medan belastningen är mindre undertorra år.En annan viktig belastningskälla är detkväve som kommer från atmosfären. Dettahar till stor del sitt ursprung långt ifrån vårahavsområden och är därigenom svårare föross som bor i området att påverka.En tredje svårstyrd källa är den fosforsom kommer från de näringsrika sedimentenpå Östersjöns bottnar. Under periodermed låga syrgashalter i bottenvattnetfrigörs fosfor. Även denna process är tillstor del klimatstyrd eftersom införseln avsyrgasrikt havsvatten från Nordsjön främstsker vid stormar.Källor svåra att påverkaI Havet 2008 beskrevs de svenska landbaseradenärsaltskällorna och det konstateradesockså att det tar lång tid innaneffekterna syns av de åtgärder som satts inför att minska närsaltsbelastningen. Detfinns en fördröjningseffekt i både markoch vatten, vilket gör att vi ännu inte kanse några påtagliga effekter av vare sig denpågående utbyggnaden av kvävereningvid avloppsreningsverk i inlandet, eller avinsatta åtgärder inom jordbruket.I den här artikeln beskrivs mer ingåendenågra av de närsaltkällor som är svårareatt påverka: depositionen av kväve frånatmosfären, samt den interna fosforbelastningenfrån främst syrgasfria bottnar icentrala Östersjön.Lögde älv, Ångermanland.Atmosfärens kvävebidragUtöver det kväve som tillförs havet frånland via vattendragen sker också ett nedfallav kväve från atmosfären. Detta nedfallkommer både från antropogena utsläppoch från naturliga processer som bildarkvävehaltiga gaser som ammoniak ochkväveoxider. De antropogena utsläppenkommer framför allt från djurhållning,vilket ger upphov till utsläpp av kväve iform av ammoniak, men också från industriellaförbränningsprocesser och transporter.Kvävet i atmosfären når havet dels vianederbörd, dels via direkt upptag genomhavsytan. Det kväve som faller ner överland kan dessutom föras vidare ut till havetvia sjöar och vattendrag.Kvävetillförseln från atmosfären tillÖstersjön är stor. Enligt Helcom utgör denungefär en fjärdedel av den totala mängdenkväve som tillförs Östersjön från externakällor.Modellering ger en uppskattningGenom att modellberäkna transport ochkemisk omvandling av kväve i atmosfärenkan man uppskatta nedfallet på Östersjön.I modelleringarna är det i allmänhet lättareatt beräkna det genomsnittliga kvävenedfalletoch dess gradient över Europa, än attuppskatta nedfallet på en specifik plats. Detstörsta nedfallet sker dock i regioner somsläpper ut stora mängder, speciellt i nord­Foto: Jörgen Wiklund/Nhavet 200915


liv och rörelse i fria vattnetFOSFORBELASTNINGAlla havsområdenTotalfosfor (ton/år)40002000600040002000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008BottenvikenTotalfosfor (ton/år)1200800400300020001000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008BottenhavetTotalfosfor (ton/år)200100Skagerrak10050Medel-Q (m3/s)Totalfosfor (ton/år)12008004001996 1998 2000 2002 2004 2006 2008300020001000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008KattegattTotalfosfor (ton/år)120080040010005001996 1998 2000 2002 2004 2006 2008ÖresundMedel-Q (m3/s)Totalfosfor (ton/år)1200800400Egentliga Östersjön1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008600400200Medel-Q (m3/s)Totalfosfor (ton/år)2001001996 1998 2000 2002 2004 20063020102008Medel-Q (m3/s)m Stapeldiagrammen visar den årliga fosforbelastningen via svenskavattendrag på de olika havsbassängerna samt på havet totalt.Den har inte förändrats nämnvärt sedan 1995, med undantag för entendens till något lägre belastning på Bottenviken och Bottenhavet.Årsmedelvattenföringen (röd linje) uppvisar generellt sett en stormellanårsvariation.16 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetAlla havsområdenKVÄVEBELASTNINGTotalkväve (ton/år)120 00080 00040 000600040002000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008BottenvikenTotalkväve (ton/år)40 00020 000300020001000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008BottenhavetTotalkväve (ton/år)40002000Skagerrak10050Medel-Q (m3/s)Totalkväve (ton/år)40 00020 0001996 1998 2000 2002 2004 2006 2008300020001000Medel-Q (m3/s)1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008KattegattTotalkväve (ton/år)40 00020 0001996 1998 2000 2002 2004 2006 20081000500Medel-Q (m3/s)Totalkväve (ton/år)40 00020 000Egentliga Östersjön600400200Medel-Q (m3/s)Öresund1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008Totalkväve (ton/år)6 0003 0001996 1998 2000 2002 2004 2006 2008302010Medel-Q (m3/s)m Stapeldiagrammen visar den årliga kvävebelastningen viasvenska vattendrag på de olika havsbassängerna samt på havettotalt. Den har inte förändrats nämnvärt sedan 1995 och styrs tillmycket stor del av vattenföringen (röd linje). Årsmedelvattenföringenuppvisar generellt sett en stor mellanårsvariation.havet 2009 17


liv och rörelse i fria vattnetKVÄVENEDFALL FRÅN LUFTENkvävedeposition ( tusen ton/år)300 Totalt20010001992 1994 1996 1998 2000Fördelat på havsbassängerna1016621130153BottenvikenBottenhavet och Ålands havEgentliga ÖstersjönFinska vikenRigabuktenBälten och Kattegatto Stapeldiagrammet visar resultatetfrån en modellstudie över hur mycketkvävedepositionen på Östersjön varierarmed väderleken. Utsläppen är i modellendesamma för alla år, baserade på år2000. Totalt tillförs knappt 300 00 tonkväve per år i direkt nedfall på vattnet.Cirkeldiagrammet visar hur nedfalletfördelar sig på de olika havsbassängerna,baserat på data från 2001. Siffrornavisar antal tusen ton kväve per år.västra Europa. Det finns vissa osäkerheteri de siffror på kväveutsläpp till atmosfärensom ligger till grund för modelleringen.Ofta är de beräknade utsläppsmängdernaunderskattade, vilket beror på att naturligproduktion av kväveoxider och ammoniakfrån processer i marken eller från åska intefinns med.Väderleken påverkar nedfalletBåde naturliga och mänskliga utsläpp tillatmosfären varierar från år till år. Under1980- och 1990-talen minskade utsläppenav ammoniak i Europa med 20 procent ochkväveoxider med 25 procent. Detta som enföljd av internationella överenskommelseroch lagar, uppföljda på nationell nivå.Variationer i väderleksförhållanden bidrardessutom till stora svängningar i nedfalletav kväve från ett år till annat. På längre sikthar även klimatförändringar en potentialatt påverka hur mycket kväve som fallerner på havsytan.I en studie baserat på mätningar underåren 1992 till 2001 uppskattades depositionenpå Östersjöns yta, inklusive Öresundoch Kattegatt, till mellan 261 och 300 tusenton kväve per år. Om man även tar meddepositionen på omgivande markområden,beräknas nedfallet från atmosfären tillmellan 1 550 och 1 730 tusen ton kväve för år2001. Räknat per ytenhet är kvävenedfalletstörst på Bälten och Kattegatt, medan denär lägst på Bottenviken. Detta beror på attkvävehalten i luften är högre i söder än inorr. Det kommer sig dels av att utsläppenär störst över kontinenten och avtagandenorrut, och dels av att vindförhållanden iEuropa gynnar en nettotransport norrut.Variationen i deposition mellan årligger runt 10 procent, men enskilda årvisar på större avvikelse. Variationen berorpå skillnader i väderleksförhållanden överEuropa; hur vindarna blåser och var nederbördenfaller avgör hur stort nedfallet avkväve blir.Närsaltsfälla blir närsaltskällaNärsalterna i såväl inlandsvatten somhavet är till viss del bundna till partiklareller upptagna i organismer. En stor del avnärsaltsomsättningen styrs därför av sedimentationenav partiklar och döda organismertill bottnarna. Under denna processfungerar sedimenten som en närsaltsfälla.Under vissa förhållanden kan fosfordock läcka från sedimenten, främst i formav fosfat. Det sker framförallt när syrgashaltenär tillräckligt låg för att reducera detjärn som fosfatet i första hand är kemisktbundet till. I dessa fall fungerar sedimentenistället som närsaltskälla. Denna internafosforkälla kan vara lika stor eller störreän den vattenburna, antropogena tillförseln.Vidtagna åtgärder på land kan därför,åtminstone på kort sikt, endast få begränsadeffekt på vattenkvaliteten eftersomvattnet då är självförsörjande på fosfor.Stora syrefria områdenUnder hösten 2008 var utbredningen av desyrgasfria bottnarna i och kring Gotlandsdjupetden största som hittills observerats.Hela 40 000 kvadratkilometer av bottenytanvar helt syrgasfri, och ytterligare30 000 kvadratkilometer uppvisade syrgasbristmed mindre än två milliliter syrgasper liter vatten. Läs mer om syresituationeni avsnittet om oceanografi.Potentiellt sett skulle detta områdekunna läcka mellan 12 000 och 36 000ton fosfor per år i form av fosfat. Det kanjämföras med den svenska landbaseradefosforbelastningen om cirka 3 500 ton perår och den totala belastningen från Östersjönsomgivande länder på cirka 34 000ton per år. Ett havsområde där den internabelastningen sannolikt är betydande ärFinska viken, som dessutom har kustnäraområden med hög närsaltsbelastning frånolika mänskliga aktiviteter.Skiktning på gott och ontDe flesta år når dock inte allt fosfatriktbottenvatten upp till ytvattnet. En avorsakerna till den nuvarande omfattandesyrgasbristen är nämligen att inflödet avsyrgasrikt havsvatten från Västerhavethar uteblivit under senare år. På grund avdensitetsskillnaden mellan det salta Nordsjövattnetoch det bräckta Östersjövattnetblandar sig inte dessa vattenmassor så lätt,utan det tyngre saltvattnet hamnar i dedjupare delarna av Östersjön.Att det salta djupvattnet och det sötareytvattnet inte blandar sig har således bådepositiva och negativa effekter. Skiktningengör dels att risken för syrgasbrist och fosforläckagei bottenvattnet ökar, men förhindrarockså att det fosfatrika vattnet försupp till de ytliga vattenmassor där växtplanktonproduktionenäger rum. Hur stordel av det fosfatrika vattnet som verkligennår ytvattnet och kan stimulera växtplanktonproduktionenär oklart i dagsläget. Deovan angivna mängderna skall snaras sessom den potentiellt maximala mängd somkan frigöras från dagens syrgasfria bottnar.SLästipsNationell datavärd för sjöar och vattendrag ärInstitutionen för vatten och miljö vid SLU,www.ma.slu.seI Havet 2008 kan du läsa mer om de olika svenskalandbaserade närsaltskällorna.Kvävedepositionen på Östersjön finns beskrivenav Langner m.fl. i Boreal Environmental Research2009 (nr 14, s 226–237).Läckaget av fosfor från syrgasfria bottnar i Östersjönbehandlas bland annat i Ahlgren m.fl. iLimnology and Oceanography 2006 (vol 51, nr 5,s 2341–2348).18 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetVad styr saltvatteninbrottentill Östersjön?H. E. Markus Meier, SMHI / Bo G. Gustafsson, Stockholm universitetDe senaste 30 åren har frekvensen avstora saltvatteninbrott till Östersjön minskat.Detta får stora konsekvenser för detmarina ekosystemet. Vid ett saltvatteninbrottersätts det syrefattiga vattnet ide djupa bassängerna i Östersjön medsyrerikt saltvatten från Kattegatt. Endasti samband med riktigt stora inflödenär vattnet tillräckligt salt och därmedtungt nog att ersätta bottenvattnet i dedjupaste bassängerna. Det spekulerasnu om att ett regimskifte har inträffat,från ofta förekommande, vinddrivnasaltvatteninbrott vintertid till mindre ochmedelstora inflöden, drivna av horisontellskiktning sommartid.■ Tillrinningen från älvarna och ettbegränsat vattenutbyte genom de danskasunden är de viktigaste faktorerna som styrde fysiska processerna i Östersjön.Tillförseln av sötvatten är så pass stor attsalthalten i Östersjön varierar kraftigt, frånnästan marina förhållanden i Kattegatt tillbrackvatten med mycket låg salthalt i östraFinska viken och norra Bottenviken.Även de vertikala salthaltsskillnadernaär stora, med sötare ytvatten ochsaltare, och därmed tyngre, bottenvatten.De faktorer som påverkar den vertikalaomblandningen är vinddriven turbulens iform av stormar, och konvektion, som ärrörelser orsakade av vattenmassor medolika densitet. Konvektionen drivs av skillnaderi temperatur och salthalt.I Egentliga Östersjön med ett stabiltsalthaltssprångskikt är dessa faktorer intetillräckligt kraftiga för att blanda ytvattenmed bottenvatten och därmed hållabottenvattnet syresatt.Foto: Göte Eriksson/NStora inflöden ventilerar bottenvattnetBara inträngande vatten från Kattegatt isamband med stora stormdrivna inflödenunder höst och vinter har tillräckligt högsalthalt för att ersätta bottenvattnet i dedjupaste bassängerna i Östersjön.För att ett stort inflöde skall ske krävsförst att Östersjöns vattenstånd är lägre ännormalt, vilket blir fallet efter en periodav östliga vindar under en till tre veckor.Sedan måste vindriktningen ändras till enkraftig västlig vind så att vattenståndet iKattegatt ökar. Skillnaden i vattenståndmellan Kattegatt och södra Östersjöndriver saltrikt vatten från Kattegatt över dedanska trösklarna in i Östersjön. Ju längrevästvinden ligger på desto mer och saltarevatten tränger in. Normalt krävs en till treveckor för att ge ett stort inbrott.Under förra seklet hände de här slumpmässigainflödena med bara ett eller ettpar års mellanrum. Men sedan början på1980-talet har frekvensen minskat, ochstora saltvatteninflöden har bara skettunder åren 1983, 1993 och 2003. Specielltmellan 1983 och 1993 minskade salthaltenpå grund av uteblivna inflöden.Senaste stagnationsperioden inte unikBåde observationer och modellberäkningarvisar dock att den här stagnationsperiodeninte är unik. Även under 1920- och1930-talet minskade saltvatteninflödenatill djupvattnen. Vi hade ett kraftigt inflö­havet 200919


havets djur och växterNär nederbörden är rikligare än normalt såökar flödena i våra vattendrag. Detta ökartillförseln av sötvatten till Östersjön ochsänker salthalten på sikt.MycketstortMycketMåttligtstortStortMåttligtDjup, meterDjup, meterStort5010050150100200150200INFLÖDEN TILL ÖSTERSJÖNInga mätningar (första Inga världskriget) mätningar (första världskriget)INFLÖDEN TILL ÖSTERSJÖNInga mätningar (andra Inga världskriget) mätningar (andra världskriget)1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 20001900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000n Stora saltvatteninbrott till Östersjön har minskat påtagligt. Under de senastedecennierna har det bara skett tre gånger, 1983, 1993 och 2003. Möjliga orsakertill detta diskuteras i artikeln.TÄTHET I GOTLANDSDJUPETTÄTHET I GOTLANDSDJUPET8899,59Inga mätningar (första Inga världskriget) mätningar (första världskriget)108989,59,5910Inga mätningar (andra Inga världskriget) mätningar (andra världskriget)810910,5 9,5101900 1910109,59,5 101920 1930 1940 1950 1960 1970101980 1990 20009,5 10,5n Täthet (–1000 kg/m 3 ) i Gotlandsdjupet som funktion av djup och tid. Djupområdenmed hypoxi (syrekoncentration < 2 ml/l) eller anoxi (syrekoncentration9,511= 0) är markerade med gult respektive rött. Linjerna (isopykner) sammanbinderdjup med samma täthet. Tätheten beror på salthalt och temperatur. I detta fall ärtemperaturen 1900 1910 låg och 1920temperaturvariationerna 1930 1940 1950 små, 1960vilket 1970 gör 1980 att siffrorna 1990ungefär2000kan översättas till salthalt i promille genom att multiplicera med 1,25.899,511109,599Figur efter Mätthäus och Figur Schinke efter Mätthäus och SchinkeKälla: Conley et al. 2009Källa: Conley et al. 2009Foto: Albin Bogren/iStockphotode i början av 20-talet som bytte ut bottenvattnet,följt av mindre inflöden som intelyckades ersätta det salta vattnet, samt enperiod i slutet av 20-talet utan inflöden.Eftersom det bara finns några fåmätningar från den här tiden är vårkunskap om perioden begränsad. Dockantyder de mätningar som finns att Östersjönsmedelsalthalt var lägre än normaltsamtidigt som syrekoncentrationen varbetydligt högre jämfört med stagnationsperioden1983–1993. En trolig förklaringär att syreförbrukningen numera är högrepå grund av övergödningen. Den ökandemängden organiskt material på bottnarnakräver mycket syre vid nedbrytningen.Modellberäkningar antyder att syreförhållandenaskulle ha varit liknande under detvå stagnationsperioderna om inte övergödningenfunnits.Vad styr då perioder med låg salthaltoch minskat inflöde till djupvattnen?Nederbörd påverkar salthaltenMätningar som har pågått sedan mer änhundra år visar att medelsalthalten i Östersjönhar varit omkring sju promille underdet senaste seklet. Det går inte att finna enstatistisk signifikant trend i Östersjöns salthalt,men däremot observeras långsammavariationer på omkring en promille mellanolika decennier.Variationerna i salthalt har ett tydligtsamband med variationer i nederbörden.Salthalten sjunker när nederbörden ärrikligare än normalt. På grund av den storavattenvolymen ändras salthalten i Egent ligaÖstersjön mycket långsamt, men genomökad utströmning av sötare ytvatten via dedanska sunden sjunker salthalten snabbt iKattegatt. Därigenom minskar salthalten iinflödena från Västerhavet, och dessa fårdå svårare att ersätta djupvattnen i Östersjön.Resultatet blir en stagnationsperiod.Enligt modellstudier förklaras omkringhälften av salthaltsvariationerna på längrehavet 2009


liv och rörelse i fria vattnettidsskalor med variationer i sötvattentillförseln.Vind från väst viktig faktorSalthalten i Östersjön beror inte bara pånederbörd och avrinning utan också påvindar, främst från väst.Hårda västvindar är en förutsättningför stora saltvatteninbrott men dessa harbara en begränsad betydelse för Östersjönsgenomsnittliga salthalt. Det har visat sig attökande västvindar i ett längre tidsperspektiv,minst flera år, reducerar inflödet av saltvattenvia de danska sunden. En långvarigdominans av västliga vindar höjer dengenomsnittliga vattennivån inne i Östersjönoch gör det svårare för saltvatten atttränga in.En bidragande orsak till att salthaltensjunkit under den senaste stagnationsperiodenär sålunda att flertalet av vintrarnahar kännetecknats av kraftiga västvindar.Eftersom det finns ett samband mellanvästliga vindar och riklig nederbörd iSkandinavien samverkar faktorerna ochsalthaltsminskningen i Östersjön blir störreän om den enbart hade orsakats av ökadavrinning.Uteslutna teorierEn tänkbar teori är att frekvensen av stormarsom driver saltvatteninbrotten harminskat under stagnationsperioder. Menen analys av lufttryckfält fram till år 1998kunde inte styrka att detta är en signifikantfaktor. Endast en mindre del av salthaltsvariationernakunde knytas till förändringari stormfrekvensen.Modellberäkningar visar också attsaltvatteninbrotten varken påverkas inågon större omfattning av kalla vintrarmed heltäckande havsis eller reglering avälvarna i norra delen av Östersjöns avrinningsområde.Reglering av älvar innebärökad tillrinning vintertid och lägre flödensommartid.Foto: Hanne Melbye-Hansen/iStockphotoFör att det ska bli ett rejält saltvatteninbrott tillÖstersjön krävs först östliga vindar i några veckorunder höst eller vinter. Därefter måste det blåsakraftig västlig vind i minst en vecka, men helst längre.Numera är sådana inföden mycket ovanliga.havet 200921


liv och rörelse i fria vattnetMedelsalthalt ‰ Vindhastighet m/sSötvatten 1000 m 3 /s191715131,51,00,50,0-0,5-1,07,87,57,2VAD STYR SALTHALTSVARIATIONERNA?SötvattentillrinningVästvindarMedelsalthaltKunskap saknasPerioder med låga salthalter och stagnationhar alltså funnits tidigare. Sådana perioderbehöver inte nödvändigtvis ha negativinverkan på det marina ekosystemet.Eftersom salthaltsprångskiktet i Östersjönförsvagas under perioder med lägre saltvatteninflödenså ökar omblandningen,och den totala bottenytan med syrebristblir mindre än i perioder med många saltvatteninflödenoch kraftig skiktning.Medelsalthalten i Östersjön är idag relativthög igen, men trots detta har det varitfå stora inbrott. En hypotes är att frekvensenav mindre och mellanstora saltvatteninflödenäven under sommartid har ökat.Istället för stora saltvatteninbrott vintertidförklaras den starka skiktningen i dagslägetav dessa mindre inflöden.Inflöden som drivs av horisontellaskiktningsvariationer i sunden har kanskeblivit mer frekventa, men om det verkligenhar skett ett regimskifte vet vi idag inte.Kunskap saknas om vad som skulle kunnaligga bakom ett sådant skifte. S6,9sensitivitetskörning 1sensitivitetskörning 21910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990n Salthaltsvariationer mellan olika decennier styrs till stor del av sötvattentillförselnoch av den storskaliga cirkulationen i atmosfären. Detta kan visas medhjälp av en modell för Östersjön som drivs med rekonstruerade atmosfärsdata.Figurerna visar modellresultat för sötvattentillrinning, västvindsanomalier ochmedelsalthalt under perioden 1902 –1998 för hela Östersjön (blåa kurvorna).Alla kurvorna visar 4-års glidande medel för att belysa utveckling i tiden förvariationer längre än fyra år.Två sensitivitetskörningar genomfördes. I första körningen drivs modellenmed klimatologisk sötvattentillrinning där tillförelsen inte varierar mellan åren(streckad linje i översta figuren). Resultat för medelsalthalt (röda kurvan) antyderatt omkring hälften av variationen i medelsalthalt förklaras av variationer isötvattentillrinningen. I andra körningen har även vind med variationer längreän fyra år tagits bort (streckad linje i mittersta figuren). Resultat för medelsalthalt(gröna kurvan) antyder att en stor andel av andra hälften av variationenförklaras av variationer i västvind.Slutsatsen av modellkörningarna är att både större sötvattentillrinning ochökade västliga vindar leder till minskade medelsalthalter i Östersjön om förändringarnapåverkar Östersjön längre än fyra år.LästipsThe BACC Author Team, Assessment of ClimateChange for the Baltic Sea Basin. Series: RegionalClimate Studies XXII, Springer, 2008.Conley et al., Critical Review: Hypoxia in theBaltic Sea. Environmental Science and Technology,43(10), 3412-3420, 2009.Gustafsson, B.G., Time-dependent modeling of theBaltic Entrance Area. 2. Water and salt exchange ofthe Baltic Sea. Estuaries, 23(2), 253-266, 2000.Meier, H.E.M., and F. Kauker, Modeling decadalvariability of the Baltic Sea: 2. Role of freshwaterinflow and large-scale atmospheric circulation forsalinity. J. Geophys. Res., 108(C11), 3368, 2003.Schinke H., and W. Matthäus, On the causes ofmajor Baltic inflows – an analysis of long timeseries, Cont. Shelf Res., 18 (1), 67–97, 1999.Zorita E., and A. Laine, Dependence of salinity andoxygen concentrations in the Baltic Sea on largescaleatmospheric circulation, Climate Res., 14 (1),25–41, 2000.havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetSyrebrist i tidenLovisa Zillén, Daniel Conley & Svante Björck, Lunds universitetEn av övergödningens mest märkbaraeffekter i Östersjön är de massiva blomningarnaav cyanobakterier under sommarhalvåret.En annan effekt är utbreddsyrebrist på de djupa bottnarna.I arbetet med miljöfrågor hänvisarman ofta till förhållandena runt förrasekelskiftet. Då anses Östersjön ha varitett näringsfattigt innanhav med klart vattenoch väl syresatta bottenförhållanden.Men stämmer dessa antaganden? Ärdagens syrebrist i Östersjön unik, ellerhar liknande förhållanden förekommitlängre tillbaka i tiden?■ Östersjön är världens yngsta hav. Denmoderna Östersjön bildades för ungefär8000 år sedan. Efter att ha växlat mellanatt vara smältvattensjö, ett mycket instängtinnanhav och åter en insjö, öppnadessunden i söder och bildade ett mer öppetinnanhav, Littorinahavet, med marin floraoch fauna.i söder och kraftigt i norr, blev Littorinahavetallt grundare och salthalten sjönksuccessivt till de nivåer vi har idag.Syrebrist i modern tidFrån 1960-talet och framåt har forskningoch miljöövervakning gjort regelbundnamätningar av bottenvattnets syrehalt.Dessa observationer visar att syrebrist,hypoxi, under denna tid varit ett vanligtfenomen i de djupare bassängerna i EgentligaÖstersjön, men att variationen mellanårtionden har varit stor.Dessa variationer hänger samman medinflödena av salt- och syrerikt vatten frånVästerhavet. Mängden inflödande vattenpåverkar saltsprångskiktets nivå i vattenmassanoch hur stark skiktningen är. Enstarkare skiktning ökar syrebristen i djupvattnet,medan en svagare ger upphov tillbättre syresättning av vattenpelaren ochhögre syrehalt i bottenvattnet.Sedan 1960-talet har syrefattigt, hypoxiskt,vatten i genomsnitt täckt ett bottenområdeungefär lika stort som Danmark.Utbredningen har under perioden ökatmed fyrahundra procent, och har sommest täckt sjuttiofem tusen kvadratkilometer.Detta har gjort att bottenfaunan starktreducerats, och en stor del av Östersjönsbotten har förvandlats till ekologisk öken.Hösten 2008 noterades den största utbredningenav helt syrefria, anoxiska, bottnarsom någonsin uppmätts.Syrebrist i historisk tidFlera historiska källor vittnar om att cyanobakterieblomningaroch syrebrist inte baraär moderna fenomen, utan företeelser sominträffat längre tillbaka i tiden.Världens yngsta havI början av Littorinaperioden steg denglobala havsnivån snabbt som ett resultatav att inlandsisarna världen över smälte.Kustlinjen låg mer än hundra meter högreupp i landskapet i de norra delarna avÖstersjön eftersom landet där fortfarandevar djupt nedtryckt av isen. Sunden i södervar både djupare och bredare än idag. Mersaltvatten kunde strömma in, och vattnethade en salthalt som var fem till sju enheterhögre än den nuvarande.Östersjön var som saltast för ungefär6000 år sedan. Då sträckte sig saltsprångskiktettroligen ända upp i Bottenviken.När havsnivåstigningen upphörde samtidigtsom landhöjningen fortgick, långsamtWilhelm Dinesen, Karen Blixens far, seglade i mitten av 1890-taletfrån Danmark till Finland, och skrev i sin dagbok:”Östersjön är ett dött, slött, skitigt brackvatten. I den varmasommartiden, som nu, blommar Östersjön och havet är fylltmed gröda och enorma gula strimmor”.Foto: Hasse Schröder/Johnerhavet 200923


liv och rörelse i fria vattnetAreal med syrebrist(


liv och rörelse i fria vattneto Figuren visar de olika Östersjöstadierna,salthalt och syreförhållanden i EgentligaÖstersjön djupa bassänger samt klimatetsvariationer de senaste 14 000 åren.Syrebristen började för ungefär 8000år sedan, vid övergången till det saltaLittorina-havet. Då var det varmt, det holocenaklimatoptimet rådde ända fram till för4000 år sedan. Även under den medeltidavärmeperioden, runt 1000-talet, och underden pågående globala uppvärmningen hardet varit syrebrist.Dessa värmeperioder kännetecknas avhöga atmosfäriska temperaturer, torrtklimat och, särskilt den första, av hög salthalt.Högt innehåll av organiskt kol i sedimentlagerfrån dessa epoker kan betydaatt produktionen var hög, men eftersom kolbevaras bättre i syrefria miljöer går det inteatt säga med säkerhet.De perioder då bottnarna varit syresattasammanfaller med tydliga klimatförändringardå det blivit kallare och fuktigare. För4000 år sedan inleddes neoglaciationen avSkandinavien, och runt 800 år före nutidinleddes den Lilla Istiden. Temperaturen vardå ett par grader kallare än idag, glaciärernai fjällkedjan avancerade, och stora delarav Östersjön frös till is under vinterhalvåret.Även under en kort period i mitten av detholocena klimatoptimet var Östersjön bättresyresatt. Denna period infaller samtidigtmed en kortvarig klimatisk anomali, mednågot kallare och fuktigare klimat.faktaOm syrebrist i ÖstersjönStora delar av Östersjöns vattenmassa är skiktad, med ett sötare, väl syresatt, lager somflyter ovanpå ett saltare bottenvatten. Normalt är det en mycket begränsad omblandningmellan dessa skikt. Skiktningen orsakas av sporadiska inflöden av salt- och syrerikt vattengenom de danska sunden. Syret i detta bottenvatten konsumeras dock relativt snabbt avdjur och olika nedbrytande processer. Ju högre produktionen är i ytvattnet, desto snabbarekommer syret att förbrukas i bottenvattnet.Syrebrist, hypoxi, uppstår när syrehalterna understiger 2 milligram per liter vatten. Djurenflyr eller dör, och de biogeokemiska kretsloppen förändras. Bundet fosfor frigörs, och tillförsså småningom ytvattnet. Detta förstärker övergödningen och gynnar tillväxten av kvävefixerandecyanobakterier. De faller sedan ner till bottnarna för att brytas ned i syretärandeprocesser, och en ond cirkel är sluten. När syret helt tar slut uppstår anoxiska, helt syrefria,förhållanden. Då bildas svavelväte vilket är direkt giftigt för de flesta levande organismer ochsedimenten färgas svarta genom utfällning av järnsulfid.Det mest robusta geologiska beviset på att syrebrist förekommit tillbaka i tiden är förekomstenav laminerade sediment. Dessa sediment består av enskilda lager som bildas pågrund av årtidsbetingade variationer i sedimentationen. Laminerade sediment bildas bara isyrefattiga miljöer där inga bottendjur, som gräver och rör om i sedimenten, kan leva. Undersyresatta förhållanden bildas homogena sediment utan några laminerade strukturer. Det ärskiftningen mellan laminerade och homogena sediment som ligger till grund för tolkningenav syrefattiga respektive syresatta förhållanden i historisk och geologisk tid i denna artikel.bottenfauna ända fram till början av 1960-talet. Sedan dess har de varit utsatta för ensäsongsbunden syrebrist.Klimatet – en viktig drivkraftDe geologiska arkiven visar alltså att vårtinnanhav har områden som är naturligtexponerade för syrebrist.I början av Littorinafasen kontrolleradesmiljöförhållandena främst av förändringarnai havsnivån och landhöjningen,eftersom dessa påverkade djupet och breddenpå inflödesområdena i söder. Därefterblev klimatet en allt mer drivande faktor,där varma och torra perioder sammanföllmed syrebrist, medan kalla och fuktigaperioder sammanföll med helt syresattaförhållanden.Mekanismen bakom dessa klimatskiftningarär troligen relaterade till variationeri temperatur och hydrologi, orsakade avoceanografiska och atmosfäriska förändringaröver Nordatlanten. Exempelvisvisar mätningar för de senaste trettio årenatt starka västvindar och mer nederbördkorrelerar med lägre salthalt och högresyrehalt i både yt- och bottenvatten i nästanhela Östersjön.Fuktigare klimat med förhöjd nettonederbördi avrinningsområdet ger upphovtill en ökad sötvattenstillförsel och lägresalthalt i Östersjön. Salthaltsgradienten,som kännetecknas av avtagande salthaltmot norr, skulle med ökad nettonederbördförskjutas mot söder. En sådan utsötning,i kombination med ökade vindhastigheter,försvagar saltsprångsiktet. Då ökar denvertikala omblandningen, och mer syrekan blandas ned till djupare nivåer.Torrare perioder med mer högtrycksbetonatklimat ger upphov till en minskadsötvattenavrinning till Östersjön, ökadsalthalt och en förstärkning av saltsprångsiktet.Detta tillsammans med en potentiellthögre primärproduktion ökar förutsättningarnaför syrebrist i djupvattnet.Människans påverkanPå 1970-talet uppmärksammades eutrofieringsproblemenute till havs. Man fanndå ett nära samband mellan utsläpp avnäringsämnen, övergödning och utbredningav syrebrist. Sambandet gällde iÖstersjön och i andra delar av världen.havet 200925


liv och rörelse i fria vattnetEn viktig fråga är dock: när började viegentligen påverka ekosystemen i Östersjön?Vi vet från studier av sjöar runt om iEuropa att dessa varit kulturellt övergöddaända sedan medeltiden. Den medeltidaexpansionen kännetecknades av befolkningsökningar,intensivare markanvändningoch förbättrade jordbruksmetodersom ökade näringsämnenas rörlighet.Vi tror att denna lilla ökning av näringstillförseltill havet, i kombination med detvarmare och torrare klimatet, kan ha haften utlösande effekt på syrebristperiodensom inleddes vid denna tid. Ett faktumsom styrker människan roll i skeendet äratt perioden med syrebrist började tidigareän vad värmeperioden gjorde.SkagerrakKattegattVid syrebrist förändras ekosystemen påbottnarna och de bottengrävande djuren,som i vanliga fall syresätter sedimenten,försvinner. Dessutom frigörs bundetfosfor, som tillförs ytvattnet och förstärkerövergödningen. Båda dessa processerökar sannolikheten för att syrebrist skauppstå igen. När syrebrist väl har uppståttär den alltså svår att bryta eftersom internaprocesser hela tiden förstärker skeendet.För att bryta denna negativa spiral krävsstora förändringar. Syrebristen undermedeltiden bröts i samband med den såkallade agrarkrisen i Europa. Digerdödensvepte över kontinenten, hela byar tömdespå sin befolkning och jordbruk övergavs.Tillsammans med det kallare klimatetvar detta tillräckligt för att bottnarna återBottenhavetBottenvikenlandsortsdjupetEgentligaÖstersjönöstraFinska vikengotlandsdjupetskulle syresättas. Östersjön var sedan syresatti ungefär sjuhundra år, fram till slutetav 1800-talet. Då började den industriellarevolutionen som karakteriseras av en starkbefolkningsökning och en explosionsartadtillväxt i skogs- och jordbruksindustrin.Svårare än vanligt att brytaFörändringar av syreförhållandena iÖstersjön under de senaste tvåtusenåren sammanfaller således inte bara medförändringar i klimatet, utan även medstora förändringar av markanvändningen iavrinningsområdet. Hur stor roll människanrespektive klimatet haft på processernaåterstår dock fortfarande att utforska.Även om syrebrist bevisligen förekommitförr, är det viktigt att förstå att förutsättningarnaför, och konsekvensernaav, syrebristen idag skiljer sig från dem igeologisk och historisk tid. Havsområdethar i modern tid belastats med stora mängdernäringsämnen, och mycket tyder på attsedimenten i Östersjön därför har anrikatspå fosfor. Denna fosfor frisläpps nu närsyrehalten är dålig, och orsakar dagensspiraleffekt mellan övergödning, syrebristoch expansion av döda bottnar. De ökadeutsläppen av näringsämnen under detsenaste halvseklet har därmed förstärktspiraleffekten och gjort syrebristen till ettstörre problem än vad det skulle behövavara.Frågan är om de föreslagna åtgärdernamot näringsutsläpp i Östersjön kommeratt vara tillräckliga för att bryta syrebristen.Tio gånger mer oorganiskt fosfor beräknasnu komma från Östersjöns sediment änfrån land. Förhållandena runt sekelskiftet,som i många sammanhang anses eftersträvansvärda,var i alla fall med största säkerhetinte helt opåverkade av oss människor.Med dagens hot om klimatförändringar,stigande befolkning och ökade utsläppav näringsämnen är det viktigt att förståbåde klimatets och människans roll. Denkunskapen måste vara med i diskussionenom en effektiv miljöförvaltning och enhållbar utveckling av Östersjön. SReferensarkonabassängenbornholmsdjupetgdanskdjupetZillén, L., Conley, D. J., Andrén, T., Andrén, E.& Björck, S. 2008. Past occurrences of hypoxia inthe Baltic Sea and the role of climate variability,environmental change and human impact. EarthScience Reviews 91, 77-92.26 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetSyreförhållanden styrnäringsdynamiken i havetElisabeth Sahlsten, SMHIFör att förstå näringsdynamiken i havetär det viktigt att veta hur kopplingen serut mellan de interna processerna. Det ärett flertal faktorer som styr, från storskaligaklimat- och väderförhållanden sompåverkar de fysikaliska processerna, tillsmåskaliga fluktuationer som påverkarlevnadsbetingelserna för det biologiskalivet i havet. Näringsförhållandena påverkasinte bara av vattnets rörelser i sig,utan framförallt av syreförhållandena ivattenmassornas olika skikt.■ Ytvattnet är så gott som alltid mättatpå syre, tack vare planktonalgernas fotosyntesaktivitetoch att vindar blandar nerluftens syre i vattnet. I djupare vattenlagerär syreförekomsten beroende av relationenmellan produktion genom fotosyntes,transport av syre i vattenmassan och olikasyreförbrukande processer.Att våra hav ofta är skiktade med såvältemperatur- som saltsprångskikt försvårartransporten av syre mellan vattenmassorna,och det ökar risken för dåliga syreförhållandenvid bottnarna med döda bottnarsom följd.Kväve har en huvudrollEtt av de ämnen som spelar huvudrolleni näringsdynamiken i havet är kväve. Detär ett av de viktigaste grundämnena föralla organismer, eftersom det är en viktigbeståndsdel i aminosyror, proteiner ochnukleinsyror. I havet är kväve ofta det ämnesom begränsar produktionen. Det speciellamed kväve är också att dess omvandlingi olika kväveföreningar i naturen, den såkallade kvävecykeln, till stor del sköts avbakterier och andra mikroorganismer.I havsvattnet förekommer kväve somFoto: SMHIhavet 200927


