SJUKDOMSRAPPORTERING 2008 - SVA

SJUKDOMSRAPPORTERING 2008STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT2009-06-011

INNEHÅLLIntroduktion. 3Bluetongue 5Echinocockos 10Leishmanios hos hund 13Mjältbrand 16Rabies 20Salmonellainfektion 24Svinpest - afrikansk 30Svinpest - klassisk 32VTEC 34FörfattarlistaMarianne Elvander statsepizootologSusanna Sternberg Lewerin bitr statsepizootologGunilla Hallgren epidemiologEstelle Ågren epidemiologCecilia Hultén epidemiologStefan Widgren epidemiologUlrika Windahl bitr. statsveterinärLayoutPeo AnderssonFramsidesbildMarianne ElvanderFotografer i rapportenBent Ekberg och SVASVA:s rapportserie 10 ISSN 1654-7098ENHET FÖR SJUKDOMSKONTROLL OCH SMITTSKYDDbesök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se

INTRODUKTIONIntroduktionRegeringsrapporten Sjukdomsövervakning 2008,omfattar i likhet med föregående års rapport endastett urval av sjukdomar av betydelse för hälsoläget iSverige. Förutom bakgrund och nuvarandesituation görs även en bedömning av sjukdomensbetydelse för djurhälsan i Sverige och risk förintroduktion. Det är vår förhoppning att ävendenna rapport skall tjäna som kunskapsunderlagför beslutsfattare och branschfolk.De sjukdomar som behandlas är bluetongue,Echinococcer, leishmanios hos hund, mjältbrand,rabies, salmonella, svinpest – både klassisk ochafrikansk, och VTEC. Både bluetongue ochsalmonella fanns med i 2007 års rapport, men enuppdatering är på plats då det skett förändringar.Under 2007 bedömdes risken som stor för introduktionav bluetongue till landet och den farhåganbesannades i september 2008 då infektionenfångades upp i Halland i en intensifierad övervakning.Vad gäller salmonella så är viktiga uppdateringarav data gjorda, med ett tillägg om S Dublinsituationen och aktuell riskbedömning.SJUKDOMSLÄGET I SVERIGE OCH VÄRLDENSjukdomsläget i Sverige är fortfarande gott.Vaccinationskampanjen mot bluetongue sompåbörjades i september 2008 är nu avslutad. Attvaccinera var ett strategiskt beslut för att bekämpaoch på sikt utrota smittämnet i Sverige. Uppföljandevaccineringar av i år födda djur kommer attgöras. Likaså sker uppföljande undersökningar ibesättningar som var viruspositiva i höstas. Kalvarfödda efter mammor som genomgått en bluetongueinfektion har provtagits strax efter födelsen. I ettpar fall har viruspositiva kalvar hittats och dessahar med all sannolikhet blivit infekterade i fosterlivetoch fötts fram viruspositiva. Detta ger beläggför att smittan kan övervintra i dräktiga kor och attden vaccination som genomfördes är enda sättet attstoppa vidare spridning av bluetongue i Sverige.I slutet av året påvisades mjältbrand i en köttdjursbesättningi Halland. Sammanlagt 13 djur dogi samband med att smittämnet uppförökades ochspreds inom djurgruppen. Trots omfattandeprovtagning har smittkällan inte kunnat härledasmen det rör sig sannolikt om mjältbrandssporerfrån äldre utbrott (det senaste var 1957) och somtillförts korna genom jordkontaminerat foder. Detär en för Sverige ovanlig bild att ett så stort antaldjur drabbas. I rapporter från Kanada, Australienoch USA, där stora mjältbrandsutbrott är återkommandeproblem, ses de oftast i samband medextrem väderlek. Först en mycket torr period dåjorden spricker upp och efter det kraftiga slagregnsom piskar upp sporer gömda i marken.SJUKDOMAR INOM EU OCH I ÖSTEUROPATrots att rabies bekämpats framgångsrikt inom EUgenom vaccinering av vilda djur så är antaletrapporterade fall bland domesticerade djur främst iöstra Europa fortfarande hög. Under 2007/2008rapporterades 2238 fall i Ryssland, 945 fall iKroatien, 746 fall i Rumänien, 329 fall i Litauenoch 178 fall i Lettland för att nämna länder medhögst antal. I Frankrike, Finland och Belgien harfall av insmugglade hundar som visat sig vararabiespositiva påvisats. I Frankrike spreds smittanvidare med en omfattande smittspårning blandhundar och människor som följd. I Italien somtidigare inte rapporterat något fall av rabies sen1997, påvisades två rabiespositiva rävar varav enhade bitit en människa. Händelsen stämmer tilleftertanke.En ökning av Echinococcus multilocularis somsprids med räv och gnagare har setts i Europa,vilket även har uppmärksammats av WHO.Parasiten har spridits från alperna sedan 80-talettill ett allt större område. Man ser ett troligtsamband med den ökande rävpopulationen allteftersom rabies bekämpats i Europa. Parasiten har3

land annat påträffats i Beneluxländerna, Frankrike,Tjeckien, Slovakien, Polen, Ungern, Italien,Slovenien och Baltikum.Svinpest, både den klassiska och den afrikanskaär fortfarande ett problem i Europa, framförallt iländer med svårtillgängliga regioner, fattigdom ochdär utfordring med matavfall fortfarande förekommer(förbjudet inom EU). Klassisk svinpestbåde hos tamsvin och vildsvin förekommer iRumänien och Bulgarien trots stora vaccinationskampanjer.Från Kroatien, Slovakien och Ungernhar fall rapporteras bland vildsvin.Afrikansk svinpest som introducerades i Georgienvia smittat matavfall från båtar har spridit sigvidare till Ryssland, Armenien och Azerbajdzjan.Utbrotten omfattar både tamsvin och vildsvin ochär inte under kontroll. Genom att smittan finnsinom vildsvinspopulationen är den svår att utrota.Italien rapporterade under 2008 sex fall av afrikansksvinpest från Sardinien där den förekommerendemiskt.Inom EU rapporterades under 2008, 44 130 fallav bluetongue i 16 länder. Sjukdomen anses varasvårbekämpad då det finns många serotyper, densprids med insektsvektorer och har ett brettvärdspektrum. Effekten av den vaccinationskampanjmot BT-8 som påbörjades i ett antal medlemsländerunder 2008 kommer att kunnas ses underden stundande sommaren och hösten.Kombinationen av en kraftigt ökad import avhundar från södra Europa och ett ökat resande medi Sverige bosatta hundar till central- och södraEuropa gör leishmanios hos hund till en sjukdomatt räkna med. Det är viktigt att sprida kunskap omriskerna med att köpa hittehundar från Spanienoch Portugal och därigenom stävja handel medkroniskt sjuka djur.Slutligen kan sägas att salmonella och VTEC ärtvå mycket betydelsefulla zoonoser som ständigtbehöver uppmärksammas så att ett adekvat förebyggandearbete kan minimera riskerna för smittatill människor.4

BLUETONGUEBluetongueBAKGRUNDBluetongue är en virusinfektion som drabbarnötkreatur, får och vissa vilda idisslare. Klinisksjukdom hos tamdjur är vanligast och allvarligastpå får men även nötkreatur och getter kan insjuknamed symtom av varierande grad. Hos sjuka djur sesbland annat utbredda blödningar och svullnader islemhinnor, främst i mun- och näshåla, följt avinflammatoriska förändringar och sekundärinfektioner.I enstaka fall svullnar djurets tunga kraftigtoch kan på grund av cirkulatoriska skador mörknavilket gett namn åt sjukdomen. Sjukdomen orsakarbetydande produktionsförluster och stort lidandeför drabbade djur.Bluetongue sprids huvudsakligen via vissa arterav svidknott (Culicoides spp) vilka fungerar som såkallade vektorer. Sjukdomen uppvisar i tempereradeområden ett säsongsberoende förlopp medflest antal sjukdomsfall under den varmare perioden,sensommar och tidig höst, då det råderoptimala förhållanden för vektorernas livscykel ochförmåga till smittspridning.Totalt har 24 serotyper av bluetonguevirus(BTV) påvisats i olika delar av världen. De olikaserotyperna uppvisar sinsemellan variation isjukdomsframkallande förmåga.Historiskt har levande vaccin använts i sjukdomsbekämpningen.Dessa framställs från fältisolatgenom upprepade passager på laboratoriumtills en försvagad stam erhållits. Dock har det visatsig att vaccinstammar också spridits via svidknottoch de har även kunnat återta sin sjukdomsframkallandeförmåga efter en tids cirkulation. Det kanvara svårt att avgöra om ett virus som liknar envaccinstam verkligen härrör från vaccin eller omdet har sitt ursprung i den fältstam som en gång vargrundmaterial för vaccinet. Illegal användning avvaccin såväl som illegala förflyttningar av infekteradedjur komplicerar bilden ytterligare. Därförbehövs fullständiga analyser av virusgenom för attkunna avgöra olika virusstammars ursprung.Bluetongue beskrevs för första gången i Sydafrikai slutet av 1800-talet. Sedan slutet av 1990-talethar sjukdomen spridit sig norrut och utbrott av femolika serotyper (BTV-1, 2, 4, 9 och 16) har från1998 förekommit i flera av Medelhavsländerna.Smittan har sannolikt introducerats till södraEuropa genom att svidknott spridits med vindenöver stora avstånd (upp till flera hundra kilometer)från pågående utbrott i norra Afrika. Virus kanockså ha introducerats genom importer av infekteradedjur.Under 2006 påvisades i Holland en för Europahelt ny serotyp av Bluetongue, BTV-8, en typ somaldrig tidigare påvisats norr om Sahara. BTV-8spreds under året i Europa och innan årsskiftethade sammanlagt över 1600 fall påvisats i Holland,Belgien, Luxemburg, Tyskland och Frankrike trotsatt transportrestriktioner för mottagliga djur fråninfekterade områden infördes. Smittan övervintradeoch tog ny fart sommaren 2007 med sammanlagtöver 33 000 fall rapporterade under året. Dåhade smittan också påvisats i Schweiz, Tjeckien,och Storbritannien. I Danmark påvisades ett fall avsjukdomen, vilket under senare delen av 2007medförde att delar av Skåne omfattades av ettrestriktionsområde.Hur BTV-8 introducerats till Europa har integått att klarlägga och kommer sannolikt att förbliokänt. Klart är att viruset i det aktuella utbrottethar spridits med svidknottarter som är vanligtförekommande i Nordeuropa. Som möjligaalternativ för introduktion av smittan har diskuteratstransport av smittbärande djur till Europa ellerinfekterade svidknott som följt med transporter avdjur eller växter.Under 2008 har ytterligare virustyper, BTV-6och BTV-11 påvisats i samma område där BTV-85

BLUETONGUEförst upptäcktes. Ursprunget till de nya virusstammarnaär ännu oklart. Dessutom har vissa andratyper av BTV spridits norrut och områdena medflera cirkulerande typer av BTV har utökats.Under 2008 inleddes vaccinationskampanjer motBTV-8 i flertalet EU-länder.Jordbruksverket utarbetade, i samråd med SVA,en vaccinationsplan för Sverige som skickades intill EU-kommissionen för godkännande i början avåret. I planen angavs att vaccination skulletillämpas om risken att smittan skulle introducerasbedömdes som akut, eller om smittan påvisades ilandet, vid en tidpunkt när minst ett par månaderåterstod av den s.k. vektoraktiva säsongen. SVAgenomförde en upphandling av vaccin och erhöllen beredskapslicens från Läkemedelsverket,eftersom inget av de tillgängliga vaccinerna motBTV-8 ännu prövats tillräckligt för att godkännasenligt ordinarie förfarande.Den svenska övervakningen avseende bluetongueintensifierades våren 2008, enligt ettprogram utarbetat av SVA. Den 6 septemberpåvisades förekomst av antikroppar mot viruset itankmjölk från en mjölkkobesättnig i Halland. Enomfattande provtagning för att kartlägga smittan,parallellt med åtgärder för att begränsa smittspridning(transportstopp och insekticidbehandling avmottagliga djur), vidtogs omedelbart. Dessutominleddes vaccinationskampanjen enligt planen.Den omfattande kartläggningen av smittan,samt vidare utredningar, har visat att smittadesvidknott kan ha förts med vinden till fleraområden i Sydsverige och den för svidknottengynnsamma väderleken i början av hösten tycks halett till ytterligare spridning inom södra delen avlandet. Omfattningen av vaccinations- och restriktionszoneni mars 2009 illustreras i figur 1 nedan.Figur 1: Karta från JordbruksverketOmfattningen av vaccinations- och ristriktionszonen i mars 2009. Den blå linjen visar gränsen för vaccinationsområdet 2008-11-19. Detblåtonade området visar restriktionsområdet och det rödtonade området visar spärrområdet.6

