Nr 2 (pdf 700 kb) - Framsidan

ledareKom inte hit och försök lära oss något nytt!En ung, nyutbildad bibliotekarie börjadeglädjestrålande sitt första jobbsom semestervikarie i somras.I spänd förväntan steg hon in i den lillastadens huvudbibliotek, bekantade sig medsina nya kollegor och började sätta sig in ibibliotekets rutiner. En av de första dagarnafick hon vid det heliga 10-kaffet följanderåd, sanktionerat av hela den församladebibliotekspersonalen.”Du är välkommen hit men vi vill intehöra talas om en massa nymodigheter somdu lärt dig på Bibliotekshögskolan. Här jobbarvi som vi alltid gjort. Lär dig våra rutineroch skaffa dig praktiska erfarenheter om vaddet innebär att jobba på ett bibliotek, innandu börjar ge oss goda råd, hur vi skullekunna förbättra våra arbetssätt. Vi vill ingetveta av dig, vi vet hur man jobbar på ettbibliotek!”Jag har träffat många nyutexaminerad,förhoppningsfulla bibliotekarier som sägersig ha upplevt samma sak. På detta bibliotekvar man bara ärlig nog att också officielltsätta ord på de attityder som många ungamöter på sitt första jobb.Jag träffar också många kommunpolitikersom menar att det största problemet medbiblioteket är personalens konservatism. Defrågar mig varför bibliotekarier är så räddaför allt nytt och varför de alltid vill reduceraöppettiderna som den enda metod de kankomma på, när man efterlyser effektiviseringoch rationaliseringar. Har ni inga andrametoder eller idéer inom biblioteksväsendet,frågar man mig. Min naturliga instinktnär jag hör kritik av detta slag är att ställamig på försvarets sida. Börja tala omfolkbibliotekens ekonomiska kris och hururarmat och klämt mellan de tre heligheterna”vård, skola, omsorg” som det befinnersig i dag.2Men samtidigt blir jag bestört och bekymrad.Om den professionella tonen i bibliotekensfikarum utvecklats så som minaunga kollegor beskrivit, är bibliotekensproblem inte bara ekonomiska. Har vi somär chefer sett till att få fram resurser så attpersonalen fått möjlighet att utvecklas ochvidareutbildas så att de inte upplever denyutbildade som ett hot? Är det så attpolitikerna tappat intresset för bibliotekensom tillåtits sköta sig själva, fastställaöppettider och inriktning utan krav ochstyrning av dem som har som sin uppgiftatt vara medborgarnas företrädare?Om politikerna abdikerat från sin rollatt utstaka bibliotekens mål och inriktningoch slutat utkräva resultat och förbättringar,finns ju risken att bibliotekspersonalensköter biblioteken som sitt egetrevir, där inte alltid besökarnas behovstår i förgrunden. Organisationer somstänger in sig, undviker insyn och påverkanav andra med annorlunda idéer än deetablerade, är farligt ute tror jag.I detta nummer av Framsidan låter vi olikaröster komma till tals om distributionsstödettill biblioteken. Många menar att detinte borde räknas som ett biblioteksstödutan benämnas för vad det är, ett stöd tillförlagen och författarna. Flera menar attdet bidrar till att konservera folkbibliotekensverksamhet. Distributionsstödet är endel av de stöd till folkbiblioteken som tarsin utgångspunkt i ett vakthållande av detsvenska språket och litteraturen och somger positiva effekter i förlagens ekonomiskaredovisningar. Att sänka bokmomsenfrån 25 procent till 6 procent var ett försöki samma riktning. Detta har varit positivtför läsarna och förlagen; vi köper böckersom aldrig förr. Men det är den redan bokläsandeallmänheten, det vill säga fler kvinnorän män och fler högutbildade än lågutbildade,som har glädje av denna reformvisar Bokpriskommissionens utvärdering.Hur är det med distributionsstödet till folkbiblioteken,är det ett ytterligare stöd tillsamma grupp?Huvudsyftet med distributionsstödet ochbokmomsreformen var ju att bredda läsvanorna.Resultatet har blivit fler, billigare ochbättre böcker till dem som redan läser, menräcker det? Bibliotekets roll för att breddaläsvanorna, hur ser den ut och hur skulleden kunna förbättras? Vilken roll hardistributionsstödet för vårt läsfrämjandearbete?Var med och diskutera!FörvaltningschefRegionbibliotek Västra Götaland

framsidaninnehållredaktionansvarigutgivareredaktörredaktionsgruppbildhanteringLena Skoglundlena.skoglund@vgregion.seAnn-Charlotte Hammarénann-charlotte.hammaren@vgregion.seAnn-Charlotte HammarénLena SkoglundAnn-Marie EversFinn Hensnerledare — Kom inte hit och försök lära oss något nytt!intervjun — Nytänkande behövs 4fakta — Litteratur & distributionsstöd 6tyck till — Hyllmetrar med outlånade böcker 8tyck till — Välja själv 10tyck till — Lämnar poesin 11inblick — Det intressanta redan köpt 12-13synpunkt — En dag finns en läsare 14omslagsbild Holger StaffanssontryckLitorapid media ABGöteborgRegionbibliotek Västra GötalandRegionens Hus405 44 GöteborgTel 031-7051680www.bibl.vgregion.sekulturrådet — Pröva nya vägar 15politik — Om alternativ och ansvar 16utblick — Ideas from idea store 17-19krönika — Varför älskar inte biblioteken.... 20sista ordet 21

