FULLTEXT02

larsbjork
  • No tags were found...

FULLTEXT02

där verkligheten är färdigskapad och oberoende av betraktaren (Massumi,2002). Inom en och samma immanens, så står det ändå klart att två flöden kanidentifieras – materiella och immateriella – för vilka gäller att de lyder delvisegna lagar, och uppvisar olika karaktärer. Denna åtskillnad är särskilt tydlig idiskussionen kring begreppet assemblage (”montage”) (1988). Ett assemblagekan, för att använda De Landas utvecklingar av det Deleuzianska konceptet,enklast förstås som en helhet vars egenskaper uppstår från interaktionernamellan dess delar (De Landa, 2006). Det är alltså frågan om ett högst generisktbegrepp: ett assemblage är ett montage av delar som har viss beständighet i tidoch rum, men vars gränser likväl är ’flytande’ då det står i kontinuerligt utbytemed sin omgivning 7 . Det kan därför vara applicerbart på en mängd olikasystem – sådana vi kallar biologiska, men även sociala och organisatoriska(ibid.). Vilka exempel vi än diskuterar, så kommer de att ha vissa grundläggandegeneriska egenskaper; och dessa egenskaper utgörs av de fyra vektorerna content,expression, territorialization samt deterritorialization (Massumi, 2002). Vi behöver taen närmare titt på dem.Content (innehåll) kan, utifrån min tolkning, enklast förstås som den materiellakomponenten i ett assemblage. Denna materiella sida av assemblaget är i sig ettdel-assemblage – ett ”machinic assemblage of bodies, of actions and passions, anintermingling of bodies reacting to one another” (Deleuze och Guattari, 1988,s. 88). Den andra viktiga komponenten utgörs av den expressiva delen, denartikulation av assemblagets mening som har en språklig eller diskursiv bas.Den kallas av Deleuze och Guattari för ett ”collective assemblage of enunciation, ofacts and statements, of incorporeal transformations attributable to bodies” (s.88). Tillsammans är dessa processer – artikulationen av innehåll ochartikulationen av expression, samt deras inbördes växelverkan – konstitutiva förden övergripande process som Deleuze och Guattari kallar stratifiering. Denomvända rörelsen, vilken lösgör innehåll från expression; lösgör materiellakonstellationer från de meningsbärande diskursiva system vilka de relaterar till,kallas destratifiering.Vi måste erinra oss om att denna process av dubbel artikulering inte kan tassom en intäkt för en dualistisk syn på kropp/sinne. Innehåll och expressionmåste snarare ses som separata flöden inom samma immanens; sinsemellan7 Jfr komplexitetsteorins och systemteorins beskrivning av öppna system – se t.ex. Bell (2006); DeLanda (2002); Morrison (2008); Žižek (2004).34

More magazines by this user
Similar magazines