Gemensamt remissyttrande

teknikforetagen.se

Gemensamt remissyttrande

Datum2013-01-24FinansdepartementetSkatte- och tullavdelningen103 33 Stockholm GS Facket för skogs-, träochgrafisk branschIndustriarbetsgivarna 1Ert dnr: Fi2012/4689Industri- och KemiGruppenIF MetallSveriges IngenjörerTeknikarbetsgivarnaUnionenPartsgemensamt svar på remissStatligt stöd vid korttidsarbete – en ny åtgärd vid djupa kriser(Ds 2012:59)Generella synpunkterParterna inom industrin har tagit del av promemorian Ds 2012:59 och avger härmed vårtgemensamma svar på förslagen i remissen. Parterna som står bakom svaret är GruvornasArbetsgivareförbund, GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, Industri- ochKemiGruppen, IF Metall, Skogsindustrierna, SVEMEK, Sveriges Ingenjörer, Stål och MetallArbetsgivareförbundet, Teknikarbetsgivarna och Unionen, dvs. fack- och arbetsgivarförbundinom industrin. I det följande används begreppet parterna för att beskriva de ovan nämndaorganisationerna.Parternas generella uppfattning är att vi ställer oss positiva till det förslag om korttidsarbetesom presenteras i promemorian. Vår uppfattning är att ett svenskt system för korttidsarbetebehöver finnas på plats nästa gång Sverige drabbas av en djup ekonomisk efterfrågekris. Ettväl utformat system innebär fördelar för såväl staten som för arbetstagare och företag. Vi kanäven konstatera att förslaget i stora drag liknar det partsgemensamma förslag sompresenterats i rapporten Korttidsarbete – Ett partsgemensamt förslag för Sverige.Vi noterar samtidigt att det statliga åtagandet är mer begränsat än vad som föreslagits avparterna. Enligt parternas förslag skulle staten ersätta företaget med halva lönekostnaden förarbetsbefriad tid i samband med korttidsarbete. Dessutom skulle företaget inte behöva betalasociala avgifter för den arbetsbefriade tiden. Det förslag som nu föreligger innebär att statentar en tredjedel av kostnaden för den minskade arbetstiden. Staten står dessutom enbart försociala avgifter på den tredjedel av lönen som ersätts av staten, vilket ytterligare begränsarkostnadsavlyftningen jämfört med i parternas förslag.1 Gruvornas Arbetsgivareförbund, Skogsindustrierna, SVEMEK samt Stål och Metall Arbetsgivareförbundet.1


Ett statligt åtagande i nivå med parternas förslag skulle i större utsträckning uppnå syftetmed korttidsarbete, dvs. att förhindra uppsägningar. Trots det mer begränsade statligaåtagandet bedömer parterna att korttidsarbete kommer att utgöra ett reellt alternativ tilluppsägningar för arbetsgivarna.Det är svårt att bedöma om det system som nu föreslås, med ett mer begränsat statligtåtagande än i parternas förslag, innebär att kostnadsavlyftningen blir tillräckligt stor för attfullt ut uppväga den konkurrensnackdel som hittills förelegat jämfört med i viktigakonkurrentländer. Under alla omständigheter är det föreslagna systemet ett viktigt bidrag föratt, helt eller delvis, avhjälpa denna konkurrensnackdel gentemot verksamheter i andraländer.Parterna vill också poängtera att två, för parterna centrala delar, saknas i utredningensförslag. Dessa är statlig subvention av utbildningskostnader och ett lagreglerat skydd avsocialförsäkringarna. Vår uppfattning är att dessa avgörande delar kvarstår att hantera för attsystemet med statligt stöd i samband med korttidsarbete ska kunna fungera väl.I det följande lämnar parterna mer specifika synpunkter avseende vissa särskilt viktigafrågor.4 § i föreslagen lag om korttidsarbete (frågan om arbetsbefrielse ellerminskning av arbetstid)Det framgår inte uttryckligen av utredningens förslag om definitionen av ”korttidsarbete” i4 § i föreslagen lag om korttidsarbete även omfattar korttid i form av partiell arbetsbefrielse.En sak som talar för detta är dock att begreppet arbetsbefriad tid används på åtskilliga ställeni betänkandet, om än inte i förslagen till lagtext.Parterna anser dock att det bör göras tydligt att definitionen av korttidsarbete omfattar ävenavtal genom vilka, med stöd av centralt kollektivavtal, tillfällig partiell arbetsbefrielse införs,genom att definitionen av korttidsarbete i 4 § i den föreslagna lagen om korttidsarbetekompletteras med ett uttryckligt stadgande härom.De veckoarbetstider som återfinns i centrala kollektivavtal för arbetare inom industrin, t.ex.Teknikavtalet IF Metall, är ofta normerande för heltidsanställda arbetare. Det betyder attendast de centrala parterna förfogar över vad som utgör en fullgjord arbetsvecka på heltid.Avtalsparterna är angelägna om att inte förändra detta.Vissa av de s.k. krisavtal som träffades inom delar av industrin under 2009 och 2010 fick avdenna anledning, med stöd av centralt kollektivavtal, den konstruktionen att lönen sänktesoch att samtidigt arbetstagarna partiellt arbetsbefriades i viss omfattning.Det finns enligt parterna en viktig skillnad mellan en partiell arbetsbefrielse och en formellsänkning av arbetstidsmåttet i det att den partiellt arbetsbefriade delen utgör arbetstid iformell mening trots att arbete inte utförs under densamma. Det är alltså inte en minskningav egentlig arbetstid utan en fråga om minskning av faktiskt arbetad tid. Detta kan synas varaen fråga av endast detaljkaraktär, men denna skillnad kan alltså få betydelse i situationer därnormalarbetstidsmått skall fastställas och kan alltså avgöra om en person är att betrakta somhel- eller deltidsanställd.2


