Rörlighet för ett dynamiskt arbetsliv - Lärdomar från ... - Vinnova

VINNOVA RAPPORTVR 2007:9RÖRLIGHET FÖRETT DYNAMISKT ARBETSLIVLärdomar från DynamoprogrammetKJELL ÅKERLUND

Titel: Rörlighet för ett dynamiskt arbetsliv – Lärdomar från DynamoprogrammetFörfattare: Kjell Åkerlund, Incitera ABSerie: VINNOVA Rapport VR 2007:09ISBN: 978-91-85084-91-3ISSN: 1650-3104Utgiven: September 2007Utgivare: VINNOVA – Verket för InnovationssystemDiarienr: 2006-03466Om VINNOVAVINNOVAs uppgift är att främja hållbar tillväxtgenom finansiering av behovsmotiverad forskningoch utveckling av effektiva innovationssystem.Genom sitt arbete ska VINNOVA tydligt bidra tillatt Sverige utvecklas till ett ledande tillväxtland.I serien VINNOVA Rapport publiceras externt framtagnarapporter, delrapporter, kunskapssammanställningar,synteser, översikter och strategiskt viktiga arbeten frånprogram och projekt som fått anslag av VINNOVA.Forskning och innovation för hållbar tillväxt.I VINNOVAs publikationsserier redovisar bland andra forskare, utredare och analytiker sina projekt. Publiceringen innebär inte att VINNOVA tarställning till framförda åsikter, slutsatser och resultat. Undantag är publikationsserien VINNOVA Policy som återger VINNOVAs synpunkter ochställningstaganden.VINNOVAs publikationer finns att beställa, läsa och ladda ner via www.VINNOVA.se. Tryckta utgåvor av VINNOVA Analys, Forum och Rapport säljsvia Fritzes, www.fritzes.se, tel 08-690 91 90, fax 08-690 91 91 eller order.fritzes@nj.seVINNOVA’s publications are published at www.VINNOVA.se

RÖRLIGHET FÖRETT DYNAMISKT ARBETSLIVLÄRDOMAR FRÅN DYNAMOPROGRAMMETKJELL ÅKERLUND

örligheten på den svenska arbetsmarknaden är alltför låg, vilket leder tillinlåsning och ohälsa samt försämrad kompetensförsörjning. Mot den bakgrundenhar VINNOVA, bl a med utgångspunkt från ett regeringsuppdrag imars 2003, initierat forsknings- och utvecklingsprogrammet Dynamo –Dynamiska arbetsmarknader och organisationer.I en första programfas – Dynamo 1 – i huvudsak 1 juli 2004 – 31 december 2007,har VINNOVA inom ramen för en budget på 49 milj kr lämnat bidrag till 17 projekt.Den gemensamma nämnaren för dessa projekt har varit att stimulera till ökadrörlighet, minskad ohälsa, bättre kompetensförsörjning och bättre dynamik inomarbetslivet.Dynamo 1 har haft särskilt fokus på frivillig lokal och regional rörlighet mellanarbetsgivare, arbetsställen, yrken och branscher m m genom ökad samverkan mellanarbetsgivare, främst inom ramen för s k arbetsgivarringar. Programmet har även syftattill att öka kunskaperna om strukturella hinder och möjligheter för rörlighet. Vidarehar några projekt haft transportsystem i fokus som en förutsättning för ökad rörlighet.I ett av dessa har vissa viktiga genusaspekter belysts.För den andra programfasen – Dynamo 2 – ägde en ny utlysning rum våren 2006.I den finansieras 17 projekt med en budget på 38 milj kr.Kjell Åkerlund har författat föreliggande skrift som bygger på ett stort antalintervjuer med personer som är berörda av projekt inom Dynamo 1. Avsikten medskriften är att i en intresseväckande och lättillgänglig form redogöra för viktigaresultat. Författaren har självständigt ansvarat för skriften.Professor Casten von OtterOrdförande i Dynamos bedömningsgruppFil lic Erling RibbingProgramledare för DynamoRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 3

InnehållRörlighet, inlåsning och hälsa . . . . . . . . . . . .7Gunnar Aronsson, Stockholms universitetArbetsgivarringar – ett försummat verktyg . . .15Erling Ribbing, VINNOVAArbetsgivarringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .17Åtta reportage (sid 19–64)Ökad rörlighet för hälsa och arbete . . . . . . . .19KalmarEn långsiktigt hållbar modellför arbetsgivarsamverkan . . . . . . . . . . . . . . .25Boden–LuleåArbetsgivarsamverkan för minskad ohälsa . . .31GällivareRörlighet för ökad hälsa . . . . . . . . . . . . . . . .37LudvikaStimulerad rörlighet inom arbetslivet . . . . . .43SkaraborgLivsmodellen – ett fackligt ringprojektunder 1997–2006 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .49SkåneArbetsgivarringar som strategiför rörlighet och hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . .55Vägar tillbaka – en studie av arbetsbyte . . .61Projekt för ökad rörlighet i arbetslivet . . . . .65Fem reportage (sid 67–90)Rörlighet och näringslivsdynamik . . . . . . . . .67Rörlighet på en lokal och regionalarbetsmarknad – möjligheter och hinder . . . .71Drivkrafter för rörlighet, hälsaoch kompetensförsörjning . . . . . . . . . . . . . .77Därför galopperade sjukfrånvaron . . . . . . . . .83Dynamo-projektet i SörmlandSamarbete för ökad rörlighet, minskadohälsa och ett hållbart arbetsliv . . . . . . . . . .87Transportprojekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .91Fyra reportage (sid 93–110)Regionförstoring ur ett genusperspektiv . . . .93Dynamiska regioner och innovativkollektivtrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .99Kollektivtrafik värd priset . . . . . . . . . . . . . .103Transportsystem, rörlighetoch sjukskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . .107RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 5

Rörlighet, inlåsningoch hälsaav professor Gunnar Aronsson,Psykologiska institutionen, Stockholms universitetynen på arbetets värde ochpå värdet av vad som idagkallas arbetskraftens rörlighethar växlat kraftigt underhistoriens lopp.I det antika samhället betraktadesarbete som något ovärdigt som aristokratininte skulle befatta sig med.Arbete var ett tecken på ofrihet ochstod i vägen för människors självförverkligande.Också i Gamla testamentetfinns arbetet som straff – genom syndafalletfördrivs människan ut ur Edenslustgård och döms till att med vedermödanära sig av den jord som Gud förbannar.Denna negativa och statiska syn påarbete varade fram till reformationenoch upplysningen. Martin Luther(1483–1546) omvärderade arbetet ochmenade att människan genom arbeteskulle tjäna Gud. Han menade samtidigtatt individen livet igenom skulle blikvar i det yrke hon fötts in i (Svendsen,2005). Den sociala hierarkin var av Gudgiven och klassresor och karriärer varupproriska handlingar mot Gud.Jean Calvin (1509–1564) fördeLuthers tankar om arbetets värde vidaremen hade en annan syn på arbetskraftensrörlighet – för att tala nutidsspråk.Han menade att människan tjänadeGud bäst genom att välja det yrke somgav den största förtjänsten. Det var rentav en religiös plikt att byta yrke – attvara rörlig – om man därigenom kundetjäna mera pengar (Svendsen, 2005).Över tid har de teologiska motivenbleknat, men den protestantiska arbetsetikenhar levt vidare. Under 1700- och1800-talet utvecklades filosofier ochekonomiska teorier med en starkt positivsyn på arbetets värde. För Karl Marxvar arbete vägen till förverkligandegenom att människan genom arbeteformar tingen och världen omkring sig,som i sin tur återverkar på människornasliv. Arbetet skulle underställas individensvilja, men detta kunde inte skeinom ramen för det kapitalistiska syste-LutherCalvinMarxRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 7

met. Människans frigörelse var förknippadmed arbetets befrielse från de kapitalistiskaproduktionsförhållandena.Nationalekonomisk teori betonarproduktionsfaktorernas rörlighet.Genom arbetskraftens rörlighet tänkerman sig att olika typer av obalanser iekonomin – t ex mellan regioner ochbranscher – ska utjämnas. Den omvandlingsom Sverige har genomgåttfrån 1800-talets agrara samhälle framtill våra dagar, kan beskrivas ur perspektivetarbetskraftens rörlighet och devarierande synsätt och värderingar somfunnits kring rörlighet. Politisk reglering,partsavtal och överenskommelserförstärker eller försvagar rörlighetsmönstren.I sina beslut om t ex yrkesellerarbetsplatsbyte samspelar enskildamänniskors vilja och möjligheter medregleringssystemen.På 1800-talets agrara arbetsmarknadi Sverige sammankopplades jobbmed naturaförmåner och bostäder, vilketminskade rörligheten. Arrendatorerhade långa kontrakt och var genom sindagsverkesskyldighet en stabil arbetskraftför jordägaren. Den ogifta arbetskraftenhade tjänst som pigor ochdrängar och tillhörde husbondens hushåll.De utgjorde med sin anställningpå årsbasis med uppsägningstid påsommaren och eventuellt byte avarbetsgivare i november en relativtstabil grupp. Den rörliga arbetskraftenutgjordes av människor som under jordbruketshögsäsong anställdes på daglönebasis.Med tiden kom statare och lantarbetareatt ersätta dagverksarrendatorernaoch var jämfört dessa en betydligtrörligare grupp – geografiskt och påarbetets marknad. Bönderna, som eftersträvadefastare anställningsrelationer,beklagade sig över pigornas och drängarnasrörlighet (Lundh, 2006). På systemnivåfanns således arbetskraft medvarierande rörlighet.Industrialismens genomslag på1800-talet gav upphov till en fack-föreningsrörelse som arbetade för attstärka de anställdas ställning på mångaplan. En viktig del i den fackliga kampenvar att människor skulle kunna förbättrasina arbetskontrakt och villkorutan att behöva flytta.Under 1900-talet har synen på rörlighetvarierat i takt med ekonomiskakonjunkturer. 1930-talets djupa arbetslöshetskrisansågs bero på arbetskraftenströgrörlighet och ledde till ettgenombrott för statlig intervention påarbetsmarknaden. Efter andra världskrigetblev situationen den omvända.Sverige fick en stark ekonomisk expansionmed hög efterfrågan på arbetskraft.Trögrörlighet var inte längre problemet;nu handlade de stora aktörernas varningssignalerom arbetskraftens överrörlighetoch höga omsättning.Hopp-Jerka blev symbolen fördenna skadliga överrörlighet, som statoch fackliga organisationer tillsammanspropagerade mot i starkt moraliserandetonläge. ”Ekonomisk information”, somFOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARörlighet är ett värdeladdatbegrepp. Det handlar om makt –företagens och den enskildes,skriver professor Gunnar Aronsson.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 8

Stann-Anders, Skrå-Åke och Hopp-Jerkavar ett organ för Arbetsgivareföreningen,LO, TCO och staten, lät påaffischer bl a meddela att ”Hopp-Jerkalär sig inget yrke ordentligt, han fårsvårt att få bra jobb längre fram ochovana vid nya maskiner ökar risken förolycksfall i arbete”.Hopp-Jerka betraktades med andraord inte bara som ett problem för sigsjälv utan också som en risk för andra.Han blev en syndabock på vilken diversemissförhållanden på arbetsplatsenoch i samhället projicerades. I debattenförklarades Hopp-Jerkas ombytlighetutifrån psykologiska särdrag. En enklareförklaring är att Hopp-Jerka enligtden traditionella ekonomiska teorinagerade utifrån ekonomiska maximeringsprincipergenom att sälja sinarbetskraft till den som betalade bäst.Kampanjen mot Hopp-Jerka kanses som ett led i disciplineringen avarbetarklassen (Furåker, 1976). Under1930-talets kris fanns arbetslöshetshotetsom en disciplinerande faktor.Under efterkrigsårens efterfrågeboompå arbetskraft fungerade inte längredetta hot varför disciplineringen avarbetskraften skiftade till normativpåverkan.Rudolf Meidner visade i sinavhandling från 1954 på ett starkt sambandmellan konjunktur och rörlighet.Meidner såg positiva sidor med rörlighetoch arbetade vetenskapligt med attdra en skiljelinje mellan önskvärd ochicke-önskvärd rörlighet samt gjorde endistinktion mellan anpassnings- ochmissanpassningsrörlighet (Furåker,1976).Under de senaste decennierna hardet national- eller samhällsekonomiskaperspektivet på rörlighet dominerat ochtrögrörlighet på nytt uppfattats som ettproblem för ekonomisk tillväxt ochomvandling. Vår tids trögrörlighet saknaren samlande symbolfigur men omen sådan behövs kan Hopp-Jerkasmindre kända 1960-talssläktingarStann-Anders, som inte ville flytta ochbyta jobb, och Skrå-Åke, som envisthöll kvar vid sitt yrke, kanske åter trädai tjänst.Efterkrigstidens statliga arbetsmarknadspolitikhar i stor utsträckninghandlat om att bidra till strukturomvandlinggenom ökad rörlighet ochomskolning av arbetskraften. En radincitamentssystem som bromsar ochstabiliserar individers handlingsmönster,t ex lagen om anställningstrygghet,men även underlättar rörlighet ochövergångar, t ex trygghetsfonder, harintroducerats.På 1990-talet fick vi en avregleringkring arbetsförmedling, som öppnadevägen för nya aktörer, s k intermediärer,som på olika sätt bidrar till rörlighet(Bäckström, 2006). Utöver myndighetslösningar(Arbetsförmedlingen,Försäkringskassan) och avtalslösningar(trygghetsråd, trygghetsstiftelser, trygghetsfonder,AFA) finns nu även marknadslösningar(bemanningsföretag, outplacingkonsulter,webbtjänster) ochorganisationslösningar (personalpooler,jobbytarcentra, arbetsgivarringar).Från inlåsnings- och hälsosynpunktär arbetsgivarringarna av särskiltintresse bland dessa intermediärer.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 9

I idealfallet har medlemsföretagen i enarbetsgivarring olika behov och olikartadverksamhet vilket skapar en störreoch differentierad arbetsmarknad. Detökar individens möjligheter att inomringen finna ett arbete som matchar denegna förmågan. Det gäller t ex anställdasom drabbats av en förslitningsskadasom omöjliggör fortsatt verksamhet hosden egna arbetsgivaren, men vars skadorinte förhindrar verksamhet i ett annatföretag med andra arbetsuppgifter. Förca 25 procent av denna grupp kanyrkes- och arbetsplatsbyte vara etteffektivt medel för återgång i arbete vidlångvarig sjukskrivning (Göranssonm fl, 2002).Till nytillskotten i arbetslivetsbegreppsflora kan räknas anställningsbarhet,som också är en del av rörlig-hetsdiskursen. På politisk nivå handlaranställningsbarhet om att rusta arbetskraften– särskilt arbetslösa och somtillhör den mer perifera arbetskraften– så att de vid omställningar och konjunkturuppgångarsnabbt kan kommain i arbete. På individnivå innebär detatt den enskilde på egen hand samlarmeriter och knyter kontakter som stärkerde egna chanserna på arbetetsmarknadenoch höjer den egna beredskapeninför ett nytt och bättre jobb.Rörlighet och inlåsningsom individ- och hälsofrågaNationalekonomer och arbetsmarknadsforskarehar under de senastedecennierna dominerat diskussionenom arbetskraftens rörlighet och rörlig-hetsdiskursen. Inom forskningen vardet tidigare mindre vanligt att betraktarörlighet ur ett hälsoperspektiv, menunder det senaste decenniet har dettaperspektiv fått mer utrymme.Hälsoskäl som motiv för arbetsbyteoch rörlighet mellan olika uppgifter haralltid förkommit. Inom jordbruk ochsjälvhushåll fanns ett stort och varieratutbud av arbetsuppgifter som gjorde attockså människor med begränsad arbetsförmågakunde finna en nyttig uppgift.Ända in på 1950-talet fanns det inomindustrin kvar reträttjobb långt upp iåldrarna för dem som överlevt många åri slitsamma jobb. Dessa reträttjobbkunde dock vara förnedrande i relationtill tidigare uppgifter och kapacitet.NärrationaliseringsprocessernaFOTO: JANN LIPKA / MIRA

En av arbetsmiljöns allra viktigasteriktlinjer ur hälsosynpunkt är att människorska ha variation i sitt arbete.under 1900-talets senare hälft fick fulltgenomslag försvann dock utrymmetinom industrin för dessa äldre arbetaresamtidigt som ett utbyggt pensionssystemkunde ta vid. De med begränsadarbetsförmåga, som inte hade haft enstadig arbetsgivare med ansvar för att defick anpassade arbetsuppgifter var sämstställda.En av arbetsmiljölagens allra viktigasteriktlinjer ur hälsosynpunkt är attmänniskor ska ha variation i sitt arbete.Därför kan denna lag också betraktssom en ”rörlighetslag”. Ett företag kanförverkliga kravet på variation genomrörlighet i form av arbetsrotation ocharbetsutvidgning.Vid tiden för Arbetslivsinstitutetsnedläggning 2007 pågick ett forskningsprogrammed syfte att utröna hälsovinsterav arbetsplats- och yrkesrörlighet.Denna forskning inleddes medenkätstudier rörande förekomsten avinlåsning i representativa slumpmässigaarbetskraftsurval. Därefter har kvalitativastudier och praktiskt orienteradeprojekt genomförts i syfte att förebyggainlåsning (Astvik, Mellner & Aronsson,2006).I studier med hälsoperspektiv harbegreppet inlåsning kommit att användas.En typ av inlåsning handlar om attindividen upplever att den nuvarandearbetsplatsen inte är den önskade – enannan om det nuvarande yrket inte ärdet önskade. (Aronsson m fl 2000).De som både är på fel arbetsplats(arbetsplatsinlåsta) och i fel yrke (yrkesinlåsta)är dubbelinlåsta. Till dennakategori kan ca 20 procent av alla fastanställda på den svenska arbetsmarknaden,dvs 800 000 personer, hänföras.Ytterligare ca 15 procent hör till gruppernayrkes- eller arbetsplatsinlåsta, vilketmotsvarar drygt 500 000 personer.Inlåsning är snarare en klass- ochutbildningsfråga än en könsfråga.Andelen inlåsta är högst i LO-gruppernaoch bland lågutbildade medan deninom yrkesområden som kräver längreutbildningar är betydligt lägre. Samtidigtär skillnaderna mellan män ochkvinnor marginella.Bland fast anställda är 64 procents k dubbelrätt – d v s både på önskadarbetsplats och i önskat yrke. Blandtidsbegränsat anställda, där en betydandeandel sannolikt är inne i en sökprocess,är andelen dubbelrätt bara 38procent.Dubbelinlåsta – såväl fast som tidsbegränsatanställda – rapporterar oftaremagbesvär, olust och trötthet och håglöshetän övriga anställningsgrupper.Konsekvenserna av inlåsning är docksvagare bland tidsbegränsat anställda,vilket också kan antas höra sammanmed att många i denna grupp är i ensökprocess, vilket gör att de uppleverframtiden som mer öppen och med flermöjligheter.Inlåsning är förknippat med färreupplevda möjligheter att lära nytt ochutvecklas. Det finns också ett starktsamband mellan arbetsplatsinlåsningoch svagt stöd från chef vid svårigheteri arbetet.Orsakssambanden bakom dessamönster är komplexa och innefattarsannolikt onda cirklar. Det förefallert ex troligt att personer som uppleveratt de befinner sig i ett icke önskat yrkeintresserar sig mindre för lärande ochkompetensutveckling än de som uppleveratt de är i ett önskat yrke. Det kan isin tur leda till t ex mindre stöd ochuppmuntran från chefer.Det saknas tidsserier över upplevelserav inlåsning, men man kan spekulerai om inte senare års rationaliseringarmed ökat fokus på renodling, outsourcingoch upphandling av sidoverksamheterminskar utbudet av olikartadejobb på företagens interna arbetsmarknaderoch därmed ökar risken ökadRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 11

Har dagens rationaliseringsstrategiergjort det omöjligt för människormed nedsatt hälsa och arbetsförmågaatt finna en ny plats i arbetslivet?Bristande överensstämmelse mellanönskat och faktiskt yrke eller arbetsplatskan också skapa vantrivsel, oininlåsning.På sådana ”enyrkesföretag” ärdet svårare för den enskilde att genomföraarbetsbyten internt. Slimmadeorganisationer kan också göra det svårareför enskilda med nedsatt arbetsförmågaatt hantera arbetsplatsens krav.För att komma tillbaka i arbete kanlångtidssjukskrivna behöva byta bådeyrke och arbetsplats. Lagstiftningenkring arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågorhar dock fokus på den sjukskrivnesarbetsplats och arbetsgivare. Detväcker frågan om inte dagens rationaliseringsstrategierhar gjort det omöjligtför människor med nedsatt hälsa ocharbetsförmåga att finna en ny plats iarbetslivet. Kanske behövs det någonform av systemskifte för att undvikautslagning av dessa individer?Brist på rörlighet i en inlåsningssituationkan relateras till AlbertHirschmans teori om att människor ien otillfredsställande livs- eller arbetssituationhar två huvudstrategier attvälja mellan: sorti (exit) och protest(voice). Dessa strategier existerar i ettkomplext samspel. Sannolikheten föratt man väljer proteststrategin, sompotentiellt skulle kunna förändra villkoren,är beroende av möjligheten till sortieftersom protesten blir mer effektiv omden kan förbindas med hot om sorti.Sorti kan vara den väg som väljs omRörlighet är ett värdeladdat begrepp.Det handlar om makt – föreprotestenmisslyckats, under förutsättningatt detta kan ske utan alltför stortekonomiskt och annat risktagande, t exuppgivande av en fast anställning. Omingen av dessa båda strategier bedömssom möjliga kvarstår lojalitet som alternativ,d v s att man stannar och härdarut. Detta torde särskilt gälla i en situationmed hög arbetslöshet eller brist påannat lämpligt jobb.Man kan även misstänka ett sambandmellan tystnad och ohälsa. I enstudie hade de som inte ansåg sig kunnakomma med kritik och göra sig hördapå arbetsplatsen mer symtom på ohälsa(Aronsson m fl, 2000). En annan frågakring kopplingen mellan inlåsning ochohälsa handlar om varför individer intelämnar en arbetsplats som de uppleversom negativ och där hon eller han farilla.Det finns flera kopplingar mellaninlåsning och ohälsa. Direkt om manblir kvar i ett arbete där man trivs mensom man av arbetsmiljöskäl bordelämna. Fortsatt exponering förvärrar dåohälsan medan ett yrkes- eller arbetsplatsbytehelt skulle kunna eliminera denegativa hälsoeffekterna.tresse och pessimism inför framtiden.Svårigheter att bryta upp kan skapa enupplevelse av kontrollförlust som i sintur kan generera hälsoproblem, som dåsnarare beror på kontrollförlusten än påarbetsuppgifterna i sig.Människor som från början uppleveratt de är i rätt yrke och på rättarbetsplats kan även uppleva att t exförändringar i arbetets organiseringmed ökade krav och mindre resurserreducerar möjligheterna att utföra arbetetpå ett tillfredsställande sätt. Sådanaförändrade arbetsvillkor kan också ledatill en upplevelse av inlåsning.Alltför få undersökningar medinriktning på hälsoeffekter av yrkesocharbetsplatsbyte har gjorts. Om enindivid kan genomföra ett arbetsplatsochyrkesbyte, som återger honom ellerhenne upplevelsen av kontroll över sinlivs- och arbetssituation bör man dockpå goda grunder kunna anta att dettakommer att leda till påtagliga positivaeffekter på hälsa och arbetsmotivation.En studie av sjukskrivna som återkom iarbete efter en lång sjukskrivning harvisat att arbetsplatsbyte för dem som såönskade utgjorde en effektiv förändring(Göransson, Aronsson & Melin, 2002).RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 12

Att läsa vidareAstvik W, Mellner C, Aronsson G.På väg – en kvalitativ stuidie av långtidssjukskrivning,arbete och rörlighet.Arbeteoch hälsa 2006:3Aronsson G, Dallner M, Gustafsson K.Yrkes- och arbetsplatsinlåsning.En empirisk studie av omfattning ochhälsokonsekvenser. Arbete och Hälsa2000;5.tagens och den enskildes. Under historienslopp har anställdas bundenhettill arbetsgivaren gått från näst intilllivegenskap till dagens i många fallmycket lösa knytning genom uppdragoch projektanställning.När arbetstagare på 1950-taletutnyttjade den rådande arbetskraftsbristengenom ökad rörlighet i riktning motbättre betalda arbeten mobiliserade statenoch partsetablissemanget mot detta.Idag beskrivs brist på rörlighet som etthinder för tillväxt.Mot den national- och samhällsekonomiskasynen på rörlighet som engrundförutsättning för ekonomisk tillväxtstår den enskildes intresse av attinte tvingas till arbetsbyten och geografiskmobilitet – att slippa bli en Hopp-Jerka mot sin vilja.En uppmjukning av det arbetsrättsligaskyddssystemet i riktning motlägre anställningsskydd skulle ökadenna påtvingade rörlighet om den intekompenserades med högre omställningstrygghet.Det skulle också indirektfå negativa arbetsmiljöföljder genom attarbetsgivarens möjligheter att göra sigav med anställda skulle stärkas, vilketskulle göra det mindre intressant attsatsa på arbetsmiljön. En sådan slitoch-slängmentalitetskulle övervältrakostnaderna för förslitning på enarbetsplats på kollektivet.Samtidigt förkommer en skadliginlåsning. Många skulle må bra av attbyta till ett arbete där deras förmågorkan realiseras och arbetssituationen intetär på hälsan. Med tanke på antaletmänniskor som är i en inlåsningssituationborde rätt man och kvinna på rättplats kunna ge stora produktionsvinster.Under senare år har blickarnariktats mot Danmark och dess s k flexicuritymodell,som gör anspråk på attförena arbetsgivarens behov av en flexibelarbetsstyrka med den enskildesanspråk på trygghet i arbetslivet.Modellen har inte utvärderats ur hälsosynpunkt,men en rad indicier kringsamband mellan rörlighet, inlåsningoch ohälsa/sjukskrivning har presenteratsi en intressant uppsats (Rothstein& Boräng, 2005). Dessa skulle kunnaprövas i framtida empirisk forskning.Bäckström H. Omställningssystemetsagenter och försäkringar på densvenska arbetsmarknaden:Bemanningsföretag, försäkringsbolag,myndigheter och trygghetsråd i heligallians? Arbetslivsrapport 2006:04Furåker B. Stat och arbetsmarknad.Studier i svensk rörlighetspolitik.Arkiv avhandlingsserie, Kristianstad,1976.Göransson S, Aronsson G, Melin B.Vilja och villkor – en studie omlångtidssjukskrivnas situation.Ingår i Bilaga till SOU 2002:5,Handlingsplan för ökad hälsa iarbetslivet.Lundh C. Arbetskraftens rörlighetoch arbetsmarknadens institutioner iSverige 1850-2005. Ingår i D Rauhutoch B Falkenhall (red.) Arbetsrätt,rörlighet och tillväxt. Institutet förtillväxtpolitiska studier, A2005:016(sid 17–62)Rothstein B, Boräng F. Dags att drain guldklockorna? Om rörlighet ochsjukfrånvaro på den svenska arbetsmarknaden.Ingår i D Rauhut och BFalkenhall (red.) Arbetsrätt, rörlighetoch tillväxt. Institutet för tillväxtpolitiskastudier, A2005:016(sid 183–208) Svendsen L Fr (2005).Arbete en välsignad förbannelse.Svenska Dagbladet, Under strecket27 november 2005.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 13

Arbetsgivarringar– ett försummat verktyg?av Erling Ribbing, programledare för VINNOVAs Dynamoprogramrbetsgivarringar har förekommiti Sverige sedan börjanav 1980-talet. Intresset fördem har emellertid varitskiftande.Under åren 2002–04 gjordes särskildainsatser inom Försäkringskassanoch landstinget i Stockholms län medavseende på en rehabiliteringsgarantiför länet. I samband med detta framkomatt berörda arbetsgivarringar visademycket positiva resultat när det gälldeatt få sjukskrivna åter i arbete.En av utgångspunkterna förVINNOVAs Dynamo 1-program varatt om de positiva resultat som arbetsgivarringarnai Stockholms län har visat,även gäller generellt för de arbetsgivarringarsom finns runt om i Sverige, såborde modellen oftare användas somverktyg för att underlätta en återgångtill arbetet. Det råder samstämmighetom att, vid sidan av den sjukskrivnesjälv, arbetsgivaren är en nyckelpersonför att rehabiliteringsarbetet ska fungera.Ett av syftena med Dynamoprogrammethar därför varit att stimuleratill en utökad arbetsgivarsamverkan inya och innovativa former. När det gälleratt få långtidssjukskrivna att återgå iarbete kan samverkan mellan fleraarbetsgivare i en arbetsgivarring lösamånga problem som en enskild arbetsgivareinte kan klara.VINNOVA har låtit RamböllManagement AB utvärderaDYNAMOs arbetsgivarringsprojekt.Ramböll Management fann att ringarnasstyrka i jämförelse med andra aktörersfrämst är deras förmåga att arbetamed frivillig rörlighet för att förebyggaohälsa. Ramböll fann också indikatorersom tyder på att ringarna har förutsättningarsom möjliggör ett effektivarerehabiliteringsarbete jämfört med andraaktörer.Arbetsgivarringar borde oftareanvändas för att underlätta en återgångtill arbetet, skriver programledareErling Ribbing.Det finns ingen vedertagen definitionpå vad som utgör en arbetsgivarring.De flesta berörda torde dockkunna skriva under på att en arbetsgivarringär en organiserad samverkanmellan främst arbetsgivare. Dess primärasyfte är att öka personalens rörlighetpå en regional eller lokal arbetsmarknadför att förebygga inlåsning och ohälsa,för att underlätta rehabilitering samt föratt förbättra medlemsföretagens arbetskraftförsörjningoch tillväxt. En ringFOTO: JEANETTE HÄGGLUNDRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 15

ör omfatta minst 10–12 företag somgärna skall skiljas åt vad gäller storlek,arbetskrav m m.Arbetsmetoden är inriktad på atthjälpa och stötta individen genom att sehennes arbetsförmåga istället för sjukdomoch arbetshinder. Arbetsträning påen annan arbetsplats, vid ett av ringensmedlemsföretag eller utanför ringen,utgör ofta en viktig del av verksamhetenliksom karriärplanering och kompetensutveckling.Hittills har arbetsgivarringarfrämst använts för att få långtidssjukskrivnaåter i arbete. Bland Dynamo 1-programmets projekt finns dock arbetsgivarringarsom i första hand arbetarmed frågor kring kompetensutveckling,kompetensförsörjning och att öka rörlighetenpå arbetsmarknaden.Arbetsgivarringarnas organisationsformvarierar också. Vissa ringardrivs ideellt medan andra har en merkommersiell inriktning. I några ärfackliga organisationer aktivt involverademedan Arbetsförmedlingen ochFörsäkringskassan kan delta i andraringars verksamhet.För en fortsatt hållbar utvecklingav arbetsgivarsamverkan måste varjearbetsgivarring tackla frågan om långsiktighet.Om all verksamhet inom enarbetsgivarring är beroende av en endadrivande kraft eller ”eldsjäl” är riskenstor att ett fruktbart samarbete avstannarom denne försvinner ur verksamheten.VINNOVA vill med sin satsningpå FoU om arbetsgivarringar öka kunskapernaom deras verksamhet och spridadenna till arbetsgivare, politiker ochandra viktiga aktörer inom arbetslivet.Mycket talar för att arbetsgivarringarutgör ett värdefullt verktyg för att förhindrautanförskap och utslagning ochför att återföra människor i arbete.Ett av syftena med Dynamoprogrammethar varit att stimulera till utökad arbetsgivarsamverkani nya och innovativa former.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 16

Syftet med VINNOVAs Dynamoprogram ärbl a att stimulera till ökad samverkan mellanarbetsgivare. I åtta reportage på sid 19–64beskrivs sådan samverkan i arbetsgivarringar.Vissa ringar är ideella medan andra är merkommersiella. I några är facken aktiva medanArbetsförmedlingen och Försäkringskassandeltar i andra ringars verksamhet.

