SP2 Satta typer

LegobilenRebusrally2007Satta typerLag nr:Namn:SP2nvar sin egen typograf, kan man kanske tycka med dagens enorma möjligheter till billig datorbaserad layout.Men handen på hjärtat, vad vet ni egentligen om typografi? Detta språkets osynliga verktyg är en konstarti sig, men en subtil sådan som inte är avsedd att synas. Nu för vi fram den i ljuset och ber er att sätta rättnamn på de typsnitt som finns uppradade på svarsblanketten. Svarsalternativen ges nedan. Det är inte så svårt somdet kanske verkar: typsnitten är valda för att vara rimligt kända och/eller tydligt särskiljbara. Även den som intevet någonting alls om typsnitt bör kunna kamma hem en hel del poäng genom att läsa beskrivningarna nedan. Påköpet kan man dessutom skaffa sig en del bildning, låt vara i ett extremt nördigt ämne. Det är i alla fall något meranvändbar kunskap än att kunna tusen decimaler på π .American Typewriter är, som namnet antyder, avsett att efterlikna utseendet hos typerna på gammaldags skrivmaskiner.Även om bokstavsformerna förvisso liknar dem på en gammal Remington så saknas den väsentligacharmen och själen som uppstod som en följd av alla ojämnheter i mekaniken.Avant Garde hör till de typsnitt som fanns förinstallerade i den tidigaste generationen av laserskrivare frånApple. Varför kan man fråga sig. Typsnittet ritades av Herb Lubalin för rubrikerna i ett enda nummer av tidskriftenAvant Garde, och har i stort sett aldrig använts korrekt sedan dess. Dess gemener är en tafflig och svårläst efterkonstruktion,och ingen av de digitala versioner som gjorts inehåller de komplicerade och finurliga varianter på ligaturermellan versaler som var själva kärnan i den ursprungliga experimentella designen. Bokstävernas alltförenkla, strikt geometriska konstruktion baserad på cirklar och linjer ger en obehagligt svårläst text. Som det presenteradesi original av Herb Lubalin var Avant Garde ett av 1900-talets allra mest intressanta exempel på innovativtypsnittsdesign, men dess moderna digitala variant är så fördummad att den helt saknar existensberättigande.Berling är en skapelse från 1951 av den svenske typsnittsdesignern Karl-Erik Forsberg (1914-1995). Typsnittetvar avsett för löpande svensk text i böcker, och används fortfarande i modern bokproduktion både i Sverige ochinternationellt. Berling ger en särskilt behaglig ordbild för svenska språket som är ovanligt rikt på bokstäver medupp- och nedstaplar i tät följd, och det är tydligt och lättläst även i små grader. Det har en speciell men avmätt ochväl balanserad karaktär, och anses allmänt som ett av de mest förtjänstfulla typsnitten som designats i modern tid.Bodoni skapades i Italien av Giambattista Bodoni (1740-1813) som en modernare bokstavsform än den klassiskarenässansantikvan, en så kallad “nyantikva” eller “didon”. Typiska drag är dess strikta, helt raka seriffer och denstarka kontrasten mellan grundstreck och hårstreck. Bodoni lämpar sig sällan särskilt väl som brödtypsnitt, och attsätta den i anslutning till en klassisk antikva skämmer båda två. Bodonis strama, rena linjer gör det däremot användbarti rubriker och som effekttypsnitt i reklamsammanhang.Bookman är ett klassiskt typsnitt som fått en modern renässans genom sin inklusion i de första laserskrivarnafrån Apple. Det är inte på långa vägar lika fult och oanvändbart som Avant Garde, och det kan med framgång användasäven för brödtext trots en viss klunsighet och stubbiga seriffer. Bookmans historia är brokig, eftersom dethar sina rötter mitt i det typografiskt promiskuösa 1800-talet, och någon enskild ursprungsdesigner går inte attnamnge. Flera varianter från 1800-talets slut innehöll en hel del extra ornamenterade bokstäver, varav några letatsig in även i moderna digitala tolkningar.Comic Sans är ett försök från 1995 av Microsoft att skapa ett informellt, “lekfullt” typsnitt i stil med den sortstext man ser i pratbubblor i serier. Tyvärr är det ett helt misslyckat och i alla avseenden undermåligt typsnitt somaldrig någonsin bör användas till någonting överhuvudtaget, inte ens till pratbubblor i serier. Att gå in på detaljerom exakt varför det är så dåligt skulle ta alltför mycket utrymme här. Det är inte ens komiskt, det är bara sorgligt.Dess bottenlösa uselhet saknar helt enkelt motstycke i modern tid.Courier är ett typsnitt som efterliknar bokstavsformen från något modernare skrivmaskiner. Originaldesignengjordes 1955 av Bud Kettler för att användas i IBM:s skrivmaskiner, och det används fortfarande ofta i produktionav handböcker inom programmering för att markera programkod eller in- och utmatning. Dess huvudsakliga egenskapär att alla bokstäver är lika breda, vilket ger samma resultat vid utskrifter som om man hade använt en gammaldagstextterminal eller radskrivare. Läsligheten blir dock lidande av de alltför breda, närmast cirkelrundagemenerna och den mycket magra grundformen som ger en alltför ljus och kontrastlös ordbild.

