sociala-risker-och-social-oro

1. Fyra forskare – fyra röster4Foto: Christina Fagergren

1. Fyra forskare – fyra rösterSociala risker ochsocial utsatthet– om behovet avdialog och öppenhetPå senare år har ”social oro” och ”sociala risker” blivitbegrepp som uppmärksammats av svenska myndigheter.Bakgrunden står bland annat att finna i socialakonflikter i främst storstädernas ytterområden.Statliga myndigheter och kommuner har under fleraår efter lyst exempel och arbetssätt på hur socialt orsakadehändelser ska kunna analyseras ur ett riskperspektiv.I en riskforskningstradition där olyckor ellernaturhändelser dominerar saknas ofta erfarenheter avatt bedöma händelser av social karaktär. Inom de socialtinriktade kommunala och statliga verksamheternafinns emellertid en mångårig erfarenhet av dessafrågor, även om den ofta är mer individinriktad ochstödjande. I dessa sammanhang används risk begreppetmer i betydelsen riskfaktorer och då ofta i relationtill dess motsats, skyddsfaktorer. Inom socialtjänsternaär det också mer fokus på individer, deras livssituationoch utsatthet. Inom områden som folkhälsa,social medicin och brottsförebyggande är fältet dockvälbekant men begreppen används något annorlunda.OLIKA SYNSÄTT OCH BEGREPPAtt analysera och hantera socialt orsakade och oönskadehändelser är med andra ord en verksamhet somkommunala förvaltningar och statliga myndigheterhar arbetat med under lång tid. Likaså har det inomText: PO HallinUrbana studierMalmö högskolariskforskningen utvecklats synsätt och metodersom grundar sig på olika vetenskapliga traditioner.Det som kan ses som nytt är försöket atthitta gemensamma termer som gör det möjligtatt samtala om socialt oönskade händelser, ävenom man arbetar inom skiftande verksamheteroch traditioner. Att använda begreppet ”socialarisker” kan vara ett första steg. Samtidigt måsteolikheter i både grundläggande synsätt, analysmetoderoch åtgärdsförslag lyftas fram. Detgäller särskilt när de sociala frågorna kan baseraspå såväl skilda synsätt på världen och tillvaronsväsen (ontologier) som på hur man når kunskapom dem (epistemologier). Inom riskforskningenfinns olika synsätt. En del ser risker som möjliga6

1. Fyra forskare – fyra röstermätbara fenomen medan andra har ett kritiskt förhållningssättoch menar att begrepp som ”risk” in gåri mer eller mindre oreflekterade arbetssätt ellertekniker för att utöva makt och kontroll. Synsättenstår i motsats till varandra och därför blir det änviktigare att de tydliggörs och lyfts fram.En risk betraktas i de flesta fall som något negativtsom kan inträffa. Redan i själva utgångspunktenfinns med andra ord en bedömning som någoneller några gör kring vad som är önskvärt eller inte.I många fall finns en bred samsyn om att vissahändelser eller tillstånd är negativa för samhälletoch därför bör undvikas. I andra fall kan det finnashändelser där vissa grupper ser dem som negativamedan andra inte gör det. Konflikter kring rösträtt,yttrandefrihet och andra grundläggande demokratiskarättigheter kan ses som oönskade av vissamaktgrupper i ett samhälle men nödvändiga fördemokratins införande av andra. På samma sätt kanmer eller mindre våldsamma protester mot hyreshöjningareller eftersatt underhåll i ett bostadsområdeses som oönskade av fastighetsägare mennödvändiga från hyresgästernas sida. Eftersom detuppenbarligen finns tydliga maktaspekter kringvad som ska betraktas som en social risk fordrasen öppenhet kring vem som identifierar någotsom oönskat eller inte, hur det motiveras samt hurbedömningar görs. Ett bärande tema i denna kortaartikel är att arbetet med sociala risker måste kännetecknasav dialog, öppenhet och transparens.Grundläggande för att något ska betraktas somoönskat är att det hotar något som en individ, samhällsgruppeller de flesta i ett samhälle värdesätteroch ser som skyddsvärt. Utifrån ett individperspektivkan det handla om god fysisk och psykisk hälsa,försörjning, social och ekonomisk trygghet samtfysisk säkerhet. Ur ett samhällsperspektiv kan detvara fungerande samhällsfunktioner, demokrati ochmänskliga rättigheter. En social risk är med andraord något som kan hota dessa individuella möjligheter,samhälleliga funktioner och värden, men detsom skiljer dem från andra risker är deras socialaorsaker. Att tydliggöra vad som betraktas somskyddsvärt i ett samhälle är därför grundläggandeför all social risk- och sårbarhetsanalys.Lagstiftningens krav på samlade risk- och sårbarhetsanalyser,där inte minst förmågan att hanteraolika händelser är viktig att bedöma, innebär attbåde kommuner och statliga myndigheter måsteinkludera socialt orsakade och oönskade händelseri sina risk- och sårbarhetsanalyser. Ganska snartut kristalliseras också olika behov som sociala riskanalyserska täcka. Å ena sidan ska de presentera enmer övergripande och samlad lägesbild av tillståndeti en stadsdel, kommun, län eller i en myndighetsansvarsområde samt ge förklaringar till hur det harblivit så. Sådana sammanställningar blir mer kartläggande,tillståndsbedömande och kan ha en merinstrumentell karaktär. Å andra sidan leder arbetetmed att föra samman aktörer och bedöma olikasociala risker till ett kunskapsutbyte och gemensamtlärande som sannolikt inte annars kommit till stånd.Risk- och sårbarhetsanalyserna blir utifrån en sådanutgångspunkt mer processinriktade och stimulerarlärande genom möten över förvaltningsgränser.Parallellt med diskussioner om sociala risker diskuterassocial utsatthet och svåra livssituationer. Urett riskforskningsperspektiv innebär social utsatthetatt människor lever i miljöer med många socialariskfaktorer men med svagare skyddsfaktorer. Men7

1. Fyra forskare – fyra rösterNedan följer några punkter som kan utgöra utgångspunktför denna typ av sociala risk- och sårbarhetsanalyser:• y Det krävs flera olika kunskapsperspektiv för attbedöma sociala risker och riskfaktorer och dettagörs bäst i grupper med olika kompetenser. Förutommyndigheter kan civilsamhälle och näringslivge viktiga bidrag.• y Analyser och förslag på åtgärder avseende socialarisker måste baseras på kunskap utveckladinom forskning men också på de erfarenhetersom olika professioner har eller som de gemensamtutvecklar. Det krävs en dialog mellanrepresentanter för olika kunskapsformer för attbestämma lämpliga åtgärder. Vad som måsteställas som krav är att de insatser som genomförsrelateras till forskning. Det fordrar i sin tur lättillgängligakunskapssammanställningar.• y Det behövs metoder för att kunna bedöma omoönskade händelser, beteenden eller tillståndökar eller minskar i omfattning. I många fall ärdet viktigt att kunna ställa mer systematisktoch metodmässigt utvecklade sammanställningarsom kontrast till de bilder som målas upp imedier. Därför krävs det metoder för mer nationelltenhetliga och jämförbara analyser av socialaförändringsprocesser, riskfaktorer och risker.• y Förutom forskning och professioners erfarenheterär det viktigt att ta vara på medborgareserfaren heter och synsätt. Ofta är dessa röstersvåra att kanalisera. I dag görs detta främstgenom enkäter eller intervjuundersökningar menkan också vara i form av boendemöten, trygghetsvandringar, dialogmöten, fokusgrupper ochandra arbetssätt. Det finns ett stort behov av attutveckla metoder där medborgares erfarenheteroch förväntningar mer systematiskt kan bli en delav arbetet med att identifiera och åtgärda socialarisker samt förebygga social oro.• y Det är viktigt att beslutsfattarna deklarerar vadde ser som skyddsvärt. Men också att de bedömervem som gynnas respektive missgynnas vidvissa åtgärder. Det behövs metoder för socialkonsekvensanalys som visar på komplexiteten iett beslut både på kort respektive lång sikt. Ävenmetoder för utvärdering av genomförda åtgärderär viktiga att tillämpa eller utveckla.• y Resultaten av sociala risk- och sårbarhetsanalysermåste redovisas och diskuteras öppet och ioffent liga sammanhang.Att arbeta med sociala risker och social oro är ettnytt och viktigt fält inom riskhanteringsområdet.Det återstår dock mycket arbete för att utvecklaoch pröva teoretiska utgångspunkter, metodersamt riktlinjer för lämpliga arbetssätt. I detta arbetekrävs såväl öppenhet som gränsöverskridandearbetsformer.9

1. Fyra forskare – fyra rösterSocial oro,stenkastning,släckningsarbeteoch sociala medierI slutet av maj 2013 utspelade sig en serie upplopp,bränder och stenkastningar vid flera platseri Sverige. Dessa sociala oroligheter tilltog först iStockholms förorten Husby, där bilar, skolor ochbostäder sattes i lågor, och där räddningstjänst ochpolis möttes av stenkastande ungdomar när deanlände till platsen. Dessa aktiviteter skedde nattefter natt i Husby under den påföljande veckan, ochspridde sig inom kort också till andra Stockholmsförorter,såsom Kista, Tensta, Norsborg, Jakobsberg,Rinkeby, Fittja, Vårby, Flemingsberg och Skärholmen.Det skedde även, troligen som en följd av detta,olika slags oroligheter och skadegörelse i flera andrastäder runtom i landet.Brandmän vid Kista brandstation som var i tjänstnatten då upploppen startade, och även flera av depåföljande nätterna, vittnar om att det hör till derasvardag att åka till Husby och andra förorter för attsläcka olika slags bränder om nätterna. Denna nattvar dock extraordinär. Det ordinarie larmet övergicktill en order om att de behövde poliseskort in i Husbyför att garanteras säkerhet. De inväntade dennapoliseskort, men den anlände inte. De bestämde siginom kort för att åka in i Husby ändå, medvetna omatt lågorna från ett flertal bilar i snabb takt närmadesig flera bostadshus.Text: Oscar WestlundDocent i journalistik, medier och kommunikationGöteborgs UniversitetNär de körde in i Husby höll de blicken uppåt motgångbroarna som går över bilvägen, något de tagitför vana att göra då de vid flera tillfällen tidigareblivit angripna av ungdomar som från dessa kastartegelstenar, cyklar med mera. Denna natt befann sigmassor med ungdomar på gångbroarna när brandkårenkörde in i Husby. Där befann sig också mångapoliser och polishundar. Det var högljutt och mångai rörelse. Brandkåren körde fram till de brinnandebilarna. Vanligen placeras brandbilen på ett sätt såatt de snabbt ska kunna köra därifrån, men dettahanns inte med denna gång eftersom bilarna var10

1. Fyra forskare – fyra rösterövertända. Några av brandmännen satte igång mednedsläckningsarbetet, medan övriga vaktade derasryggar mot stenkastning, genom att hålla uppsiktöver folkvimlet som samlats i närheten.Brandmännen fruktade inte eldbekämpningen, detär de tränade för att klara av. Den största faran idessa sammanhang upplevde de istället vara påhoppfrån lokalbefolkningen. Brandmän associeradesmed poliser av lokalbefolkningen, någotsom brandmännen försökte undvika på olika sätt.Brandmännen vid Kista brandstation, liksom vidflera andra brandstationer i Stockholms västerort,fick den natten släcka åtskilliga bränder, då såvälbilar som butiker, hem och skolor antändes. Ocksåde påföljande nätternas oroligheter kom att krävamånga, långa och utmanande utryckningsinsatser.MEDIERNA FOKUSERADE PÅ HÄNDELSERNADet har diskuterats många skäl till varför dessaoroligheter skedde. Skälen inkluderar såväl grundläggandesamhällsproblem och utanförskap somspecifika händelser, som att polisen gjorde sig skyldigatill en Husbybos död och sedan undanhöll informationom vad som hade hänt. Självfallet samspelarflera av dessa förklaringsfaktorer. Det var dock intedjupgående analyser av problematiken och skälentill upploppen som nyhetsmedierna fokuserade pånär mediedrevet kring dessa händelser drog igång.Istället fanns bland nyhetsmedierna ett stort fokuspå att skildra händelseförloppet, och över lag gav deendast uttryck för räddningstjänstens eller polisensperspektiv på vad som hade skett. Journalistiskaartiklar där Husbybor kom till tals var klart färretill antalet. En förklaring handlar om att nyhetsmediernaunder första natten genomförde sitt journalistiskaarbete på sina redaktioner, på bekvämtavstånd från Husby. Olika nyhetsmedier sökte sig dekommande dagarna dock ut till Husby. De fortsatteatt skildra händelseutvecklingen, i synnerhet genomtexter, bilder och videor med brinnande eller brändabilar etc. Journalistiska principer för nyhetsvärderingförklarar detta fokus i nyhetsrapporteringen. Oroligheternai Husby uppmärksammades ordentligt avsåväl svenska som utländska nyhetsmedier, ochdessa händelser och nyheter omdiskuterades intensivti sociala medier. Husbybor själva vittnar om attde sökt upp nyhetsreportrar som satt och väntadepå stadens torg med sina högteknologiska videokameroroch systemkameror med jättelika objektiv.De uttryckte sin besvikelse över att reportrarna intevisade något intresse för att lyssna till dem, till derasperspektiv och historier, trots att de nu för en gångsskull faktiskt var på plats i Husby.MEDBORGARE KOMMUNICERADEVIA SOCIALA MEDIERDet fanns både bra och dåliga sidor med socialamediers roll och betydelse under och efter dessahändelser. Bland de bra sidorna hör att somliga utlandsföddaaxlade rollen att översätta (vad de ansågvara) kärnbudskapet i olika nyhetsartiklar till sinasläktingar, sina vänner och sina kollegor som intebehärskar det svenska språket. Dessa personer återfannsdels i Husby, dels i sina hemländer. Oavsettvarifrån utgjorde deras tolkningar en viktig grund förandras möjligheter att sätta sig in i, och förstå, vadsom skedde. Sociala medier spelar med andra orden central roll för hur medborgare kommunicerarmed varandra vid sociala oroligheter och samhällskriser.Myndigheter, såsom polismyndigheten, togen aktiv roll i sin kommunikation via Facebook. De11

1. Fyra forskare – fyra rösterkritiserades samtidigt för att vara alltför passiva närdet gäller att moderera hotfulla angrepp och åsikter,så som att polisen borde bruka mer våld i sina försökatt stävja oroligheterna i Husby. Det ska vidareunder strykas att de medborgare som själva varaktiva i att anlägga bränder och kasta stenar ocksåde kunde använda sociala medier, för att kommuniceramed varandra kring exempelvis organiseringenav aktiviteterna, men också för att sprida informationtill andra om vad de gjort. Sådan användning avsociala medier, liksom kommunikation via mobiler,har också förekommit vid upplopp i åtskilliga andraländer. Modern informations- och kommunikationsteknologimöjliggör för individer i informella ochdecentraliserade nätverk att organisera sig till handling,såväl konstruktiva som destruktiva sådana.en okonventionell och överraskande metod för attskapa uppmärksamhet, som de sedan kommunicerataktivt via sociala medier och som sedan andra varitbenägna att sprida vidare, såväl andra medborgaresom nyhetsmedier. I sådana fall bör det problematiserasvilken roll medier och myndigheter bör inta föratt reagera på, och sprida vidare denna information.Sådana här händelser bör givetvis också ge upphovtill diskussioner om hur politiken, myndigheter ochcivilsamhället kan agera i fram tiden för att minskarisken för att det sker igen.UPPMÄRKSAMHET GENOM VIRAL SPRIDNINGAvslutningsvis ska understrykas att det finns mekanis mer som kan liknas vid viral marknadsföring ochgerillamarknadsföring. Gerillamarknadsföring handlarom att avsändaren inte drar sig för att tillämpaokonventionella och överraskande metoder för attskapa uppmärksamhet och väcka reak tioner. Viralmarknadsföring handlar om att sändaren lyckatsskapa ett budskap (produkt eller tjänst) som är tillräckligtintressant för att de människor som får kännedomom denna ska vara benägna att sprida vidareinformation. Sådan spridning har underlättats genomatt det i dag finns massor med olika digitala redskaptill buds för medborgare när det gäller att skapa ochsprida budskap i medier, såsom bloggar, Instagram,Facebook, Snapchat, Twitter etc. Det är fullt möjligtatt medborgarna medvetet anlagt bränder somModern informations- ochkommunikationsteknologimöjliggör för individer i informellaoch decentraliseradenätverk att organisera sig tillhandling, såväl konstruktivasom destruktiva sådana.12

1. Fyra forskare – fyra rösterFoto: Marianne R Berlin13

1. Fyra forskare – fyra rösterThe geographyof crime in theSwedish capitalMy twelve year son surprised me these days with thefollowing question:“Why is it important to know where crime happens?”“…because this kind of information helps the policeto catch the bad guys”, I replied. What I actuallymeant to say was that when a crime occurs, it happensat a certain location. As the event takes place,the target (or victim) and offender must be in exactlythe same place at the same time. Thus, the intersectionof these elements exemplifies why place plays avital role in understanding why crime occurs. The policehave long recognized the inherent geographicalcomponent of crime by initially marking maps withpins and using them as a basis for crime prevention.“Having knowledge about location of crimes andwhen they happen, helps society to prevent them”.This should be a better answer to his question. Asmost places in the city have no crime and mostcrime is highly concentrated in and around a relativelysmall number of places. If these patternsare identified, crime can better be prevented. Forinstance, police patrols can be sent to certain placesat critical times, resulting in better targeting and useof society’s resources.Text: Vania Ceccato, DocentSchool of Architecture and the Built EnvironmentRoyal Institute of Technology – KTHIn this article I review examples from my researchon how place (the city environment and its demographicand socio-economic contexts) is an importantelement for crime and its prevention. Stockholmis used here as a case study. I regard the cityas a dynamic place – a place of social interactionswhere sometimes, and only sometimes (and in someplaces), crime happens.THE CITY AS A CRIME PLACEAROUND THE CLOCKCrime tends to be concentrated in cities, but not in ahomogenous way. Some places are more risky thanothers. City centres, areas with mixed land use, andtransport nodes are often more criminogenic places14

1. Fyra forskare – fyra rösterthan residential areas (e.g. Sherman et al. 1989;Wikström 1991).In Stockholm in early 1980s, offences data showeda rather strong concentration in the inner city forsome but not all offences. Vandalism in public areasand theft of and from cars showed a marked concentrationin the inner city, or at least in certain partsof the inner city (Figure 1a). Although residentialburglaries tended to have the highest rates in someouter city wards, half of all residential burglariesstill happened in inner-city wards (Wikström, 1991).Since the early 1980s Stockholm has become a moreinternational and a more segregated city and newpatterns of mobility have been imposed with the arrivalof, for instance, out of town retailing. Renewalprograms have stimulated population turnovers andthere are indications of an accentuated gentrificationprocess in the inner city areas. All these changesare expected to impact on offence patterns.Ceccato et al. (2002) took the challenge to reviewthe geography of crime in late 1990s. They foundthat whilst there had been no dramatic changes inthe geographies of these offences in Stockholm,some shifts both in terms of geographical patternsand in their association with underlying socioeconomicconditions were noticed. Vandalism andtheft of and from cars were offences that tookplace mostly in the inner city where administrative,commercial and cultural activities are still located(Figure 1b). Maps showed concentrations around theCBD, and other small areas in the South and Westof Stockholm. Although these offences still have aconcentrated geography, they became more scatteredthan in the 1980s. Outside the inner city, areaswith traditional social problems are the main targetsbut new areas have also emerged as being of highrisk for these types of offences. High risks of theftof and from cars were seen in more affluent areasperhaps because of declining levels of guardianshipor because offenders were themselves more mobile.What was striking was that the geography of crimevaried over space and time. This is because the riskof crime in a place varies as a function of the place’slocation, the characteristics of its built environmentand the human activities that the place generates ata particular time (the social-demographic content) –all this together determines different opportunitiesfor crime. Figure 1c shows that property crimes havedifferent geographies in the morning and in lateafternoon.CRIME ALONG THE WAYCrimes cannot be properly explained, nor effectivelyprevented, without a deep understanding of theenvironments in which they occur. Nowhere is thismore apparent than in urban public transport (Smithand Clarke 2000, p. 169) as they concentrate crime.For instance, Ceccato et al. (2014) showed that theshare of cells with bus stop(s) has almost four timesgreater pick pocketing than cells with no bus stop(s),namely 8.3% and 2.2%, respectively. The sameapplies to underground stations. Ceccato (2013a)suggested that the design and environmentalcharac teristics of underground stations influence therates of crime and public disorder. Crime and eventsof disorder tend to happen in the evenings – nights,holidays and weekends – and, at least for theft, inthe hotter months of the year. Although the highestnumber of events is found in the central station, theso-called ‘end-stations’ show often higher rates than15

1. Fyra forskare – fyra rösterFigure 1a.Clusters of thefts of and from cars per hectare inStockholm 1982.Source: Wikström (1991), p.206.Figure 1b.Clusters of theft of and from cars – areas with higherrisk–Stockholm 1998.Source: Ceccato et al. (2002), p. 40.Figure 1c. Clusters of property crimes at 6am (Lowestfrequency) and 5pm (Peak), Stockholm 2006-2009.Source: Uittenbogaard and Ceccato (2012), p. 152.16

