Läs rapporten - Svensk Biblioteksförening

biblioteksforeningen.org.test.levonline.com

Läs rapporten - Svensk Biblioteksförening

Studiebesök iHolland 10 – 12 mars 2009Studieresa med sju personer från Vallentuna kulturförvaltning samtarkitekterna Lars Gauffin och Eva Nyberg från Nyréns arkitektkontor. FrånVallentuna kulturförvaltning deltog Pernilla Järveroth, Catrine Persson, AnnaCallerström, Anna Bergström, Hanna Hellsten, Carina Schinkler och Eva-Lena Granbacka. Vi besökte fem bibliotek i nordvästra Holland och resanfinansierades delvis genom ett stipendium från Svensk Biblioteksförening.


InledningInför byggandet av nytt biblioteks- och kulturhus i Vallentuna gjordes 10 - 12 mars enstudieresa till Holland. Syftet med resan var att få idéer och inspiration, men också titta påkonkreta lösningar. Att arkitekterna var med på resan gjorde att vi på plats kunde föra endialog om arkitektur, inredning, arbetssätt med mera.Vi riktade in oss specifikt på följande: Studera hur rummet används för att locka, leka med och placera medier. Hur man arbetar med marknadsföring mot besökare i segment (dvs. de olikalåntagargrupperna). Hur man arbetar med barnperspektivet i både rummet och arbetssättet. Hur man möter besökare och arbetar på golvet.Alla deltagare hade också ett speciellt område att granska närmare, det var logistik,barnperspektiv, tillgänglighet, medier och mediers placering, skyltning och informationsamt kultur och konst. En av deltagarna fotograferade.Allmänt om biblioteksväsendet i HollandFör att kunna låna på bibliotek i Holland behöver man ha ett medlemskap. Medlemskapenkostar lite olika beroende på hur man vill nyttja sitt bibliotek och vilken typ av låntagareman är. Det kan till exempel kosta 28 euro/år och då har man en lånetid på tre veckor,man kan då låna allt i biblioteket. Barn upp till 18 år får låna gratis. Hur stor andel avinvånarna som är medlemmar i biblioteken varierar naturligtvis, men vi fick uppgifter påcirka 25-30%. Av bibliotekens totala intäkter kommer ungefär 20–30 % frånmedlemsavgifterna och resten finansieras av kommunerna. Att man finansierar en del avverksamheten med medlemskap påverkar även bibliotekens utbud. Det blir mycketefterfrågestyrt och höga krav på nyttjandegrad.Inköpen verkade vara helt centraliserade från Hollands motsvarighet till Bibliotekstjänst(BTJ). Böckerna var utrustade på samma sätt på alla bibliotek och de hade också sammatyp av genremärkning på ryggen. Man hade också oerhört stora musikavdelningar på allabiblioteken.Alla bibliotek som vi besökte var helt automatiserade med utlån och återlämning, allahade också robotar och RFID märkning. Enda undantaget var Almere, men där höll manpå att bygga ett nytt bibliotek. Biblioteken hade också ganska stora infodiskar och/ellerkundservicediskar. Eftersom man skall ha ett medlemskap för att kunna låna behövskundservice på ett annat sätt än vad vi är vana vid i Sverige. Holland har ett egetbibliotekssystem, som påminner om Dewey.Inget av biblioteken hade mycket talböcker eller lättlästa böcker. Storstilsböcker fanns detmera av. Eftersom man måste kunna skriva och tala holländska för att få medborgarskap,så hade biblioteken ett stort utbud av språkkurser.