Rörlighet är ett effektivt medel för att rehabilitera långtidssjukskrivna.80 procent av dem som Kalmarsundsregionens arbetsgivarringarbetat med har lyckats ta sig ur sin sjukskrivninggenom att byta jobb eller genom andra åtgärder för att kommavidare i yrkeslivet.

[KALMAR]Ökad rörlighetför hälsa och arbeteet finns ett talesätt enligt vilketarbete befrämjar hälsaoch välstånd (och förhindrarmånga tillfällen till synd).Kalmarsundsregionens arbetsgivarringhar vänt på begreppet och menar iställetatt rörlighet befrämjar arbete och hälsa,åtminstone att döma av det projekt somVINNOVA inom ramen för sittDynamo 1-program har beviljat 2,95milj kr i bidrag – ”Ökad rörlighet förett livslångt och hälsofrämjande arbetsliv”.Ulla Larsson, arbetsgivarringensverksamhetsansvariga och projektetseldsjäl, menar att ökad rörlighet lösningenpå många problem inom dagensarbetsliv.– I vårt arbete med rehabiliteringhar vi sett hur effektivt rörlighet är. 80procent av dem som vi jobbat med harblivit av med sin sjukskrivning genomatt byta jobb eller genom andra lösningarsom t ex utbildning för att kommavidare i sitt yrkesliv.Rörlighet är också ett genomgåendetema i arbetsgivarringens verksamhetoch återfinns i begrepp som• systematisk rörlighet• strategier för rörlighet• praktiska modeller för rörlighet• rörlighetstrappan• arbetsglädje och rörlighet• handbok i rörlighet• rörlighetsinspiratörsutbildning• rörlighetsgrupp, etcRingen har tagit fram två broschyrerkring rörlighet, en som vänder sigtill chefer och en till medarbetare, ochman har även gjort en särskild lista överrörlighetens positiva effekter – för organisationenoch individen (se sid 20).– Arbetsgivarna vill ha en arbetsgivarringdär man hjälper varandra medomplaceringar, säger Ulla Larsson.– Jag började att arbeta medrehabilitering som utredare påFörsäkringskassan redan i början av1980-talet, berättar Ulla Larsson. Jagvar ofta ute på företagen och stötte ochblötte deras rehabiliteringsansvar somarbetsgivare. Jag såg också vilka problemsom de hade att finna bra lösningarför sina anställda.– Sedan gick jag över till att säljarehabiliteringstjänster åt Arbetslivstjänsterinom Arbetsmarknadsverket.Men arbetsgivarna ville inte betala dehöga kostnader som tjänsterna var för-FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 19

enade med – en utredning kunde gå losspå 30–60 000 kr! Samtidigt ville deverkligen ta sitt rehabiliteringsansvaroch hjälpa anställda med problem vidarei sina yrkesliv. De ville ha en arbetsgivarringdär man hjälpte varandra medomplaceringar.kontaktpersoner. De senare är uppdeladei tre nätverksgrupper som träffas fyragånger per år för att utbyta erfarenheterkring t ex olika lönesystem och diskuteraom man kan låna anställda frånvarandra etc. Rekryteringsbehov ochrörlighet är stående punkter.– Vid projektstarten 2004 ville allaföretag ha hjälp med rehabilitering,men det fanns ingen förståelse för värdetav ökad rörlighet som förebyggandeåtgärd, säger Ulla Larsson. Vi ville få inrörlighet som en naturlig del i företagensverksamhet, men möttes av kallahanden. ”Det är ingenting för oss”,tyckte de ledningsgrupper som vi pratademed.1996 startades Kalmars arbetsgivarring– idag Kalmarsundsregionensarbetsgivarring – med 13 anslutna företaginom ett ”upptagningsområde”inom en radie på 7–8 mil från Kalmar.Också ringen var inledningsvis inriktadpå rehabilitering, men efter några årbytte man fokus till rörlighet. I januari2007 hade ringen vuxit till att omfatta47 medlemsföretag med drygt 20 000anställda.Utöver yrkesinriktad rehabiliteringär ringens kärnområden livs- och karriärplanering,övertalighet och omställning,systematisk rörlighet, kompetensutvecklingoch nätverksbyggande. Föratt förankra ringens arbete skickasinformation löpande till fackliga representanteroch huvudskyddsombud påmedlemsföretagen samt till särskildRÖRLIGHETENS POSITIVA EFFEKTER– På vår hemsida kan anställdaockså anmäla att de vill byta jobb ochföretag att de behöver rekrytera. När ettföretag för en tid sedan behövde enmedarbetare som kunde arbeta med reskontravisste vi att det fanns en lämpligperson på ett av våra andra medlemsföretag.Den lösningen ordnade vi påtvå dagar.I projektet ”Ökad rörlighet för ettlivslångt och hälsofrämjande arbetsliv”har arbetsgivarringen haft huvudfokuspå att utveckla strategier och praktiskamodeller för att öka den externa ochinterna rörligheten för anställda somlöper risk att bli sjuka på jobbet.Därför genomförde man en kartläggningav hur företagen då jobbademed rörlighet och fann att den endarörlighet som förekom var arbetsrotationför att komma ifrån monotonaarbetsuppgifter. Tack vare den kartläggningenkunde man också visa vad företagetskulle tjäna på ökad rörlighet, varefterattityderna till rörlighet började attförändras.Under projektets gång har mandärefter bl a arbetat med en handbok irörlighet för medlemsföretagen räkningsamt utvecklat en ”rörlighetstrappa”.– Rörlighetstrappan innebär attföretaget arbetar med ökad rörlighet ismå steg där det första är att bestämmaatt en kompetensutvecklingsdag skaanvändas för rörlighet, berättar UllaLarsson. Nästa steg kan vara att låna uten anställd och ytterligare ett att bytatjänster med ett annat företag inomringen....för organisationen• Ökad flexibilitet vidkonjunktursvängningar• Lägre sjukfrånvaro• Förbättrad ekonomi• Bättre effektivitet• Mindre sårbarhet• Lärande organisation medmer nytänkande och arbetsplatsutveckling• Mer motiverade chefer ochmedarbetare• Stimulans till nytänkande...för individen• Ökad anställningsbarhet• Främjar hälsa• Ökad arbetsglädje• Mer variation i arbetet• Kompetensutveckling• Bättre förståelse förorganisationen• Ökad handlingsfrihet• Mindre frustration• Stimulans till nytänkande– I en rörlighetsgrupp med nio personerfrån facken och åtta från arbetsgivarsidanhar vi jobbat med hur vi kanskapa olika system för rörlighet – bytajobb, rehabilitering etc – för att undvikasjukskrivning eller för att skapa utrymmeför egen kompetensutveckling. Vibenämner det ”systematisk rörlighet”för att hos företagen inpränta att i sinaårliga medarbetarsamtal även bör ta upphur medarbetaren vill använda rörlighetför sin egen kompetensutveckling.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 20

FOTO: ULRIKA GÖTHENQVIST / SCANPIXMellan åren 2002 och 2006 mer änhalverade kuvertföretaget BongLjungdahl AB i Nybro sin sjukfrånvaro.I arbetsgivarringens projekt benämnssådan rörlighet för kompetensutveckling”kompetensutvecklingsrotation”eller KUR, vilket innebär att företagetanvänder rörligheten för kompetensutveckling.Ulla Larsson berättar attdet har tagit tid att sälja in KUR-rörlighet,men att ett par av ringens medlemsföretagnumera har lagt in det i sinkompetensplanering. Hos dessa företagska en av medarbetarnas kompetensutvecklingsdagaranvändas för just rörlighet.– Om en arbetsgivare uppmärksammaratt någon håller på att bli sjukär det också viktigt att man gör en livsochkarriärplanering för att kommafram till en lämplig rörlighetsåtgärd.Det kan t ex vara arbetsrotation, attman delar på tjänsten, att den anställdetillfälligt får arbeta på eller får arbetsprövapå ett annat företag.– Att ordna arbetsprövning på ettannat företag innebär sällan några problem.I de flesta fall tar man gärna emotden det gäller. Vid arbetsprövning stården egna arbetsgivaren för lönen.Denne inser ju att den anställde annarsriskerar att bli sjuk.Ulla Larsson berättar om en kvinnasom gått igenom arbetsgivarringenslivs- och karriärprogram och sedan provarbetati en månad på ett företag inomett område som man hade kommit framtill borde vara lämpligt.– Sedan dess har hon på eget initiativsökt ett nytt jobb som hon sannoliktkommer att få. Andra som arbetsprövaråtervänder till sina arbetsgivare medkrav på att få utvecklas i jobbet. Genomatt medarbetarna själva tar initiativ tillen förändrad arbetssituation får företagenofta tillbaka mer motiverad medarbetare.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 21

Ett annat exempel är LenaLidberg. När hon kom i kontakt medarbetsgivarringen hade hon i 29 år(ända sedan hon var 16 år) arbetat påkuvertföretaget Bong Ljungdahl AB iNybro som städare, maskinbiträde,tryckare och maskinställare. Hon hadebörjat undra om hon verkligen skulleblir kvar där fram till pensioneringenoch vid ett vägledningssamtal med UllaLarsson kom det fram att hon varmycket intresserad av djur. Därför fickhon hösten 2004 arbetspröva en veckapå Hansa Husdjur, ett annat av ringensmedlemsföretag, som bl a arbetar meddjurhälsovård.– Det var toppen att få pröva någotannat, men mina arbetskamrater påBong Ljungdahl undrade vad jag höllpå med, berättar Lena Lidberg. Dekunde inte tänka sig att lämna sina jobbpå det sättet, inte ens för en vecka.Ett år senare blev hon uppsagdp g a arbetsbrist. Då gick hon först enkurs som ringen har för att coacha demsom blivit uppsagda. Sedan ringde hontill Nybro kommun och frågade om dehade något ledigt jobb som personligassistent. Hon fick direkt komma påintervju och hade ett nytt jobb redaninnan anställningstiden på BongLjungdahl hade tagit slut.– Idag pluggar jag till undersköterskaoch man kan lungt påstå att jaghar fått ”ändan ur vagnen”. Det hadealdrig hänt om jag inte hade blivit uppsagd.Jag har aldrig mått så bra i helamitt liv som jag gör nu! Nu känner jagatt jag är herre över mitt eget liv och jagär inte rädd för att bli arbetslös igeneftersom jag känner att det alltid ordnarsig på något vis.Lena Lidberg tror att det kan varapositivt att byta jobb. Hon säger attman växer i sig själv när man märker attman klarar av mycket mer än man trott.Man får träffa nya människor och lärasig att anpassa sig till nya saker. Lenasäger också att det har betytt mycket attarbetsgivarringen hela tiden har ståttbakom henne och uppmuntrat henne.– Vårt företag gick med i arbetsgivarringenvid årsskiftet 1999/2000,säger Anita Sjöberg, personalhandläggarepå Bong Ljungdahl sedan 1988.Först fick vi hjälp med alla våra rehabärendenoch långa sjukskrivningar.Sedan har det flutit på med andra aktiviteteroch vi har haft massor av nytta avringen, inte minst tack vare dess storanätverk med olika företag.Anita Sjöberg berättar att ambitioneninom arbetsgivarringen är att hittadem som inte mår bra på jobbet innande hunnit bli rehabfall. Tillsammansmed sina produktionsledare på BongLjungdahl identifierar hon tidigt demsom behöver få pröva något annat,innan de ”går i väggen”.– Vi försöker att klara dem genomarbetsbyte inom företaget. Om detbehövs arbetsprövning på någon annanarbetsplats vänder vi oss till arbetsgivarringen.Samtidigt informerar vi dem detgäller och facket så att ingen får för sigatt vi försöker att bli av med ansvaret fördem. Men idag har vi varit med i ringennågra år och medarbetarna förstårfördelarna med att pröva något nytt.Tvärtom är det inte ovanligt att de självaföreslår att vi ska gå via ringen.– Genom sådan arbetsprövningoch arbetsbyte går vi ett steg längre änvad vi som arbetsgivare skulle behövagöra och trots att det kostar en deleftersom vi betalar lön för dem som ärute och arbetsprövar. Men jag tror att vitjänar på det. När de som varit ute kom-– Arbetsgivarringen försöker att hittadem som inte mår bra innan de hunnitbli rehabfall, säger Anita Sjöberg.– Det var toppen att få prövanågot annat, men mina arbetskamraterundrade vad jag höll på med,berättar Lena Lidberg.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERA FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 22

Den ökade rörlighet som arbetsgivarringenbidragit till återspeglas tveklöst i en minskadsjukfrånvaro bland medlemsföretagen.mer tillbaka till oss har de sett en annanvärld och en del tycker också att de trotsallt har det ganska bra hos oss.Samtidigt framhåller Ulla Larssonatt man ska ha klart för sig att trygghetenkan påverkas när man byter jobb.– När vi startade arbetsgivarringentrodde jag att vi skulle kunna skrivaavtal mellan medlemsföretagen så attden som gick från ett företag till ettannat skulle kunna ta med sig ett visstantal anställningsår in i det nya företaget.Men det har visat sig att det integår rent lagtekniskt och det är ett problemoch ett hinder för rörlighet.Ett mått på hur framgångsriktarbetsgivarringens rörlighetsprojket harvarit är sjukfrånvarons utveckling. Denökade rörlighet som ringen har bidragittill återspeglas tveklöst i en minskadsjukfrånvaro bland medlemsföretagen. Ien uppföljningsstudie har sjukfrånvaronbland de företag som har angivit dennai procent minskat från 7,1 % 2003 till5,9 % 2006.– Hos Kronofogden här i Kalmarminskade sjukfrånvaron från 14,7 %2002 till 3,2 % 2006, berättar UllaLarsson. De har också satsat mycket pårörlighet, dels genom arbetsprövningoch arbetsbyten och dels genom internrörlighet. 2005 utsågs myndighetenockså till en av Sveriges bästa arbetsplatser!Ett annat medlemsföretag, ArlaFoods, sänkte sjukfrånvaron från 6,9 %2001 till 3,8 % 2006, huvudsakligengenom intern rörlighet med roterandearbetsuppgifter. Mellan åren 2002 och2006 mer än halverade BongLjungdahls i Nybro sin sjukfrånvaro,från 12,7 till 5,5 %. Intern rörlighetmed arbetsrotation och breddning avarbetsuppgifterna har varit en av framgångsfaktorerna.Detsamma gällerCementa på Öland som gick från 9,6till 4,1 % sjukfrånvaro mellan åren 2004och 2006. Också Kalmar Lantmänhalverade sin sjukfrånvaro från 5,2 till2,6 % under perioden 2003–06.Och Ulla Larssons kampanj förett hälsosammare arbetsliv fortsätter.I slutet av oktober 2006 skickade honett brev till arbetsmarknadsministerSven Otto Littorin med kopia tillnäringsminister Maud Olofsson medinformeration om arbetsgivarringar somett vapen mot arbetslöshet och medkritik mot nuvarande regelsystem påarbetsmarknaden. Och i slutet av januari2007 fick socialförsäkringsministerCristina Husmark-Pehrsson ett liknandebrev med tankar kring sjukskrivningsprocessenoch hur arbetsgivarringarkan effektivisera rehabiliteringen.– Det brevet tog skruv, berättarUlla Larsson. I början av mars fickarbetsgivarringen besök av CristinaHusmark-Pehrsson och några av hennesrådgivare. Vi hade ett mycket bramöte och en mycket givande diskussion.Nu har även våra rikspolitiker tagittill sig vilken nytta som arbetsgivarringarnaoch deras medlemsföretag gör!Tiden för projektet ”Ökad rörlighetför ett livslångt och hälsofrämjandearbetsliv” löpte ut vid årsskiftet 2006/07men Kalmarsundsregionens arbetsgivarringfortsätter att arbeta i sammaanda.– Projetet ledde till att vi stuvadeom hela vår verksamhet. Idag ärKalmarsundsregionen en enda arenaför rörlighet.För ytterligare information kontakta:Ulla Larssonulla@kalmararbetsgivarring.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 23

[BODEN-LULEÅ]En långsiktigt hållbar modellFOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERA– Det ligger i arbetsgivarnasintresse att utveckla en modellför att minska sjukskrivningarnaoch öka rörligheten, sägerKrister Rosendahl.

– ABL hade sin bakgrund i enarbetsgivarring i Boden med 15–16medlemmar som under 1996–2002drevs av en samordnare på Försäkringskassan,som ansvarade för rehabverksamhetendär, berättar KristerRosendahl. Arbetsgivarna tyckte attringen var bra, men den blev ändå vilanförarbetsgivarsamverkanftersom alltfler 40-talister gåri pension samtidigt som enstor del av arbetskraften stårutanför arbetsmarknaden p g aförtidspension, arbetslöshet etc riskerararbetsgivarna i framtiden att få problemmed att få tag på arbetskraft. Dessutommedför sjukfrånvaron höga kostnaderför företagen vilket leder till ökad presspå dem som arbetar i form av stress ochökad arbetsbelastning.– Därför ligger det i arbetsgivarnasintresse att utveckla en modell för hållbarregional samverka för att få nerantalet sjukskrivningar och öka rörlighetenpå arbetsmarknaden, sägerKrister Rosendahl, samordnare förArbetsgivarringen Boden-Luleå (ABL)som under april 2004 – december 2006har drivit projektet för att utveckla enlångsiktigt hållbar modell för regionalarbetsgivarsamverkan i Boden–Luleå.VINNOVA har inom ramen förDynamo 1-programmet bidragit med2,2 milj kr till projektet.ABL, som bildades våren 2003, ären ekonomisk förening med 17 arbetsgivare– stora och små, privata ochoffentliga, kvinnodominerade och mansdominerade– med totalt ca 14 000anställda. Dess primära syfte är attarbeta med rehabilitering, att dess medlemsföretagerbjuder varandra möjlighetenatt ta emot anställda för arbetsträningoch arbetsprövning i nya verksamheter,utbildning i personalfrågoroch rehabilitering samt erfarenhetsutbytevad gäller metoder och arbetssättför rehabilitering och arbetsmiljöarbete.Ett av de problem som ABL måste taitu med gällde låg rörlighet på denlokala arbetsmarknaden.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 25

de när samordnaren gick till en annantjänst. Drivkraft fanns men man ansågatt det behövdes någon som samordnadeverksamheten. Dessutom fanns detinga personer som kunde arbeta medrehabilitering för ringen.– Därför har en viktig utgångspunktför vårt Dynamo-projekt varit attutveckla en modell som ökar medlemsföretagensinformella kontakter ochstöder deras interna förankring av ringenså att den, till skillnad från föregångareni Boden, blev mer självgående ochmindre personbunden. Ett sätt attåstadkomma det har varit att samordnabehov och skapa en plattform för utbytemellan arbetsgivare över bransch- ochsektorsgränser.Arbete med rehabilitering tillhörABL:s reguljära verksamhet. Det skerbl a genom utbildningar, erfarenhetsutbyte,utbyte av arbetsprövningsplatser,utbildning av arbetsledare och rehabiliteringsinsatser.I projektet har dessaaktiviteter utvecklats för att skapa enlångsiktig hållbarhet i samverkan.Krister Rosendahl tycker att dethar skett en förändring när det gällerrehabärendena genom att Försäkringskassanblivit snabbare med att dra insjukpenningen om personen bedömsvara arbetsför i ett annat yrke.– Förr gjordes oftare den bedömningenatt den sjukskrivne behövde eninsats innan hon eller han kunde ta ettarbete på den öppna arbetsmarknaden,t ex möjlighet till omskolning, arbetsträningetc. Då kunde Försäkringskassanoch arbetsgivaren dela på kostnadernaoch det kunde bli sjukersättningpå deltid om personen inte klaradeatt arbeta heltid. Idag anses personeninte sällan kunna arbeta på den öppnaarbetsmarknaden direkt och utan insats.Tyvärr leder det ofta till att denne hamnarhos arbetsförmedlingen i arbetslöshetpå heltid.– Många gånger när en arbetsgivareverkligen har lagt manken till och tillslut hittat en lösning på halvtid så bedömerFörsäkringskassan att personen ärarbetsför på heltid i ett annat yrke, utanatt ta hänsyn till om personen har smärtor,morgonstelhet etc. En person somklarar av att arbeta halvtid och får sjukersättningpå den andra halvan är enresurs, men om man går arbetslös påheltid bidrar man inte till någonting.Och en arbetsgivare vill ju inte betala100 procent lön för 25 procent arbete.En viktig utgångspunkt för Dynamoprojektethar varit att utveckla enmodell som ökar medlemsföretagensinformella kontakter och stöderderas interna förankring av ringen.Skälen för en arbetsgivare att varamed i arbetsgivarringen ABL varierarberoende på om man är en liten ellerstor arbetsgivare.– För de mindre handlar det oftaom konkret hjälp med rehabfrågor menäven med kompetensutveckling medanarbetsgivare med stora resurser bl a sersitt deltagande i ringen som en goodwill-fråga. De vill visa att de är braarbetsgivare och att de ser personalensom en resurs.Under 2006 har projektet haft rörligheti fokus, bl a att underlätta deninterna rörligheten genom att likartadeföretag har bildat smågrupper för attlättare finna platser för arbetsprövning,utbyte av personal utifrån arbetets uppochnedgångar i produktion, säsongsarbetenetc.– När det gäller rörlighet blir detlätt mycket prat utan att något händer.Därför har tre arbetsgivare i vår ring,Ferroform, Vattenfall Nord och NCC,träffats och diskuterat arbetsprövninghos varandra för att föregå med gottexempel, säger Krister Rosendahl.Inom ramen för projektet hararbetsgivarringen också bl a tagit framutbildningsprogrammet ”Nya vägar”med inslag som ”Tidiga insatser”, ”Rakkommunikation” och ”Balans mellankrav och stöttning”. Programmet skaanvändas för att öka motivationen hosanställda bland ringmedlemmarna attsöka sig vidare inom arbetslivet om deinte kan fortsätta i sitt nuvarande arbeteeller känner sig inlåsta på sin arbetsplatseller med sina arbetsuppgiter.Johan Ohlsson, doktorand vidLuleå tekniska universitet, har löpandeföljt ABL:s Dynamo-projekt, bl a medavseende på ett problem som drabbadeRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 26

NCC är en av de arbetsgivare i ringen som har träffatsoch diskuterat arbetsprövning hos varandra.FOTO: STEN JANSIN / NCC IMAGEBANKFOTO: STEEN BROGAARD / NCC IMAGEBANK

– Mycket av ringens grund utgörsav de träffar som medlemsföretagenskontaktpersoner har kring personalfrågor,arbetsmiljö och rehabilitering,säger Johan Ohlsson.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAden tidigare arbetsgivarringen i Boden:att vara alltför beroende av en specifiksamordnare för att kunna bli långsiktigthållbar.– Ringens främsta nytta hittills harvarit att fungera som kunskapsbank försina medlemsföretag kring hur de kanförbättra sin rehabiliteringsprocess ochsystematisera sitt arbetsmiljöarbete,säger Johan Ohlsson. Det handlar omutbyte av erfarenheter kring vad somhar lyckats och vad som har varit hinder.Här finns en stor potential tillgränsöverskridande lärandet. Annarsträffas inte företrädarna för olika sektoreroch branscher så ofta.För att en arbetsgivarring ska blilångsiktigt hållbar menar JohanOhlsson att man måste förankra ochdiskutera dess syfte bland ansvarigachefer, skyddsombud och fackliga företrädaresamt att man på ett bra sätt förtillbaka erfarenheterna från ringen tillden egna organisationen.– Mot den bakgrunden har ABLvid flera tillfällen bjudit in chefer, ledningsgruppsrepresentanter,fackligarepresentanter och skyddsombud tillträffar på temat ”Hur kan vi användaarbetsgivarringen?”. Till den förstaträffen kom ca 30 deltagare och vid enträff med Arbetsmiljöverket deltog över20 skyddsombud och fackliga representanter.Däremot tvingades man att ställain ett möte våren 2006 kring ökadarbetsrörlighet p g a för få anmälda deltagare.Överhuvudtaget har den praktiskarörligheten genom utbyte avarbetsträningsplatser och nya anställningarmellan ringens företag varitganska liten, trots att det har varit ett avprojektets fokusområden.– Det har främst berott på att fleramedlemsorganisationer har satsat påintern rörlighet. Att tänka på rörlighet itermer av rörlighet mellan organisationerär att ta ytterligare ett steg. Därförtror jag att det kan dröja ett tag tillinnan man börjar att tänka i sådanabanor. Dessutom finns det frågor kringanställningstrygghet och lönenivåerkopplat till rörlighet som gör att manmåste involvera fackliga företrädare idiskussioner kring sådana initiativ.Johan Ohlsson menar att mycketav ringens grund utgörs av de gemensammaträffar som kontaktpersonernafrån respektive arbetsgivare har kringpersonalfrågor, arbetsmiljö och rehabilitering.De äger rum varannan eller vartredje månad och är ofta förlagda tillnågot av medlemsföretagen. Vid dessaträffar bygger kontaktpersonerna upprelationer som över tid förhoppningsvisockså blir direktkontakter. En del i denlångsiktiga hållbarheten är att manbygger nätverket och direktkontaktermed varandra.– Samtidigt är det viktigt att klargörakontaktpersonernas roll när detgäller att sprida kunskap om arbets-RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 28

givarringen, dess verksamhet och devärden som den tillför den egna organisationen.Dessutom krävs en systematiskåterföring av samverkanserfarenheteri framför allt stora organisationer,där ringträffar och företagsinternaträffar som t ex måndagsmöten ellerpersonalträffar knyts samman så attkunskap kontinuerligt förs vidare.Anser du att arbetsgivarsamverkaninom ABL är långsiktigt hållbar?– Det är jag helt övertygad om attden är, men för att fördjupa samverkaninom ringen måste man fortsätta arbetetmed att skapa fler bindningar mellanmedlemsorganisationer. Fler personalkategoriermåste delta i samverkansprocessen,framför allt höga chefer menockså skyddsombud och fackliga representanterså att fler kanaler kan förainformation från ringen vidare ochsprida kunskap mellan organisationerna.Idag består ABL:s nätverk främst avrelationer mellan personalkonsulenter,personalhandläggare och personalchefersamt en handfull skyddsombud.Däremot har ännu inte någotsystematiskt tvärfackligt utbyte kommittill stånd.Enligt Krister Rosendahl har projektetlagt grunden för ett bra fortsattarbete i arbetsgivarringen.– Mycket positivt har hänt ochringens styrelse har blivit sammansvetsadoch är starkare. Men vi har varitalltför inriktade på aktiviteter som harbyggt på den tidigare ringen. Vi har intejobbat tillräckligt med syfte, med vad vivill med föreningen och med att byggastabilitet i föreningen genom träffar föratt lära känna varandra. Idag finns detett annat engagemang och driv hosflera medlemmar. Utifrån det som häntunder projekttiden och de lärdomarsom vi har gjort så vet vi vad som behövergöras för att göra föreningen stabilare.Det kommer att leda till att ringenblir starkare. Viljan att satsa framåtfinns.– Men för att få facken mer intresseradeav ringens verksamhet måste viordna fler träffar för dem. De var mycketpositiva till de första träffarna ochtyckte att tvärfackliga träffar var ett brainitiativ och att de hade mycket att läraav varandra. Men det handlar också omatt ta sig tid. Almanackan är ofta fulloch om ingen skapar en mötesplats såblir det ingen.Tror du att projektet i förlängningenkommer att bidra till ökad rörlighet påarbetsmarknaden i Boden-Luleå?– Ja, det tror jag. I och med deförändringar som är på gång och somberör Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen,Arbetslivsinstitutet ochAMV kommer det sannolikt att bliännu mer fokus på personalfrågor.Dessa förändringar kommer även attpåverka arbetsgivarna rätt mycket på såsätt att de kommer att fylla ett ännustörre behov.För ytterligare information kontakta:Krister Rosendahlkrister@abl.nu”Almanackan är ofta full och om ingenskapar en mötesplats så blir det inget”RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 29

Arbetsgivarsamverkan för minskad ohälsa i Gällivare har syftattill att utveckla ett hållbart arbetsgivarnätverk som bärs uppav arbetsgivarnas intresse av att gemensamt hantera alla slagspersonalfrågor, t ex förebyggande arbetsmiljö- och hälsoarbete,personal- och kompetensförsörjning samt rehabiliteringoch arbetsprövning.

