Ladda ner Framsidan nr 5 2010 som pdf

Framsidan . 5Att bygga en värld- barnet, boken och biblioteketwww.framsidan.net

FramsidanFramsidan ges ut av Kultur i Väst Regionbiblioteket ochutkommer med 6 nummer per år.Omslagsbild:Tove ErikssonRedaktion:Helén Andersson, redaktörTove Eriksson, redaktörFredrik Swedemyr, layoutEva Fred, konsulent Kultur i VästErika Ågren, konsulent Kultur i VästKatarina Dorbell, konsulent Kultur i VästKontakt:Helén Andersson, helen.andersson@framsidan.netTove Eriksson, tove.eriksson@framsidan.netwww.framsidan.netPrenumeration:prenumeration@framsidan.netwww.framsidan.netVid efterfrågan går det att fåFramsidan inlästHör av dig till CTI, Tel: 031-333 51 89info@talivast.se

Innehåll2. Inledning4. Antologi med ny syn på barnTexter om forskning ska inspirera barnbibliotekarier till nya arbetssätt.10. Bygger broar med böckerChristina Lindstedt på Familjecentralen Norrby har en annorlunda bibliotekarietjänst.14. PLUS gör skillnadLäsfrämjande projekt i Borås ledde till unik form av dokumentation.18. Barnens bild av bibliotekI Caroline Norrbys magisteruppsats kommer de små biblioteksanvändarna till tals.22. Efterlängtade kurser för barnbibliotekarierBibliotekshögskolan i Borås fyller en lucka i fortbildningsutbudet.26. En gåva till barnenDanska Palles Gavebod är ett nationellt barnbibliotek på nätet.30. Barnens bibliotek hoppas på stabilare tillvaroUppskattade Barnens bibliotek längtar efter långsiktig finansiering.32. Barnbokskatalogen gör det lättare att väljaChristina Wedenmark i Mölnlycke läser alla nya böcker för 9-12-åringar.34. Datorn – inte alltid självklar för barn på bibliotekKartläggning om barn och IT visar på stora skillnader mellan kommunerna.38. Barnböcker på importDe öppnar dörren för utländska barnböcker i Sverige.41. De brinner alla för en inhemsk barnlitteraturVi möter författare och berättelser från Tanzania, Elfenbenskusten och Sydafrika.44. Det litterära barnetLitteraturvetarna om barnlitteraturen som speglar och formar vår barndom.50. Sagor hjälper barn att läkaPsykologen Michael Lundgren använder sagans symbolik för samtal med barn.53. Läsfrämjande i litet formatBokklubbar för barn blir vanligare på biblioteken.56. Författare med barnen i fokusMartin Widmark, författare till serien om Lasse-Majas detektivbyrå, tar barnen på allvar.58. Barnboken i radionTove Jonstoij fick Gulliverpriset för sin insatser för barnlitteratur.

Inledning2Det här numret av Framsidan Specialhandlar om barnbibliotek, barnlitteraturoch barnbiblioteksverksamhet.Vilka utmaningar och möjligheterstår vi inför? Nya barn, nya tider och nya medierpåverkar synen på barnbiblioteket, somidag kanske snarare skall kallas mediebibliotek,där upplevelser, skapande och lärande gårpå tvärs. På seminariet Uppleva, lära, göra påårets bokmässa konstaterade Beth Juncker,professor vid Danmarks biblioteksskola iKöpenhamn, vad dagens barnbibliotek inteär: ”barnbiblioteket idag är inte ett förskolebibliotek,det skall inte utveckla barns motorikoch har inte uppdraget att socialiseradem – det skall förskolan göra.” Hon menadeockså att barnbiblioteket inte heller är ett skolbibliotek:”de barn som kommer skall inte lärasig läsa, skriva eller räkna, när de kommer inpå våra barnbibliotek är de inte elever.” Mendet skall definitivt vara en plats på barns villkor.En plats där fasta värderingar och normerutmanas som är skapad av och med barn ochinte en plats gjord för barn av vuxna. En platssom möter barnets lust och nyfikenhet och allade olika medievärldar som de befinner sig i.I boken “Barnet, platsen, tiden: teorier ochforskning i barnbibliotekets omvärld” har honoch andra forskare från närliggande forskningsområdenskrivit om sin syn på barnbibliotek.Det är spännande och obligatorisk läsning föralla som på något sätt kommer i kontakt medbarnbiblioteksverksamhet. Eftersom forskningenpå barnbiblioteksområdet är ganska blygsamän så länge, måste vi ta lärdom av den somligger i närheten. Boken presenteras närmare idetta nummer av Framsidan Special.På bokmässan arrangerade även Kulturi Väst ett seminarium som kretsade kringbarnbibliotekarien och professionen. Utgångspunktför seminariet var frågan om vadsom krävs av den samtida och framtida barnbibliotekarien?Vilka kompetenser och kunskaperskall han eller hon ha och vara villig attförvärva och kanske också villiga att släppa? Enviktig kompetens, som bibliotekarier kan blibättre på, är att dokumentera sitt arbete ochdärmed också reflektera över sitt agerande ochsina insatser. Att en specialistutbildning vore påsin plats menade Åse Kristine Tveit högskolelektorvid Bibliotek- og informasjonsvetenskapi Oslo: ”allt är specialutformat idag, tilloch med skorna för powerwalk, så det är klartatt det också behövs speciella ”skor” för barnbibliotekarien.”Och jag håller med för hurkan en utveckling ske utan fördjupning ochspecialister?Frågorna radas upp som pärlor på ett radband.Och det är viktiga frågor i dessa tidernär barn och unga är prioriterade målgrupperi vartenda kommunalt, regionalt och statligtdokument men som sedan på något märkligtsätt försvinner i hanteringen. Antalet barnbibliotekarierminskar och bemannade barnavdelningarär inte så vanliga längre. Vi har entrend inom biblioteksområdet där vi går motFramsidan Special

ett generalisttänkande till skillnad mot att varaspecialist. Hur påverkar detta utvecklingen avbarnbiblioteken?Genom att diskutera, analysera och fundera,formulera och identifiera vad barnbibliotekär och vilken roll barnbibliotekarienhar och skall ha i framtiden och vad vi kan läggaåt sidan blir vi också säkrare på vår identitetoch kan lyfta fram den. Vad kan vi släppa då?Jag tror att vi skulle vinna en del på att minskavår skolfokus och istället lägga mer tid påmötet med barnen på deras fria tid. Självklartskall samarbete mellan folk- och skolbibliotekske men det får inte ”ta över” eller ske på bekostnadav barnbiblioteket identitet.Ett forum för att diskutera dessa frågor ärBarnbibliotekscentrum, BBC, som Kulturi Väst Regionbiblioteket initierade 2009.Syftet med barnbibliotekscentrum är att försökastärka, tydliggöra och synliggöra barnbiblioteksverksamhet,både regionalt ochnationellt. Vi vill fokusera på viktiga frågorinom området genom att samtala, diskutera,lobba, arrangera konferenser, work-shops ochseminarier. Vi samarbetar självklart med andraviktiga aktörer inom området som Högskolani Borås, bibliotek i regionen och våra kollegorpå länsbiblioteken. Läs mer om BBC på vårwebbsida www.barnbibliotekscentrum.se ochkom med och diskutera, debattera och dryftabarnbiblioteksfrågor!Eva FredPS. Min definition av barn följer Barnkonventionens,dvs. varje människa under 18 år. DS.Att bygga en värld 3

Antologi med ny syn på barnEtt barn är inte längre bara en blivandevuxen, utan en kompetent individ.Detta viktiga perspektivskifte inombarnforskningen genomsyrar den nya antologin”Barnet, platsen, tiden – teorier ochforskning i barnbibliotekets omvärld”.– Vi hoppas att bokenska inspirera ochvara ett bra diskussionsmaterialför barnbibliotekarier,säger KerstinRydsjö, redaktör.Det var inte lätt attgöra ett urval av ämnen becoming”till den elva texter långaantologin, som främstriktar sig till blivandeoch yrkesverksammabarnbibliotekarier.Saknas forskningFaktum är att det i det närmaste saknas forskningom själva barnbiblioteket. Det kundeKerstin Rydsjö och hennes kollega AnnaCarinElf konstatera för några år sedan då de ficki uppdrag av Regionbibliotek Stockholm attgöra en forskningsöversiktpå barnbiblioteksområdet.”Man ser barnet som en kompetentvarelse här och nu, en being,istället för enbart någon som skautvecklas till en vuxen människa,Kerstin RydsjöDet säger Kerstin Rydsjö, som tillsammansmed Frances Hultgren och Louise Limberg påBibliotekshögskolan i Borås har sammanställttexterna på uppdrag av RegionbibliotekStockholm.– Det var en lång process. Det varmycket som kändes angeläget att få med.Syftet med antologin var att samla aktuellkunskap och forskning inom olika områdensom kan vara av intresse och nytta för densom arbetar med barnbiblioteksverksamhet.Det handlar alltså främst om områden utanförsjälva barnbiblioteket.– Det var omöjligt,för det fanns ingenforskning. Vi gjordeen kunskapsöversiktistället, och gick i-genom magisteruppsatser,utredningaroch annat material.Kunskapsöversikten”Studier avbarn- och ungdomsbibliotek” kom ut 2007.Redan då föddes idén på en fortsättning iform av en antologi med texter om utvecklingenpå andra områden som rör barn.– Barns värld förändras hela tiden. Föratt kunna arbeta med att utveckla barnbiblioteketså behöver barnbibliotekarier kunskapom den världen. Man behöver mer kunskapän den man får genom sin egen erfarenhet.Man behöver forskning helt enkelt, sägerKerstin Rydsjö.4Framsidan Special

Att bygga en värld 5

Ny syn på barn och barndomAntologin ”Barnet, platsen, tiden” präglasav ett tydligt skifte som skett inom nästanall forskning som har med barn att göra underde senaste tjugo åren. I nyare forskningses barnen som aktiva skapare av sina egnaliv och barndomen sätts i relation till den tidoch plats som barnetbefinner sig i. I börjanav 90-talet börjadeforskare använda tvåengelska termer, somställs emot varandra föratt förklara skillnaden:human becomings ochhuman beings.– Man ser barnetsom en kompetentvarelse här och nu, enbeing, istället för enbartnågon som skautvecklas till en vuxenmänniska, becoming,säger Kerstin Rydsjö.Det innebär också enannan syn på barnskultur. Det handlarinte längre enbartom att de ska lära sig saker de har nytta avi framtiden, som vuxna. Nu pratar man merom barnen som individer, med rätt att självaskapa sin kultur i nuet, helt enkelt för attde är människor, inte bara blivande vuxna.På samma sätt skiljer man också idag på barnperspektivoch barns perspektiv. När man talarom barnperspektiv är det ofta de vuxnas,myndigheters och beslutsfattares, uppfattningom barns behov och intressen som åsyftas.Begreppet barns perspektiv handlar däremotom barns eget sätt att se saker, exempelvis somkulturskapare.– Det gäller att vara medveten om vilketperspektiv man talar i. Är det de vuxnas uppfattningom vad som är bäst för barnen, ellerbarnens egen? Omedvetet blir det nog ofta såatt man bara använder det vuxna perspektivetnär man planerar verksamheten, säger KerstinRydsjö.Rum för fritid”Artikel 31 i FN:s barnkonventionunderstryker att barn harrätt till lek, frihet och till attbidra i det kulturella livet.Barnbiblioteket är den centralasamhällsinstitutionen när detgäller att implementera artikel31. Barnbiblioteket är den endakulturinstitution som inte ärberoende av att barnen kommeri klasser från skolorna. Dekommer på sin fritid, och det skabibliotekarierna ta på allvar”Beth JunckerDet första kapitlet i antologin tar upp just olikasynsätt på barn, inom forskningen och inombiblioteksvärlden. Författare är Barbro Johansson,docent i etnologii Göteborg, som blandannat deltagit i biblioteksprojektetMVG.Även Beth Juncker, professorvid Danmarksbiblioteksskola i Köpenhamnoch ordförande inätverket för nordiskbarnkulturforskning,BIN Norden, utgår fråndet förändrade barnbegreppeti sitt kapiteli boken. Det handlarom barnkultur ochbarns kultur. Och i detsammanhanget spelarbarnbiblioteket en oerhörtviktig roll, sägerförfattaren vid ett seminariumom det samtidabarnbiblioteket på årets Bok- och biblioteksmässai Göteborg.– Artikel 31 i FN:s barnkonvention understrykeratt barn har rätt till lek, frihet ochtill att bidra i det kulturella livet. Barnbiblioteketär den centrala samhällsinstitutionennär det gäller att implementeraartikel 31. Barnbiblioteket är den enda kulturinstitutionsom inte är beroende av att barnenkommer i klasser från skolorna. Dekommer på sin fritid, och det ska bibliotekariernata på allvar, säger hon med eftertryck.Och det var just det perspektivet som KerstinRydsjö och hennes kollegor var ute efter närde kontaktade Beth Juncker.– Vi ville ringa in barnbiblioteket somett rum för barns fritid. Det är inte lätt attgöra det, mycket kretsar kring skolan. Särskilt6Framsidan Special

när det gäller mellanstadiebarnen, så byggermycket av forskningen på barnen somjust skolbarn. Men Beth Juncker problematiserarsynen på barnet som lärande respektivekulturskapande, säger Kerstin Rydsjö.Det förändrade sättet att se på barn avspeglarsig också i det fysiska biblioteksrummet,ett ämne som diskuteras alltmer. Det experimenterasockså som aldrig förr på biblioteken,skriver Casper Hvenegaard Rasmussen ochHenrik Jochumsen på Danmarks biblioteksskolai sitt bidrag till antologin.Utsikten från barnbiblioteketFör att välja ut övriga författare och ämnesområden,gjorde Kerstin Rydsjö och de andraredaktörerna ett tankeexperiment.– Vi tänkte oss att vi ställde oss inne ibarnbiblioteket och tittade ut, bildligt talat.Därifrån såg de alla de institutioner som barnbiblioteksamarbetar med, som förskola, familjecentraleroch tidigare nämnda skola.– Bara skolan är ett ju jätteområde. Vifick begränsa oss och valde då ett områdesom vi tyckte behöver belysas – hur skolantar in och möter barns digitala kompetens.Anna Lundh, doktorand i biblioteks- och informationsvetenskapi Borås, har skrivit ett kapitelom detta med utgångspunkt i sina studierav barns samspel kring datorn i klassrummet.Även förskolan är en viktig del av små barnsliv. Gunilla Halldén, professor på Tema Barnvid Linköpings universitet, beskriver i sin textförskolan som en plats som skapas av barn, ilinje med perspektivet som genomsyrar antologin.Lära av familjecentralenBarnbiblioteket samarbetar sedan länge medmånga olika institutioner i samhället, förutomskola och förskola. Familjecentralen, där mödravårdscentral,barnavårdscentral och öppenförskola finns under samma tak, lyfts upp i etteget kapitel i antologin.– Dels är det spännande att få en bild aven relativt ny institution, dels arbetar familje-Kerstin Rydsjö har sammanställt antologin”Barnet, platsen, tiden” tillsammans medFrances Hultgren och Louise Limberg.centraler på ett sätt som kan vara inspirerandeför barnbibliotekarier, säger Kerstin Rydsjö.Folkhälsovetaren Vibeke Bing, som varitmed och gjort en utvärdering av 16 familjecentraleri Västra Götaland, har skrivit kapitletom familjecentraler, där hon bland annat förklararbegreppet KASAM. Det är ett begreppsom myntats av israeliske professorn AaronAntonovsky, och handlar enkelt uttryckt omkänslan av sammanhang i tillvaron, och omhur den påverkar vår förmåga att hantera motgångar.Antonovskys synsätt är en viktig del avtankarna bakom familjecentraler och öppnaförskolor, och är naturligtvis också intressantför barnbiblioteket, menar Kerstin Rydsjö.– Det är ett bra exempel på något som barnbibliotekarierskulle kunna diskutera. Hurkan vi på barnbiblioteket bidra till att barnenuppfattar tillvaron som sammanhängande ochmeningsfull?Att bygga en värld 7

