Nummer 1 2004 - Dialäsen

dialasen.com
  • No tags were found...

Nummer 1 2004 - Dialäsen

TEMA HHDvåra patienter, både med hemhemodialys och PD.Kostnadseffektiv behandlingHemhemodialyspatienterna kommer från hela Skåne,Blekinge och södra Halland, vilket är vårt normalaupptagningsområde. Vi har dock patienterockså utanför detta område. Det spelar inte så storroll var patienten bor, eftersom de är hemma ochdet inte blir fråga om en massa resor till sjukhusför behandling. Det är endast under träningsperiodensom patienterna får lite långa resvägar. Mångalångväga patienter bor på vårt patienthotell mellandialyserna under veckan. Eftersom det bara är ca10 % av alla dialyspatienter som kan ha bloddialysbehandlinghemma är det viktigt att man har ettstort underlag för att man ska få lite rutin på attutbilda och följa upp dessa patienter. Detta är ocksåviktigt om man ser till ekonomin. Hemhemodialysär ju den mest kostnadseffektiva dialysbehandlingsformenspeciellt när man har många patienter.Vi kalkylerar med en behandlingskostnad påca 1500* kronor. För oss som dagligen arbetarmed dessa patienter är det inte ekonomin som ärdet viktigaste utan patienternas välbefinnande.* Red.anmärkning: Behandlingskostnad inkluderar personalenslöner, maskinen, eventuell sjukhusvård, lab mm. Lunds HHDhar tagit utfallet på sin budget och sedan beräknat vad endialys kostar. Materialet till en dialys kostar mellan 500-800 krberoende på t ex vilket fi lter som används.Text avKuratorMarie-Louise Ekelund,Lunds Hemhemodialysavdelning,Marie-Louise.Ekelund@skane.seKuratorns roll på hemdialysavdelningenNär patienten står på väntelistan för att starta med hemhemodialysbehandling,görs ett hembesök tillsammans av dialystekniker, den sjuksköterska som kommer attträna patienten och kurator. Detta besök i hemmet görs dels för att träffa patienteni hemmiljö, dels för att träffa patientens närstående. Eftersom teknikern är meddiskuteras också de åtgärder som skall vidtas för att kunna installera dialysapparateni hemmet. Det är viktigt att patienten och den närstående blir medvetna omvad det innebär att ha behandlingen i hemmet och blir informerade om både för- ochnackdelarna.Att dialysera hemma i stället för på sjukhus germånga fördelar. Patienten slipper resorna tillsjukhuset, får en bättre egenkontroll, får längrebehandlingstider och kan själv bestämma, när dialysernaskall ske. Patienten kan återgå eller fortsättamed sitt yrkesverksamma liv. Nackdelen är att detger patienten en del merarbete, men som ofta tarmindre tid i anspråk än resorna till kliniken.Det är hela tiden patienten som är ansvarig för behandlingarna.Om det finns en närstående kan han/hon fungera som en slags handräckare. Har inte dennärstående möjlighet att hjälpa till, går det mestadelsatt ordna en utomstående person genom kommunen.Patienter, som väljer att dialysera sig själva utan assistans,har ofta ett larm kopplat till kommunen, somextra trygghet om något skulle inträffa. Vid dettabesök brukar jag gå igenom med patienten och dennärstående de sociala rättigheter, som är förknippademed att dialysera i hemmet, samtidigt som jagetablerar kontakt med den närstående, som jag intemött tidigare.Aktuella sociala rättigheter:BostadsanpassningsbidragBidrag kan sökas för den ombyggnad i hemmet, somanses nödvändig. Ansökan görs efter det hembesök,som sker i början av hemdialysträningen. Ansökansändes till den kommun, där patienten är mantalsskriven.HandikappersättningBidrag från Försäkringskassan: Berättigad är denpatient, som är mellan 19 och 65 år. Ersättningenavser att täcka de merkostnader som uppstår vidhemhemodialysbehandlingen. Exempel på merkostnaderär högre förbrukning av energi, vattenkostnad,kostnader för specialmat mm. En speciell8 Dialäsen 1/2004


TEMA HHDbilaga har utarbetats, som bifogas patientensansökan. Ansökan sändes tillförsäkringskassan.Ersättning för förlorad arbetsförtjänstFör anhörig som under några tillfällendeltar vid dialysträningen på sjukhusetutgår ersättning motsvarande förloradarbetsförtjänst. För att ersättningenskall kunna utbetalas krävs ett intyg frånarbetsgivaren där löneavdraget framgår.Detta intyg lämnas till kurator, somsköter handläggningen. Ersättningenutbetalas av Region Skåne enligt riktlinjer.Ansökan göres till landstinget.AnhörigbidragOm hjälp kommer att krävas av närstående,kan ansökan om ersättning tilldenna person göras. Det är biståndshandläggareni den kommun där patientenbor, som handlägger detta.Storleken på bidraget varierar mycketfrån kommun till kommun. I vissakommuner erbjuds anställning, i andrautgår istället ett bidrag, och i en delkommuner utgår ingen ersättning alls.Det är viktigt att man tidigt tar reda på hur detförhåller sig i den aktuella kommunen. Ansökantill kommunen.Jag går igenom dessa förmåner under träningensgång både med patienten och den närstående. Defår också skriftlig information om detta, eftersomdet alltid är bra att både få skriftlig och muntliginformation.Som kurator anser jag det viktigt att hålla kontaktmed patienten och den närstående under träningstiden.Att bli kroniskt sjuk innebär en kris för helafamiljen. Ofta har familjemedlemmarna kommitolika långt i sin krisbearbetning. Det gäller attkunna möta dem och stödja dem, där de befinnersig. Den närstående kan känna sig bunden och måstekunna ges möjlighet till avlastning. Ofta har denärstående jobb att sköta och det kan innebära attde ibland måste få möjlighet att åka hemifrån, t.ex.tjänsteuppdrag. Då erbjuder vi patienten att kommatill sjukhuset för att få några dialysbehandlingar. Vibör också uppmuntra patienten och de närståendetill semesterresor i Sverige och utomlands. Helahemdialysträningen går ut på att patienten är denansvarige, som skall bli kompetent och trygg för attsjälv kunna utföra sin behandling i sitt hem.Att dialysera hemma är en bra behandlingsformoch ger god livskvalitet. Patienten mår bra och harTekniker Håkan Karlsson installerar maskin i hemmet.möjlighet att bestämma över sitt liv. Dialysfamiljenbehöver dock mycket stöd och måste känna och vetaatt de när som helst kan vända sig till sjukhuset. Detär viktigt att alla teammedlemmarna är uppmärksammapå hur patienten och den anhörige mår, såatt vi kan stötta dem, om något skulle inträffa. Närpatienterna kommer på sina årskontroller träffar jagdem.Stöd och möjlighet till nära kontakt med teammedlemmarnapå hemdialysavdelningen är en förutsättningför att behandlingen i hemmet skall gå bra.Foto: Mikael Palmgren, Klockaregårdens FilmMetoder för kuratorsarbetet:Psykosociala insatser i form av utredning, bedömning och behandling.Behandlingen består av motivations – kris och stödsamtal.Socialutredning kan vara aktuell i samband med bedömning infört.ex. hemhaemodialysbehandling.Socialt stöd till närstående i samband med omfattande medicinskbehandling, vilken kan innebära stark psykisk stress för helafamiljen.Socialrättslig information och rådgivningSamarbete med olika myndigheter för samordning av insatser, t.ex.landsting, försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling.Dialäsen 1/20049


TEMA HHDNågra av patienterna ville inte vara kvar på sjukhuset....Artikeln skriven avBritt-Louise Allenius ochMaria Ageborg,sjuksköterskor på hem- och självdialysen,Karolinska sjukhuset.Stockholm, SverigeVi hade några patienter på Karolinska sjukhuset som var motiverade att lärasig mer om sin sjukdom och framförallt om sin behandling. De hade ocksåönskemål om mera flexibla starttider eftersom de som går på vårt kvällspassofta kommer direkt från arbetet till dialysen. Vi hade också själva intressetav att lära ut mer till patienterna. Vi var ganska säkra på, att de kundeta mer ansvar för sin behandling och sjukdom än vad de hade gjort hittills.augusti 2000 startadeI vi ett självdialyspass iprojektform, och ett årdärefter, i augusti 2001började vi förbereda förhemhemodialys. Det beroddepå att några avpatienterna som lärt sigsin behandling inte villevara kvar på sjukhuset,då de ”ändå gjorde alltsjälva”. I maj 2002 startadevi den första patienten hemma, och idag har visex patienter i hemhemodialys som sköter sig heltsjälva.Dessa patienter dialyserar sig alla mer än de gjorde dåde gick på sjukhuset. Hemma ligger dialysdosen på18-40 timmar/vecka. Sex självdialyspatienter skötersig själva här på sjukhuset, och två av dessa dialyserarsig tre timmar fem gånger per vecka. De går påkvällspasset tre kvällar/vecka, och två gånger/veckalånar de våra träningsrum. Cirka 15 patienter står påkö för att börja träna för själv eller hememodialys.Maria Agborg och Britt-Louise AlleniusFoto: Ingela Wåhlstrand