[GÄLLIVARE]Arbetsgivarsamverkanför minskad ohälsaällivare kommun är Sverigesnäst nordligaste med knappt20 000 invånare varav 4 000ungdomar och 4 000 pensionärer.Med ca 30 procent sjukskrivna,bidragstagare, arbetslösa m fl återstårdrygt 8 000 personer till arbetsmarknadensförfogande. Av dessa är ca 900sysselsatta i LKAB:s underjordsgruva iMalmberget. Samtidigt har utflyttningenav utbildad arbetskraft fortsatt.Höga internationella malmpriserhar dock gjort att malmindustrin medLKAB i spetsen sedan några år går påhögvarv. En byggboom med nyinvesteringari bl a ett pelletsverk har resulterati rekryteringsproblem inom yrken koppladetill bl a järnmalms- och byggnadsindustrin.Problem med att få tag på personalmed rätt kompetens har bl a letttill att arbetsgivarna i Gällivare börjatimportera arbetskraft, bl a elektriker frånIrland. Dessutom har intresset för rehabiliteringoch rörlighet på den lokala arbetsmarknaden,som traditionellt kännetecknasav mycket låg rörlighet, ökat.Våren 2004 beslutade BolidenMineral AB, Gällivare kommun,Norrbottens läns landsting och Företagarnamed ca 140 medlemmar att iGällivare utveckla ett strukturerat ochkoordinerat samarbete kring rehabfrågor– från policyfrågor till omplaceringav personal – inom ramen för ett arbetsgivarnätverkeller arbetsgivarring. Tillnätverket skulle kopplas friståendekompetenser som psykolog, sjukgymnast,skyddsingenjör, friskvårdskunnigm fl för att enkelt kunna kompletteraarbetsgivarnas egna resurser. Därförkontaktade man rehabiliteringskonsultKjell Degerman i Gällivare och universitetslektorLena Rantakyrö vid Luleåtekniska universitet för att få hjälp medatt dra igång nätverket, som kallas”Initiativet”.Tanken med Initiativet var atterbjuda arbetsgivarna en arena där dekan öka sina kunskaper om varandra,intensifiera sitt erfarenhetsutbyte ochöka förståelsen i Gällivare för t ex småföretagensproblem med kompetensförsörjning.Nätverket ska också vara ettverktyg som stimulerar till rörlighet ochinnovativa arbetssätt.Vid VINNOVAs utlysning avDynamo 1-programmet formulerademan en ansökan om medel till projektet”Arbetsgivarsamverkan för minskadohälsa” med Kjell Degerman som koordinatoroch Lena Rantakyrö som vetenskapligcoach och ledamot i projektetsstyrgrupp, där även representanter förSamhall, Boliden, kommunen, landstingetoch Företagarna har ingått.VINNOVAs bidrag blev 2,2 milj kr ochprojektet har pågått mellan 1 juli 2004och 27 april 2007.Syftet med projektet har varit attutveckla ett hållbart arbetsgivarnätverksom är självfinansierat och självgående,dvs som bärs upp av arbetsgivarnasintresse av att gemensamt hantera olikatyper av personalfrågor som förebyggandearbetsmiljö- och hälsoarbete,personal- och kompetensförsörjningsamt rehabilitering och arbetsprövning.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 31

– Småföretagen inom Företagarnahar dock bara sporadiskt deltagit iInitiativets aktiviteter, säger KjellDegerman. För dem fungerar Initiativetmer som en resursbanken där de får tillgångtill kompetens och seminarier omt ex alkohol och droger.Projektet har stått inför flera storautmaningar, bl a att förbättra medlemsföretagenskompetensförsörjning, att genomarbetsprövning och praktik underlättarörligheten för personer som behöverbyta arbete samt att minska sjukfrånvaronoch förbättra rehabiliteringen.Allt arbete har bedrivits med fokus påarbetsgivarnas nytta av projektet.– Nätverkets syfte är att görasådant som arbetsgivarna har nytta avatt göra tillsammans. Innan det drogsigång kartlade vi med hjälp av Luleåtekniska universitet företagsnyttan hosde enskilda arbetsgivarna. Dessutomhar jag ett förflutet inom Försäkringskassanoch har arbetat med rehab ochangränsande frågor i 15 år här iGällivare. Det gör att jag har mångaupparbetade kontakter med arbetsgivarnaoch vet vad de vill ha hjälp medoch vad de inte är så intresserade av.– Arbetet handlar mycket om personal-och arbetsmiljöfrågor. Däremothar vi valt att inte göra det till ett ren-odlat rehabnätverk eftersom sådana lättutvecklas till ett slags Svarte Petter-speldär alla försöker slippa ifrån ansvaret fört ex lågutbildade personer med förslitningsskador.Men vi kan lösa mångarehabiliteringsärenden tack vare mycketkontakter. Arbetsgivarna i vårt nätverkrepresenterar 260 olika yrken ochgenom att förmedla kunskap och kontaktertill den som behöver arbetskraftkan vi samtidigt lösa många problem.– Vi hade t ex ett företag med enövertalig elektriker. När de lyfte fråganpå ett av Initiativets möten satt enarbetsgivare i stolen bredvid sombehövde rekrytera en elektriker. DärFOTO: YNGVE JOHANSSON / IMEGA

– Vårt syfte är att göra sådantsom arbetsgivarna har nytta av att göratillsammans, säger Kjell Degerman.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAhade vi lösningen direkt. Det ena företagetkunde stärka sin kompetens ochdet andra slapp en situation med övertalighet.En svaghet hos vissa arbetsgivarringar– ett exempel är Initiativets systerprojekteti Boden–Luleå (se sid 25-29) – är att de i alltför hög grad blirberoende av samordnaren och inteutvecklar någon egen drivkraft. Därförsatsade Initiativet i Gällivare redan frånbörjan på att vara ordentligt förankrathos ringmedlemmarna.– Direkt från de första mötenahade vi ett mycket bra arbetsklimat ochstyrgruppen var ett sammansvetsatgäng, berättar Kjell Degerman. Arbetetlöpte helt enkelt på som tusan i början,men under 2006 förlorade styrgruppen,som bestod av fem nyckelpersoner,representanterna från både landstingetoch kommunen. De hade varit ganskadrivande och utan dem förlorade vi fart.Av det har vi dragit slutsatsen att styrgruppenbör vara bemannad med tvårepresentanter från respektive organisationså att en finns kvar om en hopparav.Lena Rantakyrö har under projektetsgång bidragit med sin forskningsbaseradekunskap kring hur man byggerupp ett arbetsgivarnätverk med nyttoaspekteni fokus. Hon har funnits med iprojektarbetet, på träffar, i diskussioneroch i utbildningsinsatser som Initiativethar genomfört.– ”Arbetsgivarsamverkan för minskadohälsa” har varit ett aktionsforskningsprojektdär vi kontinuerligt harföljt upp alla aktiviteter, berättar hon.Ett problem som vi har stött på är attdet har varit svårt att få med mindreföretag i samarbetet. Det har funnitsolika skäl till det, t ex att de inte riktigthar känt behovet eller att de inte hafttid. Men det är en enorm tillväxt iMalmfälten och många mindre entreprenörerinom gruvdriften har mycketatt göra. Då sätter man inte gärna av tidtill något som man inte har behov av förögonblicket.– Men för den som jobbar långsiktigtär en investering i personalen så godsom någon annan investering. Därförtror jag att det nog främst handlar ominformation och om att företagarnakanske behöver hjälp med att identifierasina behov eller med att se värdet avatt jobba förebyggande med personalenoch inte bara när något redan har hänt.Lena Rantakyrö påpekar att detinte är så lätt att få till en samverkanmellan arbetsgivare. Det handlar om atthitta mötesplatser och teman att samarbetaomkring, att kunna identifierasina behov så att man kan dela dem medandra etc.– Ett av syftena med Initiativet harvarit att arbetsgivarna ska hjälpavarandra i sitt rehabarbete och tillsammanshitta praktiska lösningar. VidareRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 33

– Samverkan inom personalområdetmed andra arbetsgivare i Gällivare är avstort intresse för kommunen, sägerpersonalhandläggare Monica Larsson.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAhar ringen jobbat mycket med kompetensutvecklingbland personalhandläggare,arbetsledare och liknande.Eftersom det är ett bekymmer förarbetsgivare i Gällivare att hantera personalfrågorhar Initiativet startat ettPA-nätverk för kompetens- och erfarenhetsutbytesom koordineras avFöretagarna i Gällivare. I det försöker viatt fånga upp personalchefer, personalhandläggareoch andra som jobbar medpersonalfrågor.Enligt Kjell Degerman har de fackligaorganisationer som han varit i kontaktmed varit positiva till projekteteftersom det har ökat möjligheterna attfinna lösningar för personer som riskeraruppsägning p g a sjukdom ellerarbetsskada.– Det gäller naturligtvis att ställakrav på arbetsgivaren i rehabiliteringsprocessen,men ibland kommer man tillen gräns och då riskerar den det gälleratt stå utan jobb. I sådana lägen kan vårakontakter i nätverket underlätta. Blandde fackliga organisationerna finns detinget motstånd mot att underlätta rörlighetom den bygger på frivillighet ochdet saknas alternativ. Då gäller det atthitta nya vägar.– Däremot har Arbetsförmedlingenoch Försäkringskassan inte deltagiti vårt arbete för att underlättarörligheten. Arbetsförmedlingen harerbjudits att vara med i Initiativet menhar inte tyckt att det behövs. Rent allmänttycker jag att det är ett bekymmeratt de båda myndigheterna inte samspelar.När någon ska gå från sjukskrivningtill arbete är det ingen som tar överstafettpinnen. Att prata om arbetslivsinriktadrehabilitering när någon överförsfrån sjukförsäkring till arbetslöshetsförsäkringkänns inte rätt.Har projektet bidragit till ökad rörlighetpå arbetsmarknaden i Gällivare?– Det har det säkert gjort. Ettexempel är två företag varav ett sysslarmed leksaker och har oerhört mycketatt göra under november och decembermed julhandeln medan det andra är ettcallcenterföretag som bl a sysslar medatt boka bilprovning, som alltid har enlågsäsong under just november ochdecember. Vid en företagsträff hittadede varandra och insåg att de skullekunna ha nytta av ett samarbete genomatt låna personal av varandra. Det samarbetethar inte kommit igång än – detintressanta är att att frågan kom uppoch att man började att diskutera.Behoven och lösningarna finns oftanärmare varandra än man tror.Monica Larsson är sedan 2001Gällivare kommuns övergripande personalhandläggareför kommunens ca1 700 anställda. Som tf personalchefsatt hon under ett år i projektets styrgruppinnan en ordinarie personalcheftog över.– Samverkan inom bl a personalområdetmed andra arbetsgivare iGällivare är av stort intresse för kommunen.Det som vi är bra på ska viRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 34

kunna dela med oss av till andra företagoch sådant som andra är bra på ska vikunna få hjälp med. Det kan handla omhur man arbetar med beroendefrågoreller jämställdhet.– Om vi t ex tar EU:s arbetstidslagsom är en stor fråga för alla arbetsgivarei den här kommunen så är min visionatt vi skulle kunna diskutera den tillsammans– Hur arbetar LKAB medarbetstidslagen? Hur ska kommunengöra? – så att vi utvecklar liknande strategii vissa frågor.Vad har kommunen kunnat bidra medinom ramen för Initiativet?– Eftersom kommunen ärGällivares största arbetsgivare har vikunnat ge ganska mycket tips när dett ex gäller hur vi arbetar med rehabilitering.Vi har också kunnat stötta medden rehabutbildning som vi anordnar.Små företag kan ju inte ha kompetensinom alla områden. Vi arbetar ocksåmed att etablera samarbete med ettmindre företag på orten, vad gällerkombinationstjänster.– Tanken är – och det tror jag pånär det gäller små orter som Gällivare –att om kommunen inte kan inrätta enheltidstjänst inom en viss verksamhet såskulle man kunna jobba en del av sinarbetstid hos oss och en del hos någonannan arbetsgivare. Nu ligger det resonemangetnere eftersom det var svårt atthitta någon som ville pröva att jobbahos två arbetsgivare, men jag känner attdet är något för framtiden. Kanske skavi vid nyrekrytering säga att en heltidstjänstinnebär jobb hos två arbetsgivare.Monica Larsson menar att det ärviktigt att man finner gemensammaberöringspunkter för Initiativets medlemmar.– Idag utgörs de av både småföretaginom tillverkningsindustrin, storagruvföretag och förvaltningar. En kommunalorganisation och en mekaniskaverkstad lever i helt olika världar. Det ärsäkert svårt för små arbetsgivare attsätta sig in i alla nya lagar som gällerbåde dem och oss.– Jag tror på att utveckla Initiativetoch finna former för att t ex samverkavad gäller personal. Det gäller att desom sitter med i styrgruppen är uppmärksammapå att t ex vård- ochomsorg kan få rekryteringsprobleminom en ganska snar framtid. Ett sättatt hantera det kan vara att samverkamed andra.2005 utnämndes Gällivare kommuntill Sveriges Friskkommun iNorrbotten. En allmän uppfattning varatt arbetsgivarringens insatser för ökadrörlighet genom kompetensförsörjningoch kompetensutveckling haft storbetydelse för att få ner sjukfrånvaron.– Initiativet fortsätter med sinverksamhet även om projektet är avslutat,säger Kjell Degerman. Syftet medVinnova-pengarna var att testa enmodell och få ett bestående nätverk. Nuska vi sprida erfarenheterna från det ocharbeta mer med uppsökande verksamhetoch aktiviteter. En gissning är attInitiativet utöver det PA-nätverk därlinjechefer diskuterar personalfrågorsom redan har etablerats även kommeratt utvecklas till ett personalchefsforummed representanter som kan föra sinrespektive organisationers och företagstalan.För ytterligare information kontakta:Kjell Degermankjell@adviva.se”Det som vi är bra på ska vi kunna delamed oss av till andra företag och sådant somandra är bra på ska vi kunna få hjälp med”RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 35

[LUDVIKA]Rörlighet för ökad hälsantentionen är att använda helaspelplanen istället för den snävarepraxis som ofta tillämpas iarbetslivsinriktad rehabilitering,säger Kathrine Abrahamsen, projektledareför arbetsgivarringen Rörlighetför ökad hälsa (RFÖH). Ibland måstedet till och med vara möjligt att töja litepå reglerna för att uppnå målet.Bakgrunden till projektet, som harsyftat till att bygga upp en arbetsgivarringmed samma namn i Ludvika ochSmedjebacken, var att två stora arbetsgivarei Ludvika, ABB och Samhall,hade började att diskutera möjligheternatill en rehabiliteringssamverkan.– Det fanns ett intresse för att samverkanär man hade kört fast ochbehövde möjligheter till arbetsprövningoch arbetsträning hos någon annanarbetsgivare, berättar Ludvika kommunsrehabsamordnare Jenny Lyxell,som liksom Kathrine Abrahamsen ärrehabcoach i projektet.Tillsammans med kommunen ochlandstinget sökte man bidrag för projektetfrån VINNOVA inom ramen förDynamo 1 och beviljades totalt 4,6 miljkr. 2004 drogs arbetsgivarringen igångmed fem organisationer och företaginom offentliga sektorn och privatanäringslivet i Västerbergslagen. Sommål hade man att rekrytera minst tionya arbetsgivarmedlemmar under 2005och minst fem nya under 2006.Ludvika kommun och grannkommunenSmedjebacken är delar aven avfolkningsbygd. Kommunernascentralorter är båda bruksorter somkännetecknas av låg rörlighet och inlåsningpå en mycket trög arbetsmarknad.Det finns anställda som fått guldklockatvå gånger som erkänsla för lång ochtrogen tjänst hos samma arbetsgivare.De båda kommunerna toppadeFörsäkringskassans ohälsostatistik förDalarna. Den största ohälsan finnsbland kvinnor anställda inom den kom-– Vår ambition från början varatt komma in tidigt i sjukskrivningsprocessen.Istället fick vi deallra tyngsta fallen eftersom det vardem som arbetsgivarnafrämst behövde hjälp med, berättarKathrine Abrahamsen.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 37

munala förvaltningen. Där är ocksårehabiliteringsbehovet stort, främstp g a värk och psykiska besvär. Inomindustrin karaktäriseras ohälsan främstav utbrändhet och smärtproblem.Syftet med ringen, som är inriktadmot förebyggande arbete och rehabilitering,är att de arbetsgivare som ingår iden tillsammans ska kunna finna lösningarför att förbättra arbetshälsan ochrörligheten hos de anställda. Genomringen utvidgas arbetsgivarnas internakarriärvägar, vilket innebär att derasanställda vid behov kan pröva annatarbete. Utöver Samhall, ABB, landstingeti Dalarna och de båda kommunernahar bl a Ovako, Spendrups ochLudvikahem deltagit i projektet.Ringens rehabverksamhet haromfattat s k grön rehabilitering, terapeutiskridning, meditation, reflektionm m. För personer med svår smärtaeller värk har alternativa metoder prövatsmed bra resultat, bl a osteopati,floating och massage.– I projektet har vi arbetat individuelltmed dem som kommit till ossvia arbetsgivaren, berättar KathrineAbrahamsen. Vi har börjat med attkartlägga vilka hinder och möjlighetersom personen haft med sig i bagaget.Därefter har vi gjort upp en individuellrehabplan, sökt reda på en lämpligarbetsträningsplats hos någon av ringensarbetsgivare och byggt på mednågon form av grön rehabilitering.– Från början hade vi som ambitionatt komma in tidigt i en sjukskrivningeller efter upprepad korttidssjukfrånvarooch att minst en tredjedel av alla somfick stöd eller deltog i våra aktiviteterskulle göra det i förebyggande syfte.Istället fick vi de allra tyngsta fallen –personer som hade varit långtidssjuka imånga år – eftersom det var demarbetsgivarna främst behövde hjälpmed.I början av 2006 kunde dock en delav arbetsgivarringens fokus flyttas från ihuvudsak rehabilitering till mer förebyggandeoch främjande insatser.– Idag kommer vi ofta in tidigareoch i förebyggande syfte, men varjegång en ny arbetsgivare har anslutit sigtill ringen har vi fått börja med de tyngstaärendena.Håkan Runnberg är projektetstredje rehabcoach. Han ser som sinuppgift att starta en förändringsprocessdär individen ser möjligheter.– Vi hjälper människor att se någotannat, kanske byta bransch eller prövaatt arbeta på ett annat företag. För personernasskull är det viktigt att få enindividuell coachning. En vanlig arbetsgivarehinner inte lägga så mycket tidsom vi gör på en sjukskriven person ochcoacha denne att komma vidare.– Att bli sedd och bekräftad kan haen stor positiv effekt för människor.Den som befinner sig i en svår situationeller i en omställningsfas behöver tid –tid att träffas, att få hjälp och attkomma in i en positiv tankeprocess.På Försäkringskassan har man inte tidmed möten för att sätta igång förändringsprocesser.På Arbetsförmedlingenletar man inte efter jobb åt dem somredan har ett.Med sin gröna sida har projektetfört in en extra dimension som sällanförekommer i andra rehabsammanhang.Vid grön rehabilitering används naturensom både rum och redskap.Projektet bedriver olika former avgrön rehabilitering. Individuellt finnsmöjlighet att arbetsprova på t exDisponentparken och Väderbacken.Den senare är en gård i Smedjebackenmed bl a hästar, grisar, kor och igelkottar.Vidare odlar man olika slags växteroch tillverkar varor som säljs i gårdsbutiken.– Från forskning vet man att naturenär läkande, säger Jenny Lyxell. Ettexempel är att blodtrycket sjunker efterfyra minuter i naturen och man öppnarupp och får lättare att fokusera. I kontaktmed naturen kan man fylla på medpsykisk energi.En annan grön sida i projektet somtar tillvara djurens och naturens läkandekraft är de grupper som går under samlingsnamnetNaturligtvis. Här användsdjuren och den vilda naturen som ettredskap i rehabiliteringsprocessen. Allaträffar sker utomhus vid olika naturplatsereller i stallmiljö. Gruppernautgår från upplevelsebaserad metodikoch hämtar inspiration från symboldrama.Ledorden för grupperna är självkännedom,självkänsla och ökad tro påden egna förmågan att påverka såvälhälsan och arbetslivet som livet i stort.Terapeutisk ridning är den tredjeformen av grön rehabilitering som projektetbedriver. Även den har genomförtspå Väderbacken under ledning avallmänläkaren och terapeuten HelenEdwards Lutsch. Fyra kurser hargenomförts med totalt 24 deltagare iåldern 35–50 år.– Terapeutisk ridning handlar omsamspelet mellan häst och människa,förklarar Helen Edwards Lutsch.Hästen är ett kraftfullt verktyg sommånga är rädda för. För dem kan dethandla om att våga möta sina rädslor.Men för att behärska en häst måste manockså vara tydlig och tänka på sittRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 38

FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAPer-Åke Moe, personalchef för350 anställda på ABB:s avdelning föröverföring av högspänd likspänning.FOTO: ULF PALM / SCANPIXABB i Ludvika har haft ett antal rehabfall som projektet har arbetat med och man har också tagit emot anställda från andra arbetsgivare.kroppsspråk. Därför lär jag ut balans,kroppskännedom och kroppsbehärskning.När man rider måste man följamed i hästens rörelser och inte motarbetadem Det förutsätter att man äravspänd och trygg i sig själv och i situationen.– För att få hästens respekt måsteman vara fokuserad och sträcka på sig,vilket också påverkar hur man mår. Vidterapeutisk ridning får man dessutomlära sig att kommunicera med hästen påhästens villkor så att den förstår vadman vill och lyder. Därför arbetar vimycket med kommunikation och tillit.Vi arbetar också med två personer perhäst vilket gör att de även måste kommuniceraoch samarbeta.De uppföljningar som har gjortsmed deltagarna visar att den terapeutiskaridningen haft mycket positiva effekterpå deras välbefinnande och förmågaatt hantera sin livs- och arbetssituation.Effekterna har suttit kvar ett år efteravslutad kurs.– Vi har uppnått ökad självkänslasamt ökat kroppsligt och psykiskt välbefinnande,en mer realistisk självbild,bättre kommunikationsförmåga samtvilja och förmåga till förändring, sägerHelen Edwards Lutsch. Alla deltagarehar antingen varit på väg att bli eller harvarit långtidssjukskrivna. Efter denterapeutiska ridningen har de flesta gåtttillbaka till sitt arbete eller bytt arbete.Enligt Per-Åke Moe, personalchefför 350 anställda på ABB:s avdelningför överföring av högspänd likspänning,har Rörlighet för ökad hälsa på relativtkort tid gått från ord till handling ochhjälpt många personer att röra på sig ien eller annan riktning.– En fördel är att Ludvika är sålagom stort. Här är det lätt att skapanätverk – man träffar hela tiden folk påstan eller i affären. Det är lättare attdriva sådana här frågor när man kännerfolk.Per-Åke Moe har varit med sedanprojektstarten och har suttit i styrgruppenfrån ABB:s sida samt i en arbets-RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 39

grupp som har studerat arbetsgivarringensframtid.– När ABB för 2004 outsoursadesin företagshälsovård hade vi som målatt minska antalet långtidssjukskrivningarmed 15 procent, vilket vi ocksågjorde. Vi försökte bl a hitta arbetsställenåt dem på andra platser. Att projektetinte har haft bindningar åt någothåll har gjort det lättare att närma sig dehär personerna.ABB har haft ett antal rehabfallsom projektet har arbetat med och manhar också tagit emot anställda frånandra arbetsgivare. Totalt har ABB iLudvika fått hjälp med ett tiotal anställdaoch tagit emot fem från andraarbetsgivare.– Just nu har vi en tjej från kommunensom visstidsanställd hos oss medhelt nya arbetsuppgifter. På en avABB:s andra enheter har man bytt enav sina anställda mot någon frånSamhall och man har också tagit innågon från Samhall på heltid medmycket lyckat resultat.– Trots att det här är långa och segaprocesser med många intressenterinblandade tycker jag att det har fungeratbra, inte minst med tanke på att endel varit sjukskrivna i många år.Tidigare hade vi inga bra åtgärder attsätta in och det saknades också möjlighettill arbetsprövning på andra ställen.Att ha fått tillgång till platser förarbetsträning på andra ställen och att hastartat ett nätverk där man kännervarandra tvärs över offentlig och privatsektor beskrivs av Per-Åke Moe som”oerhört värdefullt”.– Att vi sedan kan arbeta med grönrehabilitering, terapeutisk ridning ochliknande gör att vi kanske kan öppnaupp ännu mer. Ur företagsperspektivhandlar det om relativt små kostnader.Samtidigt är sådana kostnader synligamedan många chefer nog inte är medvetnaom vad en långtidssjukskrivningkostar...Huvudprojekt har pågått underperioden 1 juli 2004 – 29 juni 2007.Under senare delen av projektet harprojektgruppen arbetat för att finna enaffärsmässig lösning så att arbetsgivarringensverksamhet kan fortsätta.– Alla åtgärder kostar ju och dethar naturligtvis varit en fördel för dearbetsgivare som har deltagit i projektetatt de inte har behövt betala för deåtgärder som har genomförts. Men ibackspegeln hade det nog varit bättreom man hade börjat ta betalt tidigareför vissa tjänster. På så sätt hade marknadenhunnit lära sig att rehab faktisktkostar.Kathrine Abrahamsen karaktäriserarprojektets relationer med facket somgoda, särskilt på det lokala planet.– Vår ambition har hela tiden varitatt facket ska ingå i styrgruppen, men jufler företag som kom med desto flerfackliga organisationer blev det. Vi harändå haft en bra samverkan med facketoch de har ofta varit med på vårarehabmöten. De som suttit i styrgruppenhar också arbetat för att spridaprojektets tankar kring rörlighet.– Samtidigt har lagen om anställningsskyddorsakat en del problem,framför allt för de offentliganställda.Men om vi lyckas hitta en bra möjlighetså tycker vi att personen ifråga ocksåmåste våga släppa taget om sin anställningstrygghetoch gå vidare.Projektets samarbete medFörsäkringskassan har inte varit likasmidigt. Arbetsgivarna har tyckt attFörsäkringskassan tagit ett för litet ekonomsktansvar för bl a rehabfall sombehövt omskolning och projektet var etttag tvunget att samarbeta med sex olikahandläggare på kassan. Efter en delkonflikter fick man dock en egen handläggareoch därefter fungerade samarbetetmycket bra.– Arbetsförmedlingen ville intevara med från början, men även där fickvi med tiden en egen handläggare somvi har samarbetat bra med och som vihar vänt oss till med frågor rörandeinsatser för långtidssjukskrivna, sägerKathrine Abrahamsen.”Att vi kan arbeta med grön rehabilitering,terapeutisk ridning och liknande gör att vikanske kan öppna upp ännu mer”RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 40

Rörlighet för ökad hälsa har samarbetatmed forskare vid HögskolanDalarna i Borlänge, Tema Arbetsliv, bl aför att få en internationell utblick. IDanmark och Tyskland har man besökttvå städer där ABB har verksamhet föratt se hur man där arbetar med att fåmänniskor tillbaka i arbete efter sjukskrivning.I Danmark har man fasta handläggningsprogram,sjukvården har ingaköer och arbetsgivaren hade en egenkontaktperson hos motsvarigheten tillFörsäkringskassan. Man arbetar med dekorta sjukskrivningarna och har därigenomfått ner de långa. Där har manockså infört s k flexjobb med anpassadearbetsuppgifter som alternativ till förtidspensionering.– Danmark har också en helt annanrörlighet än här, säger KathrineAbrahamsen. Där blir man av med jobbetefter ett års sjukskrivning, men manhar möjlighet till fem års betalning omman vill omskola sig eller studera vidare.– I Sverige spelar rehabaktörerenligt olika regler som tolkas snävareoch snävare genom olika direktiv samtidigtsom den plan man spelar på blirmindre och mindre. Istället för att rörasig över hela spelfältet trängs alla i mittcirkelnoch då blir det sällan några mål.Per-Åke Moe menar att regelverkeni Sverige måste förändras så attmänniskor inte hamnar mellan stolarna.– Om A har ett rehabiliteringsansvarför B samtidigt som lösningen finnashos C så finns det inget bra samhälleligtstöd för detta. Det är synd för detbehövs. Sverige skulle tjäna mycket påatt öppna upp regelverken så att människorkan få hjälp i alternativa verksamheter.Många långtidssjukskrivna behöverbyta arbetsgivare, men i Sverige skaman alltid rehabiliteras tillbaks till denursprungliga arbetsplatsen.Han tycker också att den fackligarörelsen har ett alltför organisationsegoistisktperspektiv och hellre värnarom den egna organisationen än om denenskilde medlemmen.– Ett samhälle som Ludvika har enunik möjlighet att utvecklas till etthögtekniskt centrum. Den stora utmaningenför ABB är att hitta arbetskraft,men en stor del av arbetskraftsreservenutgörs av människor som stårutanför arbetsmarknaden, p g a att de ärlångtidssjukskrivna.Ludvika kommun har genomRörlighet för ökad hälsa satsat hårt påatt få ner sjukfrånvaron bland sin personaloch under de senaste åren har denockså minskat. Som arbetsgivare ärkommunen idag den friskaste blandDalarnas kommuner och som ort harLudvika avancerat från en bottenplaceringtill ”bara” den tredje sjukaste ilänet.Högskolan Dalarna har publiceraten slutrapport, Arbetsrapport 1:2007,som redovisar resultaten av de rehabaktivitetersom Rörlighet för ökad hälsahar bedrivit. Av de 50 personer – 38kvinnor och 12 män – som har deltagiti projektet har sex fått nytt arbete hosannan arbetsgivare, nio fått nytt arbetehos den egna arbetsgivaren och elvaåtergått till sitt gamla arbete. Elva personerarbetsprövar eller arbetstränar hosannan arbetsgivare. Vidare har sju fåttsjukersättning med eller utan tidsbegränsningmedan en har gått i avtalspension.18 personer – sju män och elvakvinnor – har följts upp efter att de deltagiti aktiviteter eller fått stöd avRörlighet för ökad hälsa. De flesta avdessa uppger bl a att de• funderar mer sällan på attbyta yrke• grubblar mindre över hur detska bli med den egna ekonomin• har bättre självförtroende• känner sig sällan eller aldrigorättvist behandladeKathrine Abrahamsen berättar attdet tog tid för projektet att bli känt ochatt få folk att förstå vad man ville åstadkommamed rörlighet. Hon tycker attdet var först mot slutet som det fickordentlig fart.Hösten 2006 arrangerade projektetett möte där alla arbetsgivare sa sig varaintresserade av att arbetsgivarringenskulle leva vidare. Många tyckte att detvar bra med ett nätverk där de somarbetar med rehabfrågor hos olikaarbetsgivare kunde ha kontakt medvarandra och diskutera.– Vi har presenterat ett förslag påhur en fortsättning kan se ut och vadman kan teckna sig för, säger KathrineAbrahamsen. Mycket bygger på attarbetsgivarna bjuder på arbetsträningsplatser– att de tycker att det är viktigtför den goda sakens skull. Men för attgå in och finansiera en fortsatt verksamhetvill de att ringen ska ha en starkrehabiliteringsprägel.För ytterligare information kontakta:Kathrine Abrahamsenkathrine.abrahamsen@samhall.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 41

Dynamoprojektet Win-Wins idé har varit att öka rörlighetenpå Skaraborgs arbetsmarknad. Bakgrunden är att var tredjeförvärvsarbetande enligt vissa studier befinner sig på fel platseller har fel utbildning. Det ökar risken för sjukfrånvaro,långtidssjukskrivning och utslagning från arbetslivet.

