12.07.2015 Views

groove#9 s01

groove#9 s01

groove#9 s01

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Nummer 9 • 2002 Sveriges största musiktidningColdplayFreeheatMelody ClubUsherPaolaJoey Tempest • Swearing at Motorists • Ewing Family Stone • Christian KjellvanderBravecaptain • Blandband • Beatnuts


www.leejeans.com LEE - a Company Info: 08 - 807730


Groove 9 • 2002Bravecaptain sidan 7Fyra frågor till Beatnuts sidan 7Popnördvärldens stillastående sidan 7Christian Kjellvander sidan 8Heja Sverige, leve Danmark sidan 8Melody Club sidan 9Ett subjektivt alfabet sidan 9Ewing Family Stone sidan 10Freeheat sidan 11Usher/Joey Tempest/Paola sidan 12Coldplay sidan 15Xzibit sidan 16Blandband sidan 18Swearing At Motorists sidan 20Mediarecensioner sidan 23Albumrecensioner sidan 24Demorecensioner sidan 26Vinylrecensioner sidan 28LedareSka vi byta grejjerVisst har man alltid gjort blandband?!Vet inte hur många jag hari bokhyllan, men det måste varauppåt etthundra. Och visst är detde man spelar mest? Dessutom ärdet kul att ge bort blandband tillfolk man tycker behöver en uppryckning.För ett tag sedan skickadejag ett band med uteslutandesvensk musik till en kompis i NewYork kallat From Gbg to NYC,och det kändes lite underligt attden låt denne jänkare gillade mestvar spår nummer 10:1. Weeping Willows - Touch Me2. Hederos & Hellberg - ConcreteJungle3. The Plan - Mon Amour4. Kristofer Åström - How Can YouLive With Yourself?5. Organism 12 - Smuts & Co6. Petter - Tar det tillbaka7. Kaah - Dom tittar när jag dansar8. Noice - En natt i T-bananGary Anderssonchefred@groove.st9. Eskobar - Someone New10. The (International) Noice Conspiracy- Capitalism Stole My Virginity11. Division of Laura Lee - PrettyElectric12. Sahara Hotnights - On Top of YourWorld13. The Hives - Hate to Say I Told You So14. Promoe & Timbuktu - Det socialaarvet15. Silverbullit - Joy16. Mazarine Street - Good Enough17. Magnus Carlson - Det värsta av allt18. Latin Kings - Blend dom19. Bob Hund - Dansa efter min pipa20. Robyn - Do You Know (What itTakes)På sidan 18 hittar du fler blandbandoch dessutom en hemsidadär du kan bytatill dig nya.OmslagXzibit av Mia OlssonGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sthttp://www.groove.stChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.stSkivredaktörBjörn Magnusson, info@groove.stMediaredaktörDan Andersson, da@groove.stLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.stRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonserPer Lundberg G.B., annons@groove.st,0706–44 13 79DistributionKarin Stenmar, distribution@groove.stWebAnn-Sofie Henricson, ash@groove.stFör icke beställt material ansvaras ej.Tryckt på miljömärkt papper.BrevIn the houseTjenare. Kalla mig fånig och/eller kalenderbitare,men efter att ha läst er houseartikelkan jag inte bara vara tyst. FrankieKnuckles klubb The Warehouse låg i Chicago,den öppnade 1977, då disco fortfarandevar disco. Jag vet inte om det var fler fel i artikelneftersom jag inte orkade fortsättaläsa efter första stycket. Vore det inte bättreom ni kollade fakta innan ni skrev?FredrikOjojojKära Grooove! Mats Almegårds artikel omsvensk house är behjärtansvärd men denhåller tyvärr inte måttet när det gällerrena fakta. Almegård är utan tvivel förälskadi housen, det ställer jag mig inte frågandeom. Kunskaperna verkar dessvärreslinta. Jag tänker inte gå så långt, men t exatt The Warehouse skulle ha legat i NewYork är felaktigt, det låg nämligen i Chicago(Brewster & Broughton, 1999, p.314).För övrigt vet alla som var inblandade iden svenska houserörelsens begynnelseatt det hela började med ett rave i Göteborgiscensatt av två engelsmän...Sen finns det ett antal andra sakersom jag skulle kunna påpeka men jaglåter bli och påpekar endast att jagbestämt har supit ihop med MathiasSkeppstedt i Växjö där jag tror att hanpluggade. Om jag har fel så har jag hallisar.StefanNi har givetvis rätt, The Warehouse låg iChicago och ingen annanstans. FrankieKnuckles flyttade dock från New York tillChicago. Där har det skett en förväxling.Vad det gäller vem som introduceradehousen i Sverige så skriver du Stefan att detvar två engelsmän i Göteborg. Visst, jagtvivlar inte på att göteborgarna kanskehörde house där först. Eller att umeåbornahörde house genom två finnar som tagitVaasafärjan över till Sverige, malmöbornagenom två köpenhamnare och stockholmarnagenom en ryss på genomresa. Varjeort har nog en egen house-historia. MenMats Nileskär presenterade den för helalandet. Så det så.Att du träffat Mathias i Växjö kan jagdock inte bestrida. Jag har gjort det själv.Mats Almegård/GrooveHåkan Hellström och Jane's AddictionYtterligare en rip-off från Håkan, lyssna påJane’s Addictions Jane Says från albumetNothing’s Shocking och sedan Förhoppningaroch regnbågar från Håkans senasteskiva. Håkan har höjt tempot, men det ärväl det enda som skiljer musiken åt.Väl valda delar ur Perry Farrells texthar också översatts till svenska:Håkan Hellström: ”Maria säger”Perry Farrell: ”Jane says”Håkan Hellström: ”Hon gömmer sig i TVapparater”Perry Farrell: ”She hides the television”Åsikter? Skriv tillinfo@groove.stInte lika lätt att upptäcka som rip-offerav Morrissey, Smiths och Cornelis Vreeswijkkanske, men ändå bemärkningsvärda.Hälsningar Jane,den fulaste flickan i världenDu har säkert rätt i vad du säger Jane (omdet nu är ditt riktiga namn), men som jagnämnde i förra numrets ledare så kännshela diskussionen om influenser och låtstölderganska ointressant. Alla influeras viav något och varför då inte välja så braförebilder som möjligt?Gary Andersson/GrooveStefan Larsson?Hej hej. Jag var i Reykjavik för ett par veckorsedan och såg en svensk singer/songwriter–killespela på TV-kanalen, i ”sjón1”,Stefan Larsson heter han. Jag har inte hörttalas om honom tidigare, har ni? Det var såschysst musik och han sjöng så fint, det vorekul att veta mer.hälsningar MijaFör att vara helt ärligt Mija, så känner jagfaktiskt inte till musikern Stefan Larsson.På internet får man många träffar på detnamnet, men ingen jag kollade in verkarvara rätt person (förutom kanske basisten iNods Off). Om du har tur kanske någonannan Groove-läsare vet vem han är ochmailar info till oss.Gary Andersson/GrooveTryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareMats AlmegårdDan AnderssonGary AnderssonTherese BohmanJonas ElgemarkMattias ElgemarkJosefin EngbergFredrik ErikssonMoa ErikssonJohannes GiotasTorbjörn HallgrenAnnica HenrikssonGroove görs i samarbete med:Robert LagerströmPer Lundberg G.B.Björn MagnussonThomas NilsonMia OlssonPascal ProsekDaniel SeverinssonMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik StrömbergPeter WestrupEvalisa Wallin4 Groove 9 • 2002


www.ahlens.comMissy ElliotUnder ConstructionCD 185·JaheimStill GhettoCD 185·Två efterlängtade album!Priserna gäller t o m 8/1, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.


6 Groove 9 • 2002


Bravecaptaintext: Henrik StrömbergDet sa bara klickFyra FråGor TiLL...Har en artist tidigare varit med i ettframgångsrikt band kommer det nästanalltid hänga över den fortsatta karriären.Så när jag säger till Martin Carr attjag inte visste att han var låtskrivare iindiebandet The Boo Radleys när jagbad att få intervjua honom, blev hanglad.– Jag hatar tanken att folk bara lyssnarpå Bravecaptain för att det har nåt attgöra med The Boo Radleys.Redan under tiden med bandet lyssnadeMartin på elektronisk musik, ochen stor anledning till att de splittradesvar att de inte spelade sådan musik hanvar intresserad av.– Jag kände att jag kunde uttrycka migsjälv bättre på egen hand. Det är enklare,och när jag måste spela live kan jag letaupp lite folk som kan göra det åt mig.Göra det med mig, menar jag.Ditt sätt att blanda popsånger medtechnomusik låter fräscht och nytt.– Det är svårt att kombinera det bra.Jag gillar elektronisk musik, men jaggillar verkligen också att skriva sånger.Jag vill inte gå tillbaks till att bara skrivasånger, men jag vill inte heller göra etthelt elektroniskt album – jag vill att detska låta organiskt. Jag ser verkligenfram emot nästa album, detta albumetvar mycket av en inlärningsperiod. Jaggjorde halva i studion och halva pådatorn. Nästa vill jag göra helt pådatorn.Men är det inte lätt att bli distanseradfrån sångerna på datorn, där man baraser dom uppdelade i små byggstenar?– Jovisst, men det är så jag alltid sett påmusik. Det är rätt frustrerande att spelain i studio, jag vill hela tiden klippa isärsaker och klistra in dem någon annanstans,och det går bara inte. Vi försöktemed klippa med sax i banden, det funkadealdrig. Men på en dator ligger detdär kartlagt, det är ett sätt som verkligenpassar mitt sätt att se på musik. Baraför att det är på datorn betyder det inteatt det inte är gitarrer, trummor ochbas. Man kan fortfarande spela levandemusik, men man kan göra mer meddet.En av låtarna på skivan, Kissinger, låterväldigt mycket ”glitch”, microhouse.Är det sånt du lyssnar på nuförtiden?– Jag gillar verkligen Kid606, och Poleockså. Jag köpte några absurda albummed bara små klickljud, och man sitterdär och undrar ”varför i helvete slängdejag bort 20 pund på detta?” Men mycketav det gillar jag verkligen, det är denförsta musikstilen på länge som verkligeninfluerat mig. Jag fattar egentligen intevarför heller, jag brukade lyssna påmelodiösa eller rytmiska saker, ochdetta är så abstrakt. Har du hör talasom bandet Venetian Snares?Jag har bara hört talas om det.– John Peel spelar mycket av dom.Vi har inte riktigt den sortens radioprogrami Sverige.– Man kan lyssna på det på internet.Japp, det finns inga ursäkter längre.…Psycho Les från partyhiphopparnaBeatnuts. Det är fredag förmiddag iNew York och han låter så långt ifrånfestlig som man kan tänka sig. Efter litelirkande gäspar han i alla fall framnågra knappt hörbara svar.Kommer du ihåg er spelning påHultsfredsfestivalen i Sverige?– Ja, vi tog introt på plattan därifrån.Varför har ni bytt skivbolag från Loudtill Landspeed?– Loud skickade en massa folk till studionsom försökte lägga sig i, så jag slängdeut dom. Jag gick inte till deras kontoroch kollade när dom jobbade. Landspeedgör däremot inte ett skit, vi får fixa alltsjälva för dom har inga pengar eller kontakter.Håller ni fortfarande kontakten medNative Tounge-gänget?– Visst, De La Soul kom förbi en spelningför ett tag sen, och vi ska spela in en låtmed dom plus Phife och Q-Tip. Vi måstebara ringa några samtal.Jam Master Jay kom också från Queens,kände du honom?– Ja, och jag är fortfarande chockad överhans död. Han var en pionjär och en avanledningarna till att jag är i gamet.Daniel SeverinssonPopnördvärldens stillaståendeJag är på popkonsert på Mejeriet tillsammansmed en kompis (en sån där tjej som beställersina skivor från små, obskyra indiebolag).Det är The Apples in Stereo som spelar, ettav Elephant 6-kollektivets alla band. Publikenbestår av flickor och pojkar med svarta fyrkantigaglasögon, Clarks på fötterna och klämmor ihåret. De har alla skivor med bandet som spelaroch har sett fram emot den här konserten jättelänge.Ändå står de lika stilla som om de väntadepå bussen. ”Som uppradade lik” som min kompisuttryckte det.Det är en av popnördvärldens alla mysterier.Man ska kunna precis allt om musiken, kunnarabbla bandets texter baklänges och framlängesoch veta exakta årtal när albumen släpptes.Men gud förbjude att man ser ut som om manhar roligt. Är det mot förmodan någon somskulle dansa så är det flickor i fjortonårsåldern.Är man riktigt seriös står man still (lägg märketill de djupfrysta musikskribenterna nästa gångni går på konsert).Ett annat mysterium är att popvärlden,även i dess helhet, verkat ha stått mer ellermindre still de senaste åren. Min lillebror somgår andra året i gymnasiet lyssnar på Belle andSebastian och när han visar foton från sina festerhar tjejerna randiga tighta T-shirts, page medklämmor och små söta tygväskor med pins på.Ingenting har med andra ord förändrats sen jagsjälv var i den åldern. Popklichéerna är de samma.Det enda som förändrats är att andelen popmänniskorkrympt.När jag var i femtonårsåldern var poplookennästan en standarduniform och detfanns inte någon som inte lyssnade på Suede,Blur, Oasis, Bob Hund eller Pulp. Idag är detförutom kidsen bara Mats Jonsson och TerryEriksson som håller fast vid det riktigt helhjärtat(elakt skratt). Men faktum kvarstår att klädernaär likadana och benämningarna ”popflicka”och ”poppojke” framkallar samma typ avassociationer idag som för sex år sedan. Självhar ordet poppojke för mig alltid varit synonymtmed ett starkt ”vill-ha-begär”.Men den söta poppojke som slutgiltigenlyckades fånga mitt hjärta visade sig vara enulv i fårakläder. Som före detta hårdrockareföredrar han definitivt Ozzy framför Belle andSebastian. Han tycker att de bästa låtarna påBelle and Sebastians senaste skiva Storytellingär de instrumentala där man ”slipper hörahans röst”. Förlåt lillebror och resten av er popnördar,men jag måste erkänna att jag i det fallethåller med. Det kan faktiskt bli för mycket avdet goda.Moa Erikssonmoa@groove.stwww.groove.st 7


Christian Kjellvandertext: Fredrik Erikssonbild: Josefin EngbergSånger från en tvåaDet tar tid att utvecklas. Förvarje skiva Christian Kjellvandergör blir han barabättre och bättre. Under enpaus med Loosegoats hittarhan åter rätt mellan svensksjuttiotalsnostalgi och slitnaamerikanska vemodsklyschor.Fast det kunde hagått riktigt illa.Loosegoats gjorde en gång en bedrövligSebadoh-cover. It´s So Hard to Fall inLove tror jag att det var. Med en speladosäkerhet som bara ett ungt svenskt indiebandkan misslyckas med stod dehoptryckta på Magasinets scen i Göteborgmed sina Telecastrar.Givetvis lät det riktigt, riktigt, dåligt.Allt det sämsta med lo-fi-genren kom i såuppenbart ljus – tafflig nördpop medostämda gitarrer. Lou Barlows en gång såsammetsbittra text framstod plattare änplatt.Det känns så oerhört länge sedan närman ser Christian Kjellvander nu, nästansju år senare.Numer är han ett unikum i svenskmusikbransch. Han är det när han, lättsvettig, kramar om sin ljudtekniker efteren bitvis magisk konsert och när han skriverrader som ”the early haze of the seventiessun kept the fevers gone”.Det handlar inte längre om att vevaskrotpop utan, faktiskt, om att han är Sverigesbästa låtskrivare som dessutombesitter en av det de mest personliga sångrösterna.Eller som klubbarrangören KimAbelsson deklamerar:– Den som säger att han är bra för att varasvensk är så jävla dum i huvudet.Christian gräver djupt i amerikanskflanellrock både i Loosegoats och Songs ofSoil och han fortsätter i samma spår på sinförsta riktiga soloskiva Songs from a TwoRoom Chapel utan att det blir en krystadgenrelek.Han beskriver sig som en oerhört disciplineradlåtskrivare och drar sig inte föratt kalla sig pretentiös.Han säger att man måste vara det ochatt det inte finns någon anledning att intevara det.Han vet också hur han vill att produktionenska låta, hur omslaget ska se ut.– Jag vill ha koll på allt, säger han medeftertryck, det är viktigt att jag själv ärfullkomligt nöjd med en låt för att den skavara värd att spela in.Det finns ingen som är mer missnöjdmed en Loosegoats-låt än Christian själv.Han ler lätt genom de enormt starkaglasögonen och berättar hur inspelningenav skivan For Sale by Owner gick överstyrjust för att han lät sig övertalas att spela insaker han inte var nöjd med och hur JonSpencers ljudideal höll på att kosta ettskivkontrakt.Det är garanterat ingen risk att dethänder igen.Inte heller att han ger sig i kast medandras låtar, nu när han gör så fantastiskasjälv.Heja Sverige, leve DanmarkSå har vintern kommit till New York. Det är kalltoch regnar. Det borde vara snö men eftersomväxthuseffekten regerar här borta också såkommer den nog inte att dyka upp förrän tidigasti februari. Fredrik Virtanen går fortfarandeomkring okammad på Upper West Side i sinBob Dylan-t-shirt, David Letterman har börjatatt traditionsenligt driva med sin stackarsmamma över satellit och nere på Lower EastSide fryser folk ihjäl liggandes i sina kartongheminvirade i tidningar. Och i en övergiven hamn iBrooklyn sitter jag i min lägenhet med en flaskaBlossa glögg och tänker på Sverige.Sverige är hippt i New York just nu. Svenskaband spelar här så ofta att man knappt bryr siglängre. Soundtrack of Our Lives har spelat härsju gånger sen i våras, The (International) NoiseConspiracy tre gånger, Sahara Hotnights tregånger, Division of Laura Lee tre gånger, TheHives fyra gånger och säkert flera andra bandjag helt glömt bort. Hur kommer sig detta? Vadär det som gör att just svenska band går så brajust nu? För det går bra – otroligt bra.Det är en svår fråga för de är ju inte precisunika. Jag tror det beror på någonting heltannat. Det är den gamla hederliga Kent-metoden:ha alltför mycket självförtroende, var stöddigoch backa upp dina stora ord med handling.Även om The Hives inte är världens intressantasteband på skiva är de svåra att överträffalive. Likadant med Division of Laura Lee, otroligttajta live, välrepade och härligt Kent-stöddiga.För att inte tala om The (International) NoiseConspiracy, de attackerar varje spelning som ettväckelsemöte inför 50 000 personer i ett jättetälti Mississippi. Det spelar ingen roll om det ärtolv eller 1 200 personer där, svenska band geralltid allt. Och detta medför att det är kul attvara svensk igen, det var lite motigt ett tag närman alltid blev förknippad med Ace of Basesösterrikiska reggae, isbjörnar och porr.Men medan jag sitter här som stolt svenskoch väntar på Hellacopters och Backyard Babiesoundvikliga genombrott så kommer två danskaroch stjäl all uppmärksamhet med årets isärklass bästa platta. Ni vet nog redan vad jagpratar om: The Raveonetts och deras åttalåtarsplattasom klockar in på helt underbara 22minuter. Sa någon punk? Vad Raveonettes görär att de smälter ihop allt som gjorde BlackRebel Motorcycle Club så bra med Cramps ochen härligt smutsig och stökig produktion. Jagvetatt jag är lite väl lyrisk men jag har inte hörtnågot så bra sen... ja, senaste gången Danmarkvar världens bästa rockland: Sort Sols EverythingThat Rises Must Converge. Och nu harThe Raveonettes under en månad spelat i NewYork tre gånger och jag har missat dem alla.Men så är det. I staden där IKEA är kung regerarSverige och Danmark i en underbart stökiggarageharmoni som skulle gjort Jesus andMary Chain härligtavundsjuka.MathiasSkeppstedtmas@groove.st8 Groove 9 • 2002


Melody Clubtext: Annica Henrikssonbild: Mia OlssonBaguetter och bra låtarEttsubjektivtalfabetDe är som 2000-taletshockeyfrilla. Spretigare ochsnyggare än originalet. Medhögrotationssingeln PalaceStation och kittlande Electrictar de 80-talets utskrattadesyntpop på allvar.ice-tRappare från Los Angeles som både beskrivitssom hiphopens svar på Lemmy i Motörheadoch en av branschens mest intelligenta. Menhans fallenhet för vapen, brudar och hustlandehar hela tiden bestått. Att Parental Advisorymärketsuttit som tatuerat på hans skivorinnebär inte att man ska ta Ice-T på alltförstort allvar. Hans texter har alltid varit långtifrån hopprepsramsor trots att han själv ärförälder. ”All of us, although we may talkrowdy on records, we all got kids,” förklaradehan nyligen för MTV.Ice-T, som numera försörjer sig som programledarei mindre nogräknade tv-produktioner,minns vi kanske helst för hans ledmotivtill filmen Colors regisserad av Dennis Hopper.Mest uppmärksamhet fick han för sin låt CopKiller 1993 med sitt band Body Count somskildrade en polismöradares perspektiv. BMvito ingrossoSteget från att dansa bakom Pernilla Wahlgreni Melodifestivalen till att ge ut en innovativplatta med elektronisk musik är uppenbarligeninte så långt som man kan tro.Ingrosso bildade tillsammans med JoakimHövel duon Hypernature och gav ut albumetIn Memory of the Ritual 1991. Fylld av uddasamplingar och nyskapande rytmlösningarstår det sig fortfarande idag, även om samplingarnaav William Burroughs och Gorbatjovkanske känns lite daterade. Bandet harockså med ett bidrag på 3Lux från samma år,en samling med tidiga (läs: seriöst primitiva)datoranimerade musikvideos.HSMelody Club är jättestressade just nu.När de inte är ute på vägarna ska dehinna sammanställa debutalbumet ochgöra intervjuer. Sångaren Stoffe kommergåendes längs gatan med en 19.50-kronorsbaguette och en mugg kaffe i handen.Det enda ätbara han hinner få i signuförtiden.Keyboardisten Jon säger att de intehar tid att leva på scones längre.Trummisen Rille brygger norsktkaffe åt oss, det vill säga alldeles försvagt, och säger att han inte hinnerumgås med någon annan än bandet ochturnéledningen.– Vi gillar låtar i det här bandet, det spelaringen roll om de är från 80-talet eller60-talet, menar Stoffe och nämnernågra titlar från Alphavilles ForeverYoung som är favoritplattan från 80-talet.– Vi lyssnar på Beatles och Stones,Ramones och Sex Pistols, Alphavilleoch Blondie, fyller Jon i.4/5 av gruppen har tidigare spelat60-tals-influerad musik. Stoffe, Jon ochErik utgjorde tidigare Tambureens tillsammansmed Sylle – nu i The Ark – ochKaka – nu i The Mo. Rille trummade iolika garageband. Basisten Mange hardock ett förflutet i ett tungt grindcorebandsom turnerat i Japan. Men nu är det80-tals-soundet som gäller.– Synten plockade vi in redan i slutet avTambureens, förklarar Jon. Vi blev såless på att bara ha orgel.– Kör man med orgel i sju år tröttnarman, flikar Stoffe in. Synt är bra omman vill köra på samma grej men ändåfå en variation. Det är enklare att skapanya ljudbilder till varje låt med en synt.– Det var väl när du köpte den där riktigtgamla orgeln som vi tänkte ”fy fan vadtrötta vi är på det”, säger Erik och vändersig mot Jon.Melody Club vill poängtera att debara är inspirerade av 80-talsmusikenoch inte försöker kopiera något. De skiljergärna på musiken och vilka kläder dehar på sig och är inte intresserade avhela 80-tals-konceptet. Däremot skullede inte kunnat tajma sin debut bättre,nu när 80-talet blivit hippt igen. De passaräven på att hylla The Sounds ochkalla dem ett av Sveriges bästa band.I dagarna spelar Melody Club införett fullsatt Globen som förband tillKent. De ser inte det som någon störreutmaning. Ju mer folk desto bättre,tycker de och säger att de har övat sig iishallar runt hela Skandinavien.Hur märker ni att ni ”bara” är förbandtill Kent?– Vi blir faktiskt jättebra omhändertagna,säger Jon.– Vi lever rena lyxlivet jämfört med närvi är ute själva, menar Stoffe.– Men det drar lite mer i vår buss, sägerRille.– Ja, och så får vi kanske inte riktigt likamycket sprit. Men vi får så det räckeroch blir över. Efter varje spelning har vien back öl över, så nu har vi börjat staplabackar i bussen, säger Stoffe.Jo, det kan vara bra att bunkra uppmed dricka inför firandet av debutalbumetsom hamnar i butik i slutet avdecember.in the garagePå den självbetitlade blå debutplattan från1994 som producerades av gamle The CarssångarenRic Ocasek i Electric Lady-studion iNew York förklarar Weezer i låten In the Garagevad det innebär att spela i ett band. Det börjarmed influenser: "I've got posters on the wall/my favourite rock group Kiss". Sen skapasgemenskapen i bandet: "In the garage I feelsafe/no one cares about my ways/In the garagewhere I belong/no one hears me sing thissong". Så börjar man bli stolt över sina låtar,man får självförtroende: "I got electric guitar/I play my stupid songs/I write these stupidwords/and I love everyone/waiting there forme/yes I do". Sen spelar man in en skiva ochger ut den. Och blir världsartister. GAgregory isaacsKärt barn har många namn. Men så har ocksåThe Lonely Lover, också känd som The CoolRuler, spelat in mängder av fantastisk reggaemusik.Lyssna bara på All I Have is Love från1976. Där är Gregory Isaacs i högform och förstärkergrundreceptet att välartikulerat levererabitterljuva kärlekssånger där han oftaframställer sig själv som en reko kille ochmissförstådd stackare. Han har startat detegna skivbolaget African Museum tillsammansmed Errol Dunkley och varit otroligtproduktiv men har sällan fått till det lika brasom under de där magiska åren i slutet av70-talet. Nu för tiden får han räknas som enföredetting då alkoholism och missbruk avtyngre droger än vad som är comme il faut påJamaica har bränt ut honom.RLwww.groove.st 9


