SiStone nr 2/05 (pdf 1,8 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

stat.inst.se
  • No tags were found...

SiStone nr 2/05 (pdf 1,8 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

SiStone är en tidskrift frånStatens institutionsstyrelseAdressSiStoneBox 16363103 26 StockholmSamverkan nyckeln till framgångSverige har i dag 500 000 alkoholister och 30 000 tunga drogmissbrukare.Alkoholen och narkotikan är billigare än någonsin. Antalet narkotikarelateradedödsfall har fyrfaldigats på tio år. Samtidigt som dettaskett har socialtjänstens insatser för missbrukarvård minskat med en miljardkronor. Det finns utrymme för eftertanke.SiS har i över tio år haft ansvaret för den tyngstadelen av missbrukarvården – LVM-vården – som underdenna tid blivit upprustad från grunden. Nya forskningsbaserademetoder, högre kompetens hos personalenoch skarp tillsyn av institutionsarbetet är viktigaSture Korpigeneraldirektöringredienser i detta arbete.Men mycket återstår att göra. Till det viktigaste hör att bygga upp entrovärdig vård, där alla berörda huvudmän samverkar med brukarintresseti förgrunden. Det är utgångspunkten för det så kallade vårdkedjeprojektetsom SiS bedriver tillsammans med ett antal kommuner och som fåtten framgångsrik start.Regeringen har också beslutat att under en treårsperiod avsätta 300miljoner kronor för att sänka kommunernas kostnader för LVM-vården,vilket sker genom en upp till 80-procentig sänkning av avgiften för detsista ledet i LVM, § 27-vården. Kommunerna ska samtidigt åta sig atterbjuda kvalificerad eftervård, boende och vettig sysselsättning.Det är helt klart att det behövs samverkande insatser i alla led av vårdenför att resultatet ska bli framgångsrikt. En i dagarna publicerad forskningsrapportfrån SiS bekräftar detta. Det som händer under LVM-tidenhar stor betydelse för hur det går längre fram. Missbrukare som det gåttbra för efter utskrivningen har i högre grad än andra fått hjälp med tillexempel nätverksstöd och social färdighetsträning. Kunskapen finns,säkert också viljan, att befria människor från det tvång och den förnedringsom livet som missbrukare innebär.Telefon08-453 40 00Telefax08-453 40 50E-postsistone@stat-inst.seBesöksadressDrottninggatan 29Webbadresswww.stat-inst.seChefredaktörBirgitta Hedman-Lindgren08-453 40 11birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.seMedarbetare i detta nummerCaroline Ardbo, Jonas Bilberg,Åsa Bolmstedt, LenaGarnold, Eva Lie, CeciliaMellberg, Ann-Sofi Rosenkvist,Jessica RydénAnsvarig utgivareSture KorpiLayoutLotta HedebyOmslagsbildJonas BilbergTryckTryckindustri InformationAB, Solna 2005ISSN1400-2876[ INNEHÅLL ]3 Garanterad vård i Danmark8 Ungdomstjänst med innehåll12 Råby tar hjälp av EU för ökad mångfald14 Närhet och ny färg hos frisören16 Stereotypt om kvinnor och män20 Positiv självbild viktig för lyckad behandling22 Umeå samlar sina resurser23 Storsatsning på Subutex i Sundsvall24 SiS kör miljövänligt26 Mr SiS tar farväl2 SiStone nr 2 2005


– Den allmänna uppfattningen är att missbruksbehandlingens mål är att få folk drogfriamen så är det inte. Eftersom så få blir drogfria handlar det om att ge dem bättre liv meddroger, säger KABS biträdande chef Christian Scharbau.Foto: Eva LieVårdgarantin har inte kunnat råda botpå bristen på samarbete med psykiatrin.>>Fjorton dagar. Längre tid får det inte ta från detatt en dansk narkoman som vill sluta missbrukaoch söker hjälp erbjuds behandling. Det ser vårdgarantintill.Avgiftning, utredning, behandlingsplanering ochval av insatser som gruppbehandling, terapi,dygnet-runt-vård eller medicinsk behandling medSubutex eller metadon, ska de danska landstingen,amten, få att fungera från början. Amten ansvararför själva missbruksbehandlingen, men ska samarbetamed missbrukarnas hemkommuner. Det ärkommunerna som är nästa led i kedjan och somansvarar för hjälp med det sociala livet, sysselsättningoch bostad.Vårdgarantin, som egentligen är en paragraf iden så kallade Servicelagen, infördes första januari2003. Den har alltså funnits i nästan två och etthalvt år och frågan är given, kan man i dag säga attalla i Danmark som vill ha behandling mot narkotikamissbrukfår det?– Ja, det kan man, säger Peter Juul, chef för enhetenför utsatta på danska Socialministeriet. Han äri stort sett nöjd med hur garantin fungerar. Antaletmissbrukare i behandling har ökat med 30 procentsedan lagändringen, och det är betydligt fler änamtsrådsföreningen (motsvarar ungefär landstingsförbundet)hade förväntat sig, förklarar han. Delånga köerna till behandling, som var anledningentill att garantin infördes, hade tydligen fått mångamissbrukare att avstå från att söka hjälp. Närköerna försvann blev det ännu mer attraktivt atthöra av sig. Peter Juul tar Fyns amt som exempelpå hur tillgängligheten ökat. Där var väntetiden förbehandling tidigare tre månader. Efter en rejäl satsningpå vårdinsatser och personal är köerna nu heltborta.Tanken på en vårdgaranti inom missbrukarvårdenhar funnits länge i Danmark. Kruxet har varitfinansieringen. Lösningen blev att använda den såkallade satspuljen, en särskild kassa som består avde pengar staten får ihop genom att hålla nereersättningsnivåerna i arbetslöshetsunderstöd, sjukpenningaroch vissa bidrag. Satspuljen ska finansierajust insatser på det sociala området och brukarväxa med en halv miljard kronor om året.Varje år sker förhandlingar om vad den ska användastill, och när beslutet om vårdgarantin var fattatfick amtsrådsföreningen och kommunerna räknaut hur mycket pengar de trodde sig behöva.Att fler missbrukare än väntat sökt vård har intefått ekonomin att kapsejsa. Fler än man trott harfått dagvård eller öppenvård i stället för vård dygnetrunt på behandlingshem, och det har gjort attkostnaden per person blivit lägre än beräknat,berättar Peter Juul.Den danska inställningen till läkemedelsassisteradbehandling är betydligt mer positiv än den svenska.Något som innebär att många heroinister regelbundethämtar ut metadon eller Subutex på något av4 SiStone nr 2 2005


amtens olika behandlingscentrum, där de kanskeockså deltar i psykosocial behandling eller får stödpå annat sätt. I det läget är det viktigt att livet påhemmaplan innehåller bra sysselsättning och enordentlig bostad.– Där felar kommunerna. Det bästa sättet att fånarkomaner som får metadon eller Subutex att blidrogfria är att de har arbete eller aktivering, mende erbjuds ofta bara ett dåligt alternativ och sedanhänder ingenting mer, säger Peter Juul. Han serbostadsbristen och det faktum att många okvalificeradejobb försvunnit ur det danska samhälletsom ett stort problem. Ett annat problem är bristenpå samarbete med psykiatrin. Trots att det står iServicelagen att den psykiatriska vården också skafinnas med i behandlingen när det behövs, fungerardet inte så i praktiken.– Situationen är katastrofal, förklarar Peter Juul ochberättar om missbrukscentrumens stora svårigheteratt få hjälp från den allmänna psykiatrin. Ettfaktum som han inte verkar särskilt förvånad över.– Så har det varit hela tiden och det har ingentingmed vårdgarantin att göra. Den har inte kunnatråda bot på problemet med bristen på samarbete,men garantin presenterades heller inte som ”Halleluja,nu löser vi problemet med psykiatrin”.Köpenhamns amts behandlingscentrum för narkotikamissbrukare,KABS, ansvarar för vården avmissbrukare i de arton kommunerna i Köpenhamnsamt. Här har ledningen inrättat en ännutuffare garanti än de fjorton dagar som finns i restenav landet. Inom 24 timmar ska missbrukaresom vänder sig till KABS få hjälp och åtminstonekunna sitta ner för ett första samtal och eventuelltockså få metadon eller Subutex. Ett datoriserat klient-och journalsystem följer sedan planeringenoch behandlingen i detalj, varnar med röda markeringarnär saker drar ut på tiden och visar tydligtvem som ansvarar för de olika insatserna och hurde fungerar.KABS har flera avdelningar på olika orter, liksomegna psykologer och egen socialmedicinskkompetens. Några egna behandlingshem med dyg-Anna, till vänster, skulle helst velat ha vård dygnet runt på ett behandlingshem med tuffgränssättning. Hon har fått olika insatser i öppen form och äter nu Subutex som tar bortsuget efter heroin. Hon hämtar sin medicin på KABS behandlingsavdelning i Hellerup därMichael Ries är chef.Foto: Eva LieEnligt Peter Juul på danskaSocialministeriet var detbland annat en politisk önskanatt visa på konkretaresultat som låg bakomvårdgarantin.>>Fler garantier på gång[ FAKTA ]Antalet narkotikamissbrukare i Danmark beräknades2003 vara cirka 25 500. Det innebär en ökningmed omkring 5 000 personer sedan 2001. Denmest använda drogen i den danska befolkningen ärhasch, följt av amfetamin och kokain. De missbrukaresom är i behandling är framför allt heroinmissbrukare.De narkotikarelaterade dödsfallen har legat på enganska jämn nivå de senaste åren. År 2003 dog 245personer i Danmark på grund av sitt missbruk. Det ären liten minskning jämfört med året dessförinnan då252 missbrukare avled.Hittills har vårdgarantin bara gällt vuxna narkotikamissbrukare,men senare i år får Danmark även engaranti för missbrukare under arton år. Dessutominförs en vårdgaranti för alkoholister.www.stat-inst.seLäs mer om dansk narkomanvård.SiStone nr 2 2005 5


I Danmark är läkemedelsassisterad behandling mot missbruk ingenting kontroversiellt.Patienterna går till ett behandlingscentrum och hämtar ut metadon eller Subutex och fårviss psykosocial behandling. Tanken är sedan att kommunerna ska hjälpa till med bostadoch vettig sysselsättning men där brister det ofta.Foto: Eva LieResocialisering är inte bara en fråga omatt komma till ett behandlingshem och bliavgiftad. Att bli en del av samhället är enmycket större apparat än så.>>net-runt-vård finns däremot inte. De platsernaköper man av privata vårdgivare. Christian Scharbausom är biträdande chef för KABS berättar attantalet missbrukare som får vård dygnet runtminskat kraftigt. Från att ha varit lika stora, haröppenvården gått om dygnet-runt-vården fleragånger om. Mycket beroende på att vårdgarantinslår fast att kommunerna inte behöver betalaöppenvård, men däremot en del av dygnsvårdennär den pågått en längre tid.– Cirka 1 250 ärenden går genom vårt systemårligen och i snitt har vi ett 40-tal dygnsplatserbelagda. Det är verkligen lite, säger ChristianScharbau, som anser att gränsen börjar bli nådd.Samtidigt betonar han att vård på behandlingshemär meningslös om den bara resulterar i avbrott ochmisslyckanden. Så var det alldeles för ofta förr.Därför genomgår numera alla missbrukare som villha dygnet-runt-vård genom KABS en särskild förberedelsekurspå sammanlagt elva träffar. Deltagarnafår information om behandlingshemmen,vad de som patienter måste rätta sig efter och vilkasvårigheter de kan vänta sig.När SiStone kommer till KABS behandlingsavdelningi Hellerup norr om Köpenhamn är en förberedelsekursi full gång. Intensiva samtal förs överkaffekopparna i ett av mötesrummen, men Anna,som skulle ha velat vara med, är inte där. Hon ärinte påtänkt för dygnet-runt-vård trots att det ärden hjälpen hon vill ha.– Just nu är jag i medicinsk behandling och tar subutex.Jag går till kreativa verkstaden här ochmålar två gånger i veckan från klockan 10 tillklockan 12 och så hämtar jag min medicin. Det ärdet. Så någon egentlig behandling är det inte, sägerhon besviket och berättar om sitt haschmissbruksom ledde till att hon sökte hjälp hos KABS för tvåår sedan. Efter, i hennes tycke, misslyckade försökmed samtalsgrupper och återfallsprevention, ökadeAnnas isolering och hon började med heroin. Deerbjudanden om dygnet-runt-vård hon till slutlyckades få ville hon inte ha. Behandlingshemmenvar alldeles för öppna och saknade vettiga aktiviteter,anser hon.– Jag måste ha motstånd, det är viktigt. Jag är såpassiv och behöver komma till ett ställe där människorkan lyfta mig och hjälpa mig att kommaigång. Som det nu är går jag bara hem och läggermig igen för jag kan inte komma på något sätt attgå vidare. Jag hänger bara fast.Trots sin egen längtan efter vård dygnet runt medfasta ramar anser inte Anna att det är självklart attamten borde satsa mindre på öppenvård. Det ärbra med vård på hemmaplan tycker hon, men betonaratt missbrukarna själva borde ha mer att sägatill om.– Det låter ju riktigt flott med en insats inomfjorton dagar, men det är viktigt att det är en insatsman själv vill ha och kan använda. Det har nog interiktigt blivit så. Många gånger är det medicinskbehandling som erbjuds så att man blir stabiliseradoch inte längre finns ute på gatan. Det kan vara enenorm hjälp att få metadon eller Subutex, men detgör inte att man blir drogfri. Fast medicinskbehandling är alltid bättre än ingenting.6 SiStone nr 2 2005


