Filmanalys – en lathund

Filmanalys – en lathundFilmens strukturEn film är ett komplicerat nätverk av element. Filmen har en horisontal och vertikaluppbyggnad, ett dramaturgiskt förlopp och ett nätverk av personer, hållningar och teman.Filmens idé, innehåll, dramaturgi, uttryck och genre skall stöda varandra för att ge tittaren ensammanhängande upplevelse och förståelse. En analys av filmens struktur undersöker dettasammanhang.IdéInnehållPremissTemaPitchKaraktärerMotivTid, plats och miljöerDramaturgiScener och sekvenserSynopsisModellhistoriAnslag och avtoningPlot pointsFramåtrörelseSet up/pay offEpisodisk framställningRamberättelseGenreUttryckDramaDramakomedieRoad-movieDogmafilmDokumentärfilmFilmatiseringLjusLjudSynkront och asynkront ljudBakgrundsmusik och -ljudScenografiOn locationBildkompositionTidRörelseKlippElliptiskt klipp

Sceniskt klipp

IdéEn film utan en grundläggande idé håller inte ihop.Det är inte avgörande för filmupplevelsen att du hittar regissörens idé, men det äravgörande att du märker att det finns tankar bakom filmen.Idén gäller både filmens innehåll och form: vad vill man berätta, varför vill manberätta och hur vill man berätta?TemaTemat är det överordnade ämnet eller problemet som filmen genom sin handling ochgenom sina personer behandlar. Det kan vara förhållandet mellan generationerna,mellan rik och fattig, mellan tro och tvivel, mellan förgången tid och nutid, men ävensamhällets krav på den enskilde.Ett tema kan ofta uttryckas i motsatspar, eftersom det i dessa finns konfliktstoff.Konfliktstoff är bra att framställa i en film som använder yttre handling,konfliktutveckling och mänsklig passion som drivkraft.PremissPremissen är det förhållande till temat som filmen genom sin handling och genomsina personer uttrycker.Premissen är ofta knuten till huvudpersonens utveckling eller öde i filmen: Hur löserhan eller hon konfliktstoffet som finns i temat? Premissen blir klar för dig först ifilmens klimax, då huvudpersonen har löst sina konflikter eller har gett upp försökenatt lösa dem.Premissen uttrycker filmens budskap. Ett budskap är i regel utformat som ettpåstående. Vad vill man övertyga åskådaren om?PitchPitchen är filmens tema, tillspetsat. I en kort och fyndig sentens på 1-3 meningaruttrycker pitchen filmens idé.

InnehållFilm är konkret. Den visar oss en värld som du mer eller mindre kan känna igen,även om allt är påhittat och sker på ställen där du aldrig varit, och bland människorsom du inte har erfarenhet av eller rent av i förgången tid.Igenkännandet är viktig för att du skall kunna identifiera dig med personerna.Identifikationen är viktig för att du skall kunna få en upplevelse.Karaktärerna – orkestreringenPersonerna i en film kallar man karaktärer, eftersom de har fått några karakteristiskaoch har några bestämda i den filmiska berättelsen. De fungerar som instrument i enorkester som tillsammans skapar musiken men som var för sig färgar den.De viktigaste karaktärerna i en film är:· Huvudkaraktären eller protagonisten är en dynamisk karaktär, som utvecklasunder filmen eftersom han eller hon har ett motiv för att förändra sin situation vidfilmens början. Utvecklingen kan ha ett inre (att få erkänsla, insikt) eller ett yttre(att bli rik, bli fri) mål.· Skugg- eller konstrastrollen uppträder i skuggan av huvudpersonen som enparallell- eller kontrastfigur. Han eller hon genomgår samma utveckling, eller delarav den, som huvudpersonen, men ofta med ett annat resultat.Skuggkaraktären är en dynamisk figur, vars funktion först och främst är att belysahuvudpersonens utveckling.· Antagonisten är en karakter som står i vägen för huvudpersonens utveckling.Ofta därför att antagonisten har samma mål och samma motiv för att handla, menockså för att antagonisten på förhand har antipatier mot huvudpersonen.Antagonisten är mestadels en statisk figur, vars funktion först och främst är attskapa konflikt och drivkraft i filmen.· Hjälten finns till hands för huvudpersonen för att ge honom råd och dåd. Haneller hon har ofta egenskaper eller kunskap som huvudpersonen förr eller senarehar nytta av. Hjälparen är mestadels en statisk figur, vars funktion först och främstär att medverka till att lösa konflikter och att minska motståndet mothuvudpersonen. Hjälten är den karaktär som har det avgörande inflytandet påhuvudpersonens öde. Om huvudpersonen lyckas uppnå sina mål beror det ihögsta grad på hjälten, eftersom hjälten ofta finner vägen till det mål somhuvudpersonen strävar efter.Motiv• Närmaste relationen är den karaktär som de övriga kan anförtro sig åt. Haneller hon är en kanal till åskådaren som berättar om känslor och tankar hos deandra samt om handlingselement som inte kommer fram i själva ifilmberättlesen.