Ewing Family Stonetext: Moa Erikssonbild: Kristina Bengtssonmontage: Felix GebhardThe wedding singersDe började som gatumusikanterunder Malmöfestivalenför sju år sedan.Pengarna sinade och defick idén att sätta ihop ettband för att spela kristencountry.Idag har inte så mycket hänt. De spelarfortfarande covers av legender som HankWilliams, Jerry Lee Lewis, George Jones,Carl Perkins, Louvin Brothers, JohnnyCash och Dwight Yoakam. Men det somskiljer dem från andra coverband är att deframför de gamla klassikerna med en nervsom får hela Smålands (Lunds socialistiskanation) att gå ner på knä och helhjärtatsjunga ”Were you there when they crucificedthe lord”.– Vi presenterar musiken på ett överlägsetsätt, slår bandets sångare Joakim Leksellfast.Eller man kanske borde säga The RightReverend Apehole Manhorn Ewing somhan föredrar att kalla sig i sammanhanget.Nästan samtliga medlemmar är involveradei andra banduppsättningar. Sammanlagtbildar de sju herrarna åtta band. Mestkända av dessa är Dipper där Joakim Leksellsjunger och Patrik Malmros spelartrummor.Ewing Family Stone har även den godavanan att ta in gästartister som MagnusCarlsson från Weeping Willows titt somtätt. Men deras målsättning har till skillnadfrån andra band aldrig varit att bli storaoch släppa skivor, snarare tvärtom.– Det var en period när alla ville ha oss såvi fick till slut säga nej till en massa spelningar.Alla ville ha sin del av kakan. Dettog för mycket kraft, säger Joakim.Vi sitter på Ölcaféet i bandets högtskattade hemstad Malmö. Peter Andersson,alias Femington Steely Dan Ewing, FabianKåks, alias Evil John Denver Sweet HomeAlabama King Solomon Zion Ewing, samtMikael Nilsson, alias Little Joe Ewing,som har med sig sin lilla son som ritarteckningar medan hans pappa pratarmusik.Är ni religiösa på riktigt eller är det ironi?– Det är absolut inte ironi. Det vi håller påmed är allvar. Det hade ju varit hemskt omvi fått hela publiken att gå ner på knä ochsjunga om vi inte menade allvar, säger Joakimmed eftertryck. Vi tycker om traditionella,kristna domedagslåtar.– Vi är inte kristna, tillägger Fabian Kåks.Men det handlar ju mycket om en kärleksförklaringtill musiken. Det finns en religiösstämning när vi spelar.– Vi skäms inte, säger Joakim. Och alladom här religiösa, romantiska symbolernaär ju något som även mörkermän somNick Cave och The Cure slänger sig med.En annan stor skillnad är att EwingFamily Stone föredrar att spela på bröllopframför att ge traditionella konserter.– Vi gillar inte vanliga konserter medsoundcheck och uppställda mikrofonerdär folk står upp och bara tittar på oss.Vi vill att folk ska göra vad de vill. Dansa,prata eller äta, säger Joakim. Vi är detbästa bröllopsbandet! Det är underbartnär folk i alla olika åldrar dansar åt ossoch åttioåriga släktingar kommer framefteråt och tackar för den ”fräcka” konserten.Om du känner någon som ska giftasig så be dom ringa oss.Berätta om er bästa spelning.– Vi skulle spela på ett lastbilsflak mitt påMöllevångstorget precis när det blev bombhotat.Jag säger inte att det var för att viskulle spela som det blev hotat. Vi var ialla fall tvungna att avbryta spelningen såvi gick in på en restaurang i närheten ochbad att få spela där istället. Det är såntsom Ewing Family Stone handlar om, agiterarJoakim.– En annan häftig spelning var på KaféAriman i Lund när folk stod upp på stolaroch bord. Det var som en vägg av människorframför oss, säger Peter.Har musiken förändrat ert liv någongång?– När jag upptäckte countryn var det somen helt ny värld öppnade sig för mig, sägerPeter.– För mig började det med punkrocken,berättar Fabian, vilket tydligt syns på hansrockabilly-bakåtslickade hår och hansring med en bild av Elvis inuti.– Min storebrorsa var punkrockare så detvar så jag kom in på det. Det var någothelt annorlunda när band som Sex Pistolskom. Det var en slags hellre-än-bra-attityd.Man behövde inte vara skitbra på attspela för att som tonåring sätta ihop ettband och spela på fritidsgårdar. Countrynkom jag in på senare. Men först var den enpest. Mitt första minne av countryn varnär jag var liten och satt och tittade på TVmed farsan som var kulturarbetare ochjazzmusiker. Det var en konsert med JohnnyCash på ena kanalen och en deckare påandra så då var ju valet solklart vad manville se. Men farsan sa ”Vänta sätt inteöver. Låt mig se äcklet.” Det var helt obegripligtför mig hur han hellre ville se enkonsert han avskydde än en deckare.Vad gör ni när ni inte spelar musik?– Vi håller på med allt möjligt. Vi är bartendrar,socialarbetare, postmän, banktjänstemän,en poet och en heltidsmusiker.Några av oss är småbarnsföräldrar dessutom,förklarar Joakim.Var har ni köpt era snygga kostymer?– Second hand alltihop, säger Joakim.Fabian pekar på ett foto av dem urSydsvenskans nöjesbilaga Dygnet runt.– Jackan jag har på mig där hittade jag i encontainer i Stockholm.Ja vad är det man säger. Bara man harsin religion så behövs inga pengar.10 Groove 9 • 2002


Freeheattext: Annica Henrikssonbild: Mattias ElgemarkUtan skivkontrakt på damtoalettenThe Jesus And Mary Chain finns inte längre.Men Jim Reid lyckas ändå göra Groovesreporter löjligt knäsvag.Förbandet soundcheckar så hela lokalendarrar och att hitta ett avskilt rum är nödvändigt.Jim Reid och Ben Lurie ledsagarmig genom lokalen och öppnar dörrentill… damtoaletten. Vi skrattar och ser ossomkring. Jim tycker vi kan sitta på golvetoch medan jag tvekar hinner han och Benslå sig ned på det vita kakelgolvet.Jim: – Jag är van vid sånt här från London.Han är klädd i en svart skjorta, håretär lite kortare och lite ljusare än vad jaghade föreställt mig. Han läppjar på en öl.Ben ser ut som Graham Coxon, men detberor i och för sig bara på de svartbågadeglasögonen.Än så länge har Freeheat bara släppt enEP och eftersom de inte ens har något skivkontraktlär vi få vänta på fullängdaren.Har vi tur kommer de att börja inspelningarnaredan i år och förhoppningsvisbli klara i februari.Jim: – Vi trodde att vi var tvungna att startaett band som var långt ifrån The Jesus AndMary Chain, för det är ju så folk gör. Harman varit i ett reggaeband innan ochsplittrats så måste man starta ett jazzband.Men vi tänkte: varför det? Varför intebara göra det vi gör bäst.Ben: – Freeheat var aldrig uträknat. Efteratt vi spenderat evigheter med att funderapå vad vi skulle ta oss till, slog vi ihop ossmed Nick Sanderson och Romi Mori(båda från Gun Club) och började spela.Jim skrev några låtar. Vi tänkte aldrig attdet här ska låta si eller så. Vi bara speladeoch denna röra som du kommer få höraikväll är resultatet.Jim: – Vi vill inte vara dryga eller så, menJAMC var mitt favoritband på jorden ochdet var synd att jag och min brorsa intekunde hålla sams. För om vi kunde såskulle vi fortfarande ha det bandet.Brorsan då? Han är inte sur att du fortsatte?Jim: – Han kan inte vara sur för han vet juatt jag skulle bilda något nytt band. Jaghar ju gjort musik till större delen av mittliv. Han gör grejer också. Han har gjort ettpar akustiska album som han spelade innär han var väldigt hög. Jag tycker låtarnaär bra, jag vill inte snacka skit om William,men sättet han framförde låtarna på vardåligt. Han borde varit nykter när hanspelade in dom åtminstone. Första gångenjag fick en tape med hans grejer visste jaginte vad jag skulle tycka, men sedan sågjag honom spela i London och har var spiknyktermed bara en gitarr och låtarna lätså mycket bättre. Jag sa till honom att detär så han borde spela in plattorna. Enmick, en gitarr, en kille och massor medbra låtar. Utan alla hans överdubbningaroch vandrade upp och ned på gitarren, föratt sedan stoppa låten och förmodligenundra var tusan han är: ”Oh yeah, I’mmakin’ a record”. Jag antar att det ärcharmerande och kanske kommer folk attplocka upp hans plattor om tjugo år. Hursom helst, nog om William, låt oss prataom mig. MIG!Vad inspirerar er idag?Jim: – Vi är inte inspirerade av något, snararedrivna på grund av all dålig musik somgörs. Varenda gång jag slår på radion, vilketinte är ofta, spelas det bara massa skitband.Och MTV är bara fel. Det är det som fårmig att vilja göra en platta. För jag tyckeratt jag kan göra något så mycket bättre ochför att bevisa det ska jag göra det.Finns det några bra band idag?Jim: – Det finns många unga band hosvilka jag beundrar entusiasmen. Dom harupptäckt plattor som jag upptäckte förtjugo år sedan. White Stripes, Strokes,Hives – jag har hört allt förut. Jag har hörtThe Stooges, jag har hört The VelvetUnderground. Jag har hört Television ochNew York Dolls. Jag säger inte att dessaband bara är en pastisch, för när folkhörde den första Mary Chain-plattantyckte många att det lät som Velvet Underground.Och det gjorde den förmodligen.Jag tror att det är det rock’n’roll handlarom. Återvinna idéer. Ingen har någonsinvarit originell inom rocken, den förstarock’n’roll-singeln var en blueslåt med etttrumtakt. Jag tror att man håller fast viddet som fick en själv in i smeten när mansjälv var ung. Och jag tror att om tjugo årkommer folk som gillar Strokes nu fortfarandelyssna på Strokes och det kommerfinnas nya band som influeras av Strokes.Har ni hört Black Rebel Motorcycle Club?Jim: – Ja, jag tycker dom är ett bra band.Alla säger att dom har influerade av oss,men jag tycker att det är lite orättvist.Men en av killarna i bandet ser ut som vigjorde för femton år sedan. Jag gillar verkligenLove Spreads, det är förmodligenden bästa rocklåt jag hört på länge. Detlåter som en hemsk grej att säga, men jagblir inte exalterad över band. Jag blev aldrigdet. Jag kan uppskatta band hellre än bliexalterad. Jag tror aldrig att jag sett ettband live som jag senare kunde gå hemoch säga att jag blev helt till mig av.Inte ens när du var ung?Jim: – Inte ens då. Det närmsta jag komvar när jag såg The Clash 1977, och detvar en av mina första spelningar jag varpå. Det är den enda gång jag ärligt kansäga att jag fick kalla kårar längs ryggen.Dom började spela Clash City Rockersoch det var fantastiskt. Men det är denenda gång det hänt. Men efter giget vardet inte så häftigt. Jag har gått frånextremt upprymd till ”detta är okej” till”fan vad jag är uttråkad och vill gå hem”www.groove.st 11


Romi ochNick frånFreeheatIdolertext: Thomas Nilsonbild: Henrik StrömbergIdoler om idolerunder en spelning. Jag föredrar plattor. Plattor blir jag exalteradav. Men kanske inte nya plattor.Ben: – Jag lyssnar på radio ganska mycket men jag tycker detbara är skräp. Jag vill så gärna, men till och med band som jaggillade, till exempel Eels, är inte bra längre.Jim: – Men du är mottagligare för ny musik än vad jag är.Ben: – Ja, det finns ju alltid Sheryl Crow. Det var nog densenaste platta jag köpte.Hört några svenska band?Jim: – Cardigans såklart, men jag orkar inte prata om dom.Ben: – Backyard Babies. Vi spelade med dom tidigare i år.Jim: – Stroppiga jävlar.Ben: – Vi stannade inte kvar för att titta på dom. Vi har aldrigklarat av konsten att umgås med andra band.Jim: – Folk som spelar i band blir jag bara irriterad på. Domär idioter. Det är något alla band har gemensamt, ja förutomvårat band. Eller förmodligen är vi det mest idiotiska bandetav alla. Musiker är ett slöseri med utrymme.Publikkontakt då?Jim: – Jag är mindre nervös över att stå på scen nu än tidigare.Folk trodde alltid att The Mary Chain var medvetet högdragna,medvetet reserverade, men det var vi aldrig. Jag är otroligtblyg, det är vi allihopa. Jag måste dricka massor av öl bara föratt göra en sådan här grej. Men nu är jag mer bekväm medhela idén av vad ett gig är och att stå på scen. I början avJAMC var jag tvungen att dricka litervis bara för att gå upppå scen. Det kändes som att jag fejkade allt och att folk kundese rakt igenom mig. Så man var tvungen att dricka flera flaskorwhiskey bara för att inte känna sig som en bedragare. Allteftersom försvann det där. Det började kännas okej dom sistaåren i Mary Chain. Folk fortsatte komma tillbaka till våraspelningar och jag kunde känna att jag inte alls bara gjordemig till utan att jag bara gör det jag gör. Nu känner jag migavslappnad på scen vilket antagligen är bra för alla. Jag göringen stand-up-comedy mellan låtarna, men jag är åtminstoneinte skraj längre.Vad är skillnaden att spela i JAMC och Freeheat?Ben: – Det är roligare och mer avslappnat nu. Det är totaltannorlunda. När vi spelade i JAMC hade vi en turnéledning.När vi skulle spela någonstans var allt redan uppriggat och så.Nu måste vi göra allt själva. Vi har en turnékille.Jim: – Vi har två faktiskt.Ben: – Äh, han räknas väl inte. Men det är bara ett gäng polareoch allt är väldigt sparsmakat. Mer avslappnat, inte massaegon som ska ta plats. Alla accepterar att jag är den bästemedlemmen i bandet.Jim gör en trumvirvel. Trrrrr-tschjyyy! Han fingrar på enflaska Kahlua på kontoret som vi nu förflyttat oss till. Jagsäger att han förmodligen kan sticka den under skjortan ochhan svarar att han förmodligen kommer att göra det.Idoler skapar man ett förhållandetill, man beundrar democh följer dem troget.Ganska ofta lägger man förmycket pengar på dem ochibland blir man besviken.Usher, Joey och Paola pratarom sina idoler.UsherKan vi prata om Michael Jackson?– Visst... vad vill du veta? Han är denstörste genom alla tider.Hur upptäckte du Michael?– Den första skivan jag hörde var Thriller.Jag minns att den släpptes runt halloweenoch jag tror till och med att jag varutklädd till Michael.Vilket är hans bästa album?– Off the Wall. Det var då saker börjadehända för Michael, även om han var storredan med Jackson Five. Och det var påOff the Wall kemin fungerade som bästmed Quincy Jones. Det var deras höjdpunkt.Men jag antar att han växte ifrånQuincy med tiden.På sitt nästa album Thriller började hanföra in rockinfluenser i musiken...– Jag tror att han på sätt och vis bara följdemed i utvecklingen. Det var så popmusikenlät då... rock’n’roll. Aerosmith. RollingStones. Bon Jovi. Alla dom här fantastiskarockbanden som bara fortsatte attkomma.Men är det inte Michaels vita rocklåtarsom Beat it som åldrats sämst?– Men Thriller sålde mer skivor... hahaha.Michael är soul för att han är svart, hurmusiken än låter så finns det alltid en soulkänslai den.Har du blivit besviken på honom någongång?– Jag blev ganska besviken på hans senastealbum. Jag hade hört allt det där förut, detvar ingenting som var nytt. Okej... det ären bra skiva, men är den bättre än Thriller?Bättre än Bad eller Off the Wall? Nej,den är inte i närheten av dom skivorna.Hur mycket har Michael influerat dig?– Både som sångare och dansare är allt jaggör på sätt och vis i linje med vad Michaelgjorde under sin tidiga karriär. Han hargett mig vägledning. Precis som alla bandjag gillade i min barndom, alla som jag sågdansa, också var inspirerade av antingenMichael eller Jackson Five. Allting leddetillbaka till Michael.Har du träffat honom?– Ja. Han är en väldigt vänlig och ödmjukman. Väldigt fokuserad på det han gör.Favoritlåt?– Off the Wall, Bad, Never Can SayGoodbye, ABC... det finns så många. Hanhar gjort så många fantastiska skivor attdet är löjligt. På varje album finns detminst fyra låtar som jag kan säga att jagverkligen älskar.12 Groove 9 • 2002


Joey TempestHur upptäckte du Bowie?– Det första intrycket för mig var SpaceOddity. Jag var runt tio när jag hörde denoch jag tyckte den var helt fantastisk. Jaghade aldrig hört något liknande förut...kunde man göra så där? Den öppnade minvärld för musik överhuvudtaget.Vilket är ditt favoritalbum?– Heroes... men Low är också en fantastisk,fantastisk skiva. Det står mellandom. Dom var så introverta, hur vågadehan vara så där introvert? Det tyckte jagvar lite fantastiskt. Men om man ska se tillmin popådra så är det Let’s Dance. Då sågjag honom live på Ullevi också.Har du sett honom många gånger?– Jag såg honom i London också för femår sedan. Då körde han bara en enda gammallåt, Under Pressure. Sedan körde hanbara sina nya grejer, var det jungle han varinne på då? Han fick för sig under en periodatt han inte skulle spela gamla låtar, hanskulle vara svår och hålla på med garage...och jungle. Jag tycker inte det fungeradeför honom.Har du blivit besviken på honom flergånger?– Ja, när han startade Tin Machine. Detvar lite sådär. Han la ner all sin kraft på attskapa ett nytt rockband och en rockbandsimage,droppade rockklyschor iintervjuer, och jag tycker att musiken blevlidande. Han ville skapa en myt och ettrockband igen och det går inte att göra såsent i karriären. Men det är lite av charmenmed en sådan artist, han följer sinkänsla totalt och det kan bli helt fel. Mennär det fungerar blir det så otroligt bra.Har du träffat honom i verkligheten?– Jag har inte pratat med honom men jagsatt nästan bredvid honom på planet närjag åkte till Göteborg för fem år sedan ochstod bredvid honom när vi skulle hämta utbagaget.Hur mycket har han influerat dig?– Mer hans framträdande än musiken,hans positiva glöd i ögonen, hans sätt attröra sig på scen och hans självsäkerhet.Men jag kommer nog för mycket från enrockbakgrund för att vilja vara lika konstnärligsom honom.Och hans androgyna sida är inte särskiltJoey, va?– Ha ha ha... nej, det är långt ifrån denvärlden. Det är mer storheten i hela hanskarriär som intresserar mig, melodierna,låtarna. Och sångrösten. Han är ju ensoulsångare på sätt och vis. Han har en såmörk röst och ett så otroligt starkt uttrycki rösten, när han tar i blir det så otroligtkraftfullt. Fast han är en kort man. Detsåg jag när han stod bredvid på flygplatsen.En liten kort man.PaolaNär upptäckte du Velvet Underground?– När jag gick i gymnasiet och det kom utnågon slags psykedelisk 60-talssamling.Fast första gången jag hörde Velvet var jufaktiskt i filmen G när en tjej slickar OlleLjungströms stövlar och då är den därlåten på i bakgrunden... ”shiny, shiny,shiny boots of leather”.Vad är så bra med Velvet Underground?– Jag gillar överhuvudtaget band som harnågon slags koppling till konst. Ofta ärdom grupper som är intressanta och somvarit lite... nej, jävligt före sin tid dom somhar någon slags koppling till konsten, somjobbar visuellt.– Och Velvet har förgrenat sig ut i såmånga olika saker. Bowie var ju en av domartister som haft dom som favoritbandoch då var dom fortfarande väldigt okända.Det är intressant att se hur förgreningarnaåkt ut ifrån Velvet Underground, det finnsinte bara kopplingar till konsten utanockså till poeter; Bowie, Patti Smith, IggyPop ända till dagens grupper som jag gillar,som till exempel Radiohead. Alla har juVelvet Underground som referens.När var Velvet Underground som viktigastför dig?– Det har varit under olika tidsperioder,det är inte så att jag jämt lyssnar på dom.Men när man ska nämna några som ärspeciella så kommer det ofta till dom. Detgör det väl hos dom flesta som håller påmed det här och har ungefär sammamusiksmak. Men det är klart, människorsom lyssnar på r’n’b och soul kanske intevet vilka dom är.Vilket är ditt favoritalbum?– Åh... det är jättesvårt... inte bananskivan.Jag skulle nog tipsa om en Best of-skivafaktiskt. Jag gillar samlingar.Favoritlåt?– Pale Blue Eyes. Jag gillar melodin väldigtmycket och sången som är väldigt enkeloch anspråkslös. Den har ett ganskaenkelt komp egentligen, fast det är enkelhetensom ibland kan vara så genialisk.Har du influerats av dom?– Det är svårt för mig att säga, sådant därkommer nog omedvetet. Men jag gillarden där sångstilen faktiskt. Nico somsjunger väldigt mörkt och med väldigtuttalade s eftersom hon är tyska. Honuttalar s:en sådär skärande. Och jag brukargilla sådan där anti-sång, när man intesjunger så himla vackert, som Lou Reed.www.groove.st 13


Coldplaytext: Gary Anderssonbild: Mattias ElgemarkInte världens bästa band– Vi är inte världens bästa band, men inte heller världens sämsta.Flera jag känner skulle definitivt skriva under på uttalandetsförsta del, själv tycker jag att Guy Berryman är överdrivet blygsam.Speciellt som senaste plattan är mer kraftfull än den hyllade debuten.Och den sålde över sju miljoner ex.I alla texter jag läst om Coldplay framställsde som trevliga och vänliga. Guy,Chris, Jonny och Will verkar snarast varaväluppfostrade plugghästar, långt ifrånmyten om sviniga pop- och rockstjärnor.Dessutom är deras låtar oftast känslosammapå gränsen till gråtmilda.Ni uppfattas nog som väldigt seriösa?– Vi är hundraprocentigt passioneradeöver det vi gör. Om man inte är det slösarman bara bort sin tid.Basisten Guy Berryman är trevlig. Hanlyssnar koncentrerat och låter uppriktig isina svar. Ibland känns det som jag pratarmed en kompis.Men kvartettens engagemang sträckersig även bortom musiken, och trots attingen i bandet är äldre än 25 år har deredan en politisk och medveten framtoning.Den plattform det innebär att ha högmediaprofil ”utnyttjar” de också självklart.– Vi försöker inte framstå som hjälparbetareeller nåt sånt, men ibland blir vi tillfrågadeom vi vill hjälpa till och det gör vi gärna.Det är inget jobbigt för oss att nämnaexempelvis Oxfam i intervjuer. Vi harchans att föra ut olika projekt i debatten,så det gör vi.Oxfam är en brittisk organisation somstår bandet nära. Bland annat driverOxfam en kampanj kallad Make TradeFair (finns på nätet på www.maketradefair.com).De försöker via rapporter ochopinionsbildning få folk att inse hur vi ivästvärlden fortfarande utnyttjar utvecklingsländeroch att vi genom att ändravåra konsumtionsvanor kan vara en positivkraft istället.Coldplaysångaren Chris Martin besöktetidigare i år Haitis landsbygd tillsammansmed företrädare för Oxfam för att ta delav problematiken på nära håll. Hans kommentartill resan var lakonisk:– Jag kände mig som en fjärde klassensBono, men efter ett tag kände jag mig barasom en tredje klassens Bono. Förhoppningsvisstegras detta tills jag blir en fullfjädradBono.Ändå verkar Guy Berryman inte speciellthoppfull över framtiden, han vet inte omde verkligen kan påverka folk.– Det finns gränser och murar i världenoch det betyder att några alltid kommer attha det bättre ställt än andra. Men världenhar å andra sidan blivit väldigt liten, specielltför oss som reser hela tiden. Ingen elleringet är nånsin långt borta, det är något atttänka på när det gäller svält och krig. Manmåste ha ett globalt perspektiv nu.Senaste plattan A Rush of Blood to theHead innehåller för mig fler starka låtarän debuten Parachutes som ändå varexceptionellt åtkomlig. A Rush of Bloodto the Head presenterar ett mer utvecklatband som fortfarande har gnistan kvar,men som nu kan omsätta idéerna i handlingfullt ut. Låtar som inledande Politikmed sin ömsom bedjande, ömsom uppmanandeton, självklara singeln In My Place,mjukt suggestiva God Put a Smile UponYour Face och episka titelspåret kan intelämna någon oberörd. Guy är också otroligtnöjd med vad Coldplay åstadkommit.– Det är fantastiskt. Vi hade en dröm ochden har slagit in. Vi är begåvade och framgångsrikamen vi har också haft myckettur – det finns bättre band än oss som inteär lika framgångsrika.– Vi lever för musiken och har insett vadsom behövs för att bli riktigt framgångsrika:man måste turnera mycket, fortsätter han.Och det gör vi. Man kan inte ta ledigt ettår efter att man gjort en ny skiva…Härnäst ska Coldplay åka till USA och”skaka händer och låtsas vara vänner medradiofolk” för att sedan göra några spelningari Japan, ett land Guy är välbekantmed sedan tidigare.– När jag gick ut skolan åkte jag och någrakompisar till Japan, vi bodde på hostelsoch reste runt i två månader. Jag imponeradesav deras livsstil som är helt annorlundamot den brittiska. Att resa är verkligennågot som alla borde göra, detöppnade mina ögon.www.groove.st 15