Bläddrande och pekandeNästa stora område som Kerstin Rydsjö ochhennes kollegor såg när de tittade ut frånbarnbiblioteket var språket och läsningen,som ägnas tre kapitel i boken. Det är ämnensom är centrala för varje barnbibliotekarie,men nu ville man, i linje med bokens tema,få med på vilka sätt barnen själva är aktivai erövrandet av språket och läsförmågan.Elisabeth Björklund, lektor i didaktik påHögskolan i Gävle, står bakom en av texternai antologin. Hon har bland annat studeratsmå barns så kallade läs- och skrivhandlingari förskolan. De är en viktig del på vägen tilllitteracitet, ett bredare begrepp än läsförmåga,som bland annat även innefattar förståelseoch att kunna sätta saker i sitt sammanhang.Läs- och skrivhandlingarna kan vara till synesbanala saker som bokbläddrande, upprepandetav enkla berättelser, pekande på bilder ellerprat om läsning.– När Elisabeth Björklund studerade barnenså upptäckte hon att de arbetar med böckerpå ett helt annat sätt än vuxna och gör heltandra val än vad vuxna kanske förväntar sig.Det hon gör kan barnbibliotekarier också göra– i små stunder bara vara närvarande, iakttabarnen och lära sig av iakttagelserna. Vad görde? Vad väljer de när inte vi är där och hjälpertill? säger Kerstin Rydsjö.Barns föränderliga världEn aspekt som inte går att bortse från när mantalar om och med dagens barn är utvecklingenav internet- och mobiltelefonanvändande.Som vuxen kan det vara svårt att sätta sig in ihur genomgripande påverkan av nätkulturenär på unga idag, på samma sätt som de mediersom fanns tillgängliga när vi själva växte upppåverkade oss. Patrik Hernwall, docent i pedagogikvid Södertörns högskola, som forskar påbarns medievärldar, skriver en text i antologinsom handlar om hur unga skapar sin identitetonline. Något man kan följa som vuxen, omman vill förstå barnens värld.– Mycket av barn och ungas tid gåråt till identitetsskapande. Och på nätetkan vi se det mesta av det på bloggaroch communities, säger han vid seminarietpå Bokmässan i Göteborg i september.Kerstin Rydsjö tror att det har blivit viktigareän någonsin att som barnbibliotekarie sätta sigin i barnens verklighet.– Den stora förändringen för oss alla somarbetar med barn är att man måste ha medbarnen när man planerar verksamheten.Man kan inte sitta och tänka ut den på egenhand, utan man måste diskutera med barnenom deras verklighet. För att kunna detmåste man ha kunskaper om barnens värld.Det gamla utvecklingsperspektivet, där mantänkte “tids nog blir du stor” om barnen, ärså starkt. Men det krackelerar och då måsteman hitta nya sätt att närma sig sitt arbete.Hon tror att det till en början kan ta tid ochvara arbetsamt att låta barnen vara med i planeringav verksamheten och vara mer aktiva ibarnbiblioteket, men att det är ett måste. Honhoppas att boken blir en hjälp på vägen.– Den ska vara en inspiration. Man kan läsalite i taget, gärna träffas några stycken och diskuterahur man skulle kunna utveckla arbetetpå sitt barnbibliotek med utgångspunkt i ettkapitel. Använda den som en bruksbok, intesträckläsa. Det kan vara svårt att ta sig tidenoch hitta formerna för att få in barns perspektivi biblioteket. Men om man bestämmer sigför att ta barns perspektiv på allvar så får manacceptera att det tar tid. Barn har ett annattidsbegrepp och man får inte ha så himla bråttomjämt!Text och bild: Tove ErikssonFoto: Tove Eriksson8Framsidan Special

Att bygga en värld 9

Bygger broar med böckerNågot att samlas runt, samtala om,inspireras av och kanske bita lite i.Böckerna spelar en central roll förbesökarna på Familjecentralen Norrby i Borås.Som enda familjecentral i landet har manen heltidsanställd bibliotekarie, ChristinaLindstedt.– Här når jag dem som aldrig annars besökerett bibliotek, säger hon.Jackan på en krok och skorna på skohyllan,redan i entrén. På Familjecentralen Norrbyär det strumplästen som gäller på öppnaförskolan, för både föräldrar och barn. Isamma entrérum finns dörrar till barnavårdscentralen,barnmorskemottagningen ochsocialrådgivningen. När man samlar de olikaverksamheterna och yrkesgrupperna undersamma tak kallas det familjecentral.– Genom samverkan med BVC bliröppna förskolan här en mötesplats för alla,säger bibliotekarien Christina Lindstedt.Hon visar runt i de ljusa lokalerna, som ligger ibottenplan nära torget på Norrby. Till vänsterett rum med en stor vit duk där hon brukarvisa bilder vid sagostunder, till höger ett öppetkök där besökarna kan köpa billig frukt ochfika, och ibland vara med och baka eller lagamat. Vid ett bord sitter två mammor medblonda hästsvansar och varsin liten bebis. Dedricker kaffe och pratar. Stämningen är vänlig,lugn och glad. En ung mamma är på väg attgå. Hon har sin ettåring i famnen, en leendeflicka med runda kinder, klädd i rosa och medsmå band i det mörka håret.10Barnbibliotekarien Christina Lindstedt ochförskolläraren Pernilla Runstedt arbetar tillsammanspå Familjecentralen Norrby i Borås.– Vad vacker hon är, säger Christina medvärme i rösten till mamman som ler stolt ochtittar ner på sin flicka.Ger positivt sammanhangDet finns drygt 100 familjecentraler i Sverige.Integreringen av mödra- och barnhälsovård,öppen förskola och social rådgivning har singrund i ett strategiskt folkhälsoarbete, berättarfolkhälsovetaren Vibeke Bing, som specialiseratsig på familjecentraler och bland annatgjort en utvärdering av 16 familjecentraler iVästra Götaland.– Det finns ett nytt slags resonemang inomfolkhälsosektorn, där man fokuserar mer pådet som är friskt och uppbyggligt, det salutogenatänkandet. Där är familjecentralerna ärett bra exempel på hur hälsovården hittar nyaFramsidan Special

arenor för det förebyggande hälsoarbetet. Vårutvärdering visar att familjecentralerna bidrarjättemycket till besökarnas välbefinnande, justgenom att skapa ett positivt sammanhang förföräldrar och barn tillsammans, säger VibekeBing.Familjecentralerna skjuter in sig på dehälsoproblem som har socioekonomiska ochpsykosociala orsaker. Genom att ”alla” oavsettbakgrund besöker familjecentralen finns detstora chanser att ge familjer med psykosocialabekymmer ett andningshål i en ansträngd tillvaro.– Många av föräldrarna som intervjuades iutvärderingen sa att det var upplyftande ochibland till och med livsavgörande att kommatill familjecentralen just för att de fick befinnasig i ett positivt sammanhang tillsammansmed sina barn, få gemensamma upplevelseroch möjlighet att få socialt stöd och uppmuntransom förälder.Böckerna föder samtalEttåriga Leona sitter på golvet mitt i en hög avböcker. Hon flyttar runt dem, sätter sig på democh öppnar en och annan. Bredvid henne sitterfyraåriga Alice och bläddrar i böcker, som honplockar ur ett par plastbackar i en bokhylla. Hongår fort igenom den ena efter den andra medanhon berättar historier om bilderna för Leona.På den typiska vuxenfrågan “vad gör du?”svarar Alice ”läser”, och fortsätter koncentreratatt bläddra.– Alice älskar böcker. Det är bra att vikan låna här på öppna förskolan, så behövervi inte åka extra till stadsbiblioteket,säger hennes mamma Kristina Ottosson.Hon har slagit sig ner i soffan bredvid och passarpå att prata lite med Leonas pappa FrankGolabyar medan flickorna är upptagna avböckerna. Frank rycker vaket in och räddar enboksida från Leonas oömma hantering, ochtar upp henne i knät. Tillsammans kommerhan och dottern till familjecentralen ett partregånger i veckan.– Det är jättekul att komma hit. Vi lagarmat, sjunger och leker. Böckerna betyderLeona och Frank Golabyar besöker FamiljecentralenNorrby flera gånger i veckan ochböckerna är en favorit hos Leona.mycket. Vi läser och Leona tittar och känner.Hon blir glad av dem.Bakande bibliotekarieFamiljecentralen på Norrby är den enda i landetsom har en heltidsanställd bibliotekarie.För Christina Lindstedt innebär det en annorlundaform av bibliotekarietjänst.– Jag är nog den enda bibliotekarien i landetsom kan börja arbetsdagen med att baka enkaka, och avsluta den med ett hembesök, sägerhon.Alla ettåringar i stadsdelen vars föräldrar ärflerspråkiga får besök av Christina.– Då har jag alltid med mig en gåvobokoch några låneböcker. Jag pratar om modersmåloch språkutveckling och om hur bra detär att läsa böcker. Jag berättar också om öppnaförskolan. Jag har världens roligaste jobb.Att bygga en värld 11

Längst ner i lokalen finns ett bibliotek, medfärgglada hyllor och lådor fulla av barnböckerpå olika språk. Men här finns också en hyllamed vuxenböcker, på teman som föräldraskap,kost och hälsa. På samma sätt som barnböckernaleder till samtal med barnen, så blirvuxenböckerna inte sällan en ingång till samtalmed föräldrarna.– Det blir lätt till diskussioner om barnuppfostrantill exempel. Det kan börja med attnågon frågar efter en bok i ett särskilt ämne,och så börjar man prata man om hur det fungerarhemma. Märker jag då att de behöver mereller annan hjälp än vad en bok kan ge, så ärdet lätt att hänvisa till vår socionom här på familjecentralen.Vägen till kontakt med socialrådgivningenär i vanliga fall lång, men intehär. Det blir avdramatiserat och enkelt. Mende flesta vill bara prata lite, och böckerna hjälperdem att börja, säger Christina.Kontakter över gränsernaUpptagningsområdet för FamiljecentralenNorrby är brett, sett ur ett socioekonomisktperspektiv. Besökarna kommer både från villaområdenoch från hyreshusområden där mångaav de boende har annan etnisk bakgrund änsvensk. De vanligaste modersmålen, förutomsvenska, är somaliska, arabiska och bosniska.– Besökarna här lär känna varandra övergränserna, säger Christina Lindstedt. Detär inte bara en viss språkgrupp som kommerhit, utan alla känner sig välkomna.Barnen står i centrum för aktiviteterna på denöppna förskolan, och föräldrarna förenas naturligtkring barnen. Även här är böckerna ensamlande faktor.– Det blir många spontana sagostunder.Nyligen läste jag sagor för någrabarn och då kom flera somaliska mammoroch satte sig och lyssnade. Det kallar jagläsfrämjande arbete – att visa på hur roligtoch enkelt det är att samlas kring en bok.Tanken med familjecentralen är också attföräldrarna ska lära och få stöd av varandra.“Jaha, gör han så när barnet gör så”, “Det därFyraåriga Alice Ottosson håller sig till desvenska barnböckerna än så länge. Men familjecentralensbibliotek innehåller böcker påmånga olika språk.var ett bra sätt att förklara på” eller “Vad sköntatt se att det inte bara är min tvååring somvägrar äta”. Det kan också handla om hurman umgås med barnen. Även här är bokenett viktigt redskap.– Vi tar för givet att alla vet hur man läsersagor för barnen, men det finns många läsovanaföräldrar som aldrig gör det. Ofta tror deatt det är mer komplicerat än det är. Att då fåse hur andra föräldrar gör, som att till exempelbara peka på bilder och prata om dem, kanleda till att man själv börjar, säger Christina.Hon har sett många exempel på hur böckernahar kommit att betyda mycket för relationenmellan barn och föräldrar.– Att titta i en bok tillsammans är bra föranknytningen och blir ett tillfälle till en mysigstund, ett äventyr eller en resa man upplever12Framsidan Special

tillsammans. Det lilla kan vara ganska stort ien familj som har det svårt. Det är också härligtatt se vad det gör för barnens språkutvecklingatt föräldrarna läser och börjar låna hemböcker, säger hon.Introduktion till bibliotekFörskolläraren Pernilla Runstedt ansvarar förverksamheten tillsammans med ChristinaLindstedt. Hon ser bara fördelar med att jobbatillsammans med en bibliotekarie.– Det ger besökaren en bredd. Christina kanlyfta fram och prata om böcker på en högre nivå.Med en bibliotekarie blir boken och biblioteketnaturliga, levande delar av verksamheten.Både Pernilla och Christina poängterar denroll som biblioteket på den öppna förskolanspelar som bro till fortsatt biblioteksanvändande.– Särskilt för nyanlända kan det vara svårtatt våga ta sig till biblioteket. Många känneratt de inte vet vad det är för koder som gällerdär, hur det går till, om det är okej att ta medsig fyra-fem stökiga barn dit, säger Pernilla.– Böcker bör finnas där barn och föräldrarär. Här finns jag och blir en länk över tillbiblioteket. Tanken är att besökarna inte skavara nöjda med utbudet här, utan söka sig tillstadsbiblioteket. Men för många är det nogdet enda bibliotek de kommer att besöka,säger Christina.Text och bild: Tove ErikssonAtt bygga en värld 13

PLUS gör skillnadEfter tre år som projekt blir nu PLUSordinarie verksamhet för alla barn- ochskolbibliotekarier i Borås. Det handlarom läsfrämjande arbete där verksamhet skadokumenteras och bland annat skapa bättreförutsättningar för samarbete över kommundelsgränserna.– Vi bryter ny mark i Sverige och vi är stoltaför vårt projekt, säger Anna-Karin Albertsson,projektledare i PLUS-projektet och samordnarebarn- och unga på Borås stadsbibliotek.PLUS-projektet har fokus på det läsfrämjandearbetet och det är också där projektetstartade för tre år sedan. Dåvarande bibliotekschefeni Borås såg de olika förutsättningarnai Borås stadsdelar och fick en idé om ettkommunövergripande läsfrämjande arbete däralla barn- och skolbibliotekarier arbetade ochgick utbildningar tillsammans. Samarbete ochdokumentation var prioriterade tankar och år2007 hade man formulerat en projektansökantill Statens kulturråd och PLUS-projektet varigång.RecyclingLäsfrämjande arbete bedrivs på alla bibliotek iBorås och från början fanns idéer om att görarenodlade läsprojekt ute på biblioteken. Menganska snart utvecklades det till ett teoretisktprojekt som handlade om metoder, yrkesroll,dokumentation och utvärdering.– I början såg nog många på PLUS somytterligare ett läsfrämjande projekt som man14blev involverad i och som sedan skulle ebbaut i sanden, berättar Kristina Löcsey, bibliotekarieoch databasadministratör i projektet.Efterhand kom de professionsteoretiska resonemangendär fokus hamnade på vår yrkesrolloch på vad vi faktiskt redan gör.Genom att dokumentera och lyfta fram befintligverksamhet har bibliotekarierna i projektetfått ett mer kritiskt perspektiv till sinverksamhet. Plötsligt måste man formuleramål och syften och reflektera över om, och i såfall på vilket sätt, aktiviteten är läsfrämjande.– Det handlar om att se med nya ögon påden gamla verksamheten, förklarar CatarinaEriksson, adjunkt på BHS och med i styrgruppenför projektet. Och framförallt uppvärderadet vi redan gör. Egentligen handlardet mycket om att använda gamla aktiviteteroch dela med sig av den till andra eller användaden på annat sätt. Lite recycling.Ny databasEftersom mycket fokus i projektet lades på dokumentationutvecklades en helt ny databas,PLUS-basen. Databasen är resultatet av två årsförstudier där projektdeltagarna fått användaett webbaserat formulär att dokumentera i.– Vi visste inte från början att vi skulle utvecklaen databas, berättar Anna-Karin. Mendet fanns en väldig vilja bland deltagarna attdokumentationen i databasen skulle görasbättre.Framsidan Special