– Jag ryggar inteför lagstiftningSocialtjänstminister MorganJohansson ser helst att kommunernafrivilligt ger vård i rimlig tid.Gör de inte det kan han tänka sigen lagändring.Antalet vårddygn på behandlingshem har minskat kraftigt i Danmark. De missbrukare frånKöpenhamnsområdet som trots allt får en plats måste gå en kurs för att förbereda sig införplaceringen. Vid elva tillfällen träffas de blivande klienterna och får information ombehandlingen, institutionen och vilka svårigheter de kan vänta sig. Här sitter avdelningschefMichael Ries (framför fönstret) med vid en kurs i Hellerup.Foto: Eva LieFördelen med garantin är att områdetfår prioriterade resurser.Anna skulle troligen tycka att tillvaron var mermeningsfull om hon hade en vettig sysselsättningpå dagarna. Michael Ries som är chef för avdelningeni Hellerup samarbetar med sex kommuner,och han skulle gärna se att lagstiftningen ställde litetuffare krav.– Resocialisering är inte bara en fråga om attkomma hit eller till ett behandlingshem och bli klinisktavgiftad. Att bli en del av samhället är enmycket större apparat än så och mycket skulle vinnasom samarbetet innehöll fler förpliktelser. Detråder inte brist på engagemang men ibland är kommunernaskassor tomma och det är svårt att hittabostad, jobb och utbildning. Vi samarbetar, görbehandlingsplaner och skriver samverkansavtal omframtiden och det fungerar, men ibland är innehålletväldigt tunt. Och det är synd, säger han.Nästa år ska vårdgarantin för narkotikamissbrukareutvärderas. Säkert blir bristen på sociala insatser enav de erfarenheter som kommer att diskuteras.Men trots det verkar lagändringen ha haft en positivbetydelser. För som Michael Ries säger:– Det är fint att man satt en standard i hela landetför tidigare var skillnaderna så stora. Fördelenmed garantin är att området får prioriterade resurser.Birgitta Hedman-Lindgren>> I Sverige köar narkomanertill avgiftning och behandling.Bevisen är många för att trösklarnaibland blivit oöverstigligaför de missbrukare som självmantsöker hjälp. I förra numretav SiStone berättade chefenför avgiftningen på SahlgrenskaUniversitetssjukhuset i Göteborgatt ett 90-tal heroinisterMorgan Johanssonköar för vård, och att många riskerar att dö medande väntar.Situationen väcker reaktioner på många håll. ”Aldrigtrodde vi att vi skulle få se denna, på alla plan, nedskurnamissbrukarvård... Vi känner frustration ochvanmakt när vi ser behoven av insatser och är såbegränsade i vad vi kan erbjuda” skrev nyligen tredesperata socialsekreterare i en debattartikel iGöteborgs-Posten.Väntetiderna är inte unika för Göteborg. Situationenär likadan på många håll i Sverige. SocialtjänstministerMorgan Johansson, som själv fleragånger tagit upp frågan om en vårdgaranti förmissbrukare, är inte alls nöjd med det han ser. Ensärskild utredare har fram till oktober på sig atthitta en modell för hur det riktade stödet till kommunernasmissbrukarvård ska se ut, och MorganJohansson hoppas att lösningen på köerna skakunna finnas i form av frivilliga överenskommelser.Även om han väntar sig hårt motstånd från kommunsektorn.– Ska jag fortsätta att släppa till pengar vill jag hautfästelser om vård i rimlig tid. Vi har jobbat medöverenskommelser med Kommunförbundet förutoch de har väl fungerat sådär, men de är ändå kraftigamarkeringar gentemot de enskilda kommunerna.Morgan Johansson är än så länge inte beredd attgöra som i Danmark, lägga till en paragraf omvårdgaranti i lagen.– Vi får se, det räcker kanske med en överenskommelse.Vi börjar med förhandlingar men jagutesluter inte att vi får ta fram en ny rättighetslagstiftningom det behövs. Jag ryggar inte för det,men vi får ta ett steg i taget. Vi får se vad utredarenkommer tillbaka med för förslag och tycker jag attdet är för svagt så får jag naturligtvis föra upp fråganpå politisk nivå, säger Morgan Johansson.Birgitta Hedman-LindgrenSiStone nr 2 2005 7


Tyresös ungdomstjänsten modell värd att ta efterPåföljden ungdomstjänst för en tynande tillvaro i många kommuner. I Tyresöhar socialtjänsten utvecklat en egen framgångsrik modell som aldrig släpperfokus på brottet, men ändå ger unga en chans att växa och hitta nya tankaroch känslor.När tonåringar i Tyresö söder om> Stockholm döms till påföljden ungdomstjänsti samband med överlämnandetill socialtjänsten, så händer det saker.Ungdomstjänsten kan ge kriminella ungaen chans att för en gångs skull lyckas mednågonting bra tillsammans med vettigamänniskor. Kanske kan de till och medgöra mamma och pappa lite stolta.Och det utan att fokus försvinner frånbrottet, och från det faktum att ungdomstjänstfaktiskt är ett straff.I den statliga ungdomsbrottutredningen somkom i slutet av förra året finns Tyresömed som föredöme och lovvärt exempel.Tyresömodellen, som funnits sedan 2003,står på tre ben – referensgrupp, påverkansprogramoch oavlönat arbete – ochså här långt har den fungerat mycket bra.Av de fjorton Tyresöungdomar, alla pojkar,som fått ungdomstjänst de senaste tvååren har ingen dömts för något nytt brott.En pojke klarade dock inte av att fullföljapåföljden och dömdes i stället till slutenungdomsvård.Att Tyresö till skillnad från mångaandra kommuner gör något meningsfulltav påföljden beror på Ann Näfver. Närhon efter några års frånvaro kom tillbakatill socialtjänsten som metodutvecklareMetodutvecklaren Ann Näfver har tagit framTyresös framgångsrika modell för ungdomstjänst.Hon fungerar som spindeln i nätet,coachar och knyter kontakter.Foto: Cecilia Mellbergfick hon uppdraget att bygga upp en fungerandeungdomstjänst. Det första hongjorde var att omge sig med en grupp viktigapersoner.– Första veckan ringde jag upp rådmanneni tingsrätten och frågade om han villeingå i en arbetsgrupp. Han tackade jadirekt. Sedan ringde jag chefsåklagarenoch polischefen som också var oerhörtintresserade, berättar Ann Näfver. Honknöt också till sig en person i ledandeställning inom Frälsningsarmén. Även enforskare från kriminologiska institutionenvid Stockholms universitet, socialarbetareoch vice ordföranden i Tyresös socialnämndingår i den referensgrupp somträffas varannan månad för att diskuteraeventuella brister i modellen och vad somkan göras bättre. Ann Näfver kan intenog betona vikten av att ha alla instansermed på tåget redan från början.– Vi diskuterade hur vårdplanerna skullese ut och jag förankrade mina idéer igruppen. Jag kunde inte ha det bättre. Detdär är ett grepp att tipsa andra om, ochdet är enkelt. Alla vill!Nästa steg var att hitta lämpliga arbetsplatseri kommunen. Påföljden ungdomstjänstska innehålla från 20 till 100 timmarsoavlönat arbete, och det är viktigtatt jobbet är meningsfullt och förhoppningsvisväcker nya tankar och insikter.Ann Näfver ringde runt till lokala frivilligorganisationeroch bildade en ny grupp, denhär gången bestående av representanterfrån bland annat Lettlandshjälpen, Frälsningsarmén,Svenska kyrkan och en verksamhetför handikappade vuxna. Alla harfått utbildning i relevant lagstiftning och8 SiStone nr 2 2005


Tyresös ungdomstjänst består av många delar. Domen följs av nätverksmöten, strukturerade samtal och obetalt men viktigt arbete, och leder fram till ettintyg när straffet är avtjänat. Brottet står i fokus, men ungdomarna får en chans att vända det negativa till något bra. Illustration: Caroline Ardbohar tillsammans gjort såväl studiebesökhos departement och myndigheter somteaterbesök på Dramaten i Stockholm.Det gäller att ge någonting tillbaka omman kräver engagemang. Vare sig dethandlar om utbildning eller om en litenguldkant. De arbetsplatser och handledaresom tar emot ungdomarna får ju ingenekonomisk ersättning.En viktig del av Tyresömodellen är de tiotimmar av påföljden som reserveras förbearbetning av den brottsliga handlingen.Ann Näfver och psykologen Per Åke Lektérhar tillsammans skapat ett systemisktoch kognitivt påverksansprogram sombestår av samtal om attityder, beteendenoch nätverk. Programmet inleds med ettnätverksmöte där pojken och hans familjfinns med, liksom socialsekreteraren, AnnNäfver och Per Åke Lektér. På det mötetfår pojken veta att han ska utse en mentorsom ska följa med på samtalen. Det kanvara en förälder, släkting eller annan personsom är betydelsefull. Mentorn finnsmed som ett stöd så att pojken tar sig igenomprogrammet, men också som enFör att lyckas måste man ha arbetsplatserdär handledaren är duktig och där människorblir berörda.resurs som deltar i samtalen och kanskedelar med sig av egna funderingar.I strukturerade samtal pratar Per ÅkeLektér, pojken och mentorn om brott,droger och våld. Samtalen kan handla omhur det ser ut i pojkens närhet och omvilka attityder han har och varför. Hurallvarliga olika sorters brott är och hurman tar ansvar för sina egna handlingarär frågor som också diskuteras, liksomhur de egna, familjens och kompiskretsensdrogvanor ser ut. Nätverksarbetetfortsätter med att pojken får rita upp ennätverkskarta över vilka människor somfinns i hans liv. Han får också göra enframtidskarta över hur han vill att nätverketska se ut ett år senare. Då blir det tydligtvilka kompisar pojken vill ha kvaroch vilka som borde försvinna.– Killen vill kanske återuppta kontaktenmed morbror Ruben som han kördego-cart med som liten. De flesta har faktisktresurser runt omkring sig och kartanväcker tankar om hur det skulle kunnavara, säger Per Åke Lektér. Han tvivlar påatt pojkarna kommer till någon särskiltdjup insikt om behovet av förändringunder så få samtal, men det händer ändåviktiga saker eftersom mycket kommerupp till ytan.– Om mentorn är en förälder frågar jag”Vilka tror du är bra för din son? Vet duvilka han umgås med”. Kanske är detinte de ungdomar som föräldrarna tror ärbra som verkligen är det. Föräldrarna fårmöjlighet att se mer, och en tanke harplanterats i huvudet hos killen. Kan manprata här så kan man kanske fortsättaprata hemma också.>>SiStone nr 2 2005 9


– Ingen av killarna hade fåttden här chansen om de intevarit dömda, så det som vardåligt kan faktiskt bli en möjlighet,säger psykologen PerÅke Lektér. Ungdomarna deltari hans strukturerade påverkansprogramparallellt med attde utför oavlönat arbete.Foto: Cecilia Mellberg>>Alla pojkar som dömts till ungdomstjänsti Tyresö har gjort sig skyldiga tillgrova brott. De har länge varit föremålför socialtjänstens insatser och lever ofta ien hård och destruktiv miljö. Just därförär det viktigt att arbetsplatserna där deska utföra oavlönat arbete ger en inblick inågot helt annat. Ann Näfver har settmånga bevis för att det händer mycketmed pojkarna när de får jobba inomområden där empati och solidaritet ärsjälvklarheter. Hon berättar om pojkensom dömts till arbete med utvecklingsstörda,och som sedan träffade på en avsina ”klienter” på sin egen gymnasieskola.När den utvecklingsstörda pojken komfram till den dömde pojken som satt ochspelade kort med sitt balla gäng och hälsadeblev han inbjuden att vara med.– Killen på gymnasiet kunde ta fram sinakänslor och vara stolt. Det hade han lärtsig. För att lyckas med sådant måste manha arbetsplatser där handledaren är duktigoch där människor blir berörda, sägerAnn Näfver.Pojken som begått mycket grova våldsbrott,och som tidigare varit placerad hosSiS, är ett annat exempel. Han har kränktandra och får därför hjälpa till i en kyrkamed allt från att visa sörjande tillrätta vidbegravningar till att medverka vid dopoch bröllop. Mitt i livet, fullt av sorg,glädje och starka känslor, får han jobba.Och trots alla farhågor går det bra. Mycketberoende på pojkens familjehemspappasom fungerar som mentor och som PerÅke Lektér kallar ”en riktig pärla”.När pojkarna arbetat de timmar dedömts till är straffet avtjänat. Under helapåföljden har Ann Näfver och Per ÅkeLektér betonat hur viktigt det är att tideroch överenskommelser hålls, och gjortklart att de som inte gör rätt för sig återrapporterastill domstolen och får enannan påföljd. På samma sätt betonas nuatt pojkarna avtjänat sitt straff och oftagjort det bra.Vid en liten högtidlig avslutning bjudsfamiljen, pojken, mentorn och handledarenpå kaffe och kaka, och arbetsplatsenfår blommor som tack för sin insats. Mantalar om hur det gått och om vad deinblandade upplevt, och det blir ofta personligtoch känsloladdat, berättar AnnNäfver.– Som i går när en pojke fick sitta medsin mamma, pappa, bror och farmor ochhöra hur duktig han varit. Jag berättadeatt han verkligen skött sig och då börjademamman gråta. Förut har hon alltid fåtthöra att hennes barn inte fungerat och såfår hon höra att han faktiskt gjort det.Per Åke Lektér berättar om intyget somdelas ut som bevis för att straffet är avtjänat.Med det i handen kan ungdomarnagå hem med en känsla av stolthet.– Från att de gjort något skamligt harde nu gjort något bra. Att lyckas vändadet så, det är det som är så fantastiskt.Birgitta Hedman-LindgrenFotnot: I arbetet med att ta fram Tyresömodellenhar Ann Näfver haft stöd av sin avdelningschefElisabeth Hermansson och sinhandledare, forskaren Eva Tiby vid kriminologiskainstitutionen vid Stockholms universitet.Stockholms universitet följer arbetet iTyresö, och modellen ska utvärderas av ErstaSköndal högskola.Från 1 mars arbetar Tyresö med en ny satsningför att stötta unga brottsoffer. Även ungdomarsom dömts till ungdomstjänst och självautsatts för brott ska få hjälp att bearbetasina erfarenheter.[ UNGDOMSTJÄNST ]Påföljden ungdomstjänst kan än så längebara dömas ut som en särskild föreskriftnär någon överlämnas till vård inom socialtjänsten.Ungdomstjänst innebär att enung person döms att utföra oavlönat arbeteeller delta i en annan särskilt anordnadverksamhet i lägst 20 och högst 100 timmar.Ett villkor för att domstolen ska kunnadöma till ungdomstjänst är att den ungesjälv är positiv till att medverka. Det ärsedan socialtjänsten som bestämmer ompåföljden bara ska bestå av arbete, ellerom den även ska innehålla exempelvispåverkansprogram eller utbildning avnågot slag.Den statliga ungdomsbrottutredningen”Ingripande mot unga lagöverträdare”föreslår stora förändringar när det gällerungdomstjänsten. Framför allt föreslås attkommunerna får en formell skyldighet attadministrera påföljden. Så är det inte idag, vilket fått till resultat att många kommunerinte kan erbjuda ungdomstjänst.Utredningen vill dessutom att ungdomstjänstenska bli en självständig påföljd.Även ungdomar som inte har något behovav vård inom socialtjänsten ska kunnadömas till den. Det är viktigt att socialtjänstpåföljdenanvänds mindre slentrianmässigt,anser ungdomsbrottsutredningenoch vill att behoven av vård prövas mernoggrant. Ungdomstjänst som självständigpåföljd skulle kunna användas som alternativtill böter och kortare frihetsberövanden.www.stat-inst.seLäs ungdomsbrottsutredningen.10 SiStone nr 2 2005