Xzibittext: Daniel Severinssonbild: Mia Olsson”Rapskiten är bara en illusion”Tusentals armar korsas i luften. Likamånga målbrottshesa röster skriker ”X”i kör. Trots att Alvin Nathaniel Joiner är istan för tredje gången på bara något årär responsen överväldigande. Med Manvs Machine har X to the Z definitivt tagitsteget upp i högsta divisionen.16 Groove 9 • 2002


Det känns lite konstigt att se hur Xzibitstår och gonar sig i rampljuset samtidigtsom han kör refrängen ”It’s a shame/niggas in the rap game/only for the moneyand the fame” från genombrottslåtenPaparazzi. Men tidigare på dagen harXzibit berättat att han fortfarande ser sigsjälv som en underground-MC.– Det spelar ingen roll hur många skivorjag säljer, sättet jag gör musik på gör attjag är underground. Jag gör inte låtarenligt någon särskild mall för att dom skafunka på radio.Xzibit låter ofta arg när han rapparmen privat är han hur trevlig som helst.Innan intervjun sätter igång på allvar fårhan in mat och frågar flera gånger om jagoch fotografen vill ha något. När servitörenkommer in med soppan tackar han honommed en usel freestyle, brister ut i ett av sinafrustande skratt och dunkar näven i bordet.Sedan låter han sig fascineras av futuristiskasaltströare (”the next shit”) och snyggaglas (”cool shit”), innan han blir sur för attdet inte går att få mineralvatten utan kolsyra.Förutom sådana detaljer trivs X medturnélivet även om han saknar sin son ochsin flickvän. Han börjar prata om henneoch är förundrad över att de varit ihop i etthelt år. Jag frågar vad hon tycker om ultrasexistiskalåten Choke Me, Spank Me (PullMy Hair) från nya plattan, och X börjarasgarva.– She came up with that shit!Xzibits första två album At The Speedof Life (1996) och 40 Dayz & 40 Nightz(1998) var absolut inga kommersiellafiaskon. Förutom Paparazzi blev låtarsom What U See is What U Get och LosAngeles Times mindre hits. Men det riktigalyftet i karriären kom först när Dr. Dreringde och bad X komma ner till studionför att lägga en vers på Snoop DoggsBitch Please.– Jag drog dit, skrev min vers på 15 minuterand I just nailed it, förklarar Xzibitstolt.När jag frågar om det inte var nervöstskrattar X bara och säger att det inte gåratt bli skraj vid såna tillfällen.Sedan dess har samarbetet med Dr.Dre fortsatt och han står som exekutivproducent på både Restless och Man vsMachine.Dre har bara credits för två låtar på plattan,men till exempel Multiply och Symphonyin X Major låter exakt som honom.– Ja, han har varit inblandad och ändraten del, förutom att han mixat dom.Kommer han med förslag till texternaockså?– Han låter dig skriva och uttrycka vaddu vill, sen kanske han har idéer om hurdu ska presentera det.Har du skrivit något åt honom?– Visst, jag skrev versen han kör på Symphony.Där säger han ju att alla som han jobbarmed blir stjärnor, men på Paparazzi sa du”Never no superstar/I’m more like a planet”.– Vad jag menade då var att det är skillnadpå att bli framgångsrik och att spela sigsjälv för att bli framgångsrik. Jag har alltidgjort det här på mina villkor. Du kommeraldrig att se mig stå insmord i olja ochjucka mot högtalarna för att tjejerna skaskrika. Bara för att jag nått framgång harjag inte offrat min integritet. Och jag kanrappa.Det märks också tydligt att Xzibitär trött på allt snack om Dr. Dresbetydelse. Han konstaterar irriteratatt han skriver sina rhymessjälv och att Dre minsanninte är med påturnén. X pratar ocksågärna om det kraftigtförsenade Golden StateProject-albumet tillsammansmed RasKass och Saafir somsnart ska släppas.Trots framgångarnaär Xzibit revanschsugenpå alla somtvivlar på hans kvalitéersom rappare.– Dre kommer inte attvara inblandad. Det blirteamet från At the Speed ofLife-tiden och vi tre som flipparskiten akrobatiskt.Akrobatiskt är inte direkt vadjag tänker på när jag hör Xzibitsganska stela rap, men själv har han lättatt beskriva sin rapstil.– Som en spark i ansiktet!, svarar hanmed ett asgarv.Och vad är det som skiljer den frånandras?– Jag har skor med stålhätta!X har inga problem att skratta åt sinaegna skämt. När lugn åter infunnit sigundrar jag vilken hans favorit-punchlinepå Man vs Machine är.– ”Magic Johnson need to run for mayor/Lil’ Kim sold me some pussy but I ain’tpay her”,skrattar X och slår återigennäven stenhårt i bordet.Hur kom du på den?– Genom att vara ett rövhål! Genom attbara vara mig själv.Xzibit skojar mycket, men det är ingetsnack om att han är fokuserad och proffsig.Rap är hans jobb och han har en familj attförsörja. Han påstår visserligen att han äri gamet av kärlek till hiphop, men jag fåraldrig under vårt samtal känslan av attmusik skulle vara det viktigaste i hans liv.Han kommer ”absolut inte” att fortsättage ut plattor och turnera om fem år.– Jag kommer att driva min Open Barlabeloch ta hand om min familj. Jag vetinte hur många plattor jag kommer attgöra. Hiphopen har behandlat mig väloch är väldigt vacker, men den upptar allmin tid. Jag är ung och vill leva. Jag kaninte ge hiphopen hela mitt liv.Han berättar att han hoppas att nästaalbum Always Faithful ska komma redanom ett år, fast han vill gärna umgås mermed sin son.Du har i alla fall skrivit The Foundationtill honom.– Visserligen, men att göra en låt tarhonom inte till fotbollsträningen, skrattarX, som själv inte haft en idyllisk barndom.Han är född i Detroit, men hansmamma dog när han var nio och efter detflyttade han runt med sin pappa och dennesnya fru. Han fastnade för hiphop närhans brorsa spelade Run-DMC:s RaisingHell, och började själv rappa i tolv-årsåldern.– Mina föräldrar lät mig inte lyssna påhiphop för alla svärord. Dom slängde allamina band så jag började skriva egna rhymesistället.Efter en strulig tonårsperiod drog sjuttonårigeX till Los Angeles för att prövalyckan som rappare. Han började hängamed Tha Alkaholiks och King Tee frånThe Likwit Crew, och första låten hanspelade in var Freestyle Ghetto på plattanKing Tee IV Life.Nu, efter tio år på LosAngeles hiphopscen, vågar X till och medpåstå att ”there’d be no west coast withoutme” på Say My Name.Det är minst sagt en överdrift menXzibit är mycket stolt över att ha hjälpttill att sprida ljus över sin kust.Vad tycker du om västkustscenen idag?– Den är inte så stark som den varit.Vad beror det på?– Real life. Bush knullar oss alla. Folk svälteroch rappare måste skaffa riktiga jobb.Efter att ha sålt några miljoner albumhar Xzibit inga problem att skaffa matför dagen, men framgångarna har ocksåen baksida. Gamla vänner kan bli avundsjukaoch X har inte längre någon kontaktmed sina gamla polare från TheLikwit Crew. Han mumlar något om”creative differences” och verkar allmäntbesvärad. Han tror i alla fall inte attdet de går igenom är så allvarligtatt de inte kommer att kunnahänga i framtiden.– De måste bara inse att denhär rapskiten bara är enillusion.X fortsätter med attkonstatera att det förhoppningsvisalltidkommer att finnaspersoner som står påhans sida. Men hankan inte dölja en vissbitterhet, han gladdesig alltid åt derasframgångar och uppmuntradedem.På sista tiden harXzibit dessutom fått flerrelationsproblem på halsen,som karriärmässigt kan varamer allvarliga. Först sa Dazfrån Tha Dogg Pound i intervjueratt han gärna skulle ligga på Dr. Dresskivbolag Aftermath, men att han aldrigskulle låta sig styras på samma sätt somXzibit, något som säkert träffade en ömpunkt hos X. Men ännu värre är att föredetta polaren Snoop på nya albumet PaidTha Cost to Be Da Boss säger ”I’m notXzibit/you can’t pull my hoe card”.Snoop lär vara sur på Xzibit, Dre ochEminem för att de gett sig på JermaineDupri men inte vågar dissa Snoops ärkefiendeSuge Knight, legendarisk chef förTha Row (tidigare Death Row) Records.Anledningen till detta skulle helt enkeltvara att de är rädda för Suge som harkopplingar till gänget Bloods och misstänktsligga bakom morden på bådeTupac och Biggie.Speciellt Xzibit har visat sig ”feg”genom att säga i en intervju i The Sourceatt han, till skillnad från Dre och Snoop,aldrig haft något med Death Row attgöra och att han inte har lust att dö pågrund av någon rapgrej. Jag har blivitvarnad av skivbolagstjejen för att frågaom Snoop, så jag väntar tills intervjutidenär slut med att be om Xzibits version. Xblir lite irriterad men förklarar att hanfortfarande har kärlek för Snoop.– Men Snoop är, du vet… Jag vet inte vadproblemet är men precis som med allaandra kan vi säkert reda ut det om vi barafår snacka.www.groove.st 17


Blandbandtext: Evalisa Wallinbild: Pascal ProsekˆBlanda och ge bortBlandband är ett sätt att summera ochmanifestera sina favoritlåtar. De ärockså en konstart. Vi pratade med ErikOlsson som startat en blandbandsbytarsajtoch så bad vi några trevliga artistersätta ihop sina blandband.Med två spända fingrar på play- och recknapparnasatt jag och många av minakompisar beredda att sätta igång inspelningennär Kaj Kindvall presenterade delåtar som röstats in på Tracks-listan i P3.Det var i början av 90-talet, jag gick påmellanstadiet och hade en halvskruttigbandspelare som var det mest avanceradeinom hi-fi-utrustning på mitt rum.Lycka var att få in de allra bästaTracks-låtarna och att de fyllde de tvågånger trettio minuter som kassettbandenbestod av, utan att det blev några omotiveradetystnader eller att Kaj Kindvalls pratkom med.Idag lyssnar jag inte ofta på Tracks ochjag har ingen kassettbandspelare koppladtill min förstärkare. I skivhyllan står detmest fullängdare med en och samma artistäven om en del samlingsskivor smugit sigin här och där.Förmodligen beror det på att jagnuförtiden har egna pengar att lägga påskivor, men också en skopa lathet. Förutomde gräsliga banden med låtar frånradion tillverkades även en del hantverksmässigablandband i mitt flickrum. Ett varjag särskilt stolt över och döpte till OnlySuperhits, eftersom det innehöll alla dedär bra låtarna, just då. Eller vad sägs omChesney Hawkes The One and Only,Hold Me Now med schlagerkungen frånIrland och One Moment in Time medWhitney Houston.Och även om jag så här i efterhand intehar någon som helst förståelse för mingräsliga elva-åringssmak, var det ändåcharmigt att hitta det näst intill sönderspeladebandet när jag städade bland skräpoch kartonger vid min senaste flytt.– Istället för att göra en av alla fanzinesajtersom finns idag så ville vi göra nåntingannat, säger Erik Olsson, en av deansvariga för blandband.nu. Blandbandligger ju de allra flesta musikintresseraderätt varmt om hjärtat. Man spelar in sittsommarband som man har med sej i bandspelarentill stranden, man spelar in ettåka-bilband……festivalband…– Exakt. Absolut festivalband. Det varinfallsvinkeln för att lätt komma åt folk.Blandband.nu började som ett skolprojektpå utbildningen Design och publiceringpå Internet i Kungälv för ungefär tvåår sedan. Erik Olsson och två av hans klasskompisar,Susanne Wirén och Pernilla Karlsson,skulle göra en serverbaserad webbapplikation,det vill säga en sajt som intebara visar upp information utan ävenhar någon slags funktion.Ursprungligen ville de göra ettdiskussionsforum om musikmen så utvecklades idén tillen sajt där man skulle kunnabyta blandband medvarandra.– Sen gjorde vi den ochlade ner extremt myckettid även utanför skolan,berättar Erik. Sist jag kolladeså var det 7260 registreradeanvändare, menbesökare har vi fler. Frånaugusti förra året till augusti iår hade vi 230 000 träffar på förstasidan. Det är rätt okej.Har ni koll på hur många som egentligenbyter blandband?– Nej, vi är inteengagerade i självaprocessen eftersom detskulle göra oss olagliga. Därförkan vi inte kontrollera att detverkligen händer nånting. Vi förmedlarbara kontakten egentligen.Själv har Erik bytt ungefär tjugo blandband.– Det jag helst vill ha tillbaka är något somöverraskar mej, att personen skickar mejnågot som dom verkligen tycker är jättebraoch som jag också kan tycka om. Såkanske jag blir upplyst om ny musik ochförhoppningsvis så upplyser jag andra omny musik – en trevlig överenskommelse.På en privat sida kan man registrerasina favoritband, vad man har i skivsamlingenoch vilken genre manhåller sig inom. De allraflesta placerar siginom indie ochpop. Erik tror att många popnördar, precissom han själv, gärna letar sig ut pånätet och hittar ny musik genom att lyssnapå mp3:or. Eller byta blandband medandra.– Dom som gillar hiphop ärockså ofta ute och sökerbra nya grejer, mycketkommer ju inte fram ochspelas inte heller i radioeller TV, säger Erik ochpåpekar att de allra flestagenrer finns representeradeäven om popen dominerar.Formatet – kassettband,CD-skiva eller minidisc –får man bestämma själv ochange på sin privata sida.Finns det några fördelarmed kassetter?– Det är ju mer hantverk,skrattar Erik. Och det är18 Groove 9 • 2002


Marit Bergmans bland-CDRoberta Flack och Donny Hathaway – Be Real Black for Me.En av de bästa låtarna från en mycket bra duettskiva.Pianot i introt återfinns numera i en annan jättefin låt,My Block med Scarface.Elton John – Are You Ready for Love.Hade inte hört den innan den blev vinjett i Studio Pop.Men fan vad fin den är. Den passar när det snöar utanförmitt fönster.Cock Robin – Just Around the Corner.Fantastisk låt, men sorgligt daterad och trist produktion.Kanske man borde göra en cover? I så fall skulle jag göraden med råfet blåssektion. Och stråkar också. En Scott Walker-variant.Kathryn Williams – No One Takes You Home.Kathryn är bäst. Oj vad jag tjurade när hon spelade denhär låten på Södra Teatern förra vintern.Blanka – Introducing to Late Night Fighting.Jag vet inte riktigt vad det är med det här bandet, de ärhelt magiska, men jag kan inte förklara varför. Den härlåten är otroligt mäktig och träffar som ett jävla lasersvärdi hjärtat.Kimya Dawson – Hold My Hand.Den här sången handlar om olika sorgliga barnaöden ochom folk som jobbar med barn och som inte borde göra det.Ruskigt sorglig och rolig och vacker text.Ben Lee – Cigarettes Will Kill You.Jag har en Ben-revival lagom till att han ska släppa nyskiva.Dana Vallery – You Don´t Know Where Your Interest Lies.Texten är det första man tänker på, otroligt spydig och bra.Sen sjunger hon fantastiskt också.David and the Citizens – Something not Sunlight.Jag har inte tröttnat än.Peter Bjorn and John – Failing and Passing.De har blivit så himla bra det här bandet. Särskilt i den härlåten.– Det blir en CD eftersom jag inte har någon fungerande kassettbandspelareoch jag kommer mig aldrig för att göraminidiscar.Eric Gadds blandbandDonny Hathaway – Little GettoboyA Tribe Called Quest – In the BusinessDolly Parton – Heaven Let Your Light Shine DownArvo Pärt, första 8 minuterna av Tabula RasaIsley Brothers – Between the SheetsAllison Krauss and the Union Station – The BoyWho Wouldn’t Hoe CornQueens of the Stone Age – Gonna Leave YouThe Jungle Brothers – Feelin AlrightSarah Mclauchlan – Burn in HeavenPrince – I Wanna be Your LoverNew Birth – I Can’t Understand itFoo Fighters – Monkey WrenchEarth Wind and Fire – Can’t Hide LoveD’Angelo – Brown SugarMaxwell – A Womans World (liveversionen)– Blandbandet är tänkt att ha med på Tobagosemesterni hyrbilen.Nina Ramsbys bland-CDPrince – UptownStevie Wonder – Heaven Help Us AllMarvin Gaye – Let’s Get it OnMichael Jackson – P.Y.T. (Pretty Young Thing)R Kelly – Thank God it’s FridayFre – Stanna här hos migMariah Carey – FreeUsher – You Make Me WannaShalamar – There it isNate Dogg – Where I Wanna BeD’angelo – HigherEarth Wind & Fire – In the StoneJaheim – Looking for LoveKaah – Förlåt fast försentJoe – Somebody’s Gonna Be on Top– Blandningen av musik är det jag gillar och njuter mestav att lyssna på just nu, och det är ju poängen med ettblandband – att det är en förbrukningsvara. Man gör ettblandband till nån annan eller sig själv och lyssnar pådet under en period, och sen gör man ett nytt när detgamla inte känns helgjutet längre. Sen är det i och försig ljuvligt att ta fram gamla blandband och kolla vadman lyssnade på under en speciell tid och då dykermassa andra minnen upp i skallen också.– CD-skivan är för mig en utmärkt ersättare för blandkassetten.Det är bättre ljud och jag kan spela den påmånga ställen, i min bil, hemma och i min Walkman.Men tyvärr får det inte plats lika många låtar som på enkassett. Kanske är det dags att köpa en mp3CD-spelareeller en Ipod.Erik Olssons blandband– Mitt band heter Att ha i lurarna till varm chokladunder filten. Jag har i kontrast mot årets början medmycket skramlig rock valt att bryta av med en lugnblandning av softa låtar. Ett band som ger en annandimension när man tar bussen eller spårvagnen hem.Ett band man sätter på när man stängt av TV:n ochkryper ner under en filt med en kopp varm chokladmed nått att läsa, eller med någon man tycker om.Sida A1. Spritualized – Out of Sight2. Nick Cave and the Bad Seeds – Fifteen Feet of PureWhite Snow3. Zero 7 – I Have Seen4. Röyksopp – Sparks5. Lambchop – Grumpus6. Sigur Rós – Staralfur7. Red House Painters – Have You Forgotten8. Hederos & Hellberg – Been Smoking too LongSida B9. Morrissey – Angel Down We Go Together10. Scott Weiland – But not Tonight11. Beth Orton – Concrete Sky12. Radiohead – How to Disappear Completely13. Air – All I Need14. Sparklehorse – It’s a Wonderful Life15. Elliott Smith – Between the Bars16. Kent – 747DJ Sleepys blandbandGod damn that dj made my day!The R.I.P. JMJ mix-taperätt skoj att få ett, dom brukar vara mergenomarbetade. Det är lite för lätt iblandatt göra en CD-skiva. Man kan bara läggain lite låtar och skicka iväg den och då blirdet inte alltid så bra. Men om man läggerner tid och gör ett kassettband, fixar, görett omslag och så vidare blir det mycketmysigare att få. Det är ett kul format.Blandband i all ära. Men det finns jufaktiskt redan, och har funnits ett tag, färdigaskivor med olika artister. 1986 komden första Absolute-samlingen och sedandess har Smash hitsen, Radio city hitsen,hitsen för kidzen och alla andra typer avsamlingar exploderat. För den som baravill ha de populäraste singlarna just numåste fenomenet vara en guldgruva attösa ur.Tretton miljoner sålda Absolutesamlingargenom åren tyder på att antaletalbum inte stannar på dryga 40, som de äruppe i nu.En smula fult är det dock att som”äkta” musikälskare ha ett gäng samlingsskivori CD-stället, kommersiellt och lättsmältsom det är. Men kanske håller enuppluckring av gränsen mellan fult(massproducerade blandskivor från storabolag) och fint (hemmagjorda kassettblandbandutan tystnader och med perfektupplägg) på att ske. Filmer som FuckingÅmål och High Fidelity gör det nog ensmula mer okej att köpa en samlingsplatta,kamouflerat av det faktum att det är ettsoundtrack.Nick Hornbys bok High Fidelity handlarom Rob som har en skivaffär i London.Han är killen som ägnar dagarna åt attgöra fem-i-topp-listor på olika teman medsina lika musiknördiga vänner och beskriversina känslor med hjälp av låtar snarare änatt sätta ord på smärtan när hans flickvänlämnar honom.”Ett bra blandband är lika svårt attåstadkomma som en bra separation. Manmåste börja med en panggrej för att fångaintresset, och sedan måste man öka trycketett snäpp eller minska det, och man kaninte ha vit och svart musik om vartannat,såvida inte den vita musiken låter somsvart, och man kan inte ha två låtar avsamma artist efter varandra, såvida intealla har med två låtar var, och… ja, detfinns faktiskt massor av regler.”Ett blandband, trots att det gjorts efterkonstens alla regler, är nog inte rätt taktikför att vinna tillbaka flickvännen. Mensom överraskning till en kompis eller ettsätt att göra en regnig dag lite gladare kandet nog funka. Och det börjar ju faktisktbli dags att pussla med festivalbanden omman ska kunna överleva vintern…Sida AJam Master Jammin’Here We GoMy AdidasThe AveIt’s Like ThatBeats to the RhymeKing of RockIt´s TrickyTogether Forever (Krush Groove 3)Sida BSucker MC’sHard TimesDumb GirlRun’s HouseYou be Illin’Peter PiperDown With the KingJam Master Jay– Alla låtar av RUN DMC. Detta spelasin på en 60 min kassett och spelasupp på en bergsprängare modellstörst med volymen på max.www.groove.st 19