intervjunNytänkande behövs”Bibliotekslagen formulerad som en rättighetslag och en kritiskgranskning av allt statligt stöd till biblioteken.”Christina Persson, ny chef för Göteborgs stadsbibliotek, harmånga åsikter om svensk bibliotekspolitik.Text och foto Ann-Charlotte HammarénBibliotek och bibliotekshuvudmäninom det allmänna biblioteksväsenska samverka. Kommuner och landstingbör anta planer för biblioteksverksamheter.”Så lyder förslaget till ny paragrafi bibliotekslagen. Enligt ChristinaPersson är det så långt man kunnat sträckasig för att de skeptiska ska låta förslaget gåigenom. Hon hävdar att formuleringenegentligen är väldigt suddig och därför intesäger särskilt mycket. Förutom att kommuneninte vill ha lagar, tillägger hon.– Och så kan man ju alltid hänvisa tilllagen om någon försöker förhindra samverkanvilket i och för sig inte är särskilt troligt.Men lagen säger inte att vi ska samverkaöver biblioteksgränser.Eller kan det handla om en språklig missuppfattning,frågar hon sig. Lagen ger i vilketfall, enligt henne, ingen definition omvad man menar med vare sig biblioteksplanereller samverkan vilket gör att densaknar egentlig betydelse. Hur skulle hondå vilja att den såg ut?– Hela bibliotekslagen formulerad somen rättighetslag där man utgår från att människorhar rätt till och tillgång till informationoch litteratur efter sina behov. Exempelvisstår det skrivet i lagen att funktionshindradeska få särskild uppmärksamhetistället för att de ska ha tillgång vilket bordevara naturligare. Man får inte glömma bortatt biblioteksverksamheten bör utgå ifrånmedborgarnas behov istället för som det varförr; att biblioteket försökte forma medbor-4garna utifrån ett ovanifrån perspektiv. Dethar ju pågått diskussioner om detta; att biblioteketinte ska ordna för medborgarna utanordnas efter deras behov. Men vi har långtkvar innan vi är där.Och vad anser du om distributionsstödet?– På ett sådant här stort bibliotek somGöteborgs stadsbibliotek finns användaresom söker all sorts litteratur ochinformation.Vi kan därför svälja väldigtmycket smal litteratur och vi köper in detmesta av den litteratur som vi får från Kulturrådetändå. Så det mesta kan vi sprida vidaretill stadsdelsbiblioteken.– Vad distributionsstödet vill komma åtär ju att de litteraturstödda böckerna skafinnas över hela landet. Men om syftet meddistributionsstödet är att stötta bibliotekeneller främja läsandet så finns det ju bättresätt än att skicka ut böcker. Ytterst handlarbibliotekens verksamhet om att underlättamötet mellan människa och text och inte iförsta hand att sprida en viss typ av litteratur.Man ska inte blanda ihop distributionsstödetmed läsupplevelsen.Men hur skulle man från nationell nivåkunna stötta läsupplevelsen?– Det finns en mängd olika litteraturpedagogiskametoder som man skulle kunnautveckla. De mer traditionella såsom bokpratoch litteraturpresentationer når oftaendast de redan frälsta, så det krävs ävenmetodutveckling på området. Men jag sägerinte nej till distributionsstödet. Däremotbör man tänka igenom vad man uppnårmed stödet och inte ta för givet attdistributionsstödet ökar läsupplevelsen.Man kanske ska ta en titt på allt statligtstöd till folkbiblioteken och till Regionbiblioteketoch fråga sig om man kan användapengarna på andra sätt.– Exempelvis skulle man kunna minskadistributionsstödet och istället öka andelenprojektpengar. På det sättet skulle manha möjlighet att anpassa stödet efter lokalabehov. Många behov är universella men behovenser ändå annorlunda ut i Gullspångän vad de gör i Göteborg. Folkbiblioteketmåste vara angeläget, lokalt för att användas.Skulle kommunbiblioteken kunna profilerasig på annat sätt om de nationellainitiativen såg annorlunda ut? På vilketsätt skulle folkbiblioteken kunna avlastas?– Pengar betyder alltid mycket. Möjligheternaatt tillgängliggöra information serju helt annorlunda ut idag än för femtio årsedan. Men den informationstekniska utvecklingenkostar pengar. Om besluten tasnågon annanstans än på biblioteken kande träffa fel.– När det gäller avlastning borde vissasaker dock kunna göras centralt, såsomupphandling av medier och vissa IT-tjänster.