liv och rörelse i fria vattnetSyre och närsalterkoncentration (µmol/l)Anholt, centrala Kattegatt20ammoniumnitratfosfat15 syre (ml/l)105Djup (m)Gotlandsdjupet, centrala Östersjön0temperatursalinitet50syresvavelväte100150200fosfatnitratammonium0501001502002005 2006 2007 2008n I öppna Kattegatt har tillgången på syre ibottenvattnet de senaste fyra åren varit godvilket lett till relativt höga koncentrationer av nitratpå 50 meters djup. Under höstarna har syrehalternasjunkit, vilket lett till ökade mängder avammonium.2502500 10 20 30 40 50 0 5 10 15 20koncentration (µmol/l, syre ml/l)Foto: Jan-Ola Persson/iStockphotokoncentration (µmol/l)1510501086420-286420-2-4Bornholmsdjupet, södra Östersjönsyreammoniumnitratfosfat2005 2006 2007 2008n Södra Östersjön är ett dynamiskt områdevad gäller syreförhållanden och näringsdynamik.Stora variationer i syrehalter i djupvattnet gerockså stora variationer i halten av näringsämnen,både inom och mellan år. I figuren har negativasyrehalter räknats fram från analyserade koncentrationerav svavelväte, vilket räknats om till denmängd syre som har åtgått för att reducerasulfat till svavelväte.Närsaltskoncentration (µmol/l)Bornholmsdjupet, södra Östersjönlöst organiskt kväve, som de oorganiskanärsalterna ammonium, nitrat och net, trots att syrehalterna är som högstsker dock dessa reaktioner inte i ytvatt­14fosfat12nitratnitrit och som otillgängligt fritt kväve ammoniumdär. Förklaringen kan eventuellt varai 10 form av kvävgas. Växtplankton tar någon slags hämning av nitrifikationsbakteriernai den fotiska zonen. Nitri­upp 8 kvävet främst i form av nitrat ellerammonium. 6fikationen sker istället i djupare syresattavatten.4I Östersjön utgör löst organisktkväve minst hälften av allt kväve, och2under sommaren är denna kväveform Denitrifikation renar havethelt dominerande. Trots denna dominansär inte så mycket Syre känt (ml/l) om dyna­Denitrifikationen är en anaerob-5 0 5 10 15miken hos alla de ämnen som ingår ibenämningen löst organiskt kväve.Ammonium från nedbrytningI syrefritt djupvatten finns höga halterav ammonium, vilket främst kommerfrån nedbrytningsprocesser av organisktmaterial. I övre vattenmassanutgör ammonium ett näringsämneför växtplankton, och tas under denproduktiva säsongen vanligen uppsom näring av dessa i samma takt somdet frisätts vid nedbrytande processerfrån bakterier och djurplankton.Nitrifikationen kräver syreDe två viktigaste processerna i kvävecykeln,nitrifikation och denitrifikation,styrs bägge direkt av vilka syreförhållandensom råder.Nitrifikationen är den bakteriellaomvandlingen av ammonium tillförst nitrit, och sedan vidare till nitrat.Omvandlingen är en oxidation somkräver syre, och därför sker den endasti miljöer där syre finns. Märkligt nogprocess, som ibland har kallats havetssjälvrenande process. Den innebär attnitrat omvandlas till kvävgas. Kvävgasär en stabil molekyl som inte ärtillgänglig för kemiska omvandlingar,med undantag för den speciellaenzymatiska process som exempelviskvävefixerande cyanobakterier har.Det innebär att denitrifikationen oftaleder till att kvävet försvinner ur havsvattnet.Nitrifikationens syreberoende ochdenitrifikationens behov av anaerobaförhållanden innebär att redoxklinen,språngskiktet där aerob och anaerobmiljö möts, är en mycket viktig zondär vi kan förvänta oss en nära kopplingmellan nitratbildning och nitratförbrukning.Fosfat läggs fast av syreFosfor är, liksom kväve, ett viktigt ämneför uppbyggnad av allt liv, från bakteriertill valar. Till skillnad från kvävehar inte fosfor någon omvandling iolika oorganiska föreningar, utan förekommersom näringsämne framför28 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetDjup (m)Gotlandsdjupet, centrala ÖstersjönBornholmsdjupet, södra Östersjön0temperatursyre fosfatsalinitetammonium nitrat50syre15nitratammoniumsvavelvätefosfat10010Närsaltskoncentration (µmol/l)förhållandet mellan syre och näringGott om syre i KattegattHur ser då förhållandena ut vad gäller kväve,fosfor och syre i våra havsområden? Någraav områdena har varit eller är problemområdeni detta avseende, och förtjänaren mer ingående beskrivning. I Kattegatthar problemen med syrebrist i bottnarnavarit betydande under 1970-och 1980-talet,men förhållandena har förbättrats underde senaste decennierna. På station Anholti öppna Kattegatt har tillgången på syre ibottenvattnet de senaste fyra åren varitrelativt god under alla årstider. Tack varegenerellt god tillgång på syre i bottenvatt­150150520020002502500 10 20 30 40 10 50 0 5 10 15 20koncentration 8 (µmol/l, syre ml/l)n Vid Gotlandsdjupet syns en tydlig effekt 6 av språngskiktet, både vad gäller syre ochnäringsämnen. Syrehalterna sjunker snabbt med ökande djup under språngskiktet. Exempletillustrerar även tydligt vikten av att mäta 4näringsämnen i hela vattenpelaren, inte bara i ytvattnet.Figuren visar vertikalprofiler från station 2 Gotlandsdjupet under februari 2008.0Bornholmsdjupet, södra Östersjön-214allt i form av den oorganiska jonen fosfat net finns relativt höga koncentrationer avfosfat812(ortofosfat). Fosfat kan i bottenvatten nitrat och nitrat i djupvattnet i detta område.sediment göras otillgängligt somammoniumnäringsämnegenom att det med järn bildar 4 ett dande nedgångar i djupvattnets syrehalter,6Under höstarna har det dock skett bety­108järn-fosfatkomplex och fälls ut. Detta vilket lett till ökade mängder av ammonium.Detta är resultat av nedbrytning av26komplex bryts dock upp vid syrebrist, då04svavelväte istället reagerar med järnet för organiskt planktonmaterial som sjunkit-22att bilda järnsulfid.ned i djupvattnet. De lägsta syrehalternaFosfat binds alltså upp i bottenvatten -4 har troligen orsakat problem för bottenlevandefisk och andra djuplevande djur.och -5 sediment 0 vid god 5 syretillgång, 10 men 15 2005 2006 2007 2008frisläpps vid syrefria Syre (ml/l) förhållanden. Dettaleder till att fosfatkoncentrationerna fluktuerari djupvatten där syreförhållandenaSödra Östersjön dynamisktskiftar. Även silikat, en viktig kiselföreningsom bygger upp skalen på kiselalger,frisläpps på liknande sätt från bottnarnavid syrefria förhållanden.Fosfat frigörs och ackumuleras i djupvattneti samband med att dött materialbryts ner. När fosfatrikt djupvatten transporterasupp till den fotiska zonen ger denny näring till plankton och cyanobakterier.koncentration (µmol/l)050100Södra Östersjön är ett dynamiskt område,som påverkas mycket av skiftande strömmarsom transporterar vatten ut och ingenom Bältområdet och Öresund. Någragånger per år förs salt och syrerikt vatten,med sitt ursprung som Skagerraks ytvatten,in i Östersjön. Då ökar syrehalten, vilketleder till en närsaltsdynamik kopplad tillsyreförhållandena. Då syre tillförs bottenvattnetbinds fosfat upp, och halten fosfatminskar i vattnet. Nitrathalten, däremot,ökar eftersom nitrifikationsprocessenkommer igång då syre tillförs. Då syretförbrukats i bottenvattnet ökar mängdenammonium och fosfat i vattnet. Syreförändringarnager alltså en kraftig dynamikmellan nitrat och ammonium i djupvattnet.Det förekommer kraftiga variationermellan år, vilket till stor del beror på attmängden av syrerikt vatten som förs in iÖstersjön varierar. Störst effekt uppnåsunder vintern om kallt och syrerikt vattenmed sitt ursprung i Nordsjön flödar in,eftersom en stor mängd syre då tillförssödra Östersjöns djupvatten.Närsaltskoncentration (µmol/l)Bornholmsdjupet, södra Östersjön14fosfat12nitratammonium108642-5 0 5 10 15Syre (ml/l)n Näringsförhållandena påverkas i höggrad av syreförhållandena. Figuren visarrelationen mellan de oorganiska näringsämnenaoch syreförhållanden i södraÖstersjön (Bornholmsdjupet) för helavattenmassan under åren 2000 till 2008.Stagnant vid GotlandsdjupetVid Gotlandsdjupet är omsättningen avdjupvatten lägre än i södra Östersjön,med vanligen flera års mellanrum mellaninflöden av syrerikt vatten. Detta ger ettstagnant bottenvatten som innehåller högahalter av svavelväte.I detta område är vattnet ned till 60meters djup väl syresatt, med en syremättnadnära 100 procent. Löst oorganisktkväve domineras här till över 90 procentav nitrat.Under 60 meters djup bildas ett språngskiktvilket leder till att syrehalten snabbtsjunker med ökande djup. I själva språngskiktetökar koncentration av nitrat. I detsyrefria djupvattnet under språngskiktetökar både fosfathalten och ammoniumhalten,medan nitrat helt saknas i det syrefriavattnet. Vid 70 meters djup har mängdenoorganiskt kväve mer än fördubblatsjämfört med ytvattnet, och mängdenoorganiskt fosfor, i form av fosfat, hartredubblats. På 80 meters djup har syretpraktiskt taget förbrukats.Exemplet från Gotlandsdjupet visar påvikten av att hela vattenpelaren studeras föratt man ska få en riktig bild av dynamikenmellan syre och näringsämnena. En storomsättningsaktivitet sker i språngskiktenmellan olika vattenmassor, och om endastytvattnet studeras kan detta ge en felaktigbild av tillgänglig näring. Shavet 200929


liv och rörelse i fria vattnetOceanografiLars Andersson, SMHI / Anna Palmbo, Umeå universitetSYREHALTER I ÖSTERSJÖNS DJUPBASSÄNGERAktivitet och dynamik i ytvattnetDet är i ytvattnet som vi har den störstadynamiken under året. Det är i detta lagersom vi har uppvärmning och avkylning,men det är också här som vi ser de störstasäsongsvariationerna i salthalt på grund avtillförsel av sötvatten från land.När det gäller näringsämnen varierarkoncentrationerna i ytvattnet under åretpå grund av biologisk aktivitet. Undervintern är temperaturskiktningen svag ochvattnet ofta homogent ner till saltsprångskiktet.När solen lyser med sin frånvaroär den biologiska aktiviteten låg. När ljusetkommer åter, temperaturen stiger och detskapas en skiktning, blir växtplankton kvari ytlagret och börjar växa till. Detta medföratt näringsämnena i ytvattnet förbrukas,och under sommaren ligger halterna påmycket låga nivåer. Näringsämnen tillförshela tiden ytlagret, dels genom att planktondör och bryts ner, dels genom tillförselfrån djupvatten och via avrinning. Dessanärsalter tas emellertid snabbt upp igen avnya plankton, och halterna i vattnet är oftaunder eller nära analysernas detektionsgräns.När man studerar förändringar inärsaltsinnehållet över längre tid användsoftast vintervärden, eftersom dessa ger ettmått på hur stor vårblomningen kan bli.Area (km 2 )600004000020000SYRESITUATIONEN I EGENTLIGA ÖSTERSJÖN≤ 2 ml per liter≤ 0 ml per liter1960 1970 1980 1990 20002 ml/L 0 ml/Ln Syresituationen i Egentliga Östersjön var, i likhet med de senaste åren, mycket dålig under2008. Bottnar med syrebrist återfanns i västra, östra, och norra Gotlandsbassängerna. I dessabassänger var 26 procent av bottenarean utsatt för svavelväte och 46 procent av låga syrehalter(mindre än 2 ml/l). Under år 2008 hade 19 procent av Egentliga Östersjöns bottnar helt syrefriaförhållanden, och 33 procent var påverkade av akut syrebrist.30havet 2009


för fakta om programmet se sidan 104.liv och rörelse i fria vattnet2008miljöÖVERVAKNINGsyrehalt (ml/l)10-10syrehalt (ml/l)Sporadiskt utbyte av djupvattenFörhållandena i djupvattnet skiljer sigmarkant från förhållandena i ytvattnet påmånga SYREHALTER sätt, bland I annat BOTTENVATTENvad gäller omsättningenav vattnet. I Västerhavet utgörs10djupvattnet av vatten från Nordsjön ochvattenomsättningen är god, speciellt i5Skagerrak. Här förekommer inga problemmed låga syrehalter. I Kattegatt kan omsättningenav djupvatten under vissa år0vara-550-5-10SYREHALTER I BOTTENVATTENBottenvikenBottenhavet1980 1990 2000BottenvikenBottenhavet1980 1990 2000begränsad och syreförhållandena varadåliga, men det brukar endast vara underen kortare period sensommar/höst.För Egentliga Östersjöns del sker utbytetmer sporadiskt. I de södra delarna skerdet oftast några vattenutbyten per år. Längrein i Egentliga Östersjön kan det dockförekomma att vattnet i djuphålorna blirkvar under många år. I de mer stagnantanorra Egentliga Östersjöncentrala Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1980 1990 2000 1980 1990 2000norra Egentliga Östersjöncentrala Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjöndelarna av Egentliga Östersjön förekommersvavelväte i stället för syre i djupvattnet.Förhållandena styrs här av inflödenoch belastning från ytvattnet. Djupvattnet 10i Bottniska viken kommer från ett mellanskikti Egentliga Östersjön, och har en relativtkort5omsättningstid.SkagerrakKattegattSkagerrakKattegatt1980 1990 2000 1980 1990 20000-510-1050-5syrehalt (ml/l)-10syrehalt (ml/l)n Det förekommer inga problem med låga syrehalter i Skagerrak. I Kattegatt kan förhållandena ibland vara dåliga, med det brukar endastvara under en kortare period under sensommar och höst. I Bottenhavets djupvatten, där en minskning av syrehalten har observerats desista åren, var syrehalten högre 2008 än 2007. I Bottenviken ligger syrehalten på höga nivåer hela året.TEMPERATUR I YTVATTENBottniska viken Bottenviken Egentliga Östersjön VästerhavetBottenhavettemperatur °C105TEMPERATUR I YTVATTENnorra och centrala Egentliga ÖstersjönSkagerraksödra Egentliga ÖstersjönKattegattBottniska viken Bottenviken Egentliga Östersjön Västerhavet1980 1990 2000 Bottenhavet 1980 1990 2000 1980 1990 20001050temperatur °Ctemperatur °Ctemperatur °C10TEMPERATUR I DJUPVATTEN10Bottniska viken Bottenviken Egentliga Östersjön Västerhavet8Bottenhavet5641980 1990 2000norra och centrala Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönSkagerrakKattegatt1980 1990 2000 1980 1990 2000norra Egentliga Östersjön2 TEMPERATUR I DJUPVATTENcentrala Egentliga ÖstersjönSkagerrak10södra Egentliga ÖstersjönKattegatt0 Bottniska viken Bottenviken Egentliga Östersjön Västerhavet8 1980 1990 Bottenhavet 20001980 1990 2000 1980 1990 2000n Från 1970 till 1990 var det stora variationer i ytvattentemperaturen i Västerhavet och Egentliga Östersjön. I Bottniska viken sjönk6temperaturen under denna period. Sedan 90-talet har temperaturen ökat i samtliga havsområden, dock mindre markant i Bottniskaviken. En del av de stora variationerna i början av tidsserien kan förklaras av att mätningarna under denna tid inte var lika jämnt fördelade4över året som de är sedan början av 90-talet, då månadsvisa mätningar infördes. Temperaturen i djupvattnet följer samma mönster som iytvattnet, dock med viss fördröjning. Detta är speciellt tydligt i stagnanta norra Egentliga bassänger. Östersjön En tydlig temperaturökning syns i alla havsområden.2centrala Egentliga ÖstersjönSkagerraksödra Egentliga ÖstersjönKattegatt0havet 2009 1980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 200010108564021008642031


liv och rörelse i fria vattnetI Östersjöns ytvatten steg salthaltenunder 1970-talet, för attsedan sjunka igen. Förändringarnaär kopplade till variationer inederbörd och avrinning.Foto: Per Bengtson/Grön idéSALTHALT30YtvattenDjupvatten30BottenvikenBottenhavetnorra Egentliga Östersjöncentrala Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönSkagerrakKattegatt202010101980 1990 20001980 1990 2000n I Västerhavets ytvatten finns inga tydliga trender i salthalten. Variationerna mellan olika år ärbetydligt större här än i övriga havsområden. Detta beror till stora delar på ett stort vattenutbytemed Nordsjön, där ett flertal olika vattenmassor förekommer. I Egentliga Östersjöns ochBottniska vikens ytvatten ser man ett cykliskt mönster. Salthalten steg under 70-talet för attsedan minska under 80- och 90-talet. Från år 2000 har salthalten åter ökat i Egentliga Östersjönmedan den i Bottniska viken i stort sett planat ut. Förändringarna i salthalt är klart koppladetill variationer i nederbörd och avrinning från land.Inte heller i djupvattnet syns några signifikanta förändringar i Västerhavet, där vattenomsättningenär god. Salthalten i Egentliga Östersjöns djupvatten styrs av inflöden och blandning.De senaste stora inflödena 1993 och 2003 syns tydligt som en snabb ökning av salthalten isödra Egentliga Östersjön. I Bottenhavets djupvatten syns samma mönster som i EgentligaÖstersjön, dock är ökningen ännu inte lika tydlig. I Bottenviken har vi en minskning i salthalten idjupvattnet sett över hela perioden.Analys av förändringar i ytvattnet är gjord för 7 havsområden,Skagerrak (medel av 6 stationer), Kattegatt (6 stn.),Öresund (1 stn.), södra Egentliga Östersjön (5 stn.), norraoch centrala Egentliga Östersjön (8 stn.), Bottenhavet (6stn.) samt Bottenviken (4 stn.). För analys av förändringari djupvattnet har ett antal enskilda stationer valts, en irespektive havsområde. Här har dock Öresund uteslutitsoch i stället redovisas centrala och norra Egentliga Östersjönför sig.I figurerna visas årsmedelvärden av temperatur, salthalt,totalfosfor och totalkväve, samt vintermedelvärden (januarifebruari)för de oorganiska närsalterna fosfat, DIN (nitrit +nitrat + ammonium). För syre i djupvattnet visas medelvärdeför samtliga månader under året.32havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetFosfathalterna ökade i Västerhavet ochEgentliga Östersjön efter år 2000. Ökningenberodde till största delen på interna processeri systemet, där fosfatrikt vatten transporteradesupp till ytlagret från djupvattnet.Foto: Jeremy Edwards/iStockphototot-P (µmol/l)1,00,80,60,4TOTALFOSFORBottniska viken Bottenviken Egentliga Östersjön VästerhavetBottenhavet1,00,80,60,4tot-P (µmol/l)0,2norra Eg. Östersjönsödra Eg. ÖstersjönSkagerrakKattegatt0,21980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000TOTALKVÄVE2020tot-N (µmol/l)15101510tot-N (µmol/l)5Bottenvikennorra Eg. ÖstersjönBottniska viken Bottenhavet Egentliga Östersjön södra Eg. Östersjön VästerhavetSkagerrakKattegatt51980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000n Under vintern när den biologiska aktiviteten är liten och mängden plankton i vattnet är låg, består totalhalterna till stor del av de oorganiskaOORGANISKT fraktionerna. Under FOSFOR våren och sommaren, när det finns mycket biologiskt material i vattnet och halterna av de oorganiska närsalternaär låga, utgörs största delen av totalhalterna av partikulärt och löst organiskt material. Variationen i totalhalter under året är relativt liten.1,5Bottniska vikenBottenvikenEgentliga Östersjön VästerhavetSkagerrakBottenhavetKattegatt1,5fosfat (µmol/l)1,00,5havet 2009norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1,00,533fosfat (µmol/l)


tot-N10 5Bottenvikennorra Eg. ÖstersjönSkagerrakBottniska viken Bottenhavet Egentliga Östersjön södra Eg. Östersjön VästerhavetKattegatt5 liv och rörelse i fria vattnetBottenvikennorra Eg. ÖstersjönSkagerrak1980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000Bottniska viken Bottenhavet Egentliga Östersjön södra Eg. Östersjön VästerhavetKattegatt5105tot-N1980 1990 2000OORGANISKT FOSFOR1980 1990 2000 1980 1990 2000fosfat (µmol/l) fosfat (µmol/l)1,51,51,01,00,50,5OORGANISKT Bottniska vikenFOSFORBottniska vikenBottenvikenBottenhavetBottenvikenBottenhavetEgentliga ÖstersjönEgentliga Östersjönnorra Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönVästerhavetVästerhavetSkagerrakKattegattSkagerrakKattegattnorra Egentliga Östersjön1980 1990 20001980 1990 20001980 1990 2000södra Egentliga Östersjönn Fosfathalterna ökade i Västerhavet och Egentliga Östersjön under 1970- och 80-talet. Halterna minskade därefter fram till år 2000, då1980 1990 20001980 1990 20001980 1990 2000koncentrationerna plötsligt steg igen. Den snabba ökningen i fosfathalter berodde inte på en större belastning från land, utan på internaprocesser i systemet, där fosfatrikt vatten transporterades upp till ytlagret från djupvattnet. Denna process noterades först i norra EgentligaÖstersjön, och därefter i de centrala delarna. Senare kom effekten också i de södra delarna samt genom transport med den baltiskaytströmmen även i Västerhavet. De senaste åren har dock halterna åter sjunkit.I Bottniska viken var dataunderlaget under början av perioden för dåligt för att möjliggöra en analys. De senare åren har halterna ökat iBottenhavet, medan halterna i Bottenviken hela tiden ligger på mycket låga nivåer. Halterna av totalfosfor visar i stort sett samma utvecklingsom fosfathalterna.1,51,51,01,00,50,5fosfat (µmol/l) fosfat (µmol/l)OORGANISKT KVÄVEOORGANISKT Bottniska vikenKVÄVEEgentliga ÖstersjönBottenvikenBottenhavetnorra Eg. Östersjönsödra Eg. ÖstersjönBottenviken norra Eg. ÖstersjönBottenhavet södra Eg. ÖstersjönVästerhavetSkagerrakKattegattSkagerrakKattegattDIN (µmol/l) DIN (µmol/l)1010550Bottniska viken1980 1990 2000Egentliga ÖstersjönVästerhavet1980 1990 2000 1980 1990 200001980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000n Liksom för fosfat steg halterna av oorganiskt kväve i Västerhavet och Egentliga Östersjön under 70- och 80-talet. Därefter har det dockvarit en kontinuerlig minskning. Detta syns mycket tydligt i Egentliga Östersjön medan mönstret inte är lika tydligt i Västerhavet. Dettaberor till stor del på vattenutbytet med Nordsjön, vilket vissa år kan föra in stora mängder kväverikt vatten till Västerhavet. Även halternaav totalkväve ökade snabbt i början av perioden, men har senare minskat eller planat ut. För Bottniska viken finns inga signifikanta förändringarKISEL i kvävekoncentrationerna. Dock verkar det som om halterna under de senaste åren är på väg nedåt.10105500DIN (µmol/l) DIN (µmol/l)silikat (µmol/l) silikat (µmol/l)4030 4020 3010 2010KISEL Bottniska viken Egentliga Östersjön norra Eg. Östersjön VästerhavetBottenvikensödra Eg. ÖstersjönBottniskaBottenhavetviken Egentliga Östersjön norra Eg. Östersjön VästerhavetBottenvikenBottenhavetsödra Eg. Östersjön1980 1990 20001980 1990 2000SkagerrakKattegattSkagerrakKattegatt1980 1990 2000 1980 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000n Silikathalterna minskade i början av perioden men har under andra halvan ökat. Nu verkar det som om koncentrationerna åter är påväg ner. Förändringarna i silikat följer till stora delar förändringarna i fosfat.4030 4020 3010 2010silikat (µmol/l) silikat (µmol/l)Analys av förändringar i ytvattnet är gjord för 7 havsområden, Skagerrak (medel av 6 stationer), Kattegatt (6 stn.), Öresund (1 stn.), södra Egentliga Östersjön (5 stn.), norra och centralaEgentliga Östersjön (8 stn.), Bottenhavet (6 stn.) samt Bottenviken (4 stn.). För analys av förändringar i djupvattnet har ett antal enskilda stationer valts, en i respektive havsområde. Här hardock Öresund uteslutits och i stället redovisas centrala och norra Egentliga Östersjön för sig.I figurerna visas årsmedelvärden av temperatur, salthalt, totalfosfor och totalkväve, samt vintermedelvärden (januari-februari) för de oorganiska närsalterna fosfat, DIN (nitrit + nitrat +ammonium). För syre i djupvattnet visas medelvärde för samtliga månader under året.34havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetDjurplankton i våra havElena Gorokhova & Lisa Kosinkova, Stockholms universitet/ Jan Albertsson, Umeå universitet/ Marie Johansen, SMHIUnder de senaste åren har insiktenom djurplanktons betydelse för havetsekosystem ökat. Dessvärre är kunskapenom detta samhälle ganska bristfällig.Inom både forskning och miljöövervakningarbetar man nu intensivt för attkomma ikapp. I denna artikel presenterasen sammanställning och jämförelseav djurplanktonsamhällena i våra hav.■ Djurplankton befinner sig mitt inäringskedjan. De speglar å ena sidanproduktiviteten hos växtplankton ochpåverkar förutsättningarna för fiskars tillväxtoch produktion. Å andra sidan påverkasdjurplanktonsamhället i hög grad avpredationstrycket från fisk, och har storinverkan på växtplanktons artsammansättningoch mängd.Brist på data ger osäker bildUnder senare år har djurplanktons nyckelpositionflera gånger kommit i fokus.Rekryteringsproblemen för gädda ochabborre i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdarmisstänks bero på att ynglen svälterihjäl i brist på djurplankton. Östersjönsövergång från ett torskdominerat till ettskarpsillsdominerat ekosystem diskuterasockså. Detta har troligen ökat predationstrycketpå djurplankton så dessa minskat,vilket i sin tur bidragit till att övergödningsproblemeni grunda vikar förvärrats.Tyvärr finns inga miljöövervakningsdatasom kan vare sig styrka eller avfärdadessa hypoteser. Både forskning om ochövervakning av djurplankton har längevarit bristfälliga, men nu görs stora insatserför att förändra sakernas tillstånd.Detta görs för att få fram faktaunderlagså att målsättningen om en ekosystembaseradförvaltning av våra havsområdenoch deras biologiska resurser ska kunnagenomföras.Utökad övervakningSedan 2007 ingår övervakning av djurplanktoni kraftigt utökad form i det nationellamiljöövervakningsprogrammet. Sjuttonstationer provtas mellan fem och tjugotvågånger per år, oftast koncentrerade tillden produktiva delen av året.I denna artikel presenteras för förstagången en sammanställning av data frånalla havsområden. Artsammansättningoch bestånd har jämförts mellan bådehavsområden och stationer belägna vidkusten respektive ute i öppet hav.ARTDIVERSITET HOS DJURPLANKTONhoppkräftorhinnkräftorhjuldjurmeroplanktonövrigao Artdiversitet av mesozooplankton imiljö övervakningsprover från 2007.Antalet djurplanktonarter blir successivthögre när man färdas från den utsötadeBottenviken i norr mot det salta Kattegatt.Inom varje bassäng är dock antalet arterrelativt konstant.Det är framför allt inom gruppen hoppkräftorsom artantalen ökar. Varken hinnkräftoreller hjuldjur uppvisar en motsvarandeökning. Även diversiteten hos meroplankton,olika larvstadier av bottenlevande djur,är betydligt större i Västerhavet.Hjuldjuret Keratellaquadrata lever avsmåpartiklar sombakterier och alger.Antalfunna arter40200BottniskavikenEgentligaÖstersjönKattegattAnalyser av djurplankton görs vanligen påganska små delprov. Mindre vanliga arterkan därmed lätt förbises, och de verkligaartantalen i bassängerna är sannolikt högreän de som erhålls från miljöövervakningensdata.Foto: Elena Gorokhova.havet 200935


liv och rörelse i fria vattnetDJURPLANKTONFÖREKOMSTI KUST OCH UTSJÖhoppkräftorhinnkräftorhjuldjurövrigamiljoner individer / m 243210B3 och B7miljoner individer / m 2j f m a m j j a s o n d43210Rånefjärden RA2j f m a m j j a s o n dB3 B7Rånefjärden RA2A5A13miljoner individer / m 243210A5 och A13j f m a m j j a s o n dmiljoner individer / m 243210Gaviksfjärden GA1j f m a m j j a s o n dGaviksfjärden GA1C14C3miljoner individer / m 243210C14 och C3j f m a m j j a s o n dmiljoner individer / m 2Askö B143210j f m a m j j a s o n dAskö B1miljoner individer / m 2Landsortsdjupet BY31Ref M1V143210j f m a m j j a s o n dAnholt ERef M1V1BY15miljoner individer / m 2miljoner individer / m 24321Landsortsdjupet BY3143210j f m a m j j a s o n dBY15miljoner individer / m 243210Anholt EBY2j f m a m j j a s o n dBY5miljoner individer / m 2432100BY2 och BY5j f m a m j j a s o n dj f m a m j j a s o n d36 havet 2009


liv och rörelse i fria vattneto Djurplanktonsamhället uppvisar tydligaskillnader mellan olika havsområden och dessaskillnader är starkast under sommarmånaderna.Totalmängderna ökar med ökande salthalt, mende högsta tätheterna uppmättes i allmänhet påkustnära stationer.Figurerna visar årscykeln för förekomst avmesozooplankton under 2007. Staplarna representerarmånadsmedelvärden, samt eventuellastandardavvikelser. Cirkeldiagrammen visar denprocentuella fördelningen av djurplanktongrupperi totalabundansen under sommaren (juniaugusti).Proverna har tagits med en håv där maskstorlekenvarit 90 –100 µm.Salthalten styr diversitetenAntalet djurplanktonarter blir successivthögre när man färdas från Bottenvikeni norr mot Kattegatt. Inom respektivebassäng är dock antalet arter vidolika stationer relativt lika. Mönstret styrshuvudsakligen av salthalten, även omnäringsstatus, födokvalitet, temperaturoch predationstryck naturligtvis ocksåpåverkar. Salthalten är dock en mycketkraftfull faktor som oftast maskerar andrafaktorers effekter.Hinnkräftor och hjuldjur utgör denstörsta andelen av djurplanktonarterna iBottenviken. Båda dessa grupper består tillövervägande delen av sötvattenslevandearter, och det är därför inte förvånande attderas andel av artantalet är speciellt stortjust här. Dessa gruppers andel minskardärefter söderut, och de utgör endast enmycket liten del i Västerhavet.Samtliga övriga grupper ökar iställeti artantal, och ofta även i relativ andel avdjurplanktonsamhället, allteftersom vattnetblir saltare. Framför allt inom gruppenhoppkräftor ökar artantalet. Detta är enhuvudsakligen marin grupp, med mångaarter representerade i normalsalta hav. IKattegatt påträffas den stora hoppkräftanCalanus finmarchius, typisk för Nordatlanten,samt en lång rad andra arter.Även artrikedomen bland meroplankton,olika larvstadier, är betydligt störrei Västerhavet. I dessa vatten tillkommermängder av larver av tagghudingar, krabboroch havsborstmaskar, grupper ocharter av bottendjur som inte alls förekommeri den utsötade Östersjön. Andra exempelpå arter som blir vanligare med ökandesalthalt längs gradienten är manteldjuren,appendicularierna. Fritillaria borealis förekommerfrån norra Egentliga Östersjönoch söderut, och får från och med södraÖstersjön sällskap av Oikopleura dioica.Därefter tillkommer också pilmaskenSagitta setosa i Kattegatt.Trots de stora salthaltsskillnadernalängs gradienten finns det vissa arter,exempelvis hoppkräftorna Acartia bifilosaoch hinnkräftan Evadne nordmannisom förekommer i samtliga områden.Det indikerar en stor spännvidd i salthaltstoleranshos dess arter. Även om antalethoppkräftarter är väsentligt större i Kattegattän i Östersjön så finns enstaka arter,som den relativt stora arten Limnocalanusmacrurus, som påträffas i Östersjön meninte i Kattegatt.Årstider påverkar beståndenI alla våra havsområden uppvisar förekomstenav djurplankton en säsongsdynamikmed ett maximum under sommaren ochett minimum under vintern, vilket är helt ienlighet med hur det brukar vara i tempererandehav. De ovan diskuterade skillnadernai förekomst förstärks ytterligare närman tittar på individtätheten för de olikadjurgrupperna under sommarmånaderna.Även totalmängderna ökar med ökandesalthalt, men tätheterna är i allmänhet somhögst på kustnära stationer.I Bottenviken dominerar hjuldjur ochhinnkräftor under juni till augusti. De kanÖstersjöns djurplanktonartern Hinnkräftorna Bosmina maritima ochEvadne nordmannii förökar sig genom jungfrufödsel,vilket innebär att de föder ungarutan föregående befruktning. Äggen mognari äggstockarna och vandrar sedan till enkammare på honans rygg där de växer tillfärdiga hinnkräftor i ministorlek. Ungarna somsedan föds är alla honor som fortsätter medjungfrufödsel. Först under hösten föds hanar,och vid parningen produceras viloägg somsjunker till botten och övervintrar. on Hoppkräftorna Centropages hamatus ochAcartia tonsa är vanliga arter i både EgentligaÖstersjön och Kattegatt. Individerna på bildenär båda honor. oAcartia tonsaBosmina maritimaEvadne nordmanniiCentropages hamatusFoto (alla): Elena Gorokhova.havet 200937


liv och rörelse i fria vattnetEn larv, så kallad nauplie,av hoppkräftan EurytemoraFoto: Elena Gorokhova.faktaVad är djurplankton?Djurplankton kallas de djur som lever i det fria vattnet, pelagialen, och som är så små ellerhar så liten simförmåga att de huvudsakligen driver med strömmarna. Plankton klassificerasofta utifrån storlek. De mest typiska grupperna i våra havsområden är hinnkräftor, hoppkräftor,hjuldjur och manteldjur. De är alla mellan 0,2 och 20 millimeter och kallas som grupp förmesozooplankton.Under vissa perioder av året, i samband med reproduktionen, finns också larver av bottenlevandedjur i vattenmassan. Musslor, snäckor, krabbor, maskar och humrar har alla etteller flera planktonlevande livsstadier för att främja artens spridning. Sådana larvstadier kallasmeroplankton, och brukar räknas in i gruppen mesozooplankton.Dessutom finns en del lite större organismer som på grund av sin storlek eller rörlighet intestrikt räknas som mesozooplankton. I våra havsområden rör det sig främst om pungräkor,maneter och kammaneter. En stor mängd plankton som är för små för att räknas till mesozooplanktonfinns också, exempelvis encelliga mikro-, nano- och picozooplankton.Mitt i näringskedjanDjurplankton kan, beroende på vilken art de tillhör, livnära sig på bakterier, alger eller andradjurplankton. Många andra djur lever också av djurplankton. Exempelvis bottenlevande djur,fiskar och till och med fåglar, som stormfågel och alkekung. Dessutom omvandlar djurplanktonsmå, långsamt sjunkande födopartiklar, som växtplankton och bakterier, till störrefekaliepaket som sedimenterar snabbt och utgör föda för bottenlevande djur och bakterier.utgöra mer än åttio procent av det totalaantalet individer. Genom sin ringa storlekoch snabba förökningstakt kan det undergynnsamma förhållanden uppstå formligapopulationsexplosioner av exempelvisKeratella och Bosmina. I Bottenhavet minskargruppernas gemensamma andel tillmellan fyrtio och sjuttio procent. I EgentligaÖstersjön minskar mängderna hjuldjuroch hinnkräftor från knappt hälften till entredjedel av alla djurplankton, med högstatätheterna i maj och juni. I Västerhavet ärandelen mindre än tre procent.Ju högre salthalten blir, desto fler bliristället hoppkräftorna i djurplanktonsamhället.Deras andel av den totala mängdenplankton ökar från tio procent i Bottniskaviken till närmare nittio procent i Västerhavet.Även larvstadier och övriga planktonorganismersom exempelvis manteldjur,ökar sin andel från en procent i norraÖstersjön till tio procent i Västerhavet.Även om de flesta djurplankton växersnabbare och har högst individtäthetunder sommaren, så förekommer andraarter, exempelvis Fritillaria borealis, rikligastunder vintern och våren. I EgentligaÖstersjön försvinner hinnkräftan Podoni augusti när vattentemperaturen blir förhög – de producerar viloägg som sjunkerner till botten och övervintrar. Arter medlåga temperaturoptima kommer sannoliktatt påverkas negativt av den temperaturökningsom förväntas i framtiden.Svårt att få en helhetsbildDjurplanktonsamhällets storlek ochsammansättning bestäms i sina huvuddragav abiotiska faktorer som salthalt ochtemperatur. Utifrån dessa variabler påverkassamhället, på grund av sin mellanställningi födoväven, av både övergödning ochfiske.Det är därför svårt att avläsa ett havsområdesmiljötillstånd enbart med hjälpav djurplanktonbestånden. Sådan kunskapär emellertid mycket värdefull vid övergripandebedömningar, där såväl fiskbeståndsom tillgång på växt- och bakterieplanktoninkluderas.Med mer kunskap om den långsiktigautvecklingen av fiskbestånd och algblomningari våra havsområden blir det dockalltmer uppenbart att enbart mätningar avdjurplanktons antal och biomassa inte ärtillräckligt.Om vi verkligen vill kunna tolka förändringari växtplankton- och fisksamhället,exempelvis förstå vad som gör att strömmingarnablir färre och magrare, måste viockså mäta djurplanktons tillväxt. Detsammagäller för att kunna förutspå konsekvenserav variationer i närsaltsnivåer ochfisksamhällets artsammansättning, demografiskastruktur och populationsstorlek.Tråkigt nog är fältundersökningar avtillväxt hos djurplankton i Östersjönsekosystem oerhört sällsynta. Det behövsomfattande forskning kring mekanismernabakom tillväxtprocesser, diversitet ochpopulationsdynamik hos djurplankton,samt analys av långtidsförändringar för attskapa förståelse för hur trofiska interaktioneroch miljöbetingelser styr den pelagiskafödoväven. S38 havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / bakterieplanktonJohan Wikner, Umeå universitet2008miljöÖVERVAKNINGBOTTENVIKENUTSJÖBOTTENHAVETKUST, ÖREFJÄRDENBOTTENHAVETUTSJÖtillväxt (µg kol / l och dag)642A13A5B3B7C1C3C14040Foto: Johan Wiknern Kultur av Flavobacterium sp. isolerad frånBottniska viken.biomassa (µg kol / l)2001990 2000 1990 2000 1990 2000n Årsmedelvärden från skiktet 0-10 meter, med 95 % konfidensintervall. För biomassavisas medelvärde för bassängen.2010Normal förekomst och tillväxtÖvervakning av bakterieplankton görs idagendast i Bottniska viken. Både bakteriernasförekomst och tillväxt har legat inom detexpertbedömda intervallet för god statuspå samtliga stationer under hela perioden.Detta tyder på att näringstillståndetoch den biologiska syreförbrukningen ärnormal i Bottniska viken.Värdena för bakterieplankton stämmerväl med förväntade skillnader i produktivitetmellan bassängerna, baserat på växt- ochmakroalgproduktion samt sötvattentillrinning.Örefjärden har den högsta bakterietillväxten.Bottenhavets utsjö ligger på57 procent av denna nivå och Bottenvikenpå 43 procent. Bottenviken har också någotlägre bakteriehalt än stationerna i Bottenhavet,som inte skiljer sig inbördes.Ingen säkerställd trend kan visas förmätperioden som helhet. Däremot hartillväxten minskat med 4,1 procent per årsedan millennieskiftet för hela Bottniskaviken. I Bottenviken minskar tillväxtenmed 6,3 procent per år för denna period.Bakterieförekomsten ökade fram till år2000 i Bottenhavets utsjö. I övrigt saknassäkerställda trender.Högre förekomst i ÖrefjärdenEn markant ökning av biomassan i Örefjärdennoterades vid millennieskiftet. Densammanfaller med en hög sötvattentillrinningtill Bottniska viken 1998, 2000och 2001. I detta kustområde har nivåndärefter legat 23 procent högre än förut.Eftersom förändringen inte har kunnatknytas till någon förändrad mänsklig aktivitetbedöms denna förändring ligga inomnaturlig variation. I Bottenhavets utsjö varmellanårsvariationen mycket stor undernågra år, men tycks de senaste åren hastabiliserats.Mellanårsvariationerna orsakas sannoliktav storskaliga faktorer, som växlandeväderförhållanden med påverkan på helanorra Skandinavien. Detta stöds av attbakterietillväxten i Bottenhavets utsjö ochkust är starkt korrelerade. Sambanden ärsäkerställda, men svagare, även för övrigakombinationer.Liknande korrelationer finns även förbiomassa, undantaget mellan Bottenvikenoch Örefjärden. Det starkare sambandetmellan utsjö- och kuststationen i Bottenhavetförklaras av det relativt snabba utbytetav vatten.BedömningsgrundernasklassgränserDåligOtillfredställandeMåttligGodHögför fakta om programmet se sidan 104.havet 200939


liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / växtplanktonSusanna Hajdu, Stockholms universitet / Ann-Turi Skjevik, SMHI / Agneta Andersson & Chatarina Karlsson, Umeå universitetEgentliga Östersjön,kust, B1, AsköEGENTLIGA ÖSTERSJÖNEgentliga Östersjön,utsjö, BY31, LandsortEgentliga ÖstersjönEn exceptionell blomning av häftalgenChrysochromulina polylepis förekom iEgentliga Östersjön under 2008. Vårblomningendominerades av denna art i samtligabassänger. I norr var den talrik nästanhela året, medan den minskade kraftigtefter vårblomningen i de centrala ochsödra bassängerna. Den bakomliggandeorsaken till blomningen är inte klarlagd,men den mycket milda vintern och vårenkan ha stimulerat utvecklingen.Vid kuststationen B1 har sommarmedelvärdenaför både klorofyll a ochbiovolym ökat betydligt i år. Ökningenberor huvudsakligen på den rikliga förekomstenav Chrysochromulina. Vattenkvalitetenklassas nu som måttlig.Biovolymen för gruppen cyanobakteriervisar fortsatt en signifikant ökandetrend på kuststationen. Det är särskiltsötvattensarten Aphanizomenon sp. somökar, troligen beroende på ökad temperaturoch minskad salthalt längs kusten.Vid utsjöstationen BY31 har ingenförändring skett. Totalvolymen är nedåtgåendeberoende på dinoflagellaternasfortsatt signifikanta minskning.VästerhavetI Västerhavet dominerar kiselalger florani stort sett hela året. Endast vid enstakatillfällen är mängden dinoflagellater ellercryptomonader större. Så var det ävenunder 2008. Häftalger, dit Chrysochromulinasp. hör, förekommer oregelbundetoch var talrika i vid kuststationen Släggö in Medelvärden för perioden juni-augusti. Förkusten finns bedömningsgrunder framtagna,men för öppet hav finns ännu inga. Här antydskustområdenas klassgränser även för utsjöstationerför att ge en fingervisning om miljöstatus.Den formella bedömningen görs fråntreåriga medelvärden för att undvika effekterfrån enstaka kortvariga blomningar.klorofyll-a (µg/l)biovolym (mm3/l)klorofyll-a (µg/l)biovolym (mm3/l)klorofyll-a (µg/l)biovolym (mm3/l)32100,80,60,40,2totaltcyanobakterierChrysochromulinatotaltdinoflagellaterChrysochromulina01990 2000 1990 2000642064232100,80,60,40,2Skagerrak, kustSläggöBottenvikenutsjö, A13VÄSTERHAVET01990 2000 1990 2000BOTTNISKA VIKENBottenhavetkust, B3 Örefjärden01990 2000 1990 2000 1990 20002010Kattegatt, utsjöAnholt E2010Bottenhavetutsjö, C3201040havet 2009


liv och rörelse i fria vattnetför fakta om programmet se sidan 104.Pelagial biologi / djurplankton2008miljöÖVERVAKNINGJan Albertsson, Umeå universitet / Elena Gorokhova,Stockholms universitet / Marie Johansen, SMHIBOTTNISKA VIKENslutet av juli. Troligen var det dock andraarter än den som dominerat i Östersjön.Vid Släggö var biovolymen lägre änförra året, och dominerades av gruppendinoflagellater, särskilt släktet Ceratium.Klorofyllvärdet, som förra året klassadestill måttligt, ligger i år inom områdetför hög status, och biovolymen har gåttfrån måttlig till god. De treåriga glidandemedelvärdena visar dock båda god status.Utsjöstationen Anholt E domineradesav kiselalger under sommaren. Omman använder bedömningsgrunderna förkust för att klassa denna station så pendlarklassningen för klorofyll mellan högoch god status, medan klassningen förbiovolym pendlar mellan god och måttligstatus.Abundans (miljoner individer /m 2 )Abundans (miljoner individer /m2)321Bottenvikenutsjö, A-stationernaBottenhavetkust, ÖrefjärdenAbundans (miljoner individer /m 2 )108642Bottenhavetutsjö, C-stationerna01990 2000 1990 2000 1990 200054321Kust, Askö B101970 1980EGENTLIGA ÖSTERSJÖN1990 20002010KATTEGATT01990 20002010Utsjö, Anholt En Totala abundansen av mesodjurplankton större än 90μm. Integrerade säsongsmedelvärden(juni-september) med standardfel. Heldragen linje visar 3-årigt löpandemedelvärde. Notera de olika skalorna.2010Bottniska vikenSamtliga tre stationer i Bottniska vikenvisade högre värden för både klorofyll ochbiovolym under sommaren 2008 jämförtmed året innan. Det beror framför allt påen mindre algblomning i augusti, beståendeav autotrofa ciliater. Den bakomliggandeorsaken är inte klarlagd, men kan eventuelltvara att hög temperatur sammanföllmed höga halter av både totalkväve ochtotalfosfor.Den ekologiska statusen i kustområdetÖrefjärden i Bottenhavet klassas nu sommåttlig för båda variablerna.Chrysochromulina-blomningen noteradesi Bottniska viken endast som enmindre ökning vid utsjöstationerna undersommaren och hösten. Däremot var deten ovanligt stor förekomst av den autotrofaciliaten Mesodinium rubrum undervårblomningen.LästipsOm Chrysochromulina-blomningen i Östersjön2007–2008, HELCOM Indicator Fact Sheetwww.havet.nu/?d=186&id=54640501Inga säkra trenderInget av de tre undersökta delområdena iBottniska viken visar några signifikantatrender i mängden djurplankton. Trenderpå minst 5 procent per år hade kunnatupptäckas i de båda längre tidsserierna. IBottenhavets utsjö, som endast undersöktssedan år 2000, hade en årlig förändringbehövt vara minst 24 procent för att detekterasi mätningarna.Vid Askö i norra Egentliga Östersjönavbröts miljöövervakningen av djurplanktoni början av 1990-talet. Prover finnsdock sparade och sedan 2007 har analyseråterupptagits. Existerande data tyder påatt mellanårsvariationen i mängden djurplanktonökar fram till 1990-talet, men detär svårt att identifiera trender innan merdata blir tillgängliga.I Västerhavet finns längre tidserierendast från Anholt E i Kattegatt. Sedan 2007tas regelbundna prover även från kustområdetSläggö och utsjöstationen Å17 sombåda ligger i Skagerrak. Provtagning vidAnholt sker normalt en gång per månadvilket ger tre till fem provtagningstillfällenper sommar säsong. På grund av att provtagningarnaär relativt få blir variationen idet insamlade materialet stort. Det är svårtatt med tillgänglig datamängd se någontydlig trend för Västerhavet.Bedömningsgrunder saknasBedömningsgrunder för djurplanktonsaknas ännu, och det är därför svårt attdra några slutsatser om miljötillståndet.Mängden djurplankton är emellertid högrei Bottenhavet än i Bottenviken och ännuhögre i norra Egentliga Östersjön. Dettaär förväntat med tanke på den allt högreproduktiviteten söderut. I Västerhavet gårmängderna upp ytterligare.Djurplanktonsamhällena bör därmedha potential att svara på förändringar inäringstillgången, men kunskapen omvad som kan anses vara naturliga mängderoch artsammansättningar av djurplanktonbehöver utvecklas för att göradjurplankton data mer användbart vidklassning av miljöstatus.havet 200941


liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / samlad bedömningJohan Wikner, Agneta Andersson & Jan Albertsson, Umeå universitet / Susanna Hajdu & Elena Gorokhova,Stockholms universitet / Ann-Turi Skjevik & Marie Johansen, SMHI2008miljöÖVERVAKNINGPLANKTON – SAMLAD TILLSTÅNDSBEDÖMNINGFoto: Ann-Turi SkjevikKiselalgen Skeletonema costatumMåttlig status alltför vanligtHela Egentliga Östersjön, Bottenhavetskust och Västerhavets utsjö håller måttligstatus om man gör en samlad tillståndsbedömningför plankton. Bedömningenbaseras på vattendirektivets princip – enunderkänd, alla underkända. Övrigaområden där undersökningar och analysgjorts får god status.Dock finns fortfarande en viss osäkerheti bedömningsgrunderna, som idagendast finns utvecklade för växtplanktonvid kusten. Osäkerheten kommer frånnaturlig variation i tid och rum, samt fråndefinitionen av referensvärden och klassgränser.Översikten visar att en förbättrad tillståndsbedömningkan utvecklas medredan pågående mätningar. Bedömningsgrundersaknas för de flesta parametrarna.En utveckling av sådana skulle naturligtvisförbättra situationen. Tills vidare kanexpertbedömningar utgöra en lösning,men det är svårt att göra en sådan, ochtillförlitligheten är oklar. Många undersökningarär inte utvärderade, antingenför att dataunderlaget är litet, eller för attpersonella resurser saknats. Den senaresituationen kan relativt lätt åtgärdas.BottenvikenBottenhavetkust utsjö kust utsjötillstånd tillstånd tillstånd tillståndPLANKTON trend – SAMLAD trend TILLSTÅNDSBEDÖMNINGtrend trendVäxtplankton biomassa e.u. b.s.b.s.Klorofyll-a e.u.Bottenviken b.s.Bottenhavet b.s.kust utsjö kust utsjöFilamentösa cyanobakterier b.s. b.s.b.s. b.s.tillstånd e.u. tillstånd e.u. tillstånd e.u. tillstånd e.u.Bakterieplankton tillväxt e.u. trend experttrendexperttrendexperttrendBakterieplankton Växtplankton biomassae.u.e.u.b.s. expert expert b.s. expertDjurplankton Klorofyll-a biomassa b.s. e.u. b.s.b.s.b.s.b.s.b.s.e.u.Filamentösa cyanobakterier b.s. b.s.b.s. b.s.Sammanvägd bedömning e.u. e.u. GODe.u.MÅTTLIG e.u. GODe.u.Bakterieplankton tillväxt e.u.expert expert expertBakterieplankton n I Bottenviken biomassa finns endast expertbedömning e.u.för bakterieplankton expert som expert visargod status i utsjön. Avsaknaden av statusbedömningar för övriga faktorer görDjurplankton biomassa b.s. b.s.b.s. b.s.även den klassning som är möjlig att e.u. utföra osäker. Organismgrupperna visarSammanvägd stabil förekomst, bedömning undantaget klorofyll-a e.u. som ökar. GOD MÅTTLIG GODOsäkerheten i tillståndsklassningen gäller även Bottenhavets utsjö. I kustområdetdäremot tillkommer bedömningsgrunder Egentliga Östersjön för växtplankton. VästerhavetDessa visar måttligstatus, vilket drar ned den samlade kust bedömningen. utsjö Samtliga kustorganismer utsjö visarstabil utveckling, utom bakterieförekomsten tillstånd tillstånd vid kusten som tillstånd ökat till en tillstånd ny nivåsedan millennieskiftet.trend trend trend trendVäxtplankton biomassaexpertexpertEgentliga Östersjön expertVästerhavet expertKlorofyll-akust utsjö kust utsjöFilamentösa cyanobakterierb.s. b.s.b.s. b.s.tillstånd tillstånd tillstånd e.u. tillstånd e.u.Dinoflagellater b.s. trend b.s. trend b.s. trend b.s. trende.u. e.u.expertexpertVäxtplankton Djurplankton biomassab.s. b.s.b.s. b.s.e.u. e.u.e.u. e.u.expertexpertKlorofyll-aSammanvägd bedömning MÅTTLIG MÅTTLIG GOD MÅTTLIGFilamentösa cyanobakterierb.s. b.s.b.s. b.s.e.u. e.u.Dinoflagellater b.s. b.s.b.s.e.u.b.s.e.u.Djurplankton biomassab.s.e.u.b.s.e.u.b.s.e.u.b.s.e.u.Sammanvägd bedömningMÅTTLIG MÅTTLIG GOD MÅTTLIGn I Egentliga Östersjön klassas tillståndet både vid kusten och i utsjön sommåttligt. Detta baseras endast på bedömningen för växtplankton, vilket begränsartillförlitligheten. Förekomsten av organismer är övervägande stabil eller minskande.Undantaget är filamentösa cyanobakterier vid kusten som ökar.Även i Västerhavet baseras statusbedömningen endast på växtplankton, vilketgör klassningen osäker. Vid kusten är statusen sammantaget god, medanväxtplanktons biomassa drar ner helhetsbedömningen till måttlig i utsjön. Deorganismer som utvärderats visar stabil förekomst.FigurförklaringSammanfattning av bedömningar för marina planktons kvalitetsfaktorer. Densammanvägda bedömningen baseras på vattendirektivets princip – en underkänd,alla underkända.Normal stil eller rena färgfält, anger att publicerade bedömningsgrunder finns fören tillförlitlig bedömning. Kursiv stil anger att expertbedömning gjorts.b.s. – bedömningsgrund saknas och ingen bedömning är möjlige.u. – ej utvärderad (bristande dataunderlag eller resurser)Pilar anger att säkerställda trender finns (se originalfigurerna på föregåendesidor. Trendanalysen har gjorts för hela tidsserien).42havet 2009


havets djuroch växterFoto: Tony Holm/azoteHavets växter berättarKattegatts bottenfauna har förändratsEkosystemansatsen i fiskförvaltningenDrivande fisklarver – en länk mellan kust och öppet havÖvervakning av havsfåglar i Östersjön


havets djur och växterHavets växter berättarJan Karlsson, Göteborgs universitet / Stefan Tobiasson, Högskolan i Kalmar/Hans Kautsky, Stockholms universitetVäxtligheten i havet ger oss viktig informationom närsaltsbelastningen ochartrikedomen i ett havsområde. Därförhar övervakningen av vegetationskläddabottnar utökats de senaste åren.■ Bottenvegetationen kring våra kusterhar generellt sett en hög ekologisk status.I stora delar av Östersjön håller tångensuccessivt på att återhämta sig efter endålig period för ett tjugotal år sedan. Men idelar av Skagerrak verkar situationen iställetbli sämre.Sedan 2007 undersöks bottenvegetationeni tre nya områden runt Sverigeskust. Ett område ligger vid Höga kusten iBottenhavet, ett i Blekinge skärgård och etttredje vid Onsalahalvön i Kattegatt.Artsammansättningen varierarDe uppgifter man får fram i övervakningsprogrammetär antalet observerade arter,deras yttäckning på olika djup samt derasmaximala djuputbredning. Utbredningenpå djupet styrs av ljusförhållandena, somi sin tur beror på mängden partiklar i vattnet.När stora, långlivade algarter som tångersätts av kortlivade, fintrådiga alger ellernär växtdjupet kryper närmare ytan, kanman anta att vattenkvaliteten i området harförsämrats. Detta är allvarligt, inte minstför att de tredimensionella miljöer somgrovvuxna alger skapar har stort ekologisktvärde som uppväxtplats och skafferiför många djurarter.Bottenvegetationens artsammansättningoch mångfald varierar stort mellan deolika havsområdena. Typiskt är att Östersjönär naturligt artfattigare än Västerhavet.I 2008 års övervakning återfannsöver 50 olika arter i Västerhavet, 25 utmedBlekingekusten, över 35 i norra EgentligaÖstersjön, runt 20 kring Gotland och 30vid Höga kusten. Variationen av antaletarter återspeglar havsområdenas blandademiljöer med skyddade, vågexponerade,mjuka och hårda bottnar.Tångens återkomst i ÖstersjönBlåstångens förekomst på djupare vattenfortsätter att öka längs den svenska ostkusten.Den förbättrade djuputbredningeni Ålands hav redovisades i förra åretsrapport och visade att tången numera gårner till cirka 9,5 meter, det vill säga sammaGaffelgrenad svamptång är en grönalg somhar invandrat till den svenska västkusten under1900-talets första hälft. På bilden, som är tagen påcirka sex meters djup, ser man även skorpbildanderöda kalkalger och den långa, snörlika brunalgensudare med påväxt av brunslick.Foto: Jan Karlsson44 havet 2009


havets djur och växterdjup som på 1940-talet. Denna ökning fråncirka 7,5 meter på 1980-talet kunde observeraspå varje enskild lokal.Även i Asköområdet har man sett enökning av blåstångens djuputbredning.Den maximala djuputbredningen har ökatfrån cirka sex meter på 1970-talet till mellansju och åtta meter idag.Långsam återhämtning i söderÅr 2008 var andra året som makrovegetationeni Blekinge undersöktes inomden nationella miljöövervakningen. Jämförman de två första åren kan det konstaterasatt täckningsgraden av flertalet alger varlägre vid den senaste undersökningen.Speciellt rödalgerna ullsläke och fjäderslick,men även blåstångens täckning påen meters djup, minskade märkbart. Dådet gäller blåstången ökade däremot täckningenpå 1,5 till 2,5 meters djup. Nära ytanökade mängden grönalger och cyanobakterier.Det rör sig dock om en annan typ avcyanobakterier än de som orsakar giftigaalgblomningar. Totalt sett har den ekologiskastatusen ökat något jämfört med denförsta mätningen.Tångens situation längs Sveriges sydkusthar försämrats kraftigt sedan den regionalaövervakningen påbörjades 1990. Försämringentros bero på ökad betning från tånggråsugganIdothea baltica. Försämringeninträffade framförallt under första halvanav 1990-talet, och främst på vågexponeradelokaler i ytterskärgården. Även om enliten förbättring har skett på några lokalerde senaste fyra åren är det långt kvar tillstången har den utbredning som den hadefram till 1994.Bra och dåligt i VästerhavetUnder 2007 startades också ett nytt provtagningsområdeutanför Onsalahalvöni norra Halland, vilket innebär att ävenKattegatt är representerat i det nationellaprogrammet. Ytterligare sex lokaler fördeladepå två nya vattenområden i Kattegattkommer att etableras under provtagningssäsongen2009.Det nya undersökningsområdet kanjämföras med områdena Saltö fjord ochMellersta Bohuslän i Skagerrak. Fördelningen,där cirka hälften av arterna ärrödalger, tio procent är grönalger ochresten brunalger, är likartad i de båda havsområdena.En slående skillnad mellan de bådahavsområdena är däremot en naturligfrånvaro av ett stortarebälte vid de exponeradelokalerna i Onsalaområdet, som harett sötare vatten än Skagerraks kustvatten.I dessa exponerade miljöer är förekomstenav fintrådiga brun- och grönalger som regellåg, men i det mer skyddade vattenområdetSaltö fjord förekommer under året lokalttäta överdrag med fintrådiga brunalger.Vegetationstäcket av den storvuxna ochkarakteristiska brunalgen skräppetare, somn Cyanobakterien Rivularia syns på bildensom prickar på stenblocket. Denna art har intemycket gemensamt med de cyanobakteriersom orsakar giftiga algblomningar.minskat i utbredning under den senastefemårsperioden, är fortfarande sparsamti Skagerrak. De tecken till återhämtning iform av en rekordstor nyrekrytering somuppmättes 2007 har endast slagit igenom ibegränsad omfattning, och då på grundaredjup. I Kattegatt är förekomsten fortsattnormal. SFoto: Hans KautskyFÖRÄNDRINGAR I ALGUTBREDNING0Västerhavet5djup (m)101520skräppetare1995 2000 2005 2010ektång karragenalg rödblad ekblading1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005djup (m)Asköområdet051015blåstång1990 1995 2000 2005 2010täckningsindexBlekingekusten40 regional övervakningnationell övervakning302010blåstång1990 1995 2000 2005 2010m I Västerhavet visar fyra av de åtta arter som ingår i bedömningsgrundenen statistiskt säkerställd grundare nedre växtgräns, vilketär oroande. Endast en art, ekblading, har en trend åt motsatt håll.De övre växtgränserna har inte förändrats lika mycket.I Asköområdet återfinns blåstången allt djupare ner, troligen beroendepå att även siktdjupet ökat. Från Blekingekusten redovisasistället mängden blåstång. Förekomsten minskade kraftigt på1990-talet och har sedan inte återhämtat sig.Medelvärden för övre (ljust grönt) respektive nedre (mörkt grönt) växtdjup. Täckningsindex motsvarar procentuell täckningsgrad multiplicerat med antal sträckmeter. Spridningsmått förVästerhavet är 95% CI och för övriga anges standarderror SE.havet 200945


havets djur och växterVegetationsklädda bottnarJan Karlsson, Göteborgs universitet / Stefan Tobiasson, Högskolan i Kalmar / Hans Kautsky, Stockholms universitet2008miljöÖVERVAKNINGFoto: Jerker Lokrantz/azoteÖstersjönDet nya undersökningsområdet vid Högakusten uppvisar hög status på växtligheten.I Asköområdet har den ekologiskastatusen länge varit hög, med ett statistisktsäkerställt ökande värde för ekologiskkvalitetskvot (EQR) sedan början på 1990-talet. År 2008 hade statusen sjunkit något,men hamnar fortfarande inom statusklassenhög.Provtagningsområdet på Gotland ärtänkt att återspegla utvecklingen i EgentligaÖstersjöns utsjöområden. Endast en lokaluppfyller kriterierna för bedömningsgrunderna,men där är statusen genomgåendehög.Även längs Blekingekusten är denekologiska statusen hög. Eftersom 2008var det andra undersökningsåret i detnationella programmet är det inte möjligtatt göra någon trendanalys. Jämför mande båda åren kan man dock konstatera atttäckningen av flertalet alger var lägre 2008än 2007. Däremot var den ekologiska statusenhögre 2008. I den översta halvmeternhar mängden grönalger och cyanobakterierökat, en utveckling som även noteradesinom den regionala övervakningen iKalmar län. Både då det gäller antalet förekommandearter och täckningsgrad dominerarannars olika rödalger, medan tångenhar svårt att återhämta förlorad mark.VästerhavetVid Onsalahalvön i Kattegatt finns förutomde nationella data för 2007 och 2008 ävenregionala data för 1997 och 2000 insamladeav länsstyrelsen i Hallands län. Det sparsammaantalet mätningar gör analysen avtrender för området osäker, men denna delav Kattegatt bedöms ha en hög ekologiskstatus.I de två vattenområdena i Skagerrakfortsätter statusen att minska, och förandra året i rad klassas statusen hos bådavattenområdena som god istället för hög.Trenden är statistiskt säkerställd, därminskningen avspeglar ett upplyft av dennedre växtgränsen hos flera algarter.Mätresultaten från det nationellaprogrammet ligger på samma statusnivåsom resultat från regionala mätningar inärliggande områden, men betydligt lägreän den mycket höga ekologiska status somuppmätts i Kosterhavets nationalpark inorra Bohuslän.Utvärdering behövsDen nationella övervakningen ger möjlighetatt dra generella slutsatser om bottenvegetationenoch därmed miljön i de olikahavsområdena. Många vattenområdenär dock mycket heterogena och uppvisaren mosaik av miljöer. Valet av mätlokalär därför kritiskt för resultatet, specielltdå antalet lokaler fortfarande är begränsat.För att öka tillförlitligheten behövsutvärdering och utveckling av provtagningsprogram,provtagningsmetoder ochtillståndsindikatorer.för fakta om programmet se sidan 105.46havet 2009


havets djur och växterEKOLOGISK STATUS VIDDE NATIONELLA ÖVERVAKNINGSSTATIONERNAEkologisk statushöggodmåttligotillfredställandedålig1Höga Kusten0,80,6n=161995 2005110,80,6n=31995 2005 1Mellersta Bohuslän0,8Saltö fjord0,6Onsalahalvön10,8n=31995 20050,80,6n=8-101995 2005Asköområdet10,80,6n=11995 2005Gotland0,6n=61995 20051Blekingekusten0,80,6n=201995 2005Statusbedömning med hjälp av ekologiskkvalitetskvot (EQR) för bottenvegetationöver tid.n= antal stationer som ingår i bedömningen.Spridningsmått för Västerhavet är 95% CI,och för övriga anges standarderror SE.havet 200947


havets djur och växterKattegatts bottenfaunahar förändratsStefan Agrenius, Göteborgs universitet / Peter Göransson, PAG MILJÖUNDERSÖKNINGARBottenfaunan i Kattegatt har minskatsåväl i artrikedom, individtäthet sombiomassa under det senaste decenniet.Särskilt tydligt är detta för lokaler iöppna havet som är belägna på störredjup än tjugofem meter. Individtäthetenoch biomassan har halverats och antaletarter har minskat med en tredjedel. Ävenför de mer kustnära grundare lokalernakan man skönja en liknande utveckling,även om förändringarna där inte ärstatistiskt signifikanta. Liknande resultatfinns från den danska delen av Kattegattoch Öresund. Det verkar som om det ärfråga om en storskalig förändring.Brissopsis lyrifera■ Kattegatts bottenfauna har förändrats.Framför allt är det små relativt kortlivadedepositionsätare, bland annat många havsborstmaskar,som har minskat både vadgäller antal arter och individer. Minskningenär extra tydlig bland kräftdjursgruppernaAmphipoda och Cumaceá. Populationerav kortlivade depositions ätare reagerarförhållandevis snabbt på förändringar inäringstillgången.De långlivade ormstjärnearterna Am ph -iura spp, uppvisar antalsmässigt relativtstabila populationer. Däremot har storlekenpå djuren minskat, och därigenombiomassan. Dessa djur kan, efter att hauppnått vuxen ålder, både minska ochöka i storlek beroende på tillgången pånäring. På de grunda lokalerna har dengenomsnittliga individvikten till och medhalverats hos könsmogna individer av A.filiformis.Samverkande faktorerOrsaken till viktminskningen är troligtvisen kombination av flera faktorer. Bottenfaunanär nära kopplad till primärproduktioneni den fria vattenmassan, eftersomdjuren livnär sig på det som når bottnarna.Foto: Peter Göransson (alla på uppslaget)Minskad primärproduktion har påvisatsi området, både av SMHI och av danskaforskare och myndigheter. Det är dockinte troligt att de uppmätta minskningarnai närsaltshalter och primärproduktionensamma skulle kunna vara orsak tillde dramatiska förändringarna. Även enhöjning av temperaturen i Kattegatt ochett ökat utflöde från Östersjön, orsakat avklimatförändringar, kan ha bidragit. Dessabåda processer förstärker skiktningenmellan ytvatten och djupvatten, och ettkraftigare språngskikt minskar utbytetmellan vattenmassorna i båda riktningar.Dels försvårar det för dött organiskt materialatt nå bottnarna, dels försvårar detför de närsalter som finns i bottenvattnetatt recirkuleras till ytligare vattenmassor.Temperaturhöjningen i sig förskjuter arternasutbredningområden, och leder till attindividerna av många arter blir mindre.Under senare år har problemet medfaktaSkiktat vatten i KattegattKattegatt kan betraktas som ett blandningsområdedär bräckt Östersjövattensom rinner ut genom de danska sunden,möter och blandar sig med vattenmed marin salthalt från Skagerrakoch Nordsjön. Det bräckta och lättareÖstersjövattnet blandar sig successivtmed det saltare djupvattnet och rinnernorrut längs svenska västkusten i denså kallade Baltiska ytströmmen. Dettamedför att Kattegatt har en skiktad vattenmassamed ett kraftigt utvecklat salthaltssprångskiktpå svenska sidan. Pådanska sidan finns stora områden somär för grunda för att ett språngskikt skakunna utvecklas.48 havet 2009


havets djur och växterhavens försurning rönt stor uppmärksamhet.Forskningen inom området är ännu isin linda, men man befarar att effekterna iförsta hand kommer att drabba arter sombildar olika former av kalkskelett, exempelvismollusker och tagghudingar, ditormstjärnorna hör. Ett minskat pH ledertill ökad metabolism hos vissa tagghudingar,åtminstone för larvstadierna. Om ävenvuxna individer påverkas borde det kunnage en stresseffekt, med minskad storleksom följd.Skiktade vatten påverkar faunanFaunans struktur, det vill säga vilka artersom finns och i vilka proportioner de förekommer,påverkas i hög grad av djupet, ochdärmed av närheten till Baltiska ytströmmen.Det är en skarp gräns i faunans strukturvid tjugofem meters djup, både vadgäller antal individer inom varje art ocharternas biomassa.Generellt sett är suspensionsätandearter vanligare på de grundare lokalerna.På de djupare lokalerna utgör djur somlivnär sig på deponerat material en störreandel av faunan. Det är betydligt fler arterfrån djupen som aldrig förekommer pågrunt vatten än tvärt om. Hos tagghudingar,som är en utpräglat marin grupp, förekommerexempelvis aldrig den grävandesjöborren Brissopsis lyrifera eller dendepositionsätande ormstjärnan Amphiurachiajei på grunt vatten. Dess nära släktingAmphiura filiformis är en art som dominerarbåde på de djupa och grunda lokalerna.På de grunda lokalerna finns denofta tillsammans med sjöborrar av släktetPROVTAGNING BOTTENFAUNAVÄSTKUSTENNationell miljöövervakningHallands kustkontrollprogramn Inom den nationella och regionala miljöövervakningen tas prover av bottenfaunan på tjugoenlokaler längs den svenska Kattegattkusten. Lokalerna ligger på djup från sexton till sjuttiosju meter.Mörkare färg anger djupare områden.Echinocardium. Den danske pionjärenC. G. J. Petersen benämnde dessa djupliggandebottenmiljöer för Brissopsis-chiajeisamhällen,och de grundare miljöerna förEchinocardium-filiformis-samhällen redani början av 1900-talet.Variationen mellan olika prov är stor.Antalet arter varierar mellan tio och fyrtio,och antalet individer mellan fyrtio ochtrehundra. Även om det är stor variationmellan de enskilda lokalerna så är det ingenskillnad vare sig i medeltal av antal arterAmphiura chiajeiAmphiura filiformishavet 200949


havets djur och växterKATTEGATTS BOTTENFAUNAIndividantalBiomassaGrundare områdenDjupare områdeneller av antalet individer mellan gruppendjupa lokaler jämfört med gruppen grundalokaler. Den totala biomassan av alla individeri ett prov är i medeltal högre bland degrundare lokalerna än de djupare. Dennaskillnad är dock inte på något sätt statistisktsignifikant, och beror framför alltpå förekomsten av stora exemplar av denmycket långlivade islandsmusslan Arcticaislandica i några prov. Den förekommeraldrig på de djupare lokalerna.n Faunans struktur påverkas i hög grad av djupet de ligger på. Vid tjugofemmeters djup finns en skarp gräns vad gäller antal individer inom varjeart, individtäthet och arternas biomassa. Figuren visar resultat av multivariatanalys,där punkter som ligger nära varandra är lika med avseende påfaunans struktur.Antal arterIndividtäthet (individer/m 2 )biomassa (g/m 2 )3530252020001500100050012010080604020Utveckling från 1998 till 2008Djup 20-25 mDjupare än 25 m2000 2005 2000 2005n Bottenfaunan i Kattegatt har minskat under det senaste decenniet. Påde djupare liggande lokalerna har individtätheten och biomassan halverats,och antalet arter har minskat med en tredjedel.Djupa lokalerGrunda lokaler3530252020001500100050012010080604020Antal arterIndividtäthet (individer/m 2 )biomassa (g/m 2 )År 1998År 2008n Kattegatts fauna har förändrats. I figuren jämförs faunan år 2008 medår 1998 med hjälp av multivariatanalys. Analysen bygger på vilka arter somförekommer och i vilka proportioner de förekommer. På både grundare ochdjupare belägna lokaler har förändringar skett under tioårsperioden.Salthalten påverkar storlekenMusslan Mysella bidentata lever ofta tillsammansmed A. filiformis, och snyltarpå de näringspartiklar som den fångar.Antalet musslor som lever associerademed ormstjärnorna varierar kraftigt både itid och rum, beroende på näringstillgången.Trots att A. filiformis är lika vanlig pådjupa som grunda områden så är antaletmusslor cirka tio gånger fler på de grundalokalerna jämfört med de djupa. Detta kanses som ett resultat av att tillgången påfärskt organiskt material är större ovanförsprångskiktet än under. Trots dettablir individerna av ormstjärnor aldrig likastora i grunda områden som på större djup,utan den genomsnittliga vikten är endasten tredjedel. Troligen är det salthalten sompåverkar storleken. Marina arter blir oftamindre när de utsätts för lägre salthalt,vilket sill och blåmussla i Östersjön är merkända exempel på. SfaktaSuspensionsätareeller depositionsätare?Hur bottendjuren samlar näring styrs tillstor del av den hydrografiska miljön. Eftersomhydrografin är starkt föränderligi både tid och rum kan många arter anpassasig och förändra hur de fångar födanefter olika förhållanden. Ett exempelpå detta är A. filiformis, som kan livnärasig både på suspenderat material i vattenmassanstrax ovanför sedimentytanoch på näring från själva botten. A. filiformisär också en art som är mycketvanlig, och ofta dominerande på djupmellan femton och hundrafemtio meter iKattegatt och Skagerrak. Den betraktasofta som en nyckelart i bottendjurssamhälleteftersom den förutom att påverkaden övriga faunan även genom sin aktivitetstarkt bidrar till sedimentets omblandningoch syresättning.50 havet 2009


havets djur och växterMakrofauna mjukbottenför fakta om programmet se sidan 105.Stefan Agrenius, Göteborgs universitet / Jan Albertsson, Umeå universitet / Hans Cederwall,Stockholms universitet / Marina Magnusson, Marine Monitoring AB2008miljöÖVERVAKNINGBedömning grundat på indexMiljötillståndet på marina sedimentbottnarbedöms med hjälp av Benthic QualityIndex (BQI). Den grundläggande idén förbedömningen är att en ostörd miljö förväntasha en fauna med hög diversitet, medanen störd miljö förväntas ha låg diversitet.Bedömningen baseras på proportionenmellan känsliga och tåliga individer,totalt antal taxa och totalt antal individer.I Bottniska viken och Egentliga Östersjön,med sina relativt artfattiga samhällen,styrs statusen nästan enbart av förhållandetmellan känsliga och tåliga arter. Härspelar svängningar i bestånden av de bådavitmärlearterna, Monoporeia affinis ochPontoporeia femorata, en avgörande rollför bedömningen. Dessa båda arter ansesvara mycket känsliga för miljöpåverkan.För västkustens mer artrika bottensamhällenär förhållandena vanligen mer komplicerade,och bedömningen baseras ofta påflera faktorer. Populationssvängningar hosenskilda arter är här inte lika avgörande.Bottniska vikenFlertalet områden har fått samma statusklassning2008 som året innan. De flestautsjöområden har god status. Kustnäraområden håller dock i de flesta fall endastmåttlig status. Den lägre statusen närakusten är i huvudsak ett resultat av kraftiganedgångar i bestånden av den tidigaredominerande vitmärlan M. affinis kringmillenieskiftet. Arten har knappast återhämtatsig alls i de kustnära områdena. IRånefjärden längst i norr har vitmärlantill och med försvunnit helt, och områdethåller dålig status.Utanför Höga kusten och i Norrbyområdethar statusen försämrats från godtill måttlig. Orsaken är en viss nedgångför vitmärlan, och framför allt en kraftigökning av antalet havsborstmaskar av släktetMarenzelleria. Det är en nyligen invandradart som påträffades i Bottenhavet förförsta gången i mitten av 1990-talet. NärMarenzelleria tar över dominansen på tidigarevitmärledominerade bottnar påverkasklassningen kraftigt eftersom dessa bedömsvara tåligare än vitmärlan. Även de två nyan Den för svenska vatten nya krabban Goneplax rhomboides, funnen på femtio meters djuputanför Lysekil. Krabban lever nedgrävd i sandiga sediment. Den har normalt en sydlig utbredning,från Engelska öarna till Sydafrika samt Medelhavet.kustområdena kring Öregrund och Gräsö isödra Bottenhavet, som från och med 2008ingår i övervakningsprogrammet, hållermåttlig status. Områdena domineras ihuvudsak av Marenzelleria.På utsjölokalerna skedde liknandenedgångar i vitmärlebestånden kringmillenieskiftet som i kustområdena.Minskningen var dock inte lika kraftig,och återhämtningen har dessutom gått litebättre i dessa områden.Egentliga ÖstersjönLiksom år 2007 uppvisar de flesta områdengod status. Miljöstatusen har minskat i likamånga områden som den har ökat. Minskningaroch ökningar är spridda längs kuststräckan.Det är således inte frågan omnågra storskaliga förändringar.Utanför Stockholms skärgård har statusenförsämrats från god till måttlig. Dettotala antalet individer har minskat tillhälften, och vitmärlan M. affinis har minskatmed hela nittio procent. I Askö-Landsortsområdet,som tidigare varit utsatt fören långsamt nedåtgående trend sedanmitten av 1970-talet, har utvecklingen varitden rakt motsatta. Det totala antalet individeri området hade i stort sett fördubblats.Den marina vitmärlan P. femorata har ökatsamtidigt som östersjömusslan Macomabalthica och blåmusslan Mytilus edulis harminskat under senare år.Även i Östergötlands skärgård gårutvecklingen åt olika håll i olika områden.I Sankt Anna skärgård har det sketten kraftig förbättring, och statusen ärgod. Förklaringen är en kraftig ökning avantalet vitmärlor samtidigt som de föroreningståligaöstersjömusslorna och demycket föroreningståliga fjädermygglarvernaChironomidae har minskat i antal.Utvecklingen har varit den rakt motsattai Gryts skärgård, med kraftigt minskandevitmärlepopulationer, vilket visar att orsakernatill populationssvängningarna är avganska lokal karaktär.I norra Kalmarsund, vid Misterhult, ärmiljöstatusen lägre än i fjol, beroende påfärre antal arter och att mängden vitmärlorhar minskat. Några av de djupare lokalernahar här drabbats av syrebrist, och vid enlokal saknades fauna helt och hållet. Trotsdetta håller området som helhet en godFoto: Matz Berggrenhavet 200951


havets djur och växterSTATUS FÖR BOTTENDJURSAMHÄLLET 2008Ekologisk statushöggodmåttligotillfredställandedåligRånefjärdenStatus för stationer och områdendär provtagning utförs inom löpandemiljöövervakningsprogram och klassningkunnat göras. Cirklar anger att områdenaär klassade enligt bedömningsgrundenför mjukbottenfauna. Kvadrater angerklassning av stationer enligt expertbedömning,eftersom provtagningsprogrammeni dessa områden ännuinte hunnit anpassas till de nya bedömningsgrunderna.I denna grupp ingårockså sex områden där undersökningarnautförts med sedimentprofilkamera,en metod som är föreslagen att ingå ibedömningsgrunderna.SöderhamnNorrbynÖregrund och GräsöAsköGullmarsfjordenKoljefjordenSankt AnnaGryts skärgårdMisterhultLaholmsbuktenFoto: Matz Berggrenn Gråsuggan Pseudione cf. Borealis är en parasitav ordningen Epicarida, funnen på flera lokaler längsBohuskusten vid 2008 års provtagning. Den leveri gälhålan hos det grävande kräftdjuret Callianassasubterranea. Exemplaret på bilden är en hona med enliten hane sittande på bakkroppen. Arten har tidigarehittats i södra Nordsjön, men inte i Sverige.52 havet 2009