Swearing at Motoriststext: Dan Anderssonbild: Peter WestrupSex veckor internationellnarkotikasmugglingMed mer än 150 spelningar om året arbetar Swearing atMotorists på att bli ett av de hårdast arbetande bandeni världen – av ett rent sammanträffande är de redan ettav de bästa.Grooves Dan Andersson och Peter Westrup gjorde demsällskap timmarna före deras svenska debut.Dave Doughman, hjärnan och motornbakom Swearing at Motorists, lämnarutan förvarning scenen. Det är den 15 september2000 och duon ger sin andra föreställningför kvällen på The Second Storeyi Bloomington, Indiana – Dave har fåttnog. Kvar lämnar han sin något medfarnagitarr och en mer än smått förvirrad DonThrasher bakom trummorna. Bara endryg halvminut senare är han tillbaka, denhär gången med sin skinnjacka i handen,och börjar kasta ut dollarsedlar på det folktommadansgolvet.Don, som varit med förr, försökerlugna honom.– Kom igen, Dave! Vi har ändå bara tvåeller tre låtar kvar!Men Dave ger sig inte.– Den som inte gillar musiken kan ta sinatvå dollar tillbaka och gå, jag betalar demur egen ficka! Ni som vill stanna kvar,okej, men då håller ni käften, ropar hanoch han skojar inte.Lite mer än två år senare, den tredjenovember i år, sitter Dave på Kulturmejerietskafé i Lund och drar sig till minnesden där kvällen – inte för att han behövergå så långt tillbaka.– Det var som igår kväll i Köpenhamn. Duvet, folk var inte ens tysta när vi började.Jag satte till och med ner gitarren och gickut och ställde mig i publiken för att göranågot slags tillkännagivande.Travis Nelsen, Swearing at Motoriststredje trummis på två år, faller in bakomDave.– Om folk pratar så kan de väl ta sinapengar tillbaka och gå? Inte så mycket förvår skull, kanske, men det finns ju andrasom inte pratar och som har betalat likamycket som alla andra för att få se oss.Det är inte rätt att de ska få kvällen förstördbara för att någon annan vill prata.När Dave gör sånt där känns det som atthan gör det för publiken – inte för att viförtjänar allas odelade uppmärksamhet.– Det är en bra poäng, säger Dave.Han nickar med huvudet.– Den måste jag komma ihåg om det händernågon mer gång.———Två veckor efter konserten på The SecondStorey säger Dave upp sitt hus i Dayton,Ohio. Sedan dess har han med endastkorta avbrott för inspelningen av bandetsfemte och senaste album, This Flag SignalsGoodbye, befunnit sig på turné. Det äranledningen till att merparten av låtarnapå Swearing at Motorists två senaste skivorutspelar sig i bilar – Dave nynnar framdem under bandets fyra till tio timmarsrestid varje dag.Skulle han någon gång ta en paus skullehan behöva skaffa sig ett ”riktigt” jobbeftersom konserterna aldrig betalar merän omkostnaderna för en dag. Bara i århar Dave avverkat mer än 150 spelningaroch har fram till den där söndagskvällen inovember hunnit fyra veckor in i en sexveckor lång Europaturné.Dessförinnan blev det fyra veckor ihemlandet.– Det här är nog min favorit av allt somhar skrivits om mig.Dave och Travis sitter i logen en timmeföre spelningen och delar en flaska CapricornEstate Pinotage. Dave plockar framsin almanacka och letar fram en av allarecensioner han klippt ut under året. Denkommer från en dagstidning i Portland,Oregon.– ”Dave Doughman is a total fucking dirtbagand I love him for it”, läser han innantill.Han fnissar lite medan han letar ettutklipp från när de spelade i Seattle.– ”He performs like the kind of friend youshould keep an eye on”.Han har svårt att hålla tillbaka ettleende när han säger:– Det är jag.———– Alla förstår väl att de måste gå fram tillscenen om några minuter?Travis står vid bardisken och ställerfrågan rätt ut i luften. Det är snart dags förhonom att kliva upp på scenen. Han vändersig till killen som står bredvid.– Du förstår väl att du måste gå fram tillscenen?Därefter masar han sig fram till ett sällskapvid ett av borden och säger:– Ni behöver inte ens sätta er till rätta.———– Dom har ju strukit ut det!I handen håller Dave en bunt hophäftadepapper de faxat över inför konserten.Bland dem finns bandets rider – listanöver de saker bandet förväntar sig hitta ilogen när de kommer fram. En tjocktuschlinje täcker den näst sista raden.– Här stod det att vi ville ha två grammarijuana. Hur många band känner dutill som har marijuana på sin rider? Domflesta som ser oss tror väl att vi drar i osskokain dagarna i ända. Men om vi interökte så mycket gräs som vi gör vågar jaginte ens föreställa mig hur mycket energisom skulle släppas lös på scenen. Som detär nu gör folk sig illa och saker går sönder.– Vi gör oss illa, flikar Travis in.– Jag menar, det går rätt vilt till. Och om viinte rökte så mycket gräs, du vet, så skulledet nog kunna bli farligt.Det är ingen överdrift – innan man settDave i aktion vet antagligen ingen densanna innebörden av ordet energisk.– Vid det här laget har vi gjort så mångaspelningar och har så många fans att domflesta i dom städer vi spelat i vet att vi gillargräs och tar med det till oss. Å andrasidan, det första jag frågar ljudkillen ellerarrangören på de ställen vi kommer till äralltid: ”Kan ni fixa lite gräs?”Eftersom arrangören strukit bandetsmarijuanakrav från listan och kvällensspelning i Lund markerar bandets svenskascendebut, ser skörden ut att bli snål. Försäkerhets skull har Dave smugglat med sigen stor klump hasch från gårdagskvällensspelning i Danmark. Den, tillsammansmed lite blandade rester, utgör bandetsuppvärmning inför konserten.– En dag kommer man att döpa boken omSwearing at Motorists till 27 år internationellnarkotikasmuggling. Jag tror kanskeinte att någon kommer att skriva en bokom oss, men om någon skulle göra detborde dom kalla den det. Eller ocksåborde vi ge ut en liveskiva från den här20 Groove 9 • 2002


turnén och döpa den till Sex veckor internationellnarkotikasmuggling – eller såkan artikeln heta det.———– Det är en av de få saker jag saknar, att hamin egen säng i mitt eget rum. Det är detenda jag behöver – ett rum. Jag vill hasamma bilder vid samma säng. Men jagkunde aldrig ens drömma om att få chansenatt turnera hela USA och Europa och enegen säng är något som är värt att ge uppför den chansen. Samtidigt är jag heltskräckslagen. Jag har ju ingen aning omvad jag ska göra när den här turnén äröver, säger Dave.Snart är bandets sejour i Europa överoch det är dags att möta verkligheten. Traviskommer antagligen att gå tillbaka tillatt vända hamburgare i Austin, Texas,men för Dave ser det annorlunda ut. Hanhar inget jobb, ingenstans att bo och ingenoch ingenting som väntar på honom. Samtidigthar ingenting egentligen förändratssedan Swearing at Motorists först letadesig ut ur Daves sängkammare 1995 – hanhar alltid stannat uppe hela nätterna ochrökt gräs, hällt i sig några drinkar och hittatpå låtar om flickvänner, bilar ochlandsvägarna i Ohio.För två år sedan blev passionen ocksåett jobb. I övrigt är allt sig likt.– Planen är att skaffa ett avtal om två skivortill och ta alla de pengarna och se tillatt hålla mig stenad hela vintern, sägerDave inte helt på skoj.———– Nu, mina damer och herrar, ska vi angripaer med ytterligare en originalkompositionfrån Swearing at Motorists. Den här komfrån himlen – heder åt den som förtjänardet och jag tar ingen för egen del, annonserarDave från scenen.Det blir inga utbrott under konsertenpå Kulturmejeriet och ingen gör sig illa.Publiken, alla 30 personer, släpar siglydigt fram till scenen när Dave, på gotthumör och alltigenom charmerande, intarden klockan kvart i tio på kvällen. Närhan väl kliver av den, en dryg timme senare,orkar han inte annat än att halta fram tillbaren – det är slitsamt att kväll efter kvällleva upp till epitetet ”The two-manWho”.Men där, på scenen, sviktar aldrigövertygelsen.– Man får kila iväg och köpa öl och vinom man vill det, men jag tror inte att detär det ni egentligen vill för det här vill niinte missa. Det handlar inte om missilkrisenpå Kuba eller om fotboll – och ni vill integå miste om det.www.groove.st 21


MediaDet gick så snabbt att det nästan är svårt att förstå vart tidentog vägen. Tro det eller inte, men årets sista nummer av Groovemarkerar också slutet på det första året av tidningens bok- ochmediasida och när jag tittar tillbaka på den första vi gjorde kanjag inte annat än medge hur stolt jag är över hur långt vi harkommit. Och inte blev den här sämre heller.Som vanligt försöker vi ha en viss spännvidd och i det härnumret kan vi erbjuda allt från konsertupptagningar av detnya årtusendets Alice Cooper – Marilyn Manson – likväl som eninitierad djupdykning i Beatlesföretaget Apples förehavanden.Jodå, visst är jag stolt.Dan Andersson/mediaredaktörBÖCKER“Those were the days – An Unofficial Historyof The Beatles Apple Organization 1967-2002”STEFAN GRANADOSCherry Red BooksUnder deras sista år var The Beatles ett band iständig turbulens och förslitning. Mycket avverksamheten präglades av en bohemisk låt-gåattityd,och bland de som drabbades hårdast avdetta var Apple. Från början startades företagetför att kringgå de hårda skattereglerna iEngland, och för att Beatles pengar skullekunna användas kreativt. Förutom de idag mestkända Apple Records och klädbutikerna, fannsäven Apple Electronics och, i ett initialt idéstadium,TheApple Foundation for the Arts. Alltinom företaget skulle drivas på ett öppet ochgeneröst sätt, så att de som satt inne med rik-de är. Mycket av Apples framgångar beroddekanske inte så mycket på att det var Beatlesbolag, även om man hade räknat med det frånbörjan, utan mer på både attityd och de rättapersonerna. För trots att det var många lycksökaresom inte lyckades prestera mycket inomorganisationen, så fanns där också kompetentaeldsjälar som höll Apple vid liv.Det känns uppfriskande att läsa om hur TheBeatles egentligen hela tiden verkade vilja attorganisationen fungerade – att man villekomma bort från de stela kostymnissarna på dekonventionella skivbolagen och försöka geartister en ärlig chans. För det fanns hos Apple,trots det vaga och flummiga projekt det kom attbli, en intressant och uppmuntransvärd visionatt ta tillvara idéer och kreativitet. Stefan Granadoslyckas förmedla denna vision på ettbeundransvärt sätt, och tillsammans med bådevar med då det, så att säga, begav sig. Han harunder flera år varit bekant med trummisen JimMcCarthy och här uppstår ett dilemma somman kan se på två olika sätt – givetvis blir detlättare att få fram intressanta fakta och levandedetaljer när man är vän till den man skaskriva om. Men ofrånkomligt blir man lite prydoch aktar sig för att skriva vad som helst. Dettaär vad som uppstått i boken och det hade varitbra med lite mer krydda och några skvallrigadetaljer om bandet.Claytons budskap och det som också löpersom en röd tråd genom boken är att basistenoch producenten Paul Samwell-Smith ochMcCarthy var de huvudsakliga låtskrivarna.Detta lyckas han visserligen på ett trovärdigtsätt få fram men efter ett tag blir det lite tröttsamtmed allt positivt om McCarthy. Bokenavslutas med en detaljerad almanacka från juniDet här är en ibland klantigt klippt lågbudgetvariant,med bilder av videokvalitet iställetför filmkvalitet. Men underhållande är det, ochbra musik, även om Dried Up och Coma Whiteär strukna från låtlistan. Fast en Marilyn Mansonsom glatt kissar på sig kanske är värt förlustenav två favvelåtar.Som så kallad bonus följer ett halvtimmeslångthopkok av bilder på fans, Marilyns knäoperation,några bakom-scenen-bilder, fler klippfrån konserter och handskakningar med OzzyOsbourne.Tyvärr så är det inte särskilt genomtänkt.När Mansons fans får chansen att seMarilyn off stage med ”All access pass” somdet utlovas på baksidan av fodralet vill de förmodligense mer än det som visas.Vad sägerbasisten Twiggy till gitarristen John 5 bakomkulisserna? Vad pratar Ozzy och Sharon om närde träffar Marilyn? Har tjejen som dansar påscenen några åsikter om hur det är att vara ettkugghjul i Marilyn Mansons mytologi?Men underhållande är det, och bra musik, medmånga snygga bilder och klockrena utsnitt.Roligast: tjejen som stavade fel till ”freak” ochkonsertbesökaren som kastade en flaska påMarilyn. Han fick lida pin.Torbjörn Hallgren”Soundstage Performances”THE DOORSEagle Vision/BMGtigt bra idéer kunde få dem publicerade ochspridda på ett eller annat sätt. Idén var att manskulle kunna komma direkt från gatan och gå inoch få exempelvis ett skivkontrakt om det baravar tillräckligt bra.Även om det ofta befästs att organisationenkring Apple var kaotisk, drar Stefan Granadosofta fram exempel och citat som slätar övermycket av det kaos som ändå dominerade. Denästan mytologiserade incidenterna ges bådeförklaring och överseende, som Magic Alex försökatt upprätta en 72-kanalig studio hos Apple– en studio som det inte blev något av, Applefick själva köpa en färdig anläggning. Den idealistiskaådra som rådde under det första året,när det nästan räckte med att se trevlig ut ochvara i närheten av Apples kontor för att få jobbdär. Hur allt började misskötas och hur anställdakunde vandra iväg dagligen med både skivoroch inventarier, och hur Allen Klein dök upp föratt städa upp i organisationen.Tillsammansmed slitningarna inom The Beatles kom detta iallra högsta grad att bidra till bandets och nästantill företagets fall.Men Apple levde vidare, både genom deenskilda Beatlesmedlemmarnas soloalbum ochandra artister man knutit till sig. Dock slåsman gång efter annan av hur skör organisationenändå verkar ha varit och kanske fortfaran-de återgivna intervjuerna, eget tyckande omApples artister, komplett diskografi och tips tillvidare läsning ger det en fascinerande ochunderhållande bild av Apple.Magnus Sjöberg”The Yardbirds”ALAN CLAYSONBackbeat BooksAtt det överhuvudtaget skrivs en bok om ettband som The Yardbirds är kul med tanke påderas korta karriär – de existerade inte längreän knappt fem år och släppte bara ifrån signågra få skivor. Bandet är kanske mest känt föratt ha producerat tre supergitarrhjältar: EricClapton (Cream), Jeff Beck och slutligenJimmy Page, som i sin tur ledde fram till LedZeppelin. Det är också Beck, Clapton och Pagesom blivit hyllade och fått mest uppmärksamhetnär det handlar om The Yardbirds.Alan Clayson är inte bara musiker, kompositöroch författare – han har också skrivit fleramusikböcker, varav den mest kända, BeatlesbokenBackbeat,senare även blev långfilm. I TheYardbirds beskriver han tiden, stämningen och1960-talsandan väldigt noggrant och inlevelsefullt.Det framgår snart att Clayton är i detnärmaste besatt av The Yardbirds och att han1963 till oktober 1968 som dokumenterar allagruppens spelningar och inspelningar plus andrahändelser. Detta är ett lyft och ger en bra överblicköver hur turerna kring bandet gick. AlanClayton lyckas tack vare stor insiktsfullhet ochkärlek förmedla och övertyga om vilket enormtinflytande gruppen hade, inte bara på gitarristerutan även på rockmusiken idag.Jonas ElgemarkDVD”Guns, God and Government – World Tour”MARILYN MANSONEagle Vision/BMGI en gåshudsresande öppningsscen leds MarilynManson in på scenen i en gladiatorvagn av tvåvördnadsfulla bleka människor vid spannet.Publiken vrålar. En bomb briserar och konsertengår igång. Men vänta lite – Manson hartagit av sig hatten han hade på sig från början,nästa bild har han den på sig. Nästa igen är denav. Guns, God and Government är inte en konsertutan ett hopklipp av flera. I ena stundenstöter Marilyn till en högtalare som ser ut attfalla för att i nästa stund stå vid mickstativetoch rocka loss. Frustrerande. Olika kläder blandasmed sminkad Marilyn som blandas med lervällingsmarilyn.The Acid Kings of Rock,The Doors, hade allt –fantastiska musiker, en publikdomptör och shamanvid mikrofonen och, inte minst, en snyggbandlogga. Så är de också ett av 60-talets mestklassiska band. De tre överlevande medlemmarna(och bandets levnadstecknare Danny Sugerman)intervjuas drygt 30 år senare på SoundstagePerformances om låtarna och vad de varmed om tillsammans med Jim Morrison vid detre TV-inspelningarna i Toronto, Köpenhamnoch New York.Vi bjuds ett dussintal låtar fråndessa gig med början 1967 då bandet fortfarandevar relativt okänt. I en psykedeliskt färgadstudio inför en storögd kanadensisk publikslingrar sig bandet igenom en kantig The End.Bandet känns fräscht och hungrigt, spontanitetenfinns hela tiden inom räckhåll och Jimpåminner om en kalv på grönbete.Den klassiska inspelningen från Danmarkåret efteråt gjordes i en kall och svartvit studioinför endast närgångna TV-kameror. Alla är dåinledningsvis mer återhållsamma. Jim sitter påen stol och sjunger medan temperaturen stigerpå scenen. Och mellan låtarna är det spöklikttyst eftersom det inte finns någon publik. Mennär det så är dags för When the Music’s Overtar Jim av sig skinnjackan och ställer sig upp.Han hittar här sina klassiska posterposeriklädd vit skjorta och stuprörsskinnbrallor medbrett skärp samtidigt som bandet briljerarbakom honom. Och han sjunger ljuvligt –såklart.Vid denna tid var han magisk.Spelningen i New York 1969 för en ickekommersiellTV-kanal var en av de få bandetkunde få efter att Jim blottat sig under en spelningi Miami strax innan. Bandet ser ut somuttråkade rockstjärnor och det låter oinspirerat.Efter detta falnade den kreativa glöden ochkarriären gick utför.Gary Anderssonwww.groove.st 23


AlbumInternationellt regerar producentteamet The Neptunesoch traditionsbunden rock. Men svensk musikstår sig extremt bra, det känns minst lika intressantatt se fram emot Kaah,Timbuktu,Thomas Rusiakoch Whyte Seeds som internationella akter. Nästaår väntas bland andra Dr. Dre, Erykah Badu, Blur,Nick Cave och Dave Gahan släppa nytt.Skivåret går mot sitt slut vilket innebär årsbästalistor.Våra hittar du på www.groove.st.Björn Magnusson/skivredaktörABLAZE MY SORROW”Anger, Hate and Fury”No Fashion/MNWAblaze My Sorrow sticker upp näsan över ytanefter åratal på botten. Motivationsproblem ochmedlemsbyten har förföljt det svenska bandetmed det poetiska namnet.Det här är tolv låtar dödsmetall á la oldschool, varken förfinad eller förnyad. Men detlåter inte tråkigt för det, det är väldigt professionelltgenomarbetat. Fast dessvärre uttjatat.Det är gott, men det har tuggats förr. AblazeMy Sorrow har så pass mycket kunnande att deskulle kunna bli lokomotivet snarare än vagnensom svansar efter de andra.Smultronställena på den här plattan ärviking-metallåten Where the Strong LiveForever samt Shrouded are the Pleasures ofFlesh, som i ett kort ögonblick verkar flörtamed Guns’n Roses Patience.Torbjörn HallgrenAUDIOSLAVE”Audioslave”Epic/SonyPåtaglig spänning och tillförsikt infinner sig närmusikerna från Rage Against the Machine slårsig ihop med Soundgarden gamle sångare ChrisCornell i nya projektet Audioslave. Men densjälvbetitlade debuten är inte vad jag hoppatspå, den är alltför händelsefattig.Men visst öppnar plattan starkt med arselsparkarkandesingeln Cochise som är lika mäktigsom videon. Men det låter för mycket som manväntat sig. Basen är lika imposant som TimCommerfords tatueringar och gitarren distriffarstort på barréackorden medan Chris brottarfram sången ur ett järngrepp. Zeppelin spökarhär och där, men det som gläder mig är att TomMorello inte wah-wah:ar och ekar sönder sinapedaler i varje låt. Ändå är inte Audioslavenågon fullträff. De 14 låtarna är utdragna ochväl slaka. De är mest lågmälda ljudlandskap(verserna) med energiska utbrott (refrängerna),melodier hade inte varit fel på sina ställen.Ordet pompöst ligger också nära till hands.Visnackar muskler, kvantitet istället för kvalitet.Och det funkar ju sällan. Men inledningen påvideon till Cochise är briljant.Gary AnderssonFAUST”Patchwork 1971-2002”Staubgold/Border”It was their persistence in the entirety oftheir trip that makes them so legendarynow”. Det är Julian Copes ord när hanbeskriver Faust i boken Krautrocksampler.Med denna mening har han fångat precisvad som är så unikt med Faust. Under heladeras karriär som sträcker sig från 1971fram till nu har deras musikaliska idé varitatt låta Faust vara en ständigt pågåendeprocess istället för ett traditionellt band.Musiken är ett ständigt flöde och gränsernaför detta flöde kan endast sättas inomramarna för ett visst album. Låter det flummigt?Det är inget mot vad musiken är.Faust har lyckats med konststycket attgöra avantgarde tillgängligt och accepterati mer rockorienterade kretsar. Det är främstpå albumen So Far och The Faust Tapessom detta är tydligt. På Patchwork har desamlat outgivet material från hela sin karriär.Problemet med en Faust-samling är attBETH GIBBONS & RUSTIN’ MAN”Out of Season”Go! Beat/UniversalFöre detta Portisheadsångerskan Beth Gibbonshar en röst som passade som hand i handske tillPortisheads mjuka, filmiska musik. Och även omde tillhörde triphopen som idag tyvärr anses hopplöstförbi, så gjorde bandet många bra saker somäven håller att lyssna till idag.Out of Season är Beths första soloalbum, ochmusikaliskt rör hon sig fortfarande i sammatrakter som Portishead. Men det handlar inte omtriphop utan allt är klätt i singer/songwriter-dräkt,ofta lätt och sprött, men också med storbandsblåsoch märkliga electronica-experiment. Röstenär fortfarande egensinnigt spröd i sin styrka –man väntar hela tiden på att den ska brista ochblomma ut till något ännu sprödare och starkare,med lyster som en vårblomma. Detta tillsammansmed märkvärdigt starka låtar och arrangemanglyfter Out of Season till höjder man inte längretrodde var möjligt i rådande musikaliska klimat.Ett ljuvligt fyrtorn i det bittra vinterhavet.Magnus SjöbergBJÖRK”Greatest Hits”One Little Indian/UniversalEn Greatest Hits-samling med Björk känns juhelt klockren. Personligen har jag alltid käntatt Björks album är sorgligt ojämna, där underbaralåtar samsas med betydligt tråkigare alster.På Greatest Hits får man bara bra låtar.Tydligenär det fansen som frekventerar Björks hemsidasom valt vilka av hennes singlar som inkluderaspå plattan, och de tre man hoppat över är lustigtnog de tre som känns gladast och minst seriösa;It’s Oh So Quiet, I Miss You och Alarm Call.Det är ett val jag är helt med på,de hade käntsmalplacerade på skivan. Annars är de alla här –Human Behaviour, Jóga, Hyperballad, Big TimeSensuality… låtar man måste ha i skivhyllan.Att skivan är ”copy protected” känns lite somatt stänga grinden efter hästen rymt – inget avalbumen låtarna är tagna från är ju skyddade,och alla låtarna finns redan på nätet. Ja, kanskemed undantag för den sista, den obligatoriska”tidigare osläppta” låten It’s in Our Hands (heltokej, även om den inte är direkt jättespännande).Henrik Strömbergman inte får den upplevelse som ett visstalbum kan ge. Här får man istället en litenkompott med resultatet att en del ljudexperimentkänns överflödiga. På Patchwork ärdet istället de mer melodiska, rockiga ochsuggestiva kompositionerna som blir betydelsefulla.Tänker ett disigt förortslandskapi tyska Ruhrområdet eller kanske ettmörkt regnigt Berlin. Det är samma kylasom Brian Eno en gång förmedlade, men iFausts värld är det ännu lite kallare ochmycket mer betong. En fascinerande tripp.Jonas ElgemarkTHE BLONDES”Summer Strut”Middle Class Pig/importDet finns ofta något visst med unga amerikanersom bestämmer sig för att göra bekymmersfripop med sextiotalsflirtar. Förvånansvärt oftablir det riktigt bra: tajt och medryckande utanatt bli alltför mycket plagiat. När jag lyssnar påThe Blondes kommer jag ofta att tänka påBrendan Bensons debut One Mississippi,enplatta som väl får stå som mall för ovanståendemedryckande sextiotalsflirtar.The Blondes nårinte alltid upp till sådana höjder, men här finnsmånga guldkorn.Tyvärr finns det också litesubstanslös solskenspop mellan höjdarna, ochdet gör också att det där riktiga intresset intevill infinna sig. Men gillar man varma somraroch inte bryr sig så mycket om vad den innehållerkan man nog slå sig till ro med Summer Strut.Magnus SjöbergSTEVE BUG”Sensual”Poker Flat/BorderGanska minimalistiskt blir det när diskjockeynoch producenten Steve Bug, alias StefanBrügesch, ger ut ett nytt album på egna etikettenPoker Flat. Att det tog lång tid att få ihopplattan gör inget. Hans återhållsamma ochklassiska dansmusik för tankarna till housensbarndom och får det dessutom att svänga meden naturlig funkighet. Lite stelt i längden menett hyfsat hantverk.Robert LagerströmBUSTA RHYMES”It Ain’t Safe No More”J/BMGFörra årets fantastiska nytändning Busta fickpå Clive Davis nya bolag J Records med Genesisplattanföljs nu upp med variationsrika och riktigtintressanta It Ain’t Safe No More. Plattanär inte hitspäckad vilket är lite synd, ett parbastanta party-anthems hade jag annars gärnahöjt volymen till. Busta stärker snarare sin streetcredgenom snårig och tuff produktion och rap,även om han inte försöker slå textmässiga hastighetsrekord(tack för det).Många spår passar sålunda bäst i stora hörlurar,men raggaflörtande Make it Clap tillsammansmed Spliff Star är gjord för dansgolvetoch orientaliska Take it Off Part 2 skulle nogpassa bra på after beach-partyt. Och faktiskt ärmysiga r’n’b-dängan I Know What You Wanttillsammans med Bustas crew Flipmode Squadoch allas vår sångfågel Mariah Carey ruggigtskön. Snyggare än så här kan man nog inte förpackaen kärleksförklaring. Dessutom harSwizz Beatz-producerade Rah Digga-samarbetetTogether en skön mariachikänsla. Och konstigtnog står Chad och Pharrell inte för den bästaNeptuneslåten på plattan: deras Call the Ambulanceär en stenhård urban hymn men Ricc RudesStruttin’ Like a G.O.D. svänger hänsynslöst påett sätt jag bara trodde Virginia-duon klaradeav. Dessutom är gömda remixversionen avMake it Clap till och med bättre än originalet,mest på grund av Sean Pauls charm.Nåväl, Busta är definitivt huvudpersonen påIt Ain’t Safe No More där han återigen bevisaratt han tillhör förstakedjan i landslaget. Kanskeär det snart dags att ta över kaptensbindeln?Gary AnderssonNEKO CASE“Blacklisted”Matador/PlaygroundDet har väl alltid funnits egensinniga countrykvinnorsom gjort originella låtar och skivor.Tyvärr är det inte ofta som de lyckas trängafram i rampljuset bland alla utslätade och själlösaproduktioner som marknaden dignar av,speciellt de senaste åren. Neko Case är dock enav dessa egensinniga.Blacklisted är hennes tredje album, men detverkar som att hon efter hand lyckats finna sitteget uttryck, även om det ibland är både brettoch influensrikt.Hon rör sig obehindrat mellan både bluegrassoch ordinära countryballader via småinslag av nästan honky-tonkande blues. Mendär låtar kan verka ordinära kommer ocksåoförutsägbara inslag, i sångmelodier och komp.Ofta reverb- och tremoloindränkta gitarrer, nästansom ett 50-talistiskt Twin Peaks-soundtrack.Det är mystiskt, det är hemligt, och samtidigt såoförblommat härligt och vackert att man sugsupp av musiken, rösten och atmosfären. Och harman inte kommit ner på jorden än, så gör manväl kanske det när någon stänger av CD-spelaren.Kanske.Magnus SjöbergDELTA”Hardlight”Dell’Orso/BorderDeltas första singel Sugared-Up kom redan1993, och innan dess var tre av medlemmarnamed i det mycket 60-tals-influerade The SeaUrchins.Mycket har hänt sedan dess. Både musiksomklädstilen har blivit utbytt. Och singelomslagenhar blivit fulare. Delta idag låter somett vanligt indieband. Känslan för melodier harde dock fortfarande kvar. Nothing Happenedoch Could You är söta poplåtar.Tempot höjs påspanskdoftande Pump Action med det grymmatrumpetintrot. Funny Looking Angels är enjättebra låt som påminner om Popsicle ellernågot annat norrländskt popband från 90-talet.Men i det stora hela är Delta ganska ointressantaidag.Annica HenrikssonDIVERSE ARTISTER”A Tribute to Johnny Thunders: I Only WroteThis Song for You”Diesel Motor/BorderDet florerar en mängd mer eller mindre trovärdigaanekdoter, stundom rena myter, om sångaren ochgitarristen, tillika punkens egen Frank Sinatra,Johnny Thunders, och alltför många av dem tarsin utgångspunkt i droger. För oavsett hur hanvalde att leva sitt liv råder inga tvivel om attThunders var en enastående begåvning och eninspirationskälla för både samtida och efterföljandegenerationer av rock’n’roll. Dessutom varhan, något som inte sällan glöms bort i sådanahär sammanhang, en smått fantastisk låtskrivare.Och det är just det sistnämnda Diesel MotorsRecords tar fasta på när de uppdaterar och pånytt ger ut hyllningsskivan I Only Wrote ThisSong for You från 1995.14 av originalutgåvans 15 bidrag har drygatsmed tre nya och trogna vapendragare från TheNew York Dolls (David Johansen, Arthur Kaneoch Sylvain Sylvain),The Heartbreakers (WalterLure) och kortlivade Gang War (Wayne Kramer),likväl som konkurrenter (The Ramones), slutersamtliga upp för att hylla Thunders.Tyvärr görde honom lite av en björntjänst – särskilt långtfrån originalet hamnar man ju aldrig om så gottsom alla ska envisas med att tappert försökabemästra mannens karaktäristiskt nonchalantagitarrspel.Den enda som egentligen tillför något merän sin goda vilja är Marc Almond (!), vars artificiellagospelversion av Hurt Me är något avdet mest hjärtskärande popåret haft att erbjuda.Och då är det inte ens en särskilt bra låt.Dan Andersson24 Groove 9 • 2002