FAKTAKTA:A:LITTERATURSTÖDSyftet med litteraturstödet är att främja kvalitetoch mångsidighet i bokutgivningen så attläsarna garanteras ett brett urval av godlitteratur. Litteraturstödet är i huvudsak ettefterhandsstöd, vilket innebär att man sökerstöd när boken kommit ut. Stödet avser medvissa undantag litteratur på svenska och kansökas av förlag eller annan utgivare som ärverksam i Sverige. Normalt måste en bok hatryckts i 1000 exemplar för att komma ifrågaför stöd. För lyrik, dramatik, aforismer ochessäer räcker det med 500 exemplar. Beslutom stöd fattas av en arbetsgrupp med sexledamöter som sammanträder sex gånger perår. Gruppen gör en bedömning med utgångspunktfrån bokens litterära kvalitet.Anslaget om litteraturstöd uppgår 2004 till ca45, 7 miljoner kronor.Bakgrund till att man infördelitteraturstödet 1975Upphävandet av de fasta bokpriserna 1970och oron för ökande kommersialisering ibranschen var ett skäl till att stödet infördes.Konstruktionen ska säkra tillgången till ettbrett urval av kvalitetstitlar och samtidigt haen prisdämpande effekt.En utvärdering har visat att förlagen ärmycket nöjda med stödet och att det förmånga förlag är en förutsättning för att detska finnas en utgivning av kvalitetslitteratur.FAKTAKTA:A:DISTRIBUTIONSSTÖDEn bok som beviljats litteraturstöd fårautomatiskt också distributionsstöd, vilketinnebär att de litteraturstödda titlarna skadistribueras i 295 exemplar till kommunbibliotek.Syftet med distributionsstödet är att denenskilde medborgaren ska få tillgång till enbred och kvalitativt värdefull bokutgivning påbiblioteken.Stödet innebär att förlagen ska distribuera ettexemplar av varje boktitel, som de fårlitteraturstöd för, till folkbiblioteket i varjekommun som i sin tur får böckerna gratis.Förlaget får 50 procent av bokensförlagsnettopris som ersättning för delevererade böckerna. Biblioteken förväntasverka för att böckerna når ut till läsarna.Bakgrund till att man infördedistributionsstödet 1999Ända sedan 1968 års litteraturutredning harman i en rad olika statliga bokutredningarliksom i den litteraturpolitiska debattendiskuterat och kommit med förslag om olikaformer av distributionsstöd med koppling tilllitteraturstödet.1997 års bokutredning konstaterade attflertalet av de titlar, som fick litteraturstöd,hade svårt att nå ut till såväl bibliotek sombokhandel. Den konstaterade också att detvar de minsta förlagen som hade svårast attnå ut med sin utgivning. Riksdagen beslutadedärför på grundval av enregeringsproposition 1998 att kompletteralitteraturstödet med ett distributionsstöd.FAKTAKTA:A:ur BÄSTSÄLJARE OCH HYLLVÄRMARERapport från Statens Kulturråd”Rapporten visar att tillgången tilllitteraturstödda böcker har ökat markant påde undersökta biblioteken efterdistributionsstödets införande. Tidigare vardet inte alls självklart att biblioteken köpte injust de titlar som fått litteraturstöd. Men ävenefter distributionsstödets införande saknassomliga av de litteraturstödda titlarna påbiblioteken. Orsakerna är flera; ibland hinnerinte biblioteken ta hand om de böcker somlevereras, ibland avstår biblioteken medvetetfrån att utrusta och katalogisera böckerna.””Utlåningen av litteraturstödda titlar har ökat,såväl i antalet titlar som i antal exemplar. Menav alla litteraturstödda titlar som nu finns ibibliotekens bestånd är det en större andelän innan distributionsstödets införande somstår outlånade.”” Om man betraktar utlåningen kommun förkommun kan man se att noll- ochfåutlåningen har ökat i de stora kommunernafrån omkring 15-20 procent till ungefär 30procent, medan den i små kommuner kundevara upp till 55 procent föredistributionsstödets införande och ända upptill 85 procent åren 1999 och 2000.”” Det tycks som att en större andel äntidigare av de litteraturstödda titlarna ibibliotekens bestånd inte lånas ut alls ellermycket lite sedan distributionsstödetsinförande. Särskilt drabbade är diktsamlingar.Men distributionsstödet tycks trots allt ha fåtttill effekt att en större andel av det totalaantalet litteraturstödda titlar per år når framtill åtminstone någon låntagare. Ett störreantal litteraturstödda titlar lånas ut och flerlån av litteraturstödda titlar görs sedandistributionsstödet införts.””I intervjuer med bibliotekspersonal har detframkommit att distributionsstödet på flerahåll upplevts som något betungande. Isynnerhet på små bibliotek, där inköpen avlitteraturstödda titlar tidigare inte varit såomfattande, blir tillskottet på omkring 800 titlarom året påtagligt. Nästan ingen har, på grundav att andra löpande uppgifter måste gåföre, kunnat arbeta aktivt med de stöddaböckerna. Inte heller Kulturrådet har haftpersonal eller ekonomiska resurser att försebiblioteken med informationsmaterial eller påannat sätt underlätta deras arbete meddistributionsböckerna.””Intervjuerna visar att man på flera bibliotekär kluven till distributionsstödet. Man frågarsig om fördelarna med att få ett breddatutbud är värda priset som hanteringen avböckerna kostar i extra arbete. Fördelen äratt man kan täppa igen de luckor som tidigarefunnits och öka bredden i beståndetväsentligt. En nackdel är att bibliotekenöverlastas med böcker som aldrig kommer attlånas ut och som bara tar plats i hyllorna ochpå de stora biblioteken får man en massaböcker som man redan har eller skulle vilja hatidigare än när kulturrådet kan leverera dem.Det går inte att vänta ett halvår på attKulturrådet ska besluta om stöd och sedanadministrera distributionen – det andraexemplaret man nu får har man ingenanvändning för.”” Från något bibliotek har framförts önskemålom att få den summa pengar som motsvararvärdet av ett exemplar av ett årslitteraturstödda titlar istället för böckerna. Omman leker med tanken att detta faktiskt skullevara ett möjligt alternativ för en kommun,skulle man exempelvis kunna tänka sig enlösning där kommunen får ansöka ompengarna och inrätta läsfrämjande projektmed böcker som man väljer från listan överlitteraturstödda titlar. Stödet skulle kunnavillkoras på samma sätt som inköpsstödet,det vill säga att stödet utbetalas bara underförutsättning att kommunen inte sänkt detordinarie inköpsanslaget från föregående åroch att biblioteket har åstadkommit en projekteller verksamhetsplan, som av Kulturrådetbedöms stödvärd. En vinst med detta skullevara att biblioteket skulle få köpa flerexemplar av de böcker de vet med sig att dehar efterfrågan på. Böckerna skulle kunnaköpas så snart beslut om stöd har fattats.Därmed skulle böckerna komma till biblioteketett par månader snabbare än medleveransen av distributionsstödet. En nackdelär att man med denna valmöjlighet skulletumma på den demokratiska principen om likatillgång i hela landet till de litteraturstöddaböckerna. Kanske är förslaget ändå värt attskärskådas som alternativ till att vissabibliotek ändå väljer att inte införliva alla deutsända böckerna i sina bestånd.”” Ett problem har varit hanteringen avböckerna på biblioteken i form av plastningoch utrustning. Kanske kandistributionsstödet utvidgas till att förutomleveransen av de litteraturstödda titlarnaäven omfatta ett bidrag till hanteringen avdessa böcker på biblioteken.”Illustration Oskar Ferm

tyck tillHyllmetrar med outlånade böckerAnn-Marie Eversbibliotekschef Falköpings kommunInvånarantal: 31 0006 filialbibliotekVad tycker du om distributionsstödet?– Jag tycker inte att det är ett riktigt brasätt att stötta varken biblioteken ellerläsandet. Det borde finnas bättre sätt.Många av de böcker vi får är antingen förudda eller för smala för oss. Det har exempelvishänt att vi fått titlar översatta påspråk som ingen i kommunen talar. Och deböcker som är attraktiva kommer flera månaderför sent.– Vi kan inte vänta in de populära böckerna,även om vi vet att de kommer medKulturrådet måste vi köpa in dem själva.Hanteringen; att katalogisera, utrusta böckernamed etiketter och signum, kräver dessutomen hel del extra arbetstid, tid vi egentligeninte har. Visst får vi också böcker somlånas, men sammanfattningsvis tycker jagatt satsningen från statens sida är för stormed tanke på utfallet.8Vad gör ni med de litteraturstödda böckerna?– När böckerna kommer exponerar videm på en särskild hylla och skyltar att deär från Kulturrådet. Vi affischerar även medKulturrådets egen affisch. En del böcker lånasoch när de stått i hyllan ett tag fårlärcentrer, gymnasiet och filialerna kommaoch plocka vad de vill ha.– En del av böckerna som blir över införlivasi det ordinarie sortimentet. Men eftersomvi redan har alldeles för mycketböcker som lånas för lite är vi försiktiga medatt införliva böcker som vi inte tror kommeratt lånas alls. För mycket böcker i hyllornadöljer det attraktiva. Överskottet, som viställer undan i ett magasin, vet vi inte riktigtvad vi ska göra av.Hur kan biblioteken stöttas på ett bättresätt?– Staten borde satsa mer på att utjämnaskillnader mellan bibliotek med stora ochsmå resurser. Jag inser att det finns enjämställdhetstanke bakom distributionsstödetmen det skulle vara mycket effektivaremed ett mer riktad stöd utifrån de behovsom finns.– En nationell biblioteksportal skullespara mycket tid åt biblioteken. Idag görvarje bibliotek sina egna länksamlingar. Omde gjordes nationellt skulle bibliotekenistället kunna koncentrera sig på att görabra lokala länksamlingar eller digitalisera lokaltmaterial. Vi har exempelvis en klippsamlingvästgötamaterial med bland annatsagor och sägner som vi gärna skulle viljalägga ut på nätet.– Staten borde också betala eller subventioneranationella licenser så att varjefolkbibliotek kan ha ett grundbestånd avdatabaser. Det vore ett bra sätt att utjämnaskillnader mellan folkbiblioteken. Idag är detendast de stora biblioteken som har råd atthålla sig med dyra databaser.– En annan viktig fråga är skolbiblioteken.Det finns en enorm ojämlikhet när detgäller elevers tillgång till skolbibliotek ochbiblioteksservice. Tjugo procent avgrundskoleeleverna har ingen tillgång alls.Skolbiblioteken har hamnat mellan stolarnapå skolverket och Kulturrådet.– Det borde vara en nationell angelägenhetatt alla elever har samma tillgång tillbiblioteksservice. Vill man utjämna skillnadernamellan kommunerna ska man börjadär, eftersom skolbiblioteken har stor betydelseför läsning, informationsförsörjningoch lässtimulans.– Och vill man stötta biblioteken trorjag också på mer utåtriktad verksamhet.Man skulle kunna satsa på exempelvis ettförfattartåg över Sveriges skolor och bibliotek.– En sådan satsning skulle slå ett slagdels för biblioteken men lika mycket för författarnaoch läsandet i stort. Att själva ordnaförfattarbesök är dyrt för ett mindre bibliotek.På vilka områden skulle ni ha hjälp avsamverkan?– Jag tror att olika former av samverkanblir väldigt viktigt för biblioteken framöver.I gamla Skaraborg har vi ett samarbetsprojektmed elva kommuner och Skövde högskola.Vi diskuterar exempelvis gemensamfortbildning.– Service till småföretag tror jag ocksåär ett bra område att samverka kring liksomgemensam upphandling av medier; någotFalköpings bibliotek redan beslutat inledamed Skara, Tidaholm och Götene bibliotek.Text: Ann-Charlotte Hammarén

