Bilaga W1404-2.2.pdf - LIF

lif.se

Bilaga W1404-2.2.pdf - LIF

letten ges två timmar efter den senast givna kortverkandetabletten. Därefter ges kortverkande enbart som extrados.Betydligt lägre morfindoser kan dock vara aktuella vid vissasmärttillstånd, till exempel vid artros.Titrering med depotpreparat direkt går också bra. Startdoserär 10–60 mg per dygn – den lägre dosen till äldreopioidnaiva patienter. Under titreringen används kortverkandemorfin som extrados på sätt som beskrivits ovan.Buprenorfin finns för sublingualt bruk och i en transdermal lågdosberedning.Tillgängliga beredningar begränsar dess användninginom vården i livets slutskede men om patientenhar en fungerande smärtlindring med till exempel plåster,så kan behandlingen fortgå in i livets slutskede.Fentanyl är 50–100 gånger mera potent än morfin. Kan gestransdermalt, transmukosalt, sublingualt och intranasalt.De olika transdermala preparaten är bioekvivalenta,25 mikrogram per timme motsvarar 40–60 mgperoralt morfin per 24 timmar. har klinisk effekt vid transdermal behandling inomcirka tolv timmar. Full effekt efter cirka 24 timmar – dåförst kan utvärdering ske. plåster byts normalt vart tredje dygn, hos barn- och ungdomarofta varannan dag.Plåsterbehandling är lämplig vid stabil opioidkänsligsmärta där patienten har svårt att ta tabletter eller har osäkertupptag från mag-tarmkanalen. Plåsterbehandling är mindrelämplig till patienter med instabil smärta eller tillstånd medmycket höga opioiddoser.Fentanyl för oral transmukosal, sublingual eller intranasaltillförsel ges vid smärtgenombrott där snabb effekt eftersträvas.Effekt ses inom 10–15 minuter.Hydromorfon har en biotillgänglighet, anslagstid och effektdurationefter peroral tillförsel som liknar morfinets. Hydromorfonär 5–7,5 gånger mer potent än morfin. parenteralt kan vara ett alternativ vid höga opioiddosereftersom den högre potensen leder till mindre volymläkemedel.Ketobemidon är ekvipotent med morfin men har en begränsad kliniskdokumentation. Depotpreparat saknas vilket begränsardess användning. saknar kliniskt verksamma metaboliter och kan användastill patienter med nedsatt njurfunktion.Metadon har en biotillgänglighet på cirka 80 % vid peroral tillförsel. är marginellt mer potent än morfin vid behandling medenstaka doser men vid kontinuerlig behandling är meta-don flera gånger mera potent och inget fast ekvianalgetisktförhållande finns. Med ökande mängder morfinbehövs proportionellt lägre doser metadon vid ett bytemellan preparaten.har en halveringstid som varierar mellan 15 och 60timmar eller ännu längre. Detta gör initiering av metadonbehandlingsvårstyrd och insättning av metadon skagöras av läkare med erfarenhet av preparatet. Uttitrerademetadondoser tenderar däremot att vara mer stabila änför övriga opioider.bedöms som säkert vid nedsatt njurfunktion.Oxikodon i parenteral form är ekvipotent med morfin. Biotillgänglighetenär 60–80 %. Peroralt oxikodon är därför1,5–2 gånger mera potent än morfin. har maximal effekt inom en till två timmar vid oraltillförsel. Effekt kvarstår i cirka sex timmar. kan behöva dosjusteras vid njurinsufficiens på grund avminskad elimination såväl av oxikodon som av dess metaboliter.Vanliga biverkningar vid opioidbehandlingAndningsdepressionOpioider kan hämma andningscentrum hos en frisk, smärtfriperson. Smärta stimulerar andningscentrum och motverkardenna effekt. Underhållsbehandling med opioider leder relativtsnabbt till en toleransutveckling mot de andningsdeprimerandeeffekterna och risken för andningsdepression är litenhos opioidtoleranta patienter i jämförelse med opioidnaiva.FörstoppningFörstoppning är en närmast ofrånkomlig biverkan ochkvarstår under hela behandlingstiden. Behandlingen bestårav att förebygga besvären genom att vid opioidinsättningpåbörja laxantiabehandling. Ofta kombineras motorikstimulerandemedel (t.ex. pikosulfat) med osmotiskt verkandelaxantia (t.ex. makrogol). Metylnaltrexon subkutant, mixturnaloxon samt kombinationspreparat naloxon/oxikodon användsockså för att motverka samt behandla obstipation orsakadav opioider.IllamåendeIllamående drabbar cirka 30 % av patienterna och riskenökar hos uppegående patienter. Behandlingen ska vara förebyggandeoch lämpliga preparat är meklozin, metoklopramidoch haloperidol. Tolerans utvecklas oftast mot illamåendetoch efter tio till tolv dagar kan man hos en besvärsfripatient övergå till vid behovsmedicinering.TrötthetTrötthet och lätt sedering är vanlig i behandlingens inledning.Tolerans utvecklas inom fyra till sju dagar och besvärenbrukar normalt minska.

More magazines by this user
Similar magazines