Hungrig öring vandrar bäst - Havet.nu

havet.nu

Hungrig öring vandrar bäst - Havet.nu

HavsUtsikt 3/2009Hungrig öringvandrar bästVad får öringen att vandra från sötvatten till hav, trots att dendå utsätter sig för stora risker? Och varför vandrar bara vissaöringar, medan andra stannar kvar i den älv de föddes i? Förklaringenverkar finnas i tillgången på mat. Jämförelser mellanodlad och vild öring visar att det inte alltid är bra att vara fetoch välgödd. Hungriga öringar vandrar bäst.Foto: Calle Bredberg/NorrlandiaEfter några år till havs har öringen ätit upp sig, och återvänder till sin hemälv för att leka. Öringen hittar inte bara tilllbaks till sin älv, utan till ochmed till den plats i älven där den föddes.Öringen (Salmo trutta L.) är en anadrom fisk.Anadroma fiskar föds i sötvatten, lever där entid, varefter de vandrar ut i havet för att växa sigstora. När öringen vandrar ut till havet på våren kallasden smolt. Efter ett eller några få år i havet återvänderden till sötvatten för att leka, och cirkeln är därigenomsluten. Återvandringen hos öringen, men också laxen,är mycket precis. En stor majoritet av lekfiskarna hittarinte bara tillbaka till den älv de en gång föddes i, utanockså till exakt det område där de kläcktes.Riskfylld startMan vet att öringens utvandring och första tid i havet ärriskfylld. Vid utvandringen på våren är öringen knapptstörre än en strömming, och därmed ett tacksamt byteför flera andra djur den möter på vägen, som gädda ochstorskrake. Dessutom måste öringarna anpassa sin fysiologiför att klara tiden i saltvatten, vilket utgör ytterligarepåfrestning.Så frågan är: varför vandrar öringen? Det enkla svaretär att med något ont följer oftast något gott. I öringensfall handlar det om mat. Tillgången på föda är betydligtstörre i havet, och de öringar som gör den farofylldavandringen växer sig snabbt stora. När de återvändertill lekplatserna i åar och älvar är de större och starkarejämfört med artfränder som valt att stanna i sötvattenunder hela livscykeln, och kan därmed lägga flerägg på de bästa platserna.Inte alla vandrarI en population eller ett vattendrag vandrar inte allaöringar till havet. Vissa stannar istället hela sitt liv i sötvatten,så kallad stationär öring. Att vissa vandrar ochandra inte inom en och samma art brukar kallas partiellvandring.Ny forskning visar att detta till stor del verkar styrasav tillgången på föda under öringens sötvattensfas. Iett bäcksystem fann forskare att i ett område där konkurrensenom födan var hög, och därmed tillväxten låg,var andelen öringar som senare vandrade högre än i ettområde med de omvända förhållandena.Om man flyttade öringar från det ena området tilldet andra påverkades inte förhållandet mellan vandrandeoch stationär öring inom respektive område, vilket hadevarit fallet om vandringen varit helt styrd av gener. Detverkar alltså som om öringar som har svårt att hitta nogmed föda under tiden i sötvatten istället tar chansen ochbyter miljö till det födorikare havet. Andra öringar, somhittar tillräckligt med mat, väljer istället det tryggare liveti sötvatten. Vilka specifika individer som blir vandrarerespektive stationära bestäms sannolikt i sin tur avindividuella skillnader i födobehov.Odlad smolt har sämre överlevnadHavsöringen är beroende av fria sötvattenvägar för attkunna fullgöra sin livscykel. I älvar med utbyggd vattenkrafthar öringens vandringsmöjligheter väsentligt för-10


