Rapport - Diakonia

Dragkampenom biståndet”Världen vill inte ha några nya löften. Det är absolut nödvändigt att alla aktörer till fullouppfyller de åtaganden de redan gjort i Millenniedeklarationen, vid 2002 års Monterreykonferensom finansiering av utveckling och vid 2005 års Världstoppmöte. I synnerhet är detavsaknaden av ökning av det internationella biståndet sedan 2004 som gör det omöjligt attuppnå millenniemålen, även för länder med väl fungerande regeringar.”FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, 2007,i förordet till FNs halvtidsrapport om millenniemålenDragkampen om biståndet

FörordSverige har en lång tradition av att bistå ochsamarbeta med fattiga länder om utveckling ochfattigdomsbekämpning. Svenska skattebetalareoch givare bidrar till att göra detta möjligt, vilketinnebär att de har rätt till att få veta hur pengarnaanvänds och vilka resultat biståndet ger. Det är ettav skälen till att vi presenterar den här rapporten.Med millenniemålen som måttstock kan vikonstatera att det blir bättre på många håll i världen.Andelen fattiga minskar, fler barn går i skolaoch på global nivå minskar barnadödligheten.Men fortfarande lever knappt en miljard människori extrem fattigdom, och alltför många barndör i sjukdomar som det kostar en spottstyveratt bota. Mycket arbete återstår innan vi kan varasäkra på att ingen somnar hungrig, tvingas arbetaistället för att gå i skolan eller ser sina barn dö avsvält.Det andra skälet till att den här rapportentagits fram är att det behövs en bättre och mersanningsenlig diskussion om biståndet, som idagens samhällsdebatt ofta misstänkliggörs. Biståndsministernhar exempelvis flera gånger sagtatt hon känner oro för kvalitén i svenskt bistånd,trots att internationella utvärderingar (till exempelOECD-DACs Peer Review 2005) ger svensktbistånd beröm just för dess goda kvalité.Samtidigt finns det flera åtgärder som kan vidtasför att förbättra kvalitén i biståndet som ocksåtas upp i denna rapport. Svenska skattebetalareoch givare har exempelvis rätt att få reda på attbiståndet urholkas, vilket fått till följd att Sverige ipraktiken inte längre når upp till målet att biståndetska uppgå till en procent av bruttonationalinkomsten,BNI. Inom EU går en tredjedel av dettotala biståndet till att täcka andra budgetposteri medlemsländernas statsbudgetar. Detta striderinte mot reglerna, men innebär att stora beloppaldrig når till de fattigaste, trots att det redovisassom bistånd.Svenska folket har också rätt att få veta att Sverige,liksom många andra givarländer, ofta låteregenintressen gå före internationella åtagandenom att utrota fattigdomen. Under rubriken Dragkampenom biståndet granskar rapporten hurmålen för biståndet åsidosätts av andra politiskahänsyn. Ett exempel är det faktum att dagensorättvisa handelsvillkor kostar fattiga länder merän de får i bistånd. Formellt ställer sig svenskindustri bakom att biståndet inte ska villkorasmed köp av svenska varor och tjänster. Menföretagen trycker på regeringen för att de ska setill att biståndet skräddarsys för att passa svenskaföretag. Det är inte lika säkert att det främjar defattiga människorna.Det förekommer mycket lite diskussion iSverige om stöd till demokratiutveckling och fattigamänniskors möjligheter att delta i demokratiskaprocesser i de länder som får bistånd. Ominnehållet i demokratibegreppet inte diskuterasoch definieras är risken stor att de insatser somgörs inte bidrar till ett sant demokratibistånd.Som folkrörelse arbetar Diakonia med andrafolkrörelser i givarländerna och ser gång på gångatt de stora institutionerna Världsbanken ochInternationella valutafonden inte verkar ha förmågaeller vilja att i tillräcklig stor utsträckning tahänsyn till att fattiga människor ska kunna delta ibesluten om hur biståndet ska användas. I målenför det svenska biståndet anges att det ska främjafattiga människors egen förmåga att förbättra sinalivsvillkor. Men hur intresserade är givarländerna– inklusive Sverige – av att verka för att de organisationersom representerar de fattiga får varamed och påverka?Det behövs en saklig debatt om Sveriges hållningi dessa avgörande frågor, som i grund ochbotten handlar om biståndets effektivitet. Det ären förutsättning för att vi ska kunna förverkligaden biståndspolitik som riksdagen antagit – Politikför global utveckling. Min förhoppning är attden här rapporten ska ge underlag till och bidratill denna diskussion och till debatten om denverkliga effektivitet och kvalité som borde präglasvenskt bistånd – på alla nivåer.Bo ForsbergGeneralsekreterareDiakoniaDragkampen om biståndet Research; Bertil Odén. Texter; Bertil Odén, Penny Davies och Magnus Walan. Produktion; Magnus Walan.Text-bearbetning och layout; Pressart. Omslagsbild: Ulf Frödin. Utgiven av Diakonia 2007. www.diakonia.se.Får kopieras med hänvisning till källa. ISBN 978-91-633-2180-1 Dragkampen om biståndet

InnehållFörord................................................................................................................................................... 2Sammanfattning ................................................................................................................................ 4Stoppa urholkningen av biståndet ................................................................................................... 4Biståndet ska främja – inte motverka – demokratisk utveckling ....................................................... 6Biståndet ska gynna utveckling i fattiga länder – inte företag i rika länder ....................................... 6Bistånd används i kampen mot terrorismen och till militära insatser ............................................... 7Handelspolitiken ska stödja – inte underminera – biståndspolitiken ................................................ 8Handel med krigsmateriel ska inte underminera biståndspolitiken .................................................. 8Rättvis klimatpolitik ........................................................................................................................ 9DEL 1:Fattigdomsbekämpning,resultat och trender i biståndet .................................................................................................. 111. Halvtid för millenniemålen .................................................................................................. 122. Resurser – till eller från fattiga länder? ............................................................................ 16Resursflöden från Nord till Syd ...................................................................................................... 16Resursflöden från Syd till Nord ...................................................................................................... 173. Biståndet ger resultat ............................................................................................................ 20Huvuddelen av biståndet når målen ............................................................................................... 20Biståndet misstänkliggörs ............................................................................................................. 214. Nya aktörer utmanar gamla mönster ............................................................................... 23Nya aktörer… ................................................................................................................................ 23… skapar ny dynamik .................................................................................................................... 24DEL 2:Dragkampen om biståndetSju utmaningar för biståndet ...................................................................................................... 271. Bistånd går till andra utgiftsposteri givarländerna ........................................................................................................................ 282. Biståndet riskerar att motverkademokratiskt inflytande ....................................................................................................... 333. Starka intressen för att biståndetska främja svensk export ..................................................................................................... 364. Bistånd används i kampen mot terrorismenoch till militära insatser ........................................................................................................ 385. Handelspolitiken underminerarbiståndets effektivitet ........................................................................................................... 406. Export av krigsmateriel underminerar fattigdomsbekämpning ............................... 427. Klimatkrisen riskerar att äta upp biståndetför fattigdomsbekämpning ................................................................................................. 43Litteraturlista .................................................................................................................................... 45Fotnoter ............................................................................................................................................. 48Dragkampen om biståndet

Fördelning av DEN GLOBALAbiståndsökningenunder perioden 2001–2005Nettoökningav bistånd underperioden2001–200560,2mdr USDVarav ökatbiståndtill Afghanistanoch Irak29,3mdr USDÖkathumanitärtarbete10,5mdr USDÖkadeskuldavskrivningar20,4mdr USDÖkade resurser för millenniemål och andra programför att minska fattigdomen0,024 mdr USDKälla: OECD/DACs Statistikavdelning och Reality of Aid 2006Dragkampen om biståndet

del i riskstater, till exempel instabila diktaturer.OECDs biståndskommitté DAC har tagit framregler för vad biståndsmedel får användas till.De tillåter att bistånd används till skuldlättnader.Däremot får exportkreditskulder för handel medmilitärt materiel – vilket var fallet med den skuldLiberia hade till Sverige som skrevs av under år2007 – inte finansieras med bistånd enligt OECD.Givarländernas bistånd urholkas på flerasätt, vilket DAC-reglerna tillåter. Men samtidigtstrider denna urholkning mot de åtaganden somgivarländerna, däribland Sverige, har gjort omatt inte använda bistånd till skuldavskrivningar.Dessa åtaganden gjordes vid FNs utvecklingsfinansieringsmötei Monterrey, Mexiko, 2002. Sverigehar också i EUs ministerråd vid flera tillfällenlovat att leva upp till Monterreydeklarationen. 1Urholkningen av biståndet sker inte bara genomskuldavskrivningar utan också genom att kostnaderför att ta emot flyktingar och utländska studenterräknas som bistånd. Dessutom förekommer ivarierande grad i olika länder bundet bistånd – detvill säga förknippat med krav på att köpa varoreller tjänster från givarlandet. Det blir dyrare förmottagarlandet och innebär att givaren förvissar sigom ett återflöde av resurser. Om inte hänsyn tas tillatt biståndsmedel på dessa sätt försvinner på vägenöverskattas de resurser som finns tillgängliga förlångsiktigt utvecklingssamarbete.Asylrätten är reglerad i internationella konventioneroch självfallet något som alla länderska uppfylla. Men den bör inte blandas ihop medbiståndsbudgeten och urholka stödet till långsiktigfattigdomsbekämpning.Diakonia anser att:1. Regelverket i OECD-DAC behöver omprövas.De paragrafer som tillåter urholkning genomanvändande av biståndsmedel för flykting- ochstudentmottagande i industriländerna samtskuldavskrivningar bör tas bort.2. Bistånd ska inte gå till skuldavskrivningar. Föratt klara FNs millenniemål behövs både ökatbistånd och skuldavskrivningar.3. Skulder som grundar sig på exportkreditaffärermed korrupta diktaturer eller projekt sominte gynnat utvecklingen i mottagarländernaska betraktas som illegitima.Biståndet ska främja – inte motverka– demokratisk utvecklingTill biståndets viktigaste mål hör att bidra till långsiktiglokal utveckling för att bekämpa fattigdomen,att bidra till framväxten av stabila demokratier ochatt värna om de mänskliga rättigheterna och miljön.Bistånd innebär skyldigheter för både givare ochmottagare att leva upp till internationella konventionerom mänskliga rättigheter, miljöskydd, korruptionsbekämpningetc.För att biståndet ska vara effektivt bör deti högre grad styras av lokala behov och stärkautvecklingsländers ägarskap av politiken. Givarochmottagarländer antog 2005 den så kalladeParisdeklarationen för ett effektivt bistånd sominnebär skyldigheter för båda partner. Syftet är attstärka mottagarländernas ägarskap av politiken.Givarländerna ska ge stöd till mottagarländernasegna strategier för fattigdomsbekämpningframtagna efter brett deltagande av olika aktörerinklusive parlamenten och det civila samhället. 2Samtidigt ställer Världsbanken, InternationellaValutafonden (IMF) och andra givare detaljeradevillkor – så kallad konditionalitet – för hur denekonomiska politiken i utvecklingsländerna skautformas i samband med skuldavskrivningar,nya lån och bistånd. Dessa villkor åsidosätterdet demokratiska beslutsfattandet i mottagarländerna,och försvagar på så sätt parlamentens rolloch målsättningen att fattigdomsstrategier ska tasfram i brett demokratiskt deltagande.Diakonia anser att:4. Sverige bör arbeta för att Världsbankens ochInternationella Valutafondens ekonomiskapolicyvillkor upphör, i enlighet med Parisdeklarationensmålsättning att stärka utvecklingsländersägarskap av politiken. Biståndetsresultat i förhållande till målen bör iställetställas i centrum och utvärderas kontinuerligt,men den bästa vägen för att uppnå resultatenbör samarbetsländerna ha politiskt handlingsutrymmeatt bestämma.5. Sverige bör också i större utsträckning arbetaför att stärka parlamentens och det civila samhälletsdeltagande i utarbetande av fattigdomsstrategiernaför att stärka demokratiutvecklingoch för att ta tillvara lokala erfarenheter ochkunskap om fattigdomsbekämpning.Biståndet ska gynna utveckling i fattigaländer – inte företag i rika länderVi anser att näringslivet kan ha en viktig roll ibiståndet, till exempel när det gäller investeringaroch överföringar av teknik och kompetens. Däremotmåste näringslivets krav på ökat återflödeav biståndet till svenska företag avvisas. Det Dragkampen om biståndet

URHOLKNING AV BISTÅNDETProcent av biståndsram underperioden 2002–2008200710,779,398,14 8,132008200220036,03200420054,515,832006Källa: Riksdagens utredningstjänst2006:1978Delredovisning, underlagfrån UD till statsrådsberedningen,KUs granskningsärende2006/07;25,Johan Dahl, EKN.bundna biståndet måste upphöra då det fördyrarkostnaderna för mottagarna. Svensk industri kanha en viktig roll för att gynna biståndets mål omutveckling i fattiga länder. Men biståndet ska inteanvändas för att gynna svensk industri.Diakonia anser att:6. Biståndet ska inte användas för att gynnasvensk industri genom att vara bundet till köpav svenska varor och tjänster, då det innebärökade kostnader för mottagarna. Det får intebli ett inofficiellt mål att biståndet ska ”återflöda”till Sverige. Biståndet ska utgå frånlokala behov och demokratiska utformade fattigdomsplaner– inte från en strävan att gynnasvensk industri.Bistånd används i kampen motterrorismen och till militära insatserSäkerhet är en förutsättning för utveckling, ochbrist på utveckling eller negativ utveckling kan isin tur äventyra säkerheten. Ett aktuellt exempelär att klimatförändringarna redan nu lett till torkai Afrika, med ökad fattigdom och ökade spänningarsom följd.FNs fredsbevarande styrkor och det svenskaförsvarets internationella insatser kan ha storbetydelse för att skydda människor och motverkavåld, men vi anser inte att detta arbete ska finansierasmed bistånd.Som biståndsorganisation vill vi arbeta för attkomma åt fattigdomens orsaker. Därför arbetar vimed demokrati, fattigdomsbekämpning, mänskligarättigheter, rättvis handel och avskrivning avde fattigaste ländernas skulder. Militär upprustningär ett grundläggande problem för utveckling.På sikt måste pengar föras över från militärrustning till insatser som förebygger att konflikterleder till krig och våld.Diakonia anser att:7. Sverige bör i OECD verka för att regelverketmotverkar dränering av biståndsmedel tillolika typer av militär verksamhet.8. Biståndet ska inte subventionera det svenskaförsvarets internationella verksamhet. Det skaheller inte bidra till att bygga upp eller subventioneramilitär verksamhet eller militärastrukturer.Dragkampen om biståndet

EUs finansministrar har lovat att öka biståndet, ochtill och med satt upp tidsplaner för när detta ska skeoch hänvisat till den globala kampen mot fattigdomen.På global nivå har biståndet också ökat desenaste åren. Men en granskning av dessa insatservisar att tillskottet nästan helt gått till insatser relateradetill den så kallade kampen mot terrorismen, tillatt täcka andra poster i industriländernas budgetarsamt till avskrivning av exportkreditskulder. Mycketlite av pengarna har använts till verksamhet medtydligt fattigdomsfokus.Diakonia anser att:9. Sveriges regering bör ta initiativ till att ta framinstrument som kan användas i Sverige ochinom EU för att säkerställa att biståndet inteytterligare snedvrids bort från ett fattigdomsfokus.Handelspolitiken ska stödja – inteunderminera – biståndspolitikenDen handelspolitik som förs av Världshandelsorganisationen,WTO, missgynnar fattiga länder.Som exempel kan nämnas att FNs utvecklingsorganUNDP har beräknat att fattiga länder förlorat72 miljarder dollar per år de senaste åren påindustriländernas kombinerade subventioner ochtullar. 3Framstående ekonomiforskare har bedömt attEUs senaste så kallade frihandelsavtal med blandannat afrikanska länder ytterligare försämrar defattiga ländernas möjligheter att använda handelsom ett effektivt utvecklingsinstrument. Frihandelsavtaletshuvudsakliga syfte är att främjaeuropeisk export till fattiga länder, och obalansenmellan regionernas ekonomier erkänns inte.Debatten om handelspolitiken måste lyftasfrån förenklade slagord om frihandel och protektionismtill att seriöst och nyanserat granska vilkafördelar och nackdelar olika handelspolitiska lösningarhar för fattiga länder. En del av biståndetbör användas för att stödja, förenkla och gynnaen rättvis handel. Biståndet ska däremot inteanvändas som morot eller piska i förhandlingarnaom internationella handelsvillkor.År 2003 fattade den svenska riksdagen beslutom att anta ”Sveriges politik för global utveckling”(PGU), som tar ett helhetsgrepp på utvecklingsfrågorna.Den gäller för alla områden avpolitiken – också handelspolitiken – åtminstonepå pappret. Men i den svenska regeringens ställningstagandenoch agerande går det inte att finnanågra spår av detta. Det saknas till exempel heltkonsekvensanalyser ur rättighets- och fattigdomsperspektivi de handelspolitiska ställningstagandensom gjorts. Sveriges regering har till och medställt sig bakom EU-kommissionens aggressivahandelspolitiska linje i förhandlingarna om denya frihandelsavtalen.Diakonia anser att:10. Den svenska regeringen bör omforma handelspolitiskautgångspunkter i enlighet medriksdagens beslut om Sveriges politik för globalutveckling. Man bör bl.a. systematiskt görakonsekvensanalyser av olika förslag till handelspolitiskaställningstaganden utifrån PGUsfattigdomsperspektiv och utifrån rättighetsperspektivet.Handel med krigsmateriel ska inteunderminera biståndspolitikenBristen på samstämmig politik gäller ocksåsvensk export av krigsmateriel till länder somrustar militärt istället för att satsa på fattigdomsbekämpningeller där vapenexporten stärkerodemokratiska regimer och legitimerar brottmot mänskliga rättigheter. Några exempel ärkrigsmaterialexporten till Thailand, Pakistan ochVenezuela.Pakistan är en militärdiktatur som paradoxaltnog kommit att bli en av Sveriges allra störstakunder för krigsmateriel. Landet lägger 47 gångermer på militären än på vatten och sanitet, samtidigtsom 118 000 människor årligen dör av diarréi landet. 4 Under 2006 gavs ändå klartecken till enav Sveriges största krigsmaterielaffärer någonsin,export av det militära radarövervakningssystemetErieye till Pakistan. Affären kostar Pakistan 8,3miljarder kronor, en summa som är 12 gångerstörre än Pakistans årsbudget för vatten och sanitet.5 Pakistans regering ligger bakom många gravaoch systematiska övergrepp mot de mänskligarättigheterna, såsom utomrättsliga avrättningar,mord och andra övergrepp riktade mot minoritetsgrupper,tortyr och annan grym och omänskligbehandling samt godtyckliga fängslanden isamband med ”kampen mot terrorismen”.Sverige står inför ett viktigt vägval. Sverigesrestriktiva policy när det gäller vapenexport ärallvarligt hotad. Utåt sett, gentemot allmänheten,är doktrinen alltjämt densamma: Sverigehar en restriktiv vapenexport. Men i praktikenhar grundsynen ändrats dramatiskt och en merexportorienterad praxis har fått fäste. Denna Dragkampen om biståndet