1. Fyra forskare – fyra rösterthose located in the inner city. Results showed thatopportunities for crime are dependent on stations’environmental attributes, type of neighbourhood inwhich they are located and city context. Accordingto Ceccato and Uittenbogaard (2013) the effect ofstations’ physical and social environments on crimevaries over time. For example, crime is concentratedin peripheral stations with fewer people aroundduring peak hours (when individuals are intensivelymoving around and perhaps because offenders run alower risk of being caught at those transport nodes)but, during off-peak hours, the crime dynamicschange.RAPE IN PUBLIC SPACESFor women, regardless of which part of the city theylive in, the home tends to be more dangerous thanany outdoor environment. Paradoxically, still mostwomen feel more often unsafe outdoors than indoors.In Stockholm, although outdoor rape constitutesthe minority of the cases (most rapes take placeindoors committed by a person the victim knows),these are the ones that can potentially be affectedby the urban landscape. Until recently, not muchwas known about these rape places. The knowledgeabout the nature of rape places has so far providedlittle basis to understand the role the place has intarget selection and, in practice, lead to failure tolearn about opportunity rape reduction.Ceccato (2013b) analysed the urban landscape inwhich outdoor rapes takes place in the capital ofSweden, Stockholm showing that outdoor rape concentratesin the inner city areas and in the periphery.Particularly in the inner city areas, rapes are oftenFoto: Christina Fagergren17

1. Fyra forskare – fyra rösterFigure 2(a): Rape by hour of the day, crime records 2008–2009.Source: 2011’s fieldwork of 76 Stockholm’s cases that reachedcourt, 2008–2009.Figure 2(b): Environmental features in rape locations, 2012.Source: Stockholm Police.associated with unstructured routine activities in theevenings/nights (Figure 2a), weekends and holidaysand hot months of the year. Rapes take place at orclose to green areas, in places with poor visibility,but offer an easy escape (close to public transportation)from the crime scene (Figure 2). The study endsby assessing whether these findings contribute to abetter understanding of the dynamics of a third ofStockholm’s total rape cases, and making suggestionsfor interventions aimed at improving women’ssafety in public places.PROMOTING SAFE CITIES: A WISHING LISTSafety is a basic human right and therefore anysociety should strive to have it fulfilled. Planning forsafe environments, I suggest, imposes a number ofchallenges which are not problem-free. We – as researchers,planners or practitioners – have to cometo terms with the idea that our actions can make acity safer.Moreover, we cannot doubt the importance of theurban environment (and the activities they mayattract) in creating opportunities for both crime and18

1. Fyra forskare – fyra rösterfear of crime. There is no such thing as a place freeof crime but some places can be planned to attractless crime than others, as it has been shown in thisarticle. The discovery of spatio-temporal patterns ofregularities is the first step in the definition of morefinely targeted resources to tackle unsafe places andformulate preventive strategies. This developmentpotentially affects how safety services are guided bythe level of detailed data on individuals across thecity in time and space.Gendered violence, particularly sexual violence, followsclear spatial patterns. A relevant question is: Ifwomen’s victimisation belongs to the private spacesand women’s fear is mistakenly redirected to the publicsphere, what is the role of urban planning whensafety is the goal? Interventions are often guided bythe dichotomy between private versus public spaces,which often creates sectorial blindness: physicalplanning deals with safety of outdoor environments,whilst social care deals with domestic violence. Thisis perhaps one of the most important challenges inpreventing violence against women.Finally, we must be aware that safety measures mayimpose restrictions on space that will be perceived,at least by some, as discriminatory. Thus, our actionsmust be based on knowledge of what works andwhat does not work. Most importantly, we muststrive to make an effort towards actions that are inclusiveand fair, so that urban environments can turninto places worth to be experienced by all.ReferencesCeccato, V., Haining, R., Signoretta, P. (2002)Exploring crime statistics in Stockholm using spatialanalysis tools. Annals of the Association of AmericanGeographers,22:29-51.Ceccato, V. (2013a) Moving safely: Crime and safety inStockholm’s subway stations. Lexington books.Ceccato, V. (2013b)The nature of rape places in aScandinavian city. Journal of Environmental Psychology(under revision).Ceccato, V., Uittenbogaard, A. C. (2013) Space–TimeDynamics of Crime in Transport Nodes. Annals of theAssociation of American Geographers. Annals of theAssociation of American Geographers, DOI:10.1080/00045608.2013.846150Sherman, L. W., P. R. Gartin, and M. E. Buerger.(1989) Hot spots of predatory crime: Routine activitiesand the criminology of place. Criminology 27 (1):27– 56.Smith, M., Clarke, R. (2000) Crime and public transport.In Crime and justice: A review of the Research,ed. M. Tonry and N. Morris, 169–233. Chicago: Universityof Chicago PressUittenbogaard, A.C., Ceccato, V. (2012) Space-timeClusters of Crime in Stockholm, Sweden. Review ofEuropean studies. 4: 148-156.Wikström, P-O. (1991) Urban crime, criminals, andvictims: The Swedish experience in an Anglo-Americancomparative perspective. Stockholm, Sweden:Springer-Verlag.19

1. Fyra forskare – fyra rösterVår tidssamhällsomdaningGlobalisering, migration och urbanisering utgör isamverkan viktiga drivkrafter bakom vår tids samhällsomdaning,där det lokala alltmer flätas sammanmed det globala. Det ekonomiska maktcentrat flyttarösterut och söderöver. Den globala arbetsmarknaden,liksom medelklassen och antalet konsumenter,beräknas bli fördubblad inom 15 år. Utvecklingeni länder som Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina fårett allt större inflytande över våra egna vardagslivhär hemma i Sverige.EN NY TYP AV MIGRATION OCHGEOGRAFISK EKONOMIGlobalisering ökar människors internationella kontaktytoroch rörlighet. En ny typ av migration växerfram där människor befinner sig i transit, på väg attåter bryta upp och söka sin lycka någon annanstansom bättre möjligheter dyker upp. Till följd av dennya informationsteknologin börjar människor också,i allt större utsträckning, att leva sina vardagsliv påflera platser på samma gång. Man står i daglig kontaktmed anhöriga i såväl ursprungslandet som påde platser dit man eventuellt är på väg. De flesta slårsig ner i städer. Det har medfört en allt snabbare urbaniseringstakt.Inom de närmaste 30 åren kommervärldens stadsbefolkning att fördubblas och uppgåtill 6,5 miljarder människor, det vill säga 70 procentav planetens befolkning.Den helt avgörande roll som urbana regioner spelari den globala ekonomin finner sin förklaring i deText: Hans AbrahamssonDocent i freds- och utvecklingsforskningvid Göteborgs universitetnationella produktionssystemens gradvisa upplösning.De delar som blivit tillräckligt framgångsrikaförvandlas till noder som ingår i en framväxandeglobal nätverksproduktion. Den nya ekonomiskageografin breder ut sig som en följd av att nationalstatendrar sig tillbaka från såväl det ekonomiskasom politiska rummet och lämnar plats för en alltstörre roll till såväl övernationella institutioner ochregionala sammanslutningar som städer och derasgränsöverskridande nätverk. Alla områden globaliserasemellertid inte lika fort. Några saknar befolkningsstorlekoch kritisk massa för att en tillräckligtstor avsättnings- och arbetsmarknad ska växa fram,som kan svara upp mot de krav som den ekonomiskadynamiken ställer. Samtidigt ökar behoven av såväl20

1. Fyra forskare – fyra röstervälutbildad och högavlönad som lågutbildad arbetskraft.Inkomst- och hälsoskillnader bland befolkningenökar. Medan många inkluderas och finner sinplats i globaliseringen, med förbättrade livschanser,ställs alltfler utanför. Ett globalt syd och ett globaltnord håller på att växa fram sida vid sida i sammastad utan territoriella gränser däremellan.URBANA UTMANINGARKostnaden för att få tillhöra de globala produktionsnätverkenblir samtidigt allt högre. En effektivinfra struktur och attraktiva bostadsområdenmåste tillsammans med en kreativ forsknings- ochutbildnings miljö finnas på plats för att locka till sigutländska investeringar. Flera städer brottas medfinansi eringsgap då de ekonomiska kraven överstigerde inkomster som skatteunderlaget medger.I vår del av världen har försörjningskvoten förändrats.Vi blir allt äldre samtidigt som ungdomenkommer in senare på arbetsmarknaden. Allt färreska försörja allt fler. Utvecklingen resulterar ofta iutgiftstak och reducerad välfärd.När statens moderna institutioner drar sig tillbakaförstärks den ojämna utvecklingen. Det socialakontrakt som utgjort det sociala kittet och medgetten socialt stabil utveckling börjar luckras upp. Människorsöker sin sociala trygghet i mindre gemenskapsgrupper,gängbildningar eller vad antropologerkallar för primärgrupper. Det civila samhället ochden sociala sammanhållningen hotas. Människor bliri ökad utsträckning alltmer beroende av informellaförsörjnings- och trygghetssystem. Speciellt utsattablir ungdomar. Många stängs ute och tappar tron påframtiden. I vissa bostadsområden runt om i Sverigeär det så många som 40–50 procent av ungdomarnasom vare sig arbetar, studerar eller befinner sigi praktik. Här ökar frustrationen över samhälletsorättvisor. Det är också i dessa grupper som densociala oron blir stor och tar sig tydliga uttryck.Social exkludering och vidgade inkomst- och hälsoklyftorberor inte främst på individuella orsaker ochde livsval som var och en gör. Forskningen visarpå hur olika sociala bestämningsfaktorer spelar enallt större roll. Oavsett livsstil påverkas hälsan avstrukturella faktorer som uppväxtmiljö, föräldrarnasutbildningsnivå, bostadsort och i vilken utsträckningman känner sammanhang, har inflytande över ochkan påverka sin situation. Detta är samma socialabestämningsfaktorer som freds- och utvecklingsforskningenhar funnit bidrar till social oro och iförlängningen väpnade konflikter. Många städer befinnersig således i ett spänningsfält mellan att å enasidan bli till en motor för en hållbar utveckling menå andra sidan förvandlas till ett slagfält för socialakonflikter. Den goda nyheten är att rörelseriktningeni detta spänningsfält inte är av naturen given utanpolitiskt påverkbar.MÅLKONFLIKTER OCH MÖJLIGHETTILL MEDSKAPANDEDe krav som den ekonomiska tillväxten och deglobala produktionsnätverken ställer medför oftamålkonflikter i förhållande till den socialt hållbarautvecklingens behov. Dessa målkonflikter kan inteönskas bort och inte heller hanteras av marknadskrafterna.De måste identifieras och hanteras politiskt.En social investeringspolitik med ekonomiskastötdämpare behöver utvecklas för att motverkainkomstspridning, hälsoklyftor och frustrationsgap.Forskningen visar på att detta i längden blir ekono­21

1. Fyra forskare – fyra röstermiskt lönsamt. Kostnaden för tidiga insatser blirbetydligt lägre än kostnader för att åtgärda problemennär de väl blommat ut. Freds- och utvecklingsforskningenskiljer härvidlag på negativ och positivsäkerhet. Den visar att ökad säkerhet inte främstskapas genom ökade polisiära insatser, övervakningoch kontroll. Många forskare vill därför undvika attprata om liknande samhällsproblem i form av socialarisker. Deras erfarenheter visar på att en ökad ochmer långvarig säkerhet måste byggas underifrånmed hjälp av förebyggande och främjande insatser.De talar hellre om dessa typer av samhällsproblem iform av social oro.Den sociala tillit som denpositiva säkerheten kräver kanbara byggas upp med hjälp avmänniskors delaktighet.En aktiv social investeringspolitik kräver inte barafinansiella medel för att kunna genomföras. Densociala tillit som den positiva säkerheten kräver kanbara byggas upp med hjälp av människors delaktighet.I den tid vi nu lever med ständigt ökad tillgångtill information blir människor också mer angelägnaatt vara med och påverka de beslut som fattas. Härblir en förstärkt invånardialog viktig för att samlaupp de olika förhållningssätt och perspektiv sommänniskor har till problemens orsaker och tänktalösningsf örslag. Det medskapande som måstetill medför också nya utmaningar. Det blir viktigtatt undvika att invånardialogen bara blir till en nygräddfil för samhällets välbeställda och resursstarka.Det gäller att hitta former och metoder som främstgör det möjligt för resurssvaga grupper att kommatill tals och få föra fram sina perspektiv. Därtillkommer frågan om makt. Dialogen måste kunnaupplevas göra skillnad. En social investeringspolitiköppnar här för särskilt spännande möjligheter att gemänniskor möjligheter till medskapande genom attbli delaktiga i kommuners och städers budgetarbete.22

1. Fyra forskare – fyra rösterFoto: Christina Fagergren23

2. Uppdrag i utveckling24Foto: Christina Fagergren

2. Uppdrag i utveckling2Uppdrag iutvecklingRäddningstjänst och polis är de krisberedskapsaktörersom oftast är förstpå plats när något händer. Hur tänker dekring sin roll och sitt uppdrag och dessframtida utvecklingspotential i förhållandetill verksamhetsområdet sociala risker?25

2. Uppdrag i utveckling”Det handlar omunga kriminellasom har tråkigt”Text och intervju: Björn SolforsSocial oro och systematiska angrepp bidrar till en allttuffare arbetsmiljö för svenska poliser. Utsatthetenoch arbetsskadorna möts genom utbildning, utrustningoch andra förberedande processer.– Problemen ökar i samband med skollov och närdet är varmt ute, säger Stefan Hector, biträdandedistriktschef.Stefan Hector har varit biträdande distriktschef i4,5 år i västerorts polisdistrikt. Han menar attproblematiken kring social oro numera är ständigtnärvarande i polisernas vardag.– Den segregation vi har i Järva leder till att ett antalunga vuxna väljer ett liv i kriminalitet. Det tar sigolika uttryck i form av inbrott, narkotikaförsäljningeller personrån, men också i ett myndighetsförakt.Här kommer också social oro in som ett uttryck, medangrepp på både egendom och på företrädare församhället som följd. Vi har till och från systematiskaangrepp på poliser i området med något som i USAkallas cop-fishing, där man lurar polisen in i förbereddaangrepp, säger han.DEN BASALA TRYGGHETENStefan Hector menar att de omständigheter som ledertill social oro inte i första hand är polisens ansvar.– Polisen bygger inte samhällen i den bemärkelsen,utan allt bottnar i segregation och socioekonomiskaorsaker. Grunden för tryggheten i ett samhälle byggerpå att det finns fungerande förvaltningarsomskolor, socialtjänst, förskolor och andra samhällsaktörerpå plats. I Järva, till exempel, finns väldigtlite kvar. Myndigheterna har flyttat. Sysselsättningär en annan viktig faktor och även näringslivet lysermed sin frånvaro i Järva.Polisens roll är att skapa den basala trygghet somgör att förvaltningar och näringsliv kan flytta in,menar Stefan Hector. För att lyckas med det handlardet om att reducera riskerna, kapa topparna och försökaprognosticera vid vilka tillfällen oron kan öka.– Det är väldigt svårt att förutse de här problemen.Men ledigheter från skolan i samband med exempelvislov är en riskfaktor, liksom när det är varmtute. Ibland brukar jag likna det vid kemi: Det äromständig heter i området som gör det antändligt,26

2. Uppdrag i utvecklingFoto: Christina Fagergren27

2. Uppdrag i utvecklingsäger han och tar oroligheterna i Husby förra vårensom ett konkret exempel:– Det faktum att en man sköts ihjäl av en polis varen förevändning för att skapa oro, absolut ingenrotorsak. Det ser vi också många exempel på internationellt.Polisingripanden tas som ett argumentför att göra något.Han hänvisar också till både USA och Frankrike, därrotorsaken, till exempelvis upplopp och andra orosmoment,sägs ligga i en socioekonomisk utsatthet.– Framför allt handlar det om unga kriminella somhar tråkigt. Man vill att det ska hända något i ensområde.EN LITEN KLICK KRIMINELLAStefan Hector poängterar att det inte handlar om enfolklig resning där en hel stadsdel protesterar motpoliser eller andra samhällsrepresentanter. I Järvaskapas och drivs problemen av en liten klick ungakriminella.– Det är samma människor som säljer narkotika ochgör inbrott. Men de andra 99,9 procenten i Järva,de som inte är kriminella, förtjänar samma trygghetsom i övriga Sverige. Vi måste alltså finnas där medingripanden och lagföra de kriminella för brottensom begåtts. Vi måste förtjäna respekten hos alla degoda krafter som lever och verkar här.Stefan Hector och hans kollegor har en ständig dialogmed de goda krafterna och besöker också lokalaföreningar och religiösa samfund.– Jag känner mig sällan så uppskattad som när jagbesöker fredagsbönen i Rinkeby. Och det är viktigt attkomma ihåg det. Dessa personer, den absoluta majoritetenav invånarna, tycker inte illa om polisen och detvi gör.Han värjer sig starkt mot bilden av att det som kallassocial oro skulle utövas av unga människor som ”busar”med exempelvis polis, ambulans och brandkår.– Det är inte bus när man släpper en tolv kilo tung steneller stock från en bro som går rakt igenom vind rutanoch slår sönder hela taket på en polisbil. Man kan föranledasatt tro att det handlar om bus eftersom detofta utförs av unga människor, men då ska man vetaatt de kriminella debuterar väldigt tidigt här. Det finnsen inställning hos dessa personer som påverkar hur viblir bemötta: ”polisen har inte här att göra, här gällervåra normer.”KRÄVANDE ARBETSMILJÖNärpoliserna är de som fysiskt möter och hanterarde unga kriminella i ett område. Och deras arbete ärprecis lika viktigt som det är svårt.– De kan försöka vinna respekten hos de unga kriminellaoch försöka reducera riskerna på plats. Det krävsoerhört mycket och det är bara de allra bästa och starkastesom orkar arbeta som närpoliser i området.Stefan Hector vill inte slå fast att problemen ökar, degår snarare i cykler, däremot står den klart försämradearbetsmiljön för poliserna högt på agendan.– Vi möter det genom utbildning och utrustning samtolika mentala förberedelseprocesser. Vi försöker också28

2. Uppdrag i utvecklingatt välja rätt människor för det här yrket. Men det ärfortfarande oerhört utsatt och arbetsmiljön är långtifrån okej. Vi har oerhört mycket arbetsskador tillföljd av det här, säger han.Men onda cirklar går att bryta och göra till godacirklar. Stefan Hector arbetar just nu med en insatssom bygger på det resonemang han tidigare beskrivit:Polisen står för den basala tryggheten, denoffentliga förvaltningen flyttar in och skapar i sin turförutsättningar för det lokala näringslivet att växa.FAKTARUTAVästerorts polismästardistrikt omfattar stadsdelarnaBromma, Hässelby-Vällingby, Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta i Stockholms stad, samt kommunerna Ekerö, Solnaoch Sundbyberg.– För att lyckas behöver polisen mer resurser. Detinnebär att vi måste omprioritera, annat får strykapå foten för detta.Det talas ofta om behovet av attitydförändringarhos alla inblandade, att även polisen kan bli bättrei sitt bemötande för att på sikt minska exempelvismyndighetsföraktet.– Man kan alltid bli bättre på sitt bemötande, menenligt min åsikt är bemötandet från polisens sidamarginell i sammanhanget. Jag menar att dethandlar om en bortförklaring, lösningen sitter inteenligt mig i hur polisen uppför sig. Jag var nyligen påett möte med ett antal goda krafter där en somaliskman reste sig upp och sa: ”Vi måste kalla det här förvad det är. Det här handlar om våra ungdomar somär kriminella.” Poliser är bara människor och har du itimmar blivit utsatt för stenkastning, och annat somfå människor ens kan föreställa sig, är det inte så lättatt vara vänlig alltid.29

2. Uppdrag i utvecklingAtt öppna upp ochinte fälla visiretText och intervju: Björn SolforsBättre kommunikation skapar ett säkrare samhälle.Med ett enklare språk, nya kommunikationsvägaroch en mer ” öppen hand” mot medborgarna kanRäddningstjänsten minska de kulturella och språkligaavstånden.– Olikheter är en tillgång, säger Ida Texell, förbundsdirektör/räddningschefBrandkåren Attunda.Halv fyra på morgonen stannade Ida Texell medbefälsbilen utanför en välkänd adress i Rosengårdutanför Malmö. Det brann i en källare. Tätt runt bilensamlades ett stort antal personer samt fyra eller femRottweilers som skällde.– De stod så nära att jag knappt kunde komma ut.Hur skulle jag hantera det? Jag hade ju ett arbete attutföra och kunde inte bara köra därifrån, säger IdaTexell och fortsätter:– Jag valde att ta av mig hjälmen, att öppna upp migoch visa att jag är en person som bara vill göra ettbra jobb. Jag försökte att vara så mycket människasom möjligt och pratade med dem. Det hjälpte. Deöppnades en gång genom folksamlingen.Hon insåg efteråt att hon hade hanterat det bra ochlärdomen, att öppna upp istället för att skärma av,kommer hon att återkomma till flera gånger underintervjun. Men incidenten, som inträffade 2007,födde också mycket frustration.– Efteråt brottade jag med känslan av att inte vararespekterad och oron över att något skulle kunnahända. Jag har det här jobbet för att jag älskar detoch är otroligt stolt över det vi gör, därför var det enså stor besvikelse att inte bli respekterad. När manblir utsatt för provokationer kan det därför födas envilja att distansera sig ännu mer, att fälla ner visiroch ta på sig mer skyddsutrustning. Min tes är attman ska göra precis tvärtom! Vi ska arbeta medmänniskor och leverera service. Människor är fantastiskaoch det finns något oerhört värdefullt i detpersonliga mötet.ETT BREDARE PERSPEKTIVHAR GETT FÖRSTÅELSEIda Texell är numera förbundsdirektör/räddningschefför Brandkåren Attunda, men kommer från Räddningstjänsteni Syd. Där har hon arbetat som operativchef och ansvarig för hela det skadeavhjälpandesystemet i Malmö, Eslöv, Lund och Kävlinge. Innandess arbetade hon som yttre befäl och har möttsocial oro – såsom stenkastning, Molotov cocktailsoch hårda uttalanden i framför allt stadsdelenRosengård – på nära håll. Hon har med andra ordjobbat med frågorna ute på fältet, men också medett större ansvar för att kartlägga nätverksstruktureroch arrangera och planera samhällets goda krafterpå ett bra sätt. Erfarenheterna från de olika nivåerna30