– Vi hade inget redskap för att dokumenteravår verksamhet så då skapade vi ett verktygsom jag tror kommer att bli suveränt, lerKristina. Redan nu ser jag att basen utvecklashela tiden.Basen fungerar som en publik idébank,men framförallt som kommunikation mellanalla bibliotekarier och en plats där alla aktiviteterdokumenteras. Dokumentationen skaske från idéstadium till färdigt resultat ochutvärdering. Och inte bara läsfrämjande aktiviteterska dokumenteras.– Från början var vi noga med att det barahandlade om verksamhet där det gick att definieraläsfrämjande aktivitet. Nu har vi breddatinnehållet och allt som rör barn- och skolbibliotekarierska dokumenteras i basen, berättarAnna-Karin.Databasen är utformad enkelt, det är baraatt fylla i genom att sätta kryss i olika alternativ.Den stora processen kommer bibliotekariernaatt stå för genom att skriva om sittarbete.– Vi som jobbar i löpande biblioteksverksamhetär inte vana att dokumenteravårt årsverke, ler Anna-Karin som hoppas attman ska ta ett steg till när man är trygg medbasen.– Jag tror det blir ett helt nytt sätt att diskuteranär man vant sig vid basen. Det här arbetsredskapetskapar nya frågor och nya idéer. Nuhandlar allt om att barnen läser, kanske gårdiskussionerna så småningom över till innehållsfrågor.Jag tror vi bryter mark för barnbiblioteksrollen.YrkesrollenBåde Anna-Karin, Catarina och Kristina ärövertygade om att databasen kommer att fåbetydelse för professionen. Bland annat trorde att bibliotekariens roll kommer att förändrasi förhållande till andra yrkesgrupper.– När man dokumenterar sitt arbetekontinuerligt börjar man reflektera över sinarbetsinsats och sin yrkesroll, menar Kristina.Jag går till exempel inte längre bara ut ochDelar av PLUS-projektets styrgrupp pustar utoch ser fram mot det fortsatta kommunövergripandeläsfrämjande arbetet.– PLUS har inneburit en förändrad syn på detarbete man håller på med, men också ett ökatsamarbete mellan kommundelarna där manlånar idéer av varandra och skapar egna ochgör om, säger Ingrid Thorstensson, barnbibliotekarieoch med i styrgruppen.På bilden från vänster: Ingrid Thorstensson,Kristina Löcsey och Catarina Eriksson. I fåtöljensitter projektledare Anna-Karin Albertsson.bokpratar i skolan. Meningen är att vi genomdokumentationen ska reflektera över varför vigör det, vilket syfte det har och vilka målen är.PLUS är till för yrket bibliotekarie och vi skabli bättre i vår profession. Jag är någon, jag ärbetydelsefull och jag gör skillnad, konstaterarhon.Anna-Karin och Catarina håller med ochtillägger att det här redskapet inte finns i någonannan del av det biblioteks- och informationsvetenskapligafältet.Att bygga en värld 15

– Det är tufft att det är barnbibliotekariernasom är först, skrattar Catarina och påpekaratt databasen dessutom kan användassom ett mätinstrument för både forskare ochpolitiker.– Det är ett fantastiskt verktyg för attkunna se förändringar i Bibliotekssverige, enförträfflig källa till data som lätt kan ställas iförhållande till andra källor i forskningssammanhangoch den kommer att bereda möjlighetertill forskning som inte gjorts tidigare.Men man kan också lätt se hur många barnoch vuxna som nåtts av olika aktiviteter ochdet är mätbara tal som tilltalar politiker. Detsyns helt enkelt vad man gör.– Det har varit tanken hela tiden, sägerAnna-Karin. Att synliggöra och därmed höjastatusen på biblioteksverksamhet och bibliotekariensyrkesroll.FramtidenFrån och med januari 2011 ska varje barn- ochskolbibliotekarie i Borås att dokumentera sittarbete. Då är PLUS-projektet inte längre ettprojekt utan en ordinarie arbetsuppgift föralla. Innan dess ska alla få utbildning i databasenoch ambitionen är att alla också samlarupp eventuella gamla dokument och läggerin.– Vi kommer att ha en fest som markerarövergången, berättar Anna-Karin som erkänneratt hon under hela projekttiden hoppats påjust detta.– Vi har ju ägnat oss åt vårt ordinarie arbetesom vi tittat på och använt oss av, det har intevarit ett extraprojekt som klingat av. Dessutomhar alla barn- och skolbibliotekarier iBorås varit indragna i arbetet med PLUS.– Det här redskapet är unikt, konstaterarCatarina. Jag tror vi skriver bibliotekshistoria.FAKTAPLUS betyder Projekt för Lässtimulans,Utveckling och Samarbete och har pågåttunder åren 2007 - 2010 med stöd frånStatens Kulturråd och i samverkan medBibliotekshögskolan i Borås och Kultur iVäst Regionbiblioteket.Övergripande mål i projektet har varit attalla barn och ungdomar som bor i Boråsstad ska ha samma möjligheter och tillgångtill läsupplevelser, språkutveckling ochlässtimulans. Detta har projektet jobbat förgenom att bland annat skapa förutsättningarför samarbete över kommundelsgränserna,utvecklat modell för dokumentation ochstärkt och utvecklat bibliotekariernaskompetens genom föreläsningar, seminariumoch workshops. PLUS har också erbjuditen 7,5 hp-kurs på högskolan där cirka 30bibliotekarier deltog.Text och bild: Helén AnderssonFoto: Tove Eriksson16Framsidan Special

Att bygga en värld 17

Barnens bild av bibliotekLyhörd och tillgänglig? Eller stressad,virrig och sträng? Bibliotekariens bemötandekan göra hela skillnaden förett barns intryck av biblioteket.Caroline Norrby skrev sin magisteruppsatspå Bibliotekshögskolan i Borås om barns bildav bibliotekarien – och resultaten fick honsjälv direkt användning för.När det blev dags för magisteruppsats påvisste Caroline att hon ville skriva om någotsom hade med barns perspektiv på bibliotekatt göra.– Det är inte så många som intervjuar barntill sina uppsatser, så det tyckte jag var intressant.Det var lite krångligare än jag hade trott.Ibland fick jag väldigt korta svar och fick verkligenvisa att jag lyssnade och ställa fler frågorför att få fram något. Vissa saker hade barnenhelt enkelt inte tänkt på och andra saker tycktede var så självklara.Utgångspunkten i uppsatsen är att en viktigfaktor för om man blir biblioteksanvändareeller ej, är vilken bild man får av biblioteketoch dess personal när man är barn.– Bibliotek har stor konkurrens från olikamedier och andra typer av underhållning. Barnenär viktiga användare idag, men det är ocksåde som är våra framtida användare. Därförville jag föra fram deras röst, säger Caroline.Hon menar också att det finns en stereotypbild av bibliotekarier och deras arbete i samhället– de är belästa, men töntiga och tråkiga18Barnen i undersökningen fick rita sin bild aven bibliotekarie.äldre kvinnor med glasögon som plockar blandböckerna.Barnens bild mindre stereotypI arbetet med uppsatsen intervjuade hon 14barn mellan 8 och 12 år, några i grupper,andra två och två eller ensamma. Hon ställdefrågor om deras personliga erfarenheter avbiblioteket och biblioteksbesök och om derasintryck av bibliotekarierna och deras arbete.När det gällde bilden av bibliotekarien ställdeCaroline frågor om bibliotekariernas egenska-Framsidan Special

per och arbetsuppgifter, men hon ville ocksåta reda på hur barnen skulle beskriva bibliotekariensutseende.– Just på det området är den stereotypabilden av bibliotekarier så tydlig, och jag villeundersöka om den finns även hos barn, sägerCaroline Norrby.Hon frågade helt enkelt barnen hur enbibliotekarie ser ut och de barn som villefick också rita en teckning. Resultatet bleven samling teckningar föreställande kvinnor ivarierande ålder, med eller utan glasögon ochmed olika sorters kläder och miner. Delvisöverensstämde teckningarna med stereotypen,men i kombination med svaren så drar ändåCaroline Norrby slutsatsen att barnens bild avbibliotekariens utseende är mindre stereotypän vuxnas.– De spontana svaren från barnen var attbibliotekarier ser ut som vem som helst eller attde inte ser ut på något särskilt sätt. De tänktenog helt enkelt först på de bibliotekarier somde har mött. Däremot tog de till stereotypensenare i samtalet, och jag fick känslan av att detrodde att det förväntades av dem. Detsammagällde för teckningarna – barnen målade ibland“bilden” av en bibliotekarie, och inte sin egenbild av en bibliotekarie, säger Caroline.En flicka uttryckte till och med att hontyckte att det var konstigt att bibliotekarier påfilm alltid är stränga och “säger schyy”, när deinte är sådana i verkligheten.Caroline Norrby blev positivt överraskadav svaren. Hon tolkar dem som att barnensbild av bibliotekarien faktiskt ändras i taktmed att fler yngre kommer in i yrket och attden gamla, trista stereotypen kan hålla på attluckras upp.– Vuxna tar ofta till stereotypen först, mendet gjorde inte barnen, även om den dök uppsenare. De är nog lite friare i tanken, konstaterarCaroline Norrby.“Sorterar böcker”På barnens teckningar blev det också tydligtvilken arbetsuppgift de tydligast förknippadeCaroline Norrby arbetar idag som skolbibliotekariepå St Eskils gymnasium i Eskilstuna.Foto: Martin Erikssonmed bibliotekarier. De flesta av de avbildadebibliotekarierna håller böcker i handen ellerstår vid en bokhylla. Bibliotekarierna “sorterarböcker”, som en flicka uttrycker det. Men barnennämner också att bibliotekarierna arbetarmed datorer och ger boktips, helt enkelt detsom de har sett bibliotekarier göra.Samtidigt är kunskapen om böcker och författareoch förmågan att ge bra och initieradeboktips en av de egenskaper hos bibliotekariersom uppskattas mest av barnen. De tyckteockså att det var viktigt att bibliotekarien ärsnäll och hjälpsam. Bemötandet var någotsom fick större plats än vad som var tänkt iCaroline Norrbys uppsats, eftersom barnenuppehöll sig mycket vid ämnet. Caroline förstodatt det var något som var viktigt för democh därmed avgörande för deras inställningtill biblioteket.– Det står i metodlitteraturen som vi lästeunder utbildningen att det är viktigt att rörasig i biblioteket och vara tillgänglig, men jaghade inte förstått hur mycket bibliotekariensAtt bygga en värld 19

Stränga och stressade bibliotekarier var inte populära hos barnen…framtoning, humör och beteende betyder förom ett barn ska våga komma fram och frågaom hjälp eller inte, säger Caroline Norrby.Inte bara pekaBarnen som Carolineintervjuade uppfattadeför det mesta bibliotekariersom snällaoch hjälpsamma, menflera nämnde också attde tyckte det var jobbigtatt bibliotekarierofta sitter bakom lånediskenoch ser upptagnaut. De sa ocksåatt de drog sig för attbe om hjälp om bibliotekariensåg sur ut,verkade upptagen ellerstressad.En flicka beskriver hur hon själv blir stressadnär bibliotekarien är stressad, och då “mestbara tar en bok för att vara snäll”, fast den inteverkar bra. Ett par av barnen säger att en brabibliotekarie är en bibliotekarie som följermed och visar, och inte bara pekar.Det var en av de saker som Caroline Norrby,tack vare uppsatsen,själv tänkte extramycket på när hondirekt efter examenhade sommarvikariatsom barnbibliotekarie”Jag tror att det kan vara bra omvi bibliotekarier kan synliggöravad vi gör och vad det finns förmöjligheter på biblioteket, mer änatt låna böcker. Det är viktigt attinformera för att inte de stereotypabilderna av dammiga böcker ochtråkiga bibliotekarier ska spridas.”Caroline Norrbypå stadsbiblioteket iEskilstuna.– Det tar kanskelite mer tid att följamed och visa barnetvar en bok står, mendet gör dem å andrasidan mer självgåendei fortsättningen.Jag tänkte också påatt verkligen fokuserapå det barn jag pratademed, trots att det var flera i kö och arbetsbelastningenhög. Att inte vara stressad i mötetmed barnen. Det gäller också att undvikaatt fastna bakom lånedisken och att försöka att20Framsidan Special

inte se alltför upptagen ut när man ställer uppböcker. Annars väntar barnen med att fråga.Det personliga bemötandet måste få ta tid, detlärde jag mig av samtalen.Betala för böckerI sina intervjuer med barnen stötte CarolineNorrby på några missförstånd om biblioteket.Det ena gällde en åttaårig flicka som troddeatt det kostade pengar att låna böcker på storabibliotek, som stadsbiblioteket.– Förmodligen har hon sett sina föräldrarbetala böter för försenade böcker, det är literoligt att hon trodde att det alltid är så.En åttaårig flicka berättade en historia omhur hon hade upplevt att en bibliotekarie,eller “kärring” som hon uttrycker det, försöktetvinga henne att skaffa lånekort vid ettbiblioteksbesök. Flickan tyckte helt uppenbartatt det var obehagligt, trots att det helt enkelthandlade om en mycket vanlig företeelse iett bibliotek. Berättelsen visar att det inte ärsjälvklart att barn förstår hur ett bibliotekfungerar.– Ja, hon återkom flera gånger till detta undersamtalet och trodde att bibliotekarien försöktelura på henne någonting hon inte villeha, säger Caroline Norrby.Trots att bilden av biblioteket och bibliotekariervar övervägande positiv bland de intervjuadebarnen, så tror Caroline att det ärviktigt att kommunicera tydligare till barn vadbiblioteket och bibliotekarier står för.– Jag tror att det kan vara bra om vi bibliotekarierkan synliggöra vad vi gör och vaddet finns för möjligheter på biblioteket, merän att låna böcker. Det är viktigt att informeraför att inte de stereotypa bilderna av dammigaböcker och tråkiga bibliotekarier ska spridas,säger Caroline Norrby.Text: Tove ErikssonMer på webben!Läs mer kring temat och andra artiklar påframsidan.netAtt bygga en värld 21

Efterlängtade kurser förbarnbibliotekarierPraktisk erfarenhet kommer man långtmed. Men fortbildning och ny inspirationkan ge barnbibliotekarier kraftoch möjlighet att utveckla sin verksamhetså att den passar dagens barn ännu bättre.I höst startar BHS fortbildningskurser förbarnbibliotekarier, någotsom saknats i fleraår.Det är två mycketförväntansfulla ochladdade lärare somberättar om de nyakurserna för barnbibliotekariersom stårpå schemat på BHS,med början nu i höst.Frances Hultgren, lektor,och Amira SofieSandin, adjunkt ochkursansvarig, tyckeratt det ska bli bådespännande och roligtatt ta emot de första30 deltagarna i fortbildningsserienpå fyrakurser. Den första kursengår nu under hösten och har namnet Barnoch unga i informationssamhället.– Ja, jag ser mycket fram emot att möta vårastudenter och riktigt längtar efter bra diskussioner,säger Amira Sofie.– Det finns jättemycket i kursplaneringenatt gå igång på och bli passionerad över, sägerFrances Hultgren.Ny syn på barnAnledningen till att BHS nu startar fortbildningskurserför barnbibliotekarierigen”Historiskt sett har barn setts som för första gången på“oskrivna blad”, som ska fostras många år, är helt enkeltatt behoven ochför att bli något. Barnbibliotekethar i det sammanhanget varit en efterfrågan är stora.fostrare av blivande medborgare. För många barnbibliotekarierligger exa-Nu pekar forskning vidare påen utveckling av tankarna kring men från BHS mångamedborgarskap och delaktighet år bakåt i tiden, samtidigtsom samhället,– hur ska vi implementeratekniken och forskningentagit stora klivframåt. Amira Sofieoch Frances framhållertvå områden därdessa begrepp i ett moderntbarnbibliotekssammanhang?Det är dags att göra bibliotektill en plats som erbjuder barnmöjligheter att utveckla sina egnakulturer.”Frances Hultgrenstora förändringarunder senare år kraftigtberör barnbiblioteken.– Dels har vi fått etthelt nytt medielandskap med helt nya medieroch ny teknik, dels har synen på barn ochbarndom förändrats, säger Amira Sofie.Hon syftar på det perspektivskifte sompräglat mycket av den forskning som rör barn22Framsidan Special

Frances Hultgren och Amira Sofie Sandin är två av lärarna som undervisar på fortbildningskurserna förbarnbibliotekarier på BHS.inom olika områden under de senaste decennierna.Forskning som naturligtvis också harbäring på barnbibliotekens verksamhet.– Det som är bra med biblioteksvetenskapenär att den är tvärvetenskaplig. Vikan ta inspiration till våra kurser från psykologinsområde, forskning om barn och kultur,pedagogik, hälsovetenskap, forskning kringbarn och konsumtion och så vidare.Forskningen kring barn lett till en ny syndär barn ses som kompetenta och aktiva i sinegen rätt här och nu, inte bara som individer ivardande. Detta ska prägla alla fortbildningskurserna,men mest konkret den första, Barnoch unga i informationssamhället.– Historiskt sett har barn setts som “oskrivnablad”, som ska fostras för att bli något.Barnbiblioteket har i det sammanhanget variten fostrare av blivande medborgare. Nu pekarforskning vidare på en utveckling av tankarnakring medborgarskap och delaktighet –hur ska vi implementera dessa begrepp iett modernt barnbibliotekssammanhang?Det är dags att göra bibliotek till en platssom erbjuder barn möjligheter att utvecklasina egna kulturer, säger Frances Hultgren.– Vi vill ge kursdeltagarna olika teorier, somde kan använda som redskap för att analyseraden verksamhet de jobbar i. Vi måste bli bättrepå att analysera det vi gör. Varför gör vi det vigör? Hur kan vi bli bättre? säger Amira SofieSandin.Medskapande barnEn naturlig följd av den förändrade synen påbarn är att de också i högre grad bör betraktassom medskapande och delaktiga i den verksamhetsom det idag främst är vuxna som skaparåt dem. Den fjärde och sista kursen i fortbildningsserienheter Forskningsmetoder förbarnbibliotekarier och tar upp just hur maninvolverar barnen.Att bygga en värld 23

