12.07.2015 Views

Sydsvenskan

Sydsvenskan

Sydsvenskan

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

DUBBELPORTRÄTTETNär farsan var närvarandefick han högsta poäng.Då var han mycket klok,snäll och uppmuntrande.Problemet var att hanvar borta i långa perioder.Frånvarande.Jack Vreeswijk om fadernCornelis VreeswijkARKIV: OLA SVENSSON 1969 ARKIV: SYDSVENSKAN 1979Min pappa var en mycketreligiös människa, ochdet är förmodligen frånhonom jag har fått detdraget. Han hade en törstför sanningen, även omhan sökte på fel ställen.Moishe Zacharevskyom fadern Ted GärdestadSON TILLEN IKONHur långt från päronträdet faller egentligen äpplet?Inte så långt, skulle kanske Jack Vreeswijk svara.Men Ted Gärdestads son Moishe Zacharevsky söktesina rötter långt bort – i Jerusalem.Moishe Zacharevsky varen sökare precis som sinpappa, Ted Gärdestad,men de sökte på olikaställen. Moishe sökte sig till sina judiskarötter, lämnade Sverige och hittadehem – till Jerusalem.Moishe Zacharevsky visar mig detenda fotografiet han har av sig självtillsammans med sin pappa.– Min pappa var en mycket religiösmänniska, och det är förmodligenfrån honom jag har fått det draget.Han hade en törst för sanningen,även om han sökte på fel ställen, sägerMoishe.Han beskriver sin pappa som tystlåten.Kontakten dem emellan varmycket begränsad.– Det är först i vuxen ålder som jaghar insett att han var en uppskattadartist.– Pappas musik har jag inte såmycket att säga om. Den var bra. Trevligliksom, skrattar han och rycker påaxlarna.Sin problemfyllda uppväxt pratarhan ogärna om.– Kibbud av vo’em [hedra far ochmor], upprepar han bestämt ochskruvar sig besvärat när jag frågarom hans barndom och relationen tillföräldrarna.fortsättning på nästa sida16 Söndag 10 maj 2009 SYDSVENSKAN HSYDSVENSKAN H Söndag 10 maj 200917