TEMA HHD...då startades Avancerad egenvård i hemmetNågra synpunkter från de patienter som är hemma:- Det tar tid, men jag bestämmer själv när jag villdialysera, det ger större frihet.- Sover bättre, mindre myrkrypningar- Äter bättre, maten smakar mer och aptiten ökar- Inte törstig- Slipper sjukhuset och oron över vem som ska tahand om migBemötande patient – sjuksköterskaFör att uppnå en lyckad undervisning/träning ärdet viktigt hur vi bemöter patienten. Varje patienttränas av en och samma sjuksköterska under sex tillåtta veckor.Det är viktigt att snabbt skapa en relation till patienten,lära känna varandra, få förtroende. Avsättaordentligt med tid; om patienten är orolig och stressadhar han svårt att ta in ny kunskap.Lugn, ostörd och trivsam miljö underlättar. Viktigtatt vi som sjuksköterskor vågar lita på patientensegen kapacitet och förmåga. Låta patienten ta överansvaret för sin sjukdom och behandling successivt,”stå med händerna på ryggen”, vilket är svårt försjuksköterskor!Om man inte vill ha den hemma…..Alla har inte möjlighet eller vill inte ta hem sindialysbehandling. På våra dialysenheter finns detidag inte utrymme för att dialysera oftare eller närpatienten själv önskar. För de patienter som vill lärasig sin dialysbehandling själv och gå korta dagligaeller längre nattdialyser är endast alternativet idagatt ha den hemma.Vi önskar att vi i framtiden ska kunna erbjuda dialyspatienternaett självdialyspass med öppettider dygnetrunt, där de själv bokar sin dialys. Det vill säga attkomma och dialysera hur ofta och när de självaönskar. Det gäller bara att skapa de rätta förutsättningarna;att i praktiken utföra en hemhemodialysmen på annan plats.Vår fi losofiVår filosofi är att patienten själv ska ta ansvarför sin sjukdom och behandling. Att han/honsjälv får kunskaper om och kontroll över sinbehandling tror vi minskar känslan av stressoch vanmakt över att vara beroende av andra.Vi, sjukvårdspersonal, är ofta stolta över att visätter patienten i centrum och det är säkert braför många. Men flera patienter skulle nog hellrese sig själva som en i teamet, när det gäller vårdoch behandling av den egna sjukdomen. Dethär är ett synsätt som vi är ovana vid och detinnebär en balansgång. Det bygger på samspel ochförtroende mellan sjuksköterska och patient, att vivågar lita på patientens egen förmåga, kraft och rättDialäsen 1/2004att själv fatta beslut om sin egen vård. Förutsättningenär, att vi kan erbjuda ett bra utbildningsprogram sompatienten aktivt tar del i utifrån sin egen förmåga.Hur ofta och hur mycket dialys?Idag finns det studier som visar att patienterna mårbättre av att sköta sin behandling själva. Men detär inte det enda för att nå ett lyckat resultat. Attman kan öka dialysdosen till 18-20 timmar/vecka eller mer gör att patienterna mår bättreoch orkar mer. Det visar många studier (cirka300 studier finns rapporterade från framföralltCanada, USA, Italien, Belgien, Holland och Frankrike).De erfarenheter vi har av våra patienter är att desjälva väljer att gå oftare än tre gånger/vecka.De upplever en så stor positiv skillnad, att ingenav dem kan tänka sig att återgå till tre gånger/vecka.Detta överstämmer väl med den studie som publiceradesi somras i AJKD, ”The London Daily/Nocturnal Hemodialysis study” av Robert M Lindsayet al.Vi kommer själva att följa upp våra patienter medhjälp av livskvalitetsformulär, SF-36.Manusstopp förDialäsen 2/200422 mars 2004Foto: Johan FlodinMahmut Dirok väljer att dialysera hemma.11


TEMA HHDIllustration: Calle Ahrentransplantationslistan, och för åtta patienter pågårutredning angående en tänkbar transplantation.20 patienter dialyserar sig tre gånger i veckan, påsamma sätt som på sjukhuset, 21 patienter har längredialysbehandling än vad minimibehovet kräver,fyra patienter har valt nattdialys och 27 patienterutför sin dialys helt självständig, utan assistent.Bland de patienter som själva utför sin dialysbehandlinghemma har det inte funnits några problemmed att patienten skulle ha försummat sinbehandling. Patienterna är ibland trötta på dialysoch vi erbjuder alltid en trött patient möjlighetenatt emellanåt komma till kliniken som ”turist”, tillen färdig påklädd dialysmaskin; men för detta hardet i allmänhet inte funnits något behov.Om patienten tidigare har haft problem i parförhållandet,förbättras inte detta av att behandlingenpåbörjas hemma. Tvärtom, om patientenskrafter redan är obetydliga, kan behandlingenkännas tung. Men om förhållandet mellan familje-medlemmarna har varit någorlunda problemfritt, såkan hemdialysen till och med föra familjemedlemmarnanärmare varandra. Assistenten uppskattas påett nytt sätt och samhörigheten omprövas. I vissafamiljer garanterar dialysbehandlingen att den jäktadepappan tillbringar mera tid hemma.Vi har upptäckt, att patienterna i hemhemodialysinte vill avsluta sin behandling hemma, när den engång påbörjats.Val av patientHemhemodialysbehandling lämpar sig för ett flertalolika patienter. Det viktigaste är att patienten är motiverad.Många slags patienter i olika ålder och medolikt hälsotillstånd har klarat av undervisningsprogrammetenligt fastslagen tidtabell och utan störreproblem, så dessa patienter måste ha både motivationoch vilja till att vårda sig själva. Utbildningbakgrundär inte en avgörande faktor om patientenkommer att klara sig hemma eller inte.Dialäsen 1/200415


TEMA HHDFlip-Chart support för HHD-patientPå EDTNA-kongressen i Birgmingham England i september2003 hade vi äran att få med en poster om vårt utbildningsmaterialtill HHD-patienter. Konkurrensen var stor över200 inlämnade abstract och endast ett 40-tal kom med så vikände oss mycket stolta. Att vi sedan fick stipendium för vårtabstract 500 Euro från Dicamed gjorde inte saken sämre.Flipovern vi använder ossav i vårt träningsprogramhar vi själva utformatefter tips och idéer vi fickpå vår studieresa till Canada2002.Vi har gjort ett materialsom är lätt för patientenatt följa steg för steg hurman förbereder maskinen,primar, sticker sig själv,startar sig och avslutar behandlingen.Vi kände attpatienten oavsett ålder, utbildning,social bagrund och nationallitet ska hasamma chans och möjlighet att lära sig sköta sinegen behandling och flipovern ska även vara ett stödnär de kommit hem med maskinen.Då vi gärna delar med oss av vårt material kan intresseradehöra av sig till oss, då möjlighet finns attköpa den:E-mail: marie.lindelof-wastesson@lio.se ellermaria.elenstahl@lio.seHem-HD enheten, Garnisondialysen, US Linköping.Telefon: 013-224132.


TEMA HHDRapport från styrgruppsmöte för HHDNätverket för Hemhemodialys (HHD) i Sverige bestämde under träffen i Ronnebyi maj 2003 att bilda en styrgrupp, där representanter från de sjukhus som harbefi ntlig HHD-verksamhet skulle ingå med minst en person. I oktober träffades vii Linköping på Garnisondialysen. Vårt mål var att utforma riktlinjer och diskuteravad vi i framtiden ville jobba med och utveckla i gruppen. Deltagarna bestod avrepresentanter från Linköping, Uppsala, Karolinska sjukhuset och Lund.Text avNätverket för Hemhemodialys, genomYlva SkoghAkademiska sjukhuset, Uppsala,SverigeKontaktperson:Marie Lindelöf Wastessonmarie.lindelof-wastesson@lio.sekuratorer och läkare då hela teametrunt patienten är viktigt. Vartannatmöte i styrgruppen ska ha någonform av tema exv. inriktat för kuratorer,läkare eller paramedicinare.Eftermiddagen ägnades åt att diskuteraämnen som kommit upp sedan förraträffen.Vi blev tillfrågade av styrelsen förSNSF om vi ville arrangera en HHD-Worshop på Vårmötet i Malmö Dettyckte vi var en mycket bra idé ochett bra tillfälle för oss att göra reklamoch informera om HHD som ett braalternativ för njurpatienterna oavsettvar man bor i Sverige.Illustration: Calle AhrenRiktlinjerVi startade dagen med att göra upp riktlinjer förnätverket och hur styrgruppen skulle arbeta vidare.Vi bestämde att gruppen skulle träffas 1 ggr/terminoch att mötesplatsen skulle rotera mellan enheterna.Medlemmarna i gruppen ska ha en aktiv HHDverksamhetd v s ha en befintlig träningsverksamhetinte enbart en eller två patienter.Vi ska jobba för att stärka HHD-verksamhetennationellt samt öka samarbetet genom att utbytaerfarenheter och sprida vår kunskap. Vi ska ha enstödjande funktion bl.a. för enheter som är i startgroparna.Ett stort mål är att arbeta för att HHDska finnas som ett alternativ för alla patienter oavsettvar man bor i landet genom ett ökat samarbete medkliniker som inte har HHD.Vi anser att ett ökat samarbete med RNJ – ”Njurfunk”skulle gagna patienterna, så de blir merupplysta och får regelbunden information. Vi villarbeta för ett bra samarbete mellan sjuksköterskor,Hur ska HHD verksamheten se ut i Sverige?Denna fråga diskuterades länge, dåvi fått många förfrågningar från småsjukhus med endast en eller två patientersom lämpliga HHD-patienter.Vi anser att den bör koncentreras tillstörre kliniker t.ex. universitetssjukhusalt. regionsjukhus som då täckerett större geografiskt område. Vi trordet är svårt att bibehålla kunskap och kompetens omman har för litet patientunderlag.Antalet lämpliga patienter för HHD ligger idag påca 10 % av alla dialyspatienter. Ett bra alternativ förandra mindre sjukhus är att starta upp självdialysenhetereller självdialyspass. Patienterna måste överlagbli mer medvetna om sin sjukdom, ta ett störreegenansvar över sin behandling även om det bara äratt hålla på stickhålet efter dialysen eller bädda sinegen säng.Vi tog även upp frågan varför är det så svårt att ”intehjälpa till”? Hur ska vi få kollegor att låta patienternata mer ansvar och låta dem göra det de kan själva.Det är ett problem som alla inom njursjukvårdenborde tänka på.Vidare diskuterades om vi ska ordna en patientresaför HHD-patienter till något varmare land. Karolinskasjukhuset har goda erfarenheter av en Kretaresa i september 2003. Nästa Nätverksträff är ifebruari 2004.Dialäsen 1/200417