På barnbiblioteket kan det handla om attlåta barnen vara med och planera verksamheten,att låta dem ägna sig åt skapande verksamheti biblioteket eller att helt enkelt släppain dem i arbetet. Forska och planera med barnen,inte åt dem.– Vi måste våga släppa in barnen. Man hörofta barnbibliotekarier säga att de är “ett annatslags vuxen” än föräldrar och lärare, att manstår “på barnens sida”. Men vad betyder detegentligen i praktiken? frågar Frances retoriskt.– Det är det vi vill sätta fingret på medde här kurserna. Vad det är vi vill ochkan göra med barnen, säger Amira Sofie.Hon menar inte att det handlar om att lära utkonkreta arbetsmoment eller ge tips på projektatt genomföra med barn. Kursen ska snararege ett nytt sätt att tänka.– Det kanske inte är något man sedan görvarje dag, men meningen är att studenternaska få med sig metoder för att arbeta på ettnytt sätt, säger Amira Sofie.En ny medievärldFör att våga låta barnen vara delaktiga i biblioteketsverksamheter, så krävs det kunskapom barnens medievärldar. För någon ur enannan generation är det ingen självklarhet attförstå hur barnens verklighet präglas av datoreroch internet. Kurs nummer två heter Barnsoch ungas medievärldar och ger inblick i hurbarn använder medier, vilka möjligheter somde nya medierna skapar för bibliotekets ungabesökare och hur den nya tekniken kan användasi biblioteket.– Det finns mycket intressant forskningkring barn och IT. Exempelvis om hur barnidag skapar en del av sin identitet via internet,säger Amira Sofie.– Samtidigt har vi en digital klyfta, somär minst lika stor bland barn. Barn har intetillgång på samma villkor till nya medier ellermöjlighet att använda dem. Alla har intesamma bredbandshastighet eller någon vuxeni närheten som kan visa. Här spelar folkbibliotekenen stor roll, för att överbrygga gapet,säger Frances HultgrenLäsning och lässtimulans är namnet på denkurs som går som nummer två, under våren2011. Själva namnet kan bedra – är det någotsom barnbibliotekarier behärskar så är det välkonsten att få barn att läsa? Men innehålletär lite annat än det vanliga, när man pratarom läsning, berättar Amira Sofie och Frances.Forskning visar hur komplex läsupplevelsenär. Det handlar inte bara om boken och innehållet.Upplevelsen påverkas även av rummet,av upplevda krav på läsningen och av detsammanhang som texten läses i till exempel.Man utgår från begreppet litteracitet, frånengelskans literacy. Det handlar inte enbartom läskunnighet, utan också om barns tidigamöten med text oavsett format, om förmåganatt tolka text, sätta den i sitt sammanhang, omkällkritik och avkodning. Även här har introduktionenav nya medier på bred front gjortatt villkoren har förändrats.– Det finns forskning som visar att e-texterläses på andra sätt än vanliga texter, där hyperlänkarger nya dimensioner, säger Frances somett exempel.Internet och elektronisk text är naturligainslag i vardagen för barn idag, och för envuxen är det kanske inte alltid självklart hurdet påverkar deras förhållande till läsning ochderas läsvanor och förmågor.– Barn är kompetenta på nya sätt idag –de är vana att tolka symboler och att hitta detviktiga på en sida eller i en text. De använderflera medier samtidigt på ett annat sätt än närvi var unga, säger Amira Sofie.Länksamlingar inte alltid braOckså källkritiken är något som man måstefundera över. Kanske är det dags att släppa inen annan form av källkritik än den som lärsut i skolan?– Det finns många texter på internet somsaknar källhänvisning och författare. I skolaninnebär det att den ignoreras. Man ger barnenlänksamlingar med “godkända” sajter, och så24Framsidan Special

ignoreras resten av internet. Men andra texterkan ha ett värde, och barnen kan klara attsjälva bedöma informationen om man hjälperdem att utveckla den kompetensen, sägerFrances Hultgren.– Ja, det gäller att ge barnen ett kritisktförhållningssätt, inte bara de “rätta” källorna.Den medievärld som är tillåten i skolorna ären så liten del av barnens medievärld, sägerAmira Sofie Sandin.Den första av fortbildningskurserna förbarnbibliotekarier går under hösten 2010, tvåstycken följer under våren 2011 och den sistages hösten 2011. Man läser på halvfart och pådistans, men det ingår också några tillfällen attträffas i Borås under varje kurs.– Det är meningen att deltagarna ska kunnabilda nätverk och kunna fortsätta att stöttavarandra med idéer och inspiration efter kursernasslut. Vi vill att deltagarna ska kännasig stärkta i sin yrkesroll och få kött på benenatt argumentera för sin verksamhet gentemotchefer och politiker. Det finns en tendens attbarnavdelningen på biblioteken hamnar sisti prioriteringen, men det hoppas vi att vårastudenter kan bidra till att ändra på, avslutarFrances Hultgren och Amira Sofie Sandin.Text och bild: Tove ErikssonAtt bygga en värld 25

En gåva till barnenDen 16 augustilanseradede danskabiblioteken en helt nydigital webbplats förbarn i åldrarna 8 - 12år. Pallesgavebod.dk är ett nationelltbibliotek därbarnen harobehindrad tillgångtill såväl fysiska somdigitala medier samladepå en underhållande webbplatssom innehåller information ochfördjupningar, men också lek ochtidsfördriv. Och allt är pissegratis, som en avwebbplatsens karaktärer säger.Den danska tidningen Politiken formuleradeidén till biblioteket så här; ”Se en video meden apa som sticker fingret upp i rumpan. Närfilmen är klar får du tips på böcker om aporsanatomi och musik från gruppen Gorillaz”.– Vi ville skapa en plattform där barnen hartillträde och där vi utvecklade de sociala medierna,säger Klaus Stövring som är redaktöroch producent på produktionsbolaget CopenhagenBombay. Den övergripande tanken äratt det ska vara en samlad webbplats för alladanska folkbibliotek och alla barnbibliotekarieroch i Palles Gavebod kan man bland annatspela gratis spel, ladda ner ringsignaler, recenserafilm, delta i tävlingar och låna böcker.Men också läsa nyheter om film, musik, böcker,spel, internet och mobiltelefoner.26Uppdrag ska utvecklaPalles Gavebod är skapad i samarbete mellanStyrelsen för Bibliotek och Medier i Danmarkoch produktionsbolaget Copenhagen Bombay.Tecknaren, författaren och filmregissörenAnders Morgenthaler har skapat webbplatsensroliga universum som är utformad som en butiksom i sin tur är bemannad med sex mycketolika karaktärer. Här finns idrottsmannenThomas Larsen, den musikaliske John-John,söta Randi, kloka Söge, karriäristen Kuno ochärliga Ophelia. Karaktärernas uppgift är attskapa en humoristisk ram på webbplatsen ochatt provocera barnens nyfikenhet så att de fårlust att utforska webbplatsens aktiviteter ocherbjudande.– Vi fick ju skapa ett nytt format som kundeförmedla både böcker, filmer och musik, ja,alla medier som ett bibliotek har. Figurerna ärFramsidan Special

en ram som barnen kan liera sig med, sägerKlaus Stövring.Idén till Palles Gavebod kom 2005 då ennationell undersökning om danskarnas kulturvanorvisade att den grupp av barn som brukadeanvända biblioteket flera gånger i veckan,hade minskat dramatiskt från år 1999 till2005. Dåvarande kulturminister i Danmarkutsåg en utredning för att få en förklaring. Utredningeni sin tur ledde till en rapport medtio förslag, eller råd, till åtgärder.– Ett av råden var att biblioteken skulle ut därbarn finns, inte bara på skolor och fritidshem,utan också på nätet, berättar Lisbet Vestergaard,barnbibliotekskonsulent på Styrelsenför Bibliotek och Medier.Det fanns sedan tidigare en gemensamwebbplats för landets barnbibliotekarier, menuppdraget blev nu att ändra riktning, utvecklaoch bli mer interaktiva. Styrelsen för Bibliotekoch Media satte sig ner och funderade och komfram till att ett bra biblioteksutbud för barninnehåller ett direkt tilltal som är modernt ochinteraktivt. Man bestämde att det skulle skapasen nationell webbplats där Danmarks samtligabibliotek skulle ingå och man bestämde att detskulle vara en extern, kreativ producent medgenomslagskraft som skulle skapa platsen inära samarbete med barnbibliotekarierna.– Anders Morgenthaler är en av Danmarksabsolut mest populära serietecknare och haren stor genomslagskraft, berättar Lisbet. Dessutomär han en idealist när det gäller barnkulturoch förmedling av kultur till barn och detvar viktigt att uppdraget gick till någon somhade trovärdighet och äkta engagemang.RedaktionerWebbplatsen har olika medieingångar att väljapå; böcker, film, musik, spel, internet, mobil,klubbar och tema och varje ingång har en fastredaktion knuten till sig.– Det är många som är involverade i PallesGavebod, berättar Lisbet. 90 barnbibliotekarierrunt om i Danmark är med i olika redaktioner,några i fasta redaktioner och några iLisbet Vestergaard hoppas att Palles Gavebodska få fler barn att komma till biblioteken.– Hela den här satsningen är ju för att stärkabibliotekens roll för barnen.tillfälliga temaredaktioner. Det är bara att anmälasig om man är intresserad.Redaktionerna ansvarar för att samla in materialoch allt innehåll passerar en bibliotekariesgranskande öga. Det är viktigt att sidanhar stor trovärdighet och den får inte innehållanågon reklam.– Det är viktigt att föräldrar kan lita påatt allt är ok och kvalitetsgranskat på Palles,säger Lisbet. Vi hoppas ju att Palle ska bliett arbetsredskap som barnbibliotekariernaanvänder varje dag som en narrativ referensramkring förmedling av många olika material ochresurser.Redaktionsmedlemmarna arbetar hemifrånsitt bibliotek och ses bara vid behov i gemensammaträffar. Både Klaus och Lisbet ärpositivt överraskade över den stora viljan attvara delaktig och över den uppbackning personalenfått i att avsätta tid ute på de enskildabiblioteken.Att bygga en värld 27

– I Danmark har man av tradition ett gemensamtbibliotekssystem och bra kontaktmellan bibliotek och bibliotekschefer, sägerLisbet. För ett tag sedan kom en rapport sombekräftar detta, rapporten om Folkbibliotekeni samhället, som tydligt visade att man ärberedd att satsa och samla resurser på digitalamedier på de danska biblioteken. Men denbästa indikatorn på att barnbibliotekariernatagit till sig Palle, menar Lisbet, är de 90 redaktionsmedlemmarnavilket i snitt är en frånvarje kommun.Palles GavebodGrundtanken i konceptet Pallesgavebod.dk äratt barn tänker och upplever i ett berättandeuniversum och att de obehindrat rör sig tvärsöver och mellan olika medieplattformar ochuttrycksformer. Se bara på Harry Potter ellerStarwars.Palles Gavebod är ett danskt uttryck sombetyder ungefär Palles presentaffär och historiensäger att Palle har köpt alla danska barnbibliotekoch ser till att allt är gratis.– Barn älskar allt som är gratis, skrattarLisbet men tillägger att det finns en poängi att barnbibliotekarierna på en gemensamwebbplats erbjuder ett enormt stort utbud,alldeles gratis. Det är gratis att vistas iPalles Gavebod, men vill du vara med ochleka måste du gå till ett bibliotek och få eninloggningsuppgift. Och förhoppningen ärförstås att barnen ska hitta till biblioteken ochatt bibliotekens roll ska stärkas.28Arbetet med Palles Gavebod ser olika ut påolika bibliotek beroende på hur biblioteket ärorganiserat i kommunen. Man skiljer helt enkeltpå det fysiska biblioteket och Palle på nätetsom är samma bibliotek, samma universum,med referenser till de lokala fysiska biblioteksrummen.– Det finns utrymme för lokala vinklingaroch man väljer själv hur mycket man använderPalle i sitt biblioteksrum. Vi kan inte tvinganågon, men vi kan hjälpa till, säger Lisbet ochvisar en idékatalog på temat Superhjärnor.Runt varje tema får biblioteken tips ochidéer på hur de kan arbeta med ämnet och påtemat Superhjärnor finns till exempel detaljeradetips om en bytardag, att bjuda in en”nörd” eller låta barnen ta med sig föräldrarnasvinylplattor till biblioteket för en DJ-dag.Man uppmanar också att sprida informationom Palle ute på biblioteken och alla Folkbibliotekhar fått ett grundpaket med materialtillsammans med en katalog full med tipsoch idéer på webbkaraktärernas funktion i detfysiska rummet. Här finns till exempel klistermärkenoch bokmärken och till och med tipspå var de kan placeras för att få mest uppmärksamhet.– Vi har gjort många enkla lösningar för attsprida information, berättar Lisbet. Det måstevara tilltalande och enkelt.SamarbeteDanmarks Radios TV-kanal för barn heterRamasjang och det unika med den är att denFramsidan Special

dagligen sänder live från Aalborg Barnbibliotek.Här har man nu provat att koppla ihopTV-programmet, det fysiska biblioteket ochPalles Gavebod genom att tillsammans sättafokus på aktuellt tema.– Vi ser stora möjligheter att fortsätta kopplaihop Ramasjang och Palle. Det som sker pånätet kan också ske i TV och i biblioteksrummet.Detta samarbete är positivt för alla,inte minst för barnbiblioteken, tror Lisbet.Ett annat samarbete som utvecklats genomPalles Gavebod är samarbetet mellan skolbibliotekoch folkbibliotek. Det finns fleraexempel där folkbiblioteken använder PallesGavebod i sin biblioteksinformation till skolklasser.Möjligheterna är många när det gällerkonkreta samarbetsaktiviteter om Palles Gavebod,till exempel runt sidans olika teman ellerbarnens egna bokreservationer. Sedan finnsdet lärare som har reagerat över webbplatsensspråk.– De tycker att språket är för slappt, berättarKlaus Stövring. Särskilt karaktären Kunosvär en del och det är han som till exempeltycker det är pissegratis. Men vi ville vara liteprovocerande när vi startade och vi diskuterarnoga varje nytt speakerinlägg, både innehålloch språk. Och vi får massor av reaktioner frånbarnen som tycker att karaktärerna är superhäftiga,särskilt Kuno och John-John.HembibliotekI Danmark pratar man om Palles Gavebodsom en ny epok för barnbiblioteken där mansatsar på och ändrar bibliotekens layout ochdistribution till unga biblioteksanvändare. Ioch med lanseringen av Palles Gavebod den16 augusti kan man säga att detta nya arbetssättfastställdes och nu vill projektgruppen hittaett hembibliotek som ska driva Palle vidare.Hittills har finansieringen kommit från Dennationella koordinationsgruppen för danskanätbibliotek, som under 2009 och 2010 bidragitmed totalt 11 miljoner danska kronortill utveckling och drift.– Det är inte vår webbplats på Styrelsen förBibliotek och Media, det är barnbibliotekariernaswebbplats. Det är de som är experterpå målgruppen och de medier som tweens,barn och unga, använder dagligen. Vi startadeprojektet men nu är det dags att lämna överoch vi räknar med att överlämnat sidan till ettvärdbibliotek innan sommaren 2011. Det ärviktigt att webbplatsen får fortsätta utvecklasoch om biblioteken ska kunna stå sig i konkurrensenmed andra sociala medier är det braom biblioteken gör det tillsammans, konstaterarLisbet Vestergaard.FAKTAText och bild: Helén AnderssonPallesgavebod.dk är de danskabarnbibliotekens gemensamma webbplatssom vänder sig till barn mellan 8 -12 år.Webbplatsen har under projekttidenfinansierats av styrelsen för Bibliotek ochMedia under Kulturministeriet och utvecklatsi samarbete med produktionsbolagetCopenhagen Bombay som stått för koncept,design och utveckling.Styrelsen för Bibliotek och Medier är danskaKulturministeriets sakkunniga organ för detoffentliga biblioteksväsendet och statenskunskapscenter inom medieområdet.Styrelsen bistår Kulturministeriet, andramyndigheter och offentligheten i frågor somrör folk- och forskningsbibliotek samt frågorsom rör medier, främst radio, tv och trycktpress.Styrelsen för Bibliotek och Media ärockså sekretariat för den nationellakoordinationsgruppen för danskanätbibliotek.Att bygga en värld 29