9Affisch som Kulturrådet låtit producera och skickat ut till kommunbiblioteken för att användas som stöd vid marknadsföringen av de litteraturstödda böckerna.

tyck tillVäljasjälvKerstin Sandqvistbiblioteks- och kulturchef Dals EdInvånarantal: 5000Vad tycker du om distributionsstödet?– Vi är ju väldigt glada åt de böcker vifår. Vi får faktiskt nästan lika många böckersom vi själva köper in så kulturrådsböckernainnebär en stor breddning för oss.En del litteratur är dock för smal för vårtbibliotek och blir inte utlånad. De böckernaskulle vi vilja ha möjligheten att lämna ifrånoss, exempelvis till Regionbiblioteket.Behandlar ni de litteraturstödda böckernapå något särskilt sätt?– Det mesta ställer vi ut i hyllorna. Mendet skulle bli för trångt i hyllorna om viställde ut allt. En del diktsamlingar och facklitteraturplockar vi undan direkt. De ställervi i ett närmagasin tillsammans med andrakulturrådsböcker som stått ute i hyllornaett tag utan att ha blivit utlånade.– Vi skulle behöva hjälp att marknadsföraböckerna. När det gäller lyriken har viförsökt lyfta fram den i samband med dennationella Poesidagen under ett par år. Vihar då haft författarbesök och ställt ut rikligtmed diktsamlingar, men utan att det harpåverkat utlåningen nämnvärt.– Hade man kunnat välja och få motsvarande summa att köpa in litteratur för hade det varitatt föredra, menar Kerstin Sandqvist.– När det gäller barnböcker och skönlitteraturoch viss facklitteratur däremot är detinga problem alls. De lånas alltid ut.Är distributionsstödet ett sätt att stötta biblioteken?– Många tycker att vi har ett bra urvalav böcker trots att vi är ett sådant litet bibliotekoch det har mycket med Kulturrådetsböcker att göra. Vi kan erbjuda våra medborgarelitteratur som vi annars inte hadehaft möjlighet till. Även om man kan lånavia fjärrlån är det inte alls jämförbart.– För att låna via fjärrlån måste man jukänna till att boken finns. Det som är bramed Kulturrådsböckerna är just att de finnspå plats så att låntagarna kan hitta dem.– Men det tar också mycket tid att görai ordning böckerna. Det skulle vara bra omdistributionsstödet kombinerades med ex-

tra resurser så att man kunde ta in extrapersonal till att göra i ordning böckernasamt få hjälp att marknadsföra dem, tillexempel pengar för att ordna temadagareller dylikt.– Hade man kunnat välja och få motsvarandesumma att köpa in litteraturför hade det varit att föredra. Då hade vikunnat göra ett eget urval, exempelvisskulle vi kunna använda en del av pengarnaåt att köpa kassettböcker och filmer.Av vårt ordinarie anslag kan vi endastsatsa en väldig liten del på dessamedier.På vilket annat sätt skulle statenkunna avlasta biblioteket?– Bra om staten kunde se till att allabibliotek hade gratis tillgång till ettgrundbestånd av de viktigaste databaserna.Vi klarar ju av att hålla oss medde vanligaste men det hade varit bra medett större urval.– Det skulle också vara bra med enbibliotekslag där det fastställdes att deallra minsta kommunerna måste ha enminiminivå när det gäller biblioteksservice.Gärna ett statligt stöd till personalen.Bibliotekarie nummer två skulleexempelvis kunna betalas av staten omkommunen inrättat en bibliotekarietjänst.Här i Dals-Ed finns exempelvisendast en knapp heltid på biblioteket.Det skulle behövas minst en till.På vilket sätt skulle ni få hjälp via samverkanmed andra?– Vi tycker att tillkomsten av Skaraskursbibliotek har inneburit en stor förbättringvad gäller tillgång till kurslitteratur.Många som bor här läser på distans.Dalslandsbiblioteken har samarbetatunder många år kring olika projekt.Vi arbetar på att utveckla samarbetet medBengtsfors bibliotek.– Vi har nyligen gått ihop om en gemensamserver för våra biblioteksdatasystemoch kommer i framtiden attförsöka utnyttja varandras mediebestånd.– Vi har börjat diskutera möjligheternaatt specialisera oss inom olika områdennär det gäller facklitteratur. Dettaskulle innebära att vi får ut mera av vårarespektive medieanslag.Text: Ann-Charlotte HammarénLämnar poesintill lokala lyrikföreningenLars Jacobssonbibliotekschef Orust kommunInvånarantal: 15 160Vad tycker du om distributionsstödet?– Både och. Jag är tacksam att det kommerböcker som vi har glädje av, men det är en heldel böcker som vi i mindre kommuner har svårtatt hitta läsare till.– Större kommuner har givetvis lättare atthitta ut med de smalare böckerna än vi har.Men jag tycker ändå att det positiva överväger;att smal litteratur som vi annars inte hafthittar ut till en del låntagare. Samtidigt kan jagibland förvånas över att en del titlar som ändåklarar sig bra får stöd. Vissa populära böckerhar vi ofta hunnit skaffa innan vi får dem frånKulturrådet. Och ibland avvaktar vi med ettköp som vi annars hade tänkt göra eftersomvi vet att boken ändå kommer via distributionsstödet.Vad gör ni med böckerna ni får från Kulturrådet?– Allt går inte ut i biblioteket. En stor delav de böcker vi får gör vi bara i ordning ochskyltar med. Här skulle vi kunna göra betydligtmer, men vi har valt att prioritera andrasaker. Med den tidsbrist och slimmadeorganisation som vi har är det svårt att avsättaså mycket mer tid åt de litteraturstöddatitlarna. En enkel sak som vi ska göra tillhösten är att lämna poesin till den lokalalyrikföreningen.Hade staten kunnat stötta biblioteken påannat sätt än via distributionsstödet?– Det hade varit bättre om vi hade fåttett ekonomiskt bidrag så att vi själva hadekunnat styra inköpen.– Det finns givetvis ett antal olika sättför staten att stödja folkbiblioteken. Vi harexempelvis Lärcentrum Orust inrymt i biblioteketsom många distansstuderande besöker.De studerande har ibland tillgång tilldatabaser via sitt högskolebibliotek som viinte har. Det lokala biblioteket skulle fungeramycket bättre som utbildningsplats omvi hade tillgång till de databaser someleverna använder. Där skulle staten kunnakomma in och stötta, dels med kompetensutbildningför bibliotekspersonalen dels medlicenser till fler databaser.Text: Ann-Charlotte Hammarén