Huvudpersonen i filmens handling är den karaktär som har det starkaste skälet för atthandla. Kanske målet inte står klart för huvudpersonen själv, men det klarnar medanhandlingen framskrider.I första omgången har huvudpersonen ett motiv för att handla. Han eller hon önskarförändra något eller uppnå något.Motivet är knutet till huvudpersonen och driver fram handlingen.Tid, plats och miljöTill skillnad från en roman, där berättaren upplyser dig om var och när romanenutspelas, så måste filmen visa det enligt modellen, don´t tell it, show it!Här utnyttjar filmens skapare metonymer. Vilka uttryck (ljud, repliker, rekvisita)behövs för att markera bestämda tider och miljöer?Scenografi, repliker, kostymer och rekvisita markerar vilka historiska tidsepokerfilmen utspelas i. De bidrar även till att karakterisera personerna i filmen, bådepsykologiskt och socialt.Varje scen utspelas i en bestämd miljö, antingen exteriör (utomhus) eller interiör(inomhus). Miljön kan vara präglad av sociala eller institutionella förhållanden(matsalen hos en familj’) och vara i ett privat (lägenhet, bil) eller i ett offentligt (kyrka,värdshus) rum.DramaturgiEn film varar normalt mellan 90 och 150 minuter. Inom denna tidsram skall du kanskefölja med en historia som sträcker sig över många år. Samtidigt som historienberättas skall den också betonas. Den skall berättas på ett sätt så att poängernatydligt framträder, så att du uppfattar både tema och premiss.SynopsisSynopsis är filmens röda trådFilm är yttre handling. Film består av en lång räcka scener, där personerna handlaroch interagerar med varandra så att resultatet blir dynamik, utveckling, förändring.Synopsis är en kortfattad beskrivning av filmens handling. En frystorkning avhandlingen utan att ta upp personernas känslor och bevekelsegrunder för att handlasom de gör.Scen och sekvensEn film består av inställningar, scener och sekvenser.En inställning är en oavbruten kameratagning. Kameran kan hållas stilla eller vara irörelse.

En scen består av en eller flere inställningar som följer tidens och platsens enhet.En sekvens består av en eller flere scener som utgör en sammanhängandehandlingsdel i hela filmen.Med en förenkling kan man säga att inställningen svarar mot en sats, scenen mot ettstycke och sekvensen mot ett kapitel i en roman.ModellhistoriaOfta rymmer en enskild scen i filmen hela historien i ett nötskal. Scenenkanske handlar om något som är oväsentligt för själva handlingen. Den har sin egenlilla historia, som kan uppfattas som en förtätad och omskriven modell för filmenstema.Episodisk strukturEn berättelse som pågår i språng, episoder, har en episodisk struktur.Varje episod representerar en mer eller mindre avslutad handling eller så kan denbestå av en lång sekvens eller scen.Den episodiska strukturen används ofta då ett helt liv från barndom till ålderdom skallberättas på film. Episoderna kan bestå av 1-2 sekvenser från huvudpersonensbarndom i familjen, 3-4 sekvenser från ungdomen med skola, kamratskap ochförälskelser, 3-4 sekvenser från vuxenlivet med besvärligheter på jobbet och iprivatlivet och slutligen 1-2 sekvenser i ålderdomen, där huvudpersonen kanske sertillbaka på sitt liv. En sekvens från den sista episoden kan eventuellt inleda filmen. Iså fall är det fråga om en ramberättelse.Anslag och avtoningIngången (anslaget) och utgången (avtoningen) i en filmisk berättelse är avgörande.Hur för man in tittaren i filmens universum och hur presenterar man på ett logiskt ocheffektivt sätt filmens personer och historia?Och när och hur lämnar man berättelsen? Filmens personer och deras historia levervidare hos åskådaren, men i vilket tillstånd och i vilken situation lämnar filmen dem?Är deras problem lösta? Har de nått sina mål?En öppen avtoning överlämnar en lång rad frågor åt åskådaren. En låst avtoningöverlämnar en lång rad svar åt åskådaren.RamberättelseAnslaget och uttoningen kan vara formade som en ram kring självahuvudhandlingen.Ramen kan bestå av samma scen som inleds i anslaget och avslutas i uttoningen.Den kan bestå av en berättare, t.ex. huvudpersonen, som kommenterar handlingenföre och efter. Är det fråga om det senare kan övergången mellan anslag och denförsta scenen fungera som ett flash back.Plot points