AlbumDIVERSE ARTISTER”The Best of B-boy Records”Landspeed/PlaygroundEtt historiskt dokument ur B-boy Records arkiv.Framförallt har de gjort sig odödliga för sinautgåvor av legendariska Boogie Down Productionsmed KRS One i spetsen. Bolagets grundareBill Kamaro och Jack Allen var två gangsterssom KRS One övertalade att ge ut skivor somett skyddsnät för sin i övrigt ljusskygga verksamhetoch allmänt hustlande. BDP finns med påtre klassiska spår som de flesta redan hört,däribland disslåtarnas disslåt The Bridge is Over.Inte mycket information finns att tillgå om artisternaiövrigt och flertalet har förmodligen endastsläppt några tolvor.Samlingen rör sig i tidigt 80-tal långt innanhiphop blev synonymt med dollartecken. Produktionenär följaktligen ruff och hård och samtidigtnästan löjeväckande på sina ställen. Det varockså här någonstans James Brown-samplingarnabörjade bli viktiga. Men charmen lyser igenomoch Darryl McDaniels i Run DMC håller ColdCrush Brothers tidiga tapes som de störta ögonblickeni hiphopens historia. Här finns de representeradei stenhårda skrytlåten Feel the Horns.Mycket av det övriga materialet känns old schooli ordets rätta bemärkelse, men det är svårt attinte beröras av upptäckarlustan och viljan attverbalt cementera sina opponenter.Björn MagnussonDIVERSE ARTISTER”Gimme Dat Harp Boy! – Roots of the Captain”Ozit/BorderEn väldig massa blueslåtar från 20-talet ochframåt som inspirerat Captain Beefheart, plusnågra låtar med kaptenen själv. Det är vad sombjuds när skivbolaget Ozit fortsätter sin Beefheartserie.Beefheart har som man misstänkt väldigtbra smak och det är imponerande av Ozit att haövertygat Beefheart att ställa upp på detta.Speciellt eftersom han alltid varit kvick med attpåpeka att han inte har några musikaliska influenser.Men här hör vi över 30 låtar som har starkakopplingar inte bara till Beefheart utan ocksåtill psykedelian och 60-talets blues revival. BlindBlake, Blind Willie Johnson, Duke Mitchell ochBlind Joe Taggart and Son är bara några somsamsas här. Allt är gjort kärleksfullt från detsnygga och informativa häftet till låt- ochartisturvalet. Svårt att sålla ut några favoritermen Al Simmons Ol Folks´ Boogie är genialiskliksom tårdrypande Weavers Life med DixonBrothers. Årets samlingsskiva är alltså här fullav mäktig urkraft.Jonas ElgemarkDIVERSE ARTISTER”Mas Confusion”!K7/BorderMAS står för Musik Aus Strom och är Funkstörungsegna bolag. På Mas Confusion samsastolv låtar med artister Funkstörung gillar (ochen låt av bandmedlemmen Michael Fakesch).Det är elektronisk lyssningsmusik av den sortman kan förvänta sig när Funkstörung valtmusiken, mycket komplicerat programmeradedistade beats och härliga svävande syntslingor.Vad som är mer överraskande är hur bra detär! Alltför många halvljumma samlingar harsatt sina spår; jag hade inte stora förväntningarpå denna, ännu en i raden trodde jag. Men faktiskthåller det stora flertalet av låtarna väldigthög kvalitet. Metamatics, Stars as Eyes, AdamJohnson, Funckarma, Quench och Mr. Projectilebidrar alla med låtar värda att slösa uppmärksamhetpå.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Monotone Trance vol. 1”Tsunami/VMEWoa. Flashback. Bakom den otroligt intetsägandetiteln på den här samlingen döljer sig kompromisslösaciiiid! Plötsligt befinner vi oss på ettrave nån gång i mitten av nittiotalet. UV-ljus,handmålade backdrops och primitiva 3D-animationerprojicerademot väggen. Eller nåt åt dethållet. I alla fall är det massor med 303-knorrigheterpå dunkande 909-basgångar, och det fårmitt ansikte att delas av ett brett leende. Precissom det ska vara är de tio bandnamnen bakomsamlingens låtar totalt anonyma, och man skullenästan kunna tro att det är samma kille somgjort alla låtarna… Hur som helst är det en braplatta som dansar arslet av i princip alla andrasamlingar med ordet ”trance” i titeln.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”New Blood – The New Rock’n’Roll Vol 2”Artrocker/BorderJag älskar att upptäcka ny musik. Nya band. Dendär pirrande känslan i kroppen när något är sådär fruktansvärt bra. Så bra att det gör ont. Såbra att man inte orkar gå till jobbet. Och detkan vara allt från senaste singeln med The VonBondies till någon gammal doo wop-platta.Musikklimatet skulle inte kunna bli bättreän vad det är just nu. Och det är fantastiskt attfå uppleva den här nya rockvågen. Dyrt, menstimulerande. Jag behöver inte sakna indievågenlängre, för nu slungas det ena rockbandet efterdet andra ut och förgyller min tillvaro. Aldrighar jag varit på så många spelningar som i år.Och all denna nya fantastiska musik gör att jaghellre går och dansar järnet på Debaser i Stockholmistället för att, som tidigare, häcka pånågot billigt ölhak.Denna samling stökband är bland det bästajag hört. Helt i stil med grymma Sonic MookExperiment 2. Så i stil att flera av banden finnspå båda samlingarna. Hives, Beatings, McLusky,Yeah Yeah Yeahs och Parkinsons. Lyckligtvismed olika låtar med undantaget av sistnämndaband.Vad mer? Jo,Von Bondies,Vue, Datsunsoch The (International) Noise Conspiracy ochså några nya band jag tackar för att få bli introduceradtill. Exempelvis Love as Laughter ochJA RULE”The Last Temptation”Murder Inc/UniversalJa Rule är en våt dröm för vilken skivbolagsbosssom helst: han är snygg och tuff, harobegränsad talang och en väldigt speciellröst samtidigt som han släpper en kvalitetssäkradplatta varje år. Dessutom gästar hanpå alla de hetaste r’n’b-hitsen som släppsav kvinnliga artister under resten av året.Kort sagt regerar Ja stenhårt.Det som gör honom så populär är hansblandning av hårt och mjukt. Stämbandenpåminner om rivjärn och tatueringarna ärstora och skrämmande, ändå kan Ja lindabrudar som Ashanti och J Lo kring sitt lillfingermed kärleksballader och ett endaögonkast. Han är hotfull och öm om vartannat.The Last Temptation är sålunda ocksåen fantastisk platta (till och med Totosamplingeni Murder Reigns är klockren).Produktionen signerad Irv Gotti och ChinkSantana är spännande, tät och synnerligenvass medan Ja själv reser sig över sitt rikenya zeeländska The D4.The Hotwires fantastiskaFurious Desires är nog kanske plattan bästa spår,men konkurrensen är stenhård. Finska FlamingSideburns bidrar med stenhårda Street Survivoroch mina favoriter Mooney Suzuki gör en coverpå klassikern I’m not Talking som bland andraYardbirds spelat in. Ja, den här plattan är så braatt den blåste bort min förkylning. Eller var detwhiskeyn? Den här plattan kommer att fungerasom en brobyggare. Den kommer att föra sammansleazerockare och popsnören. Hur som helst, vises på dansgolvet med knytnävarna i luftenskrikandes RIOT! RIOT! RIOT!Annica HenrikssonDIVERSE ARTISTER”Red Hot+Riot”Red Hot/UniversalDessa låtar är så flyhänta och vitala att man intekan undvika att tro att AIDS faktiskt kan besegras.Red Hot+Riot är nämligen en livssprudlandehyllning till den västafrikanske musikern FelaKuti som dog i AIDS för fem år sedan och överskottetgår till kampen mot sjukdomen. Hansson Femi deltar självklart, dessutom stjärnorsom D’Angelo, Dead Prez, Bilal, Common, Kelis,Talib Kweli, Macy Gray, Nile Rodgers, Sade, MoneyMark och Meshell Ndegeocello. Och spåren innehållerprecis sån urkraft som Fela Kuti en gångingjöt i dem. Funken lever på Red Hot+Riot,likaså jazzen. Musiken blir större än enskildamänniskor, den växer till något universellt ochursprungligt den alltid egentligen varit – vidsåna tillfällen är det trevligt att leva och kännasig som en del av ett oändligt sammanhang.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”The Wild Bunch, Story of a Sound System”Strut/PlaygroundÄnda sedan Neneh Cherry 1988 i världshitenBuffalo Stance droppade ”Looking good hangingwith the Wild Bunch” har Bristolcrewet styrtstora delar av den musikaliska agendan somhämtar näring i electro, reggae, soul, funk ochhiphop. Det vi får höra här är en historiebeskrivningmed två skivspelare. DJ Milo, som var hjärtat,har mixat ihop favoriter från en svunnen tid,långt innan triphop, långt innan Massive Attack,Soul II Soul,Tricky eller drum’n’bass som alltså småningom landade i.som den härförare han är. Och nu använderhan sig inte av kändisinhopp för att lyckas,han gör det i princip på egen hand. Mäktigt.Det svänger och gungar till och med såmycket att The Neptunes-låten Pop N****sbara blir en i mängden. Fast Nas låter trotsallt snäppet bättre än de flesta på ThePledge Remix. Men vem blev egentligenöverraskad över det?Nöj dig dock inte med The Last Temptation,investeraockså i hans tidigare plattorPain is Love, Rule 3:36 och Venni VettiVecci.Ja gör dig inte besviken.Gary AnderssonAllt tog sin början under tidigt åttiotal närDJ Milo mötte Nellee Hooper på en punkspelning.Även om de gillade energin i punken var derassmak alltför eklektisk och de hyste stor kärlekför allt som berörde dem. Funk, reggae, punk,jazz, fusion, electro och hiphop kastades i enmixer när de började anordna fester. Ryktet omderas blandning av stilar lockade till sig en likaledesblandad publik.Till kärntruppen slöt sig såsmåningom Daddy G, Mushroom och 3D somsenare kom att bilda Massive Attack. Knappttio år senare hade The Wild Bunch skaffat sigett bra rykte och skivindustrin började efterfrågaDJ:s och kreativa människor som inte användegitarr som uttrycksmedel. Det blev slutet förThe Wild Bunch, men deras medlemmar harsatt sina spår i musikhistorien och att exempelvisMassive Attacks Blue Lines skulle bli ett mästerverkvar kanske inget bandet räknat med. Mende hade definitivt läst på sin musikaliska läxa.Björn MagnussonDPZ”Turn Off the Radio”Landspeed/PlaygroundHade den här recensionen varit en DPZ-låt hadeden garanterat inletts med ett “Fuck the police!”.M-1 från Brooklyn, New York och Stic.man frånTallahassee, Florida tycker nämligen minst likailla om ”the hoe-lice” som ”Uncle Tom-niggaz”.Kanske är det av upphovsrättsliga skäl somDead Prez bytt namn till DPZ, för Turn Off theRadio är ett mixtape på CD, fullt med mer ellermindre gamla och svåråtkomliga låtar. Härfinns pärlor som Get Up tillsammans med TheCoup och Sellin’ D.O.P.E., men också massacovers som That’s War! (Black Robs Whoa!)och We Need a Revolution (Aaliyahs We Needa Resolution).Som de flesta vet har DPZ starka åsikter omdet mesta i samhället, och de vill gärna berättahur saker och ting ska göras. Men de blir aldriggnälliga och tjatiga och jag lyssnar lika noga pånär de rappar om giriga klubbägare i No Lovesom när de behandlar terrorism i Know YourEnemy. Flera låtar handlar också om hiphopoch om hur artister ofta pratar om ”fel” saker.På inledande Turn Off the Radio ringer någonin till People’s Radio och rappar ”I got a fatchain/I got a fat whip” varpå programledarenslänger på luren med ett ”nigga, get off thatbullshit!”. DPZ är ett av 2000-talets hittillsmest spännande band och då är ändå Turn Offthe Radio bara en uppvärmning inför det riktigaalbumet People’s Radio.Daniel SeverinssonBOB DYLAN”The Rolling Thunder Revue – Live 1975”Columbia/SonyFörutsättningarna för en turné var i det närmasteperfekta. Dylan var utvilad och laddad efterflera år hemma. Hans bästa album Blood Onthe Tracks var pinfärskt och Desire var pågång. Med sig hade han folk som Allen Ginsberg,Roger McGuinn och Joan Baez. Kompbandetvar ungt och tight med en charmig orepeteradkänsla. Basisten Rob Stoner och trummisenLuther Rix balanserar mellan det hårda ochkänsliga. Mick Ronsons smakfulla gitarrplockoch små slingor är oöverträffade och passarperfekt i sammanhanget.Live 1975 innehåller det bästa från treolika konserter från The Rolling Thunder-turnénmed höjdpunkter främst från Desire och BloodOn the Tracks. Den glöd som hörs i låtar somHurricane eller Tangled Up in Blue överträffartill och med albumversionerna. Dylan uttryckermed precision innebörden i varje ord och klartär att det var sångerna på dessa två album somwww.groove.st 25


DemoSå här i årets elfte timma ska jag sammanfattavår fantastiska skörd av inspirerande musikaliskauppercuts. Det är grymt svårt att dra någraslutsatser men visst dominerar gitarrbaseradobestämd pop fullständigt vilket är lite trist.Annars uppskattar jag verkligen Paris,Willingto Run,Whyre, Nickokick, Korea, Fingerspitzengefühl,TheKid, Orakle,The Streetwaves,Nicolaj, Marble – kanske i stort sätt alla jagorerat om i denna vänstermarginal de senastetolv månaderna. Jag hoppas att framtiden fallerför samtligas fötter! Nästan lika mycket uppskattarjag denna omgångs grädda av underjordensmusikaliska väldofter.Jag kan inte säga att jag brukar hålla valiumhårdrocksärskilt högt men det är väldigt svårtatt inte heja på Wall of Gods klockrena stonerrock.Tungtär bara förnamnet, vi snackar tonsom minsta viktenhet, dessutom en extra retrokryddai form av en snitsig John Lord-orgelsom lyfter gruppen i håret säkert ett par meterfrån den blötmossiga riffrocken. Det är inte talom annat än utlandsexport och storslagna försäljningssiffror.Kul att ta del av!Betydligt hemligare är pedalsamlarna ochalternativrockarna i Octopus Ride som dockriffar på ganska bra ändå i någon slags förlängningav sjuttiotalsavantgarde och nittiotalsalternativrocká la tidiga Trans Am- och Chavezpowerpop.Inte alls otrevligt, men många gångerfungerar instrumentalbitarna bättre än desjungna vilket är mycket ovanligt. Naturligtvisalltid spännande, lagom dissonant och medsöta stänk av postpunk vilket värmer mer änväl i vinterregnet.Jag marscherar med raska steg ut i ladugårdenoch finner där, ibland gummistövlar ochgödsel, fantastisk fin skäggpop ifrån The BurlyBrothers.Uramerikanskt förstås, raspig Waitsbesläktadröst, munspel, cello och akustiskagitarrer men såpass välgjort att det faktisktkänns minst lika angeläget som sina västrainfluenser. Absolut ett nytt hopp för dem sombrinner för rootscountry men som ändå harkvar ett blödande pophjärta. Bedårande trotsdet anspråksfulla arvet.Den nuvarande garagerocktrenden luktaroftast väldigt dåligt och känns många gångeronödigare än onödigast.Varför försöka återskapaNuggets-boxen åter och åter igen? Nåväl,C.Hamre presterar många gånger bättre änsina genrekolleger. Receptet är enkelhet ochenergi. Man klarar sig oftast bra på två ackordom man inte hushåller med krafterna. Har mandessutom som C.Hamre en sångare som märkligtnog oftare tangerar Patti Smith än någon nutidafinnig amerikan i för tight skinnjacka tror jagatt man hittar rätt.Euforisk blev jag redan efter första anslagetpå The Leeches fantastiska trespårskiva. OmC.Hamre har energi så är Leeches ett förbannatkärnkraftverk.Tre låtar på strax över sex minutersummerar klart och tydligt vad det handlar om.Kaotiskt och uppskruvat till max men samtidigtså mycket underbar popmusik och attityd attjag nästan tror mig förflyttad utanför lyckansgränser. Alltså blir Leeches månadens inofficiellavinnare, helt klart också ett av årets och(förhoppningsvis) också nästa års bästa ochglimrigaste guldkorn.Fredrik ErikssonFör kontakt:Wall of God: wallofgod@hotmail.comOctopus Ride:octopusridesweden@yahoo.comThe Burly Brothers: theburlybrothers@telia.comC.Hamre: c.aarme.lofi.orgThe Leeches: leeches@leeches.usdominerade hans drömmar, verklighet och fantasiunder denna tid. Det handlar om en lidandekonstnär i toppform, mitt uppe i en skilsmässamed en väldig massa drickande som följd.Resultatet som hörs på dessa inspelningar stavasenergi. Här framfört av en 34-åring iförd storvit hatt dekorerad med blommor och med alldelesvitsminkat ansikte.Jonas ElgemarkTHE EMBASSY”Futile Crimes”Service/BorderNågot som bör finnas i sådan här musik är litesensualism och charm, men Göteborgsduon TheEmbassy har inte mycket av någotdera, det ärbara i It Never Entered My Mind som tendensernahörs.Jag misstänker att tanken med Embassy äratt sången ska vara underordnad musiken och liksombara finnas där, men då är också kravet attsången inte ska störa. Problemet här är attsången oftast är ohyggligt falsk, inte på det därcharmiga sättet som när Bernard Sumner ellerNeil Young letar efter tonerna utan mer ofokuseratfalsk. De eventuella melodier som finnssitter i små synt- eller gitarrslingor här och däroch jag tycker mig höra djävulens egen synt,den bedrövliga DX7:an på flera ställen. Kanskekan Embassy funka på Konstfack eller närarkitektstudenterna har fest, men det jag hörär bara intetsägande.The Embassy vill lite för mycket. De försökersig på Kraftwerk, Pet Shop Boys och New Order.Resultatet blir bara krystad och småtrött syntpopoch de hamnar i ett tomt ingenmansland.Jonas ElgemarkFAT JOE”Loyalty”Atlantic/WarnerFat Joe överraskade både mig och andra medförra plattan J.O.S.E. som var hans klart bästadittills. Med Loyalty försöker han upprepa framgångarnaoch det är inte omöjligt att han lyckas.Inledningsvis är tempot högt och då passar JoeCracks hetsiga rap perfekt. AlchemistproduceradeBust at You borde till exempel bli en hit. Andraspår som värdelösa singeln Crush Tonight kännsdäremot alldeles för radioanpassade. Fat Joehar heller inte alltid så mycket att berätta ochpå TS Piece förklarar han varför:“I know itseems every song, is about the same old thing/But when you rich/ain’t nuthin’ to do but fuckinhang/eat good, spend money, count chunks ofchange…”. Och representera Terror Squad förstås.Fat Joe gör allt för att pusha Remy, Armageddon,Tony Sunshine och de andra.Tyvärr kan de inteens tillsammans lindra saknaden efter Big Pun.Daniel SeverinssonFREAK KITCHEN”Move”TSP/MNWFreak Kitchen har gjort en habil hårdrocksskiva.En skiva präglad av feodalisk gitarrhierarki.Skumma gitarrtakter och lekfulla riff fyller de46 minuterna av musik där resten av bandet fårhänga med så gott det går, utan att ta för mycketplats. Med andra ord, trots att det här är svängigtså lever gitarren allt för mycket i sin egna lillaautistiska värld för att det ska kännas bra. Lessis more och inte tvärtom.Men holy macaroni vilken gitarrist han är,Mattias IA Eklund – gitarristernas Maradona!Samtidigt är han inte någon särskilt bra textskrivare.Att skriva om Expedition: Robinsonoch TV-nyheter känns pubertalt. Freak Kitchenskulle må bättre av att någon annan fick förtroendetatt skriva texterna.Det svänger dock till ibland och det är trallvänligtpå sina ställen. Seven Days in June skärin i hjärtat som en kniv. På ett bra och rörandesätt, vill säga. Om producenten kunde sätta tyglarpå IA så skulle Freak Kitchen göra musik somkändes mer unison och mindre ”Hej allihopa,kolla in gitarren”. Problemet är att han själv,surprise surprise, har producerat plattan – ochskrivit 95% av låtarna. Det skulle vara bra attkunna ge förtroende till lite fler personer.Torbjörn HallgrenFROTTÉ”Den stora daldansen”Returmusik/BorderAgent Röd, Edberg och Goop gör med Den storadaldansen säkert någon slags kulturgärning. Näralla andra snackar om det tuffa livet i förortengör Frotté låtar om att dricka hembränt och dansalogdans. Det känns klart positivt att det kommerhiphop som inte är från storstäderna. Agent Rödgör helt OK beats och om man läser texterna iCD-häftet verkar de lite fyndiga. Men tyvärrbrister rappen å det grövsta. Goop har i och försig, till skillnad från Edberg, något som kan kallasflyt. Men Agent Röd är den stelaste rapparenjag hört i hela mitt liv. Nästa gång han försökernärma sig mickbåset borde någon hålla fasthonom.Daniel SeverinssonERIC GADD”Life Support”Stockholm RecordsSveriges funkigaste gotlänning är numera folkligoch säljer skivor i hela Norden. Inget ont i detoch jag har alltid gillat Erics sätt att pissa inett eget territorium. Detta är hans åttonde albumoch Eric Gadd har inte gjort något genomruttetalbum trots sitt musikaliska sökande.Life Support är ändå i mina ögon hanssämsta album. Kanske beror det på att han inågon slags förnyelsetanke skrivit låtar ihopmed andra. Kanske beror det på att Eric mognatmedan jag fortfarande vill höra en antydan tillfarlig funk i hans musik. Life Support innehållerhelt enkelt för lite tuggmotstånd. Spår somPermission to Love rinner som friskt vatten i enorörd bäck och är klanderfri popsoul medan Ericalltför många gånger hamnar på en nivå därmelodifestivalen lurar runt hörnet.Björn MagnussonGIRARDINI DI MIRÒ”The Academic Rise of Falling Drifters”2.nd rec/importEtt i det närmaste okänt italienskt postrockbandtar hjälp av åtta nästan lika okända producenterav elektronisk lyssningsmusik för att sätta ihopett remixalbum. Det är faktiskt mer spännandeän man kan tro. Styrofoam, Herrmann & Kleine,Dntel, Isan med flera klipper, klistrar och filartills de transformerat Girardini di Miròs original(från skivan Rise and Fall of Academic Drifting)till något mer eget. Resultaten spänner från skiraakustiska verk med svårtydd sång till finstämdtechno med gitarrackompanjemang.Det är vackert.Henrik StrömbergGEORGE HARRISON”Brainwashed”Parlophone/CapitolKäre Jeff Lynne, hur mår du egentligen? Kännsdet bra? Georges sista önskan var att det skullelåta rått. Det gör det inte. Det låter lika poleratsom vanligt. Jeff Lynne, du borde dömas tilllivstids fängelse av rocktribunalen i Haag. Nulåter det som alltid när egot varit framme medsina klåfingriga händer. Enda gången det harfungerat är i ELO, hans eget band. Både TravellingWillburys och Tom Petty skulle mått bättreutan Lynne, samma sak med Brainwashed somtrots allt är ett väldigt bra album. Men när manförstår hur det kunnat låta gör det mig barahelt vansinnig. En råare ljudbild hade förstärktintensiteten som finns både i låtmaterialet ochGeorges röst. För en bra låt lyckas inte ens JeffLynne dölja.Titellåten, Stuck Inside a Cloud,Rising Sun,omisskännliga Harrisonkompositionermed hans speciella melodiska mollstämning. Enhel del textrader skär i hjärtat, större delen avlåtarna är trots allt skrivna vid sjuksängen. Mendet är inte ett bittert, ångestfyllt album. Detfinns ofta en distans och svart humor i texternaoch man anar en nyfikenhet inför Gud ochdöden. Det var sådan George Harrison var ochdet gör att Brainwashed trots allt är ett värdigtfarväl från en av rockens mest saknade.Jonas ElgemarkLEE HAZLEWOOD”Lounge Legends”UniversalDet är ganska fantastiskt att slokmustaschenHazlewood har varit verksam i snart 50 år. Idagär han 73 år och fortfarande ute på vägarna. I århar det redan kommit två Lee Hazlewood-plattorplus en tributplatta, och nu denna. Och så harkarln besökt Stockholm tidigare i höst. Kanskeär det Hazlewoods år i år. Denna ypperliga samlinginnehåller låtar från tre av Hazlewoodsbästa soloplattor som kom 1966-68. The Girlsin Paris, Shades, So Long, My Autumn’s DoneCome, Babe ryms här. Även duetterna Summerwineoch Sand med Suzy Jane Hokom, sombland annat producerade Gram Parsons TheInternational Submarine Band. Och som om detinte vore nog, så kostar plattan inte mycket heller.En smått fantastisk samling med andra ord.Annica HenrikssonKIM HIORTHØY”Melke”Smalltown Supersound/VMEINFORMATION”Biomekano”Rune Grammofon/BonnierAmigoHei,Kim Hiorthøys förra album, tyckte jag varett av de bästa som släpptes 2001.Tyvärr kanjag inte säga det samma om Melke. Skivanbestår av låtar hämtade från diverse singlaroch samlingsskivor Hiorthøy medverkat på, ochäven om flera av låtarna är bra så blir det ingenspännande helhet. Den sortens puttrande, organiskaelectronica funkade jättebra på Hei, menpå Melke har jag svårt att bli engagerad avmusiken. Så när han mitt på skivan klämmer imed ett regelrätt technobeat känns det som enfrisk fläkt, som tyvärr alltför snabbt ebbar ut.Vid sidan av musiken har Kim Hiorthøy enkarriär som grafisk designer. Bland annat harhan designat Rune Grammofons alla omslag, ettbolag som ger ut rejält underlig experimentellmusik med rötter i jazz, konstmusik och/ellerelectronica. Flera av bolagets skivor är ytterstsvårlyssnade, men så är det inte med InformationsBiomekano. Det är ett album med intressantambient techno, inte helt olikt det landsmannenBiosphere gjorde på sina första skivor. Fastuppdaterat för 2000-talet. I en tid när mycketelektronisk lyssningsmusik bara blir mer ochmer navelskådande känns Biomekano öppetoch nyfiket på influenser från både då och nu.Henrik StrömbergWHITNEY HOUSTON”Just Whitney”Arista/BMGDet sägs att hon knarkat så mycket att hon intelängre kan ta de där riktigt höga tonerna. Mennär Whitney efter en dryg halvtimma sjungerballaden Try it On My Own och allt låter somom det vore inspelat i samma tagning som TheGreatest Love of All eller All at Once för sjutton26 Groove 9 • 2002