inblickDet intressanta redan köpt”Biblioteken är bra på att välja litteratur!”Det anser Britta Särnmark, biträdande bibliotekschef i Härrydakommun. Hon ifrågasätter därför behovet att fyra gånger per årfå kartongvis med böcker när biblioteken inte har råd med licensertill databaser.Text och foto Ann-Charlotte HammarénEn del av de litteraturstödda böckerna är gångbara. Men den allra smalaste lämnar vi till GöteborgsStadsbibliotek, berättar Britta Särnmark.Vår roll är inte att enbart tillhandahållalitteratur. Bibliotekets roll idagär också att vara informationsförmedlareoch då är inte böcker den endainformationskällan, poängterar BrittaSärnmark.Hon menar att de böcker som är intressantahar man ändå redan hunnit köpa ininnan de kommer med Kulturrådets sändning.Ett annat skäl till att hon är kritisk tillstödet är att samma urval böcker skickastill samtliga kommuner oberoende av kommunensstorlek, antal bibliotek ochbefolkningsstruktur.– Bibliotekarier jobbar mycket medomvärldsbevakning. Vi strävar efter att anpassabokinköp och tjänster efter kommuninvånarnaoch deras behov. Att skicka utsamma böcker till alla går tvärtemot dettatänkande.Britta Särnmark påpekar också att leveransernaäven leder till en skev fördelningbiblioteken emellan.– Härryda kommun med sina 30 000 invånarefår lika många böcker som Göteborgskommun. På ett bibliotek av GöteborgsStadsbiblioteks storlek, som dessutomdelar på en bokleverans med ett flertalandra bibliotek, märks knappt de litteratur-12

stödda böckerna medan böckerna upptar enbetydligt större del av ett mindre bibliotek ien liten kommun.En fördelning som enligt Britta Särnmarkinte kommer någon part till godo.– Om det är något bibliotek som ska haen proportionellt större andel smal litteraturär det ju de stora biblioteken i de större städerna.Där finns tillskillnad från på demindre orterna en efterfråganpå dennatyp av litteratur. Däremotär det intesjälvklart att ett bibliotekpå en mindreort ska ha ett storturval udda böcker.Britta Särnmarkhävdar att dagenssystem med fjärrlånräcker för att täckaden efterfrågan påsmalare litteratur som finns.– Det går ju bra att via vilket litet filialbiblioteksom helst i landet låna vilken boksom helst. Att med tanke på det fortsättaskicka ut en massa böcker till alla kommunerkan upplevas av oss, i mindre kommuner,som ett resursslöseri.Britta Särnmark undrar om inte litteraturstödetär ett stöd till förlagen och litteraturensnarare än ett biblioteksstöd.– Vill man stötta biblioteken måste manfokusera på användarna och deras behov.Vi får inte glömma bort att biblioteken finnstill för invånarna i kommunen och inte förbibliotekarierna, förlagen eller författarna.”Vi strävar efter att anpassa bokinköp ochtjänster efter kommuninvånarna och derasbehov.Att skicka ut samma böcker till alla gårtvärtemot detta tänkande.”Ska man stötta biblioteken anser honatt man måste satsa på att moderniseraverksamheten.Att tillgodose invånarnasbehov av informations- och medieförsörjningframhåller hon som bibliotekensviktigaste uppgift i dag. Ett mål som, enligthenne, de flesta mindre bibliotek med dagensminskade resurser inte har en chansatt uppnå. Utökade elektroniska resurseroch mer kunskap i hur man utnyttjar demman redan har är någonting Britta Särnmarkefterfrågar.– Som medborgare ska man kunna gåtill sitt bibliotek och få hjälp att finna deninformation man söker. Det räcker inte medatt biblioteket har tillgångtill exempelvis Mediearkivet,Presstext, Affärsdataoch Landguiden. Lika viktigtär att personalen harkompetens, att de själva kansöka i databaserna, och hartid att lotsa besökarna rätt.Att endast ha tillgång till deallmänna databaserna ärinte heller tillräckligt.– Jag tycker att man skaha tillgång till sammainformationskanaler närman börjat som jobba somman hade som student. Därför borde detvara en självklarhet att man på folkbibliotekenkan söka i samma databaser som påuniversitetsbiblioteken.