Moishe Zacharevsky arbetar med atttillverka tefilin – bönekapslar.”Jag och min fru är som generaler i Herrensarmé. Vår främsta uppgift är att producerasoldater, alltså barn.”Fortsättning från föregående sida– Det var en massa knas, säger hankort. Det var aldrig ett vanligt svenssonlivmed sill och midsommarafton.Efter några problematiska år i börjanav tonåren flyttade han till sinmormor i Rinkeby.– Där fick alla svenska kids strykav invandrare. ”Ey, din jävla svenne!”härmar han på rinkebysvenska ochskrattar.– När de gav sig på mig sa jag: Jagär inte svensk, jag är jude. Då lämnadesjag ifred.Han visste då nästan ingenting omjudendomen, men när han var femtonår gammal deltog han i en Israelresatillsammans med en grupp svenskjudiskaungdomar. Resan var tänktatt inspirera ungdomarna att bejakasin judiska identitet, men i Moishesfall försökte reseledarna istället dämpaentusiasmen, som var allt annat änlagom.– Jag har nog alltid varit en extremist,säger Moishe försiktigt, liksommedveten om ordets negativa klang.Förvandlingen från problembarn tillfrom chassid gick kanske just därförväldigt fort. Några månader efter Israelresanflyttade han till Antwerpen,Belgien, för att studera på en ultraortodoxjeshiva (religionsskola).– Den tiden var som gann eiden[paradiset], den lyckligaste i mitt liv,säger han drömskt. Jag fick vara enjeshive bocher [religionsstudent] ochbara la’asoyk batoyra [att förkovrasig i Toran]. Du skulle ha hört rebbenpå shabbes när han sjöng! Hoydu lasheymki toyv…! nynnar Moishe i envemodig melodi från en annan värld,TED GÄRDESTADGick med i Bhagwansektenoch bytte namn● Föddes 1956, dog 1997.● Debuterade som 15-åringmed ”Jag vill ha en egen måne”och blev stor tonårsidol. Han varäven en stor tennistalang, hack ihäl på Björn Borg. Men musikentog överhand.● Storebror Kenneth Gärdestadskrev texterna, Ted musiken.● Under 70-talet hade han hitssom ”Jag ska fånga en ängel”,”Helena”, ”Kaliforniens guld”,”Eiffeltornet”, ”Angela” och”Blue Virgin Isles” innan han1979 vann Melodifestivalenmed ”Satellit”. 1980 kom hanpå femte plats med ”Låt solenvärma dig”, en duett med AnnicaBoller.● Under 80-talet gick han medi Bhagwan-sekten och byttenamn till Swami Sangit Upasani.● Sista tio åren av sitt liv var hanpsykiskt instabil, Kenneth Gärdestadhar efter Teds självmordberättat att brodern förmodligenvar schizofren.● 1976 gifte han sig med LottaRamel. Senare fick han två barntillsammans med skådespelarenAnn Zacharias.en annan tid: Tacka Herren ty han ärgod.Moishe tillhör den strängt religiösachassidiska sekten Satmar, som betraktarstaten Israel som ett upprormot Guds vilja. I väntan på Messiasfår judar inte ta sitt kollektiva öde isina egna händer.– I Beresheis [1 Mosebok] står detatt Jaakov [Jakob] bugade sig fyragånger för Eisav [Esau]. I Satmarrörelsenförsöker vi leva så: Vi går igenomvärlden och bugar oss för maktensmän, för då kommer vi att omfamnasav världen, precis som Jaakovomfamnades av Eisav, förklararMoishe.Efter fem år i Antwerpen flyttade hantill Toronto, Kanada, där hans rebbehade utsett en fru åt honom. Moisheberättar sakligt hur de unga tu komöverens om att gifta sig efter att baraha träffats och pratat med varandraett par gånger.– Jag och min fru är som generaleri Hasheyms [Herrens] armé. Vårfrämsta uppgift är att producera soldater,alltså barn, åt Hakodosh BorichHi [Den Helige, Vägsignad vare Han].Kärleken kommer senare, den växersakta fram mellan oss.För två år sedan flyttade han medsin fru Shoshana till Jerusalem. Tresmå soldater har det redan hunnit bli,Rachel, Jehuda och Josef. Efter att haägnat sig åt religiösa studier på heltidi nästan tio år började han nyligen,25 år gammal, som lärling hos enhantverkare som konstruerar tefilin(bönekapslar) för att försörja sin växandefamilj. All fritid tillbringar hanförsjunken i böcker, ensam eller meden chavrusa (studiekamrat).– Kom så lärnar vi något! sägerMoishe entusiastiskt och slår upp enbok.– Läs! uppmanar han mig.Sakta stavar jag mig igenom enmedeltida lagsamling medan Moisheöversätter varje ord och försäkrar sigom att jag förstår resonemanget. Enfråga leder oss till en annan bok, ochså ytterligare en, och efter en timmeligger det tio uppslagna böcker påbordet i den lilla lägenheten. Det äralltså detta som är la’asoyk batoyra,att förkovra sig i Guds lag.Det har blivit mitt i natten när jaglämnar den lilla lägenheten tillsammansmed Moishe. Plötsligt hejdarhan sig på den mörka gatan.– Jag glömde att jag har tusen dollari fickan, säger han oroligt. Kvickttar han fram en tjock sedelbunt, delarden i två och klämmer ner hälfteni sin ena knästrumpa.– Om, chas vesholem [Gud förbjude]jag skulle bli rånad, mumlar han.Sedan tittar han upp på mig och flinar.– I Stockholm brukade jag alltidgömma hasch i mina strumpor. Polisenkollade aldrig där, av någon underliganledning.Moishe följer mig till Profeternasgata, som utgör gettots osynligagräns.– Hit sträcker sig Eretz Jisroel [landetIsrael], inte längre, säger han ochskrattar. Det finns inget som lockarhonom på andra sidan gatan, där denprofana staten Israel tar vid.TEXT & FOTO: PAUL WIDÉNsondag@sydsvenskan.seNästa sida: Jack Vreeswijk18 Söndag 10 maj 2009 SYDSVENSKAN H SYDSVENSKAN H Söndag 10 maj 200919