BUDKAVLEBudkavlen från KarlskronaText avAgneta Eckernäs-Thorell,avd.chef dialysavd och ställföreträdandeverksamhetschef påbasenheten för medicin ochrehabilitering, Blekingesjukhuset,Karlskrona, SverigeDialysen i Karlskrona öppnade 1980, med fyra dialysplatser, tanken var då att viskulle fungera som en ”förstärkt hemdialys”. På den tiden hade verksamheten enoch en halv sjukskötersketjänst, två undersköterskor samt en läkare med stöd frånnefrolog i Lund. Sedan dess har mycket hänt….. Vår dialysverksamhet ligger i anslutningtill övrig medicinsk vård. Vi har idag totalt 12 behandlingsplatser, vi användeross av Baxter´s system 1000 för HD samt Gambro´s AK200 Ultra S för HDF-on-line.Vi har även en Prismamaskin som vi kan använda för plasmaferes.åndag, onsdag och fredag har vi två dialyspass,övriga dagar har vi endast ett pass,Msöndagar stängt. Ingen beredskap finns för dialyspå övriga tider.Vi är totalt 17 sjuksköterskor varav de flesta arbetardeltid, två underskötersketjänster, en avdelningschefunder tiden som patienten går på mottagningen.Detta hoppas vi ska leda till en tryggare och mervälinformerad patient. För att blivande dialyspatienteroch dess anhöriga skall känna sig tryggaoch delaktiga i vården har två av sjuksköterskornaen njurskola. Inbjudna gäster kan vara sjukgymnast,patient med dialyserfarenheterfrån ex: hemdialys,representant från njursjukasförening.Varje måndag samlas kurator,dietist, läkare, mottagningssjuksköterska,dialyssjuksköterskaoch sjukgymnast,för att vid behovgå igenom patienternashela livssituation, detta kanbli ett avstamp för vidarebehandling.En gång i månaden harvi accessrond där en sjuksköterskatillsammans medkärlkirurgerna går igenomolika accessproblem somuppkommit, samt planerarför framtida accesser.Personalen på dialysen i KarlskogaFoto: Claes Johansson, MTAsom även är biträdande verksamhetschef, en dialysteknikersamt tre läkare som är kopplade till dialysen.Sjuksköterskorna arbetar enligt ”tvättstugeschema”det vill säga var och en lägger sitt eget schema, docktvå helger av fem."Vi försöker motivera till egenvård,och njurskolan ökar förståelsenför dialyssituationen.""Njurskola"Alla sjuksköterskor har etteller flera ansvarsområden,exempelvis access eller omvårdnadsdokumentation.De sjuksköterskor som arbetar på dialysen är PASPatientAnsvarigSjuksköterska för minst två patienter.Vi har även börjat samarbeta med mottagningssköterskanså att en PAS från dialysen utses redanFika blir naturlig träffpunktDe patienterna som dialyseras på förmiddagenfår efter dialysstart ett lätt morgonmål, lunchserveras efter behandlingen. På eftermiddagenfi k ar patienterna tillsammans före dialysstart, påkvällen serveras kvällsmat.Denna gemensamma eftermiddagsfika uppskattas av patienterna,då det blir en naturligträffpunkt.Vi tar ofta emot studiebesök från vårdrelateradeutbildningar, detta uppskattas mycket och vi försökergöra ett gott intryck av dialysvården.Året runt får vi förfrågningar om gästdialyser, vi20 Dialäsen 1/2004


BUDKAVLEförsöker i mån av plats ta emot allaeftersom vi uppskattar influenserutifrån. Dessutom tycker vi att detuppmuntrar för våra egna patienteratt se sig om.För oss är det självklart att alla patienterska göra vad de kan själva,vissa sticker sig själva och klär sinmaskin, andra bär in sina sängkläder.Vi försöker motivera tillegenvård, och njurskolan ökar förståelsenför dialyssituationen.Våra framtidsvisioner är att utökaverksamheten med PD-mottagning,och en egen enhet där patientenklarar sin behandling självständigt.Detta hoppas vi ska hända inom eninte allt för avlägsen framtid.Britt, Lena och Helge.Foto: Claes Johansson, MTABudkavlen överlämnar vi nu tillSkene!


SVENSK FÖRENING FÖR MEDICINSK TEKNIK OCH FYSIK-DIALYSBesök av LäkemedelsverketDialysen på Danderyds sjukhus ABblev inspekterade i december 2003 förandra gången under en 3-års period, ochdet var lika spännande som förra gången.Den här gången hade läkemedelsinspektörElisabeth Hultqvist med sigtre blivande inspektörer, så vi väntadeoss en extra nitisk kontroll. Vi har lagtner mycket tid på att ta fram ett kvalitetssystemdär vi har alla rutiner och instruktionersamlade och lätt åtkomliga för allpersonal på njurkliniken via sjukhusetsnätverk. Lisbeth Halth, sjuksköterska,håller järnkoll på att vi sköter oss ochreviderar våra rutiner och instruktionermed jämna intervall. Hon har hjälp av vårsystemadministratör Jannike Engblom.Både ris och rosOm man läser i SLS (Svensk Läkemedels Standard)kapitlet 6 Datoriserade system, så verkardet nästan omöjligt att ha ett datoriserat systempå ett sjukhus. Vi fick både ris och ros. Rosenför att vi har kommit långt i vårt kvalitetssäkringsarbeteoch vårt datoriserade system. Vi ficki hemläxa att ta fram ett register över alla dokument;att ordna en lista över när alla dokumentskall revideras; redovisa i ett dokument vilkapersoner som har rätt att ändra i dokumentenoch redovisa hur lösenordsbyte går till. Det ärockså viktigt att ha ett dokument som beskriverhur implementeringen av nya rutiner går till.Vi har körkort för våra dialysapparater sedannågra år, men inspektören saknade ett dokumentdär det i klartext står att den nyanställda är”frisläppt” och kan börja arbeta självständigt. Vibör också ha regelbundna utbildningar i GMP(Good Manufacturing Practice) för personalen.Den utbildningen hålls lämpligen av den kvalitetsansvarigaapotekaren. Alla utbildningar skallsamlas i en utbildningsplan, och allt skall finnasdokumenterat fick vi lära oss!Vi fick anmärkning på att vi inte har någratermometrar i vårt förråd. Dessutom att vi intehar några skrivna kontrakt med våra leverantörerav dricksvatten dvs. vattenverket,kommunen och driftsavdelningenpå sjukhuset. Vi fick i uppdrag att göra riskanalyserhur vi skall handla vid brand, vattenavbrottoch elavbrott. Den kvalitetsansvariga apotekarenfick i uppgift att skriva i en loggbok varje gånghon besöker dialysen.Dialäsen 1/2004Jag hoppas att mina anteckningar från inspektionenskall få Er att fundera över hur kvalitetssystemetser ut på Er avdelning. Finns allt nedskriveti prydliga dokument som revideras med jämnamellanrum, normalt 1 ggr/ år?Nya hemsidan och mötenBesök www.mtfd.se och kolla vad som är pågång för dialysingenjörer. Du som ännu inte ärmedlem i MTF-D och MTF kan läsa hur mananmäler sig.Regionala dialysingenjörsmöten har organiseratsi Lund och Stockholm. Planera ett möte i Dinregion också. Pengar finns att söka hos styrelsenför MTF-D.Årsmöte blir det på Nordiatranskongressen i Göteborgden 5-6 mars se: www.nordiatrans.orgDessutom kan du besöka Vårmötet i Malmö den10-11 maj med speciellt program för MTF-D.Slutligen EDTNA/ERCA i Geneve den 4-7 september.Arbetet med dialysingenjörernas CoreCurriculum går vidare. Det planeras vara klarttill kongressen 2005 i Wien.Bli medlem iText avGunnar Malmström,ordförande i Svensk förening förMedicinsk Teknik och Fysik-dialys,MTF-D.gunnar.malmstrom@mta.ds.sll.seMTF-D & MTF:www.mtfd.se25


