1 Spelet om Rom – en politisk tragedi. "Spelet om ... - fritenkaren.se

SlavarAlla slavarLåt oss krossa och plundra Italien! Låt oss ge de romerska herrarna återför all gammal ost med besked och med ränta, ty det har de tiggt om!Låt oss prygla in i dem all deras grymhet och elakhet med samma omsorgsom de sedan barndomen piskade djävulen in i oss! Låt oss nu medan vi kan detge detta förbannade Romerska Rike dess äntliga nådastöt,som det så länge och väl har förtjänat och tiggt om så länge det funnits på kartan!(under hans tal har allt fler slavar kommit in på scenen. De skriker nu alla:)Hurra! Låt oss plundra och skända det skändliga Rom! Leve Spartacus!Ja! Leve Spartacus! Död åt det skändliga Rom! Leve Spartacus!(Alla gå ut. Spartacus blir ensam kvar med Cicero.)Spartacus Skall jag dem följa? Skall jag följa hopen och framgången, styrkan och segern,den entusiastiska massan, de glada och många, den jublande människoskaran, somingenting nånsin kan stoppa, som aldrig har rätt eller fel men som alltid tar segern ändå?Eller skall jag mig själv hellre följa, den svage och lille, den ensamme som ingen lyssnar tilleller förstår, den som alltid har rätt men som alltid förlorar, den triste olycklige särlingen, alltidbeklämmande, för alla motbjudande lille värnlöse godtrogne lidande mannen, den blå individen,som massan, historien och världen ger fan i och glömmer och kränker, kör över och mördar, alltutan att veta vad de själva gör och helt utan att bry sig det minsta därom? Den som blott har sigsjälv – han är intet. Men den som har sällskap som uppskattar honom, som sätter ett värde påhonom, han är genast allt. Han är hjälte, en gud, en sann människa, en god kamrat.Den som blott är sig själv – han är ingenting alls. Blott en skugga,en instängd och fjättrad död sörjande själ utan hopp. Nej, då följer jag hellre med massan.Den vet icke alls vart den går, men den är lycklig, glad och förnöjsam.Låt olyckan fara. Jag blir ett med massan, med lyckan och rusetoch glömmer all rätt och allt samvete, skillnaden mellan det onda och godaoch följer med lyckan till Rom för att plundra den ändå så dödsdömdaskändliga stinkande staden, centralen för all skit i världen.Farväl, hem och framtid och väl! Det är lyckan som tvingar mig överge hustruoch framtid och barn och familj och allt gott här i livet. (ut)CiceroCatoCiceroCatoCiceroCatoVad skall nu hända härnäst? (Cato kommer in.)Gode Cicero, frände, var hälsad!Var hälsad ock du, käre Cato!Nu stundar det gyllene tider!Vad får dig att tro dylikt nonsens?O Cicero, gläds du ej med alla gudarna åt vad som händer i världen?Nu visar sig gudarna som världens härskare och jordens herrar.Nu äntligen ställs alla onda förbannade gudlösa materialister mot väggen.Nu dånar all jorden, nu skakar imperiet,nu bryter den stormande floden med kraft sönder alla fördämningar!Rom har nu kniven på strupen, den gudarnas vredes allsmäktiga ärliga klinga,som oblidkelig blott förstör och förgör med all rätt.Nu är Hannibals gyllene tid åter här! Nu kan åter en guldålder äntligt begynna,ty stormar som denna kan blott föda gott. Det är underbart, härligt!Vad skön och behaglig och himmelskt ren luft vi ska andas när denna välsignade storm rasat ut!Ensam Crassus i Rom har nu äntligen fått nåt att göra.Han är helt utom sig och uppryckt med rötterna,skakad rejält från sin stinkande kletiga slibbiga fruntimerssäng.Nu blir han av med fläsket och fettet i hälsosam, hård och förtvivlad kampmot alla mordiska slavmassor. Store Pompejus är fast uti Spanien14