AlkmaarBiblioteket i Alkmaar invigdes år 2000. Byggnaden hade en fin, modern fasad, meninteriören kändes inte helt ändamålsenlig. Huset är en ombyggnation, vilket märktes.Bottenvåningen och entrén var stor och lite ödslig. Man hade utlånings- ochåterlämningsautomater precis innanför dörren. Till höger om automaterna låg kundserviceoch informationsdisk. Man hade många tidningar och tidskrifter. Tidskrifterna förvaradesi snygga plexiställ. Dagstidningarna lades helt enkelt ut på ett stort bord, medan äldrenummer fanns på hyllor i närheten.Barnavdelningen fanns på bottenvåningen. Den var ganska tråkig, det märktes attpengarna hade tagit slut! Den hade heller inte inretts i samråd med biblioteket vilket ocksåvar väldigt tydligt. Det var tråkiga färger, trista möbler, lite skyltning. På barnavdelningenfanns heller ingen infopunkt eller personal. Bibliotekschefen var själv inte nöjd medbarnavdelningen och man hade nu bestämt att en omdekorering måste ske. Däremot hademan mycket samarbete med alla skolor. Alla barn i Alkmaar erbjuds minst enkulturupplevelse per år, det kan vara författarbesök, teater eller musikföreställning.På bottenvåningen fanns också ett medborgarkontor, som var ganska nyöppnat.Öppettiderna var 9-11 vardagar, vilket förstås gör det svårt för många att komma då. Detgjorde att bibliotekspersonalen fick ta många av frågorna. För att klara det fick man gå påutbildningar och informationstillfällen.En smal och hög trappa upp låg vuxenavdelningen. Där var medierna uppställda enligtkonventionellt system. Hyllorna stod i raka rader, vilket gör det lätt att hitta, men ocksåinstängt och mörkt. På några ställen hade man gjort fina miniutställningar i biblioteket.Exempelvis vid hyllan för hundböcker hade man en hundkorg med hundböcker i.Musikavdelningen var mycket stor och omfattande. Man hade också möjlighet att nyttjateatern som låg i samma hus. Teatern användes mycket av musik/kulturskolan, vilketgjorde att biblioteket oftast använde sina egna lokaler för författarbesök och andra egnaarrangemang.Personal- och fikarum var trevliga. Fikarummet var det rum som även användes tillförfattarbesök.All personal hade randiga skjortor, vilket gjorde det lätt att känna igenbibliotekspersonalen. Alla jobbade ute bland hyllorna. Just nu jobbade alla med allt, menman funderade på att dela in arbete i 6 sektorer och specialisera sig.AmsterdamAmsterdams nya bibliotek invigdes 070707 och är ett av Europas största folkbibliotek.Biblioteket är en fantastisk byggnad i åtta våningar och ligger precis bredvidCentralstationen i Amsterdam med utsikt över hela staden. Biblioteket är öppet veckansalla dagar 10-22 och deras ambition är att det ska fungera som ett andra hem. Vårt intryckvar att man har lyckats med det! Trots sin storlek kändes biblioteket personligt ochombonat. Deras motto var ”Something special on every floor”.


Allt i huset var arkitektritat och designat just för detta hus – alla möbler, all belysning,skyltning, personalens kläder.På varje våningsplan fanns infopunkterna på samma ställe. Där jobbade bibliotekarienbredvid de publika sökdatorerna, vilket gjorde det lätt för besökarna att få hjälp vid behov.Utlåningsmöjlighet fanns på varje våningsplan medan återlämning skedde enbart påentréplan. Skyltningen var tydlig och man hade också många utställnings- ochexponeringsmöjligheter. Man hade TV skärmar på varje våningsplan där man fickinformation om kommande evenemang. I huset fanns också en lokalradio som biblioteketsamarbetade med. Man hade en egen teater som var i användning så gott som dagligen.Några ställen i biblioteket upplevde vi som lite mörka, men vår guide sa att man inte hadefått några klagomål om detta.Längst ner låg barnavdelningen. Den var stor och inredd med höga runda bokhyllor somman kunde gå in i och som bildade ”rum” i lokalen. I varje rundel fanns en dator ellerskärm för filmvisning. I en av rundlarna fanns även en trappa som leder upp till ettutrymme att sitta och läsa med mysiga kuddar. Hyllorna är väldigt höga och böckernauppdelade i olika teman men alla böcker står med ryggarna utåt, även bilderböckerna,skyltningen obefintlig och avdelningen känns på det viset väldigt otillgängligt för barn.Det finns en del mysiga fåtäljer för förälder och barn att sjunka ner i och läsa och ettmindre utrymme för lek. Det fanns en fin verkstad precis bredvid barnavdelningen medglasväggar. När vi var där var det ingen aktivitet där. Informationsdisken är specialritadför att barn lättare ska kunna få kontakt med personalen men vi upplever den som väldigtklumpig och bred och ”omysig”. Det finns inte någon speciell personal som arbetar påbarnavdelning utan all personal är schemalagda på avdelningar på hela biblioteket. För attvara ett så stort bibliotek så var barnavdelningen förvånansvärt dålig, man hade kunnatgöra mycket mer av den. Jämfört med Stockholms kulturhus myller av barnvagnar kännsAmsterdams huvudbiblioteks barnavdelning blek.AlmereAlmere är en helt nybyggd stad, ca 35 år gammal, med 180.000 invånare. Staden växersnabbt och man bygger nu ett helt nytt bibliotek på 9500 kvm som ska invigas om ett år.Vi fick en virtuell vandring i det kommande biblioteket, och vi kunde se fasaden byggaspå det nya. Almerebiblioteket arbetar enligt ”the retail concept”. Det är ett konceptinspirerat från detaljhandeln där man har intervjuat ett stort antal personer om derasbiblioteksvanor och önskemål om utbud och service. Man har utifrån svaren delat inbesökarna i olika grupper (= färger) som man hela tiden utgår ifrån vid placering ochskyltning av media. Tanken är inte helt ny, men här har man drivit det långt ochkonsekvent. Andra bibliotek i Holland följer intresserat hur det går för Almeres ”retailconcept” för att eventuellt anamma modellen.Det här biblioteket var det stökigaste vi besökte, rörig skyltning och röriga hyllor. Det varockså det mest välbesökta av alla biblioteken, det var kö till återlämningen som varplacerad utanför entrén. Återlämningsstationen var sedan en öppen yta med allmän insyninnanför entrén vilket gav ett mycket stökigt intryck.


