groove 8 s01 rgb

Nummer 8 • 2004 Sveriges största musiktidningFabolousMillencolinNancy SinatraEstelleIson & Fille

2 Groove 8 • 2004

www.groove.se 3

Groove 8 • 2004Fyra frågor till Fran i Travis sidan 6The Killers sidan 6No more singer/songwriter sidan 6Dimbodius sidan 8New Yorks eget Hultsfred sidan 8Ison & Fille sidan 9Cult of Luna sidan 10OhNo sidan 10Deportees sidan 12The Models sidan 12Black Belt sidan 12[ingenting] sidan 13Emil Jensen sidan 13Estelle sidan 15Fabolous sidan 16Nancy Sinatra sidan 18Millencolin sidan 20Albumrecensioner sidan 23DVD-recensioner sidan 26Egenrecensioner sidan 28Vinylrecensioner sidan 30Groove CD 8 • 2004 sidan 31Groovetopp10enligt Mats Almegård, ma@groove.se1. Andreas Tilliander – Love Me Like I Do(låt) Smärtsamt skönt kärleksgrubbel.2. Marcus S. Kleiner/Achim Szepanski– Soundcultures. Über elektronischeund digitale Musik (bok). Allt du skullevilja veta om electronica.3. Rex The Dog – Frequency/I Look Into Mid Air (tolva)Aciiiiiiiiid.4. My FCom Channel (DVD)Jag diggar luddiga gula figurer som gillar techno.5. Ada – Eve (låt)Köln är poptechnons huvudstad.6. Michael Mayer – Touch (kommande album)Och vad vore Köln utan Mayer och hans Kompakt?7. Efterklang – Tripper (album). Tindersticks möter clicks &cuts och Stina Nordenstam i Danmark. Typ.8. Singstar (Playstation 2-spel)Bästa förfesten.9. Dibaba – Kill Rock’n’Roll (Let it Bleed) (låt)När rocken är död kommer en fantombild av Olle Cornéeratt cirkulera i tidningarna.10. Shitkatapult – Special Musick for Special People (DVD)Super Size Me Håkan Lidbo!4 Groove 8 • 2004Musiken ärräddningen, igenEfter en vecka med flera arbetsdagarpå femton timmar borde kroppensbatterier sagga rejält, menibland finns hjälp att få. Självklarttalar jag om musik. Den kan manalltid lita på.Efter att ha kommit hem 23.00kvällen innan satt jag 07.30 härommorgonen och recenserade FrankBlack Francis och fick nya krafter.Resten av dagen innebar ett saligtrus istället för tunga ögonlock.Himlen kändes ljus och luftenfrisk. Frank Blacks bisarra nyversionerav Pixies-klassiker visadesig innehålla koncentrat av antioxidanter,vitaminer och antirynkkräm.Ibland kan evangeliet tolkasom utan att bli patetiskt. Det visstejag inte.Lyssnar även mycket på samplernfrån Royaltycrewet där ProminentsLet’s Talk it Over (vilketråtungt sväng de åstadkommer,och Castelos röst är ju som bekantöverjordisk!) och Rickys svettfunkigaklubb-banger Drop Drop tillsammansmed Honestly visar attskåningarna är redo att ta över denvakanta svenska r’n’b-tronen (omdet nu var någon som tvivlade påderas potential…).Till det naknaste av svenskaplattor på ingång måste Amaterasuhöra. David and the Citizens-DavidFridlunds soloplatta charmarbrallorna av vilken normalfuntadmänniska som helst. Funkar nogbra som julklapp också, om denbara släpps i år.Mest bisarr i dessa juletider (?!)är årets första julskiva. Från ChrisIsaak! Som låter riktigt… Elvismysig.Vad kommer härnäst: enfantastisk duettplatta med Zach dela Rocha och Babsan…Gary Anderssonchefred@groove.seVi lottar ut!CD med Ison & Fille, Travis och Black Belt • TomWaits- och Soulwax-tröjor • NOFX-tröjor ochmössor • Live-DVD med Dexys Midnight Runners• Vinylsinglar med Deportees • Böcker: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, Förlösaren och Svensk Punk 1977–81 • Biljetter tillGöteborgsOperanJeerk påwww.groove.seGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sehttp://www.groove.seOmslagWarnerChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.seRedaktörNiklas Simonsson, info@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonser Per Lundberg G.B.,per@groove.se, 0706–44 13 79WebAnn-Sofie Henriksson, ash@groove.seGroove-CD Fredrik Erikssonfe@groove.se, 031–13 91 70Praktikant Moa StriddeFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryckt på miljömärkt papper.Tryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareMartin AdolfssonKristofer AhlströmMats AlmegårdGary AnderssonDaniel AxelssonMikael BaraniRoger BengtssonJonas ElgemarkMattias ElgemarkAndreas ErikssonFredrik ErikssonMoa ErikssonMattias FalkSandra FogelGroove görs i samarbete med:Johannes GiotasTorbjörn HallgrenAnnica HenrikssonJohan JoelssonRobert LagerströmPer Lundberg G.B.Kalle MalmstedtThomas NilsonDaniel SeverinssonNiklas SimonssonMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik Strömberg

www.ahlens.comThe DonnasGold Medal. CD 175·– Med "Spend The Night" gick The Donnas från kultband tillstort publikt genombrott. Nu tar de nästa steg. På ”Gold Medal”möter vi ett mognare mer varierat The Donnas.FabolousReal Talk. CD 175· Släpps 10/11– Uppföljare till Ghetto Fabulous somsålde 2 miljoner världen över.Kommersiell Hip Hop!Neil YoungGreatest Hits. CD 185· Släpps 17/11– Samling för alla oss vanliga fans med alla Niel Young's stora låtar.Just nu på Åhléns! Välkommen in.Priserna gäller t o m 8/12, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.www.groove.se 5

The KillersMer attityd än OasisFran Healy, sångare i Travis som är aktuellamed samlingsplattan Singles.Vad händer?– Vi sitter i studion och skriver arslet av ossinför nästa album, åtta låtar är inspeladeoch klara. Det känns bra, men det är alltid litenervöst – man vet ju inte hur musiken låterförrän plattan släpps och ni journalister talarom det för oss [skratt].Ni är relativt färska - är det inte lite tidigtmed ett samlingsalbum?– När vi slog igenom för fem år sedan så vardet som att en stor osynlig våg kom och bariväg oss, det gällde bara att hålla i sig i surfbrädanoch inte ramla av. Nu känner vi att detär läge att dra ett streck i sanden och börja påen ny våg. Skivbolaget ville kalla skivan GreatestHits, men vi tänker göra åtta album till.Det vi spelar in nu kommer nästa år, och 2006släpper vi en platta med B-sidor. Vi har säkert100 stycken, det är som ett hemligt liv...Du känner dig inte gammal?– Vänta nu, hörru, jag är bara 31 år... Jesus, jagär gammal. Men jag har fortfarande mycketatt uträtta, jag har inte skrivit världens bästalåt än – om jag inte redan har gjort det utanatt inse det. Dessutom vill vi ha en fet hit påamerikansk radio innan vi lägger av.Vad är det underligaste som hänt hittills?– Vi försöker alltid stanna och skriva autograferefter våra spelningar, fast efter ett gig i USAvar vi sjukt jetlaggade och trötta, så vi smetut bakvägen. Men fansen upptäckte oss, ochvår manager skrek: ”Spring!” Först ropade folkbara trevliga saker, men när dom märkte attvi flydde började dom vråla ”Sons of bitches,vänta era jävla rövhål!”. Jag trodde att domskulle döda oss. Ett fint exempel på hur snabbtkärlek kan förbytas i hat. Numera skriver vialltid autografer.Mattias FalkThe Killers sångare Brandon Flowerslåter närmast som om hans lunch uteslutandebestått av opiater. Det visar sigdock att 23-åringens komatösa tillståndoch bitvis sömniga svar har sina förklaringar.Bandet har avverkat över 200spelningar under 2004, och avslutadejust videoinspelningen till Mr Brightside– andrasingeln från succédebutenHot Fuss. Som grädde på moset ska destrax flyga till London för en tv-inspelning,vilket följs upp av en Europaturné.Tröttsamt? Inte alls.– Vi lever för att turnera. Vi vill lämnaett intryck och väcka känslor hos folk,precis som exempelvis Morrissey hargjort för oss. Dessutom har vi sålt guldi ett gäng länder, och om vi spelar därkanske vi kan fixa så att det blir platina,skrattar Brandon.Om du för två år sedan hade varitklärvoajant nog att sätta en tjuga på TheKillers förestående framgångar skulledu förmodligen läst den här artikelnpå en sandstrand ackompanjerad av enparaplydrink. Hösten 2002 arbetadede framtida bandmedlemmarna sombutiksbiträde, bröllopsfotograf, bud ochhotellportier. Till råga på allt hade BrandonFlowers, den ende med en någorlundaaktiv musikkarriär, just fått sparkenfrån syntpopbandet Blush Response.Detta eftersom han vägrade flytta meddem från Las Vegas till Los Angeles.– Framtiden såg faktiskt inte särskilt ljusut då. Men så gick jag på en Oasiskonsertoch blev inspirerad – och en veckasenare såg jag en annons i tidningen.Det var vår gitarrist Dave Keuningsom sökte musiker till ett band och hannämnde Oasis som influens. Det kändessom att det var mitt öde, så jag svarade,och en vecka senare hade vi skrivit MrBrightside tillsammans.Efter en omfattande audition hadeäven basisten Mark Stoermer och batteristenRonnie Vannucci anslutit.Gruppens namn snoddes från en NewOrder-video och de började smyga ini en musikskola för att repa nattetid.Målsättningen var solklar: att skapa detperfekta bandet. Såväl image och ungdomlighetsom utseende och fantastiskalåtar var en förutsättning.– Image är grymt viktigt. När man serett nytt band så är det inte alltid musikenman lägger märke till först, framtoningenär lika viktig. Beatles, The Cure,Kurt Cobain – alla har haft sin grej.Varenda liten detalj är viktig, såsom attjag har diamanter på min keyboard närvi lirar. Dom människor som kommertill vår show har redan hört skivan ochvill förmodligen ha något extra. Vi gerdom det.Hur påverkas The Killers av att ni barahar känt varandra i ett par år?– Jag tror att det är en bra grej. Vi harbara musiken gemensamt och behöverinte fokusera på något annat. Sedanfinns det ju självklart en viss risk för attvi börjar hata varandra så småningom.Det har inte hänt ännu, men vi har förhoppningsvisgott om tid på oss, skrattarBrandon.Därefter är det dags att lägga på.Brandon har bokat in lite välförtjäntsemester – det är trots allt flera timmarkvar tills planet lyfter mot London...Mattias FalkNo more singer/songwriter bitte!Jag har inte lyssnat på Anna Ternheimsdebutskiva och jag är inte intresserad av attgöra det heller. Det räcker med att veta atthennes musik beskrivs som ”nordiskt vemodig”och att hon i höst ska vara förband åtLars Winnerbäck. I ärlighetens namn räckerdet med att skivan placeras in i facket singer/songwriter för att jag ska dra öronen åt mig.Marknaden är mättad, för att inte sägaövermättad, av dessa så kallade singer/songwriters vars allvarliga uppsyn får migatt åldras i förtid.Jag vill inte höra mer av Ane Brun, JoséGonzález, Kristofer Åström eller Damien Riceoch jag vill definitivt inte höra hur derasefterföljare låter. Pretentiösa, blodfattigapersoner vars uppsyn får mig att stöna av renoch skär uttråkning.För ett tag sedan hade Dagens Nyheteren artikel om att fler kvinnliga musiker tarplats i singer/songwriter-genren och somexempel nämnde de bland annat Anna Ternheim.Att fler kvinnliga musiker tar plats i enmansdominerad bransch är förvisso positivtmen det känns på något sätt typiskt att detär först när de anpassar sig till en manlig,heterosexuell norm som de tas på allvar. Alltsom av tradition är manligt och heteronormativti musikbranschen räknas nämligenautomatiskt som god smak: allvar, vemod,gitarrbaserat och lågmält. Tvärtom räknasallt kvinnligt och gayigt som dålig smak:disco, glättighet, dansvänligt och humor.En heterosexuell man skulle aldrig kunnasjunga en discohit med tramsig text utan attbli stämplad som bög. Jag kan till exempelinte tänka mig en heterokille i hela världensom hade velat göra musik i samma stil somAnnie eller Light Bulb Project.Att det blivit fler kvinnor i singer/songwriterfacketändrar alltså ingenting eftersomde till fullo anpassar sig efter den manliganormen samtidigt som det ”kvinnliga” fårallt lägre status. Ane Brun har i likhet medsina manliga gelikar trista kläder och nästaninget smink och hennes musik är intill dödenseriöst jävla tråkig. Det får nämligen aldrigbli showigt eller publikvänligt om man skapassa in i den manliga genren.Den dagen då discokulor och synkroniseraddans behandlas med samma respektsom gitarr och skäggstubb är jag beredd attsäga att något förändrats. Tills dess: No moresinger/songwriter bitte!!! Excuse me, mendet är faktiskt inte förbjudet att ha roligt.Moa Erikssonmoa@groove.se6 Groove 8 • 2004

www.groove.se 7

DimbodiusTorpardrömmarI ett torp på den halländskalandsbygden fann MarcusDimbodius ro. Ro att arbetamed sina tankar och sin musik.Musik som han nu presenterarpå debutalbumet While We Fall.– Perioden i torpet gav mig mer fokus. Detvar folktomt och tyst och jag var ensammed tankarna. Det var lite skrämmande ibörjan. Men jag insåg att det faktiskt gåratt umgås med sig själv. Och det är ju inteså himla dumt egentligen.Storstadens störande moment hämmadeDimbodius. I det ensligt belägna torpetkunde han fokusera på sin konstnärligavision.– Jag stängde bildörren i stan. Och jagvisste att nästa gång jag öppnade den såskulle jag vara på landet. Det kändes somatt vara på en helt annan planet. Jag hördeljud och kände lukter och såg alla färgertydligt. Och jag kunde få vara så där omöjligsom jag behöver vara när jag skapar.Efter att ha ploppat upp som en fixstjärnaför fyra år sen med en EP och enspelning på Popstad Göteborg följde tystnad.Först nu har Dimbodius sin förstafullängdare färdig, trots att han arbetatmed den konstant i tre år. Han trodde förstatt skivan bara skulle ta ett halvår att göra.– Det var en korkad kalkyl. Jag gick inmed ett tempo som var omöjligt att hålla.Dimbodius har själv skrivit, framförtoch mixat nästan allt på While We Fall.Han beskriver sig som en perfektionist.– Jag tror det handlar om att jag är dentypen av konstnär. Jag har en bild i huvudeteller musik som det är i mitt fall, ochdet är så jag vill att det ska låta när detkommer ur högtalarna. Men man vet attdet gått lite långt när man börjar hitta felpå sina favoritskivor. Det är destruktivt.Du släpper skivan i egen regi. Hur fungerarkombinationen av skapande och råttfärgatpappersarbete?– Att behöva göra det samtidigt är ingenhöjdare. Men jag har ett intresse för denadministrativa sidan också och jag villgärna lära mig mer. Jag trivs med att varaspindeln i nätet med full insyn. Det är nogsvårt att få den insynen med ett traditionelltskivbolag. Man skulle kunna tro att det ärännu ett uttryck för mitt kontrollbehovmen det är det inte, säger han och skrattar.Maktlöshet och desperation beskriverDimbodius som den genomgående tankenpå While We Fall. Och insikten om attsaker och ting tar slut.– Det är en jobbig insikt som driver enatt göra desperata saker, som att försökaändra sånt som inte går att ändra.Skivans kolonner bär upp ett tak avstorslagna och känslosamma låtar somspränger alla treminutersgränser medråge. Dimbodius har funderat på begreppetpretentiös.– Jag slog upp det i en ordlista och blevlite förvånad. Det lät ganska negativt, iJohannes Giotasalla fall i min ordlista. Som att man har förstora krav på sin omgivning och så. Jag hardistans till mig själv. Men jag tar musikenpå väldigt stort allvar. Det är en njutningför mig. Men att vara konstnär är nog igrunden väldigt pretentiöst. Det handlarju om att vilja att människor ska betala förnågonting som jag skapat med mina egnakänslor och behov i fokus. Men jag troratt den typen av uttryck också behövs imediebruset. Ibland kan jag känna att detfinns en brist på allvar.Johan JoelssonNew Yorks eget HultsfredSå då var årets CMJ över och jag behöversova. Vad är då detta, frågar ni? Jo, CMJ ärindie-världens lilla firmafest. Det betyder attså många indie-bolag som möjligt bokar ettrum, en lokal, en källare eller vad som helstoch klämmer in sina fem bästa band medanbranschen springer runt i alla dessa källareför att hitta nästa ”grej”.CMJ inträffar varje höst i New York ochi år så spelade lite drygt 1 000 band på 56olika ställen i stan under fyra väldigt, väldigtintensiva dagar. Genom åren har band somNirvana, Red Hot Chili Peppers och Strokesspelat. Jag försökte se så mycket jag kundemen även om jag vunnit på Lotto och haftråd med allt och aldrig sov så skulle jagändå bara kunna skrapa lite på ytan. Så vadman gör är att man skriver ut programmetpå datorn, tar fram sin gula, gröna eller blåpenna och börjar ringa in, stryka över, drapilar, kolla kartor, klockor och busstabelleroch sen hoppas att man lyckas se en tredjedelav vad man ringade in.Det är alltid nåt band som går på 15 minuterefter utsatt tid, när man 20 minuter senarebehöver vara i andra änden av stan för atthinna med det tredje bandet vid midnatt iBrooklyn. Det tar på krafterna, men är väldigtroligt. Man ser band man aldrig hört talasom, man ser ”stora” band spela i extremtsmå källare, man ser sanslöst usla band införfulla hus när de hemma i Oklahoma inte enskan fylla ett vardagsrum, medan alla i publikenser ut som klonade Strokes-medlemmaroch Yeah Yeah Yeahs hänger i baren och seroberörda ut. Jag har kompisar som tar utsemester för att kunna se så många bandsom möjligt under denna tillställning.Vad stack då ut i år? En kille från Minnesotasom kallar sig Kid Dakota och spelarnågon slags elektrifierad alt-country medattityd. Han ligger på Lows bolag ChairKickers Music och hans spelning var riktigtbra. Matt Sharp, gammal Weezer-basist, somockså spelar sin egen form av alt-countryvar också bra, men med lite väl svag röst förmaterialet.Annars var det väldigt mycket hype kringvåra egna The Concretes, Trail Of Dead ochde återförenade Camper Van Beethoven ochett kanadensiskt band som heter The Dears,men som inte var värst roliga. Vad som däremotvar sanslöst bra var när Greg Dullis TheTwilight Singers som sista band under CMJgick på scen klockan 02.00 på lördagskvällenoch spelade skiten ur hela grejen.Men nu är det över och sängen väntar,öronpropparna får vila, kläderna kan tvättasoch man kan börja äta vanligt igen. Bara 361dagar kvar, dags att börja planera…MathiasSkeppstedtmas@groove.se8 Groove 8 • 2004

Cult of LunaUmebandet Cult of Luna går från klarhet tillklarhet. Redan förra skivan The Beyond fångadebåde kritiker och lyssnare. Nu har de gått ettsteg längre och resonerat ”less is more”.Det blev deras… räddning.Ja, det kanske inte var så roligt egentligen.Men Cult of Lunas nya skiva heter faktisktSalvation och det inbjöd till ett skämt. Annarsfinns det inte mycket humor på den sobrametal-plattan, helt förpackat i vitt. Och gitarristenJohannes Persson förklarar, efter en spelningi Göteborg, varför.– Det är så lättköpt att följa konventionernaoch slänga på ett svart omslag. Men vi ville inteanvända några enkla grepp.Samma gäller för musiken på Salvation.– På The Beyond hade vi fem-sex gitarrpåläggpå varje låt. Nu har vi haft två. Vi kände att vihade gjort i samma skola som första skivan sålångt vi kunde och ville göra något annorlunda– utmana oss själva.Resultatet är inte bara en mer nedtonadoch dyster historia, med många långa instrumentalpartier.Det är också en skiva som fåttde flesta kritiker att gå ner i spagat – igen. OchJohannes själv är… nöjd, kan man väl säga.OhNo…det är Michael Jackson!– Jag är skitnöjd på alla fronter! Den här är såjävla mycket bättre än den förra. Jag såg nyavideon igår och den blev också så jävla bra!– Redan när vi spelat in The Beyond kände viatt tiden hunnit ikapp den lite. Den innehöllju några låtar som redan hade ett par år pånacken. Visst finns det ett par låtar som vi gillaratt spela live – men Salvation kan vi spelaalla låtar live ifrån.Mer live blir det också, även om turnénsom hållit på sedan plattan mixats färdigt iaugusti, tagit en paus efter Göteborgsgiget.Med slutsålda succéspelningar i England ochen turné i resten av Europa i ryggen siktar Cultof Luna nu på ännu större saker.– Det blir väl en Skandinaviensväng till och enEuropasväng, sedan förhoppningsvis USA ochsedan ska vi försöka se om vi kan få kommaöver till Australien och Japan också.Kalle Malmstedtwww.Vill du ha mer?grooveNu finns äntligenartiken.seomThe Donnaspå vår hemsida.Anna LedinNär pappa heter Otis Jackson, storebror kallasMadlib och man egentligen heter Michael Jacksonförpliktigar det. Så självklart sysslar ocksåOhNo med musik. Och medan Madlib gör heltsjuka beats gör han lite mindre vrickad musik– som han sedan testar på mentalpatienter.– Jo, ja det är OhNo… Kan du väntalite…?Rösten i andra änden av telefonlinjenhåller luren en bit från örat ochpratar med otydlig röst. Det är dags förMichaels åttaåring att gå till skolan ochpappa är tvungen att säga hej då.– Ja, jag har ju tre barn. De är flickorallihop, 8, 5 och 4 år, säger 25-åringensom så klart hellre vill prata om sinsjukt bra platta The Disrupt som nysssläppts.Självklart undrar man om OhNointe var lite nervös när han skulle släppaen soloplatta, följa i brorsans fotspåroch kanske bli jämförd med denne.– Jag var inte så nervös. Det är ju intemin första platta – det är bara den förstasom folk hör. Jag har hållit på meddet här hela livet.Så sant. OhNo har de senaste årengjort musik åt artister som Medaphoar,LMNO, Aloe Blacc och Murs och haräven varit med i små lokala grupperhemma i Oxnard, Kalifornien. Musikenhar funnits i hans liv ända sedan storebrorMadlib kom hem med sin förstasampler.– Jag har ju alltid varit dataspelstokigoch han har haft sin musik. Men såfort han inte var hemma var jag där påhans rum och tränade som bara den,säger OhNo som behållit sitt videospelsintresse.– Jag har alla system som kommit ut– från obskyra till mainstream somXBox. Just nu är jag helt nere med ettny liten handkonsol som heter Zodiac IIsom man kan ladda ner hur många spelsom helst till. Jag och mitt crew är helttokiga i ett bowlingspel till den.Tokiga, ja. Ända fram till september iår försörjde OhNo faktiskt sig som mentalvårdareför att kunna göra musik ochta hand om sin familj. Och förmånen attkunna ta ledigt för att turnera var intedet enda som höll honom kvar så länge.– Det var ett helt sjukt ställe – helt vinstinriktat– så dom tog emot vilka somhelst; folk som inte kunde göra någotsjälva, folk som var ute efter att dödaen ibland. Jag jobbade 16-timmarsskiftoch en gång 32 timmar i ett sträck. Menbara för att jag var den ende som stodut så länge så fick jag göra rätt mycketsom jag ville. Så jag brukade ta med minutrustning och sitta där och göra beatssom klienterna fick rappa över.Men nu är det slut med det och detär totalsatsning på musikkarriären somgäller. Världsturné väntar runt hörnet– och kanske kommer även Sverige atthinnas med.Men först – den rätt självklaraavslutande frågan: Är inte OhNobara ännu ett alias för Otis ”Madlib”/”Quasimoto”/”Madvillain” Jackson jr?– Ha ha ha! Folk får tro vad dom vill,bara dom köper plattan! Jag har ocksåen massa alias, men jag säger inte vilkadom är…Aha – så det ÄR du som är den därMichael Jackson då…?– Nej, jag har inte släppt några skivorunder det namnet. Men jag kanskeborde göra det… Bara för att ta tillbakadet liksom. He he!Kalle Malmstedt10 Groove 8 • 2004

[ingenting]Receptet till en potentiell hitlåt: hårt arbete,idogt analyserande av harmonier och ett parveckor i studion? Visst – eller så tar man, som i[ingenting]s fall, helt sonika en bil, kör in den iett träd och voltar ett varv eller två.– Jag var ute och körde på den gotländskalandsbygden, men det gick inte särskilt bra,berättar sångaren och låtskrivaren John Sander,och fortsätter:– Men när jag låt där i ambulansen så dökplötsligt embryot till vår förstasingel Julia (systerdyster) upp i huvudet. Jag tror att det varblandningen av kaos, blod och total närvarosom gjorde att det blev så bra.Du kanske har hittat hemligheten bakom attskriva bra låtar?- Kanske, men då får vi nog hålla oss till max enbra låt per skiva, skrattar John.Jag träffar John och trummisen MattiasBergqvist några veckor före releasen av debutskivanIngenting duger, som innehåller tolvspår egensinnig popmusik kryddad med stråkar,blåsinstrument och genomtänkta texter.Vi ses över en öl på Stockholmsbaren KGB,ett ställe där Mattias hade klubb för ett par årsedan. Trots att de flesta i bandet lirade ihopredan som tioåringar bildades [ingenting]först 2003. Innan dess har de lirat i ett flertalolika band – med ett flertal olika inriktningar.– Men trots att vi gillar olika musikstilar såtycker alla om ärlig musik med känsla. Fastdet är inte alltid enkelt att övertyga resten avbandet om att låtarna jag har skrivit är bra,berättar John.– Vi brukar gillar det mesta, men ibland tvingarvi honom att gå hem och göra om alltihop,skrattar Mattias.Vad är målet med [ingenting]?– Att få göra en skiva till, och att spela live såmycket som möjligt. Vi lirade på Emmaboda isomras, och det var grymt – man får ju gå påfestival och stå på scen på samma gång, sägerMattias lyriskt.Det något annorlunda bandnamnet är, försäkrasjag om, inte ett försök att vara pretentiösa– de kom helt enkelt inte på något bättre.Men de försöker.– Ni kanske kan ha en tävling i Groove?, frågarJohn. Den som kommer på ett bra bandnamnåt oss vinner vårt album!Någon som har ett förslag?Mattias FalkEmil JensenDet finns saker man kan störa sig på medEmil Jensen, inte minst hans malmöitiskadialekt och sättet han skriver sitt namn på(eMiL). Men gör man det riskerar man attgå miste om ett stycke riktigt bra svenskpop med underfundigt poetiska texter,tramporgel, såg och trumpet.När Emil inte spelar musik skriver hanpoesi och tävlar i spoken word. De senasteåren har han vunnit SM i Poetry Slam ochtidigare i år kom han trea i VM.Vi har stämt möte på ett café i Lundoch det första som slår mig är att han liknaren yngre och lite kortare Lars Demian– komplett med hakskägg. Emil beställeren latte med extra mjölk. Vanligt kaffe görhonom överenergisk. Han är glad och förväntansfullnär han talar om sitt debutalbumKom hem som nån annan.– Jag rör mig mellan olika genrer och framföralltdå det outforskade området mellansinger/songwritermusik och popmusik.Jag vill flytta fram positionerna. Det måsteinte bara vara sång och gitarr.Med tanke på framgångarna inom poesinskulle man kunna tro att musiken är ettsidospår, men Emil framhåller motsatsen.– Musiken är det centrala i mitt liv mendet är poesin som försörjer mig.I början kan det som sagt vara lätt attstöra sig på Emil dialekt men ju mer manlyssnar på skivan desto charmigare blirden.– Skånskan börjar bli rumsren efter artistersom Bob Hund och Timbuktu, men detanses fortfarande vara ett statement attsjunga på sin egen dialekt. Men hade jagsjungit på rikssvenska tror jag att uddenhade försvunnit.Hur föreställer du dig att folk som köperdin skiva ser ut?– Jag ser direkt någon som smyger in i affärenoch tittar sig nervöst åt sidorna. Nej,jag tänker mig någon som har tänkt lyssnapå den ensam som en slags låtsaskompis.Möjligtvis på en efterfest där de flesta gåtthem och de som är kvar har somnat ellerhånglar med varandra. Det behöver nödvändigtvisinte vara en ensam person utanmer en person som gjort ett medvetet valatt lyssna på skivan själv. Musiken passarsom förfestskiva också om man ska ivägtill en fest där man tror att man ska träffanågon man är kär i.Moa Erikssonpresenterar:www.groove.se 13