inkonsekvens mellan teori och praktik är idagalltför uppenbar för att kunna bevaras i det långaloppet.Det finns nu två vägar att välja. Antingen gerregeringen efter för företagens påtryckningar ochkommersiella eller tekniska argument. Det ledertill att exportreglerna luckras upp så att de stämmerbättre överens med praktiken och önskemålenfrån våra nya europeiska och nordatlantiskasamarbetspartners. Eller så väljer vi att stå uppför en sammanhållen utrikespolitik och ändrarpolitiken och dess tillämpning så att den överensstämmermed de utrikespolitiska målen omnedrustning, mänskliga rättigheter, demokratioch global utveckling.Diakonia anser att:11. Sveriges riksdag bör besluta om ett nytt moderntregelverk kring krigsmaterielpolitikensom stämmer överens med utrikespolitikensmål om nedrustning, mänskliga rättigheter,demokrati och global utveckling.Rättvis klimatpolitikKlimatfrågan är även en av vår tids viktigasterättvisefrågor. Det är främst den rika delen avvärlden som är ansvarig för utsläppen, men det ärde fattiga som drabbas värst av dess konsekvenser– torka, översvämningar, orkaner och annat extremtväder. Följden blir brist på vatten och mat,ökad spridning av infektionssjukdomar, förlust avjordbruksmark och lokala ekosystem som försörjermånga fattiga människor.För att bromsa klimatförändringarna måsteutsläppen av växthusgaser minska drastiskt, framförallti den rika delen av världen som står förden största mängden utsläpp per capita. Men detkommer också att behövas stöd till anpassningsåtgärderframförallt i fattiga redan hårt utsattaländer. Världsbanken har beräknat kostnadernaför detta till 10 – 40 miljarder dollar per år,medan biståndsorganisationen Oxfam med kompletterandeanalyser kommer fram till minst 50miljarder dollar årligen om inte utsläppen sänksdrastiskt. 6Enligt OECDs beräkningar uppgår det globalabiståndet för 2006 till drygt 100 miljarder dollar.Det står klart att om biståndet i framtiden ocksåska täcka anpassning till klimatförändringar,kommer alldeles för lite resurser finnas kvar tilllångsiktig fattigdomsbekämpning, däribland tillFNs millenniemål. 7 Slutsatsen blir att rika länderkommer att behöva tillskjuta ytterligare resurserför att både klara av utmaningen att utrota fattigdomenoch samtidigt stödja utvecklingsländer atthantera de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna.Rika länder behöver också stödja fattiga länderatt investera i klimatvänlig teknologi. Idag gårmer av Världsbankens resurser till att stödja fossilbränsleindustrinän till utveckling av förnyelsebarenergi i fattiga länder. År 2005 uppgickförnyelsebara energiprojekt till mindre än femprocent av Världsbankens totala energifinansiering.Varje år investerar Världsbanken mellan tvåoch tre miljarder dollar i växthusgasgenererandeenergiprojekt som bidrar till klimatförändringar. 8Diakonia anser att:12. Sverige bör föra en utvecklingspolitik sominnefattar ett generöst stöd till långsiktigfattigdomsbekämpning och utöver dettatillskjuta ytterligare resurser för att stödjautvecklingsländer att hantera de negativakonsekvenserna av klimatförändringarna.13. Sverige bör stödja utvecklingsländer attinvestera i klimatvänlig teknologi. Sverigebör arbeta för att Världsbanken satsar mycketmer resurser till stöd för fattiga länder attutveckla förnyelsebara energikällor än vadsom sker idag, och verka för att Världsbankenfasar ut stöd till fossilbränsleindustrin.Dragkampen om biståndet

10 Dragkampen om biståndet

DEL 1:Fattigdomsbekämpning,resultat och trenderi biståndetDragkampen om biståndet 11

1. Halvtid för millenniemålenDen globala produktionen har tredubblats påfemtio år, och flera hundra miljoner människorhar tagit sig ur den extrema fattigdomen.Det senaste årtiondets historiskt mycket högaglobala tillväxt har framförallt drivits på avutvecklingen i de folkrika länderna Kina ochIndien. Också i Afrika, den kontinent därekonomin har försämrats under lång tid, är desenaste årens tillväxt högre än den varit sedan1960-talet. Men samtidigt som den ekonomisktvälmående medelklassen snabbt växer i Kina,Indien och andra delar av Asien, ökar ocksåklyftorna mellan fattiga och rika i dessa länder.Ännu är en av världens största utmaningaratt utrota fattigdomen. Nästan en miljardmänniskor beräknas leva i extrem fattigdom,det vill säga på mindre än en dollar om dagen.Tre fjärdedelar av dem bor i Afrika söder omSahara och i Sydasien. Drygt två miljardermänniskor beräknas leva på mindre än två dollarom dagen.Fattigdomen får många och svåra konsekvenser:Varje dag dör 30 000 barn på grundav svält eller brist på rent vatten, malariamyggnätoch enkla mediciner. 1 400 kvinnordör varje dag av komplikationer vid graviditetoch förlossning 9 . Omkring 150 miljoner barnberäknas vara undernärda 10 . Listan kan görasmycket lång.Världens länder enades år 2000 om åttamillenniemål för att halvera fattigdomen tillår 2015. I juli 2007 presenterade FN en halvtidsrapport(The Millennium DevelopmentGoals Report 2007) om de resultat som hittillsuppnåtts i millenniemålsarbetet 11 . Den visaratt stora framsteg gjorts på flera områden, menockså att för hälften av målen ser det ännudystert ut.Beroende på om man är optimist eller pessimistkan man betrakta glaset som halvfullteller halvtomt.Millenniemål 1: Fattigdom och hunger ska halverastill 2015. 12Mellan år 1990 och 2015 ska andelen människorsom lever på mindre än en dollar per dag halveras.Samtidigt ska också andelen som lider av hungerhalveras.Det första millenniemålet är också det mestcentrala, eftersom fattigdomsbekämpning i sighar ett starkt samband med övriga mål. År 1990levde nästan en tredjedel av världens befolkning iextrem fattigdom. Fram till år 2004 hade andelensjunkit till mindre än en femtedel, och omtrenden fortsätter kommer detta millenniemål attha uppfyllts på global nivå till år 2015. Halvtidsrapportenvisar att det framförallt är i Östasien(läs Kina), Sydöstasien och Sydasien som destora framstegen har skett. Begränsade framsteghar skett i alla regioner, även i Afrika söder omSahara där andelen fattiga är som störst. Där leverdock över 40 procent av befolkningen i extremfattigdom, och möjligheten att uppnå målet ärminimal.Den stora minskningen av andelen människori extrem fattigdom är framförallt ett resultat avden långa perioden av hög ekonomisk tillväxti Kina och Indien. Baksidan av de ekonomiskaframgångarna, vilket också framgår av halvtidsrapporten,är de snabbt ökande ekonomiskaklyftorna, särskilt i Öst- och Centralasien, samtmiljöförstöringen.12 Dragkampen om biståndet

Millenniemål 2: Alla barn ska gå i grundskola2015.Andelen barn som är inskrivna i grundskolanhar ökat jämfört med år 1990. Särskilt stora ärframstegen i Afrika söder om Sahara, som utgickfrån en betydligt lägre nivå än övriga regioner.Samtidigt står ännu 30 procent av barnen utanförutbildningssystemet i Afrika söder om Sahara.Dessutom är det långt ifrån alla barn som ärinskrivna i skolan som faktiskt går dit, och ännufärre tar sig genom hela grundskolan. I Latinamerika,Nordafrika, Östasien och Centralasien gårnästan alla barn i grundskolan.Målet bedöms vara möjligt att nå i alla regionerutom Afrika söder om Sahara.Millenniemål 3: Jämställdheten ska öka ochkvinnors ställning stärkas.Utbildningsskillnader beroende på kön ska eliminerashelst före 2005, men inte senare än 2015.Halvtidsrapporten visar att flickor är överrepresenteradebland de 72 miljoner barn i världensom inte går i grundskolan. Rapporten konstaterarockså en långsam ökning av andelen kvinnor iavlönat arbete och i det politiska beslutsfattandet.Millenniemål 4: Barnadödligheten ska minskamed två tredjedelar till 2015.Barnadödligheten har minskat på global nivå,men förändringen går långsamt. Det står klart attåtgärder som att vaccinera mot mässlingen ochdela ut moskitnät bidragit till förbättringarna.Den positiva trenden är dock svagast i Afrikasöder om Sahara. Ännu dör varje år omkring tiomiljoner barn i världen före sin femte födelsedag,i de allra flesta fall av orsaker som hade kunnatförhindras.Millenniemål 5: Mödradödligheten ska minskamed tre fjärdedelar till 2015.Rapporten presenterar ingen direkt statistiköver förändringar i andelen kvinnor som dör isamband med graviditet och förlossning. Allt flerförlossningar i världen sker i närvaro av utbildadpersonal, men ännu dör mer än en halv miljonkvinnor varje år av komplikationer vid graviditetoch förlossning, orsaker som hade kunnatbehandlas eller förhindras.Millenniemål 6: Spridningen av hiv/aids, tbc,malaria och andra sjukdomar ska hejdas till2015.Målet att hejda spridningen av hiv och aids verkarsvårt att nå. Antalet hivsmittade i världen harökat de senaste åren. De flesta smittade finnsi Afrika söder om Sahara, men smittan spridssnabbast i Öst- och Centralasien.Allt fler av de barn som bor i malariadrabbadeområden sover under myggnät, vilket minskarrisken att bli smittad av sjukdomen. Sedan år1990 har spridningen av tuberkulos ökat kraftigti Afrika söder om Sahara och i OSS-länderna (deföre detta Sovjetrepublikerna förutom Baltikum)och minskat i andra regioner. De senaste åren harsmittspridningen dock planat ut även i de mestdrabbade regionerna.Millenniemål 7: En miljömässigt hållbar utvecklingska säkerställas till 2015.Andelen människor utan tillgång till rent vattenska halveras före 2015. Livsvillkoren för minst 100miljoner människor som lever i slumområden skaha förbättrats före 2020.Målet att halvera andelen människor som saknarrent dricksvatten och fungerande toaletter bedömskunna uppnås i Latinamerika, Nordafrika ochde asiatiska regionerna. Också i Afrika söder omSahara har andelen människor som har tillgång tillrent vatten och grundläggande sanitet ökat något.Men samtidigt har befolkningen blivit större, vilketinnebär att det faktiskt är fler människor i regionensom saknar dricksvatten och toaletter.Få av de övriga millenniemål som är knutnatill miljön ser ut att kunna nås. Den del av jordensyta som täcks av skog har minskat sedan 1990.De stora städerna i Syd växer snabbt, vilket göruppgiften att förbättra livsvillkoren för människori slumområden till en än större utmaning.Millenniemål 8: Globalt samarbete genom ökatbistånd, rättvisa handelsregler och lättadeskuldbördor i utvecklingsländerna.Millenniemålen handlar inte bara om utvecklingeni Syd, utan också om mål för den rika världensagerande. Framstegen på detta område är mindreän för utvecklingen i de fattiga länderna.OECD-ländernas kommitté för utvecklingssamarbete,DAC, redovisar i sin statistik över dettotala internationella biståndet en kraftig ökningav de medel som går till bistånd. I reala termer(det vill säga sedan effekterna av inflation ochförändrad dollarkurs tagits bort) ökade biståndetDragkampen om biståndet 13

med 54 procent mellan 2001 och 2005 13 , för attsedan minska med 5 procent 2006. 14 Men nästanhela denna ökning består av stora skuldavskrivningartill ett fåtal länder – främst Irak och Nigeria– och ökat humanitärt bistånd, bland annatefter tsunamikatastrofen. För nästan 60 procentav de fattigaste länderna – de som får biståndfrån Världsbankens Internationella utvecklingsfond,IDA,– minskade biståndet eller låg i stortsett stilla under denna period. 15 De 63 fattigasteländerna på jorden får mindre än hälften av dettotala biståndet. 16De rika länderna i Nord har inte ökat det långsiktigautvecklingsbistånd som har fattigdomsbekämpningsom huvudmål, trots upprepade löftenpå G8-mötena i Skottland 2005 och S:t Petersburg2006, den internationella Afrikakommissionensrapport år 2005 17 (som förespråkade en fördubblingav biståndet till Afrika) och EUs konsensusbeslutom biståndet år 2005. Enligt en Världsbanksrapportförefaller det ”alltmer osannolikt”att den rika världen ska hålla sina löften. 18Inte heller när det gäller handelsvillkor för deminst utvecklade länderna har några större förbättringarskett. En i stort sett lika stor andel avimporten från dessa länder beläggs med skatteroch tullavgifter i dag som i mitten av 1990-talet.Väsentliga men otillräckliga framsteg har gjortsnär det gäller skuldavskrivningar för de fattigasteoch mest skuldtyngda länderna.Millenniemålen i sin helhetFramstegen i förhållande till millenniemålen harvarit störst i Östasien och Sydostasien, främstTabell 1. Geografisk fördelning av biståndet (% av totala)Region 1990 2000 2003 2004 2005Afrika söderom Sahara31,0 25,2 34,2 32,6 30,1Nordafrika 12,2 4,4 3,1 3,8 2,3Nord- ochCentralamerika4,9 4,4 3,6 4,3 3,0Sydamerika 3,6 4,7 4,6 3,9 2,4Östasien 12,0 15,3 8,8 7,5 7,7Syd- ochCentralasien10,7 11,4 11,7 11,6 10,8Mellanöstern 8,2 4,6 7,8 9,7 22,9Europa 2,5 7,4 5,0 4,6 3,8Oceanien 2,4 1,6 1,2 1,2 1,1Geografisktospecificerad12,5 21,0 20,0 20,8 15,9Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0Källor: För 1990-2004: Reality of Aid 2006 Report som anger OECD-DAC som källa.För 2005: OECD 2006 Development Cooperation Report, Statistical Annex.OECD och DACOECD är en förkortning av Organisation for EconomicCo-operation and Development, Organisationenför ekonomiskt samarbete och utveckling.Ursprunget till OECD är den organisation somskapades i slutet av 1940-talet för att hantera fördelningenav Marshallhjälpen i Europa. OECD har30 medlemsländer, som ofta kallas industriländerna– numera lite oegentligt, eftersom också andraländer skulle kunna kategoriseras som sådana.EU-kommissionen deltar i OECD-arbetet.DAC är en förkortning av Development AssistanceCommittee, och är OECDs kommitté för utvecklingssamarbete.22 av OECD:s medlemsländer ochEU-kommissionen är medlemmar i DAC. DAC spelaren viktig roll som plattform för att samordnamedlemmarnas utvecklingssamarbete och beslutaom gemensamma definitioner, bland annat avvilka typer av resurser som får räknas som bistånd– Official Development Assistance, förkortat ODA.14 Dragkampen om biståndet

eroende på den snabba ekonomiska utvecklingeni Kina och Indien. Samtidigt är det i dessatvå regioner som inkomstklyftorna ökar mest ochmiljöförstörelsen är som störst, i den ekonomiskatillväxtens kölvatten.Längst ifrån att uppnå målen står Afrika söderom Sahara. Detta är också den region där biståndetspelar störst roll för utvecklingen, i förhållandetill de egna resurserna. Flera studier 19 visarockså att biståndet, särskilt i Afrika, spelar en storroll för de framsteg som ändå gjorts.Det gäller bland annat ökningen av den andelbarn som går i skolan och kampanjen för myggnätmot malaria.Dragkampen om biståndet 15

2. Resurser – till eller frånfattiga länder?I biståndsdebatten förmedlas ofta bilden av attden rika världen för över stora resurser till denfattiga delen av världen Men närmare studierav de flöden av resurser som sker mellan Nordoch Syd visar att pengar inte bara går till fattigaländer. Pengar går också från fattiga länder tillrika.Enligt en beräkning 20 utförd av Concord, eneuropeisk samorganisation för frivilligorganisationersom arbetar med bistånd, uppgick detregistrerade kapitalflödet från Syd till Nord till658 miljarder dollar under år 2006. En FN-rapportsäger: Under det senaste årtiondet har ettparadoxalt flöde av kapital från fattiga till rikaländer ägt rum som utgör en del av mönstret förglobala obalanser. 21 En stor del av dessa överföringarär olika former av vinster som förs överfrån företag i Syd till moderbolagen i Nord.Enligt Global Development Finance ärflödet från Nord till Syd till omkring 673 miljarderdollar. Men då räknar man inte med attexempelvis biståndet urholkas i givarländernaoch aldrig når de fattiga länderna.Resurserna finns ofta i de fattiga ländernamen fattiga människor får inte alltid del avdessa pengar. Biståndet är också den endaexterna finansieringen av offentlig sektor i fattigaländer, och till skillnad från de flesta andraflöden kan det direkt bidra till bättre villkorför fattiga människor och organisationer somverkar för demokratisering av samhället.Resursflöden från Nord till SydBiståndet är bara en del av det kapitalflöde somgår från länder i Nord till länder i Syd. Andraformer av resursöverföringar är de direktinvesteringarsom företag i Nord gör i länderna i Syd,krediter och lån av olika slag samt de pengar sommigrantarbetare i rika länder skickar hem till sinafamiljer i fattiga länder.De senaste tio åren har fördelningen mellandessa olika resursflöden förändrats. Biståndetsandel av de totala resursöverföringarna har minskatoch de andra flödena har ökat i omfattning.År 1990 stod biståndet för 35 procent av kapitalinflödettill länder i Syd, år 2004 hade andelenminskat till knappa 15 procent. 22 Detta beror intepå att biståndet minskat, tvärtom fördubbladesnästan de belopp som gick till bistånd underperioden. Men de andra kapitalflödena ökadebetydligt mer.Resurserna fördelas mycket ojämnt övervärldens regioner. I Afrika söder om Saharastod biståndet för hälften av inflödet av kapitalår 2005, om skuldavskrivningarna räknas in(en tredjedel om de inte räknas in). Detta kanjämföras med Östasien, där biståndet sammaår stod för två procent av inflödet av kapital. ILatinamerika var biståndets andel av inflödetfem procent. 23De utländska direktinvesteringarna i Syd harökat kraftigt och svarade år 2006 för drygt tregånger så stora belopp som biståndet. 24 Huvuddelenav investeringarna görs i mellaninkomstländer,till exempel Kina. Men investeringarnaökar även i Afrika söder om Sahara och har16 Dragkampen om biståndet