MALNUTRITIONAtt identifiera malnutrition hos kroniska hemodialyspatienterVi upplever att malnutrition är ett stort problem bland vårapatienter. På avdelningen började vi därför med nutritionsbedömningi september 2002. Den blankett som användsär utarbetad av avdelningens nutritionsgrupp efter en idéfrån dietisterna H Lönnberg och C Helmers Larsson, Njurmedicinskakliniken, Karolinska Sjukhuset. Gruppen bestårav sjuksköterskor och undersköterskor, i samarbete medvår dietist och sjukgymnast. En bedömning görs var tredjemånad. Då mäts handkraft, viss laboratoriedata tas samten kort kostanamnes. En viktkurva följs också.tt få in en rutin för att kontrollera nutritions -A status är ett sätt att upptäcka malnutrition,men också en möjlighet att fånga upp patientersom är i riskzonen och att då kunna sätta in förebyggandeåtgärder.Kronisk njursjukdom är en tärande sjukdom och fördialyspatienterna krävs en balanserad protein- ochenergirik kost, för att de inte ska hamna i riskzonenför undernäring. Malnutrition är ett tillstånd av negativenergi- och näringsbalans. Malnutritionsprevalensenhar varit oförändrad sedan 1970-talet dåproblemet började beskrivas på allvar. En anledningär att kroniska sjukdomar behandlas bättre tack varemedicinska framsteg medan förmågan att behandladen sjukdomsassocierade katabola fasen fortfarandeär otillräcklig.NutritionsstatusFör bedömning av patientens nutritionsstatus börföljande variabler ingå; vikt, viktförlust, body massindex (BMI), energi- och näringsbehov samt dokumentationav ätproblem och nedsatt aptit. Det manskall ha i åtanke i samband med BMI, är att det ärett trubbigt mått, dvs. det tar ingen hänsyn till hurkroppsfettet är fördelat. Ett försämrat näringstillståndhos kroniskt sjuka personer sträcker sig oftaöver flera år. Därför är det viktigt att ta reda på vadhan/hon vägde som frisk och vad man har vägt sommest. Det är inte ovanligt med 25-50 % ofrivilligviktminskning under en fem-tio-årsperiod.Att dialyspatienter ofta är otillräckligt nutrieradeär väl dokumenterat idag. Malnutrition är alltså envanlig komplikation och även en av parametrarnaför ökad sjuk- och dödlighet hos dialyspatienter.Bl.a. ökar dödligheten nästan fem gånger med ettserumalbumin 30 på dialyspatienterhar visat sig ge minskad dödlighet jämförtmed dem som har BMI


för malnutrition eller att de har en ökad risk förmalnutrition. Något som förvånade oss är att någrapatienter som hade BMI >25 hade mellan två-femifyllda observandum på nutritionsstatus. Detta visarhur trubbigt BMI är som måttstock.Det är inget nytt att dialyspatienter är en stor riskgruppför att drabbas av undernäring. Detta är väldokumenterat i litteraturen. Många av våra patienterhar flera av de riskfaktorer som nämns såsom högålder och hjärtsjukdomar. Av denna, den första sammanställningen,får man verkligen klart för sig hurutsatta våra dialyspatienter är. Kanske kan dennasammanställning ge ökad insikt av behovet av extranäring för våra patienter, så att vi kan få budgetatt exempelvis servera näringsdrycker eller frukostunder behandling, förutom den lunch eller middagsom patienten äter hos oss.FJÄRDE NATIONELLANJURKONFERENSENArrangeras av Njursjukas Förening i Västsverige23-24 april 2004Burgårdens Konferenscentrum i centrala GöteborgKonferensen vänder sig till njursjuka, närstående och personal inomnjursjukvården.Program:Fredag 23 april kl.15.30-18.30• Utdelning av 2002- och 2003 års GelinstipendierMedverkande professor Michael Breimer, transplantationskoordinatorAnnika Wolfbrandt och läkaren Daniel Lukes.Lördag 24 april 8.30-17.30• Relationer och samlevnad vid kronisk sjukdom• Diabetes och njursvikt, nya behandlingsmetoder• Fysisk träning vid dialys och transplantation• Etiska aspekter vid fördelning av organ för transplantation• Kombinerad lever- och njurtransplantation ny möjlighet förpatienter med antikroppar• Transplantation av icke blodgruppskompatibla donatorer• Visioner inom njursjukvårdenMedverkande: Gert-Inge Brander, sexolog och förbundsordförande i RFSFU,Dr. Maria Svensson, docent Lars weiss, professor Gunnar Tufveson, sjukgymnasternaSusanne Heiwe, Gunilla Hallste, Elisabeth Bodin, transplantationskoordinatorMarie Omnell-Persson, professor Michael Olausson ochprofessor Börje Haraldsson.Anmälan till Njursjukas Förening i VästsverigeBox 12053, 402 41 Göteborg, telefon 031-365 98 16Uppdaterad information:www.gelinfonden.org/njurkonferens.htmDialäsen 1/2004


PÅ GÅNGMöteskalenderNordiatrans kongress, 5-6 mars 2004, Göteborg, SverigeNjurmedicinskt Regionmöte i Västra Götaland, Norra Älvsborgssjukhus,Dialysavdelningen 25 mars 2004, SverigeRegionmöte, Linköping 1-2 april 2004, SverigeFjärde Nationella Njurkonferensen, 24 april 2004, Göteborg, Sverigewww.gelinfonden.org/njurkonferens.htmANNA, 15-18 maj 2004, Washington DC, USASvensk Transplantationsförenings vårmöte, 6-7 maj 2004, Uppsala, SverigeSNF/SNSFs vårmöte, Välkomna är läkare, sjuksköterskor, dietister, tekniker & farmaceuterinom njurmedicin. 9-11 maj 2004 Malmö, Sverige. SNSFs Årmöte 11 maj 2004.EDTA, 15-18 maj 2004 Lissabon, PortugalEuropean Working Group on Psychosocial aspects on children withchronic renal failure, 26-29 maj 2004, Dublin, Irland22nd Congress of the Scandinavian Transplantation Society,2-6 juni 2004 Århus, DanmarkISPD, 21/8-1/9 2004, Amsterdam, NederländernaEDTNA/ERCA, 4-7 september 2004 Genève, SchweizDialäsens Chefsdagar, 6-7 oktober 2004 Stockholm, SverigeRegionmöte, Uppsala 16-17 november 2004, SverigeDialäsens Skriva, Tala, Lyssna, Söka! En dag om kommunikation för personalinom transplantation & njurmedicin. 29 november 2004, Nordic Sea Hotel, Stockholm, SverigeSNSFs vårmöte, 29-31 maj 2005 Linköping, SverigeEDTNA/ERCA,10-13 september 2005 Wien, ÖsterrikeDistanskurs på halvfart- Vård och omvårdnad vid njurmedicinskasjukdomarDet har framkommit önskemål om en utbildningför sjuksköterskor som arbetar medpersoner med njursjukdomar. Därför harinstitutionen för hälsovetenskap i Boden,Luleå tekniska universitet, beslutat att startaen fristående kurs på 10 poäng. Uppläggetär utifrån gemensamma tankar och önskemålfrån sjuksköterskor som arbetar inomverksamheter med personer som harnjursjukdom och lärare vid institutionenför hälsovetenskap. Kursen kommer attheta ”Vård och omvårdnad vid njurmedicinskasjukdomar” och består av två delkurser,njurmedicin 5 p och omvårdnad vid njurmedicinskasjukdomar 5 p. Kursen genomförspå halvfart v. 45 Ht 2004 till v. 11 Vt 2005 iBoden och ges som distanskurs. Behörigaatt söka är legitimerade sjuksköterskor medgrundläggande behörighet.Sista ansökningsdatumför denna utbildning är 040415.Ansökningsblanketter finns på www.luth.seunder fliken ”jag vill bli student”.Vill du veta mer?Maila eller ring Åsa EngströmE-mail:Asa.enhstrom@hv.luth.seTelefon: 0921-75 875