2. Uppdrag i utvecklingIda TexellFörbundsdirektör/räddningschef förBrandkåren Attunda31

2. Uppdrag i utvecklinghar gett henne ett brett perspektiv kring frågornaom social oro, menar hon.– Jag är jättetacksam för de olika erfarenheterna.Dels har det gett mig en större förståelse för fenomenetvad gäller tillit och utanförskap. Men samtidigthar jag lärt känna mig själv ännu bättre i självaupplevelserna, i de känslor och utmaningar manställts inför.RÄDDNINGSTJÄNSTEN BEHÖVERBLI MER INKLUDERANDEIncidenten 2007 gav henne ytterligare en tankeställare.Hur kom det sig att folksamlingen faktisktflyttade på sig, att de lät henne arbeta ostört?– En del av förklaringen är också överraskningseffekten.De hade inte räknat med att det var enkvinna som klev ur bilen. Alltså: ju mer lika vi ärsamhället, desto bättre blir bemötandet. Om de kanidentifiera sig med oss vad gäller kön, sexuell läggningeller etnisk bakgrund ökar samhörigheten medoss, säger hon.Ida Texell talar därför om en bredare rekryteringtill Räddningstjänsten, men med tanke den lågapersonal omsättningen är det knappast någon snabblösning vi talar om.– Det handlar om att ändra en hel kultur till att blimer inkluderande. I våra utbildningar finns i dag inteså stora variationer vare sig det gäller jämställdheteller mångfald tyvärr. Det är fortfarande väldigtstereotypt. I svensk Räddningstjänst arbetar i dag igenomsnitt tre procent kvinnor, till exempel.Hon vänder sig mot bilden att en brandman måstevara på ett visst sätt. Att exempelvis enbart fokuserapå fysisk styrka är nedvärderande för hela kåren,menar hon.– 97 procent av vår arbetstid gör vi något annat änatt hantera bränder och trafikolyckor. Brandmän ärkloka människor med en hjärna och ett intellekt, därmöjligheten att vara kommunikativ och pedagogiskär betydligt mer viktig än att bara kunna lyfta tungt.Kompetensmässigt måste vi höja oss och förstå attsamhället ser helt annorlunda ut i dag än för 25 årsedan.VÄRDEGRUND, DIALOG OCHMOTTAGARANPASSNINGArbetet går framåt, men för långsamt. Att sätta enny kultur är svårt och Ida Texell lyfter därför vikten avett starkt och tydligt ledarskap i förändringsarbetet.– Som chef har jag ett uppdrag att förklara värdegrunder,hur vi ser på dessa frågor och hur vi skahantera det framöver. När vi hamnar i en provokationmåste vi kunna trilla tillbaka på ett antalkärnvärden som inte är tyngda av tradition eller ettdogmatiskt förhållningssätt.Först och främst handlar det om att öka närhetenoch vara närvarande med samtal och dialog, intebara i kritiska utryckningssituationer. Förutom strukturellaprojekt, där Räddningstjänsten exempelviskan arbeta gemensamt med riskutsatta ungdomar,kan det också handla om att hålla föredrag, spelafotboll tillsammans eller bara finnas där. För attlyckas med denna närhet krävs också ett nytt sättatt kommunicera, menar Ida Texell.32

2. Uppdrag i utveckling– Vi är extremt myndighetsmässiga och kommunicerari dag med de riktlinjer och tillämpningarsom lagstiftaren ger. Vi skulle behöva kompletteradet med en hållning som är mer anpassad efterden krets man faktiskt vänder sig till. Jag kan i minyrkesroll slänga mig retoriskt med paragrafer på ettföredömligt sätt. Men om mottagaren inte förstårvad jag säger, har det något värde då? Jag kanskemåste klä av orden något, vi kan ändå uppfattas somprofessionella och sakliga.KOMMUNIKATIONEN ÄR HELT AVGÖRANDE– En kris är inte vad som händer. En kris är vad folktror händer. Att rätt och saklig information når ut ärdärför en stor maktfaktor.Därför är det så viktigt är att också kommunicera irätt kanaler. Det fysiska mötet slår allt, menar hon,men samtidigt finns också outnyttjade möjligheter.Ida Texell nämner sociala medier som ett konkretexempel, där ”sanningar” lätt sprids.– I framtiden kommer informationen inte att ägas avde som traditionellt pumpar ut material, utan av desom pratar om det som hänt i sina nätverk. Det ärviktigt att vi finns på de nya arenorna och inte baraanvänder gammelmedia. Informationen är ett flödeoch den som är en del av den äger tolkningen. Ettsäkert samhälle kommunicerar och språket måsteanvändas som en brygga.VIKTIGAST ATT BYGGA NÄTVERK OCH TILLITDen kanske allra viktigaste förutsättningen för attklara de stora utmaningarna kring samhörighet ochtillit handlar om att behålla allmänhetens förtroende.I takt med att allmänheten förändras måste ocksåRäddningstjänsten förändras. Ida Texell talar blandannat om behovet att lyfta in ny kompetens i organisationen,där olikheter premieras och ses som entillgång.– Vi ska nätverksbygga genom att göra oväntadekopplingar, bjuda in andra aktörer och eldsjälar ochtänka nytt när det gäller strukturer och mötesformer.Men det börjar med att jag som chef säger attvi ska arbeta med det sociala, relationsorienteradeoch kommunikativa. Annars händer ingenting.Dessutom behövs en större kompetens kring samhälleti stort, varför saker och ting faktiskt händer.Frågorna måste sättas i en större kontext. För attlyckas med det behövs utbildningar, men ocksåinterna utbyten av att exempelvis arbeta i olikastadsdelar eller områden. Genom att knacka pånågons dörr och göra ett hembesök i ett område kanman bygga relationer som man senare har tillbaka.Mentorskap som sträcker sig mellan organisationeroch myndigheter är ett annat sätt att få en störreinblick.– Att det en sommarkväll finns massor av sjuåringarute beror på att de är trångbodda. Det är ett samhällsproblemsom inte handlar om den enskildapersonen jag möter. Som en del av samhällets godakraft måste jag förstå det, ta det till mig och sättadet över min egen känsla och oro.33

2. Uppdrag i utvecklingMångfaldsutbildningkrossar fördomarText och intervju: Björn SolforsMed en storsatsning på mångfaldsutbildning hos personalstyrkanska fördomarna krossas. Lars Anderman,räddningschef i Norrtälje kommun, talar om en förändradarbetsbeskrivning – och öppnar upp brandstationenför Lucia-disco.Hotfulla och obekanta situationer påverkar oss alla.När en brandman inte längre bemöts som hjälte, utanistället ifrågasätts och blir misstänkliggjord, föds enosäkerhet som påverkar arbetet på plats. Osäkerhetenkan göra att fördomarna växer, vilket räddningschefenLars Anderman själv sett på nära håll.– Efter en incident när en skola blivit nedbränd fälldeen i räddningstjänstpersonalen en väldigt kränkandekommentar om de boende i området. Det var dessutomett högre befäl, som jag tycker har en inställning ochen erfarenhet jag i övrig beundrat. Därför blev jag såförvånad att kommentaren kom. Och det var ingen somreagerade på det, säger han.Kort sagt: ungdomarna har sina fördomar, Räddningstjänstensina. Men med den typen av kommentarerökar avståndet mellan ”vi och dom” ännu mer.– För att bli av med den typen av kommentarer på långsikt handlar det om att ha en arbetsplats som präglas avmångfald när det gäller kön och etnicitet och så vidare.Men med den låga personalomsättning som svenskräddningstjänst har kommer det att dröja väldigt längeinnan vi speglar hur det verkligen ser ut på dehär orterna, säger Lars Anderman.Innan det målet är uppfyllt måste personalensåledes arbeta med sig själva och sina egnaattit yder och fördomar. Just en sådan aktivitethar nu dragits i gång av räddningstjänsterna iSödertörn, Attunda och Norrtälje gemensamt.– Tillsammans gör vi ett mångfaldsprojekt där viarbetar med att få ett inkluderande arbetssätt.Det är jag med mina värderingar som måsteändra på mig och för att du som brukare ochnödställd ska känna dig bemött på ett bra sätt.Vi måste bli medvetna om att när vi är exkluderande,när våra fördomar och okunskaperlyser igenom, så skapar det motsättningar meddem vi jobbar med. Det här gäller inte bara påen olycksplats, utan även tiden efter och innan,säger han.I det grundliga mångfaldsprojektet ingår samtligamedarbetare och utbildningen sträcker sigöver flera år. Genom föreläsningar och arbetsgrupperpå den vardagliga arbetsplatsen diskuterasnu normer, förhållningssätt, för domar– och hur omvärlden tolkar och förstärker vissabudskap och vad det får för konsekvenser. Förflera år sedan var Lars Anderman själv på en34

2. Uppdrag i utvecklingstudie resa i Arizona. Han tog med sig en viktig lärdomom just budskap och symbolik hem.– De hade en tes om att räddningspersonalen alltidska vara den som hälsar först. Hjälteglorian sitterförvisso ännu starkare på en brandman i Arizona,men det finns motsvarigheter här. När man åkerlängs en gata där det står barn och ungdomar ochtittar, då är det vi som vinkar först eller bjuder på ettleende. Den lilla symboliken, vem som tar det förstasteget till ett möte, är viktig.Lars Anderman förespråkar att Räddningstjänstenännu mer går från ett reaktionärt arbetssätt till attockså bli proaktiva. Att synas mer ute i samhälletäven i vardagen när det inte är utryckning.– Det handlar om att flytta fokus från det arbetssättvi har i dag. Vi måste ta oss tid att besöka torg ochungdomsgårdar, att öppna upp våra sinnen och varanyfikna: det har vi tillbaka sen när vi kommer tillbakaoch ska hantera en olycka. Vi kan inte tro att det ärden stora allmänheten som ska förändra sitt sätt,det är vi som måste förändra oss.Lars Anderman menar att det därmed handlar omen delvis ny arbetsbeskrivning för personalen. Ochförändringar är aldrig enkelt.– Nej, det är jättesvårt! Det ska mycket till att ta entimme och åka och knacka på hos någon man intekänner på en plats man aldrig annars är på. Man ärinte anställd som informatör, man har valt det härjobbet för att vara en hjälpande hand i en nödsituation.Detta ställer stora krav på oss chefer, att vi skavåga ta första steget och bidra till denna förflyttning,säger han och fortsätter:Lars AndermanRäddningschefNorrtälje kommun– Det är dessutom väldigt roligt att arbeta med dethär, eftersom man också får möta sina egna fördomar.Jag skiljer mig inte mot någon annan. Det ärlätt att man tar exempel från sin egen begränsadesyn på omvärlden.En annan viktig lärdom är att räddningstjänsten inteuppträder i direkt anslutning till polisen, att manexempelvis inte sitter i samma lokaler.– Vi har båda blåa lampor, men annars skiljer vi ossåt. Vi kan ibland vara ett verktyg för att få polisentill platsen, men med tiden kommer man att skilja35

2. Uppdrag i utvecklingallt mer på oss tror jag. Under några oroligheter iRosengård ville polisen etablera en ledningsplatspå en brandstation, men då skickar vi ju ut felaktigasignaler till allmänheten, säger han.Det är inte ovanligt att man som anställd inom räddningstjänstenlägger skulden på andra instanser isamhället när man bemöts på ett negativt sätt. LarsAnderman vill att man istället lägger den kraften påatt reflektera över vad man själv kan göra. Riskerfinns – och de måste hanteras.Istället för att stå vid sidan av vill Lars Andermanännu tydligare integrera Räddningstjänstens arbetemed exempelvis socialtjänstens – och sträcka ut enhjälpande hand. Tillsammans skapar man bra samhällsmedborgare,menar han, och hos Räddningstjänstenfinns resurser, tid och massor av kunskapatt tillgå.– Hur många brandstationer väntar inte på larm påskolavslutningen, samtidigt som det är full oro utepå byn. Vad hindrar att vi inte åker ett varv istället?– I alla andra situationer tar du dig an risken ochbehandlar den. Om det så gäller ett strulande batterieller en krockkudde i en bil, så löser man ju detför att slutföra sitt uppdrag. Man köper utrustningoch bygger med tiden färdigheter, kunskap ochstandard rutiner för att få allt att fungera. Varförskulle vi hantera de här riskerna annorlunda?Räddningstjänsten är en viktig byggkloss i skapandetav ett tryggt samhälle och Lars Anderman menaratt här finns ännu mer att göra.– Vi är en förebild och har en hjälteroll i många barnsögon, varför inte använda det förtroendekapitaletistället för att stänga in oss och vänta på en händelse?Nu öppnade vi exempelvis upp brandstationenför ett disco på Lucia, då blir vi en del av det tryggasamhället.Vi kan inte tro att det är denstora allmänheten som skaförändra sitt sätt, det är vi sommåste förändra oss.36

2. Uppdrag i utvecklingFoto: Christina Fagergren37

2. Uppdrag i utvecklingEn räddningstjänstute i samhälletText och intervju: Björn Solfors”Make friends before you need them.” Lars-GöranUddholm, brandchef vid Södertörns brandförsvar,håller det engelska talesättet högt i det förebyggandearbetet.– Istället för att åka ut med blåljus borde vi åka utmed rekryteringsannonser, säger han.Södertörns brandförsvar verkar i tio olika kommuneroch i vissa kommuner är social oro ett helt okänt begrepp,förklarar Lars-Göran Uddholm. Men inte i alla.– I Södertälje och Botkyrka har vi exempelvisbränder i bilar och containrar. Även stenkastningförekommer. Vi har försökt möta det genom ökatsamarbete mellan kommunen, socialtjänsten, räddningstjänstenoch andra goda krafter i samhället.Vi har ständigt pågående aktiviteter för att fångaupp undertoner och tidigt se sådant innan det ledervidare, säger han.Han menar att Räddningstjänsten förvisso är enliten, perifer aktör, men den kan samtidigt vara enbra förebild i många sammanhang. I vissa kommuner,bland annat Huddinge, spelar brandpersonalenvarje fredag en miniturnering i basket med ungdomarna.– Vi har också startat en aktivitet med hjälp av fotbollsklubbarnaSyrianska och Assyriska och Södertäljekommun, som vi kallar Räddningscupen. Vi ärarrangörer för en turnering där elever i årskurs niospelar fotboll. Vi har ett säkerhetsbudskap naturligtvis,men mycket handlar om social gemenskapunder trevliga former och att vi ska lära känna varandra.Tanken är att möta de här ungdomarna på ettannat sätt och tidigt skapa en relation. Vi försökervara ute i samhället så mycket vi kan istället för attsitta här på brandstationen, säger han.INFORMATION SOM NÅR UTDen här typen av aktiviteter kan ha stor effekt,menar han, i synnerhet i kommuner där det finnsgrupperingar som samhället inte riktigt når på någotbra sätt. Även samarbete med lokala föreningar ochtros samfund kan vara ett bra sätt att nå ut med budskapoch söka kontakt. Räddningstjänsten i Södertörnhar också genomfört utbildningar om en tryggoch säker hemmiljö på plats ute i kommunerna – påflera olika språk.– Det är viktigt att vi får ut den här informationen påderas sätt, inte på vårt sätt, och att vi finns på derasspelplan. Med hjälp av personer som vi rekryterat tillbrandförsvaret har vi kunnat utföra utbildningarnapå olika språk och intresset har varit väldigt stort.Tidi gare har vi format den svenska modellen ochsagt varsågoda. Vi har blivit mycket mer lyhörda påatt ta kulturell hänsyn, vilket minskar både språkochkulturbarriärerna, säger han.38

2. Uppdrag i utvecklingMen det handlar inte bara om att Räddningstjänstenska lära ut saker. Samtidigt har brandpersonalensjälva massor att själva lära av de här mötena.– Det är oerhört lärorikt för någon med min bakgrund,som är etnisk svensk, att se att det ser annorlundaut i dag än när jag själv växte upp. Vi får sedet vi annars inte hade sett. Vi tar till oss av de härmötena på ett helt annat sätt i dag jämfört med hurdet var för bara 5–6 år sedan.Även i själva uttryckningssituationen finns mycketatt lära av mötena. Lars-Göran Uddholm hänvisar tilllärdomarna från en studieresa i Belfast.– Där började man med att möta gruppen av ungdomarpå plats och förhandla innan man ens börjadesläcka en brand. Man får leta upp personen medkepsen, snacka med dem och höra vad som pågår.Vi ska alltid vara vaksamma i utsatta och hotfullasituationer, men genom att skapa en relation iförväg minskar riskerna. Som engelsmännen säger:Make friends before you need them. Det tycker jagsäger väldigt mycket.Lars-Göran UddholmBrandchefSödertörns brandförsvarSÅ LITE ACTION SOM MÖJLIGTBrandpersonalens attityder, medvetna eller omedvetna,påverkar nämligen också hur smidigt enorolig situation kan lösas. En problemsituation kantvärtom vara en bra möjlighet att lägga nya broaroch bygga relationer.– Tidigare har man sett de här situationerna som ettbesvärande och störande moment, istället för någotsom måste hanteras. Att skjuta det åt sidan hjälperinte. Ofta åker vi ut på ganska banala händelser,och då kan vi ha ett annat fokus på det som händerruntomkringUnder studieresan i Belfast lärde han sig också ettannat förhållningssätt mellan brandkår och polis. IBelfast var måltavlan ofta polisen, vilket gjorde attbrandförsvaret började hålla ett fysiskt avstånd tillpolisen under en uttryckning.– De hade ett väldigt nära samarbete, men inte synligtpå plats. Det har vi också lärt oss något av. Närman söker konflikt med polisen i Sverige kan mankasta sten på oss, för då vet man att polisen kommer.Vi är oftast inte den egentliga måltavlan, sägerhan och fortsätter:39

2. Uppdrag i utveckling– När vi åker ut ska det därför vara så lite actionsom möjligt. Det ska vara lika spännande som att semålar färg torka. Vi upplevde en period att olika delari en kommun började tävla mot varandra och villebräcka varandra. Därför är det viktigt att avdramatiseradet och vi har också bett lokala medier attnyansera sin rapportering för att inte skapa en triggandeeffektNär vi åker ut ska det därför varaså lite action som möjligt. Det skavara lika spännande som att semålarfärg torka.SAMARBETE, GEMENSAMMA MÅLOCH UTHÅLLIGHETProblemet med social oro ägs dock gemensamt avmånga olika aktörer i samhället. Och det är också genomsamarbete och med gemensamma mål man kannärma sig en lösning, menar Lars-Göran Uddholm.– Socialtjänst, fritidsverksamheter, polisen och vi haren mycket tajtare koppling i dag. Vi arbetar över gränsernaistället för att saker trillar mellan stolarna. Manförsöker bland annat punktmarkera ett antal ungdomarsom är i begynnelsen av en kriminell karriär föratt bryta den. Det har varit väldig framgångsrikt.Han talar om uthållighet, att man inte tröttnar ellertror att problemen försvinner så fort det blir bättreunder en period.– Det finns ingen ”quick-fix” och sen är det över. Problemenkan komma och gå och skifta i nyanser ochdimensioner. Hela samhället måste jobba med dethär långsiktigt och uthålligt.Arbetet har gett resultat. I samband med oroligheternai Husby våren 2013 räknade man med en viss”smittoeffekt”, att oroligheterna skulle sprida sig tillkringliggande kommuner. Men spridningen blev inteså stor som befarat.– Det spred sig till andra kommuner i både norra ochsödra länet, men inte till Södertälje. Jag vill gärna troatt det arbete vi lagt ner i ganska många år genererati att vi klarade det här bättre än vi annars hadegjort. Vi kan betraktas som schyssta och inte barasom en del av samhället man kan avreagera sig på,säger han.BREDARE FOKUS OCH REKRYTERINGSBASMen ännu finns mycket kvar att göra. Lars-GöranUddholm medger att arbetet för ökad mångfaldoch jämställdhet i organisationen hittills inte varittillräckligt framgångsrik. För att hitta en bredarerekryteringsbas försöker man nå ut på andra ställen:via skolor, föreningar, rekryteringsmässor och platserdär människor med invandrarbakgrund finns.– För många är det en utopi att börja jobba hos oss,men vi vill visa att det visst är möjligt. Att de behövs.Därför har vi också valt att sätta kulturkunskap ochspråkkunskaper utöver de vanligaste språken somen merit. Gymnasieutbildning och språkkunskaper iexempelvis arabiska kan därför ha ett högre meritvärdeän en brandutbildning, vilket vi också fått endel kritik för.40