BLUETONGUETrots en omfattande spridning av smittan inomlandet har smittade djur haft låga koncentrationerav virus i blodet och ej uppvisat kliniska symtom.En undersökning av vilt gjord i samband medjakt visade buletongueantikroppar hos en älg.Betydelsen av fyndet räknas som liten. Se figur 2.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURBluetongue ger ofta omfattande produktionsförlusterdels på grund av den direkta inverkan pådjuren med dödlighet, sänkt mjölkproduktion,avmagring och reproduktionsstörningar och delspå grund av att tillfrisknandet tar lång tid. Underåterhämtningsfasen är djuren känsliga för andrainfektioner som kan förlänga sjukdomsförloppetytterligare. Det finns ingen behandling motBluetongue men sjuka djur kan ofta behövaunderstödjande behandling för att underlättatillfrisknandet. Sekundärinfektioner är vanliga hosdjur som överlever och detta leder i sin tur till ökadanvändning av antibiotika till drabbade djurslag.Sammantaget skulle en etablerad smitta i landetkunna orsaka både djurlidande och produktionsförluster.Vaccinationskampanjen syftar till att på kortsikt förebygga klinisk sjukdom och på lång siktutrota smittämnet.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANBluetongue är ingen zoonos och det finns ingarapporter om att människor drabbas av sjukdomen.RISKBEDÖMNINGDe senaste årens utveckling visar att sjukdomenkan etableras på nordligare breddgrader än vad somtidigare varit fallet. Varför detta sker är inte heltklarlagt men det anses bland annat kunna vara ettuttryck för klimatförändringar som medförtvarmare temperaturer. Högre temperaturer ochfuktighet har avgörande betydelse för och gynnarvirusets förmåga att föröka sig i vektorerna.Svidknottens livscykel är beroende av en vissminimitemperatur för att fullbordas och vektorernaskompetens att sprida virus likaså. Denkartläggning av svidknott som SVA genomfört harvisat att en majoritet av de arter som fångats isvenska fällor bedöms som potentiella vektorer förBTV. Svidknottsinventeringen har också, tillsammansmed väderdata, legat till grund för vilkadatum som ansetts begränsa den s.k. vektorfriaperioden olika år.Bluetongue anses vara en svårbekämpad sjukdomdå det finns många serotyper, den sprids medinsektsvektorer och har ett brett värdspektrum. Dåmöjligheten att påverka kontakt mellan infekteradevektorer och mottagliga värddjur är mycketbegränsad är vaccination ett nödvändigt komplementför bekämpande av bluetongue, tillsammansmed andra åtgärder. De nya rön som visar atttransplacental (från moder till foster) överföring ärav större betydelse än man tidigare trott gör attman inte ens på våra breddgrader kan förlita sig påatt smittan ska försvinna under vektorfri säsong.Vaccination förväntas begränsa antalet kliniskasjukdomsfall men också smittrycket och ettflerårigt omfattande vaccinationsprogram har visatsig kunna utrota smittämnet trots närvaro av aktivavektorer.De senaste årens utbrott av bluetongue i norraEuropa visar tydligt att kända fakta om ett smittämneinte helt går att förlita sig på när smittämnetintroduceras i ett nytt område. Utbrottet av BTV-8i norra Europa skiljer sig på många sätt från deutbrott som förekommit i Medelhavsområdet och iAfrika. Dels rör det sig om en annan serotyp, mendjurpopulationen skiljer sig också på många sättfrån den som finns i de tidigare drabbade områdena,där djurpopulationen till större del utgörs avsmå idisslare. I norra Europa är djurtätheten ännuhögre och nötkreatur och får utgör mer likstoraandelar av populationen. Produktionssystemen ärdessutom uppbyggda på ett mycket stort antaldjurförflyttningar under hela året. De vektorer somdominerar i utbrottet av BTV-8 skiljer sig också,vilket i hög grad påverkar epidemiologin.Kännedom om aktuella svidknottarters livscykeloch habitat är tyvärr fortfarande bristfällig.Dessutom finns alltid tidigare okända fenomen varsbetydelse blir klar först när smitta sprids i ett nyttområde med till viss del ny epidemiologi.Den bild som setts vid utbrotten av BTV-8 iNordeuropa och Skandinavien är inte riktigt vadsom förväntades. En större grad av spridning inärområdet kring infekterade djur och färregeografiska ”hopp” hade varit mer i likhet med vadsom setts vid andra vektorburna utbrott. I Sverigeindikerar spridningsmönstret att vindburenspridning av svidknott kan ha haft stor betydelseför den geografiska utbredningen och den lokalaspridningen tycks inte ha varit lika uttalad. Iflertalet besättningar har endast enstaka djur7

BLUETONGUEsmittats och medan smittans geografiska utbredningblev omfattande under relativt kort tid, trotsatt vektoraktiviteten i området periodvis var hög.Att smittsamma djursjukdomar i vårt land tillviss del kan få ny epidemiologi än vad som tidigaresetts illustreras tydligt av höstens utbrott avbluetongue. Trots stor spridning av smittämnetsågs ingen klinisk sjukdom hos svenska djur och devirusmängder som påvisades i blodet hos infekteradedjur var betydligt lägre än vad som är vanligt iområden med kliniska utbrott. Dock har fall avtransplacental överföring påvisats, då en kalv somföddes långt in i den vektorfria perioden hade virusi blodet. Moderdjuret hade antikroppar mot BTVmen inte längre påvisbara mängder virus i blodet.Utan den aktiva övervakningen för bluetongueskulle smittan troligen inte ha detekterats i Sverigeförrän smittämnet uppförökats i vektorpopulationentill den grad att den mängd virus sominfekterade djuren lett till kliniska symtom. Det ärmöjligt att den situation som förelegat i Sverigeunder hösten motsvarar det förlopp som föregickpåvisandet av de första fallen i Nordeuropa. Dettaskulle i viss mån förklara varför förloppet därutvecklades så som det gjorde under 2006 och2007.Då smittämnet visat sig kunna ”övervintra” äveni områden med en vektorfri säsong föreligger riskför framtida allvarligare utbrott bland svenska djurom utrotningskampanjen inte fullföljs. Det ärockså av största vikt att övriga EU-länder fullföljersina bekämpningskampanjer. Ett flertal serotypercirkulerar nu i stora delar av EU och såvida intedrabbade länder tar sitt ansvar för att begränsaspridningen och försöka utrota smittämnena finnsrisk att dessa sprider sig.Det har talats en del om att några av de påvisadeBTV-stammarna skulle härröra från levandevaccin. Detta är epidemiologiskt intressant men avmindre betydelse rent praktiskt eftersom ävenvaccinstammar har visat sig kunna spridas viakompetenta vektorer och ge upphov till allvarligasjukdomsutbrott. Allstå bör bekämpningsåtgärdervidtas mot alla BTV-virus. Dessutom ökar riskenför s.k. rekombination mellan olika virusstammarmed så många aktivt cirkulerande BTV-typer i tätadjurpopulationer.8

VILTÖVERVAKNING AV BLUETONGUE UNDER JAKTSÄSONGEN 2008.Figur 2: Karta från SVAViltövervakning av bluetongue.9

ECHINOCOCKOSEchinocockosBAKGRUNDAlveolär echinocockos (AE) är en parasitsjukdomsom orsakas av rävens dvärgbandmask Echinococcusmultilocularis (EM) som förekommer hos bådemänniska och djur. Hos människa kan AE uttryckasig som en allvarlig kronisk leversjukdom, som omobehandlad leder till döden. Parasiten är utbredd ihela norra hemisfären och den sprids genominfekterade rävar, men även andra djur exempelvishundar kan vara smittspridare. Alveolär echinocockosbör särskiljas från den något mindrebesvärliga sjukdomen cystisk echinocockos,orsakad av hundens dvärgbandmask Echinococcusgranulosus(EG). Ett annat namn för echinocockosär blåsmasksjuka. EG har till skillnad från EMpåvisats i Sverige men är sällsynt och utgör ingetproblem idag.Den naturliga smittcykeln för EM bygger påförhållandet mellan rovdjur (huvudvärd) ochbytesdjur (mellanvärd). Parasitens naturligareservoar i en sylvatisk smittcykel är vilda köttätaresom rödräv, andra rävar och mårdhund. De allraviktigaste huvudvärdarna globalt sett anses rödräv(Vulpes vulpes) och fjällräv (Alopex lagopus) vara. I ensynantropisk smittcykel är tamdjur som hund ochkatt huvudvärd. Bägge smittcyklerna har betydelseför smitta till människa, men det finns fakta somtalar för att den sylvatiska är den dominerandesmittvägen.I huvudvärden lever den vuxna bandmasken utanatt ge några egentliga symtom. En hund kan bärahundratals till tusentals vuxna maskar. Bandmaskenproducerar direkt infektiösa ägg somutsöndras med djurets träck och kan förorena bär,svampar, gräs, växande grönsaker och liknande.Man har även funnit ägg i djurens päls. Äggen i sintur kan spridas med damm och flugor till nyamiljöer. Parasitens mellanvärd, sorkar och andragnagare, infekteras genom att de får i sig ägg viamunnen. Larven i ägget frigörs och vandrar sedan iblodet till levern eller andra organ där denutvecklas till ett konglomerat av cystor, en så kalladalveolär struktur. I varje blåsa utvecklas mängdermed nya maskanlag, som i sin tur blir nya bandmaskarnär en huvudvärd förtär mellanvärden, dvsnär ett rovdjur äter sitt byte. Cirkeln är sluten.Alveolär echinocockos hos människa orsakas av attman får i sig parasitägg genom kontamineradehänder eller livsmedel. I människan fortsättercystorna att utvecklas och kan även metastasera tillandra organ. Det kan ta många år innan infektionenupptäcks då cystorna utvecklas långsamt hosmänniska. Symtomen beror på cystornas lokalisationoch uppkommer i regel då cystorna trycker påolika organ. Cystor av EM växer infiltrativt ochkan vara mycket svåra att behandla. Behandlingenär kirurgisk i kombination med läkemedel. Iblandhar man tvingats till levertransplantation.AE är en sjukdom som ökar (eng: emergingdisease). Flera länder där parasiten introduceratseller fått ökad spridning har betydande oro förfolkhälsan kommit till uttryck. Även Världshälsoorganisationen(WHO) har uppmärksammat denökande prevalensen i Europa. Situationen i Europaär sådan att parasiten har spridits från alpernasedan 80-talet till ett allt större område. Man serett troligt samband med den ökande rävpopulationenallt eftersom rabies bekämpats i Europa.Parasiten har bland annat påträffats i Beneluxländerna,Frankrike, Tjeckien, Slovakien, Polen,Ungern, Italien, Slovenien och Baltikum. Liknandespridning har tidigare observerats i Nordamerikaoch i Japan. Situationen i Kina är också oroande.Både i Europa och i Japan rör sig rävarna i allt merurbana miljöer med ökad risk för kontakt medmänniskan.Under 2007 rapporterades 32 humanfall av AEinom EU, men rapporteringen är inte komplett.10