Barnens bibliotek hoppas påstabilare tillvaroIDanmark skriver man historia med PallesGavebod. I Sverige har vi sedan många årBarnens bibliotek, en nationell webbplatssom vänder sig till barn och unga upp till cirka14 år. Barnens bibliotek har i många år levt enosäker projekttillvaro med årliga bidrag frånframförallt Kulturrådet och det är många somtycker det är hög tid för en permanent lösning.Sedan 1996 har webbplatsen Barnens bibliotekadministrerats av Kultur i Väst och enenda person, Katarina Dorbell. Till sin hjälphar hon en programmerare och frilansandejournalister.– Så länge vi inte kan planera för verksamhetenmer än ett år i taget kan vi heller inte utvecklaoch planera långsiktigt, menar KatarinaDorbell.Uppskattad tjänstAlla verkar vara överens om att Barnens bibliotekär en viktig tjänst men att frågan om hurden kommer att utvecklas beror på finansieringen.När nu årets budgetproposition fastställtatt pengarna för biblioteksverksamhetäven i fortsättningen ska gå via Kulturrådet,hamnar anslaget för Barnens bibliotek i diskussionernakring Västra Götalandsregionens”koffert”, det vill säga de statliga kulturmedelsom regionen tilldelas. Vad det innebär förverksamheten återstår att se.– Jag hoppas att Kungliga Biblioteket, KB,vill agera för Barnens bibliotek på något vis.30De har redan formulerat tankar kring Barnensbibliotek. I KB:s förslag till nationell samordningkan man bland annat läsa att Barnensbibliotek skulle kunna fungera som en plattformför ett bibliotekslabb för verksamhetsochmetodutveckling av bibliotekstjänster förbarn och ungdom. Det känns bra att KB serBarnens bibliotek som ett viktigt område attutveckla, säger Katarina.Framsidan Special

Katarina Dorbell har i flera år jobbat medBarnens bibliotek i projektform. Hon ser detsom en nödvändighet att verksamheten får enstabil finansiering för att kunna utvecklas.Bengt Källgren, enhetschef på Kultur iVäst, är övertygad över att Barnens bibliotekkommer att finnas kvar och att det är en viktigtjänst.– Det finns en osäkerhet kring den långsiktigafinansieringen, men inte på tjänstensvara eller icke vara, förtydligar Bengt och menaratt om man ska följa de kulturpolitiskaströmningarna att satsa på barnen, då är ensatsning på, och utveckling av, Barnens bibliotekviktigt.avslöja ytterligare detaljer. Katalogen är populärbland både barn och barnbibliotekarier, så inågon form kommer den att finnas kvar.Katarina hoppas att Barnens biblioteks finansieringska lösas i en nära framtid. Honser fram mot att i lugn och ro få utvecklawebbplatsen och kanske till och med få göradet ihop med några kollegor i en redaktionsgrupp.– Jag skulle vilja utveckla samarbetet mellanlandets bibliotek och gärna utveckla ettsamarbete med andra webbportaler. Jag sneglarpå Palles Gavebod och skulle gärna se enliknande utveckling för Barnens bibliotek.Utbildningsradion, Sveriges Radio och Kamratpostenär samarbetspartner jag skulle viljaarbeta mer med. Kamratpostens webbplatsliknar delvis Palles Gavebod, så en idé skulleju vara att Barnens bibliotek utvecklas till attmer likna deras form, säger Katarina. Men detviktigaste för Barnens bibliotek är att det bliren stabil finansiering.Text och bild: Helén AnderssonLässtimulerandeBarnens bibliotek är, liksom Palles Gavebod iDanmark, en interaktiv webbplats. Skillnadenär att Barnens bibliotek har fokus på litteraturen.– Vårt uppdrag är lässtimulans, sägerKatarina, och nästan allt på sidan handlarom böcker och läsning, till och med vårafrågesporter, pussel och tävlingar. Och barnenpåverkar sidans innehåll genom sitt deltagandenär de skriver insändare, tipsar om böcker ellerintervjuar en författare.En stor del av Barnens bibliotek handlarom ”Barnbokskatalogen” och runt katalogenfinns det en redaktion som arbetar tillsammans.Redaktionen lägger ner mycket tid påkatalogen varje år och Katarina vet att derasarbete är betydelsefullt.– Kulturrådet har tankar om ”Barnbokskatalogens”framtid, säger Katarina utan attAtt bygga en värld 31

Barnbokskatalogen gör detlättare att väljaStatens Kulturråd har regeringens uppdragatt öka intresset för läsning hosframförallt barn. Ett av deras verktygför att stimulera detta är att finansiera ”Barnbokskatalogen”,en populär katalog där bådebarn och vuxna kan bekanta sig med aktuellutgivning av barn- och ungdomslitteratur.– Från april varje år läser jag minst en bokom dagen, ibland tre, säger barnbibliotekarieChristina Wedenmark som ingår i urvalsgruppentill katalogen.Christinas arbetsrum på Mölnlycke bibliotekdomineras av böcker. Bokhyllor och skrivbordär fulla av dem och Christina har läst alla.I alla fall de som riktar sig till barn mellan niooch tolv år.– Vi är fem personer som ansvarar för varsin del i katalogen, var sin kategori, och mittansvar är målgruppen nio till tolv där jag läserallt som förlagen skickar ut.I ”Barnbokskatalogen” kommer sammanlagt60 titlar att hamna i kategorin nio tilltolv år och av det Christina läser kommer detmesta med.– Det brukar vara mellan tjugo och trettiotitlar som inte kommer med, avslöjar hon.Den första uppgiften för Christina är attvälja de arton bästa böckerna till den så kallade100-listan. 100-listan är viktig, det är denmånga lärare jobbar med och gör sina val från,och Christina är noga i sina val. Det får intebli en lista som bara speglar vuxnas tyckandeoch hon försöker få en jämn spridning mellanförlagen.32Christina Wedenmark är en av sex personersom ansvarar för urvalet till ”Barnbokskatalogen”och hon vill att ungdomarna ska få en såbred känsla för litteraturen som möjligt.– Ibland är det självklara val, när det är denbästa bok jag läst. Ibland kan jag känna attboken måste vara med för barnens skull, ochså försöker jag undvika böcker som ingår ilånga serier.Framsidan Special

Bra bokFör att komma ihåg alla böcker skriverChristina anteckningar om varje bok där honockså beskriver känslan hon hade när hon läste.Några generella egenskaper för vad som är enbra bok kan Christina inte ge, men hon tyckeratt en bra bok för unga ska vara tillåtande ochatt killar och tjejer ska känna sig stärkta i sinroll som unga.– Sedan är ju språket viktigt, säger hon ochtillägger att det är extra roligt med någon somhar ett eget språk eller tilltal.”Barnbokskatalogen” riktar sig till barn, menäven pedagoger, bibliotekarier och föräldrarläser den. Christina medger att hennes bokvalkan påverka och styra trender och påverka vadmålgruppen väljer att läsa, men hon tror attbibliotekens val av vilka böcker de skyltar medbetyder mer.– Biblioteken vill möta låntagarnas behovoch önskemål, säger hon, men poängterar attbiblioteken vid inköp är noggrannare i sina valav böcker på barnsidan än på vuxensidan, ochatt mötet mellan barn, pedagoger och bibliotekär viktigt.– Jag brukar säga till ungdomarna att om deska gifta sig ska det vara med någon de tyckeroerhört mycket om. Men kanske har de förälskatsig i någon som är väldigt vacker på utsidan.Likadant är det med en bok, den kanse jättebra ut men är bara skit inuti. Och mankan ju inte leva med bara en vacker utsida.Text och bild: Helén AnderssonOmslagChristina plockar fram Sara Kadefors nyaungdomsbok ”Nyckelbarn” och ber mig sägavad jag tror boken handlar om. Omslagetär snyggt i sobra färger med några tecknadegestalter i siluett, en dödskalle och en nyckelmed namnbricka.– När barn väljer bok spelar omslaget storroll, menar Christina. Den här boken är jättebra,men omslaget tilltalar inte. Det spelaringen roll att författaren är känd, omslagetmåste tydligt berätta vad boken handlar omoch här har förlagen ett stort ansvar.Hon plockar fram en annan bok i fantasygenrensom har ett färgrikt, glättigt omslagoch menar att det har förändrats, att det nuär tillåtet att locka med glättiga, kommersiellaomslag. Men, varnar hon, lita inte på omslaget.Att bygga en värld 33

Datorn – inte alltid självklar förbarn på bibliotekBiblioteken har en viktig funktion attfylla när det gäller att överbrygga dendigitala klyftan bland barn. Ändå ärdet stora skillnader på barns tillgång till internetpå biblioteken, beroende på vilken kommuni landet de råkar växa upp i. Det visar enkartläggning som gjorts på uppdrag av SverigesLänsbibliotekarier, SLB.Det var under länsbibliotekens konferenspå Wik förra året som diskussionen om folkbibliotekensIT-tjänster för barn ledde till atten strategigrupp för Barn, bibliotek och ITbildades. I den gruppen ingick Lena Lundgren,Regionbibliotek Stockholm, LouisaHatamian, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala,Annika Holmén, Länsbibliotek Östergötlandoch Ann Östman, Länsbibliotek GävleborgUppsala.Det första uppdraget för gruppen blevatt göra en kartläggning av läget på bibliotekennär det gäller IT-tjänster för barn upptill 15 år. Anledningen var att man villeha en samlad bild av hur biblioteken jobbarmed IT-frågan när det gäller barn, föratt kunna se vad som behöver utvecklas.Landets barnbibliotekskonsulenter fick underjanuari 2010 ta emot en enkät med frågor omIT-verksamheten på respektive läns kommunbibliotek,som de sedan fick distribuera ellersjälva samla in svar på. Den handlade blandannat om tillgången till datorer och dataspel,IT-resurser för barn med funktionsnedsättningoch om bibliotekens aktiviteter på webbenför barn.34Stora skillnaderResultaten var delvis nedslående, berättarAnnika Holmén.– Jag hade aldrig trott att det skulle vara såstora skillnader i hur man behandlar IT-fråganmellan olika kommuner och län. Det finnshur mycket som helst att jobba med.Enkätsvaren visade bland annat att flerabibliotek har andra regler för datoranvändningför barn än de har för vuxna. Tidsbegränsningar,krav på föräldrarnas tillståndoch timavgift är några exempel, som alla innebäratt barnens tillgång till internet begränsas.Det är allvarligt, menar Ann Östman.– Man talar mycket om den digitala klyftanpå vuxensidan, men den gäller i lika hög gradpå barnsidan. Jag tror att det handlar mycketom fortbildning av personalen. Många gicksin utbildning när man fortfarande inte var sålångt framme på IT-fronten, så det är egentligeninte konstigt att det ser ut som det gör,säger hon.Outnyttjade resurser för stödDet finns idag många möjligheter för barnoch unga med funktionsnedsättning att användasig av IT som stöd och träning medhjälp av anpassad datorutrustning. Men kartläggningenvisar att biblioteken drar nytta avmöjligheterna endast i liten utsträckning. Baraen femtedel av biblioteken i undersökningenhade datorer med anpassad utrustning. Un-Framsidan SpecialFoto: Tove Eriksson

Att bygga en värld 35

Goda exempel på nätetAtt jämna ut skillnaderna i tillgång till internetbland barn handlar inte bara om uppkopplingoch möjlighet att använda datorer –det handlar också om kunskap och guidningpå nätet. Här är det viktigt att bibliotekenföregår med gott exempel och bjuder in barnentill sina webbplatser, ger dem bra länkaroch möjlighet att själva vara aktiva. Kartläggningenvisar att kommunbiblioteken är duktigapå att länka till olika externa webbplatsermed innehåll som riktar sig till barn. Men detär ändå inte alla som länkar till stora webbplatser.Knappt tre fjärdedelar av bibliotekenlänkar till Barnens bibliotek, som är den störstanationella resursen. Bara knappt hälftenlänkar till Barnens TPB och Länkskafferiet.Aktiviteter för barn på kommunbibliotekensegna webbar, i delaktighetens tecken, finns detgoda exempel på. En knapp femtedel av bibliotekenuppger att de har bloggar där barnenfår skriva.– Det finns undantag, men för det mestainskränker sig delaktigheten till boktips ochmöjlighet att kommentera bibliotekariernasinlägg, säger Ann Östman.Ann Östman, Länsbibliotek Gävleborg. Foto:Länsbibliotek Gävleborggefär lika många riktade sig på något sätt tillbarn med funktionsnedsättning på sin webbplatsoch endast en knapp tredjedel av bibliotekeni undersökningen hade träningsspeli datorerna.– Det var tydligt att man jobbar ganska litemed IT-stöd trots att det finns mycket materialatt tillgå. Detsamma gällde för den fysiskaanpassningen, tillgången till anpassade datorer.Det är helt klart ett område där det behövsmycket jobb, säger Ann Östman.36Gott om idéerI enkäten bad man också biblioteken ochlänsbiblioteken att lista idéer på utveckling avverksamhet inom IT-området för barn, ochhär verkar det vara en hel del på gång. Spel,barnwebbar, läsecirklar, mobiltelefonapplikationeroch tävlingar. Idéer saknas uppenbarligeninte. Det som saknas är de sammanhållandefunktionerna, menar kartläggarna.– Jag tror att det bottnar i att man inte harhaft något sammantagen strategi från länsbibliotekshåll.Det är deras ansvar, i samarbetemed övriga institutioner, som Kulturrrådet.Resurser behöver samordnas. Finansieringsmöjligheterför större och nationella projektbör kartläggas. Man bör fråga sig hur det ekonomiskalandskapet ser ut, vad som ska prioriterasoch vilka som kan samarbeta, säger AnnÖstman.– Ja, det måste till ett samarbete inom störrekluster än det enskilda biblioteket, för detfinns ingen som ensam kan dra en webbsida.Man behöver bolla idéer, se till att det blir enkontinuitet, att det finns tid och resurser tillmarknadsföring. Det finns en poäng med attsamordningen sker på länsnivå, eftersom mandå fortfarande får en lokal förankring i exempelvisen barnwebb, säger Annika Holmén.Gå vidareResultatet av kartläggningen har överlämnatstill SLB:s styrelse. Ordföranden MargarethaEriksson berättar att föreningen har diskuterathur man ska gå vidare med kartläggningen.Framsidan Special

– Den är ett bra underlag för fortsatt arbetemed barn och IT. Vi arbetar med att ta framen barn- och ungastrategi inom SLB, ochdär kommer IT-området att ingå, säger hon.Arbetsgruppen, i vilken Annika Holmén ochAnn Östman ingick, har formulerat vad detycker behövs. Prio ett är tillgängligheten, ibred bemärkelse.– Ett önskemål vi kommit fram till är rekommendationerfrån SLB för en lägstanivå påtillgång till internet för barn och unga ute påkommunbiblioteken, säger Annika Holmén.Men även om ett övergripande strategisktansvar ligger på länsbiblioteken, så är det naturligtatt biblioteken tar sig an utmaningenatt arbeta vidare med IT-frågan även när detgäller barn och unga, tycker Annika och Ann.Det handlar om medvetenhet, om att inse attdet idag är en del av jobbet som folkbibliotekarie.– Internet är en väldigt viktig och i högstagrad relevant fråga om man jobbar med barnoch unga idag. Man måste sätta sig in i derasAnnika Holmén, Länsbibliotek Östergötland.Foto: länsbibliotek Östergötlandvärld och se till att biblioteket är samtida medbarnen. De yngre besökarna ska uppfatta attbiblioteket förstår deras behov och erbjuderdet de vill ha, säger Ann Östman.Text: Tove ErikssonLäs hela kartläggningen påwww.lansbiblioteken.seAtt bygga en värld 37