2. Uppdrag i utvecklingI branschen finns krafter som tycker att det här synsättetförsämrar kvaliteten på Räddningstjänstensarbete. Men Lars-Göran Uddholm håller inte med.– Vi sänker inte kvaliteten, vi höjer den. Den gamlasynen handlar enbart om att vi ska rekrytera enfysiskt stark person. Men vi ska vara en del i helasamhällets trygghetsarbete och måste ha ett annatfokus för att minska oron och konsekvenserna avden. Istället för att åka ut med blåljus borde vi åka utmed rekryteringsannonser och berätta att de behövshos oss.För att lyckas långsiktigt behövs också redan nu enplan för att få rätt personer att stanna kvar. Internutbildningoch andra utvecklingsmöjligheter måstefinnas med på agendan redan från början för att blien ännu mer attraktiv arbetsgivare. Samtidigt börbrandförsvaret vidga synen på sitt eget uppdrag,menar han.– Vi kunde vara med och arbeta mer trygghetsskapande.Istället för att vänta på brandstationenskulle vi kunna vara ute och cirkulera med brandbilen.Vi skulle kunna finns på plats när sista pendeltågetkommer in, prata med dem som är där, kanskefölja någon hem. Det är ju det väktarna gör. Varförgör inte vi samma sak? Det skulle väl kunna ingå ivårt uppdrag också?Foto: Christina Fagergren41

2. Uppdrag i utvecklingLär kännamänniskan bakomuniformen!Text och intervju: Björn SolforsMed ett förändrat kroppsspråk och annorlunda förhållningssättgår det att minska vi och dom-känslan.– Om vi blir missförstådda är det upp till oss att taförsta steget till en förändring, säger Ola Malmstedt,brandchef Storstockholms brandförsvar.Kravallerna i Husby i maj 2013 blev ett uppvaknande.Händelserna väckte behovet av ett delvis förändratoch förbättrat sätt att arbeta – och samarbeta.– Visst hade vi upplevt vissa otrevligheter som stenkastningoch okvädesord då och då. Men vi hadeinte sett den systematiska upptrappningen av hottidigare. Inte bara vi inom brandförsvaret, utan helasamhället, överraskades nog av vilken hållbarhetdet fanns i det. Samtidigt har samarbetet med polisoch sociala myndigheter inte varit tillräckligt systematiskt.Det är en lärdom vi tagit till oss och som vijobbar med nu, säger Ola Malmstedt.FÖRÄNDRAD SJÄLVBILDFör många i uttryckningspersonalen var det förstagången man mötte en så pass kraftig hotbild.– Vi har alltid känt oss varmt välkomna överallt, sådet här ändrade nog självbilden hos många. Mankänner att man gör något bra, att man är en godmänniska, och så blir man istället misstrodd. Detsamhälle vi varit vana vid är på väg att i vissa delarförändras.Den förändrade bilden har Storstockholms brandförsvarmött med ny kunskap och nya utbildningar.Kista brandstation har bland annat inlett ett nyttarbetssätt med Göteborgs brandförsvar som föregångareoch förebild. Arbetet handlar om MBU,människan bakom uniformen.– Det handlar alltså i grunden inte bara om personalhos räddningstjänst, utan alla som är uniformskläddasåsom polis, ambulanspersonal och ävenpersonal i kollektivtrafiken. Vi vill visa att vi somjobbar med samhällsuppdragen är vanliga människorbakom fasaden och uniformen, och att vi villväl, säger han.BÅDE ORD OCH KROPPSSPRÅKPÅVERKAR MÖTENEtt sätt att tränga igenom, och se förbi uniformen,är att förbättra kommunikationen genom utbildning.Ola Malmstedt känner att det är angeläget attsjälva komma igång med detta utan dröjsmål, ochatt en mer samordnad satsning kan komma senare.42

2. Uppdrag i utveckling– Det handlar inte bara om ord utan även omkroppsspråk, blick och förhållningssätt. Står manmed armarna i kors när man pratar? Står man förlångt ifrån den man pratar med? Sitter man kvaruppe i brandbilen och pratar ner genom fönstret?Det är viktigt att man istället kliver ut, möts påsamma nivå, och får ögonkontakt.Med små enkla medel kan man riva vissa fördomsmuraroch öka tilliten.– Jag är övertygad om att det blir ett bättre samtalnär man möter människor på ett bättre sätt. Oftaförstår man inte varandra, men vi kan tillsammansmed personerna på plats komma fram till en lösning,så att man inte skapar vi och dom-känslan. Vi harsamhällsuppdraget i ryggen och vill skapa mervärdeför människors skattepengar, men om vi blir missförståddai det är det upp till oss att ta första stegettill en förändring, säger han.SKYDDSUTRUSTAR INTE MER ÄN NÖDVÄNDIGTEfter kravallerna i Husby valde Storstockholmsbrand försvar också att tillsätta en utredning, dären utredare vid brandförsvaret i Uppsala tittade påorganis ationen och de beslut som togs i sambandmed insatserna. Ett av besluten – som också visadesig vara rätt, enligt utredningen – var att inteskydds utrusta brandpersonalen mer än nödvändigt.– Redan första natten upplevde vi en oro hos personalen.Hur ska vi kunna skydda oss? Men vi valde attinte börja utrusta oss med mer skydd för att kunnata oss längre och längre in i hotfulla situationer.Vi är en passiv organisation när det gäller hotfullasituationer och åker bara fram så långt vi rimligt kan,säger han. Att tvärtom börja rusta sig skulle sändafel signaler, menar Ola Malmstedt.Ola MalmstedtBrandchefStorstockholms brandförsvar– Om man går den vägen, med skyddsvästar ochansiktsskydd, vad kan hända då? Jag tror att dettaistället skulle förstärka utanförskapet. Det skulle visaatt samhällsrepresentanterna inte vill föra en bradialog. Det är ingen möjlig väg framåt, jag tror attden skulle vara direkt förödande.43

2. Uppdrag i utvecklingÖKAD MÅNGFALD OCH FÖRÄNDRADFÖRETAGSKULTUROla Malmstedt menar att de nya tankesätten måstenå ut redan på utbildningsstadiet. För att långsiktigtkunna anpassa sig efter det förändrade samhälletmåste även personalen inom räddningstjänstenrepresentera hur verkligheten ser ut. Ökad mångfaldhos personalen är därmed en viktig fråga.– Vad kan vi göra för att attrahera fler kvinnor ochpersoner med annan etnicitet och annan kulturellbakgrund? Försvarsmakten har satsat på tv-reklamför att nå ut, det kanske vi tillsammans med övrigräddningstjänst och Myndigheten för Samhällsskyddoch Beredskap också kan pröva.– Det kan samtidigt vara ett sätt för oss att berättaom oss och vår roll, om människorna bakom uniformen.I vissa länder är Räddningstjänsten närmareknuten till polisen och vad har man då för bild av ossnär man kommer hit?Samtidigt handlar det om att genomföra förändringarnatillsammans med alla andra inblandadeparter, menar han. Att alla sitter med sina egnaprojekt räcker inte. Att driva dessa viktiga frågorbehöver också gå från projektlikande former till merlångsiktiga och hållbara arbetssätt. Storstockholmsbrandförsvar har tagit några första kontakter medsocialtjänsten och även bjudit in företrädare förpolisen för att fråga vad man kan bidra med, och hurman kan förbättra sig. Enligt Ola Malmstedt handlardet nu om att sjösätta ett helt nytt arbetssätt iorganisationen, att anpassa företagskulturen till hurverkligheten ser ut.– Vi vill förändra oss och utvecklas. Ingen kan lösa dehär delarna själva, det är samverkan som gäller. Vimåste bli mer systematiska, långsiktiga och hållbaraoch bygga in delvis nya arbetssätt i grunden.Samtidigt gäller det att skapa och bygga ut kontaktytornai områden med problem. Kanske via kyrkoroch religiösa samfund, som ofta har en stor påverkansmöjlighetpå sin omgivning, men också viakulturföreningar, kvinnoföreningar och andra godakrafter.– Det räcker inte att åka runt på måfå och vinka tillfolk i köpcenter. För att få en bättre relation medde yngre måste vi också kommunicera med denormgivan de personerna. Vi måste få ett kvitto påatt det vi gör är rätt och att de får en positiv upplevelseav oss. Det handlar om att släcka innan detbörjar brinna.Vi vill visa att vi som jobbarmed samhällsuppdragen ärvanliga människor bakomfasaden och uniformen, ochatt vi vill väl.44

2. Uppdrag i utvecklingFoto: Länsstyrelsen Stockholm45

3. Gemensam lägesbild46Foto: Christina Fagergren

3. Gemensam lägesbild3GemensamlägesbildEtt sätt att förhindra oönskade händelserär tidig upptäckt. Både i Stockholmslän och utanför länets gränser hittar viexempel av helt olika karaktär, arbetssättsom möjliggör detta. Samtliga bidrarockså till den gemensamma lägesbild somär så viktig vid samarbete mellan olikaorganisationer och uppdrag.47

3. Gemensam lägesbildWalkaboutsText: Marita Bertilsson, Norrtälje kommunNorrtälje är Stockholm läns tryggaste kommun ochen av de tryggaste i hela landet.Nyckeln till framgångarna är samverkan. Ett engageratsamarbete mellan polis, socialtjänst, skola,kultur och fritid, företagare och föreningslivet. Vilketinnebär att vi samarbetar med allt från föräldrastödskurser, gemensam tobakspolicy för alla våraskolor till belysning och trafiksäkerhetsarbete.Samverkan i kommunen har gett resultat och detmärker vi på att färre föräldrar bjuder sina barn påalkohol, våra elever trivs i skolan, nolltolerans motbrott, misshandel och hot, säger Marita Bertilssonansvarig Trygg i Norrtälje kommun.”Norrtälje kommun är bra på att samla alla partertill en dialog som utmynnar i en gemensam agendaför det förebyggande arbetet. Två av kommunensgemen samma mål är att öka den upplevda trygghetenbland medborgarna och att minska användandetav alkohol, tobak, narkotika och doping.– Vi har långsiktiga strategier att arbeta med tidigainsatser för barn och unga som riskerar att hamnapå glid med framgångsrika metoder som Socialainsatsgrupper, Linköpingsmodellen och Mini-Mariamottagning, säger närpolischefen Lars Vallberg ochsocialchefen Sören Fredriksson.Marita BertilssonAnsvarig Trygg i Norrtälje kommunFRÅN KATASTROF TILL NOLLTOLERANSFram till 2009 var det tradition bland ungdomar attsamlas i Societetsparken och dricka sig berusade.Mer än 70 anmälningar om fylleri, misshandel, hotoch våld kom till polisen varje skolavslutning framtill 2009.– Vi kallade till krismöte. Det blev starten för att fåungdomar att välja bort alkohol och få flera vuxnaatt engagera sig, säger MaritaFör ungdomarna ordnas nu drogfri avslutningsfestmed kända dj:s och artister. Sponsrade bussar körhem ungdomarna efteråt. En tipspromenad engagerarvuxna och föräldrar att röra sig ute.Sedan 2011 är ungdomsfylleriet helt borta på skolavslutningarna.Anmälda brott är nere på noll.48

3. Gemensam lägesbildFoto: Christina Fagergren49

3. Gemensam lägesbildSociala risker iHallands länText: Catrin KäldmanLänsstyrelsen i Hallands länLänsstyrelsen i Hallands län har tillsammans medkommunerna i länet inkluderat sociala risker i vårarespektive risk- och sårbarhetsanalyser. Arbetethar genomförts under 2013 i projektform. Det harvarit en stor utmaning att genomlysa så mångaolika komplexa områden som till stor del också ärsammanflätade med varandra. Ett resultat är att vihar kommit närmare en gemensam bild över vilkasociala risker som finns i länet.Catrin KäldmanLänsstyrelsen i Hallands länHUR VI BÖRJADELänsstyrelsen i Hallands län ser den regionala riskochsårbarhetsanalysen som ett viktigt beslutsunderlagför vårt krisberedskapsarbete och därförär det också viktigt att den uppdateras kontinuerligtmed ny kunskap. En positiv utveckling inom områdetär bland annat ett bredare synsätt på risker isamhället. Det innebär att det har uppmärksammatsatt risker med ursprung i sociala samhällsproblemockså kan leda till extraordinära händelser, som ansvarigaaktörer måste vara beredda på att hantera.Med inspiration av Västra Götalandsmodellen ochmed finansiellt stöd från MSB inledde Länsstyrelseni Hallands län 2012 ett förstudieprojekt för atthöja kunskapen om sociala risker i länet. Projektetomfattade en inventering av pågående projekt ochnätverk med anknytning till sociala risker, kunskapshöjdandeåtgärder genom en workshop och informationsbroschyrsamt förberedelser i länet för attkunna inkludera sociala risker i en regional risk- ochsårbarhetsanalys 2013.HUR VI ARBETADEI projektet deltog samtliga av länets sex kommuner.Projektgruppen bestod av säkerhetssamordnareeller motsvarande från respektive kommun samt enBrå-samordnare från Kungsbacka kommun. Länsstyrelsensroll i projektet var att stödja kommunernai deras arbete samt att sammanställa kommunernasresultat i den regionala risk- och sårbarhetsanalysen.50

3. Gemensam lägesbildArbetet utgick från Västra Götalandsmodellens sexsteg. Ett antal moment i modellen genomfördes isamarbete, dels för att utnyttja resurser och kunskappå bästa sätt och dels för att öka jämförbarheteni den regionala analysen. Innan arbetetpå börjades tog projektledaren på länsstyrelsen framen väg ledning som syftade till att förtydliga modellensolika steg.I varje kommun fanns en arbetesgrupp med representanterfrån olika berörda förvaltningar. Ävennärpolis deltog i ett par av kommunerna. Arbetsgruppernaanalyserade de olika riskfaktorerna ochriskerna utifrån gemensamma indikatorer. Resultatetvisade att det finns stora skillnader hur kommunernaser på olika risker och sin förmåga, men generellthar risker med koppling till brist på finansiella,personella och materiella resurser hos myndig hetereller samhället, psykisk och fysisk ohälsa samt utanförskaplyfts fram.Projektgruppen utformade tre gemensamma scenarier(psykisk ohälsa bland unga, politiska konfliktermed våldsinslag och skolskjutning) som syftade tillge exempel på extrema yttringar av den problematiksom kommit fram. Arbetsgrupperna analyseradedessa scenarier och resultaten inlämnades tilllänsstyrelsen. Berörda myndigheter och regionalaaktörer inkluderades i en referensgrupp för attgenomföra scenarioanalyser ur ett regionalt perspektiv.Tyvärr hann vi analysera bara ett scenario påregional nivå.VAD VI HAR LÄRT OSSProjektet har bidragit till att öka samverkan mellanolika professioner som arbetar med frågor som urolika perspektiv berör sociala risker på både lokaloch regional nivå. Kunskapen om hur sociala riskerkan inkluderas i en risk- och sårbarhetsanalys harhöjts i länet. Projektgruppen var från början medvetenom att detta är en process som måste få mognaoch att analysen kan förbättras efter hand. Detviktiga har varit att komma igång med arbetet ochVästra Götalandsmodellen hjälpte oss till stor delmed detta.Detta är ett långsiktigt arbete som förutsätter samverkaninom och mellan organisationerna. På lokalnivå behövs ytterligare stöd genom politisk förankring.På regional nivå behöver vi inkludera fler myndigheteroch aktörer. När risk- och sårbarhetsanalysenuppdateras nästa gång kommer vi att försökaförbättra underlaget till analysen, öka förståelsenför innebörden av underlaget och öka deltagandet.Det behövs ytterligare arbete för att länsstyrelsen,kommunerna och övriga berörda aktörer ska ha engemensam bild över de sociala risker som finns ilänet. Det är också en fortsatt utmaning att inte enbartidentifiera, analysera och dokumentera risker,utan också ta fram och prioritera gemensamma ochtvärsektoriella åtgärdsförslag på regional nivå.51

3. Gemensam lägesbildSödertälje satsarpå tvärsektoriellgeografisk analysText: Michael McCarthy , Sofie Somers och Åke MartinssonSödertälje kommunSödertälje kommun arbetar aktivt tillsammans medpolis, socialtjänst och räddningstjänst med att samlainformation i en gemensam databas. Arbetet görsutifrån tre syften; operativt, strategiskt och förebyggandemed fokus på trygghet, otrygghet ochsocial oro. Vi kan idag på en och samma kartbild sevar brott, bränder och socialtjänstanmälningar skerpå såväl vecko- som årsbasis. Detta möjliggör eneffektivare styrning av såväl det reaktiva som detproaktiva arbetet för samverkande aktörer.Åke MartinssonSödertälje kommunGOD SAMVERKAN – KOMPLEX INFORMATIONI Södertälje kommun genomförs ett betydelsefulltoch omfattande trygghetsarbete på flera nivåerinom olika organisationer och verksamheter. Kommunensuppfattning är att samverkan mellan kommunen,polis, räddningstjänst med flera aktörer ärbåde bra och effektiv.Ett utvecklingsområde har dock uppmärksammatsunder många år. Det är att samtliga aktörerhar egna bilder av verkligheten och nuläge, och atten över gripande och omfattande helhetsbild saknas.Historiskt sett har jämförbar data inte funnitstillgänglig att användas av respektive aktör i detdagliga arbetet, utan man har skapat den vid aktuellasamverkansmöten. Denna ”data” har varit enblandning av upplysningar, statistik och antaganden.Sättet att samla in och värdera information leddetill svårig heter vid ett mer strategiskt, långsiktigtangreppssätt vid samverkan. framför allt uppstoddet problem med jämförbarheten, vilket blev enav de viktiga utgångspunkterna för vårt arbete attutveckla ett IT-baserat verktyg.MOT EN GEMENSAM LÄGESBILDI den förstudie som genomfördes 2012 uppmärksammadesbehovet av att på ett enkelt och tydligtsätt visualisera händelser/indikatorer i en gemensamkartbild. Komplex information blir på så sätt lättillgängligoch hjälper oss att styra resurser och följaupp insatser i våra olika bostadsområden52

3. Gemensam lägesbildFoto: Christina FagergrenMot denna bakgrund inledde Södertälje samma årarbetet med att utveckla en geodatabas som skakunna utgöra en plattform för en gemensam lägesbildoch därmed stärka förutsättningarna för detförebyggande arbetet. Plattformen ska på sikt ävenkunna utgöra ett varningssystem för uppkomsten aveventuella oroligheter och därmed underlätta beslutom insatser och resursfördelning, till exempel vidpapperskorgsbränder.Via ett dataföretag i Gävle har en databas byggts uppdär valda indikatorer inrapporteras regelbundet frånolika aktörer. I dagsläget (2013) rapporterar polisen,socialtjänsten, Securitas och räddningstjänsten inutvalda indikatorer. Projektledningens val av indikatorerär baserat på innehållet i Brottsförebygganderådets (BRÅ:s) rapport ”Indikatorer på trygghetinom storstadsarbetet”. I denna rapport redovisasdåvarande Integrationsverkets förslag tillsammansmed analyser och BRÅ:s förslag till kompletterandeindikatorer. Vi har dessutom haft en dialog medPer-Olov Hallin inför valet av indikatorer samt diskuteratstrukturella bakgrundsvariabler med honom.53

3. Gemensam lägesbildSYSTEMATIK OCH LÅNGSIKTIGHETVi vill skapa möjligheten att systematiskt och långsiktigtfölja upp ett antal variabler (indikatorer) medkoppling till upplevelsen av trygghet och risk försocial oro. Exempel på indikatorer är polisanmäldbrottslighet (strategiska brott), socialtjänstanmälningar(kriminalitet, missbruk ungdomar samt våldi hemmet), bränder, samt incidentrapporter frånväktarbolaget. Genom att systematisk samla indessa skapas verktyg för analyser som är koppladetill verkliga händelser i områden, men också möjlighetatt jämföra med en teoretisk modell för socialoro.Samtliga aktörer har tillgång till databasen ochkan följa händelseutvecklingen via den. Databasenska användas operativt ute i verksamheterna, där ettexempel är måndagsmöten hos polisen. Där samlasvarje vecka representanter från kommunen, polisenoch räddningstjänsten och utifrån den samladeinformationen från databasen kommer man, vidbehov, överens om vilka åtgärder man ska vidta ochvar de ska vidtas.FÖRVÄNTADE RESULTAT• y Att vi löpande kan följa utvecklingen i olikaom råden i Södertälje• y Att alla trygghetsaktörer erhåller en gemensamlägesbild.• y Att vi effektivare kan styra våra pro- ochreaktiva resurser.• y Att vi tidigare kan upptäcka ökad risk försocial oro• y Att kunna följa upp effekten av våra insatsergenom att jämföra information från databasenföre och efter en genomförd insats i ett bostadsområde• y Att databasen kan användas som ett prognosverktyggenom att följa data under längre tidsserieroch se vilka perioder under åren det harvarit ”toppar”.FAKTARUTA SÖDERTÄLJEBefolkning 89 473Andel av befolkningen med utländsk bakgrund* 46,7 %Medelålder38,9 årMedianålder38,9 årBefolkningstäthet170,4 inv./kvkmArbetsmarknadFörvärvsfrekvens 20–64 år (2011) 71,8 %Inpendling 19 630Utpendling 12 409Nettopendling 7 221Bostäder 38 821Varav i flerbostadshus 26 108Varav i småhus 12 108* Definieras som personer som antingen är födda utomlands ellerinrikesfödda personer vars båda föräldrar är födda utomlands.Statistik per den 31 december 2012. Källa: SCB54