PÅSDIALYSNågra reflektioner kring påsdialysText avBert Stålhammar,Örebro, SverigeI Maj 1998 fick jag reda på att det var dags för mig att börja med påsdialys.Kreatininet hade ökat starkt och njurfunktionen var nere i c:a 6 % berättade minläkare i Örebro. Jag visste naturligtvis att någon dag skulle beskedet komma.Mina ärvda cystnjurar hade ändå hängt med längre än vad de brukar göra. Jagvisste inte mycket om påsdialys, och det gör väl knappast någon som inte direkteller indirekt varit engagerad i processen. Så för att ge mig åtminstone ett humom vad det hela handlade om, fick jag med mig en video hem.Med förlov sagt. Jag har sett bättre – ochroligare videos. Den här föreställde enman som satt på en stol och tappade ur vätskaur buken och tappade in ny, samtidigt som han lästeen bok. Det fungerade bra, sa han, men hoppades attbli transplanterad.Utbildning i påsbytenI oktober fick jag min ”pd” inopererad. Sen var dettänkt att jag skulle läggas in i två veckor på sjukhusetför att lära mig sköta påsbytena. Jag arbetade dåheltid på universitetet och vägrade bestämt att läggain mig. Dessutom trodde jag mig om att kunna läramig påsdialysprocessen snabbare än på två veckor.En PD-syster skulle bli min lärare. OK, sa hon vibestämmer några tider, så kommer du hit så tar vilektionerna när det passar dig och mig. Så vi sattdär med våra Filofaxar och bokade utbildningstider.Hon blev sedan min ordinarie kontaktsköterskaunder de tre år jag hade påsdialys. Om det dök uppnågra problem eller jag hade frågor av något slag, såvar det bara att ringa till PD-enheten där man alltidfick hjälp och uppmuntran.Man tänker naturligtvis inte på att påsdialysenkräver så stora utrymmen. Kartongerna med vätskaär skrymmande, och dessutom utrustades jag medett rostfritt bord, stort golvstativ, plåtbricka, blodtrycksmätare.Sprit och åter sprit, tvål plus munskydd,plast, omslag och lite till. Efter det att minsköterska varit hemma och besiktigat anläggningenskulle jag göra mitt första påsbyte själv. Lite nervöstkändes det. Det var ändå ett ingrepp i kroppen somman skulle göra. Jag hängde upp påsen på stativetoch började. Plötsligt ropade hustrun som befann sigi köket på nedervåningen. Vad gör du? –Jag byterpåse” skrek jag tillbaka. Det droppar från taket,tror du att du har gjort något fel” frågade hon. Dethade jag. Jag hade lyckats sticka hål på påsen. Menman lär sig.


PÅSDIALYSAtt resaNågra dagar senare skulle min hustru fylla jämnaår, så vi hade bokat teaterbiljetter och hotell i Stockholmför att fira henne. Jag lastade in kartonger medpåsar, plåtbricka, stativ plus en massa annat somhörde till den nödvändiga utrustningen. När viparkerade i hotellgaraget placerade vi alltihop plusvåra väskor på varsin liten kärra. Väl uppkomna ihotellkorridoren välte min kärra med ett brak. Plåtbrickangav sig ut på egen hand och folk öppnadedörrarna och undrade vad som stod på; Jag förstårdem. Men det var knappast läge heller att tala omatt jag hade påsdialys och behövde det vi hade medoss.Så småningom lärde jag mig att något stativ intebehövdes. Det fanns alltid någon klädhängare, tavelkrokeller gardinstång som det går att hänga uppen påse på. Påsarna hade jag för övrigt i väska medhjul och plåtbrickan lämnade jag tillbaka. Ett välspritat plastunderlag som går att rulla ihop fungerarlika bra.Ofta fi ck man improviseraför att klara bytena vid resor. Flygplatsernas handikapptoaletterär stora nog, även om en och annannödig kund undrar om man har somnat därinne.Vid sådana tillfällen tycker man att det rinner oerhörtsakta. En trädgren i rätt höjd kan vara toppennär man är ute, eller en krok på whiteboarden ikurssalen när deltagarna gått på lunch..Varje försommar åkte vi till Cannes i Frankrike ettpar veckor. Genom PD-enheten på USÖ fick jaghjälp att beställa påsar så att de skulle finnas därnär jag kom fram. Ibland hände oväntade saker. Ettår fanns inga påsar, eftersom de som skulle ta emotdem inte var på plats, varför chauffören tog demmed tillbaka. I Cannes finns tre Baxtercentraler sådet gällde att hitta rätt, innan jag fick mina påsar.Jag hade då lagt ner ett par extra påsar i mitt handbagagevilket inte gillades av flygplatspersonalen.Efter mycket övertalning fick jag emellertid ta meddem i en särskild plastpåse. Förvarade på ett särskiltställe. Ett annat år blev det flygstrejk. Vilket innebaratt mina påsar tog slut. Det var bara att skaffa nya,och då avbröts flygstrejken plötsligt.Efter två år fi ck jag en nattmaskin.Det innebar en klar förbättring av allmäntillståndet.I stället för att jag skulle byta påse fyra ggr omdagen räckte det nu med en gång, och ibland kundejag hoppa över det tillfället också. I början var detsvårt att sova ordentligt. Maskinens display lystehela natten och varje gång jag vaknade blev jag informeradom vad den gjorde. Ett problem var ocksåatt jag måste ligga nio timmar i maskinen, vilketinnebar att det knappas blev några sena kvällar.För mig var det största problemet vår gamla fiskestugai Strömstad. Dels ligger den ganska högt, och mankan inte köra bil ända fram och dels var den intedimensionerad för skrymmande kartonger och maskiner.Från början fanns det heller ingen utkörningav påsar utan de skulle vi själva hämta på apoteketi stan. Med två liter vätska i magen skall man inteheller bära något tungt, så ibland fick grannarnaställa upp och hjälpa hustrun med påsarna. För migblev lösningen till sist att flytta ut med maskinen iden lilla gäststugan och sova där. Dessutom börjadepåsarna att köras ut från apoteket samtidigt. Förmodligenvar det inte alltid ett så populärt uppdrag,för många sommarjobbande ungdomar stönade svårtnär de bar påsar upp för backen.Tid till samtalKontakten med PD-mottagningen vid sjukhuset harfungerat utomordentligt bra. Man blir god vän medsjuksköterskor och läkare som ständigt ställer uppmed hjälp. Jag har också märkt vilken positiv betydelsedet har när sjukvårdspersonalen tar sig lite tidatt prata med patienten om annat än det som hör tillsjukdomen. På samma exemplariska sätt fungeradeapoteket. Det vara bara att ringa dit och beställa denmaterial som behövdes.PRESSMEDDELANDEKan insulinproducerande vävnad från annan art transplanteras vid diabetes?Peter Schmidts disputation ägde rum fredagen 6 februari, vid Uppsala Universitet. Avhandlingens titelvar Xenotransplantation av Langerhanska öar - Experimentella studier av hinder för klinisktillämpningBristen på organ innebär en begränsning för antalet patienter med ungdomsdiabetes som kanerbjudas transplantation av bukspottskörtelns insulinproducerande Langerhanska öar. Peter Schmidthar undersökt möjligheterna att använda öar från grisar.För patienter med svårkontrollerad ungdomsdiabetes erbjuder transplantation av isolerade insulinproducerandeLangerhanska öar en möjlighet att stabilisera sitt blodsocker. Organbristengör dock att få kan erbjudas denna behandling. Av denna anledning undersöker man möjlighetenatt använda sig av djur, av etiska och praktiska skäl företrädesvis från gris, s k xenotransplantation.Peter Schmidt har i sin avhandling undersökt de problem som måste lösasinnan användandet av öar från gris kan bli kliniskt möjligt.Klinisk ö-transplantation sker genom att öarna sprutas in via ett kärl till levern. I denna process förstörsen stor del av öarna i en akut inflammation orsakad av bland annat aktivering av koagulationoch komplement i blodet. Detta skulle ske också vid klinisk xenotransplantation. Peter Schmidt harvisat att man genom att få grisöar att producera ett visst mänskligt protein kan ge skydd mot vissaakuta skador. De öar som överlever den första kritiska tiden efter transplantationen riskerar även attstötas bort av celler i immunförsvaret. Med hjälp av försök på möss kunde Peter Schmidt visa påskillnader i mekanismerna bakom avstötning av vävnad från en annan art jämfört med de mekanismersom verkar då vävnaden kommer från samma art. Detta kan delvis förklara varför de medicinersom används kliniskt för att förhindra avstötning inte fungerar lika bra vid xenotransplantation.Så kallade endogena retrovirus i grisens DNA betraktas som en möjlig infektionsrisk vid xenotransplantation.Peter Schmidts resultat visar att virusnivåerna var låga i grisöarna så längede odlades, men att det skedde en viss uppreglering den första tiden efter transplantation till råttor.En möjlig orsak till detta kan vara inflammation och/eller syrebrist i öarna och dess omgivning.Detta indikerar att tillfällig medicinering i samband med transplantationen kan vara värdefulltför att minska risken för infektion vid xenotransplantation.Dialäsen 1/200433