Inom ramen för det förslag som utredningen presenterat synes denna skillnad i utfall haminskats såvitt gäller situationer där normalarbetstidsmått får betydelse vid tillämpning avlagstiftning, bl.a. genom att tid på korttidsarbete föreslås bli överhoppningsbar. Lagstiftarenbör dock ha i åtanke att det kan finnas kollektivavtalade system där denna skillnad harbetydelse, inte minst med tanke på att korttidsarbete kommer att bli aktuellt vid en framtidakris som kan tänkas inträffa ett eller flera decennier från idag och att det naturligtvis idag äromöjligt att veta hur kollektivavtalade system kommer att se ut då.På grund av detta och på grund av att de lokala parter som tillämpat s.k. krisavtal kan kommaatt använda sig av den terminologi som användes i krisavtalen också då nya avtal omkorttidsarbete skall träffas, bör korttidsarbete inte endast omfatta minskning av arbetstid utanäven avtal som, med stöd av centralt kollektivavtal, avser partiell arbetsbefrielse.Det finns enligt parterna heller inga skäl till att inte tillåta korttidsavtal i form av avtal ompartiell arbetsbefrielse.10.7 Ny period först efter karenstid om 24 månaderParterna avstyrker förslaget om karenstid. Utvecklingen under senare år, där finanskrisenföljdes av skuldkrisen, visar att man inte kan utesluta att ekonomiska kriser kan inträffarelativt nära varandra i tid. I samband med hanteringen av en ekonomisk kris kan obalanserbyggas upp som leder till en annan. Förvisso anser inte parterna att aktivering avkorttidsarbete hittills skulle varit aktuellt under skuldkrisen – men förhållandena kunde hasett annorlunda ut med en mer dramatisk utveckling inom eurozonen. Då det inte ärotänkbart att statligt stöd för korttidsarbete behövs i samband med två på varandra följandekriser bör ingen karenstid införas.Ytterligare ett skäl som talar mot införandet av en karenstid är att den inträder även närsystemet enbart aktiveras i fyra månader, vilket inträffar om regeringens förordning omaktivering inte godkänns i samband med riksdagens prövning. De två kriterier som måstevara uppfyllda, i kombination med det övriga ramverket som reglerar aktivering av systemetsamt kraven på både centrala och lokala kollektivavtal, gör enligt parterna att någonkarenstid inte behövs.11.2 Korttidsarbete tillämpas i någon av tre nivåer för löne- ocharbetstidsminskningParterna tillstyrker modellen som innebär att stöd vid korttidsarbete ska kunna lämnas utifrånde tre nivåerna för arbetstidsminskningen: 20, 40 eller 60 procent. I parternas eget förslagkonstaterades att ett system för korttidsarbete där staten tar en del av kostnaden måsteinnefatta ”låsta nivåer” och ”låsta steg”. Det förslag som nu föreligger liknar i detta avseendevad som tidigare presenterats av parterna.Parterna tillstyrker även fördelningsmodellen som föreslås för de tre nivåerna förarbetstidsminskning. Fördelningsmodellen avviker förvisso något från den som parternatidigare presenterat i sitt gemensamma förslag på system för korttidsarbete. Givetingångsvärdet att staten tar en tredjedel av kostnaden för ej arbetad tid är dock fördelningen iliggande förslag den som förordas av parterna.3


