Utgåva 10 , Nr 1/2004 - SWEA International

utgåva 10 , nr 1/2004
Wien
Wien

WETTEN, DASS ICH
SCHNELLER IM AUTO
BIN ALS DU?
DER NEUE VOLVO S40. PURE SICHERHEIT.
DAS SCHÖNSTE IM LEBEN IST MEISTENS GANZ EINFACH. WIE DIE NEUE KOMPAKTE LIMOUSINE VON VOLVO. EINFACH SCHÖN:
DIE SPORTLICH-ELEGANTE LINIENFÜHRUNG. EINFACH INSPIRIEREND: DIE NAHEZU FREI SCHWEBENDE MITTELKONSOLE IM INNEN-
RAUM. EINFACH BERUHIGEND: DAS GEFÜHL VON PURER SICHERHEIT IN EINEM VOLVO. DER NEUE VOLVO S40. AB 26.150,– EURO.
UNVERBINDLICH EMPFOHLENER RICHTPREIS INKL. NOVA UND MWST. VOLVO INFOLINE: 0810/4000 60
VOLVO S40 2,0D (100KW/136PS): KRAFTSTOFFVERBRAUCH 5,6 L/100 KM, CO2 EMISSION 148 G/KM. WWW.VOLVOCARS.AT
ICH BIN SCHON DRIN.
WWW.INSIDE-STORY.AT

utgåva 10, nr 1/2004
SWEA
SWEA ®
-bladet
Swedish Women’s Educational Association International
SWEA Bladet/Wien/2004
Wien
IMPRESSUM
Ansvarig utgivare:
Christina Wimpissinger
Franz Moisslgasse 7
3400 Klosterneuburg
Tel/ Fax: +43 2243-21898
E-post: Wien@swea.org; c.wimpissinger@aon.at
Redaktör och annonsansvarig:
Elise Haidenthaller,
Tel: +43 1 8767 956-21; Fax: +43 1 8767 956-20
ISDN: +43 1 879 56 31
E-post: elise.haidenthaller@universimed.com
Lektorat:
Karin von Stetten
Tel: +43 (0) 5 0660 50100
Fax: +43 (0) 5 0660 50009
karin.stetten@drei.com
Sweabladet Wien utkommer två gånger om året
Nästa manusstopp: 20 sept. 2004
Annonspriser:
s/v färg
1/4 sida h 37,- h 75,-
1/2sida: h 51,- h 120,-
1/1sida : h 95,- h 225,-
Omslagssida 4c h 250,-
Annonspriserna gäller för tryckfärdiga original,
och är nettopriser.
Upplaga: 300 ex
Layout:
Albert Ressi, Universimed Verlags und Service Gmbh
Markgraf- Rüdiger-Str. 8; 1150 Wien
Tryck:
Bernsteiner Druckservice
Rautenweg 10, 1220 Wien
Titel bild: arkiv
SWEA Bladet är SWEAWiens officiella medlemstidning.
med uppgift att informera och animera om SWEA-
Wiens och SWEAInternationals aktiviteter, mål och syften.
Insända bidrag speglar författarens personliga åsikt och
måste inte överenstämma med redaktionens. Redaktionen
förbehåller sig rätten att vid behov redigera insänt material.
Redaktörens
rader
Ett nytt SWEA-år, med ny
styrelse, nya ideer och aktiviteter
(att de är populära vittnar
fotogalleriet om) har börjat.
Birgitta Kleisinger har
lämnat redaktörspennan över
till mig, och jag hoppas att
med hjälp av vår nya redaktionmedarbetare
tillika sekreterare
Karin von Stetten, vi
kan axla arvet att ge ut ett
trevligt medlemsblad. Eftersom
tidningen är för, och av oss Wien Sweor så är alla
hjärtligt välkommna att komma med ideer och bidrag.
Denna gång kåserar Kerstin Scharmüller om sin flickskoletid,
och Anki Bohac om svenskarnas härjningar vid
Bodensjön. Två icke svenskfödda Sweor Magusia Johansson
och Zenka Tabacovic presenteras. Magusia som
glaskonstnär och Zenka berättar om hur det var att vara
flykting i Sverige. Christina Liljekvist kommer att lämna
svenska kyrkans församling i Wien och vi önskar henne
och hela familjen allt gott inför deras nya svenska skärgårdsframtid.
Påsken står för dörren, och om det är
någon som inte vet vad hon skall göra under dymmeln så
finns tips liksom för de ungdomar som vill börja studera
i Sverige.
Tips:
Trevlig läsning och Glad Påsk
önskar Elise Haidenthaller
www.kultur.nu
Sveriges kulturnät innehåller information om det mesta
inom kultur i Sverige. Alltifrån arkitektur, aktuella utställningar,
dans, film, kulturföreningar, musik, museer
av alla slag, till teater och utbildning.
12 april i Musikverein:
Anne Sofie von Otter och Sveriges Radios symfoniorkester
under ledning av Manfred Honeck uppför Gustav
Mahlers „Kindertodenlieder“ och „Also sprach Zarathustra“
av Richard Strauss.
3

SWEA
SWEA WIEN 2004:
Ordförande: Christina Wimpissinger wien@swea.org
Tel: 02243-218 98
Vice ordf.: Eva Jurkowitsch jurko10@hotmail.com
Tel: 01- 479 42 93
Sekreterare: Karin von Stetten karin.stetten@drei.com
Tel: 01-276 42 64
Kassör: Astrid Rosén astridrosen@hotmail.com
Tel: 02266-722 44
Medl.ansv: Gunilla Björlin gunilla.bjoerlin@web.de
Tel: 01-369 28 56
Ledamot: Åsa Larsson asa.larsson@chello.at
Tel: 01 -958 53 54
Ylva Boncompagni ylvabo124@hotmail.com
Tel: 01- 720 80 29
Elise Haidenthaller haidenthaller@nudsl.at
Tel: 02252- 535 88
PR/sponsringgrupp: Eva Jurkowitsch
Tidningsredaktion: Elise Haidenthaller, Karin von Stetten
Fest- och traditionsgrupp:
Malin Gustavsson, Christina Carlström, Ingela Kindås-Mügge,
Kerstin Nowotny, Jutta Palm, Gunilla Schorr
Barn- och familjegrupp: NN
Programgrupp: Ylva Boncompagni, Eva-Carina Kainz
Faddergrupp:
Gunilla Schorr, Gunilla Björlin, Anita Kager, Anki Bohac
Nätverkslunch: Gunilla Schorr
www.chapters-swea.org/wien
Webbansvarig: Ann-Christin Freij
annchristinfreij@hotmail.com
Medlemsavgiften är 2004: EUR 40, SWEA Wiens bankkonto
Nr. 00402 063 408 hos Bank Austria Creditanstalt BLZ 12000
Har Du
ny adress? Telefonnummer? Faxnummer? E-post?
Ändringar och tillägg meddelas Gunilla Björlin
tel: 01 369 28 56; Fax: 01 369 32 20
E-post: gunilla.bjoerlin@web.de
Känner Du
nyinflyttade svenskor, svenskor som skulle uppskatta SWEAs
nätverk, fester, Kulturengagemang
Erbjud dem medlemsskap i SWEA.
SWEA Bladet/Wien/2004
Impressum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Redaktörens rader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Ordförandes rader 1/2004 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Östra EMAs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Från Donau till Skagerack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
SWEA interview. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
SWEA International, Inc . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
SWEA Fotogalleri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Glasets spännande värld. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Det var en gång i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Analoga TV4 försvinner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Svenska fastlags – och påsktraditioner . . . . . . . . . . . . 18
TISUS – vägen till ett svenskt universitet . . . . . . . . . 20
Lite svensk historia i Österrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
5