SVENSK NEFROLOGSJUKSKÖTERSKEFÖRENINGSVENSK NEFROLOGSJUKSKÖTERSKEFÖRENINGSTIPENDIE 2004SNSF erbjuder sjuksköterskor som är A-medlem sedan minst ett år att söka stipendiet.Avsikten med stipendiet är att öka kunskaperna inom njurmedicin, dialysvård och transplantation.Stipendiet är på 14 000 kronor att fördelas på en eller fl er sökande.Redovisning sker i Dialäsen och /eller på SNSF:s vårmöte.I ansökan skall det framgå målsättning och kostnadskalkyl till vad stipendiet ska användas.Ansökan tillhanda senast 1 april 2004Skickas till : SNSF:s sekreterare Ulrika Johansson Dialysmottagningen 57-58 KSS, 54185 SkövdeSNSF ÅRSMÖTE TISDAGEN 11 MAJ 2004I samband med Vårmötet i MalmöNytillsatta arbetsgrupper i SNSFIntresset för att deltaga i någon av de nytillsatta arbetsgrupperna har varit mycket stort. Tyvärr kan inte alla som visat intressearbeta aktivt i grupperna som då blir för stora. Vi har nu gått igenom alla intresseanmälningar och gjort följande urval.Vi har försökt eftersträva en bra fördelning i landet.SmärtgruppenLena Bäck, Dialysmottagningen Skövde, lena.back@vgregion.seIngela Goop, KS, StockholmMargareta Gilius-Forsèn, Dialysen Bollnäs, margareta.giliusforsen@lg.seNutritionsgruppenBritt-Inger Rahm, Dialysen Bollnäs, britt-inger.rahm@lg.seGun Örtendal, Dialysavdelningen Borås Sjukhus 50182 BoråsLeena Johansson, Dialysavdelningen NÄL 46185 TrollhättanAnki Önnheim, Dialysen Lund, ann-catrin.onnheim@skane.seJohanna Ohlin Norrköping, johanna.ohlin@lio.seDokumentationsgruppenPetra Wermelin, petra.wermelin@jll.seMarianne Karlsmo, Dialysavdelningen Lasarettet 34182 Ljungby.Anna Monsen, Dialysen Linköping, anna.monsen@lio.seAnne Norberg, Dialysen Huddinge, anna.norberg@hs.seSusanne Karlsson, Skene Lasarett dialysavdelning Varbergsvägen 51181 SkeneLena Helldin, Dialysavdelningen NÄL 46185 Trollhättan.Styrelsen hoppas att Ni har möjlighet att komma till Vårmötet i Malmö, där styrelsen kommer att ha ett kort informationsmötemed tillsatta arbetsgrupper.Styrelsen SNSF34 Dialäsen 1/2004


ANNA KONGRESSENPraktiska tips på ANNA kongressenText avMargaretha Land, Borås,Sara Krång, Mora,Ankica Brkcan, Eskilstunaoch Ingrid Lindkvist, Västerås,SverigeGenom utlottning av resestipendium från läkemedelsbolagetAmgen, fick vi möjlighet att deltai ANNA:s (American Nephrlogy Nurses´Association)konferens i Chicago, april 2003. Tema detta år varFocus on the Future: Realities, Challenges, Solutions.För att delta i utlottningen var man tvungen att hagenomfört Amgens brevskola, Njurdialogen. Innehålleti denna kurs var Torrvikt, PD och Anemi vidkronisk njursvikt.Konferensen hölls på Hotell Hyatt Reagency i Chicago.Cirka 2000 personer deltog, dels från USA, plusutställare och ett fåtal internationella deltagare. Utställningenvar mycket stor, och det fanns bl.a. dialysmaskinerför hembruk, säkerhetsförebyggande kanylerså man inte skall sticka sig katetrar, läkemedel,bemanningsföretag etc.SeminarierLori Hartwell inledde kongressen. Hon hade varitnjursjuk i 30 år och berättade om sina erfarenhetersom patient med både humor och värme. Dessutomhade hon skrivit en bok och åkte runt och föreläste iUSA. Hon gav många goda råd till dialyspersonalen,här är några.-Ha tålamod med patienterna! De befinner sig i ensvår situation. Ignorera inte negativa kommentarer.En patient som känner sig ignorerad kan reageramed ilska vilket i sin tur leder till problem för personalen.-Be patienterna om förslag till förändringar. Fråga omderas förväntningar, vad de ser fram emot just idag-Stärk patienterna genom att ge positiva kommentarernär det går bra, t ex när de följer sin diet ellervätskebalans. Alldeles för ofta kommenterar vi detsom är dåligt.-Hjälp patienten att finna egna lösningar. Mångaskulle följa instruktionerna om bara de förstod ochkom ihåg. Lori Harwell har en hemsida:www.lorihartwell.comPD sjuksköterska Donna Maazsföreläsning innehöll en hel del både praktiskaoch pedagogiska tips. - För att testa patientensuppmärksamhet, gör ett litet hål på vätskepåsenutan att patienten ser det. Låt patienten förklaravad han ska göra och beskriv sedan betydelsenav att trycktesta påsen- Illustrera hur färgen i avfallspåsen kan variera.Häll äppeljuice i ett glas och ananasjuice i ett annat.Notera hur äppeljuicen är klar och ananasjuicenär grumlig. Häll mjölk i en PD påse ochvisa en grumlig påse.- Visa fibrin med hjälp av en kanna med vatteni vilken man tillsätter små tunna bomull/vaddbitar. Eller spruta äggvita i PD- påsen och värmupp den tills fibrintrådarna blir synliga.- För att visa att diffusion går snabbare i varmvätska än i kall, stoppa en tepåse i kallt respektivevarmt vatten. Då förstår patienten, varför det ärbättre med uppvärmda vätskor än med rumstempererade.Mikrovågsuppvärmning kan tillförarestprodukter från plasten till vätskan, därför avrådsdenna uppvärmningsmetoden.- Om patienten ser dåligt, finns förstorningsglasman kan sätta fram på bröstet via en ställning,med belysning för att underlätta hopkopplingen.- Placera en PD-påse på patientens bröst i liggandeställning för att demonstrera känslan avtungandning.- För att visa osmosen: Häll socker på frukt somställs i kylen över natten. Nästa morgon kanman se vad som hänt och på så sätt illustrera vadsom sker i buken.- För att visa hur bakterier vandrar kan man medröd karamellfärg färga vattnet i ett glas och stickaner en garnända. Då ser man hur den röda färgenvandrar upp efter garntråden.Dorian R. Scatell, berättade om patientundervisning.I USA finns sedan tre år tillbaka en speciellorganisation som arbetar med att ta frammaterial och uppdatera information till enhemsida som hänvisar med länkar till allt somen patient eller anhörig kan tänkas vilja veta.www.kidneyschool.org och www.lifeoptions.orgKost och motionNutritionsföreläsning av Judith Beto, dietist.Amerika är ju ett mångkulturellt samhälle. Detär därför inte alltid så lätt att veta vad folk äteroch vad maten innehåller. Hon berättade ochgav många exempel på detta. Något att tänkapå för oss, eftersom dagens Sverige har mångainvandrare? Motion var ett annat ämne. Hurmycket motionerar våra patienter? På flera dialysklinikeri USA har man delat ut stegräknaretill både patienter och personal. Detta för attmedvetandegöra hur mycket eller hur lite manrör på sig.Vi deltog även i ett frukost symposiumom EPO. Vi blev tilldelade varsin mentometer,så att alla deltagarna aktivt kunde delta i mötet.Föredragshållarna gav vissa frågor under föreläsningensom mötesdeltagarna skulle besvara.Olika alternativ gavs och vi fick trycka in vårasvar. Resultatet visades upp på stora tv-skärmar.Det var mycket intressant, och föreläsarna fickockså en uppfattning om åhörarnas erfarenheter,kunskaper och synpunkter.Det var några mycket intensiva dagar medmånga nya intryck; en otrolig upplevelse att hafått delta i denna kongress.36 Dialäsen 1/2004


TRANSPLANTATIONKan ALLA patienter transplanteras?Indikation för njurtransplantation är alla former av kronisk njursvikt. Absolutakontraindikationer är pågående infektion, aktuellt missbruk av alkoholeller droger, spridd malignitet, HIV-positivitet, annan samtidig allvarlig sjukdom såsomakut hjärtinfarkt, akut infektion med feber, sår på fötterna eller kort förväntadöverlevnad av patienten.Text avGunnela Nordén,docent, överläkareEnheten för Transplantationoch leverkirurgiSahlgrenska Universitetssjukhuset,GöteborgRelativa kontraindikationer är dålig compliance,psykisk insufficiens eller annan svår sjukdom.Normal/ökad riskTransplantationskandidater kan indelas i sådana somhar normal risk vid njurtransplantation och sådanasom har ökad risk. De risker som avses är risk fördöd, risk för förlust av transplantatet på grund avakut rejektion (avstötning) eller tekniska komplikationer,risk för infektion, risk för kardiovaskulärakomplikationer och risk för svår nedsättning avallmäntillståndet.Exempel på patienter som har ökad risk är patientermed känd hjärtkärlsjukdom till exempel genomgångeninfarkt eller kranskärlsoperation, resttillståndefter stroke, långvarig diabetessjukdom, hög ålder,annan svår sjukdom eller handikapp.OrganbristIdag är bristen på organ det största problemet, menväntetiden är relativt kort, om det finns någon i familjen,som kan donera en njure. För en nekronjure, detvill säga njure från just avliden person, är väntetidenidag 2.5 till 3 år. Antalet donerade nekronjurar harsjunkit de sista åren och väntelistorna har ökat. Densom är kandidat för en njurtransplantation måste, föratt komma ifråga för en transplantation, ha rimligaförutsättningar att klara av den påfrestning som enny njure innebär. Alla patienter, men särskilt äldre,som väntar på en njure under tre års tid, har risk attunder väntetiden drabbas av annan svår sjukdom,som gör att de blir nedtagna från väntelistan. Att