3. Gemensam lägesbildFoto: Marianne R Berlin55

3. Gemensam lägesbildGemensammetodhandbokskapar helhetsbildText och intervju: Björn SolforsDen fungerar, är enkel att ta till sig och kan användasav alla. ”Metodhandboken för samverkan motsocial oro” kan hjälpa olika samhällsaktörer i mångaolika skeden.– Vi kan alla lära av varandra. Man behöver inte uppfinnahjulet varje gång, säger polisinspektör KatarinaAspegren, som deltagit i referensgruppen.Projektet ”Metodhandbok för samverkan mot socialoro” baseras på praktiska erfarenheter från flera olikasektorer och yrkesgrupper i Sverige. Med regelbundnamöten och studiebesök i Malmö, Göteborg ochStockholm har man fått en helhetsbild av situationen:hur arbetar man med och mot social oro på olikaplan? Metodhandboken finns ute för alla och går attsöka upp bland annat via hemsidan Polisen.se.– Tanken är att den ska vara väldigt bred. Polisen,kommuner, Länsstyrelsen och räddningstjänster kananvända den i sitt dagliga arbete. Men även skolor,mödravård, bostadsbolag, olika föreningar och andraaktörer i civilsamhället som på ett eller annat sättär engagerade i en förbättring av de här samhällsfrågornakan ha stor nytta av den, säger KatarinaAspegren, polisinspektör i polisområde Malmö.TIPS OCH LÄRDOMAR TAS TILLVARATre gånger om året har en referensgrupp träffatsför att sammanställa tips och lärdomar. KatarinaAspegren har själv bidragit med sina erfarenheter.– Min uppgift har varit att visa hur vi jobbar i Malmö,och delvis också övriga i Skåne, med social oro. Inteminst hur vi förebygger och minskar risken för attoroligheter ska eskalera till Husby-kravaller ellerRosengårds-kravaller. Boken är viktig för att vi på såvis kan lära av varandra med tips och råd och rutiner,säger hon.Boken är uppbyggd i fyra olika stadier med konkretatips kring hur det ser ut just nu: Ett grönt läge, därvardagen och proaktiva åtgärder finns i fokus. Ettgult läge där man ser tendenser på ökade orolig heter:fler bränder än vanligt eller exempelvis växande folksamlingar.I det röda läget är situationen allvarlig –och hur kan man agera då?– Dessutom finns ett orange läge som handlar omefterarbetet. Hur hämtar vi upp detta och vad kan vilära oss?56

3. Gemensam lägesbildCHECKLISTA – ETT BRA STÖD FÖRMINDRE KOMMUNERDessutom finns en ”snabbvariant” av boken med enchecklista man enkelt kan använda sig av. Poliseni Malmö, Göteborg och Stockholm har redan i dagen vana att hantera problematiken. Lärdomar somäven mindre städer och kommuner kan ha nytta av.– Man kan ta till sig det som finns i Metodhandbokenoch göra det till sitt eget genom att korrigera tipsenutefter vilka förutsättningar man själv har.Katarina Aspegren menar att hon redan ser positivaeffekter av polisens långsiktiga arbete. För inte sålänge sedan var det på väg att födas nya oroligheteri stadsdelen Rosengård, men det gula läget trilladealdrig över i ett rött.– Det absolut viktigaste vi gjort handlar om samverkanmellan polis, kommun, räddningstjänst ochandra intressenter som till exempel bostadsbolagoch föreningar. Vi är en kärna som träffas kontinuerligtvarje fredag för att diskutera vad som händeroch vad som måste göras. Det handlar om att allaska ha en gemensam bild även i det gröna läget ochbygga upp ett förtroende för varandra, säger hon.Hon har själv sett hur Metodhandboken varit hjälpsam,hur den faktiskt fungerar i praktiken.– I samband med oroligheterna i Rosengård användesMetodhandboken i olika delar av planeringen.Kommenderingschefen, som bestämmer över insatsen,skrev i beslutet att man skulle använda sig avdet som står i den som arbetsmetod. Det är väldigroligt att se att man faktiskt tar den till sig. Det ärinte bara en pappersprodukt.Foto: Malcolm Jacobsson, Stockholms StadVIKTIGT MED LOKALT RELATIONSBYGGANDEUlf Lundgren, polisinspektör på Uppsalapolisen,område Uppsala-Knivsta, arbetar med samverkansfrågoroch har också deltagit i arbetet med Metodhandboken.Under åren 2004 till 2007 arbetade hansjälv som områdespolis i Gottsunda, ett område somdrabbats av mycket oroligheter.– Det handlar bland annat om en gruppering avmänniskor som känner sig utanför och som görsaker för att skapa social oro. Det kan också bero påkriminalitet, att man försöker skapa någon form avegen makt i området och därmed försöker trycka utalla myndigheter, säger Ulf Lundgren.57

3. Gemensam lägesbildHan har själv väldigt goda erfarenheter av det relationsbyggandearbetet.– Under tre års tid skapades en bra relation mellanungdomarna och polisen och skolan. De visste vemjag var. Poliser som arbetar i ett område måste hakunskap om det som sker lokalt, ett gott förtroendeoch kunna bygga bra relationer med de som bor där.Men man får inte blunda för det som händer, detgäller att visa var gränserna går och markera mot ettfelaktigt beteende. Det är en balansgång, säger han.Ulf Lundgren menar att polisen har mer att göra närdet gäller just relationsskapande arbete lokalt. Handrar en parallell till 80-talets kvarterspoliser.– Då fick man en bra kontakt med alla i ett geografisktområde. Sedan dess har vi glidit ifrånden kontak ten. Nu har vi som mål att närma ossmed borgarna mer igen och få en bättre kontakt.Vi måste prata mer om betydelsen av personligarelationer, det är en stor trygghet för de boende i ettområde att veta vilka man kan vända sig till.Att polisen inte bara syns med blåljus när någothar hänt, utan tvärtom också syns när det inte häntnågot, är en framgångsfaktor. Samtidigt menar hanatt det här arbetet inte får hänga på en enda polis.Tvärtom ser han en mer hållbar struktur, med flerainblandade poliser, som lösning.ETT FÖREBYGGANDE ARBETE UNDERLÄTTASMed Metodhandboken, menar han, har man lyft ingoda exempel som redan finns runtom i Sverige. Detfinns fortfarande kommuner och områden i Sverigesom inte har den här problematiken, men det kansnabbt förändras. Därför råder han alla att redan nubörja arbeta med frågorna.– Om vi inte arbetar med förebyggande åtgärderi god tid, eller gör fel åtgärder initialt, kan vi fåproblem.Med en erfarenhetsberättelse från storstädernasom grund kan man ta del av andras lärdomar påett tidigt stadium. Ibland blir saker nämligen fel –satsningar som det från början egentligen var någotväldigt gott med. Han hoppas att Metod handbokenäven kan användas på polishögskolan och inomexempelvis Socionomprogrammet och andrauniversitets utbildningar. Det behövs.– Boken är inte en hyllvärmare.Det som intefungerar ska bort ochnya saker ska tas in.Den ska vara ett levandedokument.– Då blir det inte lika tydligt när en polis slutar i ettområde eller byter till en annan tjänst. Man kanaldrig hindra någon att vilja söka sig vidare. Menman kan göra det mer attraktivt för de accepteradepoliser na att stanna en längre tid. Det kan handla omallt från arbetstider, lön och utbildning, till att hittanågon form av rotation mellan olika arbetsuppgifter.58

3. Gemensam lägesbildFoto: Christina Fagergren59

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar60Foto: Christina Fagergren

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar4Komplexautmaningarkräver breda svarEn utmaning i arbetet med sociala risker är att så mångaverksamhets områden berörs. Men detta är också en styrka.Här får du ta del av hur några kommuner arbetar med socialarisker men från olika håll, på olika sätt och med olika direktamålsättningar. Allt räknas.61

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarInformationsdelningblev ögonöppnareText och intervju: Björn SolforsVad kan vi göra bättre – och vad gör vi redan i dag?Med hjälp av en sammanställning och en dynamiskåtgärdslista fick Sollentuna kommun snabbt en tydligbild av de gemensamma resurserna.– Vi står enade och jobbar mot samma mål, sägerRichard Buske, säkerhetschef.Richard Buske, säkerhetschef på Sollentuna kommun,har en samordnande roll i kommunen mellan förvaltningar,kommunala bolag och externa parter såsomnäringsliv, polis och Länsstyrelsen. Som spindeln inätet, med ansvar för samordning och samverkan,drog han förra våren i gång ett samverkansprojekt ikommunen. Målet var att inventera vilka åtgärder somgörs redan i dag mot sociala risker – och vilka åtgärdersom bör sättas in.– Vi tog oss tiden att sätta oss ner tillsammans ochgemensamt med representanter från de olika förvaltningarnagå igenom vad som faktiskt görs i kommunen.Förvaltningarna jobbar med de här frågorna helatiden, men det var inte lika tydligt förut vilka somgjorde vad. Man fick allt på ett samlat dokument: vadgör vi just nu och vilka åtgärder kan aktiveras? sägerRichard Buske.EN LÄRANDE ORGANISATIONMötena resulterade i en sammanställning meden rad konkreta punkter. Till detta skapades enåtgärdslista med saker som bör göras och vadsom kan samordnas bättre.Under arbetet tog kommunen in lärdomar ocherfarenheter från andra kommuner och samhällsaktörerför att kunna förbättra det förebyggandearbetet.– Vi jobbar mycket med informationsdelningsamt med erfarenhetsutbyten med andra kommuneroch myndigheter. Vi försöker att varaen lärande organisation. Exempelvis bjudervi in före läsare som haft en problematik medsocial oro hos sig och som får komma till ossoch berätta om sina erfarenheter. Ena gångenär det kanske socialkontoret som är inbjudandepart, nästa gång är det kanske Röda Korset sombjuder in, säger han.Richard Buske talar om behovet att vara frikostigmed information, att alla lärdomar och erfarenheterhela tiden delas flitigt mellan alla berördaparter. Han beskriver det påbörjade arbetet somframgångsrikt och som en riktig ögonöppnare,där samverkan inom kommunen blivit mycket62

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarbättre. Samtidigt delar han med sig av ett tips tillandra kommuner som planerar att genomföra enliknande aktivitet.– Se till att tidigt få stöd från förvaltningschefenoch kommundirektören. Det ger en tydlig signal ut iverksamheten om att det här är av vikt. Om förvaltningschefentar det på allvar, så tar även avdelningscheferoch enhetschefer det på allvar. Att vara tidigtute och prata med dem är en av grundfaktorernasom hjälpt mig väldigt mycket, säger han.SAMORDNING ÖKARFÖRBÄTTRINGSPOTENTIALENHistoriskt sett har social oro och sociala risker alltidfunnits, menar Richard Buske. Men det har blivit mertydligt i dag att man måste jobba väldigt aktivt medfrågan – och att förändringarna i samhället kan gåsnabbt.– Vi jobbar för att förbättra våra kommunikationsvägarytterligare, så att det går snabbare mellan allasamverkansparter. Där finns en förbättringspotential.För det är just det breda samarbetet, mellan kommun,myndigheter, räddningstjänst, frivilligorganisationeroch näringsliv som är avgörande för framgången.Nätverket har fortlöpande avstämningarmed telefonmöten varje torsdag och sammanställeräven gemensamt aktuell information.– Vi har alla olika infallsvinklar och kan ge olika inputtill det här arbetet. Det behövs en samlad syn ochatt vi också kommunicerar utåt med en gemensambild. Det är viktigt att vi visar att vi står enade ochjobbar mot samma mål.Richard BuskeSäkerhetschef på Sollentuna kommunDessutom finns en nytta i att samordna resurserna,menar han, så att man inte gör samma saker var försig. Genom att prata ihop sig och göra gemensammaaktiviteter kan man göra dem ännu bättre. Ochförändringsmöjligheterna finns överallt.– Alla kan vara med och bidra, alla har en viktig roll idet här. Det kan exempelvis handla om enkla medelkring hur ett bostadsområde upplevs. Är belysningendålig? Känns det nedgånget och ofräscht? Sådantkan skapa en nedåtgående spiral och bidra till ensocial oro. Därför har vi en tydlig policy att snabbtåtgärda exempelvis klotter och glaskross, annars ärrisken att skadegörelsen eskalerar.63

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarRISK- OCH SÅRBARHETSANALYSPÅ NÄMNDNIVÅFörvaltningarna i kommunen arbetar i dag fortlöpandemed att möta riskpersonerna och riskgruppernapå olika sätt. En viktig del i det förebyggandearbetet handlar också om att göra relevanta risk- ochsårbarhetsanalyser. För två år sedan fattade Sollentunakommun beslutet att arbeta mer med nämndspecifikarisk- och sårbarhetsanalyser, där ävensociala risker ingår.– Tidigare hade man en mer övergripande analysform,där man samlar en grupp med individer frånrespektive förvaltning och arbetar med olika scenarier.Nu vill vi att respektive förvaltning gör detjobbet och så aggregerar vi det till en samlad rapportefteråt. På så vis har vi fått mera effekt ute i respektivenämnd. De gör i dag handlingsplaner som liggernärmare deras verksamhet och analysen blir merpåtaglig. Det har hjälpt oss väldigt mycket.Sollentuna har också nyligen genomfört en trygghetsmätningi kommunen och glädjande nog visarden en markant förbättring på samtliga områdenjämfört med den förra mätningen. För att få framsvaren på vad det beror på görs nu ytterligare djupdykningari tre utvalda områden: både områden somfått höga betyg och de som fått lite sämre.– Vi vill veta varför det kan skilja så mycket mellanett område och ett annat. Vad kan vi ta lärdom av?En fördjupad analys av detta kommer att vara klar imånadsskiftet februari/mars, säger han.VUXENNÄRVARO OCH DELAKTIGHETSedan tidigare finns önskemål från kommuninvånarnaom en ökad synlighet av poliser, ett förbättringsarbetesom ständig pågår. Även räddningstjänstenoch flera frivilligorganisationer har hjälpt till attstärka den positiva vuxennärvaron ute på gatorna.Kommunen arbetar också aktivt med att involveradet anlitade bevakningsbolaget i det trygghetsskapandeoch förebyggande arbetet. Väktarnabe söker exempelvis regelbundet fritidsgårdar ochskolor för att prata med ungdomarna och ge enpositiv bild av vad en uniform står för.– Vårt bevakningsbolag åker inte bara runt och läserav streckkoder. De ska finnas ute i samhället som enresurs.Tack vare samverkan med näringslivet sponsrasolika events, bland annat en satsning där ungdomarfår komma och spela fotboll en vis tid varje vecka.Kommunen har också satsat på så kallade spontanidrottsplatseroch, när så behövs, fritidsgårdarmed utökade öppettider, för att bidra till en mermenings full fritid efter skolan. En annan viktig frågahandlar om att skapa fler sommarjobb och där harsäkerhetsenheten vid Sollentuna kommun självadragit ett strå till stacken.– Bara på vår lilla enhet hade vi fyra stycken killar,15–19 år, som åkte runt till skolor och förskolor förrasommaren och gjorde en säkerhetsinventering. Dehade med sig en checklista och kollade upp olikasaker. Jobbet de gjorde blev väldigt uppskattat häroch de uppskattade själva sin tid här. En win winsituation.Det är viktigt att känna att man är delaktigi samhället, säger Richard Buske.64

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFoto: Björn Erdal, Stockholms Stad65

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarAtt arbeta medsocial oroText: Marcus QvennerstedtBotkyrka kommunBotkyrka kommun definierar social oro som anlagdabränder, skadegörelse, stenkastning, hot och våldmot tjänsteman samt upplopp. En socioekonomisktutsatt situation i utanförskap, i kombination med endestruktiv gruppgemenskap och ett upplevt provokativtbemötande från samhället ger konsekvenser iform av sociala oroligheter och upplopp. De inblandadei upploppen är ofta ungdomar och unga vuxnasom vuxit upp i detta utanförskap.ETT PRAKTISKT EXEMPELBostadsområdena i norra delen av Botkyrka kommun:Norsborg, Hallunda, Fittja och Alby är ur ettsocioekonomiskt perspektiv hårt belastade. Arbetslöshetenär hög. Framför allt bland ungdomar ochunga vuxna upplevs ett utanförskap som de självatror inte går att påverka. De känner sig utdömdapå förhand på grund av sina etniska eller religiösatillhörigheter.Liknande områden med samma socioekonomiskaoch integrationshämmade problematik återfinnsi många andra städer och stadsdelar runt om iSverige. Genom åren har man börjat kunna se ettmönster av händelser, vanligtvis benämnda somupp lopp eller andra oroligheter, i dessa städer ochstads delar som slutat i bränder och utbredd vandalism.Tillvägagångssättet har vanligtvis varit att anläggaen brand, helst i något fordon, i syfte att lockatill sig polis och räddningstjänst. När dessa sedananländer till platsen möts de av konfrontation, ofta iform av stenkastning. Mönstret har också varit att enhändelse som börjar i en del av landet sedan spridersig till andra städer och tätorter.Med undantag för ett tillfälle har detta spridningsmönsteralltid ”hoppat över” Botkyrka. Visst hardet brunnit bilar även i Botkyrka, men polis ochräddningstjänst har aldrig bemötts av den annarsså vanliga konfrontationen. Frågan man ställer sigär följaktligen; varför? Varför ser man inte sammakonfrontation i Botkyrka som på de andra ställena?Vår egen förklaring som nu också utgör hypoteseni ett forskningsinitiativ från Södertörns Högskolaär att kommunen har byggt upp en organisationbestående av kommunens, polisens och räddningstjänstensresurser som samarbetar på alla plan ochfronter, där kommunikation har blivit ledordet ochman tillsammans koncentrerar sina resurser för attuppnå bästa resultat.Hur ser det då ut när det händer? En septembernatt2009 brann femton fordon vid ett och samma tillfällei kommunen. Gärningsmännen flydde när brandbilenkom till platsen. Dagen efter stod den centrala66

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarpolisen redo att skicka in ett stort antal kravallutrustadpolis i området. Detta avstyrdes dock avkommunens säkerhetsorganisation. Under denpåföljande kvällen sattes istället endast när polisenspersonal i uniform in tillsammans med en handfullcivilklädda poliser. Dessa rörde sig i området vilketresulterade i att fem personer kunde gripas i sambandmed en ny bilbrand. Det var första gången iStockholmspolisens historia som man grep någonsom kunde sättas i samband med den här typen avbildbränder. Efter gripandet avtog oroligheterna iBotkyrka medan de fortsatte på andra håll i Sverige.I och med detta fick kommunen, tillsammans medpolis och räddningstjänst, en kvittens på att bådeorganisation och strategi fungerade.De andra städernas organisationer ser visserligensnarlika ut men den gemensamt överenskomna strategini Botkyrka är att aldrig skicka in uniformeradpolis i sådana mängder att det kan uppfattas somprovokativt. Att räddningstjänsten vid de olika brändernafattade beslutet att de skulle åka in själva,utan poliseskort och utan blåljus eller siren, bidrogockså till att all spänning och uppmärksamhet vidsjälva ingripandet försvann.Som grund till strategin ligger ett flerårigt samarbetedär kommun, polis och räddningstjänst aktivtarbetar för att öka kontakten med kommuninvånarna,framför allt med ungdomar och unga vuxna.Botkyrka kommun har tillsammans med grannkommunernaoch polisen i Södertörn utarbetat ett konceptsom kallas ”Ge och ta varje dag” som går ut påatt poliser och ungdomar får umgås en hel dag ochdiskutera värdegrunder och förhållningssätt. Mötetskapar en förståelse och acceptans för varandras situationoch roller vilket underlättar fortsatta möten.Foto: Christina Fagergren67