fördubblats de senaste fyra åren 25 . Också inflödetav kommersiella lån har ökat.Migrantarbetarna blir allt fler och de skickarallt mer pengar till sina hemländer i Syd. År2006 beräknades detta belopp vara dubbelt såstort som det samlade biståndet. 26 De ländersom tar emot störst summor är Indien, Kina ochMexiko. 27 Alla överföringar går inte från Nord tillSyd, utan också exempelvis från Saudiarabien ochandra oljestater i Mellanöstern.Enligt Världsbankens Global DevelopmentFinance Report 2007 beräknas det sammanlagdaflödet i form av lån, direktinvesteringar, migrantarbetaröverföringaretc till 673 miljarder för 2005. 28I dag är biståndet endast den fjärde störstakategorin av kapitalflöden från Nord till Syd,efter investeringar, kommersiella lån och pengarfrån migrantarbetare. Men relationerna skiljersig starkt mellan regionerna. I Afrika söder omSahara och i några få länder i Asien och Centralamerikastår biståndet fortfarande för en väsentligdel av inflödet av kapital. Och även i andraländer och regioner ger biståndet ett mycketstarkt tillskott av resurser till reformsträvanden,stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter,miljöskydd och insatser vid och efter väpnadekonflikter. Tillsammans med en del av deutländska lånen står biståndet för de enda externatillskotten till den offentliga sektorn. Det innebäratt biståndet kan spela en mycket stor roll äveni de länder som står i centrum för investerarnasintresse eller som tar emot mycket pengar frånmigrantarbetare.Resursflöden från Syd till NordOckså kapitalflödena från Syd till Nord har ökat iomfattning under senare år. Bistånd och överföringarfrån migrantarbetare genererar sällan några återflöden.De stora multinationella företag som investerari Syd kan däremot generera vinster i verksamhetensom förs tillbaka till aktieägare i Nord, och på liknandesätt bildar räntebetalningar och amorteringarett återflöde till kreditinstituten. 29 En ny form av kapitalflödeär också de direktinvesteringar som företag iSyd gör i länder i Nord.Till detta kommer den legala och illegalakapitalflykten. Det rör sig om pengar som denekonomiska och politiska eliten i Syd för övertill banker och investeringar i Nord, vinster somföretag tar ut i olika skatteparadis 30 och slutligenäven de mycket stora flöden som skapas av illegalhandel med narkotika, vapen och människor.Där ingår länder i Syd antingen som producentereller transitländer. En beräkning av kapitalflyktenfrån Afrika söder om Sahara (Sydafrika ej inräknat)under perioden 1970-1996 anger att omkring 186miljarder dollar förts från regionen, vilket kan jämförasmed att inflödet i form av direktinvesteringartill samma länder under samma period uppgick till31 miljarder dollar. 31 Andra studier som genomförtsöver andra tidsperioder och med andra urval avafrikanska länder bekräftar storleksordningen påkapitalflykten. 32Allt kapitalflöde från Syd till Nord registrerasinte i den officiella internationella statistiken,vilket gör det svårt att beräkna hur mycket pengardet faktiskt rör sig om. Eurodad, ett europeisktnätverk för frivilligorganisationer, beräknar attomkring 300 miljarder dollar förs från Syd tillNord varje år. 33 En annan beräkning gjord av deneuropeiska samarbetsorganisationen Concordkommer fram till att utflödet från de fattiga ländernahade ökat till 658 miljarder dollar år 2006. 34Som tidigare nämnts står näringslivetskapitalflöden för en allt större andel av resursöverföringarnamellan olika delar av världen.De direktinvesteringar som företagen gjort i Sydgenererar vinster som tas hem till moderbolageni Nord, ett utflöde som är större än biståndet.Många av dessa företag kan, genom att de verkari flera länder, gå förbi skatter och tullar när varoroch kapital förs över. Detta, kombinerat med svagskatteförvaltning, dålig politisk insyn och tillgångentill skatteparadis, gör att vinsterna i verksamheteni många fall går medborgarna förbi. Degenererar låga eller inga skatteintäkter i de fattigaländerna, och bidrar därför inte till kampen motfattigdomen.Också när det gäller lån och krediter förändrasbilden. Under 2005 och 2006 betalade regionernaÖstasien, Europa, Centralasien, Latinamerika ochMellanöstern tillbaka mer till Världsbanken ochInternationella valutafonden än de fick därifrån.Sydasien och Afrika söder om Sahara har underdessa år lånat omkring två miljarder dollar merän de betalat tillbaka, men på grund av de andrakapitalflödenas snabba ökning har lånen frånIMF och Världsbanken minskat i betydelse även idessa regioner. Sett i ett historiskt perspektiv harresursflödena från Afrika snarare varit det omvändavad gäller skuldåterbetalningar. Enligt enstudie av UNCTAD, fick Afrika mellan 1970 och2002 sammanlagt 540 miljarder USD i lån. Undersamma period betalade afrikanska länder tillbaka550 miljarder USD, det vill säga mer än de lånade.År 2002 var Afrikanska länder fortfarande skyl-Dragkampen om biståndet 17

diga 295 miljarder dollar bland annat på grundav växande räntor och straffavgifter. För AfrikaSöder om Sahara var siffrorna 294 USD i utbetaladelån, 268 miljarder i skuldåterbetalningar ochändå var den återstående skulden år 2002, 210miljarder USD. 35Fakta: Detta är biståndBistånd är en samlingsbeteckning för resurser somöverförs mellan internationella organisationer,nationella statliga myndigheter samt olika typer avorganisationer i det civila samhället. Gemensamtför alla dessa resurser är att de enligt OECDs kommittéför utvecklingssamarbete, DAC, 36 är gåvoreller lån från den offentliga sektorn på fördelaktigafinansiella villkor till länder eller territoriersom ingår i DACs lista på biståndsmottagare ochmed huvudmålet att främja ekonomisk utvecklingoch välfärd.För att lån ska accepteras som bistånd måstede uppfylla vissa villkor som gör dem väsentligtfördelaktigare än kommersiella lån. Lån fårenbart definieras som bistånd om en fjärdedel (25procent) är en gåva och räntan inte överstiger 10procent per år. 37De lån som biståndsgivare normalt ger harväsentligt förmånligare villkor. Internationellautvecklingsfondens, IDAs, lån har 40-50 års löptid,0,75 procents förvaltningsavgift och inleds meden tioårig amorteringsfri period. Under årens lopphar allt fler avgifter kommit att inkluderas i dennadefinition.DAC registrerar följande resurser som bistånd:1) Resurser som är tydligt inriktade på att bidra tillhållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.2) Resurser som används för fattigdomsbekämpningoch hållbar utveckling där syftet yttersthandlar om att skapa stabilitet och att påverkabefolkningsgrupper som en del av det så kallladekriget mot terrorismen i säkerhetspolitiskaviktiga områden.3) Resurser som används för andra ändamål, tillexempel flyktingmottagning i givarlandet.4) Resurser som används för kortsiktiga insatsersom bistår människor i nöd, till exempel humanitärtbistånd vid krig och naturkatastrofer.DACs sätt att mäta biståndet inkluderar alltsåmedel som används till annat än fattigdomsbekämpning.Konsekvenserna av detta diskuterasvidare i utmaning 1, sidan 28.18 Dragkampen om biståndet

Fakta: Statligt bistånd och folkrörelsebiståndBiståndet kan föras över till mottagarländernapå olika sätt, och behöver inte alltid handla ompengar. Här följer en beskrivning av olika typer ochformer av bistånd:• Bilateralt bistånd – Överförs mellan två regeringar,i enlighet med avtal mellan länderna.• Multilateralt bistånd – Bidrag från regeringarsom kanaliseras via internationella organisationer,till exempel FN-organ. Dessa organisationerkan få såväl årliga bidrag som bidrag för specifikaprojekt eller program.• Bistånd till enskilda organisationer i givarlandet,i samarbetsländer eller till internationellaorganisationer eller nätverk.Bistånd kan vara finansiellt – det vill säga i formav pengar, tekniskt – det vill säga personalbistånd(ofta för att överföra kunskaper) eller humanitärt– till människor i akut nöd i samband med naturkatastroferoch krig.Det statliga biståndet kan användas för attstödja projekt, till exempel ett forskningsprojekteller ett vägbygge. Pengarna kan också användasför program, och styrs då ofta till en viss sektorav samhället, till exempel utbildningsväsendeteller kommunikationssektorn. På senare år går enallt större del av biståndet till budgetstöd, det villsäga stöd till mottagarlandets nationella budget.Till budgetstödet kopplas villkor om att mottagarlandetsregering ska öka sina utgifter på områdensom givare och mottagare kommer överens om,ofta i form av ett nationellt program för fattigdomsminskning.En förutsättning för utvecklingssamarbete mellanstater är att det finns en tillräckligt stor samsyni utvecklingsfrågor mellan givarlandets och mottagarlandetsregeringar. Om denna samsyn saknas,som till exempel mellan Sveriges och Zimbabwesregeringar för närvarande, kan svenskt biståndändå användas för att stödja svenska eller zimbabwiskafrivilligorganisationers arbete i landet. Syftetär då att stärka en försvagad eller hotad demokrati,att hindra eller åtminstone internationelltuppmärksamma brott mot de mänskliga rättigheternaeller att distribuera humanitärt bistånd.Det stöd regeringen ger via frivilligorganisationerkallas folkrörelsesamarbete. Det bygger i änhögre grad än det statliga samarbetet på samsynoch värdegemenskap, mellan svenska folkrörelseroch deras partnerorganisationer i Syd. Det ärdessutom ofta lokalt baserat och de som drar nyttaav insatserna kan själva ha ett stort inflytande överhur resurserna används. De fattigas perspektiv fårstörre direkt utrymme i planering och genomförande.Frivilligorganisationernas biståndsfinansieradeverksamhet kan grovt indelas i fyra kategorier:1) Ge samhällsservice på lokal nivå, till exempelhälsovård, grundskoleutbildning, vattenförsörjningi byar eller upplysningskampanjer om hivoch aids.2) Opinionsarbete och utbildning för att stärka demokratioch försvara mänskliga rättigheter. Detkan till exempel handla om att ha en vakthundsfunktionoch slå larm när de politiska och ekonomiskaeliterna i landet urholkar demokratinoch bryter mot mänskliga rättigheter. Detta kanske parallellt med statligt utvecklingssamarbetemen förekommer också i länder där regimen ärsådan att statligt samarbete inte är möjligt.3) Organisera och distribuera humanitärt bistånd isamband med krig och katastrofer.4) Informera om biståndets villkor och driva opinionför en samstämmig utrikes- och utvecklingspolitik.Frivilligorganisationer kan ha olika biståndsprofil,men vanligtvis är rollen tydligare än i det statligabiståndet och verksamheten närmare de fattigamänniskornas perspektiv. Regeringen beslöt iaugusti 2007 att minska antalet samarbetsländer idet bilaterala biståndet, men stödet för att främjademokrati och mänskliga rättigheter ska fortsättaockså i de länder där det statliga utvecklingssamarbetetavvecklas. De grundläggande behoven avatt minska fattigdomen, förstärka demokratin ochförbättra situationen för mänskliga rättigheterkvarstår också i dessa länder. Den logiska slutsatsenär att utrymmet för frivilligorganisationerna pådessa områden bör öka. I denna nya situation fårde svenska organisationerna ett större ansvar äntidigare, när de samarbetar med organisationer imottagarländer som tidigare fått stöd direkt frånden svenska regeringen.Dragkampen om biståndet 19

3. Biståndet ger resultatVisst går det att hitta misslyckade biståndsprojekt.Det sägs ofta att många miljarder kronor ”pumpats”in i Afrika och att den uteblivna utvecklingendär är ett bevis för biståndets misslyckande. Vi vetatt en stor del av det globala biståndet aldrig nårfram till de fattiga länderna och att bistånd bara ären av många faktorer som påverkar utvecklingen.Men samtidigt finns det seriös och omfattandeforskning som visar att biståndet har positiva effekterför fattiga människor.En stor del av biståndet går till akuta humanitärainsatser som mat, mediciner, tillfälligabostäder, vattenrening och skydd för internflyktingari samband med krig och naturkatastrofer.Det är inte rimligt att förvänta sig att denna typav bistånd på kort sikt ska leda till minskad fattigdomeller ökad tillväxt.Utvärderingar och forskning om det merlångsiktiga biståndet visar att det bidragit till attmiljontals barn kunnat gå i skolan, att tillgångentill hälsovård förbättrats och att miljontals fattigamänniskor fått ett bättre liv.Det är dessutom en myt att det går dåligt förAfrika. Sveriges främsta samarbetsländer – Tanzania,Moçambique, Uganda, Etiopien, Rwanda,Mali och Burkina Faso – har de senaste tio årenhaft en genomsnittlig tillväxt på mellan fem ochåtta procent per år. 38Det har under lång tid pågått en dragkampom det svenska biståndet, och under år 2007har gamla argument om biståndets ineffektivitetdammats av i debattartiklar och kampanjer.Utvecklingssamarbetet med Afrika har använtssom ”bevis” på biståndets misslyckande. Menargumenten måste sättas in i sitt sammanhang.Huvuddelen av biståndet når målenDet finns misslyckade biståndsprojekt. Det harockså förekommit att alltför stort beroende avbistånd har snedvridit politiken, särskilt i ländermed svaga myndigheter och regeringar medmåttligt intresse av att på allvar bedriva en politikför att förbättra de fattigas situation. 39 Dessaexempel dominerar just nu i massmediernas bildav biståndet.Att bistånd saknar effekt på ekonomisk tillväxti fattiga länder må vara ett kontroversiellt påstående,men saknar inte stöd i vetenskapliga studier.Danske ekonomiprofessorn Martin Paldam vidÅrhus universitet har granskat hundratals forskarrapporterom biståndets effekt och fördelning ivärlden.Detta rapporterade TT 30 november 2007 efteratt tankesmedjan Timbro arrangerat ett seminariummed den danske professorn.Visst finns det ekonomiprofessorer som hävdaratt detta samband inte finns. Men är det vad denseriösa utvecklingsekonomiska forskningen säger?Om vi studerar mer stabila utvärderingar avdet internationella biståndet kan vi konstatera atten majoritet av biståndsprojekten har fungerat– de har uppnått de mål som satts upp.En av de mest omfattande studier som gjortspå området är ”Does Aid Work?”, 40 som gjordesår 1996 av Robert Cassen, nu ekonomiprofessorvid London School of Economics. Den byggerpå undersökningar av biståndets effektivitet isju länder, utvärderingar från åtta biståndsorganisationer,särskilda studier om erfarenheternaav tekniskt bistånd och livsmedelsbistånd samtjämförelser mellan bilateralt och multilateraltbistånd. En huvudslutsats av studien är att mellan20 Dragkampen om biståndet

två tredjedelar och tre fjärdedelar av de utvärderadeprojekt och program som studien granskathade uppnått sina mål.Världsbankens utvärderingsenhet har studeratsambandet mellan bistånd och tillväxt i en radländer. Efter stora studier 1997, 2000 och 2004konstaterade Craig Burnside, professor i ekonomivid Duke University i New York, tillsammansmed David Dollar vid Världsbanken att det finnsett tydligt samband mellan bistånd och tillväxt.Men enbart när andra faktorer också bidragit tillatt ge utvecklingen rätt riktning – som en godfinans-, handels- och valutapolitik. 41Resultaten var omtvistade, bland annat för attfelkällorna är och var många. Biståndet kanskeinte alls syftat till att skapa tillväxt – utan till attuppnå andra mål. En stor del av biståndet går tillatt bistå människor i nöd, till exempel flyktinglägeri Sudan. Eller till undervisning och hälsovård.Idag går dessutom en stor del av biståndet tillinsatser relaterade till ”kampen mot terrorismen”.Det går knappast att förvänta sig positiva tillväxtsiffrorsom ett resultat av den typen av bistånd.Steven Radelet, professor vid Harvard, MichaelClemens, Harvard och Rikhil R. Bhavnani vidStanford universitetet följde upp forskningen2004 42 i separata studier där man pekade på attbiståndet under vissa omständigheter kan fånegativa effekter på länders ekonomi, men att detvanligaste resultaten av empirisk forskning visaratt biståndet har en positiv effekt på tillväxten.Men som så många andra varnar man för attbistånd inte ska ses som en universallösning.Visst finns det erkända, seriösa forskare sompåstår att sambandet mellan bistånd och tillväxtär svagt, eller betonar helt andra faktorer änbistånd. Den främste är antagligen professor WilliamEasterly vid New Yorks universitet, som hävdaratt biståndet i långa stycken gjort skada. MenEasterly har blivit allt mer ensam och har svårt attpresentera faktaunderlag från verklig statistik ochinte bara från teoretiska modeller.Mark Mc Gillivray på World Institute for DevelopmentEconomics Research är en annan forskaresom sammanfattat den moderna forskningen iämnet. Han påvisar att den helt överväldigandemajoriteten av studierna hittar ett positivt sambandmellan bistånd och ekonomisk utveckling.McGillivray skriver: Empiriska studier som publiceratsde senaste åtta åren drar i stora drag slutsatsenatt tillväxten hade varit lägre utan biståndet. 43Den mest kände forskaren i ämnet i Nordenär Finn Tarp, ekonomiprofessor vid Köpenhamnsuniversitet. Han har publicerat en rad forskningsrapporteri ämnet, däribland i svenska SwedishEconomic Policy Review nr 13 2006. 44Tarp skriver: Sammanfattningsvis har slutsatsenatt biståndet fungerar för att främja tillväxtoch utveckling fått en starkare grund i den akademiskalitteraturen under senare år; men det råderfortfarande delade meningar om vilka villkor sommåste vara uppfyllda för att det skall vara möjligtatt kunna se positiva samband mellan bistånd ochutveckling.Det finns visserligen forskare som Paldam,som påstår att bistånd inte är bra för tillväxt.Men man måste i hederlighetens namn då ocksånämna att det finns mängder av seriös, empiriskforskning som pekar i motsatt riktning. Det ärviktigt att svenska folket får reda på detta.Sedan kalla krigets slut har vi sett en demokratiseringsvågi Afrika, tydligast i början av1990-talet. Afrika ligger nu högre än Asien i detdemokratiindex som årligen tas fram av det amerikanskainstitutet Freedom House. Mycket återstår,men framstegen på demokratiområdet måsteockså erkännas. Stöd till demokrati och mänskligarättigheter är den enskilt största sektorn försvenskt bistånd till Afrika, motsvarande ungefären fjärdedel av anslaget. Det handlar bland annatom stöd till valmyndigheter, civila samhälletsorganisationer, riksrevisionsverk, rättsväsende,fria medier och anti-korruptionsarbete.Biståndet har och har haft en central betydelseför att stärka demokratiska rörelserna i Syd ochCentralamerika, i Sydafrika, i Mellanöstern ochi många länder i Asien. Bistånd finansierar i dagdemokratiseringsarbete i afrikanska stater somZimbabwe och Kongo men också i länder somKuba, Vitryssland, Burma och Kambodja. Ettarbete som många svenska folkrörelser är djuptinvolverade i att stödja.Biståndet misstänkliggörsBiståndsminister Gunilla Carlssons påstående om”alla miljarder som kunde ha använts så mycketbättre” 45 är något märkligt. Det är svårt att vetavad hon menar. Biståndet är sannolikt den intensivastutvärderade statliga verksamheten. 2006publicerade Sidas utvärderingsenhet 56 utvärderingsrapporter.Till detta kommer de studier somden av regeringen just nedlagda expertgruppenför utvecklingsfrågor, EGDI, publicerat. Internationelltutförs varje år hundratals utvärderingarav Världsbanken, IMF, EU och rader av forskningsinstitutioner.Dragkampen om biståndet 21