Förhandsboka albumet”The Silent Force”på Ginza.se för 149:-Ta chansen att vinnaschyssta priser!KINGS OF LEONAha Shake HeartbreakUppföljaren till förra årets succédebut.R KELLY/JAY-ZUnfinished BusinessHiphopen resp. R n’B-genrens giganter.14 Groove 8 • 2004

EstelleHär är den nya drottningenI England kallas hon redan ”TheQueen of Hip Hop”. Nu ska helavärlden bli hov. Nervös debutant?Icke. 24-åriga Estelle har redanmjukstartat med att uppträdamed Public Enemy.Det är få förunnat att släppa en lika självsäkerdebut som Estelle gjort med sin The18 th Day. Men så är det också få förunnatatt vara både begåvad och så hårt arbetandesom den här självsäkra, men blygsamma24-åringen från västra London.Hon kommer heller inte från ingenstansmed sitt r’n’b-svängiga och hiphoppigadebutalbum som pockar på vår uppmärksamhet.På de sex år som hon rappathar hon redan samarbetat med en mängdav sina idoler, varit med på en Source-samling,blivit framröstad som bästa kvinnligahiphopartist tre år i rad på UK Hip HopAwards och nu – allra senast – fått enMOBO-award som bästa nykomling.– Men det var faktiskt viktigare för mig attfå vara på galan och uppträda än att få detdär priset, säger Estelle när Mobo kommerpå tal. Ett pris kan inte tala om något förmig om vem jag är – det vet jag redan.Så, vem är Estelle då? Utöver att honpratar fantastiskt bred Londondialekt(Lahk it a loh! – ni fattar).Hon föddes den 18 januari 1980 av enmamma som var mycket nära döden underförlossningen. Att hon sedan bestämde sigför att börja rappa på sin 18:e födelsedagoch släpper sin skiva The 18 th Day den 18oktober kan nog tala om att siffran 18 ärganska viktig för henne. Estelles uppväxt –som ett av nio syskon – är ännu viktigare.– Det var ju hemma som jag tränade uppmin rapförmåga. Det var gnabb hela tidenoch man var tvungen att vara kvick. Detvar rätt rått ibland, men väldigt kul, minnsstjärnskottet.Tillräckligt kul för att börja satsa påen rapkarriär i alla fall. Och vägen motstjärnhimlen har varit spikrak. Estelle harinte gjort något hon inte vill göra och startadetidigt egna bolaget Stellarents där honsläppt en rad mixtapes och bland annatskivorna Take it Off med jamaicanskaCecile och Do You Like med Kele Le Roc.Innan dess lyckades hon även skapa enschysst buzz runt sitt eget namn med singelnExcuse Me och har varit frekvent gästlive hos andra artister som Talib Kweli, TheRoots, Floetry och Terri Walker. Dessutomhar hon redan turnerat runt halva världen– bland annat med Justin Timberlake.– Men nu är det dags för mig att ta denandra halvan också, skrattar hon hest.Estelle lovar att hon ska komma till Sverigesnart och låta oss få höra liveversionerav fantastiska låtar som 1980, Don’t Talkoch Dance Bitch men minns faktiskt inteom hon redan har varit här en gång.– Har vi varit i Sverige?Hon vänder sig om och frågar sin assistentsom sitter bredvid.De mumlar något, skrattar lite ochEstelle kommer tillbaka.– Nä, jag tror vi har varit där en gång…Men vi kommer garanterat tillbaka igen!Inget mer att säga på den fronten. Menfrågar man vilken av alla världsartisterEstelle har uppträtt med som varit roligastblir hon mer talför.– Public Enemy! Lätt! Det var coolt. Domär ju så stora, mina hjältar liksom. Det varpå ett utomhusgig här i London. Hur häftigtsom helst!Och visst ja – det där med vem Estelleegentligen är. Det kanske hon vill svara påsjälv?– Jag är Estelle. Mig själv. Alltid den jag villvara, men kanske inte exakt den du tror,blir det något kryptiska svaret.Sedan är intervjutiden plötsligt slut ochvi lämnas att försöka lyssna oss till vemden där Londontjejen är med hjälp av plattanistället. Det ska nog gå alldeles utmärkt– i den mån man hinner lyssna när mandansar som en galning.Vem det var som kallade Estelle ”TheQueen of Hip Hop”, förresten? Det varhennes landsman 1Extra DJ Skitz, somEstelle uppträtt en hel del med. En översättningav hans ord om skyddslingen kanockså få avsluta medan skönt groovigaMaybe får stereons högtalare att smälta:– Hon är drottningen av brittisk hiphopoch en av de mest produktiva rappare jagkänner till. Hon har mördat på varendaliveshow jag gjort med henne och folketbara faller framför hennes fötter. Hon ärvacker, rolig och ödmjuk och älskas av allapå den engelska scenen. Om hon inte lyckasblir jag orolig för oss andra.Kalle Malmstedtwww.groove.se 15

BrudaFabolousMattias Elgemarkintervjun är framskjuten tre timmar närjag svänger in på hotell Sheraton i Stockholmoch det kan dröja en timme till innanjag får träffa Fabolous. Kvällen innan harhan varit i Oslo för en TV-inspelning ochefterfesten lär ha varit hård. En eftermiddagsintervjuvar inte att tänka på. Nu närmarsig klockan nio på kvällen och jag slårmig ner i en stol utanför sviten.Medan jag väntar får jag lyssna påsmakprov från kommande skivan RealTalk och äta en ostmacka som mer liknaren större fruktsallad med brieost. Den amerikanskepromotionkillen glider runt medpanik i blicken. David berättar att det ärett hästjobb att hålla ordning på Fabolousoch hans crew, men att han älskar det. Hanär tanig, vit, bär glasögon och ser ut somom han kommer direkt från gymnasiet.Han råkar välta ner en silverbricka somdundrar i marmorn en våning ner. Oroligtböjer han sig över kanten och piper framett ”sorry”.Väntan känns dock inte jobbig, förmackan är god, pr-killens stress underhållandeoch Real Talk riktigt bra. I mittanteckningsblock skriver jag ner ”hårdare”och ”tuffare”.Fabolous som på skivorna GhettoFabolous (2001) och Street Dreams (2003)gjort kompetent men lite slätstruken ochsmörig hiphop verkar nu vilja mer än attbara leverera hångelsoundtrack.Har man hört senaste singeln Breathevet man vad jag menar. Det är ett elakttungt hiphopanthem som byggs upp avrocksamplingar och en takt som imiterarhur det är att vara rejält andfådd. En låtsom redan får dansgolv att explodera.Andra favoriter på skivan är Church,en funkpredikan som kan kristna vem somhelst och Do the Damn Thang där Fabolousöver en aggressivt krypande basgångoch ett enkelt old schoolbeat kräver attchampagneflaskorna ska fortsätta levererastill honom.Neptunesproducerade Tit for Tat ochNas-doftande barndomsbeskrivningen InMy Hood känns också vitala och självsäkra.Men han har för den skull inte lämnatden mjuka stilen helt och hållet, Holla atSomebody Real där han tar hjälp av Lil’Mo kommer att fungera utmärkt på nattradionoch blir nog förmodligen en likastor hit som deras tidigare samarbete Can’tLet You Go.Efter att ha blivit uppmärksammad avDJ Clue gick allt väldigt fort. Med singelnI Can’t Deny it blev den då tjugotvåårige16 Groove 8 • 2004

– Mina texter är bättre, mitt flyt när jag rappar är bättre. Jag ärr & bling blingute efter min respekt.Fabolous är övertygad om att han är hiphopens framtida kung.Och hovet av tjejer på spelningen i Stockholm ger honom rätt.Fabolous från Brooklyn succé över ennatt. Hans debutalbum Ghetto Faboloussålde miljontals exemplar och hamnadepå en respektingivande fjärdeplats på Billboardlistan.På uppföljaren Street Dreamsmedverkade stjärnor som Missy Elliottoch Snoop Dogg och förra året åkte Fabolousmed på Rock the Mic-turnén, ett turnépaketdär bland andra Jay-Z, 50 Centoch Sean Paul ingick. Men trots dessaframgångar är det med Real Talk som denriktiga succén ska komma. Eller som detstår i pressklippet: ”det är nu prinsen skabli kung av hiphop, det här är Fabolousriktiga introduktion i hiphopen”. Litemärkligt att bli introducerad på riktigt närman redan sålt miljontals album tänkerjag när dörren öppnas och jag blir ombeddatt stiga in.fabolous sitter djupt nersjunken i enfåtölj och ser ut att ha somnat. Klädd iTimberlandkängor, säckiga jeans, en enkelgrå tröja och Yankees-keps på huvudetser han inte ut som om han aspirerar påatt bli kungen av hiphop, utan som vilkenhiphopare som helst. Fast med en viktigskillnad: prinsens alla juveler. Han bärett tjockt halsband med diamantbepryttdollartecken, diamantörhängen, diamantarmbandoch en klocka översållad med…ja ni har gissat det, diamanter! Det är denstörsta jävla klocka jag sett i hela mitt liv.Med en sån runt handleden skulle jag haftproblem att lyfta armen.Men han bär smyckena självsäkert,fast på något sätt lite ovant. Fabolousskruvar ideligen på klockarmbandet, drarlite i halsbandet. Som om han vill påminnasig om att de är där.Efter att artigt skakat hand faller hantungt tillbaka i fåtöljen igen. Han lutarhuvudet bakåt och kisar, men piggnar tillnär jag inleder med att säga att det är litekonstigt att det tredje albumet är hansintroduktion till hiphopen.– Du vet, jag har varit med. Men jag harblivit stoppad i ett fack. Många tror attjag bara gör partylåtar eller låtar för tjejer.Jag vill inte ses som en rappare ”for theladies”. Och det visar jag på Real Talk.Han vill istället göra all möjlig slagshiphop; låtar för gatan, konceptuella låtar,låtar med väst- och östkustkänsla, medkänslan från södern utan att glömma tjejernaeller festen. Det låter som han försökertäcka allt och verkligen aspirerar på attbli kungen av hiphop. Med tanke på det jaghört från skivan kanske det inte stämmerhelt, men singeln Breathe placerar honom ialla fall långt fram i konkurrensen.– Breathe gjorde vi definitivt för att visaupp allt jag kan som inte kommit medtidigare. Det var en svår låt att göra, förjag ville verkligen få rätt in- och utandningskänslaoch ett hårt gung. Det sitternu tycker jag.Varje gång Fabolous svarar sjunkerhan tillbaka i fåtöljen och kisar. Han sersjälvbelåten ut på ett ganska coolt och inövatsätt. Eller så gillar han bara sig självväldigt mycket, som han rappar i låtenGangsta: ”God was in a good mood theday he made me”.Det märks också att han gillar att snackaom sig själv och om sin kommande status.Det finns inga tvivel om hur framtiden kommeratt se ut. Och det var väl det skivanStreet Dreams handlade om. Att bli kung?– Jag döpte den till Street Dreams för jagville spegla det som varje barn drömmerom – att bli känd hiphopstjärna. Barnen ighettot ser upp mer till rappare än till föräldraroch lärare. Jag ville visa barnen attdom ska fortsätta drömma, för en dag kanman bli det man drömt om.fabolous har sedan succén flyttat frånBrooklyn till betydligt lugnare kvarter iNew Jersey, för att inte vakna av ”sireneroch skottlossning varje natt”. Samtidigtär han mycket noga med att poängteraatt han fortfarande hänger mycket i sinagamla kvarter och inte förlorat kontaktenmed gatan.– Brooklyn är ett tufft område och detrappar jag om bland annat i In My Hood.Jag ville säga till dom som bor där att jagförstår dom och att jag har sympatier förderas kamp för ett bättre liv.Det är uppenbart att Fabolous vill hakvar den kredd som är så viktig på gatan,samtidigt som han vill stila med dyrasmycken. Han blir sur när jag frågar hurdet var att spela med alla stora hiphopstjärnornapå Rock the Mic-turnén. Detmärks att han inte tycker att varken 50Cent eller Jay-Z är större än Fabolous.Vad gäller musiken på Real Talk visardet sig att han inte alls är delaktig. Producenternahar fria händer och hans bidragär texterna.– Gillar jag en låt tar jag den och skriveren egen text. Vad producenterna använderför samplingar och sånt intresserar miginte, bara det svänger.Han återkommer ständigt till att det ärslut med radioanpassad mjukishiphop nu.Men även här känns han något ambivalent.Som om han är rädd att tjejerna skalämna honom. Och bästa samarbetspartnernär Lil’ Mo.– Du vet, hon är grym och då menar jaginte bara som artist, utan även som engalen, rolig och smart tjej som jag tyckerom att vara med. Fast jag gillar överhuvudtagetatt hänga med brudar.För andra gången ler han och skrattartill. Första gången var när jag frågadeom Rims Skit från den officiella mixtapenMore Street Dreams. En låt som likt MissyElliotts Gossip Folks handlar om berömmelsensbaksida – skvallret.– Skvaller uppstår alltid. Det händer allasom lyckas. Men skit i dom som snackarskit, det är min filosofi. Jag orkar inte brymig om dom som inte lyckas och som villta ner mig för att jag gör det.Tjejer och att snacka om den egnaframgången. Det är saker som får Fabolousatt skratta. Mer allmännafrågor om hiphopens utvecklingoch hur scenen ser ut idag,om beefs och annat, lämnarhonom märkbart ointresserad.Han gäspar, sjunker längre neri fåtöljen och låter ögonen fallaigen så att jag till sist blir oroligöver att han somnat.några timmar senare väntarett knökfullt Grodan Sergelpå Fabolous och hans mannarDJ 45 och Willie Babb, TyshonKing och Willie Knight.Utgår man från publiken denhär kvällen så är det enkelmatematik att se att Fabolousfaktiskt är en rappare för tjejerna.De dansar, festar och serförväntansfulla ut.När DJ 45 kliver på ochlevererar ett kort intro stigertrycket ytterligare, för att nåexplosionsnivå när Fabolous och hans treMC:s studsar in och inleder med Keepin’it Gangsta från Ghetto Fabolous. Efterett set på dryga halvtimmen är det dagsför sista låten. Breathe ekar ut i Grodansmärkliga köpcentrumlokaler och skrikandettilltar ytterligare. Ljudet är inte detbästa och Fabolous röst låter lite sliten,det har fått publiken att tunnas ut. Mentjejerna längst fram viker inte en tum.Så fort konserten är över och Faboloushar kastat ut kepsar och t-shirts till publikenspringer tjejerna och ställer sig i köframför vakten som oroligt bevakar backstage-området.Där står jag och trängsmed dem, jag har blivit lovad att få någraord efter konserten.Plötsligt kommer hela gänget ut,anförda av en stor livvakt som ser ut somen vänligare version av Marcellus Wallacei Pulp Fiction. Han banar väg i havet avunga tjejer till ett bord bredvid dansgolvet.Fabolous håller sig i bakgrunden, mendet märks tydligt att han är kung. Minstaviftning från honom och saker händer.Några lyckliga tjejer får slå sig ner vidbordet, andra flockas runt och tar glattemot champagneglas som sträcks till demav Tyshon King som hoppat upp på enstol och ser ut som om han vill bjuda inhela världen till festen. Tjejerna vid bordetfnittrar samtidigt som de blickar oroligtöver axeln. Men Fabolous sätter sig inte.Han är fullt upptagen med att spana inflocken runt bordet.Han ser rakt på mig och jag vinkarmed mitt block. Han tittar bort, sätter påsig solglasögonen och pekar istället på enblond tjej med ställets djupaste urringning.Och livvakten hämtar henne lydigt.Måhända är Real Talk en skiva somkommer att tvätta bort stämpeln ”en rappareför tjejer”. Men Fabolous har för denskull inte slutat med att omgärda sig avkvinnliga beundrare. Och för tredje gångenikväll skiner ett leende på hans läppar.Mats AlmegårdMats Almegårdwww.groove.se 17

Nancy SinatraPappas stora flicka”För helvete! Du har ju varit gift, du äringen oskuld längre. Sjung den här för lastbilschaufförerna!”.Uppmaningen kom från Lee Hazlewood.Därefter fick Nancy Sinatra sitt storagenombrott och dundersuccé med TheseBoots are Made for Walking. Det var nästanfyrtio år sedan.Frank Sinatras dotter har hunnit bli 64år. Efter den fantastiska men kortvarigasuccén under andra hälften av sextiotaletmed en rad hits och några filmroller blevdet tyst om Nancy. Hennes vapendragareoch hitmakare Lee Hazlewood flyttadeutomlands och Nancy gifte om sig ochbestämde sig för att vara mamma på heltidtill sina två döttrar.När ekonomin började krisa försöktehon sig på en comeback för att sedan inseatt rockmusiken hade förändrats kopiöstunder dessa år. Hon var inte mer spännandeän gårdagens nyheter. En countryplattamed Mel Tillis 1981 blev det till slut mensuccén uteblev tills pappa Frank erbjödhenne att medverka i hans Las Vegas-shower.I mitten av nittiotalet försökte honkomma tillbaka igen med albumet OneMore Time, även om vi i Sverige knapptvisste om det. Nu däremot – när vi skriverår 2004 – är hon tillbaka med buller ochbång. Dottern AJ har producerat morsansnya platta där hon samarbetar med riktigttunga namn. Vad sägs om Morrissey, LittleSteven, Thurston Moore, Jarvis Cockeroch Calexico? Men hur kommer nu sigvalet av dessa låtskrivarpartners?– Det var min dotter A.J. som tyckte jagborde spela in en platta med folk somsäger sig vara influerad av min musik, förklararNancy med spår av trötthet i rösten.Så alla som medverkar på skivan är fanstill mig. Dom gav mig låtarna, eller som iJon Spencers fall så sjunger han duett medmig på ett spår.Nancy berättar att hon redan tidigarehade plattor med samtliga medverkandeartister hemma. Det gäller att hålla sigajour om man ska arbeta i musikbranschenmenar hon och talar av erfarenhet.– Det var underbart att jobba med dehär människorna. Den enda som jag intelyckades träffa var Bono. Han skickadesin inspelning som jag sedan kunde läggasång på.Låten hon pratar om är Two Shots ofHappy, One Shot of Sad som ursprungligenvar skriven till Ol’ Blue Eyes. Denlyckades dock aldrig hamna på band, förrännu av Nancy. Jarvis Cockers bidrag,Don’t Let Him Waste Your Time ochBaby’s Coming Back to Me är exempel pålåtar skrivna direkt till Nancy. Även PeteYorns Don’t Mean Nothing. Det hörs.Och plattan låter väldigt mycket sextiotal.– Gör den? Jag ser det inte så, men detberor säkert på hur dom här människornajag jobbade med ser på mig och vad domgillar av den musik jag gjort.Jobbade dom här artisterna annorlundafrån vad du är van vid?– Nej, inspelning är inspelning. Skillnadenär väl att det är datoriserat idag. När jagoch Lee Hazlewood spelade in vår tredjeskiva, som är släppt i Australien och NyaZeeland, spelade vi in den digitalt och detär något som jag aldrig vill göra igen. Jaggillar inte ljudet. Så vi var tvungna att taden digitala inspelningen och köra denigenom analog utrustning för att få denatt låta som jag vill att det ska låta. Detdigitala ljudet är för rent, det finns ingenatmosfär. Det bästa är ju så klart vinyl,men det spelar vi ju inte in på längre.Du får nya fans hela tiden i alla åldrar, hurkänns det?– Jag tycker det är underbart. Jag är stoltöver kvinnorna som fortsätter kampen.Kvinnor inom rockmusiken var en utdöenderas ett tag. Men sedan kom JoanJett, Chrissie Hynde och Madonna. AvrilLavigne är fantastisk, hon är den somkommer hålla i stafettpinnen. Hon äringen tillverkad robot, hon är faktiskt sigsjälv och är väldigt fokuserad. Hon har enskönhet som hon inte behöver stoltseramed och är naturligt sexig. Hon behöverinte åma sig längs golvet för att göra sighörd, menar Nancy som dock själv lät sigfotograferas halvnäck när det begav sig.Vill du ut på turné nu?– Det skulle vara jätteroligt, men det ärinte mitt beslut. Senast jag spelade i Skandinavienvar två somrar sedan, vi speladepå rockfestivaler i Köpenhamn och…jag minns inte om vi var i Stockholm.Nej, Oslo var det. Vad jag förstår så fickvi ingen bra kritik så därför blev vi inteerbjudna att komma tillbaka året därpå.Jag vet inte, jag kunde ju inte läsa tidningarna.Men om en arrangör ringer till minagent och säger att dom vill att jag skakomma och spela och dom har pengar tillflygbiljett och hotell, då kommer vi, lovarNancy oengagerat.Annica Henriksson18 Groove 8 • 2004

RAZZIA PRESENTERAR STOLT 25 SVINBRA LÅTAR:Nu släpps Timo Räisänensförsta singel som soloartist,”Lovers are Lonely”. Detta är ocksåtiteln på albumet som kommer i februari2005. Snuskigt bra. I butik 10 november.www.timoraisanen.seNiccokick debuterar med helt magiska”Awake from the dead, my dearbest friend”, ett fullmatat albumsom självklart innehåller bla”Turn 27” och ”Love & neon lights”.Turné i nov-dec. I butik 10 november.www.niccokick.comRobert Dahlqvist (The Hellacopters)har fått fin kritik för sitt soloprojektThunder Express och albumet”We play for pleasure” finns i butik nu.Turnépremiär på Debaser i Stockholm18 november. Löjligt bra.www.thunderexpress.sewww.razziarecords.se - info@razziarecords.se. Razzia distribueras i Skandinavien av Bonnier Amigo Music DistributionKommer snart på Razzia....David Lindh & Hail Marys släpper nytt album tidigt nästa år.Första singeln ”Good thing” ute i december.Hello Saferide spelar in album just nu. Kommer nästa år.www.groove.se 19

MillencolinMed dojorna påDe gör sin egen hemsida. Har ingen manager.De gillar folköl, och bor på vandrarhem underinspelningen av sin kommande platta. MötMillencolin. Fyra helt vanliga killar medovanligt stora musikframgångar.– ska vi fika mer?Erik Ohlsson, gitarrist i Millencolin,kikar undrande på kom-i-håg-listan somproducenten Chips Kiesbye satt upp imixerrummet i Göteborgsstudion Music-A-Matic, där delar av bandets kommandealbum spelas in.– Ser du inte att det står fixa mer?, sägerChips.Stort garv. Nä, Millencolin är ingetkafferep. Varje dag är en ny arbetsdag.Kontorssysslor eller Japanturné. Bokföringeller en ny t-shirtdesign.– Ja, ibland glömmer man bort att vi görså mycket själva, säger Erik Ohlsson.Sedan kollar man på andra band som kanskeinte håller på så mycket, och då inserman att ”jag jobbar verkligen med bandetprecis varenda dag”. Men det är ju våraliv. Vår vardag.– Det är ju svinviktigt om man vill få sakeratt hända, fyller trummisen Fredrik Larzoni. Särskilt om man som vi inte har någonmanager. Då måste man ligga på själv. Detfinns massa band som bara klagar på attingenting händer.Det hårda arbetet har gett resultat.Millencolin har, utan hjälp från majorbolag,sålt närmare två miljoner skivor världenöver. Vart än Örebropunkarna reser såväntar stora rockklubbar fyllda till bristningsgränsenmed hängivna fans.– Nivån vi ligger på nu är ju jävligt bra,tycker Erik. Vi fyller klubbar med publikkapacitetpå ett par tusen personer överhela världen. Och ska man nå över det, jadå blir det ju nästan på någon slags världsstjärnenivå.Framgångarna till trots står grabbarna iMillencolin med båda skate-dojorna stadigtpå jorden. Opretentiösa, ödmjuka och hyggliga.Enkla killar som plockar ut månadslönur det gemensamt skötta företaget.inspelningen av bandets sjätte fulllängdsskivaär uppdelad mellan Örebrooch Göteborg. Grunderna sattes i ÖrebrostudionFascination Street under augustimånad, medan sång och pålägg görs iMusic-A-Matic. En kantig korridor medbrokig konst uppsatt på de vita väggarnaleder in till det dunkla mixerrummet. Millencolinsandre gitarrist Mathias Färmstår lutad över mixerbordet. Hemma iÖrebro äger han en studio tillsammansmed Nasums Mieszko Talarczyk, och harkoll på tekniken.– It’s a small thing, barely noticable, sägerMathias till den engelske inspelningsteknikernJim Brumby.De har upptäckt att samspelet mellantrummor och gitarrer inte riktigt klaffarpå ett ställe, och försöker fixa det knappthörbara problemet med datorns hjälp. Detverkar gå att lösa.Genom de smutsiga takfönstren i mixerrummetskymtar en klar och ljus oktoberhimmel.Den senaste tiden har bandetssångare och basist Nikola Sarcevic, göteborgaresedan några år tillbaka, lagt sångpå alla 16 låtarna medan de andra trebandmedlemmarna varit hemma i Örebro.– Tidigare inspelningar har det blivitmycket att vi sitter och gnäller och haren massa åsikter, säger Erik om beslutetatt lämna Nikola ifred. Det blir lätt dåligstämning.Ännu har sångaren dock inte kommitundan. Producent-Chips poängterar attäven om första omgången sång är satt påband, så kommer nya försök att göras.– Med sången vet man aldrig, säger Chips.Det kan låta okej, men nästa dag kan mangöra en ännu bättre tagning. Eller göra ettförsök, och sedan dricka två öl och testaigen.denna fredag tidigt i oktober är helabandet på plats för att lägga körer ochjobba med gitarrpålägg. Erik, Matthiasoch Larzon – som inte slösar pengar påhotellräkningar utan bor på vandrarhemunder Göteborgsvistelserna – knäpper uppvarsin folköl, och tar det ganska lugnt.För första gången i karriären är bandetkontraktslöst och förhandlingar med fleraolika bolag pågår.– Det är majorbolag också, avslöjar Erik.Vi måste se vad vi är värda, och så får vise om Burning Heart kan lägga upp någotemot det. Vi vore dumma om vi bara gavbort oss till dom igen.Det var just Burning Heart Recordssom plockade upp Millencolin efter att hahört deras demokassett 1993. Bolaget ochbandet har sedan troget följts åt och växttillsammans.– Hade det inte varit för oss så hade inteBurning Heart varit så stora som dom ärnu, säger Erik. Men å andra sidan, hadedet inte varit för Burning Heart så hadeinte vi varit stora. Vi är skyldiga varandraväldigt mycket.Millencolin bildades hösten 1992,inspirerade av den amerikanska punkmusikde hört i skateboardfilmer. De döptebandet efter ett skatetrick, och deras melodipunkmed ska-inslag blev snabbt populäri ett skatepunkgalet Sverige. Hurtigalåten Da Strike från albumdebuten TinyTunes (senare omdöpt till Same Old Tunessedan mäktiga Time Warner hotat medstämning då både titel och omslag påmindeom deras egna serie Looney Tunes)blev en hit, medan andraplattan Life On aPlate från 1995 hamnade på en fjärdeplatspå svenska albumlistan.Efter att amerikanska punkbolagetEpitaph (som då nyligen haft miljonframgångarmed både Offspring och Rancid)erbjudit USA-lansering, satsade örebroarnaså gott som uteslutande på utlandet.Det blev ett segertåg. Turnéerna avlöstevarandra, och nu fanns varken tid ellerlust till att spela hemma i gamla Svedala.Ett par år gick utan att Millencolin stod påen enda svensk scen. Även om de numeragärna visar upp sig i Sverige, så råder detosäkerhet hos vissa fans angående bandetsursprung.– Vi får till och med brev från svenskarsom skriver på engelska och tycker att detvore skitkul om vi kunde komma till Sverigeoch spela någon gång, flinar Fredrik.nikola sarcevic har gångavstånd tillMusic-A-Matic. Han bor vid Skanstorgeti Göteborg och promenaden till studion påTredje Långgatan tar bara några minuter.Nikola skriver texterna till Millencolinoch författandet av de nya låtarna harinneburit en omställning från de personligaoch nakna texter som fanns på densinger/songwriter-aktiga soloskivan hansläppte tidigare i år.– Det blir en annan typ av texter, sägerhan lätt stammandes. Knappt någontingur mitt eget liv, utan mer ur andra människorsperspektiv. Jag har brist på ämnenur mitt eget liv nu. Jag har mest varit pålekplatser och hämtat på dagis.Under eftermiddagen kommer Nikolasbarn på studiobesök. Tvååriga Thea kommeri sällskap av sin mamma och en nästannyfödd lillasyster.– Tjena, är Flora med? kvittrar Mathias, ochvill titta närmare på knytet. Vilken liten!I mixerrummet har det blivit dags förlyssning. Där står inte ett utan typ femolika mixerbord. Erik slår sig ned vid ett avdem och klickar igång en råmixad versionav en rätt snabb låt med arbetstiteln EverybodySeems So Happy. Om det beror påråmixen vet jag inte, men det låter just ganskarått och hårt. Och väl högt för Flora.Erik försöker få ordning på uppspelningenav ytterligare en ny bit.– Varför är det ingen sång?, klagar han.20 Groove 8 • 2004