Ordförandes rader
SWEAs underbara nätverk - eller hur man hamnar på ordförandestolen i sin avdelning
Kära Wien-Sweor!
Första gången jag fick kontakt med
SWEA, var när jag bodde här i Wien
i början av 90-talet, och min man
och jag var på väg att flytta till Sverige.
Jag var då ombud för „Föreningen
för Svenskar i Världen (SVIV)“ i
Wien. Vid ett Stockholmsbesök
gick jag
in på SVIV:s kontor
och talade om, att
jag hittat en efterträdere
för mig själv i
Wien. Damen jag
talade med föreslog
då, att jag skulle gå
med i SWEA. Sagt
och gjort. Jag skrev
in mig i SWEA
Zürich ett år för att
vara på säkra sidan,
att få komma med i Stockholm, och
sen dess är jag trogen SWEA. Under
7 Stockholmsår upplevde jag detta
underbara nätverk, var med och
startade den första kulturgruppen
i Stockholm, som vi på den tiden
kallade dagisgrupp, eftersom vi träffades
dagtid. Jag fick vänner för livet
i vår lilla grupp. Vi håller ständig
kontakt och ses på somrarna eller
på ett RM.
När jag 1998 flyttade tillbaka till
Wien, var SWEA relativt nystartat
här, och medlemmarna sökte en ordförande,
som hade lite erfarenhet
inom SWEA redan. Jag var den enda
som uppfyllde det kravet!
6
Ny SWEA-avdelning i Tunisien
På den vägen har det fortsatt: hösten
l999 flyttade min man och jag till
Tunisien. Strax dessförinnan var jag
inne på ICA i Skanör och träffade
av en slump Kerstin Welander, den
gången SWEA Internationals ordförande.
Jag sjöng min klagosång,
tyckte väldigt synd
om mig själv, som
skulle flytta till ett
muslimskt land i
Afrika. Det lät inte
lockande. Då säger
Kerstin: „Varför startar
Du inte en ny
SWEA avdelning
där? Jag ska prata
med SVIV:s ombud
därnere.” Jag hann
knappt landa i Tunisien,
förrän telefonen
ringde, och en svensk stämma
talade om för mig, att just denna
dag skulle svenskorna träffas på ett
svenskt kafé i Sidi Bou Said. Jag
inställde allt annat program och
gick på svenskträff. Vid nästa möte
tog jag upp SWEA. Vi insåg snabbt,
att vi var för få för att bilda en
ny avdelning i enbart Tunisområdet,
så jag satte mig i bilen och körde
till Scusse, som ligger 2 timmar
söder om Tunis. Där väntade nya
intresserade svenskor på mig. Vi
bestämde oss för att göra ett försök
att starta ett SWEA-chapter. Efter ett
knappt år hade vi festlig invigning
med Kerstin Welander på plats. Vi
Bed and Breakfast -
Sweas internationella rumsförmedling
Är du intresserad av att ta emot en resande SWEA mot rimlig ersättning
för övernattning och frukost, så hör av dig till Christina Wimpissinger,
Tel: 02243-21898; E-post: wien@swea.org
Rumsförmedling är en perfekt möjlighet att knyta nya trevliga kontakter
mellan SWEOR.
var 25 Sweor, och det var inget
problem att tillsätta styrelseposterna!
Alla var entusiastiska. Nu löper det
fint därnere, och jag håller kontakten
med dem.
Tillbaka till Wien
Väl tillbaka i Wien fick jag veta, att
många styrelseposter var tomma här,
och jag valdes till vice-orförande.
Hur det gick sen vet ni alla. Ulla-
Britt trodde hon skulle flytta hem
och ville inte ställa upp för omval.
Här sitter jag nu igen och trivs bättre
än någonsin! Tjejer, ställ upp för styrelse-
och kommittéposter. Det är
berikande!
PS: Tyvärr blev en styrelsepost ledig
under årsmötets gång. Birgitta Kleisinger
kan tyvärr inte längre åta sig
uppgiften som redaktör. Jag vill på
det varmaste tacka Birgitta för det
stora arbete hon lagt ner och för de
många välskrivna och intressanta
artiklar hon själv producerat, liksom
för arbetet med att ställa samman alla
våra alster till en så läsvärd tidning.
Tack Birgitta!
Stor kram Christina
† Aini Roberts-Åkerberg
1915–2004
SWEA
Aini flyttade till Wien efter sin
aktiva tid som tysklärare av det
klassiska slaget på gymnasiet i
Sverige. Hennes dotter var då
redan bosatt i Wien. Aini förblev
även som pensionär upp till
hög ålder mycket aktiv - hon
studerade intensivt Grillparzer
på universitetet och som hobby
odlade även hon sina konstnärliga
intressen och gick på målarkurser.
SWEA Bladet/Wien/2004

SWEA
Östra EMAs
(Europa, Mellanöstern, Afrika) Regionordförandes hälsning
Kära Wien-Sweor!
Jag har blivit ombedd att skriva några
rader till ert nya SWEA-blad.
Först och främst vill jag ge en stor
komplimang till er duktiga redaktion,
det senaste SWEA-bladet var verkligen
intressant, snyggt och proffsigt.
Jag skrev senast efter regionmötet i
Oslo och berättade om allt trevligt
som vi hade upplevt där under ett par
höstdagar.
Vad har nu hänt sedan dess, jag kan
tala om att ”mailen” går varm för det
mesta, är man borta ett par dagar
så är det snabbt 100 mail och fler
som skall bearbetas. Jag undrar hur
vi klarade oss förr när vi bara hade
postgång och lite senare fick tillgång
till fax!
Till mig kommer en hel del frågor
från våra avdelningsordförande, det
kan vara administrativa frågor och
det är bra om jag kan besvara dem för
att undvika belastningen på vårt
internationella kansli.
Det är delvis detta som är regionordförandens
uppgift att hjälpa ”sina”
avdelningar, att lyssna och föra vidare
önskemål, som kan ha uppkommit i
avdelningarna, vara en länk mellan
avdelningarna och International.
Vad har vi nu gjort i regionen under
senhösten och fram till nu?
Protokollet från regionmötet har
korrigerats av sekreterare, justerare
och mig.
Det är ganska så många mail fram
och tillbaka innan ett protokoll på ca
10 sidor är klart.
Det blev klart i december och sändes
ut till alla ordföranden i regionen.
Vår nya regionskattmästare, som vi
tillsatte i Oslo, har arbetat hårt med
att sammanställa bokföringen för
regionen och vi har gjort en budget
för 2004.
Även här har min hjälp behövts med
SWEA Bladet/Wien/2004
Bladet/Wien/2003
fakta om vad som har tilldragit sig i
våra ekonomiska förehavanden.
En av våra avdelningar SWEA Norrbotten
fick problem under hösten,
det var så lågt antal medlemmar, att
man insåg, att det inte gick att få
ihop till en ny styrelse under 2004,
därför lade de tyvärr ner sin avdelning
den sista december 2003. Men
alla som var medlemmar där får
naturligtvis gå med i andra avdelningar
i stället.
I januari i år hade vi ett telefonstyrelsemöte
där vi ratificerade omröstningar,
som har skett över ”mailkorrespondens”
mellan oss alla i
regionstyrelsen.
Eftersom vi ej kan träffas så ofta men
ändå måste fatta beslut i frågor så är
detta ett mycket bra sätt.
Nu är det dags för val av regionordförande
för alla sju regionerna, den
sista februari skall alla avdelningars
styrelser, genom ordföranden som
handläggare, ha lämnat in sina svar
till respektive regions sekreterare.
I april är det dags för internationella
styrelsens årsmöte och det
blir här i mina ”hemtrakter” vid
Bodensjön.
Detta var bara ett litet utdrag av
allt som skett under de senaste månaderna.
Jag önskar er allt gott och slutar med
ett vänskapsord
”En vän är den som vet allt om en,
men som ändå tycker om en”
Många vänliga hälsningar
Maud Larsson, Regionordförande
östra EMA
† Gunilla Wallén-Mittendorfer 1957-2004
Många har haft förmånen
att uppleva Gunilla som
sångerska och andra kanske
minns henne
som en av de Sweor som
berättade om sig själv i
programpunkten ”Tre
kvinnor, tre liv” för ett par
år sedan. Varmhjärtad och
fängslande , så upplevde vi
henne. Gunilla var en människa som
hade en ovanlig närhet till livet. Hon
var glad, rund och stark. Det var
omöjligt att inte tycka om henne från
första stund.
Direkt efter studenten i Lund kom
Gunilla till Graz för att studera cello,
men helst av allt ville hon sjunga.
1988 tog hon diplom i solosång vid
Staatsoper i Wien. Efter engagement
som dramatisk sopran i Kaiserslauten,
fick hon besvär med ryggen och
började undervisa vid musikskolan i
Gumpoldskirchen och snart även vid
Universität für Musik und
darstellende Künste i Wien.
Sommaren 2000 var väl en
höjdpunkt i hennes yrkeskarriär,
då hon inbjöds till
Japan för att undervisa. Det
kändes viktigt för henne att
kunna ta med make och
dotter. Normalt tillbringade
familjen somrarna på
Bohus-Malmön i Bohuslän, som
skånskan Gunilla älskade.
Den långa sjukdomsperioden tog
Gunilla med en oerhörd styrka. Hon
kämpade för att slippa vara inlagd på
sjukhus , för att kunna ta vara på varje
dyrbar minut i solen, i naturen och
framför allt med familjen. Det känns
fint att veta att hon fick somna in
lugnt och fridfullt i hemmet. Våra
tankar går i första hand till hennes
make och lilla dotter.
Kerstin Scharmüller
7

