Media och arkiv - Visa filer

content.foreningshuset.se
  • No tags were found...

Media och arkiv - Visa filer

Kulturarv i foraning kring betydelsen av kultur för nationell ochglobal utveckling (Perez de Cuellar 2001, s. 1).Därefter kan kulturfrågorna sägas ha etablerats iett globalt sammanhang. Inom Europeiska unionen(EU) vinner frågorna inträde på allvar i och medMaastrichtfördraget 1991 då det beslutas att en gemensamkulturpolitik kring utveckling, mångfaldoch kulturarv ska utformas (Gränström m fl 1992,s. 41). 1992 startar UNESCO programmetMemoryof the World som har till övergripande syfte att skapaökad medvetenhet om kulturarv i skrift, ljud ochbild (Ånimmer 1999). Därmed kan skriftliga dokumentha kommit att ses som en självklar del av kulturarvet.När de övergripande kulturfrågorna harhanterats i internationella sammanhang har arkivfrågornadock inte haft någon framträdande plats(Norberg 1999, s. 62, Gränström m fl 1992, s. 40).I och med att kulturfrågorna kommit att etablerassom område för internationellt intresse, har dockäven arkivfrågornas position lyfts fram.Arkiv kan betraktas som en del av kulturarveteftersom det i dessa finns information om hur uttryckoch värderingar inom olika sainhällen harformats och utvecklats Samtidigt kan sägas attarkivens roll under senare tid genomgått en förskjutningfrån att främst haft juridisk-administrativbetydelse till att i större utsträckning ha en socialkulturellbetydelse. Med en sådan perspektivförskjutningblir tillgången till arkiv och dokumentinte endast en nödvändighet för att människor skakunna få insyn i beslutsfattandet, utan även för attfinna uttryck genom vilka ett sainhälles värderingaroch sammanhang förmedlats Gustrell 1999,s. 24). Att tillgängliggöra arkiv torde därför varaen fråga av allt större vikt. Ytterligare perspektivpå arkivens relation till kulturarvet förmedlasav Norberg (1999, s. 66) som frainhåller att arkivvisserligen bör betraktas som en integrerad del avkulturarvet, men att det som samtidigt är specielltför offentliga arkiv är sättet varpå de bildas. Tillskillnad från många andra delar av kulturarvet ärmyndighetsarkiv i många länder att betrakta somoffentlig egendom, vilket andra delar av kulturarveti regel kan bli först efter fastställande av äganderätten.Genom att arkiv dessutom har ett juridisktadministrativtvärde menar Norberg att de harpotential att få en bred betydelse för många olikaaktörer inom ett sainhälle. Vårdet av arkivhandlingardefinieras även genom nationella lagstiftningar,t ex i form av att arkiven innehåller uttryck för ochkan återspegla den egna nationens kulturella utveckling(Open Society Archives 1996, s. 1). I densvenska arkivlagen (1990:782) finns detta uttrycktgenom att myndigheters arkiv frainhålls som endel av det nationella kulturarvet. Kring definitionernai den svenska lagstiftningen finns dock ingenprecisering av huruvida alla arkivhandlingar somtagits tillvara ska betraktas ha samma värde, ellerom vissa handlingar ska kunna anses ha ett störrevärde? Inte heller i arkivlagens bakgrund och kommentarer(Gränström m fl 1992) sägs något om attarkivhandlingar och -bestånd ska kunna värderasgentemot varandra. Det som istället uttrycks äratt samtliga handlingar som tagits tillvara för långsiktigtbevarande från samtliga verksalnheter skaanses ha samma värde. De riktlinjer för värderingav arkivhandlingar som svenska Riksarkivet (1995,s. 8) tillhandahåller bygger inte heller på handlingarnasinnehåll eller arkivbildarnas typ av verksamhet,utan på generella kriterier som unicitet, kontinuitet,datakvalitet, aggregationsnivå och länkbarhet.Förhållningssättet motiveras med att handlingari ett långsiktigt perspektiv ska bevaras för attsäkra den framtida forskningens behov av källmaterial,samt att man genom gallring inte ska påverkatillgången genom urval som baseras på värdering avinnehållet. Detta kan sägas vara den grundprincipsom Riksarkivet under lång tid har tillämpat förbevarande, och den tillgodoser utan tvivel tillvaratagandeav handlingar som tillkommer inom offentligaverksainheter. Huruvida förhållningssättetäven kan sägas ligga i fas med den svenska regeringensståndpunkt (Regeringskansliet 1996/97,s. 126-12 7) att "alla hardel i tillkomsten av kulturarvetoavsett kon, ålder, härkomst, social ställning, utbildning,talang eller sysselsättning" är mer tveksamt. BristernaARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:129

More magazines by this user
Similar magazines