jorden– Förstör inget nu Erik, manar Nikola frånden insjunkna soffan vid rummets bakrevägg.– Fan, jag har raderat sången, säger Erik,halvt på skämt, halvt på allvar.– Jaha, det var den enda sången som varbra, tråkar Nikola. Vilken klantig farbrordet där är!Thea sitter i pappas knä och väntar påmer punkrock.chips hjälper till att plocka fram enannan låt. Med sång och ett skarpt riffsom går helt i linje med det lite rockigaresound som gruppen jobbat fram under detvå senaste albumen, Pennybridge Pioneersfrån år 2000 och Home From Homefrån 2002.– Det saknas lite gitarrer här, ropar Erikoch spelar en tänkt slinga på luftgitarr.Ljudmässigt har de haft Foo FightersThe Colour and the Shape som referens påsina senaste skivor.– Ändå låter det olika varje gång, ler Erik.Ansvarig för produktionen är alltsågamle Chips Kiesbye, gitarrist i Sator ochnumera flitigt anlitad producent. Hellacopters,Thåström och Sahara Hotnightshar alla tagit hjälp av den kortväxte dalmasen.– Egentligen är väl Millencolin en punkgenerationför sent för mig, säger Chips.Men, jodå, jag gillar det dom gör. Inte allt.Jag gillar inte ska-punk, men dom gör ju ioch för sig inga sådana låtar längre.Det är just Sator som äger den anrikaMusic-A-Matic-studion tillsammans medHenryk Lipp. Under det sluttande taket iinspelningsrummethar mängderav svenska bandsvettat fram sinaalster. Union CarbideProductions,Yvonne och Satirnineför att nämnanågra. Och Satorförstås, som faktiskthar en nyskiva på gång.– Vi spelade in denredan i maj, berättarChips. Det ärväl bara en veckasjobb kvar på den,men jag har intehittat en endaledig vecka sedan i maj, det är det som ärproblemet.Fler producentjobb, främst med WilmerX:s kommande platta, har kommit ivägen, men någon gång nästa år ska Satorsskiva i alla fall vara ute. Och turnera, detorkar gubbarna fortfarande.– Det är det som är det roliga. Det är därförman håller på. Då är det mer fråganom man orkar göra skivor. Det är det somfår en gråhårig. Turné är bara semester.för millencolin var det turnerandet somhöll på att knäcka dem. Världsturnén somföljde efter släppet av skivan For Monkeys1997 pågick nästan oavbrutet i näraett och ett halvt år och innefattade bortåt200 spelningar. Australien, Nordamerika,Japan, Sydamerika. Millencolin var överallt.Uttröttade bestämde de sig sedan föratt ta paus på obestämd tid. En paus somräddade bandet.– Alla upptäckte hur mycket dom saknadebandet, säger Erik. Vi mognade också i sättetatt tänka. Vi förstod att vi var tvungnaatt se till att alla mår bra.– Att vi lyckats hålla ihop så länge berorockså mycket på att vi lyckats ta kontrollöver allt som rör bandet, fortsätter Larzon.Alla beslut går genom oss.Numera turnerar Millencolin lite mersparsamt, och är fortfarande bästa polare.Ibland byter Erik och Larzon gitarr ochtrumstockar mot golfklubbor eller fiskespön.Och så åker de skateboard förstås.Trots att hela gänget, förutom Erik sombara är 29, passerat trettiostrecket.– Man ramlar så jävla hårt numera, sägerErik. De där ”kattrullningarna” när detbara nyper till lite finns inte kvar. Nu är detsom om ett kylskåp slår i marken. Pang!Genom bandet har de inte bara fått sehela världen och blivit framgångsrika egnaföretagare. Deras starka koppling till skateboardhar gjort att det finns Millencolinskatebrädoroch att skoföreaget Vans hartagit fram en speciell Millencolin-doja.– Det var ju drömmen när man var yngreoch åkte skateboard, myser Erik. Att få enegen skate och en egen promodel-sko varju något helt otroligt. Så fick vi det genommusiken.Inte dåligt för fyra helt vanliga killarfrån Örebro.Daniel Axelssonfoto: Johannes Giotaswww.groove.se 21

BAZAR BLÅ”Nysch”Xource/Push MusicBazar Blå hävdar sig spela transglobal tripfolk,en egen form av folkmusik som hämtar sinainfluenser från intresset för främmande kulturer.En beskrivning som kanske inte är originell ifolkgenrens allt mer globaliserade värld. Oftakan musiken också numera vara ganska likartad;lagom delar inhemsk folk, trakterande av traditionellainstrument, något exotiskt dito och gärnamoderna rytmer, eller österländska toner mednordiska hjälpmedel.Till en början känns Nysch ändå mest nordisk,ja, svensk. Och med gitarr, nyckelharpa och slagverkkanske man inte kan begära mer. Men närman trängt under ytan uppenbaras mycket mer.Redan i andra spåret, Mulven, anar man att härfinns något mystiskt, mytiskt, som väntar på attsnärja en. Man fångas mer och mer i musiken, islingorna, i kraften, i det maniska, det hypnotiska,för att under de sista tre minuterna bara låta sigföras med i kontemplativ dans, i förhäxat tillstånd.Många andra spår visar samma tendenser,även om de inte håller en i samma grepp, såsläpper de aldrig taget. Det vill man inte heller,man vill låta sig föras med, förföras, och tillbringaresten av sin tillvaro här. Hos Bazar Blå.Med Nysch.Magnus SjöbergNATASHA BEDINGFIELD”Unwritten”BMGBrorsan Daniels debutalbum var en av de tråkigasteskivor jag någonsin recenserat. Det är inteden här. Men snällare än så tänker jag nog intevara.Precis som Christina Aguilera eller Pink rörsig Natasha Bedingfield lite försiktigt bland olikagenrer som pop, r’n’b, rock, hiphop (i form av ettganska omotiverat inhopp av Bizarre från D12)utan att för en sekund avvika från vad som ärradiovänligt.Väldigt, väldigt radiovänligt. Då blirdet, trots en och annan hyfsad refräng, naturligtvisinte så spännande.Thomas NilsonFRANK BLACK”FrankBlackFrancis”Cooking Vinyl/BonnierAmigoMed inget mer än en akustisk gitarr, Bostonsgnälligaste röst och ett knippe majestätiskalåtar klev Charles Thompson 1987 in i GarySmiths lägenhet för att på hans Walkman spelain något att ha som underlag inför tre dagar iFort Apache-studion. Charles hade nämligen fåtttusen dollar av sin farsa för att göra en skiva.Bandet hette The Pixies. Skivan kom att hetaCome On Pilgrim (de nio överblivna låtarnasläpptes härom året som The Purple Tapes).Resten är historia.15 spår släpps nu från denna otvungnalägenhets-”session” och genialiteten lyser igenomfrån första ackordet. Några av världens bästalåtar finns med – exempelvis Caribou, Nimrod’sSon, Subbacultcha (som inte släpptes förrän påTrompe le Monde), I’ve Been Tired och TheHoliday Song – redan på bandets debutplatta,så någon tvekan om att man hade något stortpå gång kunde inte finnas. Att Charles Thompson/Black Francis/Frank Black dessutom kan väckaliv i sina låtar helt på egen hand gör ju intedenna skiva sämre.För att legitimera releasen av dessa demoversionerhar herr Black, tillsammans med britternaTwo Pale Boys, gjort nyinspelningar av 13klassiska Pixieslåtar. Dessa låtar utgör CD2.Och här börjar man klia sig i huvudet. FrankBlacks sång är fortfarande magisk (om än literaspigare), men musiken är ett hopkok av blås,elektroniska krumbukter och nya stämningarsom Pixies-aficionados inte känner igen. Heltnya coverversioner gjorda med vetskapen attfansen kommer att undra om Frank Black harpenningproblem eller till sist förlorat förståndet.Men jag köper plattan med hull och hår.Ryggradskittlande versionen av Velouria (herregudvad vacker den är!), den bisarra loungestämningeni Monkey Gone to Heaven, bossasvängeti The Holiday Song och suggestivaB-sides-låten Into the White förhäxar mig. Ochså har vi avslutande Planet of Sound. 14.56lång, malande med frenetiskt och outtröttligtakustiskt komp som morfas in i en digital verklighetmedan Black mässar ”This ain’t no fuckin’around”. Mäktigt. Galet mäktigt.Gary AnderssonDEPORTEES”All Prayed Up”Dolores/CapitolÄnnu ett band som skrivs till skyarna innan dehunnit släppa första skivan. Många har östsuperlativ över duon. Är då Deportees ännu ettband som störtar ner i marken ögonblicket efterde fått luft under vingarna? Well, om det finnsnågon rättvisa i världen så blir det inte så.Debuten All Prayed Up innehåller alldelesför mycket kärlek, värme och skickligt konstrueradelåtar för att gå ett sådant grymt öde tillmötes. Deportees har en förmåga att framföracountry utan att övergöda den med sliskig söthetoch soul utan att kleta in den i drypande smörighet.Singlarna Not Tonight och Arrest Me ’tilit Hurts har redan snurrat flitigt på radion ochdet finns fler pärlor i påsen. Det är bara att taen låt i högen. Den kommer garanterat att göradig lika lycklig, ledsen, glad, sprallig och fullkomligtavslappnad. Kanske inte på samma gång,men ingredienserna finns för att fylla hela detkänslomässiga förrådet.Andreas ErikssonDIVERSE ARTISTER”Dave Godins’s Deep Soul Treasures Vol. 4”Kent/BonnierAmigoSom recensent är det ibland svårt att samla kraftoch ord när man blir tvungen att såga musik somär obegripligt dålig. Dessvärre kan det vara likasvårt när situationen är den diametralt motsatta– vilket lyckligtvis är fallet med Dave GodinsTHE DETROIT COBRAS”Baby”Rough Trade/BorderAtt en platta som boogierockar så kraftigtenligt Pretenders-mallen ändå kan framkallarysningar är för mig ett mysterium. Och jagmåste ha lyssnat igenom denna lilla plattaåtminstone 30 gånger de senaste veckorna.Trots detta hittar jag fortfarande nya melodieratt älska, nya harmonier att nynna.Första tiden kändes Weak Spot och JustCan’t Please You som plattans kristallklarahöjdpunkter. Resten var mer anonymt. Men allteftersom har fler spår kaxat till sig. InledandeSlipping Around är tuff. I Wanna Holler (butthe Town’s Too Small) rullar på som en timmerforsoch många andra visar på stor popsjäl.Ofta genom krångelfria refränger medkörsång och raka populärkulturella riff. Ochypperligt krispig ljudbild som alla rock/popbandborde sikta mot.Men kärlekskranka Weak Spot är fortfarandetoppen av berget. En skinande perfektpopkaramell bestående av riviga gitarrer,oemotståndlig poppoesi och fantastiskt inlevelsefullsång från min nya favvosångerska:senaste samling. För den är så knäckande jävlabra att man står helt handfallen.Samlingen innehåller 25 låtar, alla lika bra.Hur ofta sker det? Möjligtvis på de tre tidigarevolymerna i serien. Så Dave Godins tidsresagenom otaliga lager och skivbackar har bevisligenburit frukt. En skrämmande välsmakandesådan. Det rör sig om långsamt smekande ochsmäktande soul – lika hjärtskärande som vacker.Majoriteten av låtarna är från 1961-1968.Och det är kul att se att mer kända låtar somTime is On My Side och The Dark End of theStreet och artister som Gladys Knight & The Pipsfinns med, trots att grundtanken är att rota framdet gömda, bortglömda och ovanliga.Mitt kunnande och intresse i genren inskränkersig dock till lekmannens. Konnässörer skulleförmodligen orera timtal kring Godins fynd. Kansjälv bara konstatera att kulturskatter av dennakaliber dyker upp alldeles för sällan. Förmodligenär det därför de glimmar så starkt och intensivtsom de gör. Lyssna bara på inledningsspåret(Temptation ’bout to Get Me med The KnightBrothers) så fattar ni. Att Dave Godin nyligenavled gör inte denna samling mindre storslagen.RIP.Niklas SimonssonDJ/RUPTURE”Special Gunpowder”Very Friendly/Dotshop.seJag har närmat mig den här skivan ett antalgånger. Närmat mig och lyssnat. Stängt av dåförvirringen växt. Men direkt känt att jag villesätta spinn på CD-skivan igen. Penetrera musikenoch nå förståelse. Känslor har funnits; glädje,stress, fascination och irritation. Och när jaglyssnar för tionde gången klickar det till. Alltdet där som lurat under ytan väller upp och jagkan ta detta monster till skiva till mig.I sin mix av ragga, breaks, hiphop, folkmusikoch jazz är det nämligen en omtumlande färdman ger sig ut på när man släpper in DJ/Rupturei sitt hem. Och då nämnde jag inte ens spokenword eller kubanska toner. De finns där också. Iinledande Overture: Watermelon City klargör denamerikanska poeten Elizabeth Alexander attPhiladelphia brinner och det enda som kan kylaner staden är vattenmelon. Och det tipset funkarnog även på den upphettade känsla som SpecialGunpowder ger. Med en rejäl skiva vattenmelon,Rachel Nagy (Chrissie Hynde hade också engrym röst…). Rachel viskar ena sekunden vadmannen får henne att känna, för att i nästamed stolt röst bekänna att hon är helt såld påhonom (även om man inte vet om det är besvarat).Mycket bättre än så här blir det inte.Dessutom är låten byggd med en del vers ochtre delar refräng. Underbart!Dessutom är Everybody’s Going Wild enfartfylld favorit, precis som den ännu litetbättre Hot Dog (Watch Me Eat). Och ett partill. Som den deppiga It’s Raining. Den minstinspirerande låten är konstigt nog singeln ChaCha Twist. Men även solen har sina fläckar.Gary Anderssonett visst tålamod och en nyfikenhet efter ny musikkommer man att färdas långt med detta album.Och det verkar som om DJ/Rupture vet om dettanär han kyler ner lyssnaren med den våldsamtvackra Mole in the Ground på slutet.Mats AlmegårdTHE DONNAS”Gold Medal”WarnerFörra plattan Spend the Night var den första påmajorbolag.Vilket märktes – bättre produktionmed mindre plats för charmigt nötta kanter.Donnorna stod långt ifrån debutskivans skramligapunkpop, fötterna hade stadigt placerats isjuttiotalsrocken. Och Gold Medal fortsätter pådet spåret, man tvingas nu även pressa in adjektivet”mognad” som beskrivning. I Is That AllYou’ve Got For Me smyger sig en akustisk gitarrin för första gången och temat för texterna ärrelationer på olika nivåer istället för party, baksäteshångeloch röka cheeba natten lång. ”I maynot be a man/but you’re not one either” iställetför ”Don’t wanna go to school/just hang outplaying pool”.Men är det bra då? Jodå, riff och refrängerknepar de ihop lika gott som någonsin. Även omde inte fastnar lika klisteraktigt som på förstaplattorna. Och gissningsvis är de lika bra livesom när jag såg dem senast…Niklas SimonssonESTELLE”The 18th Day”V2/BonnierAmigoDet första jag såg av Estelle var en video på ZTVnär hon berättade om sin uppväxt i 1980. Menefter att jag lyssnat på skivan och hört de andraspåren undrar jag varför den blev förstasingelnär det finns betydligt bättre spår på skivan.Estelle har kallats rappare, men jag skulle jämförahenne med Mike Skinner från The Streets.Hon berättar mer än rappar även om det finnstightare partier på några spår. Många av spårenär mer renodlade soul- och r’n’b-låtar. DanceBitch hade lika gärna Destiny’s Child kunnatgöra och i den långsamma souligare Mary JBlige-aktiga Hey Girl, finns både Marys karakteristiskabitterhet över förhållanden och själfullamelankoli med. Jag tycker att det passarEstelle mycket bättre, hon har en röst som hållerför soul och även om hon inte är på samma nivåsom Mary så är hon allt annat än en blek kopia.Hon säger själv att det skulle vara tråkigtatt bara rappa på en låt utan melodi eller sångmen understryker att hon kan vara ”raw andaggressive” när det behövs. Men Estelle ärabsolut ingen brittisk Foxy Brown.Texterna ärsnälla och lugna och hon känns inte lika ärrad –samtidigt som hon ändå har saker att säga. Detkänns inte som någon påklistrad stil, utan somhon är ärlig, öppen och uppbackad av en riktigttung produktion. Hatten av för Estelle.Moa StriddeFABOLOUS”Real Talk”WarnerMed Just Blaze-bangern Breathe som förstasingel försöker Fabolous på sitt tredje albumleva upp till omvärldens höga krav. Real Talköppnar oväntat med en medveten à capella avBlack Ice men sen blir det affärer som vanligt.Gangster-, skryt-, klubb- och tjejlåtar blandasfriskt med den gemensamma nämnaren att alltlåter dyrt och proffsigt. Bland ett gäng tänkbarahits är min favorit struttiga In My Hood medklistrig barnkörshook. Crunklåten Do the DamnThing med Young Jeezy visar att Fabolousbehärskar i princip vilka stilar som helst. Dettråkiga är att han rappar likadant hela tidenwww.groove.se 23

CHECK THIS SHIT OUTULF LUNDELL Ok baby okRelease: 11 novemberA PERFECT CIRCLE eMOTIVeAlbumet innehåller nyskrivet explosivt materialoch ett antal covers på mer eller mindre klassiskaprotestlåtar av artister som John Lennon,Devo, Led Zeppelin, Depeche Mode, Crucifix,Black Flag, Marvin Gaye, Fear...Missa inte ltd utgåvan aMOTIOn innehållandes enextra DVD och remixer på gamla APC klassiker.Release: 4 novemberCHINGY PowerballinNytt album från en av USA’s hetaste ochskönaste hip hop snubbar! Janet Jackson,Lil’ Flip, Nate Dogg, David Banner och ZiggyMarley är bara några av alla artister som gerPowerballin’ extra guldkant.Release: 17 november Nya plattan Devils är den enda platta duTHE 69 EYES Devilsbehöver skaffa om du har någon som helstkoll på vad du bör ha i hyllan...Otäckt snyggt finskt mörker! Upptäck!Release: 17 novemberKYLIE MINOGUE Ultimate KylieHela världens popprinsessa! Alla Kylies hitspå både dubbelalbum och DVD - Can’t GetYou Out of My Head, Spinning Around, TheLocomotion, Especially For You, Love AtFirst Sight, Slow m fl...Release: 24 novemberTHE VERVE – This Is Music: The Singles 92-88Alla singlarna plus två tidigare outgivnaspår. Även på DVD samma releasedag.Ute nu Norah Jones Live 2004Norah Jones med sitt band levererar en avderas bästa konserter under 2004. Allt ibästa ljud och bild!Release: 17 novemberTel: 0512 - 29950 Erasure The Tank, The Swan AndThe BalloonDubbel-DVD som spelades in live ensvettig kväll den 8 Augusti 1992 på Apollo iManchester. Ett starkt tidsdokument från dettidiga 90-talets minst sagt levande gayscen.Release: 24 novemberDEPECHE MODE DevotionalBorn again. Anton Corbijns och Depeche Modeshyllade concert film ”Devotional” Finns äntligen påDVD. Filmen är inspelad 1993 på bandets utsåldaoch minst sagt kaotiska världsturné. DVD utgåvaninnehåller massor med exklusivt extra material.Ute nuI

och trots en del vassa rim tappar man koncentrationenefter några låtar. Ett undantag är ledsnaCan You Hear Me där Fabolous vågar släppalite på sin tuffa image. Utan att bjuda på någrastörre överraskningar är Real Talk en fullt godkändmainstreamplatta.Daniel SeverinssonFATBOY SLIM”Palookaville”Skint/SonyNorman Cooks väg mot stjärnorna har varittungt lastad med samplingar. Med Right Here,Right Now och The Rockafeller Skank frånYou’ve Come a Long Way Baby lyckades hangöra radiohittar av dansmusik och sedan dendagen är han en av de stora. När nu Palookavillelandar och inleds med samplingscocktailenDon’t Let the Man Get You Down är det dockinte lika kul längre. Istället för ett vilt och galetdriv har Fatboy lyssnat på kollegan Moby ochhans försiktiga vuxen-techno. Något som Fatboyförsöker reparera i den hårda och förmodligenavsett farliga Slash Dot Dash. Men, det funkarju inte. Det är så trött, så förutsägbart att manmåste treva efter kaffekoppen för att inte somnapå stället. Om inte The Prodigy släppt AlwaysOutnumbered, Never Outgunned tidigare i år hadedet här kanske varit årets tristaste skiva.Mats AlmegårdGENTLEMAN”Confidence”Four Music/SonyDet är förstås lite komiskt att tyske Gentlemanbryter på jamaicanska när han pratar engelska.Så gärna vill han framstå som en genuin reggaeman.Nu behöver Gentleman, eller Tilmann Ottosom han heter, inte oroa sig. Hans musik är braoch måste tas på allvar.Trots att det är tysk reggae.Och tyskarna, ja. De gillar Gentleman såmycket att Confidence gungade rakt in på förstaplats på albumlistan. Detta faktum kanske snarareavskräcker än lockar, men jag upprepar:Gentleman kan sin sak. Hans moderna variant avroots reggae är lättillgänglig och direkt. Så gottsom varenda låt börjar med refräng, och dessaär allt som oftast effektfulla och uppbackade avljuva körer. Lite tryggt och säkert kanske, menjag tycker ändå att det funkar.Större delen av Confidence är så klart inspeladpå Jamaica med ett par av öns kändaste producenter.Både Donovan ”Vendetta” Bennettoch Bobby ”Digital” Dixon hjälper till. Gentlemanbåde sjunger och toastar sina socialt medvetnaoch ”jah jah”-späckade texter med äran i behåll,och har dessutom god hjälp av celebra gäster somBarrington Levy och Anthony B. Däremot har jaglite problem med att Gentleman, i likhet medmånga andra av dagens reggae- och dancehallartister,envisas med att klämma in 20 låtar och74 minuters musik på sina skivor. En utrensningav några av de mer anonyma spåren hade gjorten redan bra skiva ännu bättre.Daniel AxelssonGOTAN PROJECT”Inspiración - Espiración”Ya Basta/BorderAv någon anledning tog det mig ganska lång tidatt uppskatta Gotan Projects album La Revanchadel Tango från 2001. Men när musiken välfastnat kändes den nära nog revolutionerandedå gamla traditioner varsamt fick ett nytt,svängigt och dramatiskt liv genom den modernadansmusiken. När frontfiguren Philippe CohenSolal nu presenterar ytterligare ett album handlardet emellertid om en blandad kompott därnya låtar blandas med ommixningar och diversegästframträdanden.Låter det förvirrande? Det är det inte.Materialet håller skyhög klass och Solalblandar lekfullt tango med elektroniska tongångar,ett stänk jazz och afrikanska trummor.Bland höjdpunkterna finns Gotans hypnotiskaommixning av The Man med Peter KrudersPeace Orchestra, Calexicos version av La del Rusooch bandets egen dubinfluerade Confianzas.Fantastiskt bra. Skivan fungerar utmärkt somett komplement till föregångaren och klarardärtill av att stå på egna ben. Bonusplattansom medföljer innehåller en outgiven Gotan-låtsamt en video av Prisca Lobjoy som ocksådesignat det läckra omslaget.Robert LagerströmHANIF“Blame it On El Niño”Krusty Stills/Dead FrogHanif släppte en Björn Olsson-producerad EP ivintras och följer nu upp med sitt debutalbum.Hanif lirar inte hiphop eller punk trots att de äruppvuxna i Hammarkullen utan det rör sig omJayhawksvacker altkånntry. Få svenska band igenren låter så här gedigna och organiska.Beväpnade till tänderna med tolvsträngadeRickenbacker,Vox AC10: or och ett gäng Neumanmickargör Hanif sitt yttersta att våga efterliknasina amerikanska förebilder och föra deras arvvidare. Så står det i pressutskicket. Och det kännslite dammigt. Jag hade velat att Hanif inte baraförsökte efterlikna något redan befintligt. Förståmig rätt. Hanif presenterar tolv finfina låtar.Men karbonpappret kan man inte blunda för.Jag hade velat se någonting som bröt mot detredan självklara och färdigmallade. Eller attdet i alla fall fanns en vilja eller en drivkraft atthitta någon egen ingång till genren. Därmedinte sagt att Hanif kopierar något redan befintligtband, för det gör de inte.Rent musikaliskt och låtmässigt kommer denhär skivan länge att fungera som bränsle. Kylandelyriskt vemod kontrasterar till de varmakompen. Andreas Magnussons röst smyger sigperfekt in mellan de rungande refrängackordeni Different Town. Det berör på något konstigtsätt så att det börjar klia i hjärnan.Johan JoelssonHEARTPLAY”Where the Deadends Meet”MTM/ShowtimeFinländska Heartplay spelar vuxen ABF-rocksom killar med Thomas Östros-utseenden älskar.Ibland låter det Toto, ibland Sade och Phil Collins.Ofta låter det som något den lille sångaren i Mr.Big spelar innan han går ut en fredagskväll.Sångaren Kimmo Blom skriver texter ombrusten kärlek (”Why fall in love”) blandat medförhoppning (”You might get laid tonight”). Detformligen mullrar svart läderväst och gig pålokalpuben om den här musiken.Heartplays mjukisrock känns tämligen töntig.Men lika svårt som det är låta bli att vicka påen lös tand, lika svårt är det att inte bejaka tönteninom sig.Töntar vill skaka loss. Och det är exaktsån här tanig musik som sätter igång känslorna.För melodiöst och differentierat är det, väldigtmycket så, och när ingen ser på kan vad somhelst hamna i CD-spelaren där hemma. Menberätta det för helvete inte för någon!Torbjörn HallgrenHOPE OF THE STATES”The Lost Riots”SonyGillar man postrock är det svårt att inte bli charmadav Hope of the States redan i instrumentalaThe Black Amnesias. GYBE! och Sonic Youthfladdrar förbi i det mörka rummet och enundergångsstämning byggs upp. Att sångarenSam Herlihy sedan låter lite gnällig när han tarwww.groove.se 25