[SKARABORG]Stimulerad rörlighetinom arbetslivetet finns system för förebyggandeunderhåll av maskiner,men för människorexisterade det inte. Och detbästa sättet att förebygga problem blandanställda är att förhindra inlåsning ochstimulera rörlighet – på arbetsplatsenoch inom arbetslivet.Det säger Ulla Knutsson, verksamhetsledareför ArbetsgivarringenSkaraborg och projektledare förDynamo 1-projektet Win-WinSkaraborg. Både hon, arbetsgivarringenoch projektet, som numera har avslutats,ser ökad rörlighet som en avarbetslivets gordiska knutar. Löser manden så kan hälsan och trivseln på arbetsplatsenförbättras på ett avgörande sätt.– Det finns studier som visar att 30procent av alla förvärvsarbetande befinnersig på fel plats eller har fel utbildningför sina jobb. Man vet också attden inlåsning som det leder till ökar riskenför sjukfrånvaro, långtidssjukskrivningoch utslagning från arbetslivet.Därför var Win-Wins projektidé attöka den låga rörligheten på Skaraborgsarbetsmarknad för att få ner antaletsjukskrivna.För att öka den lokala rörlighetenstartade arbetsgivarna i Skaraborg redani mitten av 1990-talet två föreningar:Medflyttarakademin och Industrikompetens.Medflyttarakademin skulleunderlätta inflyttning av kvalificeradpersonal genom att hjälpa deras partnersatt få jobb. Industrikompetensskulle underlätta för medlemsföretagenatt tillfälligt låna eller byta personal frånvarandra för att klara svängningar iarbetsbelastningen.För att effektivisera dessa satsningarpå ökad rörlighet ansökte föreningarnatillsammans med konsultföretagetPomona Balance AB om projektmedelfrån VINNOVAs Dynamo 1-program.Deras projekt gick ut på att av de bådaföreningarna bilda en gemensam– Låg rörlighet beror på splittratansvar, hämmande regelverk, negativaattityder och slimmade arbetsplatser,säger Ulla Knutsson.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 43

”Att få folk att röra på sig är svårtäven om avstånden är små och inteutgör något hinder i sig”arbetsgivarring med ca 50 medlemmaroch 25 000 anställda. VINNOVA beviljade4,7 milj kr i bidrag och projektetpågick mellan 1 juli 2004 och 30 juni2006.Under projektperioden sammanföllprojektets styrgrupp med styrelsen förarbetsgivarringen, som representerar ettbrett urval av arbetsplatser, från tungmekanisk industri till sjukvård. Tillsammansmed Arbetsförmedling ochFörsäkringskassa representerar den idagen stor del av Skaraborgs arbetsmarknad.Win-Win har byggt på idén attförbättra rörligheten genom ett aktivtsamarbete mellan arbetsgivare och personalöver företags-, bransch- och myndighetsgränserna.Andra syften som nuhar tagits över av arbetsgivarringen harvarit att stödja människors karriärutveckling,motivera människor i sjukskrivningoch arbetslöshet att återvändatill arbetslivet, att motverka utslagningoch att stödja förbättringar av arbets-platser. Ett projektmål var också atthejda tillströmningen av nya sjukskrivningargenom att ”behålla det friskafriskt”.Enligt Ulla Knutsson förklaras denlåga rörligheten inom och mellanarbetsgivarna i bl a Skaraborg i huvudsakav ett splittrat ansvar mellan olikaaktörer, av ett regelverk som hämmarrörlighet, av negativa attityder och avatt dagens arbetsplatser ofta är så slimmadeatt det försvårar en intern rörlighet.I Win-Win ville man därförfrämja rörligheten genom att bl a• ge stöd åt anställd att vågapåverka sin situation• underlätta arbetsprövning hosandra arbetsgivare utan risk föratt bli av med det egna jobbet• sätta in tidiga åtgärder vid teckenpå inlåsning, sjukskrivning ellerrisk för arbetslöshet.– Att få folk att röra på sig är svårtäven om avstånden är små och inteutgör något hinder i sig, säger UllaKnutsson. Genom att bilda en gemensamarbetsgivarring kunde vi öppnadörrarna mellan medlemmarna. Mångahar också blivit medvetna om fördelarnamed ökad rörlighet.Före arbetsgivarringens tillkomstarrangerade projektet många mötenmed chefer, personalhandläggare, fackligaföreträdare, representanter förArbetsförmedlingen och Försäkringskassanm fl. Man gjorde också upphandlingsplaner för att se vad som varrimligt att försöka åstadkomma med enarbetsgivarring och hur dess medlemmarkunde ha nytta av varandra.– Därefter bildade vi en arbetsgivarringsom fungerar som en oberoenderesurs, särskilt i personalfrågor.Arbetsgivare saknar ofta möjligheter atthjälpa långtidssjuka och här är tillgångtill arbetsgivarringens resurser särskiltRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 44

– Ingenting är omöjligt – man klararmer än man tror, säger Lillemor Saga,som genom stöttning och uppmuntrantog sig ur en lång sjukskrivning.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAvärdefulla. Arbetsgivarringen kan t exgå in och stötta genom att ordna medarbetsprövning eller andra åtgärder. Förmånga långtidssjuka kan en möjlighetatt under kortare tid pröva på arbete påen annan arbetsplats, hos en annanarbetsgivare och i en annan bransch bliförsta steget vidare i arbetslivet.Lillemor Saga är en av dem somhar fått hjälp genom ArbetsgivarringenSkaraborg och Pomona Balance, somidag är en av ringens leverantörer avolika tjänster. Lillemor Saga börjadearbeta direkt efter gymnasiet. Efter 15år inom äldreomsorgen och på fleraindustrier, senast som montör, fickhon förslitningsskador i handleder ochnacke.– När jag var 36 år blev jag sjukskrivenför både fysiska och psykiskabesvär. Så småningom kom jag tillPomona där de visade mig att ingentingvar omöjligt och att man kan klaramycket mer än man själv kanske tror.De stöttade mig och trodde på mig ochsakta kom mitt självförtroende tillbaka.Efter hjälp till en administrativ kurs iGöteborg känner Lillemor Saga att honvill vidareutbilda sig inom det området.– Det har jag aldrig tänkt miginnan. Idag har jag ett administrativtjobb med lönebidrag, men det ska fasasut. Det bör inte vara något problem.Stallmästaren AB i Lidköping, somtillverkar identifikationsmärken tillhusdjur, har varit med i ArbetsgivarringenSkaraborg sedan 2004.Dess VD Carina Laurell är också ringensordförande.– När jag började som VD på hösten2003 hade vi för många fast anställda.Stallmästaren har en mycketsäsongsbunden produktion och på höstarnagår vi ner på halv kapacitet.Genom arbetsgivarringen kunde vi dådels börja utveckla vår personal, dels gedem annat att göra genom att tillfälligtlåna ut dem till andra företag i ringen.Samtidigt har vi under högsäsong ellervid längre sjukvakanser kunnat låna infolk från andra företag för att kapaarbetstopparna.Carina Laurell menar att ett avproblemen på arbetsmarknaden iSkaraborg är att de som förvärvsarbetarsällan vågar byta arbete och pröva någotnytt. Det gäller inte minst anställda påStallmästaren. Där utgörs personalen ihuvudsak av folk i 50-årsåldern, främstlågutbildade kvinnor, som har arbetatmycket länge på företaget.– Våra anställda var vana vid att gåtill sin arbetsuppgift och sin arbetsplats.Därför blev många litet oroliga när vibörjade att diskutera möjligheten att detillfälligt skulle arbeta på andra företagoch göra något annat än det de brukadehålla på med. Men i samtliga fall hardet gått bra och det bygger naturligtvispå frivillighet.– Vi har också haft folk från andraföretag som har arbetsprövat hos oss. Vihade bl a en arbetslös kille som tidigareRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 45

– Arbetsgivarringen är bra somgrundidé, men jag saknar engagerademedlemmar, säger Carina Laurell.Av 50 medlemsföretag är bara ett20-tal aktiva.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAhade jobbat i detaljhandeln. Hanbehövde komma ut och se att det intevar farligt att arbeta i en industri. Detkändes att han växte under de veckorsom han var hos oss. Han fick en puffframåt när han såg att det inte var farligtatt komma till ett nytt ställe. Ett tagefter att han varit hos oss fick han ettnytt jobb.Enligt Carina Laurell är berördafackliga organisationer genomgåendepositivt inställda till rörlighet och seringa problem med att man inom arbetsgivarringen– på basis av frivillighet –lånar personal av varandra. Då har detrots allt ett jobb att gå till. Alternativetvore kanske att säga upp en del.Carina Laurell tycker att arbetsgivarringenär bra som grundidé, menhon saknar engagemang från medlemmarna.Hon berättar att av ringens ca50 arbetsgivare är bara ett 20-tal aktivaanvändare medan resten bara hängermed.– Jag kan inte förstå varför man ärmed och betalar en serviceavgift ochinte utnyttjar det som finns. Jag har pratatmed en del medlemmar och de sägeratt de skulle vara med mer, men det ärtrögt. Själva gick vi med för att vibehövde ringens tjänster. Den harmycket mer att erbjuda än stöd vid inochutlåning av personal.– Ett litet företag somStallmästaren behöver ett nätverk. SomVD behöver jag träffa andra i sammasituation på både små och stora företagoch det gör jag genom ringen. För migär det intressant att diskutera med folkfrån ett stort företag som t ex VolvoPersonvagnar och det skulle jag aldrigfå tillfälle till annars.Hur kan man öka rörligheten inomarbetslivet i Skaraborg?– Dels tror jag att arbetsgivarringenmåste komma längre in i företagen. Imindre företag är det inget problem,men i de stora företagen måste vi nåfram till ”slutanvändaren”, inte bara tillpersonalavdelningen, och göra demmedvetna om de möjligheter som ringenerbjuder.– Samtidigt tycker jag att det börjarlossna, även om det gott kunde gålite snabbare än det gör. Det är viktigtatt vi som är medlemmar och somanvänder ringen berättar för andra, talarom att vi gör det. Man måste lägga tidpå det, men det är det värt. Om mansatsar på ringen så får man mycket tillbaka.Under projekttiden har bl a 183personer deltagit i en process för livsochyrkesplanering, individuellt eller igrupp.– Det har handlat om att förstå hurman fungerar och vilka ens drivkrafterär så att man kan gå vidare för egenmaskin, fatta egna medvetna beslut ochta ansvar för dessa, förklarar UllaRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 46

”Det har handlat om att förstå hur manfungerar och vilka ens drivkrafter är så attman kan gå vidare för egen maskin...”Knutsson. I tio fall där man har deltagiti en kvalificerad extern arbetsprövninghar denna lett till en permanent förändringi personernas anställning.Både för arbetsgivaren och förindividen är tidiga insatser alltid effektivast,men i sådana har Arbetsförmedlingenoch Försäkringskassansällan kunnat delta aktivt. Projektet harheller inte i nämnvärd utsträckninglyckats påverka samarbetsformernamellan arbetsgivare, Arbetsförmedlingenoch Försäkringskassan för attuppnå helhetslösningar med individen icentrum. Ulla Knutsson karaktäriserarändå arbetsgivarringens relationer medde båda myndigheterna lokalt som”mycket bra”.– Men vill man ändra systemen såmåste man allra längst upp i tratten förde gör som de blir tillsagda på varjekontor. Det har vi fått mycket klart föross. De har regelverk som de naturligtvismåste hålla sig till.Ett annat projektmål var effektivarekompetensförsörjning och här menarUlla Knutsson att en del företag harförstått värdet av ”förebyggande underhåll”av sina medarbetare genom inochutlåning av personal. Projektet harockså fått igång nätverk med produktionscheferoch personalledare. Någraav ringens medlemsföretag träffasnumera regelbundet och diskuterarvarandras arbetsplatser för att se om dekan hjälpas åt med bl a arbetsprövning.Under våren 2006 blev arbetsgivarringenalltmer självfinansierad och idagär dess verksamhet väl etablerad. Fleraav dess medlemmar har i ringens regigenomfört en kompetensanalys och hargått vidare med ett kompetensutvecklingsprogram.Vidare pågår ett omfattandeledarutvecklingsprogram medinriktning mot ökad rörlighet.– Vi har fokus på ledarutvecklingför ledaren har mycket stor betydelse förfriskheten och en mängd andra faktorer.Men i arbetsgivarringen kan vi intebestämma vilken ledarutvecklingarbetsgivarna ska ha för att få snurr påsin verksamhet. Istället satsar vi på enkunskapsutbildning med en länk tillledarna.För ytterligare information kontakta:Ulf Anderssonulf@pomonabalance.seUlla Knutssonulla.knutsson@pomonabalance.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 47

[SKÅNE]Livsmodellen – ett fackligtBageriföretaget Pågen AB ingår itvå av malmöregionens livsringarför att möjliggöra arbetsprövningoch kanske nytt jobb.

ingprojekt under 1997–2006– Livsmodellen har prövat en tankesom andra ringar kanske kan ha nyttaav, säger psykolog Annika Lantz.De flesta ringprojekt i VINNOVAs DYNAMO 1-program är arbetsgivarringar,men Livsmodellen har satsat på fackliga ringar eftersom det ärlättare att främja rörlighet på arbetsmarknaden om facket är intresseratoch stödjer tanken, säger Annika Lantz, psykolog vid Uppsala universitetoch medlem i Livsmodellens projektteam. I ett projekt i Skåneunder 1997–2006 där man genom ökad rörlighet försökte hjälpa långtidssjukskrivnaåter i arbete såg många fackliga företrädare inte dettasom sin uppgift. Ibland var de negativa till rörlighet som en möjlighetatt komma vidare och kunde fungera som bromsklossar. De såg rörlighetsom ett hot mot anställningstryggheten.Efter en långtidssjukskrivning kan det vara svårt eller omöjligt att gå tillbakatill det gamla jobbet, men genom samarbete mellan fack och arbetsgivareinom en bransch kan personen få ett annat jobb där dennes yrkeskunskaperändå kommer till användning. Det är tanken bakomLivsmodellen som under 2004 –2006 har genomförts inom livsmedelsbranschen iSkåne och som har erhållit totalt 1,9 milj kr i bidrag från VINNOVA. Livsmodellenhar byggt på tvärfacklig samverkan över företagsgränser samt på samarbete mellanfack och arbetsgivare över förbundsgränser.– Idén var att utveckla nya former för rehabilitering och förebyggande arbetesamt att stärka det fackliga engagemanget och drivkraften för att få fram nya jobbåt medlemmar som varit eller riskerar att bli långtidssjukskrivna, berättar ombuds-RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 49

– När vi kom in hade man ofta redanbörjat diskutera om anställningenskulle upphöra, berättar ombudsmanMagnus Andersson.man Magnus Andersson vid SvenskaLivsmedelsarbetareförbundets avdelningSyd i Malmö, som har varit projektledare.– Bakgrunden var de brister i rehabiliteringsarbetetsom vi såg, dels blandvåra förtroendevalda, men även i samarbetetmellan oss och företagen. Vi hadeinte tillräcklig kunskap för att stödjavåra medlemmar och kom oftast in i ettsent skede när man redan hade börjatdiskutera att anställningen skulle upphöra.Vi tyckte att vi måste bli bättre påatt stötta och hjälpa medlemmar somvar långtidssjukskrivna eller som kändesig inlåsta på arbetsplatsen och kanskeriskerade sjukskrivning. Lösningen varofta ett nytt arbete på en annan arbetsplatseller nya arbetsuppgifter på dennuvarande arbetsplatsen.Projektet har byggt på parvis samverkan– en facklig förtroendeman ochen arbetsgivarrepresentant per företag –inom och mellan företag i s k livsringarför att skapa möjligheter till arbetsprövningoch kanske till ett nytt jobb.Tanken var att en livsring t ex skullekunna bestå av ett slakteri, ett åkeri, ettstorkök och ett hotell med restaurang.Enligt planerna skulle projektet genereratre livsringar. I verkligheten blev dettvå livsringar, en i Malmö med bageriföretagetPågen AB och snustillverkarenFiedler & Lundgren AB och en iKristianstad med matfågelföretagetLantmännen Kronfågel och livsmedelsföretagetCampbell SoupSweden AB.Två andra viktiga inslag i projektethar varit att utbilda fackliga förtroendemäni s k coachning så att dekan ge sina medlemmar bättre stödinför en omställning samt att öka ochsprida det fackliga intresset i landet föratt aktivt stödja och medverka till enökad rörlighet i arbetslivet.– Bakgrunden till coachningen äratt många av våra medlemmar kanskebara har haft en enda arbetsuppgift ochnär de sedan blir långtidssjukskrivnaeller känner sig inlåsta på jobbet så trorde att de inte klarar av något annat jobb,säger Magnus Andersson. Men omman sätter sig ner och börjar diskuteramed dem så visar det sig ofta att de kanmycket mer än de själva tror. Den somt ex ”bara” har stått och packat korv ärofta även insatt i sådant som maskininställningoch planeringsarbete. När deinser det så växer de och får större framtidstrooch de som är sjukskrivna kännersig kanske till och med litet friskare.För utbildningen i facklig coachningoch kamratstöd har Livsmodellenutvecklat en kunskapsbaserad metodikoch en handbok, ”Något Nytt i DittLiv?”, med Annika Lantz som författare.Metodiken bygger på att man diskuterarmed den berörde om hans ellerhennes framtidstankar, hjälper till attbedöma individens olika kompetenser,Projektet har byggt på parvis samverkan– en facklig förtroendeman och enarbetsgivarrepresentant per företag.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 50

FOTO: STIG HAMMARSTEDT / SCANPIXSnustillverkaren Fiedler & Lundgren i Malmö ärgenom sin personalansvarige, Ingrid Billdén, positivtill Livsmodellens idéer och ser sitt engagemangi projektet som en investering för framtiden.styrkor och framtidsmöjligheter ochstöttar dennes egna initiativ.Ett av Livsmodellens mål har varitatt öka de anställdas rörlighet inomlivsmedelskedjan ”från jord till bord”.Utgångspunkten har varit att det finnsmånga tänkbara jobb inom livsmedelsbranschen,t ex inom hotell, restaurang,skolkök eller livsmedelsaffär, omnågon behöver byta arbete.– Den utbildning, erfarenhet ochpraktiska kunskap i t ex livsmedelshygienoch kvalitetstänkande som manförvärvar på en chakuterifabrik kanockså komma till nytta på många andralivsmedelsarbetsplatser, förklararMagnus Andersson. Därför har vi ocksåförsökt att bilda nätverk mellan olikalivsmedelsföretag.Magnus Andersson menar dock attmånga arbetsgivare har varit ganskamotsträviga mot nya idéer. När livsringeni Malmö skulle startas deltogäven representanter från Malmö kommunoch dess skolrestauranger samtfrån handeln vid de första träffarna,men med tiden blev det alltmer fokuspå företag med koppling tillLivsmedelsarbetareförbundet.En arbetsgivarrepresentant sominte varit motsträvig mot Livsmodellensidéer är dock på Fiedler & Lundgrenmed ca 80 anställda:– Jag tycker att Livsmodellen är ettmycket lovvärt projekt som har fungeratbra och som jag tror att man kommeratt ha stor nytta av om man fortsätteratt utveckla det för att få ut folk i arbete.Jag tror att det har varit en bra satsning.Eftersom vårt företag bara harnågra år på nacken och ännu inte harnågra långtidssjuka ser jag vårt engagemangi projektet mer som en investeringför framtiden.– En fördel med att det är en fackligtdominerad ring är att det ökar företagetssamarbete med facket. Vårt sedantidigare goda förhållande med de fackligaorganisationerna har blivit ännubättre genom att vi arbetar tillsammansför att göra det bästa möjliga för bådemedarbetare och företaget. Då är detviktigt att ha sådana stabsgemensammaprojekt.Tror du att det kommer att bidra tillatt arbetsmarknaden fungerar smidigareoch växer?– Absolut. Det är utmärkt att manhittar olika sätt att få prova på andraarbetsuppgifter. Sedan gäller det att hanågon att byta med. Det är en bra idéatt människor som är långtidssjuka elleromotiverade på sina arbetsuppgifter fårmöjlighet att komma till ett annat företagnågra månader och kanske upptäckaatt man trots allt har ett bra jobb.När Livsmodellen avslutades 30december 2006 hade tre utbildningar icoachning och kamratstöd genomförtsmed 45 fackliga företrädare och arbetsgivarrepresentantersom deltagare.Utbildningarna hade i sin tur resulteratRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 51

– Coachning ger nya infallsvinklarpå olika frågor, säger Görgen Kier,ordförande i fackklubben vid Kronfågeli Kristianstad.i att ett 30-tal anställda hade fått individuellcoachning. 14 personer hadearbetstränat hos arbetsgivare inom debåda livsringarna, fyra personer hadefått nytt arbete hos sin befintliga arbetsgivareoch åtta personer hade fått nyttarbete.– Livsmodellen har skapat nyamöjligheter till arbete för personer somvarit långtidssjuka eller av andra skälhar behövt ett nytt arbete, sägerMagnus Andersson. Samtidigt ärmodellen med parvis samverkan mellanfack och arbetsgivare kompliceradeftersom den drivs som en del av detreguljära arbetet på företag, utan externakonsulter och som en del av företagenssystematiska arbetsmiljöarbete. Defackliga förtroendemännen har visat attde klarar av uppgiften, men formenmed livsringar kräver att alla uppfattaratt arbetet med dem är en uppgift förchefer och fack som en del av den reguljäraverksamheten.Också Annika Lantz menar att detgått trögt att etablera parvis fackligarbetsgivarsamverkan.– Det lyckades till två tredjedelarmen har krävt mycket kraft, bl a för attparvis facklig arbetsgivarsamverkan därfack och arbetsgivare inte är motparterär nytt. Dessutom var det helt nytt attarbeta över fackliga förbundsgränser iden här frågan. I kedjan ”Jord till bord”ingår flera olika förbund inom LO-förbundssfärenoch de är inte vana att samarbetai en region.Görgen Kier, ordförande i Livsmedelsarbetareförbundetsfackklubb vidKronfågel i Kristianstad med 220 kollektivanställda,tycker att Livsmodellenhar varit ett bra projekt.– Men kruxet är att få med arbetsgivarna.Det måste vara tillräckligtmånga företag i varje livsring för att denska få bäst effekt och det har det intevarit här i Kristianstad. Arbetsgivarnahar varit litet för försiktiga, vilket ärsynd eftersom jag har sett hur pass bradet har fungerat i Malmö. Där verkar dearbetsgivare som är med mycket nöjda.– Metoden med coachning är bra.Man får nya infallsvinklar på vissa frågor– just detta att få fram vad personenverkligen kan och inte kan. MångaRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 52

Resultatet av dessa kontakter blevatt LO-distriket i Västsverige underhösten 2006 arrangerade en åttadagarsfacklig utbildning med närmare 30 deltagarepå Viskadalens folkhögskola somutgick från den handbok som projektettagit fram.– Tanken är att LO ska jobba vidaremed detta, säger Annika Lantz. Idénom att fackligt förtroendevalda påarbetsplatserna kan fungera som coachereller kamratstöd i samband medrörlighet har redan spritt sig och idagjobbar flera LO-distrikt och förbundmed vårt material och vår metodik.Något Nytt i Ditt Liv?– En handbok i coachningför rörlighet i arbetslivet.Livsmodellen har också uppmärksammatsi Danmark och har bl a varitinbjuden av Friedrich-Ebert Stiftung iBerlin för att på ett symposium förinnovativa lösningar för rörlighet presenterasin metodik och arbetssätt.Särskilt intresse har riktats mot metodenmed parvis facklig arbetsgivarsamverkankring rörlighet.FOTO: PAUL HANSEN / DN / SCANPIXgånger är man nog litet enkelspårig ochdå är coachning bra, men det behövsfler coacher på en arbetsplats av vårstorlek. Vi är två på min arbetsplats ochdet är för få.Projektet påverkades negativt av attden fackliga resurs som på halvtid höll ialla kontakter med arbetsplatser, arbetsgivare,förtroendevalda och enskildalångtidssjuka medlemmar var tvungenatt sluta med mycket kort varsel. I denpositiva vågskålen finns dock att manlyckades mycket bättre än man vågathoppas med att öka det fackliga engagemangetoch drivkraften i frågor omrörlighet.– På en LO-konferens i Västeråshösten 2005 informerade Annika Lantzom Livsmodellen och om coachning,eller om ”kamratstödjande verksamhet”som vi inom LO föredrar att kalla verksamheten,berättar ombudsman ArneOhlsson vid LO-distriket i Västsverige.– Därefter tog jag kontakt medMagnus Andersson i Malmö och vigick igenom hur de hade jobbat.Tillsammans med LO:s folkhögskola iViskadalen och ABF funderade vi påom inte detta kunde användas iVästsverige. Genom våra kontaktermed LO centralt blev detta också någotför hela LO.Den 31 januari 2007 fickVINNOVA en slutrapport från Livsmodellen.Under våren 2007 har manarrangerat ett antal möten och en uppföljningskonferens.Tillsammans medLO och ABF har man också försökt attfinna former för att driva det vidare.– I Livsmodellen har vi prövat entanke som jag tror att man skulle kunnatillföra de andra arbetsgivarringarna,säger Annika Lantz. Verksamheten i enarbetsgivarring underlättas sannoliktom den kompletterades med den fackligadrivkraften. Jag tror att ett fackligtperspektiv kan vara en tillskott och engod sak för att ge arbetsgivarringarna enfastare grund.För ytterligare information kontakta:Magnus Anderssonhealthy@jobtransfer.comAnnika Lantzannika.lantz@bostream.nuRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 53

Arbetsgivarringar som strategiI medarbetarenkäter anger 8–24 procent av de anställda attde inte trivs på jobbet. Bland dem som varit korttidssjuka vidfler än sex tillfällen under ett år var otrivsel huvudorsak tillfrånvaron i 20 procent av fallen. Man ville byta jobb menvisste inte hur det skulle kunna ske.

för rörlighet och hälsaLennart Svenssons projekt gårut på att identifiera dem somupplever att de befinner sig på felarbetsplats eller i fel yrke.FOTO: MATTIAS HENRIKSSONan vet att ökad rörlighethos anställda inom ochmellan organisationerminskar risken för ohälsa.Ett stelbent regelverk i kombinationermed att arbetsplatserna idag ofta ärmycket slimmade verkar dock hämmandepå rörligheten. Många företaghar också svårt att ta emot och engagerasig i personer för praktik och vidnyintroduktion. Ökad rörlighet tillhörinte heller alla fackliga organisationersfrämsta prioritet.1989 uppgav 55 procent av alla tillfrågadeatt de lätt eller ganska lätt skullekunna hitta ett likvärdigt arbete utanatt behöva flytta. Redan fyra år senarevar den andelen 17 procent. Inget talarför att den skulle vara större idag.1997 visade Gunnar Aronsson i enforskningsrapport att av 2 000 anställdavar 35 procent inte i önskat yrke eller påönskad arbetsplats. 20 procent var varkeni önskat yrke eller på önskad arbetsplats,d v s dubbelinlåsta. Bland tidsbegränsatanställda var siffrorna ännuhögre.– Efter ett antal år på samma jobbökar risken för att den anställdes motivationska minska och prestationskurvanböja av nedåt, säger professorLennart Svensson vid LinköpingsUniversitet, forskningsledare på APel,ett FoU-centrum i Lindesberg. Det kanbero på olika faktorer, både interna iarbetet och externa utanför arbetet.Kanske har arbetet utvecklats försnabbt, kanske har den anställde intefått de förutsättningar som krävs.I den situationen är det många somsöker sig till ett nytt jobb – inom ellerutanför företaget. Andra blir dock kvarvid sin läst, känner sig inlåsta, vantrivsoch löper ökad risk att drabbas av ohälsa.Kartläggningar som gjorts av Starck& Partner AB av anställda som varitkorttidssjukfrånvarande vid fler än sextillfällen under ett år visar att enkel ellerdubbel inlåsning varit huvudorsak tillfrånvaron i en tredjedel av fallen.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 55

De som uppger att de känner sig inlåsta harstatistiskt signifikant sämre hälsa än de somtrivs och tycker att de är på rätt arbete.– Starck & Partner AB är ett konsultföretagsom jobbar med karriärväxling,karriärplanering och arbetslivsinriktadrehabilitering, säger delägarenIréne Starck. Vår affärsidé går ut på attbygga nätverk av företag i en arbetsgivarringmed både statliga, kommunalaoch privat arbetsgivare.Två av tre rehabfall som man kommeri kontakt med säger att de har käntsig inlåsta på jobbet. Om de hade fåtthjälp att komma vidare så hade deantagligen inte hamnat i en sjukskrivning.De beskriver det som ”att få sättasig i väntrummet”. De väntar på attnågot ska hända.– De som uppger att de känner siginlåsta har statistiskt signifikant sämrehälsa än de som trivs och tycker att deär på rätt arbete, bekräftar universitetslektorMargareta Bredmar vidLinköpings Universitet. De är mer rastlösaoch har svårare att koppla av, de ärtrötta, uppgivna och nedstämda, dekänner sig maktlösa etc. Alla dessa tillståndär kända riskfaktorer för utmattningsdepression.– Att vara kvinna ökar dessutomrisken för inlåsning eftersom de oftajobbar i arbetsmiljöer där det är svårt attbyta arbetsuppgift, t ex vård och omsorgoch där karriärmöjligheterna är begränsade.Många kvinnor vill dessutom hatrygghet och kontroll och drar sig föratt t ex komma till en ny verksamheteller byta arbetsuppgifter.– Andra faktorer som orsakar inlåsningär s k fasthållare. Om arbetet t exger god lön trots låg utbildning kan detvara svårt att lämna det för något annat.Fasthållarna kan också var sociala faktorersom att det fungerar bra med skola,att man har nära till jobbet, att arbetetger en position och anseende. Det finnsockså en uppgivargrupp som inte troratt de kan få något annat arbete, att detinte finns något val.De flesta arbetsgivarringar runt omi landet är i hög utsträckning sysselsattamed medlemsföretagens rehabärenden.Ringarnas genomgående önskemål äratt tidigt komma i kontakt med demsom känner sig inlåsta på jobbet, men ipraktiken engageras de först när resanutför har pågått mycket länge.Det är bakgrunden till projektet”Arbetsgivarringar som strategi för rörlighetoch hälsa i arbetslivet”, som syftartill att utveckla metoder för ökadrörlighet som ett sätt att förebyggaohälsa, sjukskrivningar och utslagningbland anställda i riskzonen. Projektethar erhållit 3 milj kr från VINNOVAsDynamo 1-program och har pågåttmellan augusti 2004 och juni 2007. Detleds av Lennart Svensson tillsammansmed professor Gunnar Aronsson vidArbetslivsinstitutet och med MargaretaBredmar och John Boman som medverkandei dess forskardel.– Projektet går ut på att identifieradem som upplever att de befinner sig påfel arbetsplats eller i fel yrke, sägerLennart Svensson. Därför är ett huvudsyfteatt försöka utveckla en metod somgör det möjligt att hitta anställda som ärinlåsta eller i riskzonen för att hamnaunder lägsta acceptabla prestationsnivåefter ett antal år i jobbet innan de blirsjuka. Dem som vi hittar som känner siginlåsta erbjuder vi en möjlighet till rörlighetoch för det har det krävts en väletableradarbetsgivarring som kunnat fåfram platser för arbetsprövning.Att konsultföretaget Starck &Partner står som medsökande i projektansökantill VINNOVA är därför intenågon tillfällighet. Det leder Starck &Partner Arbetsgivarring som omfattarett 50-tal företag och organisationerinom privat och offentlig sektor medsammanlagt över 140 000 anställda iEskilstuna, Stockholm, Strängnäs ochVästerås med omnejd.– Arbetsgivarringen är ett uniktverktyg som kan användas i olikaomställningsprocesser där arbetsgivarnaär positiva till att hjälpa varandra medstudiebesök, arbetsprövningar ochRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 56

praktik, säger Iréne Starck. Den somt ex hamnar i en sjukskrivning kanmycket väl vara sjuk i ett yrke men friski ett annat. Då kan arbetsgivarringenkomma in genom att en annan arbetsgivarelåter ”gästen” praktisera i ett annatyrke eller i en annan företagskultur.– En busschaufför som får diabetesfår inte längre köra buss, men han kankanske jobba som t ex hamnarbetareeller på en ekonomiavdelning eller liknande.Genom arbetsgivarringen kanhan få möjlighet att praktisera under enviss period för att få ett bra beslutsunderlagför att t ex genomgå studier föratt kunna förverkliga sin dröm. Kanskebehöver han ingen utbildning, men fåristället tillfälle att se att hans fysik klararav ett visst yrke och att han är alldelesfrisk i det. Nätverket går ut på attarbetsgivarna ställer upp för varandra.Man tar emot andras anställda ochbereder dem plats för att göra studiebesökeller praktisera.Projektet har tillämpat två delar ien metod för att öka rörligheten, förhindrainlåsning och förebygga ohälsasom Starck & Partner har utvecklat.Först har samtliga på en arbetsplatsbland de företag som har deltagit i projekteterbjudits att träffa Starck &Partner för ett orienterande och vägledandesamtal. En del har då haft funderingarpå att byta jobb eller på att vidareutbildasig medan andra har kommitfram till att man har det ganska bra påjobbet.Därefter har de som önskat gåttvidare i en mer kvalificerad vägledningsprocessmed livs- och karriärplaneringdär Starck & Partner tillsammansmed personen har gått igenomolika alternativ, vilket har utmynnat i enhandlingsplan.Livs- och karriärplanering är ettprogram som har utvecklats av Starck &Partner. En del av projektet går ut på attse om det kan bidra till att förebyggaohälsa och motverka inlåsning och sjukskrivningi arbetslivet. Hypotesenbakom livs- och karriärplanering är attanställda som känner sig inlåsta på sinarbetsplats och som inte ser någon möjlighetatt byta arbetsuppgifter ellerarbetsställe presterar mindre och mårsämre än de som trivs på sitt jobb. Enlösning som testats i företaget för attmotverka inlåsning är livs- och karriärplaneringdär målet är att medarbetarnatar egna beslut och eget ansvar för sinlivssituation.Programmet delas in i tre steg:1. Medarbetaren träffar en konsultunder 2–3 timmar och går igenom sinaerfarenheter, behov och önskemål.Därefter bestämmer medarbetaren omhan eller hon vill gå vidare till steg 2.Målet är att medarbetarna tar egnabeslut och eget ansvar för sin livssituation.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 58

2. Under loppet av en tremånadersperiodträffar medarbetaren en konsultunder sammanlagt ca 10 timmar för attta fram en personlig handlingsplan.Därefter diskuterar medarbetarendenna tillsammans med sin chef samten företrädare för Starck & Partner vidett trepartssamtal.3. Handlingsplanen förverkligas.– I livs- och karriärplaneringenidentifierar man hinder och möjligheterför att pröva på nya yrken, branscheroch företagskulturer, säger MargaretaBredmar. Det handlar om att förändrasynen på sig själv och att se att det finnsandra möjligheter. Om man varje daggår till jobbet och tycker det är tungtoch enahanda så är risken stor att mantappar självförtroendet. Därför är detviktigt att se att man faktiskt kan ta sigför annat, att man kan prata med chefenom att man vill ha andra möjligheter påjobbet.– Det blir en slags handlingsplandär man kanske också funderar över sittliv, om man kan förändra saker så attman kan leva på ett bättre sätt. Mankanske har långa restider och egentligenborde jobba närmare hemmet, sitterflera timmar varje dag i bil för att sedanstressa till dagis, eller upptäcker att manser på TV 15–20 timmar i veckan meninte har tid med sina barn. Livs- ochkarriärplaneringen är orienterad motarbetslivet men ställer också existentiellafrågor kring det liv man lever ochhur man kan förändra det. Det ökarnaturligtvis också självförtroendet.Utöver livs- och karriärplaneringenhar Starck & Partner i samverkan medarbetsgivarna och facken bidragit medatt organisera en stödstruktur medpraktikplatser och handledare på deberörda arbetsplatserna.När detta skrivs pågår uppföljningav bl a intervjuer med ett 20-tal cheferoch medarbetare för att se vad som harhänt. Det visar sig att drygt 70 procentav dem som har nåtts med ett erbjudandeom att delta i ett introduktionsmöteoch i en livs- och karriärplanering harvarit inlåsta. De har i genomsnitt varityrkesverksamma i 20 år och på sinarbetsplats i åtta år. Medelåldern är 42år, de äldsta är födda på 1940-talet ochde yngsta på 1980-talet.Över 80 procent av dem som hardeltagit i livs- och karriärplaneringenhar lämnat en handlingsplan. Ett stortantal av dessa personer har förverkligatsin handlingsplan och bytt arbetsuppgiftereller arbete eller gått till utbildning.– Intervjuerna visar att livs- ochkarriärplaneringen har inneburit attman har inventerat de resurser man faktiskthar och har börjat fundera igenomvad man ska göra, säger MargaretaBredmar. Det kan handla om privataförhållanden som man måste förändra,men också om jobbet, att ta sig för, attfå kraft att gå vidare och göra någontingannat.– Jag vet inget bestämt förrän allauppföljningar är genomförda, men dentendens man ser är att Stack & Partnersmetod är ett viktigt stöd åt en riskgruppi arbetslivet som på sikt riskerar sjukskrivning,men som lätt blir bortglömdeftersom det finns så många värre ärendenmed bl a långtidssjukskrivna somförst ska klaras av.– Facket har påpekat att man intealltid kan prata med sina chefer om attman inte trivs på jobbet. Samtidigt servi att det kan innebära en chans för cheferatt ta tag i de här frågorna tidigareoch på ett annat sätt när man märker atten medarbetare inte fungerar riktigt ochinte verkar trivas. Men att kunna talaom detta kräver mogna chefer. I projektethar det funnits flera sådana, menockså omogna chefer...Enligt Lennart Svensson visar projektetsamtidigt att det krävs en ganskalång process av information, vägledningoch praktik för att skapa rörlighet inomgruppen inlåsta.Kan projektet bidra till den regionalatillväxten?– Ja, i hög grad. Dels genom attökad rörlighet minskar ohälsan, delsgenom att det stimulerar lärande ochinnovation. Människor som rör sig påarbetsmarknaden tar med sig kunskapfrån den ena arbetsplatsen till denandra. Man bygger nätverk och manhittar nya lösningar. När människor rörsig mellan företag så sker också ettlärande i företagen och i regionen. Ettföretag som dras med t ex 25 procentdubbelinlåsta medarbetare fungerarsämre medan en bättre personalpolitikförstärker dess utvecklingskraft.Avrapportering av projektet”Arbetsgivarringar som strategi förrörlighet och hälsa i arbetslivet” skerhösten 2007.För ytterligare information kontakta:Lennart Svenssoninfo@starckpartner.seIréne Starckinfo@starckpartner.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 59