I filmen kan det inträffa avgörande vändpunkter, så kallade plot points. Här fårhandlingen en ny riktning då nya upplysningar dyker upp, eller för att det sker någotavgörande för några av personerna.Det kan ofta finnas två markerade plot points i filmen:1) När personerna och temat presenterats och det inträfar en lägesförändring, ocksåkallad en point of no return, där huvudpersonen sätts i en situation, som kräverhandling, beslutsamhet eller självkännedom.2) När problemen är så tillspetsade eller målet så nära huvudpersonen inträffarfilmens klimax, där filmens konflikt upplöses: premissen framträder. Före klimaxligger filmens huvudscen och omedelbart efteråt följer filmens uttoning.De två plot pointerna delar in filmen i tre akter: Presentation (omvändning)Konfliktutveckling (klimax), UttoningFramåtrörelseEn film skall ha en framåtrörelse, som kan föra handlingen framåt och hålla dinuppmärksamhet fångad. Det sker genom1) Varsler – illavarslande tecken på att något kan gå galet: upptakten till ett oväder,döda djur vid vägkanten etc.2) Tidsfrister – huvudpersonen har en utmätt tid för att utföra en handling eller nå ettmål3) Förhinder – huvudpersonen försenas på grund av låsta dörrar, stängsel, en stukadfot, punktering etc.4) Fördelning av kunskapen – den ojämna fördelningen av kunskap om vad somskett, vad som sker och kommer att ske mellan personerna och åskådaren skaparockså framdrift.Set up/pay offDet dramaturgiska förloppet blir mer verkningsfullt och välkomponerat, när detrymmer fler set up- och pay off-element. En replik, en rekvisita eller kanske en helscen tidigt i filmen kan senare visa sig ha en stor betydelse när den återkommer.Ett set up kan verka som ett varsel,men ofta är det så att du först i ett pay off bliruppmärksam på att det har varit ett set up.

GenreBåde innehåll och dramaturgi påverkar genren. En filmgenre rymmer bestämdakaraktärer och har sitt mer eller mindre igenkännbara förlopp. Här tas upp endast defilmgenrer som de 6 filmerna i filmpacken representerar.DramaDramat är en klassisk genre med rötter i teatern i antikens Grekland. Det är enallvarlig framställning av människor i konflikt med sig själv, varandra, och/eller meddet omgivande samhället.Dramats utgång är inte entydigt, men en eller annan form för erkänsla eller förnyadinsikt för huvudpersonen kommer alltid att vara resultatet, oavsett om utgången ärnegativ (tragedi) eller positiv.För åskådaren är dramat identifikation och katharsis – det är det grekiska ordet för”rensning av själen”Det finns undergenrer till dramat; actionfilm, katastroffilm, spänningsfilm, politiskthriller, melodrama, science fiction etc.DramakomedinDramakomedin blandar de två klassiska genrerna drama och komedi. Det är enhumoristisk framställning av människor i konflikt med sig själv, med varandraoch/eller det omgivande samhället.Utgången på en dramakomedi är alltid positiv. Trots många motigheter ochmissförstånd lyckas huvudpersonen alltid få allting att fungera till slut.Dramakomedin handlar ofta om vardagsproblem; den lilla världens problem i motsatstill dramat, som tar upp livets stora frågor.Road-movieRoad-movien skildrar huvudpersonens resa genom ett landskap, där han eller honmöter nya människor och miljöer.Ofta är det fråga om en planlös resa eller en resa på grund av huvudpersonens flykt,eftersom han är efterlyst av polisen på grund av kriminalitet.Den yttre resan blir i regel även en inre resa, en bildningsresa. Grundberättelsen ärHomeros Odyssén och inom filmen nyklassikerna Arthur Penns Bonnie and Clyde(1967) Dennis Hoppers Easy Rider (1969), David Lynchs Wild at Heart (1990) ochRidley Scotts Thelma & Louise (1991).Dogmafilm