DEXYS MIDNIGHT RUNNERS”It Was Like This - Live”ILC Music/PlaygroundJag såg Dexys återföreningsturné på Trägår’n iGöteborg. Det var pinsamt lite folk i publiken,men Kevin verkade vara på strålande humör ochdelade frikostigt ut backstagepass till de snyggastepopflickorna längst fram.Den här DVD:n är inspelad på Royal CourtTheatre i Liverpool ett par veckor tidigare. Spellistanär nästan identisk med Göteborgskonserten– de gör This is What She’s Like, Listen to This,en oförställt entusiastisk Come On Eileen ochde flesta av deras bästa låtar, innan de avslutarmed en makalös version av The CommodoresNightshift och nyskrivna Manhood.Kevin ser utsom en rysk hallick, håller en lång och ganskaobegriplig bekännelsemonolog och sjunger likafantastiskt som någonsin. Det är precis såunderhållande som det låter.Thomas NilsonDIVERSE ARTISTER”My FCom Channel”F Communications/Playground”Special Musick for Special People”Shitkatapult/BorderSom skivbolag kan man välja mellan kvaliteteller kvantitet i musikvideor.Väldigt sällan gårdet att kombinera. Det är en fråga om pengar:få videor till hög budget eller många till låg?Elektronisk musik lånar sig väldigt snällt tillspännande videor, då regissören ganska fritt kanfabulera utan att behöva ta med artisten i bild.Saknas det å andra sidan idéer, eller medlen attutnyttja dem, märks det oftast alltför väl.F Communications har gett ut skivor i tio åroch har här samlat bolagets filmproduktion.Sammanlagt tio videor och en kortfilm med tvålåtar. Det är allt. Men kvaliteten är över lag väldigthög, bortsett från första spåret, en standardr’n’b-låt med rätt tråkigt video. Men annars, braoch innovativa idéer, snyggt filmade och klippta.Ja, okej, Quentin Dupieux’ första försök, kortfilmenNightmare Sandwiches, har en del brister iklippningen, men den är så underbart absurd ochrolig att man förlåter. Mr. Dupieux är annarssamlingens stora stjärna, med höjdarna Flashback(av Laurent Garnier) och Flat Beat (avMr. Oizo). Obetalbara. Även François VogielsLive @ the End (av Ready Made FC) imponerar– fyra personer och en hund fast i en tidsloop iett trapphus, supercoolt filmat. För att inte talaom Juantrip’s självregisserade Shadows, vidförsta anblick en vanlig bandvideo som snartkänns seriöst surrealistisk. Hela samlingenimponerar. Det hade dock inte varit fel omDupieux’ Levi’s-reklamfilmer med Flat Ericfunnits med, som ett påskägg kanske. Det finnsinget extramaterial alls, vilket är lite tråkigt.Shitkatapult har bara funnits i fem år ochgett ut en fjärdedel så många skivor som F Com.Trots det innehåller Special Musick for SpecialPeople 24 videor (mestadels nya låtar) och enmassa extramaterial, bland annat alla låtarnasom mp3:or i bra kvalitet och små kul intervjuermed 16 av artisterna.Väldigt snyggt presenterat.Och några av videorna är riktigt bra.TransformasBolz (av Apparat) till exempel, vad som förstser ut som snabbt klippta 3D-former visar sigvara två personer i dräkter av vit papp och dethela utvecklar sig till en kul parodi på Björk/Chris Cunninghams All is Full of Love. I mångaav videorna märks dock den låga budgeten,man kanske hade en bra idé men inte mycketmer. Det håller knappt för upprepade visningar.Musiken håller dock genomgående hög kvalitet,och man måste ju inte ha TV:n på.Henrik Strömbergton irriterar till en början, men vävs sedan snyggtin i det böljande, gitarrbemängda ljudlandskapetdär klubbrytmer från nittiotalets Manchesterskymtar förbi bland ruinerna av det västerländskasamhället. Att varva plockiga akustiska partiereller lugna cymbaler med gitarrkakafoni äringet nytt, förvisso, men gör man det så snyggtsom i Black Dollar Bills kommer man lättundan. Slänger man sedan in en käftsmäll somThe Red, The White, The Black är man hemma.Det är inte Mogwai, men det är riktigt bra. Somett snällare AUWKUBTTOD kan man säga.Ska man invända mot något med Hope of theStates är det att de försöker lite väl hårt. De harlyssnat på alla givna skivor och gör allt för attfölja i giganternas fotspår och samtidigt vara sådär lagom skruvade och egna.Det är inte fel att våga trampa egna stigaribland. Och aspirerar man på att bli ett förkortatpost-rockband bör man nog ha ett lite längrenamn. Men det där löser sig säkert i framtiden.Som debut betraktat är detta mer än godkänt.Och charmigt i allt sitt mörker.Kalle MalmstedtINFUSION”Six Feet Above Yesterday”BMGRyktet om den elektroniska musikens död ärbetydligt överdrivet. Åtminstone enligt Infusion,tre australiensare som nyligen utsågs till kontinentensbästa liveband, vilket ni som såg dem påHultsfred eller Roskilde i somras säkert inteprotesterar emot. På Six Feet Above Yesterdaybjuder de på en resa genom en hel del olika subgenrerinom den elektroniska musikens domäner.Ibland är det house, ibland electro och stundtalstrance. Chill out-stycket Invisible låter Leftfield,men annars är det Chemical Brothers som liggernärmast en rättvis jämförelse. Och Infusion harrätt: den elektroniska musiken lever och frodas– i alla fall i deras egen tappning.Mattias FalkISON & FILLE”Ison & Fille”Hemmalaget/PlaygroundFörhandssnacket om uppföljaren till Vår sidaav stan har handlat mycket om producenterna.Samarbeten med så vitt skilda storheter somChristian Falk, Erik L och Arka, Kaah ochEmbee har skvallrat om en vilja att förnya sigmusikaliskt. Singeln Ta d dit lät inte heller somnågot Ison & Fille gjort tidigare. Men när detgäller texterna har Bredängs och Vårbergsfinaste inte förändrats nånting. Fille kommerför andra gången i karriären undan med attrimma ”bärs, bärs, bärs” på ”cash, cash, cash”och Ison berättar att de är fast i orten somEmil i snickerboa. Ibland överdoserar man påalla låtar om daglig pengajakt men man tvivlaraldrig på en enda rad de säger.När Fille sjunger refrängen på sololåtenHåll huvet högt känns det verkligen i hela kroppen.Dessutom ligger humorn och bubblar underytan i form av Filles alter ego Lille Al Fadji ochIsons galna punchlines. Fast Ison & Fille vågarvara hårda också på Dum jävel.Ison & Fille är långt ifrån perfekt men denräcker för att bevisa Filles teori att ”svenskhiphop e inte död, keff rapparna e bara flera”.Daniel SeverinssonEMIL JENSEN”Kom hem som nån annan”Adrian Recordings/BorderEn kompis hade ett gäng vitryska vänner påbesök för någon månad sedan. Det var fest påkvällen med CCCP-vodka och ärtsoppa. Senareskulle människorna vidare och se Emil Jensen.Jag struntade i konserten. Något jag ångrar idag.MINISTRY”Early Trax””Side Trax”REVOLTING COCKS”Big, Sexy Land””Beers, Steers & Queers””You Goddamned Son of a Bitch (Live at theMetro, Chicago)”Wax Trax!/ShowtimeNär skivbolagen rotar i sina arkiv för att återutgeremastrade skivor och packar ihop artisterssidoprojekt till samlingar handlar detnaturligtvis om krasst vinstintresse. Så ocksånär Ryko ger ut tre Revolting Cocks-plattoroch två Ministry-samlingar. Man kan tycka vadman vill om försöket att rida på vågen somMinistrys och Al Jourgensens uppsving i popularitetåstadkommit. Men att dissa de här femplattorna där Jourgensen är gemensam nämnaresom rent kommersiella produkter vorehjärndött med tanke på vilka guldkorn somrotats fram ur den moderna amerikanskarockhistorien och nu görs tillgängliga för allamed det minsta intresse för industrirock.De tre återutgivna Revolting Cocks-skivornatillför kanske inte så mycket mer än någrabonusspår från ett par 12:or var. Ett hängivetfan har redan allt detta – och CD-häftena lämnaren hel del övrigt att önska. Men för den nyfikneär de ett fynd. Inte nog med att RevoltingCocks var det absolut roligaste industribandet,de här skivorna har varit notoriskt svåra attfå tag på rätt länge och ges nu ut med ettmycket trevligt pris. En ren välgärning, alltså.En sådan är det också att ge ut en skivaMångsysslaren Emil Jensen från Hjärup ockuperarnu min stereoanläggning med sitt debutalbum.Vidförsta genomlyssningen av skivansticker de mångbottnade texterna ut.Texter somlyfts upp av Jensens skånska dialekt.Det första singelsläppet från skivan är Helavägen ner. Men jag är övertygad om att Jensenhade kunnat välja vilken låt som helst. Spartanskaarrangemang med nakna pianokomp ochgråtande trumpeter fungerar som syre och gertexterna en ytterligare skjuts framåt.När Emil Jensen inte skriver låtar brukarhan ta hem SM i poetry slam och prata i radion.Och det märks att Jensen är en människa somarbetar med orden, som i stalkerlåten Längshörnen: ”Jag hyr ett rum rakt mittemot där jagkan se när du kommer, när du går/Jag har kartlagtdina drömmar och behov som jag ska uppfyllai smyg”. Det är ofta melankoliskt men alltidmed en humoristisk ådra.Trots Jensens poetbakgrund handlar det inteom tonsatta dikter. Låtarna håller mycket högklass och känns aldrig som något som existerarbara för att fylla ut orden.Och vitryssarna blev mycket förtjusta i Jensenskonsert trots att de inte hajade ett ord avvad han sjöng…Johan JoelssonJON OLIVA’S PAIN”Tage Mahal”SPV/PlaygroundSavatage-sångaren visar högform med Painprojektet.En del musikal, en del opera och någradelar metal skapade viss huvudbry till en början.Det påminner om Queen, Meatloaf och KingDiamond. Den stora behållningen är Olivas makalösaröst som spänner över ett brett register, vilketnärmast är en förutsättning för den härtypen av musik. Inledande The Dark, tunggungarnaPain och No Escape samt den eftertänksammaWalk Alone är inget mindre än fullpottareoch verkar i nuläget svåra att klara sig utan.Att kolla upp Savatage blir tvunget efter det här.Roger BengtssonKASABIAN”Kasabian”BMGJag säger inte att Kasabian är originella. Ingetskulle väl vara mer fel. Det hindrar dem dockinte från att påstå att de fångat samtiden i sittsound. Snarare är det tvärtom.Det här är extraktet av Charlatans, StoneRoses och Happy Mondays, det är pubrock medbeats att pumpa plastmugg i takt till som gjordesbäst i England på nittiotalet.Därmed inte sagt att det inte är bra.För även om de själva pratar vitt och brettom sin egen förträfflighet på ett sätt som fårbröderna Gallagher att framstå som introverta,så har de backning för skrytet.På Processed Beats är det en zonkad ShaunRyder som släpar sig fram över texten och I.D.är snygg Primal Scream-charader. Givetvis stården här typen av musiks kvalitet i direkt proportiontill antalet sänkta pints, men lyssna på ClubFoot med peakande promille och jag lovar digVärldens Just Nu Bästa Låt.Total anglofili, i sin mest klädsamma tvåmillimeterssnaggoch Stan Smith high-tops. Omjag måste förklara för dig varför det är någotbra, så är du redan fel ute.Kristofer AhlströmMASSIVE ATTACK”Danny the Dog OST”Melankolic/CapitolUtan tvekan är detta filmmusik. Instrumentalt,stämningsskapande, berättande. Man kan nästanföreställa sig filmen genom att lyssna påskivan. Det är svepande stråkar, små vackramen vemodiga pianostycken och snabba action-som Early Trax med Minstry – om inte annatför goth-anthemet Every Day is Halloween.Resten av skivan består av en hög remixer ochnågra outgivna spår. Kanske inte av högstamusikaliska kvalitet, men det är intressant atthöra ett Ministry som precis lämnat synten ochinte riktigt hittat fram till muskelindustrin.Den feta samlingen Side Trax – där Jourgensenrelateradebanden Pailhead, PTP, Acid Horseoch 1000 Homo DJs ingår är ännu bättre.Speciellt 1000 Homo DJs – ett samarbetemed bland andra Trent Reznor – är ett måsteför alla som gillar hård musik. Igen är det syndatt det saknas information i CD-häftena, mendet är ingen anledning att låta bli att skaffa.Ministry och Al Jourgensen är två av deartister som gjort mest för att få in industrimusiki mainstreamkanalerna. Det här är ett bratillfälle att se hur allt började – och attförundras över hur Jourgensen under sin mestdrogliberala period hann med så mycket. Allmusik har inte åldrats med värdighet – mentillräckligt mycket för att det ska vara klartlyssningsbart.Kalle Malmstedt26 Groove 8 • 2004

NEW ALBUMOUT NOVEMBER 10THwww.groove.se 27

Mer än flera gånger har mantrat om att slutavänta på det där skivkontraktet rabblats i dennamarginal. Jag är innerligt trött på det själv, omDIY och om fiffiga och billiga knep om att få utsin musik på. Men ändå tröttare är jag på attmånga ändå fortsätter nedvärdera sig själva somett demoband, eller ännu värre som osignat.Det spelar väl överhuvudtaget ingen roll huruvidaens skiva är pressad, bränd eller bara finnssom ruttna MP3or på någon obskyr sidanågonstans så länge det är bra. Nu finns det ialla fall en bok om hur man kan tänkas bärasig åt för att släppa musik själv. Guide för osignadeär skriven av Henrik Andersson och JohanWiderholm och på groove.se kan man läsa litemer om vad jag tyckte om den.Så, ännu en omgång med några som tyckeratt CDR-format duger. Några som jag mer ängärna skulle ha skrivit om men som inte fickplats var Bahnhof, Searching for Luke ochEspontaneo.Ninsun Poli är bara 19 år men redan enskamligt begåvad soulsångerska. Hennes röstär storslaget stilsäker och den draperas i denvackraste av smetig r’n’b på den här sidanAtlanten (vilket inte riktigt är sant då hennesbror, som producerat en av låtarna, bor i LosAngeles). Sayin’ Ooh är supercatchig popsoulsom stinker Stevie Wonder och annat av detlite studsigare slaget. Oerhört imponerande ochmässingsklart framfört. Givetvis har hon storslagnaframgångar att vänta.Trots att namnet indikerar ett visst släktskapär Caroline Soul väldigt långt ifrån detNinsun Poli håller på med. Istället är det strålandesolskenspop med mycket sextiotal, gitarrslingoroch vackra melodier som skjuter skarptin i en kristallblå himmel. Även pigga Labradorhar upptäckt dessa solskensgossar och krånglatmed dem på deras samling The Sound of YoungSweden vol. 4, vilket inte är mer än rätt. Förvisst har man hört lycklig trumpetpop i överflödmen Caroline Soul har ändå något småskevtoch något lite lakoniskt över sig vilket hållerdem på betryggande avstånd från hattpopensvita linnen.Nästan som vanligt har månadens top ofthe pops ett otroligt tråkigt bandnamn: This.Men likt förbannat är This oerhört bra. Jag harsvårt att egentligen sätta fingret på vad i derasakustiska digitalpop som tilltalar mig så mycket.Men det kanske är melodierna och arrangemangensom det brukar vara. Let’s Go to Warär en så underbar lite skapelse, som jag säkert inågot slags upprört tillstånd skulle kunna fällaen tår till. Liksom Longtime Since Bedtime somi all sin självklarhet (hög igenkännbarhetsfaktor)är så fruktansvärt vacker.This berör mig, vilketinte händer särskilt ofta.Betydligt svårare att ta till sig, men ändåprecis lika vackert är Like in the Ambulance.Fragmentariskt, extremt drömskt och väldigtlöst i konturerna för att sedan stråla av katharsisögonblick.Egentligen är det väl någonslags daterad drömpop á la ett lite mer dansantCocteau Twins. Ibland lite småkyligt programmeradmen ändå med så mycket värme ochskimrande ljud att jag ofta sitter och darrar avhänförelse. Och, lite sakral lyckokänsla är välprecis vad man kan tänkas behöva när det kylnarpå.Fredrik ErikssonFör kontakt:Ninsun Poli: dita@supremeroyaldeluxe.comCaroline Soul: carolinesoul@hotmail.comThis: magnus_nord@hotmail.comLike in the Ambulance: jselles@hotmail.comfyllda partier med feta trummor och ylandegitarrer. 23 låtar på lite mindre än 53 minuter.Massive Attack består på detta album av3D del Naja och Neil Davidge, samma crewsom på halvdana 100th Window. Men det ärsvårt att se det här som en Massive Attack-skiva,det är väsenskilt från deras vanliga mörka pop.Men gillar man filmmusik är detta dock enhögintressant produkt.Filmen, med Jet Li i huvudrollen, har förövrigt inte premiär förrän tidigast i februarinästa år.Henrik StrömbergMELPO MENE”Holes”Imperial RecordingsMelpo Menes debut innehåller Elliott Smithdoftandesinger/songwriterpop med charmigamelodier. Det är riktigt bra för sin genre ochhade det varit 1998 istället för 2004 hade jagförmodligen varit salig. Men som det är nu ärmarknaden övermättad (se min krönika) ochfrågan är hur många singer/songwriters ett litetland som Sverige kan rymma.Bortsett från det så är Melpo Mene ingenblodfattig tråkmåns som så många andra (semin krönika). Här finns liv i musiken och trotsskäggstubb och rutig skjorta är han inte typiskför sin art. Hello Benjamin (soundtrack tillFröken Sverige) är förmodligen en av åretsbästa svenska poplåtar med trummaskiner ochen suggestiv synt som påminner om Yvonnesglansdagar. Det finns en oerhörd värme mellanraderna som får mig att tänka på Ed Harcourt,Badly Drawn Boy och Elliott Smith. Melpo Menerepresenterar det bästa i sin genre, varken mereller mindre, och när allt kommer omkring ärjag nog lite salig ändå. Det finns hopp.Moa ErikssonNICCOKICK“Awake From the Dead, My Dear Best Friend”Razzia/BonnierAmigoÄntligen kommer då Niccokicks första fullängdare.Efter ett gäng EP:s är det upp till bevis förspelmännen från Båstad. När skivan nu är härblir jag lite besviken för att det finns låtar frånde gamla EP-skivorna med.Vi får höra Turn 27och Run, Run, Run igen. Men, men.Skivan inleds med instrumentala Leave forSpace som visar upp bandets absoluta gehörför melodier. I det här fallet är det en vemodiggitarrslinga som börjar i lugnt mak för att sedanstegras i både takt och intensitet till en himmelskDinosaur Jr-refräng. Love & Neon Lights fortsättermot de skrikande popgitarrernas inferno.Låten är ett speedat och adrenalindoftande pillersom får det att ringa i huvudet flera minuterefteråt. Ungdomens fröjder tillbeds i den ganskabanala texten som handlar om hur härligt detär att spela i ett band och att träffa kvinnor. Ititellåten sjunger Andreas Söderlund en nekrologsom backas upp av ett formidabelt grundriffoch drar ner skivans tempo. Och I Drink to GetThrilled byter man inte bort i brådrasket. Deninnehåller precis allt man kan önska sig av Niccokickvad gälelr Pavementgitarrer och snyggakörer. Ride the High Country är en instrumentalrökare som med sin delaydrypande inräkning ochsinnessjuka energi ger endorfinerna spasmer.Jag tycker det är skivans bästa låt. Det är bådeglatt och sorgligt på något sätt, en glad gitarrslingamed ett stänk av vemod och moll.I slutet av skivan tycker jag att det kännssom om Niccokick tappar lite fokus och låtarnakänns trubbigare. Balladaktiga Sunday Nightoch I’m Hurt känns tråkiga i sammanhanget.Men för variationens skull känns de helt okej.Men det är som om man blint har vant sig vidatt Niccokick alltid ska bjuda på samma skadadeenergi.Vilket är ett omänskligt krav.Johan JoelssonPER HENRIK WALLIN AND HIS GANG”Mandelstam”Moserobie/BonnierAmigoPER HENRIK WALLIN”Burning in Stockholm”Atavistic/Unheard Music SeriesJag upptäckte Per Henrik Wallin då han komtillbaka efter flera års tystnad i mitten på nittiotalet.Jag visste inte att han då kom tillbaka frånpsykotisk tystnad efter en olycka som gjort honomförlamad från midjan och nedåt. Det var väl påP2 som de hade något inslag på jazzradion. Jagblev i varje fall helt tagen. Sällan eller aldrighade jag hört någon spela så som han gjorde.Expressivt, hårt och samtidigt sådär spräckligtoch kompromisslöst stenhårt. Samtidigt med enenorm frihetskänsla och kontroll över idéer somför andra skulle betraktas som oöverstigligaomvägar eller lösa fragment av någonting somaldrig kommer att bli något annat än just det.Mandelstam är inspelad på Kulturhuset iStockholm förra året med en hoper superprominentamusiker. Bernt Rosengren, Jonas Kullhammar,Steve Reid, min favorittrumpetare MagnusBroo och många andra. Resultatet är storbandsjazznär den är som absolut bäst. Konstigt voreväl annars eftersom Wallins genomslag medskivan Tiveden för något år sedan visade för helajazzsverige hur man återtar storbandsjazzen fråndet muggiga och trygga. Det är spännande ochkomplex musik, farlig och styrsellös och så oerhörtgenomtänkt i alla sina krumbukter ochvridningar. Kanske inte helt perfekt timing i allainpass men det rör ju sig ändå om en livesituationdär många av låtarna uruppfördes eller speladeslive för första gången. Så, resultatet är imponerande.Och mitt i allt detta finns Wallins pianospelsom ett drivande, fantasieggande kraftverk.Märkligt nog dyker det upp en skiva till medWallin nästan samtidigt. Burning in Stockholmär ett släpp från det avantgardistiska bolagetAtavistic som jag mest stött på i form av GlennBrancas gitarrkaskadsymfonier och något släppmed vrålsaxofonisten Peter Brötzmann. Det ären inspelning från Fasching 1981 med Wallinsdåvarande trumslagare Erik Dahlbäck och denNOFX”The Greatest Songs Ever Written By Us”Epitaph/BonnierAmigoLångt ifrån alla gillar skatepunkveteranerna iNOFX. Deras musik ses som barnslig och passé.Till och med osmaklig. Detta blir extra tydligtpå ett par ställen i CD-häftet till bandets nyakarriärsammanfattning The Greatest SongsEver Written By Us. När band väljer attinkludera utdrag från recensioner brukar deförstås alltid välja så positiva som möjligt.NOFX gör, på sant ”vi-skiter-i-allt”-manér,precis tvärtom och låter oss ta del av någrariktiga sågningar. ”You suck” utbrister enrecensent. ”One word comes to mind: crap”gnäller en annan. Nu behöver förstås inteNOFX försvaras av en snart 30-årig skatepunknostalgikersom undertecknad, men jagvill säga det ändå: de där sura recensenternahar fel. NOFX är både roliga och bra.Kalifornienkvartetten har varit stoltamotståndare till den ”goda smaken” i över 20år. En resa, fylld av galopperande melodipunk,risiga ordvitsar och galna upptåg, som nu skasummeras. Låtar från bandets samtliga albumfinns representerade, men man borde nog östamerikanske frijazzbasisten Johnny Dyani somersatt den annars ständige sidekicken TorbjörnHultcrantz. Skivan är en sanslös resa bland dethårda, expressiva och revolutionära i Wallinsmusik. Dyani är en kraftbasist som spelar somen forcerande jätte som energiskt understöderWallins också gigantiska gester med Dahlbäcksom en pådrivare och nätverk i dessas kamp.För det spretar åt alla håll samtidigt, kastar sigmellan naivistiska melodier, välkända teman ochkomplexa tonkaskader med bara små andningspauser.Mats Gustavssons ord i skivan handlarom interaktion och att dela med sig. Jag vet inte,det är lätt att hänfalla åt klyschor, men Burningin Stockholm är ett viktigt dokument av fantastiskaknappa femtio minuter jazzmusik.Fredrik ErikssonJOHAN SKUGGE”Volume”Mitek/BorderEfter att ha rockat i Yvonne och Rockmonsteroch gjort isande bodysynt i Harlem har JohanSkugge under senare tid ägnat sig åt solokarriär.Volume är hans andra albumsläpp under egetnamn och här vidareutvecklar han idéer ochstämningar från Objects and Buildings. Orienteringenmot klubbmusiken blir här ännu tydligareoch denna minimalistiska tech-funk får fart påmånga dansgolv i vinter, var så säker. En dubfunkigbasgång bär upp de flesta låtar på Volumeoch den harmonierar fint med små mikroskopiskaknaster, klick och blippljud. Detta album är enkusin till Andreas Tillianders World Industriesoch karakteriseras av en liknande vilja till utvecklingav glitchen. Liknande, för likadan låter deninte. Skugge har mutat in ett eget område inomelektronisk dansmusik som gör honom till en avde mer spännande inom genren just nu.Mats AlmegårdSTARMARKET”Abandon Time”Star Tracks/BonnierAmigoStarmarkets senaste är en rak historia. På gottoch ont.Det taskiga är att man kan rasa genomplattan utan att hitta några egentliga detaljer –förutom anmärkningsvärt väl använda keyboards– som fastnar. Å andra sidan är det entrevlig platta att rasa genom utan att krävapå med ännu fler från bandets storhetsperiodmellan 1991-1994, då gruppen släppte densvårslagna albumsviten Ribbed, White Trash,Two Heebs and a Bean och Punk in Drublic.Jag färgas förstås av att det var ”min” NOFXperiod,men här saknar jag verkligen låtar somMoron Brothers, Liza & Louize och The Brews.Och en låt som Dinosaurs Will Die måste sessom en ganska anonym öppning på en ”bestof”-samling av ett så klassiskt band som NOFX.Men, vad tusan, här finns ändå stänkaresom Stickin in My Eye, Don’t Call Me Whiteoch Bob. Låtar som sätter fart på vilketskatepunknostalgiparty som helst. Fram medfolköl, tratt och slang.Daniel Axelsson28 Groove 8 • 2004