TRANSPLANTATIONGunnela Nordénman kommer påväntelista innebäralltså ingengaranti för attman blir njurtransplanterad.Om transplantationenNjurtransplantationenär, jämförtmed andratransplantationer,såsom hjärtochlungtransplantation,levertransplantationoch tarmtransplantation,denminsta operationen.Den ärinte heller påsamma sätt som ovan nämnda, livsnödvändig ellerlivräddande. Den patient som inte transplanteras,överlever med hjälp av dialysbehanling, som nuhar helt annan kvalité än för 10-15 år sedan. Idag“skräddarsys” dialysbehandlingen för den enskildapatienten och det finns många olika behandlingssätt.Många patienter mår bra och lever ett gott livmed dialysbehandling.Det stora och det svåra med en njurtransplantationär inte själva transplantationsoperationen utan iställetefterbehandlingen med immundämpande medel,rejektioner, rejektionsbehandling, infek tioner och infektionsbehandling.Reoperationer på grund av urinläckage,lymfocele eller blödning är inte ovanliga.Njurtransplantationer kan vara mycket olikaÅ ena sidan kan det vara en riktig solskenshistoria, åandra sidan kan det vara en sällsynt besvärlig och svårprocedur där det händer av transplantatet går förloratoch vid enstaka tillfällen att patienten dör.Om det är en solskenshistoria:• Operationen genomförs och njuren startar• Kreatininvärdet sjunker dag för dag• Patienten mår bra och tål alla de nya immundäm pande medlen.En sådan patient kan skrivas hem efter8-10 dagar.Om det krånglar:• Njuren startar inte omedelbart• Patienten behöver reopereras av någon anledning• Patienten har upprepade rejektioner ochupprepade rejektionsbehandlingar med Solu-Medrol-kurer, en eller flera gånger, och antikroppar,det vill säga Thymoglobulin ® ,ATG Fresenius ® eller OKT3 ® , kanske ocksåplasmaferes• Dialysbehandling kan behövas• Infektion i blod (sepsis), urinvägar ellerlungor tillstöterOm allting bara krånglar, alla rejektionmedlen är använda,patienten är i behov av dialys, ja, då brukar vita bort transplantatet efter 6-8 veckor. Patienten fårdå återvända hem för fortsatt dialysbehandling. Dettycker både vi och patienten är mycket tråkigt.De allra flesta transplantationer hamnar någonstansmitt emellan. Rejektioner är vanliga och allapatienter måste räkna med att drabbas av detta eneller flera gånger. Alla patienter som vill bli njurtransplanterade,måste därför vara så starka så att deorkar med och klarar av ett komplicerat transplantationsförlopp.En patient med ökad risk måste informeras och varamedveten om detta samt även efter informa tion varavillig att utsätta sig för operation och efterföljandeimmunsuppression. Patientens vilja och önskemålspelar här stor roll för beslut om transplantation.Dock, ju större risken är, dess mindre betydelsehar patientens önskemål och dess större tyngd hardoktorns och transplantationsboardens bedömning.Transplantationsboarden är en grupp läkare (njurmedicinare,transplantationskirurger, vävnadstypare)och sköterskor med lång transplan t a t ionserfarenhet,som bedömer och tar ställning till om en patientär lämplig för transplantation eller ej. Boarden harockså att ta ansvar för att de alltför få njurar, somfinns tillgängliga för transplantation, används på ettsätt som ger god utdelning, det vill säga lång transplantat-och patientöverlevnad.SammanfattningAlla patienter kan inte transplanteras.Alla patienter med normal risk kan transplanteras.Många patienter med lätt/måttlig risk kantransplanteras.Patienter med kraftigt ökad risk kan sällantransplanteras.38 Dialäsen 1/2004


NÄR PAPPA DOGBrev till en ängelJag brukar lyssna efter dina hjärtslag på stan. Jag lermot okända människor och lyssnar riktigt noga.Det kan ju vara du… det kan vara dina hjärtslag.I bland letar jag även efter dina andetag men dekommer jag aldrig mer få höra, de finns inte. Det ärbara ditt hjärta som fortfarande slår.Jag saknar dig så att det inte går att beskriva medord. Jag tänker på dig varje sekund som jag är vakenoch drömmer om dig när jag sover. Jag ser dig i solnedgångenoch hör dig när vågorna slår mot stranden.Nej förlåt, jag är inte ärlig nu men det är väl såman ska beskriva en död människa? Med fina ordoch olika klichéer, men jag varken orkar eller kan.Du och min saknad efter dig går inte att beskriva.Det enda jag känner och kan skriva är FAN! FANFAN FAN! Jag är sjutton år, sånt här ska inte händamig. Är det inte meningen att du ska vara med påmin student? Att du ska föra mig fram till altaret vidmitt bröllop? Att du ska hälsa på mig på sjukhusetnär jag fött mitt första barn? Det är så orättvist attdu inte finns för mig längre men jag har inte riktigtförstått att du är död. Jag kan inte acceptera detoch gå vidare trots de tre grunderna som vi bordeleva efter är; att förstå, acceptera och gå vidare. Detär lättare sagt än gjort för jag vill inte. Jag vill inteleva utan dig och jag vill inte förstå att jag måste.Men du har gått vidare, det är bara ditt hjärta somfortfarande slår.Jag måste fortsätta att leva mitt liv, för jag vet attdet är vad du skulle ha velat. Jag är tvingad till attvara den sjuttonåriga skolflickan som förlorat sin faroch tar hand om sin mor. Kan du förstå att du intefick lämna oss? Min saknad efter dig kommer aldrigatt minska och jag behöver dig fortfarande. Jag vetinte om mamma har förstått. Hon kan inte sova,hon skyller på att det är för ensamt i er stora säng. Såjag sover på din plats på nätterna för att det hjälperhenne, vet du hur sjukt det känns? Att sova där dualltid sovit i alla år men där din kropp aldrig igenkommer att vila, aldrig mer kommer att vakna ochaldrig mer kommer att snarka. Någon doktor skrevut sömntabletter som får henne att somna på kvällarnamen varje morgon när hon vaknar och du intefinns där så bryter hon ihop. Gång på gång på gång,jag vet inte hur länge det här kommer att fortsätta.Vi saknar dig så mycket att vi blir galna men det ärbara ditt hjärta som slår.Minns du almanackansom jag använder som en dagbok? Där jag skrev nerminnen från varje dag? Maj månad detta år är densvartaste månaden i mitt liv. Efter den är ingentingär sig likt, inte ens himlen har samma färg längre.Vännerna nickar, ler och säger att de förstår meninnerst inne har de inte fattat ett skit. För de har inteupplevt det, och jag hoppas att de slipper.Varje år fram till den dagen jag inte längre andas såkommer jag den sjätte maj tända ett ljus i korsningenmellan björkuddsgatan och gråstensvägen. För detvar där och då som det hände.En helt vanlig tisdag, du kom åkande från jobbet idin blåa Saab och skulle precis svänga vänster. I minövningskörningshandbok står det att vänstersvängarär det svåraste inom trafiken. Jag tror på det. Antagligenlyssnade på radion som du alltid brukade göraoch satte ut vänsterblinker. En annan bil kom frånhöger och körde rakt på, väntade inte på att du hadesvängt klart. Han var berusad och hade ingen kontroll.Ibland undrar jag om han någonsin kommeratt kunna förlåta sig själv. Men egentligen bryr jagmig egentligen inte så mycket om den frågan. Jag vetatt jag i alla fall aldrig någonsin kommer att förlåtahonom. Han tog dig ifrån mig, min älskade pappa.Det är bara ditt hjärta som fortfarande slår.Jag ligger vaken på nätterna och tänker på hurannorlunda livet skulle vara om du fanns kvar hosmig. Om du och jag fortfarande andades sammaluft och såg samma sol. Jag gråter för att jag kännermig ensammast i världen och jag förbannar gud föratt han tog dig ifrån mig. Det är för fan inte rättvistoch jag saknar dig så mycketatt det känns som om mitthjärta kommer att stanna.Jag ljuger om jag säger att vihade det perfekta fader-dotterförhållandet, vi var ju inte ensi närheten. När jag minns allagånger jag skrikit på dig för attja tyckte att du inte fattade ettskit så skäms jag, och när jagsa att jag hatade dig för att jaginte fick som jag ville så vet jaginte vart jag ska ta vägen. Detär som om jag kommer attsprängas när som helst. Jag villskrika men ingenting kommeröver mina läppar. Jag brukarspringa tills benen inte längreorkar men jag kan inte springaifrån saknaden efter dig.Vi hade ju aldrig pratatom hur du ville ha det. Vi sågväl ingen anledning att prataom döden när vi var i mittenav våra liv, vi skulle ju ha såmånga år på oss. Innan duförsvann så hade jag aldrigägnat en sekund åt att tänkapå begravning, testamente,Text avKatrin PålmanDonationsprojektetFör att få fl er människor att tala omsin vilja när det gäller donation av organoch vävnader, inledde Landstingförbundet2002 ett treårigt nationelltinformationsarbete– Donationsprojektet. Det är viktigt attockså unga människor sätter sig in idenna fråga och tar ställning för att attityderi samhället ska kunna påverkas.Våren 2003 utlyste Donationsprojekteti samarbete med organisationen Livetsom Gåva, en uppsatstävling om organdonationför alla gymnasieelever.Eleverna fi ck fem givna uppsatsämnenrörande organdonation att välja mellan.Av de fem uppsatser som segrade inomvare ämnesgrupp, utsågs en totalvinnareav hela tävlingen. I samband medSveriges värdskap för den EuropeiskaDonations-dagen, lördagen den 4 oktober2003, korades vinnaren i uppsatstävlingeni Stockholm. Första prisetfi ck Katrin Pålman från L M Engströmsgymnasium i Göteborg för sin uppsats”Brev till en ängel”.Dialäsen 1/200439