Från Donau till Skagerack
Christina Liljekvist för många ”Kicki” har under 4 år varit en
fast punkt i Drottning Silvias församling i Wien. Nu är dagarna
räknade innan det bär tillbaks till Sverige.
När vi i maj 2000 fick reda på att vi
fått tjänst i Svenska kyrkan i Wien
väntade det stora äventyret. När nu
snart fyra år har gått så känns det
som om tiden bara flugit iväg. Så är
det ju när man har roligt och det har
vi verkligen haft. Våra år i Wien
kommer att vara en mycket betydelsefull
del i vår familjs liv.
Det som har betytt mest är alla
möten med människor i alla åldrar
och sammanhang. Samtal över en
kopp te, sångstunder med barnen, att
sjunga lovsång tillsammans. Det är
fint att kyrkan kan vara en trygg
punkt i människors liv. Det har ju
också tidvis varit arbetsamt men när
man möter människors positiva
respons på sitt arbete så gör det
inget.
Att arbeta så gott som dygnet runt
tillsammans med sin make är ju
också en förmån och något värdefullt.
Att dela erfarenheter och
upplevelser som man inte annars gör
när man arbetar på olika håll. Jag
skulle inte vilja vara utan dessa år.
Wien som stad har alltid legat nära
mitt hjärta. Redan som 11-åring
besökte jag för första gången Öster-
SWEA i korthet:
SWEA, Swedish Women's Educational Association, Inc., är en
global ideell förening för svenska och svensktalande kvinnor
som är eller har varit bosatta utomlands.
Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt
svenska ursprung och kulturarv blir SWEA både en träffpunkt
och ett skyddsnät med länkar över hela världen som gör livet
utomlands lättare och ger stöd vid utflyttning och återkomst
till Sverige.
SWEAs syfte
är att värna om det svenska språket, stödja och sprida kännedom
om svensk kultur och svenska traditioner, förmedla personliga
8
rike och Wien tillsammans med
mina föräldrar på en rundresa. Det
har alltid varit ett starkt minne hos
mig. Wien är en underbar stad. Trots
att den är en storstad känns den inte
så. Det är lätt att få grepp om staden
och att ta sig med offentliga färdmedel,
vilket gör att jag känner mig
hemmastadd. Vi har försökt att
utnyttja lediga stunder till att se så
mycket som möjligt av Wien och
Österrike. Jag har försökt att utnyttja
storstadens fördelar med dess rika
kulturliv och det mångkulturella
kulinariska utbudet. Att strosa
omkring bland de små gränderna
runt Judenplatz, flanera över Heldenplatz
eller sitta under vinrankorna
på i någon heurigen hör till favoriterna.
Jag har uppskattat att ha
Staatsoper och Volksoper så nära och
har försökt att se lite av varje. Även
de äldsta barnen har introducerats i
balett och operett, musikal och opera,
vilket de uppskattar. Det är roligt
att kunna förmedla den kulturen
vidare till nästa generation för min
pappa var en stor operaälskare.
Många minnen har vi också med oss
från våra utflykter runt om i Österri-
ke och dess grannländer. Det är verkligen
en förmån att ha fått bo mitt i
Europa. Prag och Cesky Krumlov är
mina favoriter. Hela familjen älskar
också att åka skidor vilket vi passat på
att göra på sportloven. Det är underbart
att få vara ute i alplandskapet.
När vi nu flyttar tillbaka till Sverige i
sommar blir det ett år tidigare än
planerat, vilket vi tycker är synd för
vi hade sett fram mot ett år till här.
Samtidigt får man ta chansen när
den kommer, att få den tjänst man
vill ha. Vi ville helst bo på just Tjörn
där vi hittills tillbringat somrarna,
inte heller så långt från våra släktingar.
När vi nu flyttar till Skärhamn
längst ut vid havet uppfylls allt detta.
Vi byter nu storstaden mot det lilla
samhället, Donau mot Skagerack,
Wienerwald mot saltstänkta klippor.
Jag kommer att söka arbete som
NO-lärare igen. Ett nytt äventyr, nya
kontakter och nya upplevelser väntar.
Men Wien och Österrike kommer
alltid att ha en speciell plats i
våra hjärtan och vi vill återvända så
ofta vi kan.
Jag önskar er all Guds rika välsignelse
i Österrike eller dit livets väg för
er vidare.
Christina Liljeqvist
och professionella kontakter, samt etablera ett
nätverk Sweor emellan över hela världen.
SWEA
SWEA stöder
utbildning genom stipendier samt olika projekt med svensk
anknytning.
Idag har SWEA cirka 8 000 medlemmar i 75 lokalföreningar i
34 länder på sex kontinenter. Föreningen startades av Agneta
Nilsson i Los Angeles 1979. Prinsessan Christina, fru Magnuson,
är föreningens hedersordförande. Ordförande sedan 2002: Christina
Moliteus.
SWEA Bladet/Wien/2004