Samlingsalbumet SINGLESute NU!www.groove.se 29

Tidigare i år gav Andreas Tilliander ut EP:nDutty & Digital (Ideal/Dotshop.se), och faktisktkan det vara det bästa han gjort. Jag kan inteförena mig med hyllningskören till hans ”popalbum”World Industries, men det här! Djupelektronisk dub på fet vinyl – härligt.Svårdefinierbar är bara förnamnet på ContemporaryPunk Unit. The Renaisscance Fix(Ideal/Dotshop.se) är fyra spår med skumelectronica, vad som hade melodi kan plötsligtbrytas ner i förvirrande ljudexperiment.Titelspåretär en massiv poplåt på crack, dränkt ivocoder. En given hit på varje dansgolv. I enannan dimension. Övriga spår har inte sammadirekta övertygelse. Fast de ger en ny vinkel tilldin omgivning. Spelar de The Renaisscance Fixpå radion? Och varför inte?McEnroe förlitar sig på akustiska gitarrlooparpå Working in the Factory/Party People(Vertical Form/import), vilket ger en lättspansk känsla till deras mjuka hiphop. Men detblir snabbt tjatigt. Working in the Factory haren lite kul text, ett ironiskt lament över svunnatider ”när livet var i svartvitt och folk vissteskillnaden mellan rätt och fel”, men tyvärrlyckas inte McEnroe engagera mer än till enaxelryckning.Henrik StrömbergRex The Dog släpper en efterlängtad tolva påKompakt efter succén med Prototype.Nya Frequencylär inte göra någon besviken, A-sidan ärett acidfyrverkeri i technomundering som är rensyntetisk lycka. B-sidans I Look Into Mid Airdoftar starkt av åttiotal och italodisco, men påett fräscht sätt.Andrew Thomas Hushhh (Kompakt/import)fyrspårsmaxi har vackert sepiabruna överexponeradefoton på omslaget, och så låter musikenockså. Stillsam ambient som knappast rör sigur fläcken. Först i sista låten stegrar klangernasig till oljud som senare mynnar ut i pianoklink.Snyggt men lite tråkigt.På sidoetiketten Kompakt Pop gör The MFA(Jörg Burger,Wolfgang Voigt, Ingmar Koch ochCem Oral) eftertänksam technopop i The Differenceit Makes. Lite intetsägande och harmlöst.Superpitcher drar upp tempot rejält i sin mix,men den känns inte heller så värst övertygande.På tyska Onitor visar svenskarna Stavöstrand& Skugge att de, liksom Andreas Tilliander,funnit en väg ut ur clicks & cutsens återvändsgränd:Rheinsberger EP innehåller fyra spårsom funkar loss i djup och gungande techhouse.Mikael Stavöstrand bor nuförtiden i Berlin,men har inte vänt Sverige ryggen för det. Medsitt bolag Mitek har han som uttalat mål attsprida skandinavisk electronica. På SophieRimheden H2-Fi Hi-Fi Remixes EP sprids tremixar som inte fick plats på H2-Fi (och en somfick plats). Mest övertygande är Johan Fotmeijers”strange remix” som fullkomligen manglarupp originalet på dansgolvet.Mats AlmegårdGöteborgs mest omtalade slår sig ihop på ensplitsingel och förstås är väl meningen att manska darra av upphetsning. Och visst, Jens Lekmanoch El Perro del Mars splitsingel (SecretlyCanadian) har allt sina stunder. Sara AssbringsShake it Off fortsätter i samma spårsom hennes tidigare, stillsam drömpop medfantastiska körer, reverb och allt annat som vilärt oss tycka så mycket om. Jens Martin Lekmansoerhört lakoniska I Don’t Know if She’sWorth 900 kr briljerar med vackra damkörer,blasé fingerknäpp och nödvändigt sönderslagenromantisk. Gott så.Fredrik Erikssonnågon större aktivitet som lyssnare.Kanske är det bara jämförelserna med förraskivan, Song of Songs, som krånglar till det. Dåhandlade det om en splittrad, men artistisktsett intressantare, resa i en terräng som intesonderats så frekvent av bandet tidigare. På såsätt är Abandon Time desto mer förutsägbar.På gott och ont.Kristofer AhlströmTHE STILLS”Logic Will Break Your Heart”WarnerDå och då poppar det upp ett band västerifrånsom av musikpress iklätts något slags rockfrälsarkostymredan innan den första demoskivanlandat i Europa. Så var det med The Strokes förett par år sedan, och så är i viss mån även falletmed The Stills. De högt ställda förväntningarnatill trots – Logic Will Break Your Heart är rentut sagt en jävligt bra skiva. Kanadensarna bidrarinte med något nytt, men de förfinar ett slagsmusik som många gjort före dem (understundomlåter det faktiskt lite Kent, fast nyskapade).Skivan öppnas med Lola Stars and Stripes,där syntar och en malande bas blandas med U2-klingande gitarrer. Sedan Gender Bombs, där TimFletchers tenor lämnas ensam i ett kallt ljudlandskapoch sjunger ”Massive suicide dreams/thatfeel warm and long”. Den klagande refrängenpå Let’s Roll ekar i huvudet i timmar – och såfortsätter det.Texterna präglas av en klädsam uppgivenhetoch bitterhet. Still in Love Song inleds exempelvismed frasen ”We were lovers/we were kissers/we were holders of hands/we were make-believersjust losing time”. Det här är garanterat en avårets inte-missa-skivor.Mattias FalkSUM 41“Chuck”Island/UniversalGamla Metallica-riff, gnällpop och fläskig chuggachuggahardcore. I låten We’re All to Blamefrån Sum 41:s nya avyttring Chuck brottas stilarnamed varandra. Och ungefär så fortsätter det.På bandets fjärde album verkar kanadensarnavilja klämma in allt som de typiskt nordamerikanska”rockkidsen” gillar: metall, punk, emooch hardcore. Stilmässig mångfald brukar prisas,men här blir det mest rörigt och det stora kruxetär att bandet är dåliga på de flesta av stilarna.Särskilt taffliga och fantasilösa är metallförsöken.Inte för att jag bryr mig särskilt mycketom vem som är ”true” och ”äkta”, men Sum 41känns väl inte direkt som världens mest trovärdigametallkrigare. Och det lyser igenom.Nä, klart bäst är Sum 41 när de nöjer sigmed att spela punk. Även i punklåtarna blandarslynglarna hårt och mjukt, men i spår som OpenYour Eyes och No Reason blir övergången mellanvassa verser och stämsångssöta refränger smidigoch naturlig. Och vid de få tillfällena blir Sum41 faktiskt riktigt trevliga att lyssna på.Daniel AxelssonSUPER FURRY ANIMALS”Songbook Vol. 1”SonyAlltför ofta drabbas jag av mitt sedvanliga tvivelpå popmusiken, men i sista stund dyker det alltidupp något som bevisar att det finns hopp.Walesarnai SFA är sådana. De klarar av att görasingelhits, men det som imponerar mest är förmåganatt slå upp nya musikaliska dörrar. Därinnanför hittar man punk, pop, electronica, proggoch SFA blandar det till en väldigt brittisk substanssom inte försöker vara något annat än vaddet är.Det balanserar ibland på gränsen att helt gåöver styr men så smyger de in små popsymfonieroch så rysligt bra poplåtar som Demons ellerHometown Unicorn som man inte kan värja sigmot.Visst, ibland tar de i så de spricker medstråkar och tjocka arrangemang och ibland blirdet för mycket softrock, men man ska vara räddom ett band som SFA. De vägrar försvinna trotsatt många av deras kollegor på britpop-scenenför länge sedan gått upp i rök. De odlar iställetsin musik för varje album och vattnar duktigtså det alltid grönskar.Och givetvis har de aldrig fått någon egentligupprättelse bland publik och press, så är detalltid med bra band. Okej, vissa undantagetgivetvis. Songbook Vol. 1 är ändock en perfektstart för dig som inte lyssnat på de superlurvigadjuren tidigare. Här kan du avnjuta tjugo småsöta låtar från hela deras karriär.Jonas ElgemarkJOHN TEJADA”Logic Memory Center”Plug Research/importProduktive San Fransisco-DJ:n John Tejada tarett break från de mer analoga övningarna iindietronicabandet I Am Not a Gun och släpperett techno/microhouse-album. Musiken på LogicMemory Center är superdigital och tight som enPVC-topp. De hårda, korta ljuden med sinmikrometerexakta precision ger dig nästan blåmärkennär de kommer ur högtalarna. Fast påett positivt sätt.Trots allt så svänger det fett,stundtals. Det kan bli lite enahanda efter ett tag,dock. Då är det tur att John Tejada gästas avsångare på tre av spåren. Särskilt Jimmy Tamborello(från The Postal Service) gör en heltmagisk insats på Everything Will Be OK, menKimi Recor och Carl Finlow gör också bra ifrånsig. Logic Memory Center är kanske inte endirekt favorit, men den växer till sig.Henrik StrömbergVAST”Nude”Inside Out Music/BorderGruppens mastermind John Crosby (gitarr, trummor,keyboard och sång) begav sig till öknen iNew Mexico för att under sex månader skrivaPETER BJORN AND JOHN”Falling Out”Planekonomi/BorderAlltså, det har tjatats om klassisk popmusikså länge nu, det har tafsats på fantastiskareferenser och det har rabblats genrer mereller mindre tvångsmässigt. Jag blir så trött.Det är liksom poänglöst att droppa hundratalssuperlativ, dregla över oemotståndliga skivor iRecensentens skivhylla (han, den torre och fulemed glasögon) utan att alls komma till denenkla poängen att någonting är så bra att manmåste lägga sig ner på sängen och inte göranågonting på en stund. Det är tråkigt, tristareän trist. Jag vill så gärna komma fram mednågonting annat och ändå sitter jag här medCostello och Soft Boys. Jag försöker kommabortom allt detta klet, denna tunga börda, avkorrekta saker att skriva om Falling Out,Peter Bjorn and Johns andra skiva.Ha! Självklart är Falling Out inte alls denmilstolpe i pophistorien som jag vill påskina,absolut inte. Pophistorien är bara en gubbsjuksandlåda av maratonmän som önskar att despelat gitarr. Jag önskar att den absolut intekommer gå till historien eller ens kanske hamnapå någon förbannad årsbästalista. Det sistaär den alldeles för fin för. Liksom den endaäkta diamanten hos juveleraren, det vackrastelåtar till denna tredje skiva. Storyn förtäljer atthan medtog en laptop för att via e-post kunnakommunicera med omvärlden. Man blir ju litefundersam på om detta är ett soloprojekt, ochom inte – vad bidrar övriga medlemmar med?Förutom laptopen gissar jag på att U2:sunderskattade Pop samt någon 16 Horsepowerplattafanns med i bagaget. Lyssna på Winter inMy Heart och det är nästan otäckt likt DavidEugene Edwards (16 Horsepower,Woven Hand)olycksbådande och ödesmättade stämma. U2-influenserna tittar fram lite varstans och jag kaninte sticka under stol med att jag gillar både detoch Nude som helhet. Starka rocklåtar med enmelankolisk touch – precis som jag vill ha det.Roger BengtssonJIMMY LEE WILLIAMS”Hoot Your Belly”Fat Possum/BonnierAmigoNär snubbar som 50 Cent gnäller om att brudarbara vill åt hans dollar och komma innanför hanssidenkalsonger så är det bara en stor satansöverdrift och ljug. 50 Cent må ha skottskador ibåde buk och huvud men det blir ändå aldrig äktavara. Jimmy Lee Williams växte upp på en farmi Worth County, Georgia, USA. Han lärde sigtidigt att spela gitarr men det var först 1957som han började lira elgitarr. Nu 79 år gammalkommer hans första platta, fast inspelningarnaägde rum redan 1977 och 1982.Jimmy Lee Williams är äkta vara.Väldigtlångt ifrån 50 Cent.Williams rappar inte och hanäger inte stora bilar och är inte en bortskämdsnorunge. Äktheten ligger i texterna. Jimmy Leesjunger,eller rättare sagt han hummar och grymtar,om hur jävligt det kan vara när livet är som värst.Jag gav dig min kärlek och du tog mina pengaroch stack – nu sitter jag här ensam och övergivenoch undrar om den äkta kärleken finns. Ungefärså ser Jimmy Lee på sin tillvaro.Med elgitarren som enda komp blir känslanännu mer naken och utelämnad. Jimmy Leebeskriver den lilla människans liv. Om att varanöjd med det lilla i vardagen. Såna artisterbehövs också.Per Lundberg GBträdet, va fan, allt som inte är meningslöstbjäfs. För oftast hamnar smörja på allas läppar,för vem bryr sig Monkeybrother? Iställetsvassar Falling Out omkring på nästan överjordiskapopsånger, sådana som jag alltidhoppats få höra just när man i ett svagt ögonblickutforskade brytpunkten sjuttio/åttiotal,sådana melodier som jag lätt förstår att någonkan falla i gråt till. Sådana sånger som skimraroch blixtrar och tyvärr sådana som är såfruktansvärt fina och välgjorda att ingenkommer att tänka sig att den utgjorde denperfekta popskivan 2004. Refränger som ärså naturligt vackra och befriade från allaonödigt svullna överdrifter och gester, versersom hittar runt i snåriga passager lika självklartsom jag önskar det vore att skriva ”helvetevad Falling Out är bra”. För fint för attens försöka sig på att beskriva.Fredrik Eriksson30 Groove 8 • 2004

CD 8 • 2004Månadens skiva spänner ifrån det ondaste onda via ölstinnbondpunk och sammetslen mjukpop till våra guldglammigastevänner på andra sidan Atlanten. Ändå, det är inte en genrespridningjust för effektens skull, det råkade bara bli väldigttvära kast den här gången. Alla våra prenumeranter får skivanpå posten, men du som inte bestämt dig än kan köpa någon avårets Groovesamlingar på hemsidan.1 MedinaMagdansösMedina är Sam-E och Alibi från Fisksätra ochAngered. De sammanfördes av gemensammavännerna Fjärde Världen där Sam-E genom kollektivetSpecial Blend är inofficiell medlem.Deras tunisiska rötter färgar tydligt singelnMagdansös vars ultimata blandning av raï ochhiphop sprakar på lika delar arabiska och svenska.www.devrim.se2 EstelleFreeFrån västra London kommer 24-åriga Estelle medett tungt bagage av lagom fräna samarbetenoch en liten hög av fina utmärkelser. DebutenThe 18th Day är sprängfylld av lättsam engelskhiphop och stuffig r’n’b-pop. Free kalasar kanskemest i den senare kategorin och är förstås vansinnigtcatchy. Läs mer om Estelle i tidningen.www.estelleonline.co.uk3 StarmarketCologneSkrammelpopveteranerna Starmarket kommeralltid tillbaka, oftast när man minst anar det.Efter förra skivan Song of Songs något splittradeflörtande med vuxenrocken är aktuella AbandonTime en indierasslelorgie av klassisk Starmarketkvalitet– skyhög alltså. Tidlös gitarrpop somguldkantad skimrar och blänker.www.startracks.com4 Kings of LeonThe BucketFörra året fick vi lära oss att träsksläkten Followillhade en sällsynt förmåga att förena utsvängtsjuttital med nutida popmusik. Överallt sågsdenimbrödernas och kusinens vackra leendenoch deras riffvänliga swamppop hyllades. Litemer än ett år senare inser vi att inte myckethänt, The Bucket är ännu en klick popgyttja avhögsta klass.www.kingsofleon.com5 R Kelly & Jay ZDon’t Let Me DieEfter förra försöket The Best of Both Worlds, sommer eller mindre kom bort i sexskandaler ochalltför utbredd piratfildelning, satsar dessa guldbekläddagiganter ännu en gång på att förenasina världar av skandal-hiphop och storfräsarr’n’b.Och visst, lyxigheten är det inget fel på, vifår väl se om Unfinished Business kan införlivadet The Best of Both Worlds lovade.www.r-kelly.com/www.jayzonline.com6 [ingenting]En bättre dagDet är alltid abstrakt att försöka tala och skrivaom [ingenting]. Syftningarna och grammatikenfår en lätt Homerisk touch men trots det är derasmusik allt annat än svårbegriplig. Istället väldansvarm och omfamnade, klassisk popmusikmed rötter likväl i det svenska sjuttiotalet som iBeach Boys och annat gott som man lätt glömmerbort i den stilla euforin över att äntligenhöra kvalitetspop på svenska.www.labrador.se7 The DeadbeatsMr BrokenheartedFrån Finspång kommer The Deadbeats vars etanolrockvärmer betydligt mer än huvudstadenssamlade garagerockers Marshallstärkare tillsammans.TheDeadbeats tar ett tydligt avstampi sjuttiotalsrocken och draperar den sedan i hiskeligamängder sprit och öl utan att tappa fokus.Det är svårt att förstå hur de lyckas, men på någotsätt gör de det.www.thedeadbeats.dk8 MardukThrone of RatsMorgan Håkansson, Marduks grundare, nämneri en tysk intervju Carl Gustaf Rehnskiöld (1651–1722), Jacob Johan Hastfer (1647–1695) och ErikDahlbergh (1625–1703) som sina största influenser.Hur dessa kan ha påverkat Marduks totalamörkermetall är svårt att sätta fingret på mennya skivan Plague Angel kan ändå vara det mestondskefulla som kommit i år.www.marduk.nu9 MindwordsmusicGreatnessMartin Edvardsson var länge ensam om attutgöra mindwordsmusic. Skivan Something toSingle Me Out from the Dead spelade han in iprincip själv med inhopp från bland andra BjörnSynneby (Whyte Seeds) och Sara Assbring (elperro del mar). Numera är det fullt band medfem fasta medlemmar, fast fortfarande sammaogenerade solsoulpop.www.mindwordsmusic.com10 DeporteesBaby Don’t Count Me Out”Varför envisas många med att framhållaDeportees countryinfluenser när det så uppenbartbara handlar om Prince på pophumör?”,utbrast en uppretad bekant till mig härom helgen.Vad man än tycker sig höra i Deporteesmusik lockar den för det mesta till annat ennördiga genredistinktioner, ett samstämmigtjubel över falsettsångens återinträde till exempel.www.deportees.se11 Sandy MoucheNotes and BillsDet är lätt är förblindas av Sandy Mouches rättextravaganta kostymer och vurmande för lightfantasy. Det man då glömmer bort är att de görfantastiskt fin musik. Musik som känns likamycket mystisk som alldeles verklig, musik somkryper in under huden med franska kryddor ochduffelkärlek.www.sandymouche.com12 The Night KeysHead Up in the CloudsThe Night Keys är Andreas Hummerdahls låtaroch ett gäng mer eller mindre löst knutna medmusiker.Head Up in the Clouds innehåller lögnerom våld på skoldanser när det istället handladeom Scotch på en blandkassett. Å andra sidan ärdet en stilsam toppenlåt som intar GrooveskribentenKristoffer Ahlströms förstaplats på förranumrets topp tio-lista.www.nightkeys.com13 Emil JensenHela vägen nerEmil Jensen vann för en månad sedan Berlinsinternationella poetry slam. Vi har också hörthonom i Sveriges Radio och han har skrivit endel dramatik. Så varför gör han också himla braskånsk popmusik? Räcker det inte med att hanär litterärt och verbalt begåvad, måste hankunna göra låtar med Eb dur och C moll9 också.Satans übermänniska!www.emiljensen.se14 The MusicBleed from WithinAtt de brittiska kritikerna gör i byxorna när derecenserar The Musics andra skiva Welcome tothe North är inte konstigt. Ambitiös kolossalpophar alltid gått hem på öarna. Att The Music vågargöra en superproducerad postgrungeskiva,slänga in voodootrummor och gitarrkaskaderav sällan skådad arenarockklass istället för atthafsa i sin egen misär gör att säkert en ochannan utanför hemlandet också lyfter på ettögonbryn eller två.www.themusic.com.uk15 The KillersSomebody Told Me”Vi vill lämna ett intryck och väcka känslor hosfolk, precis som exempelvis Morrissey har gjortför oss. Dessutom har vi sålt guld i ett gäng länderoch om vi spelar där kanske vi kan fixa så att detplatina”. Så förklarar The Killers för GroovesMattias Falk varför de turnerar två tredjedelarav året. De har också kunskapen om hur manåtervinner det brittiska åttiotalet ännu en gång.www.islandrecords.com16 Andy PFalling in LoveHan spelar med de flesta inom den svenskanutida soulmusiken, producerar och är musikaliskmotor på Mosebackeklubben och i bandetJideblaskos. Kul då att han även klarar sig strålandesolo. Skivan Day One är sprängfylld medkvalitetssoul som piskar kompisen Kaah. Det ärslick kitsch och smör i överflöd och det är gott.www.andyp.se17 Les NipplesNico KickassLes Nipples är från Oskarshamn. De kallar detde själva gör sunkpop. Småskevt och vingligtvisst, men ändå alldeles bedårande hemmapop.Allt framfört men en solklar värme, kärlek ochanspråkslöshet som bara de riktiga människornai världen kommer att förstå. Skivan Mini Driverär ändå ett självfinansierat guldkorn för såmånga fler än dem.www.madamecryptica.com18 The AccidentsMean Mean WomanAlltså herregud. Örebrogruppen The Accidentsfyllehillbillypunk är verkligen maxad. Det är fulltställ redan från början i landet där brylcreme ärlika viktigt som ett par väloljade kängor av engelskmodell. All Time High heter skivan som komtidigare i år.www.theaccidents.net19 ThisLet’s Go to WarDet finns inget bättre än att då och då stöta påsmultron i det vansinniga överflödet av hemmagjordpopmusik. This är ett sådant fynd, jag bliralldeles varm när jag hör dem och Let’s Go to Warär ett sådant fantastiskt stillsamt elektronisktakustiskt plockande med världens finaste melodiupp i träden.20 AK-MomoBoys and GirlsAK-Momo är ett möte mellan popmusik ochmusikarkeologi. Hela deras skiva Return to N.Y.är skriven och framförd på tre utdöda klaviaturinstrumentfrån femtio- och sextiotalet; Optiganen,Mellotronen och Orchestronen. Bruket avdessa stenålderssamplers ger AK-Momos musiken märklig touch samtidigt som deras sammetslenamusik suger upp en i absolut nutida extas.www.exergy-music.seText och musik: 1 S Rekik/A Jammali/R R Darbuka/H Vreskala/H Tekbilek 2 E Swaray/Megaman/J Hogarth BMG Music Publishing Ltd/Chrysalis Music Ltd/Dalmation Songs/EMI Music Publishing Ltd 3 F Brändström 4 C Followill/N Followill/J Followill/M Followill Music of Windswept (ASCAP)/1609 Songs (ASCAP)/Followill Music (ASCAP)/Martha Street Publishing (ASCAP)/McFearless Music (BMI)/Coffe, Tea or Me Publishing (BMI) 5 R Kelly/S Carter/S Barnes/J C Olivier/A Mosley Zomba Songs Inc./R. Kelly Publishing,Inc. (adm. by Zomba Songs Inc.) (BMI)/EMI April Music Inc./Carter Boys Music (ASCAP)/ENOT Pub./Sony ATV Tunes LLC (ASCAP)/Ekop Pub./Sony ATV Songs LLC (BMI)/Spanador Music (BMI) 6 C Sander Sony/ATV Music Publishing Scandinavia 7 A Axelsson/A Sjöberg/C Holmberg/M Wassholm 8 M Håkansson Regain Publ. 9 M Edvardsson 10 PStenberg/A Stenberg/J Lidström/M Lidström EMI Publishing 11 M Josefesson/H Josefsson Mistymusik 12 A Hummerdahl/G Jönefors/S Freij/S Hummerdahl/T Löfvman/L Hüller/J Hüller/P Moberg/M Karlsson/M Sunneräng 13 E Jensen/M Cato 14 S Coleman/P Jordan/R Harvey/A Nutter Delabel/Emi music publishing(UK) Ltd 15 B Flowers/D Keuning/M Stoermer/R Vannucci 16 A Pfeiler 17 J Gustafsson/T Lund-Vestin/E Kvist/J Nilsson 18 R Andersson/D Wall 19 M Nordström/M Engwall 20 M Olsson/AK von Malmbergwww.groove.se 31