11.3 Stöd lämnas inte för den del av lönen som överstiger 40 000 kronor imånadenI det partsgemensamma förslaget på system för korttidsarbete fanns inget tak. Parternasuppfattning kvarstår att det vore bäst att inte ha något lönetak vid beräkning av den statligasubventionen. Om lagstiftaren ändå inför ett tak så bör det ligga på en betydligt högre nivåän 40 000 kronor per månad. Risken finns att ett tak innebär att korttidsarbete fördelasojämnt mellan arbetare och tjänstemän. Lägre kostnadsavlyftning för högavlönadetjänstemän minskar incitamenten att ta ut dem i korttidsarbete. Begränsningar påtjänstemannasidan kan även leda till att det blir svårare att träffa lokala avtal på arbetarsidan.Om ett tak införs så måste det enligt parterna vara kopplat till inkomstbasbeloppet. Inte minsteftersom korttidsarbete förutom i lag även ska förberedas i centrala förbundsavtal. Enförutsättning för att dessa avtal ska kunna träffas är att det statliga åtagandet är överblickbartöver tid. Utan basbeloppskoppling är risken överhängande att det statliga åtagandet urholkas,vilket gör systemet mer eller mindre oanvändbart. Ett eventuellt tak uttrycks enligt parternalämpligen som att ”stöd lämnas inte för den del av den vanliga lönen som överstiger X,Xinkomstbasbelopp per månad”.12.4 Arbetstagarens sysselsättningsgrad får inte ha ökatsParterna avstyrker förslaget om att förhållandena under en jämförelsemånad tre månader föreregeringens beslut ska vara styrande beträffande för vilka medarbetare en arbetsgivare kanerhålla stöd m.m. Istället föreslår vi en individuell jämförelsemånad för respektive företagsom utgörs av månaden före det att företaget börjar tillämpa en period av korttidsarbete.Med liggande förslag blir tidsperioden från den av utredningen föreslagnajämförelsemånaden till sista månaden då systemet kan komma att användas orimligt lång.Som mest kan systemet komma att tillämpas 26 månader efter jämförelsemånaden (eftersomsystemet ska kunna vara aktivt i upp till två år). Även med en normal personalomsättning iett företag kan resultatet bli att bolaget inte är berättigat att erhålla stöd för alltför mångamedarbetare. Detta särskilt när korttidsarbete används i slutet på en tvåårsperiod. I sambandmed en djup ekonomisk kris kommer vissa bolag att drabbas av efterfrågefall tidigt medanandra kommer uppleva låg efterfrågan i ett senare skede. Det är inte önskvärt attkorttidsarbete blir mindre användbart för de företag som behöver använda systemet sentunder den av staten anvisade tidsperioden. Alltså avstyrker vi föreslaget om enjämförelsemånad tre månader före regeringens beslut om aktivering.18.1 Inget krav på utbildning som motprestationParterna har inte efterfrågat krav på utbildning som motprestation för att få del av det statligastödet för korttidsarbete och tillstyrker därmed utredningen i denna fråga. Även om kravskulle leda till stor kvantitet är det inte säkert att det skulle leda till att relevantautbildningsinsatser av god kvalitet genomförs. Parternas uppfattning är att statligutbildningsfinansiering i kombination med förberedda strukturer för att underlättaanordnande av utbildning är den modell som bör användas i samband med korttidsarbete iSverige.4