Trots att biståndsministern ofta talar ombristerna i svenskt bistånd kan man konstateraatt den största utvärderingen av svenskt biståndpå senare år som utfördes av OECDs utvecklingskommitte(DACs ”Peer Review 2005” 46 ) gavSverige mycket beröm för just den höga kvaliténpå biståndet.Man konstaterade att det är kvalitén påbiståndet som gör att Sverige kan spela en storinternationell roll – inte bara de höga biståndsvolymerna.Sweden is often perceived as a respected donor,both with regard to its generous Official DevelopmentAssistance (ODA) levels and to its innovativedevelopment co operation policies and procedures.Sweden is seen in the developing world as a committedpartner. This reputation has permitted it toplay a role well beyond the ODA volumes that itcan provide.I en stor internationell utvärdering 47 av olikagivares insatser i katastrofer rankades Sverige sometta av alla stora internationella aktörer. Utvärderingengjordes av Dara – Development AssistanceResearch Associates – som publicerade sitt indexi november 2007. FNs förre generalsekreterareKofi Annan var med i processen och berömdeSverige vid utnämningen. Indexet har utgått frånbåde hårddata och mjukdata genom studier ochintervjuer på plats. Utmärkande för Sverige varenligt indexet bland annat att finnas på plats vidbortglömda kriser och Sveriges tydliga betoningav internationell humanitär rätt och mänskligarättigheter – även vid katastrofsituationer.Den svenska debatten har dock en tendens attfokusera på fel och brister i biståndet. Inte minstgenom att biståndsministern har en tendens attbetona bristerna i biståndets kvalitet 48 i stället föratt betona rapporter och utvärderingar som visarpå positiva resultat av bistånd och att biståndetskvalité är hög.22 Dragkampen om biståndet

4. Nya aktörer utmanargamla mönsterDe senaste årtiondena har privata aktörer ochnya givare tillkommit i givarlandskapet. Detskapar ett nytt klimat i biståndspolitiken ochgör givandet mindre enhetligt. Detta innebärutmaningar för givarnas samordning av bistånd,samtidigt som det också ger mottagarländernastörre valmöjligheter.Nya givarländer utmanar de traditionellagivarländerna till nytänkande – framförallt Kinavars investeringar, handel, lån och bistånd tillAfrika vuxit kraftigt de senaste åren. Utmaningengäller både hur samarbetet med afrikanska länderkan utvecklas och hur en dialog med Kina skakunna ske i frågor som biståndseffektivitet ochansvarsfull långivning.Det finns en oro för att fattiga länder skahamna i en ny skuldkris efter att ha tagit nya lånfrån Kina när de gamla lånen från väst skrivitsav. Världsbanken har haft som strategi att straffadessa länder genom att minska biståndet, vilketkritiserats hårt av de folkrörelser som anser attde traditionella givarna borde leva upp till sinaegna biståndslöften snarare än att peka finger.Kinas policy är att ge bistånd utan att ställakrav på reformer i mottagarländerna, vilket harskapat debatt och farhågor om att detta biståndstärker odemokratiska regimer och eliter ochförsvagar miljöhänsyn och sociala standarder.I sämsta fall kan detta leda till ett ”race to thebottom”. En del investerare har dragit slutsatsenatt man bör sänka kraven för att möta konkurrensenmed Kina. I bästa fall kan det leda till attgamla givare reformerar några av de system somidag brister när det gäller att överföra resursertill fattiga länder på ett sätt som stärker lokaldemokrati och gynnar fattiga människor.Traditionella bistånds- och långivare skulleha mycket starkare argument i dialogen medKina och nya aktörerna om de levde upp till sinaegna löften om bistånd, skuldavskrivningar ochkorruptionsbekämpning.Nya aktörer…Ett antal nya eller nygamla aktörer har de senasteåren tillkommit som givare (av både bistånd ochlån). Kinas snabbt ökande engagemang i Afrikahör till det mest uppmärksammade 49 . Kinasinsatser inkluderar bistånd och lån, handelsavtal,investeringar, kulturellt utbyte och annat internationelltsamarbete med afrikanska länder. 50 Endrivkraft i samarbetet är Kinas behov av råvarorför att fortsätta utveckla sin ekonomi. Samtidigtär Kina ”världens fabrik” och en stor del av detKina producerar går på export till västvärlden.Det är vanligt med ”paketöverenskommelser”där Kina får tillgång till exempelvis olja, mineraleroch timmer i utbyte mot investeringar iinfrastruktur. Det är osäkert hur mycket av dessasatsningar som kan klassas som bistånd enligtDACs definition. Kina har själv ingen tydlig definitionav bistånd och särskiljer eller redovisar intebiståndsdelen i sina insatser.Kinas samarbete med Afrika är inte nytt,men det har ökat betydligt de senaste åren. I maj2007 deklarerade Kina att landet kommer attförse Afrika med infrastrukturinvesteringar ochhandelsfinansiering till ett värde som motsvarar20 miljarder dollar de kommande tre åren, enDragkampen om biståndet 23

summa som överstiger många traditionella givaresåtaganden på den afrikanska kontinenten. 51Kina har målet att dubblera 2006 års biståndsnivåtill år 2009. Handeln har ökat markant och Kinahar blivit Afrikas tredje största handelspartner. 52Också andra länder än Kina har blivit alltmeraktiva som givare, däribland Indien, Venezuela,och andra icke-DAC länder som Turkiet, Korea,Mexiko, Saudiarabien samt OPEC-länder i Mellanöstern.53En annan kategori givare är privata stiftelser,med Bill Gates och Bill Clinton som viktigaaktörer. De flesta av dessa stiftelser är baseradei USA och en väsentlig del av deras verksamhetsker där, men de har också omfattande program iSyd för att bekämpa hiv/aids, malaria, tuberkulosoch andra insatser inom hälsovård och utbildning.Deras sammanlagda årliga utbetalningar tillutvecklingsinriktad verksamhet har beräknats tilltre miljarder dollar. 54… skapar ny dynamikTotalt står de nya aktörerna ännu för mindre änen tiondel av DAC-biståndet 55 , men volymenberäknas öka, exempelvis med Kinas utlovadedubblering av biståndet till Afrika. Men samtidigtgör dessa aktörer betydelsefulla insatser ivissa sektorer och länder. De flesta stora privatastiftelser är inriktade på bekämpning av epidemiskasjukdomar, framför allt hiv/aids, och gertotalt mycket stora tillskott till denna verksamhet.Samtidigt skapar de en situation där stödet tilluppbyggnaden av den vanliga primärsjukvårdenriskerar att komma i skymundan.Tillkomsten av nya aktörer har gjort givarlandskapetmindre enhetligt. Det innebär i sin tur enstörre utmaning för givarnas mål att samordnasitt bistånd i enlighet med Parisdeklarationensprinciper. Samtidigt innebär det nya biståndslandskapetatt mottagarländerna får större valmöjligheteroch manöverutrymme jämfört medtidigare. 56 Detta kan vara positivt inte minst dåtraditionella DAC-givare inte lever upp till sinalöften om ett ökat bistånd.De nya givarnas inträde på biståndsarenanväcker en rad frågor och farhågor hos traditionellagivare. En sådan farhåga som diskuteras livligt,inte minst när det gäller Kinas lån till afrikanskaländer, är risken för att en ny skuldkris kan uppstå.57 Exempelvis har G8-länderna manat bådegivare och mottagare av lån att beakta hållbarhetenför att undvika att nya skulder byggs upp, sommottagarna inte klarar av att betala tillbaka. Kinahar anklagats för att omintetgöra effekten av deskuldavskrivningar G8-länderna tog initiativ till2005 och som nu bär namnet Multilateral DebtRelief Initiative (MDRI). Världsbanken har lanseraten strategi för att hantera vad de kallar för ett”free-rider-problem” 58 , det vill säga att nya givarerider gratis på det utrymme som uppstått författiga länder att ta nya lån efter de skuldavskrivningarsom gjorts. I dagsläget vet vi inte om vi nuser en framtida skuldkris byggas upp. Vissa rapporterpekar på att detta inte är fallet 59 , men heltklart är att det finns anledning till oro då Kinaförser Afrika med stora exportkreditlån, sammatyp av lån som orsakade den tidigare skuldkrisvästerländska lån bidrog till.Det europeiska folkrörelsenätverket Eurodad,delar farhågan för en ny skuldkris, men har riktatskarp kritik mot Världsbankens ”free riderstrategi”,som i stort går ut på att straffa fattigaländer som tar på sig nya lån, bland annat genomatt minska biståndet. Detta riskerar att göra detsvårare för fattiga länder att nå FNs millenniemål.Strategin är ett problem inte minst för att bristpå bistånd är en av anledningarna till att fattigaländer tar på sig nya, ibland dyrare, lån. Därföranser Eurodad att de gamla givarländerna bordefokusera på att leva upp till sina biståndslöften,snarare än att straffa fattiga länder eller pekafinger åt nya långivare. 60Konditionalitet – villkorande av bistånd ochandra resursöverföringar till fattiga länder – ären annan omdiskuterad fråga. Kina ställer ingapolicyvillkor, varken på reformer av den ekonomiskapolitiken eller på respekt för demokratioch mänskliga rättigheter. ”Icke-kondititonaliteten”har väckt farhågor bland traditionellagivare och folkrörelser att Kinas engagemang kanstärka odemokratiska regimer och eliter, försvagamiljöhänsyn och sociala standarder och försvåraarbetet mot korruption och för god samhällsstyrning.Det finns också flera exempel att sådanaproblem förekommer. 61Traditionella givare har reagerat på olika sättpå Kinas icke-kondionalitet. Världsbankens förrepresident sa att Kina inte bör upprepa de misstagsom Frankrike och USA gjort vad gäller lån tilldiktatorn Mobuto i Zaire. 62 Detta är intressantmed tanke på att traditionella givare inte tagitansvar för sin egen tidigare oansvariga utlåninggenom att skriva av dessa så kallade illegitimaskulder, ett koncept som folkrörelser arbetar föratt får erkännande för. Hittills är Norge det endagivarland som skrivit av lån med hänvisning till24 Dragkampen om biståndet

oansvarig utlåning. 63 Presidenten för Europeiskainvesteringsbanken (EIB) har i sin tur tvärtomsagt att sociala och miljömässiga standarder börsänkas i konkurrensen med Kina och att ”förmycket konditionalitet bör undvikas”. 64Det står klart att nya aktörers inträde påarenan som givare av bistånd och lån intensifieratdebatten om vad en ansvarsfull resursöverföringoch långivning innebär. I värsta fall skullekonkurrensen från Kina och andra långivarekunna leda till ett ”race to the bottom”. I bästa fallkan det leda till att gamla givare omvärderar desystem som idag brister vad gäller att överföraresurser till fattiga länder på ett sätt som stärkerlokal demokrati och gynnar fattiga människor.Folkrörelsenätverket Eurodad välkomnar debattenom ansvarsfull långivning och har konkretaförslag på hur långivningen skulle kunna stärkademokratiska processer i mottagarländerna ochbättre säkra hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter.65En konstruktiv dialog behövs mellan gamlaoch nya givare och mottagarländer som involverarparlamenten, det civila samhället, den privatasektorn och andra relevanta aktörer.Ett ökat bistånd från fler aktörer utmanar ocksågamla givare att tänka nytt kring hur biståndetska kunna nå önskade resultat. Kinas ökade roll iAfrika utmanar traditionella givare till att se översitt bilaterala samarbete med Afrika och se hurAfrika kan stödjas för att bli en stark förhandlingsparti samarbetet med Kina. Traditionellagivare utmanas också att utveckla strategier förerfarenhetsutbyte och dialog med Kina och andagivare om biståndets effektivitet, både bilateraltoch inom ramen för multilaterala institutioner.Det står klart att västvärldens givare bör levaupp till sina egna åtaganden om ökat bistånd,skuldavskrivningar, bättre handelsvillkor förAfrika och korruptionsbekämpning. Det skulle gedem större möjlighet och tyngd att engagera nyagivare i dessa frågor. 66Dragkampen om biståndet 25

26 Dragkampen om biståndet

DEL 2: Dragkampenom biståndetSju utmaningar för biståndetSvensk vapenexport riskerar i vissa fall att direktmotverka biståndsinsatser när export av krigsmaterialminskar utrymmet för satsningar på t.ex. fattigdomsbekämpning,hälsovård och undervisning.Som vi visat pekar forskning och utvärderingarpå att biståndet har en avgörande betydelse för attbistå människor i nöd, att finansiera fattigdomsbekämpningoch ge stöd till långsiktigt demokratiarbete.Forskningen visar också att biståndet ärviktigt för tillväxten i utvecklingsländerna.Men det är ett grundläggande problem attbiståndet inte alltid går till det som sägs i den officiellapolitiken. Det går därför inte att förväntasig resultat av dessa biståndsresurser när biståndetgår till något annat än vad som sägs.Det globala biståndet har mer än fördubblatspå några år. Motiven som oftast förts fram ärönskan att motverka fattigdom – främst i Afrika.Som tabellen på sid. 32 visar har den stora biståndsökningengått till andra saker – som t.ex.insatser relaterade till den så kallade ”kampenmot terrorismen”, exportkreditskulder i givarländerna,och finansiering av flyktingverksamhet igivarländerna.Detta är bara en sida av den dragkamp somjust nu pågår om biståndet. Vi kommer här attlyfta fram sju områden där det finns motstridigaintressen och där vägvalet är avgörande för attbiståndet ska bli mer effektivt för att bekämpa fattigdomen.I Sverige och i världen i stort.Dragkampen om biståndet 27

1. Bistånd går till andrautgiftsposter i givarländernaGivarländerna har i flera omgångar, inte minstgenom millenniemålsarbetet, utlovat ökat biståndtill utvecklingsländer. En sådan ökning synsockså i statistiken, även om målen långtifrån äruppnådda. Samtidigt visar en närmare granskningatt en stor del av biståndet går till andrautgifter än direkta insatser i utvecklingsländer,vilket gör att den officiella statistiken blir missvisande.Urholkningen sker på tre sätt:1) Genom att vissa kostnader för flyktingmottagningi givarlandet räknas som bistånd2) Genom mottagande av utländska studentersom räknas som bistånd3) Genom att skuldavskrivningar räknas sombistånd 67De första två sätten att urholka biståndet på innebäratt pengarna aldrig lämnar givarlandet. Dentredje punkten, skuldavskrivningarna, innebärvisserligen att utvecklingsländer får en del avde resursöverföringar som är en del av den rikavärldens ansvar enligt FNs åttonde millenniemål.Problemet är dock att det behövs både skuldavskrivningaroch bistånd om de andra målen,bland annat att halvera andelen fattiga människorsom lever i extrem fattigdom, ska kunna uppnåstill 2015. Detta har också understrukits av FNsföre detta generalsekreterare Kofi Annan sompåpekat att skuldavskrivningar måste åstadkommasutan att minska de resurser som är tillgängligaför andra utvecklingsländer. 68Den urholkning som beskrivits ovan strider intemot OECDs biståndskommitté DACs regler förvad som får klassificeras som bistånd (se faktarutasidan 18). Däremot strider den mot de åtagandengivarländer – däribland Sverige – gjort om att inteanvända bistånd till skuldavskrivningar.Lite motsägelsefullt skriver DAC i sinariktlinjer att effekterna av skuldavskrivningarnabåde hänger samman med de skuldsatta ländernasegen förmåga att minska fattigdomen ochmed OECD-ländernas möjligheter att finansieraavskrivningarna utan att skära ned på övrigtbistånd. 69 Vid FNs utvecklingsfinansieringsmötei Monterrey, Mexiko 2002, antogs en resolutionsom uppmanade givarländerna att vidta åtgärderför att säkerställa att resurser som ställs tillförfogande för skuldavskrivningar inte tas av debiståndsresurser som är avsedda att finnas tillgängligaför utvecklingsländer. 70Sverige har också i EUs ministerråd 71 vid fleratillfällen lovat att leva upp till åtagandet i Monterrey.Biståndsminister Gunilla Carlsson harargumenterat för att löftet enbart gäller biståndupp till 0,7% av BNI 72 men ingenstans i varkenMonterreydeklarationen eller i resolutionernafrån EUs råd för allmänna frågor och yttre förbindelser(GAERC) står någonting om detta.Gunilla Carlsson säger i riksdagen: FörKongo och Liberia spelar det ju ingen roll omman får nya biståndspengar eller om man kanavskriva gamla skulder. Men det internationellasamfundet, inklusive Sverige, har lovatatt fattiga länder inte ska behöva ställas införsådana val. Sverige hade både kunnat välja attskriva av dessa skulder till det lägre beloppet,och att inte använda biståndsmedel för ändamålet.Då hade 1,4 miljarder kronor mer blivittillgängliga för bistånd som till exempel kunde28 Dragkampen om biståndet

Tabell 2. Avräkningar i faktiska tal och i procent av biståndsramen 2002-2008 angivet i miljonerkronor och procent 73År 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008Biståndsram 16 487 18 946 21 752 23 746 28 090 30 139 32 038ExportkreditskuldavskrivningarFlyktingkostnaderI procentav ramanslag– – – – 421 1 500 5001 342 1 541 1311 1 072 1 212 1 745 2 5088,14 8,13 6,03 4,51 5,83 10,77 9,39Beloppet 1 745 miljoner för flyktingkostnader för 2007 inkluderar 700 miljoner extra i vårbudgeten för2007.Beloppet 421 miljoner för exportkreditskulder 2006 bygger på ett principbeslut av den socialdemokratiskaregeringen i februari 2006 för ett stort antal avskrivna skulder för ett stort antal länder som Exportkreditnämndeninte fått ersättning för. Socialdemokraterna utgick från det lägre bokförda beloppet.Själva utbetalningen till Exportkreditnämnden utfördes av alliansregeringen i december 2006.ha använts för fattigdomsbekämpning och fredi Kongo Kinshasa och Liberia.Om inte hänsyn tas till urholkningen avbiståndet och de fördyringar som följer närbiståndet är bundet till upphandling av varoroch tjänster från givarlandet, blir resultatet att deresurser som faktiskt finns tillgängliga för långsiktigtutvecklingssamarbete kraftigt överskattasjämfört med vad som betalas ut och kan användasi praktiskt arbete.Det finns flera skäl till att inte finansiera skuldavskrivningarmed biståndsmedel:• Biståndsanslagen kommer inte räcka till bådefattigdomsbekämpning och skuldavskrivningar.• Fattiga människor ska inte behöva betala dubbeltför att rika länder i vissa fall gett lån tillkorrupta diktatorer eller projekt som inte letttill utveckling. Rika länder måste ta ansvar föroansvarig utlåning utan att fattiga ska få betalagenom minskat bistånd.• Skulder som bygger på exportkrediter haraldrig handlat om fattigdomsbekämpning.Det har handlat om att svenska staten önskatatt gynna svensk industri och svensk handel iriskstater – i många fall instabila diktaturer.Både tidigare socialdemokratiska och den nyaalliansregeringen urholkar biståndet på detta sätt,vilket tabellen visar.Kreativ bokföringDet finns risker med all långivning, och bådebanker och offentliga kreditinstitut använder sigav modeller för att beräkna det kommersiellavärdet av gamla lån som av olika skäl inte betalatstillbaka. Ju längre tiden går desto mindre värderasdessa tillgångar till, och i många fall skrivs de såsmåningom av helt.Som tidigare nämnts används exportkrediterför att minska svenska företags risktagande videxport eller investeringar utomlands. En del avdenna kreditgivning som berör fattiga länderi Syd är och har varit riskprojekt. Exportkreditnämndensgaranti används för att ersättaföretagen för förluster, och då uppstår så kalladeexportkreditskulder.Den förra socialdemokratiska regeringen finansieradeinte exportkreditskulder med biståndunder nio år, men i februari 2006 beslutade regeringenatt ersätta Exportkreditnämnden, EKN,med 421 miljoner ur biståndsanslaget för ett stortantal skulder som avskrivits som del av internationellaöverenskommelser. 74Regeringsbeslutet 75 innebar att skulderna värderadesenligt Exportkreditnämndens modell föratt beräkna det kommersiella värdet. Detta blevbetydligt mindre belopp än om man räknat på detsammanlagda beloppet inklusive räntor och missadeavbetalningar. 76Den nya alliansregeringen gjorde under 2007en annan värdering av skulderna – till det maximalavärdet inklusive ej betalda räntor och amorteringar,och räknade av 1,5 miljarder kronor frånbiståndsbudgeten för en del av dessa skulder. 77Radioprogrammet Dagens Eko rapporterade 78tisdagen den 28 november 2006 att Regeringensparar nära en och halv miljard kronor ur biståndsbudgeten.Pengarna kan användas fritt,exempelvis till skattesänkningar. Det är konsekven-Dragkampen om biståndet 29

