Mångfald på boTTen Toppen för östersjön - Havet.nu

havet.nu
  • No tags were found...

Mångfald på boTTen Toppen för östersjön - Havet.nu

HavsUtsikt 2/2010Mångfald på BOTTENTOPPEN för ÖstersjönFoto: Tomas Jarnetun/AzoteDjur som lever i bottensediment är ovärderliga för hela havets produktivitet. De tar hand om dött material som sjunker ned tillbotten. Ju fler arter som samarbetar i nedbrytningsprocessen desto effektivare blir ekosystemet, och desto mer näringsämnenkan återföras till födoväven.Människans ständiga exploatering av jordens resurser har resulterati att den biologiska mångfalden utarmas i snabb takt.Eftersom arter i ett ekosystem påverkar varandra på många sättriskerar minskad artrikedom att förändra ekosystemets förmågaatt leverera tjänster och varor som vi människor är beroendeav. Omsättning av näringsämnen och produktion av biomassaär exempel på sådana livsviktiga ekosystemfunktioner som kanpåverkas av att arter försvinner.6På vilket sätt förlorad artrikedom påverkar ekosystemetsfunktioner kan med fördel studeras inaturligt artfattiga system, där det är lättare atttolka resultaten. Östersjöns djupa mjuka bottnar är ettbra exempel. På grund av den låga salthalten finns därendast ett fåtal synliga sedimentätande bottendjur.Sedimentätare livnär sig främst på organiskt material,som kommer från algblomningar som sjunkit till botten.Genom att äta algresterna och samtidigt själva varabytesdjur för fiskar som torsk och strömming, utgör deen länk mellan död biomassa och fiskproduktion. Genomsin ämnesomsättning frigör djuren även närsalterur det organiska materialet, och deras omblandning avsedimentet leder till ökad syresättning. Detta påskyndardessutom den bakteriella nedbrytningen av organisktmaterial. När närsalterna senare blandas upp tillytvattnet stimulerar de tillväxten av nya algblomningar.Sedimentätarna spelar därmed en avgörande roll förhavens produktivitet.Östersjöns bottenfauna förändrasUnder det senaste seklet har djursamhället i Östersjönsbottnar förändrats till följd av övergödningen som letttill syrebrist. Syrekrävande arter som vitmärlor har försvunnitfrån stora områden, medan tåligare arter somöstersjömusslan ökat i antal. Främmande arter som kommitsom fripassagerare med fartygens barlastvatten harockså bidragit till att ändra artsammansättningen. Blandde många nya arter som etablerat sig i Östersjön på senareår har flera havsborstmaskar av släktet Marenzelleriahittats.Hur förlusten av vitmärlor och tillkomsten av dessanya maskar påverkar omsättningen av näringsämneni bottnarna har hittills varit okänt.


HavsUtsikt 2/2010Spårisotoper ger svarEtt sätt att ta reda på hur arter påverkar varandra är attmäta upptag av näringsämnen hos individuella djur idjursamhällen med olika antal arter. Detta kan görasmed hjälp av så kallade spårisotoper.Isotoper av ett grundämne har samma antal protonermen olika antal neutroner i atomkärnan. De tillhör sammagrundämne och har nästan identiska kemiska egenskaper,men kan ändå skiljas åt med känsliga mätapparatersom kallas masspektrometrar. En del är dessutomradioaktiva, och kan mätas med hjälp av den strålningde avger. Genom att ge djuren föda med förhöjt innehållav en ovanlig isotop kan man följa hur detta grundämnei det tillsatta födoämnet utnyttjas i födoväven, ellerfrigörs vid nedbrytning.Samhällen kan jämförasAlger kan märkas genom att odlas med närsalter därallt kol och kväve har ersatts med tyngre och ovanligareisotoper av ämnena. När djuren äter av det märkta algmaterialettas det tunga kolet och kvävet upp på sammasätt som de lätta isotoperna skulle ha gjort. Upptagetkan sedan mätas i en masspektrometer.Den stora fördelen med en sådan teknik är att upptagetkan mätas i enskilda individer, vilket innebär attvarje arts bidrag till ett djursamhälles totala upptag avalgmaterial kan beräknas. En eller flera arters upptagsförmågakan därmed jämföras mellan samhällen beståendeav olika antal arter. Detta ger detaljerade förklaringartill varför vissa samhällen har ett stort upptag avkol och kväve medan andra inte har det.I ett samhälle med högt upptag kan påverkan mellanarter exempelvis vara positiv eller så kan det finnasfler högpresterande organismer. I ett samhälle med lågtupptag kanske konkurrens eller annan negativ påverkanmellan arter minskar resursutnyttjandet.Artrik botten bäst på att utnyttja resurserGenom att ha olika födostrategier, det vill säga olika sättatt inta näring, kompletterar bottendjuren varandra. Detvå arterna av vitmärla som finns i Östersjön lever tillexempel på olika djup i sedimenten, vilket innebär attockså algmaterial som blandas djupare ned i sedimentetblir uppätet. Artrika bottnar kan alltså föra vidare mernäring från alger eller cyanobakterier upp i näringskedjanän artfattiga bottnar.Tillskottet av den nya havsborstmasken har inte visatsig ha någon direkt negativ effekt på de inhemska arterna.Det totala upptaget av alger blev till och med störrenär havsborstmasken var närvarande, vilket understrykeratt ökad artdiversitet ger ett effektivare uttnyttjandeav näringsämnen i algerna.HavsborstmaskMarenzelleria arctiaVitmärlaMonoporeia affinisÖstersjömusslaMacoma balthicaFler arter, bättre fungerande ekosystemDet finns flera förklaringar till varför ett ekosystemmed flera arter fungerar bättre än ett med färrearter.En art kan påverka en annan arts prestation positivt,exempelvis genom att sönderdela födan till mindrebitar som är lättare att äta för en mindre art.Olika arter utnyttjar även samma resurs påolika sätt. Exempelvis äter vissa arter bara färsktalgmaterial på sedimentytan, medan andra äter avdet mer nedbrutna algmaterial som finns djuparener i sedimentet.Genom att studera varje arts prestation enskiltkan man mäta om arten är hög- eller lågpresterandei sin miljö. Sannolikheten att finna en eller flerahögpresterande arter är större i ett artrikt systemän i ett artfattigt.De två vitmärlorna Monoporeia affinis och Pontoporeiafemorata är utseendemässigt snarlika, men densenare gräver djupare i sedimentet.Östersjömusslan Macoma balthica pumpar in och utvatten i sedimentet med sina andningsrör.Den invaderande havsborstmasken Marenzelleriaarctia gräver mycket djupare i sedimenten än deinhemska arterna.Illustrationer: Camilla Bollner och Robert Kautsky/Azotet e x t Agnes Karlsson, Systemekologiska institutionen,Stockholms universitett e l 08 - 16 20 82e-p o s t agnes@ecology.su.se7

More magazines by this user
Similar magazines