Modersmål på distansny möjlighet för SiS skolorNytt projekt ger skolor både praktisk och ekonomisk hjälp med undervisningi modersmål. Mats Wennerholm på Myndigheten för skolutveckling ser gärnaatt SiS skolor satsar på stöd åt sina invandrarelever.Att få undervisning i modersmål är> viktigt. Det gör det lättare förinvandrade barn att lära sig svenska ochandra ämnen, och det stärker identitetenoch självkänslan. Alla barn som talar ettannat språk än svenska hemma har rättatt söka modersmålsutbildning. Men trotsdet blir många utan. Bara drygt hälften,55 procent, av dessa barn och ungdomarfår undervisning i sitt eget språk.Det vill Myndigheten för skolutvecklingändra på.av språkutvecklingen, och mötet med enlärare som undervisar i det egna språkethjälper sedan till att bygga upp ett självförtroendesom ofta fått många törnar iskolan.– Det kan betyda jättemycket att manvisar respekt för elevernas bakgrund ochkultur. Nästa steg för modersmålspedagogernaskulle kunna vara att bli bryggor tillresten av nätverket. Det ingår kanske intei uppdraget, men det kan vara en möjlighet.– Modersmålspedagogerna skulle kunna blibryggor till resten av nätverket. Det kan betydamycket att man visar respekt för elevernas bakgrundoch kultur, säger Mats Wennerholm påMyndigheten för skolutveckling.Foto: Cecilia MellbergGenom försöksprojektet ”Modersmålsundervisningdelvis på distans” inbjuds allaskolor som vill, men inte lyckas, ordnaundervisning i elevernas egna språk attsöka hjälp från myndigheten. Projektetgäller elever från årskurs sex och uppåt,och modellen går ut på att skolorna fårstöd från tillresta modersmålslärare somsamarbetar med lokala handledare.Handledarna kan vara skolpersonalsom får till uppgift att praktiskt och tekniskthjälpa eleverna med de uppgifter defår av modersmålsläraren. Undervisningensker både på distans, till exempel viadator, och genom besök av den tillrestaläraren. Myndighetens roll är framför alltatt hitta bra modersmålspedagoger ochatt stå för resor och arbetstid.Mats Wennerholm på Myndigheten förskolutveckling berättar att det finns fleraanledningar till att så få elever får undervisningi sitt modersmål. Skolorna harofta svårt att hitta kompetenta lärare ochibland är eleverna för få för att skolan skavilja starta någon grupp. Många ”svaga”familjer låter också bli att ansöka. Derasbarn får aldrig chansen att lära sig sitteget språk ordentligt och får ett dåligtutgångsläge i många skolämnen. Någotsom inte minst drabbat många av de ungdomarsom finns på SiS särskilda ungdomshem.Just därför tycker Mats Wennerholmatt försöksprojektet är ett gyllenetillfälle för skolorna inom SiS.– Jag har själv erfarenhet från arbete påbehandlingshem. Vi möter barnen med allmöjlig välvilja och pedagogik men vi harsällan det mångkulturella flerspråkigasynsättet med oss. Jag tror att elevernasrelativa misslyckanden många gångerberor på att de har språkproblem i skolan.Mats Wennerholm ser framför sig hurmodersmålslärare kommer till institutionernasskolor så fort en flerspråkig elevtagits in. En första språkanalys ger en bildProjektet startade i november i fjol. Tioverksamheter är igång och det är fortfarandemöjligt att skicka in en ansökan. AvSiS institutioner är det än så länge baraRåby ungdomshem som påbörjat ett samarbete.Två LSU-dömda pojkar kommeratt få undervisning i arabiska och persiskamed hjälp av lärare från modersmålsenheteni Lund.Luis Ortiz som handlägger skolfrågorhos SiS tycker att intresset på ungdomshemmenborde vara större. Här finns enutmärkt möjlighet att få både praktiskoch ekonomisk hjälp med något som ungdomarnabehöver.– Enligt statistik från 2003 har ungefärhälften av ungdomarna hos SiS anknytningtill andra kulturer eller modersmål.Över en tredjedel har föräldrar som bådakommer från något annat land. Institutionernaborde absolut titta på det här erbjudandetför möjligheterna är enorma, sägerhan.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs mer om modersmålsundervisning och omprojektet.SiStone nr 2 2005 11


För Sladjana Milijic råder det ingen som helst tvekan. Utbildningen och praktiken på Råby har gjort att hon hittat rätt och till hösten vill hon gå en KYutbildningför att kunna jobba vidare inom ungdomsvården.Foto: Eva LieRåby satsar på mångfaldTillsammans med EU och arbetsförmedlingen driver Råby ungdomshemett projekt som ska öka antalet invandrare i personalen. Sladjana Milijic ären av nio deltagare som får både praktik och en grundlig introduktion i detsvenska samhället.Ungdomarna med invandrarbakgrundär många inom SiS. Personalen>är däremot ofta helsvensk. Här behövs enförändring, och på Råby ungdomshemutanför Lund pågår en satsning som kanbli ett viktigt steg på vägen.Tillsammans med arbetsförmedlingen iMalmö och de europeiska socialfondernagenomför ungdomshemmet ett spännandeEU-projekt. Det handlar om en mångfaldssatsningmed syfte att öka antaletanställda med invandrarbakgrund, menockså om ett nytt sätt att lotsa in nyasvenskar i arbetsliv, samhällsstrukturer,värdegrunder och svensk historia.Projektet som inleddes i slutet av förraåret ska pågå under fyra terminer. Råbyoch arbetsförmedlingen väljer tillsammansut de personer som anses lämpligaatt delta, antingen för att de har passandehumanistisk utbildning eller yrkeslivserfa-12 SiStone nr 2 2005


Själv ser jag utländsk ut men pratar som ensvensk och det väcker intresse.renhet, eller för att de på annat sätt visatsig passa för arbete med ungdomar. Efteren hård gallring väntar 29 veckors teorioch praktik.Tanken är inte att kursen ska leda till jobbpå Råby, även om ett par deltagare erbjuditstimvikariat längre fram. Målet äri stället att deltagarna ska få känna på hurdet är att arbeta inom ungdomsvården,och se hur lämpade de själva är för jobbet.Finns lusten och lämpligheten rekommenderasvidare studier, exempelvis en Kvalificeradyrkesutbildning, KY-utbildning,på folkhögskola.Björn Lidberg är enhetschef på Råbyungdomshem men jobbar för närvarandepå heltid som ledare för projektet. Hanhar med hjälp av lärare på ungdomshemmetsatt ihop ett teorischema som rymmeroändligt mycket mer än enbart utbildningom metoder, målgrupper, förhållningssätt,problembilder och rutiner på institutionen.I Råbys mångfaldsprojekt får deltagarnastudera övergripande socialpolitik,svensk samhällskunskap, socialkunskap,etik/moral och de kristna och islamskavärdegrunderna, socialtjänstlagen ochfamiljens ställning i det moderna samhället.Lektionerna leds av externa och internaföreläsare och leder förhoppningsvistill diskussioner om det samhälle vi lever ioch samtal om gränsen mellan personligttyckande och professionalism.– Jag är pedagog. Det här är mitt sätt attförsöka få människor att gå in i ett systemi stället för att ställa sig utanför och sägaatt ”Så där tänker inte jag, alltså är detfel”. När människor får kunskap får deockså möjlighet att lära sig saker utan attsitta fast i den egna tillhörigheten. Denkan de ha hemma, men de vet vad vi harför uppfattning här på Råby och vad vibygger den på, säger Björn Lidberg.Björn Lidberg är projektledare för Råby ungdomshemsmångfaldssatsning. – Ska vi på ettrespektfullt sätt hjälpa människor in i samhälletär det rimligt att vi förklarar hur samhället fungerar,säger han.Foto: Eva LieHan är övertygad om att en grundliginskolning i arbetslivet, med utbildning,diskussioner och tydliga besked om vadsom faktiskt gäller och varför, är en brahjälp in i ett komplicerat samhälle. Deltagarnakommer att ha nytta av den hjälpenoavsett om de fortsätter inom ungdomsvårdeneller inte.– Vi beskriver inte bara hur en institutionfungerar, utan hur den fungerar isamhället och varför den ser ut som dengör. För att göra det måste vi också tittapå hur resten av samhället fungerar, sägerBjörn Lidberg.Den grupp som nu finns på Råby är projektetsförsta och består av nio personer. Deltagarnakommer från länder som Irak,Algeriet, Serbien och Egypten och harvarierande bakgrund, från högskolelärarei historia och filosofi till simtränare medsocial kompetens och naturlig fallenhetför arbete med ungdomar.En stor del av utbildningen består avpraktik med handledning. För SladjanaMilijic, den enda kvinnan i gruppen ochfödd i Sverige av serbiska föräldrar, är detLSU-avdelningen Åsbogården som gäller.Här känner hon att hon hittat helt rätt.Intresset för att arbeta med ungdomar harvuxit sig starkt genom åren, och på Råbykommer hennes erfarenhet från praktikjobbpå en fritidsgård i Rosengård väl tillpass.– Den här satsningen är bra eftersomsamhället numera är så blandat och bestårav människor från så många olika länder.Personal med utländsk bakgrund behövs,för vissa invandrarungdomar ser påsvenskar på ett visst sätt och säger ”Duförstår inte mig och vad jag pratar om”.Själv ser jag utländsk ut men pratar somen svensk och det väcker intresse, förklararSladjana Milijic och berättar att pojkarnapå Åsbogården har många frågoroch ett stort behov av att prata.När utbildningen är slut till sommaren tänkerSladjaana Milijic söka till en KYutbildningoch läsa till behandlingsassistentinom ungdomsvården. Sedan jobbarhon gärna vidare inom SiS. Hon märkerpå sina kamrater i projektet att dengrundliga teoridelen med alla samtal, diskussioneroch ifrågasättanden gjort allaväldigt engagerade.– Man blir mer intresserad när man sersammanhangen, säger hon. Man blirinvolverad och får en kick.Birgitta Hedman-LindgrenFotnot: Mångfaldsprojektet innehåller fleralängre och certifierande delar. Bland annaten ADAD-utbildning, en utbildning i ART ochen ledarutbildning på Hassela Gotland.SiStone nr 2 2005 13