Tabell 3. Bilateralt bistånd som är tillgängligt för samarbetspartners under ”lokal kontroll” (miljarderdollar)Post 2000 2004 2005Totalt bilateralt bistånd 36,1 54,4 82,1MinusTekniskt bistånd 12,1 16,9 20,9Flyktingar i givarländerna 1,4 2,1 2,1Kostnader för studenter från Syd 0,7 1,9 (1,9)Skuldlättnader* 1,9 6,6 20,9Ökade kostnader p.g.a. bundet bistånd (15%) 0,7 0,5 0,5Katastrofbistånd 2,2 5,1 8,7Adm. Kostnader 3,1 4,0 4,1Bistånd tillgängligt för långsiktig utveckling undermottagarens ansvar14,0 17,3 24,6% av totala bilaterala biståndet 39% 32% 30%* Utrymmet som skapas av skuldlättnaderna för varje år beräknas till i genomsnitt 7,3% av det totalt registreradebeloppet. Detta belopp har dragits av från det totala registrerade beloppet som visar allt somskulle ha betalats under hela den återstående återbetalningsperioden.( ) Uppgift saknas. Beloppet antas vara lika stort som föregående år.Källor: Reality of Aid 2006 Report, tabell 18, sid. 235 för 2000 och 2004. OECD 2006 Development CooperationReport, Statistical Annex för 2005.sen av ett nytt sätt att redovisa skuldavskrivningartill fattiga länder.Den största delen av de 1,5 miljarder somalliansregeringen räknade av för exportkreditskulderi 2007 års budget utgörs av den så kalladeKongoskulden, som härrör sig från garantiersom betalats ut till Asea för förluster i ett stortkraftledningsprojekt i dåvarande Zaire (i dagDemokratiska republiken Kongo). Enligt socialdemokraternasberäkningsmodell skulle värdetav denna skuld uppgå till fem procent av detmaximala värdet, omkring 60 miljoner kronor.Hos Exportkreditnämnden värderades Kongoskuldentill ett lägre belopp, enligt EKNs JohanDahl: Ersättningen till EKN kommer således enligtmodellen att bli 48 miljoner kronor för Kongo. 79 DåKongoskulden inte blev internationellt beslutadsom avskriven (i Parisklubben) under 2007 fördealliansregeringen över detta belopp till 2008 årsbudgetår. 80 Alliansregeringens värdering innebaratt det maximala värdet, 1,2 miljarder kronor,togs från biståndet i budgeten för 2007 – enbartför Kongoskulden. 81En mindre, men inte desto mindre intressant,del av skuldavräkningen gäller Liberia och enskuld som uppkom när Karlskronavarvet år 1979tecknade krediter för export av tre kustbevakningsfartygtill landets försvarsmakt (Minstry ofDefence). I en senare del av processen har någonstrukit över ”Ministry of Defence” i handlingarnaoch istället skrivit ”regeringen i Liberia”som handelspartner. 82 Under åren 1971-1980styrdes Liberia av presidenten William Tolbert jr,som enligt Wikipedia blev känd för omfattandekorruption och förtryck, med hundratals dödadedemonstranter för bröd och vatten. 85 Det är svårtatt hitta en annan benämning på försäljningenav kustkorvetter till Liberias försvarsministeriumunder denna period än export av militär utrustningtill en korrupt enpartistat.Andra – men inte alla – länder urholkarpå liknande sättInte bara den svenska regeringen använder sigav detta sätt att urholka biståndet, vilket får storakonsekvenser för den internationella biståndsstatistiken.En rapport från europeiska frivilligorganisationeranger att nästan en tredjedel, 13,5 miljardereuro, av EU-ländernas bistånd 2006 gicktill skuldavskrivningar, mottagande av flyktingaroch utländska studenter. Av detta belopp vikteshela 10,5 miljarder euro till skuldavskrivningar,och 8 miljarder av dessa gick endast till två länder– Nigeria och Irak. Om dessa belopp räknas avfrån EU-ländernas officiella bistånd innebär detatt EU-länderna inte lever upp till det gemensammamålet för år 2006 om att ge minst 0,39 procentav bruttonationalinkomsten (BNI) i bistånd. 8430 Dragkampen om biståndet

Alla OECD-länder utnyttjar dock inte kryphålenpå samma sätt. Storbritannien använder tillexempel inte bistånd till mottagande av flyktingareller utländska studenter i landet. 85 Norgefinansierar inte bilaterala skuldavskrivningar medbiståndsmedel. 86Urholkningens storlek varierar mellan olikaEU-länder. För Irland är andelen minimal; endasten procent av biståndet urholkades 2006, i Finlandoch Luxemburg var det 2 procent. De länder där biståndeturholkades mest var Österrike (59 procent),Frankrike (50 procent) och Italien (44 procent). ISverige var urholkningen med detta sätt att räkna 12procent av biståndsbudgeten år 2006. 87Reality of Aid, ett internationellt nätverk avfrivilligorganisationer, har i sin rapport för 2006 88beräknat hur stor andel av det totala bilateralabiståndet som de senaste åren varit tillgängligt förlångsiktig utveckling i mottagarländerna. Tabell3, som bygger på rapporten, visar att även ombeloppen för långsiktigt utvecklingsarbete undermottagarens ansvar har ökat, så har andelen avdet totala bilaterala biståndet för detta ändamålURHOLKNING AV BISTÅNDETProcent av biståndsram underperioden 2002–2008minskat från 39 procent år 2000 till 30 procent år2005. Preliminära DAC-siffror för 2006 indikeraratt andelen ytterligare minskat till omkring25 procent år 2006 och dessutom att beloppet ärmindre än året dessförinnan. 89Ett annat sätt att mäta detta är att undersökahur de ökade resurser som tillkommit i biståndetmellan 2001 och 2005 fördelas. Tabell 4 illustrerardetta. I tabellen avräknas skuldlättnader omde gäller andra år än perioden 2001-2005. Detökade biståndet till Afghanistan och Irak räknasockså bort, eftersom det till största delen innebäråteruppbyggnad av det som förstörts underkriget. Slutligen dras det ökade katastrofbiståndetav. Resultatet blir att av de biståndsresursersom totalt tillkommit under perioden 2001-2005– drygt 60 miljarder dollar (i 2004 års priser ochväxelkurser) – återstår endast 24 miljoner dollar. 90Det innebär att i reala termer har en mycket litendel av de ökade biståndsresurserna varit tillgängligaför att uppnå millenniemålen och att minskafattigdomen.200710,779,398,14 8,132008200220036,03200420054,515,832006Källa: Riksdagens utredningstjänst2006:1978Delredovisning, underlagfrån UD till statsrådsberedningen,KUs granskningsärende2006/07;25,Johan Dahl, EKN.Dragkampen om biståndet 31

Tabell 4. Fördelningen av biståndsökningen under perioden 2001-2005(konstanta 2004 USD)Indikatormdr USDNettoökning av bistånd under perioden 60,2Varav ökat bistånd till Afghanistan och Irak 20,4Ökade skuldavskrivningar 29,3Ökat humanitärt bistånd 10,5Summa för ökade resurser för att uppnå millenniemål och andra programför att minska fattigdomen0,024Källa: OECD-DACs Statistikavdelning,Reality of Aid 2006Fördelning av DEN GLOBALAbiståndsökningenunder perioden 2001–2005Nettoökningav bistånd underperioden2001–200560,2mdr USDVarav ökatbiståndtill Afghanistanoch Irak29,3mdr USDÖkathumanitärtarbete10,5mdr USDÖkadeskuldavskrivningar20,4mdr USDÖkade resurser för millenniemål och andra programför att minska fattigdomen0,024 mdr USDKälla: OECD-DACs Statistikavdelning,Reality of Aid 200632 Dragkampen om biståndet

2. Biståndet riskerar attmotverka demokratiskt inflytandeTill biståndets viktigaste målsättningar hör att bidratill långsiktig lokal utveckling för att bekämpafattigdomen, att bidra till framväxten av stabilademokratier och att värna om mänskliga rättigheteroch miljö. En av de mest centrala och kontroversiellafrågorna handlar om vilka krav sombör ställas på samarbetsländerna i samband medresursöverföringar för att bäst bidra till biståndetsmål.Världsbanken, Internationella valutafonden(IMF) och andra givare ställer detaljeradevillkor – så kallad konditionalitet – för hur denekonomiska politiken i utvecklingsländerna skautformas i samband med skuldavskrivningar,nya lån och bistånd. Ofta har dessa villkor möttstark kritik från folkrörelser, akademiker ochäven av mottagarländerna själva. I många fallhar kraven gällt liberaliseringar av vissa sektorerav ekonomin, privatiseringar av offentlig serviceeller minskade offentliga utgifter för att bekämpainflation.Frågan handlar inte om privatisering och liberaliseringi sig, båda dessa reformer kan vara effektivaför att bekämpa fattigdomen beroende påhur de genomförs, när, i vilken takt etc. Kritikenhandlar om att givarna kör över det demokratiskabeslutsfattandet i mottagarländerna. De krav somställs på ekonomiska reformer beaktar ofta inte –eller till och med kör över – demokratiskt fattadebeslut i nationella parlament och de prioriteringarsom slagits fast i ländernas egna strategier för attbekämpa fattigdom, så kallade Poverty ReductionStrategy Papers (PRSP). 91En undersökning utförd av Världsbankenvisade att hälften av mottagarländerna kände attVärldsbanken introducerade nya reformer sominte var del av landets egna planer i de krav somställdes. 92 Detta underminerar det lokala ägarskapetav politiken och ländernas handlingsutrymmeatt fatta beslut om sin egen ekonomiska politik.Ett annat problem är att de ekonomiska reformernaofta inte haft den effekt det var tänkt – attbekämpa fattigdomen. Tvärtom har fattiga människorofta drabbats hårt. 93Ett exempel där IMF har detaljstyrt politikenär Nicaragua. IMF har bland annat ställt kravpå regeringen i Nicaragua att frysa budgeten förutbildning, vilket hotade möjligheterna för landetatt leva upp till FNs millenniemål om att alla barnska gå i grundskola år 2015. 94 Detta resulterade2006 i en kampanj mot fondens alltför rigidakrav bland folkrörelser i Nicaragua med stöd frånfolkrörelser i Europa. 95 Den svenska ambassadengjorde också bedömningen att IMF ofta ställeralltför inflexibla och detaljerade krav, som underminerarregeringens ansvarstagande och möjligheteratt föra en politik. Till den delen instämmer vi ide enskilda organisationernas kritik. Vidare råderdet en brist på insyn och ansvarstagande från IMFssida för de krav man förhandlar fram bakom lycktadörrar med regeringen utan harmonisering elleranpassning till regeringens strategier. 96Ett annat högst aktuellt exempel är att de kravsom IMF ställer på utvecklingsländer förhindrardem att använda ökat bistånd till nödvändiga investeringarför att bekämpa hiv/aids och därmeduppnå FNs millenniemål. En utvärdering av IMFsroll i biståndet till Afrika söder om Sahara, gjordDragkampen om biståndet 33

av IMFs oberoende utvärderingsorgan i april2007, 97 visar att en stor del av det ökade biståndetanvänds till att bygga upp valutareserver eller betalaav på interna skulder för att möta IMFs kravpå inflationsbekämpning.Rapporten visar att 37 procent av de årligabiståndsökningarna som var avsedda att användasför nödvändig import och så mycket som 72procent av biståndet som var avsett för satsningarinom mottagarlandet, istället användes för attbygga upp valutareserver eller för att betala av påinterna skulder 98 .De ekonomiska policyvillkoren diskuterasinte bara i givar- och mottagarländer utan ocksåinternt i IMF och Världsbanken. Storbritannienhar antagit specifika riktlinjer mot ekonomiskapolicyvillkor, inklusive privatiseringar ochliberaliseringar, i samband med bistånd. 99 Dennorska koalitionsregeringen har också antagiten position som säger att norskt bistånd inte skagå till program som ställer krav om liberaliseringoch privatisering. 100 Båda dessa policies är tydligaställningstaganden mot detaljstyrningen av denekonomiska politiken i mottagarländerna.I ljuset av kritiken av de ekonomiska policyvillkorenoch insikten om att reformer som inteförankras i nationella demokratiska processer oftamisslyckas, gjorde Världsbanken en översyn avanvändningen av konditionalitet 2005. 101 Översynenresulterade i att banken antog fem ”GoodPractice Principles” (GPP) bland annat med syfteatt begränsa kraven till det som är mest nödvändigtför att uppnå önskvärda resultat, och att stärka detnationella ägarskapet av politiken. 102 Initiativet harvälkomnats av folkrörelser som ett viktigt steg för attstärka det lokala ägarskapet av politiken. Dock visarde undersökningar som har gjorts sedan principernaantogs att framstegen ännu är små.Den norska regeringen lät 2006 genomföra enoberoende akademisk utvärdering för att se om1) Världsbanken och IMF fortfarande ställer kravpå privatiseringar och liberaliseringar (motbakgrund av att norskt bistånd inte ska villkorasmed sådana reformer)2) om de båda institutionerna lever upp till sinaegna antagna principer för hur konditionalitetska genomföras. 103Rapporten kommer för det första fram till attkrav på privatisering och liberalisering fortfarandeförekommer, även om de minskat. För detandra konstateras, att även om mottagarländernasägarskap av politiken ökat så har regeringarna ide fattiga länderna ett begränsat politiskt handlingsutrymme– politiken har till stor del tagitsfram av Världsbanken och IMF och presenterasofta utan alternativa strategier. 104 Ett möte med givarländer,som den norska regeringen kallade tilli samband med att rapportens resultat var klara,konstaterar att det fortfarande är en utmaning atthitta sätt att stärka det nationella ägarskapet avpolitiken inklusive att stärka kapaciteten hos mottagarländerna.105En rapport från Eurodad november 2007 (detEuropeiska nätverket av folkrörelser som arbetarmed bland annat skuld- och biståndsfrågor) analyserarhur Världsbanken levt upp till sina ”GoodPractice Principles” två år efter att de antagits.Rapporten visar att antalet ekonomiska policyvillkor,inkluderat privatisering och liberalisering,inte minskat i förhållande till antalet villkor istort; som bäst har de inte förändrats alls och somvärst så har de ökat en aning. Vart sjätte villkorsom ställs relaterar till privatiseringsreformer. 106Detta betyder att detaljstyrningen av fattiga ländersekonomiska politik fortsätter, vilket försvagarländernas ägarskap av politiken och möjlighetenatt fatta demokratiskt förankrade beslut.Under 2007 startade ett 70-tal europeiskafolkrörelser en kampanj mot Världsbankensekonomiska policyvillkor. Kampanjen uppmanadeeuropeiska givarländer att i samband medförhandlingarna om nya anslag till Världsbanken(den så kallade IDA 15-påfyllningen som pågick2007) inte avsätta pengar till banken om dessavillkor inte förändras. 10734 Dragkampen om biståndet

Fakta: Parisdeklarationenom biståndets effektivitetI mars 2005 antogs Parisdeklarationen om effektiviteti biståndet som innebär åtaganden för bådemottagar- och givarländer. Deklarationen syftarbland annat till att stärka mottagarländernas ägarskapav politiken. Biståndet ska samordnas bättremed mottagarländernas egna fattigdomsplaneroch budgetar. På så sätt följer deklarationen deambitioner som slogs fast redan 1999, när fattigdomsstrategierintroducerades (Poverty ReductionStrategies, PRS). Detta innebär i praktiken att mottagarländernasregeringar, i samverkan med parlamentenoch det civila samhället, ska ta fram egnaplaner för att bekämpa fattigdom och att givarnaska samordna stödet till dessa strategier.Frågan är hur de ambitiösa orden om stärktägarskap och respekt för lokala behov och planerser ut i praktiken? En första uppföljningsrapportav Parisdeklarationen publicerades i början av2007 108 . Den visar att vissa framsteg noteras, menockså att minst hälften av givarna och mottagarländerna”har en lång väg att gå för att uppnå sinaåtaganden”, vilket är diplomatspråk för att hälftenav undertecknarna inte bryr sig.I september 2008 kommer världens länder samlastill en stor konferens i Accra Ghana för en tredjeuppföljningskonferens av Parisdeklarationen.Åtaganden i Parisdeklarationen 109Parterna åtog sig i Parisdeklarationen att uppnåkonkreta förändringar på fem olika områden:1. Ökat ägarskap. Givarna ska systematiskt stödjade utvecklingsstrategier som länderna i Sydutarbetar, exempelvis nationella strategier författigdomsminskning, så kallade PRS.2. Ökad samordning. Givarna ska i allt störreutsträckning kanalisera sitt bistånd genom denationella system som finns i mottagarländernaoch följa samarbetslandets strategier och system.3. Ökad harmonisering. Givarna ska förbättra sinsamordning genom att genomföra gemensammaprograminsatser och gemensamma analyser.4. Ökad resultatorientering. Tydliga indikatorerska garantera mätbara resultat, underlättakontinuerlig uppföljning och modifiering avinsatserna under processen.5. Ömsesidigt ansvarstagande. Den biståndsgivandeoch den mottagande partnern ska gemensamtta ansvar för verksamheten.Dragkampen om biståndet 35