synpunktEn dag finns läsare”Man måste tänka på läsarna! Det är bibliotekens plikt att taemot de litteraturstödda böckerna och lyfta fram dem.”Boel Unnerstad, författarförbundets ordförande, blir oroad närhon får höra att det finns ett visst motstånd blandbibliotekspersonal mot att få böcker från Kulturrådet.Text och foto Ann-Charlotte Hammarén14– Om böckerna inte finns hur kan man då ändra på läsvanorna, undrar Boel UnnerstadSå ska man väl inte se på stödet!utropar hon. Kan man inte se det somen självklarhet istället? frågar hon inästa andetag. Nu med tydlig vädjan i rösten.Utlåningen av litteraturstödda titlar harökat, såväl i antalet titlar som i antal exemplar.Men av alla litteraturstödda titlar somnu finns i bibliotekens bestånd är det enstörre andel än innan distributionsstödetsinförande som står outlånad. Med bakgrundmot denna lite dystra statistik från StatensKulturråds egna utredning ”Bästsäljare ochhyllvärmare” kan man tycka att det liggernära till hands att ifrågasätta distributionsstödetsom läsfrämjande åtgärd. BoelUnnerstad håller inte med och svarar medatt ställa en motfråga.– Om böckerna inte finns hur ger mandå låntagarna chansen att läsa något deinte brukar läsa?Hon anser inte heller att det är bibliotekensroll att spinna vidare på det faktum attdet finns få eller inga läsare av de litteraturstöddatitlarna. Att en stor del av böckernasällan eller aldrig lånas ut är, enligt henne,inget skäl att ifrågasätta distributionsstödet.– Författarförbundets linje är att tänkaur läsarnas perspektiv. Och bibliotekariernakan väl inte påstå att de vet vilka böckersom inte kommer att lånas ut. Det är välingenting som är konstant utan sådant ändrarsig ju. Dessutom kan biblioteksbesökarnainte efterfråga det de inte kännertill. Därför är det så viktigt att se till att böckernaockså verkligen exponeras ordentligt.Boel Unnerstad anser inte heller att mankan utgå ifrån majoritetens smak när manväljer ut litteratur.– Det vore inte rättvist om de som villläsa Liza Marklund har större möjlighet attfinna det de söker än de som exempelvis villläsa Ann Jäderlunds lyriksamling.Att distributionsstödet leder till merjobbför bibliotekarierna och överfyllda hyllortycker hon inte heller håller som argumentmot Kulturrådets bokutskick.– Jag känner stor sympati för problematiken,men man får inte låta ett stöd somkommer läsarna till godo slarvas bort pågrund av praktiska problem. Man måste setill att lösa det på annat sätt än att ifrågasättasjälva distributionsstödet.– En dag finns det läsare och då skaockså böckerna finnas där, säger hon bestämt.

politikMatilda ErnkransLedamot i kulturutskottet (s)Ansvar för språk, litteratur, bibliotek ochkulturtidskifter”vi har ett gemensamtansvar att sprida de böckersom får litteraturstöd”Vad anser du om distributionsstödet?– I princip tycker jag att tanken meddistributionsstödet är bra; att vi gemensamttar ansvar för att de litteraturstödda böckernanår sina läsare. Men jag är också medvetenom att det finns kritik från de mindrekommunbiblioteken om att böckerna intelånas ut.Har du förståelse för det motståndet somfinns mot distributionsstödet?– Självklart kan jag förstå problematiken.Jag kommer själv från Hallsberg somär en liten ort på 16 000 invånare. Men samtidigtär biblioteken kommunernas störstakultursatsning och vi har ett gemensamtansvar att sprida de böcker som får litteraturstöd.För mig finns en finess med bibliotekenatt man som medborgare också skakunna få tag på den udda boken på sitt bibliotek.Jag inser att man skulle kunna göradet genom att låna via varandra men jagtror ändå att det är en annan sak att bokenverkligen finns på plats.Är inte distributionsstödet snarare ett stödtill förlagen än ett sätt att stötta biblioteken?– Nej det tycker jag inte. Grunden närdet gäller litteraturstödet är att garanterakvalitet och mångsidighet i bokutgivningenså att medborgarna garanteras ett brett urvallitteratur. Och eftersom biblioteken finnsnärmast medborgarna ska böckerna finnasdär.Skulle man inte kunna skicka ut pengarsom motsvarar värdet av ett års litteraturstöddatitlar istället så att biblioteken kanvälja den läsfrämjande metod de självatycker bäst passar sina besökare?– Ingenting är för evigt i den här världenoch vi måste naturligtvis granska hurdistributionsstödet fungerar. Men än sålänge är det relativt nytt och beslutet attinföra distributionsstödet gjordes trots alltefter en omfattande utredning.Diskuterar ni distributionsstödet som enskildfråga?– I dagsläget har vi inte fått någon extrauppvaktning kring distributionsstödet.Den enskilda fråga kring distribution somvi diskuterar är kulturtidsskrifternasdistributionskanaler.Det ska bli spännande att se om denna frågakommer upp i remissvaren på utredningen” Om biblioteksverksamheterna”.Lennart Kollmats (fp)Ordförande i kulturutskottetHur ser du på distributionsstödet?– Distributionsstödet är ingenting vidiskuterar som specifik fråga. Men om alternativetskulle kunna vara att skicka utbidrag i rena pengar istället för böckertycker jag det är att föredra eftersom vi villöka regionernas och då även kommunernassjälvbestämmande. Dessutom vill viminska anslagen till Kulturrådet. Och dåhandlar det inte om en besparing utan omen överföring till regionen. De är mogna attta egna beslut.Du menar att det bör vara varje enskiltbiblioteks ansvar att bestämma vilkaböcker som ska finnas på det lokala biblioteket?– Det är upp till regionerna att bestämmahur de väljer att fördela ansvaret.Men det är ju rimligt att ett bibliotek somligger i ett villaområde exempelvis harmycket böcker om trädgårdsskötsel.16På vilket sätt skulle staten kunna stöttabiblioteken?– Generellt tycker vi att det är alltförmycket detaljstyrning idag. Man borde hamer förtroende för de regionala politikerna.Därför är vi emot en bibliotekslag. Det finns”om alternativet skullekunna vara att skicka ut bidragi rena pengar iställetför böcker tycker jag det äratt föredra”ju ingen lag om att det ska finnas ett sjukhusi varje landsting. Jag har tillit till attsamtliga politiska partier är angelägna ombiblioteken och litar därför på att bibliotekenkommer att finnas och skötas utan enlag.

