Havets växter berättar - Havet.nu

havet.nu
  • No tags were found...

Havets växter berättar - Havet.nu

havets djur och växterHavets växter berättarJan Karlsson, Göteborgs universitet / Stefan Tobiasson, Högskolan i Kalmar/Hans Kautsky, Stockholms universitetVäxtligheten i havet ger oss viktig informationom närsaltsbelastningen ochartrikedomen i ett havsområde. Därförhar övervakningen av vegetationskläddabottnar utökats de senaste åren.■ Bottenvegetationen kring våra kusterhar generellt sett en hög ekologisk status.I stora delar av Östersjön håller tångensuccessivt på att återhämta sig efter endålig period för ett tjugotal år sedan. Men idelar av Skagerrak verkar situationen iställetbli sämre.Sedan 2007 undersöks bottenvegetationeni tre nya områden runt Sverigeskust. Ett område ligger vid Höga kusten iBottenhavet, ett i Blekinge skärgård och etttredje vid Onsalahalvön i Kattegatt.Artsammansättningen varierarDe uppgifter man får fram i övervakningsprogrammetär antalet observerade arter,deras yttäckning på olika djup samt derasmaximala djuputbredning. Utbredningenpå djupet styrs av ljusförhållandena, somi sin tur beror på mängden partiklar i vattnet.När stora, långlivade algarter som tångersätts av kortlivade, fintrådiga alger ellernär växtdjupet kryper närmare ytan, kanman anta att vattenkvaliteten i området harförsämrats. Detta är allvarligt, inte minstför att de tredimensionella miljöer somgrovvuxna alger skapar har stort ekologisktvärde som uppväxtplats och skafferiför många djurarter.Bottenvegetationens artsammansättningoch mångfald varierar stort mellan deolika havsområdena. Typiskt är att Östersjönär naturligt artfattigare än Västerhavet.I 2008 års övervakning återfannsöver 50 olika arter i Västerhavet, 25 utmedBlekingekusten, över 35 i norra EgentligaÖstersjön, runt 20 kring Gotland och 30vid Höga kusten. Variationen av antaletarter återspeglar havsområdenas blandademiljöer med skyddade, vågexponerade,mjuka och hårda bottnar.Tångens återkomst i ÖstersjönBlåstångens förekomst på djupare vattenfortsätter att öka längs den svenska ostkusten.Den förbättrade djuputbredningeni Ålands hav redovisades i förra åretsrapport och visade att tången numera gårner till cirka 9,5 meter, det vill säga sammaGaffelgrenad svamptång är en grönalg somhar invandrat till den svenska västkusten under1900-talets första hälft. På bilden, som är tagen påcirka sex meters djup, ser man även skorpbildanderöda kalkalger och den långa, snörlika brunalgensudare med påväxt av brunslick.Foto: Jan Karlsson44 havet 2009


havets djur och växterdjup som på 1940-talet. Denna ökning fråncirka 7,5 meter på 1980-talet kunde observeraspå varje enskild lokal.Även i Asköområdet har man sett enökning av blåstångens djuputbredning.Den maximala djuputbredningen har ökatfrån cirka sex meter på 1970-talet till mellansju och åtta meter idag.Långsam återhämtning i söderÅr 2008 var andra året som makrovegetationeni Blekinge undersöktes inomden nationella miljöövervakningen. Jämförman de två första åren kan det konstaterasatt täckningsgraden av flertalet alger varlägre vid den senaste undersökningen.Speciellt rödalgerna ullsläke och fjäderslick,men även blåstångens täckning påen meters djup, minskade märkbart. Dådet gäller blåstången ökade däremot täckningenpå 1,5 till 2,5 meters djup. Nära ytanökade mängden grönalger och cyanobakterier.Det rör sig dock om en annan typ avcyanobakterier än de som orsakar giftigaalgblomningar. Totalt sett har den ekologiskastatusen ökat något jämfört med denförsta mätningen.Tångens situation längs Sveriges sydkusthar försämrats kraftigt sedan den regionalaövervakningen påbörjades 1990. Försämringentros bero på ökad betning från tånggråsugganIdothea baltica. Försämringeninträffade framförallt under första halvanav 1990-talet, och främst på vågexponeradelokaler i ytterskärgården. Även om enliten förbättring har skett på några lokalerde senaste fyra åren är det långt kvar tillstången har den utbredning som den hadefram till 1994.Bra och dåligt i VästerhavetUnder 2007 startades också ett nytt provtagningsområdeutanför Onsalahalvöni norra Halland, vilket innebär att ävenKattegatt är representerat i det nationellaprogrammet. Ytterligare sex lokaler fördeladepå två nya vattenområden i Kattegattkommer att etableras under provtagningssäsongen2009.Det nya undersökningsområdet kanjämföras med områdena Saltö fjord ochMellersta Bohuslän i Skagerrak. Fördelningen,där cirka hälften av arterna ärrödalger, tio procent är grönalger ochresten brunalger, är likartad i de båda havsområdena.En slående skillnad mellan de bådahavsområdena är däremot en naturligfrånvaro av ett stortarebälte vid de exponeradelokalerna i Onsalaområdet, som harett sötare vatten än Skagerraks kustvatten.I dessa exponerade miljöer är förekomstenav fintrådiga brun- och grönalger som regellåg, men i det mer skyddade vattenområdetSaltö fjord förekommer under året lokalttäta överdrag med fintrådiga brunalger.Vegetationstäcket av den storvuxna ochkarakteristiska brunalgen skräppetare, somn Cyanobakterien Rivularia syns på bildensom prickar på stenblocket. Denna art har intemycket gemensamt med de cyanobakteriersom orsakar giftiga algblomningar.minskat i utbredning under den senastefemårsperioden, är fortfarande sparsamti Skagerrak. De tecken till återhämtning iform av en rekordstor nyrekrytering somuppmättes 2007 har endast slagit igenom ibegränsad omfattning, och då på grundaredjup. I Kattegatt är förekomsten fortsattnormal. SFoto: Hans KautskyFÖRÄNDRINGAR I ALGUTBREDNING0Västerhavet5djup (m)101520skräppetare1995 2000 2005 2010ektång karragenalg rödblad ekblading1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005djup (m)Asköområdet051015blåstång1990 1995 2000 2005 2010täckningsindexBlekingekusten40 regional övervakningnationell övervakning302010blåstång1990 1995 2000 2005 2010m I Västerhavet visar fyra av de åtta arter som ingår i bedömningsgrundenen statistiskt säkerställd grundare nedre växtgräns, vilketär oroande. Endast en art, ekblading, har en trend åt motsatt håll.De övre växtgränserna har inte förändrats lika mycket.I Asköområdet återfinns blåstången allt djupare ner, troligen beroendepå att även siktdjupet ökat. Från Blekingekusten redovisasistället mängden blåstång. Förekomsten minskade kraftigt på1990-talet och har sedan inte återhämtat sig.Medelvärden för övre (ljust grönt) respektive nedre (mörkt grönt) växtdjup. Täckningsindex motsvarar procentuell täckningsgrad multiplicerat med antal sträckmeter. Spridningsmått förVästerhavet är 95% CI och för övriga anges standarderror SE.havet 200945