3. Starka intressen verkar för attbiståndet ska främja svensk exportEtt land som får bundet bistånd förbinder sig attanvända biståndspengarna till att köpa varor ochtjänster från givarländerna. Det är kortsiktigt braför givarlandets näringsliv, men det blir i genomsnitt20-30 procent dyrare än att köpa samma varoroch tjänster på den öppna marknaden, enligtOECDs biståndskommitté DAC. 110Trots att den svenska regeringen och riksdagenär eniga om att fasa ut det bundna biståndet 111finns det motsägelsefulla budskap från regeringen.I regleringsbrevet för 2006 fick Sida regeringensuppdrag att utvidga, utbilda och utveckla densvenska resursbasen för internationellt utvecklingssamarbete.112 Näringslivet identifierar sig självsom en viktig del av denna resursbas.När biståndspengar läggs i en allmän pott i internationellafinansiella institutioner blir Sverigeförlorare eftersom den andel som Sverige betalarin inte kommer åter till landet och svenska företagi tillräcklig utsträckning, menar en representantför nätverket Svensk Projektexport i ett brevtill näringsministern i februari 2006. I fråga omden upphandling från de globala och regionalabankerna skriver man Om Sveriges upphandlingsandelskulle vara i paritet med ägarandelen skulledet innebära ca 2,5 miljarder SEK mer i upphandlingartill svenska företag per år än vad som ärfallet idag. 113Svensk Projektexport representerar storföretagsom bl.a. ABB, Ahlstrom, Atlas Copco, Ericsson,NCC, Scania och Volvo.De budskap som framförs är något motsägelsefulla.Även om man formellt säger sig förståprinciperna med obundet bistånd framhållerSvensk Projektexport att de hellre skulle se attSverige hade lika mycket bundet bistånd somOECD-länderna har i snitt. Mellanskillnadenkan handla om nära 5 miljarder kronor i möjligasvenska upphandlingar! 114Man skriver också att säkert kan vi lära av andraländer som har starka återflöden, och jämförmed bland annat Frankrike.Regeringen har också tillsatt flera utredningarför att undersöka olika sätt för att engagerasvenska företag i biståndet. 115En av dessa (Rudebeck/Wall) föreslog blandannat ett inrättande av ett samlat forum mellanUD-Sida-Exportrådet-näringslivet för diskussionom insatser för att främja ökad upphandling frånsvenska företag i multilaterala organ och uppföljningav regeringens satsningar på främjandevisavi multilaterala organ.I en UD-utredning 116 föreslogs att Sida i högregrad ska bistå företagen med information i frågaom olika möjligheter till upphandling för svenskaföretag.Sidas förvaltning har trots dubblerade anslagvarit i princip oförändrad i storlek. Ska den redanöverlastade förvaltningen få uppdrag att varafrämjare för svensk industri riskerar kvalitén ibiståndet bli lidande.Det finns dessutom en fara för att biståndetskräddarsys genom upphandling och styrning såatt svenska industriintressen gynnas utan att detklassas som bundet bistånd. Ett sådant bistånd36 Dragkampen om biståndet

måste i alla detaljer inte vara dåligt. Men det ärstick i stäv mot den globala konsensus som råderom att bistånd och utveckling i ökad grad skautgå från lokala behov och prövas i fråga om effektivitetgentemot biståndsmålen.Det finns starka krafter som vill använda biståndetför att främja landets egen industri liksomdet finns intressen som vill använda biståndet tillandra utrikespolitiska prioriteringar än fattigdomsbekämpningoch genomförande av millenniemålen.Dragkampen om biståndet 37

4. Bistånd används till kampen motterrorismen och till militära insatserDe senaste åren har det pågående USA-leddakriget mot terrorismen i hög grad påverkatfördelningen av det internationella biståndet.Ett exempel är att biståndet (exklusive skuldavskrivningar)till Afghanistan och Irak vuxit frånen halv miljard dollar år 2001 till 10,5 miljarderdollar år 2005. 117 Till detta ska läggas skuldavskrivningarsom enbart till Irak uppgick till 14miljarder dollar för år 2005. 118USA:s militärutgifter ökade i reella beloppmed 53 procent under perioden 2001–2006,främst på grund av kostnaderna för de militäraoperationerna i Afghanistan och Irak, som totaltuppgick till 381 miljarder dollar. 119Dessa belopp kan jämföras med de beräkningarsom gjorts av vad det kostar att finansiera millenniemålen.I boken ”Investing in Development”anges exempelvis att det globala biståndet tillmilleniemålsarbetet måste öka till 189 miljarderdollar per år fram till 2015. 120Ändrad svensk ståndpunkt om biståndsmedeltill militära insatserDet finns en rad gråzoner där biståndet redannu finansierar verksamhet som kan utföras avexempelvis fredsbevarande trupp. Det handlarbland annat om:• konflikthantering• insatser för avväpning och rehabilitering avbarnsoldater• insatser mot lätta vapenInom OECD har det pågått diskussioner omatt låta biståndsmedel finansiera fler militärainsatser. Medlemsländerna beslutade år 2005 attfrysa dessa diskussioner, och Sveriges regeringstödde då detta beslut. 121Inför OECDs toppmöte i april 2007 hade dennya alliansregeringen ändrat den svenska ståndpunkten.122 Enligt protokollet från den gruppinom OECD som förberedde ärendet diskuteradestvå områden som kunde påverka biståndetsinriktning:• icke militär träning av militära styrkor• fredsbevarande uppdragProtokollet från OECDs arbetsgrupps möte den 13mars 2007 visar den nya svenska hållningen – Sverigevar nu det enda EU-land som tillsammansmed USA och Kanada ville riva upp frysningen. 123Den svenska regeringen har i tidningen Omvärldennr 8 2007 förnekat att man ville ändraOECD-reglerna. Detta motsägs av protokolletfrån arbetsgruppsmötet i OECD.Arbetsgruppen konstaterade dock att det intefanns någon enighet i frågan. Den stora majoritetenav länder, inklusive Danmark och EU-kommissionen,ville inte öppna för ändring av reglerna,då biståndets ”utvecklingsfokus” därmedbedömdes kunna undermineras.Flera biståndsorganisationer, exempelvisInternationella rödakorsfederationen, har varnatför att blanda samman humanitära och militärainsatser, eftersom det skulle kunna ifrågasättabiståndsorganisationernas oberoende och integritet.Det gäller inte minst vid kontroversiella militärainsatser som i Afghanistan och Irak. Bådehjälparbetarnas säkerhet och insatserna riskeraratt äventyras på lång sikt.En förändring av reglerna riskerar att leda till38 Dragkampen om biståndet

att länder väljer att finansiera sina fredsbevarandeinsatser med biståndsmedel. En kraftig urholkningav biståndet kan bli följden.Fattigdomsbekämpning kan också bidra tillatt främja fred och säkerhet. Så här argumenterarSipri i Årsbok 2007 för mer förebyggande insatserför att motverka konflikter och våld:Knappa resurser och konkurrens om dessa ärpotentiella källor till konflikt och kollektivt våld.Ett mer konstruktivt användande av jordensresurser för att avhjälpa hunger, miljöproblem ochfattigdom, tillsammans med en överföring av tillgångarfrån rika länder till utvecklingsländer medhög dödlighet, skulle kunna leda till förbättringarbåde direkt genom att minska för tidig död, ochindirekt genom att stärka den globala säkerheten.Bistånd till det svenska försvaretsinternationella insatser?Både den tidigare socialdemokratiska försvarsministernLeni Björklund (i augusti 2003 124 ),och den nuvarande biståndsministern GunillaCarlsson har argumenterat för att biståndet ihögre grad ska kunna användas för att finansierafredsbevarande insatser. I tidningen Omvärlden 7november 2007 förespråkar Gunilla Carlsson tilloch med att bistånd ska kunna användas i stridmed OECDs regler:Genom EU-medlemsskapet har Sverige förbunditsig till att ge 0,7 procent av BNI i bistånd. Meneftersom Sverige ger en procent kan 30 procent avbudgeten användas till kostnader som är relevantaför utvecklingssamarbetet men som inte godkännsav DAC, anser biståndsministern.Det är uppenbart att biståndsministern villföra över resurser från biståndet till försvaret. Viden föreläsning 30 november 2007 125 sade hon bl.a.våra insatsmöjligheter inom säkerhetsfrämjandereformer bromsas både av brist på nytänkande ochav att medel finns på fel konton.Självklart finns det starka samband mellanfattigdom och konflikter. Väpnade konflikterutgör ett av de allvarligaste hindren för utvecklingi många fattiga länder. Säkerhetspolitik handlar idag i ökad utsträckning om att minska fattigdomoch klyftor, undanröja förtryck och motsättningarmellan olika befolkningsgrupper, vid sidan avatt trygga den nationella territoriella säkerhetenoch därför är förebyggande av väpnade konflikteroch konflikthantering viktiga delar av politikenför global utveckling. Betydelsen och behoven avtidiga, förebyggande insatser har ökat och det ärviktigt att verka för att de instrument som finnsinom internationella organisationer och forumutnyttjas på bästa sätt för att förebygga kriser ochhantera konflikter. När den väpnade konfliktenär ett faktum så är civil krishantering att föredraframför militär krishantering, då den senare ärlångt mer kostsam och ofta leder till oförutseddaproblem.Utmaningen är ofta att minska de militärarustningarna till förmån för förebyggande åtgärder,inte tvärtom.Redan 2005 varnade riksdagsledamöternaBirgitta Ohlsson (fp), Kerstin Lundgren (c), ochen rad andra kvinnliga politiker inom alliansenför att låta mer av biståndet finansiera militärainsatser. 126 Fyra argument fördes fram:För det första visar erfarenheten att när vi tulllarpå biståndspengar för andra ändamål än justbistånd ger vi oss ut på ett sluttande plan. Plötsligtbrukar vidare krav höjas på att bistånd ska gå tillinrikespolitiska angelägenheter eller flyktingpolitik.För det andra är det en anständighetsprincip attvärldens rika länder faktiskt principiellt avsätterpengar för att just lindra fattigdom, stärka mänskligarättigheter och främja demokrati.För det tredje kan säkerheten för biståndspersonaleni partipolitiskt oberoende humanitära organisationerhotas. Biståndspersonal kan inte denena dagen verka för en armé och nästa dag vara ihumanitär tjänst. Humanitära organisationer arbetardessutom redan i dag med fredsförebyggandeåtgärder och tar hand om krigens såväl mänskligaoffer som materiell förödelse. Som exempel kannämnas rehabilitering av barnsoldater, minröjningoch sjukvård. I dag anses det mer sexigt att åka utmed militär än att arbeta långsiktigt. I Afghanistangör FN-soldater en utmärkt insats, men biståndetsom skall säkra den långsiktiga freden genom attbygga demokratiska institutioner, vägar och hälsovårdräcker inte till. Landet riskerar att återfalla iinbördeskrig.För det fjärde får inte militära insatser räknassom bistånd i dag enligt internationella regelverksom OECDs DAC-kriterier. En borgerlig regeringbör inte bryta denna princip. Bistånd ska gå tillbistånd och inte bomber.Dragkampen om biståndet 39

5. Handelspolitiken underminerarbiståndets effektivitetDen svenska riksdagen beslutade i december2003, efter fem år av processer och konsultationer,om en samstämmig politik för globalutveckling. Nu skulle målkonflikter belysas ochalla politikområden bidra till att främja en rättvisoch hållbar global utveckling.Trots att både Sverige och EUs medlemsländerhar beslutat om samstämmighet mellan olikadelar av utrikespolitiken finns det en rad områdendär detta inte är konsekvent genomfört, ochdär andra delar av politiken underminerar fattigdomsbekämpningen.Detta gäller till exempeljordbruks- och handelspolitiken.I retoriken talas det mycket om att handelsreglernabättre ska främja utveckling och handelmed fattiga länder. Detta ingår också i FNs åttondemillenniemål. 127 Men idag avsätter rika länderen dryg miljard dollar per år till att stödja fattigaländers jordbruk, och en knapp miljard dollar omdagen till att subventionera överproduktionen ide inhemska jordbruken. En mer olämplig prioriteringär svår att föreställa sig. Dessutom ödeläggerde rika ländernas subventioner de marknadersom småbönder i fattiga länder är beroende av.Överskottet av subventionerade jordbruksprodukterpressar ner priserna och berövar på så sättsmåbönderna en rättvis andel av världshandelnsvinster. 128 FNs utvecklingsorgan UNDP har beräknatatt de fattiga länderna varje år förlorar uppemot 72 miljarder dollar på industriländernaskombinerade subventioner och tullar. 129Fattiga länder behöver utveckla sina ekonomier,förädla sina produkter och konkurrera på världsmarknaden.Men dagens världshandel motverkarutvecklingen. Komplicerade ursprungsregler försammansatta produkter och högre tullar på förädladevaror låser fast fattiga länder i råvaruproduktion.Så här sammanfattas problemet i den svenskasammanfattningen av Human DevelopmentReport 2005:Inom vissa områden hotar WTO-regelverket attsystematiskt förstärka de svårigheter som utvecklingsländernamöter och att ytterligare snedvridaden globala integrationen till utvecklade ländersfördel. Ett exempel är det regelverk som begränsarmöjligheterna för fattiga länder att utveckla deindustriella och teknologiska förutsättningar sombehövs för att öka produktiviteten och lyckas påvärldsmarknaden. Det nuvarande regelverket inomWTO förbjuder många av de politiska beslut sombidrog till Östasiens snabba framsteg. 130Joseph Stiglitz, nobelpristagare i ekonomi ochtidigare chefsekonom vid Världsbanken, är en avvärldens mest kända kritiker mot WTO-reglerna.Så här skriver han till exempel som svar på enläsarfråga i International Herald Tribune 131 (våröversättning):Medan många utvecklingsländer har dragit fördelarav att WTO bidragit till att ge dem tillträdetill marknaderna i de avancerade industriländernaär WTO-reglerna klart och tydligt utformade tillutvecklingsländernas nackdel. Ett faktum är – vilketjag påvisar i Making Globalization Work – attden senaste omgången av handelssamtal i WTO,den så kallade Uruguayrundan, var så orättvisatt de resulterade i att världens fattigaste länder– Afrika söder om Sahara som region – faktisktfick försämrade villkor.40 Dragkampen om biståndet

I bilaterala handelsförhandlingar driver EUen ännu tuffare politik gentemot utvecklingsländerna.I förhandlingar om så kallade ekonomiskapartnerskapsavtal (EPA) med de 76 AVS-länderna(Afrika, Västindien och Stillahavsområdet)finns det allt tydligare vittnesmål om att EUanvänder biståndet som ett påtryckningsmedelför att få AVS-länderna mer kompromissvilliga. 132FNs ekonomiska kommission för Afrika har ävenuppskattat att de afrikanska länderna söder omSahara riskerar att förlora 1 951 miljoner dollarper år i uteblivna statsinkomster om de förslagnaEPA-avtalen genomförs. Det motsvarar EUsårliga strukturbistånd till dessa länder från sjätteutvecklingsfonden. 133Det är alltså inga små summor det rör sig om,och dessa inkomster spelar idag en avgörande rollför de afrikanska staternas möjligheter att görasatsningar på fattigdomsbekämpande insatsersom vård, skola och omsorg.I praktiken motverkar handelsreglerna oftabiståndets mål. Debatten om handelspolitikenmåste lyftas från förenklade budskap om frihandeleller protektionism, och istället nyanseratoch seriöst granska olika handelspolitiska förslagutifrån fördelar och nackdelar för fattiga människor.En del av biståndet bör användas för attstödja, förenkla och gynna en rättvis handel. Menbiståndet ska inte användas som morot eller piskai handelsförhandlingarna.Dragkampen om biståndet 41

6. Export av krigsmaterial underminerarfattigdomsbekämpningBristen på samstämmighet mellan politikens olikaområden gäller också svensk export av krigsmaterieltill länder som rustar militärt istället för attsatsa resurser på fattigdomsbekämpning, eller därvapenexporten stärker odemokratiska regimeroch legitimerar brott mot mänskliga rättigheter,till exempel i Thailand, Pakistan ochVenezuela.Kostnaderna för de globala rustningarnauppgår till 1 200 miljarder dollar årligen. 134 Förvarje krona som läggs på bistånd i världen, läggsytterligare 15 kronor på militära rustningar. 135Även Sverige bidrar till dessa snedvridnaprioriteringar i världen, och är världens niondestörsta vapenexportör. 136I regeringens utrikesdeklaration från den 14februari 2007 slås fast att vikten av att främja enhållbar utveckling ska genomsyra den svenskapolitiken. Men när det gäller vapenhandel spelarregeringen ett dubbelspel. Regeringen väljer att semellan fingrarna när vapenindustrin marknadsföroch säljer krigsmateriel för miljardbelopp tilldiktaturer med utbredd fattigdom. Vapenköpenmotverkar arbetet med fattigdomsbekämpning.Pakistan är ett tydligt exempel på detta. Landetlägger 47 gånger mer på militären än på vattenoch sanitet, samtidigt som 118 000 människor ilandet dör av diarré varje år. 137 Under år 2006 gavsändå klartecken till en av Sveriges största krigsmaterielaffärernågonsin, export av det militäraradarövervakningssystemet Erieye till Pakistan.Affären kostar Pakistan 8,3 miljarder kronor,en summa som är 12 gånger större än Pakistansårsbudget för vatten och sanitet. 13842 Dragkampen om biståndet

7. Klimatkrisen riskeraratt äta upp biståndetför fattigdomsbekämpningAnpassning till klimatförändringarna harblivit en förskönande omskrivning för socialorättvisa i global skala. Medan medborgarnai den rika världen hålls skadeslösa, utsätts defattiga, de sårbara och de hungriga för de hårdakonsekvenserna av klimatförändringarna i sittdagliga liv. Rent ut sagt, får världens fattiga lidaför ett problem de inte själva skapat. 139Desmond Tutu, ärkebiskop emeritus i Kapstadenciterad i sammanfattningen av HumanDevelopment Report 2007/2008Klimatförändringarna är en av vår tids viktigasterättvisefrågor. Det är främst den rika världen somär ansvarig för utsläppen, men det är de fattigaländerna som drabbas hårdast.Klimatförändringarna riskerar att omintetgörade insatser som gjorts och görs för att skapa enrättvis och hållbar utveckling. I värsta fall kan deleda till att utvecklingen börjar gå bakåt i mångafattiga länder.Det behövs i dag både åtgärder för att drastisktminska utsläppen av växthusgaser och åtgärder föratt möta konsekvenserna av klimatförändringarna.Enligt FNs klimatpanel 140 , IPPC, kommerklimatförändringarna att medföra större risker förtorka, översvämningar, orkaner och annatextremt väder. Fattiga människor kommer attvara särskilt utsatta för försämrad tillgång tillvatten och mat, ökad spridning av infektionssjukdomar,förlust av jordbruksmark och lokalaekosystem som bidrar till försörjningen.Utsattheten beror främst på fattigdomen, vilketvi redan sett vid tidigare naturkatastrofer. Fattigamänniskor är oerhört sårbara. De har inte resurseratt skydda sig, bostäderna är bräckliga, det finnsinga försäkringar som täcker förlusterna. Brist påtill exempel rent vatten kan leda till döden.Världsbanken har beräknat kostnaderna förden anpassning världens fattiga länder behövergöra för att klara konsekvenserna av klimatförändringarnatill 10-40 miljarder dollar varje år.Detta avser enbart anpassningen till de nya klimatförhållandena,kostnaderna för att ställa omtill minskade utsläpp ingår inte. BiståndsorganisationenOxfam 141 har gjort egna beräkningar, ochuppskattar där kostnaderna för anpassning tillminst 50 miljarder dollar per år om inte utsläppendrastiskt kan sänkas.OECD har beräknat det totala globala biståndetför år 2006 till drygt 100 miljarder dollar. Enstor del av detta belopp kommer aldrig de fattigaländerna till del utan används i de rika ländernatill andra budgetposter, bland annat för att täckaexportkreditskulder och till insatser i kriget motterrorismen. Enligt beräkningar av biståndsnätverketReality of Aid beräknas enbart cirka 30procent av industriländernas bistånd nå fram tillmottagarländerna 141 . Behovet av nytt kapital förklimatanpassningar är med andra ord i sammastorleksordning som det samlade globala utvecklingsbiståndet.Dragkampen om biståndet 43