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarTÄNKBARA FRAMGÅNGSFAKTORER2010 sammanställde Botkyrka kommun rapportenAtt hantera social oro och upplopp – del av enhållbar samhällsutveckling (Sofia Kjellén 2010) sombeskriver vad som har hänt på sex platser i Sverige,där social oro och upplopp har förekommit. Rapportenutvecklar hur vi kan förstå sammanhanget kringsocial oro och upplopp. Kommunen har också kartlagtbåde det förebyggande arbetet och den operativaoch strategiska samverkan inom och mellansamhällsaktörer. Kartläggningen resulterade i ettförslag på hur samhällsaktörer kan tänka, arbeta ochsamverka operativt under händelser av social orooch upplopp.• y Mer resurser till förebyggande arbete innebär attde tidiga insatserna med fokus på det individu ellabarnet och ungdomen kan förbättras. Skolgångenska kunna anpassas efter elever som harsärskilda behov och alla elever ska gå ut medgod kända betyg. Samverkan kring individer i riskför kriminalitet ska kunna prioriteras.• y Ungdomarna/de unga vuxna är medborgare medrättigheter som är i behov av alternativ istället förinlåsning i destruktiva och/eller kriminella beteenden.• y Det tydliga ledarskapet behövs både i rollen somförälder och som chef, det kan vara polisen somförklarar sitt arbetssätt, chefen som värdesättersamverkan och föräldern som tydligt tar ansvarför vad som händer ungdomar och område.Drivna aktörer på olika nivåer behöver stannalänge och ha resurser, mandat/stöd från sin chefoch arbeta aktivt med nätverken på en plats elleri ett område.Nyckeln till hur vi arbetar medsociala risker i Botkyrka är detpreventiva arbetet där allagoda krafter involveras.• y Lokalt, kontinuerligt och långsiktigt relationsarbetei området betyder allt för att kunna skapagoda relationer mellan samhällsaktörer ochmedborgare och för att kunna mobilisera lokalsamhälleti händelse av social oro.• y Samverkan är en gemensam resursinvesteringoch ett verktyg för att klara både det operativaoch långsiktiga samhällsuppdraget.• y Den ideala samtalssituationen är en samverkansformsom inkluderar olika samhällsaktörer på ettgenuint sätt och samtidigt skapar kunskap omorsaker och förslag på åtgärder, tillsammans medaktörerna, utifrån ett interkulturellt perspektiv.Samverkan och kunskap om olika arbetssätt behövsför att träffa måletSamverkan kan innebära att samhällsaktörer långsiktigtkan planera både det förebyggande och detoperativa arbetet tillsammans för att bättre klarasamhällsuppdraget och kanske till och med sparapengar. Det finns också exempel på en övergripande68

4. Komplexa utmaningar kräver breda svaroch långsiktig samverkan som syftar till att skapa”program”, i ett område eller på en plats, för att i enoch samma process inkludera aktörer och därigenompå längre sikt förändra området eller platsen.En slutsats från Botkyrkas arbete är att utvecklingenär positiv trots att personliga, resursmässiga och lagmässigahinder för samverkan fortfarande finns.Däremot finns det ett behov av en ökad medvetenhethos kommunerna om vad det innebär att ställaom till en händelsestyrd organisation. Polisens ochräddningstjänstens sociala och långsiktigt förebyggandearbete behöver dessutom utökas och värderashögre. Olika aktörer utför ofta ett liknandearbete på olika platser, och de har mycket kunskapom hur de själva behöver arbeta. På samma gångsaknas det både övergripande kunskapsbildning ochsamordnande instans på till exempel regional ellernationell nivå, som kan hjälpa aktörerna i deras samarbete.Det finns också exempel på hur dialog ochrelationer kan skapas med de ungdomar och ungavuxna som är i behov av riktade insatser. För attkunna skapa ett program som ”träffar målet” krävsdet dessutom att aktörer tillsammans kan byggaupp den kunskap om platsen som krävs för att kunnahantera social oro och upplopp.DET PREVENTIVA ARBETET ÄR NYCKELNNyckeln till hur vi arbetar med sociala risker i Botkyrkaär det preventiva arbetet där alla goda krafterinvolveras. Ungdomar, frivilliga från civilsamhället,myndigheter och andra aktörer engageras i områdesarbetetoch bidrar till att skapa trygghet. Dessagoda krafter kan snabbt mobiliseras och stävja socialoro. Möten mellan alla dessa människor gör att samverkanbåde före, under och efter en händelse medsocial oro blir mycket enklare.FAKTARUTA BOTKYRKABefolkningI Botkyrka bor det idag 87 300 invånare. År 2015 kommerkommunens befolkning att ha passerat 90 000 invånare.Botkyrka har en ung befolkning. Både i jämförelse medandra kommuner i länet och med landet i stort:• Medelåldern i Botkyrka är 37 år, i länet 39 år och ilandet 41 år.• Andelen unga under 18 år i Botkyrka är 24 procent,i länet 22 och i landet 20 procent.• Andelen 65 år och äldre i Botkyrka är 13 procent,i länet 15 och i landet 19 procent .Många Botkyrkabor har sina rötter i andra länder. Drygt53 procent är antingen själva födda i ett annat land ellerhar båda sina föräldrar födda utomlands. Det talas cirka100 olika språk inom kommunen.BostäderDet finns omkring 33 000 bostäder i Botkyrka, varav cirka21 000 i flerbostadshus (64 procent) och cirka 12 000 (36procent) i småhus.Av lägenheter i flerbostadshus ägs cirka 55 procent avdet kommunala bostadsföretaget AB Botkyrkabyggen.Andelen bostadsrätter är 35 procent, främst i HSB ochRiksbyggen.Nya bostäder planeras och byggs, det flesta i Tullingeoch Tumba.GeografiBotkyrka kommun har en totalareal på 197 km² och liggermellan Stockholm och Södertälje.Kommunen består av fem kommundelar – Alby, Fittja,Hallunda-Norsborg, Tullinge och Tumba-Grödinge.69

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarArbetet med trygghetoch säkerhet iStockholms stadText: Sara Lind, Stockholms stadStockholms stad har ett samlat och målinriktat arbete föratt skapa trygghet och säkerhet för alla boende, företagareoch besökare. Vi har ett stads övergripande styrdokument,Trygghets- och säkerhetsprogram för Stockholms stad2013–2016, med den övergripande målsättningen att upp nåfaktisk och upplevd trygghet och säkerhet för de som borverkar och vistas i staden. Detta genom att förebygga riskeroch minimera sannolikheten för att oönskade händelser inträffar.När allvarliga händelser ändå sker ska vi ha för mågaatt kunna hantera konsekvenserna och därmed mini meraskadliga effekter på människa, miljö och egendom.Vi ser att det är viktigt att ta ett helhetsgrepp runt helaområdet trygghet och säkerhet så att vi kan säkerställa attvi både arbetar förebyggande, ha en god förmåga att hanteradet som ändå händer och ha ett systematiskt lärande.Det betyder att om rådet innefattar både brotts-, brandocholycks förebyggande, krisberedskap, krishantering,informationssäkerhet och säkerhetsskydd.TRYGGHET OCH SÄKERHET– ETT HELHETSGREPPViktiga analysverktyg är såväl stadens egna risk- ochsårbarhetsanalyser, trygghetsmätningar och incidentrapporteringssystemsom polisens brottsstatistik och räddningstjänstensinsatsstatistik, samt medborgardialogeroch trygghetsvandringar lokalt i stadsdelarna .Sara LindStadsledningskontoret SäkerhetsenhetenSOCIALA RISKER OCH SOCIAL OROStockholms stad arbetar för social hållbarhet.Stadens trygghets- och säkerhetsarbete ären del av den större visionen om att skapa enhållbar utveckling. Social hållbarhet handlarom att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamisktsamhälle där grundläggande mänskligabehov uppfylls.Det socialt hållbara samhället kan dock utsättasför stress genom en rad risker – sociala risker.Exempel på sådana riskfaktorer är blandannat social, ekonomisk och politisk marginalisering,otrygga uppväxtförhållanden, brist påfinansiella, materiella eller personella resurser.Sociala risker inkluderar exempel vis missbruk,ohälsa och otrygghet, brottslig het, sociala ochpolitiska konflikter och ej fungerande samhällsfunktioner.70

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarSociala riskfaktorer är bakomliggande faktorer somkan ligga till grund för utslag av social oro. Med socialoro avser vi en kombination av anlagda bilbränderoch bränder i offentliga byggnader, stenkastning,skadegörelse, våldsamma upplopp, hot och våld.Handlingarna utförs oftast av ungdomsgrupperingaroch riktas mot företrädare för samhället.ETT HELHETSGREPP RUNT SOCIALA RISKERVi främjar och förebyggerI det långsiktiga perspektivet handlar vårt arbete omatt främja delaktighet i samhället, trygga uppväxtförhållandenoch en god hälsa. Stora delar av denkommunala verksamheten handlar om att främjasocial hållbarhet. Det handlar om att ha en högkvalitet i den kommunala verksamheten. I skolor, iomsorg, i kulturutbud, i fritidsverksamhet etc. Detkommunala grunduppdraget är inriktat på att skapaett socialt hållbart samhälle.För att förstärka arbetet tillkommer allmänpreventivainsatser, det vill säga insatser som riktar sig tillalla inom en målgrupp. Av vikt att lyfta fram är blandannat de många lokala samverkansformer som finnskring barn och unga, uppsökande fältverksamhet,föräldrastödsutbildningar och ANDT-arbete.För vissa områden krävs utöver detta också riktadeförebyggande insatser, lokalt i en stadsdel eller somstadsövergripande verksamhet. Exempel på sådanariktade insatser är sociala insatsgrupper , medlingsverksamhetvid brott, verksamhet mot hedersrelateratvåld , relationsvåldscentrum. Och mer lokalt kannämnas Trygg i Tensta , lotsverksamhet i Skarpnäck,medborgarvärdar i Rinkeby-Kista samt ett pilotprojektom ”avhopparverksamhet” riktad till ungavuxna som vill bryta en kriminell livsstil.Särskilda åtgärder vidtas när en stadsdel eller ettområde står inför omfattande problem med grovkriminalitet, organiserad brottslighet, extremistiskarörelser eller risk för upploppsliknande situationeroch där samordning av resurser mellan förvaltningarär nödvändig.För att förebygga risker krävs en systematik i identifikationenav dem. Därför provar vi i år att genomden så kallade Västra Götalandsmodellen göraen riskidentifikation som sedan hanteras som endel mängd i stadens årliga ordinarie risk- och sårbarhetsanalysarbete.Och i det mer direkt förebyggandeperspektivet har flera stadsdelar implementeratett systematiskt användande av de checklistor somtagits fram i samarbete med Västerortspolisen.Vi hanterarUtslag av social oro hanteras inom ramen för stadenskrishanteringssystem. Det är en förutbestämdoch övad organisation som sträcker sig över allastadsdelar, förvaltningar och bolag. Organisationenär igång dygnet runt, året runt och aktiveras på ettsituationsanpassat sätt vid alla allvarliga händelser.Vi lärSom ett led i att skapa förutsättningar för ett systematisktlärande så utvärderas löpande alla allvarligahändelser i Stockholms stad. Målgruppsanpassadeerfarenhetsåterföringar sker av dessa och en årligsammanställning av samtliga utvärderingar tas framför en övergripande åtgärdsprioritering.71

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarJärva-andan– en plattform förde goda krafternaText och intervju: Björn SolforsHur blir de lokala, goda krafterna en del av lösningen?Med Järva-Andan i ryggen arbetar myndigheter,företag och föreningar aktivt och proaktivt för attgemensamt minska den sociala oron i stadsdelarnaHusby, Akalla, Kista, Rinkeby, Tensta och Hjulsta.Jullovet 2007 inleddes med oroligheter i Rinkeby.Bland annat sköt ungdomar in raketer i tunnelbanan,som ganska omgående stängdes ner. Efterett samtal från en medborgarvärd samlade intressenternafrån myndighetssidan till ett stormöte:Polisen, SL, stadsdelsförvaltningarna och ävenbevakningsbolag.– Men framför allt handlade det om att samla värdarsom har god lokalkännedom och vi bjöd in lokala föreningaroch moskéer. På stormötet tog sig föreningarnaan att själva ”ta över” Rinkeby torg och T-banestationen.SL sa, att om de gjorde det så öppnademan T-banan igen. Och så blev det. De som fick slutpå oroligheterna var alltså inte polisen eller någonannan myndighet. Det var medborgarna själva, sägerPer Granhällen, strateg säkerhet-brotts förebyggandepå Rinkeby-Kista Stadsdels förvaltning.Utifrån det samarbetet skapades en plattform sominte funnits på samma sätt tidigare. Plattformenfick namnet Järva-Andan, en bred organisation medcirka 480 juridiska personer som medlemmar. Alltfrån Microsoft och brandkåren, till eritreanska föreningenoch moskén i Rinkeby, finns bland medlemmarna.– Det kan finnas motsättningar mellan olika föreningarsom gör att man inte kan eller vill sam arbeta.Men styrkan med denna plattform är att den skaparmöjligheter att åtminstone träffas, säger PerGranhällen.En mer eller mindre formell ledningsgrupp samlar tillstormöte ett par gånger om året.– Järva-Andan möjliggör för medborgarna att påolika sätt komma närmare de beslut som fattas,efter som alla samhällsaktörer finns med. Inomramen för Järva-Andan föds också mer riktade,lokala insatser och arbeten, med förgreningar i helaJärva, säger Michael Frejd, samordnare brottsförebyggandearbete vid Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning.72

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFoto: Bengt Solfors73

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar”NÄR MAN BÖRJA PRATA FÖRSVINNERFÖRDOMARNA”Abdiaziz Omar ”Gedi”, från Somaliska föräldrar ochmodersmålsföreningen, ger ett tydligt exempel påhur effektivt arbetet blir när de lokala, goda krafternatar initiativet och mobiliserar sig.– För inte så länge sedan hade vi en incident medfyra killar som skottskadats. Vi märkte att hela områdetbörjade skaka, både ungdomar och vuxna pratadeom det. Samma dag samlade vi till ett snabbtmöte för att förhindra att oroligheterna skulle fortsättaoch eskalera ytterligare, säger Abdiaziz Omar”Gedi”.Fokus med mötet var att stoppa ryktesspridningen– och tvärtom nå ut med korrekt information omläget.– Därför bjöd vi in polisen och stadsdelsförvaltningentill oss. Runt 450 personer besökte mötet. De somgör dåliga saker blir väldigt små när de goda krafternablir så här stora, säger han med ett leende.Samarbetet med många olika föreningar och andraetniska grupper har samtidigt gett ett väldigt positivtresultat, menar han.– Det har rivit murarna som förut fanns mellan olikaföreningar med olika etnisk bakgrund. I dag kanjag besöka vilken förening som helst och prata omvad som behöver göras. Så fort man slår sig ner vidsamma bord och börjar prata försvinner fördomarna,säger Abdiaziz Omar ”Gedi”.VIKTIGT ATT RÄTT INFORMATIONNÅR UT BRETTFörutom skolor och föreningslokaler har framför alltmoskéer och fredagsbönen blivit en viktig informationskanalför att snabbt kunna nå ut till den bredamassan.– I Rinkeby har vi fyra böneplatser och RinkebyFolkets Hus är den största böneplatsen. På fredagsbönenär det fullt överallt. När vi bjuder in ochvälkomnar exempelvis polisen, SL och stadsdelarnatill Folkets Hus för ett möte bygger vi upp ett ömsesidigtförtroende. Vi ser att polisen kommer till ossoch att de respekterar oss. Då blir det också lättareatt fortsätta diskutera hemma vid köksbordensedan, säger Ibrahim Bouraleh, Islamiska förbundeti Järva.Med rätt information i omlopp blir det också lättareför föräldrarna att ta rätt beslut i olika lägen ochexempelvis hålla sina ungdomar hemma när det äroroligheter. Och ibland kan det faktiskt också räckamed att tända grillen...– Under Husby-oroligheterna ordnade vi en grillfestpå torget i Rinkeby för att ”ta över” torget ochvisa att det är vi som bor här! Vi har också gått ochdelat ut blommor. Det är viktigt att visa alla de godakrafterna.Att bygga förtroendefulla relationer – och att korrektinformation når ut i de stora breda nätverken– är avgörande för att kunna bemöta social oro långsiktigt.Varje fredag och varje lördag, 52 veckor omåret, skickar Per Granhällen och Michael Frejd därförut ett sms med en lägesrapport till ett större nätverk– som i sin tur skickar informationen vidare ut i sinanätverk. Metoden har välkomnats i alla led.74

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFoto: Jenny Frejing75

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar– Varje torsdag har jag ett möte med närpolischefernai Kista och Rinkeby. Vi går igenom en checklista,totalt 22 punkter, och bedömer riskfaktorer i skalan1 till 4. Är det något särskilt som hänt i veckan? Harnågot hänt i Mogadishu som påverkar oss? Någotpolitiskt beslut som fattats? Utifrån denna riskbedömningskickar vi sedan ut informationen med smsoch kan gemensamt ha en viss beredskap om någotskulle hända, säger Per Granhällen, och framhåller attkontinuiteten i sms:en – att någon verkligen ansvararför att de skickas – är en avgörande framgångsfaktor.RÄDSLA GER OVÄNTADE REAKTIONERBurhan Yildiz, ordförande i Kurdiska föreningen,menar att dåliga erfarenheter från tidigare händelseri hemlandet gör att förtroendet för polisen är låg.– Jag fängslades av militärjuntan och blev torteradav polisen i Turkiet. Många dog under tortyren.Försök att vara i mina skor och sedan gilla polisen...Och det är jag som säger det! Eftersom de flesta ivårt område kommer från krigshärjade områdenhar man tappat förtroende för andra, inte minstmyndig heter. Man förknippar dem med förtryck,säger Burhan Yildiz och lyfter fram personliga relationeroch tillit som en av lösningarna.– Man provocerar sällan sina närpoliser, som mankänner till och vet vilka de är. Men så kommer detpoliser utifrån som alla ser ut som Rambo. Och närde sedan möter 50 kurder eller somalier på ett ochsamma ställe blir de livrädda. Rädslan ger på någotvis oväntade reaktioner, från båda hållen.Här kan föreningslivet vara en bra brobyggaremenar han. Inom föreningarna finns kunskapen ocherfaren heterna som kan knäcka fördomarna.– Vi som bott länge i Sverige måste berätta för våramedmänniskor och landsmän att det är annorlundahär. Information, information, information. Ochsedan måste polisen och myndigheterna ocksåbevisa att det är på det viset. Minsta lilla sak sompolisen gör fel så rasar förtroendet.Genom att bygga upp förtroende gentemot ungdomarnafår de vuxna också mycket information omvad som är på gång. Tips som polisen sedan kan hanytta av.– Vi hanterar det helt konfidentiellt och berättar aldrigvar informationen kommer från. Det vet polisen,säger Burhan Yildiz.De är alla överens om behovet av personliga relationeroch närpoliser som stannar kvar i sina områden.Per Granhällen menar att närpoliserna därför bordepremieras med exempelvis bättre lön för att stannakvar och han får medhåll av Ibrahim Bouraleh:– Närpoliserna kommer så nära föräldrarna. Dekänner trygghet och kan ringa om det behövs. Närman byter poliser så förlorar man den tillit manbyggt upp och får börja om från början igen.JÄRVA-ANDANS KÄNNETECKEN ÄR HOPPMossa Ansara från Eritreanska föreningen brukarsjälv vara med och nattvandra för att minska fördomarnasom finns både hos polisen och hos ungdomarna.76

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar– Några ungdomar tänker: alla poliser är elaka.Några poliser tänker: alla ungdomar är kriminella.Nej, det är ju inte så! Ibland när vi går på gatorna tillsammans,eller besöker en fritidsgård tillsammans,börjar de hälsa på varandra och prata, säger MossaAnsara.Den gemensamma blicken i Järva-Andan är fästframåt. Rinkebys framtidskommitté har lokaliseratett antal centrala problemområden att jobba vidaremed: droger, ungdomsarbetslöshet och inte minstdålig utbildning. En lösning på det sistnämnda ärbland annat kvällsöppna skolor och läxhjälpsverksamheti samarbete med bland annat Röda Korset.Inom Järva-Andan finns också en näringslivsgrupp,som anställt en projektledare för att knyta mentoreroch praktikplatser i näringslivet till skolan.Det finns alltid en lösning,det finns alltid personer medhjärta och hjärna som visarden rätta vägen.– Vi kan aldrig tvinga Microsoft att anställa folk frånHusby. Men vi kan se till att skapa mötesplatser såatt de träffas. Även skolorna driver egna projekt motarbetslivet, säger Michel Frejd.I grundproblematiken finns också stora samhällsproblemsom trångboddhet och segregation. Mendet som kännetecknar Järva-Andan är hopp, enligtMichael Frejd. Ett hopp som inte minst lever ochväxer hos medborgarna själva.– Det finns alltid en lösning, det finns alltid personermed hjärta och hjärna som visar den rätta vägen.Alla dessa föreningar är ett samhälle i sig, det handlarom hundratals personer som man verkligen skullevilja synliggöra. De lägger så otroligt mycket av sintid på att vara samhällsbyggare. Det är respekt förmig, säger Michael Frejd.77

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarErfarenhet, öppenhetoch mångfald –arbetsformer för attminska sociala riskerText: Per Höglund, Nacka kommunNacka kommun förknippas normalt inte med sociala riskereller social oro men det innebär inte att kommunen inteverkar inom dessa områden. Fokus ligger på ett främjandeperspektivoch att skapa delaktighet och samverkan därmedborgaren sätts i centrum. Genom erfarenhet, öppenhetoch mångfald skapas ett engagemang som förstärkersamspelet mellan de lokala och centrala aktörerna. Det isin tur förebygger de sociala riskerna samt konsekvensernaav dem om de väl skulle inträffa. Nacka kommun har ävenvarit pilotkommun för Länsstyrelsen i Västra Götalandsutveckling av metodstödet Västra Götalandsmodellen.UNDERIFRÅNPERSPEKTIV VÄNDE FISKSÄTRAMellan åren 2008–2010 var området Fisksätra i Nackakommun ett av flera områden i landet som genom ett såkallat urbant utvecklingsavtal ingick ett lokalt partnerskapmed staten och statliga myndigheter såsom Arbetsförmedlingen,Försäkringskassan och Polismyndigheten.Det urbana utvecklingsavtalet innehöll ett antal utvecklingsstrategiermed intentionen att stärka och förbättrainsatser som ökar integrationen. Uppdragets utformningvar ett tvärsektoriellt samarbete mellan kommunala/statliga aktörer, frivilliga, fastighets bolag och andra lokalakrafter och utfördes inom ramen för ordinarie resurser ochverksamhet.Per HöglundNacka kommunFokus var ett underifrånperspektiv, det vill sägahur boende och deras behov påverkar kommundelensutveckling. Arbetssättet byggde på involveringav lokalsamhället (medborgare, föreningaroch näringsliv) tillsammans med kommunenoch statliga myndigheter och främjade av ”degoda krafterna” i kommundelen. För Fisksätrasdel betydde detta att synergierna stärkts genomorganisering och effektivt resursutnyttjandesamt aktiva bidrag och ökad delaktighet frånboende i området. Målet sattes att Fisksätraskulle bli en ännu bättre plats att leva på och attfler skulle få upp ögonen för Fisksätras unikakvaliteter och möjligheter. Samarbetet har varitlyckat och Fisksätra uppfyller inte längre kriteriernaför ett urbant utvecklingsområde.Foto: Håkan Lindgren78