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 1VINYL:Det är en tung skiva Comb & Prosperoussläpper. Rent fysiskt alltså, gramviktenär bautahög. Two of a Kind(Ideal/Dotshop.se) är ett vinylalbum medexperimentell hiphop från Göteborg, medgästartister från Amerikat. Det vill säga,musiken är inte det vanliga hiphop-kompetutan ligger närmare obskyr elektroniskmusik och ljudexperiment (fast mest är detloopar som upprepas för mycket), medanrappen känns rätt traditionsenlig. Viljan ärgod, men nej. Bara för att det är experimentelltbetyder det inte att det är bra.Henrik StrömbergDVD:DANZIG”Archive de la Morte”Regain/Sound PollutionSvenska Regain Records signade Danzigför ett år sedan. Som första livsteckensläpps DVD:n Archive de la Morte, med sjuvideor, många i flertalet versioner.Anton Corbijns Dirty Black Summerkommer exempelvis i tre versioner – originalet,en oklippt kameravinkel bara påsångaren Glen Danzig och en oklippt kameravinkelpå Glen Danzig med band. Liteoverkill, men intressant för ortodoxa fansoch filmintresserade.Archive de la Morte visar kvantitativtpå Danzigs förälskelse i pornografisk kultur.Se bara på tjejen i How the Gods Killeller Sistinas, för övrigt aldrig tidigaresläppt i Europa. Ett än bättre exempel påtemat porr är Coming Down. Den videonfinns i en MTV-version och en totalt ocensureradversion. Det innebär bilder på allmöjlig sadomasochism som den mänskligahjärnan kan uppbåda. Piska, piercing, underkastelse,hammare och spik.You name it.Archive de la Morte är en kul DVD,även om videorna i mångt och mycket baraskildrar bandet i olika miljöer. Det faktumatt du kan spela alla låtar utan att behövase två-tre olika versioner i rad är genomtänkt.Men fans och tittare vill ha mer.Kanske kunde den tunna bookleten innehållakommentarer om videoinspelningarna?Eller om Evil Elvis själv kunde kommenterabilderna i ett alternativt ljudspår?Torbjörn HallgrenDIVERSE ARTISTER”Stones Throw 101 DVD””Peanut Butter Wolf Stones Throw 101Mix CD”Stones Throw/PlaygroundBlunda.Tänk hiphop i sin mest ursprungligaform. Försök tänka hiphop i sin framtidaskepnad.Tänk seriehjältar.Tänk underground.Tänkhanddockor och låt sedanfantasin löpa fritt. Öppna dina ögon ochtitta på Stones Throws jubileums-DVD. Alltdu tänkte och rätt mycket till är där. 16videor (med bland andra Madvillain ochQuasimoto!), en uppsjö bonusmaterial somliveshower (där Mos Def oförhappandesdyker upp) och intervjuer (hör MF Doomutan mask!). Och det är inte allt! Dentokigt underjordiska västkustlabeln StonesThrows grundare Peanut Butter Wolf harflyhänt slängt ihop en 40-låtars mix-CDsom följer med. Vi snackar gamla, nutidaoch framtida hits med Madlib, Oh No, Jaylib,Lootpack – you name it. Är det innovativt,roligt och låter som stream of conciousness-poesiläst över en påtändjazzkvartett i en industrilokal så finns dethär.Blunda igen. Lyssna på mix-CD:n. Detkommer ännu fler bilder i ditt huvud. Eventuelltkommer du inte att öppna ögonenigen förrän du är sugen på att se Madvillainsserietidningsvideo All Caps.En nära nog oumbärlig hiphop-DVD,full med grejer du ALDRIG kommer att fåse på MTV. Är du inte bekant med StonesThrow och bolagets fantastiskt kreativaartister är detta precis rätt tillfälle.Tror dudig ha råkoll är det också läge att slå till –du kommer att upptäcka att du inte hadeen aning.Kalle MalmstedtGROOVE ARMADA”The Best of”BMGJag vet inte vad jag tycker är sämst medGroove Armadas hitsamling på DVD. Är detde sjutton heltrista livelåtarna från en konsertpå Brixton Academy? Eller är det deåtta videorna som följer? Som har någonslags menlös Benny Hill-humor? Eller ärdet möjligtvis den alldeles oinspirerat dödabigbeat-soppa som kommer ur högtalarna?Vet faktiskt inte, men bra är det inte.Mats AlmegårdGYLLENE TIDER”Parkliv”CapitolEfter att folkhemsikonen Gessle först medsin soloturné sopat hem alla konsertarenorförra sommaren och med en trött, men välbesöktGyllene-turné i år dragit åt tumskruvarnapå alla konkurrenter, undrar man vadsom hänt. För det kändes väl ändå, i storlekoch uppskruvade förväntningar, mersom en pseudoföreteelse, mer som ettsvenskt mytologiskt band som skulle spelapå nostalgi. Och det var det väl också. Ochjust därför, i den belysningen, är det riktigtkul att se Parkliv.Regisserat av Lasse Hallström, ochinspelat i Mjölby och Vägasked. Folkpark,den i modern belysning gamla tiden, den tidnär popmusik faktiskt kunde sprida glädje,när en livespelning kunde framkalla kollektiveufori och sprudla av ungdomlig entusiasm.Visst ser de ut som slynglar ibland,men framförandet är klockrent, bortsettfrån några charmiga osäkerheter i sång ochton. Publiken, åh, publiken. Dessa kläder,frisyrer och glasögon. Nästan bara tjejer,som gör allt för att överrösta varandra iallsång. Buttra vakter bland träden. Ochmellan låtarna intervjuer med bandet somdet begav sig.För att överhuvudtaget förstå GylleneTider, storheten och charmen, utan att barahemfalla till oreflekterad nostalgi, rekommenderasen titt på Parkliv. Kanske ävenför att förstå tiden man nostalgiserar, omän inte varför.Magnus SjöbergIRON MAIDEN”The History of Iron Maiden Part 1: TheEarly Years”CapitolSommarens konsert på Nya Ullevi såldeslut på knappt två timmar eller något liknande.Måhända inte särskilt anmärkningsvärt,bandets status i hårdrockskretsarär ju cementerad. Iron Maiden har dockinget nytt album som dragplåster för konserten.Så hur haussa konserten? En DVDserieom bandets historia kändes tydligensom ett fräscht initiativ.The Early Years ger ändå inte intrycket attenbart vilja mjölka slantar ur fansens fickor.Den är lite för saftigt sammansatt – medsammanlagt fem timmars material på tvåskivor. Och det är mycket intressant att rentfysiskt få se skillnaderna på Paul Di’ Annooch efterföljande Bruce Dickinson somsångare. Detta genom tre konserter frånvardera åren 1981–83 på första skivan.Andra skivan innehåller bland mycketannat en dokumentär, en minst sagt djupgåendesådan. För hur många vet att bandetbildades redan 1975? Eller att Iron Maidentill dags dato avverkat fyra sångare?Kul att se hur många originalmedlemmarde lyckats rota fram och prata med.Fylligt och djupgående – med de ordensom ledstjärna är DVD-releaser befogade.Önskar att fler hade den inställningen…Niklas SimonssonJOAN ARMATRADING“Joan Armatrading at Rockpalast”MITCH RYDER“Mitch Ryder at Rockpalast”UB 40“UB 40 at Rockpalast”MOTHER’S FINEST“Mother’s Finest at Rockpalast”WDR Fernsehen/BMGRockpalast, ett tyskt livemusikforum i TV,har funnits sedan mitten på 1970-talet.Med aktuella band och artister, framträdanden,hela konserter. Att programmetfunnits så pass länge innebär också att manskapat en rejäl konsertskatt att gräva i, ochdet är ur denna man nu börjat släppa DVDversioner.Tillskillnad från DVD-släppetfrån det brittiska The Old Grey WhistleTest, som bara innehöll enstaka smakprovfrån programmets historia, består Rockpalastutgivningenav hela konserter. Och intebara det, förresten, på alla dessa fyra DVDfinns två konserter. Ibland i och för siginspelade med korta mellanrum, vilket jukan ge intrycket att det enda som eventuelltförändras är kläder och låtordning. Menibland gör det inte så mycket, heller. JoanArmatradings framträdande i Rockpalastkänns ibland rätt intimt och nära, somrökig klubbspelning, om det inte vore förden ibland skrämmande uppenbara studiomiljön.Den första av två Mitch Ryder-framträdandenär ibland sett som ett av programmenslegendariska. Med en Ryder sominnan spelningen dyker upp berusad ochvrång, ett slagsmål i logen, för att sedanleverera rockblues med en intensitet, spänningoch kraft som emellanåt faktiskt ävenkan slå igenom TV-filtret. Och att se UB 40innan de förstörde sig och blev förstördagenom mainstreambaktaktens Red RedWine är också rätt uppiggande. Inte så attman faller pladask, men det finns en heltannan glöd och koppling till reggae och skaän det senare skulle komma att göra. Mother’sFinest genombrottsspelning i Europa,intensiv funkrock i tiden, dock utan denbannlysta Niggiz Can’t Sing Rock and Roll.Sammantaget är det, framför allt föralla bandens och artisternas fans, välkommetatt Rockpalastspelningarna finns tillgängliga.Men det finns en del brister. Närman skaffar en DVD-film förutsätter manockså att innehållet ska vara av DVD-klass,men det är inte alltid fallet här. Iblandkänns bildkvaliteten rätt kass, och tillsammansmed märklig kameraföring blir detnästan dogmadokumentär istället för konsertupplevelse.Både bilden och ljudet ärmycket ojämnt, ibland klanderfritt, iblandsom om allt spelats in med videokameramot TV-skärm. Eller, ja, det känns väldigtmycket sjuttiotals-TV över ljud och bildemellanåt. Och det var ju det det var. Mendet borde ha gått att göra något åt det, omdet nu ska släppas på DVD. En DVD meddåligt ljud och bild är ju inte något jaggärna återkommer till.Magnus SjöbergSTEVIE RAY VAUGHAN AND DOUBLETROUBLE”Live at Montreux 1982 & 1985”Epic/SonyVitarslade killar i cowboyhatt med ciggen imungipan ska ALDRIG röra en gitarr. Ochde ska ALDRIG spela blues. Nämnda killarsom mot alla odds lyckas komma över engitarr och ta sig till konsertlokaler med tvåkumpaner, vanligtvis en smal trummis ochen blekfet basist, då får man, tro det ellerej, hindra dem med alla tillgängliga medel.

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 2Detta debaclet är inspelat på åttiotalet iSchweiz. Och det är alldeles fruktansvärttråkigt.Till råga på allt så klämmer man inen dokumentär. Där ovan redan uthängdatrummis och basist sitter och berättar ochsnyftar vilken otrolig tur de haft som fickspela med honom.Tråkigare och merointressant än så här kan det inte bli. Seringa som helst förmildrande omständigheter.Det här är en tråkig DVD.Per Lundberg GBBOKHENRIK ANDERSSON och JOHANWIDERHOLM”Guide för osignade”HMD/Off the RecordDet finns en viss oskyldig, nästintill naiv, toni hela Guide för osignade. Kanske har detatt göra med en överlevande tro från sjuttiotaletpå att alla kan spela och också börgöra det. Nu är det ju så, kan jag lite luttratsäga som säkert lyssnat igenom 1000så kallade demoskivor de sista åren, att 98procent faktiskt är dåligt på ett eller annatsätt. Inte så att jag vill framstå som någonfruktansvärd smakelitist, men det visar siggång på gång att mycket musik gör sigabsolut bäst i en lokal någonstans, förhoppningsvisunder muntra förhållanden ochutan inblandning av någon utomstående.Man ska inte utsätta oskyldiga människorför allt. Alla har tyvärr inte begåvningensom gör det värt att köpa en pressad skivaför 100 kronor (eller ens 40) för att sedem göra bort sig med dyra instrument pånågon poänglös gala någonstans i förorten.Fast inte vill jag förstöra lyckan för någon,alla som vill skall naturligtvis spela ochskapa förhoppningsvis god musik (är jaginte storsint?). Författarna poängterarockså med versaler i början av boken attden största inkomsten man får genom sittskapande är den själsliga och att värderingenav den är högst subjektiv. Visst är det så,men det skadar aldrig med ett visst mått avsjälvinsikt innan man ger sig in i den snårigabranschen av fonogramproduktion ochbandlansering. Inte minst för att spara tidoch pengar.Så, har man nått det stadiet att man ärnöjd med sin grundprodukt, ja kanske tilloch med stolt, då är Guide för osignade envälkommen karta i det musikinriktade småföretagandetssnårigheter. Här finns detmesta faktiskt. Sakligt och småtråkigt uppställtmen ändå väldigt heltäckande. Layoutenmå vara en grafisk sömngång och textenär väl inte heller särskilt skönlitterärmen det är heller inte poängen. Iställeträttframt, enkelt och väldigt studieförbundigt.Störst nytta och absolut tråkigast trorjag alla blankettmallar som återfinns i slutetär. Extremt användbart och väldigt braatt ha samlat på ett ställe. Mindre intressantär urvalet personer i musikindustrinsom fäller totalt självklara floskler om sinaerfarenheter. Underförstått handlar detoftast om coola kontakter och det vi juredan. Också delen om vikten med en hypeär lite bortkommen. Jag tror väldigt lite påatt själv skapa sig en hype, det är betydligtmer komplicerat än så. Som artist har manminimal möjlighet att påverka det särskiltmycket. Ibland hjälper inte ens en hypesärskilt långt, mycket försvinner ändå i detallmänna bruset och då spelar det ingensom helst roll hur fantastiska omslag, produktioneller ens låtar är och definitivt intenågra påträngande telefonsamtal till tidskriftsredaktioner(tro mig!).Trots lite invändningar är ändå Guideför osignade en pedagogisk och säkertmycket användbar liten bok för de somnågon gång vill försöka göra en aktningsvärdinsats och sprida lite god musikomkring sig.Fredrik ErikssonCDTHE 21 st CENTURY NOISE”The 21 st Century Noise”Get Off My Records/Sound PollutionInga krusiduller här inte, raka rör och attitydfylldspelglädje som kletar av sig på minsinnesstämning är vad som erbjuds. Det är istort sätt omöjligt att sitta stilla när The21 st Century Noise skruvar upp förstärkarnaoch förmedlar sin rockpunk. Mörka basgångarleder lyssnaren genom skivan, sångerskanoch tillika basisten Nina Pudashärligt ärliga sångröst ångar av frustration.Kontrasten mellan hennes stämma ochmanliga kollegans, gitarristen JörgenÅhman, röst är superb.Även om låtarna på debuten känns nogså daterad i nutidens rockålder, hör hemmai en svettig klubb i New York och tenderaratt vara skapade ur samma mall, är detsamtidigt befriande på ett upplyftande sätt.Underbara popmelodier, frambankade avtrummisen Daniel Gamba, hjälper till atthöja låtarna till högre trappsteg.Andreas Eriksson213”The Hard Way”TVT/PlaygroundDessa tre gangsterniggrer ger den välansadeansiktsbehåringen en revival i bookletten– men vilka är det då som varit på skönhetssalong?Jo, Long Beach-polarna WarrenG, Nate och Snoop Dogg har till slutfått ihop en platta tillsammans. Efter 50miljoner sålda plattor under bältena är detså dags för debuten…De växte upp i ghettot och fick alla inen fot i dörren via Warren G:s släkting DrDre för en hel mansålder sedan (känns detsom). Big Snoop är självklart störst, Natehar schmoovaste silkesrösten och Warren Gär väl den som kommit bort i hanteringenmest sedan monsterhitten Regulate från1994.Och på The Hard Way är de trötta. Dentrögflytande produktionen har höftats ihopav diverse producenter så att trion fåttnågot att jobba med i mickbåset. Snoopkan om han bara vill släppa feteciggen enstund vara kungen och Nate är alltid ensäker sidekick som boostar begåvade artister.Men inga stordåd har åstadkommitshär. Inget sticker ut. Hela plattan går påtomgång. Om inte Snoops kommande soloplattaär bättre än så här blir jag rejält förbannad…Gary Andersson22-20s”22-20s”Heavenly/CapitolMartin Trimble och de andra brittiska ynglingarnai 22-20s rycker och drar. Kämparoch sliter med bluesiga riff, gnisslandegitarrgnidande och primitiva pukor. Men,fan, de kommer liksom ingen vart.Bandets bluesgaragerock är ibland hårtlarmande och ibland lugnt suggestiv, menbygger nästan alltid mer på just riff ochgitarrer än på fängslande sångmelodier ochminnesvärda refränger. Möjligen skulle mankunna kalla dem för ett mer anonymt ochmindre bonnigt Kings Of Leon. Och lite bonnighetskulle faktiskt 22-20s må bra av.En liten ljuspunkt på skivan är dockShoot Your Gun. En hotfull och efterhängsenlåt som fastnar. I merparten av deandra låtarna kämpar och sliter MartinTrimble och de andra. Rycker och drar. Menlyckas inte gripa tag i mig.Daniel Axelsson8KHZ MONO”Monochromator”Progress Productions/BorderNär Krister Hessling tröttnade på att göratechno och trance bildade han tillsammansmed Henrik och Joachim Andersson ettband som enligt dem själva skulle utforskaderas egna musikaliska rötter. Det finns nogen hel del Front Line Assembly-, SkinnyPuppy- och Leather Strip-album hemmahos de tre killarna i 8khz Mono. För detsom utforskas är hård samplingstyngdsynth som den gjordes i början av nittiotalet.Produktionen är det inget fel på – detär tungt, mäktigt och samtidigt luftigt. Detmärks att Krister Hessling varit inne ochsnubblat på techno och trance, för det finnsett visst dansdriv i Monochromators låtar.Inget är direkt nytt, men det kanske kan sessom en kompetent hyllning till gamla hjältar.Mats AlmegårdADA”Blondie”Areal/importNär Michaela Dippers kompis glömde sinKorg-sampler hemma hos henne börjadeMichaela fippla runt med den på egenhand. Hon slutade spela i rockband, flyttadetill Köln och valde artistnamnet Ada. Sedanden dagen har hon försett världen med dansantatolvor via Areal. Nu är det dags föralbumdebut och på den blandar hon frisktmellan stilarna: techno, electronica, rockoch singer/songwriterpop ryms på de tiospår som tillsammans är Blondie. Och vilkentur att det finns folk som glömmersamplers hemma hos vänner. För det här ären skiva som jag inte skulle ha velat gåmiste om. Melankolisk, glad, trevlig, smart,omväxlande och elegant. En toppenskivahelt enkelt. Det är bara funkchansonenWho Pays the Bill som får mig lite missmodig.Den är helt enkelt inte bra. Men närAda bjuder på covers av Everything ButThe Girl och The Yeah Yeah Yeahs, piskarupp dansanta stämningar mitt i en stillsamlåt och toppar med inledande Eve, ja då ärdet bara att njuta.Mats AlmegårdANNIE”Anniemal”679/WarnerEn nonsenstext – ”You got it all wrong/Youthink you’re all chocolate when you’re chewinggum” – och en oerhört efterhängsenelectropopmelodi utgör norska Annies hitlåtChewing Gum. Den är rätt gullig. Produceradav Richard X, tidigare mest känd föratt ha gjort Bobby Gillespie-favoritenFreak Like Me åt Sugababes.Lika omedelbart är inte albumet i sinhelhet, snarare rätt såsigt på sina ställen.Men det är ändå en ganska lyckad debut.Röyksopp-produktionerna Heartbeat ochNo Easy Love slår ut det mesta på KyliesBody Language.Thomas NilsonBANG TANGO”Ready to Go”Mascot/BonnierAmigoSpotta ut fimpen och sparka till den så attglöden flyger. Ge fingret till polisen. Ringmorsan om pengar, beställ Jack Daniels ibaren och fråga tatueraren om han kan gerabatt på din band-tatuering. Köp en IzzyStradlin-mössa och brottas med bandpolarnai en sliten tygsoffa.Comebackande LA-bandet Bang Tangolevererar sleaziga bilder genom sin rock. Ochdet finns en del godbitar. Love the Life ärmysig som en öppen eld. I Came to See Youföljer old school-sleazens arkitektur frånintro till refräng. Glädjeinjektionen It Ain’tEasy skakar höfter som Black Crowes engång gjorde, och Rainy Day får dig att längtaefter en kall pizza ihop med bakfulla polare.Detta till trots fattas det några procentsmuts och glamour för att nå upp till vadLA-scenen en gång utstrålade. Synd. Väldigtsynd, för världen behöver ett nytt FasterPussycat á la 1987. Bang Tango är hyfsatnära.Torbjörn Hallgren

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 3BEHEMOTH”Demigod”Regain/Sound PollutionPolens två stora band inom extremmetallsläpper nya album – Vader och sverigesignadeBehemoth. De senare brukar ingå iPanterasångaren Phil Anselmos best ofbandnär han blandar låtar.På Behemoths nya album Demigodfinns även här en låt som lär få Phil Anslemoatt trycka ner rec och play. GungigaConquer All är en stadig biff som ryckermed vem som än lyssnar på den.Tyvärr hållerinte alla låtar samma höga standard.För att uttrycka det diplomatiskt,Sculpting the Throne ov Seth är ett modigtintrospår. Demigod med sitt grymma introeller transsättande The Reign ov Shemsu-Hor hade varit mycket bättre val. De låtarnager känslan av makt, vilket ärhårdrockens viktigaste fundament.Det är när Behemoth trycker gasen ibotten som tyvärr många svetsar i karossenlossnar. Towards Babylon och en del andralåtar blir som en orkan i Indiska Oceanen,ett virrvarr av kaos.Demigod är en trots detta en kompaktoch tajt platta. Mycket tack vare trummorna.Lyssna på de dubbla baskaggarna, elleralla rappa pukslag. Ruggigt.Torbjörn HallgrenTHE BENDS”Blackwater”BNPSwedenDen sjuhövdade Uddevallaensemblen TheBends håller för närvarande på att samlalåtmaterial till en debutplatta – och somförsmak kommer nu EP:n Blackwater.Medan bandnamnet doftar Radiohead sålutar de fem låtarna snarare år Coldplayhållet– med undantaget att Anders Andreassonsvokalistiska kvaliteter inte riktigtnår upp till Chris Martins (den jämförelsenär förvisso ganska orättvis).Blackwater bildar en soft, perifer ljudmatta,men med undantag för förstaspåretIf (This is it) blir det sällan mer engagerandeän ”trivsamt”. Även texterna är stundtalslite intetsägande, men med ett par plattori bagaget kan The Bends säkert växa tillnågot riktigt bra.Mattias FalkBENT FABRIC”Jukebox”UniversalInte varje dag som en åttioårig musiker gersig på house- och klubbmusik. Men det ärjust vad danske pianisten Bent Fabricius-Bjerre gör.Till sin hjälp har han tagit in ettgäng ”fantastiska unga sångare, kompositöreroch producenter” som han själv skriverpå skivkonvolutet. Bents pianoklink ärden sammanhållande faktorn i skivans trettonspår. I vissa låtar påminner det lite omPrimal Screams Screamadelica, fast intelika bra. Annars är det ganska menlösklubbmusik som siktar på radiospelning.Önskar att vi på Groove kunde ge pensionärrabatt,för uppsåtet är ju gott. Men detgår tyvärr inte, det är bara att inse att dethär inte är så kul.Mats AlmegårdMARIT BERGMAN”Can I Keep Him? EP”BMGSista spåret på denna fyrspårs-EP, AC/DCcovernHighway to Hell, andas ungefär110% Hederos & Hellberg, men vad gördet – låtar blir oftast underbara med ettsakralt piano i centrum. Så även här. Ochatt Can I Keep Him? är en underbar ochnaken liten låt visste vi sedan fullängdarenBaby Dry Your Eye. Utöver dessa nynnarjag bara som hastigast åt coctailkänslan iBoom Boom. Mer än så rymmer inte dennaplatta.Gary AnderssonBLITZKID”Trance of a Stranger”Fiendforce/Mörkt, grumligt och en sångare som stårför långt ifrån mikrofonen och försökerlåta som Jim Morrison. Så skulle en sammanfattningav Blitzkids Trance of aStranger kunna låta. Lägg då till ett försökatt låta som en blandning av Ramones ochThe Clash klädda i skräckmundering och nihar en ganska bra bild. Låter det intressant?Låt er inte luras. Resultatet blirointressant, oengagerat och tråkigt. Lyssnapå originalen som räknades upp innan. Detär ljusårs skillnad.Andreas ErikssonBOWLING FOR SOUP”A Hangover You Don’t Deserve”BMG”1994 upptäckte vi öl. Öl är gott – och detfinns inget bättre sätt att få gratisöl på änatt starta ett band”.Trots att frontmannen Jaret Reddicksmusikaliska ambitioner inte sträcker siglängre än till att få fri bira (ovanstående ärhans motivering till varför Bowling for Soupbildades) så blir bandet skickligare i sitthantverk för varje album. Genren skejtrockär någonting man antingen hatar eller älskar,men om man väl lär sig acceptera –eller till och med gilla – de stundtals juvenilatexterna och likformade låtarna så är detganska trallvänligt. Öppnande Almost sättertonen, 1985 har med rätta rullat ett tag påmusikkanalerna och den märkliga r’n’b-versionenav bandets forna hit Halfway Aroundthe World är rätt roande den också. Etthabilt förfestalster, helt enkelt.Mattias FalkBREATHER RESIST”Charmer”Jade Tree/BorderBreather Resist bjuder på en varieranderesa där den förbannade hardcoren är ledstjärnan.Problemet är att det inte ärsärskilt varierande mellan låtarna. De ärstöpta i samma mall, de lugna partiernakommer nästan på samma ställe vilket tarbort tjusningen. Annars är det alltid befriandemed människor som ventilerar sinilska på ett klokt sätt genom musiken istället för de som envisas med att spridaskräck på fotbollsarenor och liknande.Andreas ErikssonIAN BROUDIE”Tales Told”Deltasonic/SonyDet fegaste man kan göra som musiker äratt ge sig in i singer/songwriter-genren. Ochsamtidigt det modigaste.Med en genre vars uttrycksmedel är såsmå är det svårt att misslyckas – eller lyckas.Och just därför blir de flesta plattor inomsinger/songwriter-gebitet varken hackadeeller malda. Bara väldigt, väldigt enformiga.Det finns två sätt att komma runt detta:Med smarta, uppfinningsrika engagemang.Eller med grundstommen: medryckandehistorier.Ian Broudie – mest känd som frontmani Lightning Seeds och för att ha suttit i producentstolenför The Coral – tassar försiktigtkring båda områdena, men tyvärr lyckashan inte stanna kvar tillräckligt länge inågotdera för att det ska bli tillräckligtintresseväckande. Och döper man en skivatill Tales Told så har man en titel som förpliktigarinte så lite – vilket bara gör besvikelsenännu större. Det är det gamla vanligapliktskyldiga light-vemodet.Tryggt – och just därför så ointressant.Kristofer AhlströmBROLLE JR”Paradise Will Wait”BonnierAmigoMed den rösten borde Brolle Jr förståsgöra något mycket roligare än det här. Gåin för countryn på riktigt till exempel. Menframförallt borde han jobba lite mer på etteget uttryck. För det han gör på ParadiseWill Wait är bara halvsnyggt förklädd LisaMiskovsky-pop. Och Lisa Miskovsky är sombekant ond.Nu är det svårt att bestämma sig förom han verkligen är Sveriges Chris Isaakeller bara en lite smalare version av handen fete norrlänningen som imiterade Elvisi Sikta mot stjärnorna.Thomas NilsonRL BURNSIDE”A Bothered Mind”Fat Possum/BonnierAmigoJag trodde aldrig den dagen skulle komma.Att bli tvungen att skriva dessa ord om minidol.För andra gången i sin karriär låter RLinhyrda musiker lustmörda hans låtar såatt de mest liknar slaktavfall. Förra gångenblev det lyckat. Fast då balanserade det pågränsen till att bli patetiskt. 1998 lät hanTom Rothrock och Alec Empire remixahans låtar. Först så gillade inte RL att manpetade i hans musik. Sen när han fick redapå hur mycket pengar han skulle få för detså ändrade hans sig. Men vem kan anklagahonom för att vilja ha pengar när han jobbatsom bomullsplockare och har hurmånga barn och barnbarn som helst att seefter.Jag tror att det handlar om samma sakden här gången. Pengar. RL är gammal ochhar slutat turnera. Burnside har aldrig varitden som sålt skivor i massor. Nästan heltokänd för oss i Skandinavien fram till imitten av nittiotalet då han åkte som förbandtill John Spencer Blues Explosion.Tillsammans med JSBX har RL skrivit insig i historieböckerna med helt jävla makalösaskivan Ass Pocket of Whiskey från1996 – mycket bättre så kan det inte bli.På A Bothered Mind håller Lyrics Bornoch Kid Rock i motorsågen. Resultatet blirpinsamt stelt och ointressant. Endast akustiskaBird Without a Feather och SeeWhat My Buddy Done kommer undan medhedern i behåll. Fast när det gäller de tvålåtarna så är det ju bara RL och ingenannan som lägger sig i.Snälla RL – gör en sista platta, gärnaakustisk, som raderar ut den här skiten.Jag vill inte att det ska vara det sista minnetfrån dig.Per Lundberg GBBURY YOUR DEAD”Cover Your Tracks”Victory/BorderDet mest intressanta med Bury Your Deadoch deras skiva Cover Your Tracks är attlåtarna bär namn efter filmer. Top Gun,Vanilla Sky, Mission Impossible, EyesWide Shut och Magnolia är några exempel.Men jag kan inte se någon direkt kopplingmellan texterna och filmernas innehåll.Cover Your Tracks handlar i stället omotrohet och ond bråd hämnd inbakad i enform av ganska igenkännbar symbios mellanmetal och hårdrock. Det är inte direktdåligt men inte särskilt upphetsande heller.Andreas ErikssonnCALAMALKA”Shredders Dub”Plug Research/Det görs mängder av dubmusik. Men få skivorsticker ut, de är istället stöpta i traditionellform vare sig det rör sig om jamaicanskatakter eller mer elektroniskatongångar. Men Calamalka, alias MichaelCampitelli, går faktiskt sin egen väg. Dengamle skateboardåkaren från Vancouverblandar in element från hiphop och göregensinnig musik som ofta svänger bra ochbjuder på tungt släpiga och riktigt ödesmättadestämningar. Efter halva albumetbörjar det hända grejor på allvar och låtar-