Vilken härligt mörk smet! Lotta njuter när det blonda håret blir allt svartare. En färgning är helt okej,men någon klippning orkar hon inte med. Den sköter hon helst själv.Sofia Molin och Martina Lindblom ser till att Jeanettes hårompysslad, och stunden i frisörstolen blir en bra övning i aBeröring, uppmärksamhI frisörelevernas stolar blir Runnagårdens kvinnor ompysslade, fåruppmärksamhet och njutbar beröring. Dessutom skapas snygga frisyreroch kanske en helt ny hårfärg. Gymnasieeleverna får å sin sida träna sig påkunder som kräver lite extra.Jag älskar svart och rosa, det är så> himla snyggt. Nu måste jag köpa enny rosa tröja.Lotta tittar belåtet på sitt kolsvarta hårsom för mindre än en timme sedan varmellanblont. Färgningen har blivit precissom hon ville ha den, men någon klippningblir det inte. Den fixar hon bäst själv,och nu orkar hon inte med mer behandling.Jeanette i frisörstolen intill har däremotlåtit sitt numera varmt mahognyfärgadehår rundas av i en enkel page. Håret harfått en alldeles ny lyster, men så har detockså färgats med en särskild nyans i hårbottenoch en annan i resten av håret. Närden stora godisskålen skickas runt stopparJeanette en karamell i munnen ochsätter tillbaks de örhängen hon plockadeut under färgningen. Ansiktet hon möter ifrisörspegeln tillhör en kvinna som är gladoch stolt.Jeanette och Lotta är LVM-klienter påbehandlingshemmet Runnagården i Örebro.Den här torsdagen har de tillsammansmed behandlingspersonal åkt tillyrkesgymnasiet Virginska skolan för attfå hårvård av frisörskolans elever. Förbåda är det första besöket, men resornafrån LVM-hemmet till gymnasieskolanhar pågått under flera år. En gång i månadenhar kvinnor från två av Runnagårdensavdelningar, en öppen avdelning ochen avdelning för klienter med dubbeldiagnos,slagit sig ner i gymnasiets frisörstolar.För ett rejält rabatterat pris har de fåttklippning, färgning och slingor. Iblanderbjuds även hudvård.– Jag fick höra om det här för en månadsedan men då klarade jag inte av att följamed och så hade jag inga pengar, sägerJeanette. Hon berättar att en tandläkarejobbar med nya tänder till hennes ganskatomma överkäke och att det snart äntligenär dags för operation av ena foten.Kroppen håller på att helas och rättas till,och den här dagen handlar det om någotsom är nog så viktigt. Skönhet och känslanav att vara kvinnlig och fräsch.Lite i bakgrunden väntar behandlingsassistentenCamilla Henning Ekblad ochdrogterapeuten Seppo Mäkelä. CamillaHenning Ekblad startade Hygien ochhudvårdsprojektet 2001, och det var honsom tog kontakt med Virginska skolanoch fick till stånd det samarbete somfungerar så bra i dag.Det går ut på att klienter från Runnagårdenkommer till frisörskolan för hårvård,och att frisöreleverna gör studiebesök påLVM-hemmet. De får information om hurmissbruksbehandling går till, om vilkenhjälp som finns att få för människor somfastnat i beroende och om hur viktigt detär att gripa in när någon behöver stöd.Dessutom deltar Camilla Henning Ekbladoch Seppo Mäkelä på lektioner i samhällskunskap,och deras föreläsningar omdroger blir ur ett mer praktiskt och verk-14 SiStone nr 2 2005


får en vackert mahognyfärgad ton. Det är skönt att blitt vara lugn och koncentrerad.En snabb klippning och en ny look. Egentligen är Sofia Molin lite stressad eftersom hon ska på enföreläsning, men en enkel pagefrisyr hinner hon med.et – och en ny frisyrligt perspektiv än vad som är vanligt iskolan.– På Runnagården finns klienter som ärfödda 1986 och som har ett massivt missbruk.Eleverna på Virginska kan relateratill den åldersgruppen, inte minst för attdet handlar om tjejer. Det handlar omsamma kön och samma ålder, säger SeppoMäkelä. Hans och Camilla HenningEkblads möten med eleverna kan iblandleda till diskussioner om situationer urflickornas egen verklighet. Under en tidfungerade de två som samtalskontakterför en elev med svåra hemförhållanden.Utbytet ger mer än så. För klienternainnebär stunden i frisörstolen inte bara attde blir fina i håret. Den innebär ocksåompyssling, omtanke och beröring, ochkanske beröm för en fin hy eller vackerögonfärg. Härligt och viktigt för kvinnorsom inte sällan levt på tillvarons absolutabotten. Dessutom tar en klippning ellerfärgning tid, och det gäller att sitta stilloch försöka slappna av, något som mångaav Runnagårdens kvinnor behöver tränasig på.Frisöreleverna behöver träna sig på attmöta alla sorters människor. De vet inteJennie Viberg tar sig anLottas hår, Camilla HenningEkblad och SeppoMäkelä kommer med tipsoch glada kommentarer.Här är det helt andra sakerän missbruk och LVM-vårdsom står i centrum.vilka kunder de får i sina stolar i framtiden.– Våra tjejer kan må väldigt dåligt ochdet har hänt att någon börjat gråta. Då fåreleverna öva sig på att visa empati sägerCamilla Henning Ekblad, och lärarenAnna-Lena Olsénius håller med.– Det här är något annat än att klippa föräldraroch kompisar. Dessutom får våraelever en tankeställare när det är ungaflickor som kommer. Det här samarbetetvisar verkligheten och öppnar för förståelse,säger hon.Torsdagens hårvård är klar och det ärdags att åka tillbaka till Runnagården.Jeanette sitter länge kvar vid spegeln, menvänder sig till slut till sin unga frisör ochtackar flera gånger.– Vad duktig du är. Vad sa du att duhette? Sofia? Det är ett bra namn.Birgitta Hedman-LindgrenFoto: Jonas BilbergFotnot: Även Virginska skolans gymnasieprogramKläder och mode har samarbetat medRunnagården. I mars kom tre elever till LVMhemmetoch hjälpte en grupp klienter att syom och dekorera färgade t-tröjor. Mötet, somblev mycket lyckat, leddes av arbetsterapeutenEva Johannesson.SiStone nr 2 2005 15


[ NY FORSKNING ]– Hos SiS är mannen normoch kvinnor annorlundaStarka män och känslomässiga kvinnor. Behandlare på ungdomshemförmedlar stereotypa bilder av kön och den heterosexuella kärnfamiljen äridealet. Det visar en ny rapport i socialt arbete.Pojkar är lätta att jobba med, flickor> är svåra. Pojkar är enkla och raka,flickor ifrågasätter och intrigerar. Så uppfattarbehandlare på två av SiS särskildaungdomshem ungdomarna, enligt IngridClaezon och Mats Hilte, docenter i socialtarbete i Malmö och Lund.I en aktuell studie har de undersökt hurbehandlare ser på sitt arbete utifrån ettgenusperspektiv, hur de uppfattar flickorsoch pojkars problem och förändringsbehov,och hur det påverkar behandlarnassätt att arbeta.Ingrid Claezon och Mats Hilte harintervjuat behandlarna vid en flickinstitutionoch en pojkinstitution inom SiS, sammanlagtelva kvinnor och nio män. Deblev förvånade över hur stereotyp synenpå kön är. Den heterosexuella kärnfamiljenär idealet.– Organisationen genomsyras av enmanlig normalitet som gör kvinnorannorlunda, säger Mats Hilte.Pojkarnas problem definieras utifrån kriminalitetoch psykiatriska diagnoser somDamp eller ADHD, flickornas utifrånmoral och sexualitet, ibland utifrån missbruk.Flickorna ses dels som flirtandesexualobjekt som är hotfulla i den manligavärlden, dels som offer för sexuellaövergrepp, självdestruktiv livsstil ochsjälvskadebeteende.– Det förvånade mig att både kvinnligaoch manliga behandlare såg på ungdomarnapå det här sättet, säger Ingrid Claezon.Synen på ungdomarna får effekter ibehandlingen, enligt forskarna. Att pojkarlöser konflikter genom att göra uppsnabbt, ibland med våld, ses som normalt.Att flickor låter konflikten pågå, ibland iflera veckor, och hela tiden diskuterar denuppfattas tvärtom som jobbigt och svårtatt hantera.– Men om det är fel att prata sig ur enkonflikt, hur blir det då när ungdomarnakommer ut i samhället, säger Ingrid Claezonoch berättar att utagerande beteendehos flickor inte heller anses rätt.I arbetet med familjerna var de individuellasamtalen lika för både flickor och pojkar.Men vid andra aktiviteter fanns skillnader.Kvinnliga behandlare tog med sigDet saknas kunskapom föreställningarkring kön, jämställdhetoch sexualitet.mammorna för att koppla av med lyxigaaktiviteter, medan de manliga behandlarnapaddlade kanot med papporna.– Man förmedlade indirekt att kvinnornasplats är i hemmet och pojkarnas utanför,säger Mats Hilte.När forskarna tittade på behandlarnas rolleri organisationen förstärktes mönstretytterligare. Kvinnorna representeradekänslor och närhet. Männen stod förrationalitet, förnuft och gränssättning ochdet var de som stoppade fysiskt våld ochskyddade sina kvinnliga kollegor. Manligabehandlare berättade att de var räddaför att flickorna skulle anklaga dem försexuella övergrepp om de tog i dem när devar upprörda.– Vilken bild ger de ungdomarna attspegla sig i, undrar Ingrid Claezon.Hon och Mats Hilte menar att behandlarnassynsätt förstärker könsskillnadernai samhället. För ungdomarna kan det bliförvirrande om de inte passar in i bildenav Flickan och Pojken. Frågan är om pojkarblir bättre behandlade än flickor?– Det vet jag inte. Men pojkar får höraatt de är enkla, flickor blir mer stigmatiseradeoch problematiserade, säger MatsHilte.Han och Ingrid Claezon betonar attbehandlarna vill väl, de agerar utifrånkärlek och omtanke. Problemet är attåsikterna kring kön är oreflekterade. Detverkar som om personalen inte diskuterarvilka könsnormer som styr deras arbete.Könsrollerna är för tagna för givna ochbygger på biologi.– Det är förenklat och luddigt om hurfamiljen ska vara, säger Mats Hilte.Många hämtar erfarenheter från sitt egetprivatliv och egna barn. Men det räckerinte. Behandlarna måste ha en professionellgrund att stå på.– SiS personal behöver genusutbildning.Det saknas kunskap om föreställningarkring kön, jämställdhet och sexualitet,säger Ingrid Claezon.Utbildning räcker dock inte, enligt forskarna.– Det här är inte kvinnor och män somär fördomsfulla, utan föreställningarnasitter i väggarna. Man måste organiseraom ungdomsvården för att tvätta bortden manliga, heterosexuella normaliteten.Nyanställda säger själva att de tagit överorganisationens sätt att tänka, säger MatsHilte.Åsa BolmstedtFotnot: Är du intresserad av rapporten, mejlatill ingrid.claezon@hs.mah.se ellerMats.Hilte@soch.lu.se16 SiStone nr 2 2005


[ NY FORSKNING ]– Flickorär merkrävandeän pojkarSiStone besökte Björkbackenför att prata om könsperspektivi behandlingen.– Det är lättare att jobba med flickors> känslor. Pojkar är svårare, de villhellre slå ut känslorna med innebandyklubbanän prata, säger Thomas Erlingson,institutionschef på Björkbacken.– Är inte det en fördom, frågar Ann-Christin Annby, föreståndare på Björkbackensutslussningsavdelning.– Generellt sett tror jag att pojkar harsvårare med känslor, men det innebär inteatt de har mindre behov, svarar ThomasErlingson.SiStone besöker Björkbacken, ettbehandlingshem i Göteborg för ungdomarmellan 14 och 20 år med psykosocialaproblem och inslag av kriminalitet ochmissbruk, för att prata om genus ibehandlingen. På Björkbacken finns enavdelning för flickor och en för pojkar,samt utslussen där både flickor och pojkarbor. Ungdomarna går i gemensam skola.Totalt finns 22 platser.Vården inom SiS genomsyras av en syn på mannen som norm och kvinnan som den annorlunda. Detanser forskarna Mats Hilte och Ingrid Claezon som intervjuat behandlare på två särskilda ungdomshem.De är själva förvånade över resultatet.Foto: Eva LieIngen av de tre behandlarna som vi träffarhar någon speciell utbildning i genuskunskapoch genus är inte heller något som dediskuterar särskilt ofta, även om de tyckeratt ämnet är intressant. Thomas Erlingsonkänner sig provocerad när han får höraatt forskning visar att de bilder av manligtoch kvinnligt som förmedlas på ungdomshemär stereotypa, och att forskarna ärkritiska till det.– Vi har ett tillräckligt svårt arbete medatt få ungdomarna att bli individer somfungerar i samhället. Ska vi dessutom problematiseraflickor och pojkar och skapapojkflickor och feminister också? Det blirförvirrande för dem, säger han.Ann-Christin Annby är däremot inte >>SiStone nr 2 2005 17


