Staffan Valdemar Holm berättar

Mitt möte med ShakespeareStaffan Valdemar Holm berättarAv Roland HeielOfelia: "How should I your true love know … " (Hamlet)Han gjorde Hamlet som'familjedrama' i Malmö 1995/96, enuppmärksammad föreställningsom också visades i TV. Det är enmodern version med omkastningar ochtillägg i Shakespeare text, Claudius ochGertrud som 'dyngraka' och Ofelia somfreestylelyssnande tonåring med obscenavisor på sin repertoar. Någon skrev atthan begick lustmord på gamla klassiker.Holm menar att han egentligen gjordeen väldigt klassisk Hamlet och var relativttrogen vad som faktiskt står i pjäsen.I februari i år sätter han uppTrettondagsafton i Tyskland och han ärförordad som ny chef för Dramaten iStockholm.Här berättar han för Shakespearesällskapetom sin version av Hamlet ochom hamletgestalten. Han talar också omShakespeare och några av de svårigheterman kan stöta på när man sätter upphans pjäser för en modern publik.14 1.2001 SHAKESPEARE www.shakespearesallskapet.just.nu

"Det är inte ett självändamål att göraom och lägga till""Hamlet tillhör de verk som man kanförutsätta att stora delar av publikenkänner till. Nästan alla känner till historienäven om man inte läst pjäsen. De flesta kancitera något ur Hamlet, även om de kanskeinte vet att det är där ifrån det kommer. Detär inget självändamål att göra om ochlägga till, men jag tycker det är mycketmöjligare att göra det med en riktigklassiker, för vem som helst kan ju gå tilldet lokala biblioteket och kolla upp vad detegentligen står. Sen är det så att man alltidstryker i Hamlet, och det gjorde manantagligen på Shakespeares tid också. Mankunde knappast hålla den publiken ischack i fyra timmar. Om man räknar attman spelat i 2 - 2½ timma så har manspelat snabbt eller också har man strukit.Jag tycker egentligen att vi i uppsättningeni Malmö var relativt trogna vad somfaktiskt står i pjäsen. Man kan vara trogenpå ett sätt så att det blir absurt. Jag kan taett exempel: det sägs att det ska skjutassalut varje gång kungen dricker. Om mantänker på hur mycket det dricks och skålas,blir det en väldig massa kanonader. Omman då verkligen skjuter varenda gång, blirdet lite groteskt även om det faktiskt är detsom Shakespeare har skrivit.""Ett bidrag till en stor tradition""Om man tolkar Hamlet på ett visst sätt,inbillar man sig inte att man har löst helahamletgåtan. Det är i stället ett bidrag tillen stor tradition, som kan öppna lite olikaperspektiv på den där berättelsen. Denuppsättningen jag gjorde är egentligenväldigt klassisk på så sätt att den för ut denklassiska tankegången och tolkningen avHamlets figur, han som verkligen tvekar.När Sven Ahlström (som spelar Hamlet)skulle göra sorti sa vi: "Du ska inte ens vetaåt vilket håll du ska välja att gå ut". Det äregentligen ett återtåg till en klassiskhamlettolkning, för på 70- och 80-taletspelades Hamlet ofta som medveten ochväldigt politisk. Man gick då mycket mer inpå Hamlets styrka än på hans svaghet.Man kunde t.ex. mena att han i endiktatur står för demokratiska idéer. Såntdär står inte så mycket om hosShakespeare, men man kan uppfatta detfaktum att han har varit i Wittenberg somett tecken på att han har en annanmedvetandenivå som han kommer med tilldet förmörkade Danmark. Så även omHamlet i min version spelades i modernkostym så var det ändå en rätt klassisktolkning av rollen Hamlet.I Hamlet meddelar vålnaden bara viktigaupplysningar så att man kan börja medpjäsen. Men det är faktiskt enda stället ipjäsen där det är möjligt att berätta någotom relationen mellan Hamlet och hanspappa. Här får vi se hur fadern rätt tydligtwww.shakespearesallskapet.just.nudominerar sin son, att Hamlet är osäkerinför sin far, och jag är övertygad om attdet psykologiskt sett är en riktig tolkning.Man kan ha för starka föräldrabindningar,men det har man inte inför svaga föräldrar.De som aldrig gör sig fria från sinaföräldrar, kan vara de som blivit domineradeeller t.o.m. förödmjukade. Så detviktiga i Hamlet är inte att hans far var engod människa, utan hans egenskap av alltöverskuggande fadersgestalt. Och det kanman faktiskt visa i de scenerna.Jag tycker det är dumt att