På Långanäs lärde sig Robyn prata istället för att slåss - Statens ...

Maria Åsebrant, institutionschefLånganäs är ett av de ungdomshem som granskas av SiSLånganäs är Sveriges största institution. Här arbetar 165 personer med 49 omhändertagna ungdomar.SiS har ändrat rutinerna för isoleringpå alla behandlingshem ochman har skärpt tillsynen. SiSska också granska tre enskilda fall avisolering. Två av fallen är i Jönköpingslän. På Långanässkolan i Eksjö isoleradesen flicka i oktober efter att honblivit aggressiv och vägrade följa medpå promenad. Tillsynsenheten vill vetavarför personalen ville tvinga henneut på promenad från början. MariaÅsebrant är institutionschef:– Vi har svarat på en fråga från SiSangående bakgrunden till en avskiljning.Jag ser det som en ren dokumentationsbrist.Men vi vet inte ännu omvi kommer få någon kritik eller ej.Ibland kan det vara svårt för folk somska granska oss utifrån att förstå vad viskriver. Det måste vi bli bättre på.Maria Åsebrant har arbetat påLånganäs i fjorton år. Hon började sombehandlingsassistent och har haft fleraandra olika titlar innan hon för någramånader sedan blev chef för helaskolan. Hon är socionom och harskrivit en magisteruppsats om ”etiskadilemman i tvångsvården”.– I början tänkte jag att det var alldelesför få avskiljningar. För ibland kandet bli ett egenvärde att det ska varalugnt på avdelningen. Men det ska intevara lugnt! Det ska pyra lite hela tiden.För de här ungdomarna befinner sig ien jättejobbig situation och det skamärkas.Långanäs har runt 150 avskiljningarper år. De flesta av dessa avskiljningarvarar under en timme. De flesta av elevernapå Långanäs blir aldrig avskilda.Några blir avskilda några få gånger ochett fåtal blir avskilda många gånger.Och i nästan samtliga fall är eleven såutagerande att han eller hon inte kanhålla sig till ordningen.Varför är avskiljningsrummen så kala?– Det är en ren skyddsåtgärd för attungdomarna inte ska kunna skada sigsjälva eller personal. Vi måste anpassahela miljön här på skolan efter elevernasbehov.Avskiljning har inte med gränssättningatt göra, menar Maria Åsebrant.Det handlar bara om att avbryta enakut situation så att det blir möjligtatt få till stånd en behandling:– Det är ett stort ingrepp atttvångsomhänderta någon. Och jag ärglad att vi gör det, att vi inte lämnarde här ungdomarna i sticket. Men dågäller det också att se till att de får denbästa behandling som är möjlig!Henrik Sverker är behandlings -assistent på Långanäs och beskriver densenaste avskiljning som han var inblandadi så här: ”En ung elev blev underkvällen upprörd över att det var felradiopratare i det radioprogram somhan alltid brukar lyssna på. När alla hargått och lagt sig kommer han ut ochvill se på teve. Det får han inte. Elevengår in på sitt rum och försöker slå sönderså mycket som möjligt. Vi går inoch säjer; ’Det här går inte, du väcker8Socionomen • 6/2009