Albumår sedan så kan i alla fall inte jag föreställamig hur hon skulle kunna låta bättre.Det som gör Just Whitney till en halvtristskiva är istället att varken Try it On My Owneller något annat på skivan är i närheten avnyss nämnda åttiotalsklassiker eller för dendelen briljanta nittiotalshits som My Love isYour Love och It’s Not Right But it’s OK. OchWhitney hade mer än någonsin behövt ett riktigtbra låtmaterial. För hon är snubblande nära atthamna i samma förödande situation som MichaelJackson och Mariah Carey befinner sig i – ingenlyssnar på musiken men alla följer deras personligatragedier, som om de reducerats från artistertill vandrande dokusåpor.Thomas NilsonJAHEIM”Still Ghetto”WarnerLivet handlar ofta om en strävan mot någotogreppbart och underbart. Popmusik handlarom att få drömma sig bort en smula. JaheimHoagland vandrade i en obeveklig uppförsbacketills producenten Kay Gee fick höra hans demooch debuten Ghetto Love som följde satte honompå en piedestal där hårdnackade hiphopare ochr’’n’b-mjukisar för en gång skull var överens.Från gatan i en handvändning kan tyckas menJaheim har en röst som skulle ta honom tilltoppen även om Ice-T kompat honom med tvåtandpetare mot en bardisk.Efter debuten har Jaheim förmodligen käntatt han nuddat vid det där molnet han siktatmot och gått ner sig i balladträsket. På StillGhetto har han i princip helt lämnat funkenhemma vilket kan bero på att Kay Gee endastfinns med som låtskrivare på tre av spåren. Menäven om man käkar ballader till frukost blir detför mycket sirap till pannkakorna. Nu kanskejag låter en smula negativ vilket givetvis berorpå att jag väntat mig mycket men en handfullbriljanta spår ger dig egentligen inget val. Ochhar du fallit för rösten vet du vad du ska göra.Björn MagnussonJAY-Z”The Blueprint 2,The Gift & The Curse”Roc-A-Fella/UniversalJiggaman har definitivt växt sig större än envanlig människa och ger sig därför på än mersymfonisk hiphop (Hovi Baby låter som en mixav en yr Prince och Mike Oldfield) baserad påen hel drös samplingar på denna dubbel-CDsom är uppföljare till förra årets The Blueprint(sen dess har Jay också hunnit ge ut en unplugged,en best of och en platta med R Kelly).Första CD:n The Gift inleds med pampiga ochkänslosamma A Dream där Jay-Z släpper inNotorious B.I.G. som snabbt tar över showen.Inhoppen från Dr. Dre,Truth Hurts och Rakimpå The Watcher 2 flyter på utan avbrott ochNeptunes-låten F**k All Nite är så där stönblötsom man drömmer om. Mest imponerad blir jagannars av Timbaland-produktioner som raggainspireradeWhat They Gonna Do tillsammansmed Sean Paul, The Bounce och Stankoniavibbensom Big Boi för med sig i Poppin’ Tags.Sen finns också självklara hits som ‘03 Bonnie& Clyde med Beyonce Knowles och souliga AllAround the World.Sen går man in på andra CD:n.The Curse är tyngre och mer allvarstyngd.Just Blaze-producerade U Don’t Know tillsammansmed nysignade M.O.P. innebär exempelvisyviga gester och maffiga beats. Some PeopleHate har också dramatiska övertoner ochmånga spår är rent ut sagt trista – detta görThe Curse till den tråkigare av de två plattorna.Därför byter jag tillbaka till The Gift.Gary AnderssonJETS TO BRAZIL”Periecting LonelinessJade Tree/BorderJag var aldrig sådär stormförtjust i Jawbreaker,emocore-veteranen Blake Schwarchenbachsförra band, men Jets to Brazil är ännu merointressanta. Inte så att det är pinsamt dåligt,bara väldigt tråkigt. Det är betydligt mycketmindre punk numera och mer någon slags övervuxencollegerock som säkert skulle passa fint ien TV-serie som Jack och Jill. De finstämdaförsöken till ballader stupar på Blakes veka röstsom förut i alla fall passade bra att vara desperatmed, men som nu bara är mesig. De krångligaarrangemangen har blivit betydligt mer arenarockän vad jag tycker är smakfullt och bara i inledandeThe Frequency fungerar gitarrkaskadernasom de ska. Dessutom är skivan fruktansvärtlång. Nej, vill man ha en bra variant av det somjag tror de är ute efter kan man rota framnågon gamma skiva med Cell istället.Fredrik ErikssonELTON JOHN”Greatest Hits 1970-2002”Mercury/UniversalEfter Tiny Dancer i filmen Almost Famous, YourSong i alla möjliga och omöjliga sammanhangoch på senare tid även obskyra Are You Readyfor Love? i vinjetten till Studio Pop har nogmånga tvingats omvärdera Elton John. När mannenvar bra var han ju faktiskt djävulskt bra.Den här samlingsskivan kommer därför heltfel i tiden. För den påminner för mycket om attnär Elton inte är bra så är han helt outhärdlig.Den aldrig sinande ström av Lugna favoriterballaderhan levererat de senaste tjugo årenhade man hemskt gärna hoppat över. Nu får deistället vältra sig över halva den här dubbel-CD:n.Men man hade väl inte högre ambitioner än attkonkurrera med Roxettes balladsamling.Thomas NilsonJURYMAN”Escape to Where”SSR/BorderNär elektronisk musik möter jazz blir resultatetoftast svalt, osvängigt och småtråkigt samtidigtsom det mesta är stöpt i samma form.Tack ochlov finns det folk som går utanför mallarna.Som den egensinnige Amon Tobin och till vissdel också Juryman. Den sistnämnde heter IanSimmonds och spelade en gång i tiden i popbandetSandals. Här lånar han ingredienser fråntechno, hiphop och dub, blandar upp det medlite breakbeats och kryddar anrättningen meden hel del jazz. Ett tilltag som ger en lågmäld,skön och suggestiv upplevelse med en stor ochlevande ljudbild. Ett soundtrack till vardagen.Robert LagerströmTHE KOOKS”Verbal Jujitsu”Morphine Lane/MNWAtt ha en hit med, och bli mest kända för, en låti en klädeskedjas reklamfilm är kanske ingenbra början. För The Kooks förra album hade inteså mycket att erbjuda. Även om det var rätttrevligt och tralligt, kändes det lite substanslöst.På Verbal Jujitsu finns det mer kött på TheKooks musikaliska ben, men inte heller nu kännsdet riktigt angeläget.Visst är det mycket somfinns kvar av det trevliga och tralliga, men detkänns också som att The Kooks försöker lite förmycket – det blir lite överarbetat. Det enkla ochcharmiga finns inte där längre. Och när manändå lyckas få ihop något som skulle kunna bliriktigt stort och bra, har det antagit andra formerän The Kooks egna.Till exempel I´m LookingBetter (Than Ever), som nästan helt och hålletblivit en Cure-pastisch, om än en snygg sådan.Verbal Jujitsu är ingen dålig skiva, men denlämnar tyvärr inget bestående efter sig.Magnus SjöbergKOOL G RAP”The Giancana Story”Koch/PlaygroundPå den tiden när Kool G Rap var en av hjältarnai The Juice Crew stod G:et i hans namn för Genius.Nu för tiden är han Thug for life och G:et stårför giancana, gangster och gat. The GiancanaStory bootleggades sönder och samman för längesedan och Kool G Rap har bytt bort låtar avbland andra DJ Premier. Beatsen är genomgåendemörka och suggestiva, och låttitlar som ThugChronicles och The Streets förklarar vad texternahandlar om. Även om det finns tunga spår påplattan är den ganska tråkig. Av förklarliga skällät Kool G Rap hungrigare på It´s a Demo 1986.Daniel SeverinssonTALIB KWELI”Quality”Rawkus/UniversalAtt Talib Kweli brutit med partnern Hi-Tek ochbörjat spela in med producenter som Kanye Westoch Ayatollah har nog fått gamla fans att höjaett och annat ögonbryn. När första låten Rushbygger på elgitarrer börjar jag också undra vadsom tagit åt killen. Men Quality känns i storadelar som en logisk fortsättning på förra plattan.Talib Kwelis sköna röst, flyt och inte minsttexter står hela tiden i centrum och de mångagästerna kryddar bara anrättningen lite. Kwelihåller sig också mestadels på rätt sida av präktighetsgränsen,till och med när han gör Joy tillsammansmed Mos Def som handlar om glädjenöver att bli pappa. Det finns också några souligaspår med pretentiösa ansatser på Quality, mende vägs upp av grymma Kanye West-låtar somGood to You där Talib Kweli tuffar till sig ochsäger ”I heard them say I was a conscious rapper/but I’m a monster when I have to smack the shitout of a nonsense actor”.Daniel SeverinssonLITTLE AXE”Hard Grind”On-U Sound/BorderTänk dig att några urgamla bluesinspelningarfrån svettiga bomullsfält råkar leta sig in i etttunglunkande och psykedeliskt jamaicansktPLUSH”Fed”After HoursDet var nästan så att man hade slutat hoppas.Åtta år har förflutit sedan Liam Hayes ochhans Plush erövrade den åtråvärda titeln”Single of The Week” i en engelsk musikpublikationmed snudd på mästerliga debutenThree Quarters Blind Eyes och det sågåtminstone fram till i somras inte särskiltljust ut.Visst, helt tyst har det inte varitfrån Hayes. Både en andra singel och ettknappt halvtimmeslångt album med pianoskisserslussades ut till omvärlden viaDomino, men den där storslagna mästarövningeni bombastisk soulrock, den sommer eller mindre utlovats sedan den förstasingeln, uteblev. Men nu, med ett överflöd avblås, stråkar och körer har Hayes äntligengjort den skiva han velat göra ända sedanbandets begynnelse i början av 1990-talet –den som alla hoppades att han skulle göra.Den lär i och för sig ha kostat uppåt sexsiffrigadollarbelopp, om man får tro Hayesdubsession. Ungefär så låter amerikanen LittleAxe tredje album.Bakom namnet finns Skip McDonald sominte bara sjunger och spelar flera instrumentutan som också producerat plattan tillsammansmed Adrian Sherwood. Den sistnämnde är enkänd dubproducent som en gång i tiden startadeetiketten On-U Sound medan McDonald liratmed artister som Grandmaster Flash och AfricaBambaata på rapbolaget Sugarhill Records.På senare år har Skip McDonald hittat tillbakatill bluesen från uppväxten och gör här ettfenomenalt album. Sträva bluesröster och svävandetoner från många lager av instrumentblandas med släpiga rytmer, ekoeffekter ochbaklängesljud vilket skapar en både unik ochsuggestiv stämning. Lyssna bara på Walk RightShoes! Jag vågar påstå att det inte finns någonannan som låter så här.Robert LagerströmJENNIFER LOPEZ”This is Me… Then”Epic/SonyI sin jakt på titeln ”fuck of the century” rullarJennifer Lopez skivkarriär på parallellt medfilmroller. Exponeringen är maximal och jag ärnästan säker på att rymdvarelser som aldrigbesökt Jorden skulle kunna gå in på vilkenkaraokebar som helst och sjunga en JenniferLopez-refräng utan att titta i monitorn.Innerkonvolutet är fyllt med bilder på Jenniferi ärtiga poser och det finns fler på hemsidan,exklusivt när man väl köpt skivan. Det gör miglite konfunderad – behöver vi verkligen fler bilderav Jennifer Lopez? Och hade det inte varit bättremed en bonusremix där exempelvis Aphex Twinkunde fucka upp åtminstone något av de härblaskiga muzak-latin-spåren istället?Nu tror jag knappast Jennifer vet vem AphexTwin är, men det blir i alla fall något mindredåligt när hon bjuder in gäster, som i Jenny fromthe Block där benhårda rapparna Styles ochJadakiss ser till att dina föräldrar blir tvungnaatt hoppa fram ett spår. Även I’m Gonna beAlright där Nas gästar funkar bra, men den harvi ju redan delvis hört på J to tha L-O!: TheRemixes! och flöjtsamplingen i Jenny From theBlock har redan Beatnuts gjort till sin.Om This is Me… Then är allt Jennifer Lopezsjälv, men att döma av resultatet var detvärt det.Tyvärr, tack vare ett avtal som gör attskivan än så länge endast är tillgänglig iJapan, lär Fed knappast sälla sig till deverkliga storverken i musikhistorien. Dethandlar snarare om den alltjämt växandelistan över förlorade klassiker, i och för sig igott sällskap med bland andra Big StarsSister Lovers, Laura Nyros New YorkTendaberry och Dennis Wilsons PacificOcean Blue – men Plush förtjänar bättre.Dan Anderssonwww.groove.st 27


VinylGöteborgs-hiphopens första supergrupp LooseCannons, består av Form One, Nephilim, Glaciuzoch Leo Kalocain. Deras fyrspårs-EP Gimmethe Mic (Blenda) knäcker det mesta svenskajag hört i år. Herrarnas rap är förstås oklanderligoch producenten Masse visar upp helt nya, ochhårda, sidor.Vissa beats påminner faktiskt omNecros elaka skapelser.Chords har släppt sin första egna tolva IdiotSavant på JuJu Records, givetvis med Break-Mecanix bakom rattarna.Titelspåret är klassisktskryt och B-sidans Supermarket Sweep är ettavslappnat samarbete med Promoe på det outtömligatemat snatteri. Bonus är á capellornadär man kan specialstudera Chords säregna flyt.Månadens överraskning kommer från Växjöi form av tolvan Rebellion Exercise. För migokända Menteroja rappar ettrigt om att vilsnatonåringar måste organisera sig och göra uppror.Beatsen signerade Juancan är coola men ensmula oslipade. Klart lovande.Rapparen och producenten Fnojan gör beatssom är så komplexa och varierade att de nästanfunkar på egen hand. På trespårs-EP:n Ur askanrappar Fnojan själv över dem, och eftersomhan håller ungefär samma klass som Baren-Molle blir det lite konstigt. Mitt tips blir attsatsa på en producent-karriär.Daniel SeverinssonWallflower EP är andra tolvan för göteborgskeRend (Anders Ilar) på Köln-labeln Plong!, ochdet låter helt underbart. Silversky och SilverlitSky tål definitivt att spelas om och om igen. Deandra två låtarna på EP:n är inte dåliga deheller. Går man in på www.stillebenrecords.comfår man se mer av Anders verk, eftersom hangör göteborgsbolagets hemsida.Stilleben 016 från just Stilleben Recordsär en samlingstolva med sex artister, med varsin tagning på electro och syntpop. Det puttraroch burblar rätt underhållande, även om jagtycker det går lite för långsamt över lag. Detkänns lite för seriöst, och det behövs mer krafti beatsen. Eller är det jag kommer in i rättanostalgistämningen? V.U.L.V.A gör i alla fallen riktigt snygg tolkning av 80-tals-synt.Electric Six’ tolva Danger! High Voltage(XL/Playground) innehåller otroligt ointressantklubbmusik som försöker slå mynt av den rådandeelectro-trenden, förhoppningsvis försvinnerden i glömska snabbare än fort.Henrik StrömbergStockholmsbaserade Goodwill (Speedchoice)gör trevlig och 60-talsinfluerad pop som andassolsken, frihet och melankoli. Det låter tillbakalutatoch luftigt och just när man vaggats in i enbekväm slackerstämning med Det är bättre attha sin frihet än att ha ett jobb och Det bästa ilivet är gratis, slår Goodwill till med en låt omhur de vill döda sina föräldrar. Ett stråk av galenskapi den soliga ytan och vackra sistaspåretYou Don’t Feel gör att Goodwill blir mer än denganska glättiga poporkester som första intrycketindikerade. Det är roligt att bli överraskad.Therese BohmanMusic/Ninja klämmer in åtta blivande klassikerstrålande old school-punk på sin självbetitlade7”-singel (Strandad Sjöbuse).Väldigt sköngör-det-själv-känsla, tidig The Mekons, ochflera klara hits som You Can’t Kill a Ninja ochThe Recordplayer and Me.Svensk electropop från Kompis som på sinClouds Instead of Heads-12” (Ultimate Dilemma/Playground) undviker försiktigt annalkandeelectroclashvibbar med att vara förnöjsamt discodansantautan att vara särskilt roliga. Rocketmixenpå baksidan svänger lite bättre.Fredrik Erikssonhar att komma med vill jag faktiskt inte vetanågot mer om tjejen som en gång kallade sig JLo.Björn MagnussonMAGO”Definition of Raw Moments from a DifferentPerspective”Ad NoiseamVad händer om man tar en bunt svenska gothmusikeroch sätter dem på en diet av postrockoch ambient techno? Att döma av Magos skiva,bara bra saker. En svårdefinierad ljudbild somkänns lika fräsch som intagande.Vid närmareeftertanke var det oundvikligt att en sådan härskiva skulle göras, både postrockare och gotharlider ju allt som oftast av en pretentiös livssyn.Det finns en och annan överdrivet tonårsfilosofiskpassage på plattan – det är mycket ”black” och”emptiness”. Men på det hela taget innehålleralbumet njutbara låtar, några riktiga guldkorn.Avslutande Infinite är underbar, med närmastafrikanska rytmer till ett härligt suggestivtelektroniskt ljudlandskap.Henrik StrömbergMISSISSIPPI FRED McDOWELL ANDJOHNNY WOODS”Mama Says I’m Crazy”Fat Possum/MNWVad är egentligen äkta? Vad menas med äkta?All musik är mer eller mindre äkta. Madonnaoch Christina är minst lika äkta som JLo ellerNirvana. De är kan man säga alla äkta kopior.Men det närmaste man kommer sanning, äktheteller originalitet är just nu Mama Says I’mCrazy. Historien bakom inspelningen är attbluesgitarristen Fred McDowell letade upp sinkompis, munspelaren Johnny Woods som haninte sett på åtta år. Efter många om och men,plus en ganska stor mängd alkohol, så sätter deigång. Resultatet blir drygt 40 minuter blueshistoria.Fastän det bara är munspel, gitarr ochsång så svänger det så in i helvete mycket.Versionenav Shake ‘em on Down har nog aldriglåtit svettigare.Trots att Mama Says I’m Crazyär inspelad 1967 och de bägge musikerna förmodligenvar fulla som ägg så går det inte attinte låta sig ryckas med och bara digga.Per Lundberg G.B.MISSY ELLIOTT”Under Construction”Elektra/WarnerVisuellt sett har Missy på Under Constructiontagit det tillbaka till den gamla goda tiden medfeta tags, breda skosnören, stora guldlänkaroch träningsoveraller. Och även om hon och parhästenTimbaland ofta tycks skapa framtidensmusik är de extremt medvetna om hiphopenshistoria, Back in the Day är exempelvis en detvar-bättre-förr-låtsom med en tår i ögonvrånblickar tillbaka på glädjen och spänningen somfanns när hiphopen var ung. Men allra mest serMissy framåt. Hennes barnramsehumor, naivacharm och snuskiga rap frodas över den skrynkelfriar’n’b-produktionen de åstadkommit istudion nere i Miami.Och även om Missy är ett musikaliskt geniär Under Construction inte något mästerverk.Trots variation, inspiration och perspirationfattas pricken över i:et. Kanske borde honjobba med The Neptunes för att prestera dendär ultimata rumpskakarlåten som vi alla vetatt hon har inom sig. För i producentligan delarhon och Timbaland bara andraplatsen efterChad och Pharrell…Bäst av gästartister är Beyonce Knowles isöta Nothing out There for Me,Jay-Z i Back inthe Day och bakgrundssångerskan Lisa Crawfordsom backar upp på ett exemplariskt sätt med enröst som påminner om Awa Mannehs. SamtChilli och T-Boz i spöklika hyllningen till avlidnaartistvännerna Aaliyah och Left-Eye.Gary AnderssonMS. JADE”Girl Interrupted”Beat Club/UniversalHur skulle Ms. Jade kunna misslyckas med GirlInterrupted? Det finns inte i tankevärlden.Plattan produceras nämligen till övervägandedel av Timbaland som är på riktigt topphumöroch serverar vassa beats toppade med knirkigamelodislingor. Som grädde på moset bidrar TheNeptunes med sjuka The Come Up som mestpåminner om någonting från en skruvad B-skräckis.Gästartister inkluderar Jay-Z, Nate Dogg, MissyElliott och Nelly Furtado (via en sampling). Menförutom gästlistan och den upptäcktsresandeproduktionen imponeras jag av Ms. Jade självsom inte smyger sig undan i bakgrunden. Hontar istället kommandot över plattan med kaxigattityd och coolt flytande rap. Hon är nästanför begåvad och hit-föraktande för att kunnapaketeras i ett kommersiellt sammanhang. Såsjälvklart älskar jag det hon gör.Vad säger mannär en artist har allt? Världsklass!Förresten, nämnde jag det – Girl Interruptedär fett funkig.Gary AnderssonNACKA FORUM”Nacka Forum”MoseroblieDet är förstås inte bara rockmusik som numeradras åt klichétungt bakåtsträvande. Det är samtidigtsvårt att komma med invändningar motatt återanvända ett gammalt språk om detanvänds respektfullt och kanske till och medtillför nya insikter för lyssnaren. Det är bara detatt det blir väldigt tråkigt ibland. Och kanskehämmar respekten för forna hjältars stordådsnarare än att det leder till nya sanningar.Vadvet jag?Saxofonisten Jonas Kullhammar tillsammansmed trumpetaren Goran Kajfes rör sig i gruppenNacka Forum verkligen åt old school freejazzav tidigt sextiotalssnitt. Ornette Colemans kvartettmed Don Cherry, Charlie Haden och Bill Higginsligger närmast att jämföra med, men också SunRa.Visst är det grymt? Kanske den bästautgångspunkten man kan ha. Fast visst kännsdet inte särskilt avantgardistiskt längre, snararelite slätt och vänligt. Den revolutionära andanhos originalen är inte så närvarande vilket jagkan tycka är en stor del av poängen.Musikaliskt stökar många gånger NackaForums fantastiska blåsare farligt nära originalensgenialitet särskilt som de har sådant superbegåvatunderstöd i Kjell Nordessons friaimpressionistiska trumspel som klockrent vägsupp av Johan Berthlings funkiga men stabilabasspel.Tyngdpunkten hamnar runt melodieroch harmoni där det sällan spräcks och hackasutan sträcks ut i långa fraser fast med energioch rockattityd. Utan rytmsektionens kombinationav stabilitet och sväng skulle det bli ganskasömnigt. Nu blir det däremot bluesigt, varmt,läckert och lagom primalt.Fredrik ErikssonNAGISA NI TE”On the Love Beach”Jagjaguwar/BorderNagisa Ni Te är japanska och betyder på stranden.En hyllning till Neil Youngs On the Beach.Enplatta som både multiinstrumentalisten ShinjiShibayama och hans partner Masako Takedatycker väldigt mycket om. Shibayama är ett välkäntnamn inom den japanska undergroundscenenmed ett förflutet i både punkband och mer experimentellaprojekt. Men här handlar det om hypnotisk,drömmande och melodiös pop. Då ochdå lyfter det till verkliga höjder, speciellt när devässar till det och smyger in en fuzzgitarr.Nagisa Ni Tes musik ligger och skummaroch löddrar sig på den öde men ljumma strandkanten.Små lätta vågor men ibland blåser detupp och vindarna tar tag men det lugnar sigsnart och man känner sig riktigt kärleksfull. Onthe Love Beach är snudd på ett lyckorus.Jonas ElgemarkWILLIE NELSON & FRIENDS”Stars & Guitars”Lost Highway/UniversalDet hela är rätt så osmakligt.Willie Nelsonsamlar ihop ”polare” för en stunds verklighetsflykt.Tillråga på allt har man mage attspela in det och sen kränga det som musik.Alla är där. Emmylou Harris, (B)ryan Adams,Sheryl Crow, Jon Bon Jovi, Norah Jones ochLee Ann Womack. Alla sjunger de duett medWillie. Fruktansvärda tolkningar av låtar sommestadels är skrivna av Willie själv. Inte ensJimmy Cliffs The Harder They Come lämnasorörd. Stars & Guitars är en äcklig uppvisning ihur man kramar vatten ur en sten och sen säljerdet. Det här är en skiva för dig som vill ha enstunds skön allsångscountry upptryckt i ansiktet.Och då är ändå inte ens Garth Brooks med.Per Lundberg G.B.NOIR DESIR”Des Visages des Figures”Barclay/UniversalDet var ett tag sedan jag hörde Noir Desir, förutomi kompanjonskapet med 16 Horsepower icovern på Cohens The Partisan. Då lät debetydligt hårdare och tyngre. Nu verkar det somatt de både sökt nytt sound och andra influenser.Med riktigt god vilja skulle man kunna sorterain det i någon form av världsmusik-fack, för detkänns som att det är där de flesta influensernaär tagna.Men istället för att bara bli någon form avåtergivande av influenser lyckas Noir Desir bådebygga upp och förstöra dem. På samma gångsom musiken är hel och livgivande så är denavskalad och nedbruten.Tänk er ett mer konkretSigur Rós sjungandes på franska, så kommer niDes Visages des Figures nära. Men det innebärinte att det låter likadant eller att det är lätt attkategorisera. Här finns både storslagna eposoch otyglad rock. Lika delar electronica, chansonoch rock. Allt smält samman till en storslagenegenhet. Noir Desir visar att det fortfarandegår att vara både originella och självklara, popoch punk och hypnotisk meditation. Albumetsläpptes första gången runt om i Europa i septemberi fjol, men alla vi som inte hade tillräckligtvakna öron eller var för blinda ges nu ytterligareen chans som inte får kastas bort. Årets mesthypnotiska album.Magnus SjöbergTHE OLD JOE CLARKS”November”Trocadero/MNWEnsamma nätter, regn och grå betong. Svunnatider, krossad kärlek och kyla i luften. En längtanatt komma bort från allt. Det är dystert så detförslår på The Old Joe Clarks tredje album.Med andra ord fortsätter frontfiguren MikeCoykendall att skriva ödsliga låtar i lågmäldoch försiktig country/folk/rock-tradition. Ilängden känns materialet väl konturlöst menbara man vänjer sig vid hans nasala röst finnsdet flera fina stämningar att ta del av på denhär skivan.Robert Lagerström28 Groove 9 • 2002