försitta denchansen. Man kan berätta om en relation istället för att bara servera information.""Ofelias sånger har varit fruktansvärtpinsamma en gång""Hamlet är väl den pjäs som vi gjorde mest'konstigheter' med. Vi stoppade in FN:sdeklarationer om de mänskligarättigheterna, som Hamlet går och läser.Dessutom är Ofelias sånger utbytta.Hennes sånger har varit fruktansvärtpinsamma en gång, överhuvud taget att entjej skulle stå och sjunga i ett offentligtsammanhang. Det där är lite svårt att förståidag, så därför hittade vi några modernasnusksånger, där situationen blev helttydlig, och man förstår att 'nu är det heltgalet'. Sångerna har texter som gör detpinsamt att sitta där även förteaterpubliken. Då blir det inteelisabetansk poesi utan det är rent snusk.Att Claudius och Gertrude är 'dyngraka' ihela pjäsen är egentligen bara enförstärkning, eftersom det i pjäsen står attkungen är liderlig och oregerlig ochdricker. Dessutom finns sjukdomsmotivet iHamlet, det här att 'det är något ruttet iDanmark', och själva Danmark täcks i denföreställningen genom att allt som de har ihänderna är danskt, det är dansk öl, Hamlethar en fjärrkontroll från Bang Olufsen, manäter pölse osv. Det blir en fruktansvärdnidbild av Danmark och det är ju tur attscenografen är dansk.""Teater kan väl få utmana invandaföreställningar""Jag har i pjäsen lekt med traditioner ochibland är det också en lek med det somfaktiskt står där. Ett exempel är när Poloniusfrågar Hamlet 'Känner ni igen mig?' ochHamlet säger 'Javisst, ni handlar ju medfisk.' Klassiskt sett är det ett exempel på attHamlet spelar tokig, men här tar vi det påallvar, så han får en fisk. Jag erkänner utanomsvep att vi gjorde just det för att det varroligt. Det finns ingen djupare idé med det,även om folk så klart kan tolka. Fisk är etthot eller dödsbud inom maffiavärlden. Dåkan man få reaktionen att "är defullständigt korkade dom som har gjortden här föreställningen?".Men teater kan väl, mer eller mindre, fåutmana invanda föreställningar. Det kanibland bli en starkare upplevelse. Vi kan tadet här exemplet med att Ofelia faktiskt ärnärvarande under Hamletssjälvmordsmonolog ('Att vara eller inte, detär frågan …'). Det är en stor skillnad på attsäga det ensam mot att säga det till enannan människa.Komiken är också med för att fördjupatragiken på sitt sätt. Det var kul rätt längemed fäktscenen som dras ut, men förr ellersenare blir det lik förbannat allvar. Och deslagen kan ta hårdare om det har varitroligt precis innan, i stället för att det ärjämntragiskt hela vägen.FORTSÄTTNING SID 16 >1.2002 1.2001 SHAKESPEARE 315

Föreställningen var verkligen enteaterföreställning och det är inte gjortnånting för att anpassa den till tv, annat änatt den är klippt. Därför var jag i förstonelite tveksam till att den skulle göras för tv.En realistisk norénpjäs är mycket lättare attdirekt föra över till tv-mediet. Men om manaccepterar den som filmad teater, såfungerar den. Men man ska inte tro att detär en Hamlet gjord för tv, för då har manskapat alla möjliga problem för sig själv."'Vilken fantastiskt fuktig hand!'"Det finns ingen anledning att oroa sig föratt Shakespeare inte ska överleva, för hanär oförstörbar. De här verken har sån starkintegritet i sig själva så du kan nästan inteförstöra dem även om du skulle gå in fördet helt medvetet.Sedan förändras så klart betydelsen avvissa saker och det kan vara svårhanterbart.Till exempel så sägs det i Trettondagsaftonatt Andreas Blek af Nosen har entorr hand. Det uppfattade man negativt.Exakt samma motiv hör vi när Othello talarom Desdemonas fuktiga hand, vilket påden tiden var ett tecken på en känslighet,alltså positivt. I dag uppfattar alla nån medfuktiga händer som ett 'nervvrak'. Sånt gördet svårt att spela den scenen. För vadtänker en modern uttolkare omDesdemona i den situationen? Jo att honkanske är nervös. Men det är ju inte alls såtänkt. Ungefär som vi säger 'Vilketfantastiskt vackert hår!' kunde man säga'Vilken fantastiskt fuktig hand ni har!' Såntdär kan alltså vara svårt att hantera.Eller alla män som gråter i Shakespearespjäser. Det är en positiv sak. Det är ingablödiga typer. De kan vara