SON TILL EN IKONJACK VREESWIJK”Jag måste hela tiden gå balansgång mellanmina egna och farsans visor. Han speladepå sitt sätt och jag spelar på mitt.”Sonen var 23 år när hans berömdeoch folkkäre far dog.Trots att de bara hade levtåtta år under samma tak rämnademarken under Jack Vreeswijk.Med ett hektiskt liv i Stockholm försöktehan leva upp till den myt somfadern Cornelis blivit i Skandinavienoch Nederländerna.Men det misslyckades.– Jag hoppade över farsans musikaliskabit och gick direkt på dumheterna,säger han. Då hände rubbetmed fylla, knark och en månad förrattfylla.– Det hymlar jag inte om och detvisste de flesta när jag lämnade Stockholmför att satsa på ett annat liv.Det har gått 22 år sedan trubadurenCornelis Vreeswijk dog. Holländarensom kom till Sverige som 12-åring,lärde sig söderslang bättre än de flesta– och blev du och medborgare medhela Sverige.Att hans son Jack Vreeswijk, 45,just denna dag sitter på EspressoHouse vid Lilla torg i Malmö, äter enlaxmacka och dricker en liten latte,väcker ingen uppmärksamhet. Ochdetta trots att han är rätt lik sin far,har samma hesa röst och börjar blirundare, fast han just bantat bort tiokilo.Med pappan på samma stol skulleen lång rad autografjägare stått på köför att få en glimt av den man som numerajämförs med nationalskaldernaCarl Michael Bellman och Evert Taube.Men Jack Vreeswijk har valt en annanväg.Han är i Malmö för att uppträda påCasino Cosmopol tillsammans medgitarristen Love Tholin. För mångaår sedan var han med pappan då hanuppträdde på Kronprinsen i Malmö.Två kvällar tidigare har Vreeswijk-Tholin spelat på The Tivoli i Helsingborg.JACK VREESWIJKJack efter London– inte Kerouac● Föddes 25 januari 1964 iStockholm som Lars JakobVreeswijk. Fick sitt nuvarandeförnamn efter författaren JackLondon och alltså inte efterbeatförfattaren Jack Kerouac.● Familjen består av hustrunAnneli, 39, sönerna Jacob, 24,Calle, 14, Olle, 12, och bonusdotternHanna, 14.● Har hittills släppt albumen ”Isi magen” (1996) och ”Underbart”(2004).● En första och en sista gånguppträdde han tillsammansmed sin far. Det var på Färöarna1984.● 2006 spelade Jack huvudrolleni föreställningen ”FrånJames Dean till Nationalskald”som handlar om hans far.● År 2000 fick han CornelisVreeswijk-stipendiet. Förra åretblev han Fred Åkerström-stipendiat.● Aktuell med ett tredje albumi maj.● Jack Vreeswijks tre favoritlåtarbland faderns cirka 250är ”Grimash om morgonen”,”Blues för Fatumeh” och ”Envisa om ett rosenblad”.Där var bra tryck och kontakt medden blandade publiken. Inför kvälleni Malmö är Jack Vreeswijk mer tveksam.– Klart är att jag vägrar spela ”HönanAgda” eller ”Brev från kolonien”,säger han. De är så förknippade medfarsan att det inte går att sätta sinegen prägel på dem.