Personalen arbetar både back och front office, men är inte specialiserade, inga speciellabarnbibliotekarier t.ex. Däremot har man en chef för varje kundsegment (blå chef, rödchef osv). Dessa chefer arbetar också aktivt med att få nya kunder till sitt segment, dettakallades ”adaptation organization”. Detta är förstås viktigt eftersom man är beroende avmedlemsavgifter.Småbarnsavdelningen var placerad i entréplanet bredvid det kundsegment som manbedömde passade bäst, som föräldralediga, medan övrig barn- och ungdomsavdelning lågen trappa upp. Tanken är lätt att förstå men intrycket blev ändå rörigt eftersom dessaavdelningar var lika röriga som de andra. Högar med böcker överallt och i bokhyllorna lågböckerna huller om buller. Ingen speciell personal syntes till på dessa avdelningar heller.Däremot så var det mycket barn och de var flitigt sysselsatta med att leta eller läsaböckerna som fanns där.DelftDelft har 97.000 invånare och påminner om Amsterdam i arkitekturen, med kanaler ochgamla tegelhus. Biblioteket, som invigdes 2007, var genomgående mycket bra, medgenomtänkta lösningar i design, inredning och skyltning. Liksom i Almere har de ettkoncepttänkande, men utifrån teman i stället för låntagargrupper vilket kändes merbekvämt för oss. Personalen var specialiserad utifrån sitt temaansvar. Mycket trevligapersonalutrymmen med direkt kontakt till biblioteket utan att man själv syns. Klara finafärger och trevligt lunchrum. Fina hyllor, mycket skyltningsutrymme både för böcker ochbroschyrer. Fackavdelning och musik i entréplan, skönlitteratur och barnavdelning entrappa upp.Trevlig barnavdelning med härligt bilderboksrum. Många rum i rummet. Man hadedessutom ett speciellt utrymme avsett för endast skolor inrett med böcker och datorer.Detta kunde skolor ”hyra” för skolarbete och när ingen var där var det tillbommat. En delav skolornas anslag gick till att köpa in böcker till denna biblioteksdel. Nytt för oss var attse dataspel och konsoler uppställda på flera platser i rummet. De bekostades av företagensjälva (playstation, nintendo etc) och det var också personal från dessa som kom ochservade dem när det behövdes. Även möjlighet att lyssna på musik och sagor på cd fanns.Ett mycket trevligt utrymme för lek där flera mammor med småbarn uppehöll sig och innei det mysiga bilderboksrummet, som också användes för bibliotekets sagostunder, fannsdet också föräldrar med barn. De hade sagostunder flera gånger i veckan på olika språk dådet var speciell personal som kom och läste. Smart och säker klädförvaring förbarngrupper på besök.Jättebra café mitt i biblioteket, det upplevdes inte som störande, mottot var ”not forsilence but for people”. Stora fina cafébord som också var bord för tidnings- ochbokläsning. Tidningar och tidskrifter var placerade i anslutning till caféborden. En scenfanns också i anslutning till cafeét, och denna scen var möblerad med sköna läsfåtöljeroch lampor där man kunde sitta och läsa när det inte var något evenemang från scenen.Det såg mycket inbjudande ut.