Ideas from idea storeIdea Store, Bow är beläget i en ombyggd affärslokal vid en stor affärsgata, vägg i vägg med enSupermarket och är det första exemplet på ett nytt bibliotekskoncept i London.Det började planeras 1999 och öppnades i maj 2002 – snart öppnas ytterligare sex Idea Stores – awinning concept.Sedan starten har besöksantalet och nyttjandet på Idea Store, Bow tredubblats.Text Malin Koldenius och Gunnar SüdowFoto Katinka Borg

utblick18

Idea Store - Library Learning Information Hur kom man fram till konceptet? Innehållet i Idea Store, Bowhar växt fram och planerats mot följande bakgrund:. I kvarteret Bow i stadsdelen TowerHamlets i östra London, fanns på 90-talet mångagamla slitna bibliotek som drabbats av kraftiganedskärningar och som utnyttjades dåligt.Man fann att:- Endast 31 % av den lokala befolkningenhade tillgång till Internet- Mindre än 20 % av befolkningen användebiblioteken i stadsdelen- Mindre än 5 % använde sigav vuxenutbildningens utbud- Det fanns stora behov av att öka baskunskapenför att kunna fungera i samhälletI stadsdelen fanns flest bibliotek per capitai London – men onåbara för vanliga människor.”Vi upptäckte att vi hade servat en minoritet,och den hade fått mycket god service. Mennu arbetar vi för majoriteten” berättade vår värdZoinul Abidin.Jo, genom undersökningar - man frågadeinvånarna. Man gjorde intervjuer i hemmet ochpå gatorna, man genomförde workshops ochhade focusgrupper, arbetade med riktade enkätertill låntagare, ickelåntagare, kommunanställda,distansstuderande med flera.Ville man ha ett bibliotek?- Jo, sa 98 %.Vad är då viktigt?- Lokalitet och innehåll!Önskemål som framfördes:- Det ska ligga där det finns affärer, post ochbank- Generösa öppettider- Ett café- Man ska kunna lära sig använda datoreroch studera där- Det ska finnas film, musik och böcker- Traditionell biblioteksservice- Livslångt lärande som även omfattar vidareoch högre utbildning, både på distans och medhjälp på plats – här ingår utbildningar tillsammansmed andra vuxenutbildningsanordnare,familjeutbildning, läxhjälp för barn och vuxna;även tillsammans- Utställningsytor – även för framträdanden- Café- Generösa öppettider – 7 dagar i veckan, sammantaget71 timmar- Modern IT-utrustning- Satsning på modernare och nyare former avmedia- Samarbete och stark förankring i lokalsamhället19

Samtala gärnaÄt & drickTillåtet att använda mobiltelefonerInga förbudsskyltar – No ”No” signs!Policy för Idea Store, BowYrkestitlarna försvannDe bibiotekarier som tidigare arbetat i Bow ficksöka de nya tjänsterna i Idea Store – bara ettfåtal sökte.Istället valdes den nya personalen ut efter kriteriersom social kompetens och språkkunskaperi de språk som finns i området.Yrkestiteln Librarian försvann – här finnsassistenter, ämnesansvariga, cafépersonal,väktare, administratör och en föreståndare –dock finns personer anställda med bibliotekarieutbildning.Nu har man nära 30 000 besökare i veckanoch under öppettiderna utnyttjas datorernaöver 60%. Nära 30% av ungdomarna under 16år använder sig av Idea Store.Genomtänkt strategiIdea Store, Bow har haft en genomtänkt strategiför att påverka, förändra och utveckla verksamhetenför sina invånare. Man vill förändra ochförbättra för dem, få dem att ta del av utbildningoch kultur, kunna påverka samhället och få ettarbete – att verka för ”social inclusion” iställetför ”social exclusion”.I lokalområdet har affärsverksamheten ökat, denlokala kulturen stärkts och blivit starkare ekonomisktoch mer varierad.En god idé består av flera andra goda idéer.LitteraturtipsLäs mer om Idea Stores – www.ideastore.co.ukStenqvist, Bjarne / Är det på efterkälken Sverigeåker? (2003) Läs kapitlet om Storbritannien ochdess bibliotekspolitik, s 11Ali, Monika / Brick Lane – roman som utspelarsig i stadsdelen Tower Hamlets20

krönika?Varför älskar inte bibliotekenmina litteraturstödda böcker till 100 %Ibland kan det vara problematiskt att vara bådebibliotekarie och författare; i vissa sammanhangär det omöjligt att ens försöka sitta på två stolarsamtidigt.Text Christer HermanssonKrönikören är förste bibliotekarie vid Lärarhögskolani Stockholm, författare och suppleanti Sveriges Författarförbunds styrelse,sammankallande i Författarförbundets Biblioteksråd.Som bibliotekarie vet jag att jag måstefölja bibliotekets inköpspolicy, omnågon sådan existerar, och hårt hållnabudget och på sätt exkludera många böckerav hög litterär kvalitet. Då kan författaren imig väckas och jag tänker naturligtvis påatt en författare vill bli läst och riktrepresenterad på biblioteken så attallmänheten får möjlighet att ta del avresultatet av det hårda och tunga arbetesom att skriva en bok innebär. Men ändåmåste jag som bibliotekarie göra ett högstsubjektivt urval av litteratur som skaförvärvas.Jag har som bibliotekarie deltagit i mångaför författarna hemska inköpsmöten bådepå folk-, sjukhus- och forskningsbibliotek.Snabba och ogenomtänkta beslut baseradepå ofta ett enda dilettantiskt omdöme i BTJ:ssambindningshäfte. Ofta togs ingen hänsyntill aktuella och fördjupadedagstidningsrecensioner utan BTJoraklernavar allenarådande. Och glöm intealla författare vars böcker aldrig recenserasav BTJ på grund av olika anledningar.22Hur ska en författare då få in sin bok påett bibliotek? Här ska jag heller inte gå inpå enskilda bibliotekariers litterära preferensersom kan innebära att vissa författaresverk aldrig kommer att existera påvissa bibliotek. Litterära preferenser somverkligen kan ifrågasättas: köps litteraturenin för bibliotekariernas eller medborgarnasskull?Som författare har jag sedan 1990 publiceratsex skönlitterära böcker på Symposionoch Pequod Press. Av dessa har fyraböcker fått litteraturstöd. För små förlagkan litteraturstödet vara helt avgörandeför om man ska fortsätta publicera en författareeller inte.Goda recensioner i storstadspressen påverkarsällan biblioteksinköpen eller försäljningeni bokhandeln eller bokklubbarom man inte har resurser att distribueraoch marknadsföra böckerna effektivt, vilketsmå förlag sällan har. Och som författareär det alltid tråkigt och bedrövligt försjälvförtroendet om en bok man kämpatlänge med inte bedöms vara tillräckligt braför att få litteraturstöd.1999 infördes distributionsstödet som innebäratt förlagen mot viss ersättning ska skicka385 exemplar till den distributör som Kulturrådethar avtal med, för vidare distribution tilllänsbibliotek eller folkbibliotek och till ett antalbokhandlar. Det borde för min del betyda attmina tre senaste böcker som alla fått litteraturstöd”Världen är bara prat”, ”Ich bin einBibliothekar!” och ”Jag önskar att jag vorelika vacker som Sebastian tror att han är”skulle finnas på samtliga svenska folkbibliotek.Men så är inte fallet, och jag undrar förståsvarför.I rapporten ”Bästsäljare och hyllvärmare –bestånd och utlåning av boktitlar med litteraturstöd1998-2000”, Statens kulturråd 2002:2,konstateras det inledningsvis att visserligenhar tillgången till litteraturstödda böcker ökatmarkant på de undersökta biblioteken, mensamtidigt så upplever bibliotekspersonalendistributionsstödet som betungande. Att intealla böcker finns tillgängliga för medborgarna