Eurostile är ett modernt typsnitt utan seriffer, designat 1962 av Aldo Novarese för att användas för skyltar ochkorta rubriker. Dess fyrkantiga, uttalat modernistiska form har givit det en viss popularitet i reklamsammanhang.Franklin Gothic, designat 1902 av Morris Fuller Benton, är en linjär med god läsbarhet avsedd för rubriker. Detär ett lyckat och populärt typsnitt som har en positiv särart jämfört med de sterila formerna hos många andra linjärer.Två lätt igenkänningsbara särdrag är dess smala versaler och dess ovanligt antikvainspirerade gemena g.Friz Quadrata, från början designat av schweizaren Ernst Friz 1965, är en modern hyllning till den antikaromerska bokstavsformen, den hårt geometriskt bundna men ändå behagliga quadratan. Klassisk quadrata höggsi sten och hade endast versaler, men denna moderna variant har med gott resultat utökat urvalet till att även inkluderagemener och en kursiv stil. Serifferna är inte särskilt kraftigt markerade, skillnaden mellan hårstreck ochgrundstreck är förhållandevis liten och versalerna har tydliga klassiska drag.Futura är en extremt linjär minimalistisk bokstavsform som stiliserats så långt att den tyvärr blir något svårläst.Den ritades 1927 av Paul Renner, som var en uttalad anhängare av den strama Bauhaus-skolan.Galliard är en garald, en klassisk antikva, men med en speciell historia. Typsnittet designades på 1560-talet avRobert Granjon, men kom aldrig i produktion. Granjons matriser återfanns 1957 i ett museiarkiv av en entusiastvid namn Mike Parker, och 1978 färdigställdes en modern kopia av Granjons typer av designern Matthew Carter.Galliard är således i bokstavlig mening en modern klassiker, och typsnittet har rönt stor och välförtjänt framgång,även om dess subtila elegans tyvärr går förlorad när det reproduceras digitalt i alltför låg upplösning.Garamond är en av de mest seglivade och mest använda garalderna genom tiderna, och av goda skäl. Det är ettlättläst och vackert men ändå återhållet typsnitt. Dess rötter går tillbaka till 1540-talets Frankrike, där Claude Garamonddesignade typsnitt för bokproduktion med inspiration från italienska kollegor som Aldus Manutius. De mångatypsnitt som i dag bär namnet Garamond är egentligen mer lika tidiga skapelser från Garamonds elev RobertGranjon, han som designade Galliard. Karaktäristiska drag är de lutande serifferna på uppstaplar och de smala öglornapå gemena a och e. Garamond och dess många nära släktingar används fortfarande ofta i brödtext i böcker.Gill Sans är något så ovanligt som en linjär som även fungerar bra för brödtext. Det designades av Eric Gill omkring1930 och räknas som en “humanistisk linjär”. Bokstäverna har en mer balanserad och varierad design än deflesta andra linjärer. Dess väl avvägda proportioner för tanken till en klassisk garald. Även om bokstavsformen ärförenklad så är proportionerna desamma som dem man finner i klassiska antikvatypsnitt. Versalerna är breda ochdjärva och uttryckligen baserade på antik romersk quadrata.Helvetica, en “realistisk linjär” ritat av Max Miedinger 1957, är en utnött trotjänare som finns förinstallerad påde flesta datorer sedan Apples första laserskrivare introducerades. Även dessförinnan var det ett populärt typsnittför rubriker och skyltar. Det finns egentligen inga större fel på typsnittet, men det utstrålar en avsevärd portiontråkighet och vanlighet.Letter Gothic är ytterligare en efterapning av en populär stil från den svunna eran av elektriska skrivmaskiner.Grundtypsnittet designades för IBM år 1962 av Roger Roberson. Det har samma grundläggande egenskaper somCourier i det att alla bokstäver är lika breda, och däri ligger också dess problem. Det går helt enkelt inte att göraett sådant typsnitt vackert för ögat, även om Letter Gothic faktiskt hör till de bättre försöken.Lucida Sans är en sentida skapelse från 1985, signerad Charles Bigelow och Kris Holmes. Det är en del av enstor familj av tyspnitt avsedda för moderna digitala medier. Lucida Sans är som namnet anger en “sans-serif”, påsvenska “linjär”, uttryckligen designad för extrem tydlighet och läslighet även under svåra förhållanden.New Century Schoolbook är en modern variation på ett klassiskt amerikanskt skolbokstypsnitt från 1800-taletkallat Century Schoolbook. Typsnittet är på sätt och vis en bastard mellan en garald och en didon: serifferna harraka avslutningar och ansvällningarna är raka som i en didon, men detaljer och seriffer är inte lika strikt geometriskaoch rätlinjiga som i en klassisk didon. New Century Schoolbook är utstuderat rent och enkelt i formerna.Optima, ritad av Hermann Zapf 1955, är en humanistisk linjär som ofta benämns semilinjär. Typsnittet saknarseriffer men har en tydlig skillnad i tjocklek mellan grund- och hårstreck, och staplarna har subtila ansvällningarmot avslutningarna som antyder en seriff.

