Vägar till en öppnare arbetsmarknad - Fas

ställs mot arbetslösheten 1995. Detta år tycks denfulla effekten av lågkonjunkturen ha slagit igenom.Fram till detta år stärktes sambandet alltmer. Sedanförsvagades det igen.I figur 3.1 finns en detaljerad redovisning av utbetaldersättning för sjukfrånvaro 1990/1991 och långtidsarbetslöshet(sex månader eller längre) 1995. 9För varje frånvarogrupp redovisas procentandelensom hamnat i långtidsarbetslöshet.För att renodla analysen har vi enbart låtit personeringå som varken haft någon registrerad arbetslösheteller deltagit i någon arbetsmarknadspolitiskåtgärd 1990 respektive 1991. 10 För att eventuellpension inte ska störa bilden har också alla individermed någon form av pension 1995 plockats bort. 11Mönstret är mycket tydligt: Ju mer sjukfrånvaroföre krisen, desto större risk att senare drabbas avarbetslöshet. Även små skillnader i sjukfrånvaro geren förhöjd risk.Den svenska arbetslagstiftningen försöker skapalikformighet i anställningssituation och någon slagsrättvis fördelning vad gäller anställningstryggheten.Lagen om anställningsskydd (LAS) ger till exempelregler för hur avskedanden ska gå till. Vid uppsägningpå grund av arbetsbrist måste arbetsgivaren tillexempel följa turordningsregler och får i principinte ta hänsyn till hälsoförhållanden. Arbetstagareska då också ha företräde till återanställning där detidigare varit sysselsatta. Våra data visar att effektenav regelverket i praktiken inte kan ha varit särskiltstarkt. Det tycks som människor med hälsobesvärmissgynnas trots att de snarast bör vara äldre och haen i genomsnitt längre anställningstid än andra.Redan för några år sedan kunde Hemmingsson i enstudie på Storstockholms befolkning visa på liknandetendenser. Också han kunde visa att även en litenöverrisk i sjukfrånvaro före krisen 1990/1991 hängdesamman med ökad risk för arbetslöshet längre fram,det vill säga 1992/1993. Ju mer omfattande sjukfrånvaro1990/1991 desto större risk att senare drabbasav arbetslöshet (Hemmingsson 2004).Nu är det i och för sig möjligt att dessa förhållandenåtminstone delvis skulle kunna förklaras av någotbakomliggande sammanhang. Man skulle kunnatänka sig att hälsoproblemen inom vissa yrken varitsärskilt stora och att personerna i dessa yrken haftsärskilt stora svårigheter att hitta arbete. Inom vissaindustrijobb skulle man kunna tänka sig stora hälsoriskeroch att arbetsmarknadssvårigheterna ökat särskiltmycket just där. Yrket skulle i så fall påverkabåde sjukfrånvaron och arbetslösheten.Men vi kan fördjupa analysen. De personervi följt har som sagt deltagit i SCB:s arbetsmiljöundersökningaroch har fått besvara en rad olika frågorom sig själva och sitt arbete. Där kan vi hämtabakgrundsinformation att analysera tillsammansmed sjukfrånvaron och arbetslösheten.Skillnader i arbetslöshet finns mellan arbetareoch tjänstemän och mellan tjänstemän på olika nivåer.Risken att drabbas av arbetslöshet är större förarbetare och för lägre tjänstemän. Risken är ocksånågot större för unga människor än för äldre, förmän än kvinnor, och större inom privat sektor äninom offentlig. Människor som arbetat länge påsamma jobb löper också mindre risk att förlora arbetet.Detta sistnämnda stämmer väl med de förutsättningarsom bör råda enligt LAS, men LAS tycks intevara det enda avgörande för vem som får gå vid neddragningar.Mycket annat tycks spela in, inte minstkroppsliga och psykiska problem.Många förhållanden är dock inbördes relateradetill varandra. Den sammanlagda bilden är rimligenmycket komplex. För att kunna analysera sammanhangetnärmare krävs någon form av multivariatanalys där sambanden mellan fler variabler hanterassamtidigt. Vi har gjort flera sådana multivariata beräkningargenom att använda oss av så kallad MCAanalys,som kan beskrivas som en form av variansanalys,eller som en regressionsanalys med dummyvariabler.MCA-analysen har fördelen att den ger lättgripbara procentskattningar, sedan hänsyn tagits tillde inblandade variablernas komplexa samvariation.Analysen visar att prediktionsvärdena för olikakategorier av sjukfrånvaro kvarstår ganska orördasedan vi tagit hänsyn till ålder, kön, utbildning, socioekonomiskindelning, sektor och anställningstid.Dessa variabler kan alltså inte förklara de skillnadersom följer av skillnader i sjukfrånvaro. Analysenpekar alltså på att sambandet mellan sjukfrånvarooch kommande arbetslöshet inte ska ses som en renartefakt (se tabell 3.5).I en annan multivariat analys har vi utgått ifrånolika besvärsindikatorer och försökt se om de tillsammanskan förklara framtida arbetslöshet på39