hjältar ochkrigare eller vad som helst.Ibland får man stryka sånt men iblandkan man behålla det utan att direktaccentuera det.I Trettondagsafton har vi relationenmellan Antonio och Sebastian, där Antoniosäger: 'Jag älskar honom. Jag ska hjälpahonom'. För en modern läsare är det svartpå vitt att vi har att göra med en bög. Menså är det inte tänkt, utan det är den tidenssätt att uttrycka en stark vänskap. Det finnssåna exempel som kan bli problematiska,men också spännande just för att de blirlite ambivalenta.""Jag menar inte alls att vi bara ska ha enmassa vilda nytolkningar""En teaterföreställning är lite grand somatt kasta flaskpost i sjön och den får sittvärde när den läses eller reageras på. Omman tar Hamlet så handlar den om detförvuxna barnet, som inte har nånting atthålla sig fast vid, varken i samhälle ellerfamilj, och inga absoluta värden han kantro på. Han tvekar hela tiden, vet inte varthan ska gå eller vad han ska göra. När jagsatte upp Hamlet i Malmö, var det många ipubliken som var mellan 18 och 30 år (ochkanske t.o.m. yngre). Jag blev lite chockadoch tänkte att det egentligen var ettalarmerande besked att så många ungakan identifiera sig med det och förstå det.Egentligen skulle det vara hälsosammareom de inte fattade ett enda dugg. Därtycker jag att kritiken ibland kan gå lite feloch fokusera på fel saker. Man borde frågavad som kommuniceras i stället för atthänga upp sig på att Shakespeare intespelas som det brukas.Att göra Hamlet som vi gjorde var så klartett medvetet spel. Det var ju inte svårt atträkna ut eftersom hela föreställningenbörjar med att man hör Laurence Olivier påband, Hamlet stänger av det och försökerspela det, men kan inte det heller. Etttillkortakommandet i att försökaefterhärma det som har varit. Allt dettameddelas inom första minuten på helaföreställningen. Där har vem som helst enmöjlighet att gå, men om man stannarkvar, har man ändå fått besked om attpjäsen spelas på ett annorlunda sätt.Jag menar inte alls att vi bara ska ha enmassa vilda nytolkningar utan att manfaktiskt också har möjligheten att göraföreställningar i en klassisk tradition. Menvad det är, det är frågan. Många somreagerar med avsmak på sådana härföreställningar, skulle säkert ha reagerat påsamma sätt på en av Shakespeares egnaföreställningar från den tiden,föreställningar som antagligen skulleuppfattas som väldigt vulgära.Teaterfolk jag träffat från England kanvara lite avundsjuka på oss för att vi kannyöversätta. Det har ju visat sig att det ärväldigt svårt för infödda engelsmän attförstå en shakespearetext idag.""I pjäser som 'lämnar sin tid' öppnas nyadimensioner""Det sägs alltid om Trettondagsafton attden är lätt och att den är som ensåpbubbla. Det är sant, men den har ocksåett existentiellt djup, vilket även Enmidsommarnattsdröm har, menTrettondagsafton är bittrare.Det är en senare pjäs och den är mermisantropisk och vacklar väldigt näravansinnet, t.ex. i scenerna med Malvolio. Vihar förstås att göra med en annan tidsmedkänsla och moral. En modern publikförstår inte signalerna med t.ex. gulastrumpor och puritaner. Det som var enstor del av nöjet för publiken påShakespeares tid var att Malvolio var justpuritan, men vad är det för oss? En modernpublik tycker nog därför att hans straff ärför hårt. Vad han har gjort är att han harstoppat Sir Toby & co från att hojta ochsjunga på kvällen samt sagt några elakasaker. Men att driva honom till vansinneoch låsa in honom i ett källarhål … detframstår alldeles för hårt för en modernpublik.När man jobbar med föreställningen fårman därför försöka hjälpa den rimlighetenpå väg. I pjäser som 'lämnar sin tid' öppnasnya dimensioner. På samma sätt hade manhos Molière inte något medlidande meden gammal gubbe som skulle ha tag pånån ung tjej eller blev förälskad. Det varbara löjligt. I vår tid kan det vara på ettannat sätt, och vi placerar vårt medlidandelite annorlunda helt enkelt. Vi kan också sede tragiska dimensionerna och tänker intebara: 'Din dumme jävel, du ska ha stryksom kunde inbilla dig att hon varintresserad av dig.' Allt det där måste manvara medveten om.16 1.2001 SHAKESPEARE www.shakespearesallskapet.just.nu