Palatino, också ritat av Hermann Zapf men 1948, alltså några år tidigare än Optima, är ett av de allra mest användaboktypsnitten i världen. Åtminstone delvis beror detta på att det fanns med i de första laserskrivarna frånApple. Palatino är baserat på klassiska garalder, men har mer öppna och rundade gemener och mer tydligt markeraderaka anslutningar till serifferna samt en viss kalligrafisk prägel, inte minst i versalerna. Det är ett behagligttypsnitt för brödtext, även om det har hävdats att det är litet för karaktärsfast och kan ge en känsla av att HermannZapf sitter och kikar över axeln på en.Peignot av Adolphe Mouron Cassandre är ett typografiskt Art Deco-experiment från 1937 som har återkommittill rampljuset med ojämna mellanrum sedan dess. Det skapades som ett seriöst typsnitt, men dess modernaanvändning till annat än enstaka dekorativa syften kan inte rekommenderas, inte minst på grund av dess störandeoch udda avsaknad av egentliga gemener.Times Roman, eller helt enkelt bara Times, är det klart mest använda typsnittet i världen, men det kan tyvärrinte sägas vara särskilt väldesignat. Det skapades 1931 under stor brådska speciellt för London-tidningen TheTimes av Stanley Morrisson. Dess främsta syfte var att vara kompakt och tåla en dålig reproduktion, två saker somvar viktiga i tidningstryck på 30-talet men som på senare tid helt förlorat sin betydelse. De ursprungliga feta ochkursiva varianterna av Times stämde illa överens både med varandra och sig själva, och även om vissa defekterlagats i moderna versioner så har Times har med rätta kritiserats för att vara ett sorgligt hopkok av illa genomtänktaoch stulna idéer. Detta dokument är för övrigt satt i Times 10 pt, trots att vi kan bättre.Times New Roman är en variant av Times Roman. Egentligen var detta ett sätt för Microsoft att slippa licensieraTimes i original från Adobe. Man gjorde i stället en något annorlunda variant men satte bokstavsbreddernaexakt lika för att göra de två utbytbara. Samma metod användes för Arial, Microsofts kompatibla kopia av Helvetica.Times New Roman är dock i flera avseenden en bättre skapelse än sin förebild. Man har bland annat elimineratflera rena dumheter och obalanser, och även använt de något magrare versaler som från början var avsedda för textpå tyska, där versalerna är rikligt förekommande och behöver tonas ner för att texten inte skall bli fläckig. Det ärmycket svårt att skilja Times Roman från Times New Roman om man inte ser båda sida vid sida, så på svarsblankettenfinns dessa två intill varandra.Verdana är en Microsoft-skapelse från 1996 som faktiskt blev riktigt lyckad, mest för att den faktiskt skapadesav en riktig designer, Matthew Carter, och digitaliserades av ett proffs på Agfa Monotype, Tom Rickner. Verdanaär en humanistisk linjär med breda och extremt öppna bokstavsformer, gjord för att vara läslig även i små storlekarpå lågupplösta bildskärmar. Verdana skapades för att kunna klämma in maximalt med text på en websida i InternetExplorer på den tiden då en typisk bildskärm hade 800x600 pixels, men dess användningsområde är bredare än så.Wittenberger Fraktur är en så kallad frakturstil, den stilsort som var rådande i tyskt och svenskt boktryck innanäven vi blev räddade av italienarna med sin antikva. Frakturstil baserar sig på ett helt annat slags kalligrafiskhandskrift, den så kallade texturan, vars medeltida stilideal var kompakthet och jämn svärta i texten snarare än desundare renässansideal som födde den italienska, mer rundade minuskelskriften: skönhet och läslighet. Religiösaskrifter trycktes faktiskt med frakturstil i Sverige långt in på 1800-talet, och i Tyskland envisades man ännu längre.Zapf Chancery är egentligen en ganska stor och varierad familj av bokstavsformer ritade av Hermann Zapf specielltför digital reproduktion. Dess ornament med yviga slängar skulle varit svåra eller omöjliga att reproduceramed äldre blybaserad eller optisk teknik. Bokstavsformerna är tydligt inspirerade av kalligrafisk handskrift, ävenom de inte direkt försöker efterlikna den. Just den variant som visas här, Zapf Chancery Medium Italic, valdes utsom ett av bastypsnitten i Adobe PostScript och de första Apple-laserskrivarna, och har därför plågats ihjäl avmiljontals aningslösa klåpare. I dag är det nästan ett tecken på dålig smak att överhudvudtaget använda det. Deandra fem varianterna i familjen Zapf Chancery är dock inte på långa vägar lika utnötta och kan rekommenderas.