Zenka är född och uppvuxen i det
forna Jugoslavien i den delen som nu
är Bosnien. När kriget kom blev det
omöjligt att stanna kvar och hon blev
brutalt uppryckt ur tillvaron med
intakta familjestrukturer och bra jobb
som datatjej. Efter flera traumatiska
händelser - såren är inte läkta än- om
de någonsin läks - förde ödet henne
till Sverige, dit hon kom som flykting
1993.
Det svenska flyklinglägret befann
sig i Flen. Det var en egendomlig
känsla med de där förekommande
många undersökningar, kontroller, och
svensk byråkrati. Under hennes första
månad delade hon rum med 3 personer,
och de fickpengar som var och en
fick räckte till den personliga hygienen.
Zenka hade emellertid tur- eftersom
hon kunde engelska och hade
datakunskaper fick hon som sysselsättning
med att översätta sina landsmäns
ansökningar. Ett stort försprång
i flyktlingskarriären, som gjorde att
hon snart fick flytta ifrån förläggningen
i Flen till Laxå där hon intesivt
kunde ägna sig åt kurser i svenska
språket. Lägenheten som nu ställdes
till förfogande höjde den personliga
integriteten och levnadsstandarden
avsevärt - även om den delades med
andra – i hennes fall med en kvinna
från Uganda med sitt lilla barn. Zenka
påpekar att hon trots sin flyktingstatus
alltid blev behandlad som
människa och det är hon mycket
glad och tacksam för. Eftersom hon
hade förmånen att hela tiden ha sysselsättning,
exempelvis en praktikplats i
en affär, var det henne till stor hjälp
att psykiskt klara av denna svåra tid.
10
SWEA interview
En av SWEA Wiens nya medlemmar heter Zenka Tabakovic. Det
låter inte svenskt, så SWEA Wien redaktionen blev nyfiken och
tänkte ta reda på var de blågula ränderna fanns. Vi stämde möte efter
jobbet på ett café. Jag mötte en snygg yrkeskvinna i 40-årsåldern
med sydländskt utseende och en perfekt svenska med lätt brytning.
Sysslolöshet som ofta är flyktingars
lott kan knäcka vem som helst.
Ett av hennes första intryck av möten
med svenskar var, att engelskan är
nyckeln till ett alltid vänligt bemötande,
men när hon talade svenska
med brytning försvann ibland vänligheten.
Dåligt behandlad på grund av
sin bakgrund har hon dock aldrig blivit,
konstaterar hon tacksamt. Utan
all svensk hjälp hade hon inte klarat
av den svåra tiden. Nästan tre år dröjde
det innan hon i Skånes Torekov
fick sitt första jobb som system
utvecklare. Det kändes underbart att
få kunna känna sig fri och självständig.
Svenska statens startlån kunde
snabbt bli avbetalat och när de föreskrivna
fem åren gått kunde Zenka
ansöka om ett svenskt medborgarskap.
Under tiden hade även Zenkas
föräldrar och handikappade bror
kommit till Sverige, men de flesta
släktingar och vänner är utspridda
över hela världen.
Zenka är glad och tacksam över sina
åtta år i Sverige: ”Det är ett så
välorganiserat land”. och nNär jag
frågar vad hon uppskattade mest
kommer svaret snabbt.”ärlighet”.
Det svenska vädret har hon först lärt
sig att uppskatta sedan hon kommit
till Wien där väderkapriolerna och de
heta sommardagarna är jobbigare än
den kalla svenska sommaren.
Tack vare sina svenska vänner fick
hon tillfälle att se en del av landet,
men hon tordes inte åka norr om
Dalälven för ”där uppe i norr är det
på vintern för kallt och på sommaren
för mycket mygg”. Den svenska
midsommaren upplevde hon som
något alldeles unikt. Hon hade aldrig
SWEA
kunnat drömma om hur fantastisk
den svenska sommarnatten kan vara
och hade aldrig firat någon fest av liknande
slag tidigare.
I Österrike som EU-medborgare och
med svenskt pass, var det lätt att få
jobb. Internationellt fortsätter hon sitt
liv i ett kanadensiskt IT-företag, där
endast få kollegor och chefer är österrikare.
”Om Sverige inte låg så långt bort
vore det det bästa landet att leva
i”. Nu vill hon komma lite närmare
sina forna hemtrakter, även om hon
aldrig vill flytta tillbaka.. ”Det finns
inget hopp för framtiden i Bosnien”.
Vid jämförelse mellan Bosnien,
Österrike och Sverige säger Zenka att
i Sverige är förutsättningarna och karriäremöjligheterna
för kvinnor mycket
bättre i Sverige. Men att det inte
är lika lön för lika jobb för män och
kvinnor det skulle i Bosnien vara en
otänkbart.
En för den interna kommunikationen
obligatoriska svenska fikarasten saknar
hon på sitt österrikiska jobb. ”Det
är en mycket klok svensk vana, den
förebygger många konflikter och förmedlar
en öppen atmosfär. Matvanor,
arbetstider (i Bosnien normalt kl.6-
14) och sättet att umgås med varandra
skiljer sig visserligen, men viktigast
är att man trivs med sitt jobb”.
SWEA är för Zenka en trevlig möjlighet,
att hålla det svenska språket vid
liv. Hon önskar dock att programmutbudet
kunde bli lite mer anpassat
till yrkesarbetande kvinnor: ”Varför
inte en SWEA vandring en vacker lördagseftermiddag,
eller SWEA-biokväll
eller -teaterbesök?”
När vi skiljs säger hon stolt att hon
skall åka ut till IKEA och köpa saker
till sitt första riktiga hem - de blågula
ränderna fann vi i alla fall- .
Samtalet förde Elise Haidenthaller
SWEA Bladet/Wien/2004

SWEA FOTOGALLERI

Glas som används av
konstnärer är en blandning
av sand, pottaska,
blymönja, soda, bariumkarbonat,
zinkoxid och
borax. Detta är kemi.
Glaset som jag jobbade
med var starkt lysande,
orangefärgat, flytande och
mycket hett (1400 °C).
Glasmassan måste hanteras snabbt,
varsamt och med mjuka rörelser eftersom
den kallnar fort och förlorar sin
elasticitet. Klistras flera delar ihop är
det viktigt att de är av samma temperatur,
annars uppkommer spänningar i
glaset som gör att det kan spricka långt
senare, t.o.m. efter flera
år! Inom parantes, ställ
inte kristallglas på pianot,
höga toner (också en
sopranröst) kan spräcka
glaset.
Jag arbetade med tre glasblåsare
och trots att jag
inte blåste själv, behövdes
jag där hela tiden. De
arbetade efter noggranna skisser som
jag gjorde, men ofta under arbetets
gång behövdes det modifiering av
formgivningen. Glas tycker inte om
att vara ”tvingat” så när det inte gick
från början som jag ville, fick jag
anpassa mig efter materialet. Det tycker
jag är det mest spännande, att behöva
vara kreativ hela tiden. Därför arbetar
jag också med akvarellfärger nu. Även
där måste man vara lyhörd och låta
slumpen vara med i spelet.
Kunskapen om glashantering går tyvärr
baklänges. När jag studerade i Orrefors
glasskola i början av 80-talet pratade
jag mycket med pensionerade
glasblåsare som hade tid och mycket
14
Glasets spännande värld
Glas har i alla tider och i alla kulturer fascinerat människan. Wien
Swean Magusia Johansson är en internationell känd glaskonstnär.
Här berättar hon om sina erfarenheter inom denna spännande konst.
intresse av det som vi höll
på med i skolan. De berättade
bl.a. om resan som de
gjorde till Murano och
dess museum och hur länge
de försökte gissa hur
gamla venetianska glas var
gjorda! Likaså träffade jag
en gammal (då runt 80 år)
glasslipare, som var sysselsatt med att
slipa stora vaser, vilka överlämmnas av
Kungen som present vid olika statsbesök.
Han berättade för mig, att efter
hans död kommer kunskapen i Sverige
om avancerad glasslipning att gå
förlorad!
Tekniken går hela tiden framåt, det
märks i glashyttor med nya
ventilationsinstallationer,
noggranna temperatur regleringar
o.s.v., men verktygen
är i stortsätt det samma
sedan glastillverkningens
begynnelse. Man formar
glas med en plankbit invirad
i blött tidningspapper.
Jag har t.o.m. sett glasblåsare
använda handen i stället för plankbiten.
Man använder också grova saxar
och tänger. Att blåsa glas är inte så
tungt för lungorna som många tror,
det som är det svåra är hettan och
tyngden. Pipan väger runt 2 kg, är 1,5m
lång så glaset som sitter i ändan blir
väldigt tungt. Dessutom ska denna
glasklump roteras mycket varsamt och
med mjuka rörelser. Temperaturen i
glashyttan, speciellt på sommaren, kan
gå upp till bastunivå!
Jag personligen lyckades själv bara
blåsa snapsglas som har blivit ganska
sneda... Dessa är roliga att ta fram när
gästerna redan har druckit en hel del.
Det är jättekul att iaktta hur de tittar
SWEA
och tittar på sina glas… Att arbeta med
glas är mycket spännande. Jag brukar
skoja om att det är som en drog - har
man fått det i blodet, så sitter suget.
Hela atmosfären, lukten, färgerna…
Glasblåsarna rör sig väldigt mjukt och
graciöst, man kan nästan säga att de
utför en rituell dans. Tyvärr är arbete
med glas mycket kostsamt för en freelansare.
De flesta konstnärerna som
jobbar med glas är antingen anställda
på något av glasbruken eller har egna
hyttor. Jag själv har sadlat om till att
arbeta med blyinfattat glas. Och jag
ångrar det inte… Men suget efter glashyttan
sitter kvar.
Magusia Johansson
Om Magusia Johansson i korthet
Född i Polen, uppvuxen i Holland, flyttade
Magusia till Sverige 1979. På konstakademien
i Warszawa utbildade hon sig till grafisk
formgivare. Där hon började arbeta med
glas. Via många olika länder hamnade Magusia
till slut i Sverige, i Orrefors, där hon
gick i glasskola.
Här är en del highlights ur Magusias många
internationella utställningar
1977 „Warzawa i konst“, MDM Galleri
Polen
1978 „Microfiche Programme“,
Modern Glass, USA
The Corning Museum
1980 „Kunstglas“, Leipzig
Tyskland
1980 Zentralschweizer Glaspreis, Luzern
Schweiz
1980 Solnagruppen 10 år“, Stockholm
Sverige
1988 Galleri Sjöhästen, Nyköping
Sverige
1994 Järfällasalongen, Järfälla
Sverige
2003 Stenhuset, Surahammar, Sverige
Offentliga uppdrag:
Polska ambassaden i Washington D.C.,
USA
Corning Glass Museum, USA
Magusia Johansson är gift och har tre barn.
SWEA Bladet/Wien/2004