Echinocockos är inte anmälningspliktig i allaländer, däribland Danmark, och vissa rapportergäller Echinocockus spp. (ospecificerat). Trots attövervakning av echinocockos hos djur är obligatoriskenligt Zonoosdirektivet (2003/99/EG) ärövervakningen inom EU inte koordinerad och datasaknas från flertalet länder. EFSA arbetar med attta fram riktlinjer i frågan.I endemiska områden ger myndigheterna utriktlinjer för att minska risken för smitta. Denallmänna medvetenheten om riskerna varierardock. För att kunna ge adekvata råd och rekommendationerär det viktigt att man känner tillriskfaktorer för sjukdomen. En svårighet med attidentifiera riskfaktorer för sjukdomar som AE medlång latensperiod (perioden mellan smitta ochinsjuknande) är att det är svårt att identifiera närsmittan med största sannolikhet skett och på så visringa in olika riskfaktorer som är specifika för justdenna period. Förändringar, såsom urbaniseringenav rävar som skett de senaste 15 åren, faller ocksådelvis utanför i retrospektiva studier eftersomeffekten av dem sannolikt inte ännu syns i kliniken.Rekommendationer som ges idag i Tysklandrespektive Schweiz handlar om handtvätt, undvikandeatt använda skor och stövlar inomhus,sköljning av bär och grönsaker, upplockning avrävträck i trädgårdar och på lekplatser ochmånatlig avmaskning av hund och katt.Under 1950-talet lyckades man som enda landhitintills utrota smittan från den japanska önRobun Island genom att eliminera parasitenshuvudvärd, vilket betydde att över 5000 rävar ochhundar avlivades.11

ECHINOCOCKOSProblemen i Japan kvarstår dock, särskilt på önHokkaido. Öns rävpopulation är genominfekteradmed en uppskattad prevalens på 43 % trotskontrollåtgärder som avskjutning och avmaskningav räv. Årligen rapporteras runt 10 fall av AE hosmänniska på ön. Genom att avmaska parasitenshuvudvärd i den sylvatiska cykeln, i likhet medbetesvaccinering mot rabies, minskar risken försmittspridning. Till skillnad från vaccinering finnsdock ingen kvarstående effekt och återinfektion ärtrolig. Behandlingen måste därför upprepasregelbundet med täta intervall. Mycket kunskapsaknas inom området och forskning pågår.Sveriges intresse ligger idag i att förhindraintroduktion av parasiten. Vi har i nulägetmöjlighet att tillsammans med fyra andra EUländerställa krav på att sällskapsdjur som hund ochkatt måste avmaskas vid införsel i landet. Denmöjligheten kan försvinna under 2010 då vårtundantag i gällande EU-förordning (EG 998/2003)är tidsbegränsat. Även Japan ser risken med resandeinfekterade hundar från Hokkaido och ser enmöjlighet att använda sig av Englands avmaskningsschemaför att hålla japanska fastlandet frittfrån parasiten.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJUREM orsakar ingen skada hos huvudvärden, men ometablering av parasiten leder till månatliga avmaskningarav våra sällskapsdjur kan det indirekt ledatill ohälsa. Dels kan det uppstå resistensproblemgenom en sådan användning och dels leder månatligaavmaskningar till en ökad ekonomisk belastningför djurägarna. Den årliga kostnaden föravmaskning av alla hundar i Sverige har av SVAestimerats till cirka 500 miljoner kronor.Även djur kan drabbas av AE, vilket leder tilllidande om sjukdom kommer till uttryck. Djur medAE behandlas inte. Behovet av övervakning skulleöka för att följa utvecklingen i landet samt för attidentifiera nyinfekterade områden.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANAE räknas som en av de allvarligaste zoonoserna itempererade och arktiska områden. Etablering avEM i Sverige skulle ha en stor betydelse förfolkhälsan. Om utvecklingen i Sverige skulle liknaden i vissa andra europeiska länder kan förväntatantal humanfall per år estimeras till mellan 9 och42 stycken. Varje infekterad person måste sannoliktgenomgå livslång behandling. Den årliga behandlingskostnadenhar estimerats till 10 000 €. För attminska risken för humanfall skulle vår hantering avsällskapsdjur och i viss grad beteende vid vistelse inaturen sannolikt behöva förändras. Medvetandegradenom risken för AE skulle behöva mångfaldigasoch för det krävs enorma informationsinsatserfrån myndigheternas sida.RISKBEDÖMNINGEM är etablerad i flera närliggande länder ochprevalensen infekterade rävar ökar samtidigt somrävarna rör sig i alltmer urbana miljöer. Den störstarisken för introduktion bedöms vara med legalt ochillegalt införda hundar och även katter till viss del.Riskens storlek beror bland annat på antalet infördadjur, ursprungsområde samt om de avmaskats ellerinte i preventivt syfte. I en riskvärdering utförd avSVA visade beräkningarna att utan förebyggandeavmaskning skulle det förväntade antalet infekteradehundar som införs till Sverige vara cirka 16per år (166 per 10 år). För att minimera risken förintroduktion måste över 99 % av införda hundarvara avmaskade. Om parasiten introduceras tillSverige kan det ta lång tid innan den upptäcks. Denär då sannolikt väl etablerad i landet och torde intekunna utrotas.12

LEISHMANIOS HOS HUNDLeishmanios hos hundBAKGRUNDUnder de senaste fem-sex åren har två för Sverigetidigare mycket ovanliga typer av handel medhundar övergått till att utgöra ett återkommande,välkänt problem. Den ena utgörs av import avsällskapshundar från östra och södra Europa viainternet, och/eller förmedlingsorganisationer iSverige. Som regel anger säljaren att hundarna ärinsamlade gatuhundar, och köparen uppmanas att”adoptera” hunden, dvs. importera den direkt fråninternet eller via förmedlare i skandinaviska länder.Den andra formen av handel är internethandel därsäljaren inte anger att hundarna är importerade,och köparen möter en säljare, eller dess ombud påtill exempel en bilparkering, får hunden utanveterinärintyg eller andra papper och lämnar överpengar kontant. Denna typ av djurhandel harmöjliggjort organiserad försäljning av insmuggladehundar, oftast valpar, i landet. Gemensamt för bådatyperna av handel är att köparna inte kontrolleraratt hundarna föds upp eller hålls på ett acceptabeltsätt, dvs. att inte ett djurskyddsproblem föreliggerhos säljaren. En köpare som inte själv kontaktarbehandlande veterinär utan enbart har en indirektkontakt med ursprungssäljaren tar heller inte någotansvar för att hundarna avmaskas mot rävensdvärgbandmask och vaccineras mot rabies.För de hundar som härstammar från, eller vistatsi de mer södra delarna av Europa tillkommer enrisk för att de bär på parasitära och bakteriellainfektioner som såsom hepatozoonos, babesios,dirofilaria immitis, ehrlichia canis och leishmanios.Dessa infektioner sprids med fästingar ellermyggor i ett flertal länder, men var tidigare försvenska veterinärer i praktiken okända infektioner,då vårt Nordiska klimat inte är anpassat för desmittspridande parasiternas behov.Kombinationen av en kraftigt ökad import avhundar från Södra Europa och ett ökat resandemed i Sverige bosatta hundar till central- och södraEuropa är dessa infektioner idag viktiga differentialdiagnoserför behandlande veterinärer. Särskilduppmärksamhet har riktats mot leishmanios hoshund.De senaste tre åren har cirka 65 fall av leishmanioshos hundar i Sverige inrapporterats tillJordbruksverket. Det föreligger dock ett stortmörkertal, dvs. antalet infekterade hundarförväntas vara betydligt större. Mörkertalet berorpå en rad faktorer. Många hundar har fått diagnosenredan innan importen och står redan påbehandling då ägaren uppsöker en i Sverigeverksam veterinär, alternativt kan ägaren uppge attannan veterinär verksam i Sverige redan diagnosticerat(och därmed borde ha anmält) infektionen.Veterinären kan också felaktigt utgå från att detlaboratorium som diagnosticerat infektionenautomatiskt anmäler diagnosen. Till detta kommeratt det ofta är svårt att lyckas påvisa infektionen,samt att inte alla hundar veterinärundersöksavseende infektioner om de inte uppvisar symtom -dvs. ett antal hundar kan förväntas bära på parasitenutan att ägare, eller veterinär är medveten omdet.Leishmanios är ett samlingsnamn för olikainfektioner orsakade av parasiter tillhörandegruppen (genus) Leishmania. Dessa parasiterorsakar sjukdom hos djur och människor i storadelar av världen, dvs. det är en zoonos. Denallvarligaste formen av leishmanios hos människa,så kallad visceral leishmanios, orsakas av arten(species) Leishmania infantum, som också orsakarockså allvarlig sjukdom hos hund. L. infantumsprids med sandmyggor (i Europa av genus Phlebotomus)mellan hundar, och mellan hundar ochmänniskor. Sandmyggorna, och därmed leishmanioshos hund och visceral leishmanios hosmänniska, har traditionellt setts i länder med13

LEISHMANIOS HOS HUNDsubtropiskt- och tropiskt klimat, i Europa iMedelhavsområdet inklusive södra Frankrike.Infektionen ses endemiskt över stora delar avvärlden, i Asien, Afrika, Sydamerika och ländernära EU:s gränser som till exempel Irak och Iran.Prevalensen, dvs. andelen infekterade hundaroch människor i ett och samma land kan dockvariera mycket kraftig eftersom sandmyggornasförekomst styrs av det lokala klimatet, inte avpolitiska landsgränder. I ett och samma land kanalltså infektion L. infantum lokalt utgöra ett stortproblem, medan infektionen knappt ses i andraområden, där sandmyggorna inte trivs.En spridning av infektionen norrut i Europa haruppmärksammats på senare tid, som exempel kannämnas ett misstänkt fall av myggburen smitta tillen hund i södra Tyskland. I de nodiska länderna sesdock infektionen hos individer (hundar ochmänniskor) som vistats i endemiska länder, idaghuvudsakligen hundar importerade från Spanienoch Portugal.Leishmanios hos hund leder nästan alltid tillallvarlig systemsjukdom och död för den drabbadehunden om inte adekvat behandling sätts in. Somregel krävs livslång behandling. En rad olikasymtom kan utvecklas, bland annat plötsliga,livshotande blödningar från nos, smärtsamma ledochmuskelförändringar och symtom orsakade avlever - och njurskador. Ofta har hundarna ocksåhudförändringar. Symtom från ögon, anemi (bristpå röda blodkroppar), avmagring och förlust avmuskelmassa är på vanliga symtom. Leishmaniainfektionengör att hundens immunförsvar blirnedsatt och ofta drabbas hunden även av bakteriellahudinfektioner.Det finns ingen behandling som säkerställer atthunden blir av med infektionen. Prognosenvarierar beroende på vilka organ som är skadadeoch på hur sjuk hunden är när behandling sätts in.Prognosen måste alltså bedömas från fall till fall.Om behandling sätts in i ett tidigt skede är prognosenofta god, så länge som hunden står påkontinuerlig behandling. Eftersom infektionen ochbehandlingen är kronisk krävs återkommandeveterinärbesök.Leishmaniainfekterade hundar behöver inteuppvisa symtom förrän lång tid (flera månader ellerflera år) efter att de infekterats via ett myggbett. Enhund som skall importeras till Sverige kan alltsåverka helt frisk vid en besiktning, trots att den bärpå en kronisk infektion och kommer att utvecklasymtom. Tyvärr kan man också misslyckas med attupptäcka infektionen; leishmaniaparasiten är intealltid lätt att hitta och i en del fall måste flera olikatyper av prov tas vid olika tillfällen innan manhittar antingen parasiten eller antikroppar motparasiten.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURLeishmanios ses i princip enbart hos hundar somvistats i länder där infektionen sprids med myggor.För inhemska hundar som inte reser utomlands äralltså inte infektionen av någon reell betydelse.Men det finns rapporter om misstänkt smitta fråntik till hennes foster, och i analogi med det kan riskför smitta via blodtransfusion föreligga. Eftersomdet är olämpligt att använda en kroniskt infekterad14