Vägar tillbaka– en studieav arbetsbytevilket stadium i en lång sjukskrivningsprocessbörjar den sjukskrivneatt ana ”ljuset i tunneln” och kännahopp om att sakta men säkertkunna komma tillbaka till arbetslivet?Finns det överhuvudtaget några tydligavändpunkter när man börjar att se någotnytt framför sig istället för att barablicka bakåt? Och vad styr människorshandlande när de väl börjar att agera?Det var några av de frågor somsökte sina svar i projektet ”Vägar tillbaka– en studie av arbetsbyte för hälsa,utveckling och rehabilitering”, somgenomfördes inom ramen förVINNOVAs Dynamo 1-program under1 maj 2004 – 30 juni 2006 och med400 000 kr i bidrag från VINNOVA.Projektet har undersökt långtidssjukskrivnasmöjligheter att inom ramen fören arbetsgivarring komma tillbaka tillarbetslivet.– Många inom arbetslivet befinnersig inte på rätt arbetsplats eller i rättyrke, säger professor Gunnar Aronssonvid Stockholms universitet som tillsammansmed Iréne Starck vid konsultföretagetStarck & Partner AB har lett projektet.Ungefär 20 procent av alla medfast anställning är dubbelinlåsta, d v s ärvarken i sitt önskade yrke eller på sinönskade arbetsplats. Den gruppen ärkraftigt överrepresenterad när det gällerohälsa inom arbetslivet.En del av problemets lösning är attöka den individuella rörligheten påarbetsmarknaden, vilket underlättas omarbetsgivarna samverkar inom ramenför t ex en arbetsgivarring. En av avsikternamed projektet har därför varit attöka kunskaperna om vad som gör attanställda stannar kvar i arbetsmiljöerdär de far illa och vad som kan bidra tillatt öka deras rörlighet. Sådana kunskaperkan ligga till grund för en organisationsmodelleller tjänst för arbetsgivarringarför att förebygga inlåsning.Projektet har också syftat till att geen helhetsbild som inte bara speglarindividens tidigare arbetssituation utanRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 61

Professor Gunnar Aronsson,Stockholms universitet.även försöker fånga den individuellaprocessen i olika faser av en omorientering,hur den enskilde tänker kring sinlivssituation, vilka strategier hon ellerhan använder sig av och vilka villkorsom uppfattas som nödvändiga för attkunna gå vidare och börja om på en nyarbetsplats.– Det handlar om betingelserna förrörlighet och de enskildas övervägandenoch strategier för byte av arbetsgivareeller yrke, säger Gunnar Aronsson.Frågan är vilken struktur som behövsför att arbetstagare ska komma tillbakai arbete efter en sjukskrivning, samtvilka ”psykologiska vändpunkter” sominträffar.– För att komma in djupare i defrågeställningar som finns kring jobbbytensom medel för minskad ohälsainom arbetslivet har projektet genomförthalvstrukturerade djupintervjueroch en enkät med 20 långtidssjukskrivnapersoner som hösten 2004 hadepåbörjat ett samarbete med vägledarehos Starck & Partner för att ta sig ur sinsjukskrivning och över till något annatjobb.När de 20 personerna kom tillStarck & Partner hade de i genomsnittvarit sjukskrivna i 18 månader. En frågasom man lade särskild vikt vid i intervjuernavar om man hade kommit tillStarck & Partner för att få hjälp attta sig vidare, d v s om man var framåtblickande,eller om man var där för attman hade varit sjuk och blivit sjukskriven,d v s tillbakablickande.Med stöd av Starck & Partner höllde nu på att försöka bryta sig ur sinlånga sjukskrivning och befann sig i enövergångsperiod på väg tillbaka tillarbetslivet. Starck & Partner hade bl amed hjälp av sin arbetsgivarring försöktatt få in dem i en arbetsprövning elleratt få över dem i ett annat jobb.Vid det första intervjutillfälletbefann sig personerna under vägledningför ny yrkesbana. Data från dessa intervjuerblev tillgängliga våren 2005. Ett årefter det första mötet med Starck &Partner gjorde två forskare påArbetslivsinstitutet, Wanja Astvik ochChristine Mellner, uppföljningsintervjuerför att se vad som hade hänt.När forskargruppen började attanalysera sina data såg man att det sättpå vilket de intervjuade såg på sin framtidvar starkt färgat av den arbetssituationsom de kom från, vad de hade varitmed om och hur de ville ha det framöver.– Vår första slutsats är att de tydligtfaller isär i två grupper med två heltolika typer av arbetskrav som förhindraråtergång i arbetet och som kräver heltolika sorts lösningar, säger Gunnar20 procent av alla med fast anställningär dubbelinlåsta och är varken i önskatyrke eller på önskad arbetsplats.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 62

Aronsson. Den ena gruppen består avåtta personer vars problembild utgörs avgränslösa arbetsvillkor och otydligaarbetsåtaganden med hög belastningoch mycket höga krav på att utforma sinegen arbetssituation. De tio personernai den andra gruppen har arbetat länge ifysiskt hårt belastande miljöer medmycket små möjligheter att anpassa sinaarbetsuppgifter.De individer som hade arbetatunder gränslösa arbetsvillkor var företrädesvissjukskrivna för stress och psykiskabesvär. De eftersträvade en slagsavgränsade arbetskrav istället för sintidigare vaga arbetssituation där desjälva hela tiden måste definiera, motaoch bromsa.– De var mer välutbildade och hadeen prestationsbaserad självkänsla. Deville jobba och de hade en uppfattningom hur de presterade på sina jobb.Sådan prestationsbaserad självkänslahar stor inverkan på hur man betraktarsitt eget värde. Denna typen av personerbrukar driva sig själva ganska hårt.– Nu ville de lära sig att sätta gränser.Ibland var de till och med bereddaatt tona ner sitt eget engagemang förjobbet. Detta hade tidigare varit alldelesför starkt för att vara hållbart i längden.De hade helt enkelt blivit ”överengagerade”i sitt arbete och nu ville deha ett enklare arbete som de kundekomma till och gå ifrån och slippa atttänka på när de var lediga.Personerna som å andra sidan hadearbetat länge i fysiskt hårt belastandeoch oflexibla miljöer hade företrädesvisfysiska besvär och behövde ofta någonform av anpassning av sina arbetsuppgifter.– Många av dem hade en inlåsningsbakgrundi den meningen att dehade gått kvar länge på sin arbetsplatstrots att de for illa, hade hög sjuknärva-RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 63

o, åt smärtstillande mediciner etc,beskriver Aronsson. De var nedslitnamen bet ihop, härdade ut och gick tilljobbet även om de var sjuka. Om detidigare hade kommit bort från de härarbetsplatserna hade de kanske sluppiten hel del av den ohälsa som de hadedrabbats av. Man kan fundera på varförde stannade så länge.– Det kan ha berott på att de faktisktgillade sina jobb och egentligeninte hade någon lust att byta. Men medtiden blev det alltmer uppenbart att deinte kunde jobba kvar på sin arbetsplats.Nu strävade de efter ett mer individuelltanpassat arbete istället för den tidigareoflexibla situationen med ständigt högakrav på att producera.Iréne Starck framhåller att projektethar utgått från en individnivå, d v smänniskors livssituation. Att det ska ha”löst sig” för individerna på ett ellerannat sätt blir då ett sätt att mäta resultaten.– När man jobbar med arbetslivsinriktadrehabilitering så är målsättningenatt bryta den passiva sjukskrivningen.Då kan det finnas olika vägar tillbaka.En del kanske återgår till sitt gamlajobb, en del kanske utbildar elleromskolar sig eller börjar plugga. Mankan också börja i ett annat yrke hos sinnuvarande arbetsgivare, eller i någotnytt yrke hos någon annan arbetsgivare.– Men när det gäller vad som sessom en lösning är det alltför snävt attenbart sträva efter att alla ska tillbaka iarbete. Ibland kan en sjukpensioneringvara det bästa utfallet.Projektet ”Vägar tillbaka – en studieav arbetsbyte för hälsa, utvecklingoch rehabilitering” hänger nära sammanmed ett annat Dynamo 1-projekt, nämligen”Arbetsgivarringar som strategiför rörlighet och hälsa i arbetslivet” (sesid 55), som har försökt redovisa hurman kan bygga upp strukturer för attmänniskor ska våga byta arbete innande har ”gått in i väggen”.I rapporten ”På väg” i Arbetslivsinstitutetsvetenskapliga rapportserieArbete och Hälsa (nr 2006:3) analyserarGunnar Aronsson, Wanja Astvik ochChristine Mellner hur oflexibla respektivegränslösa arbetskrav samspelar medindividuella förhållningssätt och hurarbetshistoria påverkar behov i ett möjligtframtida arbete.För ytterligare information kontakta:Gunnar Aronssongunnar.aronsson@psychology.su.seNils Petterssonnils.pettersson@starckpartner.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 64

Utöver de arbetsgivarringsprojekt som beskrivspå sid 19–64 omfattar Dynamoprogrammetflera andra projekt som på olika sätt syftar tillatt öka rörligheten i arbetslivet. Fem reportagepå sid 67–90 beskriver forskning för att ökakunskapen om strukturella hinder och möjligheterför rörlighet. Ett projekt belyser särskilthur lagar, regelverk och rutiner samt ändringari dessa påverkar rörligheten.

Sedan 1970 sjunker den arbetande befolkningens geografiskarörlighet. Till en del kan det bero på trygghetssystemen ochpå att båda parterna i en familj numera förvärvsarbetar. Om enska flytta måste man ordna arbete åt båda. Dessutom har manbarnen och deras skolgång att ta hänsyn till.

Rörlighet ochnäringslivsdynamikeografiskt koncentreradesystem av likartade och relateradeföretag, t ex bioteknikföretagi Uppsala, musikindustrii Stockholm eller möbelindustrii Småland, utgör s k regionalainnovationssystem eller kluster. Enligtgängse hypoteser leder samverkan mellanföretagen i sådana system – liksommed den lokala akademiska och politiskavärlden – till innovations- ochutvecklingskraft.– Nu har det visat sig att de enskildaföretagen och det lokala universiteteti dessa system inte samverkar så mycketsom man skulle kunna tro, säger AndersMalmberg, professor i ekonomiskgeografi vid Uppsala universitet. Samverkansker främst med andra företagi globala nätverk.Mot den bakgrunden har maninom Centrum för studier av innovationeroch näringslivsomvandling (Centerfor Reasearch on Innovation andIndustrial Dynamics, CIND) frågat sigom regionala innovationssystem iställetär välfungerande lokala eller regionalaarbetsmarknader för specialiserad kompetens.Man kan tänka sig att en störrelokal arbetskraftsrörlighet leder till flerapositiva effekter för både företagen ochde anställda, t ex ökat utbyte av kompetens,bättre matchningsprocesser,lättare att få rätt jobb och lägre sjuklighet.– Att bioteknikföretagen i Uppsalaär så dynamiska beror kanske inte på attde ingår i ett lokalt nätverk där man göraffärer med varandra, utan på att de utgören ansamling av olika kompetenseroch verksamheter som bildar en väl fungerandespecialiserad arbetsmarknad.Syftet med projektet ”Rörlighetoch näringslivsdynamik” som har pågåttmellan 1 juli 2004 och 30 juni 2006 harvarit att med utgångspunkt från individdatastudera olika aspekter av arbetskraftsrörlighetenöver tiden (longitudinellt)för att undersöka om människorsrörlighet i kluster skiljer sig från den i– Projektet gick ut med höga ambitioneroch goda hypoteser, men sedan stöttedet på metodologiska svårigheter,berättar Anders Malmberg.icke-kluster. Projektet har ägts avCIND, Uppsala universitet, men bedrivitsi samarbete med kulturgeografiskainstitutionen vid Umeå universitet.Inom ramen för VINNOVAs Dynamo1-program beviljades det 3,9 milj kr.FOTO: ANNA MALMBERGRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 67

Projektet har studerat följande aspekterav arbetskraftens rörlighet:• arbetskraftsflöden mellan arbetsställensom grund för en gruppering avdessa i olika kompetenskluster• arbetskraftens rörlighet inom teknikklusteroch betydelsen av detta förkunskapsspridning mellan företagen• produktivitetens påverkan av mångalikartade företag på en lokal arbetsmarknadsamt samband mellan arbetskraftensrörlighet och produktivitet.• betydelsen av avståndet mellanbostad och arbete för olika grupper avarbetskraft.Arbetets grundupplägg har varit att viaolika databaser med individdata som bl abrukar användas för att studera migration,rörlighet och boendesegregation”gifta ihop” CINDs klusterperspektivpå regional näringslivsutveckling medde kunskaper att studera individers rörlighetsom finns på kulturgeografiskainstitutionen i Umeå. Målet var attkasta nytt ljus över förhållandet mellanarbetskraftens rörlighet och de mekanismersom driver fram innovationskraftoch dynamik i kluster.– Vi hämtade data från SCBs databasLouise. I den har man kört sammanolika register som sträcker sig upp till15 år tillbaka i tiden i vilka man tillindivider har kopplat variabler somutbildning, inkomst, arbetsplats, var manbor, eventuell arbetslöshetsersättningetc, säger Anders Malmberg. På så sätthar vi kunnat studera en populationmed avidentifierade individer som motsvararden svenska arbetskraften.I princip har man kunnat se hurmånga som i november ett visst år arbe-tade på ett visst ställe och tolv månadersenare hur många som bytt jobb och varde då arbetade. Man har kunnat väljabransch och se var de som arbetade i enviss region 2003 fanns 1993 eller 1998och vad de hade arbetat med undermellantiden, hur många gånger de hadebytt jobb och hur mycket de tjänade.– Som ekonomgeografer är vi bl aintresserade av hur näringslivsutvecklinggår till och hur innovationer inäringslivet uppstår. Idag har vi meroch mer anammat en världsbild därdetta inte enbart sker tack vare enskildageniala individer utan i system av likartadeoch relaterade verksamheter på enplats. Förnyelse uppstår i samspeletmellan olika aktörer i sådana system.Projektet gick ut med höga ambitioneroch goda hypoteser, men sedanstötte det på metodologiska svårigheter.Det var svårare än man hade trott attmed hjälp av databaser pröva hypotesenatt rörligheten är större i kluster och atten sådan ökad rörlighet i sin tur bidrartill att näringslivet i kluster är mer vitalt.I verkligheten var nämligen inte databasernaså rena som de skulle vara i teorin.De kluster som man studerade var t exinte statistiskt entydiga utan i hög gradberoende av hur man hade definieratdem, t ex vad gäller geografisk omfattningoch aggregeringsnivå.– Därför vände vi på frågeställningenoch försökte istället att utröna omrörlighet kan användas för att avgränsakluster, säger Urban Lindgren, docent ikulturgeografi vid Umeå universitet. Ien delstudie har vi identifierat inomvilka delar av de lokala arbetsmarknadernasom rörligheten är störst och ävenfunnit att det har en viss postitiv effektpå företagens utveckling att ingå i sådana”rörlighetskluster”. I en annan delstudiegenomfördes intervjuer på ett30-tal telekom- och IT-företag i s kscience park-områden i Kista och iMjärdevi som vi frågade vilka för- ochnackdelarna det var med att ligga i enmiljö med många likartade företag.Leder regionförstoring till ökadrörlighet på arbetsmarknaden?– Även om det inte gått att entydigtvisa att rörligheten är större i klusterän i icke-kluster finns det indicier påatt så är fallet, säger Anders Malmberg.Det hänger ihop med frågeställningarnakring regionförstoring: Ju större enarbetsmarknad är, desto större förefallerrörligheten vara och desto sannolikareförefaller det vara att rätt person hamnarpå rätt plats, får relevanta jobb, haren hygglig inkomstutveckling etc.RegionförstoringProjektets arbete med regionförstoringsrelateradefrågor har bedrivits avfil dr Bo Wictorin, tidigare verksam vidCIND och idag analytiker vid Nutek.Hans arbete har gått ut på att studerahur rörligheten skiljer sig åt i regionermed skillnader i storlek, rörlighet,inkomstnivåer och förvärvsfrekvensnivåer.Påverkar arbetsmarknadens storlekhur väl den fungerar?– Ja, visst gör den det, säger BoWictorin. Man vet från tidigare studieratt nästan alla byten av jobb sker inomsamma bransch men att människorogärna flyttar geografiskt. Det innebäratt en utvidgad arbetsmarknad inom enviss bransch ökar sannolikheten förmatchning, framför allt för högutbildadeinom t ex datanäringen. Det gällerdock inte för lågutbildade, så diskussionenbehöver nog nyanseras.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 68

– Ökad rörlighet är heller ingenuniversallösning. Om man tar Sveahovrätt som exempel vill man väl inteha någon dynamisk rörlighet med personalsom byter jobb titt och tätt utandär vill man säkert ha kontinuitet ochstabilitet. Rörligheten kan alltså varabåde för hög och för låg. Ingen ärbetjänt av en rörlighet där folk byterjobb som man byter skjorta.Bo Wiktorin framhåller att denfrämsta drivkraften under 1960-taletsvåg av ökad rörlighet var jobben. Dens k flyttlasspolitiken syftade till attskynda på nedläggningen av vissa typerav stangerande näringar och att befrämjainvesteringarna i andra som växte.Samhället var inställt på rörlighet ochman var mer eller mindre tvingad attlämna gården i Norrland för att flyttasöderut och ta jobb inom industrin.– Men sedan 1970 har den geografiskarörligheten hos den arbetandebefolkningen hela tiden sjunkit. Idag ärvi européer generellt mindre benägnaatt flytta på oss än i t ex USA. Till endel kan det bero på våra trygghetssystem– man är inte lika tvungen attflytta. Men jämfört med 1950- och 60-talen kan det också bero på att bådaparterna i en familj numera förvärvsarbetar,särskilt i Sverige. Om en skaflytta måste man ordna arbete åt båda.Man är också mer benägen att ta hänsyntill barnen och deras skolgång.– Nyare undersökningar visar attde flesta som flyttar är ensamstående iåldern 20–30 år. Därefter flyttar maninte så mycket och det är ganska ovanligtatt familjer flyttar. Den främstaanledningen till att man flyttar är inteheller att få eller byta arbete utan attman vill byta boendemiljö. Ett annatskäl är att man lever i ett förhållandeoch behöver större bostad. Studier ärockså ett vanligt skäl.Vilken betydelse har regionalainnovationssystem eller kluster för produktiviteten?– Koncentration av kunskapsintensivverksamhet eller av arbetskraft medhög grad av en specifik utbildning kanbidra till ökad produktivitet och därmedtill konkurrenskraften, säger BoWictorin. Jag har studerat tre branscher– datanäringen, maskinindustrin ochgummiindustrin – och funnit ett tydligtsamband mellan rörlighet och produktiviteti den första, men inte i de bådaandra.– Det beror sannolikt på att personalenoch dess kunskaper betyder merför resultatet inom den kunskapsintensivadatanäringen än inom maskinindustrinmed medelhögutbildningsnivåoch inom gummiindustrin som haren relativt låg utbildningsnivå och där demaskininvesteringar som görs kanske betydermer. Över tid kan dock även datanäringenkomma att mogna och bli merrutiniserad och snarare jaga kostnader änförsöka att utveckla nya produkter.Bo Wiktorin tror inte att en koncentrationav specialiserad arbetskraft iden mening att alla glasblåsare samlasi Småland ökar förutsättningarna förglasindustrin.– Jag tror inte att företag tenderaratt bli alltmer beroende av mer specialiseradeller ”klonad” arbetskraft. Tvärtom ser vi en ökande efterfrågan på olikatyper av kompetenser vilket talar för attstörre regioner får jämförelsevis störrefördelar. Bland det viktigaste vi kangöra är därför att skapa större arbetsmarknader.Det finns mycket tydligasamband mellan stora arbetsmarknaderoch hur stor andel som får jobb, hurhöga inkomster man har, hur hög tillväxtman har etc.Projektet ”Rörlighet och näringslivsdynamik”har bl a kommit fram till att:• rörlighetens omfattning kan kopplastill den lokala arbetsmarknadensstorlek samt till en geografisk koncentrationav likartade och komplementäraföretag• arbetsställen som tillhör kompetensklustermed relativt hög arbetskraftsrörlighethar en högre arbetsproduktivitetän andra arbetsställen• högteknologiska företag fäster störrevikt vid tidigare erfarenheter hos demsom rekryteras än om de kommer frånden plats där företaget är etablerat• den lokala arbetsmarknadens storlekhar betydelse för företagens produktivitet• avståndet mellan flykting-invandraresbostad och arbete har särskildbetydelse för deras möjligheter att fåarbete.För ytterligare information kontakta:Anders Malmberganders.malmberg@kultgeog.uu.seBo Wictorinbo.wictorin@nutek.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 69

Rörlighet på en lokal ochregional arbetsmarknad– möjligheter och hinderen regionförstoring som ägtrum i Sverige sedan 1970-talet har inneburit att antaletlokala arbetsmarknader minskatfrån 187 till bara 87 år 2003. Antaletstora lokala arbetsmarknader med 100-500 000 invånare har samtidigt ökatfrån 13 till 20. Denna utveckling fortgåroch innebär att fler människor dagligenrör sig över mycket större avstånd tilloch från jobbet än tidigare. Detta ansesbl a gynna sysselsättnings- och inkomstutvecklingen.Politiker och myndighetermenar därför att den arbetande befolkningensrumsliga rörlighet borde varastörre än den är. Man är också bekymradöver att alltför många inte tycks viljabyta bostadsort eller att arbetspendla.– En mer dynamisk arbetsmarknadanses kräva ökad acceptans för rörlighet,säger Tommy Törnqvist, lektor ochforskare vid Mälardalens högskola. Denrörlighet som framför allt diskuteras ärden mellan olika positioner i yrkeslivet,men det krävs också en rumslig rörlighetför att utnyttja fördelarna med destörre arbetsmarknader som idagutvecklas. Tidigare talades det ofta omatt byta bostadsort, men idag handlardet mer om daglig arbetspendling.Under ledning av docent GöranSidebäck medverkar Tommy Törnqvistm fl i högskolans projekt ”Rörlighet påen lokal och regional arbetsmarknad– möjligheter och hinder”, det s kMOBIL-projekt, som studerar olikarörlighetsaspekter, främst genom analyserav registerdata men också med datafrån en intervjuundersökning. Utöverannat ekonomiskt stöd har MOBILprojektetbeviljats 2,85 milj kr i bidragav VINNOVA inom ramen för dessDynamo 1-program. Projektarbetet,som har pågått sedan 2005 och somslutförs under hösten 2007, utmynnar ien slutrapport i januari 2008.– Rörligheten och synen på rörlighethar skiftat under årens lopp, sägerGöran Sidebäck. Till skillnad från idag,då problemet är att få folk att flytta ellerresa dit där jobben finns, hade man iTommy Törnqvist, lektor och forskarevid Mälardalens högskola.FOTO: PHILIPP WEISSRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 71

Hopp-Jerka skapades av konstnärenErik Heffner på uppdrag av EkonomiskInformation. Affischen trycktes i 35 000exemplar och fanns på var ochvarannan svensk arbetsplats i börjanav 1950-talet. Ekonomisk Informationproducerade även filmer och enbroschyr som delades ut till alla somvar med i ett fackförbund.slutet av andra världskriget problemmed att arbetskraften var alltför rörlig.Mot slutet av 1940-talet och fram tillmitten av 1950-talet hade vi i Sverigeen s k Hopp-Jerka-debatt.Bakgrunden var att den höga efterfråganpå arbetskraft gjorde att den somvar missnöjd med sin lön eller sinaarbetsförhållanden lätt kunde flytta tillett annat arbete. För att komma tillrättamed denna s k överrörlighet bedrevLO, TCO och Arbetsgivarföreningensamt staten under 1949–1956 en propagandaverksamhetinom ramen förorganisationen Ekonomisk Informationsom var riktad mot den som man ansågskadlige Hopp-Jerka. I och med densolidariska lönepolitiken minskadedock löneskillnaderna och därmed delönemässiga incitamenten att byta arbete.Samtidigt drev denna politik påstrukturomvandlingen och bidrog därmedtill att öka behovet av geografiskrörlighet.– På 1960-talet hade bilden förändratsså att det inte längre var Hopp-Jerka som ansågs vara problemet utansnarare, ”Skrå-Åke” och ”Stann-Anders”, d v s de som insisterade på attbibehålla det yrke de en gång valt ochpå att få utöva det just där de bodde.Vid den här tiden myntades uttrycket”vi flytt int” och AMS uttolkades som”Alla måste söderut” av sturska ochtrögrörliga norrlänningar.– Den solidariska lönepolitikeninnebar ett stärkt fackligt inflytandeöver den samhällsekonomiska utvecklingenoch ett stärkt kollektivt ansvarstagandeför den enskilde arbetarenssituation samtidigt som individen intesäkert kunde räkna med att få stanna påsamma bostadsort och hos sammaarbetsgivare livet ut. Vid uppsägningskulle det å andra sidan finnas godamöjligheter att få anställning på annathåll och till en likvärdig lön.Övergången från det traditionellaindustrisamhället till ett samhälle somär präglat av tjänstearbete och informationsteknologihar påverkat rörlighetenoch synen på rörlighet. Samtidigt harden ökande globaliseringenlett till attde stora industriföretagens produktionhar spjälkats upp i mindre enheter somkan befinna sig långt ifrån varandra,t o m i olika världsdelar. Idag ställsökande krav på den enskilde att själv taansvar för sin arbetssituation och sinanställningsbarhet genom att vara rörligoch flexibel.– Vårt projekt syftar till att ökakunskapen om hur rörligheten ser utidag när det gäller flyttning, pendlingoch jobbyte samt tillträde till ochutslagning från arbetsmarknaden, sägerGöran Sidebäck. Vi gör en hel del analyserpå riksnivå, men fokus ligger påVästerås och Eskilstunas lokala arbetsmarknader.I registerstudien undersöker man bl ahur rörlighet i form av arbetspendlingoch flyttning utvecklas över tid under1990–2003. I projektet studeras vidarerörlighetens omfattning och karaktärmellan olika positioner på arbetsmarknadensamt mellan arbetsmarknaden,utbildningssystemet och de offentligaförsörjningssystemen och hur allt dettahänger samman med och påverkas avolika aspekter av näringslivets dynamik,d v s när näringslivet omstrukturerasoch arbetsställen läggs ned, ombildas,skapas eller förändras.– Våra analyser i denna del avstudien baseras på databasen Datakällan,som bl a omfattar longitudinelltordnade registeruppgifter från 1990–2003. Vi har avidentifierade uppgifterRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 72

om varenda folkbokförd person från 16år och äldre rörande bl a utbildning,sysselsättning, inkomster från förvärvsarbeteoch offentliga försörjningssystem.Vidare innehåller databasen uppgifterom alla företag och arbetsställenvad gäller bl a ekonomiska nyckeltal ochpersonalsammansättning.– Att studera flyttning över tid förenskilda personer ger andra resultat ände man får vid tvärsnittsstudier.Flyttning över kommungräns är vanligastbland personer som 1990 befannsig på Stockholms lokala arbetsmarknad,där ca 40 procent flyttat under 14-årsperioden. Under samma tidsperiodflyttade bara ca 25 procent av dem sombefann sig på små lokala arbetsmarknader– som utgörs av endast en kommun– över kommungräns.Göran Sidebäck menar att enutflyttning från kommuner som utgören egen lokal arbetsmarknad i mångafall får större konsekvenser för denenskilde i form av byte av jobb,umgänge och sociala sammanhang änflyttningar över kommungräns på störrearbetsmarknaderna, där många ävenefter flyttningen befinner sig på sammalokala arbetsmarknad och inte behöverbyta jobb, umgänge eller socialtsammanhang. Den maximala restideninom en lokal arbetsmarknad är somregel 1–1,5 timme, men med bättre ochsnabbare kommunikationer kan manröra sig längre sträckor inom en sådantidsrymd.– Ibland brukar man också tala omlokala arbetsmarknader för män respektivekvinnor och för högutbildaderespektive lågutbildade, där antaletlokala arbetsmarknader för högutbildadeoch män är betydligt mindre än förlågutbildade och kvinnor. Könsskillnadernakan t ex hänga samman med vemi familjen som använder bilen förarbetsresor eller vem som har huvudansvarför barn och hemarbete.Skillnaden mellan låg- och högutbildadekan hänga samman med att de förrakanske får ett sämre netto av arbetspendlingnär tid och kostnad för pendlingvägs samman med lönen.– Eftersom vi har uppgifter om detgeografiska läget på varje personsbostad och arbetsställe i form av rumskoordinaterkan vi också beräkna bådeflyttnings- och pendlingsavstånd fågelvägen.Det ger en mer precis bild av denrumsliga rörligheten än analyser avflyttning och pendling över kommungränseroch lokala arbetsmarknadsgränser.Vidare studerar vi rörlighet mellans k SAMS-områden (Small Areas forMarket Statistics). Hela riket är indelati 9 208 socio-ekonomiskt relativthomogena SAMS-områden. I ”våra”kommuner Västerås och Eskilstunafinns 168 respektive 112 sådana områden,vilket gör det möjligt att tillföraanalyser av rumslig rörlighet socialaaspekter, t ex i vilken utsträckning flyttningsker från områden med låg statustill områden med högre status.Att det är en hel del rörlighet somstuderas i Göran Sidebäcks projektframgår av att nästan 450 000 personerbytte jobb 2005 samtidigt som det varen inströmning på ca 325 000 frångruppen ej sysselsatta till gruppen sysselsattaoch en utslagning från arbetsmarknadenpå drygt 310 000. Nettorörlighetenvar dock betydligt mindre– 11 000 personer jämfört med bruttorörlighetensknappt 1 100 000 personer.Eftersom antalet sysselsatta i slutet avåret var nästan 4 200 000 personer hade75 procent kvar samma arbete hela året.– Våra analyser av de lokala arbetsmarknadernai Eskilstuna och Västeråsvisar att ca 70 procent av dem som hadeett arbete någon gång under två intilliggandeår fanns kvar på samma arbetsställeunder båda åren och ca 20 procentbörjade på ett nytt arbetsställe medanresten hade så låg inkomst att de intebetraktades som sysselsatta. I det sammanhangetär det intressant att noteraatt de som var verksamma inom denkommunala sektorn var mest rörliga,åtminstone mellan 2002 och 2003.Endast ca 65 procent med arbete förstaVissa kommuner utgör sin egen lokalaarbetsmarknad genom att ingenarbetspendling sker över kommungränsen.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 73