havets djur och växterGAVIK/EDSÄTTERFJÄRDENNORRBYOMRÅDETI Höga kusten- och Norrbyområdeti Bottniska vikenhar miljöstatusen försämratsjämfört med i fjol.BQI108642BQI1086421995 2000 20051985 1990 1995 2000 2005ASKÖOMRÅDETAsköområdet har underen längre tid visat en sjunkandetrend i miljöstatusen,men de senaste åren hartrenden brutits.BQI1086421970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Kattegatts utsjöområdenhar visat sjunkande miljöstatus.Även Skagerrakskust- och skärgårdslokalervisar sjunkande trend,medan miljöstatusen iSkagerraks utsjöområdenär oförändrat god.BQIVÄSTKUSTEN14Skagerrak131211KattegattKustHav2002 2004 2006 20082004 2006 2008miljöstatus. Bedömningen överensstämmermed den som görs inom Kalmar länsprogram för recipientkontroll. Blekingeskärgård håller god status, och även härstämmer bedömningen väl med den somgörs inom länets program för recipientkontroll.Alla provtagningsområden runt Got ­land håller god status. För Fårösunds delinnebär det en förbättring jämfört medtidigare.VästkustenKattegatt håller, med få undantag, endastmåttlig status. Till skillnad mot övrigasvenska havsområden är det framförallt iöppna havet som de största förändringarnaskett. Här håller samtliga lokaler som tidigarehöll god status, efter flera års utarmningav faunan nu endast måttlig status.Utarmningen beror på att såväl antaletindivider som antalet arter har minskat,och att faunan, nu i högre utsträckningbestår av långlivade arter som klassas sommindre känsliga för miljöstörningar.De flesta lokalerna längs Hallandskustenoch i Göteborgs skärgård håller, somtidigare år, endast måttlig status. Två lokalerutanför Onsalahalvön håller dock godstatus.Tillståndet för Kattegatts fjordar ochvikar är oförändrat sedan förra året. Dessaområden är påverkade av såväl storskaligasom lokala faktorer, och drabbas vissa år avsyrebrist. I den innersta, skyddade delen avKungsbackafjorden är statusen otillfredsställande.I Laholmsbukten, som tidigarehar varit utsatt för syrebrist, är statusenmåttlig. I Skälderviken och norra Öresund,som endast provtas med sedimentprofilkamera,är statusen god.I Skagerraks öppna hav är statusen fortsattgod. Bland kust- och skärgårdslokalerär dock trenden nedåtgående, och idag ärdet endast tre lokaler som håller god status.Här är det inte fråga om någon förskjutningi proportionen mellan känsligare och tåligarearter, utan den nedåtgående trendenberor på att antalet individer och, framförallt, det totala antalet arter minskar.Det är stora skillnader i miljösituationenbland lokalerna i innerskärgård ochfjordar. Gullmarsfjordens djuphåla har fåttsänkt status från hög till måttlig, beroendepå en långvarig period med låga syrevärdenunder vintern 2007/2008. Fjordensinre delar håller dock fortsatt hög status.I övrigt håller fjordarna innanför Orustoch Tjörn måttlig status. Detta beror blandannat på ökad förekomst av den opportunistiskahavsborstmasken Scalibregmainflatum, vilken är vanlig i störda miljöeroch därför har lågt känslighetsvärde.Koljöfjorden, som har flera trösklar, hållerotillfredsställande status. Fjorden saknarhelt fauna i sina djupare delar.Av de cirka 280 olika arter som samladesin i 2008 års provtagning hittades tvåkräftdjursarter, med normalt sett sydligareutbredning, som aldrig tidigare påträffats isvenska vatten.havet 2009 53


havets djur och växterEkosystemansatseni fiskförvaltningenJohan Modin, FiskeriverketFörvaltningen av fisk i havet har traditionelltgrundats på att enskilda beståndhar bedömts var för sig. Idag vet manatt alla delar i ett ekosystem påverkarvarandra, och för att kunna bedöma ochförvalta ett fiskbestånd krävs att man användersig av en ekosystemansats. Hurdetta ska göras är dessvärre inte heltklart. Att visa att det skett en förändringi ekosystemet är inget problem, menatt visa vad som orsakat förändringenär svårare. För forskare gäller det nu attskapa ett pragmatiskt underlag som kananvändas för att ge oss en ekosystembaseradfiskeförvaltning.faktaEkosystemansatsenDet saknas en allmänt accepterad definitionav vad ekosystemansatsen innebär.Termen används vanligen för att indikerahänsyn till naturen. I allmänhet anges attmålet är att främja mänsklig nytta genomhållbara ekosystem. Enligt EUs gemensammafiskeripolitik skall ekosystemansatsenvara ett medel för att gynnahållbar utveckling av miljö, social rättvisaoch ekonomisk välgång. Konventionenom biologisk mångfald är tydligare, ochdefinierar ekosystemansats en som enstrategi för en integrerad förvaltning avland, vatten och levande tillgångar somfrämjar bevarande och hållbart nyttjandepå ett rättvist sätt. Även om begreppetaccepteras av både fiskare, forskare ochförvaltare krävs en tydligare specifikationsom kan användas vid bedömningar avfiskbestånd och ekosystem.■ Internationella Havsforskningsrådet,som ger råd om fiskbeståndens status, harunder mer än två decennier varnat för attdagens höga fiskekapacitet inte är ekologiskthållbar. Idag fiskar alltför mångafiskebåtar på krympande bestånd. Situationenär alarmerande, och både förvaltareoch fiskare har aviserat kraftfulla åtgärderför att förhindra en biologisk kollaps avfrämst bottenlevande fiskbestånd.Samtidigt har forskning visat att fisketockså påverkar havens ekosystem. Effektivtfiske med stora trålar eller snörpvadarminskar förekomsten av större matfiskar,och man tvingas fiska efter allt mer småväxtaarter. En känd forskare, Daniel Pauly, harbeskrivit processen som att behöva fiskaallt längre ner i födokedjan, ”fishing downthe foodweb”. När vi igår fångade tonfiskoch stor torsk kommer vi imorgon att fiskaefter maneter. Det är ett skräckscenariosom manar till en bättre förvaltning av fiskoch fiske.Upp och ner i näringskedjanDet är uppenbart att ekologiska sambandär viktiga. En hörnsten i ekologisk teori äratt energi slussas genom näringskedjor frånmånga små till få stora organismer. Redanunder 1960-talet beskrevs näringspyramideri Östersjön och Nordsjön för att visahur produktionen av växtplankton styrdeförekomsten av organismer högre upp inäringskedjan – ett förlopp som kallasbottom up-reglering. Senare forskning harockså kunnat visa det omvända, det villsäga top down-reglering, där toppredatorerpåverkar den biologiska produktionenlängre ned i näringskedjan. Exempel påsådana kaskadförändringar är överfiske avtorsk i Östersjön som har bidragit till enökande mängd skarpsill. Skarpsillen äterupp djurplankton, vilket i sin tur resulterari mer algblomningar.Även om dagens forskning om havensekosystem har kommit långt, är det svårtatt omsätta dessa resultat i praktisk fiskeriförvaltning.Indikatorer visar förändringEtt sätt att illustrera ekologiska förändringarär att använda sig av indikatorersom beskriver tillstånd hos ekosystem ellersamhällen. Ekologiska indikatorer för fisksamhällenkan grovt indelas i tre grupper:• Storleksbaserade indikatorer som beskriverfisksamhällens struktur, det vill sägahur många små organismer det finns54 havet 2009


havets djur och växterEXEMPEL PÅ INDIKATORERStorleksfördelninglutningsindex-2-6-10-14västra ÖstersjönKattegatt-1819751985 1995 2005i förhållande till antal stora. Förändringaröver tid kan vara både negativaoch positiva. Ett exempel är en minskadandel stor och gammal torsk i Kattegattpå grund av överfiske. Ett annat exempelär ökad förekomst av stor gös somhar gynnats av eutrofiering i Östersjönsnorra kustområden.• Trofiska indikatorer som beskriver fisksamhällensfunktion och interaktioner.Indikatorerna skall representera energiomsättningoch födoväv, och kunnaanvändas för att skatta mängden fiskfödaeller andelen rovfiskar i ett ekosystem.Ett exempel är minskningen avstora rovfiskar som tonfisk och svärdfiski världshaven.Foto: iStockphoto• Diversitetsindikatorer som beskriverfisksamhällens mångfald. Ett enkeltmått på mångfald är antal arter. Ettexempel är betydelsen av salthalt förfiskars utbredning. Det finns betydligtfärre arter i Östersjön än längs västkusten.Ett problem med dessa indikatorer är attdet inte alltid är uppenbart vad de representerareller vad som är orsaken till eneventuell förändring. Betyder en minskningav storleksfördelningen i ett ekosystematt mängden små organismer har ökatpå grund av förändrat klimat? Eller betyderdet att andelen stora organismer harminskat på grund av fiske? Indikatorer kananvändas för att påvisa förändringar, menför att bestämma orsaken till förändringarnakrävs ytterligare studier.Trafikljus visar regimskiftenEtt tydligare sätt att beskriva förändringarär så kallade traffic light plots. Utvecklingenav varje art eller miljöparameter representerasgenom färgkoder, där en färg representerarhöga tätheter och en annan färgrepresenterar låga tätheter. Illustrationenger en uppfattning av förändringar övertid, men kan inte heller ge någon förklaringpå vad som orsakar förändringarna.Metoden har använts för att identifierastorskaliga regimskiften, oavsett om deberor på mänsklig eller naturlig påverkan.Ett exempel på regimskifte är kollapsenav torskbeståndet utanför Kanada underslutet av 1980-talet. Ett annat är Östersjön,där ett säldominerat ekosystem ersattes avett torskdominerat under första hälften av1900-talet.Forskare har genom samarbete inomInternationella Havsforskningsrådet sam-trofiskt indexantal artern Exempel på storleksbaseradindikator. Blå punkter visar storleksindexför 15 –100 cm långa fiskar iKattegatt 1972 –2008. Gröna visarstorleksindex för 20 –100 cm långafiskar i västra Östersjön 1991 – 2008.Lägre index efter 1984 i Kattegatt ochefter 2004 i Östersjön visar att andelenstora fiskar har minskat. Linjernaanger medianvärdet.3,53,12,7604020Trofisk nivån Exempel på indikator för fisksamhällensfunktion. Beräknat trofisktindex (median) för fisk i olika havsområden1990 – 2008. Högre index indikerarhögre nivå i näringskedjan. Härvisar resultaten att det finns en störreandel rovfiskar i Västerhavet jämförtmed Östersjön. Felstaplar anger 95percentil.Antal artern Exempel på diversitetsindikator.Antal observerade fiskarter (median)är större i Västerhavet jämfört medÖstersjön 1990 – 2008. Endastarter som observerats mer än 5 århar inkluderats. Felstaplar anger 95percentil.Data från forskningsfartyget Argos.SkagerrakKattegattÖresundSV ÖstersjönV ÖstersjönSkagerrakKattegattÖresundSV ÖstersjönV Östersjönhavet 200955


havets djur och växterTRAFFIC LIGHT PLOTProvtagningsårHoppkräfta Acartia vårHoppkräfta Temora vårTorsk medelviktDinoflagellater vår BornholmDjuptemperatur sommar BornholmSkarpsill lekbiomassaDiatomeer vår BornholmSill fiskeridödlighetDjuptemperatur vår BornholmLufttryck ÖstersjöindexKlorofyll A vår BornholmTorsk fiskeridödlighetBlågröna alger vår BornholmSkarpsill rekryteringFosfor djupvatten sommar BornholmSkarpsill fiskeridödlighetHoppkräfta Acartia sommarFosfor ytvatten vinter BornholmKväve ytvatten vinter BornholmSyrehalt BornholmBlågröna alger sommar BornholmSkarpsill medelviktKlorofyll A sommar BornholmMax istäckning ÖstersjönHoppkräfta Pseudocalanus vårSill rekryteringSalthalt ytan BornholmHoppkräfta Pseudocalanus sommarSill medelviktTorsk lekbiomassaSill lekbiomassaTorsk rekrytering74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07n Traffic light plot av ekologiska data från centrala Östersjön 1974-2007. Färgkoderna uttrycks per tidsserie och anger relativa värden, där röttmotsvarar höga värden och grönt motsvarar låga värden. Tomma rutor anger avsaknad av observationer. De olika parametrarna är sorterade efterresultat från en statistisk analys med ökande värden i övre delen av tabellen och minskande värden i botten av tabellen. Tidsserier som ligger näravarandra samvarierar, exempelvis torskbiomassa och hoppkräftan Pseudocalanus medan tidsserier som ligger långt ifrån varandra varierar i motsattriktning, exempelvis torskbiomassa och skarpsillsbiomassa. Modifierad efter ICES 2009.man ställt data och utvecklat ekosystemmodellerför både Östersjön och andrahavsområden. En målsättning är att bättreförstå och förutsäga förändringar. En annanär att ge underlag för en ekosystembaseradrådgivning till fisket. Östersjögruppen harstuderat sju olika havsområden i Östersjön,från Öresund i söder till Bottenvikeni norr. Omfattningen av grunddataoch tidsserier varierar. Data från centralaÖstersjön är mest omfattande och täckerperioden 1974–2007 med 60 olika parametrar,allt från fysiska som klimatfaktorer,hydrografi och näringsämnen, till biologiskasom förekomst av plankton och fiskoch inte minst mänsklig påverkan i formav fiske.Skapa enkla modellerResultaten kan användas för att identifieraviktiga ekologiska samband, och därmedskapa en enkel modell för en ekosystemansatsi fiskeriförvaltningen. Vi vet sedantidigare att omfattningen av syrefriaområden i Östersjön har betydelse förtorsk, liksom att högre temperatur gynnarskarpsill. Resultaten visar också att salthalt,temperatur och i viss mån syrehaltstyr tillgången på olika slags hoppkräftor– en viktig födoresurs för fiskar. Vissatyper av hoppkräftor gynnar uppväxandetorsk, samma och andra typer gynnar ochpåverkas av skarpsill. Preliminära studierantyder att denna kombination av bottomup- och top down-processer kan speglasgenom ett övervakningsprogram i utsjön.Årliga avvikelser i hydrografi och skattningarav födokonkurrens mellan fiskarterkan därför användas som ett varningsindexför förändringar i fiskförekomst. Menen viss försiktighet måste iakttas. Aktuellforskning visar nämligen att mängdenhoppkräftor i Östersjön idag regleras av ettstort skarpsillbestånd snarare än som tidigareav mängden växtplankton. Top downregleringhar ersatt en bottom up-regleringav fiskföda. Dessa insikter måste omsättasi praktisk rådgivning för en hållbar exploateringav våra hav. Man måste skapa ettpragmatiskt underlag för en ekosystembaseradfiskeriförvaltning.Vi måste ageraFortsatt forskning om Östersjöns ekosystembehövs för att bättre förstå hur systemetfungerar, och för att bättre kunna förutsägaekologiska förändringar som kan orsakasav fiske, övergödning, klimat, hydrografi,etc. Samtidigt är förvaltare i akut behovav biologisk rådgivning för att redan idagsäkra en hållbar exploatering av haven. Vimåste agera med den kunskap som vi har –men vi behöver också öka vår kunskap föratt förbättra den biologiska rådgivningen.SLästipsCasini M et al., 2009. Trophic cascades promotethreshold-like shifts in pelagic marine ecosystems.Proceedings of the National Academy of Sciences,USA 106:197-202.ICES 2009. Report of the ICES/HELCOMWorking Group on Integrated Assessments of theBaltic Sea (WGIAB), 16–20 March 2009, Rostock,Germany. ICES CM 2009/BCC:02Fiskeriverket 2009. Samordning av nationellafiskövervakningsprogram i hav och kust. PM tillNaturvårdsverket. Fiskeriverkets KustlaboratoriumDnr 12-142-08Pauly D och MaClean J, 2003. In a Perfect Ocean –The State of Fisheries and Ecosystems in the NorthAtlantic Ocean. Island Press, WashingtonÖsterblom H et al., 2007. Human-induced trophiccascades and ecological regime shifts in the BalticSea. Ecosystems 10: 877-88956 havet 2009


havets djur och växterKustfisk beståndför fakta om programmet se sidan 109.2008miljöÖVERVAKNINGJens Olsson och Kerstin Söderberg, FiskeriverketVar är siken?Siken trivs i kalla vatten. Den påträffasbåde i sjöar och längs hela vår ostkust, samtlängs västkusten i anslutning till sötvatten.Den är en viktig komponent i det kustnäraekosystemet, och är betydelsefull för bådefritids- och yrkesfisket. Yrkesfiskets fångsterav sik har minskat i Östersjön, framförallti Bottniska viken. I Egentliga Östersjönhar fångsterna varit relativt stabilasedan slutet av 1990-talet.Fiskeriverket utför i dagsläget ingariktade provfisken mot sik, men artenförekommer bland annat i fångsterna frånde nationella provfiskeområdena. VidHolmön i Bottenviken är mängden fångadsik i provfisket idag endast sex procent avvad den var under början av 1990-talet.Utvecklingen i provfisket följer alltså den viser i yrkesfisket, vilket betyder att nedgångeni yrkesfiskets fångster sannolikt inte ärorsakad av ett minskat yrkesutövande. IEgentliga Östersjön verkar situationenvara en annan. Mängden fångad sik i provfisketi såväl Kvädöfjärden som vid Musköhar ökat under tidsperioden. Detta antyderstabila eller svagt ökande bestånd av sik iEgentliga Östersjön.Vad skillnaden i beståndsutvecklingenberor på är för tidigt att uttala sig om.Möjliga orsaker till nedgången i Bottenvikenskulle dock kunna vara förändradetemperatur- och isförhållanden, samtstrukturella förändringar i det kustnäraekosystemet. En bidragande orsak skulleäven kunna vara en växande sälstam ellerett förändrat beteende hos sälarna. Sälenanses kunna ha stora effekter på sikensfångstbarhet i såväl provfiske som i yrkesfiske.Sälen både skrämmer bort fisken ochäter upp den fisk som fångats i näten.Abborren växer fortVattentemperaturen under provfisket 2008i flertalet områden, var relativt låg, vilketresulterade i måttliga fångster av abborre.Den individuella tillväxten, mätt somabborrens längd vid tre års ålder, är dockfortfarande hög. Den har utvecklats på ettlikartat sätt vid Holmön i Bottenviken ochi Kvädöfjärden i Egentliga Östersjön. Tretillfemåriga individer har blivit märkbartantal/nätmedellängd vid tre års ålder, cmmedellängd vid två års ålder, cm(ton)250150501,20,80,42520302010YRKESFISKETS FÅNGST AV SIK199519901998ABBORRHONORBottenviken, HolmönEgentliga Östersjön, KvädöfjärdenEgentliga Östersjön, Torhamn199420011990 1994 19981998BottenvikenBottenhavetEgentliga Östersjön2004200220022007PROVFISKE AV SIKBottenviken, HolmönEgentliga Östersjön, MusköEgentliga Östersjön, KvädöfjärdenTÅNGLAKEHONOR20062006Bottenviken, HolmönEgentliga Östersjön, KvädöfjärdenVästerhavet, Fjällbacka1994 1998 2002 2006längre vid samma ålder sedan provfiskestarten1989. Även vid Blekinge kusten synsen ökning av tillväxten för treåriga abborrar.Här är abborren dessutom avsevärtstörre, vilket troligen beror på att tillväxtsäsongenär längre i söder än i norr.Tillväxtökningen under 2000-taletsförsta hälft kan kopplas till gynnsammaförutsättningar med lång tillväxtsäsongoch höga vattentemperaturer under 2002och 2003. Detta gav troligen en efterföljandeeffekt under några år.Tånglaken fortsätter att minskaSituationen för tånglaken i det provfiskadeområdet i Västerhavet är ansträngd. Vikandefångster under åren 1989 till 2008 kankopplas till temperaturökningen undertidsperioden. Dessutom har tillväxten förde yngelbärande honorna avtagit i området,och de är i sämre kondition. Ävenreproduktionen har påverkats, då andelenhonor med döda yngel har ökat. Samtligaovan nämnda förändringar är korreleradetill den ökande temperaturen, och antyderatt den kallvattenälskande tånglaken harutsatts för temperaturstress. Däremot haringa negativa trender noterats hos tånglakenfrån de kallare vattnen i Bottenviken.LästipsIntegrerad kustfiskövervakning 2009,www.fiskeriverket.seFiskbestånd och miljö i hav och sötvatten.Resurs- och miljööversikt 2009, FiskeriverketVart har siken tagit vägen?Foto: Anssi Ruuska/iStockphotohavet 200957


havets djur och växterDrivande fisklarver– en länk mellan kust och öppet havAnna Gårdmark, Fiskeriverket / Hans-Harald Hinrichsen, Leibniz-Institute of Marine SciencesKusten och öppna havet kopplas sammanav arter som vandrar eller transporterasfrån eller till kusten. Fisklarversom driver in från utsjön kan till exempelbli föda åt kustlevande rovfiskar ellerkonkurrera med planktonätande kustfisk.Med matematiska modeller kan man undersökahur larver av skarpsill och torskliftar med havsströmmar från öppnahavet, där de kläckts, till kusten.■ Det är stor skillnad mellan öppet havoch kust i Östersjön. I grunda vikar medlugnt vatten simmar abborrar och mörtar,och en fritidsfiskare kanske sitter ochmetar. Från fisketrålaren långt ute synshav i alla riktningar, och i djupet simmartorsk och skarpsill. Dessa till synes så skildasystem kopplas dock samman av artersom använder bägge systemen under olikadelar av sitt liv. Strömmingen, exempelvis,lägger sina ägg längs kusten och på utsjögrundunder våren och sommaren, menäter upp sig ute till havs vintertid. Sådanalek- och födovandringar förekommer hosmånga fiskarter.Larver driver med strömmarÄven innan en individ kan simma kan dentransporteras mellan kusten och utsjön.Fiskägg och fisklarver driver passivt medhavsströmmar. Eftersom mängden ägg ochlarver i havet i allmänhet är mycket svårareatt mäta än vuxen fisk ingår de oftast intei den standardiserade övervakningen, ochkunskapen om deras spridning är därförsämre. Med hjälp av matematiska modellersom kopplar vinddrivna vattenströmmarmed fisklarvers tillväxt har vi därför undersökthur larver av skarpsill och torsk somkläckts i utsjön kan sprida sig mot kusten.Viktigt för överlevnadenHur fisklarverna sprider sig kan ha storbetydelse för deras överlevnad, och därmedockså för den totala mängden större fisk.Tidigare modellstudier av spridningenav larver från skarpsillens lekområden iBornholmsbassängen har visat att derasöverlevnad är mycket högre om strömmargör att de hålls kvar i djupområdena kringBornholmsbassängen, jämfört med om detransporteras iväg mot Östersjöns syd- ellersydostkust. Det är mycket få skarpsillslarversom driver norrut från Bornholmsbassängenin mot svenska sydkusten.Liknande studier från övriga kust- ochutsjöområden i Östersjön har inte gjortstidigare. Vi har därför analyserat spridningenav skarpsillslarver från utsjön västerom Gotland in mot svenska kusten med enmatematisk modell av havsströmsdrivenlarvspridning. I modellen har vi simuleratlarvernas drift med havsströmmarna tillsde har blivit tjugofem till fyrtio millimeterstora, och inte längre driver passivt medströmmarna.Huvuddelen kvar i utsjönModellresultaten visar att larverna kandriva söderut ända till södra Östersjön ochtill Skånes sydkust, men att mer än nio avtio larver hålls kvar i området väster omGotland. Huvuddelen av dessa larver blirkvar i utsjöområden med djupare vattensamt kring Gotlands kust. En liten andelav larverna driver dock in till grundarekustområden vid fastlandet. Dessa spridsframförallt till norra Kalmarsund ochSankt Annas skärgård. Modellsimuleringarnavisar dock att hela kuststräckan frånHanöbukten till Sörmland är ett möjligtuppväxtområde för skarpsill.Drift till kusten varierarUtbredningen av de drivande skarpsillslarvernai modellen varierar inte mycketmellan år, men det gör däremot andelenlarver som driver in mot fastlandets kustområden.I genomsnitt når bara lite merän var tjugonde larv kusten, men vissaår och säsonger kan så mycket som vartredje skarpsillslarv driva dit. Larver somkläcks tidigt på säsongen transporterasin till kusten i högre grad än sent kläcktalarver. Det beror på att de larver som kläcks% av kläckta larver3020101996SKARPSILLSLARVERSPRIDDA TILL KUSTEN1998 2000 2002 2004n Andelen skarpsillslarver i medeltalför varje år som drivit till områdengrundare än trettio meter vid fastlandskusten.Det skuggade området visarsäsongsvariationen i andelen indrivandelarver inom varje år.Larver av skarpsill/strömming (övre)är mycket svåra att skilja åt i fält.Den undre är en larv av nors.Foto: Ulf Bergström58 havet 2009


havets djur och växteri låga temperaturer behöver längre tid påsig för att växa till en storlek när de självakan simma och förflytta sig aktivt, och deMängden svår att uppskattaHur mycket skarpsillslarver når då kusten?Eftersom det saknas kunskap om bådehinner därför driva in till kusten.lekområden, äggmängder och mängdendjurplankton, har vi enbart studeratModellen ger en lägsta uppskattningI modellen har vi antagit att fisklarvernastillväxt enbart begränsas av temperatur. Isjälva verket styrs tillväxten även av tillgångenpå föda i form av djurplankton.Men eftersom det saknas uppgifter omförändringar i andelen larver som driverin mot kusten, utsjöområden vid Gotlandeller ner mot centrala Östersjön mellanolika år. Det finns ingen generell tendenstill förändring i andelen larver som transporterasin mot kustområdena under perioden1996 till 2005. Däremot så har mäng­RRUBRIK, SE FIGUR mängden 1 A djurplankton i området så harFigur 1vi antagit att larverna har tillräckligt med den ung och vuxen skarpsill i ÖstersjönEfter beskärning ska följande FIGURRUBRIK, figurrubriker SE FIGUR sättas 1 (gäller A både 1a och 1 b):föda. Det har dock nyligen visats att mängdenskarpsill i Östersjön nu är så stor att skarpsillsbeståndet ökade mycket kraftigt iförändrats under samma period. Det vuxnaSKARPSILL a) lekområde b) efter driftden begränsar biomassan av djurplankton.Det är därför sannolikt att skarpsillslarvernapå grund av födobrist växer långsammarei verkligheten än vad som antasi modellen. Egentligen driver larvernadärför passivt en längre tid än i modellen,och skulle därmed kunna transporteraslängre in mot kusten. Andelen larver somnår fastlandets kustområden i modellen äralltså sannolikt en lägsta uppskattning avden verkliga mängden skarpsillslarver somnår kusten.slutet av 1980-talet fram till 1996, men hardärefter åter minskat, till nästan hälften av1996 års toppnivå. Samtidigt har skarpsillenskondition minskat, och därmed ocksåderas potentiella äggproduktion. En grovuppskattning av hur mycket skarpsillslarversom skulle kunna nå kusten kan görasutifrån akustikundersökningar av mängdenvuxen fisk i området, i kombinationmed antaganden om att deras storlek ochindividuella äggproduktion är sammasom i Östersjön som helhet. Dessa mycketFoto: Erik Selander/azoteTorskyngel.SKARPSILLENS DRIFT FRÅN LEKOMRÅDENLEKOMRÅDE FÖR SKARPSILLEN VID KUSTENa) lekområden b) efter driftn Skarpsillens lekområdeni modellen. Eftersom detsaknas uppgifter om skarpsillenslekområden i områdetväster om Gotland har viantagit att skarpsillen lekeröverallt inom området därvattendjupet överstiger fyrtiometer. Mängden nykläcktalarver i en ruta står i proportiontill volymen vatten djupareän fyrtio meter.n Slutposition för drivandeskarpsillslarver i modellen.Den heldragna linjen visargränsen för lekområdena imodellen.Andel larver< 1< Antal 0,9 larver< 0,8< 0,7< 1< 0,9< 0,6 < 0,8< 0,5 < 0,7< 0,4 < 0,6< 0,3 < 0,5< 0,2 < 0,4< 0,1 < 0,3< 0,001 < 0,2< 0,1n Skarpsillslarvernas drift tillgrunda (


havets djur och växtertorsk – uppväxtområdena) 1979–1988b) 1989–1998Antal larver0,9 - 10,8 - 0,90,7 - 0,80,6 - 0,70,5 - 0,60,4 - 0,50,3 - 0,40,2 - 0,30,1 - 0,20,001 - 0,1< 0,001Andel larver< 1< 0,9< 0,8< 0,7< 0,6< 0,5< 0,4< 0,3< 0,2< 0,1< 0,001Antal larver0,9 - 10,8 - 0,90,7 - 0,80,6 - 0,70,5 - 0,60,4 - 0,50,3 - 0,40,2 - 0,30,1 - 0,20,001 - 0,1< 0,001n Torsklarvernas spridning fram till deras övergång till bottenlevande liv (vid 70 dagars ålder i modellen) simulerades med en strömmodell koppladmed data på syrehalt vid havsbotten. Andelen överlevande larver på botten beräknades utifrån data på vattnets syrehalt i de områden dit torsklarvernadrivit enligt strömmodellen. Figuren visar uppväxtområden för torsk kläckta i Bornholmsbassängen under (a) 1979 –1988 och (b) 1989 –1998.förenklade beräkningar visar att det skullekunna vara mellan 16 och 2800 miljarderskarpsillslarver som når kusten varje år,men siffrorna är väldigt osäkra.Torskområden har förändratsModellering av torsklarvers drift medströmmar och övergång till ett bottenlevandeliv visar att torsklarver som kläcksi lekområdet i de djupare delarna av Bornholmsbassängenhar sina uppväxtområdeni huvudsak på de något grundare kanternaav Bornholmsbassängen, in mot Hanöbukten,samt söderut mot tyska och polskakustområden. Torsklarverna kan enligtresultaten spridas med havsströmmarlångt ut i Västerhavet och upp mot norraEgentliga Östersjön, men bara mycket lågaandelar av larverna når de svenska kustområdenafrån Kalmarsund och norrut.Vi studerade även den möjliga driftenav larver om torsklek skulle förekommai Gotlandsbassängen. Trots det kortareavståndet från Gotlandsdjupet till svenskaostkusten, så driver larverna endast i litenutsträckning in till de kustområdena.Modellsimuleringarna visar att utbredningenav områden med mycket bottenlevandetorsklarver förändrades under perioden1979 till 1998, från en tyngdpunkt norrom Bornholmsbassängen under 1980-talettill söder om Bornholmbassängen under1990-talet. Enligt modellresultaten är dettafrämst en följd av förändrade havsströmmar,även om syrehalten vid bottnarnaockså påverkar torsklarvernas överlevnad.Under 1990-talet transporterades vattenmassornamer öster- och söderut än under1980-talet, vilket ledde till att flertalet avtorsklarverna drev till södra och sydöstraÖstersjön. Modellerna visar alltså atttorsklarver kan transporteras in till Skåneoch Blekinges kuster, medan det i Kalmarsundoch norrut främst är larver av skarpsillsom driver in mot kusten.Påverkar drivande larver andra arter?Hur påverkas då kustlevande fisk av sådanaindrivande fisklarver från utsjön? Larvernakan bli föda åt rovfiskar vid kusten, ellerkonkurrera om djurplankton med planktonätandekustfisk. Till exempel skulleskarpsillslarverna kunna konkurrera medandra kustlevande fiskarter, som abborreeller gädda, vars larver också lever pådjurplankton. Under de senaste två decenniernahar förekomsten av abborr- ochgäddyngel minskat i ytterskärgårdarna iEgentliga Östersjön, trots att både ägg ochgulesäckslarver förekommer. Detta kantyda på att en större andel av fisklarvernasvälter ihjäl i ett tidigt skede, sannolikt pågrund av brist på lämpliga djurplankton.Problemet finns enbart i ytterskärgårdarna,och det finns indikationer på att mängdenskarpsill har ökat i vissa kustområden.Ökad förekomst av skarpsill i dessa områdenhar därför föreslagits som en möjligorsak till kustfiskens rekryteringsproblem,genom att skarpsillen skulle kunna äta uppoch reducera mängden djurplankton tillen låg nivå. Vi testade om de modelleradeskarpsillslarvernas utbredning i kustenöverlappade med möjliga lek- och yngelområdenför abborre och gädda. Eftersomdessa ligger i mycket grunda områden, påmindre än sex meters djup, sammanfallerde dock i mycket liten utsträckning medområden dit skarpsillslarver enligt modellentransporteras med havsströmmarna.Liftande larver viktig länkResultaten från dessa modeller gällerbara för fisklarver som flyter passivt medvattenströmmar. Larver som är så stora attde kan simma, kan lätt ta sig in i grundavikar eller bort från kustområdena på egenhand. Det har dessutom visat sig att ävensmå, drivande, larver kan röra sig lite uppoch ner i vattenmassan. Eftersom vattenlagerpå olika djup strömmar åt olika hållkan sådana vertikala rörelser ha stor betydelseför vart dessa larver transporteras.Eftersom det saknas data på utbredningenav såväl skarpsillens lekområden, ägg ochlarver, som av djurplankton så kan intemodellen användas för några detaljeradekvantitativa resultat. Modellerna visardock tydligt att liksom simmande vuxenfisk så kan fisklarver som liftar med havsströmmarnalänka samman utsjöns ochkustområdenas ekosystem. SLästipsBaumann, H., Hinrichsen, H.-H., Möllmann, C.,Köster, F.W., Malzahn, A.M., Temming, A. 2006.Recruitment variability in Baltic Sea sprat (Sprattussprattus) is tightly coupled to temperature andtransport patterns affecting the larval and earlyjuvenile stages. Canadian Journal of Fisheries andAquatic Sciences, 63: 2191-2201.Casini, M., Hjelm, J., Molinero, J.-C., Lövgren,J., Cardinale, M., Bartolino, V., Belgrano, A.,Kornilovs, G. 2009. Trophic cascades promotethreshold-like shifts in pelagic marine ecosystems.Proceedings of the National Academy of Sciences,106: 197-202.Hinrichsen, H.-H., Kraus, G., Böttcher. U., Köster,F. 2009. Identifying eastern Baltic cod nurserygrounds using hydrodynamic modelling: knowledgefort he design of Marine Protected Areas. ICESJournal of Marine Science, 66: 101-108.60 havet 2009


havets djur och växterÖvervakning av havsfåglari ÖstersjönJONAS HENTATI SUNDBERG, Olof Olsson, Martina Kadin & Henrik Österblom, Stockholms universitetStudier på olika håll i världen visar atthavsfåglar är viktiga som indikatorer,inte bara för miljögifter utan även förekosystemförändringar. Att förändringarfortplantar sig genom systemet ochpåverkar organismer på flera nivåer visarbehovet av en ökad systemförståelse föratt göra en ekosystembaserad förvaltningmöjlig. Med hjälp av ett digert jämförelsematerial,bland annat över 50 000ringmärkta ungar på Stora Karlsö genomåren, utgör sillgrisslan en intressantmöjlighet att effektivt utnyttja resultatenav marin miljöövervakning.■ Sillgrisslan har sedan 1960-talet utgjorten av grundpelarna inom den svenskaövervakningen av miljögifter i havet. Denär en toppkonsument och används somen indikator på gifthalterna i Östersjön.Provserierna med PCB- och DDT-halter isillgrissleägg är välkända, men en mängdandra ämnen studeras också. Mätningarnahar gett oss kunskap om hur gifterna spridsi näringsväven. Den långa tidserien avprover som sparats i miljöprovbanken gördet också möjligt att gå tillbaka och studeratidigare nivåer av ämnen som på senare tidupptäckts vara giftiga. Mindre känd är denringmärkning av sillgrisslor som har förekommitända sedan 1913 på Stora Karlsöutanför Gotland och därmed utgör en avvärldens längsta ringmärkningsserier.Ungarnas vikt gav svarNär sillgrisslornas ungar på Stora Karlsöär tjugo dagar gamla hoppar de från sinaklipphyllor och landar på stranden tjugotill trettiofem meter nedanför. Innan denått ned till vattnet fångas de och ringmärks,något som vid återfångst har visatFoto/montage: Paul Kay och Aldo Brandohavet 200961


havets djur och växterUthoppade sillgrissleungars vikt (blå cirklar,skalan till vänster) under 1972-1976 och1989-2004, jämfört med vikten hos fyraårigaskarpsillar (röda cirklar, skalan till höger) under1974-2004. När skarpsillens näringsinnehållminskade under 1990-talet kunde inte sillgrisslornai tillräcklig grad kompensera för dettavilket gjorde att ungarna minskade i vikt. Närskarpsill började väga mer i början på 2000-talet ökade också sillgrissleungarna i vikt. nVIKT HOS SILLGRISSLA OCH SKARPSILL(g)260240220(g)18sillgrissla14skarpsill101980 1990 2000Foto: Baltic Seabirdatt sillgrisslor blir äldst av alla svenskafåglar – vissa över fyrtio år. Vid ringmärkningenvägs de också, och tidsserien visadepå ett intressant ekologiskt samband.Från att ha legat på en konstant nivå såminskade vikten gradvis under en periodmellan 1989 och 2000. Under sammaperiod hade en kraftig ökning skett avantalet skarpsillar i Östersjön. Sillgrisslanär en födospecialist som i Östersjön leverav just skarpsill. Varför minskade då sillgrissleungarnasvikt? Svaret låg i att mångaskarpsillar lett till magra skarpsillar, eftersomfödokonkurrensen mellan dem ökat.Ökningen av skarpsillsbeståndet hade etthuvudskäl, ett dramatiskt minskat torskbeståndtill följd av överfiske och ogynnsammareproduktionsförhållanden. Frånen studieparameter – vikt, hos en art – sillgrissla,kunde på så sätt en kompliceradväv av ekosysteminteraktioner nystas upp.Detta visar på komplexiteten i ekosystemenoch behovet av en ekosystemansatsinom havsmiljöförvaltningen.Fler parametrar ger tydligare bildFör att få en tydligare bild av de storskaligaförändringarna i Östersjöns ekosystembehövs dock fler parametrar än vikt hossillgrissleungar. Sedan ett antal år pågår,inom projektet Havsfåglar i Östersjön,kontinuerlig datainsamling av en rad olikaparametrar hos sillgrissla, som till exempelhäckningsframgång, överlevnad och åldervid första häckning. Detta för att kunnagöra en detaljerad tolkning av fåglarnasroll i ekosystemet. Preliminära undersökningarvisar att vikten vid hoppninginte påverkar den framtida överlevnaden,åtminstone inte på kort sikt. Dock indikerardata en koppling mellan fiskbeståndsstorlekoch häckningsframgång. Balansenmellan reproduktion och överlevnad geri slutänden en upp- eller nedgång i populationen,men eftersom havsfåglar har enmycket utdragen reproduktionscykel visarsig detta först efter ett antal år. Därför är detviktigt att under tiden kartlägga hur olikaekosystem effekter i samverkan påverkarenskilda ekologiska parametrar, både föratt säkra havsfåglars långsiktiga överlevnadoch i förlängningen för att lägga grundenför en ekosystembaserad förvaltning.Från en- till flerdimensionelltSillgrisslan är extremt välstuderad globalt,eftersom den är en mycket specialiseradart. Den är därför mycket lämplig sommiljöindikator. Sillgrisslan täcker dockinte in alla typer av förändringar som skeri Östersjön, och det som gynnar en art kanmissgynna en annan med en annan ekologisknisch. Som ett konkret exempel kantas effekterna av minskade skarpsillsvikterpå sillgrissleungarna; en annan art skullemycket väl ha kunnat gynnas av många,snarare än feta, skarpsillar. Därför har fältstudiernapå Stora Karlsö de senaste årenbreddats från en art till fem.Nu ingår också tordmule, gråtrut, silltrutoch storskarv. Studierna görs årligenoch täcker in allt från reproduktion ochöverlevnad till diet. De fyra nya studiearternahar en del gemensamt med sillgrisslan,bland annat utgör skarpsill hosalla utom storskarv en viktig del av födan.Genom att metodiskt och långsiktigt byggaupp tidsserier på viktiga ekologiska parametraräven hos dessa arter kan vi få enflerdimensionell istället för en endimensionellbild av ekosystemet.Miljögifter ger olika effekterIdag studeras effekter av miljögifter påframför allt sälar och havsörn av Naturhistoriskariksmuseet. Dessa studier är av storbetydelse för att följa populationer av toppredatorersom varit hårt utsatta för miljögifter.Gifter i miljön ackumuleras olikahos toppredatorer, bland annat beroendepå deras bytesval och biologi. Skillnaderi fysiologi kan göra att effekten av ett giftskiljer från en art till en annan. Ett exempelär DDT som var den främsta orsakentill minskningen av havsörnspopulationen,men som trots höga nivåer också isillgrissleägg inte orsakade någon påtaglignedgång av sillgrisslebeståndet.Ett ämne som ökar snabbt idag är PFOS.Det har uppmätts i höga halter i utter ochhar också hittats i havsörnsägg från Östersjön.Hos sillgrisslorna finns PFOS i myckethöga koncentrationer, högre än de somvisats ge effekter hos andra fåglar, men idagfinns inga analyser av hur detta påverkarsillgrisslepopulationen.Tiaminbrist studerasUnder 2000-talet har ”fågeldöden” härjatlängs Östersjökusten och drabbat vuxnasjö- och havsfåglar. En nyligen publiceradstudie har pekat ut brist på tiamin – ettB-vitamin – som skälet till fågeldöden.Tiaminbrist ligger också bakom laxsjuk­62 havet 2009