NÄR PAPPA DOGkremering, donationer, gravsten osv. Du hade inteplanerat någonting, du kunde väl inte ana att duskulle försvinna så snart. Men det blir sällan somman tänkt sig. När jag och mamma kom till sjukhusetså pratade läkaren om dig men jag förstodingenting. Det var som en dimma, precis som dehalvkassa sjukhusserierna på TV. Vi tjöt ögonen uross trots att vi egentligen inte fattat att det var allvar.Hur skulle vi kunna förstå det? Kraschen hade gettdig livshotande skador, mer kunde de just då intesäga för du var inne på operation. Sen fick vi höraditt huvud var så illa skadat att hjärnan inte fått någotblod och slutat fungera. Du låg i respirator menskulle aldrig någonsin kunna leva igen. Du var dödmen maskinerna tvingade hjärtat att fortsätta slå.Hur ska man kunna förstå något sådant? Jag minnsatt jag tänkte att jag snart skulle vakna och det skullevara en vanlig dag. Jag skulle springa in till din ochmammas säng och slänga mig mellan er och sägagodmorgon och berätta om vilken mardröm jag haft.Men jag har ännu inte vaknat och du är död. Det ärbara ditt hjärta som fortfarande slår.Läkarna pratade om att någonstans i detta landfanns det en människa som var svårt sjuk och kundebehöva delar av dig för att överleva. Jag sa bara nej,nej. NEJ! Aldrig i livet, inte en chans att jag skullegå med på det. Jag ville att du skulle begravas hel ien kista på en kyrkogård och att du inte skulle haärr efter en kniv som skurit i dig. Att plocka delarav din kropp skulle kännas som att plocka delar fråndin själ. Jag var helt övertygad om att inte låta demröra dig överhuvudtaget.Jag irrade runti korridorerna, gick dit mina fötter pekade för jagkunde inte sitta still. Kommer du ihåg att jag alltidtyckt att sjukhus luktat illa? Den tisdagen varlukten vidrigare än någonsin förut. Det luktadedöd, din död, min pappas död. Jag kände hur frukostenpressade sig uppåt och jag sprang in på entoalett och kräktes samtidigt som jag grät, skrek,kved och försökte andas. Efter att ha försökt samlaihop mina känslor för att spola ner dem i toalettenmen misslyckats så sköljde jag av ansiktet ochbeslutade mig för att vara stark. Så som du såg påmig… en ung vacker 17-åring som hade världenför sina fötter. Jag såg mig i spegeln och sa: ”MariaAbrahamsson nu är du stark för in i helvete. Duklarar detta, du klarar allt. Om inte för din egenskull så för alla andras skull.” Hittills tycker jag attdet går bra, jag stiger upp på morgonen, gör det jagmåste och lägger mig sen på kvällen.Efter det som jag nu ser som mitt första sammanbrottså mötte jag en tjej som kom ut frånbarnavårdscentralen, hon var med barn och verkadevara lyckligast i världen. Nästan som att det lyste omhenne för inom henne växte det ett liv som redaninnan sin födsel var älskat. Lite längre bort satt enflicka och grät och det var nog då som jag ändrademig. Hade inte du velat att din död skulle kunnaleda till liv för någon annan? Den gråtande flickankanske hade en pappa som behövde någonting fråndin kropp för att överleva, hur skulle jag kunna nekahenne det? Jag gick till läkaren på mina skakiga benoch sa att jag ville att ditt hjärta skulle fortsätta slå. Inågon annans kropp skulle du leva vidare, i en kroppsom var älskad av någon.Du är borta,jag har inte förstått, accepterat eller gått vidare. Jaghar heller inte förlåtit den som dödade dig och jaghar definitivt inte gråtit klart ännu. Men om fem årkommer saker att ha förändrats och då vet jag att jagkommer att vara glad att jag tog det rätta beslutet. Jagär stark och tänker fortsätta att kämpa framåt, så somdu skulle ha velat. De plockade ditt hjärta in i någonannans kropp och vad jag vet så slår det fortfarande.Jag älskar dig och även om du är död så finns dufinns kvar hos mig. Ditt hjärta slår ju fortfarande ochibland så tror jag att jag kan höra det.PRESSMEDDELANDEFrån Riksförbundet för Njursjuka (RNj) 2003-12-02RNj avvisar förslagen om betalning till levande njurdonatorer - Organ är inga handelsvarorI samband med läkarstämman och i massmedia har ekonomisk ersättning till levande njurdonatorerbelysts under den senaste veckan. Upp till en halv miljon kronor har föreslagits som skälig ersättningtill den som donerar sin ena njure. Bristen på organ från avlidna är ett allvarligt problem för njursjukaoch något som även orsakar stora kostnader för sjukvården. Den höga andelen av levande givare isamband med njurtransplantationer, cirka 35 – 40 %, är därför ett ovärderligt bidrag för både patienteroch sjukvården. RNj delar inte uppfattningen att extra ekonomisk kompensation skall ges för ”svedaoch värk” till personer som donerar en njure. Enligt förbundets uppfattning är en donation en ”gåva”.Donatorn gör en storartad handling som saknar all annan jämförelse. Vi är övertygade om att de allraflesta donationer som genomförts under snart 40 år har skett på grund av altruistiska skäl. Endast enprocent av donatorerna har enligt en nyligen utförd undersökning uppgivit att de i efterhand har ångratsig. RNj anser att den som donerar en njure till en närstående skall ha full kostnadstäckning för förloradlön och samtliga utlägg som är relaterade till ingreppet. Detta sker numera, men regelverket måste sesöver eftersom många donatorer upplever svårigheter att få ut den ersättning de är berättigade till på grundav byråkratiskt krångel hos landstingen. Vidare anser RNj att sjukvården måste visa donatorerna betydligtstörre uppskattning än de hittills har gjort. Detta kan enklast ske genom att donatorerna exempelvis får rätttill regelbundna hälsokontroller och ett livslångt frikort inom sjukvården. Den i en internationell jämförelsehöga andelen av levande donatorer i Sverige visar att det saknas incitament för att börja ge donatorernabetalt. Förbundet befarar dessutom att ett nytt ersättningssystem skulle minska intresset för donationbland patientens närstående och i stället locka till sig ”icke önskvärda” donatorer.För ytterligare information kontakta gärna förbundsordförande Håkan Hedman, telefon 070-718 16 70,031-69 63 33 (kontor) eller 031-26 00 58 (bost.), e-post: hakan.hedman@rnj.seRiksförbundet för Njursjuka, Box 1386, 172 27 SUNDBYBERGTelefon: 08 – 546 405 00, hemsida: www.rnj.seDialäsen 1/200441


KURSAVSLUTNINGKursavslutning i Njurmedicin för sjuksköterskor,20 poäng5 november 2003 avslutades Karolinska Institutets(KI) första kurs i njurmedicin. 19 sjuksköterskorfick av Annette Gullberg från SvenskNefrologsjuksköterskeförenings styrelse mottagaen nydesignad brosch och sitt kursbevis frånInstitutionen för Klin vet. Kursen har pågått nästanett och ett halv år på Huddinge Universitetssjukhus.Såväl kursdeltagarna som kursledarnavar nöjda. Kursen har varit utvecklande och dehar lärt sig mycket. Nästa 20-poängkurs startar ijanuari 2004 och det är över 30 sökande. Kursledarnaförblir desamma.Anette Gullberg delar ut brosch till Monica Bjuke.Med på bilden är Ulla Widstam-Attorps, Peter Bárány och Ulla Holm.Följande examinationsarbeten redovisades vid avslutningenantingen som ett föredrag eller som en poster:• Torrviktens betydelse för adekvat blodtryckskontrollhos hemodialyspatienter• Läkemedel vid kalk och fosfatbalansen hoshemodialyspatienter• Accessproblem relaterat till dialysfrekvens• Postherpetisk smärtbehandlingen fallstudie• Konservativ uremivård. - Är det en eftersattvårdform?• Dialys och bikarbonat vid metabolisk acidos• Sömnrubbningar hos hemodialyspatienten.Orsak och verkan.• Innebär hemodiafi ltrationsbehandling fördelarför patienten på kort och lång sikt?• Blodvolymsmätning. Ett komplement tillstabilare dialys/ultrafi ltration• Årstidsvariation i interdialytisk viktuppgång- en pilotstudie• Calcifylaxi• Vilka problem blir det för hemodialyspatientennär njurens restfunktion upphör?• Att avbryta dialysbehandling - ett etisktproblem.Kursdeltagarna kom från stora delar av landet; frånVisby i söder till Gävle i norr. Den stora spridningengav möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan deltagarnaoch uppskattades mycket.En av deltagarna framhåller att kursen varit mycketinspirerande och rekommenderar den varmt till allasjuksköterskor verksamma inom njurmedicin.Kursdeltagare & kursledare i Njurmedicin för sjuksköterskor 20 poäng.42 Dialäsen 1/2004

More magazines by this user
Similar magazines