[ NY FORSKNING ]Ann-Christin Annby, Thomas Erlingson och Katarina Widell på Björkbackens skol- och behandlingshem håller med om att könoch könsroller sätter avtryck i behandlingen. Eller som Thomas Erlingson uttrycker det: – Ska man vara krass så handlar det merom muskelstyrka på en pojkavdelning och mer om känslor på en flickavdelning.Foto: Lena Garnold>>Det är viktigt med känsliga män och kvinnormed äventyrslust. Och det är viktigt att geungdomarna olika förebilder.särskilt förvånad över forskarnas resultat.– Det är viktigt med känsliga män ochkvinnor med äventyrslust. Och det är viktigtatt ge ungdomarna olika förebilder,säger hon.Thomas Erlingson, Ann-Christin Annbyoch Katarina Widell, som är föreståndareför avdelningen Slussen på VillaLjungbacken men också arbetar på Björkbacken,tycker att flickors och pojkarsproblem i grunden är lika. I materialetfrån socialtjänsten står det ofta att pojkarnaär kriminella och utåtagerande, medanflickornas omdömen oftare uttrycks somfarhågor och om att de vistas i dåliga miljöer.– Men när de kommer hit så upptäcker vi attdet nästan alltid handlar om att både pojkaroch flickor har en dålig social situationhemma. De har problem i skolan ochfår inte det stöd de behöver, de har blivitsvikna av vuxenvärlden och ibland finnsbegynnande kriminalitet eller missbruk,säger Ann-Christin Annby.I det vardagliga behandlingsarbetettycker de inte att de gör skillnad på flickoroch pojkar. Alla får miljöterapi som handlarom att stärka identiteten och få strukturi vardagen, programverksamhet, samtenskilda samtal och familjearbete.Alla tre menar att flickor är mer krävandeän pojkar. De vill att personalen ska deltamer känslomässigt och de ifrågasättermer.– Men samtidigt som flickor är svårareså öppnar de också möjligheter för vikommer närmare deras problem. Ska manvara krass så handlar det mer om muskelstyrkapå en pojkavdelning och mer omkänslor på en flickavdelning, säger ThomasErlingson.Katarina Widell håller med om att detär lättare att komma åt flickorna känslomässigt.Men hon tror att det också hängerihop med hur personalen förhåller sigtill sina egna värderingar.– Styrkan ligger i att vi kan fungera somrollmodeller. Om vi är medvetna om vadvi förmedlar. Men det är vi nog inte alltid.Oftast är det kvinnor som jobbar medkänslor medan männen jobbar med aktiviteterna,säger hon.När det kommer till akuta lägen uppleveralla tre att pojkar och flickor bemötsoch behandlas olika. Pojkar är mer utåtagerandeoch när det måste till krafttag gårpersonalen in tidigare med pojkar änflickor.– Vi betraktar pojkarna som farligareän tjejer och själv blir jag mer provoceradom en kille utmanar mig om makten änom en flicka gör det, säger ThomasErlingson.Katarina Widell påpekar att männenofta är rädda för att ta tag i tjejer fysiskt.– De är rädda för att bli anklagade försexuella övergrepp om de till exempelkommer åt brösten. Vi borde ha strategierför hur vi ska hantera det, säger hon.Till skillnad från männen är den kvinnligapersonalen inte rädd för att pojkar skaanmäla dem för sexuella övergrepp.– Vi pratar inte om pojkar på det sättet,konstaterar Ann-Christin Annby.När Björkbacken delade upp avdelningarnai pojk- och flickavdelningar förnågra år sedan fick personalen viss utbildningi hur de skulle arbeta med flickor,och man skapade ett nätverk för arbetemed tjejproblem. Något motsvarande förkillar finns inte.– Man kan fråga sig varför vi hadeutbildning i arbete med flickor, men intemed pojkar. Tror vi att vi kan pojkar? Vitycker ju att det är svårt att jobba medpojkars känslor, det skulle vi behöva blibättre på, säger Thomas Erlingson.Åsa Bolmstedt18 SiStone nr 2 2005


[ NY FORSKNING ]Bra insatser under LVMresulterar i färre återfallNy SiS-rapport visar på klara samband mellan vårdinsatser och ett bättre livefter LVM-tiden. Klienter som återfaller i tungt missbruk har ofta fått sämre hjälp.Det som händer under LVM-tiden> har stor betydelse för hur det går förklienterna längre fram. Missbrukare somklarar sig ganska bra efter utskrivningenhar i högre grad än andra fått hjälp medexempelvis nätverksstöd och social färdighetsträning.De klienter som fortsättermed tungt missbruk efter LVM-vårdenhör inte sällan till ”strulpellarna” somofta avviker och blir avskiljda. De är struligaredan på institutionen och har sällanen planerad frivillig vård som väntar närde skrivs ut.Det är några av slutsatserna i SiS uppföljningsrapport”Från tvång till frihet” avJonas Larsson och Vera Segraeus. Rapportenredovisar hur det gått för klientersom skrevs ut från sju av SiS LVM-hemunder perioden augusti 1999 till och medjuli 2000. Sammanlagt 600 missbrukarelämnade LVM-vården under periodenmen ett stort bortfall gör att materialetendast behandlar 154 klienter, så gott somsamtliga män. Genom att man gjort en såkallad bortfallsanalys är gruppen i stortsett representativ för ungefär tre fjärdedelarav dem som skrevs ut under den aktuellaperioden.Klienterna intervjuades vid inskrivningenpå institutionerna, vid utskrivningenoch efter ytterligare sex månader. Vidankomsten till LVM-hemmen var skillnadernaganska små i fråga om missbruk,psykisk och fysisk ohälsa, familj ochumgänge och kriminalitet. Sex månaderefter utskrivningen var skillnaderna destostörre, inte minst i fråga om missbruk.I rapporten delas missbrukarna in i tregrupper: grupp 1 som består av drogfriaoch återhållsamma, grupp 2 som har ett istort sett oförändrat missbruk och grupp3 som återfallit i ett missbruk som iblandär tyngre än tidigare. Här går det att setydliga sammanhang mellan vad som häntpå LVM-hemmen och hur det gått för klienternaett halvår senare.Allmänt sett har grupp 3 fått minst hjälpinsatser,bara 31 procent av klienterna hadefrivillig vård som väntade efter LVMtiden.De fick mindre nätverksstöd än deandra klienterna och vid uppföljningenhade 74 procent i den gruppen stora problemmed familj och umgänge. Motsvarandesiffra i grupp 1, som i betydligthögre grad fått nätverksstöd, var 13 procent.Vera Segraeus tycker att resultatenpekar på ett tydligt samband mellan insatseroch utfall. Det är viktigt att göra såmycket som möjligt av tiden inom tvångsvården,anser hon.– LVM-ingreppet som sådant är en handlingsom gör att man hamnar i kris. En akutkrissituation som används på ett bra sättkan underlätta arbetet med att påverka,och där tror jag att vi kan ta tillvara möjligheternabättre. Dessutom är det viktigtatt vara vaksam på den klientgrupp sominte tar emot insatser utan bara strularunder behandlingen. Vi måste satsa på attnå dem, men jag vet att det inte är lätt. Detillhör den svåraste gruppen.Birgitta Hedman-LindgrenFotnot: ”Från tvång till frihet” handlar främstom manliga LVM-klienter. Inom SiS pågårflera forskningsprojekt och studier om kvinnligamissbrukare. De kommer att redovisassenare.www.stat-inst.seBeställ eller ladda ner rapporten.Psykiska problem hos unga>> Rapporten ”ADAD uppföljning 2000-2002” beskriver hursituationen för ungdomar inom SiS förändrats från tidpunktenför inskrivning till uppföljningstillfället när det gäller blandannat psykisk hälsa, kriminalitet och missbruk.Många ungdomar är i dålig psykisk kondition vid intagningen.År 2000 rapporterade nästan hälften av ungdomarna svårdepression och en fjärdedel hade självmordstankar. Flickornassituation framstår som särskilt problematisk. Omkring en femtedeluppger att de har ätstörningar (anorexi eller bulimi) ellersjälvmordstankar. En fjärdedel känner sig deprimerade. Andelenflickor i befolkningen totalt som lider av anorexi uppskattas tillen procent. Tre till fyra procent förmodas lida av depression.Flickorna som kommer till ungdomshemmen mår sämre än vadpojkarna gör. Flickorna mår dock bättre efter vistelsen på institution,men en väl fungerande eftervård är nödvändig. www.stat-inst.seBeställ eller ladda ner rapporten.Nätverk gjorde kvinnor drogfria>> SiS LVM-hem Fortunagården i Värnamo har nått mycketgoda resultat i arbetet med missbrukande kvinnor. Det visar rapporten”Del av ett sammanhang”. Under en projekttid somsträckte sig från år 2000 till 2002 fick kvinnorna kontaktpersonersom de byggde förtroendefulla relationer till, och kontaktpersonernasuppgift var bland annat att se till att kvinnorna intehamnade ”mellan stolarna” efter tiden på LVM-hemmet.Bedömningen på Fortunagården var att man genom att arbetamed klienters professionella och privata nätverk kunde göra enmer realistisk behandlingsplanering. 18 av de 20 kvinnor somdeltog i projektet slutade missbruka droger under projektetsgång och tio lyckades vara drogfria under hela tiden. Åtta klienterhade återfall men med nya behandlingsplaner fullföljde deprojektet och blev drogfria. Två klienter avbröt och återgick helti missbruk. www.stat-inst.seLadda ner rapporten.SiStone nr 2 2005 19


[ NY FORSKNING ]Viktigt förbättra självbildenom behandling ska lyckasVilka förutsättningar har LVM-vården att hjälpa dem som skrivs in, och hurupplever missbrukarna själva sina problem? I ett flerårigt forskningsprojekthar psykologiprofessor Bengt-Åke Armelius kartlagt personlighet ochproblem hos LVM-klienter.– Genom social träning och en ökad> medvetenhet om problemen kan manförbättra livssituationen för många. Detsubjektiva lidandet är svårare att rå på,säger Bengt-Åke Armelius.I hans arbetsrum på Umeå universitetligger högar av papper med tabeller ochdiagram som visar resultat av olika psykologiskaundersökningsmetoder från detså kallade Behandlingshemsprojektet. Detär test och frågeformulär som Bengt-ÅkeArmelius forskargrupp har använt påöver tvåhundra personer: patienter vidpsykiatriska behandlingshem, missbrukarevid privata vårdhem och klienter vidtvå av SiS LVM-hem.En bild illustrerar förändringar hos försökspersonernafem år efter inskrivningför behandling. Den visar att LVM-klienternaär den grupp som förbättrats minstom man ser till personernas självbild ochhur de upplever sina symptom, samtidigtsom de paradoxalt nog uppvisar denstörsta förbättringen sett till hur de fungerari relation till andra människor ochklarar av uppgifter i vardagen. De hadeockså utvecklats mer positivt än andranär det gäller det som kallas ”personligtfungerande”. Frågan är varför de fortfarandemår sämre än psykiatripatienternatrots att de enligt oberoende skattningarfungerar bättre.– En utåt sett framgångsrik behandlingär inte någon garanti för att existentiellsmärta försvinner, säger Bengt-Åke Armelius.Men det tycks också som om LVMklienternahar en viss typ av personlighetsom skiljer dem från andra psykiatripatienter,och som gör att de har det extraknepigt att hantera och använda sittlidande för att kommavidare i livet.För att förklaraskillnaden mellanLVM-klienterna meddubbeldiagnos ochpsykiatripatienternautan missbruksproblemresonerar Bengt- Bengt-Åke ArmeliusÅke Armelius kringvad det innebär att ha tillgång till ettspråk. Gruppen tvångsvårdade missbrukarehar påtagligt svårt att verbalisera ochpå ett inre plan härbärgera lidandet. De ärmer utagerande än patienter inom psykiatrin,och har mer sällan en symptombildmed depressioner och neuroser. I ställetför att vända problemen inåt tycks LVMklienternaagera ut problemen i olikabeteenden. Oförmågan att uttrycka lidandetvia språket märks också i att missbrukarnanär de skrivs in vid LVM-hemmenär problemförnekande och har en oerhörtorealistisk självbild. Ibland kan detta ävenvara kopplat till låg begåvning, menarBengt-Åke Armelius.– Många inom LVM-vården har psykiatriskahandikapp och dessutom lågbegåvning, något som gjort att de oftatidigt slagits ut i skolan. De har stora svårigheteratt ”relatera till sig själva” ochtycks sakna förmåga att ta hand om sig.Det här betyder inte att man ska se demsom hopplösa fall, betonar Bengt-ÅkeArmelius. Tvärtom visar hans forskningatt många av de personer som vårdatsinom LVM-vården kan lära sig att anpassasig i samhället och få hyfsade liv. Menman bör vara medveten om begräsningarnai vad behandlingen kan åstadkommaför den psykiska hälsan och för klienternaskänsla av att de mår bättre.För att behandlingen inom LVM ska blimeningsfull krävs många faktorer, enligtBengt-Åke Armelius. Det är viktigt attpersonalen gör missbrukarna medvetnaom den skeva självbild de bär på och deproblem som finns, och därför är det braom de psykologiska verktyg som finns fördet ändamålet verkligen används. Liksomde kognitiva metoder som kan ge klienternagoda förutsättningar att kontrolleranegativa beteenden som aggressivitet ochmissbruk. Struktur i tillvaron krävs också,och de flesta behöver socialt stöd underlång tid efter LVM-tiden, men det är viktigtatt inte stanna vid en förbättring avderas livsvillkor. Om man inte också förändrarklienternas tankar och föreställningarom sig själva och andra finns riskenatt behandlingen befäster snarare änförändrar självbilden på så sätt att derassjälvförtroende och identitet som missbrukarestärks.Trots likheter hos de LVM-klienter somingått i studien får man inte glömma attde som vårdas på LVM-hemmen är enmycket heterogen grupp, påpekar Bengt-Åke Armelius. SiS bör fortsätta att förbättradifferentieringen av vården utifrånde tester och dokumentationssystem somfinns.Jessica RydénFotnot: Med ”personligt fungerande” menashur komponenter i personligheten fungerar.LVM-klienternas personlighet hade förändraspå så sätt att de bland annat var mindre försvarsinriktade,hade en mer realistisk uppfattningom sig själva och bättre klarade avatt bemöta krav från omgivningen.20 SiStone nr 2 2005