Det var en gång i Sverige
”Flickor, gör inte som småfåglarna
på våren”! Tjugo 17-åringar stelnade
till, vad menar hon ? ”Jo, ni har väl
sett när fågelhonan sätter sig på en
telefontråd och fågelhannen landar
intill henne. Hon flyttar ett steg ifrån
honom. Han flyttar efter. Så hon
flyttar igen. Och han efter. Och så
håller de på, men till slut får han
henne i alla fall. Gör inte så flickor!”
Vi hade undervisning i
livsåskådning och året
var 1959, senare på våren
skulle vi äntligen släppas
ut i livet, efter 7 långa år i
flickskola, en skolform
som sedan länge är försvunnen
i Sverige. Det var
alltså hög tid att förbereda
oss på att i LIVET lurade
farorna.
I Göteborg, där min flickskola
låg, hade den här
skolformen hög status. Vi
gick 2 år längre i skolan
och hade tid med utförligare språkundervisning,
mera skolkök och
syslöjd, och extraämnen som konsthistoria
och livsåskådning. Målet
verkade vara att vi skulle bli behagliga
hustrur. Ingen avhöll ossi från att
ha drömmar om ett framtida yrke,
men det verkade ändå mest troligt att
vi så småningom skulle satsa på att
sköta ett hem, ha middagar för
intressanta gäster och obehindrat
konversera om litteratur och konst
på tre främmande språk.
Viktigt var att vänta på den RÄTTE.
Och att inte spilla bort sig i förväg.
Det lärde vi oss, naturligtvis utan
16
Thema
Svenska flickskolan var en institution som präglat många kvinnor i
vårt land. Kvinnobilden,- och idealet var en helt annan då än nu.
Kerstin Scharmüller berättar från flickskolans sista år i brytningstiden
till kvinnans frigörelse under 60-talet.
klargörande detaljer. I biologin lyssnade
vi uttråkade till långa utläggningar
om ståndare och pistiller och
såg otåligt fram emot sidorna om
människans fortplantning med bild
av en gravid kvinna i genomskärning.
Vi visste nog en del, men att få
uppleva hur gamla fröken W. skulle
presentera hur fostret hade kommit
in genom födslokanalen, det hade
Skolfröknar modell äldre på femtiotalet
varit spännande. Den stiliga broschen
på hennes välarbetade stråvecksblus
darrade litet, och en aning
rosa om kinderna blev hon, men alla
var knäpptysta när hon som den
självklaraste sak i världen annonserade
att just det kapitlet behövde vi
inte ägna oss åt, vi var ju bara elva år
då. Och inte blev det så mycket mer
om just detta senare heller....
Nästan alla lärarna var bokstavliga
fröknar, alltså ogifta, med oklanderliga
blusar och håruppsättningar. De
flesta var utbildade på ”Högre
Privata Lärarinneseminariet” i Stockholm,
förmodligen en räddnings-
planka för kvinnor som inte hittat
den RÄTTE. Det gick rykten om
att fröken R. varit förlovad i sin
ungdom, men att fästmannen dog.
Och fröken A. var låghalt, så det var
väl inget att be för. Fröken O. levde
med sin syster o.s.v. Alla gick de
brinnande upp i sin uppgift att dana
oss för livet.
Så hade vi talövningar med svensklärarinnan
fröken R., så att inte den
primitiva göteborgskan skulle göra
oss omöjliga på äktenskapsmarknaden.
Att kållarna i hamnen sa funster,
det var en sak, men vi fick träna
om och om igen, FÖN-
STER heter det flickor
och säg efter mig. Fröken
R. lärde oss också att
Selma Lagerlöf var Sveriges
störste författare.
Vårt sociala samvete
skulle också danas och så
skickades vi före jul ut
två och två med kakor
från skolköket till ensamma
pensionärer. Förmodligen
gick kakorna
hem bättre hos de gamla
Adorna än de dikter som
vi tränats att deklamera
utantill. Midvinternattens köld är
hård...
Och de årligt återkommande klädinsamlingarna
till fattiga barn i Afrika ,
fick en djupare innebörd för oss,
sedan vi sett filmen om Albert
Schweitzer och alla grät.
© SVD-Archiv
Vi var tio år när vi började och sjutton
när vi gick ut i vita klänningar.
Året var alltså 1959 och vi visste inte
då, att p-piller och den kvinnliga frigörelsen
snart skulle skapa en helt ny
väldsbild. Det tog lång tid att landa i
den verkligheten.
Kerstin Scharmüller
SWEA
SWEA Bladet/Wien/2004