LEISHMANIOS HOS HUNDhund i avel, avråds avel för samtliga leishmaniapositivahundar. Det samma gäller för blodgivarhundar,som skall vara friförklarade från infektioner,oavsett smittämne.För hundar som ska resa till länder/områden därsmitta förekommer rekommenderas förebyggandebehandling. Det finns veterinärmedicinskapreparat med dokumenterad effekt mot sandmyggeangrepp.Preparaten skyddar dock inte fullständigtmot myggangrepp. Under kvällar och nätter,då myggorna är som mest aktiva, bör hundendärför också skyddas mot myggangrepp med hjälpav myggnät eller genom att hållas inomhus. Detmest effektiva sättet att förhindra smitta är dock,förstås, att inte ta med sig hunden på resan.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANLeishmanios hos hund har stor zoonotisk betydelsei de delar av världen där sandmyggor möjliggörsmittspridning till människa. Särskilt för underpriviligeradebefolkningsgrupper, i endemiskaområden, som lever i fattigdom utan bristandetillgång till adekvat läkarvård är infektionen av storbetydelse för människors hälsa.Risken för smitta med leishmanios i icke endemiskaområden utan smittspridande sansmyggoranses vara mycket liten. I endemiska områden harmisstänkta fall av venerisk smitta samt smitta via tex orena injektionssputor använda för intravenöstdrogmissbruk rapporterats, men den uppenbarasmittrisken utgörs av bett från sandmyggor. Attförhindra myggbett utgör därmed den grundläggandeförebyggande åtgärden mot smitta för deflesta individer.Viss försiktighet är ändå indikerat vid leishmanioshos hund, särskilt i de fall då hunden kan varanyligt infekterad och blöder rikligt, och den personsom hanterar hunden är immunosupprimerad ochhar hudskador – dvs. vid tillfällen så en överföringav blod från hund till människa skulle (teoretisktsett) vara möjlig. Kontakt med smittskyddsläkarerekommenderas för riskbedömning och rådgivning.Stick med kontaminerade kanyler skallundvikas, dvs. gängse rutiner som alltid gäller vidhantering av kanyler skall följas, detsamma gäller isamband med operativa ingrepp på infekteradehundar.RISKBEDÖMNINGEn framtida risk för inhemsk spridning av L.infantum i Sverige kan föreligga, eftersom parasiterkan förändra sig. Det kan inte uteslutas att parasitenkan komma att utvecklas så att spridning utaninvolvering av sandmyggor blir en viktig epidemiologiskfaktor, alternativt att sandmyggor anpassarsig och får en ökad spridning till nordligarebreddgrader. L. infantum kanske också skullekunna förändra sig så att fler myggarter kan spridainfektionen. Risken för att sådana förändringar kanske, i vilken utsträckning, samt för inom hur korteller lång tidsperiod är inte klarlagt.Ett flertal faktorer påverkar risken för eneventuell framtida endemisk inhemsk spridning avL. infantum från de infekterade hundar som idagvistas i Sverige. Den första är den förväntadelivslängden för dessa hundar.. För att de leishmaniainfekteradehundar som idag lever i Sverige skallkunna utgöra en smittreservoir i landet måste enförändring av parasiten, eller de smittspridandesandmyggorna ske inom mindre än 20 års tidräknad från i dag. En annan faktor är utveckling avförebyggande behandling mot smitta. Försök pågårmed utveckling av vaccination av hundar för attförebygga leishmania-smitta, vaccination av hundarhar skett i bland annat SydamerikaDetta till trots är det inte på något sätt önskvärtatt import av infekterade hundar sker, vare sig avdjurskyddsskäl eller av eventuella ökade smittriskeri framtiden. Det finns ingen anledning att somköpare stödja handel med sjuka djur och/ellerhandel som innebär att djurskyddet sidosätts.Bristen på respekt för förebyggande åtgärder innanimport avseende rävens dvärgbandmask och rabies,två zoonoser som inte har några problem attspridas i Sverige och som leder till dödsfall hosmänniskor och djur är inte acceptabel. Ogrundadpropaganda för eller emot avlivning alternativtbehandling av infekterade hundar är dock inte enacceptabel väg att gå. Prognos för den enskildahunden samt smittrisk måste bedömas i varjeenskilt fall, baserat på aktuell kunskap. Somexempel kan nämnas att vi i Sverige idag redan harendemisk, inhemsk spridning av allvarligazoonoser som sprids med insekter, och som kaninfektera hundar; borrelios, anaplasmos och TBE.Sammanfattningsvis är risken för en eventuellframtida inhemsk spridning oklar. I dagsläget ärrisken för människor och djur att smittas av L.infantum i icke endemiska länder mycket liten.15

MJÄLTBRANDMjältbrandBAKGRUNDMjältbrand (även benämnd antrax) drabbar bådemänniska och djur. Sjukdomen orsakas av enbakterie, Bacillus anthracis. Utanför värddjuretskropp bildar bakterien s.k. sporer, en viloform somär ytterst motståndskraftig mot yttre påverkan.Mjältbrandssporer har visats kunna överleva i 100år under optimala betingelser. När sporernainfekterar mottagliga värddjur kan de övergå i s.k.vegetativ form och börja tillväxa. Bakterien kaninfektera flertalet däggdjur och människa. Idisslareär känsligast, därefter häst medan svin ochmänniska intar en mellanställning och karnivorerär minst känsliga.Bakterierna i vegetativ form är känsliga för fleratyper av antibiotika. Behandling måste dock sättasin i tidigt infektionsskede, eftersom bakterierna vidtillväxt producerar ett toxin som orsakar allvarligaskador vilka inte påverkas av antibiotika.Sjukdomen yttrar sig olika beroende på djurslag,infektionsport och infektionsdos. Idisslare infekterasoftast oralt eller via inhalation och utvecklaren perakut eller akut sjukdom där djuren antingendör utan föregående symtom eller får snabbtinsättande feber, ansträngd andning och blödningari slemhinnor varefter djuren dör snabbt.Kadavret är i typiska fall dåligt stelnat med mörktokoagulerat blod rinnande ur kroppsöppningar.Hästar kan drabbas av kolik, feber och kraftigaödem (vätskeutträde i vävnader). Grisar infekterasoftast oralt och kan då få en infektion i svalget medlokala ödem som kan bli så kraftiga att andningenförsvåras. Karnivorer infekteras också vanligenoralt och om symtom utvecklas så liknar de vadsom beskrivs för grisar. Människa kan infekterasgenom småsår i huden och utvecklar då s.k.hudantrax med lokal svullnad och en böldliknandeförändring i huden som kan bli hård och mörk,nästan svart. Människor som inandas mjältbrandssporerkan utveckla en svår, ofta dödlig, allmäninfektion.Intag via exempelvis kontaminerat ochotillräckligt värmebehandlat kött kan ge eninfektion i tarmen som senare kan leda tillallmäninfektion.På grund av sporformens långa överlevnad imiljön kan inget land sägas vara fritt från sjukdomen.Endemisk smitta med regelbundet återkommandeutbrott förekommer bl.a. i Australien,Ryssland samt stora delar av Nordamerika ochAfrika. I bl.a. Australien och USA vaccinerasidisslare i endemiska områden.Mjältbrand var vanligt i Sverige så sent som förraårhundradet. Under första halvan av 1900-taletdrabbades ca 4500 svenska besättningar av mjältbrandoch över 5000 djur rapporteras ha dött isjukdomen. Utbrott förekom i samtliga län, menantalet fall i olika delar av landet reflekterardjurtätheten med mest fall i djurtäta områden isödra och mellersta Sverige (se figur 3). De huvudsakligasmittkällorna under denna tid var importeratkött- och benmjöl, spillvatten från garverier,nedgrävda kadaver från djur som dött i mjältbrandoch utfordring med smittade kadaver. Den senaresmittkällan förekom främst på minkfarmer. Ettstort utbrott rapporteras i Halland 1956-1957, därsmittkällan ansågs vara importerat kött o benmjöl.Efter många år utan rapporterade mjältbrandsfalldrabbades 1981 en mjölkko på en gård i Uppland.Ursprunget till smittan den gången bedömdes varagamla sporer i marken.I december 2008 påvisades mjältbrand i Sverigeför första gången sedan 1981. Den drabbadebesättningen låg i Halland och bestod av ca 45dikor med kalvar som hölls på djupströbäddinomhus med tillgång till utevistelse strax utanförladugården. Efter att fler djur under ca en veckastid dött utan typiska symtom uppstod misstankeom mjältbrand vid obduktion på ett regionalt16

ANTAL MJÄLTBRANDSUTBROTT I OLIKA LÄN UNDER TIDSPERIODEN 1901 - 1956.Figur 3: Karta från SVAAntal mjältbrandsutbrott.17

Foto: SVAOdlingsplatta och infärgade mjältbrandsbakterier.laboratorium. Misstanken anmäldes omedelbart,besättningen spärrförklarades och prov skickadestill SVA för analys. Den 12 december fastställdesdiagnosen.Eftersom smittan bedömdes ha förekommit ibesättningen en tid innan påvisande hade ett stortantal potentiellt smittfarliga kontakter hunnitförekomma. Ett flertal kroppar från djur som medstörsta sannolikhet dött av mjältbrand, och därmedkunnat innehålla stora mängder bakterier, hadeskickats till destruktion och personal som hanteratkadavren sattes på postprofylaktisk antibiotikabehandling.Även personer som kommit i kontaktmed de sjuka djuren medan de levde, samt personalsom kunnat exponeras för smitta vid obduktioneller hanterat provmaterial från besättningen innanman misstänkte mjältbrandantibiotikabehandlades.De kvarvarande djuren i besättningen antibiotikabehandlades,för att minska risken att de skulleuppföröka smittämnet vi exponering frånnärmiljön, och avlivades sedan. Detta var främst avpraktiska skäl då det inte gick att hantera demunder saneringsarbetet.Besättningen, destruktionsanläggningen ochobduktionsanläggningen sanerades. Miljöprover18

MJÄLTBRANDtogs i besättningen för att om möjligt kunnafastlägga ursprunget till smittan. Detta gav dockinga ledtrådar. Den mest sannolika smittvägen ärvia jordbemängt hö som skördats på strandvallarintill Viskan. Enligt uppgift dumpades en hel deldjurkadaver i ån vid det stora mjältbrandsutbrotteti Halland 1956-1957. Det är möjligt att mjältbrandssporerfrån dessa finns kvar i bottenslamsom hamnat i jorden längs ån och att en mindremängd kommit med i höet som den först insjuknadekon åt. Därefter uppförökades smittan i desjuka djuren och förorenade inomhusmiljön vilketledde till flera sjukdomsfall.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURMjältbrand utgör störst hot mot idisslare som ärytterst känsliga för smittan och vanligen dör om deblir sjuka. Även andra gräsätare dör ofta av sjukdomen.Stora produktionsförluster orsakade avdödligheten kan bli följden av allvarliga utbrott.Saneringskostnaderna blir också höga eftersom detär svårt att eliminera smittämnet i miljön. Det ärdärför angeläget att påvisa smittan i tidigt stadiumför att undvika omfattande miljökontaminationoch större utbrott.Då övriga djurslag är mindre känsliga drabbasde vanligen endast sekundärt vid utbrott hosidisslare när smittämnet förekommer i storamängder i omgivningen.Varje år undersöks 5-10 misstänkta fall avmjältbrand vid SVA. Då diagnostiken kräverspeciallaboratorium och personal med särskildkompetens kan analyser idag inte utföras i fält.Dock vore det önskvärt med en snabbtest förfältbruk, för att minska risken att mjältbrandssmittadekadaver hamnar på obduktions- eller destruktionsanläggning.Arbete pågår på SVA för att fåtillgång till fälttester som kan användas förpreliminär diagnostik. Misstänkta fall måste dockfortfarande analyseras parallellt på SVA.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANMjältbrand är en allvarlig zoonos. Dock är riskenför människa jämförelsevis låg och begränsas tillexponering för stora mängder av smittämne,exempelvis från infekterade idisslare. Eftersommjältbrandsbakterier även använts för bioterrorismförorsakar exponering för smittämnet ofta stororo. Dock är det viktigt att hålla i minnet att demjältbrandssporer som framställs i militärt syfte ärsärskilt anpassade till detta syfte och risken förspridning till både människor och djur är avsevärtstörre, framför allt vad gäller inhalationssmitta, änrisken för smitta med ”vanliga” sporer som härrörfrån smittade kadaver. Inne i ett förruttnat kadaverdör den vegetativa formen av bakterierna, det ärbara sporformen av bakterierna som läckt ut urkroppen som finns kvar under lång tid. Internationellarapporter visar att risken att smittas viadirektkontakt med ett smittat kadaver eller pålaboratorium är liten. Däremot är humansmitta viakonsumtion av självdöda djur vanligt i endemiskaområden.Då bakterien är antibiotikakänslig kan exponerademänniskor behandlas profylaktiskt, beroendepå grad och typ av exponering. Dock är klinisksjukdom hos människa svår att diagnosticera ochvid oupptäckt exponering kan sjukdomen hinna fådödlig utgång innan diagnosen fastställs ochbehandling sätts in.RISKBEDÖMNINGMjältbrand var vanligt för mindre än hundra årsedan och utbrott förekom då frekvent i stora delarav landet. Därför finns risk att viabla sporerförekommer i jorden på ett flertal platser i Sverige.Sjukdomen omfattas av epizootilagen och misstankeom mjältbrand är därmed anmälningspliktigt.Det är mindre sannolikt att typiska fall gåroupptäckta men enstaka atypiska fall kan förbigås.Därmed skulle smittämnet kunna uppförökas påliknande sätt som skedde i besättningen i Halland2008 innan diagnosen ställs. Om detta sker ute påbete riskerar miljökontaminationen att bli omfattande.Detta skulle i sin tur kunna leda till utbrottbland både tama och vilda djur. Enstaka atypiskafall som inte leder till fler förväntas dock endast hamarginell påverkan på risken.Den miljösmitta som föreligger i landet ärsannolikt låggradig men en ökad förekomst avextrem väderlek kan bidra till att djur i högre gradän idag exponeras för sporer i marken. Om tillräckligmängd sporer från jorden infekterar enidisslare blir följderna sannolikt allvarliga.SVA avser att initiera ett projekt för kartläggningav platser där mjältbrandskadaver kan ligganedgrävda. Detta kan sedan användas för engeografisk riskbedömning och planering avkostnadseffektiv övervakning av mjältbrand.19