[ NY FORSKNING ]Alla behövernågon som stödFlera LVM-klienter i psykologenoch forskaren HåkanLarssons studie har klaratsig bra. Alla har haft någon isin närhet som stöttat.>> Av 23 missbrukare har nio i dag ettbra liv, fem år efter inskrivning vid LVMhem.Det visar den uppföljning av klienteri Behandlingshemsprojektet som nu sammanställsav psykologen och forskarenHåkan Larsson. Budskapet från dem somtagit sig ur missbruket efter år av helveteär glasklart: Det lönar sig att inte ge upp!Av från början 49 försökspersoner är nu 23kvar. Således är det en ganska liten skarasom ingår i femårsuppföljningen, menbåde inskrivningsintervjuerna och uppföljningsintervjuer,som gjorts vid fleratillfällen, ger viktiga infallsvinklar påLVM-vården, berättar Håkan Larsson.– Gemensamt för dem som lyckats förändrasina liv i positiv riktning är att detfunnits en person som stått kvar genomalla kriser och aldrig gett upp. Det kanvara en socialarbetare, en familjemedlem,någon från en frivilligorganisation ellernågon annan. Men det är viktigt att hai alla fall en person som man kan lita påi alla väder och som finns kvar när det ärdags att lämna den destruktiva tillvaron.För att känna hopp och komma vidare i livet krävs att man skaffar sig en realistisk självbild och hanterarsitt lidande. Det här har många LVM-klienter svårt för visar Bengt-Åke Armelius forskning. Missbrukarnabehöver bättre livsvillkor, men det är också viktigt att de får hjälp att förändra sina föreställningarom sig själva.Foto: Lars Peter Roos/TiofotoForskningsprojektet bedrivs från psykologiskainstitutionen vid Umeå universitet underledning av professor Bengt-Åke Armelius. Istudien ingår bland annat 24 psykiatriskabehandlingshem, två privata behandlingshemför missbrukare med psykiska problemoch två LVM-hem. Patienternas problem ochlivssituation har beskrivits vid inskrivningoch efter fem år med hjälp av självskattningsinstrument,psykiatrisk diagnostik,observationer och intervjuer. Även personalenhar undersökts angående bland annatsjälvbild, uppfattning av arbetsmiljö ochvårdideologi.[ BEHANDLINGSHEMSPROJEKTET ]En uppföljning av 146 psykiatripatientervisar på ett måttligt utfall av behandlingen.Kvinnor och yngre personer har generelltsett bättre behandlingsutfall än män ochäldre. Hur personalen upplevde sin arbetsmiljöhade betydligt större betydelse förutfallet av behandlingen än vilken behandlingsom erbjudits. 49 LVM-klienter ingår istudien, varav 23 finns med i bearbetningenav data från femårsuppföljningen.www.stat-inst.seLadda ner rapporten om projektet eller ensammanfattning.Att sluta se sig själv som offer är en annannyckel till tillfrisknande. Flera uttryckerockså att de ”knarkat klart”, och att devarit tvungna att nå sin personliga botteninnan de kunnat lägga av. För att slutamissbruka måste det dessutom finnas ettbättre alternativ inom räckhåll. Tyvärrblir samhället allt sämre på att erbjudasådana alternativ, menar Håkan Larssonsom är bekymrad över hur vården behandlarde mest utsatta missbrukarna.– De här människorna agerar ut sinalivstrauman och söker ett svar, men dessvärreblir de ofta avvisade av vårdapparatenoch åker bara in och ut på avdelningarinom sjukvården och på institutioner.Ingen vill ta ett vårdansvar och alla runtomkring dem, hyresvärdar, socialarbetareoch anhöriga, har gett upp. Det måste gåatt ordna en stabil uppbackning för de härmänniskorna och boendestöd är en viktigdel, men då går det inte att kräva totaldrogfrihet från början. Det finns så mycketmoralism i vården av missbrukare,säger Håkan Larsson.Jessica RydénSiStone nr 2 2005 21


[ AKTUELLT ]Unga i Umeå får samlat stödPå ungdomscentralen jobbar läkare, psykologer, socionomer och arbetsförmedlaretillsammans för att hjälpa ungdomar. Sådana lösningar vill Socialstyrelsen se mer av.>> Unga människor i Sverige har svårt atthitta hjälp för sina problem. Det är glestmed psykologer på högstadieskolor ochgymnasier, och som ung har man oftasvårt att sätta fingret på vad som egentligenär fel. När resurserna är utspriddafinns risken att många drar sig för attsöka stöd av rädsla för att vända sig till felställe och bli avvisade.Det här beskriver Socialstyrelsen i lägesbeskrivningen”Ungdomars behov av samhälletsstöd” och kräver en förändring.Gärna i form av ungdomscentraler somskulle fungera som motsvarigheter till defamiljecentraler som många kommunersatsat på. Alltså träffpunkter där olikakompetenser samlas under ett tak ochsamarbetar kring dem som söker hjälp.Just den verksamhet som Socialstyrelsenefterlyser finns redan – i Umeå. Däröppnade ungdomscentralen för precis ettår sedan, och den har blivit en stor framgång.Läget är utmärkt, mitt i staden och isamma lokaler som den välbesökta ungdomsmottagningen,och med hjälp avtrivsam inredning har all känsla av kliniskinstitution undanröjts. I Umeås ungdomscentralsamarbetar landstinget, kommunen,arbetsförmedlingen och försäkringskassan.Här finns psykologer från Bupoch vuxenpsykiatrin, läkare från primärvården,socionomer från socialtjänstenmed erfarenhet från familjeterapi ocharbete med ungdomar och droger, arbetsmarknadskonsulentoch syo-konsulentför att bara nämna några. Alla har sinanställning i sin vanliga organisation ochjobbar delar av tjänsten på ungdomsmottagningen.Nitton personers arbete påmottagningen blir drygt sju heltidstjänstertotalt.– Vi är uppe i 280 ungdomar sedan vi startadeså det är ett hårt tryck med tanke påresurserna, säger Ann-Christine Libeliussom är samordnare på ungdomscentralen.Hon tycker att Umeå har hittat precis rätt.På det här sättet kan ungdomar som intefår ordning på livet, som kanske är oroligaoch har tappat greppet om tillvaron,bra hjälp med att reda ut det som trasslar.Oavsett hur problemen ser ut.– När ungdomarna ringer hit säger de oftaatt de mår psykiskt dåligt, men vad somär orsaken till det är väldigt svårt att vetavid första telefonsamtalet. Här får en personhuvudansvaret men har möjlighet attbjuda in de andra yrkeskompetenserna ikontakterna med ungdomen. Det är sällanungdomarna har isolerade behov.Oftast handlar det om väldigt mångasaker som tillsammans påverkar derashälsa på olika sätt.Ann-Christine Libelius tycker absolutatt fler ska ta efter Umeås exempel.– Jag tror att vi fyller ett stort behov.Det märks tydligt när ungdomarna kommerhit.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs lägesrapporten.Stort intresse för SiS LVM-rabattSänkta vårdavgifter i utbyte mot planerad eftervård harlockat många. Ett stort antal kommuner har redan slutitöverenskommelser med LVM-hem.>> Satsningen på rabatterad LVM-vårdtill kommuner som planerar för insatserefter institutionstiden har väckt stortintresse. Vid SiStones pressläggning varöverenskommelser klara eller på gång för49 klienter. Det betyder att fler än hälftenav de klienter som är möjliga berörs.SiS har fått 100 miljoner årligen i tre åratt dela ut i form av kraftiga rabatter på§ 27-vården. Pengarna går till kommunersom genom särskilda överenskommelsermed LVM-hemmen visar hur de planeraratt fortsätta stödet och behandlingen efterLVM-tiden.De totalt 300 miljonerna ingår i regeringenssatsning ”Ett kontrakt för livet” och skavara en morot för att öka intresset för envårdkedja som håller hela vägen. Alltförofta skrivs LVM-klienter ut till en tillvarosom inte innehåller vare sig bostad, sysselsättningeller fortsatt behandling motmissbruket.Ett annat syfte med de 300 miljonernaär att öka intresset för att placera inomLVM-vården. Trots den tvingande lagstiftningenoch trots att missbruket ökar iSverige placeras allt färre inom tvångsvården.Just vårdkostnaden förs ofta framsom en förklaring.Tomas Ring är chef för SiS enhet förvård och behandling. Han är mycket nöjdmed satsningen och kommunernas intresseså här långt. Överenskommelserna harhunnit bli många på kort tid, tycker han.– Man jobbar redan intensivt med dethär på institutionerna. Det ser mycketlovande ut.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seUnder Sidor för dig inom socialtjänsten finnsmer information om hur rabatten på § 27-vårdfungerar och vilka klienter som berörs. Här kandu också ladda ner de överenskommelser somskrivs under av kommunen och LVM-hemmetoch anvisningar om hur de ska användas.Vårdens kvalitetska kunna mätas>> Hur mäter man kvalitet i missbrukarvården?Det försöker Socialstyrelsen tareda på. Sedan en tid pågår arbetet medatt ta fram kvalitetskriterier som ska göradet enklare att bedöma vad som egentligenär en bra behandling.Flera verksamheter har fått beskrivavad de anser är god kvalitet inom missbrukarvården.Samtalen har resulterat iformuleringen av kriterier som enhetscheferfrån hela landet har fått titta på.Kvalitetskriterierna har delats in i niohuvudområden: säkerhet, tillgänglighet,rådgivning, samverkan, dokumentation,uppföljning, klient- och patientprocess,specialiserade och riktade vårdformer ochpersonalfrågor.De tillfrågade cheferna ansåg att de kriterierde fick bedöma var viktiga. Nu fortsätterarbetet och våren 2006 ska en slutligsammanställning av vad som ärkvalitetskriterier inom missbrukarvårdenvara klar. www.stat-inst.seLäs mer om kvalitetskriterier.22 SiStone nr 2 2005


Sundsvall satsar på SubutexSamarbetar med Maria beroendecentrum när det gäller Subutexbehandlingav heroinmissbrukare. Socialtjänsten gör utredningaroch specialistläkare i Stockholm skriver ut medicinen.>> Sundsvall satsar stort påatt behandla sina missbrukaremed Subutex. För närvarandefår 25 missbrukare medicinskbehandling i kombination medandra insatser. Heléne Nylander,områdeschef för socialtjänstensvuxenstöd, betonaratt den psykosociala behandlingenär viktig.– Bara för att man får Subutexär man ju inte frisk ochklarar av allt runt omkring.Dessa personer behöver mycketstöd för att det ska gå bra,Tidigare har vi sett att personersom får Subutex, men somstannar kvar i sin gamla miljö,inte blir drogfria, säger hon.När socialnämnden i Sundsvall ifebruari beslutade att införaSubutexbehandling i störreskala inledde man ett samarbetemed Maria beroendecentrumi Stockholm. Det gårut på att socialtjänsten görutredningen av klientens missbruk,hälsa och sociala situationoch skickar utredningen,tillsammans med urinprovsresultatoch en behandlingsplan,till Stockholm. Där gör en specialistläkarepå Maria beroendecentrumen medicinskbedömning och föreskriverSubutex om det är lämpligt.Hemma i Sundsvall hämtarklienten ut medicinen på apoteketoch lämnar över den tillkommunens Subutexprogramsom delar ut den under övervakning.Alla klienter måste delta igruppverksamheten ”Väckarklockan”,ett program föråterfallsprevention som utformatsav Maria beroendecentrum.De som behöverytterligare stöd kan få allmännastödsamtal eller dialektiskbeteendeterapi hos kommunensrådgivningsbyrå i alkohol-och narkotikafrågor ellerhos sin socialsekreterare. Viakommunen erbjuds de någonform av boende, som kankompletteras med boendestödom det behövs. Det finnsockså ett särskilt boende meddagligt stöd och tillsyn.För att klienterna skakomma ut på arbetsmarknadenfinns ett projekt som innehållerarbetsträning och somäven vänder sig till arbetsgivarna.Ann-Charlotte Sundström, överläkarepå Maria beroendecentrum,är positiv till Sundsvallssatsning och sättet attsköta den.– Subutex är ju en medicinsom tar bort suget efter heroin.Så länge det finns kvar kandet vara svårt att klara andrabehandlingar. Men när manfår bort det kan man börjajobba med de psykosocialadelarna, säger hon.Maria beroendecentrum harinte tidigare samarbetat meden kommun på det här sättet.Åsa BolmstedtAllt fler kör med narkotika i blodetAnmälningarna om drograttfylleri har ökat kraftigt på senare år.MHF och Vägverket är oroliga över att det ökade missbruketkommer att visa sig i trafiken.>> Drogfylleristen är nästanalltid en man som är rejältbrottsbelastad. Bilen är etthjälpmedel som gör det möjligtatt begå brott, och hurmånga bilar polisen än förverkarså skaffar han nya för attkunna fixa pengar till sitt missbruk.Det skriver MHF, Motorförarnashelnykterhetsförbund,och Vägverket i sin rapport> Tips till redaktionen?Kontakta oss!08-453 40 11sistone@stat-inst.se”Drograttfylleri – brottet, rättskipningenoch vår trafiksäkerhet”.Rapporten grundarsig på en granskning av fleradomar, djupstudier av 23 fallav drograttfylleri som behandlatsvid Jönköpings tingsrättunder år 2001, och på statistikfrån bland annat Brå, Rättsmedicinalverketoch Polisen.Enligt rapporten har antaletblodprov som tagits vid misstänktdrograttfylleri ökat kraftigtsedan 1999 när Sverigeinförde en nollgräns för hurmycket narkotika en förare fårha i blodet. År 2000 togs3 809 blodprov och i 82 procentav dem kunde polisenpåvisa narkotika.MHF och Vägverket konstateraratt en ökning av narkotikamissbruketkommer attresultera i fler drogrelateradetrafikolyckor. Att anmälningarnaavseende drograttfylleriökade från 3 776 år 2001 till5 485 två år senare kan baradelvis förklaras med att polisenhar ökat sina insatser.Ökningen är också ett teckenpå att fler kör med droger ikroppen, anser MHF och Vägverket.www.stat-inst.seLäs rapporten.[ AKTUELLT ]Ny avdelning skaminska missbruk>> En ny avdelning för alkohol-och narkotikafrågor harinrättats på Statens folkhälsoinstitut.Dess främsta uppgiftblir att möta de mycketstora utmaningar mot folkhälsansom finns. I arbetetingår bland annat att utvecklaoch sprida metoder föransvarsfull alkoholservering,kontroll av illegal alkohol påkrogen och utveckling avskolans möjligheter att förebyggaalkohol- och narkotikamissbruk.Pyskisk hälsapå webben>> Nu finns en webbplatssom framför allt vänder sigtill människor som mår psykisktdåligt. Genom att kombineraolika sökord sombeskriver den sökandes situationkan man hitta vägartill vård och behandling. Påsärskilda sidor för ungdomarfinns länkar till vård föryngre.Webbplatsens namn, Phir,står för psykisk hälsa informationsregister.Den är ettpilotprojekt som finansierasav Nationella hjälplinjen,Svenska föreningen för psykiskhälsa och Allmännaarvsfonden. www.stat-inst.seBesök webbplatsen.Stöd till slagnaska ses över>> Missbrukande kvinnorsom misshandlas har särskiltsvårt att få hjälp och stöd.Skyddet för dem ska analyserasav en statlig utredaresom fått uppgiften att seöver socialtjänstens stöd tillvåldsutsatta kvinnor.Misshandlade kvinnor fårolika hjälp beroende på var ilandet de bor. Utredaren skadärför kartlägga hur kommunernasstöd till misshandladekvinnor och deras barnser ut och lämna förslag tillhur det bör vara utformat.Uppdraget ska redovisas ijuni nästa år. SiStone nr 2 2005 23