De två danska regissörerna Lars von Trier och Thomas Vinterberg satte 1995 upp ettså kallat ”Dogmamanifest” i tio punkter. Manifestet skulle föra filmen tillbaka till sittursprung: närvarande bildberättelser om människor.Dogmamanifestet fastslår en rad begränsningar i bruket av de filmiskaverkningsmedlen: handkamera, inget asynkront ljud eller musik, ingen konstladljussättning, endast samtidsskildringar (ingen historisk kulissfilm), delvis improvisationi scenerna o.s.v.Resultatet är att filmerna ofta liknar dokumentärer – och därmed verkar de mer ärligamed skakiga och oskarpa bilder och skådespelarna verkar mer äkta i repliker ochhandlingar.I regel improviserar skådespelarna i scenerna efter en överenskommen ram, vilketger större trovärdighet och äkthet.Kända dogmafilmer är Thomas Vinterbergs Festen, Lars von Triers Idioterne, LoneScherfigs Italiensk for begyndere og Susanne Biers Elsker dig for evigt (2002)DokumentärfilmDokumentärfilmen framställer verkligheten utan någon form av iscensättning ellermanuskript. Det är i varje fall den vanliga synen på denna typ av film, som bygger på:Reportage – upptagningar från existerande ställen, gärna med händelser somanknyter till demIntervjuer – med människor som svarar på frågor, kommenterar och berättarHandhållen kamera och oroliga bilder som inte är planerade på förhand.FilmatiseringDe flesta filmer bygger på en skriven text – ett manuskript med dialoger, enregianvisning med beskrivningar av scener och inställningar eller till och med en helroman eller novell. I det senaste fallet talar vi om en filmatisering.Det litterära förlagan (den bok som filmen bygger på) kan vara skriven långt innanfilmen kommit till, men den rymmer kanske så mycket yttre handling och ”bilder” attdet går att filma den. En lyckad filmatisering tolkar romanens eller novellens innehåll.Den mindre lyckade fungerar som en ”illustrerad klassiker”.Eftersom boken är ett annat medium än filmen skall filmatiseringen ta hänsyn tilldetta. Det kallas att adaptera då man omformar en litterär text till film. Adaptionenkan präglas av:• Förkortning – romanens långa berättelse förkortas, till exempel genom attförhistorien utelämnas• Förenkling – personerna är entydigare, sidohandlingar och bipersonerförsvinner, kanske anpassar man filmen till en yngre målgrupp• Förtätning – vissa personer samlas i en person, berättelsen koncentreras