www.groove.st 29


AlbumPALE 3”Original Soundtrack: the Princess + the Warrior”Superb Records/importPale 3 består av regissören Tom Tykwer och tvåav hans vänner. Skivan är delad i två delar: enmed den instrumentala filmmusiken, och en medsånger ”inspirerade” av filmen. Bakom mikrofonenhittar vi den vanliga gruppen sångerskorsom brukar kontaktas i triphopsammanhang:Lambs Louise Rhodes, Beth Hirsh, Alison Goldfrapp,12 Rounds Claudia Sarne, Skin och AnitaLane. Dessutom pratsjunger huvudrollsinnehaverskanFranka Potente på en låt. Resultatet ärinte oävet, om än inte jättespännande – å andrasidan, när var ett triphopalbum jättespännandesist? Det är välgjort, och formen känns ny: förstsju sånger, sen ett instrumentalt parti, medavslutande The Escape som imponerande final.Frågan är bara varför någon tror Anita Lanekan sjunga?Henrik StrömbergPEARL JAM”Riot Act”SonyPearl Jam är amerikansk slang för sperma. Enförskönande omskrivning. Likadant känns detmed Pearl Jams musik idag. En behövlig försköningav vardagens hårda skitliv. ”It’s alreadybeen sung, but it can’t be said enough” väser EdVedder fram och lägger till Beatlesorden ”allyou need is love”.Elva år efter debuten släpper Pearl Jam ettnytt litet verk, men inte i samma klass somförstlingsverket. Det här är post-Pearl Jam somvärlden en gång lärde känna dem. Det liggermusikaliskt närmre 1998 års mästerverk Yieldän Ten och dess uppföljare Vs och Vitology.Pearl Jam skriver inte längre låtar som passarJeremy, snarare hans äldre syskon. Fortfarandebra låtar. Många av dem väldigt bra. Men det ärmusik som behöver tid på sig.En låt som dock inte behöver många lyssningarär You Are. Den är så pass stark att madonnastatyergråter av glädje när de hör den. Absolutden här plattans song of the month. Och till ochmed Pearl Jams song of the decade, det var jutrots allt tio år plus ett sedan Vedder silade fram”I’m still alive” mellan tänderna.Torbjörn HallgrenPRINCE ALLA & JUNIOR ROSS”I Can Hear the Children Singing 1975-1978”Blood and Fire/PlaygroundDet spelades in hur mycket reggaemusik somhelst under 70-talet och återutgivningarna stårsom spön i backen. Här får singelsamlingarnaHeaven is My Roof med Prince Alla och BabylonFall av Junior Ross & The Spears samsas på ettdubbelalbum som även innehåller ett antal dubversioner.Allt material signerat producentenTappa Zukie. Det är god reggae av den gamlaskolan som står i fokus med både religiösa ochpolitiska förtecken. Men efter en stunds lyssningmåste jag erkänna att alla ”jah”, ”babylon” och”zion” står mig upp i halsen.Robert LagerströmRILO KILEY”The Execution of All Things”Saddle Creek/BorderRilo Kiley kommer egentligen från Los Angeles,men ändå ligger de på Nebraska-bolaget SaddleCreek som är hem för Bright Eyes,The GoodLife,The Faint osv. Jenny Lewis sjunger men fåribland hjälp av gitarristen Blake Sennett. Justpå denna platta, deras andra i ordningen, gästasde även av andra musiker från skivbolaget.Conor Oberst körar exempelvis på en låt. Hanbara måste ha ett finger i varenda paj bakad iOmaha. På The Good that Won’t Come Outbidrar Mike Mogis med pedal steel som ger denvackra countrydoften á la Beachwood Sparks.Tack vare Jenny Lewis påminner Rilo Kiley omBettie Serveert. När Blake Sennett tar övermicken känns det som om Elliott Smith kom ini rummet.Gruppens starkaste kort är känslan för popmelodieroch låttexterna. Det är när man ögnarigenom CD-häftet, alternativt lyssnar koncentrerat,som charmen med Rilo Kiley gör sig tydligast.Utan de underbara iakttagelserna och målandebeskrivningarna skulle de inte vara originellaalls. Jag var tveksam till Rilo Kiley till en början.Men ju mer jag lyssnar, desto bättre blir det. OchJennys röst är faktiskt riktigt bra. Plötsligt förstårjag varför de får tillhöra Saddle Creek-stallet.”Then we’ll go to Omaha, to work and exploitthe booming music scene and humility”.Annica HenrikssonSAM”Being Under The Influence”JuJu/UniversalSam säger att han har en mick i handen, en sexsträngarepå ryggen och ett sexpack i knät, ochprecis så låter det. Dessutom finns inslag avscratch som mest känns onödiga. Annars harmånga låtar bra melodier och texterna är stundtalsfyndiga. Hela plattan har en lätt amatörmässigtouch och Sam är knappast någon gudabenådadsångare, men en trevlig parentes är inte helt fel.Daniel SeverinssonTHE SHINING”True Skies”Zuma/SonyDet är lite synd att hela skivan ska inledas medlåtar som får en att stöna av tristess. För detdröjer inte länge förrän man börjar tänka påThe Shining i termer av wannabe-rock, som ettmer profillöst Stereophonics. Men efter ett tagbörjar vissa delar av skivan profilera sig, påbåde gott och ont, som den märkliga Crest of anOcean, med ett nästan folkligt riff.Tyvärr ärutstickarna inte bara av högre kvalitet. Här finnsett par exempel på nästan dansbandsinriktadelåtar, något som mest känns malplacerat blandde andra rockförsöken.The Shining är inte somalla andra rockband med Beatlesinfluenser, menibland önskar man nästan att de vore det.Magnus SjöbergSNOOP DOGG”Paid tha Cost to be da Boss”Priority/CapitolSnoop har varit kungen av gin-och-juice-hiphopi många år nu, men hans G-funk har alltid haftnära släktband med George Clintons skojfriskaP-funk och med detta följer att det ofta är svårtatt ta hans serietidningshiphop på allvar – denhar genom åren känts väl fånig vid flertalet tillfällen.Så och nu.Men den schmoovaste rösten väster omMississippi-floden har ändå svårt att göra bortsig helt. Och Paid Tha Cost to be da Boss är omväxlande.Med hjälp av storfräsarproducentersom DJ Premier,The Neptunes, Just Blaze ochHi-Tek får han igång ett tunggung som man kanluta sig tillbaka och dra djupa halsbloss till. Menroligast bland alla långa låtar låter ändå hackigaJelly Roll-proddade You Got What I Want tillsammansmed Ludacris, varmt souliga I Believein You med Latoiya Williams på skönsång ochThe Dramatics sånginsatser som lyfter Ballin’.Big Snoop Dogg, som han kallar sig numera,är innerst inne en hallick och gangster så rapämnenaär ganska givna. Dessutom dissar hanfolk i sin relativa närhet, såsom Xzibit och gamlechefen Suge Knight. Men det tråkiga med Snoopär att han inte känns angelägen 2002. Hanswestcoast-bump och flummiga stil går nästanERICK SERMON”React”J/BMGAtt framgång för med sig problem i vardagenär något Erick Sermon, legendariskt producentoch rappare i EPMD, fått erfara. Iutmärkta hiphoptidningen XXL fanns förlite mer än ett år sedan en intervju med enav hans kvinnliga bekanta, en helt vanligtrebarnsmor som Erick ibland varvade nerhos med en videofilm. Erick Sermon beteddesig enligt kvinnan som en gentleman menvar hela tiden rädd för att ex-pojkvännerskulle dyka upp. En kväll fick kvinnanolyckligtvis påhälsning av en väninnassvartsjuka pojkvän som var på nattlig jaktefter sin något lättfotade andra hälft. ErickSermon gick bananas och hoppade ut frånett fönster i ett försök att fly undan vad hantrodde var en ex-pojkvän på krigsstigen. Ennågot osmidig landning renderade en tid påsjukhus med ett jack i huvudet.Nu har Erick Sermon rest sig och gjortsitt fjärde soloalbum. Och där förra åretsMusic var en besvikelse med alltför inställsammasoulsamplingar är React en funkigmalande tanker i samma anda som hanstidigare arbete med sin protegé Redman.Likt Redman är tonen ofta uppskruvad ävenspårlöst förbi. Ibland känns det svängigt, menofta kommer jag på mig själv att tänka på någotannat medan Snoop glappar på. Och det kan juinte vara bra.Gary AnderssonSONIC YOUTH/I.C.P./THE EX”In the Fishtank”Konkurrent/BorderHolländska Fishtank-seriens nionde skiva ochturen har kommit till Sonic Youth. Sonic Youthfår väl räknas som veteraner när det gällerimprovisation numera så det är inte underligtatt de valt den formen och inte gjort reproduktionerav deras mer vanliga låtmaterial.Tillsammansmed slagverkaren William Winant The Exoch I.C.P. serveras åtta relativt korta styckensom faktiskt fungerar väldigt väl trots det storaantalet medverkande. Koncentrerat och mångagånger väldigt vackert med fragment som organisktsugs omkring i ensemblen. Framföralltslagverkarna verkar ha haft en inspirerandestund i studion. Skivans längd runt en halvtimmeräcker till många spännande utflykter och detenda som jag verkligen saknar är att Kim Gordoninte är med, hon var ju så fantastisk grym underÖppen musikdagarna i Ystad tidigare i höstas.Ett helt klart supertrevligt light-alternativ tillvidare undersökningar av improvisationsmusik.Fredrik ErikssonTHE SOUNDS”Living in America”WarnerJag gillade The Sounds båda singlar: punkigt,oslipade Hit Me och den Kim Wilde-inspireradeåttiotalsdoftande Living in America. Dessvärrekan jag inte svälja hela albumet. Den punkigakänslan som förnams på singlarna visade sigvara ungefär lika äkta som när JC säljer nitbälten.Det är inte det att jag för ett ögonblick tror attThe Sounds säljer sig. Förmodligen är de uppriktigthängivna sin musik. Men det blir lite felmed låttitlar som Riot och Rock’n’roll. Det kännssom om de är väldigt unga och försöker lite förmycket. Framförallt känns det som om produktionenhade låtit mycket bättre om de inte hamnati klorna på ett storföretag. När man som theSounds har 80-talets discopop som inspirationskällaär det lätt att gränsen mellan dålig och brasmak lätt suddas ut om det blir överproducerat.Maja Ivarsson är en tuff tjej och förutomHit Me och Living in America finns där en delhelt okej låtar som Mine for Life och Fire. Mendet hjälps inte, helhetsintrycket är en bunt uppradadeklichéer presenterade utan självironi.Moa ErikssonSPOTRUNNAZ”The Spotlight”JuJu/UniversalSenast när jag såg Moe och Miki var för någonvecka sedan när de öppnade för Xzibit. Somvanligt tänkte jag”de är ju skitbra, varför lyssnarjag inte mer på dom?”. Men hemma i stereonär det en annan femma. Det charmiga och energiskafrån showerna når inte fram, och rappenär alldeles för anonym. När det gäller musikenär The Spotlight däremot en fullträff. Break-Mecanix är förmodligen det närmaste vi kommerThe Neptunes i Sverige och beatsen till låtarsom Impossible och Tour Life är grymt svängiga.Fast bäst på plattan är faktiskt löjligt catchigaBuilding av Webb & Collén.Daniel SeverinssonSUBSONICS”A Lot to Forget”Rock&Roll Inc./BorderÄnnu ett namn att lägga på minnet är Subsonicsfrån Atlanta. Rockin’ Clay Reed frontar trionoch bakom sig har han två femme fatales iChristy och Buffi. Batteristen Buffi medverkaräven i bandet The Vendettas. Rockin’ Clay Reedhar en riktigt märklig röst. Föreställ er en ungLou Reed med Marc Bolans vibrato och JoeyRamones attityd. I Pretty Broken Thing låter handock som en hybrid av White Stripes- och VonBondies-sångarna. Helsjukt, men också heltlysande. Låtarna verkar allihop ha gjort avstampi Velvet Undergrounds första platta. Påomslagsbilden ser också Clay Reed ut som Louom Erick Sermons ord hänger kvar längrepå tungan. Den här gången har han ocksålutat sig tillbaka och låter delvis beatmakaresom Just Blaze hålla funken vid liv. ”Yo, I’ma hero!/Sometimes I feel the same way likethe folks involved with Ground Zero” skrålarErick och slår sig för bröstet på We Don’tCare, ett av plattans bästa spår.Titelspåret är också signerat Just Blazemed en orientalisk sampling. Ett klockrentalternativ till de eviga utgrävningarna avsoulhistorien.Men givetvis kan inte Erick Sermonhålla sig helt ifrån soulen och på Love izlånas Al Greens Love and Happiness vilketvisar att det är väldigt svårt att lära engammal hund att sitta.Björn Magnusson30 Groove 9 • 2002


Reed men i Cramps-kläder. Musiken är enkeloch avskalad 60-tals rhythm & blues blandatmed råtuff in-your-face Stoogespunk. Precissom Jon Spencer Blues Explosion svänger detnåt så förbaskat. A Lot to Forget är trions fjärdeplatta och jag undrar om den inte till och medkvalar in bland de bästa plattorna i år?Annica HenrikssonSYSTEM OF A DOWN”Steal This Album”SonyIngen människa på jorden sjunger som SerjTankian. Hans faderligt stadiga sångröst kännssom en lång kram från en förstående människa.Inte heller finns det någon back up-sångare somsjunger lika oblygt som Daron Malakian. Att handessutom komponerar lika spännande somMozart på LSD gör USA:s bästa metalbandkomplett. Fast det är lika bra att säga det med engång. Det finns ingen Chop Suey! på den härplattan. Den är faktiskt inte lika tokbra somförra skivan Toxicity.Tyvärr. Men hav tröst fansav SOAD, Steal This Album är bra nog för attrocka röven av alla som lägger sina vantar påden. Dock borde producenten Rick Rubin haftmod att säga ifrån när Pictures kom på tal. Denkänns överflödig trots att killarna försökertuffa till den med growlpartier mot slutet.Skivans främsta låtar är bombastiga Mr. Jack,dysterkvisten Highway Song samt Roulette, vilkenkommer att vara med på många nykärashembrända best of-skivor i framtiden. Och förresten,ska det namndroppas ösigt bra låtarmåste även Chic’n’ stu, Streamline, A.D.D. ochbullriga F**k the System få lite uppmärksamhet.System of a down’s back – all right!Torbjörn HallgrenTENEBRE”Electric Hellfire Kiss”Regain/MNWMalmöbandet Tenebre försöker leva upp till italienskanscoolaste ord, men det funkar inte.Istället för musik som ska förmedla en känslaav totalmörker – tenebre – leveraras glad stonerrock.Nya sångaren Victor Fradere sjungersom en hårdrockens Louie Armstrong när hantar i – det är imponerande att rösten håller.I sina bästa stunder kan Tenebre låta somMustasch. De bästa låtarna däremot följer iSisters of Mercys fotspår, såsom Descend fromHeaven och refrängen i Alienation. Annars gåråtminstone hälften av låtmaterialet förbi i engäspning.Torbjörn HallgrenTLC”3D”Arista/BMGLikt Jagger behöver sin Richards var T-Boz,Lisa och Chili beroende av varandra för attkunna skapa storverk - var för sig var de aldriglika intressanta. Nu finns inte Lisa med osslängre och det här albumet är följaktligen detsista kapitlet i sagan om TLC. Ett avsked somkänns lite ofullständigt eftersom Lisa barahann medverka på fyra låtar.Med hjälp av Neptunes,Timbaland ochMissy och en handfull andra svindyra producenterlyckas T-Boz och Chili i alla fall få ur sig enskiva som känns helt okej. Det är bara i jämförelsemed vad de presterat tidigare som den får problem.CrazySexyCool och bitvis även Fanmailvar mästerverk där TLC totalt reinventerade sigsjälva och gjorde musik som lät förbluffandemodern och innovativ. På 3D låter de mest somde gjorde förut – fast lite vuxnare och litesämre.Thomas NilsonTRANSPLANTS”Transplants”Hellcat/MNWTransplants spelar amerikansk urvattnad punkspacklad med hiphop. Några blaskiga gitarrerblandade med arg punkattityd och rap utgörhelt hyfsad musik – för även om det dipparibland så finns det många toppar på det häralbumet. Men tvättäkta punkare/hiphoparekommer att spy över det här.Transplants är förde som befinner sig nånstans i mittimellanlandet.Rancids Tim Armstrong har tillsammans medBlink 182:s trummis Travis Barker och merokände Rob Aston spelat in Transplants debutplattai sin källare. Det tog ett och ett halvt år.Dels var Travis upptagen med Blinks succé, delshar man jobbat med ungefär en miljon punkkompisar,däribland Davey Havoc från A.F.L.Hans gapiga insats på Quick Death är magnifik.Ur högtalarna flödar klara flörtar till alltsom inspirerat Armstrong och Aston under80- och 90-talet. I sann copycat-anda har manutan att vara rädda för Aftonbladets HåkanHellström-inkvisation tagit intryck av NuclearAssault på magic mushrooms, Beck, House ofPain och förmodligen även haft mage att ringaDr Dre för att fråga hur han fick till ljudet påSnoop Doggs platta. Lyssna bara på D.R.E.A.M.,plattans odiskutable konung.Torbjörn HallgrenSHANIA TWAIN”Up!”UniversalNoveltyhits är en fin liten genre som det påsenare år sneglats lite föraktfullt åt men somflertalet av gårdagens giganter vid åtminstoneett eller annat tillfälle hängivit sig åt – den påalla sätt enastående soulsångaren Joe Tex varunder flera år i brytningen mellan 1960- och70-talet den obestridde kungen av dem. Idag ärkonceptet så gott som undantagslöst vigt åt deone-hit-wonders som roterar till vansinne påkommersiella radiostationer. Det lysande undantagetär givetvis den kanadensiska countrypopsångerskanShania Twain.Tillsammans med maken,tillika hårdrocksproducenten Mutt Lange, harhon sedan mitten av 1990-talet övertrumfat denalltigenom humorlöse Garth Brooks som denklarast lysande stjärnan inom vuxenrock –onekligen tack vare noveltylåtar som That Don´tImpress Me Much och Man! I Feel Like a Woman.Och när hon nu släpper Up!,Twains första skivapå fem år, gör hon det inte utan en massiv hitenligt samma formel i bagaget. Och I’m GonnaGetcha Good!,komplett med Supertramppiano,är tveklöst en hit.Tyvärr är resterande18 låtar, med undantag för charmerande AbbapastischenC´est la Vie,inte tillnärmelsevis varesig lika roliga eller bra. Och vad man ska göramed tre versioner av samma skiva förblir ettmysterium. Ärligt talat, en countryversion? Detär inte direkt Willie Nelson vi pratar om här.Dan AnderssonTHE VENUE”Mmhm!”Bellaunion/BorderThe Venue från Stockholm är intressanta påmånga sätt. De består av tre bröder Thorén, allamed modsfrisyrer, tighta skjortor och smalaslipsar samt ytterligare en modskille vid namnCharles Rivel.Trummisen Hans Ekman är skäggig,gråhårig och 30 år äldre än de fyra andra.Musiken är kompromisslös och självsäker60-tals-pop med Hollies och Small Faceslängst fram i skivsamlingen. Ekman vevar på ivärsta Keith Moon-stil och är helt rätt förVenue. Allt andas något väldigt optimistiskt ochman önskar nästan lite mer olycklig kärlek förderas eget bästa. Men de övertygar med melodiösapärlor som The Same Way as His BusDoes eller modsurladdningar som Love Monsteroch Deep Fried Sinfullness. När de också gersig ut på en mer själsöppnande utflykt i TooMany Ways är jag helt på deras sida.Jonas ElgemarkWEIRD WAR”Weird War”Domino/MNWRätta mig om jag har fel, men borde intepoängen med ett sidoprojekt vara att försökasig på något som faller utanför ramen av vadmedlemmarna till vardags åstadkommer i sinaordinarie konstellationer? I så fall borde bådeen och annan klia sig i huvudet över den självbetitladedebuten från amerikanska Weird War– huvudkonspiratörerna Michelle Mae och IanSvenonius (The Make-Up) och Neil Hagerty(Royal Trux) erbjuder nämligen vare sig överraskningareller nyheter. Precis som väntathandlar det om soul/boogierock á la The RollingStones, möjligen lite otydligare i konturernaefter Hagertys utsvävningar. Så gott som aldrigunder albumets lite mer än 30 minuter lämnarmedlemmarna huvudspåret och beger sig ut på,åtminstone av dem själva, otrampad mark.Vadär då syftet? Tja, det kanske inte finns någotbakom Weird War, åtminstone inte annat än attdet rycker så häftigt i höfterna när de spelar.Eller att det svänger så hårt när Hagerty slåran gitarren – eller bara att det känns så jäklaskönt.Dan AnderssonROBBIE WILLIAMS”Escapology”CapitolNär de flesta artister som befolkar topplistornaär medietränade, korrekt ljussatta och fulla avklyschor, är Robbie Williams något så ovanligtsom både popstjärna och en riktigt människa.Han är både en kul engelsk kille som gillar fotbolloch en öl med grabbarna, och stilfull charmör ochentertainer. Och det är detta som gör att manskulle kunna ha överseende med ganska mycket.Som att han gör låtar om att han bara vill”make money and get laid”, hur mycket hangillar blondiner och att han, med egna ord, ärvärldens sexigaste mansgris.Fast när låtarna är riktigt dåliga blir detsvårare. Och låtarna på Escapology,den förstai raden av album som gjort Robbie rik bortomsina vildaste drömmar och som ska erövraUSA, är riktigt tråkiga. För trots snudd påöverdoser av Robbies charmiga och patenteradebufflighet-med-glimten-i-ögat innehåller detofrånkomligen femton låtar trött dussinrock.Förstasingeln Feel är den enda låt som kännsdet minsta angelägen, annars är det bara utdragetoch tröttsamt.På Escapology finns fascinerande nogockså helt ogenerat fjäsk för den amerikanskapubliken, som uppenbarligen förutsätts varabåde korkad och galet patriotisk.Två av låtarnahandlar om hur mycket Robbie gillar USA:”Gotta love LA, Kalifornia, USA, USA, USA”,och i nästa låt ”I’m moving to LA, LA, LA”.Det är bara pinsamt.För några år sedan publicerade en engelsktjejtidning en läsarundersökning i vilken niotiondelar av de deltagande tjejerna bekände attde skulle vara otrogna mot sina pojkvänner omde fick vara det med Robbie Williams. Det är nogrimligt att anta att det är en siffra på nedgående.Fast det bekymrar väl kanske inte Robbie – hanhar fått sina pengar, och i LA står ju blondinernasom spön i backen.Therese BohmanEmmaus Björkås verksamhethandlar omsolidaritet & rättvisa– inte välgörenhet.Handla det du behöver,skänk det du inte längre vill ha!TÄVLINGDenna månad påwww.groove.stkan du vinna följandeplattor och prylar:NirvanaNirvanaU2Best of 1990-2000OpethDeliveranceSpiritual BeggarsOn FireSoundtrack + biobiljetterThe Princess + the WarriorT-shirtThe DistillersT-shirtThe Black Heart Processionwww.groove.st 31