Svenska fastlags –
och påsktraditioner
Språkförbistringen har gjort att
redan begreppen fastan och fastlagen
ofta blandas i hop.
Fastlagen (tyskans "Fastelabend",
som betyder ungefär "kvällen före
fastan” (jfr.i.Ö. Fasching), var de sista
dagarna innan fastan började. Det
gällde att roa sig till sista stund och
äta sig riktigt mätt på allt som fram
till påsk sedan var med bötesstraff
(innan reformationen) förbjudet.
Firandet började med fastlagssöndagen,
Sedan kom måndagen som kallades
blåmåndag, den kunde även
kallas frimåndag. Blå måndagar var
hantverkarnas lediga dagar och på
fastlagsmåndagen var alla lediga, (jfr.
i Ö. ”blau machen”) I Skåne sade
man bullamåndag för man åt fastlagsbullar
då. Det fanns en sed att
drängarna skulle ge pigorna bullar
den dagen och i gengäld fick de ägg
till påsk. Andra namn var latmåndag,
korvmåndag, sultenmåndag och
svartamåndag.
Sista dagen i fastlagen hette fettisdagen.
fläsktisdagen, smörtisdagen. Det
gällde att äta –framför allt fet mat
innan fastan, I tex Skåne där det
lades mer vikt vid vetemjölsprodukter
som bullar och pannkakor blev
det Pannkaketisdag och stenkaketisdag,
vetetisdag eller vitatisdag.
"Löpa Fastlagen"
De katolska ländernas karneval
från ” (latin, carne = kött och vale =
farväl) hade i Sverige sin motsvarighet
i fastlagssederna. Alla dessa galna
upptåg hette att man "löpte fastlagen".
Glädjen och festyran levde och
18
Thema
Hur har vi det med trationer till påsk? Finns det några kvar annat
än semlor, äggätande och påskris? Våra svenska traditioner är som
ofta en blandning av vårt fornordiska arv, institutionaliserad vidskepelse,
religion och tidsanda. Den katolska påsktraditionen i Österrike
är kanske mer utpräglad, men visst har vi även i Sverige ett traditionsarv.
frodades trots protestantismen till
långt fram till 1900-talets början.
Från Höganäs berättas om fastlagsmåndagen
att man där nästan höll
den som en nationaldag. ”Slå katten
ur tunnan”, och ”Gåsränning” var
fastlagslekar av det brutala slaget. Till
de "snälla" fastlagslekarna hörde
”väddelopp”, eller ”vädjeloppen”
som var en urgammal lek i form av
kapplöpning. I Norrland kunde man
"åka stora rovor och långt lin". Baktanken
var förstås den magiska att
försöka påverka växtligheten.
Fettisdagsbullar - semlor? Äter vi
dem i fastan eller under fastlagen?
Namnen och utseendet på dem har
varierat, men det gemensamma är att
alla bakats av vetemjöl. Semla (latin:
simila för fint vetemjöl, jfr. Semmeln
i Österrike) eller fettisdagsbullar
åt man endast under fastlagen.(jfr.
Faschingskrapfen). Var bullarna formade
som ett kors eller som en vigg,
(i Ö. Wecken), och serverades med
varm mjölk eller äggmjölk, var det
hetvägg (Ty.:heisse Wecken,). Man
odlade knappt inte vete i Sverige
förr, utan importerade det, därför
blev vetebröd en lyx, man endast
unnade sig till fest. När det serverades
var populariteten stor och en
gång, lär kung Adolf Fredrik år 1771
i februari ha ätit ihjäl sig bl a på en
överdos av hetvägg.
Fastan inleddes på askonsdagen
efter fettisdagen och varade fram till
och med påskaftonen. Det var bara
tillåtet att äta ett mål mat om dagen.
Vissa matvaror var förbjudna under
fastan tex kött, ägg, ost, fläsk och
mjölk och vin. Efter reformationen
SWEA
på 1500-talet behövde man inte längre
hålla sträng fasta, men ända in i
vår tid skulle man unvika fet mat och
Sveriges kungar höll länge fast vid att
man inte borde hålla fester, gifta sig,
dansa och spela under fastan. Det
dröjde över 100 år efter reformationen
tills man började spela orgel i
kyrkorna under fastan igen.
Påskveckan inleds med Palmsöndagen.
Måndagen kallades blåmåndag
som i fastlagen. Andra namn var
korvmåndag, svarta Måndag, latmåndag
etc. Tisdagen hade också namn
från fastlagen bl.a. Fettisdagen, svarta
Tisdag, stinnkaketisdag eller vita
Tisdag. I Skåne skulle fruntimren
tvätta den dagen för att få vit och fin
tvätt. Man sade också att på "svarta
Måndag" skulle skorstenarna sotas,
så att de blev vita och fina på "vita
tisdag". Onsdagen kallades dymmelonsdag
och ibland även askonsdag
som i fastan. Torsdagen och fredagen
kallades endast skärtorsdag och
långfredag.
I påskveckan var det allmän tävlan
om vem som skulle komma upp
tidigast om morgnarna, eftersom den
som kom upp SIST fick bära Dagen
till äras öknamn, t.ex. "Palmoxen,
Sulten, Mångås, Kråkan, Fetlunsen
Var man däremot uppe FÖRST på
påskdagsmorgonen blev man kallad
"Vita duvan".
Tiden från dymmelonsdagen fram
till påskdagen var den farligaste
under hela året. Det var nu som
häxorna flög till Blåkulla och all
trolldom hade högsäsong. I dymmeln
fick ingen kringgärning förekomma,
d.v.s. att man inte fick utföra
något som gick runt. Tex kavla
bröd, spinna, köra vagn. "Dymmeln"
betraktades också som ett ont väsen.
Man skyddade därför sina kreatur
noga genom att låsa in dem och rita
kors av tjära på dem och över alla
dörrar.
SWEA Bladet/Wien/2004

SWEA
Skärtorsdagen var en av årets orakelnätter
och det var bra att passa på
att ingå förbund med djävulen. Våra
påskkäringsseder härstammar från en
tid då man på fullt allvar trodde att
häxorna med sina trollkonster kunde
skada människor och djur. Tron på
näcken, älvorna, tomtar och troll, var
allmänn på 1500-talet oavsätt socialt
stånd eller utbildning Det var på den
tiden också en mycket stark djävulstro
i kyrkan. Den onda
makten ville bekämpa
Guds verk. Det var grogrunden
till den fruktansvärda
häxfeber och som
tilltog som en epidemi
mellan 1668 och 1676 i
Sverige. Genom kyrkans
kriminalisering av människans
”förbund med satan”
eskalerade jakten på
”häxor” främst i Dalarna
och Hälsingland. Häxförföljelsen
kom att skörda
omkring 300 liv innan
1704 den statliga ”trolldomskommisionen”kunde
stoppa dödsstraffet för
”häxor”. De vanligaste
offren under masshysterin
var medelålders bättre
situerade allmogekvinnordäremot
aldrig adliga
kvinnor. Barn var de vanligaste
”vittnena” och i historierna om
häxornas ”äventyr” och trollkuskaper
fanns för deras fantasi inga gränser.
Långfredagen
För Jesus var det en lång och lidelsefull
dag, därav namnet på dagen. (jfr.
"Karfreitag" -sorgsenhetsfredagen).
Med införandet av protestantismen
blev långfredagen en helgdag i Sverige.
Sträng fasta och även en viss
självpålagd smärta som att gå med tex
stenar i skorna för att påminna sig
om Jesu lidande, förekom. De som
inte tog så strängt på det hela åt gärna
ärtsoppa eller den blodröda nyponsoppan.
Det skulle också vara en sorgens
dag, man gick svartklädd och var
stillsam och allvarlig hela dagen. Barnen
fick inte springa runt och leka.
och flaggan på halv stång ute vid
kusterna var vanligt. Ända fram till
1969 var det förbud mot offentliga
nöjestillställningar i Sverige.
SWEA Bladet/Wien/2004
"Risning" el. "Påskskräcka" ("räcka"
spö, kvist eller ris).
var en sed som från att pina sig själv
förändrades till att bli ett roligt upptåg
(risaga var till vardags ju annars
vanligt som straff) där man fick risa
vem man ville (barn sina föräldrar,
drängen husbonden, unga män de
unga flickorna där de låg i sina
sängar) "Offren" skulle sedan bjuda
på kaffe.
Påskaftonen
På påskaftonen kommer häxorna tillbaka
från Blåkulla. Elden var bland
det bästa skyddet mot mörker och
onda makter, därav seden att tända
påskeldar och avfyra påsksmällar.
Ända in i våra tider var det allmän
tävlan bland ungdomar om vem som
kunde göra störst påskafyr.
Förr var det lika självklart att rita
påskbrev med häxor, kycklingar, ägg
och någon liten vers, och springa
runt med i gårdarna, som att ge julklappar
vid jul. I min barndoms
Arvika skulle det läggas ”påskkakor”
i de egenhändigt målade breven. Det
var vackert dekorerade röda karamellkakor
som man utstyrd till påskkärring
delade ut. På andra håll har
det även varit sed att klä ut barnen
till lådsasbrudpar med brud, brudgum,
tärnor och allt som hörde till.
Påskdagen
Påsken är de kristnas första och stör-
sta fest och den firas med glädje och
jubel. Trollens och djävulens makt
var bruten och dymmeldagarnas fara
för folk och fä över. Nu ringde kyrkklockorna
igen och orgelmusiken
ljöd på gudstjänsten. En gammal tradition
var att man gick ut tidigt på
påskdagsmorgonen för att se solen
dansa av glädje för att Kristus uppstått.
Natten till påskdagen skulle
man sova med strumporna på, för det
var bra mot hudsjukdomar.
och innan man åt något på
påskdagen skulle man ha
varit ute och „sett skatan“.
Fram till 1772 var inte endast
Annandag Påsk helgdag
utan även tredjedag- och
fjärdedag påsk. På annandagen
var det ungdomarnas
tur att ställa till med fest.
till något som kallades
påskastua. I fastlagen var
det drängarna som uppvaktade
pigorna och nu var
det pigornas tur att bjuda
igen. Man åt påskmat och
dansade.
Varför Gult?
Om julens färg är röd så är
påskens gul, Ändå är det
ingen av påsk- och fastetidens
liturgiska färger som
är gul. Men ända sen förkristen
tid har att just vid
påsktiden VÅREN firats. Solens värme
lockar fram livet igen efter den
långa kalla vintern. Ägget är också en
fruktbarhetssymbol, ändå är de gula
kycklingarna och de färgade fjädrana
i ristet ett uttryck för sentidens påsktraditioner.
Ägglekar som äggpickning
och äggrullning har funnits i
århundranden, och under barockens
överdrivna tidevarv kunde det hända
att leken enbart gick ut på att kasta
äggen så långt man kunde utför en
äggabacke.
GLAD PÅSK
Elise Haidenthaller
Se även:
www.ur.se
http://hem.passagen.se
Jan Guillou 2002;
Häxornas försvarare; Piratförlaget;
ISBN 91-642-0099-X
19