RABIESRabiesBAKGRUNDRabies är en virusorsakad sjukdom som har varitkänd sedan antikens dagar. Sjukdomen förekommeröver i stort sett hela världen och kanangripa alla varmblodiga djur, inklusive människa.Smittämnet orsakar hjärninflammation och när välsymtom uppträder är dödligheten praktiskt tagethundraprocentig. På grund av symtomen med olikabeteendeförändringar har rabies även benämntsmed mer folkliga namn såsom vattuskräck ochhundgalenskap. Rabies är anmälningspliktig enligtsvensk epizootilagstiftning och svensk smittskyddslagstiftning.Sverige har varit fritt fråninhemsk rabies sedan 1886.Rabiessmitta håller sig kvar i ett område genomatt infekterade djur fungerar som smittreservoaroch sjukdomen sprids via saliv från djuren, främstgenom bett. Inkubationstiden är vanligtvis runtfem veckor, men kan variera från fem dagar till ettår, men det är enbart upp till fjorton dagar föresymtomdebut som djuren kan sprida smitta.Hjärninflammationen leder till beteendeförändringarsåsom aggressivitet och rörelsestörningar,man brukar säga att vilda djur blir orädda och tamadjur blir skygga. Djuren dör slutligen i totalförlamning och organsvikt.Olika djurarter är smittreservoar i olikaområden. I Asien, Afrika och Mellanösterndominerar lösspringande hundar som reservoardjur(urban smittcykel). Genom hundens närhet tillmänniskan är det i dessa områden som de allraflesta fall av human rabies förekommer. I Europaoch Amerika är det främst olika vilda djur som ärreservoardjur (sylvatisk smittcykel), räv ochmårdhund i Europa och bland annat vampyrfladdermöss,räv och tvättbjörn i Amerika. Urban ochsylvatisk smittcykel kan förekomma i sammaområde samtidigt. Viruset anpassar sig efterreservoardjuret, vilket leder till att andra individerav samma art (ex. räv) lättare infekteras vid exponeringän andra arter. Reservoardjuren kan ocksåutsöndra mer virus än om ett annat djurslag blivitsmittat med samma virus. Det finns således en vissartbarriär.Sjukdom hos människa kan förebyggas genomvaccinering, men ändå har WHO beräknat att ca55 000 dödsfall förekommer varje år världen över,främst i Asien och Afrika. 30-50 % av fallen är barnunder 15 år, men det finns antagligen ett stortmörkertal. De allra flesta barn som dör i sjukdomenhar inte erhållit någon adekvat behandling. Deflesta fall av rabies hos människa sker efter bett avrabida hundar. Människor kan även bli smittadegenom bett av andra infekterade djur såsom katteroch vilda djur. Det är ovanligt att rabiesinfekteradegräsätare för smittan vidare. Eftersom virus kanpenetrera intakt slemhinna behövs inte alltid bettför smittöverföring. Det finns även ett par kändafall där människa smittats genom organdonation pågrund av att donatorn varit rabiesinfekterad. Ävensmitta genom hantering av infekterat köttdiskuteras.I juli 1885 gjordes den första lyckade vaccinationenmot rabies där människan överlever. Det ärLouis Pasteur som vaccinerar den hundbitnapojken Joseph Meister med ett avdödat vaccinframtaget ur ryggmärg från kanin. Pasteurs bedriftoch arbete med rabies hyllas än idag bland annatgenom att Världsrabiesdagen uppmärksammasårligen på Pasteurs dödsdag den 28 september. Idaganvänds vaccinering förebyggande både före ochefter exponering. Det finns rekommendationerframtagna av Världshälsoorganisationen (WHO)för förebyggande säker behandling anpassade eftertyp av exponering och tillgängliga medicinskaresurser.WHO ser allvarligt på rabiesproblematiken ocharbetar med sjukdomen från olika håll, dels genom20

främjandet av enkla preventiva åtgärder riktadedirekt till den lilla människan (ex: ”klappa inteokända hundar”) och dels genom sitt arbete förkostnadseffektiva och säkra behandlingsmetoder.Man arbetar också för kontroll, bekämpning ochövervakning av djurrabies genom främjandet avpopulationsminskande åtgärder (ex: kastrering avhund) och vaccinationskampanjer i drabbadeområden. En WHO arbetsgrupp som tillsattes2003 beräknade att den totala årliga kostnaden förrabies i Afrika och Asien var 583,5 miljoner US$,där Asien står för 563 miljoner och Afrika för 20miljoner. Att i förebyggande syfte vaccinera allahundbitna människor kostar mycket pengar och såsent som i mars 2009 gick Världshälsoorganisationenför djurhälsa (OIE) ut med ett pressmeddelandeom att human rabies bör förebyggas vidkällan dvs. genom att bekämpa djurrabies. Det ärmångdubbelt mer kostnadseffektivt än att behandlahundbitna människor mot rabies enligt OIE. Härhar experter och beslutsfattare vid de veterinäramyndigheterna en nyckelroll.Sjukdomen bekämpas i ett område genom attminska antalet känsliga (icke-immuna) reservoardjuri området. Det uppnås främst genom vaccination,ibland i kombination med populationsminskandeåtgärder bland djuren. I Europa harsylvatisk rabies framgångsrikt bekämpats genomoral vaccinering av räv och mårdhund i flera länderunder de senaste 20 åren. Resultatet har nåttsgenom väl planerade och uthålliga vaccinationsstrategierdär vaccinbeten (som djuren äter) spriditsför hand eller med flygplan över stora områden.Framgångsfaktorn är att få en tillräckligt högtäckningsgrad av vaccinerade reservoardjur. På såvis förhindras en effektiv smittspridning dememellan. För att förhindra fall hos människa harflera länder även infört obligatorisk vaccinering avhund och katt. Forskning och försök pågår för attfå fram fungerande oral vaccinering av lösspringandehundar i områden med urban rabies, medvarierande resultat. Bland annat har man haftproblem med att få hundarna att acceptera betet.Genom införselregler minskas risken förintroduktion av rabies till nya områden. Sverige hartillsammans med fyra andra EU-länder erhållit etttidsbegränsat undantag från reglerna för införsel avsällskapsdjur som regleras i Europaparlamentetsoch rådets förordning nr 998/2003. Undantagetinnebär bland annat att vi får ställa krav påkarantän vid import från flertalet tredje ländersamt krav på kontroll av antikroppsnivån eftervaccinering vid införsel från EU-länder samt vissatredjeländer. Undantaget gäller i nuläget fram till30 juni 2010. Vid en riskvärdering som utfördes vidSVA under 2006 skattades att risken att få in rabiesmed legalt införda hundar och katter från EU vartre gånger så stor men fortfarande ytterst låg vidinförsel utan antikroppskontroll efter vaccineringjämfört med gällande regelverk där Sverige fårställa krav på antikroppskontroll 120 dagar eftervaccinering.21

Rabies har förekommit i Europa i flera hundraår, även i länder som England och Sverige, som blevrabiesfria 1902 respektive 1886. Dessförinnanförekom rabies över stora delar av Sverige och enlandsomfattande spridning sågs på 1850-talet. Avokänd anledning försvann sjukdomen från landet.På den europeiska kontinenten utbröt en rabiesepizootibland räv vid den polsktyska gränsen 1939och sjukdomen spreds långsamt västerut fram tillslutet av 80-talet. Idag är större delen av Västeuropafritt från rabies, förutom hos fladdermus. IÖsteuropa, särskilt i de baltiska länderna samt påBalkan förekommer dock rabies frekvent både påtamdjur och vilda djur. Förutom räv har ävenmårdhunden ökat i betydelse som smittreservoar.Det enda av SVA kända utbrottet som domineratsav mårdhund är det 1988-89 i Finland. Tack vareen omfattande övervakning och snabbt insattaåtgärder kunde utbrottet bekämpas på mindre änett år. Totalt påvisades 66 infekterade djur varav 48var mårdhundar. Än idag är det obligatoriskt attvaccinera jakthundar mot rabies i Finland. Dessutomsprids vaccinbeten längs en 25 mil långsträcka på bägge sidor av finsk-ryska gränsen för attförhindra återintroduktion av rabies till Finland.Under 2007 rapporterades nio inhemska fall avrabies hos människa i Europa (Rumänien 1st,Ryssland 6, Ukraina 2). Inom EU pågår ett aktivtarbete med att bekämpa rabies, men resultatenvarierar. Bland länder med lovande resultat kannämnas Estland, Ungern och Slovakien. Tysklandförklarades rabiesfritt 2008. Andra länder harfortfarande inte fått kontroll på situationen ilandet, exempelvis Rumänien, Lettland ochLitauen. Dessutom så upptäcktes under hösten2008 nya fall av rabies hos räv i nordöstra Italien,tretton år efter senaste fallet.Situationen i Ryssland har varit oroande desenaste åren, med rapporter om flera utbrott i olikadelar av landet. Även Ukraina och Vitryssland22