18.3 Ingen statlig subvention av kompetensutveckling under korttidsarbeteParterna är av uppfattningen att det är av central betydelse att ett svenskt system förkorttidsarbete kombineras med satsningar på utbildning. En förutsättning för att detta ska bliverklighet är att företag som tillhandhåller utbildning under tid som frigörs i samband medkorttidsarbete kan få statlig subvention för utbildningskostnader. Parterna anser det därförbeklagligt att utredningen kommit fram till att kompetensutveckling i samband medkorttidsarbete inte ska subventioneras.De anställdas kompetens har en central betydelse för svenska företags förmåga attkonkurrera på världsmarknaden. Dessutom bidrar strategisk kompetensutveckling till attunderlätta omställning på arbetsmarknaden. Under högkonjunktur saknas ofta tid attgenomföra omfattande kompetensutvecklingsinsatser. Om den tid som frigörs i sambandmed korttidsarbete kan användas till att höja de anställdas kompetens kan både näringslivoch arbetstagare gå stärkta ur en kommande kris.Parterna noterar att utredningen argumenterar emot statlig subvention avkompetensutveckling utifrån såväl principiella skäl som statsfinansiella skäl. När det gällerde principiella skälen – att det är arbetsgivaren som huvudsakligen ansvarar förkompetensutveckling – är parterna i grunden inte av annan uppfattning än utredningen.Arbetsgivare har ett ansvar i att tillhandahålla verksamhetsrelaterad kompetensutveckling försina anställda. Parternas erfarenhet är emellertid att det under en djup efterfrågekris närföretag tvingas skära i kostnader inte finns ekonomiska resurser i företagen att tillhandahållautbildning. Under sådana omständigheter då ett system för korttidsarbete sätts i funktionanser parterna att det finns starka skäl för staten att frångå grundprincipen och medverka tillatt kompetensutveckling av anställda blir av genom subvention av utbildningskostnader. Såsker också i flera jämförbara europeiska konkurrentländer.När det gäller de statsfinansiella skälen delar parterna utredningens syn att det är viktigt medkostnadseffektiva åtgärder som bidrar till att färre personer drabbas av arbetslöshet och somförhindrar att människor står utan arbete under lång tid. Däremot delar parterna inteuppfattningen att satsningar på utbildning riskerar att tränga ut andra typer avstabiliseringspolitiska åtgärder. Vi menar att strukturella insatser för att stärka svenskaföretags kompetensförsörjning är väsentliga för industrins internationella konkurrenskraft,vilket i sin tur får positiva effekter på arbetsmarknaden som helhet. Vidare menar vi attkompetenshöjande insatser förebygger riskerna för långvarig arbetslöshet för enskildaindivider. Det medverkar till att stärka arbetsmarknadens funktionssätt och företagensmöjligheter till rekrytering av efterfrågad kompetens samt minskar de samhällsekonomiskakostnader som är förenade med långvarig arbetslöshet. Erfarenheter från den svenskaarbetsmarknaden visar att bristande kompetens är en viktig orsak till att människor inte fårett nytt jobb efter en uppsägning.Slutligen konstaterar parterna att utredningen använt det faktum att utbildning generellt settförekom i begränsad omfattning i många andra länder under finanskrisen, trots attutbildningskostnader subventionerats, som grund för ovanstående beslut. Parterna anser inteatt en sådan jämförelse är relevant i sammanhanget. Parterna gör bedömningen attförutsättningarna för att få till utbildning av god kvalitet för de anställda under korttidsarbeteär betydligt bättre i Sverige än i många andra länder tack vare ett relativt stort utbud avutbildningsanordnare samt ett väl utvecklat samarbete mellan fack och arbetsgivare kringfrågor som rör kompetensförsörjning.5