Barnböcker på importInternationella biblioteket har böckerpå originalspråk och Världsbibliotekethar böcker i svensk översättning. Tillsammansarbetar de för att nå ut med litteraturfrån andra länder än Sverige.Internationella biblioteket prioriterar barnlitteraturdär cirka 30 procent av inköpen ärbarn- och ungdomslitteratur och här pågår ettständigt aktivt arbete med att hitta litteratur.– Den som köper böcker måste ju veta vadsom är bra, säger Anna Gustafsson Chen, kontakt-och PR-bibliotekarie på IB. Det är svårareatt hitta bra kapitelböcker som du måstekunna läsa, än bra bilderböcker där textenkanske är lite enklare.Världsbiblioteket driver ett SIDA-stött projektmed att bevaka översätta böcker. Och intressethos allmänheten är stort, berättar MatsKempe, projektledare och redaktör på biblioteket.– Däremot är förlagen väldigt ängsliga närdet gäller litteratur från bland annat Afrika.Får vi nys om en bra bok gör vi vad vi kanför att få förlagen intresserade och det är våruppgift att fånga upp böckerna när de kommerpå svenska.MacondoMacondo är namnet på en fiktiv by iGabriel García Márquez roman ”Hundra årav ensamhet”. Macondo är också namnet påett fritt uppslagsverk på nätet som producerasav Världsbiblioteket. Syftet är att lyfta38fram översatt litteratur från Afrika, Asien,Latinamerika och Mellanöstern, och att jobbaläsfrämjande.– Vi försöker påverka i alla led, berättarMats. Vi vill att förlagen ska översätta meroch att biblioteken ska ta in och marknadsföramer.Macondo fångar upp ungefär 80 poster omåret som läggs i uppslagsverket, vuxenlitteraturenär i majoritet men barnlitteraturen ärprioriterad.– Sju av dessa poster är bilderböcker, baratre är kapitelböcker. Därför är dessa prioriterade.Tanken är att allt ska var sökbart på Macondo,vi vill få till en allmän attitydförändringoch fungera som informationsförmedlareoch inspirationsförmedlare för litteratur frånde aktuella värlsdelarna. Vi försöker ocksåpåverka de kommersiella kanalerna blandannat genom samarbete med AdLibris.– Vi driver en bokklubb tillsammans medAdLibris och det har gått väldigt bra, sägerMats stolt. Vårt första bokklubbserbjudande,”Segu” av Maryse Condé, gick direkt upp påförstaplats på topplistan.Hemliga trädgårdenDen hemliga trädgården är ett nätverk somarbetar för att lyfta fram och skapa opinionför fler översättningar av barn- och ungdomslitteraturfrån Afrika, Asien, Latinamerika ochMellanöstern. Ett konkret resultat av nätver-Framsidan Special

kets arbete är fyra skrifter med just namnetDen hemliga trädgården.– I år har vi en särskild satsning på afrikanskabarnboksförfattare, berättar Mats. Tidigarehar vi belyst barnlitteratur från alla aktuellavärldsdelar och i första volymen av Den hemligaträdgården var fokus på tips på översattaböcker och en inventering över böcker somborde bli översatta.FörlagenMycket av den barnlitteratur som översätts iSverige kommer från de anglosaxiska ländernaoch Annas tes är att bokförlagen tycker att defyller sin kvot av barnböcker med detta.– De klarar sig ju bra ekonomiskt på detde gör så varför ska de lägga ner extra arbetemed att hitta de där andra böckerna, funderarhon.En annan tes hon har är att formatet påbarnböcker är så mallat här i Sverige att närdet kommer det en utländsk bok med annatformat blir det för dyrt och man tackar nej.– Det sorgliga är att det finns så litekonstnärlig ambition hos förlagen, fyller Matsi. Men det kanske är ett dilemma att fungerasom ett vinstdrivande företag och samtidigt varanågon slags kulturbärare av ickekommersiellbarnlitteratur. Många förläggare skyller på ettlands dåliga bokutgivning, men man behöverju inte hänga upp sig på att det finns mångadåliga böcker, menar Mats. Man kan ju väljaden som är bra. Men, förtydligar han, påvuxensidan har det skett en attitydförändringde senaste åren som förhoppningsvis drar medsig barnboksförlagen till en mer internationelltnyfiken utgivning.BokenPå Bok- och biblioteksmässan i Göteborg iseptember delades IBBY:s Peter Pan-pris utoch bland dem som tilldelades silverstjärnorfinns den japanska bilderboken ”Spöktåget”av Rintaro Uchida och Shigeo Nishimura.Det är en färgrik bilderbok som handlar omMats Kempe är övertygad om att impulserutifrån har stor betydelse för utvecklingen avden svenska barnlitteraturen, och att mycketav det som översätts är bra litteratur. Dehär böckerna har sin största försäljning tillbiblioteken, och det är här Mats tror att denutländska litteraturen har sin ryggrad.ett tåg som åker runt med en massa spökenoch monster.– I början var det många som trodde attbarnen skulle bli rädda, berättar Mats, ochkanske är det vi vuxna som censurerar detsom är främmande och konstigt. Ofta har utländskabarnböcker ett annat bildspråk, menför barn är det inget konstigt. Barn är ganskafördomslösa i jämförelse med vuxna.– Ja, håller Anna med, vuxna är ganskakonservativa när de väljer litteratur till sinabarn och väljer sådant man läst själv. Detmärks bland annat i utlåningsstatistiken därdet alltid är klassiker som Pippi Långstrumpoch Alfons det är kö till. Kanske tycker manatt det är svårt med konstiga namn, men förAtt bygga en värld 39

svenska barn är en internatskola i England enlika främmande miljö som en by i Afrika.Internationella biblioteket tänker mycketpå de tvåspråkiga barn som växer upp i Sverigeoch driver bland annat en kampanj runt detta.Litteratur från andra länder än Sverige har storbetydelse för alla tvåspråkiga barn och deraskamrater.– Det kan ju vara jättekul att läsa en berättelseom sina föräldrars hemland, eller omkompisens kultur, istället för att läsa om det ien faktabok, tror Anna. Det är också skillnadpå när en svensk författare beskriver hur detär att växa upp i Indien jämfört med när enindisk författare gör det. Man har helt enkeltolika syfte och olika perspektiv.– Macondo försöker genom Alla tiders klassikerlyfta in just det perspektivet på gymnasienivå,inflikar Mats. Genom att fånga upp afrikanskatitlar och göra studiematerial hoppas vikunna förmedla Afrikas bild av sig själv och avkolonialismen.FAKTAI nätverket Den hemliga trädgården ingårIBBY Sverige, Internationella biblioteket,Svensk Biblioteksförening ochVärldsbiblioteket. Hemliga trädgårdenhar också en blogg där man kan få tipsom författare, evenemang och annat.Peter Pan-priset instiftades 2000 av IBBYSverige och Bok & Bibliotek. Prisetdelas ut varje år till en översatt barnellerungdomsbok som har litterära ochinnehållsmässiga kvalitéer. Vid sidan avPeter Pan-priset delas tre silverstjärnorut i kategorierna bilderbok, barnbok ochungdomsbok.Läs om prisutdelningen av 2010 års PeterPan-pris på framsidan.net.Text och bild: Helén Andersson40Framsidan Special

De brinner alla för en inhemskbarnlitteraturFörfattaren och illustratören John Kilakahar samlat in 20 berättelser under två14-dagars turer till fots och på cykel pålandsbygden i Tanzania. I senaste bilderboken”Förtrollad frukt” återberättar han en. MenKilaka har bråttom för det muntliga sagoberättandethåller på att försvinna. Ingen harlängre tid för berättande när alla måste arbetaoch tjäna pengar.Detta engagemang för att skapa inhemskbarnlitteratur delar John Kilaka med många avde afrikanska barn- och ungdomsförfattarnasom gästade årets bok- och biblioteksmässa iGöteborg.Det känns långt från vår stelbenta barnlitteräradebatt om moraliska pekpinnar ellergenusmönster och helt i linje med NelsonMandelas önskan i förordet till ”MandelasSagobok”; ”att alla barn ska få upplevaböckernas under och att de aldrig ska förloraförmågan att utvidga sin värld med hjälp avsagornas magi”.Jag träffade Patricia Schonstein Pinnockoch Lesley Beake från Sydafrika, VeroniqueTadjo och Fatou Keïta från Elfenbenskustenoch John Kilaka från Tanzania.När jag summerar mina intryck ser jagen envis kamp för barnböcker med roliga,spännande och viktiga berättelser som barnkan identifiera sig med, bli glada av och få ettvidgat perspektiv på livet och tillvaron.John Kilaka är författare, illustratör och storytellerfrån Tanzania. Har format sin konstutifrån traditionell Tingatinga stil och harhaft flera utställningar. Har gett ut tre bilderböcker,alla djurfabler och översatta till fleraspråk däribland svenska. ”Färsk fisk”, ”Vilkenvän” och ”Förtrollad frukt”.Litteraturen som fristadPatricia Schonstein Pinnock började skrivabarnböcker då hon som ung mor i apartheidensSydafrika startade en skola för både vitaoch svarta barn.– Jag vågade inte aktivt strida mot rasismenutan skapade i stället en fristad för alla barnmättad med historier i en säker och kreativAtt bygga en värld 41

Fatou Keïta är lektor och föreståndare vid den engelska fakulteten vid Cocody University i Abidjan,i Elfenbenskusten. Hon har förutom barnböcker skrivit flera vuxenromaner som ”Rebelle”, enbestseller i Elfenbenskusten, mot kvinnlig omskärelse.stämning. Jag tog in svarta lärare somundervisade vita barn och blandade judar ochkatoliker, allt illegalt under apartheid, sägerPatricia Schonstein PinnockBarnböcker fick hon skriva och trycka självför inget förlag visade intresse, för vem skulleköpa böcker med svarta barn på framsidan?När apartheid försvann började Patriciaskriva på heltid. Hon har skrivit ett flertal romaneroch på svenska finns ungdomsboken”Skyline” där Patricia ger en röst åt dom somefter apartheid sökte sig till Sydafrika, ofta undansvåra befrielsekrig.Även om Sydafrika i jämförelse med mångaandra afrikanska länder har en hyfsad bokmarknadså råder det fortfarande brist påbarn- och ungdomsböcker. Ute i byarna pålandsbygden finns knappt inga böcker alls,42bara skolböcker. Därför planerar PatriciaSchonstein Pinnock att starta ett nytt bokförlag,Peace through literature, riktad till barnsom inte har råd med böcker.Berättelser från verklighetenLesley Beake kom till Sydafrika som 16-åringdå familjen emigrerade från Skottland. Honhar skrivit ett sextiotal böcker för barn ochungdomar och varit redaktör för olika läsprojekt.Hon lägger ner stor möda på research.Inför ”Song of Be” som är den enda av hennesungdomsböcker som är översatt till svenskatillbringade hon långa perioder hos sanfolket iKalahariöknen. Boken handlar om Be, en ungsanflicka som inte vill leva längre för hon seringen framtid för sitt folk.Framsidan Special

Det är också tydligt hur noga Lesley Beakeformar sina karaktärer.– Sydafrika och hela Afrika behöver flerböcker med erfarenheter som barnen kan relateratill och känna igen sig i. Böckerna måsteutgå från barnens värld och de olika nivåersom de befinner sig på. Det går inte att gissasig till, förklarar Lesley Beake.Hon har också liksom Fatou Keïta skrivitböcker om svåra ämnen. ”Home Now” avLesley Beake och ”Un arbre pour Lollie” avFatou Keïta handlar båda om aids. Berättelsernaär sorgliga men också ljusa och kärleksfulla.– Det är viktigt att ge barnen mod och stödoch en möjlighet att förstå vad som händerkring HIV och aids, säger Lesley Beake.– Livet är ledsamheter men vi får aldrigutelämna hoppet i barnböckerna, säger FatouKeïta.Hon har skrivit ett femtontal böcker för barnoch unga, bland annat två charmiga bilderböckermed en blinkning till väst. ”Le loupe dupetit chaperon rouge en Afrique”, där vargenmed ihopsydd mage lämnar Europa där allabarn känner till hans tricks och drar till Afrika”med aptitretande chokladfärgade barn” och”Le Boubou du Père Noël” om en svettig jultomtesförsta besök i heta Afrika.Det började med att hon läste högt i sinabarns skola och saknade intressanta barnböckeroch tog saken i egna händer och börjadeskriva.– Jag vill att de afrikanska barnen ska öppnaen bok och se svarta karaktärer precis som desjälva. Det är också viktigt även för barnen iEuropa att se barn i bilderböcker med chokladfärgatskinn.Fatou Keïta ser en positiv utveckling iElfenbenskusten med allt fler förlag somger ut böcker för barn på franska och andramodersmål.KulturarvI Veronique Tadjos barnböcker dominerarbildspråket. Med starka färger och fantasifylldabilder vill författaren uppmuntra barnensfantasi. Hon följer den afrikanska traditionenmed sagoberättande som ger henne en frihetatt tolka myter och legender. Hon är ocksåangelägen om att bevara ett rikt kulturarv förkommande generationer”Mama Wata”, den enda av Tadjos böckersom är översatt till svenska, handlar om sjöjungfrunMama Wata som fiskarna söker hjälphos när ett läskigt monster håller på att skrämmaslag på människor i byarna runt floden.”Grandma Nana” handlar om Veroniquesfarmor som har en speciell docka.– När någon mår dåligt så tror man att detär de döda som kommer tillbaka och stör.Men en docka skapar ro. I farmors fall var deten död syster som bråkade och när farmor fickdockan blev hon lugn, förklarar VeroniqueTadjo.Tyvärr kräver nu barnlitteratur mer än engageradeförfattare och illustratörer. BarnboksspecialistenJay Heale, från Sydafrika ser enrådande föreställning om att böcker ska varainformativa, som ett stort hinder för framväxtenav barnlitteratur. Fattigdom, politiskaoroligheter och mängden inhemska språk ärandra problem. Alla barn bör ha rätt till böckerpå sitt modersmål men trots John Kilakasframgångar är ingen av hans tre bilderböckerännu översatta till swahili, det nationella språketi Tanzania.På ett av bokmässans seminarium diskuteradesekonomiska och strukturella problempå den afrikanska bokmarknaden. Inhemska,mindre förlag får kämpa mot stora brittiskaoch goda distributionskanaler är ovanligt. Hurman än vände och vred på problemen landademan i att en stark läsarkrets börjar med läshungrigabarn. Det inger hopp!Text och bild: Åsa LiliefeldtAtt bygga en värld 43

Det litterära barnetDebatten om vad som är bra barnlitteraturär en ständigt återkommandediskussion och ibland kan man välkonstatera att smaken är som baken. Trendernavarierar i takt med tiden och just nu går det ettskräcktema genom barnboksvärlden. Däremotförändras inte beskrivningen av barnet och avbarndomen i litteraturen i samma takt.– I litteraturen är vi fortfarande väldigtromantiska i vår syn på barn, barndomen ären skyddad sfär, säger universitetslektor KarinNykvist som forskar på konstruktionen avbarnet i svensk litteratur under de senastetvåhundra åren.Karin Nykvist och Paul Tenngart ärkollegor och universitetslektorer i litteraturvetenskapvid Lunds universitet. Jag träffardem båda i Pauls nya arbetsrum på Språk- ochlitteraturvetenskapen i Lund, där skrivbordetär täckt med pappershögar och barnböckerom vartannat.– Det finns en tydlig trend bland barnlitteraturenjust nu, konstaterar Paul och visarSvensk Bokhandels katalog. Här finns massorav böcker som tidigare bara funnits för vuxnaoch de heter till exempel Hundra sätt att räddavärlden. Barnet har blivit medlem i demokratinoch har ett ansvar.– En annan tydlig trend är att barnbokenska vara retro, säger Karin och visar i katalogenen sagobok som med den karaktäristiska gylleneryggen skulle få många att känna igen sigfrån sin egen barndom.44Generellt brukar termen barnlitteratur omfattabåde böcker som läses av barnen själva,och böcker som anses lämpliga för barn, alltsåböcker som vuxna väljer. Dessutom skulleman kunna lägga till barnlitteraturen i ettkommersiellt perspektiv och barnlitteratursom ett kulturuttryck. När jag slår upp ordetbarnlitteratur i Nationalencyklopedin läser jagatt barnlitteratur brukar präglas av två grundläggandefaktorer; ”Speglingen av varje epokssyn på barn och på uppfostran, samt anpassningenav innehåll och form till läsarnas förmodadebehov och kunskaper.”– Det är olika ideologier som styr, menarKarin. Man skulle kunna sammanfatta barnetsväg i litteraturen från en tillvaro som oförstördnatur i kontakt med det gudomliga under romantiken,till ett liv som världsmedborgaremed demokratiska rättigheter på sjuttiotaletoch som värnlösa offer för en kall vuxenvärldpå nittiotalet.Barnet som sanningssägareKarin menar att den romantiska synen på barnsom växte fram under 17- och 1800-talen fortfarandelever kvar. Detta betyder bland annatatt barnet ska skyddas mot sexualitet och motkonsumtion, att barnet är oskyldigt och ensanningssägare. Detta återspeglas i litteraturenoch i vår syn på kultur för barn, där barnet skaskyddas från övergrepp från en ond värld.– Barndomsskildringar under hela 1900-talethandlar om detta, om barndomen somFramsidan SpecialFoto: Tove Eriksson

