Undantag från kommunala föreskrifter - Avfall Sverige

2.6 Avfallsavgifter och undantagKommunens kostnader för avfallshanteringen tas ut genom avfallsavgift av fastighetsinnehavare ikommunen med stöd av 27 kap. 4-6 §§ miljöbalken. Kommunfullmäktige fastställer avfallstaxan.Taxan innehåller förutom avgifterna även bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig, vanligtvisfastighetsinnehavaren, och till vem avgiften ska betalas. Undantag från avfallsavgifter skaföreskrivas tillsammans med förutsättningarna för undantag i kommunens avfallstaxa. Kommunenfår konstruera avfallstaxan i en fast och en rörlig del. Den fasta delen brukar kallas grundavgift.Det är alltid kommunens fastställda avfallstaxa som gäller. I denna guide redovisas bararekommendationer till hur avgifter kan hanteras och debiteras.Källsortering och avfallssnål konsumtion kan främjas genom en differentierad och behovsanpassadavfallstaxa. Enligt miljöbalken får kommunerna differentiera avgifterna för att stimuleramiljövänlig avfallshantering. En anpassad avfallstaxa efter kundernas behov av borttransport kanvara bättre än att ge dispens. Exempelvis kan minihämtning införas i avfallstaxan, vilket passarhushåll med mycket lite avfall och fastigheter som inte besöks så ofta. För att kunna tillämpaminimihämtning måste avfallet som uppkommer på fastigheten där kunna tas om han på ett sättsom är förenligt med skyddet för människors hälsa och miljön mellan hämtningarna.För att avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en avfallstjänsti förhållande till den enskilde. Kommunen tillhandahåller avfallshantering genom att fastighetenhar tillgång till sådan kommunal avfallsverksamhet för vilken det, även objektivt sett, finns behovav. Grundavgift kan debiteras de som har avfall och som inte objektivt kunnat påvisa att de inte harnågot behov av kommunal avfallshantering. Vid total befrielse från kommunal avfallshantering kaningen avfallsavgift debiteras.Undantag från avfallsföreskrifterna är nära knutna till rätten att ta ut olika former avavfallsavgifter. Undantag ges efter en bedömning av miljöriskerna och vilka möjligheter som finnsatt ta hand om avfallet på fastigheten. Dessa undantag kan påverka vilka avgifter som utfaller pårespektive fastighetsinnehavare. En fastighetsinnehavare kan aldrig söka och få befrielse frånendast avgiften i sig.Miljööverdomstolen har prövat avgiftsskyldigheten i samband med erhållen dispens frånhuvudregeln i ett flertal ärenden, t.ex. MÖD 2003:115, MÖD 2003:116 och MÖD 2003:117, de såkallade Bräckefallen, se bilagan.I ett ytterligare fall (MÖD 2010:40) kom miljööverdomstolen fram till följande:En fastighetsägare ansökte om dispens från sophämtning och befrielse frånsophämtningsavgiften med hänvisning till sitt ringa nyttjande av en fritidsfastighet.Miljööverdomstolen fann att det kunde hävdas att hennes nyttjande i och för sig var av sådanbegränsad omfattning som i praxis har ansetts kunna medföra dispens från kommunalsophämtning. Konstruktionen av kommunens avfallsavgift måste emellertid beaktas. Dennainnebar att det inte kommer att utgå någon avgift utöver den fasta avgiften (grundavgiften)för det fall att det inte finns något avfall att hämta. Grundavgiften tas ut för tillhandahållandeav bl.a. en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar. Fastighetsägaren hade inte visat atthon inte tar dessa tjänster i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av demi så måtto att hon utan att begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera alltsitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt.Avfall Sverige föreslår att den fasta avgiften tas ut per hushåll eller lägenhet. Begreppet lägenhetfungerar för såväl villa och fritidshus som för flerbostadshus. Det är mindre lämpligt att användabegreppet fastighet. En fastighet kan bestå av flera hushåll/lägenheter som vart och ett bör haett eget abonnemang. För företag, institutioner och andra verksamheter fungerar begreppetverksamhet bra.8Tillbaka till första sidan