Klimatförändringarna riskerar att drabba defattiga dubbelt. Dels genom direkta konsekvensersom översvämningar, torka och förlust av odlingsbarmark, dels genom att biståndsmedel somtidigare gått till exempelvis utbildning, hälsovård,mänskliga rättigheter och demokrati kan kommaatt styras om för att hantera dessa konsekvenser.Enligt UNDP bör anpassningskostnaderna därförses som additionella och inte dras från nuvarandebiståndsåtaganden. 143Den viktigaste insatsen de rika länderna kangöra för att minska klimatförändringens konsekvenserför de fattiga länderna är emellertidatt minska sina utsläpp. Rika länder kan ocksåbidra med överföring av teknik och kompetenstill fattiga länder, så att det blir lättare för dematt använda förnyelsebara energikällor och säkratillgången till energi.Idag går mer av Världsbankens resurser tillatt stödja fossilbränsleindustrin än till utvecklingav förnyelsebar energi i fattiga länder. År 2005uppgick förnyelsebara energiprojekt till mindreän fem procent av Världsbankens totala energifinansiering.Varje år investerar Världsbankenmellan två och tre miljarder dollar i växthusgasgenererandeenergiprojekt som bidrar till klimatförändringar.144 . Sedan 1992 har 32 miljarderkronor av Världsbankens biståndsmedel gått tillatt subventionera oljeindustrin – stora företagsom Exxon, Shell and BP, och som för övrigt görrekordvinster.44 Dragkampen om biståndet

LitteraturlistaAction Aid International (2004) Money talks, How aid conditions continue to drive utility privatisationin poor countries.ACTION AID, CAFOD, CHRISTIAN AID. TEARFUND, TRADECRAFT (2007)Partnership underpressure - an assessment of the European Commission’s conduct in the EPA negotiations.Andersson, Annelie och Elander, Sven (2006) Vem bestämmer? En rapport om Internationella Valutafonden,Nicaragua och Sveriges roll, rapport framtagen för kampanjen ”På vems villkor – för fattigaländers rätt till egen utveckling”, hösten 2006.Baker, Raymond, M. (2005). Capitalism’s Achilles Heel: Dirty Money and How to RenewFree MarketSystem. Center for International Policy, Washington.Bull, Benedicte et al. (2006) The World Bank’s and the IMF’s use of Conditionality to Encourage Privatizationand Liberalization: Current Issues and Practices, Report prepared for the Norwegian Ministryof Foreign Affairs as a background for the Oslo Conditionality Conference, November 2006.Burnside, C. and Dollar, D. (1997) “Aid, policies, and growth”, Policy ResearchWorking Paper, No.1777,World Bank, Washington, D.C.Burnside, C. and Dollar, D. (2000) “Aid, policies, and growth”, American EconomicReview, No. 90, 847-68.Burnside, C. and Dollar, D. (2004) “Aid, Policies and Growth: Revisiting the Evidence”, Policy ResearchWorking Paper, No.3251, World Bank, Washington, D.C.Brev till Näringsminister Thomas Östros, “Svenskt näringsliv behövs i det svenska biståndet”,från nätverketSvensk Projektexport, Lars-Ingvar Nilsson, 2006-02-15.Bräutigam, Deborah (2000) “Aid Dependence and Governance”, EGDI Studies, 2000:1. UD, Stockholm.Cassen, R & Associates (1986) Does Aid Work? Report to an Intergovernmental Task Force. Oxford:Clarendon Press.Chairman’s Summary, The follow-up session after the Oslo Conditionality Conference, 28-29 November2006, Conference document.Chervalier, B and J. Zimet (2006) American Philanthropic Foundations: Emerging Actors of Globalisationand Pillars of Transatlantic Dialog, Agence Française de Développement and The GermanMarshall F und of the United States.Clemens, M., Radelet, S. and Bhavnani, R. (2004), “Counting Chickens when they Hatch: The Short-Term Effect of Aid on Growth”, Center for Global Development Working Paper, No. 44, Center forGlobal Development, Washington D.C.Commission for Africa, 2005. Main report.Conclusions of the Council and of the representatives of the governments of the member states meetingwithin the Council on Financing for Development and Aid Effectiveness: Delivering more, better andfaster (2723rd EXTERNAL RELATIONS Council meeting - Luxembourg, 11 April 2006).Concord (2007)Hold the Applause! EU governments risk breaking aid promises, European NGO confederationfor relief and development, Brussels.Dagens Nyheter, 2003 08 20.DARA Humanitarian Response Index 2007, www.daraint.org/web_en/hri2007.htmlDavies, Penny (2007) China and the end of poverty in Africa - towards mutual benefit?, Diakonia andEuropean Network on Debt and Development (Eurodad), www.diakonia.se/chinaDFID, Department for International Development (2005). Partnerships for poverty reduction: rethinkingconditionality. A UK policy paper, March, London.Diakonia (2007)Vad har biståndet åstadkommit och hur kan det mätas? www.diakonia.seEurodad (2007) “Eurodad Aid Overview” på hemsidan www.eurodad.orgEurodad (2007) Eurodad brief analysis of the OECD Paris Declaration monitoringsurvey. Brussels.Eurodad (2007) Untying the knots, How the World Bank is failing to deliver real change on conditionality.Eurodad Report, Brussels.Eurodad (kommer publiceras 2008) Eurodad Charter on Responsible Lending, Brussels.Dragkampen om biståndet 45

Financial Times, October 23 2006. “World Bank hits at China over lending”.Financial Times, November 28 2006. “EIB accuses China of unscrupulous loans”.Finansdepartementet, Internationella Avdelningen, Internationella organisationer. PM 2006 01 26,Bakgrundspromemoria inför regeringsbeslut om kostnadsfördelningsmodell vid parisklubbsöverenskommelseroch därpå följande bilateral skuldavskrivning för de fattigaste länderna.FN:s klimatpanel 2007: Klimateffekter, anpassning och sårbarhet.Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5704-9.pdf.Forum Syd (2006) Det civila samhällets syn på Parisagendan: utmaningar och risker, www.forumsyd.org.Foster, Mick with Keith, Andrew (2003) The Case for Increased Aid, final report to the Department forInternational Development, DFID.Göteborgs Posten, 30 maj 2007.“Ministern som inte vill ha mer”www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=349478How the World Bank’s Energy Framework Sells the Climate and Poor People Short,A Civil Society Response to the World Bank’s Investment Framework for Clean Energy andDevelopment (September 2006). www.seen.org/PDFs/Energy_Framework_CSO.pdfIMF (2002) IMF Guidelines on Conditionality.Independent Evaluation Office of the IMF (2007) The IMF and Aid to Sub-Saharan Africa.International Development Association (June 2006) IDA Countries and Non-Concessional Debt:Dealing with the ‘Free Rider’ Problem in IDA 14 Grant-Recipient and Post-MDRI Countries.Manning, Richard (2006) “Will ‘Emerging Donors’ Change the Face of International Co-operation?”Development Policy Review, 24 (4): 371-385.Mc Gilivray, Mark et al. (2006) “Controversies over the impact of development aid: It works; it doesn’t;it can, but that depends…” Journal of International Development, No18.Nikolaisen, Per-Ivar,”Givere presser fram «tynne » tal” Bistandsaktuelt, nr 3/2007.Oddone, Francesco (2007) Debt sustainability or defensive deterrence? The rise of new lenders and theresponse of the old, Eurodad, Brussels.OECD (2001) The DAC Guidelines on Poverty Reduction.OECD (2001) Untying Aid to the Least Developed Countries, Policy Brief, July.www.oecd.org/dataoecd/16/24/2002959.pdfOECD (2004) Draft report on Aid Effectiveness for the second High Level Forum, Review of Progress,Challenges and Opportunities.OECD (2005). Paris Declaration on Aid Effectiveness.OECD (2005), “DAC Peer Rewiew Sweden 2005: Main Findings and Recommendations”www.oecd.org/document/15/0,3343,en_2649_34603_34950223_1_1_1_1,00.htmlOECD (2005) Conflict Prevention and Peacebuilding: What counts as ODA?, 3 March.www.oecd.org/dataoecd/32/32/34535173.pdfOECD (2006). Letter from chair of the working party on statistics to chair of DAC,DCD/DAC/STAT(2006)22.OECD (2006). “DAC Chair calls on donors to deliver on their Gleneagles Commitments” 06/12/2006,www.oecd.org/document/54/0,3343,en_2649_34485_37799158_1_1_1_1,00.htmlOECD (2006). 2006 Survey on Monitoring the Paris Declaration – Overview of the results.OECD (2007). “Development aid from OECD countries fell 5.1 % in 2006”, 03/04/2007www.oecd.org/document/17/0,3343,en_2649_201185_38341265_1_1_1_1,00.htmlOECD (2007) ODA ELIGIBILITY OF CONFLICT, PEACE AND SECURITYEXPENDITURES,DCD/DAC(2007)23/REV1 High Level Meeting, 3-4 April 2007.www.oecd.org/dataoecd/27/44/38433433.pdfOECD (2007). Development Cooperation Report 2006.OECD (2007). Financing Development: Aid and Beyond.OXFAM (2007) Adapting to climate change, Briefing paper 104.Proposition 2002/03:122. Gemensamt ansvar. Sveriges politik för global utveckling, Stockholm.Reisen, Helmut “Is China Actually Helping Improve Debt Sustainability in Africa”, G-24Policy Brief, No. 9. www.g24.org/briefs.htm46 Dragkampen om biståndet

Riddell, Roger C. (2007) “Effective Aid Requires New Structures” in Does Aid Work? – for the MDGs– Poverty in Focus, International Policy Centre, UNDP, October.Rudebeck, Karin och Wall, Carin (2006) Utvecklingssamarbete och näringsliv i samverkan –dialog, arenor och instrument, 27 februari.RUT – Riksdagens utredningstjänst 2006:1978 Delredovisning.Sandahl, Johanna, red. (2007) Skumma skulder – om hur långivare slipper ansvar och fattiga får betala,Attac, Diakonia, Forum Syd, Sveriges Kristna Råd, Globala Studier, Stockholm.Sida (2004). Perspektiv på fattigdom. Stockholm.SIPRI Yearbook 2007: Armaments, Disarmament and International Security.Soria Moria deklarationen: Platform for regjeringssamarbeidet mellom Arbeiderpartiet, SosialistiskVenstreparti og Senterpartiet 2005-2009. Oslo, 2005.Tarp, Finn (2006). “Aid and development”, Swedish Economic Policy Review, Vol. 13, No 2, Fall 2006.The Nordic Africa Institute (2007) “Rethinking Africa -referring to the Economic and Welfare Impactsof the EU-Africa Economic Partnership Agreements”, ATPC Briefing, No. 6, May.The Reality of Aid (2007) Reality of Aid 2006 Report. Zedbooks, London.UNCTAD (2004) Economic Development in Africa: Debt Sustainability: Oasis or Mirage?, New York.UNDP (2005) Human Development Report 2005. New York.UNDP (2006) Human Development Report 2006. New York.UNDP (2007) Human Development Report 2007/2008. New York.UNICEF (2007) The State of the World’s Children 2007. New York.United Nations (2003) Financing for Development. Monterrey Consensus of the International Conferenceof Financing for Development. New York.United Nations (2005) In larger freedom: towards development, security and human rights for all. Reportof the Secretary-General, New York.United Nations (2007). The Millennium Development Goals Report 2007. New York.United Nations (2007). World Economic Situation and Prospects. New York.Uppsala Nya Tidning 2005 10 24.Utrikesdepartementet, Underlag från UD till statsrådsberedningen, KU;s granskningsärende 2006/07;25Regeringens utformning av budgetpropositionen biståndsanslag 2007 02 15.Utrikesdepartementet, Regleringsbrev till Sida 2006.Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU3.Utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU3Utrikesutskottets betänkande 2006/07:UU2Wikipedia, Liberias historia http://sv.wikipedia.org/wiki/Liberia#HistoriaWorld Bank (2005) World Bank Good Practice Principles for the application of conditionality, WorldBank Conditionality Review 2005. Washington D.C.World Bank (2006). Global Development Prospects 2006. Economic Implications ofRemittances and Migration. Washington D.C.World Bank (2007). Global Development Finance 2007. Washington D.C.World Bank (2007) Global Monitoring Report 2007. Washington D.C.World Bank (2005) Review of World Bank Conditionality: Content of Conditionality in World Bank Policy-Based Operations: Public Sector Governance, Privatization, User Fees and Trade. Washington D.C.Worstall, Tim (2005) “Capital flight from Africa” på www.globalisationinstitute.orgÅkesson, Håkan (2006) Utvecklingssamarbete och näringsliv i samverkan – förändrade arbetssätt inomUD, Sida och ambassaderna, 27 februari.Dragkampen om biståndet 47

Fotnoter1 EU:s ministerråd, slutsatser april 2006www.eu2006.gv.at/en/News/Council_Conclusions/1104AidEffectiveness.pdfEU:s ministerråd, slutsatser april 2006 ”Understryker behovet av att säkerställa att skuldlättnader sker ienlighet med grundtankarna i Monterrey” med hänvisning till den exakta skrivningen från FN konferensen2002”att resurser som avsätts för skuldavskrivningar inte tas från biståndsresurser som är avsedda för utvecklingsländerna”Informal ECOFIN, Manchester 9 – 10 September 2005: Common EU Finance Ministers’ position for the UNHigh Level Dialogue on Financing for Development (14/09/05)http://www.eu2005.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket/Xcelerate/ShowPage&c=Page&cid=1107293561746&a=KArticle&aid=11255621968362 Sedan 1999 ska alla utvecklingsländer ta fram egna strategier för fattigdomsbekämpning, en så kalladPoverty Reduction Strategy (PRS) som givarna ska kanalisera biståndet till.3 UNDP Human Development Report 2005 kapitel 4 international Trade sid 130.4 UNDP Human Development Report 2006.5 Uträknat av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.6 OXFAM Adapting to climate change, Briefing paper 104, 2007.7. Ibid8. How the World Bank’s Energy Framework Sells the Climate and Poor People Short, A Civil SocietyResponse to the World Bank’s Investment Framework for Clean Energy and Development, 2006.9. Concord, 2007, Hold the Applause! EU governments risk breaking aid promises.10. Mätt som antal underviktiga eller mycket underviktiga barn. UNICEF. The State of the World’s Children2007.11. UN,The Millennium Development Goals Report 2007. Alla sifferuppgifter och jämförelser mellan regioneri detta avsnitt är tagna från denna rapport.12. Millenniemålens rubriker och innehåll. www.sweden.gov.se/sb/d/2355/a/3077513. 2006 Development Cooperation OECD/DAC Report, table 8.14. www.oecd.org.newsEvents 03/04/2007, “Development aid from OECD countries fell 5.1% in 2006”15 World Bank, Global Monitoring Report 2007, sid 15.16 Roger Riddell, i Poverty in Focus, October 2007, International Policy Centre, UNDP, Brasilia.17. Commission for Africa, 2005 Report.18. World Bank: Global Monitoring Report 2007, sid 15.19. Commission for Africa Report, speciellt kapitel 9.20. CONCORD 2007.21 United Nations, 2007, World Economic Situation and Prospects.22. OECD 2007, Financing Development, sid. 13.23. Beräknat från data i World Bank, Global Development Finance 2007.48 Dragkampen om biståndet

24. World Bank, Global Development Finance 2007.25. Ibid26. Ibid27. World Bank, Global Economic Prospects 2006.Economic Implications of Remittances and Migration,sid. 90.28. World Bank: Global Development Finance Report 2007.29 I Raymond M. Baker: Capitalism’s Achilles Heel: Dirty Money and How to Renew the Free Market Systemanges belopp i storleksordningen 500-1500 miljarder USD, med beloppen för företags skatteflykt myckethögre än kapitalflykt p.g.a. korruptionsutgifter.30. ibid31. Economic Development for Africa 2006.32. Tim Worstall.”Capital flight in Africa” (20 July 2005), på www.globalisationinstitute.org33. “Aid overview” på Eurodads hemsida: www.eurodad.org34. CONCORD (2007).35. UNCTAD, Economic Development in Africa: Debt Sustainability: Oasis or Mirage?, United Nations,New York, 2004 www.unctad.org/en/docs/gdsafrica20041_en.pdf36. Se ruta sid 1437. www.oecd.org/dataoecd/21/21/34086975.pdf38. Världsbankens databas39. Se t.ex. Deborah Bräutigam: “Aid Dependence and Governance”, EGDI Studies 2000:1.40. Cassen, R & Associates (1986) Does Aid Work? Report to an Intergovernmental Task Force. Oxford:Clarendon Press.41. Burnside and Dollar (1997, 2000) “Aid has a positive impact on growth in developing countries withgood fiscal, monetary and trade policies”Burnside, C. and Dollar, D. (1997), “Aid, policies, and growth”, Policy Research Working Paper, No. 1777,World Bank, Washington, D.C.Burnside, C. and Dollar, D. (2000), “Aid, policies, and growth”, American Economic Review 90, 847-68.Burnside, C. and Dollar, D., 2004, “Aid, Policies and Growth: Revisiting the Evidence”, World Bank PolicyResearch, Working Paper No. 3251.http://econ.worldbank.org/external/default/main?pagePK=64165259&theSitePK=469372&piPK=64165421&menuPK=64166093&entityID=000009486_2004042110344442. Clemens, M., Radelet, S. and Bhavnani, R. (2004), “Counting chickens when they hatch: The short-termeffect of aid on growth”, Center for Global Development Working Paper 44, Center for Global Development,Washington, D.C. ”Yet, the single most common result of recent empirical aid-growth studies is that aidhas a positive impact on per capita growth. At the same time, aid is by no means a panacea for growth andpoverty reduction.”43. Mark McGilivray et al. ”Controversies over the impact of development aid: It works; it doesn’t; it can,but that depends…” i Journal of International Development, 18, 2006.44. Finn Tarp “Aid and Development”, Swedish Economic Policy Review, 13, 2006.45. Gunilla Carlsson 30 maj 2006, tal vid Utrikespolitiska institutets plenarmöte.46. “OECD DAC Peer Rewiew Sweden (2005), Main Findings and Recommendations” http://www.oecd.org/document/15/0,3343,en_2649_34603_34950223_1_1_1_1,00.htmlDragkampen om biståndet 49