havets djur och växterSillgrisslan står högst uppi näringsväven ochmagrare skarpsillarleder till magraresillgrissleungar.Skarpsillen blir fleroch fler på grund avatt det inte finnstillräckligt med torsksom håller nere populationen.Men födande äter, djurplanktonen,räcker inte till.Därför magrar de.Fisket,syrebristen ochatt skarpsillenäter upptorskäggen göratt det blir färreoch färretorskar kvar iÖstersjön.Syrebristengör att ingadjur kan levaeller förökasig där.Torskensägg kläcksdå inte.Skarpsillenäter gärnatorskägg.Skarpsillens huvudfödaär djurplankton.Förändringarnai havet gör att sammansättningenavdjurplankton ändras.Övergödningen gör attmängden växtplanktonökar. När växtplanktonendör och brytsner går det åt storamängder syre.Genom att fiska skarpsillkompenseras frånvaron avtorsk. Tyvärr innehållerskarpsillen höga haltermiljögifter vilket gör denolämplig som människoföda.Detta motverkar alltsåfisket av skarpsill.Miljögifterna påverkartoppredatorer som fisk,säl och fågel.Fisket minskarmängden torski havetKlimatetoch havetsrörelser påverkarÖstersjöns salthalt.MiljögifterGrafik: Linda Gustafsson. Källa: Österblom m. fl. 2001.Dåligt inflöde avsyrerikt saltvattenoch kraftiga regnförändrar livsmiljöni Östersjön.Hela avrinningsområdetgöderhavet med näringsämnensomförändrar sammansättningenav växtochdjurplanktoni Östersjön.m En schematisk bild av hur etteko system i Östersjön hänger ihop ochhur de olika delarna påverkar varandra.Alla små pusselbitar är viktiga. Påverkarman en del så kan det ge effekter på enhelt annan del i systemet.havet 200963


havets djur och växterdomen M74, som bland annat hade storautbrott under slutet av 90-talet. M74 innebäratt laxens yngel dör på ett tidigt stadium.Sjukdomen orsakas av en från modernöverförd tiaminbrist som uppkommerdå laxen äter bytesfiskar som innehållerenzymet tiaminas, som bryter ned tiamin.Höjda enzymhalter verkar ha ett sambandmed dålig hälsa hos bytesfisken, vilket påpopulationsnivå i sin tur är relaterat till hurtätt beståndet är. Ett stort och därför tättbestånd av bytesfisk kan alltså medföra attrovdjuren får i sig skadliga enzym, vilketkan leda till försämrat immunförsvar ochsjukdomar eller försämrad reproduktion.Fler studier planerasPå ett liknande sätt kan tiaminbrist ocksåha påverkat sillgrisslorna i Östersjön. Sillgrisslornashäckningsframgång var lägreunder slutet av 90-talet, då skarpsillsbeståndetvar som störst jämfört med tidigareperioder och jämfört med de senaste åren,när antalet skarpsillar har minskat igen. Ettsätt att studera detta är att jämföra tiaminashalternai fisk med information omsillgrisslornas häckningsframgång, överlevnad,matning av ungar och ungviktersom samlas in på Stora Karlsö, ett analysarbetesom vi startar under 2009. Försämradreproduktion har ofta satts i samband medmiljögifter, men det är även intressant attstudera näringsvävseffekter, särskilt i ljusetav M74 som ursprungligen antogs vara ettresultat av just miljögifter. Även rekryteringsstörningarhos kustnära fiskbeståndantogs under tidigt 2000-tal vara resultatetav ett nytt, okänt miljögift. Fiskeriverketsstudier antyder nu att det i stället verkarvara djurplanktonbrist, delvis orsakad avdet ökade skarpsillbeståndet, som är denmest sannolika förklaringen till att abborreoch gädda har svårt att producera livskraftigayngel.Varför övervaka toppredatorer?EUs gemensamma fiskeripolitik och detnya europeiska marina direktivet understrykerbehovet av att använda sig av enekosystembaserad förvaltning. Vad detbetyder är inte självklart, men det är heltuppenbart att det krävs ökad kunskap omde marina ekosystemen, och de faktorersom påverkar dynamiken. De exempel viillustrerat ovan visar att gifter, hydrologiskvariation och fisketryck samtliga inverkarpå ekosystemet. Övergödning är ytterligareen faktor som påverkar produktiviteten iekosystemet och därmed toppredatorerna.Genom att studera olika arter havsfåglarhoppas vi kunna belysa hur de olika faktorernapåverkar de olika arterna, och hurdrivkrafter interagerar. En ökad kunskapom havsfåglar kan även bidra till att påverkamålen för förvaltningen. I Antarktisdefinierar CCAMLR, Commission for theConservation of Antarctic Marine LivingResources, fångstmängder av bland annatkrill med utgångspunkt i hur stora behovenär hos toppredatorer. I Nordsjön undantasområden runt sjöfågelkolonier från fiskeefter arter som är viktiga för fåglarnasreproduktion. Något liknande finns inte iÖstersjön. Information om viktiga habitatoch förflyttningsvägar kan påverka utformningenav en framtida fysisk planering avÖstersjön. Information om bifångster, däråterfynden av ringmärkta sillgrisslor ochtordmular utgör en viktig pusselbit, kananvändas som vägledning vid beslut kringfiskeriförvaltning. Alla dessa pusselbitarfrån en miljöövervakning i Östersjön därhavsfåglar är en integrerad del, kan utgöraviktiga byggstenar i en ekosystembaseradhavsmiljöförvaltning i Östersjön. SLästipsHavsfåglar i Östersjön, www.balticseabird.comNyss uthoppade sillgrissleungar på Stora Karlsö.Ringmärkning av sillgrissleungarpå StoraKarlsö, i månens ochpannlampornas sken.Foto: Baltic Seabird (båda)64 havet 2009


miljögifter ochderas effekterFoto: Tony Holm/azoteFoto: Per Bengtson/Grön idéFörändringar i sedimentenMiljögiftsanalys med ny strategiPlastpartiklar i havetEffekter av miljögifterHavsörnen fortsätter ökaMagra sälar i Östersjön


miljögifter och deras effekterFörändringar i sedimentensedan 2003Ingemar Cato, SGUMed fem års mellanrum har nu tvåundersökningar gjorts på sedimenten iSveriges havsområden. De förändringarsom skett sedan år 2003 kan ha flera orsaker,och det är inte lätt att urskilja vadsom är naturliga förändringar och vilkaförändringar som är orsakade av människan.Vad vi dock får svar på är om deundersökta metallerna finns i halter överden naturliga bakgrundsnivån eller inte ivåra havsområden.■ Såväl metaller som organiska miljögifteradsorberas eller binds på annat sätttill finkorniga sedimentpartiklar i vattenmassan.Partiklarna transporteras medströmmar och vågor tills de med tidennår ackumulationsbottnarna, det vill sägade bottenområden där de slutligen deponeras.Sedimenten i ackumulationsbottnarnaspeglar på så sätt tillförsel och flödenav de flesta miljögifter som förekommeroch förekommit i vattenmassan.Förändring under en femårsperiodDen nationella övervakningen av sedimenteni Sveriges havsområden utfördes förstagången 2003 och en andra provtagningsomgånggenomfördes 2008. Därigenomkan nu en jämförelse göras mellan dessaår. Provtagningsstationerna är belägna inoga utvalda djuphålor med ackumulationsbottnar.Vid varje provtagning kvalitetsgranskassedimentproven med hjälpav undervattenskamera och radiografiskFoto: Ingemar CatoSedimentkärna i plexiglasrör seddovanifrån utvisande en ostörd bottenytamed nysedimenterade alger undernågra centimeter bottenvatten.Ackumulationsbotten med syrebristpå vilken svavelbakterietillväxten ejkommit igång. Kompassen i kamerastativetvisar kamerans orientering.Foto: SGU66 havet 2009


miljögifter och deras effekterteknik för att klarlägga att sedimenten ärostörda. Nedan följer en genomgång avnågra miljörelevanta metaller med avseendepå den geografiska fördelningen avhalterna i sedimenten, provtagningsstationernasmiljöstatus enligt svenska bedömningsgrundersamt eventuella förändringarunder den senaste femårsperioden.Många orsakerDe förändringar som skett kan ha fleraorsaker. De kan visa på förändrad tillförselfrån samhället, förändringar i omgivningsmiljöni form av ändrade redoxförhållandeneller tilltransport av sediment frånnya källområden alternativt mindre belastadeområden. Inte minst sker detta genomden pågående isostatiska landhöjningensom successivt lyfter upp tidigare skyddadehavsbottenområden till den zon därvågorna kan börja bearbeta sedimentenoch därmed sprida sedan tidigare begravdamiljögifter. Även om landhöjningenär liten så innebär detta att ansenliga nyaarealer på detta sätt varje år berörs, ochdärmed ger effekter på den totala miljögiftsbelastningen.Foto: SGUDessa omgivningsfaktorer innebäratt det inte lätt går att skilja förändringarorsakade av urbana utsläpp från naturligtorsakade förändringar med de två provtagningsomgångarsom idag finns att tillgå.Nedan beskrivna haltförändringar måsteses i ljuset av dessa omständigheter. Vadresultaten från de två provtagningsomgångarnadäremot med säkerhet ger svarpå är om undersökta metaller finns i halteröver den naturliga bakgrundsnivån ellerinte i våra havsområden. Sm Pirålen är ett av de djur som bioturberarsedimenten genom att gräva gångar.Miljögifter i sedimentIngemar Cato, SGUför fakta om programmet se sidan 107.2008miljöÖVERVAKNINGARSENIKKADMIUM10 mg/kg0,2 mg/kgförändring (mg/kg ts)150100ndring (mg/kg ts)50017 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16n Arsenik uppvisar kraftigt förhöjda halter i Bottniska viken. MiljöstatusenKOBOLTär fortsatt dålig i Bottenviken och norra Bottenhavet, och enförsämring har skett i mellersta Bottenhavet och Skagerrak. Eftersombakgrundshalterna inte nämnvärt avviker från övriga havsområden kanförhållandena i Bottniska viken bindas till gruvaktiviteten och metallutvinningenvid processindustrin i främst Norrbotten och Västerbotten.Under femårsperioden 2003 – 2008 har arsenikhalten minskat i ytsedimenteni norra Bottenviken och norra Östersjön samtidigt som halternahar ökat i främst södra 14 mg/kg Bottenviken och i Bottenhavet. Ökningenhar lett till att miljöstatusen i mellersta Bottenhavet försämrats frånotillfredställande till dålig 2008.105 havet ns 20090nsns ns ns ns nsnsnsförändring (mg/kg ts)dring (mg/kg ts)1,51,00,50,0604020nsnsns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16n För kadmium är statusen mer eller mindre oförändrad sedan 2003.Precis som förut är halterna kraftigt förhöjda runt Gotland och i vissKOPPARmån i Bottenviken. Kadmiumhalten har minskat i ytsedimenten inorra Bottenviken, Arkonabassängen och Västerhavet samtidigt somhalten har ökat i norra Bottenhavet och i synnerhet i bassängerna runtGotland. Miljöstatusen i sydöstra Gotlandsbassängen har mellan 2003och 2008 försämrats från otillfredställande till dålig.0Legend för lokaler (x-axeln), se nästa uppslag. Icke signifikanta avvikelser markeras med ns.15 mg/kgnsns67


föförändring (mg/kg ts)0150 miljögifter 17 01 02 03 och 04 05deras 06 07 effekter08 09 10 11 12 13 15 16100KOBOLT50010 mg/kgns ns ns ns ns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16förförändring (mg/kg ts)0,0ns ns0,2 ns mg/kgns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 161,51,0 KOPPAR0,50,0ns ns nsnsns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16KOBOLT14 mg/kgKOPPAR15 mg/kgförändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)1050-5nsnsnsns 14 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 1610 n Den geografiska fördelningen av kobolt liknar den för arsenik, medKVICKSILVERde högst ns halterna i Bottenviken och ns Bottenhavet. Orsaken torde vara5den samma. Sedan 2003 har halten av kobolt ökat i ytsedimenten0 i södra Bottenviken, Härnösandsdjupet, sydöstra Gotlandsdjupet,nsnsKarlsödjupet, Arkonabassängen samt i Västerhavet. Miljöstatusen har-5nspåtagligt försämratsnsi norra Bottenviken sedan 2003.KVICKSILVER0,05ns0,00-0,05-0,100,050,00-0,05-0,1017 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 160,04 mg/kgnsns ns ns0,04 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16nsnsns ns ns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16n Glädjande nog kan en tydlig förbättring av statusen noteras förkvick-silver i hela havsområdet, även om halterna fortfarande ärförhöjda. Sedan 2003 har kvicksilverhalten minskat i Bottenviken ochVästerhavet, och ökat i södra Bottenhavet och Ålands hav. Kvicksilvreti sedimenten härstammar bland annat från den tidigare användningenav kvicksilverföreningar som biocid, betningen av utsäde samtden metallurgiska processindustrin i Skellefteåområdet. Detta är enradikal förbättring mot 1960- och 1970-talen, vilken helt kan tillskrivasde omfattande åtgärder som vidtagits från samhällets sida vad gällerutfasning av metallens användning idag.nsnsnsnsförändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)förändring (mg/kg ts)6040200-20nsns15 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 1660 n Den geografiska fördelningen för koppar liknar den för kadmium.40 De NICKEL senaste fem åren har halten ökat i ytsedimenten i samtliga havsområden.Störst är ökningen i bassängerna runt Gotland, vilket resul-20terat i att miljöstatusen på tre stationer ändrats från otillfredställande0till dålig. ns ns-20nsNICKEL40200-20-4040200-20-4017 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 1633 mg/kgns33 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16ns17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16n Halterna av nickel är högst i Bottenviken och Bottenhavet samti centrala Östersjön och Skagerrak. Lägst halter uppvisar södraÖstersjön och Kattegatt. År 2008 uppmättes anmärkningsvärt lågahalter på tre stationer i centrala Östersjön och norra Bottenhavet.Nickelhalten har minskat i ytsedimenten i södra Östersjön, men ökat iBottenviken, Bottenhavet, Ålandshav, i vissa Gotlandsbassänger och iSkagerrak. I norra Bottenviken, södra Bottenhavet och Ålandshav harmiljöstatusen försämrats sedan 2003.nsnsnsnsnsnsnsStationer på X-axeln17 -Norra Bottenviken01 - Södra Bottenviken/Kvarken02 - Härnösandsdjupet03 - Södra Bottenhavet04 - Ålandsdjupet05 - NO Gotska Sandön06 - NO Gotlandsbassängen07 - SO Gotlandsbassängen08 - Landsortsdjupet09 - Norrköpingsdjupet10 - Karlsödjupet11 - Bornholmsbassängen12 - Arkonabassängen13 - Rödebank15 - Djupa Rännan16 - SkagerrakBedömningsgrundernasklassgränserDåligOtillfredställandeMåttligGodHög68 havet 2009


miljögifter och deras effekterKROMBLYKROMBLY80 mg/kg31 mg/kgförändring (mg/kg förändring ts) (mg/kg förändring ts) (mg/kg ts)KROM302080 mg/kgns10ns nsns30 0ns2017 01 02 03 04 80 05 mg/kg 06 07 08 09 ns 10 11 12 13 15 1610n Miljöstatusen ns för krom ns är oförändrat god till hög. ns Halterna är030 likartade i alla havsområdenansmed undantag för havsområdena runtGotland. De låga halterna runt Gotland beror sannolikt på de starkt20 reducerade 17 01 02 bottnarna. 03 04 I 05 dessa 06 bottnar 07 08 frigörs 09 10troligtvis 11 12krom 13 15 från 16ns10 sedimenten genom att det bildas aminkomplex med ammonium somäven ZINKdet frigjorts nsfrån nssedimenten. Den geografiska ns fördelningen har0 inte förändrats sedan 2003. Kromhalten har minskat i norr och ökat inssyd och väst. Fördelningsmönstret har inte ändrats sedan 2003.17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16ZINKförändring (mg/kg förändring ts) (mg/kg förändring ts) (mg/kg ts)20 BLY10ns31 mg/kgnsns020-101017 01 ns 02 03 04 31 05 mg/kg ns06 07 08 09 10 11 12 13 15 ns 160n De senaste fem åren har blyhalten minskat i ytsedimenten i norra20-10Bottenhavet och östra Östersjön samtidigt som den ökat i centralaBottenhavet, runt Gotland, i södra Östersjön och i Västerhavet.10Precis 17 som 01 02 03 04 05 06 07 08 ns 09 10 11 12 13 15 16nsför krom är miljöstatusen dock oförändrat god till högnsmed några undantag. Den geografiska fördelningen uppvisar stora0likheter SVAVEL med mönstret för kvicksilver, med de högst halterna i Bottenvikenoch södra-10Östersjön.17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16SVAVEL85 mg/kg2000 mg/kgförändring (mg/kg förändring ts) (mg/kg förändring ts) (mg/kg ts)250200150100 250200 50ZINK85 mg/kg150 085 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16100250502000150 17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 16LITIUM100n Precis som för koppar har stausen för zink försämrats, främst runt50 Gotland. I Bottenviken, Bornholmsdjupet och runt Gotland är miljöstatusennu är otillfredställande till dålig. Det geografiska fördelningsmönstretLITIUM 17 010har02dock03inte04förändrats05 06 07sedan08 092003,10och11 12har stora13 15likheter16med fördelningen för kadmium.förändring (mg/kg förändring ts) (mg/kg förändring ts) (mg/kg ts)6000400020006000 0-2000 40002000SVAVEL2000 mg/kg2000 mg/kg17 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 1606000-2000400017 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 162000 TENN0 n Halten av svavel speglar nedbrytningsförhållandenai ytsedimenten.Förhållandena är sämst i Egentliga Östersjön, i synnerhet runt-2000 Gotland. Förhållandena i Västerhavet är bättre. Bäst är förhållandenai TENN Bottniska 17 01 viken. 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 15 1610 mg/kg1 mg/kgLITIUM10 mg/kg10 mg/kgo Litium kan ses som ett relativtmått på sedimentens innehåll avlermineral. Halterna är likartadei de flesta havsområden utom idjupbassängerna runt Gotland,där halterna är lägre. Den lägrehalten speglar sedimentetshögre halt av organiskt materialhär. Den geografiska fördelningenhar inte ändrats sedan2003.TENN1 mg/kg1 mg/kgo Den geografiska fördelningenför tenn har förändratssedan 2003. Då varhalterna högst i Bottenhavet,Bottenviken och Skagerrakoch lägst i området runtGotland. År 2008 är halternalägst i Bottenviken och norraBottenhavet och högst icentrala och södra Östersjön.havet 200969


miljögifter och deras effekterBättre geografisk täckningmed ny strategiSara Danielsson, Elisabeth Nyberg, Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet /Ulla Eriksson, Stockholms universitetVattendirektivet ställer höga krav på dengeografiska täckningen när det gällermiljögiftsanalyser, och naturligtvis finnsen begränsning i tillgängliga medel föratt genomföra detta. De kemiska analysernaär dyra, och det finns med andraord ett stort behov av att optimera övervakningsprogrammet.Med start år 2008har vi därför arbetat med samlingsprovistället för individuella prov.Utklippan, Karlskrona skärgård.■ Det nationella övervakningsprogrammetför miljögifter i biologiska prov harav tradition varit inriktat på tidsserierbaserade på individuella prov. Individuellaprov ger exempelvis möjligheteratt upptäcka eventuella samband mellanuppmätta koncentrationer och längd, vikteller fettinnehåll. Det blir därmed möjligtatt göra en omräkning av de uppmättavärdena som om de biologiska variablernavore konstanta över tid, trots att de i verklighetenvarierat mellan provtagningstillfällena.Individuella prov – dyrt men säkertMed individuella prov kan man också tahänsyn till skeva fördelningar och bildageometriska medelvärden som i allmänhetger mer representativa och stabila årsmedelvärden.Detta sammantaget ger mindreslumpmässig variation och större chans attupptäcka förändringar som är signifikantamed statistiska tester.Individuella prov ger även ett mått påinomårsvariationen, som är av värde attfölja för sin egen skull – en ökad variationkan vara en indikation på att den yttrebelastningen av ett miljögift ökar från enlokal källa. Ett sådant tecken kan visa siginnan medelvärdet stiger på ett tydligt sätt.Vi kan som regel utgå från att inomårsvariationentill största delen kommerfrån biologiska faktorer som ålder, kondition,fetthalt, och endast till en mindre del,i storleksordningen tio till tjugo procent,från analysosäkerheten vid den kemiskaanalysen.Poola prov för att sänka kostnadernaOm man vill förbättra den geografiskaupplösningen för att uppfylla vattendirektivetskrav och samtidigt bibehålla denstatistiska säkerheten, ja då blir programmetorimligt kostsamt för att utföra demånga kemiska analyser som krävs. För attfå ner kostnaderna kan man istället görasamlingsprov. Man slår då ihop flera individuellaprov till ett poolat prov.För att utröna effekten av poolning harvi datasimulerat olika scenarier. Genomsimuleringen kan vi föreslå hur mångaindividuella prov som bör ingå i varje pool,och hur många samlingsprov som krävsför att bibehålla samma möjlighet att hittastatistiskt signifikanta förändringar. Vi hargenererat konstgjorda mätvärden men gettdessa egenskaper som är rimliga utifrånden kunskap vi har från de individuellaprov som tagits över lång tid. Från dessateoretiska mätvärdespopulationer har vi70 havet 2009


miljögifter och deras effekterEffekt av poolningIndividuella provOlika antal individuella provfrån en population med entotalvariation på cirka femtioprocent. När tolv individeranalyseras för sig sjunkerden slumpmässiga variationenför medelvärdet till cirkafjorton procent. nvariation (%)504030201020015010050kostnad (kkr)5 10 15 20 25antal individuella prov per årSamlingsprovdioxinanalyserklororganiska analyserprovberedningOlika antal samlingsprov(tolv individer i varje prov) frånen population som har entotalvariation på cirka femtioprocent. När två samlingsprovanalyseras sjunker denslumpmässiga mellanårsvariationeni medelvärdet tillcirka tolv procent. nvariation (%)1510510050kostnad (kkr)5 10antal samlingsprov per årÖKAD GEOGRAFISKTÄCKNINGsedan tagit slumpmässiga prov på ett sättsom efterliknar situationen i miljön underen tidsperiod på tio år.Foto: Håkan Karlsson/iStockphotoGeografisk variation fördioxinhalter, i koncentrationav TCDD-eqvivalenter i sill/strömmingsmuskel. Denöversta figuren visar dentidigare geografiska täckningen,och den nedre visarden förtätade täckningen.Endast ett års prover äranalyserade för de nyalokalerna. nBestämt mål för variationenVi börjar med att se vad vi kan förväntaoss för variation om vi tar olika antal individuellaprov från en population med entotalvariation (mätt som variationskoefficicient)på femtio procent. Varje blå cirkeli diagrammet är ett medelvärde av tusenslumpmässigt tagna prov för respektiveprovstorlek (en, två, tre individer och såvidare upp till tjugofem individer). Somvi ser från diagrammet kan vi förvänta osshavet 200971


miljögifter och deras effekteratt den totala variationen på cirka femtioprocent sjunker till cirka fjorton procentom vi tar tolv individer som varit standardför strömming/sill under senare år. Det fårbli vårt mål – att inte acceptera större variationän fjorton procent.Fler prover till samma kostnadI nästa försök provtar vi från samma populationmed femtio procents totalvariation,men vi bildar i stället samlingsprov medtolv individer i varje prov. Vi tar en, två, treoch vidare upp till tolv sådana samlingsprovoch studerar vad som händer med denslumpmässiga variationen. I detta fall har visatt den analytiska mätosäkerhetens bidragtill totalvariationen till tio procent, vilketär ett realistiskt värde. I realiteten varieraranalysosäkerheten i förhållande till totalvariationenberoende på analyserat ämne,hur proverna tagits etc. Analysosäker hetensstorlek uppskattas från långa tidsserierav interna referensmaterial. Resultatet avvårt experiment visar att redan efter att haanalyserat två samlingsprov (2x12=24 individer)kan mellanårsvariationen förväntasunderstiga de fjorton procent som vi sattupp som mål. Dioxinanalyser kostar ungefärtiotusen kronor styck. Genom att endastbehöva göra två sådana analyser, jämförtmed tolv för individuella analyser, spararvi nästan hundra tusen kronor. För sammakostnad kan vi alltså analysera prover frånytterligare nästan fem lokaler med bibehållenförmåga att upptäcka förändringaröver tid.Användbar simuleringSimuleringen som visas är bara ett exempelbland många. Tekniken att pröva olikaförhållanden mellan biologisk provvariationoch kemisk analysosäkerhet liksomexempelvis olika antal individer i varjesamlingsprov går att variera i det oändliga.Nackdelarna med att analyserasamlingsprov jämfört med individuellaprov är de vi nämnde i inledningen. Meneftersom alla fiskar sparas nedfrysta, individuellt,i riksmuseets provbank finns fortfarandemöjligheten att i en framtid utföraindividuella analyser.Större geografisk täckning uppnåddTidigare, med individuell provtagning,analyserades varje år dioxiner från treströmmingslokaler och övriga klororganiskaanalyser (PCBer, HCHer, HCB ochDDTer) från sex strömmingslokaler. Förraåret, då samlingsprov infördes, analyseradesistället prover från fjorton lokaler. Somframgår av kartan för dioxiner, här uttrycktmed TCDD-ekvivalenter, så är belastningenlägre på västkusten jämfört med östkusten.Från kartan med den förbättradegeografiska täckningen finns också indikationerpå högre värden för Bottenviken.Observera att värdena för de nya lokalernabara baserats på ett års analyser, och att detgeografiska mönstret sannolikt kommer attförändras till nästa år. För att mer tillförlitligtoch representativt beskriva geografiskaskillnader bör medelvärdena baseras pååtminstone tre års analyser. SLästipsBignert, A, Danielsson S., Nyberg E., AsplundL., Eriksson U., Berger U., Haglund P. 2009.Comments Concerning the National SwedishContaminant Monitoring Programme in MarineBiota. Report to the Swedish EnvironmentalProtection Agency, 2008-04-01. 142 pp.72 havet 2009


miljögifter och deras effekterMiljögifter i biotaför fakta om programmet se sidan 106.2008miljöÖVERVAKNINGSara Danielsson, Elisabeth Nyberg & Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet / Lillemor Asplund,Ulla Eriksson & Kerstin Nylund, Stockholms universitetkoncentration (pg/g (pg/g fettvikt)fettvikt)PCB I I STRÖMMINGSMUSKELPCB I STRÖMMINGSMUSKELBottenvikenBottenhavet4BottenvikenBottenhavet4332211PCB I STRÖMMINGSMUSKELnorra Eg. Östersjönnorra Eg. Östersjönsödra Eg. Östersjönsödra Eg. ÖstersjönVästerhavetVästerhavetkoncentration (pg/g (pg/g färskvikt)färskvikt)koncentration (pg/g fettvikt)koncentration (ng/g (ng/g fettvikt)fettvikt)koncentration (pg/g färskvikt)koncentration (ng/g fettvikt)Bottenviken41980 1990 2000 1980 Bottenhavet 1990 2000 1980 norra Eg. 1990Östersjön2000 1980 södra 1990 Eg. Östersjön 2000 1980 Västerhavet 1990 20001980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 2000n De klassiska miljögifterna (t ex PCB, DDT, Lindan och HCB) har minskat påtagligt i Östersjön sedan mätningarnabörjade. Koncentrationerna av PCB i strömming är idag endast tjugo procent av vad de var på 1970-talet.3BROMERADEKoncentrationerna är fortfarande högre i Egentliga Östersjön jämfört med både Västerhavet och Bottniska viken.FLAMSKYDDSMEDELBROMERADEDIOXIN I I STRÖMMINGSMUSKELI FLAMSKYDDSMEDELI SILLGRISSLEÄGG2 DIOXIN I STRÖMMINGSMUSKEL1500 I SILLGRISSLEÄGG101500 BDE-47Bottenviken Bottenhavet södra Eg. Östersjön Västerhavet10BDE-47Bottenviken Bottenhavet södra Eg. Östersjön Västerhavet1881000610006 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1980 1990 20004422 DIOXIN I STRÖMMINGSMUSKEL1000 1990 Bottenviken 1995 2000 20051990 Bottenhavet 1995 2000 2005 1990 södra 1995 Eg. 2000 Östersjön 2005 1990 Västerhavet 1995 2000 20051990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 20058n Uppskattade dioxinhalter (PCDD/F, TCDD-ekvivalenter pg/g färskvikt) i sill/strömmingsmuskel medskinn. Koncentrationerna är uppräknade för att representera exponering vid konsumtion av strömming6med skinn och det fett som finns mellan muskel och skinn, eftersom detta är vad vi och även marinaHBCD predatorer I I SILLGRISSLEÄGGkonsumerar när de äter strömming. De redovisade koncentrationerna är från referenslokaler2504HBCD utvalda I för SILLGRISSLEÄGGatt så långt möjligt undvika lokala källor. Fisken som fångas är också yngre än vad som i allmänhetfiskas för human konsumtion. Halterna är därför lägre och inte helt representativa för medelkoncen-2502200trationen i den del av strömmingspopulationen som fiskas i Östersjöns olika bassänger. Gränsvärdet för200 dioxinhalter i djurfoder är 2 pg/g färskvikt och för humankonsumtion 4 pg/g färskvikt. Det finns också ett0 gränsvärde för den hopslagna summan av bidraget från dioxiner och dibenzofuraner och dioxinliknande1501990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005150PCBer som ligger på 8 pg/g färskvikt för humankonsumtion. Dioxinhalterna från Ängskärsklubb är de 3senaste åren lägre. Med tanke på att variationen över tid i området är stor bör dessa resultat dock tolkas100med försiktighet.1005050 HBCD I SILLGRISSLEÄGG2501970 1980 1990 200019702001980 1990 2000150100501970 1980 1990 2000o Ämnet HBCD används fortfarande, och halternahar ökat med i genomsnitt cirka tre procent per årsedan 80-talet. Proverna är tagna i sillgrissleägg frånStora Karlsö under åren 1969 – 2007.koncentration (ng/g (ng/g fettvikt)fettvikt)koncentration (ng/g fettvikt)koncentration (ng/g (ng/g fettvikt)fettvikt)500500 BROMERADEFLAMSKYDDSMEDELI SILLGRISSLEÄGG15001960 BDE-47 1980 20001960 1980 20001000 300300 BDE-99BDE-99koncentration (ng/g fettvikt)200500200100100 1960 1980 20003001960 BDE-99 1980 20001960 1980 2000n Halterna av bromerade200flamskyddsmedel i den marinamiljön har minskat kraftigtsedan dessa ämnen förbjöds.Koncentrationerna av100BDE-47 är fortfarande någotförhöjda, kanske som en följdav nedbrytning av högbromeradeflamskyddsmedel1960som fortfarande1980används.2000Proverna är tagna i sillgrissleäggfrån Stora Karlsö underåren 1969 – 2007.havet 200973


miljögifter och deras effekterMikroskopiska plastpartiklar– fler än vad man tidigare trottFredrik Norén, N-research / Susanne Ekendahl & Ulrika Johansson, SP Sveriges Tekniska ForskningsinstitutVattnet runt Sveriges kuster innehållerinte bara planktonorganismer ochpartiklar av naturligt ursprung. I havetfinns också en stor mängd mänskligtproducerade fragment som kan beståav plast eller naturfibrer, färgflagor ellerslitagepartiklar från bilismen. En nystudie har visat att dessa mikroskopiskapartiklar finns i mycket större mängderän man tidigare trott, både i kustvattenoch utomskärs.■ Att havet är fyllt av små partiklarav naturligt ursprung från bland annatlandavrinning är sedan länge känt. Det ärockså välkänt att nedskräpningen på vårastränder till stor del består av plastprodukter.Kunskapen om förekomsten av demikroskopiskt små plastpartiklarna i havetär däremot betydligt sämre. Genom attdokumentera mängderna som observeratsvid planktonstudier i skotska havsområdenbekräftades nyligen att antalet plastpartiklari vattenmassan har ökat sedan 1960-talet. Ökningen följer dessutom mycket välden stigande kurvan för årlig världsproduktionav plast.En ny svensk studie har genomförtsför att få en uppfattning om hur mycketmänskligt producerade partiklar det finnsi havet runt Sverige, och ta reda på partiklarnasmaterial och ursprung.En missad fraktionI tidigare studier av mindre plastpartiklari vattenmassan har man använt sig avn Tre typer av dominerande antropogena partiklar som funnits vid samtliga provstationer runt Sverige: svarta partiklar (partikelstorlek ca 0,1 mm),rödafibrer (fiberdiameter ca 0,02 mm) samt blå fibrer (fiberdiameter ca 0,02 mm).74 havet 2009


miljögifter och deras effekterFIBRERNAS URSPRUNG (PROCENT)Naturfibrer Plastpolymerer OxideradeAlla fibrer 62 23 15Blå fibrer 43 14 43Grå fibrer 100 0 0Grön fiber 100 0 0Röd fiber 80 20 0Svart fiber 80 20 0Vit fiber 43 43 14n Beståndsmaterial hos de hittills analyserade fibrerna från samtliga stationer.djurplanktonhåvar för själva provtagningen.Håvarna har maskvidder mellan0,25 och 0,5 millimeter, och är därför förgrova för att kvantitativt kunna räkna deminsta fibrerna som har en diameter på ca0,02 millimeter. Koncentrationen av plastpartiklarsom har rapporterats från dessastudier ligger mellan en och tio per kubikmetervatten.I en inledande studie från svenska västkusten2007 användes en växtplanktonhåvmed mindre maskvidd (0,02 mm),vilket ledde till att ett betydligt störreantal plastliknande fibrer hittades. Antaletvarierade mellan 200 och 2000 per kubikmetervatten. Röda, blå och och svartafibrer dominerade. I studien räknades baraplastliknande fibrer som hade en onaturligfärg, helt saknade cellulär struktur och varrelativt jämntjocka. Även svarta mindrepartiklar förekom i proverna, men dessaräknades inte i pilotstudien.blå partiklar förekom. De svarta partiklarnahade samtliga en djupsvart kol- ellertjärliknande färg. Storleken varierademellan 0,01 och 0,3 millimeter, där deminsta partiklarna var vanligast. De rödaoch blå partiklarna var oftast relativt plattaflagor, även om de blå var mer kompaktatill utseendet.Analyser ger ledtrådarMaterialanalyser av partiklar och fibrerfrån proverna har påbörjats men är inteslutförda. Ett röntgenanalyssystem (EDX)kopplat till ett elektronmikroskop (SEM)används för att studera partiklarnassammansättning. För att bättre kunnabestämma partiklarnas identitet gentemotolika referensmaterial görs även analysermed ett FTIR-mikroskop.Av de fibrer som hittills analyserats medEDX har cirka en tredjedel stora likhetermed plastpolymerer, det vill säga ett relativtrent innehåll av endast kol och syre.I analyserna med den mer exakta meto­Partiklar av olika slagFör att bättre kunna kvantifiera de antropogenasmå partiklarna till antal ochdominerande typer gjordes en ny studie inovember 2008. Undersökningen omfattade19 provtagningspunkter spridda längshela den svenska kusten.De plastliknande partiklarna kundedelas in i två tydliga grupper beroende påutseende: fibrer och icke-fibrösa partiklar.Fibrerna hade en diameter på omkring0,02 millimeter, och de flesta var tydligtfärgade. Längderna varierade från 0,1 tillnågra millimeter. De fibrer som domineradei antal var svarta, därefter följde blå,transparenta och röda i nämnd ordning.Bland de icke-fibrösa partiklarna domineradesvarta partiklar, men även röda och0,05 mmn I bilden syns fyra typer av fibrer som återfinns i havet: röda, svarta, blå och transparanta fibrer.Vidare syns små röda fragment vid skalstrecket, vilka möjligtvis kommer från fragmentering avbåtbottenfärg. I övre delen av bilden syns en vanlig dinoflagellat, Ceratium.havet 200975