[ AKTUELLT ]Dogge dömeri skrivartävling>> SiS skrivartävlinghar blivit entradition.I år ärden inne påtredje åretoch somvanligt haralla flickoroch pojkarDogge Doggelitoingår i juryn.Foto: Ulf Palm/Pressens bildpå SiS ungdomshem haftmöjlighet att delta. Dikter,noveller, sångtexter ochkorta berättelser, alla bidraghar varit välkomna. I juniutses vinnaren av en jury därbland annat Dogge Doggelitofrån The Latin Kingsingår. I nästa nummer avSiStone publiceras det vinnandebidraget.SiS skrivartävling väckerlusten att skriva hos mångaungdomar. I fjol deltog intemindre än 120 skribenter.Som vanligt kommer allabidrag att ges ut i bokform.De tidigare antologierna,“Förbjuden kärlek” och“Fattar inte...” har blivitmycket uppskattade och fåttstor spridning. SiS planerarsamarbete medkriminalvården>> Till hösten kan troligenmissbrukande fångar frånBorås-anstalten och Hågaanstaltenfå behandling påtvå av SiS LVM-hem.Det handlar om så kallade§ 34-placeringar, alltså placeringarsom innebär attfångarna fortfarande avtjänarsina straff men gör det ien öppnare form utanföranstalten.För närvarande utreds hursamarbetet ska se ut. Tankenär att särskilt svårmotiverademissbrukare som sitter påde här anstalterna ska kunnafå hjälp inom SiS. De SiSinstitutionersom är aktuellaär Gudhemsgården ochHornö LVM-hem. Enligtplanerna ska de få fyra § 34-platser var. Dålig beläggningmärks i SiS ekonomiFärre LVM-klienter och ungdomar än väntat har skrivits in på SiSinstitutioner hittills i år. Våren har varit klart ekonomiskt svagareän beräknat, säger Per Wallin, administrativ direktör.>> Beläggningen under vårenhar varit sämre än väntat,både inom SiS ungdomsvårdoch inom LVM-vården. I februarii fjol var 655 ungdomarinskrivna på de särskilda ungdomshemmen.Samma tid i årvar 625 ungdomar inskrivna.På LVM-hemmen har klienternastadigt blivit färre. För ettår sedan var 378 klienterintagna i februari. I år hadeantalet sjunkit till 350.Att LVM-vården utnyttjas alltmindre är ingen nyhet. Nedgångeninom ungdomsvårdenär mer förvånande och oroande,tycker SiS administrativedirektör Per Wallin.– Vi hade hoppats att vi i>>SiS ska köra miljövänligt.Det har regeringen bestämt.Från och med 1 januari gälleren ny förordning som säger atthälften av alla bilar en myndighetårligen köper in ellerleasar måste vara miljöbilar,alltså bilar som helt eller delviskan drivas med biogas, etanoleller elektricitet. Förordningengäller inte statliga bolag, mendäremot alla myndigheter.De enda undantagen är vidinköp av bilar som har fler änfem sittplatser. I den klassenanses miljöbilsalternativenvara för få.Det krävs samordning omSiS ska nå upp till de 50 procenten,och alla institutionerhuvudsak skulle ha den efterfrågansom vi hade föregåendeår. Våren har historiskt settvarit mycket starkare än hösten.Om trenden fortsätterkommer vi att få en totalt settlägre efterfrågan i år, och detpåverkar våra intäkter och vårförmåga att finansiera verksamheten,säger han.Enligt Per Wallin ser läget liteolika ut för ungdomsvårdenoch LVM-vården. Trots sinlåga beläggning har missbrukarvårdenlyckats spara ochkostnadsläget ligger nu bättreän budget. För ungdomsvårdenär det tvärtom. Kostnadernahar vuxit mer än vadsom budgeterats.– Det är väsentligt för myndighetenatt sträva efter enhögre och mer stabil efterfrågan.Samtidigt måste vi hållakvar den goda kostnadsdiciplinsom vi hade under slutetav förra verksamhetsåret,säger Per Wallin och betonaratt kostnadsläget inom ungdomsvårdenborde vara lägreän det är i dag. Några direktabesparingsplaner finns dockinte, säger han.– Vi har inte beslutat omnågra sparpaket eller begärtextra pengar, och det finnsinga konkreta planer på neddragningar.Men vi följer ochanalyserar situationen.Birgitta Hedman-LindgrenMiljön i centrum när SiS köper bilFrån och med årsskiftet måste minst hälften av de bilar SiS köperin vara miljövänliga. För att få tanka bensin och diesel krävs braargument.som tänker köpa ny bil tillverksamheten måste kontaktaDaniel Dahlgren vid SiS administrativastab. Han utgår frånden lista på totalt nio miljövänligabilmodeller som finnsatt välja mellan, och kräverbra argument av den institutionsom vill köpa en bensinellerdieseldriven bil i stället.Det blir ingen dispens utansärskilda skäl.– Jag tar hänsyn till var iSverige institutionen ligger. Istorstäderna har man godamöjligheter att tanka miljövänligtbränsle. Runt Göteborgfinns till exempel väldigtmånga gasmackar, sägerDaniel Dahlgren.– Men det finns ibland giltigaskäl. Om det är femton miltill närmaste etanol- eller gasmack,och personalen använderbilen till korta lokala resor,är det inte rimligt att åka sålångt för att tanka.Hittills har knappt en tredjedelav de inköp han varit med omatt godkänna resulterat i köpav miljöbilar.De institutioner som köpermiljöbilar bidrar inte bara tillen bättre miljö, de förbättrardessutom den egna ekonomin.För att få skjuts på den godaviljan subventionerar huvudkontoretvarje körd mil medmiljöfordon med fem kronor.Birgitta Hedman-Lindgren24 SiStone nr 2 2005


[ AKTUELLT ][ HÖRT OM NAMN ]Råby ungdomshem i Lund, SiSäldsta institution, har fått sinförsta kvinnliga chef. KatarinaLindeberg kommer närmastfrån arbetet som sektionschefpå Hyllie stadsdelsförvaltningi Malmö. Hon efterträder LarsWetter som har fått i uppdragatt utarbeta former för eftervårdeninom ungdomsvården.Kenneth WahlströmÖstforabehandlingshemhar fåttnytillskott påchefsnivå.KennethWahlström,som arbetatsom personalsekretera-re på SiS huvudkontor, har fåtttjänsten som biträdande institutionschef.En SiS-institutionimänskligform har slutat.StenSvensson, SiStillsynsdirektörsom varSten Svenssonmed ochskrev utredningen som låg tillgrund för myndighetens tillkomst,har gått i pension. Läsmer om honom på sidan 26.Allt fler institutioner får egnahemsidor. Nu har Johannisbergsungdomshem anslutit sigtill skaran som fått enhetligaoch mallade platser på nätet.Gruppen består sedan tidigareav Björkbackens skol- ochbehandlingshem, Hesslebybehandlingshem, Nereby skolhem,Sirius behandlingshem,Lövsta skolhem, Granhultsbehandlingshem, Högantorpsungdomshem, Margretelundsutrednings- och behandlingshemoch Gräskärrs ungdomshem.Staffan Linder har slutat sominstitutionschef på Rydsbrunns skola. Han ersätts tillsvidare av Lars Fredriksson.Staffan Linder kommer attarbeta med andra uppdraginom SiS.Älvan, som är en specialiseradakut- och utredningsavdelningför pojkar med psykiatriskproblematik, ska flytta tillLövsta skolhem. Älvan tillhörredan institutionen men harsina lokaler i Huddinge sjukhus.SiS ledning menar att detfinns verksamhetsmässiga fördelarmed att ha hela ungdomshemmetpå ett ställe,men när flytten blir av är ännuinte klart.Inte friår, menväl fyra frimånader,harutbildningssekreterareLena Dahl påSiS huvudkontortagit. Anna BrostowitzVikarieunder tiden är Anna Brostowitzsom framför allt kommeratt arbeta med en kartläggningav utbildningsnivåerna inomSiS. I första hand ska hon försökafå en bild av läget påinstitutionerna.[ PÅ GÅNG ]MAJ12–13 Beroende, beroendepersonlighetenoch familjen. Konferenspå Tollare folkhögskola. Janeoch Craig Nakken föreläser påengelska om medberoende ochfamiljebehandling, beroende ochberoendepersonlighet, och kvinnobehandling.19–20 Droger – tidig upptäckt,bedömning, interventioner ochsamverkan. Kurs i Örebro somges av Uppsala universitetssekretariat för kompetensutvecklingi samverkan med Mobiliseringmot narkotika. Under kursenpresenteras forskning som visaratt det finns vetenskapligt bevisadeeffektiva metoder förbehandling av alkohol- och narkotikamissbruk.Vidare kommerexempel på arbetssätt för tidigupptäckt, erfarenheter från samverkansprojektoch nya droger påmarknaden att presenteras ochidentifieras.25 Behandling av personer medmissbruk i kombination med psykiskstörning. Konferensen somäger rum i Huddinge anordnas avRiksförbundet mot alkohol- ochnarkotikamissbruk. På programmetstår bland annat kognitivpsykoterapi vid missbruk ochberoende, och erfarenheter ochmetoder vad gäller arbete medpsykiskt störda missbrukare isamverkan mellan socialtjänstoch psykiatri i två kommuner.26–27 Allmän psykiatri. Kurs iSkövde som ger fördjupade kunskaperom de vanliga psykiatriskatillstånden. Förutom genomgångav de olika tillstånden och hur deeventuellt hänger ihop, ges informationom vilken typ av behandling/bemötandesom är relevant.30 maj–3 juni Tylösandsveckan2005. För sjunde året i radarrangerar Södra Smålands kommuneroch landsting Tylösandsveckan,en vecka med ett stortutbud av kurser samt en mässaför organisationer, myndigheteroch företag som vänder sig tillkommunal och offentlig verksamhet.JUNI13 5th international congress ofcognitive psychotherapy. Kongressi Göteborg. Mer informationfinns i kalendariet på SiS webbplats.13 Med missbrukaren i centrum.Konferens i Malmö. Mobiliseringmot narkotika är medarrangör tillkonferensen som har samverkanmellan socialtjänst, kriminalvård,hälso- och sjukvård samt arbetsförmedlingsom tema.13–17 Motivational InterviewingNordic – Training New Trainers.Nordisk tränarutbildning i MI påResö i norra Bohuslän. Måletmed tränarutbildningen är att gedeltagarna möjlighet att öva påoch successivt utveckla kompetensatt förmedla MI till andra, iolika sammanhang, format, medolika pedagogiska metoder ochtill olika målgrupper.14–16 Forskardagar. Seminarieri Stockholm. Under 2005, somär Mobilisering mot narkotikassista verksamhetsår, presenterasresultat från flertalet av deforskningsprojekt som har fåttfinansiellt stöd av MOB. Dethandlar om projekt inom prevention,vård och behandling ochtillgångsbegränsning.AUGUSTI29–31 Dubbeldiagnoser. Konferensi Åre. Svenska nätverket –Dubbeldiagnoser står somarrangör för den nordiska konferensensom har behandlings omtema. Bland föreläsarna finnsbland annat Wies van den Bosch,Kim T. Meuser, Björn Fries,Agneta Öjehagen, Ulla Bertlingoch Anders Milton.SEPTEMBER8–9 Beroendetillstånd 5p. Kurs iStockholm, 15 dagar, två dagar iföljd jämna veckor. Kursen riktarsig till behandlarpersonal frånBeroendecentrum Stockholm,socialtjänstens olika verksamheter,psykiatri eller personal frånandra huvudmän/verksamhetersom arbetar med personer medmissbruk/beroendeproblematik.Tid:15 dagar, två dagar i följd,jämna veckor. 8–9/9, 22–23/9,6–7/10, 20–21/10, 3–4/11, 17–18/11, 1–2/12 och examination15/12 2005.9 Cannabismissbruk. BeroendecentrumStockholm arrangerarden här konferensen om cannabismissbruk.Utbredning, skadeverkningar,behandling och aktuellforskning är de områden somkonferensen tar upp.www.stat-inst.seFler tips i Kalendariet.SiStone nr 2 2005 25