47. www.daraint.org48. Exempelvis”En del skulle säga att det är ett privilegium. Jag skulle kalla det en förbannelse, säger hon och kritiseraratt vi genom åren bara talat om pengar, inte innehåll.”GP, 30 maj, www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=349478”Vi måste gå från utbetalningspolitik och volymfixering till ett bistånd där kvalitetssäkring och resultatstår i centrum.” Ohlinföreläsning 30 november 2007. www.moderat.se/artikel.aspx?webbid=1&menyid=1&artikelid=3018749. För en beskrivning av Kinas roll i Afrika se rapporten: China and the end of poverty in Africa – towardsmutual benefit?, publicerad av Diakonia i samarbete med European Network on Debt and Development(Eurodad), augusti 2007. www.diakonia.se/china50. Kina antog 2006 en särskild Afrika policy (China’s African Policy, January 2006) och på ett toppmötesamma år lades en konkret strategiplan fram för samarbetet mellan Kina och Afrikanska länder för de kommandeåren (Forum on China-Africa Cooperation Beijing Action Plan (2007–2009).51. World Bank News and Broadcasts, Friday May 18, 200752. För en översikt av det ökade samarbetet, se China and the end of poverty in Africa – towards mutualbenefit?, kapitel 2.53. Richard Manning, “Will ‘Emerging Donors’ Change the Face of International Co-operation?”,Development Policy Review, 2006, 24 (4): 371-38554. Chervalier, B and J. Zimet (2006) ”American Philantropic Foundations: Emerging Actors of Globalisationand Pillars of Transatlantic Dialouge”.55. Enligt World Bank, Global Development Finance 2007, sid 57-58 uppgick ODA från icke DAC-länder år2005 till 4,2 mdr USD, exklusive Indien och Kina. Flödet till ”internationella initiativ” (dock inte nödvändigtvistill utvecklingsländer) från filantropiska fonder i USA uppgick samma år enligt samma källa till 3,8 mdrUSD.Enligt Richard Manning i artikeln ”Will ‘Emerging Donors’ Change the Face of International Co-operation?”,beräknades ODA från Kina år 2004 till 1,6 mdr USD (Kina redovisar inte sina siffror) och biståndet frånIndien till 0,7 mdr USD. Totalt ca 10.3 mdr USD, vilket motsvarar 10 procent av det registrerade DAC-biståndet(skuldavskrivningar medräknade).56. Detta framförs bland annat av DAC-chefen Richard Manning i “Will ‘Emerging Donors’ Change theFace of International Co-operation?”.57. För en beskrivning av problematiken kring skuldhållbarhet och för mer källor se China and the end ofpoverty in Africa – towards mutual benefit?, kapitel 858. International Development Association, June 2006. IDA Countries and Non-Concessional Debt: Dealingwith the ‘Free Rider’ Problem in IDA 14 Grant-Recipient and Post-MDRI Countries.59. Helmut Reisen,” Is China Actually Helping Improve Debt Sustainability in Africa?”,G-24, Policy Brief No. 9. www.g24.org/briefs.htm60. Se folkrörelsers kritik i rapporten Debt sustainability or defensive deterrence? The rise of new lendersand the response of the old, skriven av Francesco Oddone och publicerad av Eurodad, januari 2007.61. För en beskrivning av problematiken kring skuldhållbarhet och för mer källor se China and the end ofpoverty in Africa – towards mutual benefit?, kapitel 9.62.Financial Times, October 23 2006. “World Bank hits at China over lending”.63 För information om illegitima skulder se: Skumma skulder – om hur långivare slipper ansvar och fattigafår betala, red. Johanna Sandahl, publicerad av Attac, Diakonia, Forum Syd, Sveriges Kristna Råd, GlobalaStudier, 2007.64. Financial Times, November 28 2006. “EIB accuses China of unscrupulous loans”.50 Dragkampen om biståndet

65. Se EURODAD Charter on Responsible Lending, av Gail Hurley, som kommer att publiceras av Eurodad2008.66. För fler rekommendationer och förslag se rapporten China and the end of poverty in Africa – towardsmutual benefit?, publicerad av Diakonia i samarbete med European Network on Debt and Development(Eurodad), augusti 2007. www.diakonia.se/china67 CONCORD (2007) med hänvisning till statistik från OECD DAC.68. In larger freedom: towards development, security and human rights for all. Report of the Secretary-General, punkt 48, s.16 och punkt 54, s.1869. The DAC Guidelines on Poverty Reduction, s 84 f70. Monterrey Consensus of the International Conference on Financing for Development, punkt 51, s. 11.”We encourage donor countries to take steps to ensure that resources provided for debt relief do not detractfrom ODA resources intended to be available for developing countries.”71. EU:s ministerråd, slutsatser april 2006www.eu2006.gv.at/en/News/Council_Conclusions/1104AidEffectiveness.pdfEU:s ministerråd, slutsatser April 2006 ”Understryker behovet av att säkerställa att skuldlättnader sker ienlighet med grundtankarna i Monterrey” med hänvisning till den exakta skrivningen från FN konferensen2002 ”att resurser som avsätts för skuldavskrivningar inte tas från biståndsresurser som är avsedda förutvecklingsländerna” samt Keeping Europe’s promises on Financing for Development, Conclusions of theCouncil and the Representatives of the Governments of the Member States meeting within the Council,GAERC, 15 May 2005.72. Gunilla Carlsson i riksdagens kammare 14 december 2006 anf 205Anf. 205 Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m) replik:Fru talman! Ja, det är helt riktigt att, som gång på gång sagts här i dag, vi har en överenskommelse inomramen för FN. I givarsamfundet är man överens om att skuldavskrivningar ska vara additionella, att deinte ska räknas in i biståndsramen. Sverige har i dag en biståndsvolym som uppgår till ungefär 1 % avbni. Vi ligger alltså inte under de 0,7 % som vi har kommit överens om.Det totala svenska biståndet för år 2007 ökar med 2 miljarder kronor. Det innebär inte att skuldavskrivningarnapå 1 ½ miljard kronor utgör avvikelser från överenskommelsen. Jag har själv här i riksdagenvarit med om att det är Moderaterna som tagit initiativ till just skuldavskrivningarna. Vi blev väldigtinspirerade av Jubel 2000 och tycker att skuldavskrivningar är ett bra sätt att kunna ge länder en ny start.Det som händer med den 1 ½ miljard som vi har prognostiserat vad gäller möjliga skuldavskrivningar förår 2007 är att till exempel Kongo och Liberia slipper betala dessa pengar. För Kongo och Liberia spelar detju ingen roll om man får nya biståndspengar eller om man kan avskriva gamla skulder. Det är detta somvi har försökt visa i årets budget genom att avräkna det och genom att redovisa på samma sätt som viredovisar till OECD och Dac. Därför tycker jag att det är fel att tala om en urholkning. Biståndet ökar med600 miljoner, förutom de planerade avskrivningarna.73. Riksdagens utredningstjänst 2006:1978 Delredovisning, anges beloppet 421 miljoner för det socialdemokratiskaregeringsbeslutet 2006.Underlag från UD till statsrådsberedningen, ”KU;s granskningsärende 2006/07;25 Regeringensutformning av budgetpropositionen biståndsanslag m.m” daterat 2007 02 15 framkommer att ”Till ochmed 2006 har endast den andel som utgörs av kompensation till EKN belastat biståndsanslaget”. Densocialdemokratiska regeringen beslutade 9 februari 2006 att kompensera EKN för ett stort antal skulderför olika länder som skrivits av men som EKN inte fått ersättning för”.Det totala beloppet anges till 421 miljoner enligt mail från Johan Dahl (Country Policy Advisor Risk &Business Control EKN till Magnus Walan Diakonia 2007 12 20 framkommer att ersättningen för dåvaranderegeringens principbeslut i februari 2006 följdes av en faktiskt utbetalning av den nya regeringen till EKN idecember 2006. Den regeringen ersätter EKN enligt samma modell men räknar av det större beloppet frånbiståndsramen.74. PM 2006 01 26 Bakgrundspromemoria inför regeringsbeslut om kostnadsfördelningsmodell vidparisklubbsöverenskommelser och därpå följande bilateral skuldavskrivning för de fattigaste länderna.Finansdepartementet Internationella Avdelningen, Internationella organisationer.75. ibidDragkampen om biståndet 51

76. ibid77. Riksdagens utredningstjänst 2006:1978 Delredovisning, Underlag från UD till statsrådsberedningen,”KU;s granskningsärende 2006/07;25 Regeringens utformning av budgetpropositionen biståndsanslag m m”daterat 2007 02 15. Budgetproposition 2007/2008.78. Dagens Eko 2006 11 28www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=106072979. Mail från Johan Dahl (Country Policy Advisor Risk & Business Control EKN) till Magnus Walan Diakonia2007 12 20 om när Kongoskulden faktiskt kan regleras;Vad gäller Kongo (DRK) är det helt beroende på hur samarbetet med IMF fortskrider. (bifogar en länk medlite info nedan). Först ska ett sk PRGF-program på plats med IMF och sedan behövs minst 6 månader (sktrack record) innan landet når slutpunkten under HIPC-initiativet. Först därefter kan det bli aktuellt för enomförhandling/ avskrivning i Parisklubben. www.imf.org/external/np/sec/pr/2007/pr07242.htmsamtUnderlag från UD till statsrådsberedningen, ”KU;s granskningsärende 2006/07;25 Regeringens utformningav budgetpropositionen biståndsanslag m m” daterat 2007 02 1580. Riksdagens utredningstjänst PM 2007 11 14.81. Budgetpropp 2006/2007 samt Underlag från UD till statsrådsberedningen, ”KU;s granskningsärende2006/07;25 Regeringens utformning av budgetpropositionen biståndsanslag m m” daterat 2007 02 1582. Enligt handlingar från EKN daterade 79 07 12“Is it ODA?” Exclusion of military aid – The supply of military equipment and services, and the forgivenessof debts incurred for military purposes, are not reportable as ODA.http://www.oecd.org/dataoecd/21/21/34086975.pdf83. http://sv.wikipedia.org/wiki/Liberia#Historia84. CONCORD (2007) sid 3.85. Ibid, sid 31.86. Enligt den så kallade ”Soria Moria deklarationen”: Plattform for regjeringssamarbeidet mellom Arbeiderpartiet,Sosialistisk Venstreparti og Senterpartiet 2005-12 20http://www.regjeringen.no/nb/dep/smk/dok/rapporter_planer/Rapporter/2005/Soria-Moria-erklaringen.html?id=43851587. CONCORD (2007) sid 4.88. Reality of Aid Report 2006.89. OECD (2007). “Development aid from OECD countries fell 5.1 % in 2006”,www.oecd.org,newEvents03/04/200790. Dataunderlag för kalkylen är taget från OECD. 2006 Development Cooperation Report. Statistical Annex.91. För att värna om parlamentarikers möjlighet att delta i beslutsfattande om den ekonomiska politiken iutvecklingsländer startades 2004 ett internationellt upprop mot de ekonomiska policyvillkoren. Uppropetöverlämnades till IMF och Världsbanken 2005 med underskrifter från parlamentariker i ett 50-tal länder:”Parliamentarians go to Washington to demand greater oversight” Bretton Woods Project, 13th of June2005.92. World Bank 2005, Review of World Bank Conditionality: Content of Conditionality in the World BankPolicy based Operations: Public Sector Governance, privatisation, user Fees and Trade.93. Ett exempel är de privatiseringar som gjorts av vatten eller energisektorn som i flera fall resulterat iatt fattiga människor drabbats. Se Money talks, How aid conditions continue to drive utility privatisationin poor countries, Action Aid International 200494. Millenniemålens rubriker och innehåll. www.sweden.gov.se/sb/d/2355/a/3077552 Dragkampen om biståndet

95. I Sverige gick kampanjen under namnet ”På vems villkor? För fattiga länders rätt till egen utveckling.Se www.diakonia.se/sa/node.asp?node=159696. Sveriges ambassad i Managua, 9 november 2006, i mail till svenska folkrörelser. I rapporten Vembestämmer? En rapport om Internationella Valutafonden, Nicaragua och Sveriges roll, november 2006.97.The IMF and Aid to Sub-Saharan Africa, Independent Evaluation Office of the IMF, 2007.98. Ibid.99. Partnerships for poverty reduction: rethinking conditionality, A UK policy paper, March 2005.100. Soria Moria deklarationen, 2005 12 20 av den norska koalitionsregeringen.http://www.regjeringen.no/nb/dep/smk/dok/rapporter_planer/Rapporter/2005/Soria-Moria-erklaringen.html?id=438515101. Review of World Bank Conditionality, World Bank, September 2005.102. De principer som antagits av Världsbanken och IMF är: World Bank Good Practice Principles for theapplication of conditionality, Conditionality Review 2005 och IMF Guidelines on Conditionality, 2002.103. The World Bank’s and the IMF’s use of Conditionality to Encourage Privatization and Liberalization:Current Issues and Practices, Benedicte Bull et.al. Report prepared for the Norwegian Ministry of ForeignAffairs as a background for the Oslo Conditionality Conference, November 2006104. ibid105. Chairman’s Summary, The follow-up session after the Oslo Conditionality Conference, 28-29 November2006. På mötet deltog regeringsrepresentanter för Danmark, Finland, Holland, Norge, Sverige,Storbritannien och Tyskland.106. Untying the knots, How the World Bank is failing to deliver real change on conditionality, EURODADReport, November 2007.107. www.worldbankcampaigneurope.org108. OECD: 2006 Survey on Monitoring the Paris Declaration. Några av de kvantitativa resultaten för deindividuella EU-länderna från denna rapport finns sammanfattade i Eurodad brief analysis of the OECD Parismonitoring survey (June 2007)109. För mer information se Sidas hemsida: www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=1350&a=24820 ellerhttp://www.whiteband.org/resources/issues/aid/the-aid-effectiveness-debate/a-critical-approach-to-theaid-effectiveness-agenda110. “Untying Aid to the Least Developed Countries2, Policy Brief, s. 2. www.oecd.org Draft report on AidEffectiveness for the second High Level Forum OECD DAC 20043. ”It has been clearly documented thattying aid raises the cost of many goods, services and works by 15% to 30% on average, and by as much as40% or more for food aid. If one accepts the range of 20% to 30 % as an approximate average of the directcost of tying111. Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU3112. Regleringsbrev till Sida 2006113. Brev till Näringsminister Thomas Östros, ”Svenskt näringsliv behövs i det svenska biståndet”, nätverketSvensk Projektexport, Lars-Ingvar Nilsson, 2006-02-15.114. Ibid115. Utvecklingssamarbete och näringsliv i samverkan – dialog, arenor och instrument , Karin Rudebeckoch Carin Wall, 27 februari 2006 och Utvecklingssamarbete och näringsliv i samverkan – förändrade arbetssättinom UD, Sida och ambassaderna, Håkan Åkesson 27 februari 2006.116. Utvecklingssamarbete och näringsliv i samverkan – förändrade arbetssätt inom UD, Sida och ambassaderna,Håkan Åkesson 27 februari 2006.117. World Bank: Global Monitoring Report 2007, table A4b.Dragkampen om biståndet 53

118. Ibid119. SIPRI Yearbook 2007.120. Investing in Development, Millennium Project, New York 2005.121. Conflict Prevention and Peacebuilding. What counts as ODA? www.oecd.org. samtIntervju Björn Holmberg, SIDA SSR-ansvarig, taget ur Diakonias rapport om Urholkning av biståndet, researchKristoffer Morén, Internationella Byrån, 2006122. Ur protokollet från arbetsgruppen inför högnivåmötet. Punkt 7 DCD/DAC(2007)23/REV1 ODA ELIGIBI-LITY OF CONFLICT, PEACE AND SECURITY EXPENDITURES High Level Meeting, 3-4 April 2007123. Ibidpunkt 7:The DAC discussed this issue at its meeting on 13 March 2007. Austria, Denmark, EC, Ireland, Italy,Japan, Luxembourg, the Netherlands, Switzerland and the United Kingdom opposed reopening the ODAeligibility of CPS expenditures. A prime concern was that reopening the issue at a time of unprecedentedpressure to achieve ODA targets may weaken the developmental focus of ODA through dilution with elementsof security enforcement and defence co-operation, and lay members open to claims that the ODAgoalposts were being moved just as final figures were being compiled on members performance againsttheir Monterrey ODA targets for 2006.Punkt 8.Canada, Sweden and the United States favoured reopening, and Finland and Germany could considerit. These members felt that there could be no development without security and that current ODAcoverage precluded the use of ODA funds for vital security projects and encouraged donors to cherrypick among project components that could qualify as ODA.Punkt 9.The meeting concluded that there was no prospect of a consensus at the HLM in favour of reopeningthe issue of the boundary of ODA coverage of CPS issues.124. DN 2003 08 20.125. www.moderat.se/artikel.aspx?webbid=1&menyid=7&artikelid=30187126. Uppsala Nya Tidning 2005 10 24.127. FNs milleniemål Se http://www.un.org/millenniumgoals/128. UNDP Human Development Report 2005, svensk sammanfattning s.27.129. UNDP Human Development Report 2005 kapitel 4 international Trade sid 130130. UNDP Human Development Report 2005, svensk sammanfattning s.27.131. Se International Herald Tribunes hemsida, http://blogs.iht.com/tribtalk/business/globalization/?p=361132. Partnership under pressure – an assessment of European Commission conduct in the EPA negotiationsACTION AID CAFOD. CHRISTIAN AID, TEARFUND, TRADECRAFT (2007).www.epa2007.org/upload/pdf/partnership%20under%20pressure%20-%20full%20report.pdf133. Nordic Africa Institute “Rethinking Africa” referring to The Economic and Welfare Impacts of theEUAfrica Economic Partnership Agreements”, ATPC Briefing No. 6, May 2005.134. Sipri Annual Yearbook 2007. Svenska sammanfattningen.135. Uträknat av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen136. SIPRI137. UNDP Human Development Report 2006.138. Uträknat av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.139. Desmond Tutu citerad i Human Development Report 2007/2008I ; Adaptation is becoming a eup-54 Dragkampen om biståndet

hemism for social injustice on a global scale. While the citizens of the rich world are protected from harm,the poor, the vulnerable and the hungry are exposed to the harsh reality of climate change in their everydaylives. Put bluntly, the world’s poor are being harmed through a problem that is not of their making.140. FN:s klimatpanel 2007: Klimateffekter, anpassning och sårbarhet. Sammanfattning för beslutsfattarehttp://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5704-9.pdf141. OXFAM ”Adapting to climate change” Briefing paper 104, 2007.142. OECD DAC anger globala biståndet för 2006 till 103.9 miljarder. Av detta belopp måste man räkna avdet bistånd som inte huvudsakligen är inriktat på fattigdomsbekämpning t.ex. avräkningar för finansieringav andra budgetposter i industriländerna, bistånd som finansierar exportkreditskulder som aldrig underställtsfattigdomsbekämpning etc. Enligt beräkning från Reality of Aid i dess årsrapport 2006 visar bl.a. attenbart ca 30% av biståndet går till ”långsiktigt utvecklingsarbete under mottagarens ansvar”. Se tabell nr 3 idenna rapport.143. Summary Human Development Report 2007/2008, sid 26.144. How the World Bank’s Energy Framework Sells the Climate and Poor People Short, A Civil SocietyResponse to the World Bank’s Investment Framework for Clean Energy and Development, 2006.www.seen.org/PDFs/Energy_Framework_CSO.pdfDragkampen om biståndet 55

56 Dragkampen om biståndet