Att bygga en värld 45

oskuldens tid. Men det är också en romantisksyn på barnet som det goda och oförstördasom en räddande gestalt. I litteraturen kanbetydelsen av att få ettbarn eller bli vän medett barn omvända en46”Leken hör barndomen till, men vileker ju som vuxna också och detfinns saker vi säger om barn somupplevs som sanningar, men sominte behöver vara det. Just därförtror jag att det finns stora delar avbarndomen som är konstrueradeidéer för oss, och att både vuxenochbarnlitteraturen hjälpt tillond person till att blien god.I den modernabarnlitteraturen kombinerasdenna romantiskasyn på barn oftamed att barnet ocksåhar ett ansvar där barnethar blivit medlemav demokratin medegna rättigheter.– Det finns barnlitteraturdär den romantiskasynen finnskvar, men där barnetockså ska se till att till exempel föräldrarnaska ta sitt ansvar. Barnet är det goda, det oförstördasom genom sitt agerande ska räddavärlden. Barnet blir en sanningssägare, sägerPaul.Den lyckliga barndomen”Snart fyller jag nio år och då har jag minabästa år bakom mig” säger Pippi Långstrumpi boken ”Pippi vill inte bli stor”, där hon äterkrumelurerpiller tillsammans med Tommyoch Annika för att slippa bli stor. I västerländskbarnlitteratur är inställningen att växa uppoch att förlora barndomens paradistillstånd,synonymt med en förlust.– Detta är vanligt framförallt i vuxenlitteraturoch det blir ju lite speciellt när man riktarsig till barn i barnlitteraturen, menar Karin.– Var lycklig nu för sedan är det slut. Detförpliktigar liksom, konstaterar Paul.Författare skildrar ofta barnet med förmåganatt kunna stanna upp i stunden, att baravara i nuet och barnet som dagdrömmer.– Det är en romantisering av barnet, attbarnet har ett inre liv som vi inte minns när viblir vuxna, säger Karin.Barnlitteraturen försöker ofta fånga dettagenom barnet som betraktar kosmos och medett varmt förhållande till kosmos. Det finns enslags närvaro i rymdensom man förlorar närman växer upp.att skapa dessa konstruktioner.Litteraturen både formar ochspeglar barndomen.”Karin Nykvist– Då blir det kalltoch ensamt och manhar kanske inte den därguden man upplevdesom barn när man harnärmare kontakt medsitt ursprung. Vi läserSandvargen av ÅsaLind just nu för vårabarn, fortsätter Karin.Här finns de filosofiskafunderingarnadär man lyfter det lillaperspektivet ut i universumtill ett störreperspektiv. Och det har ju med platsen attgöra, att man är liten och betraktar det stora.Barnet som en konstruktionIdén om att barndomen är en lycklig tid kommerfrån 1800-talet när man började intresserasig vetenskapligt för vad som är specifiktför barnet. Då diskuterade man om barnetbara var en liten människa eller om barnet ärett barn och om det fanns något universelltsom kännetecknar alla barn. Och liksom mankan säga att kvinnlighet är en konstruktion,kan man till viss del säga att barndomen ären konstruktion menar Karin, och att dennakonstruktion i litteraturen i sin tur har hjälpttill att konstruera föreställningen om det lyckligabarnet.– Om man inte är ett lyckligt barn har maninte haft någon barndom. Vi säger ju i dagligttal att ”min barndom berövades mig” eller”han fick ingen barndom”. Men hur ska vi dådefiniera barndom, undrar Karin. Leken hörbarndomen till, men vi leker ju som vuxnaockså och det finns saker vi säger om barn somupplevs som sanningar, men som inte behövervara det. Just därför tror jag att det finns storaFramsidan Special

Karin Nykvist och Paul Tenngart tror båda att barnlitteraturen spelar roll för vår uppfattningom barndomen.delar av barndomen som är konstruerade idéerför oss, och att både vuxen- och barnlitteraturenhjälpt till att skapa dessa konstruktioner.Litteraturen både formar och speglar barndomen.DidaktikEn tydlig linje i barnlitteraturen genom århundradenaär den didaktiska hållningen.Ordet didaktik kommer av det grekiska ordetför undervisa, didaskein, och sedan lång tidtillbaka anses barnböcker vara en viktig del förbarns utveckling i ett pedagogiskt perspektiv.Under hela 1800-talet var barnlitteraturenstarkt didaktisk och i barnlitteraturen betraktadesbarnkaraktärerna utifrån ett vuxenperspektiv.– Man pratade till barn, men om andra barnutifrån vuxenperspektivet, förtydligar Paul somockså tror att det har blivit vanligare att manskriver i ett barnperspektiv. Som till exempelPippi Långstrump ur Annika och Tommysperspektiv, och Nalle Puh och ChristofferRobin. Sedan finns det ju barnlitteratursom helt gått ifrån det didaktiska, där mananvänder barns språk och lek som till exempeli Barbro Lindgrens ”Loranga, Mazarin ochDartanjang”.Här i Sverige är hela 70-talets barnlitteraturkänd för sin ideologiska och propagandistiskabarnlitteratur. En trend som även den delviskommer tillbaka och som tilltalar de föräldrarsom själva är uppvuxna på den tiden och därigenkännandet har stor betydelse.– Motståndarna kallar det politisk korrekthet,säger Paul, men menar att det mer handlarom värderingar som dominerar vissa sektionerav vuxenvärlden.På 70-talet var det den sociala problematiken,idag är det existentiell problematik manska prata med barn om och böcker riktadetill en vuxen målgrupp med genus och queerperspektivhar kommit starkt på senare tid.Böckerna har en tydlig didaktisk hållning ibarnboksutgivningen, menar både Paul ochKarin.Att bygga en värld 47

– De här böckerna har ett tydligt föräldratilltal,säger Karin och tillägger att det iblandgår till överdrift. Det kom en ABC-bok nyligensom tydligt riktade sig till 70-talisternadär bokstäverna var valda utifrån något slagsgenusperspektiv. Bokstaven E stod för empati,M för mobbing och så vidare. Boken riktarsig till barn som är fyra, fem år och hur intresseradeär de av detta egentligen, frågar sigKarin.Nya trenderLekfull vuxenlitteratur som vampyrböckeroch ren underhållning är respekterad litteraturi dag, liksom ungdomslitteratur som HarryPotter som också sträcker sig ner i åldrarna.– Alla dessa underhållningsböcker säljerjättemycket och här finns ju inte barnet somansvarstagande, menar Paul som ändå tror attdet finns en stark kvalitetskänsla när det gällerbarnlitteratur samtidigt som han tycker sigse att gränsen mellan ungdomslitteratur ochbarnlitteratur håller på att luckras upp.– Men de som köper barnböcker värjersig och vill att barnlitteraturen ska fortsättaromantisera barndomen. Den bildade medelklassenvill fortfarande ha unisexrandigabarn.Karin avbryter och viftar med en nyutkommenbok, ”Lego Star Wars Bildlexikon.”– Jag vet inte om detta är en trend, menhär kan du köpa en produktkatalog för 200kronor, snacka om en ny fas och att utnyttjabarn som konsumenter. Min fyraåring skullebli överlycklig om han fick titta i den här. Förhonom är detta lika mycket saga som vilkenannan bok som helst. Man kan nog konstateraatt barnets århundrade är slut, suckar Karinoch syftar på Ellen Keys studie från år 1900.Text och bild: Helén AnderssonFoto: Tove Eriksson48Framsidan Special

Att bygga en värld 49

Sagor hjälper barn att läkaVissa saker är svåra att prata om, kanskespeciellt när man är liten. Men i detskyddande rum av symbolik som ensaga erbjuder kan det kännas lättare.Psykologen Michael Lundgren använderofta sagor för att närma sig det känsliga – ochdet fungerar lika bra när han jobbar med ungdomaroch vuxna, som med barn.I väntrummet ligger det broschyrer omp-piller, på väggarna hänger det planscherom kondomanvändning. Inne på MichaelLundgrens arbetsrum är gardinerna diskretaoch två fåtöljer med ett litet bord mellan bjuderin till samtal. Här träffar han ungdomar sombehöver prata – om allt som kan vara jobbigtmed att vara tonåring och att bli vuxen.Vi är på ungdomsmottagningen i Kålleredsöder om Göteborg. Här arbetar Michaelhalvtid. Den andra halvtiden handleder ochutbildar han människor som arbetar med barnpå olika sätt; socialarbetare, poliser, pedagogeroch vårdpersonal.Sagans symbolik en öppningEtt redskap som har följt honom genom hansmer än 20-åriga yrkesliv är sagan. MichaelLundgren upptäckte tidigt att symboliken ibra sagor gör det lättare att tala om känsligaämnen, speciellt med barn.– Man pratar om det som är laddat, menpå ett ställföreträdande sätt. Genom att prataom personerna i sagan så går det att lätta påett inre tryck utan att direkt tala om sig själv,50säger Michael, som arbetar enligt en psykodynamiskinriktning.Sagans elaka styvmödrar, hunsade småsyskonoch frånvarande fäder blir en ingångtill samtal om det barnet behöver prata om.Vad det är brukar ge sig av sig självt – saganssymbolik har en förmåga att hitta rätt.– Man märker vad det är som engagerar.Barnet släpper då in dig på den symboliskascenen. Trots att man befinner sig på en generellnivå så är det sig själv barnet pratar om,säger han.Målet behöver inte vara ett professionelltterapisamtal. Att samtala om en saga kan likagärna handla om tröst, identifikation eller omatt avdramatisera något som barnet reageratpå, genom samtal.– För barn kan det vara läkande bara attfå prata, och ofta har de en del på hjärtat närman väl börjar, säger Michael.Om man berättar sagor utan illustrationer,så kan papper och kritor bidra till samtalet.– Det ger bra information att titta på vadbarnet väljer att rita. Läser man flera sagor kanman jämföra barnets teckningar från de olikasagorna och se gemensamma nämnare.Bra sagor överleverDet finns sagor som är bättre än andra, varsämnen och karaktärer är lätta att identifiera sigmed. Michael använder sig ofta av de gamlafolksagorna.Framsidan Special

Psykologen Michael Lundgren framhåller sagor som redskap för att tala med barn om svårasaker.– De sagor som har överlevt länge har gjortdet för att det finns element i dem som är allmänmänskliga,tidlösa och geografiskt obundna,säger han.Han tar bröderna Grimms Grodprinsensom exempel. Den innehåller tre aspekter sombarn har lätt att acceptera och känna igen sigi, eftersom de utgör naturliga delar av derasegen utveckling.– Här finns det magiska tänkandet, somalla barn har med sig. Även det egocentriskatänkandet finns med. De gamla sagorna handlaralltid om det yngsta barnet, och alla harvi varit yngst. Dessutom finns det animistiskatänkandet, som innebär att allt är besjälat, vilketockså är en naturlig tanke för barn. Dettagör att barnet har lätt att intuitivt accepterasagan och dess spelregler.Den klassiska början ”det var en gång”, ochslutet ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”markerar tydligt ramarna för sagan och därinnanför kan allt hända utan att det egentligenär farligt. Barnen har lätt att ta till sigformen.– Sagan blir som ett undantagstillstånd,där man vågar möta det hemska. Det är ungefärsom det här rummet, psykologens rum.Precis som i en saga är ramarna kända av allaoch innanför dem så vågar man känna, tänkaoch prata. Att det alltid är ett lyckligt slut ärockså en viktig kvalitet. Det är en skyldighetvi vuxna har, att förmedla hopp till barn. Somett symboliskt peptalk, säger Michael.Olika sidor av samma människaMånga sagor innehåller också karaktärer somkan sägas representera olika delar eller sidor avsamma människa. För ett barn är det lättareatt prata om häxan än om en arg och skrämmandesida hos mamma, eller om Karlssonpå taket snarare än om sin egen egocentriskasida.– Astrid Lindgren var fenomenal på attsätta ord på saker som människor behöverAtt bygga en värld 51

hjälp med att sätta ord på och berätta sakersom barn behöver höra. Hon gjorde det på ettintuitivt sätt, utan att det känns tillrättalagt,säger Michael.Exempel på andra författare han rekommenderarär Tove Jansson och Barbro Lindgren.Men han vill egentligen inte ge tips omvilka sagor som fungerar för vilket slags samtal.När han handleder människor som arbetarmed barn brukar han istället ge tipset att desjälva ska ta sig tid att fundera över det specifikabarnet och leta upp böcker som de tyckerkan passa för ett samtal. Samma råd ger hantill alla som har barn omkring sig, även i ickeprofessionellasammanhang.– Det finns ett värde i att leta själv. Sen brukarjag tipsa om att hitta på egna sagor, sägerMichael.Själv har han skrivit flera sagor, anpassadeför att användas i terapi. Ett exempel är boken”Den lilla drakflickan”, som används specifiktför att tala med barn om incest. Tillsammansmed en kollega, Lisa Borgström Norrby,har han också skrivit boken ”Sagans läkandekraft” och fil lic-uppsatsen ”Sagor för kroppoch själ”, som båda handlar just om hur mankan använda sagor i samtal med barn.Han tycker inte att man ska vara orolig överatt det kan bli fel eller över att starkt symboliskaberättelser ska dra igång tankar hos barnetsom inte är bra. Han tror att det som barnetinte är moget för helt enkelt passerar.– Samma saga kan få olika innebörd vidolika tidpunkt och barnet tar till sig det somdet behöver. Finns det bara en vuxen med somser vad som händer är det ingen fara.Sagor för vuxna och ungdomarNär han handleder människor som träffarbarn i sin yrkesroll, så använder han sig iblandsjälv av sagor. Ett exempel är sagan Gogo avBarbro Lindgren, som han ibland berättarpå träffar med familjehemsföräldrar. Saganhandlar om en pojke, som efter en båtolyckadär hans pappa försvinner, hamnar på en ö.Där tar gorillan Gogo hand om honom. Närpappan väl hittar pojken igen så blir gorillanledsen.– Det är en situation som familjehemsföräldrarkänner igen. Då får man igång en diskussionom villkoren för familjehemsplaceringen.Samtidigt inspireras de att själva använda litteraturi mötet med barnen.Även i sitt jobb på ungdomsmottagningenhänder det att Michael får användning för sagorna.Här är ungdomarna han träffar mellan13 och 25 år, så det handlar för det mesta inteom barn. Ändå kan det innebära en öppningom han säger att han kommer att tänka på ensaga när personen han träffar berättar om sinaproblem. Han tar återigen Grodprinsen somexempel.– Om det till exempel handlar om oro föratt komma nära en annan människa sexuelltså kan jag kort återge sagan där prinsessan blirarg på grodan som vill sova i hennes säng ochslänger den i väggen. Man kan prata om varfördet hände och kontentan blir att man måsteha tillgång till hela sitt känsloregister för attvara mogen för sex, om att våga säga nej ochsätta gränser, och därigenom också kunna sägaja, säger Michael Lundgren.Energi och lekfullhetMichael Lundgren upplever att intresset ärstort bland människor han möter för att användasagor i samtalet med barn. Han är gladatt han har haft sagan som tillgång i sitt yrke.– Det ger en energi och en lekfullhet somman behöver när man möter unga som mårdåligt. Sagan tar alltid parti för den som verkarsämst utrustad. Men den beskriver och aktiveraren förändringsprocess, går från förnedringtill upprättelse. Det sänder ett starkt pedagogisktoch jagstärkande budskap och förmedlaratt det alltid finns anledning att fortsätta. Detär värdefullt, säger Michael Lundgren.Text och bild: Tove Eriksson52Framsidan Special

