1992-06-00 Tonfallet Quinnen Folkmusik i smink

14 TONFALLET 6/92Folkmusik i sminkQwinnen från Västerbotten är inget vanligtspelmanslag. Inte nog med att de är tjejer,de har dessutom hängt undan folkdräkternaoch spelar i neonfärgade västar, tajta bralloroch smink. Och de drar sig inte för attdrömma om Schlagerfestivalen...tcTia Sj()di!i, IngegerdSandgren, KarinMolander,j Paula Mareus-^ son. \inaWahlberg och Maria Jakobssonheter tjejerna iQvvinnen. Sex damer i varierandeålder, med varierandebakgrund och utseende.Men med sammabrinnande intresse för musiken- och samma lust att lastå längst fram ])å scenenoch synas. Undra på att enoch annan gammal Iblkmusikvängått i taket.Det struntar Qvvinnenhögaktningsfullt i.Vi är oss själva, vi ärinte extrema på något sätt,säger Nina Wahlberg. Manbehöver inte ha gamla kläderför att man .spelar gammalmusik.- Det måste la vara tillåtetatt experimetitera, tyckerKarin Melander. Man farinte konservera musiken, detmåste fa vara kul!Lila kalsongerFolkmusiken når sällan utanförde redan frälsta, sägerLena Sjödin. Våra kompisarskulle aldrig komma på vårakonserter om vi inte kundepaketera musiken så attdom gillade den.De flesta verkar tyckaatt man antingen ska spelafolkmusik i folkdräkt mednåt spelmansgille, eller ocksåska man vara djävulsktflummig och gå omkring ilila långkalsonger, fnyserIngegerd Sandgren.Qyvinnen har bara två årpå nacken. Det har gåttoerhört fort för dessa ambitiösaamatörer från Västerbotten.Redan står arrangörernai kö för att fa Qyvinnentill festivaler eller personalfester.Det började på en västerbottniskspelträff för tvåår sedan. Där slog tjejerna

15 TONFALLET 6/92sig samman inför avslutningsdagenoch bjöd förvånadekompisar på en oväntadshow.Det var bara killar somspelade där. Fan, sa vi, nugör vi nåt kul. Vi tvärarrangcradetre låtar och hittadepå en scenshow.Succén var omedelbar.Inom tio minuter hade tjejernafått sin första spelning.Så har det fortsatt. Ribbanhar höjts för varje gångde varit ute och spelat. Instrumentenblir fler, arrangemangenknepigare. En ochannan egen komposition hittarin i den tjocka låtpärmen.Nu sparar de till bådeturnébu.ss och egen ljudanläggning.De har spelat inen video som sålts till TVoch de har spelat in en LP.De har tryckt tröjor ochskickat demokassetter till arrangöreroch skivbolag landetrunt.Det är härligt medelt riktigt tjgband.Alldeles for Ja tjgervågar visa att de finns,det är ovanligt med tjejersom gör något medstake, anser Lena Sjödin.Men var det verkligenväntat att det skulle gå såhär fort?Vi trodde väl ingentingfrån början, säger Ingegerd.Men vi bestämde oss tidigtatt inte bara jobba i det fördolda.Att vi fick oväntat brarespons utifrån sporrade oss,säger Lena. Då bestämde vioss för att satsa på bandet.Tjejer i garderobenOch att det bara blev tjejerNina Wahlbergbörjadespela närhon fick ettdragspel avpappa. Baskernhar honköpt .jälv.i bandet var naturligtvismedvetet från början. Nuskulle det kännas konstigtaft ta med en kille, hanskulle nog få lov att varaganska speciell, tror tjejerna.Det är för fa tjejer somtalar om att de finns, sägerLena. Det är så himla ovanligtatt tjejer gör något... ja,med stake!— Tjejer vågar inte, sägerNina. Tjejer står i garderobenoch övar tills det låterjättebra.Och framförallt kan intetjejer sätta ihop en ljudanläggningoch dra kablaröver golvet. Tror hjälpsammagrabbar i nästan varjekonsertlokal.På flera ställen harQwinnen mötts av klapparpå huvudena och frivilliga,självvalda ljudtekniker närde satt ihop sina grejor ochvelat ställa in ljudet. Tillstjejerna visat att de naturligtvisvet precis vad de hållerpå med.Att den västerbottniskafolkmusiken bevaras ochsprids är en lyckad bieffektav turnerandet, tycker alla.Samt att de kan ge fler tjejerkurage att ta för sig musikaliskt.Annars är nog gemenskapen,det egna skapandetoch spelglädjen deviktigaste ingredienserna. Iprincip kunde det lika gärnaha blivit ett jazzband elleren rockgrupp av dessa sexspelsugna tjejer.JätteläckersvartrockareOch tittar man efter så ärdet långt ifrån alla som harhaft tidig kontakt med folkmusiken.Paula fick en fiolav sin gammelmorfar närhon var nio och går nu påmusikhögskolan i Stockholm.Hon är den endasom valt musiken som yrke.Maria blev inspirerad av ettbesök på en spelmansstämmanär hon vår liten. Karinbörjade med folkdans ochsedan fiol i vuxen ålder, närhon studerade i Stockholm.

16 TONFALLET 6/92Nina fick ett dragspel avpappanär hon var tio. OchLena har spelat klassisk musiktidigare.-Jag var en jätteläckersvartrockare som speladetvärflöjt i Dorotea, sägerIngegerd. Mamma ville attjag skulle kompa min kusin,som spelade fiol, och jagtyckte det var SÅ töndgt!Även Ingegerd fastnade ifolkmusiken.Nu finns det inga gränserfor vad Qwinnen vill. Attkunna spela på deltid, att faturnera mellan irländska pubaroch att få vara med ischlagerfestivalen!Text: PETEREoto: ROINEAHIJiOMSANDLÉNPaula Marcussonär den endasom valt att satsapå ett jobb medmusik. Hon utbildarsig till fiollärarepå Musikhögskolan.Fotnot:I sommar åker Qwinnen bland annatpå turné längs Inlandsbanan 29 juni5 juli. Spel på tåget, på perrongernaoch sju kvällskonserter längs bananfrån Gällivare till Berg väntar,hjugesta (26juni) och Sundbyholm(27 juni) är andra plaker där mankan höra Qivinnen i sommar liksomUmeå (31 juli) och festivalen i Saltoluoktaoch spelmansstämman iVindeln i augusti.Att Stå stilla påscenen passar intetjgema i (finnen.Maria Jakobssonoch Ingegerd Sandgrenvisar.