– Jag måste hela tiden gå balansgångmellan mina egna och farsansvisor. Han spelade på sitt sätt och jagspelar på mitt.I hela hans liv har faderns skugga vilattung över honom. Både på gott ochont. Många gånger har det varit hämmande.En del dörrar har varit lätta att öppna.Men när de sedan slagit igen harde gjort det tungt och för gott. Efternamnethar varit dörröppnaren. Mennär den yngre Vreeswijk vägrat härmaden äldre har det blivit tvärnit.– Cornelis fanns det bara en, sägerhan. Och den som inte vill ta mig somden artist jag är kan skita i det.Den här gången när Jack Vreeswijkjobbar med ett nytt album är det ändåfaderns visor han satsar mest på.– Jag har alltid längtat efter att spelafarsans låtar, förklarar han. Nu harjag haft musiken som levebröd i femtonår och tycker att tiden är mogen.Idag kan ingen komma och säga atthan bara gör det för att få igång karriären.Då skulle han gjort det från början.Det förstår alla, resonerar han.Och de likheter som finns mellandem kan han inte göra mycket åt,samtidigt som han själv tycker att hanär mer lik sin mor.Jack Vreeswijk utgår från att hanaldrig kommer att nå faderns statusoch popularitet.En anledning är att han ser kändisskapetsom en biprodukt till musikenoch ibland ett nödvändigt ontsom han gärna slipper.– Att som jag kunna försörja migpå musiken som jag älskar är ju en livetspresent, säger han. Det finns hurmånga som helst som tvingas jobbamed sånt de inte gillar.Däremot är han bekymrad över atthan nu så sakteliga närmar sig denålder då hans far för alltid lämnadescenen.Han har nyligen fyllt 45 år och tidenkommer att gå snabbt fram tillmagiska 50. Så gammal var CornelisVreeswijk när han dog efter ett periodvishårt och skandalomsusat liv.Sista skivan ”Till Fatumeh – rapportfrån de osaligas ängder” speladeCornelis in under september och oktobersamma år.Texterna från den trycktes även iden sista diktsamlingen med sammanamn. Boken såg han dagarna föresin död. Men skivan släpptes senare.– Du må tro att jag har det här medålder i bakhuvudet, säger Jack Vreeswijk.Jag vill åtminstone fylla 51. Helstbli både farfar och gammelfarfar.– Och eftersom jag varken röker,super eller knarkar har jag kanskevissa chanser. Enda problemet är väldet där med nattmackorna. Jag börjarlikna farsan i kroppen och svälla ut.Sedan 1995 bor vissångaren, textförfattaren,kompositören, tidigare köttmästarenoch mentalskötaren JackVreeswijk i Alingsås.Att han hamnade just där var liteav en slump. Men han visste att hanmåste lämna det hektiska livet iStockholm för att överleva.Samtidigt råkade han träffa en nykvinna i Alingsås. De fick sönernaCalle och Olle. Därefter följde vadVreeswijk beskriver som en blodigskilsmässa som kostade honom ”allaarmar och ben”.Fortsättning på nästa sida20 Söndag 10 maj 2009 SYDSVENSKAN H SYDSVENSKAN H Söndag 10 maj 200921