RABIESrapporterar ett stort antal fall bland tama och vildadjur årligen. Som grannländer till EU, tillsammansmed länder i Nordafrika, utgör deras situation ettkontinuerligt hot för introduktion av smitta tillunionen. Ett flertal fall av insmugglade rabiesinfekteradehundar från Nordafrika har uppmärksammatsinom EU de senaste åren och föranlettåtgärder för att spåra och stoppa vidare smittspridning.I Sverige utför Jordbruksverket och Tullverkettillsammans ett omfattande arbete för attutreda och förebygga hundsmuggling.För antalet humanfall i Asien står Indien för denabsoluta merparten med 20 000 rapporteradehumanfall 2006. Och antalet fall ökar. Situationen iKina har förvärrats avsevärt, främst i de södra ochsydvästra delarna av landet. Enligt Kinesiskahälsoministeriet (eng: Ministry of Health) är rabiesen av de fem infektionssjukdomar som orsakat flestdödsfall de senaste åren. Eftersom rabies hos djurinte är anmälningspliktigt i de flesta av länderna ifjärran östern är det svårt att få fram data omländernas situation. Även från andra delar avvärlden rapporteras det om uppblossande rabiesepizootiernu och då. Bland annat Bali som länge varitrabiesfritt har sedan hösten 2008 drabbats av enomfattande epizooti av hundrabies med flera fallhos människa.Förutom det klassiska rabiesviruset (genotyp 1),som beskrivits ovan, finns det flera andra genotyperav lyssavirus som kan orsaka rabiesliksjukdom hos människa. Ett exempel är EuropeanBat Lyssavirus hos insektsätande fladdermöss iEuropa som påvisats i flera andra europeiska länderdäribland Danmark. Infekterade fladdermöss hardock inte påvisats i Sverige. Sedan slutet av 1980-talet undersöks svenska fladdermöss kontinuerligtavseende rabies, under 2008 undersöktes 85stycken. I samband med detta kan nämnas attWHO och OIE har olika definition för rabiesfrihet,där OIEs definition inte omfattar fladdermusrabies.Ett land som Danmark är såledesrabiesfritt enligt OIE, men inte enligt WHO.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURRabies är en allvarlig virussjukdom som kan drabbaalla varmblodiga djur och som så gott som alltidleder till döden. Sjukdomen orsakar stort lidandehos drabbade djur. Utbrott i Sverige skulle omedelbartleda till bekämpningsåtgärder som avlivningav misstänkt smittade djur och minskad rörelsefrihetför andra t.ex. genom införandet av koppeltvångi vissa områden. Obligatorisk vaccineringkan också bli aktuellt. Oral vaccinering av räv ochmårdhund skulle påbörjas. Rabies i Sverige skullesannolikt innebära rädsla för och en mer fientliginställning till okända djur, vilket indirekt kan ledatill lidande för djuren.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANRabies är en viktig zoonos genom att den orsakarett svårt lidande hos drabbade människor och omsymtom väl har framträtt leder sjukdomen så gottsom alltid till döden. Med rabies i landet skulleantalet postexpositions-profylaxer (PEP) efter fallav djurbett öka. PEP är kostsamt och kan leda tilllidande genom biverkningar. Även behovet avförebyggande vaccinering av personal inom vissasektorer kan tänkas öka.Man kan också anta att glädjen och viljan attvistas i skog och mark skulle minska med ökadmisstänksamhet mot okända djur, särskilt vildadjur.RISKBEDÖMNINGRabies förekommer idag i stora delar av världen,bland annat i Östeuropa. Sjukdomen kan introducerasi landet med infekterade levande djur. Tackvare Sveriges geografiska läge är det mindresannolikt att det skulle ske genom invandring avvilda djur. Däremot kan införsel eller import avsällskapsdjur från länder där endemisk rabiesförekommer innebära risk för introduktion. Försdjuren in legalt är sannolikheten mycket liten. Denillegala handeln av framförallt hundar från dessaländer innebär sannolikt den största risken förintroduktion till Sverige. Genom ett regelverk medrelevanta skyddsåtgärder vid införsel av sällskapsdjur,en god gränskontroll, ett aktivt arbete för attmotverka djursmuggling samt genom att internationelltverka för att förbättra rabiessituationen iandra EU-länder och närliggande tredjeländer kanvi sannolikt minska risken för detta.LÄSA MERwww.oie.intwww.who.intwww.fao.orgwww.who-rabies-bulletin.org/23

SALMONELLAINFEKTIONSalmonellainfektionBAKGRUNDSalmonellainfektion orsakas av Salmonella spp. Detfinns mer än 2 500 typer av salmonellabakterierbeskrivna. Nästan alla kan orsaka infektion hosmänniska och djur, men vissa salmonellatyper ärmer anpassade till vissa arter. Exempelvis infekterarSalmonella Typhi enbart människa, medanSalmonella Cholerae suis främst infekterar svin ochSalmonella Dublin ffa infekterar nötkreatur.Salmonellabakterier finns huvudsakligen imagtarmkanalen/träcken hos smittade individeroch spridning till andra individer sker genom attdessa får i sig smittan oralt. Kontamineradelivsmedel är vanligaste smittkällan för människoroch smittat foder samt direktkontakt är vanligastesmittvägarna för djur.Efter Alvestautbrottet 1953, då Salmonellakontamineratkött orsakade nästan 9000 sjukdomsfalloch 90 dödsfall hos människa, påbörjades bekämpningsarbetemot salmonella hos djur i Sverigevilket bl.a. resulterade i att dåvarande StatensBakteriologiska Laboratorium (SBL) fick enepidemiologisk avdelning och en statsepidemiolog.Arbetet med att reducera förekomsten av salmonellapågår i alla steg av produktionskedjan, frånfoder till bord.Sedan 1961 finns en specifik lagstiftning förkontroll av salmonella hos livsmedelsproducerandedjur. Vid Sveriges EU-inträde 1995 godkände EU(beslut 95/50/EC) de delar av programmet somomfattar fjäderfä, nöt, svin, ägg och kött från dessadjur. Dessutom tillkom en kontinuerlig provtagningför att löpande dokumentera salmonellastatushos svenska djur och livsmedel.I samband med EU-medlemskapet fick Sverigeäven speciella salmonellagarantier för införsel avfärskt, kylt och fryst kött av nöt, svin och fjäderfä.Motsvarande regler gäller för ägg. Trots dessagarantier har SLV visat att det förs in salmonella-kontaminerade partier av livsmedel. Garantiernaomfattar inte processade produkter såsom marineradeeller saltade produkter.År 2007 ansökte Danmark som första land i EUom att få motsvarande tilläggsgarantier för salmonellai ägg och slaktkycklingkött som SE, FI ochNO har. På uppdrag av EU-kommissionen har enexpertgrupp bedömt Danmarks ansökan ochkonkluderat att ekvivalens anses föreligga förkonsumtionsägg men inte för slaktkyckling.Danmarks ansökan om tilläggsgarantier godkändesdock inte av medlemsstaterna.Enligt EG 2160/2003 ska nationella kontrollprogramför salmonella upprättas för animalieproducerandedjur. Kontrollprogram kan föregås avnationella eller EU-baserade baslinjestudier för attundersöka förekomsten av salmonella i den aktuellaproduktionen. En baslinjestudie ger jämförbaradata från de olika medlemsländerna. Under åren2004-2005 genomfördes baslinjestudien försalmonella hos värphöns, 2005-2006 hos slaktkycklingflockar,2006-2007 hos slaktsvin och kalkonersamt 2008 hos avelssvin och på slaktkycklingkroppar.Resultaten för den senaste baslinjestuidenär ännu inte offentliga. Sverige var den endamedlemsstat där salmonella inte påvisades iproverna från värphöns och slaktkycklingflockar.Däremot var den genomsnittliga EU-förekomstenav salmonella hos värphöns 30.8% och 23.7% hosslaktkycklingflockar. Salmonella påvisades inte i desvenska kalkonflockarna men hos 30.7% avslaktkalkonflockarna och 13.6% av avelskalkonflockarnai EU. Förekomsten av salmonella hossvenska slaktsvin var 1,3% vilket var lite högre änförväntat men mycket lägre än EU-genomsnittet10.3%.Under hösten 2008 skapades en arbetsgrupp medrepresentanter från SVA och SJV. Syftet är attfortlöpande arbeta för att myndigheter ska hitta24

fungerade och kostnadseffektiva lösningar försalmonellakontrollen, som underlättar den dagligahandläggningen och säkrar en långsiktig kunskapsuppbyggnad,för att Sverige skall ha en salmonellakontrollsom är funktionell.Arbetet har resulterat i ett stort antal identifieradebehov och utifrån dessa har mål formulerats.Vissa mål är begränsade och har påbörjats/genomförtsinom ramen för tillgängliga resurser. Andramål är omfattande och kräver resurser utöver detidag befintliga för att kunna genomföras i projektformt.ex. upprättandet av en myndighetsgemensamsalmonelladatabas.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURSalmonellainfektion hos djur kan ge allvarligsjukdom men orsakar oftast inga eller endastlindriga kliniska symptom. Betydelsen av salmonellahos djur ligger ffa i risken att sprida smitta tillmänniskor. Vissa salmonellatyper kan dock orsakamer uttalade kliniska symptom såsom t.ex. S.Dublin på nötkreatur som ofta ger diarrésjukdom,kastningar, ökad kalvdödlighet och även allmäninfektionmed dödsfall. Detta medför djurlidandesamt ekonomiska förluster för lantbrukaren.Indirekta kostnader uppstår också då de åtgärdersom är nödvändiga för att bekämpa salmonella pågårdsnivå medför stora ekonomiska och praktiskaproblem för drabbade lantbrukare.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANSalmonella är en viktig zoonos och är en anmälningspliktiginfektion på människa enligt smittskyddslagen.Infektion hos människa kan varierafrån inga eller milda symptom till allvarligaresjukdom med allmäninfektion som ibland kan ledatill dödsfall eller så kallade senreaktioner. Smittskyddsinstitutetrapporterar att ca 10-20 procent avrapporterade salmonellafall hos människa bedömsvara orsakade av inhemsk smitta, år 2008 var det16% (682 fall). Det är sannolikt att en betydandeandel av de inhemska fallen orsakas av importeradeeller införda kontaminerade livsmedel, men smittafrån inhemska livsmedel har förekommit. Under2007 kunde inhemskt producerade livsmedelkopplas till infektion hos människa vid två tillfällen(S. Reading i svensk köttfärs och S. TyphimuriumNST i svensk kalkon).S DUBLINS. Dublin är den vanligast förekommande typen avsalmonella på nötkreatur. Infektionen orsakar oftaklinisk sjukdom och produktionsbortfall i nötkreatursbesättningaroch danska studier har visat att ide fall människa drabbas orsakar S Dublin allvarligsjukdom i högre andel av fallen än vid infektionmed andra typer av salmonella. I Danmark pågårett frivilligt salmonellakontrollprogram medmålsättning att ha utrotat S Dublin år 2014.Ungefär hälften av svenska nötkreatursbesättningardär salmonella påvisas har S Dublin. Detfinns ett test för att påvisa antikroppar i blod ellermjölk från djur som har genomgått S Dublininfektion. Det danska kontrollprogrammet baserashelt på denna metod. I Sverige baseras salmonellakontrollenpå odling eftersom odlingen diagnostiseraralla typer av salmonella och eftersom detminimerar risken för falskt positiva svar. Sedan ettår pågår ett projekt vid SVA för att ta reda på hurserologiska undersökningar kan användas för attkomplettera odling i syfte att effektivisera densvenska salmonellakontrollen på nötkreatur. Somen del i projektet genomfördes under 2008 enstudie på tankmjölk från drygt tusen svenska,slumpmässigt utvalda, mjölkproducerande besättningar.Resultaten visade att förekomsten av S25

