2007:03 Nedbrytning av organiska föreningar i ... - Avfall Sverige

1. AVFALLSHANTERING1.1. BAKGRUNDDet är först sedan 1980-talet som avfallsförbränning har blivit en betydande behandlingsmetodav hushållsavfall. 1975 deponerades 66% av 2,4 miljoner ton direkt utan någon förbehandlingoch 32% togs om hand för förbränning. 1985 hade mängden som förbrändes ökat till52% och den totala avfallsmängden var ungefär den samma som 1975. Det fanns 27 avfallsförbränningsanläggningari drift 1985 och 2005 fanns det 29 stycken förbränningsanläggningarför hushållsavfall. 2004 förbrändes 1 944 290 ton avfall, vilket motsvarade 46,7% och33,2% materialåtervanns. Avfallsförbränning är idag en viktig del i kretsloppet då den kandestruera alla organiska miljögifter som förekommer i våra konsumtionsprodukter. Dagensmaterialåtervinnings metoder klarar inte av att avlägsna dessa miljöstörande ämnen.1.2. ENERGIPRODUKTIONGenom förbränning omvandlas avfall till energi plus att en stor vikt- och volymminskningerhålls. I Sverige produceras både värme och el genom förbränning av avfall i 29 stycken anläggningar.Värmen från förbränning av avfall täckte cirka 15% av det totala fjärrvärmebehoveti Sverige 2004, men i vissa städer kan energi från avfall stå för upp till halva fjärrvärmebehovet[1].1.3. EMISSIONEREmissioner till luft från avfallsförbränning i Sverige är väldigt låga idag och man har i stortsett löst alla problem. De totala utsläppen av dioxiner från avfallsförbränning uppgick 2004till 0,7 g enligt RVFs rapport Svensk Avfallshantering 2005, vilket är en bråkdel av samhälletstotala utsläpp av dioxiner till luft. Det är en minskning med 99% från 1985 då 90 g dioxinsläptes ut. Idag återfinns de icke önskade ämnena i den lilla fraktion av aska och kalk somuppstår i rökgasreningssteget. Askan har lagts på deponi pga det höga innehållet av metallersom gör att den klassas som farligt avfall. Fram till den 28 augusti 2006 fanns det ingetgränsvärde för organiska föreningar i restprodukter från avfallsförbränning, men är nu regleradei en EG-förordning. En rejäl minskning av metaller, stoft, svaveloxider och väteklorid harockså åstadkommits jämfört med utsläppen 1985.1.4. RESTPRODUKTEREfter förbränningen återstår det aska från olika delar av processen. Askorna delas upp i treolika kategorier; (i) bottenaska (eller slagg), (ii) flygaska och (iii) rökgasreningsprodukter.Bottenaska är den huvudsakliga fraktionen i en rosterpanna, ungefär 80% av det totala askflödet,medan flygaska är den huvudsakliga askfraktionen i en fluidiseradbädd, ungefär 90%av askflödet [2]. Den vanligaste tekniken i Sverige är rosterpannor och därför är största delenav askan som produceras i Sverige bottenaska. Bottenaska är i princip fri från organiska föreningar,men deponeras i de flesta fall ändå. Slaggruset från en rosterpanna kan användas somersättning för naturgrus vid bland annat konstruktion av vägar [3].3