havets djur och växterVegetationsklädda bottnarJan Karlsson, Göteborgs universitet / Stefan Tobiasson, Högskolan i Kalmar / Hans Kautsky, Stockholms universitet2008miljöÖVERVAKNINGFoto: Jerker Lokrantz/azoteÖstersjönDet nya undersökningsområdet vid Högakusten uppvisar hög status på växtligheten.I Asköområdet har den ekologiskastatusen länge varit hög, med ett statistisktsäkerställt ökande värde för ekologiskkvalitetskvot (EQR) sedan början på 1990-talet. År 2008 hade statusen sjunkit något,men hamnar fortfarande inom statusklassenhög.Provtagningsområdet på Gotland ärtänkt att återspegla utvecklingen i EgentligaÖstersjöns utsjöområden. Endast en lokaluppfyller kriterierna för bedömningsgrunderna,men där är statusen genomgåendehög.Även längs Blekingekusten är denekologiska statusen hög. Eftersom 2008var det andra undersökningsåret i detnationella programmet är det inte möjligtatt göra någon trendanalys. Jämför mande båda åren kan man dock konstatera atttäckningen av flertalet alger var lägre 2008än 2007. Däremot var den ekologiska statusenhögre 2008. I den översta halvmeternhar mängden grönalger och cyanobakterierökat, en utveckling som även noteradesinom den regionala övervakningen iKalmar län. Både då det gäller antalet förekommandearter och täckningsgrad dominerarannars olika rödalger, medan tångenhar svårt att återhämta förlorad mark.VästerhavetVid Onsalahalvön i Kattegatt finns förutomde nationella data för 2007 och 2008 ävenregionala data för 1997 och 2000 insamladeav länsstyrelsen i Hallands län. Det sparsammaantalet mätningar gör analysen avtrender för området osäker, men denna delav Kattegatt bedöms ha en hög ekologiskstatus.I de två vattenområdena i Skagerrakfortsätter statusen att minska, och förandra året i rad klassas statusen hos bådavattenområdena som god istället för hög.Trenden är statistiskt säkerställd, därminskningen avspeglar ett upplyft av dennedre växtgränsen hos flera algarter.Mätresultaten från det nationellaprogrammet ligger på samma statusnivåsom resultat från regionala mätningar inärliggande områden, men betydligt lägreän den mycket höga ekologiska status somuppmätts i Kosterhavets nationalpark inorra Bohuslän.Utvärdering behövsDen nationella övervakningen ger möjlighetatt dra generella slutsatser om bottenvegetationenoch därmed miljön i de olikahavsområdena. Många vattenområdenär dock mycket heterogena och uppvisaren mosaik av miljöer. Valet av mätlokalär därför kritiskt för resultatet, specielltdå antalet lokaler fortfarande är begränsat.För att öka tillförlitligheten behövsutvärdering och utveckling av provtagningsprogram,provtagningsmetoder ochtillståndsindikatorer.för fakta om programmet se sidan 105.46havet 2009


havets djur och växterEKOLOGISK STATUS VIDDE NATIONELLA ÖVERVAKNINGSSTATIONERNAEkologisk statushöggodmåttligotillfredställandedålig1Höga Kusten0,80,6n=161995 2005110,80,6n=31995 2005 1Mellersta Bohuslän0,8Saltö fjord0,6Onsalahalvön10,8n=31995 20050,80,6n=8-101995 2005Asköområdet10,80,6n=11995 2005Gotland0,6n=61995 20051Blekingekusten0,80,6n=201995 2005Statusbedömning med hjälp av ekologiskkvalitetskvot (EQR) för bottenvegetationöver tid.n= antal stationer som ingår i bedömningen.Spridningsmått för Västerhavet är 95% CI,och för övriga anges standarderror SE.havet 200947

More magazines by this user
Similar magazines