19.1 Korttidsarbete görs överhoppningsbart i arbetslöshetsförsäkringenParterna tillstyrker förslaget till ny paragraf 16 d § i lagen (1997:238) omarbetslöshetsförsäkring, enligt vilken månader med korttidsarbete inte ska räknas in iramtiden såvida det inte är förmånligare för den sökande. Parterna tillstyrker även förslaget iförfattningskommentarerna om att medräkning ska anses vara förmånligare för sökanden omdagpenningen blir högre än vad som annars hade gällt, eller om tiden behövs för att ettarbetsvillkor ska uppfyllas.19.4 Den sjukpenninggrundande inkomsten kan påverkas av deltagande ikorttidsarbeteParterna är av den principiella uppfattningen att det i samband med korttidsarbete ska införasett SGI-skydd som innebär att SGI:n behålls aktiv under tid i korttidsarbete. Under allaomständigheter är det nödvändigt med ett SGI-skydd som innebär att den som berörts avkorttidsarbete inte ska ha lägre SGI när korttidsarbetet avslutas än innan korttidsarbetetpåbörjades.Korttidsarbete utgör en tillfällig åtgärd som, under en synnerligen djup lågkonjunktur ochavgränsad tidsperiod, syftar till att upprätthålla sysselsättningen och till att livskraftigaföretag ska kunna behålla arbetskraft och kompetens i företaget. Arbetstagaren som omfattasav korttidsarbete behåller sitt anställningsavtal intakt, men går tillfälligt ned i inkomst. Det ärparternas principiella och fasta uppfattning att arbetstagarens insats ska vara begränsadendast till nedgång i inkomst under den tidsperiod korttidsarbete tillämpas. Kvarvarandenegativa effekter i socialförsäkringar vilket innebär att ytterligare kostnader läggs påarbetstagarna ska inte förekomma. Denna princip anser parterna ska vara vägledande förutformningen av lagstiftning i relation till korttidsarbete inom socialförsäkringsområdet.Parterna vill särskilt lyfta betydelsen av att socialförsäkringarna görs neutrala i förhållandetill korttidsarbete för systemets sammantagna användbarhet och nytta. Det är av största viktatt de lokala parternas förhandlingar i samband med korttidsarbete så långt möjligt kanisoleras till rationella avvägningar rörande företagets nuvarande och framtida ekonomiskasituation. Avsaknad av SGI-skydd ger arbetstagarparten incitament att istället väga ineffekter i socialförsäkringarna utifrån befintliga skyddsregler och praxis inomsocialförsäkringen när avtalen tecknas. Exempelvis kan det röra sig om att endast tecknaöverenskommelser kortare än sex månader, eller att försöka undanta olika grupper. Redandet faktum att effekterna i socialförsäkringen är oklara och svåröverskådliga, bedömerparterna i sig vara tillräckligt för att fördröja och försvåra den lokala förhandlingsprocessen.Oklarheter om hur korttidsarbete påverkar socialförsäkringarna kan därför bidra till attomfattningen av korttidsarbete blir mindre än vad som är önskvärt ut ett samhällsekonomisktperspektiv.Utredningen för i huvudsak fram två argument som motiv för att inte föreslå ett SGI-skyddvid korttidsarbete. Det första argumentet är att det skulle innebära ett avsteg fråninkomstbortfallsprincipen och att det i sig är motiv nog för att inte införa ett SGI-skydd.Parterna konstaterar, vilket även utredningen beskriver, att det redan i SFB görs avsteg fråninkomstbortfallsprincipen i samband s.k. skyddsvärda situationer. Parterna är avuppfattningen att korttidsarbete är att betrakta som en lika skyddsvärd situation.6