SALMONELLAINFEKTIONDublin antikroppar i svenska mjölkproducerandebesättningar är låg (0,6 %) och studien antydde attdet finns regionala skillnader, då majoriteten av depositiva besättningarna var lokaliserade i Kalmarlän. Att förekomsten av S Dublin varierar mellanolika regionener är i överensstämmelse medtidigare erfarenheter, ca hälften av de besättningarsom varit spärrade pga S Dublin den senaste 15årsperioden har varit lokaliserade i Kalmar län.Under mars 2009 genomförde SJV en tankmjölksscreeningavseende S Dublin från samtligamjölkproducerande besättningar på Öland. 16 %(33 av 204) av besättningarna var positiva d.v.s.testet indikerade att antikroppar mot S Dublinfanns i tankmjölken och hos åtta av dessa besättningarhar bakterier påvisats vid uppföljandeodling från träckprover. Ett projekt med uppföljningav de besättningar där S Dublin inte kundepåvisas vid odling pågår. Resultaten av tankmjölksscreeningenvisar att S Dublin är betydligtmer vanligt förekommande regionalt på Ölandjämfört med hela Sverige, men även att ytterligarekunskap behövs för att kunna använda tankmjölkscreeningpå ett effektivt sätt i övervakningssyfte.Antikroppsundersökningar kan komma att bliett viktigt verktyg vid smittspårning från enkonstaterat smittad besättning, för att förebyggainköp av infekterade djur, för en effektivareövervakning och för att effektivisera saneringsarbeteti en besättning infekterad med S Dublin. Föratt uppnå detta är det nödvändigt med fortsattforskning och efterföljande anpassning av rutiner,kontrollprogram och lagstiftning vartefter nykunskap har erhållits. Det är inte orimligt att tänkasig att ett sådant arbete kan leda till att S Dublinutrotas från de svenska nötkreatursbesättningarna.RISKBEDÖMNINGEn förutsättning för salmonellafria livsmedel är ettsalmonellafritt foder och en salmonellafri primärproduktion.Alla foderriskråvaror som importerastill Sverige provtas för salmonella och ska varanegativa innan det får gå in i foderproduktionen.Utöver detta tas en stor mängd lagstadgadeveckoprover (på fastställda riskbaserade kontrollpunkter)och frivilliga prover i processlinjen för attminimera risken för att få in salmonella i foder.Sedan flera år tillbaka visar resultat från salmonellakontrollprogrammetatt förekomsten avsalmonella i svenskproducerat kött av svin, nöt ochfjäderfä, samt ägg är låg. Salmonella har påvisats ifärre än 0,1 procent av proverna med undantag för2006 då salmonella påvisades i 0,12% av halsskinnsprovernafrån slaktkycklingar.Figur 4-7 på sidorna 28-29 visar antal rapporteradesalmonellasmittade djurbesättningar, uppdelatpå värphöns, slaktkyckling, nöt och svin underperioden 1968-2009. Antalet rapporterade salmonellapositivanötbesättningar och slaktkycklingflockarminskade avsevärt under 1980- och börjanav 1990-talet. Sedan år 2000 har antalet nysmittadenötbesättningar varierat mellan 4 och 13 men år2008 påvisades salmonella i 21 nya besättningarvilket var mer än förväntat. Ett ökat antal har settsäven hos slaktkycklingar. Sedan 1995 har detårligen rapporterats om 1-5 smittade flockar. Desenaste tre åren har salmonella påvisats i 7-11flockar. Under åren 2006-2007 pågick ett utbrottav S. Typhimurium som introducerades i enavelsflock (GP) och spreds därefter till föräldraochslaktkycklingflockar. Det är av stor vikt att denfortsatta utvecklingen bevakas och att fördjupadeanalyser sker för att klarlägga om en förändringhåller på att ske.Strukturförändringar inom djurhållningenmedför större produktionsenheter med fler djur perenhet och också nya produktionssystem, vilket kaninnebära problem vid sanering av salmonellasmittadebesättningar. Längre spärrtider än normaltoch avlivning av många djur kan medföra attkostnaderna skjuter i höjden vid sanering av storabesättningar. Ett annat problem med hög infektionsgradi stora besättningar som erfarits under2008 har varit kontamination av närområdet. ISkåne har ett utbrott med S Reading i en stornötkreatursbesättning lett till infektion av ytterligaretvå stora närliggande nötkreatursbesättningar.I närområdet har S Reading även påvisats upprepadegånger i en bäck, hos hästar, får, vilda fåglarsamt personer. Ett fortsatt arbete behövs inom fleraolika områden. Detta inbegriper användandet avmetoder för antikroppsundersökning i enlighetmed det som beskrivits ovan för S Dublin, menäven utveckling av mer kostnadseffektiva träckprovtagningsmetodersamt identifiering av rutiner/system inom produktionssystem/stallbyggnadersom kan bidra till svårigheter i samband medsanering m.m. Alla dess åtgärder är av största viktför att behålla en effektiv svensk salmonellakontrolltill rimliga kostnader.26

SALMONELLAINFEKTIONTabell 1a. Salmonellakontroll vid slakterier och styckningsanläggningar 2008Antal prov Antal positiva prov (%)Nöt, Svin Nöt Vuxna svin Slaktsvin S:a prov Nöt Vuxna svin Slaktsvin S:a pos. provKategori A* Lymfknutor 3215 2612 3171 8998 4 (0,12) 7 (0,27) 8 (0,25) 19(0,21)Svabbar 3185 2622 3193 9000 0 1 (0,04) 0 1(0,01)Kategori B* Lymfknutor 105 13 16 134 0 0 0 0Svabbar 95 2 16 113 0 0 0 0Totalt 6600 5249 6396 18245 4(0,06) 8(0,15) 8(0,13) 20(0,11)Fjäderfä Antal prov S:a provAntal pos.prov (%)Kategori A* 4640 4640 0Kategori B* 46 46 0Totalt 4686 0Tabell 1b. Salmonellakontroll vid styckningsanläggningar2008Nöt, SvinKapacitet Antal prov Antal pos. prov (%)100ton 2515 0Totalt 3512 0Tabell 1c. Salmonellakontroll vid styckningsanläggningar2008FjäderfäKapacitet Antal prov Antal pos. prov (%)100ton 1266 0Totalt 1441 0Tabell 1d. Totalt testadeAntal provPositiva provSumma total nöt och svin (slakterier & styckningsanläggningar) 21757 20Summa total fjärderfä (slakterier & styckningsanläggningar) 6127 0Summa total (slakterier & styckningsanläggningar) 27884 20* Kategori A står för 90 procent av slakten* Kategori B står för 10 procent av slakten27

SALMONELLAINFEKTIONFigur 4. Antal salmonellainfekterade broilerbesättningar under åren 1968-20085040S. övrigS.Typhimurium3020100196819701972197419761978198019821984198619881990199219941996199820002002200420062008Figur 5. Antal salmonellainfekterade äggproducerande besättningar under åren 1968-2008504030S. övrigS. EnteritidisS. LivingstoneS. Gallinarum/Pullorum2010019681970197219741976197819801982198419861988199019921994199619982000200220042006200828

SALMONELLAINFEKTIONFigur 6. Antal salmonellainfekterade svinbesättningar under åren 1968-2008605040S. övrigS. TyphimuriumS. CholeraesuisS. Derby3020100196819701972197419761978198019821984198619881990199219941996199820002002200420062008Figur 7. Antal salmonellainfekterade nötbesättningar under åren 1968-2008250200S. övrigS. DublinS. Typhimurium15010050019681970197219741976197819801982198419861988199019921994199619982000200220042006200829

SVINPEST - AFRIKANSKSvinpest - afrikanskBAKGRUNDAfrikansk svinpest (eng. african swine fever (ASF))är en smittsam virussjukdom hos grisar varskliniska bild inte kan skiljas från klassisk svinpest.Sjukdomen orsakas dock av ett virus som ärobesläktat med klassisk svinpestvirus och har endelvis annan epidemiologi.I sin ursprungliga, akuta form ger infektionenupphov till hög feber, ovilja att äta och nedsattallmäntillstånd i kombination med missfärgning avhuden, andningssvårigheter, kräkningar, diarré ochibland blödningar i slemhinnor och frånkroppsöppningar.Sjukdomen kan uppvisa nya kliniska former medett lindrigare, kroniskt och ibland symtomlöstförlopp vilket har försvårat kontrollen och bekämpningengenom att infektionen blir svårare attupptäcka.Afrikansk svinpest finns inte i Sverige ochsjukdomen omfattas av den svenskaepizootilagstiftningen.Sjukdomen har sitt ursprung i Afrika söder omSahara, där den är enzootisk. Sjukdomen har dären infektionscykel i den vilda faunan som omfattarvilda grisdjur (Suidae), t ex vårtsvin och ”bushpigs”, samt mjuka fästingar av släktet Ornithodorus.30

SVINPEST - AFRIKANSKVårtsvin och ”bush pigs” är symtomlösa smittbärareoch fungerar som reservoarer för sjukdomenmedan fästingarna är vektorer. Virus kan förökas ivektorn och smittspridning till tamsvin skerframför allt via kontakt med fästingar. Vidaresmittspridning i tamsvinspopulationen skerframför allt via direktkontakt mellan djur menockså via vektorer som finns i tamsvinens närmiljö.De första utbrotten utanför Afrika konstateradesi Portugal 1957 och 1960. Vid det senare utbrottetspreds sjukdomen också till Spanien och afrikansksvinpest förekom sedan enzootiskt på Iberiskahalvön fram till 1995, då man lyckades utrotasmittan. Under 1970- och 80-talen spreds sjukdomentill Sydamerika och karibiska övärlden.Under denna tid påvisades sjukdomen också påSardinien där den förekommit sedan dess. Bekämpningenförsvåras där av strukturen på svinhållningensom är mycket extensiv med lösgåendetamsvin.En fästing av släktet Ornithodorus, O. erraticus,fungerade som vektor under utbrotten i Portugal,men vid övriga utbrott utanför Afrika har ingensmittspridning via vektor konstaterats.Under 2007-2008 försämrades läget genom attafrikansk svinpest konstaterades i Georgien ochsedan spreds vidare till Ryssland, Armenien ochAzerbajdzjan. Utbrotten omfattar både tamsvinoch vildsvin och är inte under kontroll. Förekomstenhos vildsvin försvårar bekämpningen.Afrikansk svinpest sprids utanför Afrika framförallt via smittat matavfall. Virus är mycketmotståndskraftigt och kan överleva flera månader irått, fruset, saltat eller rökt kött. Det är därför avyttersta betydelse för framgångsrik bekämpning avafrikansk svinpest att utfodring av grisar medmatavfall förhindras och att matavfall från flygplanoch båtar i internationell trafik destrueras.Afrikansk svinpest orsakar mycket stora förlusteroch i de afrikanska länder där sjukdomen finns harofta stora delar av svinpopulationen slagits ut, delsp g a att djuren drabbats av sjukdomen och dels somett led i bekämpningen. Även utanför Afrika harkonsekvenserna varit omfattande och i vissadrabbade regioner har en total utplåning avsvinpopulationen varit nödvändig för att få buktmed sjukdomen.Bekämpning av afrikansk svinpest inom EUregleras i ett direktiv där de åtgärder som ska vidtasvid ett eventuellt utbrott beskrivs detaljerat.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURIntroduktion av afrikansk svinpest till svenskatamsvin eller vildsvin skulle sannolikt orsaka akutsjukdom och få ett dramatiskt förlopp och därmedorsaka stort lidande för drabbade djur. Det dramatiskaförloppet borde medföra att sjukdomenupptäcks snabbt och åtgärder sätts in. Dock harflera utbrott i Europa orsakats av stammar medlägre sjukdomsframkallande förmåga som har givitupphov till en atypisk, lindrigare sjukdomsbild. Ettsådant scenario skulle kunna försvåra upptäcktenav sjukdomen och därmed öka spridningen innanden upptäcks.Ett utbrott av afrikansk svinpest i Sverige skullebekämpas med s k stamping out (avlivning av alladjur i drabbade besättningar) i kombination medandra restriktioner i t ex livdjurshandel ochtransporter.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANAfrikanskt svinpestvirus infekterar bara grisar,inkl vårtsvin och ”bush pigs” m fl vilda grisdjursamt mjuka fästingar av släktet Ornithodorus. Detfinns inga rapporter om att människor har smittats.RISKBEDÖMNINGSituationen avseende afrikansk svinpest inom EUär god med Sardinien som enda infekterade region.Däremot oroar utvecklingen i EU:s omedelbaranärhet med de pågående utbrotten i Georgien ochdess grannländer.Största risken för introduktion av afrikansksvinpest till Sverige bedöms vara via infekteratmatavfall eller infekterade fläskköttprodukter.Denna risk bedöms i nuläget som låg. En ökandevildsvinspopulation i Sverige ökar risken attvildsvinen exponeras för matavfall som kastats inaturen eller via avsiktlig utfodring. Ökat resandetill och från regioner där afrikansk svinpest finnsökar också risken att afrikansk svinpestintroduceras.Kontakter mellan vildsvin och tamsvin är enförutsättning för att vildsvin ska ha betydelse förspridning av sjukdomen om den kommer in ilandet. Driftsformer där grisar hålls utomhus eller ienkla, öppna byggnader ökar dessa möjligheter.Konsekvenserna av ett utbrott beror till stor delpå var i landet sjukdomen upptäcks och hur snabbtefter introduktion av sjukdomen som den upptäcks.31