• Omplantering – tid och plats ändras, temat moderniseras, anpassas tillsamtiden.UttryckLjusLjuset är avgörande för film. Film är ljus. Ljuset kan användas neutralt för att lysa uppscenerna, men det kan även användas expressivt för att understryka ett innehåll elleren dramaturgi.Här följer exempel på hur man kan använda ljuset som ett expressivtuttryckselement.• Svart/vitt – Färgfilmen kom på 1930-talet, så när en ny film görs i svart/vitt ärdet för att det skall ge en speciell effekt. Svart/vita bilder är klarare, skillnadenmellan ljus/skugga är starkare, gråtonerna mångtydigare. Ofta har svart/vit filmen starkare dokumentär prägel.• Ljus/skugga kontraster – vem eller vad är placerat i skuggan? Kontrasternaskapar även djup i bilden.• Motljus – på en person placerar ofta denne i en utsatt position.• Färger – färgerna kan ha ett symboliskt värde (gul färg betyder falskhet, rödliderlighet) och de kan ha ett metaforiskt värde (en färg kan frambringaspeciella stämningar i en scen)LjudI slutet av 1920-talet kom ljudfilmen. Ljudet kan liksom ljuset användas neutralt ellerexpressivt.Då ljudet inte behöver följa bilder skiljer vi mellan:• Synkront och asynkront ljud – synkront ljud är det ljud som kommer från det viser på bilden, en replik, ett tåg som kör förbi, en mås som svävar över havet.Asynkront ljud kommer från en ljudkälla utanför bilden. En person, en fara somnärmar sig, bakgrundsmusik, effektljud. Med hjälp av ljuden – asynkront ljud –kan bilderna på det sättet ”utvidgas”.

• Bakgrundsmusik och –ljud – bakgrundsmusiken skall understöda handlingenoch förstärka våra känslor för det vi ser på filmduken. Musiken kan följa helafilmen, men ofta är den lagd vid strategiska ställen – vid inledande credits, vidplot points och under hela filmens uttoning.Tidigare var bakgrundsmusiken symfonisk partiturmusik, men nyare film använderenklare och spädare tongångar; korta motiv på piano eller en insmickrande poplåt.Många filmer utelämnar bakgrundsmusiken och använder endast bakgrundsljus,asynkront effektljud, som skall stöda dramaturgin, skapa spänning och stämning.ScenografiFilmens scener försiggår i olika rum. Rummen är utsmyckade, de är scenograferade.Scenografin skall understöda filmens innehåll och skapa förbindelsemellan berättelse (fabel) och berättande. Scenografin är metonymisk. Vilka kulisseroch vilken rekvisita skall man använda för att åskådaren skall få ett intryck av att vibefinner oss i en norsk bygd 1959? Hur ser ett prästhem ut vid den tidpunkten?Scenografin bygger upp de mest karakteristiska elementen och överlåter resten avscenografin åt din fantasi.Man skiljer mellan exteriör- (utomhus) och interiör- (inomhus) scener. Tidigarebyggde man upp både exteriör- och interiörscener i studio, men numera görs deflesta exteriörscener on location – på lämpliga, existerande ställen. Men det betyderinte att man inte skulle göra förändringar. En blå bil ersätts med en röd, husfasaderändras etc.(bildexempel)BildkompositionFilmens bilder består av element, så kallade motiv, utspridda på en yta, i rörelse ochav bilder samt bildernas beskärning, ramen kring det hela.Motiven (personer, byggnader, föremål) kan skapa balans/obalans i bilden –balansen ger ro, obalansen spänning och framdrivningdjupet i bilden – motiven placeras i förgrunden, mellangrunden och bakgrunden. Enperson bakom ett stängsel skapar en bestämd uppfattning av personen, t.ex.Motiven ser du även från ett bestämt perspektiv, en bestämd vinkel:• grodperspektiv – kameran filmar nerifrån uppåt på motivet. Linjerna tecknas såatt motivet verkar att vara större än det är i verkligheten.• normalperspektiv – kameran filmar i höjd med motivet – i ögonhöjd. Bilden ärneutral och motsvarar vår normala uppfattning.• fågelperspektiv – kameran filmar uppifrån och ner. Linjerna tecknas så attmotivet pressas samman och verkar mindre än det är i verkligheten.