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFoto: Malcolm Jacobsson, Stockholms Stad79

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarLOKAL MOBILISERING GENOMLOKALA TRYGGHETSRÅDNacka kommun har fyra lokala Trygg- och säkerråd(Trå), ett för respektive kommundel utifrån Nackakommuns styrprincip att delegera ned ansvaret tilllägsta effektiva nivån. De lokala Trå:na underlättarsamverkan kring trygg- och säkerhetsfrågor, bidrartill en lokal mobilisering för dessa frågor samt förmedlarkunskap och information. I första handarbetar de med förebyggande åtgärder, i andra handmed akuta problem. Inför varje nytt verksamhetsårgörs en kartläggning utifrån aktuell problembild. Denutgår från både befintlig statistik och egen kunskapom området. Det utmynnar i en handlingsplan medmedföljande åtgärdsförslag som följs upp årligen.Arbetet hålls ihop centralt av ett Brottsförebygganderåd (Brå) bestående av kommunalråd, ordförandefrån respektive lokalt Trå, polisen, räddningstjänstensamt chefer och tjänstemän från den kommunalaorganisationen.PROFESSIONELLA NÄTVERKETSammansättningen i Professionella nätverket ärrepresentanter för ideella, privata och offentligaaktörer som arbetar med ungdomar/unga vuxna iåldersgruppen 16–24 i Nacka kommun. Kommunensamordnar nätverket. Syftet är att hitta samarbetsformeroch nätverk att arbeta tillsammansoch bidra genom samverkan till en trygg och säkerkommun där ungdomar och unga vuxna befinner sigi ett innanförskap. Idén med nätverket är att det ärambulerande, det vill säga man besöker varandrasverksamheter och skapar möten som är temabaserandeutifrån deltagarnas önskemål. Förhoppningenär att kontakter och relationer ska knytas som gerförbättrade möjligheter till samverkan och dialog.RIKTADE INSATSER I TIDIGT SKEDEUnder 2010–2012 drevs ett projekt med fokus påtidiga insatser för barn och ungdomar i Nackakommun. Projektets uppdrag var framför allt attkartlägga problem och föreslå samt initiera lämpligaåtgärder att verka proaktivt och skapa goda förutsättningarför en fortsatt positiv utveckling inomområdet. Flera aktiviteter har genomförts underprojekttiden där fokus har legat på att strukturerasamverkan och öka kunskapen om aktörernas respektiveansvar och uppdrag.Projektet blev också vägledande för fortsatt arbeteoch där medel har avsatts för tidiga insatser av riktadoch stimulerande karaktär. Områden som lyfts fram:• y Stimulans för goda exempel och goda idéer.• y Tydlig och lättillgänglig information.• y Samlad bild av barn och unga i behov av stöd.• y Tidiga insatser tidigt i livet.Under våren 2014 görs en uppföljning av insatserna,resultatet ska ligga till grund för vidare insatser.Dessa aktiviteter ska ses som ett komplement ochfråntar inte nämndernas och verksamheternasansvar för tidiga och förebyggande insatser för denaktuella målgruppen.SOCIALA RISKER I KOMMUNENS RISK- OCHSÅRBARHETSANALYSI kommunen har respektive nämnd fått i uppdrag attutarbeta risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) utifrånnämndens uppdrag och ansvar. Arbetet innefattarbåde hårda som mjuka frågor. Nämndernas analyserutgör ett underlag till den kommunövergripanderisk- och sårbarhetsanalysen.80

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarSyftet är att identifiera samhällsviktig verksamhetoch oönskade händelser inom Nacka kommuns ansvarsområde.Dessa kartläggs och analyseras utifrånde kritiska beroenden som har identifierats.Målet är att processen ska leda till ökad medvetenhetenoch kunskaper om risker samt skapa underlagför planering och åtgärder för att minimera bådeuppkomst som negativa konsekvenser av dem omde väl inträffar. Arbetet ska utgöra en naturlig del avkommunens kontinuitetsplanering och tydliggörabehov, mandat, roller och ansvar samt nödvändigasamverkanskanaler både internt och externt.Att arbeta med risk- och sårbarhetsanalyser somprocess bidrar till delaktighet och att knyta ihoptidigare analyser och resultat med framtida behovoch åtgärder. I processen genereras information omhur väl risk- och sårbarhetsanalysen tillfredsställerexempelvis medborgarnas behov. Ju mer historikenär samhällsförankrad desto bättre blir både analysoch framtida åtgärder.En viktig faktor är att ha tålamod i denna processsamt att hela tiden ha fokus på lång sikt snarare änpå kort sikt. Genom att integrera sociala risker i riskochsårbarhetsanalysarbetet stärker man det somkommunen anser vara värt att skydda, och på så visstärks även kommunen som varumärke.att vara medveten om de hinder som finns inbyggdai våra organisationsstrukturer. Exempel på sådanahinder är att vi använder olika begrepp för likartadesaker samt att fokus ibland kan bli väl mycket på detegna ansvaret istället för att se till helheten och vadman kan bidra med till det.Risker av social karaktär är ett område som kräverstor delaktighet då många berörs av dessa frågor.Det gäller således att ha tålamod och lyssna samtförsöka förstå hur andra tänker och agerar iställetför att försöka sälja in sin modell. Genom insatsersom det urbana utvecklingsavtalet i Fisksätra ochprojektet tidiga insatser har en förståelse växt frami Nacka och byggt upp kontakter och nätverk somhar använts i samband med de oroligheter somförekommit i länet den senaste tiden. Dessa har påett aktivt sätt verkat för att minimera effekterna ochspridningen inom kommunen.Genom att ta tillvara på erfarenheter och kombineraett lokalt förankrat förebyggande arbete, nätverkoch riktade insatser med processer som är inkluderandebåde i fråga om deltagande och sakområdenär målet att Nacka kommun även i fortsättningenska vara en trygg och säker plats att bo, verka ochvistas i.MOT EN NOLLVISIONÄven om Nacka, som inledningsvis nämndes, vanligtvisinte förknippas med sociala risker eller socialoro så ser vi vikten av att arbeta aktivt för att verkaproaktivt utifrån kommunens problembild. En framgångsfaktorhar varit att lyfta hur vi tillsammans kansamverka och skapa möjlighet för delaktighet samt81

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarAlla kan iNynäshamn –demokratiprojektText: Catherine Forsberg, Nynäshamns kommunNynäshamn präglas av en arbetarkultur och har denproblematik som generellt sett ofta finns på ortersom har ett sämre socioekonomiskt läge. Då Nynäshamnär en utvecklingskommun, där ambitionenär att skapa ett samhälle där förutsättningar förtrygghet och en jämlik hälsa sätts i fokus, behövsfler samlade insatser genomföras för att förbättra deproblemområden som finns. En möjlig väg är att ökabefolkningens egenmakt, att man vågar tro på sigsjälv och sin förmåga, vågar se och tro på andras viljasamt skapa en delaktighet och ett inflytande i sitteget liv, i gemenskap med andra samt i samhället istort. Att stärka och utveckla människors resurseroch möjligheter att uppleva och utöva delaktighetbåde i sina egna liv och i samhället i stort är viktigtför att förebygga social oro.INFLYTANDE GENOM SÅNG OCH BERÄTTANDEI satsningen ”Alla kan i Nynäshamn” lyfter kommunen,genom sång och berättande, fram möjlighetentill delaktighet och inflytande hos individer genomatt stärka deltagarnas självförtroende, gemenskapoch känsla för sitt samhälle. Syftet är också att föraolika bostadsområden med dess individer sammanför ökad förståelse och respekt. Arbetet sker i samarbetemed andra kommunala aktörer som skola, fritidsverksamhet,äldreomsorg med flera, samt medCatherine ForsbergFolkhälsosamordnareNynäshamns kommunexterna aktörer som till exempel Svenska kyrkan,det privata näringslivet och ideella organisationer.När kommunen påbörjade arbetet definierades treuttryckliga mål:• y att skapa musikverksamhet i Sorunda och Backlurasamt utveckla berättandet• y att minst 200 individer från olika kulturer berättarsin historia under tre år• y att dokumentera historierna och tillsammanssammanfatta historierna i form av en bok.Sedan starten 2012 har mycket hänt i projektet. Hittillshar arbetet genererat en mängd aktiviteter somanordnats av befolkningen. Två föreningar har ocksåbildats. Berättandet börjar bli ett naturligt inslag imånga sammanhang. Så här långt har satsningen82

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarockså bidragit till en ökad samverkan mellan olikaaktörer i samhället. Utmaningen i satsningen äratt nå personer som på något sätt befinner sig i ettutanförskap. I och med satsningen hoppas Nynäshamnskommun att befolkningen ser att det ärmöjligt att påverka sitt närsamhälle och sin egentillvaro genom att skapa olika mötesplatser ochgemensamma aktiviteter.EN TILLGÄNGLIG FRITID FÖR ALLAFritiden spelar en viktig roll för barn och unga. Mångaav de fritidsaktiviteter som erbjuds syftar till att debåde ska ha tillgång till inflytande och samtidigt uppmuntrasatt delta i ett demokratiskt samhällsarbete,där det långsiktiga målet bland annat är förbättradhälsa. Genom satsningen ”Tillgänglig fritid för alla”kan Nynäshamns kommun öka möjligheten attpåverka, utveckla och bygga broar mellan kultur- ochfritidslivet för barn, ungdom och unga vuxna.Denna satsning innefattar två delar:• y att skapa en tillgängligare fritid för barn, ungdomoch unga vuxna med funktionsnedsättning• y att skapa en tillgängligare fritid för att öka aktivitetsnivånför alla barn, ungdomar och unga vuxna.Målet är att utarbeta ”tillgänglig fritid för alla” isamverkan med kommunala instanser, det lokalaföreningslivet, olika nätverk, andra kultur- ochfritids aktörer.I arbetet ingår att i samverkan med föreningsliv ochandra organisationer skapa nya, flexibla och tillgängligaarenor för kultur- och fritidsaktiviteter. Manvill också genom olika metoder öka kompetensenhos kultur- och fritidsaktörerna vad gäller funktionsnedsättningoch ungdomskultur. En förhoppningär att antalet ungdomar som deltar i ledarleddafritidsaktiviteter eller träning skall öka och att tillgängligheteni aktiviteter för barn och ungdom medfunktionsnedsättning ska ha ökat.En effekt som satsningen förväntas leda till är attolika fritidsaktörer fått erfarenhet och kompetensatt utforma och erbjuda aktiviteter som passar flersamt att fler upplever att de har en meningsfull fritid.På sikt kan detta bidra till att minska ohälsotaleti kommunen.ATT VERKA I UNGDOMSTEAMEtt ökat samarbete mellan olika förvaltningar ochmellan verksamheter har som målsättning att bidratill att skapa goda uppväxtvillkor för Nynäshamnsbarn och ungdomar samt att förhindra ett framtidautanförskap.Hur kan vi förhindra att barn far illa eller riskerar attfara illa? Socialtjänsten arbetar idag med mångaolika åtgärder, till exempel genom samarbete medförskola/skola, genom socialsekreterare hos polisenmed mera. Verksamheten behöver dock utvecklasytterligare. Det finns en grupp barn och ungdomarsom är svåra att nå därför behöver socialtjänstenutarbeta mer tydliga strukturer kring en samverkanoch ett samarbete mellan polis, förskola/skola,fritidsverksamhet, andra pågående projekt ochsocialtjänst. Socialtjänsten behöver också utvecklatydligare screeningverktyg för att tidigt upptäckade barn som far illa eller riskerar att fara illa. Till debarn, ungdomar och familjer som riskerar att fara illaeller som far illa behöver olika stöd utvecklas.83

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarUngdomsteamet i Nynäshamn består av treungdoms pedagoger, en socialsekreterare somhar 50 procent av sin tjänst hos polisen samt enkurator. Ungdomsteamets roll är att utveckla ochsamordna strategier och strukturer som berör barnoch ung domar som riskerar att fara illa eller som farilla. Syftet är att minska antalet placeringar, skapaförutsättningar för goda uppväxtvillkor, förhindra ettutanförskap samt öka den psykiska hälsan och förbättralevnadsvanor. Ungdomsteamet ska initiera,skapa och driva samverkan med socialförvaltningen,polismyndigheten, skola och andra samhällsaktörersamt vara en resurs och länk i skolans elevvårdsarbete.Teamet ska även utgöra stöd till individer,familjer och grupper och arbetar uppsökande ochsocialt förebyggande. Genom att mer aktivt arbeta iett ungdomsteam kan socialtjänsten samla de resurserde har på ett mer utvecklande sätt och förtydligaroller. Allt för att få en mer effektiv och samladverksamhet som i första hand gynnar kommunensbarn och ungdomar.Det övergripande målet är attskapa goda uppväxtvillkorsamt förhindra ett utanförskappå ett tidigt stadium för barnoch ungdomar.Det övergripande målet är att skapa goda uppväxtvillkorsamt förhindra ett utanförskap på ett tidigtstadium för barn och ungdomar. Man hoppas, ommöjligt, att minska antalet placeringar genom attarbeta aktivt med ungdomar och familjer utifrån ettrelationskapande förhållningssätt. Målsättningen ärockså att fånga upp barn och ungdomar samt familjeri behov av stöd i ett tidigt skede, erbjuda stödsamtaloch eventuella åtgärder samt att förbättraden psykiska hälsan.84

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFoto: Christina Fagergren85

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarTrygg i jobbet –trygg i SalemIntervju med Ulrica Bodén, verksamhetschef, Salems kommunText: Tanja Ståhle, Ulrica Bodén och Tommy Norberg,säkerhetssamordnare i Salems kommunSalems kommun ligger längs södra stambanan ochhar cirka 16 000 invånare. Befolkningen är ung ochkommunen har fyra grundskolor, två friskolor samten gymnasieskola. Utanför Stockholms län är Salemkanske mest känt för den så kallade Salemmarschensom högerextrema under flera år har organiserat ikommunen. Marschen är sedan två år tillbaks ingenaktivt planerad aktivitet i kommunen. De erfarenhetersom gjorts vid tidigare tillfällen har tillsammansmed övrigt förebyggande arbete skapat en medvetenhetoch en plattform för att arbeta med socialarisker och social oro även i en kommun av Salemsstorlek.Ulrica Bodén har arbetat i Salems kommun i drygtfem år och är verksamhetschef för fritidsledare ochfritidsfältare i kommunen. Här beskriver hon någraviktiga hållpunkter som har visat sig ha positiv effektpå arbetet i kommunen.EN GOD ARBETSMILJÖ MEDHÖG DELAKTIGHETDelaktigheten är viktig. Denna tar sig uttryck i att desom arbetar ute i verksamheterna också är delaktigai att ta fram de strategier som man arbetar med pålängre sikt. På samma sätt arbetar chefen alltid dehelger som bedöms som extra riskfyllda.”Det är såTommy NorbergSäkerhetssamordnare i Salems kommunotroligt viktigt att skapa samhörighet, trygghet ochkänsla av delaktighet i den här typen av arbete”,säger Ulrica. ”Vi har en samlingslokal med kaffe ochfika för de fältassistenter, vandrare och medhjälparesom är med och arbetar vid en planerad händelse,där vi försöker göra det så tryggt som möjligt förde som arbetar med eventuella omhändertaganden.”Hon betonar att man arbetar likadant vid allariskhelger.TRYGGA ALTERNATIVTrygghet på jobbet och i jobbrollen är en förutsättningför att skapa trygghet i samhället. ”Vi skaparockså alternativa trygga miljöer på den aktuelladagen”, berättar hon. ”Det kan vara att åka och se86

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarpå fotboll eller ishockey eller någon annan aktivitetsom är både roligare och tryggare.” Trygga miljöer,för personal, barn och ungdomar är något Ulricaåterkommer till flera gånger under vårt samtal.PRAKTISK ERFARENHETDe så kallade Salemmarscherna har medfört attkommunens krisledningsorganisation, Posomgrupp,frivilligorganisationer, nattvandrare, kyrkan ochvårdcentralen, för att nämna några goda krafter, harfått öva under skarpa förhållanden och lösa uppgiftersom inte bara varit teoretiska. Detta har skapatstarka band och förståelse för varandras arbetei så väl vardag som kris. Folk känner igen varandraoch det blir lättare att samverka och kortare startsträckaför berörda att komma igång. Detta blevuppenbart när den sociala oro som startade i Kistaäven drabbade Salem. På några timmar var de godakrafterna igång och även nattvandrarna och grannsamverkanfick en nytändning med fler som ville visasig och sitt engagemang, vilket är oerhört viktigt förhelhetsbilden av en trygg och säker kommun.GOD KOMMUNIKATIONEn mycket bra kommunikation med polisen som juhar rollen att hantera händelser på plats har byggtsupp under åren. Kommunens stab infor meraslöpande av polis. De som arbetar i utemiljön får fortlöpande information om var det är lämpligt att rörasig och inte.När det gäller de tidigare marscherna så har en avkommunens främsta uppgifter varit att identifieraom det finns barn och ungdomar under 18 år i tågeteller bland eventuella motdemonstranter från denegna kommunen. I så fall kontaktar man föräldrarnaoch ber dem komma och hämta dem. Man görlikadant om kommunens egna barn och ungdomarbefinner sig för nära en eventuell riskfylld situationutifrån perspektivet att det inte är säkert att befinnasig där just nu.LÅNGSIKTIGHETHändelser bidrar till organisatoriskt lärande och prövarsamverkan men allt bygger på långsiktighet. Närdet gäller barn och unga arbetar kommunens fältassistenter”fritidsfältarna” 20 timmar i veckan ute i dekommunala grundskolorna. Där arbetar man blandannat med värdegrundsarbetet DISA (preventionsprogramför att bygga upp sin självkänsla och lärasig hantera jobbiga situationer). Detta är ett sätt attsluta cirkeln mellan arbetet i vardagen och arbetetute vid en eventuell händelse.Kommunen har också systematiserat arbetet medkombinerade trygghets- och säkerhetsvandringar. Itre års tid har man varje höst- och vårtermin genomförten sådan vandring tillsammans med en gruppungdomar mellan 14 till 18 år. Sammansättningeni gruppen varierar men det förs protokoll och lederalltid till konkreta åtgärder.Många känner säkert igen sig i det här arbetssättetoch i tankarna bakom. Men det är viktigt att synliggöraatt även en mindre kommun som Salem kanberöras av det vi kallar social oro och lyfta hur manhär tänker kring och arbetar med detta i såväl vardagsom vid en eventuell händelse.87

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFokus barnoch unga – ettarbetssätt och ettförhållningssättText: Karin Hägglund, Sundbybergs kommunI Sundbybergs stad har vi under ett antal år jobbatmed ”Fokus barn och unga”. Det är både ett arbetssättoch ett förhållningssätt som bygger på samverkani arbetet kring barn och unga som far illa ellerriskerar att fara illa. Vårt mål är att tidigt upptäckaoch använda rätt insatser i rätt tid för barn och ungasamt deras föräldrar. Vårt arbetssätt bygger på samverkanmellan socialtjänst, skola, kultur och fritid,arbetsmarknadsenheten samt närpolis och barn ochungdomspsykiatri. Vi strävar efter att barn och föräldrarska uppleva att insatser och åtgärder hängerihop och skapar en helhet, oavsett aktör. För attkunna göra det arbetar vi tillsammans och utvecklarvår samverkan utifrån olika perspektiv. Inom ramenför det ryms både främjande, förbyggande och riktadeinsatser. För att utveckla en hållbar samverkanfinns det några grundläggande faktorer. De samlasunder begreppen styrning, struktur och samsyn. Föratt få stabilitet och långsiktighet i arbetet behövsockså politisk förankring.Text: Karin HägglundSundbybergs kommunORGANISATIONAvgörande för vårt arbete är organiseringen. Denbygger på att arbetet genomsyrar alla styrnivåer.Det här är inget som sker med automatik bara föratt det är beslutat. För att pröva nya arbetsmetoderkrävs både tid, mod och prestigelöshet. Utmärkandeför vår organisation är att styrgruppen arbetar ochär delaktig, istället för att i första hand endast varabeslutande. Cheferna i styrgruppen ges då möjlighetatt pröva vad olika beslut specifikt innebär i derasegen verksamhet. Arbetssättet är en viktig del i attskapa delaktighet och koppla på arbetet i den redanbefintliga strukturen.88