miljögifter och deras effekterden FTIR-mikroskopi är resultatet att 23procent av fibrerna består av plast, medanandelen naturfibrer såsom bomull eller ylle,utgör 62 procent. En fraktion av fibrerna ärså pass kemiskt oxiderade att ingen säkeridentifiering har kunnat göras.När det gäller icke-fibrösa partikarfokuserar analyserna på de svarta, eftersomdessa dominerar i antal. Av olikahypotetiska källor – naturliga, oljespill,vägslitage, bildäckslitage, sot eller förbränningsrester– är de mest troliga vägslitageeller slitage från bildäck. Detta antagandebaseras på två saker. För det första harpartiklarna utseendemässigt stora likhetermed partiklar som analyserats i smältvattenfrån stadsmiljö. För det andra stämmerresultaten från EDX-analyserna väl överensmed spektrum för vägslitagepartiklar.I Sverige uppskattas storleken på däckslitagettill 10 000 ton och på vägslitaget till100 000 ton per år, vilket ger en fingervisningom de mycket stora mängder partiklarfrån dessa källor som årligen sköljs ut ihaven. I FTIR-analysen visade sig tre typerav svarta partiklar bestå av olika aromatiskapolära föreningar, men det skall noteras attFTIR inte exakt kan identifiera blandningarsåsom oljor.De blå och röda icke-fibrösa partiklarnapåminner rent utseendemässigt om färgflagorfrån till exempel båtars skrov ellerbottnar. Detta har även styrks av FTIRanalysernasom visar att den här typen avpartiklar innehåller olika former av epoxiplaster.Varierande antal i olika områdenAntalet fibrer varierade i antal mellan 300och 1300 per kubikmeter från Skagerraktill Egentliga Östersjön. Koncentrationenfibrer från Bottniska viken var betydligthögre och varierade mellan 5000 och15000 per kubikmeter. Fibrerna var mycketkonstanta i sitt utseende och återfanns påalla stationer med mindre variationer ikulör och textur.Antalet icke-fibrösa partiklar varierade iantal från 100 till 7000 per kubikmeter frånSkagerrak till Egentliga Östersjön. Ävenkoncentrationen av denna typ av partiklarvar betydligt högre i Bottniska viken,och varierade mellan 2000 och 104 000 perkubikmeter. Även de icke-fibrösa partiklarnauppvisade stora likheter i färg, texturoch storlek mellan stationerna.Fibrer och partiklar på provtagningsstationernaStation Totalantal fibrer Totalantal partiklarVäst Lysekil 340 760Lysekil 860 2 420Väst Orust 1 180 7 200Fladen 480 1 040Anholt E 400 900Falkenberg 1 320 1 520Väst Landskrona 340 1 520Arkona 1 340 3 060Bornholmsdjupet 940 3 340Hanöbukten 620 60Kalmar 1 040 1 920Gotlandsdjupet 720 3 200Karlsödjupet 460 1 620Norrköpingsdjupet 1 080 3 040Landsortsdjupet 1 160 3 260Bottenhavet 9 960 20 280Höga Kusten 5 520 2 500Umeå, Norrbyn 14 620 104 780Bottenviken, utsjö 5 380 9 540n Sammanställning över stationer där prover har tagits. Samtliga ingår i det nationella miljöövervakningsprogrammet.Förhöjda halter i Bottniska vikenDen uppmätta mängden partiklar ochfibrer var alltså betydligt högre i tre av fyraprover från Bottniska viken. Eventuellt kanresultaten ha påverkats av hur provernatogs, eftersom metodiken här skilde sigfrån övriga stationer. De partiklar somdominerade i Bottniska viken återfannsdock på samtliga stationer, vilket talar föratt de höga halterna inte handlar en provtagningskontamination.En annan hypotessom kan förklara de högre halterna är detstora utflödet av älvvatten som kan innehållamer partiklar. Ytterligare ett alternativär att Bottniska viken endast har ettmycket litet utbyte av vatten från Atlanten,där halterna av dessa partiklar är lägre. Hurde storskaliga transporterna av vatten sker,samt hur mikroskopiska partiklar ansamlasi vattenmassorna måste också beaktasför att kunna förklara lokalt högre halter.Potentiell miljöriskFlera av de antropogena partiklarna flytereller är så små att de håller sig svävande ivattenmassan, där de kan tas upp av djursom lever av att filtrera vatten. Majoritetenav partiklarna som hittades är i sammastorlek som växtplankton, vilket kan göradem möjliga att tas upp av filtrerande djur.En del av partiklarna sjunker dock tillbotten, vilket inebär att de kan ätas upp avdepositionsätare som lever på organisktmaterial i bottensedimenten. Dessa kan isin tur ätas av bottenlevande fisk. Mångastudier visar hur miljögifter transporterasi havet, men studierna analyserar endastmiljögifterna i sig och tar inte hänsyn tillhur ämnena kommer in i födokedjan.Plastpartiklar med vattenskyende, såkallade hydrofoba, ytor ansamlar effektivtorganiska miljögifter. Detta kan varaett problem om miljögifterna därigenomkan transporteras över i djurvävnad dåpartiklarna hamnar i organismernas magtarmkanal.Men det omvända kan också varamöjligt; miljögifterna kan vara så hårt bundnatill partiklarna att de passerar igenommatsmältningskanalen utan att tas upp.Om de svarta partiklarna kommerfrån slitage av vägar och däck kan det varaallvarligt, eftersom den typen av partiklarhar en känd giftverkan på djur. S76 havet 2009


miljögifter och deras effekterEffektstudier– olika program med gemensamt målÅke Larsson, Lars Förlin & Niklas Hanson, Göteborgs universitet / Martin Reutgard, Brita Sundelin & Ann-KristinEriksson Wiklund, Stockholms universitet / Marina Magnusson & Åke Granmo, Marine Monitoring ABMiljömålet Giftfri miljö säger att naturfrämmandeämnens påverkan påekosystemet ska vara försumbar. Bästasättet att undersöka den saken är attstudera miljögifters effekter på olikaarter. Flera sådana program ingår i övervakningen.De har delvis olika inriktning,men ger sammantaget tidiga signalerom allvarliga problem uppstår i vårahavsområden.■ Inom miljöövervakningen mäts halterav flera kända ämnen i både biota ochsediment. Men i det moderna samhälletär en mängd bristfälligt kända kemikalieri omlopp, och det stora flertalet analyserasinte regelbundet. Många ämnen kan dessutomförändras då de når vattnet. Kemikalieri miljön förekommer också i enkomplex blandning med svårförutsägbaraeffekter. Dessutom finns stora skillnaderfaktamellan arter i känslighet för ett och sammaämne.Haltmätningar säger alltså inget omhuruvida ämnena orsakar några biologiskaeffekter. De måste därför kombinerasmed biologisk effektövervakning, som kanfånga upp den faktiska påverkan på olikaorganismer i ekosystemet.Biomarkörer spårar tidiga effekterUnder 1960-talet blev det uppenbart attmiljögifter kan ha dramatiska effekter påarter i ekosystemet. Långlivade organiskamiljögifter slog hårt mot toppkonsumenternahavsörn och säl, som uppvisadekraftiga reproduktionsstörningar. Bådadessa arter och de miljögifter som orsakatskadorna inkluderades därför i regelbundenövervakning.Under 1970-talet utvecklades ett heltbatteri av biomarkörer för att påvisa tidigahälsoeffekter hos fisk vid exponering förenskilda miljögifter eller komplexa blandningarav ämnen i förorenade vattenområden.Fördelen med sådana hälsoundersökningarär att de gör det möjligtatt upptäcka effekter av miljöfarliga ämneninnan skador uppkommer på populationsnivå.Anledningen till det tidiga intressetvar att kustfisk representerar en viktigekonomisk resurs och har stort värde förnatur- och friluftslivet. Dessutom är kustfisken viktig komponent i näringskedjan,och kan därmed bidra med betydelsefullinformation om kustekosystemets status.I början av 1980-talet uppmärksammadesstor påverkan på fisksamhälletutanför många massafabriker. Undersökningari områden kring klorblekandesulfatmassafabriker visade att utsläppenorsakade allvarliga effekter. De var värsti när området, där den kontinuerliga ochEffektövervakningMiljögifters effekter på ekosystemet studeras huvudsakligen på enskilda arter. Val av organismkan ske utifrån olika grunder. Vissa arter är hotade och skyddsvärda eller har ettekonomiskt värde. Andra arter kan vara intressanta för att de är viktiga för ekosystemetsfunktion. En tredje ansats är att fokusera på en organism som tydligare än andra signalerarförekomst av en specifik föroreningsgrupps effekter. Det är också en fördel att användastationära arter, så att man vet att provtagningsplatsen ger information om graden av exponeringi det området.Det man studerar är olika biomarkörer och bioindikatorer. Det kan innefatta mätningarpå cellnivå, exempelvis av enzymer som signalerar att en organisms avgiftningssystem äraktiverat eller som ger information om störningar på viktiga livsfunktioner. Man kan ävenanvända metoder som fångar upp effekter på högre organisationsnivåer, såsom påverkatimmunförsvar, reproduktionstörningar eller morfologiska förändringar.Vilken biomarkör som ska följas beror på syftet. En del är generella och svarar på mångaolika föroreningar. Sådana har stor potential att tidigt fånga upp och signalera en okändmiljögiftsbelastning. Andra biomarkörer är mer specifika, och ger därmed även informationom orsakande ämnen. Flera forskningsprogram pågår som utvärderar kombinationer avflera biomarkörer för att optimera informationen om både den samlade effekten och dessorsaker.Foto: AVTG/iStockphotohavet 200977


miljögifter och deras effekterFALLSTUDIE MASSAFABRIKUtsläpp från Norrsundets sulfatmassafabrik16Utsläpp av organiskt material(ton BOD 7 per dygn)1284Klorgasblekningersätts delvis medsyrgasblekningKlordioxidblekningersätter allt mer avklorgasblekningenutsläpp av klorhaltigtorganiskt materialKlorgasblekning(kilo AOX per ton massa)upphör helt01980 1985 1990 1995Foto: Norrsundet.comKönskörtlarnas storlekKönshormoner i blodplasmaLeverstorlekEROD-aktivitetKolhydratomsättningKloridhalt i blodplasmaRöda blodkroppar (volym)Vita blodkroppar (antal)FenskadorSkelettdeformationerHälsotillstånd hos fisk i fabrikens närhet+ värden över normal 0 normala värden – värden under normal– – – – – 0–0– – –000++ +000++++ ++ ++ ++ +++ 0+00– – 0000+++ ++ ++0– – – – – – 00–+++ (+) 000++ +0001985 1988 1990 1993 1995m Hälsotillståndet för abborrar utanförNorrsundets Bruk förbättrades markant efteratt kraftfulla åtgärder vidtagits för att minskautsläppen av organiskt material och kloreradeämnen.kraftiga exponeringen för en rad toxiskaämnen medförde att funktionsstörningarpå individnivå också slog igenom påpopulations- och samhällsnivå. Längreut i recipienten var fisksamhällets strukturnormal, men ett flertal hälsoeffekterhittades på individnivå. Effekter på de allrakänsligaste biomarkörerna kunde spårasflera mil från fabriksutsläppen. Orsakentill den allvarliga effektbilden var sannoliktflera olika giftiga ämnen i de komplexautsläppen från skogsindustrier, exempelvisdioxiner, andra klorerade ämnen, hartssyroroch steroler.Kraftfulla åtgärder hjälpteDe allvarliga biologiska effekterna av klorblekeriutsläppentvingade fram en snabbteknikutveckling inom branschen, medsuccessiv avveckling av klorgasblekning,olika interna processändringar och förbättradexternrening. Åtgärderna resulterade iminskade utsläpp av klorhaltigt materialoch organisk substans. Undersökningarvisade samtidigt en mycket positiv återhämtningav fiskarnas hälsa och fisksamhälletsom helhet. Idag visar hälsoundersökningarpå fisk i recipienterna för massafabrikeringa eller mycket få toxiska effekter.De hälsoeffekter som ibland observerasutanför vissa massafabriker tyder på att detfortfarande kan förekomma låga halterav toxiska och hormonstörande ämneni utsläppen. Risken för mer omfattandeeffekter på fisksamhället av dagens utsläppbedöms dock som liten.Hälsoundersökningar som genomförs itätortsnära vattenmiljöer eller miljöer medandra specifika föroreningsutsläpp indikeraratt sådana områden ofta är utsatta fören komplex exponering av miljöstörandeämnen som används eller bildas vid olikaaktiviteter i samhället, och att detta gerupphov till en tydlig toxisk påverkan påvattenlevande organismer. Detta pekar påbehovet av att ha en regelbunden effektövervakningäven i förorenade miljöer,som ett led i miljömålsuppföljningen ochför att få underlag för miljöförbättrandeåtgärder.Kontinuerliga referensundersökningarav kustfiskens hälsa i opåverkade områdeningår sedan 1980-talet i den nationellamiljöövervakningen. Dessvärre visar dessaområden oroande trender numera.Studier av det känsligaste stadietFör sexton år sedan utökades effektövervakningenmed studier av vitmärlansembryon. Vitmärlor är små bottenlevandekräftdjur som är en viktig födoresursför fisk och smådjur. Tidiga livsstadierär generellt sett känsligare för olika slags78 havet 2009


miljögifter och deras effekterpåverkan, vilket gör dem lämpliga för att fåtidiga signaler om försämrad miljö.Vitmärlans äggproduktion verkarstyras av naturliga faktorer, som organiskhalt, populationstäthet och födotillgång.Om en gravid hona däremot utsätts förmiljögifter eller syrebrist kan tydliga effekterpåvisas, genom att skador uppstår påägganlag, ägg och embryon. Här har vitillräcklig kunskap för att kunna skilja påom skadorna har orsakats av miljögifter,syrebrist eller temperaturstress, vilket ärmycket värdefullt.Väl fungerande metodNyligen har omfattande data om vitmärlafrån perioden 1978 till 2006 sammanställts.Undersökningarna kommer från kustområdenpåverkade av industri och annanmänsklig verksamhet, från Piteå i norrtill Kalmarsund i söder. I en metaanalyshar dessa data jämförts sinsemellan ochmed data insamlade från det nationellaövervakningsprogrammets referensområden.Användandet av metaanalys gör attman kan kombinera oberoende studierför att upptäcka existerande effekter ellersamband. Till skillnad från kvalitativametoder genererar dessutom metaanalysenen kvantitativ och statistiskt försvarbarsammanfattning.Föroreningssituationen i de olika områdenaskiljde sig kraftigt åt. Vissa områdenvar belastade av förhöjda metallhalter,andra av organiska miljöföroreningar, ochvissa hade sannolikt en komplex blandningav både organiska och oorganiskaföroreningar. Trots det påvisades generellten ökad frekvens av embryonala missbildningar.Biomarkören uppvisar också enhög känslighet, då mänsklig påverkan kandetekteras upp till tre mil från utsläppskällan.Dessutom visar metaanalysenett signifikant samband mellan andelenmissbildade embryon och avståndet frånpunktkälla, alltså ett samband mellan dosoch respons.Ytterligare en viktig slutsats av analysenär att mätningarna vid övervakningsstationernainom det nationella programmet ärmycket betydelsefulla. Dessa stationer ärtydligt mindre belastade än regionala referensstationer,och ger därför bättre referensvärdenför respektive havsbassäng.Snäckor signalerar om TBTFör sex år sedan inkluderades snäckor ieffektövervakningen. Skälet till detta äratt de är särskilt användbara för att påvisanärvaro av tributyltenn, TBT. Denna organiskatennförening har sedan 1960-taletanvänts i färg för att förhindra påväxt påbåtskrov, fisknät och olika typer av undervattenskonstruktioner.Ämnet har visatsig vara extremt giftigt för många marinaorganismer. De första signalerna kom närden franska ostronproduktionen minskadedramatiskt i slutet av 70-talet.Sedan 1989 är det förbjudet att användaTBT på båtar under 25 meter i Sverige,och i september 2008 trädde ett internationelltförbud mot användandet av organiskatennföreningar på båtskrov i kraft.Det innebär bland annat att EU inte längretillåter några fartyg målade med sådan färgatt anlöpa europeiska hamnar.Hos flera arter av snäckor ger exponeringför TBT upphov till att honorna utvecklarhanliga könsorgan, så kallat imposex,en skada som är både ämnes specifik ochganska lätt att identifiera. Skadan graderasi fem steg, beroende på hur kraftig exponeringenvarit. Genom kemiska vävnadsanalyserkan man dessutom få reda på om detär nytt eller gammalt TBT som förekommiti djurens närmiljö.Småbåtshamnar hårt drabbadeGöteborgs hamn är ett område som heltsäkert har exponerats för TBT. Där harövervakning bedrivits sedan 2003, medsju stationer fördelade på olika sidor avfarleden och på olika avstånd till hamnen.Över tiden har situationen förbättrats,men problemen är fortfarande påtagliga.Resultaten från 2009 visar tydligt hur effekternaav TBT avtar med ökat avstånd frånhamnen, men också att det är en skillnadmellan lokalerna söder och norr om farleden.Troligen beror det på att strömmen iområdet vanligtvis är nordgående, varförlokalerna norr om farleden är mer utsattaän de i söder.Eftersom TBT sedan länge är förbjudetpå mindre båtar borde ämnet knappastfinnas i småbåtshamnar. En undersökningav sju olika småbåtshamnar i Göteborgsområdetgav dessvärre skrämmande resultat.Fem av dem uppvisade otillfredställandestatus, precis som den innersta delenav Göteborgs hamn.En trolig orsak är att detta ämne binderrelativt hårt till sedimentpartiklar, ochdärmed lagras in i bottenmiljön iställeteffektstorlek1,00,60,20-0,2METAANALYS GER GODA SVARa) FöroreningsgradLågMedelandelen missbildningar ökarHög-0,4 -0,2 0 0,2 0,4 0,6 0,8Effektstorlek(0 representerar referensstationerna)0 5 10 15 20 25Avstånd från punktkälla (km)c) ReferensstationerBottniska vikenb) FörhållandeEgentliga Östersjönandelen missbildningar ökar-0,4 -0,2 0 0,2 0,4 0,6 0,8Effektstorlek(0 representerar nationella referensstationer)n En sammanställning av flera olika studiermed biomarkören missbildade embryonhos vitmärla.a) Effektstorlek (± 95-procentigt konfidensintervall)för tre olika föroreningsgraderjämfört med regionala referensstationer(effektstorlek=0). Konfidensintervalletsträcker sig inte över 0, vilket innebär att deförorenade stationerna är signifikant skildafrån referensen. Andelen missbildningarökar också ju kraftigare föroreningen är.b) Förhållandet mellan avståndet frånhuvudsaklig föroreningskälla och effektstorlek.Andelen missbildade embryon minskarsignifikant med ökat avstånd från punktkälla.Cirklarnas areor indikerar provstorleken.c) Effektstorlek (± 95-procentigt konfidensintervall)hos de regionala referensstationernai de olika studierna jämfört med denationella övervakningsstationerna (effektstorlek=0).Konfidensintervallet sträckersig inte över 0, vilket innebär att referensstationernaär signifikant mer förorenade.Skillnaden är störst i Egentliga Östersjön,men spridningen där är stor beroende påfå studier.havet 200979


miljögifter och deras effekterEFFEKTER AV TBT I GÖTEBORGSOMRÅDETGrad av imposex (VDSI)43210NäsetAmundönSmåbåtshamnarKillingholmenStyrsö marinteknikÖhnereds båtlagHinsholmenVrångöKalvhagefjordenreferensBurholmarnaGöteborgs hamnKlintenDynholmenRivöErsdalsvikenVarholmenLångholmenEriksbergmåttlig otillfredställandeEkologisk status (enl. danska bedömningsgrunder)o Undersökningar av snäckor i Göteborgsområdetår 2009 visar att problemet medTBT i småbåtshamnar är betydande, trotsatt förbud mot TBT på fritidsbåtar gällt sedan1989. Detta är inte överraskande, eftersom deallvarligaste effekterna vanligen ses i områdendär båtar ansamlas och ligger still under enlängre tid, såsom i marinor och hamnar. Medett ökat avstånd till punktkällan ses vanligenen tydlig minskning av imposex vilket ocksåär fallet i den gradientstudie som utgår ifrånGöteborgs hamn.De danska bedömningsgrunderna visar attsamtliga stationer håller måttlig eller sämrestatus, vilket enligt vattendirektivet innebär attåtgärder bör sättas in. Svenska bedömningsgrunderfinns ännu inte.för att brytas ner. Med mycket TBT i havsbottnarnaoch lång halveringstid kommerämnet att finnas kvar i miljön under långtid framöver. Eftersom sedimentet i ensmåbåtshamn ständigt rörs om till följdav båttrafik finns miljögiftet kontinuerligttillgängligt i miljön. Även vid muddringav förorenade sediment kan giftet frigörasoch på nytt bli tillgängligt för olika organismer.Farhågor finns också om att TBT, trotsförbud, används än i dag.Kraftig påverkan ses framförallt ibåtrika områden såsom större hamnaroch marinor. Tyvärr signalerar snäckornaatt det även finns tillgängligt TBT isåväl utsjöområden som i relativt ostördagrund områden.Underlag för åtgärderSammanfattningsvis fungerar de presenteradebiomarkörerna väl för att fånga upptidiga effekter av miljögiftsexponeringpå så olika organismgrupper som fiskar,kräftdjur och blötdjur. Mätvariablernasom tillämpas är känsliga och kan detekterapåverkan även i områden med relativtlåg föroreningsbelastning. Det gör att dekan spåra förändringar även i de relativtopåverkade nationella referensområdena.God kunskap om naturliga bakgrundsvärdenär en förutsättning för att en miljöindikatorska kunna användas för attupptäcka förändringar orsakade av mänskligpåverkan. De data som produceras inomden nationella miljöövervakningen utgöralltså ett mycket viktigt underlag. Sådanabakgrundsvärden är annars svåra att fastställai begränsade regionala studier i merförorenade områden.Exemplen visar att påverkan av kemiskaföroreningar har en omfattande geografiskutbredning och att det finns en klar påverkani både vatten och sediment i mångaområden. Ibland kan effekterna knytas tillspecifika kemikalier, medan man i andrafall får en sammantagen och mer generelleffektbild av flera både kända och oidentifierademiljögifter.Effektstudier utgör således ett värdefulltunderlag för miljöförbättrande åtgärder avolika slag. Exemplet skogsindustrin visarvilka goda resultat det kan ge. Effektstudierär också synnerligen lämpliga för att följaom vidtagna åtgärder ger positiv förbättringav miljötillståndet.Utmaningar i framtidenTack vare de tidsserier som har genereratsinom effektövervakningen har kunskapenom de olika biomarkörerna ökat. Det finnsdock mycket kvar att lära, inte minst urperspektivet att klimatet är under förändring.Det innebär att havens organismerinte längre enbart stressas av miljögifteroch övergödning, utan även, direkt ellerindirekt, av en förhöjd temperatur.Ökad temperatur förväntas öka nederbördenoch därmed sötvattentillflödet iÖstersjön, med sänkt salthalt som följd. Enökad landavrinning medför risk för ökaddiffus tillförsel av både kända och okändakemiska ämnen till kustmiljön. Dessutomser vi tecken på att pH sjunker i haven.Om de olika biomarkörernas referensnivåerförändras i takt med påverkan avklimatförändringen måste vi kunna fångaupp detta för att korrekt kunna avgöra närvi ser effekter av annan mänsklig påverkan.Internationellt står möjligheten attseparera de olika effekterna också i fokusför forskningen.Multipel stress av klimat och miljögifterblir allt viktigare att förstå, och det ärdärför av stor vikt att forskningen studerarden sammanlagda effekten av dessa olikastressfaktorer. Sådan kunskap om integreradeeffekter av miljögifter och samtidigklimatförändring är nödvändig omresultaten från övervakningen skall kunnaanvändas som välgrundat underlag förbeslut om åtgärder. S80 havet 2009


miljögifter och deras effekterKustfisk – hälsaför fakta om programmet se sidan 109.2008miljöÖVERVAKNINGÅke Larsson, Lars Förlin & Niklas Hanson, Göteborgs universitetHÄLSA HOS ABBORRE I KVÄDÖFJÄRDENEROD-aktivitet i levernGonadstorlek0,26EROD (nmol/mg x min)0,142Gonadstorlek, GSI (%)GR (nmol/mg x min)105Glutationreduktas-aktivitet01990 1995 2000 2005002000 2005 2010n Felstaplar anger 95% konfidensintervall.Fyra referensområdenHälsoundersökningar av abborre ochtånglake i de fyra referensområdenavisar för de flesta mätvariabler ingaförändringar. Dock förekommer signifikantatidstrender för några hälsovariablersom tyder på att fisken i ökandegrad är påverkad av miljögifter. Dessaförändringar är mest påtagliga hosabborre i Kvädöfjärden, men vissa aveffekterna har börjat uppträda även vidHolmöarna och Torhamn.Flera varningssignalermer än trettio procent. Detta motsvarareffektnivåer som observerades i demellersta delarna av recipienten för enklorblekande skogsindustri i mittenav 1980-talet. Dessa förändringar, somäven ses vid Holmöarna, är en allvarligvarningssignal om att fisken exponerasför något miljögift som försenar ellerhämmar könsmognaden. Uppföljandestudier indikerar att det är antalet ägg ikönskörtlarna som minskar.Att fisken i Kvädöfjärden exponerasför kemiska ämnen stöds av andraobserverade effekter. En signifikantökande koncentration av kalcium, kaliumoch klorid i blodet, vilket indikeraratt fiskens saltreglering är påverkad.Dessutom ökar antalet vita blodceller.Sistnämnda effekt, som tyder påett påverkat immunförsvar, har ocksåobserverats hos tånglake i Kvädöfjärdenoch Fjällbacka.Sammantaget visar detta att fisken ide nationella referensområdena i ökandegrad exponeras för något eller någramiljögifter som är okända eller inteövervakas idag, och att flera hälsovariablervisar förändringar som är vanligaAktiviteten för avgiftningsenzymet ökande aktivitet för enzymet glutationreduktashos fisk i förorenade områden. UppföljandeErod i levern har ökat ungefär fyragånger under en tjugoårsperiod. Parallellti levern tyder på förhöjdoxidativ VITMÄRLA stress. Samma trend ses hos forskning tyder på att en ständigtillförsel av PAHer till kustvattenmiljönhar den relativa gonadstorleken antal abborrar vid Holmöarna och Torhamn. % kan vara en möjlig förklaring.Missbildade embryon ÄggproduktionDöda äggsamlingarEgentliga Östersjön%(GSI) hos abborrhonorna minskat med I Kvädöfjärden ses också en signifikantBottenhavet5080154060103040205102001995 2000 200501995 2000 200501995 2000 2005Foto: iStockphotohavet 200981


miljögifter och deras effekterBiologiska effekter avorganiska tennföreningarför fakta om programmet se sidan 107.Marina Magnusson, Anders Borgegren, Sandra Andersson & Åke Granmo, Marine Monitoring AB2008miljöÖVERVAKNINGbrofjorden46. Sandvik40220002004 2006 20085. Furusundsholmarna44022063 Produktkajen3. Produktkajen440VästerhavetVästkustens båda undersökningsområdenhar visat en svag minskning av graden avimposex vid de flesta lokaler sedan undersökningarnastartade. Minskningen ärtydligast närmast punktkällorna, medansituationen i referensområdena är merstabilt låg.I Brofjorden visar tre lokaler de störstaminskningarna i graden av imposex, varavtvå ligger mycket nära Preems oljekajer.Den kemiska vävnadsanalysen visade dessvärrepå ökade halter vid totalt fyra lokaleri området. Vid två av dessa lokaler visarresultaten att det sker en nytillförsel avTBT. Detta är anmärkningsvärt eftersomden ena lokalen återfinns fyra kilometerfrån raffinaderiet, där tankfartyg vanligeninte passerar.Resultaten från Göteborgs hamn ochdess inlopp är mycket likartade föregåendeårs undersökning, där norra gradiententenderar till att uppvisa något högre värdenän den södra. Det mest anmärkningsvärdaär att en tydlig ökning av TBT i vävnadenses vid Långholmen, en av de lokaler somligger närmast Göteborg. Motsvarandeökning i graden av imposex ses ännu inte,vilket kan bero på att effekten av förhöjdaTBT-halter är något fördröjd. Snäckornapåverkas i sitt juvenila stadium, men analyserasförst vid vuxen ålder.Svenska bedömningsgrunder saknas. Dedanska bedömningsgrunderna kan endastanvändas för lokalerna på västkusten. ngöteborg2044. Ersdalsviken4402002004 2006 200844. Slätholmarna4420205.Lilla Varholmen420002004 2006 20087. Bläckhall02004 2006 200802004 2006 2008402002004 2006 200842040205740202. Dynholmen205402002004 2006 20081216206. Långholmen42002004 2006 200832Råoljekajen1.Holmsundsbåden4402002004 2006 2008201. Klinten43. Rivö4402002004 2006 20082. Råoljekajen4 PREEM2002004 2006 20084020402002004 2006 200840207. Eriksberg42020DåligOtillfredställandeMåttligGodHög02004 2006 2008Imposex, Vas DeferensSequence Index (VDSI)TBT i vävnad(µg/kg torrsubstans)Ekologisk status02004 2006 200820referensKalvhagefjorden42002004 2006 2008740204020Bild: Lantmäteriet/Metria Bild: Lantmäteriet/Metria82 havet 2009


Gonadstorlek0,26miljögifter och deras effekterEROD (nmol/mg x min)Egentliga ÖstersjönÖSTERSJÖNUndersökningar på östkusten startade2Punktkälla Naturhamn Referens2008, och där används en annan indikatorart,slamsnäckan.0,1TBT tycks inte påverka slamsnäckorna1på östkusten lika kraftigt som det påverkarnätsnäckorna på västkusten. Trotsextremt höga halter i sedimentet vid fleraav de provtagna lokalerna blev graden av0imposex aldrig högre än 1,6. På västkusten60kan värdet 0 nå 4. Som mest var 63 procent1990 1995av snäckorna på ostkusten påverkade.2000 2005Anmärkningsvärt är att även de utvalda 40referenslokalerna, lugna områden med litebåttrafik, visade sig ha en relativt hög påverkansgrad.20Slamsnäckorna blir bara ett parår gamla, varför det är rimligt att anta att 0snäckor som uppvisar imposex är utsattaför en pågående exponering av TBT.Imposex (VDSI)Andel påverkade snäckor (%)StockholmOxelösundBlankaholmSölvesborg420Gonadstorlek, GSI (%)GR (nmol/mg x min)105Glutationreduktas-aktivitet02000 2005 2010Även i lugna områden med litebåttrafik,var påverkan relativt hög.Foto: Satu Knape/iStockphotoEmbryonalutveckling hos vitmärlaBrita Sundelin, Martin Reutgard, Marie Löf, Therese Jacobson & Ann-Kristin Eriksson Wiklund,Stockholms universitet2008miljöÖVERVAKNINGVITMÄRLA% antal% Missbildade embryon ÄggproduktionDöda äggsamlingarEgentliga ÖstersjönBottenhavet5080154060103040205102001995 2000 200501995 2000 200501995 2000 2005n Andelen missbildade embryon,som indikerar att det finns miljögifteri sedimentet, är genomgåendevanligare i vitmärlor från EgentligaÖstersjön än i Bottenhavet. Underde senaste fem åren noteras ensignifikant minskning, vilket antyderatt belastningen av miljögifterhar minskat. Missbildningarnavar förhöjda år 2002 och 2003.De orsakas av att lipider läcker utfrån äggmembranet vilket dödarembryot före kläckningen. Varförmembranskador uppstår är ännuinte känt.n Äggproduktionen, mätt somantalet ägg per hona, har tidigarevarit högre i Egentliga Östersjön.När populationerna i Bottenhavetmycket drastiskt minskade efter1999 ökade äggproduktionen där,troligtvis på grund av minskadkonkurrens om födan. Idag finnsinga skillnader mellan bassängerna.Ett intressant fenomen är att vi kanse ett likartat mönster mellan ökadoch minskad äggproduktion i debåda bassängerna, vilket antyderatt förhållanden i söder styr produktioneni norr.n Helt eller delvis döda äggsamlingarindikerar syrebrist underutvecklingen av ägganlag ellerembryo. Under tidigare år hardöda äggsamlingar varit vanligare iEgentliga Östersjön. Under senareår har de ökat i Bottenhavet, ochär idag av samma storleksordningi de båda bassängerna. Ökningeni Bottenhavet sammanfaller medminskade syrekoncentrationer ibottenvattnet. Även för denna variabelkan vi notera samma mönsteri bassängerna, vilket antyder attvattenkvaliteten i söder styr förhållandenai norr.Medelvärde med konfidensintervall från 5 bottenhugg samt 1 bottenskrap.för fakta om programmet se sidan 106.havet 200983


miljögifter och deras effekterHavsörnen fortsätter ökaBjörn Helander, Naturhistoriska riksmuseetFör 200 år sedan fanns det gott omhavsörn i Sverige. Därefter var havsörnenförföljd och nästan utrotad, för attså småningom fridlysas och öka något.Från mitten av 1900-talet minskade återantalet havsörnar kraftigt, denna gångpå grund av gifter i miljön. Under senareår har utvecklingen vänt, och beståndenav havsörn ökar nu stadigt runt om ilandet.■ Kontrollerna av havsörnarna vid Östersjökustensker inom den marina miljöövervakningenoch kontrollerna av referensbeståndeni inlandet sker inom NaturskyddsföreningensProjekt Havsörn.1924 fanns bara några tiotal par vid Östersjökustenoch enstaka par i Lappland kvar.Förföljelsen fortsatte på många håll ävenefter fridlysningen, och beståndet ökadeförst bara långsamt. På den tiden var fortplantningsförmåganännu opåverkad avföroreningar i miljön, och från 1940-taletskedde en tydlig ökning vid kusten.Redan under 1950-talet började dockfortplantningen försämras. Under periodenmellan 1965 och 1985 var fortplantningenhos Östersjöns havsörnar bara enfemtedel av den normala. Forskningenhar visat starka samband med höga halterav miljögifterna DDT och PCB i äggen.Beståndet var återigen starkt hotat.talet fanns bara ett 60-tal par, glest spriddafrån södra Hälsingland i norr till mellerstaSmåland.När havsörnen togs in i det marinaövervakningsprogrammet år 1989 varkustbeståndet uppe i knappt 90 par, enfemtioprocentig ökning sedan 1970. Sedandess har beståndet nästan fyrdubblats ochunder året konstaterades att minst 342 parfinns vid kusten.Denna fantastiska utveckling är ettresultat av att fortplantningen äntligenåterhämtat sig, och att överlevnaden undervinterhalvåret, framför allt under de kritiskaåren, har ökats med hjälp av stödutfodring.Häckande parEn tråkig historia...Havsörnens naturliga utbredning omfattadei början av 1800-talet i stort sett helaSverige, utom fjällkedjan. Arten fanns längshela Sveriges kust, men också vid sjöar ochvattendrag från Lappland till Skåne.Havsörnen utrotades sedan från nästanhela landet, och när den till slut fridlystes5004003002001000HAVSÖRNinlandet (Lappland)inlandet (syd- och mellansverige)Östersjökusten...med lyckligt slutDen utveckling vi sett under senare år är enhelt annan. Beståndet fortsätter öka bådevid kusten och i inlandet. Längs Östersjökustenhar havsörnen som häckfågel nuexpanderat norrut ända till norra Norrbottenoch söderut ända till södra Skåne. Närbeståndet var som minst i början av 1970-1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005n Utvecklingen av antalet havsörnar i Sverige sedan 1964, fördelat på tre delbestånd.Totalt beräknas beståndet år 2008 bestå av 520 par.Allt fler flyttar inFörutom det lilla isolerade bestånd somhela tiden funnits kvar i Lappland var detinga havsörnar som häckade i inlandetföre 1980. När återkoloniseringen börjadeunder 1980-talet blev de lokaler som havsörnarnasist försvann ifrån först bebodda.Nu består inlandsbeståndet söderom Lappland av drygt 100 par. Genomringmärkningen vet vi att de fåglar sombörjade återkolonisera inlandet kom frånbestånden vid Östersjöns kuster, ochnästan uteslutande från den svenska sidan.De ungar som fötts vid inlandslokalerhar sedan till stor del själva slagit sig neri inlandet.Även det lappländska beståndet har ökatunder senare år, men betydligt långsammareän vid kusten och inlandet i övrigt.Där finns för närvarande åtminstone 70par. Hittills har alla ringmärkta häckfåglarsom identifierats i Lappland också varitfödda där. S84 havet 2009


miljögifter och deras effekterNumera finns minst 342 havsörnsparlängs östkusten, och ytterligareåtminstone 170 par som levar i inlandet.Frågan är när havsörnen ävenåterkoloniserar västkusten.Foto: Kaido Kärner/iStockphotoHavsörnför fakta om programmet se sidan 108.2008miljöÖVERVAKNINGBjörn Helander, Naturhistoriska riksmuseetReproduktionUnder året kontrollerades reproduktionhos totalt 443 par inom de tre svenskadelbestånden. Fortplantningen hoskustens havsörnar uppvisade inga storaförändringar, med ett undantag – kullstorlekeni bon med ungar vid Bottniska vikenskust föll tillbaka till 1,40 från 1,60 år 2007.Det är en nivå som är ganska långt underreferensnivån med 95 % konfidensintervallsom beräknats från tiden före 1950-talet(1,64 –2,04). Orsaken är ännu inte klarlagd.Andelen lyckade häckningar under åretvar lika i Bottniska viken och EgentligaÖstersjön.ProduktivitetProduktiviteten, räknat i antal ungar perpar, var dubbelt så hög i inlandsbeståndeti syd- och mellansverige som den vari Lappland. Detta kan till viss del förklarasav den naturligt mindre kullstorleken iLappland, orsakad av mindre födotillgång.Under året var det dock en ovanligt lågandel lyckade häckningar i Lappland. Enstarkt bidragande orsak till detta var troligenden stora snömängd som kom undersenvintern. Fler par än vanligt byggde nyttbo, troligen för att de gamla bona var fullamed packad snö. Bland de femton par sombyggde nytt bo lyckades dubbelt så mångakläcka fram ungar jämfört med de par somförsökte häcka i sina gamla, snöfyllda bon.procent (%) reproducerande parkullstorlek (antal ungar)10080604020021,81,61,41,21HAVSÖRNENS HÄCKNINGSFRAMGÅNG, TRENDER VID ÖSTERSJÖKUSTENEgentliga ÖstersjönAndel bon med ungarreferensnivå (72%)Kullstorlekreferensnivå (1,84)1970 1980 1990 2000Havsörnsbeståndet i Sverige 2008UndersöktabonLyckadehäckningarUngar per kullUngar per parÖstersjökusten 287 65% 1,61 1,02Referensnivåer 72% 1,8 1,3Egentliga Östersjön 198 65% 1,71 1,07Götaland 111 68% 1,72 1,12Svealand 87 62% 1,68 1,01Bottniska viken 89 65% 1,40 0,90Bottenhavet 55 69% 1,44 0.98Bottenviken 34 59% 1,31 0,76Inlandet i söder94 81% 1,65 1,30(syd- & mellansverige)Götaland 29 76% 1,79 1,31Svealand &södra NorrlandInlandet i norr(Lappland & Norrbotten)ökning ca 3,5% per årökning ca 1% per årBottniska vikenAndel bon med ungarKullstorlekökning ca 2% per årökning ca 0,8% per år1970 1980 1990 200065 83% 1,60 1,2962 42% 1,40 0,58havet 200985