året hade kvar detta arbete påföljandeår. Drygt 25 procent fick ett nytt arbete,vilket innebär att utslagningen intevar märkbart högre inom denna sektorän i övriga sektorer. Personer inomlandstingssektorn var minst rörliga – 80procent var kvar på sitt arbete ävenpåföljande år. Inom privata aktiebolagvar knappt 75 procent kvar på sitt gamlaarbete.För att inom ramen för MOBILprojektetanalysera rörligheten mellanutbildningssystemet och arbetsmarknadenhar 72 f d högskolestuderandedjupintervjuats två år efter att de tagitut sina fil kand- eller fil mag-exameninom ämnesområdena teknik, ekonomioch beteendevetenskap. Syftet har varitatt fånga upp deltagarnas erfarenheter,förväntningar och strategier för sittagerande vid etableringen på arbetsmarkanden.Ett viktigt skäl att studeradenna grupp var att högskolan är en alltviktigare språngbräda ut på arbetsmarknaden;ca 45 procent av alla gymnasieeleverfortsätter numera till högreutbildning.– En vanlig bild är att yngre välutbildadepersoner är mest positiva tillrörlighet när de ska etablera sig påarbetsmarknaden eftersom de är angelägnaom att få använda sin utbildning,säger Tommy Törnqvist. För många ärhögskoleutbildning också första stegetut på arbetsmarknaden. Därför är de enkärngrupp att studera för att se hureffektivt arbetsmarknaden fungerar.– Högskoleexaminerade är ju helleringen problemgrupp, även om det kanfinnas problem. Till att börja med kande betraktas som ganska framgångsrikaeftersom de har lyckats med sinutbildning. Att sedan just de som hadeutexaminerats inom teknik, ekonomioch beteendevetenskap intervjuadesberodde på att arbetsmarknaden inomdessa områden är mer komplicerad änför områden som t ex vård eller skola.I intervjuerna, som till stor del varinriktade på etableringsprocessen ochvilka problem som de högskoleexamineradehade stött på, ställdes frågorkring varför de hade valt sin utbildning,hur de hade tänkt kring sina möjligheteratt få jobb efter utbildningen etc.Andra frågor handlade om framtidenoch hur de såg på rumslig rörlighet iform arbetspendling eller byte avbostadsort för att förändra sin positionFOTO: PEPPE ARNINGE / SCANPIX

på arbetsmarknaden. Utgångspunktenvar att de intervjuade i egenskap avyngre välutbildade personer förväntadesatt vara positiva till rumslig rörlighet.Det visade sig dock att den socialasituationen styrde och att flertalet tyckteatt pendling var förknippad med alltförhöga kostnader.”För den här generationen är arbetet ochkarriären inte lika självklart viktigt”– Man var ganska tveksam till attarbetspendla och ville helst slippa desociala kostnader som är förknippademed det. De flesta hänvisade till sinfamiljesituation och sin sociala förankring.Och när frågan om att flytta för attpåverka sin position på arbetsmarknadenberördes blev motståndet kompakt.Endast mycket få hade detta i sin sinnevärld.De som en gång hade flyttat tillsin högskoleort ansåg att de redan hadegjort sin del av rörligheten. Det var barade som annars måste arbetspendlamycket långt som tyckte att det kundevara en möjlighet.– Samtidigt var de realistiska ochinsåg att de kanske måste acceptera attarbetspendla – en fjärdedel av de intervjuadebefann sig redan i en pendlingssituation,vilken för en del innebarganska rejäla uppoffringar i form av tid.Om de skulle gå vidare i karriären skulledet vara lika viktigt för dem att slippapendla som att höja lönen och få ettbättre jobb. För den här generationen ärarbetet och karriären inte lika självklartviktigt. Man har många intressen utöverjobbet och vill ha en fungerandefamiljesituation och fritid.Två år efter examen kunde manurskilja fyra ungefär lika stora grupper.En bestod av dem som var etablerade iarbeten som de hade fått före ellerdirekt efter examen inom det kvalifikationsområdesom utbildningen hadegivit. För lika många hade det varitganska trögt, men efter två år hade deetablerat sig inom rätt område, iblandefter att ha bytt arbetsgivare någragånger. I en tredje grupp hade man intefått någon fast förankring i arbetsmarknadenutan hade tillfälliga anställningar,bytte arbetsgivare etc eller hade arbetenför vilka de var överkvalificerade. Fördem var det fortfarande en öppen historiaom de skulle hitta rätt. I den sistagruppen hade huvuddelen jobb inomhelt andra områden än de var utbildadeför och några få hade inte lyckats ta sigin på arbetsmarknaden.– Om de intervjuade hade lyckatseller inte lyckats i etableringsprocessenspelade stor roll för vilken attitydman hade intagit, berättar TommyTörnqvist. Men gemensamt för alla varatt de uppfattade arbetsmarknaden sommycket svårtolkad. Att komma ut på enarbetsmarknad var ingen lätthanterligoch transparant process utan slumpenansågs spela en mycket stor roll.De som det hade gått mycket braför och som snabbt hade etablerat sigsaknade ofta rationella förklaringar tilldetta utan uttryckte sig ofta i termer av”tur”, ”rätt tajming”, ”halkat in på ettbananskal” etc medan de som hade haftproblem kände att det fanns krafter somgjorde det svårt att komma rätt, oavsetthur de försökte. Därför kände helleringen av de båda grupperna att dekunde påverka sin situation, vilket i sintur hade givit upphov till positiva ochnegativa spiraler.– De som hade svårt att ta sig introts att de hade sökt många jobb kändesig otrygga, misslyckade, besvikna ochdefensiva, trots att det kanske var desom borde ha ansträngt sig ännu mer,säger Tommy Törnqvist. Mycket snabbtfick de också en känsla av att deras kunskaperhöll på att åldras. Också vissaarbetsgivare hade en bild av att de utexamineradeskunskaper hunnit bligamla redan ett år efter examen.– För dem som det hade gått braför hade allt blivit mycket mer positivt.De hade fått fler valmöjligheter vilkethade resulterat i en positiv spiral. Få vardock intresserade av att göra en yrkeskarriäri vanlig mening. Många villehellre utnyttja sin situation till att få ettjobb närmare hemorten med mindrependling.VINNOVA har inom ramen försitt Dynamo 2-program beviljat medelför en fördjupande studie, ”Från högskolatill arbetsliv – hur kan högskoleutbildadesetablering beskrivas, mätasoch utvärderas”, av högskolestuderandesetableringsprocess på arbetsmarknadensom påbörjas i slutet av 2007. För ytterligare information kontakta:Göran Sidebäckgoran.sideback@mdh.seTommy Törnqvistfamiljen.tornqvist@telia.comRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 75

Drivkrafter för rörlighet, hälsa

och kompetensförsörjning– Rehabansvaret bör ligga hosarbetsgivaren, dennes arbetsgivarringoch företagshälsovårdenfrån första sjukskrivningsdagen,säger Kerstin Ekberg.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAörlighet är ett positivt laddatmen komplext begrepp somman måste prata om på ettmycket nyanserat sätt. Deflesta arbetsgivare stödjer t ex rörlighetbland anställda inom den egna verksamheten.Samtidigt vill de naturligtvisinte bli av med kompetenta medarbetare.De stödjer hög rörlighet bort frånverksamheten bland medarbetare somde av någon anledning inte vill behållaoch låg rörlighet bland dem som de villha kvar.Det säger Kerstin Ekberg professori arbetslivsinriktad rehabilitering(Sveriges enda) vid Linköpings universitetoch ledare för den forskargruppsom bedrivit projektet ”Drivkrafter förökad rörlighet, hälsa och kompetensförsörjning”.Projektet, som har pågåttunder 1 juli 2004 – 30 juni 2007 harerhållit 4,2 milj kr i bidrag frånVINNOVA inom ramen för dessDynamo 1-program.Syftet med projektet har varit att seom arbetsgivarringar kan fungera somarbetsmarknadsintermediär för attfrämja rörlighet. Traditionellt brukar enarbetsgivarring i huvudsak syssla medden sjuka rörligheten i form av rehabilitering.Ofta är ringen den sista instansenför de allra svåraste fallen när allaandra möjligheter är uttömda.– Vi hade en vision om att en ringär en bra arena för olika arbetsgivare attockså diskutera annan slags rörlighet,t ex för lärande och kompetensutveckling,säger Kerstin Ekberg. Anställdakunde kanske via ringen röra sig mellandess olika medlemsföretag och organisationer– på prov eller mer beständigtför att kapa arbetstoppar eller få enkompetensutveckling som kom bådeindividen och verksamheten tillgodo?Projektets empiriska bas har utgjortsav två arbetsgivarringar som harbedrivit var sitt delprojekt. I den ena,Boxholmsringen, ingick även facket,Arbetsförmedlingen och Försäkringskassanvarför den benämndes ”företags-RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 77

”Ibland vore det bra för en individ attbyta arbetsplats, men då ger man sig utpå slak lina ur trygghetssynpunkt.”ring” medan den andra, Företagsringeni Norrköping, är en traditionell arbetsgivarring.– När vi startade projektet visste viinte särskilt mycket om rörlighet, sägerMaria Gustavsson, universitetslektor ipedagogik på Linköpings universitetsinstitution för beteendevetenskap ochlärande. Därför började vi med attintervjua de båda ringsamordnarnasamt ett 40-tal företrädare för arbetsgivarna,facken, Försäkringskassan ochArbetsförmedlingen om hur de såg pårörlighet.Intervjuerna visade att synen pårörlighet varierar beroende på vem manpratar med:– Arbetsgivarföreträdarna såg oftaströrlighet som ett verktyg för kompetensförsörjning.Om den var frivillig vardet extra bra eftersom det skapadeutvecklingsmöjligheter, utmaningar,trivsel och attraktiva arbetsplatser. I denmån rörligheten handlade om rehabiliteringlämnade man gärna över frågantill arbetsgivarringen.– De fackliga företrädarna såg ocksårörlighet som ett verktyg för kompetenshöjningmen också för rehabilitering.Liksom arbetsgivarna hade defokus på den interna rörligheten.– Ringsamordnarna såg främst på rörlighetur ett rehabiliteringsperspektiv.– De företrädare för Försäkringskassansom intervjuades såg på rörlighet ur ettmyndighets- och rehabiliteringsperspektiv.Man utreder långtidssjukskrivnasrätt till sjukpenning och utövar tillsynöver arbetsgivarnas rehabiliteringsverksamhet.Projektets interventionsfas, som till stordel har utgjorts av de båda deltaganderingarnas delprojekt, har bl a omfattatutbildning av ringsamordnarna, utvecklingsarbetei två samverkansgruppermed företrädare för ringarna, arbetsgivarna,facken, Försäkringskassan,Arbetsförmedlingen, företagshälsovårdenm fl.– Under 2005–06 diskuterade encentral samverkansgrupp i projektet fråganom samverkan för rörlighet medringarnas arbetsgivare, Försäkringskassan,Arbetsförmedlingen, hälso- ochsjukvården, företagshälsovården ochandra berörda, berättar Kerstin Ekberg.Den samverkan som förekom mellanolika aktörer skedde främst kring hälsoochrehabiliteringsfrågor och här hadede fackliga företrädarna inte någonframträdande roll.Arbetsgivarföreträdarna menadeatt samverkan kring rehabiliteringfrämst hindrades av alla lagar, avtal ochregler som måste följas. Man tyckte attFörsäkringskassan var alltför byråkratiskoch ansåg att den på senare år hadefått ännu hårdare regler och direktivsom ytterligare försvårade rörlighet.Enligt samverkansgruppens analys avrehabiliteringsprocessen harFörsäkringskassan, företagshälsovårdensamt hälso- och sjukvården olika måloch rutiner som minskar effektiviteten irehabprocessen.Vissa arbetsgivarföreträdare menadeockså att samverkan försvårades avbrist på tid och andra resurser.Samtidigt ansåg en del av arbetsgivarnasHR-specialister att det handladeom ledningens attityder till samverkan.De menade att en del chefer hade entendens att ”skyffla över” sitt rehabiliteringsansvarpå personalavdelningen.– Samverkan kring rehabiliteringsärendenmellan representanter förarbetsgivarna och facket hade äventagits upp i våra inledande intervjuer,säger Maria Gustavsson. Då sade manatt man gärna samverkar när man välhar lärt känna varandra och att maninom ramen för en informell prestigelöshetdå kan finna bra lösningar. Mennär ett ärende hade vandrat uppåt en bitinom den fackliga organisationen blevdet genast litet svårare för då blev facketoch arbetsgivaren två kontrahenter.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 78

Enligt Kerstin Ekberg rör sig defackliga organisationerna på dels enretorisk och dels en praktisk nivå.– När de pratar om kompetensutveckling,kompetenssteg och valideringsom ett slags rörlighetsstöd för sinamedlemmar understödjer de den friskarörligheten. Men när det gäller densjuka eller utsatta rörligheten vet maninte alltid vad man ska göra. Ibland voredet bra för en individ att byta arbetsplats,men då ger man sig ut på slak linaur trygghetssynpunkt och facket hålleroftast mer på tryggheten än på möjlighetenatt hitta ett nytt och bättre jobb.Den bild som framträdde undersamverkansgruppens försök att kartläggavad som egentligen händer närnågon blir sjuk och ska rehabiliteras varenligt Kerstin Ekberg ”både förvirrandeoch irrationell”.– Vi blev litet förvånade av hur detser ut. Samma utredning görs i vissa fallom gång på gång på grund av bristandekommunikation mellan aktörerna.Individen riskerar att förlora kontrollenöver sin egen situation, samtidigt somklockan tickar på. De professionellaaktörerna jobbar inom sina verksamheter– man kan kalla dem stuprör – därman har sina rutiner, men bara i få fallleder det till en horisontell kommunikationmellan Försäkringskassan, hälsoochsjukvården med läkarna som skriverintyg och arbetsgivarna.– Resultatet går att avläsa iFörsäkringskassans statistik över avstämningsmötenoch rehabplaner, somska äga rum inom 90 dagar. I verklighetenär mediantiden över ett år innanman kommer dit.Mot den bakgrunden anser KerstinEkberg att arbetsgivaren, arbetsgivarringenoch företagshälsovården redanfrån första sjukskrivningsdagen skaansvara för rehabiliteringprocessen.Arbetsgivaren måste t ex omgående takontakt med den sjukskrivne medarbetarenoch fråga vilka förändringar påarbetsplatsen som krävs för att denneska kunna komma tillbaka i arbete, ävenom det bara är på deltid. Kanske behövsdet kompetensutveckling?– Idag väntar arbetsgivarna ofta påatt läkarna ska skriva sitt medicinskaunderlag och på att Försäkringskassanska göra sitt. Man är också osäker påvilka rättigheter man har att diskuteramed sin medarbetare. Samtidigt sittermedarbetaren hemma och undrar varförarbetsgivaren inte ringer. Erfarenheternafrån våra båda delprojekt pekari samma riktning.– Genom att arbetsgivaren, arbetsgivarringenoch företagshälsovården ärmed från början som rehabaktörer ochdiskuterar vad som krävs för att vederbörandeska kunna komma tillbaka iarbete förenas den friska och den sjukarörlighet.– Man pratar ofta om hälsa, lärandeoch utveckling i ett spår samt omsjukskrivning och rehabilitering i ettannat spår, men de hänger ihop. Denminsta gemensamma nämnaren ärarbetsplatsen, arbetsledarna och deanställda. Här kan arbetsgivarringarnaom de kommer in tidigt vara ett stödoch verka för en offensiv och positivrörlighet.– För att bli ett generellt verktyg förrörlighet måste arbetsgivarringarnabredda sitt perspektiv och arbeta mermed olika typer av rörlighet, sägerKerstin Ekberg och Maria Gustavsson.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERARÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 79

– Genom att Arbetsförmedlingenoch Försäkringskassan ingick i ringensynliggjordes de långtidssjukskrivna,menar Lollo Ericsson. Vissa fick enannan syn på sig själva och pånackdelarna med att klamra sig fastvid sitt gamla jobb.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAKerstin Ekberg menar att arbetsgivaren,tillsammans med arbetsgivarringenoch företagshälsovården, är denviktigaste aktören i rehabilitering tillbakatill arbetet. Den arbetsgivare som villha tillbaka en sjukskriven medarbetarekan nästan alltid göra sådan anpassningarpå arbetsplatsen att det går attkomma tillbaka.– Däremot kan inte Försäkringskassanoch Arbetsförmedlingen drivaen rehabiliteringsprocess. Det är intederas roll. De kommer in när det är försent och kan bara följa sitt regelverk.De är välfärdssystemets aktörer och skaträda in när individen behöver stöd föratt klara sig.BoxholmsringenErfarenheterna från de båda arbetsgivarringarsom ingick i projektet är blandade.Boxholmsringen, som numera ärnedlagd, omfattade ett tjugotal arbetsgivaremed upp till 400 anställda.– Vårt delprojekt stod på två ben –ohälsa och tillväxt – men domineradesav rehabiliteringsärenden, berättar personalchefLollo Ericsson på BoxholmsStål AB med 92 anställda, som ingick ihuvudprojektets styrgrupp samt i deninre kärna som i praktiken drev delprojekteti Boxholm.– Vi kartlade alla långtidssjukskrivnasom arbetsgivarna inte kom vidaremed – vad de hade för intressen, vad dekunde tänka sig att vidareutbilda siginom och var de kunde tänka sig attarbetspröva. Från fackets sida var manhela tiden positiv till detta och det varen styrka att ha dem med.– Ett begränsat antal av dessa fickarbetspröva i tre månader, men ofta blevdet så att när tre månader hade gått såvar det tillbaks till verkligheten igen.Samtidigt drog sig vissa för att arbetsprövaeftersom det kanske skulle visa attde klarade ett annat jobb, vilket hadekunnat innebära att de hade blivit avmed sin sjukpenning.Genom att Arbetsförmedlingenoch Försäkringskassan ingick i ringenmenar Lollo Ericsson att de långtidssjukskrivnasynliggjordes. Vissa fick enannan syn på sig själva och på nackdelarnamed att klamra sig fast vid sittgamla jobb.– Genom att de långtidssjukskrivnakartlades och blev sedda bröts deraspassivitet tidigare än vad som annarshade blivit fallet. Istället för att vänta utFörsäkringskassan gick man in med enåtgärd, vilket var bra – oavsett resultatet. Samtidigt märktes det attFörsäkringskassan och Arbetsförmedlingenhar fyrkantiga regelsystem.Handläggarna var positiva, men måstefölja sina riktlinjer.Först mot slutet av projekttidenbörjade man att diskutera problemetmed inlåsning och förebyggande arbetsprövning,men längre än så hann maninte p g a tidsbrist.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 80

– Vi pratade också om personalpooloch utbildningar – tvärfackliga ochmellan företagen – samt om att göra detmöjligt för företagen att låna personalav varandra vid arbetstoppar och arbetsdalar.Vårt lilla samhälle skulle tjäna påatt kunna behålla de arbetstillfällen somfinns också under nedgångar. Det finnsmycket att vinna med det.Att Boxholmsringen lades nerberodde till stor del på att den finansieradesmed projektmedel. När pengarnaförsvann visade det sig att ringen intehade blivit självgående.– Det var synd, för det finns mycketatt göra i Boxholm. Men underresans gång byggde vi upp ett nätverkinom ramen för arbetsgivarringengenom att vi träffades på konferenseroch möten och det nätverket finns kvaroch gör det lättare att lyfta luren. Idagkan vi tilltala varandra med förnamnoch jag har bättre pejl på de andra företagenpå orten.Det andra delprojektet bedrevs avFöretagsringen i Norrköping med 17medlemsföretag med sammanlagt drygt24 000 anställda.Företagsringen i Norrköping– Vi medverkade i förberedelserna förhuvudprojektets kurs för arbetsledareoch fackliga ledare på temat ”Att ledaoch samverka för rörlighet i arbetslivet”som genomfördes under november2006 – februari 2007, berättar BirgittaGustavsson, personalchef i Norrköpingskommun med ansvar för bl a rehabiliteringsfrågor,ledamot i Företagsringensstyrelse samt i projektets styrgrupp.Att sedan inga chefer från kommunendeltog i kursen tror BirgittaGustavsson berodde på flera faktorer,bl a brist på tid och på att kursen ävenvände sig till fackligt aktiva.– Dessutom tror jag inte att dettamed den goda rörligheten, som mycketav kursen handlade om, har satt sig hosvåra enhetschefer. De är så glada när dehar folk på plats. Att då jobba för att fåfolk att flytta på sig är inget som deuppmuntrar. De förstår att det är bra,bara det inte händer hos dem.Birgitta Gustavsson tror att denfrågan kanske bör läggas ”ett snäpphögre” i kommunens chefshierarki änhos enhetscheferna. Genom att fråganlanseras uppifrån ökar chanserna attman så småningom förstår vad en godrörlighet är och att man kan ha nytta avdet.– Annars pratar vi mycket om dengoda rörligheten på chefsträffar m m.Men i den enkät som kommunen görvartannat år brukar vi bara ha 2–3 procentsrörlighet inklusive pensionsavgångar,vilket är för lågt.Tror du att en arbetsgivarring kanfrämja rörligheten?– Ja, till viss del. De företag i ringensom har snarlika verksamheter, t exvår kommun och landstinget liksomFiskeby och Holmen som båda arbetarmed papper, har personalbehov somtangerar varandra. Samtidigt lever dessatvå branscher i helt olika världar. Denrörlighet över branschgränserna som viskulle kunna jobba mer med berörfrämst administratörer, ekonomer ochPA-folk. Annars jobbar arbetsgivarnahelst branschvis med sin friska rörlighet.Projektet ”Drivkrafter för ökad rörlighet,hälsa och kompetensförsörjning”har utmynnat i två övergripande slutsatsersom presenteras i slutrapporten”Kompetensförsörjning och rehabilitering– rörlighetens två stuprör” och somkan sammanfattas enligt följande:Arbete med rörlighet bedrivs längstvå olika linjer: kompetensförsörjningoch rehabilitering. Något helhetsperspektivpå rörlighet finns inte. Enöppning skulle kunna vara att olikaberörda aktörer utvecklade nya gemensammastrategier för rörlighet.Företagsringar är nödvändiga, meninte tillräckliga forum för rörlighet såvidadenna inte är begränsad till rehabilitering.För att bli ett generellt verktygför rörlighet måste arbetsgivarringarnabredda sitt perspektiv och arbeta mermed olika typer av rörlighet.– Projektet har givit oss en djupareförståelse för problematiken kring rörlighet,vilket känns viktigt inför framtiden,säger Kerstin Ekberg. Men en sakär klar: Våra ringar har inte fungeratsom arbetsmarknadsintermediärer. Dengoda friska rörligheten förlägger inteföretagen till ringen utan med den jobbarman branschvis med varandra.Arbetet med den sjuka rörligheten förläggerman dock gärna till en arbetsgivarring.Så den kärnfråga som återstår attbesvara är vilket syfte en arbetsgivarringska ha: Enbart som arena för rehabilitering?Eller som stödjande av all slagsrörlighet inom och mellan organisationer?För ytterligare information kontakta:Kerstin Ekbergkerek@ihs.liu.seMaria Gustavssonmargu@ibv.liu.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 81

– Allvarliga systemfel orsakade den ökning av sjukfrånvaronsom inleddes 1997, säger docent Tor Larsson vid Uppsalauniversitet. 1990-talets arbetsmiljö- och rehabreform var enkatastrof för parterna på arbetsplatserna, de sjukskrivna, företagshälsovården,personalhandläggarna och statens finanser.

[DYNAMO-PROJEKTET I SÖRMLAND]Därför galopperadesjukfrånvaronegionala arbetsmiljö- ochrehabiliteringsgruppen (RAR)i Sörmland inledde 2002 ettarbetsmiljöprojekt som varett av 18 projekt i den dåvarande regeringenssatsning på att under en femårsperiodhalvera sjuktalen inom offentligsektor. Arbetsmiljöprojektet, som länetsnio kommuner, Försäkringskassan ochArbetsmiljöinspektionen medverkade i,hade som ambition att minska sjukfrånvarongenom förebyggande arbetsmiljöinsatser.– De inledande kontakterna medkommunernas personalhandläggarevåren 2003 visade emellertid att denfördubbling av sjukfrånvaron som hadeägt rum under 1996-2002 inte beroddepå att särskilt många fler var sjukskrivna,säger Tor Larsson, docent vidUppsala universitet, sociologiska institutionen.Problemet tycktes istället vara attrehabiliteringsverksamheten hade upphörtatt fungera för det fåtal långtidssjuka(4-5 procent av samtliga anställda)som sviktade i arbetsförmåga p g asjukdom, förslitning eller psykisk ohälsa– ofta 5-10 år före pensioneringen.Fördubblingen av sjukfrånvaron beroddealltså på att långtidssjukfrånvaronhade ökat p g a ökande svårigheter attkomma till avslut i dessa ärenden.Det fokus på förebyggande arbetsmiljöarbetesom RARs arbetsmiljöprojekthade var i och för sig angelägeteftersom många kommunalt anställda,särskilt enhetschefer och personal inom”mjuka” förvaltningsområden somskola, förskola, vård och omsorg,periodvis var utsatta för starkt psykisktpåfrestande anspänningar och hade hög”sjuknärvaro”, d v s besvär och symtomsom inte föranledde sjukskrivning. Derelativt få fallen av långtidssjukfrånvarosom berodde på s k psykiskt utmattningssyndromförklarade dock inte ”dengalopperande sjukfrånvaron”.Mot bakgrund av detta beviljadesRAR-kansliet 1,7 milj kr i anslag frånVINNOVAs Dynamo 1-program förtilläggsprojektet ”Dynamo-projektet iSörmland” med Tor Larsson som forskningsledare.Detta projekt, som pågick1 september 2004 – 30 augusti 2006,hade till syfte att identifiera, analyseraoch åtgärda problem som förhindradekommunerna och de regionala myndigheternaatt bedriva ett effektivt arbetslivsinriktatrehabarbete. Målet var attfr o m 2006 minska antalet långtidssjukskrivnai Sörmland.– Vi studerade relationerna mellandeltagande kommuner, Försäkringskassanoch Länsarbetsnämnden ochderas statliga huvudmän med inriktningpå systematiska fel i handläggningenav långtidssjukskrivningar, säger TorLarsson. Om vi kunde hitta några sådanafel som orsakade att dessa ärendenblev ”inlåsta” så skulle vi rätta till dempå regional nivå. Om de hängde ihopmed problem på nationell nivå skulle vilyfta dem till berörda statliga organ.Projektet bedrevs i tre faser. DenRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 83

första var att ta fram ett konkret ärendeunderlagatt diskutera kring. I en avkommunerna gjorde projektet en fallstudieav samtliga 102 sjukfrånvaroärendensom var längre än sex månader.Man studerade deras sjukskrivningshistoriai registerutdrag från 1997 till 2004och följde upp ärendeutvecklingen frånaugusti 2004 till mars 2005 med avseendepå sjukfrånvaroanledning, vidtagnaåtgärder och rehabiliteringsproblematikensart.I nästa fas analyserade man varförärendena hade förblivit olösta och identifieradebästa möjliga lösning samthinder eller handläggningsproblem förett rehabiliteringsavslut. Dessa analysergjordes av en regional arbetsgrupp sombestod av Försäkringskassans verksamhetsutvecklare,en utredare från Länsarbetsnämndenskansli och erfarna personalchefereller rehabsamordnare frånSträngnäs, Eskilstuna, Katrineholmsoch Oxelösunds kommuner.– Det blev tydligt att det fanns treproblemkategorier som satt fast, sägerTor Larsson. Dessa kategorier illustreradeockså de svårigheter eller systemfelsom kommunernas rehabansvariga haratt brottas med:Kategori 1: Anställda som var inlåstaoch som behövde byta arbete men somingen tog tag i. Länsarbetsnämndenupplevde inte att det ingick i deras uppdragatt ägna sig åt dem eftersom deredan var anställda. Det saknades välfungerande arbetsgivarringar somkunde hjälpa till och av trygghetsskältvekade de anställda och deras fackligaorganisationer inför ett arbetsbyte.– Det fanns en kommersiell arbetsgivarringi trakterna av Katrineholm,men det blev för dyrt för kommunerna– Det kvalificerade rehabiliteringsarbetesom hade bedrivits i centralaanpassningsgrupper kollapsade vid mittenav 1990-talet, konstaterar TorLarsson. Det berodde på nedmonteringenav 1970-talets system som propositionerna1990/91:140 och 141 blevstartskott för. 1992 års rehabiliteringsreformledde till en försämrad handläggningav långtidssjukskrivningarnanär Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingenupphörde med sin medverkani anpassningsgruppernas verksamhetoch Försäkringskassan ficksämre möjligheter att bevilja sjukersättattanlita den – i genomsnitt 40 000 krper ärende. Utan en arbetsgivareringsom förmedlande länk samverkade dockNyköpings och Oxelösunds kommunermed privata arbetsgivare i samråd medFörsäkringskassan och Länsarbetsnämnden.Kategori 2: Anställda med kraftigt nedsattarbetsförmåga. För att dessa skullekunna bibehålla sina anställningar krävdespartiell förtidspension, d v s sjukersättningpå deltid.– Ingen vill återgå till den gamlatypen av anpassningsgrupper, men företrädareför arbetsgivaren, företagshälsovården,Försäkringskassan ochLänsarbetsnämnden bör gemensamtkunna bedöma hur svårlösta individärendenav detta slag bäst kan avslutas.Om de finner att en anställds restarbetsförmågakan tas tillvara bör dekunna besluta om det, men här läggerkriterierna för rätt till sjukersättningsom ändrades vid mitten av 1990-talethinder i vägen.Kategori 3: Anställda som inte klaradenågot arbete alls, d v s som var lönebidragsmässiga.Lösningen på dessa ärendenmåste på något sätt finansieras vialänsarbetsnämnden, som dock saknadeett tydligt uppdrag och de resurser somkrävdes för detta.– Ska de skickas hem och inte fågöra något vettigt alls? undrar TorLarsson. Om en lärare i grundskolaninte längre kan arbeta som en sådan kanhon eller han kanske jobba som skolvärdinnaeller på biblioteket? Men då fordrasnågon form av lönebidrag eller liknandei en omfattning som krävs för atttillvarata samhällsnyttiga arbetsinsatserav den gruppen. För dessa individer blevdet nu först groteskt långa sjukperioderpå tre, fyra eller fem år. Därefter blev deutförsäkrade!I projektets tredje fas övertogsansvaret för ärendena av projektetsledningsgrupp som utgjordes av direktörernaför Försäkringskassan, landstinget,Arbetsmiljöverket och Länsarbetsnämnden.De regionala myndighetschefernahar i oktober 2006 ställtsig bakom handläggargruppens ochforskarnas analys och förslag. Utgångspunktenför dessa är att de förändringarsom sedan 1990-talet har vidtagits irehabiliteringssystemet har givit upphovtill fel som har försvårat avslutandetav ett fåtal svårlösta rehabiliteringsärendendär anställda har förlorat sin arbetsförmåga.Eftersom dessa systemfel inte kanlösas på regional nivå har projektet föreslagiten försöksverksamhet för attutprova handledningsmetoder och beräknavinster och samhällsekonomiskakonsekvenser av olika arbetssätt. Omåtgärder vidtas bedöms både effektiviteteni den arbetslivsinriktad rehabiliteringenoch den regionala rörligheten ifastlåsta rehabiliteringsärenden att ökamarkant.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 84