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 4na tillåts blomma ut. Lyssna bara på denexperimentellt sparsmakade Ol’ Ghost,dendrömska Electric Blue eller Reliable 1, somnästan kunde vara inspelad av Tassilli Players.Världsklass.Robert LagerströmCHARLES CALDWELL”Remember Me”Fat Possum/BonnierAmigo”I was the first negro in Yalobusha Countyto own a Cadillac/Don’t believe me to go thecourthouse and ask for yourself”. De ordenska Charles ha sagt när skivbolagsbossenför första gången kom och hälsade på.Charles Caldwell arbetade på HeathcraftIndustries i Grenada, Mississippi helasitt vuxna liv. Han skaffade sig en elgitarroch en förstärkare i unga år och lärde sigspela. Kontentan blev rakryggadcountryblues. Det blev bara en platta förCharles. Dels så ”upptäcktes” han alldelesför sent av Fat Possum. Men vilken skivadet blev. Oförstört. Ärligt. Rått. Äkta.Caldwell frustar och stånkar som omdomedagen stod för dörren. Likt Screamin’Jay Hawkins, Hound Dog Taylor eller Howlin’Wolf. Remember Me är pre-old school.Elgitarr och trummor,T-Models trummisSpam spelar på några spår. Ska du köpa enbluesplatta i år så finns bara RememberMe. Samtidigt som den kan vara inkörsportför nybörjaren så är den fördjupning fördie-hard fans.Per Lundberg GBMIRA CALIX”3 Commissions”Warp/BorderLjud från småkryp? Visst! Det var nämligenså att diskjockeyn och artisten MiraCalix för ett par år sedan fick ta del av enstor samling insektsljud som tillhörde detnaturhistoriska museet i Geneve. Hon bearbetadeljuden från getingar, flugor ochkokonger i kläckning och satte ihop låtenNuNu vilken framfördes på sammamuseum. Stycket spelades in och hamnadepå det här albumet som också innehållerett samarbete med Londons sinfonietta(där samma stycke får en helt annan skepnad)samt en installation från ett galleri.Resultatet har blivit eftertänksam konstmusik,lugna och svävande ljudlandskap somligger ganska långt ifrån Calix vanliga uppbrutnarytmer och som samtidigt visar hennesbredd. Den enda nackdelen är att albumetär lite väl kort och bara klockar in på36 minuter.Robert LagerströmCAMPER VAN BEETHOVEN”New Roman Times”Cooking Vinyl/BonnierAmigoJag var frälst en gång. I Camper van Beethoven.Och bara dagarna innan jag skulle sedem i Hultsfred en höstkväll kom beskedetatt bandet hade splittrats under pågåendeturné, i Norrköpingstrakten. FörbandetWannadies blev huvudband istället, och jagvar där, iklädd en tröja som jag målat ensvart sorgbindel på för att hedra bandetsupplösande. Visserligen var väl Camperkanske på väg att bli ett lite för stort arenabandrent musikaliskt, från de tidigaremer psykedeliska skivorna kändes OurBeloved Revolutionary Sweetheart och KeyLime Pie mer raka och på gränsen till storvulnaemellanåt. Men de hade fortfarandeen charm och känsla för osvikliga melodier.Avfällingarna Cracker och Monks of Doomhade sina stunder, men det blev aldrig detsamma.Så det var naturligtvis med blandadekänslor man tog emot beskedet att de hadeåterförenats. Och när man nu sitter medNew Roman Times, så inser man att ensrädslor var befogade. Visst, emellanåt finnsdet inga tvivel om att det är Camper, menemellanåt känns allt också så där uppblåstoch trist som man var rädd att bandet skullekunna låta när som helst redan för femtonår sen. Och i och med det tycker jagnog att allt fokus är borta. Där ändå allt,trots märkliga musikaliska utflykter emellanåt,var sammansatt och hopsvetsat i produktiontidigare, där är allt spretigt nu, därär allt en enda ny gäspning. Okej, jag tvivlarinte på – naiv som jag är – att Camper kanåterfå en del av den glans jag såg och älskadeen gång. Men startskottet mot detscenariot går inte via New Roman Times.Magnus SjöbergJIM CAPALDI”Poor Boy Blue”SPV/PlaygroundVarför ska man få ge ut en platta bara föratt man är snabb på gitarrhalsen? Tyckerinte att gamla meriter borgar för det. AttCapaldi en gång i tiden spelade tillsammansmed Stevie Winwood gör det hela ännu merofattbart. Att han redan släppt ungefär 15plattor borde väl dessutom räcka förhonom. En sjungande före detta trummisska absolut inte försöka sig på att spelablues. Om han till råga på allt är en vitarsladengelsman från Worcestershire då ärdet riktigt illa.Per Lundberg GBCELINE DION & ANNE GEDDES”Miracle”Columbia/Sony”Det är som att skjuta en fisk i en glasskål”,skrev en gång Julian Cope om RoxettesJoyride när han gästrecenserade singlari NME. Det var bara för enkelt att sågaden. Ungefär så känns det med det här lillaCeline Dion-projektet – en konceptskiva ombebisar som lanseras tillsammans med enfotobok av fotografen Anne Geddes (manfår smakprov på den senare i CD-häftetsom är fullt av bilder på Celine och småttingar).Musikaliskt håller hon sig uteslutandetill överarrangerade sentimentala balladervilket ju är, eh... mammas gata för henne.Bland annat får vi ganska hemska versionerav Roberta Flacks The First Time Ever ISaw Your Face och John Lennons BeautifulBoy.Thomas NilsonCLAYHILL”Small Circle”Eat Sleep/BorderGroovig rock med trumpeter som svängerriktigt bra i Alpha Male. Men den Bonoaktigarösten faller mig inte alltid på läppen.Clayhill har ett gung i sin musik mendet gunget drar inte med mig mot extasenutan snarare in i ett moln av ointresse. Detlåter präktigt och jag börjar tänka påandra saker. Uppmärksamheten förflyttastill mobiltelefonen. Men det finns inslag påskivan som klockspel och sönderklipptakörer som då och då åter riktar uppmärksamhetentillbaka till musiken. Men snartklibbar sig segheten åter fast i synapsernaoch ointresset återkommer.Clayhill är ibland ett Dave MatthewsBand i otroligt seg tappning. Och det är jufaktiskt inte något vidare.Johan JoelssonCLIENT”City”Toast Hawaii/CapitolBättre än Depeche Mode påstår deras skivbolagsdirektörAndy Fletcher. Men så härtrista har de gamla arenasyntarna aldrigvarit. Möjligtvis är Client roligare än DaveGahan solo.Client har sin största tillgång i SarahBlackwoods sympatiska Newcastle-dialekt.Den klädde de gulliga popmelodier ochsmåcyniska texter hon sjöng i sin förragrupp Dubstar alldeles utmärkt, men passarden här stela syntpopen sämre. Att sparkadeLibertines-sångaren Pete Doherty medverkarpå en av låtarna är för övrigt detslutgiltiga beviset för att heroin inte är braför ens omdöme.Thomas NilsonLEONARD COHEN“Dear Heather”SonyJag älskar Leonard Cohens musik och hanssexiga mörka röst och Gud ska veta att jagverkligen längtat efter den här skivan. Menom min längtan varit stor så är besvikelsendesto större.Trots att jag är medveten omatt han är sjuttio år gammal och kanskebörjat tappa greppet trodde jag aldrig attdet skulle vara så här illa.Det låter som en välgörenhetsskivasponsrad av Pingstkyrkan. Borta är de bitterljuvtvackra melodierna och de erotiskaundertonerna. Här finns framförallt inte ettspår av det farligt dekadenta som kundeskönjas på I’m Your Man. Det låter tröttoch fullkomligt oinspirerat.En orsak till att det låter som det görär att Cohens sedvanliga kvinnokör låterannorlunda. Istället för att lägga sig somskira röstslöjor runt Cohens mörkabasstämma låter de frikyrkligt souliga ochtar alltför stor plats. I vissa låtar sjungerandra personer faktiskt mer än Cohen själv.En annan orsak är överflödet av elakartadesaxofoner. Resultatet är slemmigtinställsamt – enklast beskrivet som vit gubbigsouljazz med en krydda av frikyrka.En del album behöver tid på sig för attväxa men med den här skivan verkar detvara tvärtom. För varje gång jag lyssnarblir jag mer och mer säker på att detta ärCohens sämsta album någonsin. Visst finnsdet enstaka ljusglimtar men de flimrar förbialldeles för fort för att de ska hinna tafäste i ens medvetande.Min högaktning för Leonard Cohen äroförändrad men den här skivan kommerförhoppningsvis att glömmas lika snabbtsom den kom. Frågan är om det verkligenär Cohen som sjunger eller om det är någonannan som bara härmar hans röst? Denriktige Leonard Cohen sitter förmodligeninlåst i en källare någonstans och gråter.Moa ErikssonCOLONEL CLAYPOOL’S BUCKET OFBERNIE BRAINS“The Big Eyeball in the Sky”Prawn Song/BonnierAmigoLes Claypool är rent överjävlig på att lirabas. Det var mycket med poängen i Primus.När de jobbade tajt och tungt var de riktigtskarpa – men när de svävade för mycketblev det mest störigt svävande cirkusmusik.Nu när Claypool kör solo är detdessvärre den senare kategorin musikentillhör. Basen märks inte lika tydligt somönskas. Plus att musikerna han lierat sigmed nu inte är de skarpaste. Buckethead(som bland annat spelat med det nya Gunsn Roses) på gitarr hade man klarat sig gottutan.Jag har haft nöjet att bevittna Primuslive. Skulle inte ha något emot att göra detigen i någon form – men då får Les Claypoolskärpa sig och koncentrera sig på dethan kan bäst. På The Big Eyeball in theSky gör han det definitivt inte.Niklas SimonssonDAN BERN & THE IJBC”My Country II”Cooking Vinyl/BonnierAmigoAtt det snart är val i stora landet på andrasidan Atlanten går inte att missa. Detmärks även på musikutbudet. För någraveckor sedan stod Fogerty, R.E.M. ochSpringsteen på samma scen och sjöng motBush-administrationen. Förra månadensläppte Steve Earle sin brandfackla TheRevolution Starts …Now!Men Dan Bern är för mig en ny bekantskap.Dan Bern bryter absolut ingen ny

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 5musikalisk mark. Efter nio album rör hansig vant i de kvarter som John Hiatt ochRon Sexsmith befolkar. Fast det är svårt attinte tänka på Bob Dylan när man hör Dansjunga. I vissa stunder låter de spökliktnära varandra. Det är ändå svårt att bliberörd av My Country II, den saknar något.Något som rycker tag i en. Dock snyggcover på Pete Seegers The Torn Flag,annars är detta en rätt tråkig platta.Per Lundberg GBDAN FRÖBERG och JERRY JOHANSSON”Dan Fröberg och Jerry Johansson”Håll Tjäften/BonnierAmigoNär konstnären Dan Fröberg slår sig ihopmed gitarristen och sitarspelaren JerryJohanson uppstår något som bryter mot detinvanda och som hittar toner och ljud långtut i de musikaliska marginalerna. Det äråterhållsamt med en ständigt hotfullhetnärvarande. De sneglar ibland på dörren tillden tyska, storslaget kalla värld där tidigaKraftwerk och Brian Enos ambientlandskapär vägledande, men Dan och Jerry tarsin musik ännu ett steg bort från det somden stora massan tar till sig.Därför känns det extra intressant. Smågitarr- eller sitarmelodier bryter ofta uppljudexperimenten för att senare dyka uppnågra sekunder senare. Och den sorgsnatonen med drag åt psykedelia och svenskfolkmusik gör alltid att det lyfter.Om du är less på musik du hört förut ärdetta ett solklart val.Jonas ElgemarkDEATH IN VEGAS”Satan’s Circus”Drone/BonnierAmigoUtveckling är bra. Vi gillar utveckling. Dockär det svårt att undvika en överraskad minnär man inser att Death in Vegas nya albumär helt instrumentalt, och nästan helt frittfrån rockinfluenser. Det är inte heller dansmusik,även om det stundtals blir ett sköntgung i basgången. Musiken har mer gemensamtmed tidig instrumental synt. Spår tvåkopierar till exempel hela inledningen frånTrans Europe Express, utan att någonstansens nämna Kraftwerk. Skumt.Det är svårt att bli upphetsad överSatan’s Circus, visst är det lagom behagligtatt lyssna på, men inget känns jättebra ellervidare viktigt. Bästa spåret är det hypnotiskaAnita Berber (tysk stumfilmsskådespelerska),som är nästan Steve Reich-liknandei sin repetition.En limiterad version av Satan’s Circusinnehåller dessutom en live-CD. Den är istort sett instrumental, den med. Mest ärdet duon plus band som jammar fram sjokav ljummen musik. Det känns som musikernamest står och onanerar på scen – tittavad duktiga vi är. Det funkar att städa till,särskilt om man dammsuger. I slutet avspelningen blir det lite bättre när en tjejkommer in och sjunger lite drömskt. Om duinte hittar det limiterade dubbelalbumet ärdet alltså inget du behöver gråta över.Henrik StrömbergDEPECHE MODE”Remixes 81…04”Mute/CapitolMina kompisar brukade skaka på huvudetnär jag slantade upp mina sista stålar fören extralimiterad version av Strangeloveeller någon annan maxisingel av DepecheMode. Inte nog med att man behövde ensjutummare, den skulle även kompletterasav en i färgad vinyl, man skulle ha maxin,limiterade maxin, extralimiterade eller USpressen.Och visst kändes det surt ibland,men där fanns ju en mix som var lite bättreän de andra. Så handlade jag en till. Menvar det verkligen samlarmani? Nja, delvis,men inte bara. Lika mycket var det etterkännande av att Depeche Mode alltidlegat i förgrunden bland band som förstodatt göra spännande remixer av sina låtar.Det som alltid varit intressant medDM:s mixar är att de lyckats hitta ”hett”folk att jobba med. På åttiotalet var detexempelvis dubgalningen Adrian Sherwood,nittiotalet technohårdingen Speedy J ochidag är det acidduon Black Strobe eller denmystiske technoproducenten Rex the Dog.Remixes 81…04 är mycket på en gång:det är en samling starka låtar med ett avvärldens mest inflytelserika syntband ochdet är ett dokument över remixandetssköna konst, för här är det tydligt vad somskett och vilka trender som remixningenhar genomgått. Från den enkla förlängningav en låt som i Just Can’t Get Enough(Schizo Mix) till den totala omarbetningenså att något nytt uppstår som i AbsolutMix av Everything Counts och den totaltuppfuckade versionen av People are Peoplesom fått namnet Are People People?Nu vore DM inte DM om denna skivainte kom i tre olika versioner – som enkel,dubbel och trippel. Beroende på hur intresseradman är och hur mycket man vill betala.Men faktum är att jag nog ändå rekommenderartrippeln. För annars missar manbland annat Rex the Dogs acidifierade Photographic(Dubb Mix) och den oerhördaClean i Colder-version.Har man alla maxisinglar redan är detkanske inte så värst mycket nytt undersolen, men det är en gedigen sammanställningav DM-remixer och för den som inteorkade med limited-vansinnet finns detmycket att upptäcka. Fast Black Strobesmix av Something to Do får man givetvisköpa den limiterade versionen av vinylmaxinför att upptäcka. Suck…Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”The Crickets and Their Buddies”Cooking Vinyl/BonnierAmigoFy fan vad jag avskyr avdankade äldre mänoch deras jävla gitarrer. Speciellt när de harnamn som Eric Clapton, John Prine ochRodney Crowell. Så satans blod- och könlöstatt man tappar andan. När inte ensNanci Griffith och Albert Lee kan lyftadessa covers, när kompbandet The Cricketsihop med Vince Neil totalhavererar I Foughtthe Law stänger jag av och gråter tyst.Per Lundberg GBDIVERSE ARTISTER”Disco Undead”Device Electronic/Dotshop.seEn samlingsskiva som kickar igång med enlåt döpt efter Andrea Bianchis ultimatazombie-/incest-/sleazefilm Le Notti del Terrorefrån 1980, som rymmer artister somTobe Hooker (Tobe Hooper var TexasChainsaw Massacres regissör), heter DiscoUndead, har dansande tv-spelzombies idålig grafik på omslaget och som innehållerfet och simpel electro är bara att älska.Musiken är inspirerad av åttiotalets allazombie- och skräckrullar och det hörs.Stundtals låter det väldigt mycket JohnCarpenter (Legowelt Season of Samhain)som framstår som en given föregångare.Skräckfilmsregissör och elektronisk kompositörsom han är.Skönast är Bangkok Impacts dansantaelectromashare The Pianist and the Reportereller Solenoids Susprirorum som kännssom om man blir körd genom en elektroniskköttkvarn. Lika effektiv som DarioArgentos gamla skräckis Suspiria. Så glömnyinspelningen av Day of the Dead på biooch köp upp dig på lite skön electrozombieskräckistället.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”DJ-Kicks – Daddy G”!K7/PlaygroundEfter att The Prodigy och Fatboy Slim visatatt det är dags att blicka tillbaka, köra påsäkra kort och vägra utveckling har nuäven Massive Attack för evigt sällat sig tilldem som tyckte det var bättre på nittiotalet.MA är aktuella med ett soundtrack somluktar retro och forne medlemmen Daddy Gkommer här med en mixskiva som är djuptförankrad i den tid då han var en av världenshetaste: Massive själva,Tricky, Leftfieldmed flera. Materialet är i och för siginte dåligt och vi får ett par outgivna mixar,men ärligt: behövs det?Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Electropop Heroes”Memento MateriaStruttigt glad electropop, melankolisk syntpopeller pompös dito? Ja, då har du kommittill rätt avdelning. Slå dig ner i en soffaoch lyssna på popbreakshymnen Beauty inMe av Stisch och Magnus Carlson så länge,så kommer Sophie och Håkan snart. Rimhedenoch Lidbo gör nämligen Tears ForFears gamla Shout! och det är riktigt kuloch bra.En samling med sjutton låtar och minstlika många artister blir givetvis en smulaojämn. Här finns saker som är charmiga,men som man glömmer så fort sista tonenklingat ut ur högtalarna, som Blipp!s Paradis.Annat är väl inte så vidare engagerande:Bobby, Moulin Noir och Z Prochek ärexempel på det. Annat är bra och det tyderpå god smak att Conetiks, Monofaders ochFairlight Childrens bidrag är de starkastelåtarna från respektive artists senastealbum.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Hard-Headed Woman: A Celebration ofWanda Jackson”Bloodshot/BorderFrån början sjöng Wanda Jackson rå rockabillymen gick över till country. Råddes1955 av Elvis Presley att börja med rock-’n’roll men kom återigen att satsa påcountry, honky tonk och gospel. Genomåren har hon spelat in ett nästan oräkneligtantal låtar, som brottarhiten Right OrWrong, och började i mitten av nittiotaletuppträda i USA igen och gav så sent somförra året ut en liveplatta.Men hur låter det då när 21 modernaartister tolkar den levande legendens material?Jo, ungefär som vanligt när det gällerhyllningsplattor – låtarna hanteras alltförrespektfullt och versionerna blir originaltrognaoch därför ganska meningslösa. VarkenRosie Flores eller Bottle Rockets, RobbieFulks eller Wayne Hancock lyckas göranågonting extra. Undantagen heter TrailerBride och Jesse Sykes som spelat in egensinnigaoch fina versioner av FujiamaMama respektive Weary Blues from Waiting.Men det är också det enda som stickerut på det här kompetenta men något fantasilösaalbumet.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”Sudd. Autumn Collection 04”SuddI våras kom Sudds vårkollektion och nu ärdet dags att lämna plats på catwalken förhöstsamlingen. Liksom på vårskivan rör detsig om en frisk blandning mellan olika stilarinom den elektroniska musiken. Mycketav det som visas här är sånt som gjorts föratt sitta inne och kura ihop sig med en ruggigtblåsig dag. Fujasakis dubinspireradeMaster Ho med sina skira sjok av syntar ärett bra exempel. Annat som trivs bra meden kopp te är Alphaliners djupa basgångar iUnderpass. Men det allra bästa med Sudds

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 7samhet. Ett måste om du gillar vemodiggitarrindie med svepande syntar och PeterHook-bas.Per Lundberg GBFRENCH KICKS”The Trial of the Century”Eat Sleep/BorderFrench Kicks började i någon slags garagepunkröjiganda i slutet av nittiotalet. Menderas senaste platta The Trial of the Centuryär snarare småpsykedelisk pop. Det rörsig ofta om en monoton syntmelodi sombackas upp av feta trummor. Någonstansdäremellan löper en gitarrslinga gatloppöver de ljusaste banden.Skivan är en strikt sammanhållen enhet vilketgör att de enskilda låtarna inte bjuderpå speciellt stor variation. Postal Servicegör samma sak men med större övertygelse.French Kicks kan kännas lite anonyma ijämförelse.Låtar som sticker ut finns dock, somden rykande Yes I Guess. Gillar även denklaustrofobiska gitarren i Only So Long.Men egentligen blir jag nog mer sugen påatt höra French Kicks tidigaste alster.Matt Stinchcombs och Josh Wise görkänsloladdade vokala insatser men lyckasaldrig komma så där riktigt nära. The Trialof the Century känns som en behaglig oas iden överbefolkade musikaliska tajgan utanatt för den skull ge upphov till pur glädje.Johan JoelssonTOBIAS FRÖBERG”For Elisabeth Wherever She is”Silence/BorderDet är en ljum sommarkväll på Gotland.Tobias Fröberg håller på att spela in någralåtar. Vännen och producenten Linus Larssonknackar plötsligt på och gör någratrumpålägg. De inspelade låtarna uppskattasav vänner och bekanta så Fröberg ochLarsson bestämmer sig för att fortsättaspela in tillsammans. Och efter ytterligareen inspelningsvecka på Gotland bland bräkandefår inser de att det fanns materialtill ett helt album. Det är de inspelningarnasom ligger till grund för For ElisabethWherever She is.På plattan finns vaggande och luftigpop som i nästan alla låtar är skrivna tillnågon rackare vid namn Elisabeth. Ochman blir lite nyfiken på vem denna människaegentligen är. Men det får man intereda på.Tobias Fröberg har en levande röst ochhans musik är akustiskt stämningsfull ochjordnära. På skivan samsas finstämdakörer och avslappnade melodier. Det klingarsjuttiotal och Simon & Garfunkel. Iblandkan även spår av John Lennon skönjas påskivan. Låtarna är aldrig lökiga utan kännsrenande som ett havsbad i oktober. Menhan har en bit kvar att vandra för attkomma i närheten av melodier av Lennonskaliber. Å andra sidan – vem fan har intedet?Johan JoelssonGREGORIAN”The Dark Side”PlaygroundJa, herrejävlar…Får villigt erkänna att jag slarvat medatt fördjupa mig i de tidigare volymernamed gregorianska munkars tolkningar avolika genreklassiker. På den femte harturen kommit till ett antal urdrag i denbreda rockfåran. Och emellanåt är det svårtatt hålla tillbaka alla blasfemiska tillropoch utbrott – för det är rent okristligt uselt.Merparten av de tolv låtarna är ett skoningslöstkorståg mot kulturell lemlästning(om man kan kalla Nine Inch Nails Hurtoch Close My Eyes Forever med Ozzy ochLita Ford för kulturklassiker).Trodde detskulle röra sig om a capella-tolkningar, menlåtarna är uppbyggda enligt klassisk rockmall.Så där rök även touchen av egenhet iekvationen.Tanke och idé? Knappast, kompis.Det finns många varianter på cover- ochtolkningsalbum i dagsläget. Detta hör tillde värsta – att de lyckats kränga 2,5 miljonermed sina tidigare är än mer skrämmande.Och då kommer de ändå hit på turné ibörjan av 2005.Är Helmut Lotti informerad…?Niklas SimonssonGUERILLA BLACK”Guerilla City”CapitolGuerilla Black har rappat sedan han varliten och är ett ganska välkänt namn iunderground-hiphop-kretsar efter att hasläppt mixtapet Hood Affiliated MixtapeVol 1. Men i och med albumdebutenGuerilla City håller han på att bli ett välkäntansikte på MTV där videon till Compton(med Beenie Man) redan går varm.Guerilla Blacks släpiga sluddriga röst ikombination med hans långsamma självsäkraflow får honom att låta läskigt lik envästkustens Biggie Smalls. Att han brukarfå höra att han ser ut som honom också,uppmärksammar han själv på tungaförstaspåret Hearts of Fire med Bob MarleysNo More Trouble i bakgrunden. Enrolig kuriosa är att Shynes nyligen släpptaalbum har samma sampling i sittförstaspår…Guerilla City är riktigt välproduceradrakt igenom med roliga samplingar frånbland andra Sister Nancy-dängan BamBam vilket ger den ett stort lyft fast utanatt ta uppmärksamheten från rappen. Detenda tråkiga är de två ”skit”-partierna.Guerilla är som många andra i den här genrenen kantstött kille som har mycket atttala om. Hemlöshet, gängaktiviteter ochdödsfall har kantat hans liv, men det varhans frus död i hjärnhinneinflammationsom slog hårdast. Efter att hon dog blevrhymes hans sätt att skriva av sig. Sistaspåret My First som är tillägnat henne får,trots oslipade gangsterkärleksförklaringarsom ”I admit I used to fuck around a littlebit/but I knew that you would always be mychick”, synfältet att dimmas ett tag. Ävenom det inte är otroliga rimstrukturer så harhan en mycket känsla i sina texter.Jag tror att den här skivan som kommerbli väldigt svår att tröttna på.Moa StriddeGUNNAR KÄLLSTRÖM & FRIDENSLILJER”Gunnar Källström & Fridens Liljer”Nacksving/BMGDan Viktor (som varit starkt involverad iden här skivan) skriver i innerfodralet attGunnar Källström förlyssnat sig på DjangoReinhart och ville göra något liknande. Ochdet får man ändå säga att han lyckatsnågorlunda med. För det är gitarrbaseradestradmusik det handlar om, med iblandstarka inslag av zigenarmusik. Allt inspelatså att det finns en, ofta rätt tilltalande, primitivair kring det. Rent ljudmässigt skulledet lika gärna vara inspelat för femtio, trettioeller tio år sedan. Den charmen spädsockså på med uppgiften att den enda redigeringsom gjorts för skivan är pålägg avskivknaster från 78-varvare. Emellanåt bralåtar, intressanta, ibland märkliga, texter,och en oerhört hög charmfaktor. Och intehar man väl hört någon sjunga ”tjofaderullan”sen Thor Modéens dagar?Magnus SjöbergRIGMOR GUSTAFSSON”Close to You”BonnierAmigoRigmor Gustafssons uppföljare till debutenI Will Wait for You. Samarbetet med NilsLandgren, som gav möjlighet till debuten,fortsätter även här, men på ett annat plan.Kompet står Jacky Terrasson Trio för,medan Landgren producerat skivan. Och,som titeln indikerar, består Close to You tillstora delar av Burt Bacharach-kompositioner.På sätt och vis är det samtidigt skivansstörsta styrka och svaghet. För det handlarju om kända och starka låtar, men det ärockså låtar man hört många gånger förr,och låtar som Dionne Warwick gjort odödliga.Gustafssons röst och Terrasson får detatt bli rätt livfullt emellanåt, även om alltblir lite väl mycket jazzande kring kändastrukturer ibland. Visserligen finns här litemer märg än om bara låtarna skulle haklätts i softjazztappning, men det är intetillräckligt för att nå utanför och bortomden själ som trots allt Warwick kunde ingjutai dem. Vid en jämförelse (vilket ärofrånkomligt) blir Rigmors framförandemer som ett naivt utsvävande ställt mot livserfarenheten.Magnus SjöbergHAPPY THE MAN”The Muse Awakens”Inside Out Music/BorderHistorien börjar 1972 på amerikanskarmébas i Tyskland där några av bandmedlemmarnavar stationerade. Fyra år senareär skivkontraktet i hamn och den gladaproggmaskinen är i rullning. The MuseAwakens är deras åttonde skiva och precissom tidigare är det instrumentalt för nästanhela slanten. Endast under Shadowlitesbegagnar Stanely Whitaker sig av sång.Synd att det inte är mer av den varan.Sorgligt nog blir det mycket muzak av dethela och skivan skulle till stora delar kunnaackompanjera TV-shop. Dock måste ettstort rungande hurra utdelas för den fantastiskalåttiteln Lunch at the Psychedelicatessen.Roger BengtssonHERMANO”Dare I Say…”Suburban/PlaygroundI pressreleasen står det om ”a heavy bluescollection filler with desperation and discontentment”.Okej, i mina trakter kallar videt för stonerrock, och i detta fall intesärskilt bra sådan.De allra mest hängivna sväljer antagligendetta med hull och hår, men jag förstår intevarför band envisas med att ge sig påurvattnade genrer. Det är inte så att detfinns särskilt mycket att arbeta med, mengamarna kommer fram när de stora djurenhar blivit mätta.Hermano käkar damm i Kyuss och Queensof the Stone Ages spår. Nej jag tar tillbakadet – dammet har redan hunnit läggasig.Mikael BaraniNIKLAS HILLBOM”Ungefär såhär”SonyMed dängor som Tapetklister och När helavärlden står utanför erövrade Jumper hjärtathos 200 000 svenska skivköpare undernittiotalet. Sedan har det varit tyst. Menunder våren 2003, efter fyra års tynandeartisttillvaro, åkte bandets gamle frontfigurNiklas Hillbom ner till Spanien för attpåbörja sin solodebut.Resultatet är Ungefär såhär, 41 minuterssinger/songwriterpop, som understundomvisar att Hillbom inte tappat förmåganatt snickra ihop låtar. Musiken hardock inte mycket gemensamt med Jumper –det är sparsmakad produktion och mysighöstpop för hela slanten.Texterna synkarbra med musiken, även om de ibland blirenformiga finns ljusglimtar – såsom påsingeln Vi är i dag: ”Solen skiner inte inhit/så låt oss ta ett steg ut dit/vi är i dag, vihar i dag/så låt oss inte tänka mer på vartvi ska”. I mina öron är Niklas Hillbomredan bättre än Jumper någonsin var.Mattias Falk