miljögifter och deras effekterMagra sälar i ÖstersjönOlle Karlsson & Britt-Marie Bäcklin, Naturhistoriska riksmuseetDen positiva populationsutvecklingenhos säl har länge visat att åtgärder iden marina miljön kan ge goda resultat.Men på senare år har något hänt.Obduktioner av bifångade sälar tyderpå att Östersjöns sälar får allt tunnarespäcklager – ett oroande tecken på enförändrad miljö.■ Sedan mitten av 1980-talet är säl intelängre en helt ovanlig syn längs våra kuster.Detta trots att larmrapporter om miljösituationeni havet blivit allt vanligare.Sälarna har länge visat att kraftfullainsatser av miljö- och naturvård kan geresultat även för djur som är starkt hotade.Förbud mot att använda PCB och DDT harminskat belastningen av dessa ämnen påmiljön, vilket har resulterat i en förbättradhälsa hos bland annat säl. För gråsäl ochknubbsäl är reproduktionen numera uppei normala nivåer. Den förbättrade reproduktionenhar också gett utslag i populationerna,som flerdubblats sedan 1970-talet.Endast för vikaresäl kvarstår eventuelltvissa problem med nedsatt fruktsamhet.Kraftigt minskat späcklagerMarina toppkonsumenter har alltså längevarit ett positivt avbrott i alla dystra rapporterom miljösituationen i havet. Men förnågra år sedan skedde ett trendbrott.Bifångade gråsälar från Östersjön somobducerats vid Naturhistoriska riksmuseethar blivit allt smalare, och dessutomhar andelen riktigt magra djur ökat kraftigt.I mitten av 1990-talet hade endast tolvprocent av djuren i Egentliga Östersjön enspäcktjocklek under 26 millimeter, men desenaste åren återfinns ungefär hälften avdjuren i denna kategori.Vad innebär då detta för sälarna? Ettminskat fettlager hos oss svenskar skulleju hälsas med glädje av Folkhälsoinstitutet,men för sälarna är det tvärtom. Ett späcklagerrunt 50 millimeter tjockt är normalt,och tyder på att djuret är vid god hälsa.Energiförråd som behövsSpäcket fungerar som en isolering motvattnet i Östersjön, som är iskallt understörre delen av året. Dessutom är späcketsälhonornas matförråd inför vinternsreproduktion.Gråsälshonor måste kunna lagra storamängder fett för att klara av den betydandeenergiåtgången från en diande kut. Kutensom väger drygt tio kilo vid födseln ökar påett par veckor upp emot femtio kilo. Honanäter knappt alls under digivningsperioden,och energin tas i stort sett uteslutande frånden upplagrade näringen i späcket. Honminskar förstås dramatiskt i vikt under denhär tiden, och tappar normalt cirka fyrtioprocent av sin kroppsvikt. En viktminskningpå närmare åttio kilo på mindre än treveckor är inte ovanligt.Honans investering i avkomman är kortmen intensiv. Redan efter knappt tre veckorlämnar hon sin unge för att kanske aldrigmer återse den. Det betyder att kuten självmåste klara övergången från ett skyddatliv i mammans närhet till att klara sig heltpå egen hand. Till sin hjälp har den endastmatförrådet i form av ett, förhoppningsvisväl tilltaget, späcklager som den måste levapå tills den själv kan börja hitta mat.Kan drabba kutarnaStrategin att lämna ungarna i en så tidigålder är naturligtvis mycket riskfylld, ochdödligheten hos unga kutar är mycket hög.För att det ska fungera krävs att energin somöverförs från mamma till kut är tillräckligtstor för att köpa ungen så mycket tid att denhinner lära sig söka föda på egen hand.Studier från Storbritannien visar ettklart samband mellan ungarnas avvänjningsviktoch deras överlevnadschanser.En fet gråsälskut har betydligt bättre chanseratt överleva på egen hand än en mager.Minskningen av honornas späcklager kandärför få katastrofala följder för gråsälarnasmöjlighet att producera kutar i tillräckligtbra kondition för att de ska klara sig framtills dess att de är självförsörjande.Hur stort problemet med magrare sälarär vet vi ännu inte. Fortfarande ökar gråsälbeståndeti storlek, om än inte fullt likasnabbt under senare tid. Men resultaten frånde årliga räkningarna varierar mellan årenav en mängd orsaker, inte minst på grundav väderförhållanden under den kortaräkningsperioden. Några få års relativtlåga räkningssiffror kan därför inte säkerttolkas som att vi faktiskt ser en effekt påpopulationsnivå. För att vara säkra behövsmer data, men det finns å andra sidan ingetsom motsäger att det redan kan ha skett enförändring i populationstillväxt.Två möjliga spårVad skulle då kunna vara orsaken till attsälarna blir allt magrare? Har förändringari Östersjöns fisksamhällen medfört attsälarna får allt svårare att hitta tillräckligtmed föda, eller föda av rätt kvalitet?Eller har sälarna numera svårare attlägga på sig fett än de haft tidigare? Finnsdet alltså något i sälarnas omgivning somgör att deras fysiologi rubbats och de intelängre kan bygga upp ett lika tjockt späcklager?Båda spåren är tänkbara.86 havet 2009


miljögifter och deras effekterFoto: Torbjörn Lillja/NEtt rejält späcklager fungerar somisolering mot det iskalla vattnet.Dessutom fungerar det somenergiförråd under den intensivadigivningsperioden. Då finns knappasnågon tid att äta, och honornatappar närmare åttio kilo i vikt påknappt tre veckor.havet 200987


miljögifter och deras effekterEn gråsälskut behöver snabbt flytta överenergi i form av fet mjölk från sin mor tillsig själv. Efter endast tre veckor får denklara sig på egen hand och måste lärasig jaga. En fet unge har betydligt störrechans att överleva denna kritiska periodän en mager.Foto: Klas Rune/NStorskaliga förändringarFlera studier tyder på kraftiga förändringari Östersjöns ekosystem under det senasteseklet. Tidigare har Östersjöns systemdominerats av marina däggdjur, främstsäl.I början av 1900-talet medförde en hårdjakt, i kombination med stora problemorsakade av miljögifter, att säl och tumlareminskade markant. Tillsammans med enökad primärproduktion orsakad av övergödningen,skapade detta utrymme för ettallt större bestånd av strömming, skarpsilloch även torsk. Eftersom torsken är enviktig predator på både strömming ochskarpsill, kom arten att dominera Östersjönunder en period.Därefter ledde överfisket på torsk tillkraftiga minskningar i bestånden. Dåökade skarpsillen i Östersjön. Eftersomdenna gärna äter torskyngel hålls torskbeståndettillbaka ytterligare. Östersjön harsåledes återigen gått igenom en storskaligförändring och domineras nu av storamängder skarpsill och strömming.Borde inte det vara glada budskap till säloch andra som äter mycket fisk? Kanske,eller kanske inte. Precis som för ossmänniskor räcker det ju inte att det finnsstora mängder föda, den måste också varaav rätt kvalitet.En ensidig dietI Alaska har man visat att en trolig anledningtill nedgången i populationerna avStellers sjölejon skulle kunna bero på attnäringsinnehållet i den Alaska pollock,som numera är sjölejonens huvudföda,är för dålig. Matningsförsök med dessasjölejon i fångenskap visade att de, trots fritillgång till Alaska pollock, minskade i viktunder försöket.I Östersjön har man kunnat visa atthoppvikten för sillgrissleungarna påKarlsöarna minskat, trots att tillgångenpå grisslornas viktigaste föda skarpsillhar ökat. Eftersom både storleken på ochfetthalten i skarpsillen har minskat får sillgrisslornainte tillräckligt med energi, trotsen god tillgång på fisk.Två studier av gråsälars diet i Östersjönhar visat att andelen strömming ochskarpsill i sälarnas diet har ökat kraftigt iomfattning. Under perioden mellan 1968och 1971 utgjorde strömming 24 procent avden totala mängden bytesdjur. I början av2000-talet hade strömmingens andel ökattill hela 57 procent. På 1960-talet kompletteradesdieten också av relativt stora mängdertorsk, 19 procent. Under den senareperioden utgjorde torsk endast 1 procentav bytesdjuren.Vilka konsekvenser en mer ensidig dietfår för gråsälarna vet vi inte. Strömmingär, trots att fetthalterna sjunkit betänkligtunder perioden, en fet fisk i jämfört medtorsk. Samtidigt är de analysresultat somoftast redovisas när det gäller fetthalter ifisk inte alltid direkt jämförbara med hurmycket energi sälarna får i sig. Analysresultatenavser fetthalten i fiskkött, vilketju är helt relevant för oss människor, mendäremot inte för sälarna som äter fisken hel.Torskfilé är mager, men torsklever väldigtenergirik. Hur näringsinnehållet ser ut omman tar hänsyn till detta är relativt okänt.Näring är ju heller inte enbart energi.För en säl som lever uteslutande på fisk,kommer intaget av till exempel fettsyroroch spårämnen att bero på sammansättningenav de olika fiskarterna som ingår isälens föda. En ensidig diet skulle kunna fåkonsekvenser för sälarnas hälsa.88 havet 2009


miljögifter och deras effekterTARMSÅR HOS GRÅSÄLAR100% Fördelat på havsområde Bottniska vikenEgentliga Östersjön8060402002002 (N=65)2003 (N=95)2004 (N=126)2005 (N=135)2006 (N=180)2007 (N=76)2008 (N=98)Fördelat på ålder1977–1986(N=33)1987–1996(N=87)1997–2006(N=401)1-3-åringar4-20-åringar2007 (N=77)2008 (N=93)o Även om sälarnas hälsa förbättrats avsevärtsedan 1970-talet, finns det fortfarandeförändringar som i stort sett bara observerashos sälar från Östersjön.Förekomsten av tarmsår hos gråsälarna ärfortsatt hög, men tycks ha minskat något iBottniska viken. Det är oroande att så mångaunga och medelålders sälar är drabbade.Perforerat tarmsår förekommer ibland somdödsorsak hos gråsäl i alla åldrar. I figuren somredovisar tarmsår fördelat på havsområde äralla gråsälar 0 – 40 år inräknade.Andelen magra gråsälar är fortsatt hög. IEgentliga Östersjön är andelen sälar vid gotthull mycket liten. De senaste tio åren har ävenmedelspäcktjockleken hos unga gråsälarminskat signifikant. Mellan 1997 och 1999mättes hälften, och mellan 2000 och 2008mättes över 90 procent av dessa gråsälarunder hösten, då späcklagret borde vara somtjockast.SPÄCKTJOCKLEK HOS BIFÅNGADE GRÅSÄLAR100% Bottniska viken 35 mm5040Späcktjocklek hosunga sälar (1-3 år)6040späcktjocklek (mm)3020201001995–1999(N=83)2000–2004(N=52)2005–2006(N=41)2007–2008(N=27)1995–1999(N=42)2000–2004(N=63)2005–2006(N=82)2007–2008(N=47)01997–1999(N=11)2000–2002(N=9)2003–2004(N=26)2005 (N=16)2006 (N=16)2007 (N=19)2008 (N=10)Påverkan från kemikalierDet finns också andra förändringar iEgentliga Östersjön som ger anledning tilleftertanke.I ett antal provfisken har man observeratatt både gädda och abborre saknashelt i vissa områden och särskilt uttalat iytterskärgårdarna. Vad detta beror på vetman inte. Spekulationer har framförts omatt orsaken skulle kunna vara ett förändratdjurplanktonsamhälle som kan ge kaskadeffekteruppåt i födokedjan, men provserierav djurplankton visar inget tydligtmönster. En annan hypotes skulle kunnavara att kemikalier i miljön påverkarfiskarnas reproduktion negativt. Studier avfiskhälsa har visat på minskad gonadstorlekhos abborre och ökad Erod-aktivitet,vilket skulle kunna kopplas till problemmed miljögifter.Även om halterna av de klassiska miljögifternasom PCB och DDT minskat underlång tid, innebär det inte att kemikalieanvändningeni samhället har minskat.Bara i Europa används uppåt hundratusenkemiska produkter. EUs kemikalielagstiftningReach omfattar ungefär trettiotusenkemikalier, varav tiotusen kräver ytterligareriskbedömning eftersom deras effekterpå miljö och hälsa inte är klarlagda. Riskenär alltså stor att ämnen vars effekter inte ärutredda används på ett sådant sätt att dekommer ut i miljön.Ännu inga svarVad som orsakar de förändringar av späcktjocklekenvi observerar hos sälarna är alltsåfortfarande oklart. Men helt klart är attdessa förändringar, som påverkar sälarnasmöjligheter att lagra energi till fortplantningsperioden,ger anledning till fördjupadestudier. Shavet 200989


miljögifter och deras effekterSälpopulationerOlle Karlsson, Britt-Marie Bäcklin & Tero Härkönen, Naturhistoriska riksmuseetför fakta om programmet se sidan 108.2008miljöÖVERVAKNINGFörbättrad situationGråsäl, knubbsäl och vikare har inventeratsi Sverige sedan mitten av 1970-talet,och ingår sedan slutet av 1980-talet i denmarina miljöövervakningen. Under dennaperiod har arternas situation förbättratsavsevärt. Från att ha varit akut hotadeunder 1970-talet är de nu en allt vanligaresyn i våra skärgårdar. Krisläget beroddepå en kraftigt nedsatt fruktsamhet orsakatav miljögifter hos de sälar som klarat sigundan den hårda jakten i början av 1900-talet.Bestånden tillväxerInventeringarna görs huvudsakligen frånflygplan eller helikopter. De utförs underde olika arternas respektive pälsbytesperiod,då merparten av djuren befinnersig på land eller på isen. Inventeringarnavisar att samtliga svenska sälbestånd tillväxer,men att ökningstakten skiljer signågot mellan arterna.SÄLPOPULATIONERantal tusen räknade sälar7531knubbsälSkagerrakKattegattKalmarsund2015105gråsäl7531vikaresäl1980 1990 2000 20102000 2005 20101990 1995 2000 2005n Knubbsäl inventeras under sommaren,och flygbilderna kompletterasmed kontroller av reproduktionsutfallet.Bestånden i Västerhavet tillväxer i normaltakt om man tar hänsyn till antalet djursom bifångas i fiskeredskap.Den genetiskt isolerade populationen iKalmarsund ökar stadigt, men inte likasnabbt som sälarna i väst. Dessa sälarär en liten överlevande spillra från ettbestånd som invandrade efter istiden för8000 år sedan. De är närmare besläktademed knubbsälarna i Nordsjön än meddem i Västerhavet.TARMSÅR HOS GRÅSÄLAR100% Fördelat på havsområde Bottniska vikenEgentliga Östersjön80n Gråsäl inventeras i månadsskiftet maj/juni under pälsbytesperioden, då sälarnaligger uppe mer än vanligt för att underlättapälsömsningen.Siffrorna i årets figur skiljer sig från tidigareårs redovisningar. Tidigare redovisadesenbart gråsälar räknade i Sverige, eftersomräkningarna var dåligt koordineradeinom Östersjöområdet. Sedan 2000 ärinventeringarna samordnade, och åretsgraf omfattar därför det totala antaletgråsälar räknade i Östersjön 2000-2008 iSverige, Finland, Ryssland och Estland.Fördelat på ålder1-3-åringar4-20-åringarn Vikare inventeras med hjälp av linjetransekteröver isen på vårvintern i slutetav april och i början av maj. För vikarebeståndeti Bottniska viken är tillväxttaktenendast 4 procent. Det är avsevärt lägre änartens maximala tillväxthastighet på drygt10 procent.Detta tyder på kvardröjande problem meddålig fruktsamhet eller en mycket högkutdödlighet. Vad som är orsaken är intekänt. Antalet vikare som obduceras är förlitet för att dra några säkra slutsatser.Problemen för vikaresälarna är trots alltmindre i Bottenviken än i Finska vikenoch Rigabukten. Dessa finländska ochestländska bestånd tillväxer inte alls.604020Foto: Anders Geidemark/N900havet 2009(N=65)(N=95)N=126)N=135)N=180)(N=76)(N=98)–1986=33)–1996=87)–2006=401)(N=77)(N=93)


liv och att förvalta rörelsei fria havsmiljön vattnetFoto: Per iStockhphoto Bengtson/Grön idéEn europeisk Artikelnamn, strategi artikelnamn för havetMot en samordnad övervakning Artikelnamn, i BottenvikenartikelnamnVisualisering Artikelnamn, av artikelnamn miljödataArtikelnamn, artikelnamnArtikelnamn, artikelnamn


aTT FÖRVALTA havsmiljönEn europeisk strategiför havetTina Elfwing, Stockholms universitet / Sverker Evans, NaturvårdsverketHavsfrågor står högt på den politiskadagordningen, både nationellt ochinternationellt. Det utarbetas visioner,strategier och aktionsplaner, och det ärinte alltid lätt att se hur allting hängerihop. Här kommer en överblick över demest aktuella processerna som berörvåra hav.■ Miljötillståndet i havet måste förbättras,och EU-länderna arbetar nu medstöd av olika direktiv för att uppnå en godmiljöstatus i den marina miljön. I Östersjönbedöms situationen som kritisk, ochkustländerna vill få området utsett tillpilot område för att skynda på åtgärdernaför en bättre havsmiljö.Två direktiv möts i kustenDe senaste åren har EUs medlemsländerarbetat intensivt med att uppfylla dekrav som anges i ramdirektivet för vatten.Vattendirektivet ska vara genomfört 2015,och då ska alla inlands- och kustvatten hanått minst god ekologisk och vattenkemiskstatus.I den framtida förvaltningen av havetsmiljö och resurser kommer det nya ram ­direktivet om en marin strategi att ha encentral position. Det trädde i kraft i juli2008, och innebär att medlemsländernaär juridiskt bundna att uppnå strateginsmål om en god havsmiljö i enlighet meddirektivets tidsplan. Målet med det marinadirektivet är att nå god miljöstatus senast2020. Med miljöstatus menas det allmännamiljötillståndet i havet med avseendepå ekosystemens struktur, funktion ochprocesser. Särskild hänsyn ska tas till deolika havsområdenas geografiska, fysikaliska,kemiska och klimatologiska förhållanden.Dessa två direktiv överlappar geografisktvarandra i kustzonen. Vattendirektivettäcker allt inlandsvatten och även kustvattnenut till en nautisk mil utanför baslinjen.För kemiska substanser omfattas helaterritorialhavet, ett område som sträckersig tolv nautiska mil utanför baslinjen. Detmarina direktivet inkluderar allt vattenfrån baslinjen och ut till den yttre gränsenför ländernas ekonomiska zoner.De aspekter av kustvattnens miljöstatussom inte behandlas i vattendirektivet elleri annan gemenskapslagstiftning ska iställettäckas av det marina direktivet. Ett exempelär fisk i kustvatten, som inte behöver inkluderasi bedömningen av ekologisk statusunder vattendirektivet, men däremot skafinnas med i det marina direktivet.Olika strategier för miljöbedömningarI vattendirektivet anges tydligt vad som skamätas och bedömas i miljön. För exempelvisbottenlevande djur ska både artsammansättningoch förekomst tas med ibedömningen. Däremot avgör varje enskiltmedlemsland på vilket sätt dessa variablerska mätas och utvärderas. Länderna måsteFoto: Bartosz Hadyniak/iStockphoto92 havet 2009


aTT FÖRVALTA havsmiljönTIDSPLAN FÖR DIREKTIV OCH KONVENTIONER SOM RÖR HAVSMILJÖNEUsÖstersjöstrategipresenterasMarinadirektivetNationelltansvarigmyndighetutseddBaltic SeaAction PlanNationellaplanerinlämnadeMarinadirektivetGod miljöstatusfastställdBaltic SeaAction PlanRevideringav planenMarinadirektivetÅtgärdsprogramframtagnaBaltic SeaAction PlanÅtgärdsprogramframtagnaMarinadirektivetÅtgärderigångsattaBaltic SeaAction PlanÅtgärder motövergödninggenomförda*MarinadirektivetGodmiljöstatusuppnåddBaltic SeaAction PlanGodmiljöstatusuppnådd2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021EUsMaritimapolitikLägesrapportKonventionenom biologiskmångfaldUtvärdering avdet marinaarbetsprogrammetHabitatdirektivetNationellrapportering ombevarandestatusRamdirektivetför vattenFörsta åtgärdsprogrammetgenomförtRamdirektivetför vattenGodkemisk ochekologisk statusuppnådd* Undantaget större reningsverki Ryssland. För åtgärdersom inte berör övergödningfinns ännu ingen angiventidsplan. Sådana får fastställasi det fortsatta förhandlingsarbeteti Helcom.n För det marina direktivet och Baltic Sea Action Plan är de närmaste åren intensiva.2010 – En ansvarig nationell myndighetutsedd. Kriterier och metodstandarderför att fastställa god miljöstatus ska finnas påförslag från kommissionen.2012 – En inledande bedömning avaktuellt miljötillstånd och av miljöpåverkanfrån mänskliga aktiviteter. Innebörden av godmiljöstatus fastställd. Miljömål och tillhörandeindikatorer fastställda.2014 – Ett övervakningsprogram förlöpande bedömning och regelbunden uppdateringfärdigt.sedan jämföra sina resultat och bedömningarav miljöstatus genom en interkalibrering,för att kontrollera att de harsamma ambitionsnivå när de förvaltar sinaTidsplan för havsområden.direktiv och konventioner som rör havsmiljön.För det marinaIdirektivetdet marinaär dedirektivetnärmaste årendäremot,intensiva.angeskommissionen. inte exakt vad som ska mätas. Här beskrivsistället innebörden av god miljöstatus ifastställd. Miljömål form av och ett tillhörande antal målformuleringar, indikatorer fastställda. såkallade deskriptorer. Det är ungefär sammatanke som i våra svenska miljömål. Någraexempel är att biologisk mångfald ska bevarasoch att eutrofieringens negativa effekterska reduceras till ett minimum.Medlemsländerna ska inte heller självaavgöra på vilket sätt deskriptorerna skaanvändas och redovisas. Istället har experter,nominerade från medlemsländerna,fått ansvar för att föreslå olika indikatorersom ska beskriva tillståndet för varjedeskriptor. I varje region ska man sedanvälja de bäst lämpade indikatorerna för attbeskriva miljötillståndet i havsområdet.Därefter ska länderna gemensamt beslutavilka gränsvärden som ska gälla för respektiveindikator för att nå god miljöstatus.2010 – En ansvarig nationell myndighet utsedd. Kriterier och metodstandarder för att fastställa god miljöstatus ska finnas på förslag från2012 – En inledande bedömning av aktuellt miljötillstånd och av miljöpåverkan från mänskliga aktiviteter. Innebörden Regional av god miljöstatus samordningEftersom havsområdena i Europa på2014 – Ett övervakningsprogram för löpande bedömning och regelbunden uppdatering färdigt.många sätt är olika krävs skräddarsydda* Undantaget större reningsverk i Ryssland. För åtgärder som inte berör övergödning finns ännu ingen angiven tidsplan. lösningar Sådana för att får ta hänsyn till havsområdenasvarierande förhållanden. Det marinafastställas i faktadet fortsatta förhandlingsarbetet i Helcom.Förhållanden som kännetecknar god miljöstatus – deskriptorerdirektivet anger därför att både arbete ochgenomförande av åtgärder ska ske på den• Biologisk mångfald bevaras.regionala nivån.• Främmande arter förändrar inte ekosystemen negativt.Det innebär för Sveriges del att ett viktigtutvecklings- och förhandlingsarbete• Kommersiella bestånd av fisk och skaldjur befinner sig inom säkra biologiska gränser.• Alla delar av de marina näringsvävarna förekommer i normal omfattning, och deras reproduktivakapacitet är bibehållen.kommer att bedrivas inom ramen för de• Eutrofieringens negativa effekter reduceras till ett minimum.två havsmiljökonventioner som vi berörs• Havsbottnarna bibehålls opåverkade.av; Helcom för Östersjön inklusive Kattegatt,och Ospar för Nordostatlanten där• Det hydrografiska tillståndet påverkas inte långsiktigt.• Koncentrationerna av främmande ämnen ligger på nivåer som inte ger upphov till föroreningseffekter.ansats är att det inkluderar länder somSkagerrak ingår. En fördel med denna• Främmande ämnen i fisk och skaldjur överskrider inte fastställda gränsvärden.inte är medlemmar i EU, såsom Ryssland,• Marint avfall orsakar inga skador på den marina miljön.Norge och Island.• Tillförsel av energi inklusive buller ligger på nivåer som inte påverkar den marina miljön Ett annat krav är att medlemsländernanegativt.genomför samordnade övervakningsprogram.De ska vara enhetliga inom havs­havet 200993


aTT FÖRVALTA havsmiljönFoto: Per Bengtson/Grön idéområdet, och kunna ge uppgifter om bådegrundläggande fysikaliska och kemiskaförhållanden, samt om livsmiljöer ochbiologiska förhållanden. Dessutom skabelastning och påverkan i form av föroreningarsom orsakar fysiska eller biologiskaskador och störningar undersökas.Med hjälp av data och bedömningarska varje land, i nära samarbete med andraberörda medlemsstater och tredjeländer,därefter utarbeta och genomföra åtgärdsprogram.Allt för att kunna bedöma miljötillståndeti sina gemensamma havsområdenoch kunna utvärdera resultaten iförhållande till det uppsatta målet att någod miljöstatus.Östersjön som pilotområdeFör de havsområden där miljösituationenbedöms som kritisk kan kuststaternagemensamt ansöka om att havsområdetutses till ett pilotområde. En stor fördelmed detta är att det då blir möjligt att tadel av EUs strukturmedel för olika miljöförbättrandeåtgärder. Kraven för att blipilotområde är att det finns en gemensamplan där insatser för att nå förbättringar imiljön tidigareläggs jämfört med det marinadirektivets tidsplan.Östersjöländerna har genom HelcomfaktaUtsedda experter från SverigeDeskriptorSvenska deltagare i expertgruppernaBiologisk mångfaldPer Nilsson, Göteborgs universitetFrämmande arteringer Wallentinus, Göteborgs universitetKommersiella arteringen svensk deltagareMarina näringsvävarMichele Casini, FiskeriverketJohan Wikner, Umeå universitetEutrofieringchristoph Humborg, Stockholms universitetHavsbottnens integritet Mattias Sköld, FiskeriverketHydrografiSkjuts på framtidenEkologiska effekter av ämnen Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseetKoncentrationer ämnen i föda Anders Bignert (observatör), Naturhistoriska riksmuseetMarint avfallingen svensk deltagareEnergi, undervattensbuller Mats Amundin, Kolmårdenn EUs medlemsländer fick nominera experter till de olika arbetsgrupperna ovan. Därefter gjordes ett urval förvarje deskriptor baserat på personernas kompetens. Resultatet blev en god svensk representation där vi hardeltagare i nästan alla arbetsgrupper.tidigare antagit en aktionsplan för Östersjön,Baltic Sea Action Plan. De har ocksåansökt om att få havsområdet utsett tillpilotområde, trots att tidplanen inte längreär tidigarelagd. Det beror på att aktionsplanenfärdigförhandlades innan det marinadirektivet antogs. EU-parlamentet genomdrevsedan en skärpning, och tidigareladetidpunkten för att uppnå god miljöstatusredan till 2020.EU arbetar nu med att ta fram en Östersjöstrategi,där frågan om Östersjön somett pilotområde under det marina direktivetär en central del. S94 havet 2009


aTT FÖRVALTA havsmiljönMot en samordnadövervakning i BottenvikenAnneli Sedin & Gunilla F Johansson, Länsstyrelsen i Västerbotten /Malin Kronholm, Länsstyrelsen i Norrbotten / Johan Wikner, Umeå universitetNya krav ställs på övervakningen i ochmed införandet av EUs ramdirektiv förvatten. För att möta dessa nya krav måsteövervakningsprogrammen anpassas. IBottenviken har det pågått ett projekt somgått ut på att identifiera brister i dagensövervakning, och att föreslå en strategiför att göra övervakningen mer anpassad,samordnad och kostnadseffektiv.■ Införandet av EUs ramdirektiv förvatten i svensk vattenförvaltning innebären ambitionshöjning när det gäller bådekunskap om miljötillståndet i våra kustvattenoch uppföljning av effekter av insattaåtgärder. Nuvarande miljöövervakningbehöver utvecklas för att bättre svara motde nya behoven, och kraven på samordningoch kostnadseffektivitet är stora. FörFoto: AVTG/iStockphotoBotten vikens kustvatten har därför dagensövervakning jämförts med behoven inomvattenförvaltningen, och ett förslag på strategiför en samordnad och kostnadseffektivövervakning har tagits fram. Arbetet harutförts som ett samarbete mellan tjänstemänoch forskare inom ramen för projektet”Design av samordnat miljöövervakningsprogrami Bottenviksdistriktet”.Projektet pågick under åren 2005–2007,och är nu avslutat. Nästa steg är att få tillstånd den föreslagna övervakningen.Miljöövervakningsprogram som är anpassadetill vattenförvaltningens behov skastarta 2012. Arbetet har påbörjats genomrevisionen av de regionala övervakningsprogrammen,där delar av strategin harförverkligats. Ytterligare medel kommerdock att behövas för att kunna genomförastrategin i sin helhet.Samordning en förutsättningSamordning mellan olika aktörer inommiljöövervakningen är en förutsättningför att få till stånd kostnadseffektiva övervakningsprogram.När det gäller dennationella och regionala övervakningen ärsamordningen redan god i Bottniska viken.Däremot finns en del brister i den övervakningsom sker inom ramen för industriersoch reningsverks kontrollprogram. Dettagäller såväl val av metoder och utformningav program som leverans av data till datavärdarsamt utvärderingar.Ett fungerande datavärdskap är A och Oför att vattenförvaltningen överhuvudtagetska fungera som det är tänkt. Fungerandedataflöden underlättar större och snabbareutvärderingar av miljötillståndet. De natio­havet 200995


aTT FÖRVALTA havsmiljönfaktaÖvervakning enligt vattenförvaltningenSveriges vattenförvaltning har sin bakgrund i EUs ramdirektiv för vatten, vars syfte är att allaEuropas vatten ska få god status till år 2015. För att kunna avgöra var åtgärder behöver sättasin och för att följa upp åtgärdernas effekter krävs övervakning. För att bedöma tillståndetanvänds ett antal variabler, så kallade kvalitetsfaktorer.Det finns tre olika typer av övervakning inom vattenförvaltningen, med lite olika syften:Den kontrollerande övervakningen ska ge översiktlig beskrivning av miljötillståndet i distriktetsvatten och följa storskaliga förändringar. Här ingår både påverkade och opåverkadeområden. Den omfattar samtliga kvalitetsfaktorer, såsom övervakning av biologin i form avförekomst och sammansättning av växtplankton, bottenvegetation och bottendjur, samtövervakning av metaller och miljögifter. Resultaten ska rapporteras vart sjätte år.Den operativa övervakningen genomförs i områden som riskerar att inte uppnå god status.Syftet är att följa upp effekter av insatta åtgärder, så att övervakningen kan skräddarsysutifrån behoven. De biologiska kvalitetsfaktorer som bäst svarar på den påverkan somfinns ska övervakas, och även metaller och miljögifter om de släpps ut i området.Den undersökande övervakningen utförs i vatten där god status inte uppnås,men där orsaken är okänd.Den fria vattenmassan i fokusProjektet har fokuserat på växtplanktonoch den fria vattenmassans parametrarinom den kontrollerande övervakningen.Svårigheten är att uppnå tillräcklig rumsligupplösning för att kunna beskriva områdetgenerellt och göra en statistiskt säkerställdstatusklassning. Inom projektet harvi därför undersökt de olika variablernasrumsliga variation, något som studeradesi Bottenvikens inre vattentyp under2006. I de yttre typerna antas variationenvara mindre, och därmed även behovet avmätningar. Utifrån detta underlag har ettförslag på upplägg tagits fram där man, tillen förhållandevis låg kostnad, kan mötakraven.En viktig förutsättning för att kunnautforma ett övervakningsprogram är attden önskade noggrannheten är definierad.Det måste vara bestämt hur stort områdeman ska ge en bedömning av, hur storaförändringar som ska kunna upptäckas,och med hur stor säkerhet en statusklassningska kunna göras. Detta kommer attstyra hur många mätningar som behövsinom ett område, tillsammans med varibristanalysav kvalitetsfaktorerKvalitetsfaktor Kontrollerande övervakning Operativ övervakningBottenfaunaBottenvegetationVäxtplankton och den friavattenmassanMetaller och miljögifterBefintligt program har en brageografisk täckning. Kompletteringbehövs i vissa påverkadeområden som i dag saknarövervakning.Stora brister i nuvarandeprogram. Övervakning avopåverkade områden är underuppbyggnad, men det krävsmer kunskap om variabelnsrumsliga variation. Kompletteringbehövs i påverkadeområden.Befintligt program i opåverkadeområden har för dåliggeografisk täckning medtanke på den geografiskavariationen. Kompletteringbehövs i påverkade områden.Stora brister i nuvarandeprogram. Oklart vilken matrissom ska användas.FiskNuvarande program iopåverkade områden behöverkompletteras med flerstationer med tanke på dengeografiska variationen.Komplettering behövs i påverkadeområden.VattenNuvarande program saknardenna övervakningKomplettering behövs i vissapåverkade områden som idag saknar övervakning.Komplettering behövs i påverkadeområden.Komplettering behövs i påverkadeområden, både medavseende på val av parametraroch frekvens.Stora brister i nuvarandeprogram. Oklart vilken matrissom ska användas.FiskKomplettering behövs i påverkadeområden.VattenNuvarande program saknardenna övervakning.nella programmen har fungerande dataflöden,medan brister finns hos de regionalaoch lokala. Under 2009 sker en satsning föratt föra över dessa till nationella datavärdaroch testa de framtagna mallarna för dataöverföring.96 havet 2009


aTT FÖRVALTA havsmiljönfaktaUMEÅHOLMÖNStratifieringsområdeKvarkens inre kustvattentypKvarkens yttre kustvattentypProvtagning år 1Provtagning år 2Provtagning år 3n Provtagning av växtplankton och stödparametrarna i den fria vattenmassan föreslås skeunder tre år efter ett visst system. Med en årlig slumpvis fördelning av stationer som styrs till vissaområden inom vattentypen får man en bra spridning på provtagningarna. Först slumpas vattenförekomsterfram inom områdena och därefter stationer inom vattenförekomsten. Kartan visar ettexempel på hur det kan läggas upp i Kvarkenområdet.Geografisk indelning av havetVid övervakning av hav och kust indelasområdena i vattendistrikt, vattentyperoch kustvattenförekomster.Vattendistrikten utgörs av de landområdenvars vattendrag mynnar i deolika havsbassängerna (Bottenviken,Bottenhavet, södra och norra EgentligaÖstersjön samt Väster havet). Kustvatteningår i distrikten ut till en nautisk mil utanförbaslinjen.Kustvattnen delas in i olika typer föratt kunna statusbedömas. Kustvattentypernadefinieras utifrån faktorer somstyr förutsättningarna för växt- och djurliv.I Bottenvikens distrikt är de styrandefaktorerna salthalt, antalet isdagar, vattenutbyteoch vågpåverkan. För varjevattentyp bedömer man vad som är detnaturliga, opåverkade tillståndet.Kustvattenförekomster är den minstaenhet som ska bedömas inom vattenförvaltningen.SMHIs havsområdesregisterutgör grunden för Sverigesindelning i kustvattenförekomster. Inomvattenförekomsten ska status och påverkanvara densamma och är den intedet ska den delas upp ytterligare. Envattenförekomst tillhör sålunda en typ,har en status och bedöms utsättas fören viss grad av påverkan.abelns variation. De områden man villkunna statusklassificera inom den kontrollerandeövervakningen är vattentyper elleravrinningsområden inom en vattentyp.Både stratifiering och slumpningVi föreslår att provtagning av växtplanktonoch stödparametrarna i den fria vattenmassansker under tre år efter ett visstsystem. De största fördelarna med detta äratt inverkan av vädervariationer minimeras,kostnaderna sprids över tiden, och detär lättare att tillgodose behovet av personaloch fartyg.En kombination av stratifiering, det villsäga styrd fördelning, och slumpvis fördelningav stationer har visat sig vara den mestkostnadseffektiva lösningen. Både områdensom är påverkade av näringsbelastningoch opåverkade områden ingår i fördelningen.Med en årlig slumpvis fördelningav stationer som styrs till vissa områdeninom vattentypen får man en bra spridningpå provtagningarna. Stratifieringenhar i vårt förslag baserats på större älvarsmynningsområden. Först slumpas vattenförekomsterfram inom områdena, ochdärefter stationer inom vattenförekomsten.I de inre typerna besöks två stationerper vattenförekomst, medan fler stationerbesöks i de yttre typerna som har störrevattenförekomster. Varje station besöks engång per år.Beroende på om variationen för envariabel är störst inom eller mellan vattenförekomster,kan mätningarna fördelas påolika sätt, exempelvis med fler stationereller fler vattenförekomster. Med dennastrategi kommer med tiden alla vattenförekomsteratt mätas någon gång. Strateginsamlar med tiden också in bättre informationom den rumsliga variationen ocheventuella gradienter. Genom bättre stratifieringarkan mätningarna effektiviseras iframtiden.Med denna strategi uppfylls dock intekraven på frekvens enligt bedömningsgrunderna,där det krävs tätare provtagningari tiden. Samtidigt är inte fler provtagningarunder året realistiskt med tankepå den omfattande rumsliga täckningen.Bedömningsgrunder behöver därförutvecklas även för övervakning som fokuserarpå den rumsliga variationen.Förslaget skulle behöva genomförasför att uppfylla kraven i den kontrollerandeövervakningen. Samtidigt behövsden befintliga övervakningen som utförsmed hög frekvens på ett fåtal lokaler, föratt få kunskap om mellanårsvariation. Detbehövs med andra ord mer medel till kustövervakningen.Brister identifieradeProjektet har även identifierat brister förandra parametrar och kvalitetsfaktorer.När det gäller övervakning av metalleroch miljögifter är ett av problemen hurmätningarna ska utföras. Enligt ramdirektivetför vatten ska ämnena mätas i vattenfas.Eftersom många av ämnena är fettlösligaär mätning i vattenfas ofta olämpligt dåde inte alls återfinns där.Det finns metoder för mätning av halteri andra medier än vatten såsom sediment,havet 200997


aTT FÖRVALTA havsmiljönpassiva provtagare och biologiskt material.Passiva provtagare, det vill säga konstgjordamembran som kontinuerligt ackumulerarämnen, efterliknar upptaget i biologisktmaterial.Problemet är att det saknas bedömningsgrunder.Det finns bara riktvärden förämnen i vattenfas. Det är viktigt att riktvärdentas fram även för de andra mediernaom denna påverkan ska kunna bedömas.I avsaknad av nationella rekommendationerkoncentrerades projektet påmätningar av metaller och miljögifter ifisk. Övervakningen behöver kompletterasmed fler stationer på grund av dengeografiska variationen. Kompletteringarbehövs i både opåverkade och påverkadeområden. Abborre valdes eftersom det ären stationär art. Man har tidigare enbartarbetat med strömming, och för denna artär variationen relativt känd. Då det saknasliknande studier på abborre har vi i projektetantagit att de uppvisar samma variationsom strömming.Dagens övervakning inte tillräckligOperativ övervakning ska utföras för attfölja upp effekter av insatta åtgärder. Mångafrågetecken kvarstår ännu, och det finns ettstort behov av nationella riktlinjer. Miljöbalkenger idag inte tillräckligt lagstöd föratt få till stånd en ändamålsenlig operativövervakning. En pågående utredning visardock att det finns ett behov av att kunnaställa krav på övervakning hos verksamhetersom påverkar vattnet. Dagens övervakningär inte tillräcklig.För uppföljning av åtgärder mot övergödningkan man använda växtplankton,bottenfauna och makrovegetation, samtnärings- och syreförhållandena i vattenmassan.I en del påverkade områden mätsredan några av dessa variabler, men inte ialla områden som visat sig ha problem medövergödning. Inte heller sker mätningarmed den frekvens som krävs enligt denya bedömningsgrunderna. Under denärmaste åren måste övervakningen därförkompletteras.För uppföljning av åtgärder mot belastningav metaller och miljögifter saknasidag en nationell strategi. De biologiskakvalitetsfaktorerna svarar främst på övergödningoch inte på förändringar i belastningenav förorenande ämnen. Istället kandet bli aktuellt med studier på halter avmetaller och miljögifter i biologiskt materialsom exempelvis blötdjur (snäckor ellermusslor) och fisk samt deras hälsotillstånd.Bedömningsgrunder behöver utvecklas fördenna typ av studier.Experter behövsUnder resans gång har behoven konkretiseratsi form av hur många mätningar sombehövs för de olika kvalitetsfaktorerna, ochvi har fått bättre kunskap om den rumsligavariationen i distriktet för ett antal variabler.Arbetet har varit trevande många gånger,med komplicerade frågeställningar sominte ens experter alltid haft svaret på. Enviktig lärdom för liknande projekt är attforskare med specifika och statistiskakunskaper om kvalitetsfaktorerna behövs,och att arbetet är så pass krävande att detär svårt att lösa inom deras ordinarie verksamhet,utan extra finansiering.Förhoppningsvis kan detta projekt göraatt vi kommer några steg närmare vår visionatt skapa samordnade och kostnadseffektivaövervakningsprogram i Bottenviken,och att alla data lagras och tillgängliggörsav nationella datavärdar. S98 havet 2009