Han harSten Svensson skrev denregeringsproposition somlade grunden till SiS. Nugår han i pension eftermånga år som tillsynsdirektöroch lämnar enmyndighet som förändratsgenom åren.Visst har det spretat rejält inom SiS.> Att samla olika huvudmäns institutionerunder en ledning och skapa engemensam syn på vården och rutinernahar inte varit helt enkelt.Det är Sten Svensson den siste att stickaunder stol med, och den förste att veta.Han är ju mannen som sett alla institutionerfrån insidan. I sin egenskap av chef förSiS tillsyn har han undersökt allt frånjournalföring och avskiljningsrutiner tillmetodval och utbildningsnivåer, och iflera år rest runt och intervjuat chefer,personal, ungdomar och klienter om hurde tycker att vården fungerar.Tillsynsrapporter och resor till LVM-hem och särskilda ungdomshem över hela Sverige. Så kan StenSvenssons arbetsliv som tillsynsdirektör på SiS sammanfattas. För några år sedan hittade han allvarligaövertramp på många institutioner, men nu sitter lagstiftning och rutiner i ryggmärgen hos deflesta.Illustration: Caroline Ardbo, Ann-Sofi Rosenkvist (foto)Sten Svensson vet vad han pratar om. Ochhan är glad över de förbättringar han sett.– Det har hänt väldigt mycket, särskiltnär det gäller medvetenheten om vad mangör och varför. Den förändringen ärimponerande, inte minst bland cheferna.Professorer och forskare tycker kanskeinte alltid att vi lyckas till hundra procentmen skillnaderna mot hur det var tidigareär enorma, säger han.Vi träffas i Sten Svenssons arbetsrumsom är fullt av pappersbuntar och halvtommahyllor. Bara några dagar efterintervjun går han i pension, vilket innebäratt SiS inte bara förlorar sin tillsynsdirektörutan faktiskt också sin upphovsman.I sin dåvarande roll som departementsrådpå socialdepartementet var det StenSvensson som utredde hur myndighetenskulle kunna se ut, och som skrev denproposition som ledde till att SiS bildades.När riksdagen fattat sitt beslut ochLVM-institutionerna och ungdomshemmenförstatligades 1993 fick Sten Svenssonposten som överdirektör på SiS, för26 SiStone nr 2 2005


synat det han skapatatt sju år senare byta titel till tillsynsdirektörmed egen stab. I många år har det varithan och hans medarbetare som kontrollerathur ungdomarna och klienternahaft det.Alla SiS institutioner tillsynas vartannat år,och dessutom sker årligen fyra fem fördjupadetillsynsbesök. Förutom de planeradebesöken tillkommer förstås den tillsynsom beror på att någonting särskilthänt på en institution, eller på klagomålfrån ungdomar, klienter, anhöriga ellerpersonal. Rättssäkerheten, användningenav de särskilda befogenheterna, rutinernaoch dokumentationen, allt gås grundligtigenom under de två dagar långa institutionsbesöken.Det gäller att kontrolleraatt lagstiftningen efterlevs, men också attinstitutionerna verkligen gör det depåstår. Finns resurserna som krävs för deutlovade metoderna? Finns lokalerna ochutbildningen?Med tvångsvård följer ett särskiltansvar. Det är oerhört viktigt att lagstiftningenkring de särskilda befogenheternasitter i ryggmärgen och det gör den påmånga i dag, tycker Sten Svensson. Inteminst avskiljningarna hanteras på ett heltannat sätt än för bara några år sedan.– Det finns alltid folk som gör fel men istort sett sköter man sig. Dessutom haravskiljningarna minskat, framför allt ilängd, och där tror jag att vi gjort ganskamycket nytta. Vi har ju tjatat en del. Detblir fortfarande lite fel i delegationsordningaroch så, men vi hittar sällan någraallvarliga övertramp och det gjorde vinästan alltid förr, säger han och återkommertill den forna spretigheten. Den hantycker har försvunnit inom SiS.När myndigheten var ny fanns det mångabud om hur saker och ting skulle göras.Ett gemensamt dataprogram för klientadministration,KIA, blev viktigt redanfrån början, men svårt att få alla attanvända. På många håll fanns en storskepsis mot att ingå i ett nytt och störresammanhang, men den skepsisen kännerSten Svensson knappt av i dag.– På något enstaka håll kan den väl finnas,men det som verkligen finns är ensorts SiS-anda. Kalla det för identitet. Denkan säkert bli starkare, men jämfört medhur det såg ut i början så är det en storskillnad. Samarbetet mellan institutionschefernaär bland det viktigaste och detkan kanske öka.Just bristen på tillräcklig kontakt påchefsnivå gör att vissa institutionscheferkan känna sig ganska ensamma i sitt jobb,berättar Sten Svensson. Speciellt de somhar långt till huvudkontoret i Stockholm.Då kan tillsynsstaben få rollen som bollplank,kanske upplysa om att något fungerardåligt, men också komma med förslagtill förbättringar och hur de kangenomföras. Dessutom samlar stabenspersonal på sig mycket kunskap undersina resor och blir förmedlare av tips ocherfarenheter mellan institutionerna.Det här är viktigt, tycker Sten Svensson.Viktigt och förmodligen omöjligt för enextern tillsyn att klara av. Att myndighetensjälv sköter tillsynen av den egna verksamhetenär ingen okontroversiell fråga.Utredningen ”Statlig tillsyn – granskningpå medborgarnas uppdrag” kom förnågra år sedan fram till att en egengranskning inte bör få kallas tillsyn.Regeringen har tillsatt en särskild utredaresom ska titta på den statliga tillsynenav socialtjänsten och utreda en friståendetillsyn av SiS, men Sten Svensson är varkenförvånad eller särskilt oroad. De härdiskussionerna har funnits länge, faktisktredan när han skrev propositionen. Utifrånsett kan en extern tillsyn verka naturlig,men det är inte en slump att myndighetersom Polisen, Kriminalvården ochSiS synar sin egen verksamhet. Det krävskunskap om granskningen ska bli bra,förklarar han.– Du måste kunna läsa mellan raderna ochförstå hur resonemanget går för att se vardet kan dölja sig något. Gör du en formelltillsyn utan att kunna ta upp en tråd ellerfundera och diskutera, så är jag övertygadom att du lättare blir manipulerad, omman nu ska använda det ordet. Framförallt blir det ingen dialog. Vi kanske påpekaratt de måste göra på ett annat sättoch då undrar cheferna hur och varför,och så svarar vi på deras frågor. Det är jaginte alls säker på att en professionell tillsynareskulle kunna.Nu kan inte Sten Svensson längre svarapå deras frågor. Till sorg för många. Bandenmellan honom och den verksamhethan var med och byggde upp är starka –från båda håll – och med tanke på dengranskande uppgiften är det nog en ovanligtomtyckt person som går i pension.Byggprojekt, matcher med älskade Djurgårdenoch uppdrag som fritidspolitiker iHaninge tar över efter SiS. Och svaret påfrågan vad han lär sakna mest kommerdirekt.– Alla människor. Institutionsfolk ärrätt speciella och de är jävligt spännande!Birgitta Hedman-LindgrenLäser du någon annans tidning?Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på SiStone?Skicka eller faxa kupongen till oss:SiStone, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50.Ja, jag vill ha en egen SiStone!Skicka också en förteckning över deforskningsrapporter som SiS givit ut.Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .SiStone nr 2 2005 27


POSTTIDNING BVid adressändring, skicka den nyaoch den gamla adressen till:Statens institutionsstyrelse, SiSBox 163 63103 26 StockholmHallå där…… Thomas Erlingson, institutionschef påBjörkbackens skol- och behandlingshem iGöteborg, och nyligen hemkommen från enresa till Vitryssland. Resan, som arrangeradesav föreningen ”Barnen i våra hjärtan”gick bland annat till specialskolan (ungdomsfängelset)i Mogiljov och till ett upptagningshemi Stolbchi. Med på bussresanfanns även personal från SiS-institutionernaMargretelunds utrednings- och behandlingshem,Eken och Brättegården. Dessutomdeltog representanter för det kommunägdavårdbolaget Gryning vård AB.Hur kom det sig att ni gjorde den här resan?– ”Barnen i våra hjärtan” har kört hjälpsändningartill Vitryssland under ganskalång tid. Under ett besök på pojkfängelseti Mogiljov för ett och ett halvt årsedan frågade direktören om institutionenäven kunde få hjälp med utbildningoch liknande. Föreningen tog kontaktmed mig och jag följde med på en förstaresa. Sedan dess har jag haft tankar påatt försöka delta i något Sida-projektriktat mot institutionsvård. Jag kontaktadebåde ungdomshem inom SiS ochGryning, och i en anda av samverkangjorde vi en gemensam satsning och åktener för att titta.På vilket sätt skulle SiS och Gryning kunnabistå ungdomsvården i Vitryssland?– Vi kan hjälpa till att upprätta barnensmänniskovärde och skapa förståelse föratt pojkar och flickor kan hamna i vissasituationer på grund av sina uppväxtvillkor.Det är naturligtvis viktigt medutbildning i utvecklingspsykologi. Hurpåverkar miljön, vad betyder närhet,föräldrar och förebilder? Vad innebärdet att leva i en trygg och harmoniskvärld och vad får motsatsen för konsekvenser?Jag ärväldigt skeptisk tillatt åka ner medfärdiga behandlingsprogram,för iden miljön skullenog program uppfattassom ytterligareförsök atthjärntvätta människor. Det handlar merom att skapa en insikt om att det kan gåsnett för ungdomar och diskutera vadman i så fall kan göra. Hjälper straff? Ärdet idé att, som de nu gör på ungdomsfängelseti Mogiljov, låsa in tioåringar iavskiljningsrum?Finns det ett intresse för nya sätt att arbeta?– Ett av mina starkaste minnen är enlärarinna som hade en slags journal därhon dagligen förde in uppgifter om pojkarnaoch poängsatte dem. Gör ni så häri Sverige också, undrade hon och blevoerhört förvånad när vi svarade nej.”Va, gör ni inte? Hur gör ni då?” Honvar uppriktigt nyfiken och jätteintresseradoch hos många fanns verkligen envilja att hitta andra sätt att jobba. Samtidigtfinns det vakter med skinnjackoroch stenansikten som ser pojkarna somogräs som måste bort om rabatterna skabli fina.Vad händer nu?– Det är det som är frågan. Jag väntar påatt Socialhögskolan ska skicka iväg sinprojektansökan till Sida, för vi kanskekan komma med på ett hörn i deras planeradearbete i Vitryssland. Blir det ingentingav det skulle SiS kunna göranågot eget. Då tänker jag själv försökasätta ihop ett projekt. [ NYA RAPPORTER ]Del av ett sammanhang. Att arbeta medklienters nätverk under och efter LVM.Av Ell-Marie WärmegårdRedovisning av ett projekt med syfte att underett år efter avslutat LVM fortsätta med uppföljandenätverksarbete som eftervårdsinsatsoch på så sätt skapa en vårdkedja.Från tvång till frihet. Uppföljning avSiS missbrukarvård.Av Jonas Larsson och Vera SegraeusEn uppföljning av klienter från sju av SiS 14LVM-institutioner.Ger ART bättre behandlingseffekter?Utvärdering av metoder på tre ungdomshem.Av Rolf Holmqvist, Teci Hill och Annika LangBehandlingsutfallet efter vistelse på Sundboungdomshem jämförs med utfallet efterbehandling på Stigbyskolan och Långanässkolan,som vid tiden för studien tillämpadeen mer förtrogenhetsbaserad institutionsbehandling.ADAD. Uppföljning 2000-2002.Av Stefan NordqvistDetta är den första uppföljningen av ungdomarutskrivna från behandlingsavdelningar.Socialtjänstenkät ungdom 2004. Socialtjänstensuppfattning om vården avungdomar på särskilda ungdomshem.Av Ann-Christine Palmgren Langlet och MerikeLidholmSocialtjänstenkät LVM 2004. Socialtjänstensuppfattning om vården avvuxna missbrukare på SiS LVM-hem.Av Ann-Christine Palmgen Langlet och MerikeLidholmwww.stat-inst.seKöp eller ladda ner rapporterna.www.stat-inst.seStuderar du? Jobbar du inom socialtjänsten? Forskar du?Då har du egna sidor på SiS webbplats!28 SiStone nr 2 2005

More magazines by this user
Similar magazines