TISUS - vägen till ett svenskt
universitet
Även med en österrikisk skolutbildning kan man komma in och läsa
vid ett svenskt universitet. Lätt och självklart är det förstås inte, men
det går om man vet vägen.
Att läsa vid ett svenskt universitet är
spännande, speciellt för den som är
utlandssvensk och inte bott eller upplevt
Sverige tidigare. Det finns flera
möjligheter att välja på. Stockholm och
Göteborg, våra äldsta universitetsstäder
Lund och Uppsala med dess starka studenttraditioner,
samt Luleå och Umeå
även de med hög nivå. Det svenska
universitet har en internationell
respekterad hög profil, men hur
kommer man in på ett svenskt
universitet? Jämfört med Österrike
så är det ganska annorlunda.
Först skall man ha i åtanke att
ansökan skall vara inne till ett
speciellt datum – april och
okt., (blanketterna finns
på universitetens hemsidor
eller ifrån VHS
(Verket för Högskoleservice),
fyller i dessa
och bifogar sitt avgångsbetyg.
Avgångsbetyget är
nyckeln till framgången.
I Sverige krävs det ganska högt betygsgenomsnitt
för att man ska bli antagen
– ju högre nivå på utbildningen och
universitetet desto bättre betyg är det
frågan om. Medicin och Statskunskap i
Uppsala kräver tex. ungefär ett
genomsnitt enligt österrikiska termer
på 1,2. Det kanske låter skrämmande,
men det finns urvalsgruppen ”utländskt
sökande” som gäller för studenter
med utomnordiska betyg. Där
är det inte så många som söker och det
underlättar. När det gäller Österrike
skall man även veta vilket betyg man
skall hänvisa till vid ansökningen. Skall
det vara ”Jahreszeugnis” der Abschlussklasse
eller ”Maturazeugnis”? När man
väljer så finns det följande tumregel:
Man tittar vilka ämnen som krävs för
20
att kunna söka (kursplanen står i koder
vid utbildningsutbudet vars kodnyckeln
man kan hitta på universitetets
hemsida ) och kollar sedan upp vilket
betyg som passar bäst. Översättning av
sitt ”Zeugnis” krävs inte sålänge det är
utfärdat på tyska, franska, spanska eller
engelska. Så nu har man ungefär en
mall för hur man skall göra, men det
saknas en viktig detalj för att
bli ”grundläggande behörig”
– nämligen svenskan.
När man har ett utomnordiskt
avgångsbetyg
krävs det att man
har intyg resp. en
studentexamen i
svenska. Hur får
man ett sådant
om man hela tiden
gått på en internationellskola
eller utomnordisktgymnasium.
Det går.
Antingen så söker
man till en svenskkurs som finns
på samtliga högskolor i Sverige eller på
Komvux (vuxenskola). Den vägen är
ganska lång, med minst ett år . Högskoleprovet
då? Jovisst om man vill
plugga till en ny studentexamen. Kan
vara bra om man har dåliga avgångsbetyg.
Sist men inte minst finns det
TISUS eller ”Test i Svenska för
Universitets Studier”.
Vad i all sin dar är det? Det är ett trestegsprov
som erbjuds ungefär 4 gånger
om året vid samtliga svenska universitet
och kostar 1200 SEK. Varje månad
erbjuds alltså ett tillfälle att avveckla sin
brist på ett svenskintyg. Som alltid
måste man även här ansöka i förväg (ca.
2 månader) .
TISUS-provet är uppdelat i tre delar
SWEA
och om man har tur – vilket innebär att
man är duktig på svenska - så kan man
göra alla tre delar på en och samma
dag. Kör man på ett, behöver man bara
göra om just detta, misslyckas man två
(eller tre) så får man göra om hela provet
en gång till. Provet består likt en
studentexamen av ett läsförståelseprov,
ett skrivprov och ett muntligt
samtal. Läsprovet består huvudsakligen
av att läsa snabbt och ta in viktig information
och svara på frågor och kunna
hantera språket i form av böjningar.
Ordförrådet testas med hjälp av en
lucktext. Skrivprovet bygger på att
kunna skriva olika former av korttexter
som tal, prosa eller analytisk text. Sist
kommer det muntliga förhöret. Ungefär
två veckor i förväg får man en del
frågor som man skall förbereda sig på
(allt mellan tex. Irakkrig, miljölagstiftning
och relationer). Vid tentamen väljer
läraren ut en del frågor ur det
omfångsrika materialet, som därefter
diskuteras igenom. Stor vikt läggs vid
att man kan argumentera. Som hjälpmedel
är endast Svenska Akademins
Ordlista tillåten och det enbart vid
skrivprovet. Hur mycket svenskkunskaper
krävs det? Jag har faktiskt själv
gjort detta prov och jag kan lova att det
är svårare än vad man tror. Jag skulle
vilja säga om man kan läsa Selma
Lagerlöf och Björn Ranelid, diskutera
på svenska i dagliga situationer och
skriva kärleksbrev utan problem, så
borde chansen vara stor att klara av det.
Man bör alltså kunna tala svenska mer
eller mindre flytande (att man bryter
har ingen betydelse). Kraven är höga,
men detta är också förståligt då man ju
utan språkproblem skall kunna klara av
universitetsstudier. Andelen ”icke godkända”
är hög, men de som klarar
TISU-provet kan vara säkra på att de
hanterar språket på ett överlevnadsdugligt
sett, och har fått nyckeln till en
svensk universitetsplats. Lycka till!
Erik Haidenthaller
SWEA Bladet/Wien/2004