aTT FÖRVALTA havsmiljönVisualisering av miljödata– allt nödvändigare för förståelsenKarl Wahlin & Anders Grimvall, Linköpings universitetRegelbunden provtagning utgör grundenför faktabaserad hantering av miljö frågor.Den allt större mängden insamlade dataoch alltmer komplexa miljöprobleminnebär dock att nya verktyg behövs föranalys. Visualisering är en kraftfull metodför att analysera och hitta trender i storamängder data, från flera olika stationerom man så vill. Den nya metodiken gördet också enklare att förutsättningslöstsöka efter systematiska fel i mätvärdena.■ Det är nu ungefär fyrtio år sedan systematiskamätningar av tillståndet i vår miljökom igång på allvar. Det fanns då ett stortbehov av att lokalisera och kartlägga förorenadeeller sårbara miljöer. Då var ocksåuppföljningen av vidtagna åtgärder förhållandevisenkel, eftersom det ofta handladeom att klarlägga effekten av att stora punktutsläppeliminerades.Allt svårare att överblickaDagens mest brännande miljöproblemär mer komplexa och storskaliga. Vidarefinns det ofantligt mycket mer data, ochtolkningen av dem kommer allt oftare icentrum av debatten. Miljöövervakningoch uppföljning av åtgärder är alltså på vägatt få allt fler inslag av informationsvetenskap,och detta aktualiserar nya arbetsmetoderoch nya prioriteringar.Inom ett forskningsprojekt finansieratav Naturvårdsverket har det undersöktshur man kan överblicka och statistisktana lysera data som består av många tidsserier.Tyngdpunkten ligger på olika metoderför trendanalys och bedömning avdatakvalitet, men i denna artikel lyfts ävenmetoder för visualisering av insamladedata fram.Länkade diagram med potentialOlika typer av diagram har sedan längespelat en avgörande roll för att skapa ökadförståelse för processer och förändringar imiljön. En enda grafisk illustration kan oftasäga mer än långa texter och detaljeradetabeller. Dock har även de bästa diagramklara begränsningar. Datamaterial sombestår av många tidsserier blir ofta oöverskådliga.För att informationsinnehålletska kunna tydliggöras krävs interaktivadatorbaserade visualiseringsmetoder.Interaktiva, länkade diagram är enteknik som har stor utvecklingspotentialvid analys av miljödata. Den grundläggandeprincipen utvecklades för mer än tjugoår sedan, men nu har teknikutvecklingengjort den praktiskt användbar. Videosekvenserav punktdiagram är en annan teknikför att levandegöra komplex statistik. Påsenare år har den använts framgångsriktav bland andra medicinprofessor HansRosling.Om det bara gällde att skapa en endakombination av grafer så hade detta kunnagöras i vilket statistiskt programpaket somhelst. Vill man däremot överblicka ettstörre datamaterial och skapa många figurerså innebär interaktiva länkade diagramen enorm tidsbesparing. Växlingen mellanolika markeringar i diagrammen gårhavet 200999


aTT FÖRVALTA havsmiljön9LÄNKADE DIAGRAM GER SNABB ÖVERBLICK8pHn Metoden med länkade diagram kan illustrerasmed vattenkemiska data från ÖstraGotlandsdjupet, där ett punktdiagram medpH-värden och alkalinitet kopplas till ett annatpunktdiagram som visar samma mätvärdensfördelning över tid och djup. När en gruppmätvärden i det första diagrammet markeras,ser man omedelbart i det andra när och vardessa mätvärden observerats. Det går meddenna metod också att koppla tre eller fleradiagram av olika typer till varandra.I det här fallet ser man att låga alkalinitetsvärdennästan upphörde efter 1993. Det har avdatavärden förklarats med kända fel i äldremätningar.Djup (m)71,2 1,4 1,6 1,8 2Alkalinitet (mekv/l)2001501005001960 1970 1980 1990 2000 2010Data från den oceanografiska databasen Shark (SMHI).sekundsnabbt, och detta innebär att mankan utnyttja människans förmåga att se småförändringar mot en statisk bakgrund.Vid granskning av miljödata kankonventionell diagramritning med fördelkompletteras med datavisualiseringar iprogrampaketet GGobi som kan laddas nergratis. För användare som har tillräckligdatorvana fungerar det tillfredsställandeför datamaterial med upp till några tiotaltidsserier som var och en innehåller någratusen observationer. Större datamaterialkan visualiseras genom att man först gör ettslumpmässigt urval av insamlade data.Vidareutveckling av trendtesterÖnskemålet att kunna överblicka ochutvärdera förhållandevis stora datamaterialhar varit en ledstjärna även i forskningsprogrammetsegen utveckling av statistiskmetodik och programvara.För att bedöma övergripande regionalatrender används allt oftare så kalladeicke-parametriska tester. Med dessa kanmonotona, eventuellt icke-linjära trenderi miljötillståndet klarläggas, och de kan påett enkelt sätt ta hänsyn till att mätvärdenafrån olika stationer kan vara statistisktkorrelerade. Dessutom är de robusta motenstaka starkt avvikande observationer,och de kan hantera mindre-än-värden.100 havet 2009


aTT FÖRVALTA havsmiljönFosfordata från bland annatVänern användes i programmetMultitrend för att sökaefter samtidiga trender ifosforhalt på olika djup.Trendtesterna har med hjälp avpro grammet Multitest vidareutvecklatsi flera avseenden. En programvara somautomatiskt beräknar övergripande trenderi olika grupper av tidsserier har utvecklats.Det finns möjlighet att korrigera deuppnådda signifikansnivåerna (p-värde na)för seriell korrelation i mätserierna, det villsäga förekomsten av en mer eller mindrecyklisk, naturlig variation i miljötillståndet.Dessutom kan man skapa utskriftersom gör det lättare att finna mönster i deobserverade p-värdena.Trendytor hittar brytpunkterGenom att analysera flera tidsserier avmiljödata samtidigt skapas också möjligheteratt beskriva trender i insamlade datamed hjälp av trendytor, eller respons ytor,som illustreras med tredimensionelladiagram. En ny metodik har utvecklats föratt kunna skilja mellan gradvisa förändringarfrån år till år och plötsliga nivåförändringarsom sker synkront i allaanalyserade tidsserier.I ett exempel med fosfordata från sjöaroch vattendrag i Sverige testades om detstatistiskt gick att säkerställa den samtidigahaltsänkning som kunde skönjas i Vänern,i de stora norrlandsälvarna och i några avvattendragen i södra Sverige. Målet varFoto: Mikael Hjerpe/iStockphotohavet 2009101


aTT FÖRVALTA havsmiljönockså att automatisera sökandet efter brytpunkter.Alla kemiska analyser var utfördaav samma laboratorium.Dataanalysen gjordes med hjälp avprogrammet Multitrend. Diagrammet manfår fram visar att ett plötsligt nivåskiftemellan 1995 och 1996 är den helt dominerandeförändringen under den studeradetidsperioden. Osäkerhetsanalyser baseradepå så kallad återsampling av observeradedata gjorde det också möjligt att visa attnivåförändringen var statistiskt säkerställd.Utifrån testresultatet drogs slutsatsen attbrottet i rapporterade data beror på en kändförändring i den kemiska analysmetodiken.Information med bättre kvalitetDen nya statistiska metodiken som presenterasi forskningsprogrammet kan bidratill högre kvalitet i miljöövervakningen,både genom att klarlägga verkliga trenderi miljötillståndet och genom att avslöjakvalitetsbrister.Vi är oundvikligen på väg mot en miljöövervakningdär tyngdpunkten förskjutsfrån insamling och datalagring till ennoggrann analys av insamlade data. Vi ärockså på väg från analys av en dataserie itaget till samtidiga analyser av flera dataserier.Inom klimatforskningen har man iflera avseenden tagit fasta på dessa förändringar.Bland annat har man lagt ner ett stortarbete på att kvalitetsgranska och homogeniseralånga tidsserier av meteorologiskadata. Inom klimatforskningen är det ocksåen självklarhet att samtidigt analysera datafrån stora geografiska regioner.Miljöövervakningen i stort har mycket attvinna på att utvecklas i samma riktning. SLänkar: www.gapminder.org • www.ggobi.org •www.ida.liu.se/divisions/stat/research/Software/index.en.shtmlfaktaENGODoktorsavhandlingen som artikeln taravstamp i, Roadmap for Trend Detectionand Assessment of Data Quality, Wahlin,2008, är en del i Naturvårdsverkets forskningsprogramENGO (Assessment ofEnvironmental Goal Achievement UnderUncertainty). Det övergripande syftet medprogrammet är att utveckla nya verktygsom kan underlätta uppföljningen av miljökvalitetsmålen.Ny metodik för statistiskautvärderingar av miljödata innebär att mansnabbare och med större precision kan seeffekterna av olika miljövårdsinsatser.Totalfosfor (µg/l)Bottniska vikenVattendragLjunganIndalsälventrend++Södra ÖstersjönVattendragSkivarpsånRååntrendGavleån NYA + SAMBAND Motala MED strömNYA +++ TRENDTESTER Ätran +++Torne älvNyköpingsån ++ Göta älv +++Bottniska Kalix älv vikenVattendragUme älvtrendSödra Helgeån Östersjön +++Vattendrag BotorpströmtrendÖrekilsälven Västerhavet+++Vattendrag Nissantrend +++Ljungan DalälvenIndalsälven Ljusnan++ +++Skivarpsån EmånLjungbyån Råån++ ++++Rönneån Lagan +++ +++Enningdalsälv Viskan +++ +++Ångermanälven Gavleån + Motala Lyckebyån ström +++ +++ Ätran +++DelångersånTorne älv ++ Nyköpingsån Alsterån ++ +++ Göta älv +++Kalix Lule älv älvUme Pite älv älvMörrumsån Helgeån +++ +++BotorpströmÖrekilsälvenNissan++++++Dalälven Råne älv + m Med Emån hjälp av ++ ny programvara Lagan för trendtester +++ kanLjusnanman automatiskt beräkna övergripande trender iÖre älv ++ Ljungbyån ++ Enningdalsälv +++tidsserier. Här visas uppnådda signifikansnivåerÅngermanälven Gide älvförLyckebyånalkalinitetstrender+++i 34 svenska vattendrag. NärDelångersån ++ mätstationerna Alsterån +++ sorterats efter havsområde framträderLule älvett tydligt geografiskt +++ mönster.MörrumsånPite älvGrönt och plustecknen indikerar uppåtgående trenderoch signifikansens styrka. Vita fält innebär att detRåne älv TRENDYTOR VISAR FÖRÄNDRINGARinte skett någon signifikant förändring. Några nedåtgåendetrender fanns inte i detta material.Öre älvGide älvTotalfosfor (µg/l)1412108614199112 19951999102003 0,5861991199519992003 0,5NYA SAMBAND MED NYA TRENDTESTER10djup (m)++108TRENDYTOR VISAR FÖRÄNDRINGAR610djup (m)20Totalfosfor (µg/l)42VästerhavetVattendrag trendRönneån +++Viskan +++201001991 108 1995 1999 2003 0,5Totalfosfor (µg/l)64201991 10199519992003 0,5n För att kunna skilja mellan gradvisa och plötsliga förändringar,kanske orsakade av systematiska fel, har nya metoderutvecklats. Här exemplifierat med observerade totalfosforkoncentrationerpå tre djup vid Dagskärsgrund i Vänern.I den tredimensionella figuren till vänster kan man skönjaen antydan till att halterna sjönk efter 1995. Det har markeratsmed olika färg på prickarna. Genom att använda en nyprogramvara som visualiserar data som en mjukt varierandetrendyta syns tydligt att ett plötsligt nivåskifte är den helt dominerandeförändringen under tidsperioden. Nivåskiftet visade sigbero på en förändring i den kemiska analysmetodiken.djup (m)djup (m)2020102 havet 2009


programområdekust och havFoto: Per iStockphotoBengtson/Grön idéFria vattenmassanVegetationsklädda bottnarMakrofauna mjukbottenEmbryonalutveckling hos vitmärlaMetaller och organiska miljögifterKustfisk


programområde kust och havfrekvent provtagning, 6-12 gånger per århögfrekvent provtagning, 18-25 gånger per årRåneå 1Råneå 2A13A5B3 ÖrefjärdenB7Gavik 1C3C14ProgramområdeKust och havMiljöövervakningsprogrammet för Kust och hav ska ge underlagför beskrivningar av storskalig påverkan på havsmiljön, främstmed avseende på övergödning, metaller och miljögifter samtbiodiversitet. Programområdet omfattar sju delprogram somföljer förändringarna i miljön. Data som samlas in lagras hos denationella datavärdarna, och är tillgängliga för alla att använda.Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida under Tillstånd i miljön,Miljöövervakning, Programområden, Kust och hav.Å17SläggöN14 FalkenbergAnholt EBY2 ArkonaREF M1V1B1 AsköBY5 BornholmsdjupetBY29BY31 LandsortsdjupetBY15 GotlandsdjupetFria vattenmassanSMHI har gjort mätningar i den fria vattenmassan i öppet hav sedan i mittenpå 1950-talet. Programmet har successivt utökats och samordnatsmed Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning. Mätningarna följerfysiska, kemiska och biologiska förändringar i den fria vattenmassankopplat till främst övergödning och biologisk mångfald.Provtagningsfrekvensen varierar mellan stationer, men utgör en miniminivåför att få årsvärden för de stora havsbassängerna. Dessutom utförSMHI i egen regi lågfrekvent provtagning 1 gång per år vid ytterligareett åttiotal stationer.Inom det nationella programmet mäts:• salinitet• temperatur• ljusinstrålning• siktdjup• syre/svavelväte (O 2/H 2S)• alkalinitet och pH• fosfor (P-tot och PO 4)• kväve (N-tot, NO 2, NO 3, NH 4)• kisel (SiO 2)• klorofyll-a• primärproduktion• växtplankton (individantal, artsammansättning och biomassa)• djurplankton (individantal, artsammansättning och biomassa)• sedimentation (mängd, hastighet, innehåll av kväve, fosfor och organisktkol) (mäts i Egentliga Östersjön och Bottenhavet)• löst organiskt kol (DOC) (mäts i Bottniska viken)• humus (mäts i Bottniska viken)• bakterier, antal och tillväxt (mäts i Bottniska viken)• picocyanobakterier (mäts i Bottniska viken)SMHI är nationell datavärd.104 havet 2009


programområde kust och havOmråden där provtagning skermed sedimentprofilkameraRånefjärden20 Malören1020 10Kinnbäck/Pite-Rönnskär20Skellefteå 10 BjuröklubbHöga kusten7NorrbynHolmön920Gavik/Edsätterfjärden 1020 10Höga kustenHornslandet1020 10SöderhamnStockholm101010MellerstaBohuslän3 3 Saltö fjordOnsalahalvön6Asköområdet30GotlandKosterVäderöarnaGullmarsfjordenLysekil HavstensfjordKoljefjordenGöteborgNidingen20 Askö10 Hävringe10St AnnaGryt 1010VästervikGotland510Blekingekusten20Siffrorna i ringarna anger antal stationer.LaholmsbuktenSkäldervikenÖresund10Utklippan10 TrelleborgSiffrorna i ringarna anger antal stationer.Vegetationsklädda bottnarSedan 1993 sker övervakning av makroalger vid sex lokaler utanför Gullmarsfjordensmynning i Skagerrak. Trettio lokaler övervakas i Asköområdeti Egentliga Östersjön, och sedan år 2000 fem lokaler utanför Gotland.Övervakningen utvidgades år 2007, och nu besöks även Gaviksfjärdenoch omkringliggande områden vid Höga kusten i Bottenhavet, Torhamnoch Tärnö i Blekinge skärgård på sydkusten samt ett område vid Onsalahalvöni Kattegatt. Resultaten används för att följa övergödningssituationenoch den biologiska mångfalden. Dykinventering sker en gång perår, och djuputbredning och täckningsgrad av olika växter dokumenteras.Djuputbredningen av fleråriga makroalger styrs av ljusförhållandena somi sin tur påverkas av partikelmängden i vattenmassan, vilken delvis avspeglarnärsaltsförhållandena.Metodiken skiljer sig åt mellan Östersjön och Västerhavet, men ambitionenär att den på sikt ska harmoniseras. I Egentliga Östersjön tas ävenkvantitativa prover av olika makroalger och blåmussla. På västkustengörs avläsning genom fotografering.SMHI är nationell datavärd.Makrofauna mjukbottenProvtagning av djur som lever i mjukbotten har pågått under lång tid,i vissa områden sedan 1970-talet. Syftet är att upptäcka eventuellaförändringar i bottenmiljön orsakade av i första hand övergödning ochsyrebrist, samt att följa förändringar i den biologiska mångfalden. Eftersomde bottenlevande djuren är relativt långlivade och mer eller mindrestationära kan de ge information om den lokala miljön. Prover samlas invarje år under april – juni. För varje bottenfaunaprov bestäms individantaloch våtvikt av varje art. På ett mindre antal stationer analyseras sedimentproverpå vattenhalt, glödförlust samt redoxförhållanden. På dessastationer analyseras även bottenvattnet med avseende på temperatur,salthalt och syreinnehåll.I Västerhavet är programmet samordnat mellan Naturvårdsverket,länsstyrelser och Bohuskustens Vattenvårdsförbund. Trettio stationer ärfördelade på öppet hav, kust och fjord. Som ett komplement till bottenfaunaprovtagningenfotograferas även sedimentprofiler med hjälp aven sedimentprofilkamera. Kameran fungerar som ett upp och nedväntperiskop som tränger in i sedimentet och tar en bild av bottnens profil.Bilden analyseras sedan med avseende på syreförhållandet i sedimentetsamt bottendjurens aktiviteter. Denna typ av provtagning sker vid 72stationer fördelade på sex områden, ofta utsatta för syrebrist.Programmen i Bottniska viken och Egentliga Östersjön är samordnademellan länsstyrelser och Naturvårdsverket med enhetlig metodik,rapportering och utvärdering. I utvärderingen för Bottniska viken ingårockså resultat från undersökningar vid Holmöarna som är en del av uppföljningenav reservatets marina värden samt resultat från Rönnskärsverketskontrollprogram för Skelleftebukten. Provtagningsstationerna ärplacerade gruppvis, vanligen så att för varje grupp av provtagningslokaleri ett kustområde finns det också ett antal utsjölokaler på ungefärsamma breddgrad.SMHI är nationell datavärd.havet 2009 105


programområde kust och havRånefjärdenHarufjärdenKinnbäcksfjärden4Norra BottenhavetHolmöarnaÖrefjärdenGaviksfjärdenLångvindsfjärdenÄngskärsklubbAsköområdet9FjällbackaVäderöarnaLagnöLandsortKvädöfjärdenNidingenFladenKullenHanöbuktenByxelkrokUtlänganStora KarlsöSÖ GotlandAbbekåsSiffrorna i ringarna anger antal stationer.Embryonalutvecklinghos vitmärlaSedan 14 år studeras reproduktionen hos de båda sedimentlevande vitmärlearternaMonoporeia affinis (sötvattensart) och Pontoporeia femorata(marin art). Syftet är att på ett tidigt stadium kunna upptäcka generellamiljögiftseffekter. För att resultaten ska kunna användas som referensvid undersökningar i förorenade områden placeras provtagningsstationernai områden som är opåverkade av lokala utsläpp. Insamling aväggbärande vitmärlor sker i februari med bottenskrapa och van Veenhuggare.Samtidigt provtas sediment för kemisk analys. Sedimentproverfrån samma stationer tas även i september för att bestämma syrehalt ibottenvatten och sediment samt organiskt kol, redoxpotential, sulfidhaltoch pH på olika nivåer i sedimentet.På vitmärlorna analyseras fekunditet (ägg/per hona), parasitangreppoch synliga skador på skal och extremiteter hos honan, procent missbildade,döda samt obefruktade/outvecklade embryon och procent honormed en död äggsamling i äggkammaren.SMHI är nationell datavärd.Metaller ochorganiska miljögifterMetaller och organiska miljögifter i marin biotaÅrliga mätningar av metaller och organiska miljögifter görs i fisk (sill/strömming, abborre, torsk, tånglake), blåmussla och sillgrissleägg. Dessutomsamlas material in och lagras i en provbank. Syftet är att uppskattanivåer och variationer av olika tungmetaller och organiska miljögifter iolika marina djur. Vissa tidsserier sträcker sig mer än 40 år tillbaka, vilketgör dem till de längsta i världen för miljögifter. Trendövervakningen utförsfortlöpande men även retrospektivt, genom analys av material i provbanken.En sådan studie gjordes nyligen av PFOS i sillgrissleägg.De miljögifter som studeras är:Metaller: kvicksilver, bly, kadmium, nickel, krom, koppar och zink.Organiska ämnen: industrikemikalier och oavsiktligt bildade ämnen, pesticider,flamskyddsmedel, polybromerade difenyletrar och perfloureradeämnen.Provtagningsstationerna är placerade så att de så långt som möjligt äropåverkade av lokala utsläpp. Detta gör resultaten lämpliga att användasom referenslokaler till regionala och lokala undersökningar. Programmethar nyligen förstärks med ett antal nya stationer för att få en bättregeografisk täckning.IVL är nationell datavärd.106 havet 2009


programområde kust och havN BottenvikenGradientstudierReferensstationerOmrådesstudierS BottenvikenHärnösandsdjupetS BottenhavetÖ SkagerrakDjupa RännanS RödebankÅlandsdjupetNÖ Gotska sandönÖ LandsortsdjupetNorrköpingsdjupetNÖ GotlandsbassängenKarlsödjupetSÖ GotlandN BornholmsbassängenBurholmarna3Brofjorden73Kalvhagefjorden7Göteborgs hamn3Sölvesborg3OxelösundBlankaholm3Bullandö3ArkonabassängenSiffrorna i ringarna anger antal stationer.Metaller och organiska miljögifter i sedimentSediment i områden där vågrörelser och strömmar inte påverkar bottnenutgör en sänka för metaller och långlivade organiska föreningar från olikaformer av utsläpp. I sänkorna sätter på så sätt kemikalieanvändningensina fingeravtryck i havets botten.Sedimenten har utnyttjats i recipientkontrollen sedan mitten av1970-talet och inom den regionala miljöövervakningen sedan början av1990-talet. Den nationella övervakningen med provtagningar ute i öppethav kompletterar dessa undersökningar sedan starten 2003. Programmetomfattar sexton stationer placerade i olika djupområden. Sex sedimentkärnortas på sju platser på varje station, sammanlagt 672 stycken.Provtagningen sker vart femte år, vilket är ett tillräckligt långt tidsintervallför att ett nytt översta sedimentskikt om minst 1centimeter skall ha hunnitsedimentera. Provtagningsomgång nummer två genomfördes 2008.Övervakningen omfattar 68 grundämnen och 66 organiska miljö gifter.Under 2008 samordnades provtagningen med en engångsinsats förscreening av antifoulingämnena Irgarol 1051 och Isotiazolin i sediment.Antifoulingämnen används i båtbottenfärger för att förhindra oönskadpåväxt på skrovet.Genom grundämnesanalysen i de sju punkterna kan den naturligainhomogeniteten i sedimentet på varje station statistiskt beräknas förvarje ämne. Med hjälp av dessa uppgifter kan sedan den statistiska signifikansenför att en haltförändring har skett mellan provtagningsårenfastläggas. Man kan därigenom med säkerhet avgöra om halten av ettämne har ökat eller minskat över tiden.SGU är nationell datavärd.Biologiska effekter av organiska tennföreningarTributyltenn (TBT) tillhör gruppen organiska tennföreningar och har använtsi båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt motpåväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som vi harsläppt ut i miljön. Nedbrytbarheten i sediment är dessutom låg och ämnetkommer därför, trots förbud, att finnas kvar i miljön under många årframöver.Uppbyggnaden av TBT påminner om det hanliga könshormonet testosteron,vilket kan påverka många djur. På snäckor kan dessa molekylerinducera bildning av penis och sädesledare hos honor, så kallat imposex.Dessa effekter är mycket tydliga och specifika för TBT-exponering,och snäckor lämpar sig därför väl för att påvisa TBT.Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningarhar pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i EgentligaÖstersjön.Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två storahamnar, i Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn. Totalt, inklusivereferenslokaler, analyseras nätsnäckor från 19 stationer. NätsnäckanNassarius nitidus används som indikatorart. Imposexgraderingen kompletterasmed en kemisk vävnadsanalys av TBT och dess nedbrytningsproduktervilket ger en indikation av när utsläppen skett.I Östersjön besöks tolv lokaler fördelade på fyra geografiska områdenfrån Stockholm i norr till Sölvesborg i söder. Inom varje område analyserassnäckor från en punktkälla, en naturhamn och ett relativt ostörtområde som tjänar som referenslokal. Slamsnäckan Hydrobia ulvae användssom indikatorart.IVL är nationell datavärd.havet 2009 107


programområde kust och havFoto: Klas Rune/NFoto: Kaido Kärner/iStockphotoSäl och havsörnSälSälar och andra toppkonsumenter är särskilt utsatta för miljögifter. Defungerar som indikatorarter för miljögiftseffekter, och för andra storskaligaförändringar i det marina ekosystemet.Beståndsutveckling av gråsäl, vikaresäl och knubbsäl har studeratssedan 1970-talet, och sedan 1989 ingår undersökningarna i den nationellamiljöövervakningen. Gråsäl och knubbsäl räknas årligen från båtoch flyg vid alla kända traditionella tillhåll. Tre oberoende räkningar underräkningsperioden eftersträvas. Trender i beståndsutvecklingen kan bestämmasför valda tidsintervall och kustavsnitt.Inventeringarna av vikare görs uppe på isen i Bottenviken. De utgörendast ett stickprov eftersom hela isen inte kan inventeras. Vikare är stationärai Bottenviken och är därför en lämplig indikatorart för miljön där.Hälsotillståndet hos sälar i Östersjön studeras genom att dokumenteraoch klassificera skador på olika kroppsorgan. Det görs på strandade,bifångade och skjutna sälar.SMHI är nationell datavärd.HavsörnHavsörnen används som indikator för miljögiftsbelastningen i havet eftersomtoppkonsumenter är särskilt utsatta för miljögifter. Havsörnensignalerade redan på 1950-talet om Östersjöns problem med höga nivåerav organiska miljögifter, genom att fortplantningsstörningar ledde tillkraftigt minskade bestånd. Havsörnens reproduktion har följts av SvenskaNaturskyddsföreningen sedan mitten på 1960-talet, och beståndetvid kusten övervakas sedan 1989 inom ramen för nationell miljöövervakning.Havsörnen finns utmed hela Östersjökusten, och enskilda par äri huvudsak stationära och därför representativa för regional belastning.Övervakningen omfattar samtliga kända revir. Under våren lokaliserasbebodda bon genom avståndsobservationer och flyginventeringar.Dessa besöks sedan under maj – juni för kontroll av häckningsresultatet.Då räknas antalet ungar per kull, och andelen lyckade häckningsförsöknoteras.SMHI är nationell datavärd.108 havet 2009


programområde kust och havintegrerad övervakning av bestånd,hälsa och miljögifterbeståndsövervakningRånefjärdenKinnbäcksfjärdenHolmönÖrefjärdenGaviksfjärdenLångvindsfjärdenLagnöFjällbackaHakefjordenKvädöfjärdenKullenTorhamnKustfiskBeståndSedan 1991 ingår standardiserat provfiske i den nationella miljöövervakningen.Resultatet ger en bild av kustfisksamhällenas tillstånd, ochen möjlighet att följa långsiktiga förändringar i miljön och den biologiskamångfalden. I programmet ingår mätningar av beståndstäthet och beståndsstrukturi kustfisksamhället, åldersfördelning hos hos abborre ochtånglake samt förekomst av yttre sjukdomstecken. Provfisket sker i referensområdenmed låg lokal påverkan.Fiskeövervakningen är samordnad mellan Fiskeriverket, Naturvårdsverketoch länsstyrelser med enhetlig metodik, rapportering och utvärdering.Resultaten presenteras i så kallade resultatblad, ett per provtagningsområde,på Fiskeriverkets hemsida under Statistik och databaser/Kustfiskövervakning. Här finns också mer information om provfisket.Fiskeriverket är nationell datavärd.HälsaFlera beprövade och känsliga biokemiska, fysiologiska och histologiskamätvariabler, så kallade biomarkörer, har använts sedan 1988 inom dennationella miljöövervakningen för att kartlägga hälsotillståndet hos abborreoch tånglake. Biomarkörerna speglar viktiga livsfunktioner och gerdärmed en bild av fiskens hälsotillstånd. Mätningarna gör det möjligt attupptäcka effekter av miljöfarliga ämnen innan störningar ger effekt påpopulationsnivå.Följande livsfunktioner följs:• Reproduktion, tillväxt, kondition• Leverfunktion, avgiftning, oxidativ stress• Förekomst av genotoxicitet• Indikator på metallbelastning• Kolhydratmetabolism/stress• Syretransport, blodbildning• Immunförsvar, vävnadsskador• Saltbalans, cellskadorFiskeriverket är nationell datavärd.Integrerad övervakningVid fyra gemensamma provtagningsstationer samordnas tre olika undersökningarinom miljöövervakningen: provfiske för uppskattning avfiskbeståndet, insamling av abborre och tånglake för undersökningar avfiskars hälsa och provinsamling för analys av metaller och miljögifter (seprogramområde Metaller och organiska miljögifter). Detta möjliggör ensammanvägd tolkning av resultaten och ger underlag för att bedömastörningar på ekosystemnivå.IVL är nationell datavärd för miljögiftsdata.havet 2009 109


adresserAdressertill havsmiljösverigeNaturvårdsverketwww.naturvardsverket.setel: 08-698 10 00e-post: registrator@naturvardsverket.seHavsmiljöinstitutetwww.havsmiljoinstitutet.setel: 031-786 64 60e-post: ake.hagstrom@gu.seUmeå Marina Forskningscentrumwww.umf.umu.setel: 090-786 79 74e-post: info@umf.umu.seStockholms universitetsmarina forskningscentrumwww.smf.su.setel: 08-16 37 18e-post: smf@smf.su.seSven Lovéncentrum för marina vetenskaperwww.loven.gu.setel: 0523-185 00e-post: ola.bjorlin@loven.gu.seSMHIwww.smhi.setel: 011-495 80 00e-post: smhi@smhi.seFiskeriverketwww.fiskeriverket.setel: 031-743 03 00e-post: fiskeriverket@fiskeriverket.seNaturhistoriska riksmuseetwww.nrm.setel: 08-519 540 00e-post: info@nrm.seSGUwww.sgu.setel: 018-17 90 00e-post: sgu@sgu.seInformationscentralenför Bottniska vikenwww.ac.lst.se/naturochmiljo/bottniskaviken-icbvtel: 090 – 10 73 55e-post: icbv@lansstyrelsen.seInformationscentralenför Egentliga Östersjönwww.infobaltic.setel: 08-785 51 18e-post: informationscentral.stockholm@lansstyrelsen.seInformationscentralenför Västerhavetwww.lansstyrelsen.se/vastragotaland/amnen/Vattenvard/Infocentralen+vasterhavet/tel: 031-60 52 54e-post: stellan.elmer@lansstyrelsen.seVattenmyndigheternawww.vattenmyndigheterna.seBottenviken, Bo Sundströmtel: 0920-963 35e-post:bo.sundstrom@lansstyrelsen.seBottenhavet, Åke Bengtssontel: 0611-34 92 46e-post: ake.bengtsson@lansstyrelsen.seNorra Östersjön, Lennart Sorbytel: 021-19 50 87e-post: lennart.sorby@lansstyrelsen.seSödra Östersjön, Dea Carlssontel: 0480-823 29e-post: dea.carlsson@lansstyrelsen.seVästerhavet, Björn Sjöbergtel: 031-60 50 00e-post: bjorn.sjoberg@lansstyrelsen.sehavsmiljöansvariga i kustlänen / www.lansstyrelsen.seLänsstyrelsen NorrbottenMalin Kronholmtel: 0920-961 94e-post: malin.kronholm@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen VästerbottenAnneli Sedintel: 090-10 72 55e-post: anneli.sedin@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen VästernorrlandKarin Jönssontel: 0611-34 92 79e-post: karin.jonsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen GävleborgAndrea Thurfjelltel: 026-17 11 95e-post: andrea.thurfjell@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen UppsalaIngrid Wänstrandtel: 018-19 51 26e-post: ingrid.wanstrand@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen StockholmGunnar Aneertel: 08-785 51 18e-post: gunnar.aneer@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen SödermanlandSofi Nordfeldttel: 0155-26 40 05e-post: sofi.nordfeldt@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen ÖstergötlandErik Årnfelttel: 013-19 61 35e-post: erik.arnfelt@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen GotlandPeter Landergrentel: 0498-29 21 19e-post: peter.landergren@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen KalmarCarina Pålssontel: 0480-821 52e-post: carina.palsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen BlekingeUlf Lindahltel: 0455-871 81e-post: ulf.lindahl@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen SkåneCharlotte Carlssontel: 040-25 26 12e-post: charlotte.carlsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen HallandBo Gustafssontel: 035-13 20 72e-post: bo.gustafsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen Västra GötalandKarin Petterssontel: 031-60 52 51e-post: karin.pettersson@lansstyrelsen.se110 havet 2009


adresserkontaktpersoner för miljöövervakningenProgramområde Kust och HavSverker EvansNaturvårdsverkettel: 08-698 13 02e-post: sverker.evans@naturvardsverket.seTove LundebergNaturvårdsverkettel: 08-698 16 11e-post: tove.lundeberg@naturvardsverket.seVäder och tillrinningÅsa JohnsenSMHItel: 011-495 8408e-post: marie.bergstrand@smhi.seIslägetAmund LindbergSMHItel: 011-495 81 73e-post: amund.lindberg@smhi.seNäringsbelastningLars SonestenSLUtel: 018-67 30 07e-post: lars.sonesten@vatten.slu.seFria vattenmassanBottniska vikenJohan WiknerUmeå Marina Forskningscentrumtel: 090-786 79 80e-post: johan.wikner@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönUlf LarssonStockholms universitettel: 08-16 42 61e-post: ulf_l@ecology.su.seVästerhavetLars AnderssonSMHItel: 031-751 89 77e-post: lars.s.andersson@smhi.seVäxtplanktonBottniska vikenAgneta AnderssonUmeå Marina Forskningscentrumtel: 090-786 79 75e-post: agneta.andersson@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönSusanna HajduStockholms universitettel: 08-16 17 30e-post: hajdus@system.ecology.su.seVästerhavetAnn-Turi SkjevikSMHItel: 031-751 89 79e-post: ann-turi.skjevik@smhi.seDjurplanktonBottniska vikenJan AlbertssonUmeå Marina Forskningscentrumtel: 090-786 79 91e-post: jan.albertsson@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönElena GorokhovaStockholms universitettel: 08-674 75 51e-post: elena@ecology.su.seVästerhavetMarie JohansenSMHItel: 031-751 89 72e-post: marie.johansen@smhi.seVegetationsklädda bottnarNorra ÖstersjönHans KautskyStockholms universitettel: 08-16 42 44e-post: hassek@system.ecology.su.seSödra ÖstersjönStefan TobiassonHögskolan i Kalmartel: 0480-44 73 46e-post: stefan.tobiasson@hik.seVästerhavetJan KarlssonGöteborgs universitettel: 0526-686 29e-post: jan.karlsson@marecol.gu.seMakrofauna mjukbottenBottniska vikenJan AlbertssonUmeå Marina Forskningscentrumtel: 090-786 79 91e-post: jan.albertsson@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönJonas GunnarssonStockholms universitettel: 08-16 42 53e-post: jonas@ecology.su.seVästerhavetStefan AgreniusGöteborgs universitettel: 0523-18510e-post: stefan.agrenius@marecol.gu.seSedimentprofilkameraMarina MagnussonMarine monitoring ABtel: 0523-101 82e-post: marina@marine-monitoring.seVitmärla som biomarkörBrita SundelinStockholms universitettel: 08-674 72 35e-post: brita.sundelin@itm.su.seMiljögifterAnders BignertNaturhistoriska riksmuseettel: 08-08-519 540 29e-post: anders.bignert@nrm.seOrganiska tennföreningarMarina MagnussonMarine monitoring ABtel: 0523-101 82e-post: marina@marine-monitoring.seMetallanalyser i sedimentIngemar CatoSGUtel: 018-17 90 00e-post: ingemar.cato@sgu.seGråsälOlle KarlssonNaturhistoriska riksmuseettel: 08-51 95 51 82e-post: olle.karlsson@nrm.seKnubbsäl och vikareTero HärkönenNaturhistoriska riksmuseettel: 08-51 95 40 29e-post: tero.harkonen@nrm.seSälhälsaBritt-Marie BäcklinNaturhistoriska riksmuseettel: 08-51 95 42 59e-post: britt-marie.backlin@nrm.seHavsörnBjörn HelanderNaturhistoriska riksmuseettel: 08-51 95 41 09e-post: bjorn.helander@nrm.seUtsjöfiskIngemar BerglundFiskeriverkettel: 031-743 03 20e-post: ingemar.berglund@@fiskeriverket.seKustfisk beståndJan AnderssonFiskeriverkettel: 0491-76 28 41e-post: jan.andersson@fiskeriverket.seKustfisk hälsaÅke LarssonGöteborgs universitettel: 031-786 38 24e-post: ake.larsson@dpes.gu.sehavet 2009111


adresserKontaktpersoner för övriga artiklar i Havet 2009Tina ElfwingStockholms universitettel: 08-16 11 09e-post: tina.elfwing@smf.su.seAnna GårdmarkFiskeriverkettel: 0173-464 66e-post: anna.gardmark@fiskeriverket.seMarkus MeierSMHItel: 011-495 86 12e-post: markus.meier@smhi.seJohan ModinFiskeriverkettel: 0173-464 63e-post: johan.modin@fiskeriverket.seFredrik NorénN-research ABtel:0523-61 16 19e-post: fredrik.noren@n-research.seAnneli SedinLänsstyrelsen i Västerbottens läntel: 090-10 72 55e-post: anneli.sedin@lansstyrelsen.seJonas SundbergStockholms universitettel: 073-938 79 69e-post: jonas@balticseabird.comKarl WahlinLinköpings universitettel: 013-28 57 92e-post: karl.wahlin@liu.seLovisa Zillén SnowballLunds universitettel: 046-222 78 05e-post: lovisa.zillen@geol.lu.se112 havet 2009


Naturvårdsverket106 48 StockholmHAVET 2009 samlar de senaste resultaten från den nationella miljöövervakningeni samtliga svenska havsområden: Bottniska viken,Egentliga Östersjön och Västerhavet. Därutöver presenteras resultatfrån regional miljöövervakning, forskning och andra undersökningar avbetydelse för att öka kunskapen om miljötillståndet i våra hav. Införproduktionen av rapporten genomförs ett seminarium, där miljöövervakareoch representanter från regionala och nationella myndighetersamlas för att redovisa och diskutera synen på havsmiljöns tillstånd.Havet 2009 redovisar hälsotillståndet hos våra svenska havsområdensåväl som de mest angelägna miljöproblemen. Det handlar bland annatom uteblivna inflöden och syrebrist, förändringar i växt- och djursamhällensamt miljögifternas spridning och effekter på olika arter.Naturvårdsverket finansierar huvuddelen av den nationella övervakningen.Även länsstyrelser och andra myndigheter med marinverksamhet bidrar med material till denna rapport. Författarnaansvarar själva för innehållet i artiklarna.Havsmiljöinstitutet, ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Kalmarhögskola, Stockholms universitet och Umeå universitet, sammanställerrapporten och ansvarar för den sammanfattning av havsmiljöns tillståndsom ingår.i samarbete medHavsmiljöinstitutet

More magazines by this user
Similar magazines