FOTO: MICHAEL ERICHSEN– Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvarigakommer inte i mål med sinasvårlösta ärenden eftersom ingenarbetsgivare har råd att betala hel lönför halvt jobb, säger Tor Larsson.ning vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga.Det blev också allt svårare att isådana ärenden bevilja partiell sjukersättningför att möjliggöra återgång iarbete på deltid.– Vidare försvann möjligheten förLänsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingenatt förebygga arbetslöshetgenom att stödja anställda som p g aohälsa inte längre klarar sina arbetsuppgifter,att slussa ut inlåsta som behöverarbetsträna hos en annan arbetsgivare,att stödja sjukskrivna inför en anställningsupphörande etc. Följden har blivitatt arbetsgivarnas rehabiliteringsansvarigainte kommer i mål med sina svårlöstaärenden, som istället fortsätter attticka sjukdagar. Ingen arbetsgivare harråd att betala hel lön för halvt jobb. Omen försäkringsmedicinsk konsult finneratt en person har arbetsförmåga i någotannat jobb så förlorar vederbörande sinrätt till sjukpenning vilket i sin turresulterar i att hon blir uppsagd ellerutförhandlad.Tillsammans med StaffanMarklund och Peter Westerholm togTor Larsson fram ALI-rapporten ”Dengalopperande sjukfrånvaron – Sken,fenomen och väsen” (RAR:s forskningsrapportnr 1, Arbetslivsinstitutet,oktober 2006) som väckte stor uppmärksamhetnär den presenterades. Därvisar man att två tredjedelar av den fördubbladesjukfrånvaron 1996-2002berodde på att sjukperiodernas längdhade ökat och endast en tredjedel på attfler individer sjukskrevs. Sedan dess haranalyser av sjukfrånvarostatistiken visatatt ökningen av sjukperiodernas längdförklarar så gott som hela sjukfrånvaroökningen.– Det råder ingen tvekan om attallvarliga systemfel ligger bakom dendramatiska ökning av sjukfrånvaronsom började 1997, säger Tor Larsson.1990-talets arbetsmiljö- och rehabiliteringsreformvar en katastrof för såvälparterna på arbetsplatserna, desjukskrivna, företagshälsovården ochpersonalhandläggarna som för statensfinanser.En vetenskaplig slutrapport frånDynamo-projektets i Sörmland forskargruppplaneras till slutet av 2007.VINNOVA har också beviljat medeltill två uppföljande nationella konferenserunder våren 2008 där projektetsresultat presenteras för personalansvarigai kommuner och landsting, påFörsäkringskassan m fl.För ytterligare information kontakta:Tor Larssontor.larsson@soc.uu.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 85

Samarbete för ökadrörlighet, minskad ohälsaoch ett hållbart arbetslivagens rehablagstiftning hämmarrörligheten på arbetsmarknadengenom att bidratill inlåsning i oönskadearbets- och livssituationer, säger LottaVahlne Westerhäll, professor i juridikvid juridiska institutionen, Göteborgsuniversitet.Lotta Vahlne Westerhäll har beviljats1 milj kr från VINNOVAs Dynamo1-program för det tvååriga projektet”Samarbete för ökad rörlighet, minskadohälsa och ett hållbart arbetsliv”.Projektet har fokus på rättsliga hinderoch möjligheter för arbetsgivare attsamverka vid rehabilitering.– Studien utgör en systematisering,analys och teoretisk utvärdering av förarbeten,lagtexter, författningar, avtaloch praxis samt ett flertal andra rättsligadokument. Dessutom genomför viintervjuer och skickar ut enkäter till allaarbetsgivarringar i landet om vad deuppfattar som hinder och möjligheter ilagstiftningen.Den grundfrågeställning somLotta Vahlne Westerhäll studerar är omrättssystemet underlättar eller försvårarolika slag av samarbeten vid arbetslivsinriktadrehabilitering, bland annatmellan olika arbetsgivare. Befinner siglagen om allmän försäkring (AFL),arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd(LAS) och lagen om sjuklönpå kollisionskurs med varandra?– Rehabansvaret finns beskrivet isåväl socialförsäkrings- som i arbetsrättslagstiftningen,säger Lotta VahlneWesterhäll. Här gör både interna ochexterna lagkollisioner lagen oklar ochsvår att tillämpa. Dessutom framstårlagstiftningen som rättsosäker för denenskilde, eftersom den tillerkännerindividen en möjlighet – men intenågon rätt – till rehabilitering.En effekt av detta är att den enskildeinte kan gå till domstol, även om detfinns en viss möjlighet att överklagaFörsäkringskassans beslut, om dennahar avslagit en begäran om en specifikLotta Vahlne Westerhäll,professor i juridik, Göteborgs universitet.FOTO: SALIMA KHAMCHANERÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 87

ehabiliteringsåtgärd. Lagtextens formuleringgör också att människor blirrehabiliterade på olika sätt beroende påvilken handläggare man får och vilkengrupp man tillhör. De som t ex ärarbetslösa, invandrare eller äldre riskeraratt missgynnas.Lotta Vahlne Westerhäll menar atten anledning till att lagstiftningen är såvag och mångtydig är att en lagtextinom detta område måste vara flexibeloch tänjbar för att täcka in den kompliceradeverkligheten. Olika villkor ellerrekvisit måste därför bli föremål förtolkning för att få en mer precis innebörd.– Individer, arbetsgivare ochoffentliga aktörer har alla sina respektiveperspektiv på det som en lag handlarom. Det gäller även politiska makthavare,som tenderar att använda vaga lagarutifrån sina egna syften och ibland ävenför ändamål som de ursprungligen intevarit ämnade.Det förekommer att lagstiftarenförsöker att kamouflera det egentligasyftet med en lag eller en förändring aven lag, s k kamouflagetänkande, vilketnaturligtvis gör den aktuella lagen ellerförändringen ännu svårare att tolka.Syftet med en lag kan t ex vara attåstadkomma en besparing och inte, somlagstiftaren hävdar, att förbättra för denenskilde.– Om syftet med en ändring ärtydligt, är ändringen naturligtvis lättaratt förstå, förklarar Lotta VahlneWesterhäll. Och i rehabiliteringssammanhangär det särskilt viktigt att deolika parterna tolkar lagen på sammasätt och har en samsyn så att man kansamverka och arbeta i samma riktning.Fram till början av 1990-talet hadeFörsäkringskassan både huvudansvaretför enskilda individers rehabiliteringoch ett samverkansansvar med andramyndigheter, arbetsgivare, anpassningsgrupperetc. 1992 års rehabiliteringsreforminnebar dock att det primärarehabiliteringsansvaret överfördes tillarbetsgivaren.– Vid samma tidpunkt var Sverigeinne i en kraftig lågkonjunktur. I sambandmed den gjordes en rad indragningarpå det välfärdsrättsliga området.Den utvidgning av arbetslinjensom då gjordes, d v s att alla i yrkesverksamålder ska delta i arbetslivet, innebaratt arbetsrehabilitering av långvarigtsjuka betonades. Tanken var att mindrebidrag och mer rehabilitering skulle förbättrastatens ekonomi samtidigt somden enskildes personliga situation stärktes.Ytterligare ett syfte var att stärkaarbetsetiken.– Syftet med rehabreformen var attspara offentliga utgifter genom att läggaöver ansvaret på arbetsgivaren för bådegenomförandet av den arbetslivsinriktaderehabiliteringen och för kostnadernaför denna. Samtidigt infördes regler omsjuklön m m.1995 och 1997 följdes detta uppmed att sjukdoms- och arbetsoförmågebegreppeti AFL förändrades så att färrefick rätt till ersättning eller stöd i rehabilitering.På samma sätt syftadeSocialdepartementets promemoria frånjanuari 2003 ”Åtgärder för ökad precisionvid sjukskrivning” till att minskaantalet sjukfall och förkorta sjukskrivningarna.– För att rehabilitering ska kommatill stånd måste man vara arbetsoförmögenpå grund av sjukdom. Lagändringarnai mitten av 1990-taletinnebar att man renodlade arbetsoförmåge-och sjukdomsbegreppen samtlyfte fram det medicinska innehållet.Däremot skulle man bortse från arbetsmarknadsmässiga,sociala och ekonomiskastrukturer samt till att människorär olika och befinner sig i olika socialaomständigheter. Vad som kan vara enarbetsnedsättning för en person behöverinte vara det för en annan, även om delider av samma sjukdom.– Genom denna renodling snävademan in kretsen av ersättningsberättigadevarvid kostnaderna vältrades över påett annat system. Sedan dess har dettaVad som kan vara en arbetsnedsättningför en person behöver inte vara det för en annanäven om de lider av samma sjukdom.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 88

ställt till med mycket trassel och lett tillatt många har utförsäkrats. De harhamnat i steg 5 i AFL:s s k rehabtrappa,där man inte anses behövanågon rehabilitering eftersom man haren viss arbetsförmåga relaterad tillarbetsmarknaden i stort.Lotta Vahlne Westerhäll utvecklarresonemanget:– Med hänvisning till att t ex enskogsarbetare med svåra ryggproblemskulle kunna klara av lättare kontorsarbete– oavsett att vederbörande inteskulle kunna utföra ett sådant arbeteoch saknar utbildning för det – har haninte rätt till vare sig sjukpenning ellerrehabersättning utan måste stå tillarbetsmarknadens förfogande. I bästa fallkan han få arbetslöshetsersättning, mendet är inte alla som uppfyller villkorenför det. Resultatet har blivit stora övervältningskostnaderpå socialtjänsten. Påså sätt blev rehabiliteringstrappan etthinder för arbetsgivarsamverkan.– Stick i stäv med renodlingstankenbygger rehabiliteringsreglerna fortfarandepå att man ska se individen urett helhetsperspektiv. Det innebär attman då också måste se i vilket sammanhangden enskilde befinner sig när detgäller arbetsmarknad, ekonomi ochsocial situation. Detta helhetstänkandekommer således på kollisionskurs medde renodlade sjukdoms- och arbetsoförmågebegreppen.Jag vet att tjänstemänpå Försäkringskassan har tyckt att dethar varit både jobbigt och oetiskt attfatta beslut enbart utifrån renodlingsprincipen.I förarbetet till 1992 års rehabreformpåstods att det var ”lämpligast” attarbetsgivaren hade hand om rehabiliteringeneftersom lagstiftaren menade attde flesta sjukdomsfallen och skadornainträffar i arbetslivet.– Det var fel, konstaterar LottaVahlne Westerhäll. Många sjukfall ärinte arbetsrelaterade. Och efter 1992,då man trodde att allt skulle bli såbra, har det bara blivit sämre. NärFörsäkringskassan visste att den hadeansvaret var det mer av samverkan ochordning, men rehabiliteringsreformengjorde att dess ansvar blev oklart.– Idag har arbetsgivaren det primärarehabiliteringsansvaret medanFörsäkringskassan har ett övergripandesamordningsansvar. Men om en arbetsgivareinte uppfyller sina förpliktelser,har Försäkringskassan inga sanktioneratt ta till. Efter ett antal veckors sjukskrivningska arbetsgivaren t ex göra enrehabutredning och lämna in den tillFörsäkringskassan. I många fall skerinte det. Sedan ska en rehabiliteringsplanupprättas och det sker inte heller imånga fall. En orsak är enligt LottaVahlne Westerhäll att arbetsgivarensarbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagenär otydligt och relaterar till dennesrehabiliteringsansvar enligt AFL.Det gör det svårt att få fram de rehabiliteringsutredningaroch rehabplanersom lagstiftaren en gång i tiden tänktesig.– Eftersom man inte följer dagenslagstiftning krävs en lagstiftning som ärtydligare och genomförbar. För mångaarbetsgivare är det inte praktiskt möjligtatt lägga så mycket tid och kraft pårehabiliteringsutredningar och planersom lagen stipulerar. Större företag outsourcearrehabiliteringen, men det harmånga mindre företag varken råd ellertid att syssla med.Enligt rehabiliteringsreglerna skaindividen ses ur ett helhetsperspektiv.– Försäkringskassan hävdar iblandatt den inte har något primärt rehabiliteringsansvarutan bara ska se till attarbetsgivaren gör vad han ska och samordnamed primärvården, Arbetsförmedlingen,socialtjänsten etc. Menför dem som inte har någon arbetsgivare,t ex arbetslösa och egenföretagare,har Försäkringskassan kvar sitt rehabiliteringansvarfrån tiden före rehabreformen1992. Det har man inte alltid klartför sig.Vad kan man göra åt situationen?– Det måste bli tydligare vem somhar det ekonomiska ansvaret. Omarbetsgivaren även fortsättningsvis skaha detta ansvar, måste dennes rehabiliteringsansvarfullt ut ligga inom denarbetsrättsliga lagstiftningen och intesom idag även inom den försäkringsrättsliga.Man måste alltså skilja utrehabiliteringsansvaret enligt AFL frånarbetsgivarens arbetsmiljöansvar enligtarbetsmiljölagen.FOTO: SARI GUSTAFSSON / SCANPIXRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 89

”Det finns mycket som kan ’lappas och lagas’i det rådande systemet, men frågan är om det ilängden får den effekt man eftersträvar”– Sedan måste det bli en effektivaresamverkan mellan berörda parter –den enskilde, hans eller hennes arbetsgivare,andra arbetsgivare, Försäkringskassan,socialtjänsten, sjukvården,Arbetsförmedlingen etc. Tidigare hademan en fungerande struktur i form avde s k anpassningsgrupperna. Omarbetsgivarens primäransvar ska kvarståmåste i första hand Försäkringskassanvara arbetsgivaren mer behjälplig både iteorin och i praktiken.Lotta Vahlne Westerhäll tyckerdock inte att det är någon optimal lösning.Hon menar att rehabiliteringenistället bör skiljas ut som ett eget områdesom inte är kopplat till vare sigsocialförsäkringarna och rätten tillersättning eller till arbetsmiljöansvaret.– Dessutom håller det inte attsplittra upp ansvaret som man har gjort.Det bör ligga på ett särskilt organ, kanskeen särskild rehabiliteringsmyndighetmed egen struktur, eget pengaflödeoch egna rehabhandläggare med godutbildning i rehabiliteringsvetenskap.Kostnaden skulle ligga på denna myndighetoch inte som nu delvis på statenvia Försäkringskassan och delvis påarbetsgivaren. Självklart måste arbetsgivarenbetala en avgift till den, men detfaktiska ansvaret för och genomförandetav rehabiliteringen skulle ligga påmyndigheten.Hur påverkar den nuvarande situationenrörligheten på arbetsmarknaden?– Arbetsgivarens primäransvar förden arbetslivsinriktade rehabiliteringenmotverkar rörligheten eftersom ansvaretbara omfattar den som är anställd.Det hänger ihop med den arbetsrättsligaregeln om saklig grund för uppsägning.Först när arbetsgivaren har gjortallt i rehabväg kan vederbörande sägasupp, om denne fortfarande är heltarbetsoförmögen. Men innan man harkommit därhän, brukar personen viljaha kvar sin anknytning till arbetsgivaren,även om hon eller han är hundraprocentigtsjukskriven.– I ett sådant fall vore det mycketbättre för vederbörande att på ett tidigarestadium komma till en annanarbetsgivare med arbetsuppgifter somhon eller han kanske skulle kunna utföra– om inte på heltid så kanske som etthalvtidsjobb. Men i praktiken skulle detfungera endast om den nye arbetsgivarenslapp att ta över rehabansvaret.Istället skulle Försäkringskassan kunnaaxla detta ansvar och dessutom stöttaupp med 50 procent sjukersättning,men det gör den inte.Slutrapport från projektet”Samarbete för ökad rörlighet, minskadohälsa och ett hållbart arbetsliv” kom-mer enligt planerna att lämnas våren2008.– I den kommer vi att dra en delslutsatser om vad som bör göras, sägerLotta Vahlne Westerhäll. Det finnsmycket som kan ”lappas och lagas” i detrådande systemet, men frågan är om deti längden får den effekt man eftersträvar.Mycket beror på vilken betydelserehabiliteringsutredningens betänkande”Fokus på åtgärder” SOU 2006:107kommer att få. Enligt den kommerarbetsgivarens rehabiliteringsansvar iframtiden inte att vara så stort. Om detförslaget går igenom måste man börjatänka i nya banor.Aktuella lagar:• AFL – lagen om allmän försäkring(1962:381)• Arbetsmiljölagen (1977:1160)• LAS – lagen omanställningsskydd (1982:80)• Lagen om sjuklön (1991:1047)För ytterligare information kontakta:Lotta Vahlne Westerhälllotta.westerhall@law.gu.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 90

En viktig aspekt av rörlighet inomarbetslivet är självklart nog den fysiskarörligheten – inte minst med hänsyntill pågående diskussioner om regionförstoring.I fyra reportage på sid93–110 beskrivs Dynamoprogrammetss k transportprojekt, varav ett har haftfokus på viktiga genusfrågor.

Genusproblematiken bör finnas med i den bild somkommunala tjänstemän och politiker målar upp av denframtida utvecklingen vad gäller sysselsättning, bostäder,arbetspendling etc. De krav på flexibilitet och rörlighetsom en förestående regionförstoring ställer på arbetskraftenbäddar inte bara för nya möjligheter utan även för nyabördor – särskilt för kvinnor.

Regionförstoring urett genusperspektivan de produktiva och reproduktivaprocesserna i samhälletflyta fram i var sin strömfårautan att påverka varandra?Naturligtvis inte. De påverkar varandraoch är ömsesidigt beroende av varandrapå ett sätt som kan behöva utredas närmare.Om man styr och ställer med denena av dessa processer så får det konsekvenserför den andra.Det är detta som Tora Fribergsätter fingret på i sitt projekt”Regionförstoring ur ett genusperspektiv”.Tora Friberg är professor i kulturoch samhälle vid Linköpings universitet,Institutionen för studier av samhällsutvecklingoch kultur (ISAK).Hon är vidare vetenskaplig ledareför Centrum för kommunstrategiskastudier (CKS) som drivs gemensamt avkommunerna i Östergötland och universitetet.Det aktuella projektet harpågått under tiden 1 oktober 2004 – 30september 2006 och har finansierats avVINNOVA med drygt 1,2 milj kr inomramen för Dynamo 1-programmet.I studien har Tora Friberg granskatregionförstoring ur ett genusperspektivmed kvinnors erfarenheter av förvärvsarbete,arbetsresor, arbete i hemmet ochomsorg om andra etc som en centralutgångspunkt. Hon menar att genusproblematikenbör finnas med i bildennär kommunala tjänstemän och politikermålar upp sina visioner av den framtidautvecklingen vad gäller befolkning,bostäder, sysselsättning, arbetspendlingm m. De krav på flexibilitet och rörlighetsom ställs på arbetskraften bäddarinte bara för nya möjligheter utan utgöräven en ny börda, måhända särskilt förkvinnor.Tora Friberg har följt den diskussionom regionförstoring som sedannågra år förs i Östergötland och medsitt tioåriga förflutna som planerare påregionalekonomiska enheten vid länsstyrelseni Kristianstad har hon godaförutsättningar att förstå hur politiker,planerare och tjänstemän på regionaloch central nivå tänker.– De är i huvudsak mycket positivtinställda till regionförstoring, kanskeberoende på att de inte kan se någotalternativ. Tanken är ekonomisk tillväxtgenom att organisera produktionen såeffektivt som möjligt. Mot det ställerjag reproduktionen – återskapande avlivet, av arbetskraften om man så vill.Det borde inte vara en genusfråga, menkvinnor tar ett större ansvar för dereproduktiva processerna i samhället.Deras ansvar dominerar både i familjernaoch i den offentliga omsorgen. Ochom man effektiviserar produktionengenom regionförstoring så får det negativaeffekter för främst kvinnorna ochpå reproduktionen.Den fortgående koncentrationen avarbetsplatser och befolkning till storstads-,universitets- och högskoleregionernahar bl a lett till att antalet smålokala arbetsmarknadsregioner harminskat. Enligt Långtidsutredningen(SOU 2004:34) kommer den utvecklingenatt fortsätta fram till år 2020.Samtidigt gör den demografiskaRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 93

”Politikerna vill inte att barnafödandetska minska ytterligare, men det går tvärsmot utvecklingen mot större regioner”FOTO: JULIA SJÖBERG / NORDIC– De utgår från den situation somde befinner sig i. I de mindre kommunernaoroar man sig för att hamna påefterkälken i den regionala utvecklingutvecklingen,med alltfler äldre, att landetsmindre kommuner försöker lockatill sig yngre familjer med hjälp avattraktiva bostäder och goda kommunikationer.Eftersom den regionförstoring somplaneras kommer att leda till ännu färrelokala arbetsmarknader förväntas morgondagensbarnfamiljer bo och bidra tillskatteunderlaget i det lilla samhälletsamt pendla till arbetet i den storastaden. Enligt Långtidsutredningen kandock det medföra vissa olägenheter iform av t ex långa restider, stress ochkonserverade könsroller.– Men positivt värdeladdadebegrepp som tillväxt, kluster, innovationssystemoch regionförstoring är alladelar i den regionala utvecklingsstrategisom sedan början av 2000-talet omsluterarbetsmarknaden, kommunikationernaoch vardagslivet – åtminstonehär i Östergötland, säger Tora Friberg.Den uppfattas som den enda vägen tillframgång.– Men diskussionen om regionförstoringoch rörlighet förs främst utifrånföretagens perspektiv. Jag vill att man iden även ska ta hänsyn till människorna.Om utvecklingen fortsätter i denriktning som man nu diskuterar såkommer de enskilda individerna att fåbetala ett högt pris i form av allt längrependlingsresor till och från jobbet.Vilken människosyn dominerar ettsådant upplägg och hur kommer det attpåverka t ex en tvåförsörjarfamilj?För att fördjupa sin kunskap itankegångar och resonemang kringregionförstoring i Östergötlands län harTora Friberg träffat och samtalat medsamtliga 13 kommunledningar i Östergötlandslän. Ibland hela kommunstyrelser,ibland deras arbetsutskott,nästan alltid med respektive kommunchefoch ibland även tjänstemän.en. Demografiskt karaktäriseras kommunernaav en stagnerande eller minskandebefolkningen och av att ungdomarnaflyttar så att åldersfördelningenblir skev.– Förhoppningen är att ungdomarnaska återvända när de är färdigutbildadeoch ska bilda familj. Då vill manhelst ha jobb åt dem i den egna kommunen,men det är inte så lätt medtanke på att många av dem då har enhögre utbildning och att det inte finnslämpliga jobb. Istället är kommunpolitikernasstrategi att de som återvänderoch nyinflyttade ska bo i kommunenoch sedan arbetspendla till någonstörre kommun, bl a Linköping ochNorrköping, där det finns fler jobb.Vidare har Tora Friberg i sitt projektlåtit intervjua enskilda individeroch familjer som bor en bit utanförcentralorterna för att ta reda på hur deorganiserar sin vardagstillvaro och hurde ser på bl a arbetsresor.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 94

– Diskussionen om regionförstoringoch rörlighet förs främst utifrånföretagens perspektiv. Jag vill att manäven ska ta hänsyn till människorna,säger Tora Friberg.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERANär det gäller just arbetsresor finnsdet ett tydligt glapp mellan vad politikernaanser vara rimligt och hur människori allmänhet vill ha det, säger hon.När jag frågade kommunledningarnavad de tyckte var en rimlig restid svaradede 45–60 minuter i vardera riktningen.När en kollega frågade folk hur långtid de vill resa till jobbet tyckte man att20 minuter var lagom. Men i en utvidgadarbetsmarknadsregion måste mannog räkna med att många får långa restider.Samtidigt har Tora Friberg kunnatkonstatera ett glapp i den politiska diskussionennär det å ena sidan gällerregionförstoring och å andra sidan dendemografiska skevheten med en lågnativitet. Hon har deltagit vid flerakonferenser där man har diskuteratregionalpolitik och regionförstoring iett rum och samtidigt diskuterat varförkvinnor inte föder fler barn i ett annatrum.– Politikerna vill inte att barnafödandetska minska ytterligare, mendet går på tvärs mot utvecklingen motstörre regioner. Större regioner innebärstörre avstånd och mer resande vilkettillsammans med andra faktorer inverkarnegativt på kvinnors och familjersvilja och möjlighet att skaffa fler barn.Därför menar jag att man måste föraihop de båda frågorna. Man kan intebedriva en politik på en nivå utan att detåterverkar på andra nivåer liksom maninte kan utforma en politik inom ensektor utan att det återverkar på andrasektorer. Politik på nationell nivå enligtstuprörsmodellen kan ställa till medproblem på lokal nivå där man behöverse helheten.– Om folk ska fungera bra i dagensganska pressade arbetsliv så måste ocksåderas vardagsliv fungera. För kvinnor,framför allt med små barn och medfokus på reproduktionen, är frågan omnärhet viktig – geografisk, tidsmässigoch mental närhet. De vill inte arbetalångt från dagis eller hemmet när barnengår i skolan. De har svårare änmännen att avbörda sig ansvaret förfamiljen när de är på jobbet. De villsnabbt kunna ta sig hem om det behövs.Men den dagen när män och kvinnorverkligen delar lika på denna reproduktivasida av livet kommer troligen ocksåmän att vilja vara till hands. Hur skaman forma ett samhälle som klarardetta?I ett forskningsprojekt om kvinnorsvardag som Tora Friberg genomfördeför drygt 15 år sedan var önskan attkänna sig säker på att barnen har detbra, att få tiden att räcka till och att orkamed alla sysslor var en gemensam nämnareför alla förvärvsarbetande kvinnor.– Mycket pekar på att detta är likaaktuellt idag, med tanke på den diskussionsom förs om stress, vardagensbekymmer, otillräcklig tid, sjukskrivningar,utbrändhet etc. Produktionensorganisation återverkar på reproduktionens.Idén om regionförstoring ärsprungen ur produktionens sfär.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 95

Reproduktionens, eller mer konkret,omsorgsarbetets sfär är i hög grad kvinnornassfär. Omsorgsarbetet kan tänkasbort, men någon måste utföra det ipraktiken. Det fordrar en öga-mot-ögakontakt.I dessa sammanhang framstårkraven på flexibilitet och rörlighet sompressande faktorer.Tora Friberg menar att regionförstoringsdiskussionenomsatt i praktiskpolitik till stor del handlar om resandetoch hur det återverkar på enskilda medborgare.Ett exempel är Lena och Jerkermed ett barn på 1,5 år och ett till på väg,som flyttade från X-stad till en by pålandsbygden. Lena arbetar i stan medanJerker arbetar hemifrån men reser endel. Vid intervjutillfället hade de avflera skäl givit upp och flyttat tillbakstill stan.I början hade Lena åkt tåg till stanoch cyklat sista biten till jobbet, mennär hon skulle hem gick tåget bara engång i timmen. Dessutom var det oftafullsatt så att hon fick stå hela vägenhem. Dessutom var det någon som stalcykeln.Därför började Lena ta bilen de tiomilen till jobbet fyra dagar i veckan. Detblev långa och slitsamma dagar medlitet tid för barnet när hon kom hem. Påvintern var det mörkt både till och frånjobbet och vägarna var ofta isiga.Samtidigt insåg Lena och Jerker attdet skulle bli besvärligt med dagis, somlåg i en närliggande by. För att ta sig ditkrävdes ytterligare en bil. Till slut valdede att flytta tillbaka till staden. Det varinget lätt beslut.– I min bok ”Förflyttningar – ensammanhållande länk i vardagens organisation”(KFB-rapport 1998:23)beskriver jag hur några kvinnor harorganiserat sina resor till och från jobbetoch vad de tänker på, säger ToraFriberg. Kvinnor åker kollektivt i högreomfattning än män och i kategorinsambo med barn 0–6 år gör de påfallandeofta avbrott i sina arbetsresor för atthandla, hämta barn, göra inköp etc.Kanske är det därför som kvinnor oftareän män tycker att pendling är besvärligt.Männen åker betydligt oftare bil.Hur tycker du att man ska planera?– Jag utgår från att utvecklingentrots allt går mot att fler människorkommer att tvingas lägga ner mer tid påpendlingsresor till och från jobbet.FOTO: PÅL-NILS NILSSON / TIOFOTO

Förhoppningsvis ska det kunna ske medkollektiva transportmedel i långt störreutsträckning än idag. Därför måste manförst och främst fråga både kvinnor ochmän, unga och gamla, hur de vill attkollektivtrafiken ska utformas för att deska åka mer. Och självfallet bygga utkollektivtrafiken.– Man kan inte bara dela in folk ifunktionshindrade och resten. Kvinnorlever ofta under andra villkor än mänoch har därmed andra behov och önskemålän män. Därtill måste man vara klaröver att gruppen kvinnor inte är homogen.Det kan gälla utbildningsbakgrund,position i arbetslivet, livsfas ellerlivsstil. Det måste man ta hänsyn till närman sysslar med regionförstoring sominnebär att folk ska resa, även om minhypotes är att det som gynnar kvinnorsällan missgynnar män.– Det finns mycket att göra när detgäller kvaliteten på kollektivtrafiken.Vid tidtabelläggningen måste man t exta hänsyn till vilka arbetstider som kvinnorhar. Många arbetar ju inom vårdenoch slutar sent på kvällar. För dem ärdet avgörande att kollektivtrafiken fungerar.Här kommer vi in på hela trygghetsdiskussionen.Detsamma gäller hurman placerar busshållplatser.När det gäller järnvägen konstaterarTora Friberg som ett exempel att detoftast är SJ som står för trafiken medanJernhusen AB har hand om väntsalarnaoch att de ibland stänger sina väntsalarinnan tågen har slutat gå på kvällen.– En gång stod jag och väntade påett försenat tåg när en vakt kom ochsade att han måste stänga väntsalen.Klockan var halv elva på kvällen och detvar tio minusgrader ute! Det bidrog intetill att göra min resa bekvämare.– Jag har överhuvudtaget invändningarmot dessa urindoftande hissaroch gångtunnlar med trasiga lamporsom man på en del håll måste ta sig viaför att komma till Jernhusens resecentrum.Det gäller också busshållplatsersom både kan kännas otrygga och varanerklottrade samtidigt som de fungerarsom rökhörnor. I sådana miljöer villingen vistas. Om man ska orka pendlaså måste man samtidigt kunna kopplaav och få en stunds vila i en trevligmiljö. Själva resan ska inte ta all kraftutan helst ge litet kraft. Det är en kvalitetsfråga.Om man pressar människorför hårt så kommer det sannolikt attkunna avläsas i ökande ohälsotal. För ytterligare information kontakta:Tora Fribergtorfr@isak.liu.seMot att organisera produktionen såeffektivt som möjligt ställer jagreproduktionen – återskapande av livet.Kvinnor tar ett större ansvar för dereproduktiva processerna i samhället.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 97

Dynamiska regioner ochMerparten av det spårvägskunnande som en gång i tidenfanns i Sverige försvann när nästan alla spårvägar lades nerunder 1950–70-talen. Under senare år har dock spårvägenhaft en stark internationell renässans och är nu på väg tillbaksi många städer och regioner.

innovativ kollektivtrafik– Med en duospårväg kan manfå till stånd en mängd smidiganya linjer så att vissa delarav en region kan få hållplatseroch kortare restider till jobben,säger Tomas Svensson.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAationalekonom TomasSvensson vid Statens vägochtransportforskningsinstitut(VTI) i Linköpinganser att det finns en del att göra iSverige när det gäller att användakollektivtrafik – och inte minst spårburensådan – som ett verktyg för lokaloch regional utveckling.– Det handlar om att få till ståndsamhällsekonomiskt effektiva trafikochtransportsystem. I bl a Schweiz,Holland, många städer i Frankrike samtregioner i Tyskland och i USA har manbörjat använda kollektivtrafik meroffensivt för att utveckla sina städer ochregioner. Där har man upptäckt attbiltrafiken bör kompletteras och delvisersättas med kollektiva trafiklösningarför att få städer och regioneratt fungera bättre.– Markanvändning, stadsutvecklingoch regionutveckling bör samplanerasmed transporter, men i Sverigesker fortfarande transportplaneringen iett stuprör och övrig samhällsplaneringi ett annat. Den modellen håller inte närdet gäller regional utveckling.Tomas Svensson ser stora fördelarmed spårburen kollektivtrafik jämförtmed buss och han anser att delokala och regionala myndigheterna iStockholm begick ett stort misstagnär man 1967 lade ner spårvägen där.Den åsikten är han inte ensam om.Många stockholmare håller med.– Om spårvägen istället hadebyggts ut som ett komplement tilltunnelbanan så hade man klarat dagensträngselproblematik bättre. Men attdöma av dagens politiska diskussion iStockholm tycker fler och fler att manbör överväga att återinföra spårvagnar icentrala Stockholm, mycket som enföljd av succén med den s k Tvärbananmellan Sickla och Alvik.– En busslinje kan startas ena åretoch läggas ner nästa och många vet intevilken sträckning den har. En stor fördelRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 99