Utredningens andra argument för att det inte ska införas ett SGI-skydd i samband medkorttidsarbete är att systemet kommer att användas ytterst sällan. Detta argument är enligtparterna inte hållbart. För den enskilda individen är det inte av betydelse om systemet endasthar tillämpats vid ett enda tillfälle, om de negativa effekterna som uppstår isocialförsäkringarna är varaktiga. Att systemet ska användas sällan, i kombination med attdet inte är möjligt för enskilda individer att förutse eller avgöra när det ska tillämpas, talarenligt parternas uppfattning snarare för att ett SGI-skydd bör vara oproblematiskt att införa, irelation till statens finanser etc.Parterna anser att utredningen inte har lyckats klargöra att korttidsarbete endast innebärbegränsade effekter på arbetstagarnas ersättningar från trygghetssystemen. Det är också isammanhanget oklart vad utredningen avser med begränsade effekter. Att effekterna äroklara menar parterna i sig är tillräckligt för att för att motivera att ska det införas ett SGIskyddi lagstiftningen. Utredningen hänvisar även i allmänna ordalag till att det finnsskyddsregler som ytterligare ett motiv för att inte införa något SGI-skydd: ”Nuvaranderegelverk medger dessutom att SGI:n kan justeras såväl uppåt som nedåt vid ändradeförhållanden och även kan omfattas av andra SGI-skydd varför det enligt arbetsgruppen ävenav den anledningen inte anses befogat att föreslå ytterligare skyddsregler”. Parterna anserdock inte att utredningen har visat att nuvarande regelverk ger ett tillräckligt skydd.19.5 LivräntaParterna delar inte utredningens uppfattning att nuvarande skyddsbestämmelser ger etttillräckligt skydd för personer som deltar i korttidsarbete. Livränta är en potentiellt livsvarigersättning. Det är därför under alla omständigheter nödvändigt att reglera så att livränta trotskorttidsarbete ska fastställas utifrån den normala inkomstnivån arbetstagaren hade innanperioden med korttidsarbete inleddes. Hur detta skydd åstadkoms är upp till lagstiftaren attutforma.Det är enligt parterna inte tillräckligt att hänvisa till befintliga skyddsregler i 41 kap. 17 §SFB. Att Försäkringskassan i varje enskilt fall ska bedöma om det är sannolikt att inkomstenska bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt skapar även det osäkerhet. Ävenom paragrafen kan vara tillämplig i samband med korttidsarbete kvarstår att det saknaspraxis angående när livränteunderlaget är att betrakta som väsentligen högre. Det innebär attindividen riskerar att inte få ett högre livränteunderlag fastställt. Parterna anser även attefterlevandelivränta ska förbli opåverkad av tid i korttidsarbete.20.1 Kollektivavtal om korttidsarbete bör få tillämpas på ickemedlemmarDet är parternas uppfattning att det är viktigt att rättsläget avseende tillämpning avkollektivavtal om korttidsarbete klargörs av lagstiftaren.Enligt författningskommentaren till föreslagen 16 § i ny lag om korttidsarbete (s. 280 f) skallett kollektivavtal om korttidsarbete enligt utredningen i normalfallet kunna tillämpas även påarbetstagare som inte är medlem i facklig organisation som slutit avtalet.Detta överensstämmer för visso med parternas uppfattning om rättsläget. Parterna vill dockframhålla att utredningen i kapitel 20.1 (s. 246 f) synes argumentera för att det finns behov7


av att införa en uttrycklig reglering rörande denna fråga. Detta uttalande är enligt parternasläsart svårförenligt med ovan berört ställningstagande i författningskommentaren vilket ärolyckligt.Det är mot denna bakgrund viktigt att rättsläget avseende tillämpning av kollektivavtal omkorttidsarbete klargörs av lagstiftaren. Detta kan ske antingen genom att det i en kommandeproposition återfinns ett tydligt ställningstagande i linje med betänkandetsförfattningskommentar till föreslagen 16 § i ny lag om korttidsarbete och som inte delvismotsägs på annat ställe i propositionen, eller genom att det förs in ett tydligt stadgande omdetta i föreslagen lag om korttidsarbete.Ett sådant lagrum kunde ha följande lydelse.”En arbetsgivare som träffar kollektivavtal om korttidsarbete enligt denna lag, får tillämpaavtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutandearbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet”.ÖvrigtParterna noterar en felskrivning i 16 § i författningsförslaget till lag om stöd vidkorttidsarbete. Detta i meningen ”Saknas lokal part på arbetsgivarsidan får ett sådantkollektivavtal i stället ingås…”. Ordet arbetsgivarsidan ska ersättas med arbetstagarsidan.Eftersom just denna felskrivning finns i författningsförslaget påtalas den av parterna.Stockholm den 24 januari 2013Anders WeiheTeknikarbetsgivarnaRobert SchönIndustriarbetsgivarna(Gruvornas Arbetsgivareförbund,Skogsindustrierna, SVEMEK samtStål och Metall Arbetsgivareförbundet)Lars AskelöfIndustri- och KemiGruppenVeli-Pekka SäikkäläIF MetallCamilla FrankeliusSveriges IngenjörerNiklas HjertUnionenTommy AnderssonGS Facket för skogs-, träochgrafisk bransch8

More magazines by this user
Similar magazines