HavsUtsikt 3/2009svårats. Vid vissa kraftverksdammar har man konstrueratfisktrappor, men på det stora hela har vattenkraftenpåverkat produktionen av vild havsöring mycket negativt.För att kompensera för detta är kraftbolagen ålagdaatt odla och sätta ut smolt. I östersjöområdet sätts årligennästan tio miljoner öring- och laxsmolt ut.Det är sedan länge känt att odlad smolt inte klararsig lika bra i naturen som vild. Detta beror bland annatpå att den odlade smolten inte har samma erfarenhet avden naturliga miljön, men också på att dödligheten underuppväxten i odlingen är mycket låg jämfört med inaturen. En stor andel av den utsatta smolten kommeratt vara individer som om de hade fötts i naturen aldrigskulle ha överlevt fram till smoltstadiet.Baserat på undersökningar gjorda på 50-talet utgårman från att två odlade smolt skall ersätta en vild smolt.Sedan dess har nästan inga beräkningar av detta förhållandegjorts. Dock fann forskare nyligen att vild smolt ien finsk älv, Simojoki, överlevde mer än fyra gånger bättreän den odlade fisken. Det verkar alltså som överlevnadenhos den odlade smolten försämrats på senare tid.Fisken följs med mikrofonFör att kunna följa fiskarnas vandring har vi använt ossav en metod kallad akustisk telemetri. Fiskens märksmed en liten sändare som sänder ut en högfrekventljudsignal som med hjälp av en undervattensmikrofonkan spåras. Vid lugnt och vackert väder kan sändarenhöras under vatten på 250 meters avstånd.Ljudsignalen sänds i form av en kod som talar omvilken fisk man hör. Under försöken placerar vi ut undervattensmikrofonerlängs fiskens utvandringsväg i ån ochpå kusten. När en fisk passerar en mottagare lagrasfiskens ID-nummer samt datum och tid för passagen.Därmed kan vi avgöra om en fisk klarat sin vandringut till havet och hur snabbt den simmat. Den odladefisken har vi tagit från Vattenfalls stora fiskodling vidUmeälvens nedre del. Denna odling sätter ut ungefär20 000 öringsmolt varje år.Foto: Stefan LarssonFet fisk ingen fördelVad kan den försämrade överlevnaden hos smolten beropå? Kanske finner man en del av förklaringen i hur smoltenodlas. Samtidigt som överlevnaden i havet blivit sämrehar den smolt som sätts ut blivit allt större och fetare.Detta är en följd av förbättrad odlingsteknik och ökatenergiinnehåll i dagens fiskfoder.Enligt teorin om öringens partiella vandring blir fåindivider havsvandrande om tillgången på föda är god.Följdaktligen skall man kanske inte förvänta sig atten stor andel av de stora och feta öringar som sätts utidag skall vandra ut till havet. Därmed kommer de hellerinte kunna fångas i havet, vilket förstärker bilden avatt överlevnaden i havet har gått ner. En intressant frågablir därför om man skulle kunna öka antalet öringarsom vandrar till havet genom att medvetet odla mindreoch inte lika feta smolt. Med denna fråga som utgångspunkthar vi under ett antal år studerat öringensvandring i Sävarån, en mindre skogsälv som mynnar iBottenviken strax norr om Umeå. Ån hyser ett beståndav vild havsöring.Svältfödd öring vandrar bättreI Sävarån har vi jämfört vandringen hos den vilda havsöringenmed vandring hos odlad öring. Hittills har vi kunnatvisa att endast en fjärdedel av de odlade öringssmoltenhar nått havet. Av den vilda fisken har hela tre fjärdedelarlyckats ta sig ut till havet. Sannolikt har en del avde odlade fiskarna som inte nått havet blivit uppätnaunder utvandringen, men vi tror också att en stor del avdem inte alls började vandra.Vid utvandringen är öringen knappt större än en strömming.De två senaste åren har vi dessutom studerat utvandringenhos öring som inte matats lika mycket innan utsättningen.Deras fettreserver har varit betydligt lägre vidtidpunkten för utsättning. Det positiva resultatet av dennasvältperiod var över vår förväntan; den magrare odladesmolten vandrade ut i samma antal som den vilda.Genom att inte mata den odlade fisken lika mycketsom idag skulle sannolikt fler av de öringar som sätts utvandra till havet. Detta gynnar fisket efter öring i havetmen också fisket i älvarna, då fler stora fiskar kommeratt återvända för lek. Vi fortsätter nu att arbeta med attta fram en plan över hur man skall odla magrare fiskarnautan att för den skull hota fiskarnas hälsa och välmåendei odlingen.t e x t Stefan Larsson, UMF, Umeå universitett e l 090-786 79 87e-p o s t stefan.larsson@emg.umu.se11

More magazines by this user
Similar magazines