Thema
Lite svensk historia i Österrike.
På försommaren 2003 hade jag förmånen
att besöka Bregenz (Vorarlberg)
tillsammans med min bättre
hälft. Då vädergudarna var på ett strålande
humör, flanerade jag en dag
utmed Bodensee och njöt av den härliga
utsikten över sjön. Slog mig ner
på en parkbänk i närheten av sjöscenen
och kunde lyssna till ”I want to
be in Amerika”. Just det, repetitionerna
för årets festspel av ”West Side
Story” var i sitt slutskede. En fest för
öra och öga var det.
Kommande dag beslöt jag mig för att
ta linbanan upp på berget Pfänder, för
att vandra i en härlig bergsnatur. Väl
uppe möttes jag av en otroligt vacker
utsikt över Bodensjön och 3 länder.
Schweiz, Österrike och Tyskland.
Efter en stärkande
?! måltid började
jag min vandring.
Eftersom jag sett
att det fanns en
s.k. alp-djurpark
beslöt jag mig för
att utforska den
närmare. För mig
var det en upplevelse,
att beskåda
de gulliga murvlarna,
de majestätiska
hjortarna
och de småbråkiga
bergsgetterna m.m. Efter detta
fortsatte jag min vandring uppåt mot
1064 m höjd. Där upptäcker jag ett
gasthaus med det svenskklingande
namnet ”Schwedenschantz”. Natur-
År 1639 lät överste Loy uppföra en skans (försvarsbygge) där idag detta
gasthaus står. Detta för att svenskarna i södra Tyskland överallt brandskattade.
Redan 1634 var ”die Klause” ett trångt bergpass och ”Haggen”
ett annat område på berget, som en befästning, så att Bregenz räknades
som ointagbart. När nu svenskarna lägrade i Leutkirch och drog mot
Bodensjön, forslade alla städerna vid sjön, t.o.m. St Gallen, sina skatter
till Bregenz.
Landstormen blev uppbådad. Alla kom, såvitt inte den egna hembygden
var hotad, (som t.ex. Bregenzerwald). Vid ”Haggen” angrep svenskarna
mycket häftigt, länge gjordes motstånd, tills svenskarna hittade en
väg som förde dom i ryggen på försvararna. Tyvärr härskade inte bara en
stark snöstorm, som tog fjärrsikten, utan försvararna hade också för lite
ammunition.
Tappert kämpade Feldkircherna under den hjältemodiga Baltazar
Heltman. Längst höll skyttarna från Dornbirn under hauptman Rhomberg
stånd, tills denne stupade. Major Vögel hade befälet att hålla
Schwedenschantz. Därför underlät han att göra ett utfall med sina 1200
man. Så kunde svenskarna den 4 januari 1647 vid middagstiden inta staden
Bregenz och ett krigsbyte på 4 miljoner gulden togs (efter dagens
värde ca 10 miljoner h ).
Den schwäbische krönikören Martin Zeiller sa i sin krönika (1653)
”det blev i Bregenz outsägliga byten för svenskarna och ädla herrarnas
lösöre föll dem till godo och har för dem samtidigt öppnat passet till
Italien, Tirol och Schweiz.”
22
SWEA
ligtvis väckte detta min nyfikenhet.
Det måste jag bara ta reda på varför
det heter så. Sagt och gjort, stegade jag
in och beställde mig en kaffe och en
apfelstrudel. Så kom jag till ett gemytligt
samspråk med servitrisen, som
gärna berättade om husets historia.
Hon visade mig bl.a. en inramad tavla
i gäststugan, som berättade (på gammeltyska)
varför värdshuset bar detta
namn. Följande stod att läsa;
Av mig fritt översatt: se text ruta
Efter allt detta krigiska med mina förfäder,
var det skönt att nästa dag göra
en båtutflykt till Mainau. Parkanläggningen
var rent otroligt vacker och
visste ni förresten att slottsherren på
Mainau är svensk?? Just det, greve
Lennart Bernadotte (född prins) har
skapat detta blomsterparadis. Väl värt
ett besök.
Åter i Bregenz, satt jag och filosoferade
lite nere vid sjön och betraktade
bl.a. några snattrande änder, solkatter
som lekte i vattenbrynet och lyssnade
återigen på musiken från sjöscenen.
Då slog det mig plötsligt, vilken himla
tur jag har, inga krigiska svenskar
finns att upptäcka i min närhet!! Bara
trevliga och vänliga människor. Det
kan vara lycka här i livet!
Anki Bohac
SWEA Bladet/Wien/2004

SWEA
Ambassaden informerar
Val till Europaparlamentet 2004
kommer att hållas den 13 juni 2004.
Valmyndigheten lämnar information
om valet på sin hemsida
www.val.se.
Valmyndighetens adress:
Box 4210, SE-171 04 Solna,
tel: 08-505 29 100,
fax: 08-505 29 130 och
e-post: valet@val.se
Vem har rösträtt?
Rösträtt till Europaparlamentet har
den som:
1. har fyllt, eller senast på valdagen
fyller, 18 år och
2. är svensk medborgare eller
3. Unionsmedborgare som är folkbokförd
i Sverige och har anmält
sitt intresse att rösta i Sverige och
därför tagits upp i svensk röstlängd.
En utlandssvensk finns med i röstlängden
under tio år efter dagen för
utvandringen. Därefter måste man
själv anmäla att man vill stå kvar i
röstlängden. Med varje sådan anmälan
påbörjas en ny tioårsperiod.
Man behöver inte vänta i tio år utan
kan göra anmälan tidigare. Det är
också viktigt att man sänder in en
SWEA Bladet/Wien/2004
anmälan om man byter adress i utlandet.
Anmälan ska sändas till Skatteverket
i Stockholms län, Skattekontoret
i Spånga, SE-163 89 Spånga.
Blanketter för anmälan och
adressuppgift finns på Valmyndighetens
hemsida www.val.se under
Allmän information/Rösträtt för
utlandssvenskar och på Riksskatteverkets
hemsida www.skatteverket.se
under Blanketter/Folkbokföringsblanketter,
blankett 7742.
Röstkort skickas ut ca 3 veckor före
valdagen. Om man inte hunnit få
röstkortet, kan man fylla i ett kort
med personuppgifter, som läggs i
valkuvertet. Medtag i så fall även en
svensk legitimationshandling.
Röstmottagning anordnas mån –
fre 24/5-7/6, 2004:
- på ambassaden kl. 9-12 och kl.
14-15, samt ons 2/6 kl. 9-12
och även 14-19
- på konsulaten i Graz kl. 9-12,
i Innsbruck kl. 9-12, i Klagenfurt
kl. 10-11 och i Salzburg kl. 10-12.
Även i år är det möjligt att brevrösta.
Svenska kyrkan i Wien
En mötesplats i unik klostermiljö.
Gudstjänster och träffar för alla åldrar,
och någon att tala med.
Hembakade bullar i hemtrevligt café.
Svenskt traditionellt firande av Valborg,
midsommar, Svenska flaggans dag, Julbasar.
Kom till oss på Gentzgasse 10 i 18:e Bezirk, eller
titta in på kyrkans hemsida:
http://skut.svenskakyrkan.se/wien.
Tel.: 01-479 65 17; E-post: skut.wien@utanet.at
Öppet alla dagar utom fredag
Choklad är
en Grönsak
Choklad utvinnes ur bönor från
kakaobusken.
Bönor är en grönsak.
Socker utvinnes ur sockerbetor.
Båda tillhör kategorin grönsaker.
Alltså är choklad en grönsak.
Går man vidare – Chokladkakor
innehåller också mjölk,
alltså är chokladkakor bra för hälsan.
Russin, körsbär och jordgubbar
doppade i choklad, räknas till frukter,
alltså ät så mycket du har lust till.
Choklad är bra mot stress.
Tänk efter:
"STRESSED" läs det omvänt och
det blir "DESSERTS"
Berätta detta för minst 4 kvinnor
och du går ner 2 kilo.
Tala om detta till alla (förmodade)
choklad-älskare du känner och du
förlorar 5 kilo.
(Om du inte tror på dessa rön, ökar du omedelbart 10 kilo)
"Detta är skälet, varför jag talar om
detta för alla SWEOR.
Jag vill inte riskera att gå upp i vikt“.
Hälsningar Anki Bohac
23

Gönnen Sie sich was
Schönes.
Das NEC e616 schon ab 99,- *
Das NEC e616. Das schönste VideoMobile der Welt:
Videotelefon, Highspeed-Modem, Organizer, GPS-Navigationssystem,
Digitalfotokamera, Media- und MP3-Player, GPRS-Triband-Mobiltelefon.
Näheres in den 3Stores Wien, Meidlinger Hauptstraße 16-18,
Mariahilfer Straße 65, Donauzentrum, Top 132, und SCS, Eingang 5, Top 148, in
allen 3SalesPoints, bei MediaMarkt, Niedermeyer, Saturn, Cosmos, Pro/MakroMarkt,
im autorisierten Fachhandel sowie im 3WebStore unter http://store.drei.at.
* Preis gültig bei Abschluss eines 3ServiceVertrages in den Tarifen 3VideoPlus 3:0 ab monatlich EUR 25,bei
12 Monatsbindung. Alle Mobiles USIM-locked. Details unter www.drei.at. Stand März 2004. www.drei.at