SVINPEST - KLASSISKSvinpest - klassiskBAKGRUNDKlassisk svinpest (eng. classical swine fever (CSF),hog cholera) är en mycket smittsam virussjukdomhos svin. Sjukdomen betecknas klassisk svinpest föratt skilja den från afrikansk svinpest som har enlikartad klinisk bild men som orsakas av ettobesläktat virus. Svinpest betraktas som en av deallra mest ekonomiskt betydelsefulla sjukdomarnahos svin och den orsakar stort lidande hos drabbadedjur.Symtombilden vid klassisk svinpest varierar medhur starkt sjukdomsframkallande den virusstam ärsom infekterat djuren. Typiska symtom vid akutsjukdom är hög feber, ovilja att äta och röra sig.Sjuka djur ligger gärna tätt ihop och kan uppvisablåröda missfärgningar i huden, ögoninfektioneroch punktformiga blödningar i slemhinnorna.Neurologiska symtom i form av okoordinerad,svajig gång och bakdelsförlamning ses i grava fall.Den kroniska formen ger lindrigare, mer diffusasymtom, däribland återkommande feber, ovilja attäta, avmagring och hudinfektioner. Fortplantningsstörningari form av t ex kastningar, missbildningaroch svag- eller dödfödda grisar kan förekomma.Vid denna kroniska, lindrigare form avsjukdomen är svinpest svår att skilja från andrasjukdomar.Klassisk svinpest finns inte i Sverige ochsjukdomen omfattas av den svenska epizootilagstiftningen.Sjukdomen var tidigare spridd övervärlden och finns enzootiskt i stora delar av Asien,Central- och Sydamerika. I många länder hareffektiva bekämpningsprogram bedrivits ochsvinpest har utrotats i USA, Kanada, Nya Zeeland,Australien och i de flesta väst- och centraleuropeiskaländer. Återintroduktion av virus till dessaländer kan bli förödande och som exempel kannämnas svinpestutbrottet i Holland 1997-98 somäven spreds till Tyskland och Belgien och där över400 besättningar drabbades och kostnaderna förbekämpningen beräknades till mer än 2 miljarderUSD.Det senaste fallet av sjukdomen i Sverige var1944 och våra nordiska grannländer har också varitförskonade från sjukdomen under lång tid. IEuropa i övrigt har enstaka utbrott förekommitunder 2000-talet i Storbritannien (2000), Spanien(2001) och Tyskland (2001, samt därefter enstakafall på vildsvin).I några EU-länder, däribland Tyskland, finnssvinpest i vildsvinspopulationen. Detta faktumökar risken för nya utbrott och de enstaka utbrottsom setts i dessa länder har kommit i regioner därsmittan funnits bland vildsvin. Klassisk svinpest ivildsvinspopulationen bekämpas bl a med vaccinationav vildsvinen med hjälp av beten med oraltvacccin som placeras ut.Situationen på Balkan är bekymmersam dåsvinpest är enzootisk i flera länder, däribland EUmedlemsstaternaBulgarien och Rumänien.Svinpest är en mycket smittsam sjukdom ochvirus sprids via direkt eller indirekt kontakt mellangrisar. Svinpestvirus tål rökning och saltning ochkan överleva i fryst fläskkött i upp till fyra år. I flerautbrott av svinpest har smittat matavfall befunnitsvara smittkällan varför utfodring av svin medanimaliskt matavfall inte är tillåtet inom EU.Svinpest är en av de sjukdomar vars bekämpningstyrs av ett EU-direktiv som grundar sig påerfarenheterna från det ovan nämnda utbrottet iHolland samt från utbrottet i Storbritannien 2000.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURInfektion med svinpestvirus orsakar stort lidandeför drabbade djur. Graden av sjukdomsframkallandeförmåga varierar påtagligt mellan olikastammar av viruset.Om Sverige skulle drabbas av en kraftigt32

sjukdomsframkallande stam av svinpestvirus skulledet sannolikt snabbt orsaka svår, akut sjukdom hosmånga djur.En virusstam med lägre sjukdomsframkallandeförmåga skulle ge mindre uttalade symtom, men igengäld är risken då större att det tar längre tid attupptäcka smittan och fler djur hinner smittas innandiagnosen kan ställas och bekämpningsåtgärdersättas in.Svinpest skulle i Sverige bekämpas med s kstamping out, dvs att alla djur i drabbade besättningaroch eventuellt vissa kontaktbesättningarskulle avlivas.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANKlassisk svinpest drabbar grisar och det finns ingarapporter om att människor har smittats.RISKBEDÖMNINGSituationen avseende svinpest är god i Sverigesnärmaste omvärld och i större delen av Europa. Ettorosmoment är situationen i EU-länderna påBalkan där svinpesten är enzootisk och svinhållningenhar en sådan struktur att bekämpningenförsvåras avsevärt.Risken för introduktion av svinpest till Sverigevia levande djur bedöms som liten baserat på detfördelaktiga smittläget i Sveriges närhet. Störstarisken för introduktion av svinpest till Sverigebedöms istället ligga i att smittan kommer in viasmittat matavfall som antingen slängs i naturenoch smittar vildsvin eller avsiktligt utfodras tilltamsvin eller vildsvin. Risken bedöms i nulägetsom låg men ökar med ökat resande till och frånländer där svinpest finns och med en ökandevildsvinspopulation.För att vildsvin ska spela en roll i smittspridningeninom landet krävs att möjligheter tillkontakt finns mellan vildsvin och tamsvin. Dessamöjligheter ökar vid utomhushållning av tamsvinoch vid inhysning av tamsvin i enkla, öppnabyggnader.Konsekvenserna av ett utbrott skulle sannoliktbli omfattande och hur stora de blir beror till stordel på hur lång tid som går från introduktion avvirus till Sverige tills diagnosen ställs och på var ilandet utbrottet sker. Om vildsvinspopulationen ärinvolverad i utbrottet försvåras bekämpningen ochkonsekvenserna kan bli mer omfattande.33

VTECVTECBAKGRUNDVTEC är en zoonos, dvs. det är en sjukdom somkan drabba både människor och djur. Då VTECkan orsaka allvarlig sjukdom med ibland dödligutgång hos människa, finns det i Sverige enhandlingspolicy sedan 1997 i syfte att förhindraöverföring av VTEC till människa genom ettfungerande och effektivt smittskydd och attharmonisera myndigheters agerande i frågorangående VTEC. Handlingspolicyn, allmäntkallat ”5 GD dokumentet”, som uppdaterades 2008är utarbetad av Statens veterinärmedicinska anstalt(SVA), Jordbruksverket (SJV), Livsmedelsverket(SLV), Smittskyddsinstitutet (SMI) och Socialstyrelsen(SoS).VTEC är en bakterie och namnet är en förkortningav verotoxinproducerande E. Coli. VTECkallas ibland för STEC då shigatoxin användssynonymt med verotoxin. Eftersom bakterien kanorsaka blodiga diarréer hos människa benämns denäven för EHEC, som är en förkortning av enterohemorragiskE. Coli. I den svenska smittskyddslagenanvänds benämningen EHEC.Det finns mer än 200 varianter av VTEC, såkallade serotyper, med olika former av sjukdomsframkallandeegenskaper, där förmågan attproducera ett gift, verotoxin, är den viktigaste. Detfinns även andra egenskaper, som förmågan tillstark vidhäftning till speciella strukturer i tarmkanalen.Den vanligaste serotypen av VTEC vid svårsjukdom och utbrott hos människa kallas förVTEC O157:H7.VTEC har varit möjligt att diagnosticera iSverige sedan 1988 och sedan 1994 redovisasförekomsten av VTEC hos människa i Smittskyddsinstitutetsårsrapport. Under perioden 1988-1994 rapporterades noll till tre fall per år menunder senare delen av 1995 började VTEC påallvar spridas i landet och mellan 1995 - 2008 har70 till 385 fall av VTEC rapporterats årligen. Detflesta fallen inträffar under perioden juli tillaugusti. Den viktigaste smittkällan anses varanötkreatur, som utsöndrar mer VTEC undersommaren än under övriga delen av året. Devanligaste smittvägarna för människor är genomdirekt eller indirekt kontakt med träck, framföralltnöt- och fårträck, direktkontakt med djur, smittavia livsmedel som blivit kontaminerad med träck,smitta vid vistelse i gödselpåverkad mark sombeteshagar eller gödslad mark, smitta av gödselpåverkatvatten via dricks- eller badvatten ellerindirekt genom bevattning av t.ex. sallader.I Sverige har två stora livsmedelsburna utbrottinträffat. År 2002 insjuknade 28 personer efterförtäring av kallrökt korv och sommaren 2005 blev135 personer sjuka efter förtäring av sallat produceradi Sverige. Internationellt finns det beskrivetutbrott med hundratals insjuknade efter förtäringav infekterat kött eller vatten, varav flera avlidit.BETYDELSE FÖR SVENSKA DJURVTEC kan finnas i tarmfloran hos svenskanötkreatur utan att de visar några sjukdomssymptom,däremot utsöndrar de bakterierna medgödseln. Studier är gjorda, baserat på provtagningav träck vid slakt, för att uppskatta hur stor andel avnötkreaturen som är infekterade med VTEC .Under 1996 – 2002 analyserades årligen ungefär2000 prover och förekomsten av VTEC O157:H7var ca 1 % bland de provtagna djuren. En liknandestudie genomfördes 2005-2006 och då var förekomsten3,4 %. Förklaringen till ökningen kanvara att analysmetoderna förbättrats, men det kaninte uteslutas att det är en verklig ökning av antaletinfekterade nötkreatur.Det finns en variation i den geografiska utbredningen,där de infekterade nötkreaturen i huvudsakfinns i Syd- och Mellansverige, med en överrepre-34

sentation i Halland. Det är ovanligt med fynd avVTEC O157:H7 på nötkreatur norr om Dalälven.Under perioden 2007 till 2008 genomfördes enstudie på får där träck samlades in vid slakt ochundersöktes för VTEC O157:H7. Andelen positivaträckprover var på 1,8 %, en något lägre nivå än förnötkreatur. Det fanns inga positiva prover från djurslaktade på Norrlandsslakterierna.BETYDELSE FÖR FOLKHÄLSANVTEC bakterier som orsak till sjukdom hosmänniska har varit beskrivet i cirka 30 år. Sjukdomssymtomenvarierar från mild diarré till blodigdiarré och att njurarna skadas. Det senare gerupphov till njursvikt, vilket kan vara ett livshotandetillstånd. Även symtomfria bärare förekommerliksom enstaka fall av komplikationer t.ex.i form av neurologiska störningar. Infektionsdosenär mycket låg, dvs. det räcker med ett fåtal bakterierför att orsaka sjukdom. Det största antalet falldrabbar barn i åldern 0–9 år, vilka står för ungefär40 % av fallen.RISKBEDÖMNINGEnterohemorragisk sjukdom orsakad av infektionmed VTEC hos människa kan förebyggas genomatt förhindra att smitta överförs till människa frånlivsmedel, dricks- och badvatten, husdjur elleromgivande miljön. Eftersom idisslare är denviktigaste reservoaren är det angeläget att koncentrerainsatserna till dessa djurslag.Det finns ett flertal livsmedelshygieniskaaspekter att ta hänsyn till för att minska risken föröverföring av VTEC till människa. Av dessa kanföljande nämnas;• Dricksvatten eller rent vatten skall användasvid odling av vegetabilier.• Om stallgödsel används vid odling av växtersom skall ätas utan värmebehandling är detviktigt att gödseln genomgått sådanbehandling att VTEC avdödats.• Vid slakt av djur skall djuren som sänds tillslakt vara rena för att minska risken förkontaminering av slaktkroppar.• Mjölk eller mjölkprodukter bör pastöriseraseller genomgå behandling som avdödarVTEC om de skall användas som livsmedel.För att minska risken för överföring av VTEC tillmänniska är det viktigt med god hygien på anläggningarmed idisslare, och det är särskilt viktigt attbarn och barngrupper står under vuxna personersuppsikt under besök och att anläggningar medregelbundna besök är utformade så att direktkontaktmed djuren kan undvikas. Det skall ocksåfinnas möjlighet till handtvätt.Som en del i handlingspolicyn avseende kontrollav VTEC skall det införas ett kontrollprogram förövervakning av VTEC O157 och andra relevantaserotyper. Det pågår idag studier för att ta frammetoder för att identifiera gårdar med hög risk attnötkreaturen är infekterade med VTEC utan attträck från varje enskilt djur behöver analyseras.Syftet med strategisk provtagning i ett kontrollprogramär att minska risken att djur från infekteradegårdar flyttas till gårdar som inte är infekterade.35

ENHET FÖR SJUKDOMSKONTROLL OCH SMITTSKYDDbesök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se