Med spårburen kollektivtrafik kan manskapa mycket attraktiva boendemiljöermed goda resmöjligheter nära bostaden.med spårväg är att dess sträckning ärlångsiktig och bidrar till en tydlighet itransportsystemet. Det gör att man iannan samhällsplanering kan utgå frånden spårburna kollektivtrafiken. Medden som grund kan också människorfatta beslut om var de ska bo och arbeta.Samtidigt gör de kvalitativa fördelarsom spårvagnen har jämfört med buss,som t ex överlägsen komfort, att den harstörre möjligheter att attrahera bilpendlare.Samtidigt konstaterar TomasSvensson att merparten av det spårvägskunnandesom en gång fanns i Sverigeförsvann när nästan alla spårvägar ladesner under 1950–70-talen. Under senareår har dock spårvägen haft en starkinternationell renässans och är nu påväg tillbaks i många städer och regioner.Även i Sverige funderar man alltsåöver hur en satsning på spårväg bör seut. 1999 fick VTI särskilda medel förforskning om spårvägssystem och 2004beviljade VINNOVA 350 000 kr ibidrag till projektet ”Dynamiska regioneroch innovativ kollektivtrafik”(DINKOLL), som har genomförts avTomas Svensson under perioden 1 juli2004 – 30 juni 2005. DINKOLL är enförstudie till VTIs projekt ”Regionalaoch lokala kollektivtrafiksystem i integration”(REKOSYS), som baseras på etti Sverige helt nytt kollektivtrafiksystem:duospårvägen.– Duospårvägen är en spårvagnsom kan gå på både järnvägsräls ochspårvägsspår, som har samma spårvidd,förklarar Tomas Svensson, som genomförtförstudien. Den har två olika framdrivningssystem– ett för stambanenätets15 000 volt växelström och ett förstadsspårvägsnätets 750 volt likström.På bandelar som inte är elektrifieradekan man köra med dieselelektrisk drift.– Vårt syfte har varit att studerahur duospårvägen påverkar utveckling,förstoring och tillväxt i en region. Meden duospårväg kan man få till stånd enmängd smidiga nya linjer så att vissadelar av en region kan få hållplatser ochkortare restider till jobben. Den erbjuderockså goda möjligheter för direktförbindelser.Förstudien, som också har belystkollektivtrafikens inverkan på arbetsmarknadensrörlighetsmekanismer –centrala förutsättningar för ekonomisktillväxt och regionförstoring – hargenomförts i Östergötland i samarbetemed Jönköpings Internationella handelshögskola,Trivector Traffic AB,Regionförbundet Östsam och Länsarbetsnämndeni Östergötlands länsamt Kinda, Finspångs, Linköpings,Norrköpings och Åtvidabergs kommuner.– Idén med en duospårväg harockså tagit ett stort steg framåt i VTIsspårvägsprojekt ”Duospårväg – innovativkollektivtrafik”, berättar TomasSvensson. I Stockholm, Göteborg ochNorrköping finns redan spårväg somman kan bygga vidare på, men mångastäder är ganska små och där vore detinte ekonomiskt försvarbart att byggaupp helt nya spårvägssystem. Samtidigthar de flesta regioner järnväg somibland inte är elektrifierad och sommånga gånger inte används särskiltmycket.– Med en duospårväg kan man istor utsträckning utnyttja en sådanbefintlig infrastruktur, d v s köra på denjärnväg som går mellan städer och sedanbygga en enkel slinga in genom stadskärnor.På så sätt kombinerar man detlokala spårvägssystemets fördelar medett regionalt, spårburet trafiksystemsamtidigt som man slipper en hel delinvesteringar. Dessutom får man mycketattraktiva resvägar – från landsbygdenoch ända in till Stora Torget i centrumav regionens kärna. En järnvägkräver banvallar och särskilda perrongeretc medan en duospårvagn kan integrerasi stadsmiljön och utan problem drasfram i gågatumiljö.För att få något konkret att räknapå förlade projektet ett tänkt kollektivtrafiksystemtill Östergötland så somdet skulle kunna se ut om 15 år. Mantog bl a hänsyn till att Ostlänken kommeratt frigöra kapacitet på stambananRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 100

mellan Linköping och Norrköping, attLinköpings kommun funderar på attbygga en egen spårvägsslinga och attman i Norrköping redan har påbörjatutbyggnaden av sitt spårvägsnät, somdessutom kan komma att förlängas nertill Söderköping. Dessutom kan banorsom finns upp mot Finspång renoverastill persontrafikstandard.Under maj 2006 genomförde projekteten omfattande och mycket framgångsrikdemonstrationstrafik påsträckorna Linköping – Kisa ochLinköping – Åtvidaberg samt på spårvägsnäteti Norrköping. Till dennaanvändes en duospårvagn av modellenRegio Citadis från Alstom. Dessutomvar fordonet i Finspång, Västervik,Göteborg, Helsingborg och Lund därdemonstrationstrafik också genomfördes.– Vi hade bra väder så det blev renaturistresorna, säger Tomas Svensson.Regio Citadis har bra komfort, men detär kanske inte ett fordon som man villåka 10–15 mil nonstop med. I Finspånghade man inte haft persontrafik på järnvägensedan 1963 så de som såg osskomma åkande började vinka. Detvisade om inte annat att det finns enmycket positiv image och historia kringspårvagnar som inte är att förakta närdet gäller att få ett bra resande.– Konsultbolaget Trivector TrafficAB har räknat ut att ett regionalt trafiksystemi Östergötland med duospårväg,buss och pendeltåg skulle generera6–10 procent ökat kollektivt resande,vilket är ganska mycket. Samtidigtskulle driftnettot bli ungefär detsammasom idag, men det skulle krävas en delinvesteringar. Handelshögskolan iJönköping har dessutom räknat fram attden ökad rörlighet och bättre möjlighetatt resa som systemet skulle leda tillskulle ge sysselsättningsökningar somkompenserar för de investeringar somkrävs. En satsning på duospårväg iKarlsruhe i Tyskland har f ö givitväsentligt större resandeströmmar änman där hade räknat med.Tomas Svensson menar samtidigtatt den typ av satsningar som införandetav en duospårväg innebär kräver attäven andra åtgärder vidtas för att stöttasystemet. Bostäder och nya verksamhetsområdenbör t ex lokaliseras så närahållplatserna/stationerna som möjligt såatt kollektivtrafikens marknad stärks.– Det handlar om ett samspel. Mankan inte bygga upp nya system ochsedan sätta sig och vänta på att de somjäst i degen ska ge stora utvecklingseffekter.En satsning på kollektivtrafikmåste kombineras med andra politiskaoch planeringsmässiga åtgärder. Internationellaerfarenheter visar att godaresandeökningar bara infinner sig omman på olika sätt stöttar nya kollektivtrafiksystem.I annat fall blir effekternasämre.– Den här typen av system är kraftfullaverktyg för att stimulera regionalutveckling och rörlighet. Efter utbyggnadenav den regionala tågtrafiken iSkåne och Västra Götaland har manhaft en explosionsartad ökning avresandet. Människor har upptäckt attman kan bo i Skåne och jobba ellerplugga i Köpenhamn.Vilken betydelse har kollektivtrafikenför arbetslivet jämfört med privatbilismen?– Sverige har en förhållandevis högvägkapacitet, vilket har lett till ett etableratbiltrafikresande. Samtidigt får nyainvesteringar i vägar m m inte så storautvecklingseffekter eftersom biltrafikenredan har nått en mättnadsnivå.Eftersom kollektivtrafiken inte harkommit lika långt öppnar en satsningpå den en mängd nya möjligheter förfler människor, t ex att bo på ett ställeoch jobba eller studera på ett annat.Genom att satsa på kollektivtrafik kanman alltså utveckla nya marknader ochta hand om nya resandebehov. I t exSkåne är det idag ett starkt sug efterbostäder på orter med närhet tillPågatågets stationer.– Med spårburen kollektivtrafikkan man skapa mycket attraktiva boendemiljöermed goda resmöjligheter närabostaden men utan avgaser. Dessutomhar den hög kapacitet. Om man förtätaroch får ihop fler människor på sammayta så har kollektivtrafiken goda möjligheteratt konkurrera. För att utnyttjaoch utveckla en stads fördelar medkorta avstånd, en specialiserad tjänsteproduktion,kultur, nöje etc krävs ettkapacitetsstarkt och hållbart transportsystemsom inte är ytkrävande.Kollektivtrafik är ett effektivt utvecklingsverktygi postindustriella städeroch regioner.Försöket med duospårväg i Östergötlandblev starten på en innovationsprocess.I bl a Göteborg, Helsingborg,Lund och andra regioner utreder manidag möjligheterna att påbörja trafikmed duospårvagn.– I Göteborg är förutsättningarnaför duospårväg mycket goda. Det endasom behövs är en förbindelse mellan debefintliga järnvägs- och spårvägsnäten,konstaterar Tomas Svensson. För ytterligare information kontakta:Tomas Svenssontomas.svensson@vti.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 101

Kollektivtrafik värd prisetRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 102

Karl Kottenhoff, trafikforskarevid Kungliga tekniska högskolani Stockholm.FOTO: KJELL ÅKERLUND / INCITERAftersom stora och diversifieradearbetsmarknadsregionerunderlättar för arbetskraftenatt hitta nya jobb samtidigtsom företagen har lättare att hitta kompetentarbetskraft kan regionförstoringleda till ökad rörlighet och flexibilitet påarbetsmarknaden.Kommunikationerna spelar i dettasammanhang en viktig roll. För mångamänniskor är ett funktionellt transportsystemmed en väl utbyggd och fungerandekollektivtrafik oumbärlig förarbetspendling. I detta sammanhang ärinte bara restider centrala utan ocksåtransportsystemets tillförlitlighet, komfortoch även möjligheten att arbetaunder resan. Ett rimligt antagande ärdärför att snabba och komfortabla kollektivatransportmedel med inte alltförhöga biljettpriser bidrar till att minskaden uppoffring som det trots allt innebärför människor att arbetspendlalängre sträckor.Vilka är då behoven vid regionalarbetspendlig? Hur viktiga är faktorersom turtäthet, byten, komfort, arbetsmöjligheteroch taxor? Vad händer ombarriärer i form av t ex länsgränser tasbort? Hur ska tågen och bussarna utformasför att man ska kunna utnyttja restidentill att arbeta? Hur långt är manvillig att pendla? Är man t ex villig attpendla ytterligare 15 minuter om manfår så eller så mycket mer i lön permånad eller om tåget eller bussen har ensådan komfort att man kan arbeta underresan?I sin doktorsavhandling från 1999,”Evaluation of passenger train concepts– methods and results of measuring travellers’preferences in relation to costs”konstaterade trafikforskare KarlKottenhoff vid Kungliga tekniska högskolan(KTH) i Stockholm att arbetspendlarei tåg har höga krav på komfortombord. Detta stöds av resultat somtrafikforskare Oskar Fröidh, ocksåRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 103

KTH, presenterade 2003. Enligthonom kunde upp till 25 % av ett kraftigtökat resande på Svealandsbananförklaras av bättre komfort på tågen.Samtidigt konstaterade Fröidh att nyaregionala pendlare generellt värderarrestiden högt. I Spanien har tåg somgör 250–300 km/tim givit upphov tillarbetspendling på upp till 200 km ivardera riktning.Oskar Fröidh deltar också i detprojekt – ”Kollektivtrafik värd priset” –som Karl Kottenhoff leder och där äventrafikforskarna Kjell Jansson och ChrisHalldin medverkar. Vinnova bidrarinom ramen för sitt Dynamo 1-programmed närmare 1,3 milj kr till projektet,som pågår under 1 september2004 – 30 augusti 2007.Syftet med projektet är att analyseraom och hur en bättre kollektivtrafiköver länsgränser i termer av minskaduppoffring för resenären kan bidra tillatt vidga lokala arbetsmarknader genomökad rörlighet samt hur denna trafik i såfall bör utformas och prissättas.– Vi studerar förhållandena iMälarregionen, som enligt vår definitionomfattar Stockholms, Södermanlands,Västmanlands, Örebro ochUppsala län, säger Karl Kottenhoff. Attvi har valt just Mälardalen beror på attdet är lättast att arbeta med en regionsom ligger nära och som vi har mycketdata ifrån. Vi vill enkelt uttryckt ta borttrösklar i resandet mellan länen genomatt förbättra linjenätet, turtätheten ochkomforten i tåg och bussar samt införataxor som underlättar resande över länsgränser.Mälarregionens kollektivtrafikkaraktäriseras idag av flera barriärer förpendling över länsgränser, bl a högakostnader, otillräcklig turtäthet och lågkomfort, särskilt om man jämför medfjärrtågen.– Trafikhuvudmännen i Mälarregionentillämpar olika taxestrukturermed endast en rudimentär samordningvilket försvårar pendling. SL:s taxa skiljersig särskilt mycket från övriga taxor iregionen. Ett månadskort inomStockholms län kostar 620 kr medanpendling mellan två näraliggande orterpå var sin sida om en länsgräns kankosta tre gånger så mycket. Å andrasidan är komforten på pendeltågendålig jämfört med fjärrtågen.För att utvärdera effekten av olikaåtgärder använder projektet analysverktygetVIPS (Volvo interacting planningsystem). Det är ett datorprogram därman kan mata in verkligheten i form avolika resmöjligheter, biljetttaxor m m.Sedan kan man beräkna pendlarnasnytta av olika förändringar, regionalafördelningseffekter, operatörernas intäkteroch kostnader, externa effekter medavseende på miljö, olyckor m m samtdet samhällsekonomiska nettoutfallet.– I VIPS kan vi stimulera trafikanternasresebeteenden, förklarar KjellJansson. Om vi t ex ändrar priset för enresa och samtidigt ökar turtätheten kanVIPS beräkna hur folk skulle förändrasitt val av linjer och färdmedel, och hurmycket de skulle tjäna i gångtid, åktid,väntetid, bytetid etc, från område tillområde och totalt. Dessutom får vi framtrafikföretagets intäkter och kostnader.Enligt projektets VIPS-analyserlönar det sig inte från samhällsekonomiskutgångspunkt att enbart införabättre trafikering eller ett nytt taxesystem.Däremot är kombinationenlönsam.– Bekvämligheten eller frånvaronav bekvämlighet har också stor betydelseför folks benägenhet att pendla, sägerKarl Kottenhoff. Människor är bereddaatt betala ganska mycket i pengar ellertid för att få åka bekvämt. Resandetlängs Svealandsbanan ökade med 600procent när man införde de nya bekvämaoch snabba tågen, jämfört med degamla obekväma tågen. Om man fåråka bekvämt så kan man acceptera resorsom tar ungefär 25 procent längre tid.Man åker lika gärna i en timme medett bekvämt som i 45 minuter med ettobekvämt tåg.– Tänk bara på SL:s skruttiga pendeltågmed enkla säten, rakt ryggstöd,lysrör i taket, ingen luftkonditioneringoch inget arbetsbord och jämför detmed SJ:s fina tåg där man får sitta försig själv med egna armstöd, bra benutrymme,bra arbetsljus och luftkonditionering!I projektet har man skissat på tågsom inte är lika snabba som X2000,men snabbare än pendeltågen och komfortmässigtär anpassade för resande iMälardalen. Dessa ”snabbpendeltåg”ska enligt trafikforskarnas tankgångarinte stanna lika ofta som dagens pendeltågoch gå längre ut i regionen så attmänniskor kan arbetspendla längresträckor.– Vi undersöker också hur manskulle kunna ändra taxesystemet så attdet blir billigare, ”rättvisare” eller mersamhällsekonomiskt, säger KjellJansson. Det system som vi analyserarär ett gemensamt taxesystem för allafem länen. Det är indelat i zoner så attvarje stad är en zon och varje län är enzon. Det gör att man kan resa billigare ihela regionen med samma typ av biljett.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 104

Hur ofta arbetar man ombord?– Idag är det oftast billigare attgöra en lång resa inom ett län än en kortresa mellan två län. Vårt taxesystemskulle framför allt gynna dem som vitycker ska gynnas, nämligen de medlitet längre reseavstånd där man åkeröver en eller flera länsgränser. Men detskulle även bli något billigare att resainom varje län. Därför är vår preliminäraslutsats att vårt taxesystem vore värtatt pröva.Vad är det som talar emot det?– Dels är det alltid svårt att få politikeri fem län att sträva åt samma håll,säger Karl Kottenhoff. Det kan t exfå företagsekonomiska konsekvenser pånågot håll som gör att man vill ta kostnadenpå annat sätt än med biljettintäkter.Dessutom saknas det spårkapacitetför att kunna utveckla den spårbundnatrafiken inom regionen. Vi måste förmodligenvänta på den nya järnvägstunnelnunder Stockholm innan det kanbli någon större skala på den trafiken.En del som bor i länens periferimåste ta sig igenom en barriär av annorlundaslag om de väljer att åka kollektivt.– Ett bra exempel är Nynäshamn.De som bor där och pendlar tillStockholm måste resa en hel timmemed ett mycket obekvämt tåg medan desom bor alldeles utanför länsgränsen it ex Läggesta bara behöver resa i 30minuter med ett mycket bekvämt tåg.Karl Kottenhoffs trafikforskargrupptror inte att det är optimalt attköra med så obekväma tåg i upp till entimme. Samtidigt berättar han gärnaom kollektivtrafiken i Luleå kommunsom ett bra exempel på hur trafiken kanförbättras.– För fem år sedan hade Luleå rättdålig kollektivtrafik med bussar somvände i stadens centrum. Då tog enforskare vid Luleå tekniska universitetfram ett förslag med hjälp av VIPSprogrammet.Förslaget genomfördesoch idag har Luleå kommun Sverigesmest nöjda resenärer. 88 procentär nöjda med sin kollektivtrafik.Stockholm ligger sist – där är bara59 procent nöjda med SL.– Det visar att ett teoretiskt räknandedär man ser på samhällsekonomi,restider, kommunala utgifter etc gerresultat. Idag måste man inte åka in ochbyta i Luleå centrum om man ska åkamellan två förorter och till i principvarje förort kan man åka med minst tvåolika busslinjer. Bussarna går ocksåmycket tätt för att vara i en så litenkommun. Var tionde minut kan manåka från de flesta ställen. För ytterligare information kontakta:Karl Kottenhoffkotten@infra.kth.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 105

Transportsystem, rörlighetoch sjukskrivningarinns det ett samband mellanen sjukskrivnings längd ochmöjligheten att byta jobb?Påverkar pendlingstiden till jobbetsannolikheten att bli sjukskriven pådeltid istället för heltid? Och påverkaspersonalomsättningen på en arbetsplatsav hur den ser ut på arbetsplatser inärheten?Dessa tre frågor – och en hel delandra – söker sina svar i projektet”Transportsystem, rörlighet och sjukskrivningar”.Projektet, som har erhållit1,8 milj kr i bidrag från VINNOVAinom ramen verkets Dynamo 1-program, påbörjades sommaren 2004och pågår fram till årsskiftet 2007/08,då avrapportering kommer att ske.Projektarbetet fortsätter sedan inomVINNOVAs Dynamo 2-program.Forskningen bedrivs i två delprojekt.Anders Karlström, universitetslektorpå Kungliga tekniska högskolan(KTH) i Stockholm håller i delprojektet”Tillgänglighet och sjukskrivningar”,medan Gunnar Isacsson, forskarepå Statens väg- och transportforskningsinstitut(VTI) och lektor i nationalekonomipå högskolan i Borlänge ärhuvudansvarig för delprojektet ”Transportinfrastrukturenseffekter på arbetsmarknadsflöden”.När det gäller det lokala arbetsmarknadslägethar tidigare undersökningarvarit baserade på kommun- ochlänsdata. Projektets analyser utgår dockfrån information från Statistiskacentralbyrån (SCB) om individersoch arbetsplatsers lokalisering på s kSAMS-områdesnivå (Small Areas forMarket Statistics), så att även lokalavariationer inom en kommun fångasupp. Denna information har samkörtsmed Riksförsäkringsverkets data översjukförsäkringsutnyttjandet under åren1991–2002.– En lokal arbetsmarknad bestämsbl a av möjligheterna att arbetspendla,säger Anders Karlström. Därför harvåra analyser av skillnader i sjukskriv-Gunnar Isacsson, forskarepå Statens väg- och transportforskningsinstituti Borlänge.FOTO: HEJDLÖSA BILDERRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 107

Vi är speciellt intresserade av skillnadernär det gäller sjukförsäkringsutnyttjande iförhållande till restid till arbetsplatsen.ningstider även kopplats till uppgifterom hur kommunikationerna ser ut mellanSAMS-områdena, s k SAMPERS,från Vägverket, Banverket och Statensinstitut för kommunikationsanalys(SIKA). Det handlar inte bara om avståndeti kilometer utan även om restid,typ av färdmedel, hur bekvämt det är,hur många gånger man måste byta etc.En av projektets hypoteser är attdet finns ett samband mellan hur denregionala arbetsmarknaden ser ut ochhur länge människor är sjukskrivna påså sätt att ju större tillgängligheten ärtill alternativ sysselsättning i närområdetdesto färre är det genomsnittligaantalet sjukskrivningsdagar.– Är det en gles ekonomisk aktivitetså kanske man fastnar längre i sjukskrivningän man annars skulle ha gjort,säger Gunnar Isacsson. Det är sannoliktlättare för sjukskrivna att återgå i arbeteom det finns andra arbetsplatser attvälja på utan att man behöver bytabostadsort. Om det är svårt att hittaalternativa jobb där man bor påverkardet förmodligen sjukskrivningsperiodenslängd.Detta skrivs i väntan på definitivaresultat. Gunnar Isacsson förklarar attdet handlar om geografiska mönsterkopplade till avstånd, arbetsställen ochrestider i transportnäten. När det kopplastill sjukskrivningsmönster blir det beräkningsteknisktkrävande eftersom projektetomfattar flera miljoner individer.En annan fråga som studeras är hursannolikheten att bli sjukskriven på deltidpåverkas av pendlingstiden till ochfrån arbetet. Att heltidssjukskrivning ärdubbelt så vanligt bland män som blandkvinnor tros bero på att män ofta harlängre pendlingstid och följaktligenhögre tidskostnad för att ta sig till jobbet.Den kostnaden slipper den som ärsjukskriven på heltid medan den som ärdeltidssjukskriven tvingas betala denfullt ut. Ju längre arbetsresor desto störresannolikhet att man ska bli heltidssjukskriven,lyder hypotesen.– Det finns anekdotiska bevis omatt läkare har svårt att deltidssjukskrivamänniskor som har tidsmässigt långt tilljobbet eftersom arbetsresorna blir sålånga i förhållande till arbetstiden, sägerAnders Karlström. För den som t ex bori Kalix och arbetar i Luleå är detmeningslöst att vara deltidssjukskriveneftersom resorna tar så lång tid och kostarså mycket.– Vi är speciellt intresserade avskillnader när det gäller sjukförsäkringsutnyttjandei förhållande till restidtill arbetsplatsen. Finns det skillnaderom man jämför dem i en region som harlångt och dem som har kort till arbetet?Och finns det något samband mellansannolikheten att bli deltids- eller heltidssjukskrivensom en funktion av könoch ålder?Gunnar Isacsson och AndersKarlström fick strax före årsskiftet2006/07 data från Försäkringskassansom tillåter en uppdelning i deltids- ochheltidssjukskrivningar. Det stora arbetetmed att ta fram siffror pågår under2007.– Vår hypotes är att deltidssjukskrivningarkan förklaras av hur långtman har till det jobb man är sjukskrivenfrån, säger Gunnar Isacsson.I en delrapport från april 2007 medpreliminära resultat från projektet ärockså andelen deltidsjukskrivna kvinnorhögre bland dem med kort restid änbland dem med lång restid till jobbet i17 av rikets 21 län. I riket som helhet ärsannolikheten för deltidssjukskrivningbland kvinnliga kortpendlare (10–30minuters arbetsresor) 3,6 procent högreän för kvinnliga långpendlare (40–60minuters arbetsresor). För män är kortrestid till jobbet förknippat med högresannolikhet för att vara deltidsjukskriveni 18 län. På riksnivå är skillnadenbland männen 2,1 procent.RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 108

FOTO: THERESIA BRÅKENHIELM / MIRAPå samma sätt är medelrestiden ide flesta länen högre bland heltidssjukskrivnaän bland deltidssjukskrivna;knappt en minut längre för kvinnor ochdrygt en minut längre för män. Sjukskrivningsgradenär relaterad till restidtill jobbet oavsett kön och inkomst.Analys av det statistiska materialet fortsätteroch resultatet redovisas i sambandmed att projektet avslutas.I projektet har Gunnar Isacssonsärskilt haft fokus på transportinfrastrukturenseffekter på arbetsmarknadsflödetför att se hur personalomsättningenpå arbetsplatserna påverkarden ekonomiska tillväxten och vilkenbetydelse transportinfrastrukturen har.Personalomsättningen på en viss arbetsplatspåverkas inte bara av det allmännaarbetsmarknadsläget. Också närliggandearbetsplatsers efterfrågan på arbetskrafthar betydelse.– Därför har restider mellan arbetsplatserstor betydelse för flödena avarbetskraft mellan olika arbetsställen.Våra analyser, som går ut på att se omdet finns statistiska samband, baseras påen longitudinell databas med uppgifterom samtliga arbetsställen i Sverige påSAMS-nivå. Dessa uppgifter kopplastill pendlingstider så att den för denenskilde relevanta lokala arbetsmarkna-Tabell 1Skillnad i sannolikhet (procent) för deltidssjukskrivningmellan långpendlare med 40–60 minuters restid ochkortpendlare med 10–30 minuters restid till jobbetLän Kvinna ManStockholm -1,10 -0,43Uppsala -2,06 0,02Södermanlands -3,48 -5,97Östergötland -6,53 -7,90Jönköping -2,19 -6,82Kronoberg -0,77 -0,55Kalmar -14,34 0,06Gotland -1,95 -8,68Blekinge 5,92 -8,50Skåne -2,36 -0,19Halland -7,86 -2,82Götaland -3,53 -0,77Värmland -7,44 -5,53Örebro 0,59 -1,16Västmanland 5,09 -3,55Dalarna -5,70 -2,87Gävleborg -2,91 2,07Västernorrland -0,91 -4,22Jämtland -5,11 -4,03Västerbotten 0,11 -1,56Norrbotten -7,53 -1,39Hela riket -3,60 -2,07RÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 109

Tabell 2 Genomsnittlig restid (minuter) till jobbet för sjukskrivna den kan beskrivas på ett mer adekvatsätt än vad som gjorts i tidigare analyser.Län deltid, heltid, deltid, heltid,kvinna kvinna man manStockholm 24,49 24,61 27,87 28,17Uppsala 17,84 18,59 23,45 25,98Södermanlands 16,44 16,51 19,90 21,78Östergötland 14,09 14,93 15,28 17,36Jönköping 11,33 11,62 13,74 14,50Kronoberg 12,76 13,79 15,39 16,76Kalmar 11,88 13,08 13,92 16,45Gotland 11,57 11,39 12,73 13,83Blekinge 13,13 12,28 14,19 15,90Skåne 13,91 14,16 16,73 17,74Halland 13,43 14,66 17,41 18,84Götaland 12,79 13,26 16,47 17,39Värmland 11,51 12,47 12,62 16,04Örebro 11,33 11,94 14,79 16,57Västmanland 12,08 12,82 14,14 17,83Dalarna 11,80 12,58 14,55 16,39Gävleborg 13,44 14,33 16,28 18,13Västernorrland 16,73 16,96 19,12 19,68Jämtland 12,10 13,91 14,98 18,64Västerbotten 19,75 20,71 21,18 23,42Norrbotten 10,67 11,37 16,04 16,46Hela riket 16,05 16,85 18,56 20,30I delrapporten från april 2007 konstaterasatt det finns ett direkt sambandmellan ekonomisk tillväxt och arbetskraftensrörlighet – såväl frivillig somofrivillig – mellan olika arbetsställenliksom mellan sysselsättning och arbetslöshet.Kommunernas tillgänglighet,som delvis hänger samman med transportsystemetsutformning, samvarierarmed inkomster och strukturomvandlingdär nya jobb uppstår och gamla försvinner.Under 1990-talet samvarieradetransportsystemets tillgänglighet positivtmed genomsnittliga kommunalainkomster. Ju högre kommunens tillgänglighetvar desto högre var dengenomsnittliga inkomsten. God tillgänglighetledde också till fler nytillkomnajobb samtidigt som färre jobbgick förlorade i dessa kommuner.Arbetsställen med krympande sysselsättningåterfanns främst i kommunermed relativt låg tillgänglighet. För ytterligare information kontakta:Gunnar Isacssongis@du.seAnders Karlströmandersk@infra.kth.seRÖRLIGHET FÖR ETT DYNAMISKT ARBETSLIV 110

Produktion & layout: INCITERA AB, www.incitera.seFoto: Omslagsfoto Anders Ekholm / TIOFOTOSid 6 Jann Lipka / MIRA14 Anders Ekholm / TIOFOTO, 18 Hans Wretling / TIOFOTO24 Atli Már Hafsteinsson / NORDIC, 27 Sten Jansin / NCC IMAGEBANK30 Anders Ekholm / TIOFOTO, 36 Bård Løken / GREATSHOTS42 Anders Ekholm / TIOFOTO, 48 Oscar Mattsson / MIRA54 Anders Ekholm / TIOFOTO, 57 Bosse Kinnås / TIOFOTO60 Chad Ehlers / TIOFOTO, 66 IPN, 70 Lars G Säfström / MIRA76 Tomas Södergren / MIRA, 82 Ann Eriksson / MIRA86 Mikael Andersson / MIRA, 92 Lasse Pettersson / GREATSHOTS98 Pierre Rosberg / TIOFOTO, 102 Christian Lagerek / GREATSHOTS106 Mikael Bertmar / TIOFOTOTryck: EO Grafiska, www.eo.seAugusti 2007Försäljning: Fritzes Offentliga Publikationer, www.fritzes.se

å en rörlig arbetsmarknad kan var och en gå från ett arbete till ett annateller från arbete till utbildning beroende på vad som passar bäst.Kommunikationerna har en sådan kvalitet och volym att rörligheten ochflexibiliteten stimuleras. Företag rekryterar den kompetens de behöver ochmänniskor får möjlighet att efter förmåga lämna sitt bidrag till arbetslivet.Genom samarbete och bra arbetslivsinriktad rehabilitering medverkar arbetsgivarnatill att sjuktalen sjunker.Ungefär så såg målbilden ut i VINNOVAs utlysning av Dynamo-programmet2004. I den inbjöds företag och nätverk av arbetsgivare, arbetsmarknadspartner,myndigheter, forskare m fl att söka medel till projekt för att stimulera till ökadrörlighet och bättre dynamik på lokala och regionala arbetsmarknader. Målen varökad sysselsättning, förbättrad kompetensförsörjning och minskad ohälsa.Sommaren 2007 hade programmet i en första fas genererat 17 projekt som bl a har• utvecklat arbetsgivarringar eller andra former för utökad arbetsgivarsamverkan• ökat arbetsgivares samverkan kring personalförsörjning och personalrörlighet• förstärkt samband mellan rörlighet samt individers och organisationers utveckling• stimulerat till en förbättrad arbetslivsinriktad rehabilitering• belyst transportssystemets betydelse för arbetskraftens rörlighet• ökat kunskapen om existerande regelverk och strukturella hinder för rörlighet samt• belyst rumslig rörlighet med genusaspekter.I den här boken från VINNOVA presenterar vetenskapsjournalisten Kjell Åkerlunddessa Dynamo 1-projekt i 17 reportage. Boken inleds med ett avsnitt om Rörlighet,inlåsning och hälsa av professor Gunnar Aronsson, Stockholms universitet, samtmed en presentation av arbetsgivarringskonceptet av programledare Erling Ribbing,VINNOVA.VINNOVA är en statlig myndighetmed uppgift att främja hållbar tillväxtgenom finansiering av behovsmotiverad forskningoch utveckling av effektiva innovationssystemVERKET FÖR INNOVATIONSSYSTEM – SWEDISH GOVERNMENTAL AGENCY FOR INNOVATION SYSTEMSVINNOVA, SE-101 58 Stockholm, Sweden Besök/Office: Mäster Samuelsgatan 56Tel: +46 (0)8 473 3000 Fax: +46 (0)8 473 3005VINNOVA@VINNOVA.se www.VINNOVA.se