KULTUR OCH UTVECKLING I SMÅ KOMMUNEREN KONFERENS- INSPIRATIONSDAGTRANEMO 21 OKTOBERReflexion och samtal kring kultur, lärande och tillväxtKostnadsfri! Sista anmälningsdag 15 septemberFör info: Agneta Blomberg 0325-792 97Berit Lomås 0702-078178beror bland annat på att förlagen ibland inteskickar böcker, ibland ”hinner inte” bibliotekenta hand om de böcker som levererasoch ibland avstår biblioteken medvetet frånatt utrusta och katalogisera böckerna.I rapporten kan man läsa att i snitt baraåttio procent av de stödda titlarna i kategorinny svensk skönlitteratur för vuxna fannsi de undersökta bibliotekens bestånd. Påett bibliotek saknades femtio procent av denya titlarna. Och om man sedan läser intervjuernafår man höra både det ena och andra.På ett bibliotek var man negativ till attdet skulle skickas ut böcker till folkbibliotekenutan att personalen hade något inflytandepå urvalet, och på ett annat bibliotekville man själva välja litteraturen heltoch hållet.Det fanns på vissa bibliotek fördomar omatt litteraturstödsböckerna var tråkig finkultursom ingen ville läsa. Vad ska mangöra med alla ”böcker man inte har nyttaav, som inte lånas ut, hur ska man mäktamed att stoppa in allt i hyllorna”? Och vissavuxenböcker skulle man gärna ha avståttifrån, anser personalen på ett annat bibliotek.Arrangör: Tranemo KommunNär jag som författare ibland har sökt iolika bibliotekskataloger efter minalitteraturstödda titlar så undrar jag varförböckerna måste stigmatiseras ochbenämnas ”Litt.stöd”, ”KUR” eller”Kulturstödsböcker”? Är det för att markeraett avståndstagande från StorebrorStatens litteraturstöd till kvalitetslitteratur?Är det ett sätt att uttrycka att denna litteraturtar biblioteket inte något som helst ansvarför? Detta är ett dekret! Vi gör bara somvi blivit tillsagda…Varför marknadsför inte biblioteken dennakvalitetslitteratur istället? Några goda exempelfinns i rapporten från Kulturrådet mende är alldeles för få. Tänker bibliotekarieroch annan bibliotekspersonal aldrig på författarna?Det är faktiskt vi författare somskriver böckerna, som skapar förutsättningarför era arbeten! Ni är tjänstemän utepå biblioteken som borde vara tacksammaför att ni ska bidra till att medborgare iSverige får ta del av god litteratur.Alla människor är kanske inte intresseradeav Elsie Johansson litterära produktion.Varför inte hålla ett bokprat om Ulf KarlOlov Nilsson komplexa och underbartmångtydiga”Familjeoxymoronen”? Låterdet jobbigt? Ja, litteratur är ofta krävandebåde att läsa och inte minst att skriva.Biblioteken som får litteraturstödsböckerborde fråga sig själva vad de kan göra förde svenska författarna som skrivit och slititmed dessa böcker i åratal istället för attgnälla på Kulturrådet. Vad gör ni för desvenska författarnas kvalitetslitteratur? Hurmånga författarprogram har ni haft påsistone? Hur många nya författares böckerhar ni läst och tagit del av sedandistributionsstödet infördes? Och hurmånga av dessa böcker har ni bokpratat omför allmänheten? Hädanefter förväntar jagmig att alla mina litteraturstödda utgivnaböcker sedan 1999 kommer att finnas tillgängligaför landets medborgare på samtligasvenska folkbibliotek.sista ordet...Förr köpte man in böcker utifrån vadman trodde att folk ville läsa iställetför att utgå från vad de verkligen villeha. Idag jobbar de flesta bibliotek medomvärldsbevakning – man strävar efter attanpassa bokinköp och tjänster efter invånarnasbehov. Att skicka ut samma böckertill alla kommunbibliotek i landet, tyckervissa, går stick i stäv mot denna strävan.Dessutom skapar boklådorna från Kulturrådeten massa merjobb och nya hyllmetrarmed outlånade böcker. Det kan till och medupplevas som provocerande när det dimperner kartongvis med obeställda böcker närbiblioteket är i så stort behov av allt annatän just böcker.De kritiska rösterna mot distributionsstödetär många men inte särskilt hätska.Gemensamt är snarare att man efterlyser attproblemen synliggörs eller som chefen förGöteborgs stadsbibliotek Christina Perssonuttrycker det ”Jag vill inte att diskussionenska landa på om man ska lägga neddistributionsstödet eller inte utan istället attvi frågar oss hur det bästa stödet kan seut.”Bland försvararna av distributionsstödetfinns såväl sakliga, vädjande ochhätska röster. Christer Hermansson utmärkersig som argsint och går i egenskap avförfattare, han är även bibliotekarie, till angreppmot sina bibliotekskollegor. Han frågarsig bland annat varför de inte marknadsför”denna kvalitetslitteratur istället” ochpåpekar att de borde vara tacksamma föratt de får bidra till att medborgare i Sverigefår ta del av god litteratur. Betydligt merdiplomatiska är Kulturrådets BirgittaModigh och författarförbundet ordförandeBoel Unnerstad som båda ”förstår problematiken”.Men Unnerstad manar ändå tillatt man måste tänka på läsarna och frågarsig om bibliotekarierna verkligen i förhandkan veta vilka böcker som kommer att lånasut. Dessutom undrar hon hur låntagarnaska få chansen att läsa något de inte brukarom böckerna inte finns på plats. BirgittaModigh medger att det finns nackdelar medstödet. Och en positiv nyhet för de kritiskaär att man tydligen redan börjat resonerapå Kulturrådet om man ska börja ta hänsyntill att de litteraturstödda böckerna faktisktdistribueras till biblioteken.Ann-Charlotte Hammarén23

Framsidan 2/04Aktuellt magasin från Regionbibliotek Västra Götaland