Rörelsen sker då• personerna rör sig – ut och in i bilden, från förgrund till bakgrund och mellanvarandra• kameran rör sig på en fast punkt - upp och ned (vertikal rörelse) ellerpanorerar till höger och vänster (horisontal rörelse). Kameran kan följapersonernas rörelse, följa personernas blickar eller själv gå på ”upptäcktsfärd”• kameran rör sig – på skenor (stabila bilder) eller med handkamera (skakigabilder)• En speciell form för rörelse är effekten slow motion. Den naturliga hastighetenbromsas, så att rörelsen blir långsammare. Den används för att tydliggöra enhandlingsdel eller – oftare – till att förstärka en känsla.Användningen av slow motion understryker att det sker något viktigt.Bildens bildutsnitt är beroende av• Kamerans avstånd till motivet• Kamerans objektiv – teleupptagning (som en kikare) skapar en flat bild utandjupförnimmelse och en vidvinkelupptagning (som en omvänd kikare) skaparstort djup och överblick.Teleupptagningen kan skapa spänning och framdrift, vidvinkelupptagningen ro ochöverblick.Bildutsnittet gäller speciellt bildens huvudmotiv, det dominerande elementet i bilden.Vi kan se det i totalbild (hela motivet med omgivning), helbild (3/4 av motivet),halvbild (½ av motivet), närbild (den viktigaste delen av motivet med detaljer).Om motivet är en person skall totalbilden visa hela personen, halvbilden personenfrån knäna uppåt. Halvbilden visar personens överkropp och ansikte. Närbilden visarpersonens ansikte. Close-up går ännu närmare personens läppar, ögon o.s.v.Bildutsnittet skapar två världar – i bilden och utanför bilden. Ljuden och personernasblick kan rikta vår uppmärksamhet utanför bildens ram. Vi vet naturligtvis att det skernågot på den andra sidan av ramen, och det kan ingå som en verkningsfull effekt ibildens uttryck och i filmens dramaturgi.Tid(bildexempel)Tiden är en viktig faktor i film. Vi upplever den på flera plan:

• Historisk tid – filmens handling utspelar sig under en bestämd tidsepok. Dennaepok kan vara direkt angiven genom kända historiska händelser eller indirektgenom klädmode, bilmodeller, inställningar etc.• Framställd tid – filmens handling pågår en bestämd tid. Kanske ett heltmänniskoliv, kanske bara tre dygn.• Framställningens tid – filmens dramaturgiska förlopp förtätar och förkortar denframställda tiden, så att filmens längd normalt blir mellan 90 och 150 minuter.Det spelar alltså ingen roll om den framställda tiden då är 50 år eller 50timmar.Den framställda tiden refererar till filmens fabel, medan framställningens tid refererartill filmens motiv.Genom klippningen, d.v.s. sammanfogningen av kameratagningar, etableras filmensrum och tid. Vi skiljer mellan:• Elliptisk klippning – klippning som skapar upplevelse av tid genom attsammanföra scener som har tidsavstånd mellan sig – t.ex. från en scen vid enskogsväg med gröna blad på träden, till en scen med snö på vägen och naknagrenar på träden.Handlingen har alltså vid en enkelelliptisk klippning rusat minst ett halvt år framåt i tiden. Framställningens tidförkortar våldsamt den framställda tiden – ett halvt år på 10 sekunder.• Scenisk klippning – klippning som skapar upplevelse av rum genom attsammanföra kameratagningar på samma ställe med samma motiv, men urolika vinklar – t.ex. två människor som står och talar med varandra. Genomscenisk klippning upplever man ett rum, en scen från flera håll, där denframställda tiden blir lika med framställningens tid.• Parallellklippning – klippning som skapar spänning eller överblick, genom att viföljer två scener eller handlingar samtidigt. Vi följer dem efter varandra, men viupplever att händelserna sker samtidigt – t.ex. från en scen med en flicka somskyndar sig längs gatan till en scen där tåget (som hon skall åka med) kör inpå perrongen. Genom parallellklippning blir framställningens tidlängre än den framställda tiden – det tar kanske 3 minuter av filmens längd attvisa flickans språngmarsch på 30 sekunder längs gatan för att nå fram tilltåget.• Montageklippning – klippning som skapar tematisk förståelse utanför tidoch/eller rum. Montageklippningen kan genom analogier (t.ex. likheter i motiv,form och färg) mellan två kipp skapa metaforer, symboler och teman – t.ex.

från en scen med en ung man och en ung kvinna som kysser varandra till enscen där två fåglar bygger ett bo. Montageklippningen etablerar en förståelseom kärlek och äktenskap.Klippningen skapar sammanhang mellan filmens fabula och motiv. Den är en del avfilmens stil och har avgörande inflytande på hurdan du upplever det universum somde enskilda tagningarna ger dig möjlighet att se.Resten beror på din fantasi.