”Jag beundrade verkligen farsan ochtyckte bra om honom. Och att han var såfrånvarande gör nog att jag är väldigt månom min egen familj.”Fortsättning från föregående sida– Farmors protestantiska moral varrätt stark, ler Jack Vreeswijk. Så detdär att ragga hem två okända kvinnorfrån krogen var inte alls snyggt ihennes värld.Samma år fick elvaåringen visan”Till Jack” i present. I den berättarfadern hur B-52:or bombar vietnamesiskabarn och deras farmor i småbyar som brinner av napalm.Först var det tänkt att Jack Vreeswijkskulle bo ett år tillsammans medpappan i Holland. Men när Cornelisreste tillbaka till Sverige blev Jackkvar hos sin farmor Jeanne och hennessläkt.Han stannade i nio år och gick gymnasieti faderns födelsestad. När hansom artonåring kom tillbaka till Sverigeblev det en mindre kulturchock.Om det har han bland annat skriviti en novell i antologin ”Att odla papayapå Österlen: nitton författare omdubbel kulturell identitet” som komut 1998.– Känslan av frihet var mycket störrei Holland än i dåtidens Stockholmdär jag flyttade in hos farsan, förklararhan.– I Holland var det inget konstigtatt som femtonåring klämma en öl påpuben med polarna. Här hemma vardet uteslutet. Här var allt så jävla ordentligtoch reglerat. Idag är det tackoch lov helt annorlunda.Jack Vreeswijk stannade ett år hossin far. När han började extrajobbapå Konsum flyttade han för gott.Genom arbetsgivaren fick han enyrkesutbildning på ett och ett halvtår som köttmästare och butiksföreståndare.– När jag träffade mamman till minförste son Jacob jobbade jag på ack-För 23-årige Jack varfaderns död en katastrof.Trots det geografiskaavståndethade de stått varandramycket nära ochsom kamrater delatmed- och motgångar.Jack Vreeswijkinsåg också att denfolkkäre fadern varbetydligt större änhan trott. Och att Cornelismånga gångerled under sitt kändisskap.ord som styckare vid löpande bandet,säger han. Vi flyttade ihop 1984 ochseparerade året efter.– Jag var egentligen för ung för attskaffa familj. Hade aldrig levt loppansom andra grabbar. Det tog jag igendå.Jack Vreeswijk ströjobbade, sparadepengar för kortare resor till Sydeuropaoch besökte sin far i Köpenhamnnågra gånger.De sista besvärliga åren fram till 1986bodde Cornelis Vreeswijk i Köpenhamn.Han hade drabbats av diabetesoch gav ut sin näst sista skiva medden nästan profetiska titeln ”I elftetimmen”. Ett år senare dog han i levercancer.Under perioden i Köpenhamn valdehan att hålla sig undan. Kanske vardet också för att branschen såg annorlundaut, tror Jack Vreeswijk. Gamlavisknuttar var inte högsta modet då.– När jag träffade honom därnerevar det ganska lugnt med både krökenoch annat, minns han. Efter atthan fått diagnosen diabetes levde hanväl rätt så hyggligt. Höll mat och spritunder kontroll utan att följa de medicinskaråden slaviskt. Senare blev detvärre med den saken och han var tillbakai sitt gamla jag.Fredagen den 13 november 1987 berättadeSydsvenskan stort uppslagetpå löpsedel, förstasida och en helsidaatt ”Cornelis är död”.”Saknaden efter denne geniale visdiktarekommer att vara mycket stor”,skrev tidningens Marika Hemmel i ettminnesporträtt.”Den främmande, lite vilsna fågelnbehövdes bland präktiga svenskaskattebetalare.”För 23-årige Jack var faderns döden katastrof. Trots det geografiska avståndethade de stått varandra mycketnära och som kamrater delat medochmotgångar.Jack Vreeswijk insåg också att denfolkkäre fadern var betydligt störreän han trott. Och att Cornelis mångagånger led under sitt kändisskap.– Första fem månaderna efter hansdöd höll jag mig undan hos en kamratpå Lanzarote och stängde hans bar påkvällarna, minns Jack Vreeswijk. Sensnurrade det bara på.– Jag beundrade verkligen farsanoch tyckte bra om honom. Och atthan var så frånvarande gör nog attjag är väldigt mån om min egen familj.Vår tid är ju begränsad.Jack Vreeswijk sneglar på sin klockaoch stoppar in en ny prilla.Om ett par timmar står han på CasinoCosmopols scen och inför sammagamla dilemma som alltid.Balansgången mellan sig själv ocharvet från fadern. ”Den gamle släktingen”,som han kallar Cornelis.– När jag är ute och spelar tyckerfolk och kritiker att jag borde satsamer på egna grejer, suckar han. Mennär jag gör det vill de så gärna höralite av farsan också. Helst ”HönanAgda” och ”Brev från kolonien”.– Man kan nog säga att jag hamnati någon typ av moment 22. Men jag ärglad i alla fall att få ägna mig åt alltdet fina farsan fick ihop.Om tredje plattan blir det stora genombrotteteller inte verkar inte bekymrahonom. I alla fall inte så längehan är fri att göra på sitt eget sätt ochkan försörja sig på det.TEXT: CLAUS GRANATHclaus.granath@sydsvenskan.seFOTO: PETER FRENNESSONpeter.frennesson@sydsvenskan.seREDIGERING: JENNY RYDQVISTjenny.rydqvist@sydsvenskan.se24 Söndag 10 maj 2009 SYDSVENSKAN H

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!