Forsman & BodenforsVäst 399:– T-shirt långärm 149:– Crocker jeans 599:–www.jc.se


Groove 9 • 2002 / övriga recensioner / sida 17L & ESOTERIC”Dangerous Connection”Brick/PlaygroundProducenten 7L och rapparen Esoteric frånBoston har kört tillsammans i tio år, menDangerous Connection är bara deras andrafullängdare. Plattan är tight och innehålleringen dödtid eller onödiga gäster, bara högkvalitativindependent-hiphop. Enda invändningenblir pekpinnarna på Rules of Engagementdär man tillsammans med J-Liveoch Count Bass D berättar hur riktig hiphopska vara.Daniel SeverinssonA PROSPEROUS HALF”Massive Theories”T.E. RecordsEgentligen en tiospårs-demo, så den ärsäkert svår att få tag på. Med bistånd avbland andra Peshi, Smea,Third Person ochNadasdi gör A Prosperous Half mörk ochganska introvert hiphop av godkänt snitt.Roligast på skivan är Live på Café Hängmattan02.Daniel SeverinssonBATTERY OPERATED”Chases through Non-place”Cocosolidciti/importBattery Operated definierar ”non-places”som ställen som aldrig är en destination isig: flygplatser, hotell, tågstationer, etc. Detär där de tre medlemmarna gjort sina batteridrivnainspelningar som utgör ljudbibliotekettill denna skiva, ljud de sedan transformerattill ljuv musik. I teorin, i alla fall.Allvarligt talat krävs det mer än kul samplingsidéerför att skapa bra musik, och BatteryOperateds rätt primitiva kompositionerblir snabbt inget mer än lätt irriterandebakgrundljud.Skivan är en återutgivning från år2000, denna gång med en extra CD medquicktime-filmer, abstrakta klipp fråninspelningsplatserna hopsatta till någonslags formlösa musikvideos. De är nästanplågsamt ointressanta att titta på.Tack,varsågod nästa.Henrik StrömbergBLUES”Den där Blues”Bumrushing Productions/PlaygroundBlues rev skivkontraktet förra våren eftermediokra Ny tid, ny strid och har sedandess startat egen firma där han känner atthan kan vara ärlig mot sig själv. Resultatetär Den där Blues. En infallsrik platta medfräsch instrumentering med exempelvis oljefat,men som ofta släpar sig fram i alltförmakligt tempo. Blues mässar till sega beatsoch jag längtar efter fler spår som svängigaHög tid eller Bpm mé Ekg. Alltså, inte såspännande som man kunnat hoppas på.Gary AnderssonTONI BRAXTON"More Than a Woman"Arista/BMGDet här är kanske ett orättvist argumentmen Toni Braxton är alldeles för vuxen ochpräktig (och att klä av sig kläderna i tidoch otid hjälper förstås inte ett dugg motdet) för att hänga med de hippaste r'n'bproducenterna.Men tyvärr är väl The Neptunesfortfarande alldeles för fattiga för attinte vilja hänga med Toni.Så länge Toni vill försöka komma undansitt oundvikliga öde som soulmusikens CelineDion på någon scen i Las Vegas så kommerhon fortsätta att vara fel kvinna pårätt album. Eller rätt kvinna på fel albumom man så vill.Thomas NilsonBRIGHT EYES”3 More Hit Songs from BrightEyes/Lover I Don’t Have to Love”Wichita Recordings/BorderI vanlig ordning är det inga upplyftandesolskenspopdängor som kommer frånBright Eyes. Denna tre-spårs-EP inledsmed Lover I Don’t Have to Love som finnsmed på fullängdaren Lifted. ”Love is anexcuse to get hurt and to hurt/Do you liketo hurt?/I do/I do/Then hurt me”. Det ärden låten som jag kommer ihåg mest frånspelningen i Sverige nyligen. I Amy in theWhite Coat sjunger Conor så tyst och sånära mikrofonen att man står beredd på atthan ska börja gråta när som helst. Liveversionenav Neil Youngs Out on the Weekendär otäckt vacker även den och mer desperatän originalet. Allt som Conor Oberst görkänns desperat, tvångsmässigt och fruktansvärtärligt. Gråter du inte av Neils version,varsågod, lyssna på denna och glöminte näsdukarna.Annica HenrikssonDE PHAZZ”Daily Lama”Universal JazzFjäderlätt jazzmusik innehållande gladatillrop och vibrerande sinnen finns det gottom här, men även lite funkigare rytmer berom uppmärksamhet. Hela övningen doftarkärlek och vidöppna fönster, så som musikska göra. Och ibland kryddat med dramatiskasyntmattor eller olycksbådande blåsinstrument.Men oftast är Daily Lama somen varm handduk kring ansiktet.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Beyond Mississippi””Further Beyond Nashville”Union Square MusicFem miljoner sålda exemplar, bara i hemlandet,av musiken till bröderna Coensredan smått klassiska odyssé O BrotherWhere Art Thou kom som en överraskninginte minst för radiostationerna i countrymusikensSodom, Nashville – särskilt somde konsekvent vägrat spela skivan. Menäven om inte alla förstår att tillvarata detnyfunna intresset för den amerikanskamusikhistorien är det annat med UnionSquare Music. Lagom till höstmörkretkompletterar de förra årets countrysamlingBeyond Nashville med såväl den naturligauppföljaren Further Beyond Nashville (enförsmak av Londonfestivalen mellan den23 november och den 11 december) sombluessamlingen Beyond Mississippi – tvåluxuösa dubbelförpackningar fyllda medkärlek och musik från 1920-talet fram tillidag. Men några helgjutna samlingsskivorär det tyvärr inte fråga om, inte ens omman tar med i beräkningen att man medvetetoch med stor precision undvikit någraav de mest uppenbara namnen. För sedannär är Bobby Womack country? Och, CharleyPatton, Skip James och Reverend GaryDavis till trots, vad har egentligen brittiskapubrockarna Dr Feelgood med blues attgöra?Dan AnderssonDIVERSE ARTISTER”Brique Rouge 3”Caffe Latte/ZombaEn dubbel-CD med en massa remixversionerav klubbiga låtar ämnade för stadenstrendigare nattklubbar är inte vad jagbehöver just nu. Det luktar feta pengarullar,fejkade skratt och neonbelysning om BriqueRouge 3 lång väg vilket bara verkar ge mighuvudvärk. Jag går hellre till en saluhallom jag vill uppleva en köttmarknad.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Digital Emission”Digital StructuresDenna digitala samling innehållandes åttaspår är en relativt segdragen historia.Introna till låtarna är för långa och när deväl kommer igång känns det ändå som tomgångskörning.Jag är inte imponerad.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Essential Underground”Landspeed/PlaygroundStabil men ospännande samling med en heldel äldre grejer. You Don´t Wanna FuckWit med R.A. the Rugged Man feat. Havocär alltid bra, likaså Non-Phixions RockStars. Plattan fungerar utmärkt som introduktiontill den hiphop som varken kan räknastill den riktigt kommersiella eller denriktigt underjordiska.Daniel SeverinssonDIVERSE ARTISTER”Clicks & Cuts 3”Mille Plateaux/BorderGäsp. Spänningen har definitivt lämnatgenren clicks+cuts. Det går säkert att görabra musik i genren fortfarande, men detkänns inte som en samling är bästa sättetatt presentera det på. Det blir både snuttifieratoch långtråkigt på samma gång.Tilloch med de som stått för urvalet verkarinse det, många av låtarna, särskilt på samlingensandra CD, har mindre att göra medclicks+cuts än med andra former avelektronisk musik. Som Luomos Melt,enskön, om sönderklippt, vokalhouse-låt. EllerTim Heckers imponerande Brownwedding,som låter som mjuk industrimusik med enradio på i bakgrunden – det är en riktigtbra låt, faktiskt. Men i det stora hela sägerden här samlingen att det är dags att gåvidare.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Seasonal Greetings”Mobilé/importDet är ju egentligen en genial idé. Nej, detär det inte. Men ganska kul i alla fall.Bolaget Mobilés andra samling har tematvinter och jul. De har samlat ihop trettonlåtar från indie-artister man aldrig väntatsig hitta på en julsamling: Low, Future 3,St Etienne, Badly Drawn Boy, Herrmann &Kleine, Múm… gitarrer och elektronik i ensalig blandning. Inklusive Erlend Øyes lågmäldatolkning av Whams Last Christmas.Känner man att man behöver en julsamlingi huset, ja då kan jag rekommendera denhär. Står däremot inte en sådan samlinghögt på önskelistan så finns det massor avskivor mer angelägna än denna.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Soul Ecstasy”Emperor Norton/BorderFilmens Soul Ecstasys kreatör amerikanenFulton James avslutade 1969 en skapligkarriär som basketspelare för att greppapennan. Hans första tanke var att skriva ennovell vilket senare blev ett filmmanus.Detta var i tider av stora rasmotsättningarmen ursprungstiteln Die, Whitey, Die varför magstark även för Fulton James somistället valde att kalla den Soul Ecstasy.Med hjälp av Svarta Pantrarna börjadehan filma.Trots en smal budget lyckades James skrapaihop skådespelare och lite löst folk somvar i klammeri med rättvisan. James, somville ha ett finger med i det mesta, hamnadeefter en tid utmattad på sjukhus. Undersjukhusvistelsen lät han de andra i teametlätta hans börda och sätta ihop ett soundtrack.Ansvaret för soundtracket fick producentenRicardo Tubbs som samlade etttajt och funkigt band vars riktlinjer bestodav att blanda New York med Hong Kong –de platser där filmen utspelade sig.Resultatet är filmiskt och till storadelar svepande och återhållsamt.Titelspåretär tidstypiskt dränkt i wah wah-pedalermed sång som skrapar som finkorningt sandpappermot ryggraden medan resten avspåren, som är instrumentala, blandar psykedeliamed småputtrig funk.Fulton James själv repade sig och 1972


Groove 9 • 2002 / övriga recensioner / sida 2hade filmen premiär. Handlingen, med starkainslag av droger, prostitution och våld,blev givetvis för mycket för den amerikanskasödern. Soul Ecstasy distribuerades avett litet bolag som mest sysslade med filmerom jordbruk och kaoset vid inspelningenfick nytt bränsle när en upprörd besökarebrände ner en biograf i Oklahoma närden visades. Filmen blev genast indragenoch en besviken Fulton James drog sig tillbakaoch anklagade FBI för att ha saboteratvisningarna av filmen. 1979 dog han, 35år gammal, tillsammans med sin film i enbrand i sitt hem, det som finns kvar ärdetta soundtrack.Björn MagnussonDJ SILENCE”Rimslakt”Hoody RecordsMix-CD med övervikt av Göteborgsrappare.Som vanligt på svenska samlingsplattorbefinner sig många av artisterna väl tidigt isina utvecklingsfaser, men det är väl roligareatt släppa låtar på CD än på MP3.Tuffastelåten är hårda 1,2,3 med Sub Phenomenafeat. Prose Combat. Toonland medObnoxiouzs feat. Leo är naturligtvis ocksåbra. DJ Silence egen betraktelse av hiphop-Sverige Tinitus är lite kul, annars är detglest mellan ljusglimtarna.Daniel SeverinssonELDKVARN”Brott lönar sig alltid”MNWGamle Eggstone-sångaren Per Sundingmottog Eldkvarn i Tambourine-studion isomras, de spelade in tretton sånger på elvadagar. Låtarna skrevs ursprungligen förartister som Sven-Ingvars, Popsicle, PeterLeMarc,Totta Näslund och Jerry Williamsmen nu tar Plura och gänget tillbaka dem.Och Brott lönar sig alltid startar riktigtinspirerat med boogiedoftande Alla frågarefter Alice. Men inom kort inser man hurgubbig denna ”rockmusik” är. Plattan kanpå sin höjd vara en käck julklapp till föräldrarna.Gary AnderssonEU”Warm Math”Pause_2/importRyska Boards of Canada-kopior. Kanskevar jag lite elak nu. Dessutom är det en såndär tydlig recensionsförenkling. Javisstlåter Warm Math mycket som BoC, mendet är inte allt albumet låter som. Skivanhar en hel del analoga syntar, men ocksåmånga drum’n’bass-beats. Det är en rättskön skiva, men den har en tendens att lutalite mycket åt easy listening-hållet för minsmak. Några riktigt bra stycken gömdabland alldeles för många halvljumma passager.Henrik StrömbergFAROUT FISHING”New Shiva”Plate/MNWNorrmän som drog till Malibu, Kalifornienför att spela in en ny skiva. Influensernaspänner mellan Beatles, Iron Maiden ochPrimus. Ni förstår själva. Farout Fishing ärverkligen helt skruvade. Inte i positivbemärkelse, utan helt tvärtom. Ingen somhelst röd tråd. Bara flippat på ett tråkigtsätt.Per Lundberg G.B.GALLON DRUNK”Bear Me Away”Sweet Nothing/BorderJames Johnston och hans mannar har samlatihop en massa singelbaksidor, liveinspelningaroch annorlunda versioner av låtarfrån 1992 till 2002 till en dubbel-CD somter sig oumbärlig. Musiken är suggestiv ochsmygande när den inte rockar loss, Jamessångstil är också viskande alternativt rejältutlevande. Allt som allt innebär det 30 välkomnandespår på en riktigt uppfriskandeplatta.Gary AnderssonGREAT LAKES”The Distance Between”Track & FieldMusikkollektivet Elephant 6 i Athens,Georgia, utvidgas alltjämt och omfattarnumer ett närapå oöverskådligt antal band,samtliga anslutna till nyckelpersoner i sällskapet.Ett av de senaste tillskotten, GreatLakes, övervakas av både Robert Schneider(The Apples in Stereo) och Kevin Barnes(Of Montreal) – en allt annat än diskretfingervisning om vad man kan förvänta sigav bandets andra album The DistanceBetween. Precis som på den självbetitladedebuten bjuder trion på piano- och gitarrdrivenpopmusik, sockrad med ett överflödav harmonier direktimporterade från 1970-talet. Några coverlåtar från tiden har ocksåspelats in för autenticitetens skull, medantextförfattaren Dan Donahue spelar BernieTaupins hopplöse romantiker till BenCrums och James Huggins Elton John –fast på ett bra sätt.Dan AnderssonGREGORIAN”Maters of Chant Chapter III”EdelMan orkar inte ens bli förbannad längre.Tyskarna upptäckte att det gick att kännapengar när Masters of Chant Chapter 1sålde i orimliga upplagor. Därför fortsätterde att plåga oss med New Age-relaxadeversioner av kända låtar. Denna gång vanställerde exempelvis New Orders BlueMonday, Depeche Modes BlaspemousRumours och Chris Isaacs Wicked Game.Det finns inga förmildrande omständigheterlängre. Inget kvar att säga utan en massafula ord. Undvik.Jonas ElgemarkTHE (INTERNATIONAL) NOISE CON-SPIRACY”Bigger Cages, Longer Chains”Burning HeartFyra tidigare osläppta spår plus funkigaBigger Cages, Longer Chains från senastefulländaren A New Morning, ChangingWeather samt en cover på N.E.R.D:s BabyDoll är vad vi serveras här. Och självklartlåter allt oförskämt bra. Det svänger osjälviskti alla spår utom just den lite uddacovern Baby Doll som istället har en sköntgångtakt.T(I)NC är helt uppenbart ett avvårt lands hårdast arbetande och mestlovande band, skönt att det inte är alltförlänge kvar tills ett nytt ickekapitalistisktdokument (en ny skiva alltså) släpps.Gary AnderssonKARMAKANIC”Entering the Spectra”Regain/MNWMusik som är rolig att spela är långt ifrånalltid lika rolig att lyssna på. Så är det medsvenska Karmakanic. Det sprudlar av pruttbas,stylade bakom-ryggen-gitarrsolon ochpolitiskt korrekt hårdrocksvokalism påderas temaplatta Entering the Spectra.Symfonirock korsat med Andrew LloydWebber parat med Queen och gitarrskalornasskyddshelgon – vem det nu är – utgörgrunden för Karmakanics inspirationskällor.Visst är killarna eminenta musiker, ochvisst är vissa partier spännande, såsomintrot till The Spirit Remains the Same,men ändå. Helheten ljuger inte. Vem mer änbasisten orkar lyssna på ett bassolo i en helminut?Vill man driva med hårdrocken ska mantitta på filmen Spinal Tap eller föreställasig en känsligt soloande Rudolf Schenkerovetande om att han har en klick vispgräddei mustaschen. Eller hävda att Karmakanicgör femstjärnig musik.Torbjörn HallgrenKOUFAX”Social Life”Vagrant/?Från att tidigare ha låtit syntarna stå förmycket av kompet verkar det nu som attKoufax går lite mer åt det traditionella närdet gäller rock och pop. Det är rätt rak ochstrukturerad pop, med mycket drag åt dettidiga brittiska 80-talet kryddat med båderikliga doser new wave och ska-pop.Tyvärrleder det, tillsammans med sången, rättofta till att Koufax faktiskt låter som ettlite tyngre och målmedvetet Cure cirka KissMe, Kiss Me, Kiss Me. Här finns också ettpar partier där synt och keyboard dominerar,men det är i de gitarrbaserade momentenKoufax känns mest angelägna. Dockblir de inte tillräckligt angelägna för attlyfta över genomsnittet.Magnus SjöbergKYLIE"Fever – Special Edition"Parlaphone/CapitolFischerspooners electroclashifiering avCome Into My World och Can't Get You Outof My Head ihopmixad med New OrdersBlue Monday är två av årets mest efterhängsnamusikaliska trender kommersialiseradeså långt det är möjligt. Det är dessutomtvå ganska kul remixer som finns medpå den bonusskiva som Kylies album Feverfrån förra hösten förpackats tillsammansmed lagom till julhandeln. Årets julklappenligt TV-reklamen. Det är lite att ta i.Fever är fortfarande ett ganska trist albumoch alla thirtysomethingbögar i din bekantskapskretshar redan ett exemplar.Thomas NilsonLOW”Trust”Rough TradeNär kroniska dysterkvistarna tillika denamerikanska indiepopens superstjärnorLow inför sitt fjärde album Secret Nameanlitade alternativgurun Steve Albini bäddadede för ett lyckligt äktenskap.Trionssnudd på rituella minimalism – tempo,ackord och harmonier begränsas strängt tillett absolut minimum – smälte friktionsfrittihop med Albinis stundom radikala produktion.De tre första plattorna hade samtligaöverträffat sin respektive föregångare menbandets självsvåldigt avskalade formatkrävde något mer för att sluta trampaständigt samma vatten och Albini visade sigvara rätt man för jobbet. Samarbetet fortlöpteöver mästerliga Things We Lost inthe Fire men i och med sjätte skivan, enlive- och en julplatta undantagen, förpassasAlbini till avbytarbänken till förmån förTchad Blake (Pearl Jam, Lisa Germano).Inte för att det gör någon skillnad – ochdäri ligger problemet. För visst innehållerTrust sin beskärda del av utsökta NeilYoung-flirtar (Canada), folktoner från denamerikanska västkusten (La La La Song)och några klassiska ögonblick av vad sominte kan beskrivas som annat än ren oförvanskadLow (Amazing Grace). Men densaknar också någonting utöver vad mankommit att förvänta av gruppen, det därlilla extra som gjorde Secret Name ochThings We Lost in the Fire till så mycketmer än bara nummer fyra och fem i ordningen.Och Trust blir aldrig, annat än ienstaka ögonblick, mer än bara ytterligareett nummer.Dan AnderssonMAGWEELS”Evebuildingbomb”Ad NoiseamIndustriambientpostrock. Det finns någonslags melodier någonstans här långt inne,gömda under lager av dröjande mörka basljudoch långsamt elaka elgitarrtjut. Iblandlåter det till och med vackert. Oftare är detmest en vägg av oljud som man rätt snart


Groove 9 • 2002 / övriga recensioner / sida 3tröttnar på. Det känns inte som det ledernågonvart.Henrik StrömbergMIDNIGHT OIL”Capricornia”Columbia/SonyDet har gått en tid sen Midnight Oil hadesin riktiga storhetstid. Och egentligen vardet väl på Blue Sky Mining som de senastkändes angelägna. Inget som australiensarnasläppt ifrån sig de senaste tio åren harvarit av någon högre klass, och tendensenhåller i sig. Visst är man fortfarande medvetnaom alla orättvisor som finns i världen,men nu håller slagorden inte längreläktarramseklass. Peter Garrett får gärnafortsätta försöka göra världen bättre, detär ett vällovligt och nödvändigt mål, bådegenom musik och politik.Tyvärr känns detdock som att det blir mindre och mindreangeläget att lyssna på musiken.Magnus SjöbergMONKSODA”Safe and Sound…”Radar/?Jag blir inte riktigt klok på om Monksodavill vara tuffa, farliga och seriösa eller omde vill vara bodymusikanter med glimten iögat. Safe and Sound visar upp hela provkartanpå vad man kan göra inom den litehårdare genren utan att fastna.Tyvärr blirdet också den största nackdelen med plattan.Det känns som att Monksoda har litesvårt att bestämma sig. Fastän att manverkar ha jobbat med hur det ska låta, harman inte nått konsensus: alla drar åt varsitthåll. Att man dessutom skulle behöva litebättre låtar bidrar givetvis till att allt barablir lättflyktigt och snabbt glömt.Magnus SjöbergTHE NATACHA ATLAS & MARC EAG-LETON PROJECT”Foretold in the Language of Dreams”Mantra/?Foretold in the Language of Dreams är endrömsk platta med orientaliska klanger ochett svävande tempo. Något att föras bortav. Det känns skönt att inte ha så bråttom.Musiken och livet får ta den tid sombehövs. Men risken finns att man blir uttråkad.Gary AnderssonPOPULOUS”Quipo”Morr MusicPopulous är nysignade på Morr Music, ettbolag de passar utmärkt på. Det är elektronisklyssningsmusik byggd på alla de vanligaelementen: snygga men lätt melankoliskamelodier, finurligpercussionprogrammering, diverse knasteroch brus och så lite akustisk gitarr för denmänskliga faktorns skull.Trots den välkändainramningen låter albumet inte förlegateller oinspirerat, det är en bunt sköna låtarPopulous har knåpat ihop. Bandet följertrenden att istället för att fylla ut en helCD med halvtaskigt material så har manvalt ut de bästa låtarna och låtit CD:nstanna på 39 minuter. Bra så.Henrik StrömbergROXETTE"The Ballad Hits"CapitolTeori: Att Roxettes utlandskarriär snabbtkom av sig kan ha någonting att göra medatt alla singlar de släppt efter 1992 harsugit elefantkuk (möjligtvis med undantagför Vulnerable). Amerikanarna tröttnadeinte på Roxette på grund av misslyckadeförsök att marknadsföra dem på McDonaldsoch i TV-spelsfilmer utan för att dethelt enkelt fanns tusentals andra som gjordebättre kraftballader än Almost Unrealoch You Don't Understand Me.Thomas NilsonSMASHING PUMPKINS”Earphoria”Hut/VirginDefinitivt är det kul att ta del av en sån härlive- och överblivet-CD från början/mittenav 1990-talet med ett av mina favvisband,men jag tror inte jag kommer tillbaka tillden speciellt ofta. Förmodligen är det vettigareatt inhandla DVD:n Viewphoria iställetsom ska innehålla livematerial som intevisats förr. För Smashing Pumpkins varfantastiska live, det tyckte jag även efteratt ha upplevt dem i Oslo med huggandeöroninflammation.Avslutande gitarreposet Why Am I SoTired på femton minuter är en passandeavrundning av Billy Corgan och kompani,jag inser att det fortfarande finns nya ochfräscha saker som tre-fyra personer kanåstadkomma tillsammans i någons garageeller i en unken gammal källare. Rock on!Gary AnderssonTEGMA”Encoded/Decoded”Digital StructuresOmar Chelly och Jason Orfanidis som utgörduon Tegma presenterar på Encoded/Decodeddjupa och undervattensekande dansrytmerför sömnfattiga raves inne i urskogen.Dunket är konstant och de bastanta bastonernaskorrar i högtalarna. På något sättbär denna musik med sig ett mytiskt skimmer,det frenetiska tempot blir som ettmantra, en besvärjelse. Spår som Tribe ofAkabar och Mölleswinger får mig att längtaefter våren och öppna landskap. Detsvänger ju.Gary AnderssonTHE USED”The Used”Reprise/WarnerÄnnu ett i raden av amerikanska skitrockband.Det låter som om The Used lyssnatjättemycket på alla andra nu-metal-bandför att sen göra det ännu sämre. Och jagsom inte trodde att det gick. Men skam densom ger sig.The Used är inget annat än ettband som snart simmar i glömskans bottenlösabrunn.Per Lundberg G.B.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!