Läsfrämjande i litet formatEtt läsfrämjande projekt behöver inteinnebära tygkassar, klistermärkenoch långa rapporter till Kulturrådet.Det kan helt enkelt vara saft, chokladbollaroch en lyssnande bibliotekarie.Barnbibliotekarien och litteraturpedagogenKarna Nyström i Arlövslår ett slag för läslusti det lilla formatet och ”Klantigt av oss att använda ettstartar Bokfika för typiskt vuxenord, som läsecirkel!10–14-åringar.Nu har vi valt att kalla det bokfikaPå biblioteket i istället.”Arlöv försökte mannyligen starta någotKarna Nyströmman kallade läsecirkel,men det var få barnsom anmälde intresse.När Karna Nyström frågade barnen varför,så visade det sig att de inte hade förstått vadläsecirkel var, men att det lät som något tristoch påminde om läxor.– Klantigt av oss att använda ett typisktvuxenord, som läsecirkel! Nu har vi valt attkalla det bokfika istället.Planschen som bjuder in till bokfika går ivarma och inbjudande toner och bilden föreställeren vit kaffekopp på ett cafébord. Målgruppenär 10–14-åringar och det enda somkrävs är att man tar med sig en bok som mantycker om. Biblioteket bjuder på chokladbolloch saft och så ska man prata böcker tillsammans.Mysigt och anspråkslöst, på barnensvillkor.– Jag fick rådet av en kollega i Lund att inteplanera för mycket, utan sänka kraven ochlåta samtalen komma igång av sig själva, sägerKarna.Och det gjorde de. Efter en första träff ärKarna mer än nöjd. Det var elvaåringar somkom, en pojke ochnågra flickor.– Det blev fantastisktmysigt och trevligt,säger Karna.Lusten är viktigIstället för att bokcirkelnhandlar om enspecifik bok som alladeltagare ska ha hunnitläsa till ett visst datum, så får de ta med enbok som de har läst och berätta om den.– Då kommer man undan det här att vissainte kommer för att de inte har hunnit läsa elleratt det känns som en skoluppgift. Det härär ju något som barnen gör på sin fritid, ochdet ska handla om lustläsning och om lustenatt dela med sig av en läsupplevelse. Jag tror attman kan få lika bra samtal, trots att inte allahar läst samma böcker. Dessutom ska vi sesfler gånger, och då kanske fler har hunnit läsasamma bok, för att de blev nyfikna.Under den första bokfikan blev det samtalbåde om litteratur och om livet. Flera av tjejernahade läst boken ”Emmy Moréns dubblaliv” av Barbara Voors. Den handlar om en tjejAtt bygga en värld 53

Barn, böcker och bibliotekariens arbetstid är allt som behövs för att ordna ett läsfrämjandeprojekt i miniatyr. Karna Nyström på Arlövs bibliotek följer trenden och bjuder in till bokfika i allenkelhet.som googlar sitt eget namn och sedan börjarbrevväxla med en vuxen som har sammanamn.– Flickorna tyckte att boken var lite förvirrande,men det var det som gjorde att diskussionenblev så bra, säger Karna.Diskussionen kom att handla om karaktärernai boken, formen och om framtidsdrömmar,berättar Karna. Barnen drog parallellertill sina egna liv och det hela landade iatt gruppen kom överens om att alla skulleskriva ett brev till sig själva från sina 11-årigajag att öppna först på sin 30-årsdag. Karna ärjättenöjd med hur det gick.– Får man ha så kul på jobbet?Trots att Karna, i likhet med de flesta barnbibliotekarier,läser stora mängder barn- ochungdomslitteratur, finns ju naturligtvis riskenatt hon själv inte har läst alla böcker som deltagarnapratar om. Men det är inget problem,tycker hon.– Nej, man får lita till sig själv som vuxenoch till sin erfarenhet som barnbibliotekarie.Man kan vara genuint nyfiken på vad barnenhar att berätta om boken. Jag tror att det är braatt ta ett steg tillbaka och lyssna istället för attprata. Min roll är att vara samtalsledare, se tillatt alla får prata, men framförallt låta barnensamtala om de tankar som boken eller bokenstema väcker.ProjekttrötthetKarna Nyström fick inspirationen till bokfikapå en nätverksträff med andra barnbibliotekarieri Skåne, och hon tycker sig märka att denhär enkla formen av läsfrämjande dyker upp54Framsidan Special

på många bibliotek just nu. Hon tror att det ärett uttryck för en allmän känsla i kåren.– Det finns en projekttrötthet i barnbiblioteksvärlden.Stora projekt kostar mycketpengar, man ska göra stora planer, skicka inlånga rapporter till Kulturrådet, göra tygkassaroch klistermärken, skapa nya tjänsteroch utvärdera efteråt. Inget fel i det – de flestaav de läsfrämjande projekten är bra och lyckade,främst för att man faktiskt gör något. Menjag tror att många längtar efter det enkla, eftergrunden i det läsfrämjande arbetet. Det går attgöra mirakel med små medel. Det enda sombehövs är faktiskt barn, böcker och din egentid, säger Karna.Chans till nära kontaktKarna Nyström visar runt i det relativt nybyggdabiblioteket. Det är en stor, nästan kvadratisklokal med röda tegelväggar, stora fönsteroch högt i tak. Bokhyllorna står diagonalt motentrén och skapar korridorer i den för övrigtöppna planlösningen. En halvtrappa ner i enahörnet finns en vrå med öppen spis och skinnfåtöljerdär några tonårsflickor sitter och pluggar.När Karna Nyström har bokprat tar hon medskolklasserna in i ett rum som ligger avsides,för att inte störa övriga besökare i biblioteket.Det är här eller i det mysiga sagorummet medMio min Mio-tema på barnavdelningen sombokfika-gruppen håller till, lite beroende påhur många som kommer.– Det är roligt att få chansen att få en närakontakt med en liten grupp barn. Det ger ettmervärde för oss bibliotekarier. Ofta så ska viju nå så många barn, till exempel alla femmori kommunen, med vårt arbete. Men det här ärnågot som kan ha stor betydelse för just de härenskilda barnen, säger Karna.Delaktighet och gott om tidMånga bibliotek strävar mot att öka barnensdelaktighet och inflytande i verksamheten,något som inte alltid är lätt att åstadkomma.Karna Nyström tycker att bokfika är ett utmärktsätt att bjuda in barnen att vara medoch skapa något, utan att det blir kravfyllt.– Det är inte säkert att man vill gå en skrivarkurspå biblioteket bara för att man gillar attläsa. Men att få prata om böcker är ett sätt attvara delaktig. Det är viktigt att ge barn tid attprata om det de själva vill, i sitt eget tempo,säger hon.Text och bild: Tove ErikssonKarna Nyströms tips på böcker förinspiration till boksamtal med barn:Aidan Chambers: Böcker inom ossEllin Oliver Keene: Tankens mosaikVivian Gussin Paley: Flickan med den bruna kritanBritta Stensson: Mellan radernaGabriella Ekelund: Om barn och böckerJudith A Langer: Litterära föreställningsvärdarAtt bygga en värld 55

Författare med barnen i fokusMartin Widmark är en av Sverigesmest lästa och utlånade barnboksförfattare.År efter år toppar hanBokjuryn och på tio år har han hunnit geut ungefär 120 böcker. Mest kända är serienLasse-Majas detektivbyrå och böckerna omDavid och Larissa. I båda skildras barnen somsjälvständiga och starka individer.– Barn gillar att bli tagna på allvar, sägerhan.Böckerna om David och Larissa har en naturvetenskapliginriktning med ganska svåraämnen och filosofiska resonemang. Martinvärjer inte för att använda svåra ord, men ärnoga med att lägga in ordet i en kontext somförklarar.– Man måste förenkla språket i böcker förbarn, men man måste för den skull inte förenklainnehållet, säger han.KaraktärsdragMartin vill att läsaren ska identifiera sig medhuvudpersonerna i böckerna. I David ochLarissa har han gett karaktärerna färdiga, uttaladekaraktärsdrag. I andra böcker fungerar56Framsidan Special

huvudpersonerna som läsarens ögon in i berättelsen.– Då försöker jag hålla dem så neutralasom möjligt så att alla ska kunna identifierasig med dem.Det är klassisk dramaturgi att läsaren får någonatt liera sig med i berättelsen och i Davidoch Larissa är barnen kloka och självständigamed stor respekt för vuxna.– Det är helt enkelt min idealbild av medlemmari ett samhälle, säger Martin.Men det finns förstås andra karaktärer iMartins böcker också och en intressant frågeställningför Martin är om han genom litteraturenkan påverka hur vi ser på varandra.– Den modigaste är inte alltid den som låtermest eller får mest uppmärksamhet. Tänk omman genom att läsa mina böcker plötsligt seren dold Larissa i klassen.MålgruppI pressen beskrivs Martin Widmarks böckersom böcker med ”träffsäkert språk med naturligadialoger” och ”spännande och under-hållande karaktärer”. Trots all positiv uppmärksamhetoch alla priser har Martin Widmarkockså fått en del kritik av recensentersom tycker att hans språk är avgnagt och hansmiljöbeskrivningar avskalade. Martin menaratt dessa recensenter inte har förstått funktionenoch att de tittat på boken ur ett vuxetperspektiv.– Det är ju som att recensera dansbandsmusikoch glömma bort att det finns ett sammanhangför den. Så är det med barnbokenockså. Man måste anpassa språket och inteprata över huvudet på barnen.Martins böcker är alltid rikt illustrerade ochdet finns ett viktigt samspel mellan text ochbild.– Jag är medveten om vem jag skriver föroch genom att lägga mycket information iillustrationerna får barnen upp läshastigheten.Som gammal mellanstadielärare är dettaviktigt, och lägger läsaren ner tid och energipå min bok ska de åtminstone förstå vad jagvill berättaText och bild: Helén AnderssonMer på webben!Läs mer kring temat och andra artiklar påframsidan.netAtt bygga en värld 57

Barnboken i radionUtbildningsradion, UR, har ett särskiltuppdrag att bredda och kompletterautbildnings-Sverige. Det livslånga lärandetär en ledstjärna, liksom lust och kreativitet.Tove Jonstoij är producent på UR och iår fick hon Gulliverpriset för sina insatser förbarnboken i radion.I kulturdebatten pratas ofta om ett perspektivskifte;från en kultur för och om, till enkultur av och med. Tove Jonstoij var med ochstartade barnradioprogrammet Tre över sjudär UR jobbade med båda perspektiven ochblandade barns egna funderingar med berättelserav professionella barnboksförfattare.– Det var en stor satsning och ett helt nyttsätt att blanda reportage och litteratur i programför små barn, säger Tove.Kusin VakenTove kom tidigt i 20-årsåldern till UR ocharbetade redan från början med barnradio ochett program som hette Dagisradion. I börjanav 90-talet fick programmet sändningstid iSveriges Radio P 3, och bytte namn till KusinVaken. Men grundidén var densamma, ettenkelt magasinsprogram för de allra yngstabarnen med ett tema för varje program,nyskrivna berättelser, nyskriven musik ochintervjuer med barn.– Här fanns allt från det jättekonkreta tillde stora livsfrågor man umgås med när manär tre, fyra år, säger Tove.58Foto: Helén AnderssonRedan från början såg Tove till att ha ettnära samarbete med författare som skrev förvarje program. En författare som hon sedandess har samarbetat mycket med är Åsa Lindsom i ett privat brev berättade om en bilderbokhon jobbade på där det fanns en figur honkallade Sandvargen. Tove blev förtjust ochbad Åsa Lind skriva om Sandvargen för radioprogrammetKusin Vaken. Sandvargen har sedandess har blivit ett återkommande inslagoch en populär barnbok.BarnradioUtbildningsradion delar barnradions sändningstidmed Sveriges Radio och har mellanen halv till en miljon lyssnare varje dag. Detsom är speciellt med Utbildningsradions programär att de hamnar på AV-centralen ochkan lånas om och om igen av för- och grundskolelärare.Framsidan Special

”Tove Jonstoij är barnbokens främste förkämpe inom dagens public service-media och hennesbreda engagemang för barns rätt till kunskap, respekt och lärande genomsyrar hennes arbete.”Ur motiveringen till Gulliverpriset. FOTO: Magnus Berg– Att samla en barngrupp runt ett radioprogramger en slags intimitet, tror Tove. Radiomedietöppnar dörrar till olika världar, gerupplevelser och kanske tröst.Barnradion producerar både reportage,drama och program som vilar på litterär grundoch även om man jobbar dokumentärt låterman sig inspireras av de olika tilltal som finns ibarnböcker. Och av barnlitteraturens mod attta upp tunga ämnen.– Det finns ett sug efter allvar, menar Toveoch berättar om ett återkommande projekt påUR som heter Osynliga sår.Tillsammans med radioproducenten MartinJonson gjorde hon fyra reportage om barnsom förlorat en förälder och när man lyssnarpå de här programmen skulle de lika gärnakunna vara en barnbok, fast med verklighetsgrund.– Vi tänkte mycket noga på vad vi sa i reportagenoch vi jobbade mycket med ljudbildenför att skapa en filmkänsla.Tove är hela tiden på jakt efter bra berättelserför de yngsta och har bland annat regisseratklassiker som ”Lille Prinsen” och ”Peter Pan”som radioteater för barn.Att bygga en värld 59

– Det var många som bara kände till Disneysversion av Peter Pan, men när vi gick tillbakatill ursprunget blev det väldigt tydligt vad detär som lockar i berättelsen. Peter Pan är ettbarn som vägrar sluta leka och som liksom LillePrinsen behöver fantasin för att leva. Radio ärett bra medium att förmedla berättelser i. Medmusik, ljudillustrationer och en bra berättelsekan man trolla. Det räcker att du säger att visitter här i öknen så är vi där.Reggio EmiliaRedan under sina första år på barnradion komTove i kontakt med filosofin Reggio Emiliasom genom åren varit en stor inspirationskällaför henne och som hon har skrivit flera böckerom.– Reggio Emilia är ingen religion eller ism,det är en utmaning, säger hon. Det handlarom att ställa sig själv frågor om vilka föreställningarman har om barn och på vilket sätt destyr oss.En bärande idé i den pedagogiska filosofin iReggio Emilia är barns rätt att utveckla mångaolika uttryckssätt. Att barn har hundra språkär ett vedertaget uttryck för denna idé.– För mig handlar det om ett uppror motupplysningstidens idé om boskillnaden mellanfantasi och fakta. Grunden för allt lärandeär vår föreställningsförmåga. Om vi inte kanföreställa oss något annorlunda än det förefallervara, kan vi inte lära oss något nytt. Det ärdärför jag till exempel dras till berättelser som”Lille Prinsen” som blir en symbol för fantasinskraft.– Vi gör oss läskunniga i ordets vida bemärkelsegenom musik, konst och berättelserom världen, fortsätter hon. En viktig uppgiftatt göra radio för barn i ett utbildningssammanhangär att hela tiden ha ena örat mot detsom är osannolikt och fantastiskt, det som kanöverraska.Text: Helén AnderssonFAKTAReggio Emilia är en pedagogisk filosofi som utvecklats på de kommunala förskolorna i dennorditalienska staden Reggio nell´Emilia under snart femtio år. Några av den pedagogiskafilosofins kännetecken är att se på olikhet som ett viktigt värde och att se på barnet som rikt,kompetent och nyfiket. Reggio Emilias pedagogiska filosofi är spridd över världen och sedan1992 finns Reggio Emilia Institutet i Stockholm som bland annat erbjuder utbildningar ochhandledning.Gulliverpriset delas varje år ut av IBBY Sverige till någon som genom sin verksamhetbidragit till att öka förståelsen för barn- och ungdomsboken. Pristagaren utses avGulliverkommittén som består av representanter för Svenska barnboksinstitutet.60Framsidan Special

Regionens hus405 44 GöteborgEtt barnbibliotek är en värld i sig. Ofta är det en värld byggd av vuxna för barn,men det håller på att förändras. Framsidan Special tar upp ett genomgripandeperspektivskifte som bland annat innebär att barnen i större utsträckning själva ärmed och bygger sin upplevelse på biblioteket.Barnbibliotekarien är en nyckelperson. Den som bjuder in, skapar lust ochvägleder i allt som biblioteket har att erbjuda. Medvetenheten om hur viktigbarnbibliotekarierollen är ökar, samtidigt som utbildning och aktuell forskning fårstörre betydelse i det vardagliga arbetet.Barnens värld genomgår också förändringar. För barn och unga är det idag ensjälvklarhet att det som finns i verkligheten, nästan alltid har en fortsättning påinternet, eller tvärtom. Det handlar om tillgången till bibliotek och skapandet avbibliotekswebbar för barn på nätet, men också om tillgången till IT på det fysiskabiblioteket.Temanumrets namn, Att bygga en värld, syftar också på det som barn gör varje dag.De pusslar ihop sina intryck och nyvunna kunskaper till en helhet. De berättelsersom de läser och hör är en viktig del i alla upplevelser som formar deras världsbild.Men kan vi se till att en större del av världen ryms i den litteratur som når våra barn?Kan Bullerbyn ligga i Tanzania? Och vad gör barnlitteraturens ideal i sin tur med vårsyn på barndomen?Ansvarig utgivareBengt KällgrenRedaktör erHelén AnderssonTove ErikssonCopyrightKultur i Väst RegionbiblioteketISSN: 1651-1271Form och produktionKultur i Väst RegionbiblioteketCela Grafiska ABNovember 2010