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarFör att pröva nya arbetsmetoderkrävs både tid,mod och prestigelöshet.helhetssyn. Det handlar om att se hela sammanhangetför att möta de behov som finns i stället föratt söka fel eller fokusera på enstaka händelser.FRAMGÅNGSFAKTORERFramgångsfaktorer i vårt arbete med ”Fokus barnoch unga” har varit:• y att arbetssättet vilar på en systemteoretisk grund”Fokus barn och unga” handlar inte om att byggaupp en ny parallell struktur utan att utveckla ochsammanföra den kompetens som redan finns inomorganisationen. Vi arbetar med fyra fokusområdenåt gången som väljs utifrån behov. Varje områdetidsätts och processen leds framåt genom arbetandemöten, ofta i form av workshops, som samordnarenplanerar och leder.För varje fokusområde bildas en arbetsgrupp somansvarar för det gemensamma arbetet. Personeri arbetsgrupperna utses av styrgruppen baseratpå kompetens och funktion kopplat till området.Det finns två fasta funktioner i organisationen: ensamverkansledare med uppdraget att leda processenframåt och en folkhälsoplanerare med fokus påhälsofrämjande, uppföljning och metoder för attstärka barn och ungas hälsa. De två arbetar tillsammansmed berörda inom verksamheterna med attskapa ett hållbart och långsiktigt gemensamt arbeteför att främja barn och ungas uppväxtvillkor.Vårt arbete vilar på en systemteoretisk grund där vibåde använder olika former av verktyg som exempelvismötesmetoder, struktur, form etc. Men en likaviktig del är vårt förhållningssätt där vi sätter ljusetpå det vi vill ska växa, systemteorin förutsätter en• y en aktiv ledning• y ett tydligt formulerat syfte och gemensamma mål• y uppföljning• y kommunikation av konkreta resultat och aktiviteter• y att vi ser målgruppen barn och unga som tvärsektoriell• y en gemensam värdegrund – konventionen ombarns rättigheter• y kunskap• y kommunikation• y förtroende och prestigelöshet• y samordnare• y medvetna förhållningssättDet är viktigt att aldrig se samverkan som ett målutan som ett medel.För mer information: karin.hagglund@sundbyberg.seeller anne-charlotte.blomqvist@sundbyberg.se89

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarCoexist Malmö– ett samarbetemellan Malmö Stadoch trossamfundenText: Örjan Wallin och Malin MarteliusSamarbetet mellan Malmö stad och trossamfundhandlar om att bidra till en trygg stad, där trossamfundenär, uppfattas som och ser sig själva somviktiga samhälls- och demokratibyggare.Detta är viktigt att förtydliga, eftersom själva syftetmed tiden ofta påverkar handlingarna eller insatserna.Att fundera på vad man kan göra för att ökatrygghet (samhällsbygge), ger helt andra idéer änom man funderar på vad man kan göra för att minskaotrygghet (risktänkande). Coexist Malmös mål ären trygg stad att leva, verka och vistas i, framför alltur ett religionsfrihetsperspektiv.NATIONELL FÖRANKRING MED LOKALMÅLFORMULERINGBakgrunden till samarbetet, som fått namnet Coexist,utgörs av regeringens handlingsplan ”att värnademokratin mot våldsbejakande extremism”. Ett avuppdraget i planen lades på Nämnden för StatligtStöd till Trossamfund (SST) och handlade om att ökasamverkan mellan trossamfund och offentlig sektor.Samverkan på riksnivå finns mellan SST och representanterför riksförbunden.Allting som händer i Sverige, händer i en kommun.För att hantera uppdraget valde SST därför att inågra pilotkommuner, varav Malmö var en, genomföraheldagsseminarier med fokus på mänskligarättig heter och religionsfrihet. Inbjudan gick till”SST-samfunden” (= de församlingar och gruppersom hör till något av de nationella trossamfund, förbundoch unioner som tar emot statsbidrag via SST),svenska kyrkan och studieförbund kopplade till deolika samfundens trosinriktningar.I Malmö arrangerades ytterligare en temadag, omTrygghet och säkerhet. Samfunden formuleradesjälva definitioner av begreppen och sådant somskulle kunna göras för att öka trygghet och minskaotrygghet. Stadskontorets fokus låg på betoningen”att värna demokratin” och inte på ”att motverkavåldsbejakande extremism” och intog därmed ettmöjlighets-, främjande eller MR-perspektiv. Hållningenvar att försiktigt utforska samverkan ochvikten av att innehållet i samverkan på ett tydligtsätt formuleras av samfunden själva, så att det kanbli en positiv kraft i samhällsbyggandet.90

4. Komplexa utmaningar kräver breda svar– En heldag i Stockholm arrangerades också, somett sätt att samla ihop erfarenheterna från pilotkommunerna,på temat ”Demokratin behöver oss”. Malmösarbete med Coexist fick stort utrymme för attberätta om sitt arbete, berättar Örjan Wallin på SST.KOMMUNENS ROLL OCH ANSVAR– När utgångspunkten är att ett arbete behövs utifrånolikheter – är det viktigt att även söka efter likheterna.När vi arbetar med att tillsammans byggaen trygg stad är det därför naturligt och okontroversielltatt även låta olikheter få plats, säger MalinMartelius, trygghets- och säkerhetssamordnare påstadskontoret i Malmö.– Stadskontorets roll i detta arbete innebär att skapaförutsättningar för samverkan, vara en neutralsammanhållande instans och hela tiden tänka påatt samverkan sker så jämställt som möjligt mellanstaden och de olika samfunden.Trygghet och säkerhet, som bla samordnar stadenskrisberedskap, ser det också som viktigt att byggapå vardagsrelationer. Att vilja bygga dessa är intenytt – det svåra har varit att hålla liv i dem mellaneventuella kriser. Att arbeta för den vardagligatrygg heten i staden är ett sätt att göra relationernanaturliga och nödvändiga.I början av varje samarbete är viktigt att tänka påvad man bjuder in till. Varför ska den inbjudna väljaatt komma? Intresserar inbjudan mottagaren? Ärsamverkan självklar eller inte?– När det gäller Coexist tror jag att en av framgångsfaktorernavar att stadskontoret inte presenteradevad trygghet och säkerhet ”är”, utan gav sin bild avbegreppen först efter det att samfunden sagt sitt.Bilderna överensstämde i stort men eftersom trygghetär en känsla finns det inte något rätt eller fel.Coexist är inget kommunalt projekt. Det är en långsiktigtrygghetssatsning som sätter agendan terminför termin och däremellan reagerar på sådant somhänder lokalt och ibland globalt eftersom händelsertenderar att bli glokala, säger Malin Martelius.SAMVERKAN OCH SAMEXISTENSMED TYDLIG VÄRDEGRUNDSamarbetet mellan Malmö stad och SST påbörjadesredan i planeringsstadiet. Tack vare samfundensegna driv och engagemang pågår arbetet fortfarande.Efter inledande heldag stod det klart att manville synas och verka tillsammans. Tanken på etttält under Eurovision Song Contest växte fram, därsymbolvärdet bestod i att visa världspressen viljantill samexistens och att enandet av en stad är möjlig,på samma sätt som ESC en gång sökte ena ett efterkriget sargat Europa med musik. Innan dess genomfördesett församlingsrally. En buss hyrdes in ochsju församlingar besöktes under en dag. Koffeinetflödade.En värdegrund formulerades genom en avsiktsförklaring– all samverkan som har ambitionen att blilångsiktig behöver ha en tydlig och trygg form attutgå ifrån. Avsiktsförklaringen bygger på de mänskligarättigheterna, demokratiska grundprinciper ochhandlar om att verka för en trygg stad utifrån varjeförsamlings särart. Avsiktsförklaringen har skrivitsunder av representanter för Coexist, ordförande ellerliknande i församlingen/föreningen samt samordnarenfrån Malmö stad. Det handlar om att samexistera,inte om att smälta samman.91

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarTälteventet genomfördes och var mycket lyckat. Iuppföljningen av eventet framkom att samfundenvar mest nöjda med att möta inbjudna gymnasieeleversom fick ställa frågor ”till religionen”. Underhösten 2013 utarbetades ett koncept för skolor ochandra verksamheter som har behov av att förstå merom samfundens roll i samhällsbyggandet. Stat ochkommun må vara sekulära, men samhället är det intehelt och hållet – och i de skillnaderna finns spännandemöjligheter. Konceptet ”Fråga religionen” provadesi stadshuset den 10 december för att uppmärksammaFN-dagen för de mänskliga rättigheterna.Arbetet i framför allt gymnasieskolor pågår för fulltunder våren 2014 och innebär att representanterfrån Coexist besöker skolor och svarar på frågor frånoch ställer frågor till elever och lärare.När det gäller händelser som kan inträffa i stadenoch som på ett eller annat sätt har bäring på hatbrottur trosuppfattningsperspektiv eller kränkerreligionsfriheten, pågår ett arbete kring hur Coexistkan stå upp för rätten att tro olika, med olika slagssymbolhandlingar. En larmlista för akuta händelserhar upprättats och stadens tjänsteman i beredskaphar ett antal gånger proaktivt informerat Coexist omhändelser som befaras få konsekvenser för malmöbornaoch församlingsmedlemmar. I det ligger ettstort förtroende för trossamfundens representanter.ATT DRA ÅT SAMMA HÅLLUtmaningarna har handlat en del om att kommuniceraCoexist Malmös existens och förankra arbeteti olika kommunala forum samt externt. I Malmö pågårmånga initiativ som handlar om interreligiositet(Dialogforum, Tro och Tolerans, Social Cohesion medflera) och som har olika inriktning och utformning.En utmaning kan vara att dra åt samma håll oavsettom man försöker arbeta med konfliktlösning,teologiska spörsmål eller ökande av tryggheten. Detkan handla om en mognadsprocess där olika initiativibland kan behöva spreta lite, och att då vågarsläppa lite på kontrollen och låta agendan växa fram.Någon projektplan finns inte i arbetet med Coexist,däremot får deltagarna i gruppen lobba för och enasom vad som ska göras och vad som ska väntas med.Vad gäller samfunden kan utmaningarna vara attmånga arbetar ideellt och Coexists många engagemangkan trängas med förvärvsarbete, men lösningenär i sikte. En annan utmaning har varit internförankring i församlingarna, på samma sätt somstaden arbetat för förankring i olika förvaltningar.En vinnande strategi för samfunden kan vara enklareingångar i staden vid frågor som församlingsmedlemmarhar.Men den kanske viktigaste fördelen är den vardagligakontakten mellan samfunden och mellan samfundoch kommunen.Målet är att bidra till arbetet för en tryggare stad,och det är ett svårmätt mål. Däremot kan samverkanföljas upp, och det gjordes efter eventet medtältet. Samfunden rapporterade sig nöjda med samverkanmellan varandra, med staden och med SST.Lärdomarna är många och pågående.92

4. Komplexa utmaningar kräver breda svarÖrjan Wallin är handläggare på nämnden för statligt stöd tilltrossamfund (SST) samt arbetar med krisberedskapsfrågor.Malin Martelius är trygghets- och säkerhetssamordnarepå Stadskontoret, kommunstyrelsens förvaltning, i Malmö.Där jobbar hon bland annat med kontakterna med trossamfundsrådet,som fått namnet ”Coexist Malmö”.FAKTARUTACoexist Malmö (följ oss på facebook) består av representanterför muslimska församlingar, svenska kyrkan,ortodoxa, buddister, frikyrkor och judiska församlingentillsammans med Malmö stad genom avdelningen förtrygghet och säkerhet, nämnden för statligt stöd tilltrossamfund (SST) och Myndigheten för samhällsskyddoch beredskap (MSB).93

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialog94Foto: Christina Fagergren

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialog5En regional arenaför framtidenAvslutningsvis, hur ser Länsstyrelsen Stockholm på sin roll ochsitt uppdrag? Hur ska arbetet tas vidare och vad är målet?95

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialogEn regional arena förkunskapsdelning,samarbete och dialogALLT HÄNDER I ETT LÄNEtt uttryck man hör inom området samhällsskydd ochberedskap är att ”allt händer i en kommun”. Allt händerdärmed också i ett län eller i en region. Utifrån principerom ansvar, likhet och närhet ligger ansvaret för att hanteraoönskade händelser oftast på en eller flera aktörer medutgångspunkt i det lokala. Men de som berörs indirekt ochöver tid är ofta flera och när något händer i en av länetskommuner då är det också relevant att förhålla sig till påden regionala nivån.Text: Tanja StåhleProjektledare Sociala risker och Social oro iStockholms län 2012–2013ETT FÖRHÅLLNINGSSÄTTVilken typ av risker och oönskade händelser ska vi då förhållaoss till? I denna publikation har vi mött flera forskaressyn och även definitionen på risk som sannolikheten föratt något oönskat inträffar som har negativa konsekvenserför det som vi räknar som skyddsvärt. Med tanke pådet breda samhällsuppdrag som på den lokala nivån ägsav kommunerna och av länsstyrelse och landsting på denregionala nivån är det underordnat om sannolikheten fördessa konsekvenser har ett teknisk eller fysiskt ursprungeller om utgångspunkten är människors levnadsförhållanden.Detta eftersom det oavsett vilket ingår i vårt uppdragatt värna ett fungerande och livskraftigt samhälle. Ansvaretatt ha en förmåga att upptäcka analysera och förstådessa olika ursprung är däremot inte underordnat.Det är av yttersta vikt. Av traditionhar man inom krisberedskapen utvecklat sättatt tala om, undersöka och redovisa tekniskaoch fysiska risker. Om utgångspunkten äratt skydda det vi värdesätter, borde det intedå vara lika självklart att ha gemensammautgångspunkter för sätt att tala om, arbetamed och bedöma risker som har sitt ursprungi människors levnadsförhållanden?Arbetssätten kan vara olika, och det är denmångfalden som är vår styrka.96

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialogVARFÖR FOKUSERA PÅ DET SOMÄR NEGATIVT?Att arbeta med sociala risker innebär också ett stortansvar. Detta ansvar innebär att inte blint fokuserapå hot, risker och oönskade händelser, utanatt koppla dessa till möjliggörande faktorer för detsamhälle som vi vill ha – och olika. Även detta lyftsfram i avsnittet med forskarröster. Likaså har vi möttflera exempel från kommunala förvaltningar ochräddningstjänster på hur man arbetar främjandeoch stödjanade på styrande, strategisk och operativnivå. Eftersom uppdragen att hindra och att främjaofta ligger på olika aktörer blir vikten av samverkanoch framför allt av samarbete stor. Och en mötesplatsför dessa två är just det förebyggande arbetesom lyfts fram i tidigare kapitel.Samarbete kring dessa frågor är i flera fall välutvecklat på den lokala nivån. Framför allt när detgäller barn och unga. Men det finns fortfarande ettbehov att utveckla förmåga till gemensam analysoch organisatoriskt lärande över de traditionellaansvarsgränserna. Det finns också utrymme för attdiskutera riskperspektivets förhållande till olikaaspekter av hållbarhet och mänsklig utveckling.Här kan risk- och sårbarhetsanalyser hjälpa oss attdefiniera åtgärdsbehov som innebär att stärka detsom fungerar och även att utvärdera insatser meddetta mål.VÄGEN HITLänsstyrelsen i Stockholms län började uppmärksammasociala risker som ett eget verksamhetsområdeår 2011. Men arbetet var egentligen redanigång. Vid Länsstyrelsen i Stockholm hade manliksom idag fortfarande ansvaret för den regionalautvecklingen vilket gör myndigheten till en självklarregional aktör i arbetet med att analysera ochständigt förbättra länets strukturella förutsättningari fråga om bland annat demografi, tillväxt och socialutveckling. Exempel på detta är de regionala analysersom görs samt den samordnande och stödjanderoll myndigheten har gentemot kommuner ochorganisationer, inom ramen för sitt breda samhällsuppdrag.Något år tidigare hade Länsstyrelsen iVästra Götaland, Region Västra Götaland och MalmöHögskola med flera, med stöd av MSB, initierat ettarbete med målsättningen att hitta ett arbetssättsom kunde stötta kommunerna i att analysera ochförstå sociala risker inom ramen för risk och sårbarhetsanalys.År 2010 var det en handfull län somsökte medel för att arbeta med frågan på regionalnivå. År 2014 uppgår antalet län som arbetar ellerhar arbetat med sociala risker på regional nivå till 18av 21 län i Sverige.INTERN OCH EXTERN SAMVERKANEfter att under 2011 ha inventerat egna kunskapsbehovoch möjligheter fortsatte arbetet följande årmed målsättningen att förutom dialog med externaaktörer samordna arbetet internt med relateradelänsstyrelseuppdrag. En tvärsektoriell arbetsgruppinitierades med medlemmar från krisberedskapsområdet,social utveckling, arbetsmarknad och kompetensförsörjning,folkhälsa och fysisk planering. Dettagav projektet sociala risker möjlighet att strategisktsamverka med ANDT-frågan, arbetet med mänskligarättigheter, samt nationella uppdrag som UrbanUtveckling. Beslut fattades att fortsätta arbetetäven under 2013 då med en mer extern agenda och97

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialogmed ett integrerat RSA-perspektiv. Det senareinnebar att arbetet sedan dess även har ett uttalatsyfte att möjliggöra för länets aktörer att på ettstrukturerat sätt analysera sociala risker inomramen för sitt risk- och sårbarhetsarbete. Somflera kommunexempel visar var Länsstyrelsenlångt i från först men behovet av en regional arenaför arbetet med sociala perspektiv inom krisberedskapsarbetetblev allt synligare. Målsättningenblev nu förutom arbetet med risk- och sårbarhetsanalysockså öppna upp en arena för regionaldialog och kunskapsdelning.UTVECKLINGEN I STOCKHOLMS LÄNDet som var speciellt för Stockholms län i dettasammanhang var att det fanns flera starka aktörersom hade påbörjat en utveckling av metoder ocharbetssätt. Men hur forma ett regionalt forum därerfarenheter kunde delas, kontakter knytas ochverksamhetsområdet definieras? Projektet börjademed att ställa frågor. Vilka olika behov fanns?Vad gjordes redan? Och vilka deltog i arbetet.Efter flera dialoger och en inventering av arbetet ilänet senare kunde vi konstatera att:• y Arbetet som man på kommunal nivå främstsåg som relaterat till sociala risker var detbrottsförebyggande arbetet.• y Det finns ett behov av att få upp frågan tillbeslutsfattarna.• y Verksamhetsområdet bör bli en självklar punktpå agendorna för existerande samverkanfora,där Program för Samverkan i Stockholms länär ett viktigt sådant, men även det återupprättadeRegionala Rådet.Foto: Maja Boström98

5. En regional arena för kunskapsutbyte och dialog• y Det finns utmaningar med att prata om riskerkopplat till strukturella socioekonomiska faktorer– även om alla vet att det spelar roll.• y Det finns viss konkurrens om vilket sakområdesom man ska satsa på för att komma åt problematiken.MAJ OCH JUNI 2013”Stockholm brinner” skrek löpsedlarna mot oss itunnelbanan i slutet av maj samma år. Många blevtagna på sängen av händelserna i Stockholms ytterstadmed flera områden då skolor och bilar brann,räddningstjänsterna hotades och fick använda sinaresurser till det yttersta. Redan innan hade Länsstyrelseni Stockholm bokat in en heldag i Kista imitten av juni för ett kunskapsseminarium om hur vikan upptäcka, analysera och förstå sociala risker ochsocial oro (länk till dokumentation på hemsidan).Under dagen blev det ännu tydligare att det finns ettbehov av regional samordning av frågan och att manser länsstyrelsen som en viktig aktör i detta.Det framkom också i utvärderingen att man hadevelat se mer utrymme för kontaktskapande ochspontansamverkan, en viktig lärdom att omsätta.tydliggjordes. Samtidigt fortsatte Länsstyrelsen iStockholms interna arbete samt den samverkanmed andra Länsstyrelser och med MSB, som sedan2010 också har växt och befästs. Medel har säkratsför det fortsatta arbetet med att åtminstone fram till2015 kunna facilitera en regional arena samt utvecklaoch pröva arbetssätt för att integrera socialarisker i risk- och sårbarhetsarbetet. Att det arbetesom görs och de erfarenheter och tankar som finnsom sociala risker och social oro i länet behövde enmer fysisk avsättningsyta visste vi dessutom redani juni och planeringen för en publikation som kundebära rösterna från dem i offentlig sektor som arbetarmed frågan pågick hela hösten. Samtliga kommunerblev tillfrågade om bidrag, samtliga räddningstjänstersamt polismyndigheten intervjuades och någraforskare blev tillfrågade att ge sin syn på kunskapsområdet.Resultatet håller du nu i din hand. Vi hoppas att duhar hittat något som får dig att ställa fler frågor ellernågon som du vill prata mer med. Och glöm inte: detär mångfalden i arbetssätt och perspektiv som utgörvår styrka.ATT SKAPA DELAKTIGHET OCHBYGGA ARENANUr förberedelserna inför seminariet och även underseminariet blev behovet av större delaktighet frånlänets aktörer i själva arbetsprocessen kring socialarisker och social oro ur ett regionalt perspektiv.Under hösten 2013 tog en referensgrupp formoch dess länkar till övriga organisationer och fora99

”Länsstyrelsen arbetar för attStockholmsregionen ska varaattraktiv att leva, studera, arbetaoch utveckla företag i.