Utlån och återlämning skedde vid entrén, man vill inte ha utlåningsmöjlighet påövervåningen utan hoppas på fler impulslån på vägen ner till utlåningen. Man lånar utkonst till företag och privatpersoner. Man måste vara medlem och betala en speciellkonstlåneavgift.Deras webbsida var bra och modern.RotterdamRotterdam är en stor stad med 600.000 invånare. Biblioteket ligger lite utanför självacentrum. Staden är modern med mycket spännande arkitektur, staden bombades svårtunder andra världskriget.Biblioteket är gigantiskt; 24.000 kvm. Huset öppnades 1983 och renoverades 2006.Våningarna är tydligt uppdelade på entré, fack, skön, barn, musik osv. och varje våninghar sin egen färg. Bokhyllorna var låga vilket gav en bra överblickbarhet över helavåningsplanet och det understa hyllplanet i varje hylla var vinklad för att underlätta förbesökarna. Musik och filmer kunde man inte låna på biblioteket utan det fanns en egenorganisation för det, men lokalen låg i samma hus som biblioteket. På entréplan fanns enstor information och kundtjänst samt service för biljettförsäljning. På entréplan hade manäven utlånings- och återlämningsautomaterna, där en i personalen jobbade.Infopunkterna var placerade på samma ställe på varje våningsplan för att underlätta förbesökare att hitta. Precis som i Amsterdam jobbade bibliotekarien i närheten av de publikadatorerna. Personalen hade speciella kläder, västar, som tydligt visade att de jobbade där.Man hade många roliga och annorlunda sittmöbler utspridda över biblioteket. På en avvåningarna hade man en jukebox där man kunde välja en diktuppläsning. Man hade ocksåen stor Erasmus samling som vi fick göra ett kort studiebesök i.Högst upp i huset fanns studieavdelningen som var mycket välbesökt. Man hade mångastudieplatser och nästan alla var upptagna.Barnavdelningen var inramad med en liten haspad dörr från ena sidan så att småbarneninte smiter ut i det stora biblioteket. Det ingav ett ganska omysigt intryck, ungefär som enbarnhage. Här hade man inte heller speciella barnbibliotekarier utan ville man hainformation och hjälp fick man vända sig till den allmänna informationspunkten som lågen bra bit från barnavdelningen. Intill hade de ett låst utrymme som på ritningen ochmodellen såg ut att utnyttjas till sagostunder, klassbesök etc. Vi tyckte att det verkadeonödigt med ett sånt dött utrymme som ingen använder när det inte är nåt inbokat. Manhöll precis på att bygga en ny ungdomsavdelning som inte var klart när vi var där.


Slutsatser och avslutningRedan när vi var i Holland började vi fundera mycket på arbetssättet i det nya biblioteket.Hur delar vi upp vår arbetsdag mellan den ”inre och yttre” tjänsten och vad blir innehålleti den yttre tjänstgöringen?Hur utformar vi informationspunkter/na på bästa sätt? Att placera de publika datorernanära arbetsdatorerna på det sätt som vi såg i Amsterdam och Rotterdam tyckte vi vartilltalande och verkade praktiskt.Vi fick också många nya tankar och idéer angående mediebestånd. I Delft, till exempel,hade man inget magasin alls. De böcker som inte lånades ut tillräckligt ofta gallrades heltenkelt ut. Vi fick också många idéer och tankar om exponering vad gäller böcker,broschyrer och annat informationsmaterial, anslagstavlor och hyllors utformning.Vi insåg hur viktigt det är med val av möbler och deras placering för det totala intrycketav rummet. När det gäller skyltning och belysning såg vi exempel på olika bra och dåligalösningar.Barnavdelningens utformning, ungdomsavdelning – och var ska den ligga? De ligger efteross. Vi tycker vi får våra tankar om en bemannad barnavdelning bekräftade och förstärktanär vi ser hur både utseende och verksamhet blir när det inte är personer som är specielltansvariga för avdelningen.Delft var det bibliotek som gav oss mest. De hade många bra idéer som vi kände att vi kangenomföra här som hyllor, medieexponering, arbetsrum, cafét, deras sätt att tänka kringarbetssätt. De verkar ha en annan öppenhet i sitt sätt att utnyttja lokalen. Vi såg t exchefen sitta i trappan och ha ett lite möte över en kopp kaffe.I Amsterdam hade de också lokalradion i huset som ibland även sände live ut i biblioteket.I deras foajé fanns också ett piano som vem som helst kunde sätt sig vid och spela.Sammanfattningsvis gav studiebesöket i Holland oss mycket olika intryck och en hel delatt diskutera och ta med oss i vårt arbete med vårt nya bibliotek i Vallentuna.

More magazines by this user
Similar magazines