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 8ROBYN HITCHCOCK”Spooked”Proper/BonnierAmigoDet har ibland känts lite frustrerande attlyssna på Robyn Hitchcock de senaste tiotolvåren. Det har känts som att den däroerhörda talangen, känslan för melodieroch harmonier gått i stå och bara emellanåtglimtat till. Och just därför kännsSpooked så underbart befriande, så härligtsjälvklar. För det här är Robyn Hitchcocksbästa skiva sedan slutet av 1980-talet.Om det är på grund av en nytändning,ett annat fokus eller om det ”bara” ärsamarbetet med Gillian Welch och DavidRawlings som inverkat vet jag inte – jagbryr mig inte. Jag lyssnar hellre till deemellanåt sextiotalsinfluerade arrangemangen,de sparsmakade men ändå kraftfullamelodierna, den självklart uthuggnafåran av vardagslig egenhet mellan pop ochrock. Emellanåt lekfull som ett barn, iandra allvarlig. Lättja, avslappnad lättja,lugn, rytm, febriga slingor av liv, medvetande,lust. Hade jag vetat att Robyn Hitchcockvarit på väg mot de här höjderna hadejag njutit av varje takt under de senaste tioåren.Magnus SjöbergHORACE ANDY & MAD PROFESSOR”From the Roots – Horace Andy MeetsMad Professor”Ras/BorderDet går förstås alldeles utmärkt när sångarenHorace Andy möter dubmannen MadProfessor. 53-åringens röst låter lika lensom alltid samtidigt som professor NeilFraser lyckas vara riktigt återhållsam medeffektreglagen. Mad Professor brukarannars ha mer än svårt att begränsa sig.Tillsammans med rytmsektionen Sly &Robbie blir resultatet kraftfull roots reggaemed medvetna rastafaritexter som byggsupp av smakfulla dubinslag. Bland höjdpunkternafinns kanonlåten Vanity,blytungaThe Bingy Man och den smörigtsköna Girl Don’t Come.Robert LagerströmHOUSTON”It’s Already Written”Capitol”Houston, we have a problem! Du har enbra låt med skön Nate Dogg-sång i enMcDonaldsreklam och behöver få ut enskiva snabbt. Kan vi lösa det? Svårt att fåihop lika bra sånger som reklamens I LikeThat så kvickt? Men, du är ju både en badboy OCH en begåvad sångare i schysst RKelly-anda – så det vi missar i kvalitet hjälperdu säkert upp med din talang. Du kan jutill och med rappa lite med din mörkasköna röst. En riktig, genomtänkt plattakan du ju släppa nästa gång. Vi måste jurida på vågen nu. Inte säker nog på balladerna?Känns lite stelt? Ja, men killen –nästa gång har du säkert mer erfarenhet påden fronten. Kör nu din hårdare r’n’b i botteni sann tidig Usher-anda. Kidsen kommeratt älska det. Keep it On the Low är ju enbra låt. Och så kan vi slänga in någon coversom du kan göra något personligt av, såkänns plattan inte så anonym. Lite fillersfinns ju på alla skivor. Det här går bra skadu se. Och så klämmer vi dit en tuff, menlite känslig bild av dig på omslaget. Se:Inga problem mer!”Kalle MalmstedtHOVET”Hovet”Hovet/UniversalNär Lars Winnerbäck beslutade sig för attspela in en akustisk platta härförledenfanns det inte plats för hans gamla kompband.”Då gör vi något eget i stället”, tänkteHovet, och två låtskrivarhelger senarehade sjumannabandet, med Idde ”Fiskarnai havet” Schultz i spetsen, plitat ihop 13låtar.Och det råder inget tvivel om att Hovetär ett gäng skickliga musiker. Skivan ärliveinspelad med hela bandet samtidigt, ochsamtliga medlemmar sjunger på minst enlåt var – kuriosa som imponerar. Det låterfortfarande Winnerbäck, utan att vara fantastiskt,men det är proggigt, tralligt ochtrevligt hela skivan igenom. Hade jag varitfilmkritiker så skulle jag kallat Hovet fören riktigt feelgood-platta.Mattias FalkILLDISPOSED”1-800 Vindication”Road Runner/BonnierAmigoDanska Illdisposed blandar in lite technoljudi sin brutala extremmetal och låterplötsligt väldigt spännande. Det tycker skivbolagetRoad Runner också, som signadedem tidigare i år.Det finns kraft i den här musiken, ävenom skivbolagets val av singel, Dark, enkelttoppas av I Believe in Me, In Search ofSouls och When You Scream. Illdisposedlåter eget, och tappar inte bort sig i technovärlden,vilket annars är ganska lätt närband ger sig in i nya världar.Till nästaalbum bör de bättra till refrängbiten ochgöra distljudet lite mindre slätare. Då kandet bli riktigt bra.En sak till - Illdisposed måste bättra påsina intron. Att sampla citat ut WaynesWorld 2 och skruva på en radio i en minutgår bort.Torbjörn HallgrenIOMMI”The 1996 Dep Sessions with Glenn Hughes”Mayan/ShowtimeEnligt Tony Iommi behöver världen någralåtar han och sångaren Glenn Hughes jobbadepå 1996. Snarare för sin egen plånboksskull än för att musikarkeologer skakunna lägga till en saknad pusselbit i rockhistorien.När Satan bli gammal blir han religiös– när rockrebellen blir gammal blir hangubbrockare. Det här hade varit så mycketbättre om det inte hade varit för GlennHughes. Mannens röst är lika spännandesom kokt potatis.Tony Iommis riff är ofta en skugga avhur Black Sabbath en gång lät, och deträcker för att komma undan med godkänd.Tyvärr kan det också tolkas som att Iommikopierar sig själv i brist på annat. Lyssnapå Time is the Healer och bedöm själva.Men vem ska köpa detta? Jo, det finnsen kille. På Krokus live-DVD står en trettioårigkille i bandana och blir tokigt gladnär bandet drar igång American Woman.Han, och alla hans gelikar, kommer attköpa The 1996 Dep Sessions with GlennHughes.Torbjörn HallgrenI, SYNTHESIST”Avalanche”Subspace/PlaygroundChris Ianuzzi poserar på Avalanchesomslag som en David Byrne med glasögonsom ser ut att vara designade av David Cronenbergför filmen eXistenZ. Redan det ären varningsflagga som man bör ta på allvar.Och mycket riktigt låter I, Synthesist somen lågbudget-SF-kopia av Talking Headslegendariske sångare. Men inte uppbackadav funkig new wave-rock, utan av struttigsyntpop och melodramatiska syntballader.Det är rent ut sagt bland det värsta jaghört i år.Mats AlmegårdJACK ADAPTOR”Jack Adaptor”Schnitzel/BorderScratch, technosyntar och fläskiga gitarrsolon?Jo, det mesta kan hända när JackAdaptor är i farten. Men även om det brittiskabandet lånar friskt från olika genrerspelar kvartetten trots allt popmusik medstark melodikänsla. Och det låter faktisktbra om projektet som tillhör gitarristenChristopher Cordoba och sångaren PaulFrederick vilka tidigare lirade i gruppernaFamily Cat och Pure Grain. Om killarnabara renodlar sig lite och skriver materialsom inte riktigt spretar lika vilt kan deabsolut bli någonting att räkna med. LåtenPop Music, gruppens andrasingel, är kanonoch innehåller dessutom en dubversion avWatching the Sunset som mixats av MadProfessor. Också den med på albumet.Robert LagerströmJACKSON UNITED”Western Ballads”Sorepoint/BorderFoo Fighters gitarrist Chris Shiflett har enälskarinna vid namn Jackson. Dessvärre ärdet en något tråkigare förälskelse i jämförelsemed den äkta hälften. Jackson Unitedtar inga större steg ifrån Foo Fighters amerikaniseraderock men där Dave Grohl ochgrabbarna lyfter låtarna med en rejäl skopahumor och en hårt knuten näve i fickan ärJackson United mer traditionella i sittframförande och det är lite synd.Men det finns mörkare partier somfängslar, flörten med åttiotalspop i She’sGiving In är stundtals förtjusande ochChris Shiflett har en mycket bättre röst änvad jag trodde. Kanske är det läge för litekonkurrens om mikrofonen i Foo Fighterslägret?Andreas ErikssonJELLO BIAFRA WITH THE MELVINS”Never Breathe What You Can’t See”Alternative Tentacles/Sound PollutionOm jag skulle nämna en punk- och aktivistikonjag aldrig tappat förtroendet för såär valet lätt – Jello Biafra sparkade helatiden uppåt som frontfigur i USA:s mestbespottade punkband Dead Kennedys. Ochhan överlevde. Han var lika ovälkommen idet stockkonservativa högerkristna finrummetsom en hundskit på Nobelmiddagen.Men han överlevde. Hans drygt 20 årgamla kompromisslösa låtar lever dock ettalltför undanskymt liv hos sextiotalistrecensenteroch nostalgiska punkare somnumera äger reklambyråer.Never Breathe What You Can’t Seesätter dock igång tidsresan. Även den kännssom en bångstyrig rockplatta med slagordstexter,musikalisk attack och en vilt ylandeJello som styr skutan. Och rösten har intetappat något från de klassiska åren. Vibratotsitter där det ska, precis som åsikternadet luftar.Yuppiefenomen som stadsjeeparhånas, rigida myndighetsutövare likaså ochdet hårda och kalla kapitalistiska systemetstår som storboven i vårt samtida tragiskadrama. Mannen är definitivt konsekvent.Om inte Melvins låtit så hårdrocksträigaibland hade detta varit en storartadåterkomst för Jello Biafra. Nu blir den”bara” ett inspirerat försök. Men jag ärändå positivt överraskad.Gary AnderssonJIMMY EAT WORLD“Futures“UniversalJag erkänner att jag har något av en softspot för collegerock. Herregud, jag gillar jufaktiskt till och med en del av Blink 182:slåtar. Antagligen ett resultat av för storkonsumtion av amerikanska ungdomsfilmerunder mina tonår.Jimmy Eat World har tidigare produceratett par reko singlar med mer betoningpå rock än college. Första låten på Futureshar samma tuggande häng som deras tidigarealster och ståtar med vackra körersom återkommer på fler låtar. Ganska snartklarnar det att idétorkan slagit rot, gitar-

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 9rerna matar på med samma ackordföljder,och den röda tråden uppenbarar sig likt envarnande signal. Inte ens de mer experimentellaoch atmosfäriska stunderna lyfter skivantillräckligt mycket för att variationenska tilltala mig.Någonstans har åldern kommit ikappbandet. Det går inte att gå i college förevigt – med undantag förstås för Steve(Ian Ziering) i Beverly Hills. Han var välöver 30 bast redan i början av serien.Mikael BaraniELTON JOHN”Peachtree Road”Mercury/UniversalUnder första delen av sjuttiotalet gjordeElton John skivor som hade en slags nyfikenungdomlig charm. Tumbleweed Connectionoch självbetitlade LP:n är två höjdare.Det som hände sedan var att Eltonblev äldre, rikare, mer uppblåst och mer ochmer otrevlig. Nej, inte riktigt så. Han kanfortfarande få till enstaka låtar som berör.På Peachtree Road tycker jag ändå att hanhar tagit några steg tillbaka i positivmening och låtar som The Weight of theWorld och Freaks in Love har en nyvunnenglöd och kanske kan detta båda gott.Jonas ElgemarkJUANES”Mi Sangre”UniversalI vår hemisfär är Juanes måhända fullständigtokänd, men inom de latinska musikkretsarnaär han ungefär hur stor somhelst, något sex Latin Grammys och likamånga Billboard-ettor vittnar om. Colombianenförälskade sig i Metallica som 14-åring, och den gungiga, tempofyllda kombinationenav klassiska latinska rytmer ochrock går hem.Mi Sangre rymmer också en del ballader,något Juanes avverkar med föredömligkänslighet. Ibland blir det kanske lite välsmördrypande – på Para Tu Amor kanordet ”amor” urskiljas ett 50-tal gånger,men tack vare Juanes resonansfyllda, sensuellastämma kommer han till och medundan med det.Mattias FalkRONAN KEATING”10 Years of Hits”UniversalEfter att hans två första soloskivor hamnatöverst på den brittiska försäljningslistanlandade senaste albumet Turn it On påplats 21. Sådant gör multinationella skivbolagnervösa. Och där har vi sannolikt förklaringentill att den här ganska omotiveradesamlingen släpps – om varumärketRonan Keating håller på att försvagas ärdet bäst att mjölka ur det på så mycketpengar som möjligt innan det är helt kört ibotten.Eftersom Ronan inte på långa vägarhaft tillräckligt med solohits för att motiveraen sådan här skiva tvingas han till treförödmjukande nyinspelningar av Boyzoneballader.Men det borde inte vara ett problemför någon som byggt hela sin karriärpå att anpassa sig så mycket som möjligt.Oftast efter vuxenorienterade radiostationersspellistor.Rick Nowells-skrivna Life is a Rollercoasterär dock en odiskutabel popsingel,förmodligen det enda bra han någonsin fåttur sig.Thomas NilsonKING’S X”Live All Over the Place”Inside Out Music/BorderSällan har en låt som Groove Machine passatså bra som inledning till ett livealbum.Jämte stämsång och fantastiska melodierär det just groove som karaktäriserat King-’s X i snart tre decennier. Som vanligt närdet gäller live- och/eller samlingsalbum kaninte alla munnar mättas. Personliga favoriterhar av någon märklig anledning inteplockats med utan istället får de man vanligentrycker förbi slåss om utrymmet. Jaghade applåderat ett större urval från skivornaFaith, Hope, Love samt Ear Candymen när kungarna bjussar på hela 25 spårfår väl mina önskemål ses som en småsak isammanhanget.Den stora behållningen ligger i denakustiska delen på andra skivan ochsärskilt Over My Head och The Differencegör sig väldigt bra i det formatet. I detelektriska setet tycker jag sången haltar endel i vissa spår och jag hade gärna sett litemer utflykter från de traditionella låtstrukturerna.I nuläget hamnar slutomdömetstrax över godkänt och är du obekant medgruppen råder jag dig att istället börja mednågra studioalbum – förslagsvis Dogmanoch Faith, Hope, Love.Roger BengtssonKORN”Greatest Hits Vol. 1”SonyTror det var Q Magazine som häromåretgjorde en specialutgåva där de 100 mestbetydelsefulla och inflytelserikaste låtarnalistades. Inledningsspåret från Korns tio årgamla debut – Blind – fanns med, medanledning av att den agerat startskott åt numetal-genren. Sanningshalten i detta kangivetvis diskuteras, men ett tecken på att deristat in sig lite i musikhistorien är det.Bandet har alltid riktat sig mot en tacksammålgrupp – introverta och missförståddatonåringar med smak för vemod ochtörst för ångest. Men ju större Korn blivitdesto tristare låter de tyvärr. Flådiga bilaroch villor, fruar och barn kom slutligen in ibilden. Vilket verkar skapat en viss rädsla –för friskt experimenterande har inte direktvarit ledstjärnan senaste åren. Samma låtmallplagieras om och om igen. Debutenvisar på mycket större variation och ärbland de bästa hårda debutskivorna från1990-talet. Sångaren Jonathan Davis vardå en spinkig amfetaminmissbrukare somplågades av att ha blivit sexuellt utnyttjadsom barn. Det osade desperation – en tydligäkthet, om man så vill. Och det gör ju sitt.Men visst, Greatest Hits Vol. 1 rymmeren hel del godis. Från Blind till FallingAway From Me via Got the Life ochA.D.I.D.A.S. Korn har flera kanonlåtar attse tillbaka på, men det har varit väl mycketutfyllnad de två senaste albumen. Och vadska de göra härnäst? Något nytt och fräschtär eftertraktat – bonusspåren pådenna samling (covers på Pink FloydsAnother Bring in the Wall och gamla WordUp med Cameo) är det definitivt inte.Niklas SimonssonKRÜGER & COYLE”Randy Expander”ACDC/CosmophiliaSebastian Krüger och Greg Coyle har låtittala om sig en del inom progressive housescenen.Stjärn-DJ:er som Armin van Buuren,Marco V och Chris Fortier har oftaspelat deras musik runt om i världen och påVoov Experience Festival i Tyskland i somrasvisade duon att de kan rocka en publik.Och med detta album slår de väl fast detigen antar jag. Feta beats, snygg produktionoch upptempoös är vad som möter. Litetveksam är jag dock, för det känns inte somnågon direkt nyskapande och spännandemusik. Fast det kanske bara är jag? Musikbehöver ju nödvändigtvis inte vara on theedge hela tiden, men lite mer progression iden progressiva housen som Krüger &Coyle gör hade jag gärna hört.Mats AlmegårdTALIB KWELI”The Beautiful Struggle”Rawkus/UniversalTalib Kweli har fattat att det inte räcker attsäga vettiga saker, man måste låta braockså. Redan på Quality försökte han tvättabort conscious-stämpeln och nu konstaterarhan att ”I speak in schools in lotcause they say I’m intelligent/No, it’s causeI’m dope, if I was wack I’d be irrelevant”.Sedan Jay-Z hyllade Talib Kwelis lyricismpå Moment of Clarity har allt fler fått uppögonen för honom och nu vill Kwe medhjälp av The Neptunes, Kanye West ochJust Blaze sälja lika mycket som ”thewhole Jigga back catalog”.Det är så klart inget fel på att försökasälja plattor men på The BeautifulStruggle finns lite för många radioflirtarmed soulrefränger för min smak. Som turär kan Talib Kweli rädda i stort sett vilkenlåt som helst med sin tighta rap ochklockrena avvägning mellan budskap, skryt,berättelser och punchlines. Han lyckas tilloch med göra en bra låt som samplar ThePolice.Bland plattans höjdpunkter finns I Trymed Mary J Blige som är en upplyftandemen snarlik uppföljare till Get By ochhårda Back Up Offa Me som återförenarKwe med Hi Tek. Och Black Girl Pain medJean Grae som borde hålla undergroundfansennöjda.The Beautiful Struggle lider lite av attden försöker vara alla till lags men dethindrar inte att den är ett av årets bättrealbum. Synd bara att inte Lonely People avKanye West fick vara med.Daniel SeverinssonJAMES LAST”Elements of James Last”Eagle/PlaygroundDet började med att han fyllde 75. Någravänner ville ge honom en present sombestod i att man putsade upp hans låtar såatt man kunde höra hur de skulle kunnalåta med dagens teknik. En intressant idé,men inte känns det speciellt kul när manhör det. För hur mycket pålägg och hurmånga remixer man gör så kommer maninte undan velourkänslan av 1970-taletsvardagsrum. Så speciellt modernt blir det juinte. Att Last sedan blev så begeistrad atthan själv lade sig i projektet och skrev nyalåtar blir ingen fördel. Allt det kitschigaoch kultförklarade går förlorat, och kvarhar man bara den nakna essensen. Och dåblir det inte lika skoj. Originalinspelningarnahåller fortfarande kvar det där som mansom lyssnare identifierar James Last med:den oförklarliga populariteten, den nästanosmakligt inställsamma naturen och varuhuskänslan.Magnus SjöbergLIVE”Awake - The Best of Live”UniversalNågon har sagt att Live måste vara det löjligastenamnet på ett band sedan The Band.Må så vara, men nittiotalets kejsare inom denamerikanska FM-rocken har onekligen levereraten hel del habila alster och de sex albumenhar sålts i över 18 miljoner exemplar.Dags för en greatest hits-skiva, följaktligen.Bandet har naturligtvis inte negligeratatt plocka med någon av kioskvältarna – IAlone, Dolphins Cry, Run Away, Selling theDrama – och gillar man Live är det härgörskoj. Personligen blir jag dock rejält mättefter 19 låtar. Med materialet i åtanke hadedet kanske räckt med en greatest hits-EP...Mattias FalkLUNA”Rendevous”Jetset/BonnierAmigoDean Wareham och Lunas sjunde skiva falleröverraskande över mig med mysigheter.

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 10Överraskande för jag egentligen tappathoppet om den forne Galaxie 500-gigantenefter en bitvis otroligt sömnig tillställningpå Bommens Salonger i Göteborg häromåret. Då var det tradig Velvetrock, sömnlösagitarrsolon och trots att de bara spelade idrygt en timme kändes kvällen evighetslång.Jag hade ändå förhoppningar om enfinstämd kväll i treackordspopens tecken.Istället fastnade blicken oftare på Warehamsflickvän, basisten Britta Phillips, föratt hon var så snygg. Förstås hade honvarit modell och förstås var hon en knäckandebasist. Dessutom med ett förflutet idet fantastiskt bortglömda drömpopbandetBelltower.Om det är Phillips som lyft Luna rejältur gubbrocken eller om de bara nått sammalysande nivå som på Bewitched av en slumpvet jag inte men Rendezvous är bitvis lysande.Nej, riktigt hela skivan är väl inte det.Men större delar är ändå särdeles mysigoch luddigt fluffig popmusik som i alla falljag inte hade väntat mig. Jag gillar Speedbumpsfartiga Modern Lovers möter Cure iHoboken-stökighet. Men det finns även ettdigert överflöd med alla dessa lagom lojagitarrer och saktmodiga melodier som jagalltid gillat med Luna. Alla dessa lantligaromantiska bitterheter med alla dessa Velvetgitarrer,mjuka slingor och Warehamsspröda röst. Jag har lärt mig att aldrigräkna ut ett band fullständigt bara för attde ger ut en liveskiva och kanske, kanskeska jag också införskaffa förra skivanRomantica också, eller så skiter jag i detdå Rendezvous är så ökensolig och väldigtförvånade bra.Fredrik ErikssonMANIC STREET PREACHERS”Lifeblood”Sony”Ja, det var ett tag sedan de ristade in ’4Real’ på armarna”, fnös en redaktionsmedlemnär första singeln The Love of RichardNixon premiärspelades.Och visst stämmer det. Ångest ochdesperation har inte varit bandmedlemmarnasföljeslagare på ett tag. Kan väl ha medRichie Edwards självmord/försvinnande1995 att göra. Vilket i och för sig fick bandetatt göra sin bästa platta EverythingMust Go året efter.På Know Your Enemy från 2001 vardet lite segt och tradigt. Man skulle hittatillbaka till det riviga från debuten, sadesdet. Men ack så de bedrog sig. Lifeblood ärdock bättre, genom att de tagit ett par stegtillbaka. Det påminner om det småpompösafrån Everything Must Go. Åtminstone ilagom doser. Programmera 1985, Glasnostoch den lättrallade förstasingeln så har dudet bästa. Resten svajar dock alldeles förmycket. Det var inte enbart senaste samlingsalbumensom indikerade att karriärenshöjdpunkter finns i backspegeln. Lifebloodär ytterligare ett bevis, trots sin skaplighet.Niklas SimonssonCHARLIE MARS”Charlie Mars”V2/BonnierAmigoSom om Bruce Springsteen vuxit upp vid enmajskantad landsväg i södra USA och lyssnatsönder Coldplay. Som om denne Brucegillar Thom Yorke, men tycker han är liteför krånglig ibland, och i hemlighet drömmerom att stå bredvid Bono och sjungaduett på Ullevi.Precis så låter Charlie Mars. Det ärharmlöst, lättlyssnat och egentligen ganskaavskyvärt. Men ändå inte. Med sin svaltpompösa och melodiska skymningsrocklyckas Charlie Mars faktiskt skapa en ganskabehaglig atmosfär att skrota omkring i.Gather the Horses är en skön förstasingeloch en ganska bra antydan om hur restenav plattan låter – som en massa andra skivordu redan har, men med en egen litentwist.Inget som kommer att välta arenor,eller ens bli särdeles stort utanför USA.Men vill man ha en southern accent och literockgitarr på sin Coldplayångest sitter denhär som en gungstol på verandan.Kalle MalmstedtMASTODON”Leviathan”Relapse/BorderMed sitt Moby Dick-tema levererar Mastodonförfattaren Herman Melvilles epos tillden headbangande generationen.Den skäggige författaren var longörernasmästare. Massa runt-omkring-bladderutan att komma till poängen. Med Mastodonär det oftast tvärtom, raka rör ochhårda riff som pekar med hela handen.Ljudbilden påminner närmast om entavla med gamla Refused, Project 86 ochProng i en stor ormhög. Men när man vänderpå tavlan är det något helt annat.Något nytt, något väldigt eget. Mastodonkan till och med lägga in ett countryriff iMegalodon utan att göra bort sig.Bästa låtarna är Naked Burn, inledandeBlood and Thunder och tunga Iron Tuskmed ett skönt, gungande riff. De tre avslutandelåtarna håller alla en lägre klass –och påminner närmast om Melvilles longörer- att sätta punkt med instrumentalt balladtjafskänns blaha.Trots det är en lyssningpå Leviathan att rekommendera. Somatt krypa upp i sängen en regnig höstdagmed ett nytt nummer av favvoserietidningen.Torbjörn HallgrenMCENROE”5 Years in the Factory”Vertical Form/importRod Bailey är inte bara boss på Peanuts &Corns-bolaget utan även en strålande rappareunder namnet McEnroe. Det är alltsåinte tennis-John som släppt en platta.Avslappnat loj och skön alternativhiphopmed intelligenta texter är vad som bjuds.Ibland kan det bli lite väl lojt och politisktkorrekt på samma gång: 6.25 at the FirstWindow blir lite töntig och känns som enlåt skriven av ett politiskt ungdomsförbund.Men i andra låtar finns inte ett spår avsåna känslor. Disenfranchised är oerhörtgungig och snygg. Och som tur är så är detså 5 Years in the Factory till största dellåter. Hiphop med klass!Mats AlmegårdMEATLOAF”Bat Out of Hell Live - with the MelbourneSymphony Orchestra”Mercury/Universal”Om du äger den här skivan är du ett riktigtfan”, låter Meatloaf hälsa i det färggladamen tunna CD-häftet.Tacka fan för det! Vem annars – förutomen musikrecensent som fått skivanskickad till sig av sin redaktör – skulle i sittägo ha en nyinspelning av hela Bat Out ofHell? Visst är det live och med symfoniorkester,men den som gillar Meatloafs bombastiskaarenarock har ju redan originaletoch är nog rätt nöjd med det. Varför förstårjag inte riktigt, eftersom det här ärmusik som inte appellerar till vare sig mitthjärta, hjärna, mage, ben eller skrev. Endasttill gäspreflexen, faktiskt. Jämför man dennya liveskivan och den välproducerade studioskivanfinns inte heller nog många skillnaderför att motivera ett köp. Om man inteär ett riktigt fan, förstås.Kalle MalmstedtTHE MEKONS”Heaven & Hell – The Very Best of theMekons”Cooking Vinyl/BonnierAmigoThe Mekons bildades redan 1977, och ärett av de här banden som funnits med tilloch från genom åren. Från början ihopföstamed punken, men mer och mer utpräglatsom ett rätt typiskt brittiskt new waveband.Och fastän de flirtat med de flestanärliggande genrer som folk, country ochgarage har det funnits någon form avenhetlighet kvar, vilket också Heaven & Hellvisar. Det nästan mest intressanta är att defaktiskt till och från låter som ett rakareClash. Rakare i bemärkelsen att rockandanhela tiden finns dominerande. De andrainfluenserna tar aldrig över, och när detfinns möjlighet till den där ohämmadedynamiken, när det svänger så man aldrigtror man ska kunna resa sig igen, så hållerden raka rytmen allt stången. Som inompunken, som inom rocken. Ett rakare Clash,ett rakare Pogues. Och alltid med ett socialt,ett samhälleligt, ett politiskt patos. Detär inte ofta såna band görs längre, även omde finns. Men när man hör The Mekons villman att de ska överösa oss. Kanske inte alltidför sina låtar. Men för attityden, förenergin, för idéerna. För livet.Magnus SjöbergMICHIGAN”Ultimate Sky”Memento MateriaNär Michigan vill låta Depeche Mode annoViolator i låtar som The Ocean’s Wide ochDestiny’s Line fungerar det hyfsat bra.Svenskarna är duktiga producenter, de kansin syntpophistoria och de får till rätt hyggligamelodier. Det är värre när de ska varahård(rockig)a. De har helt enkelt kikat påfel attribut när de bestämde sig för vadderas crossover skulle innehålla. Då låter desom ett åttiotalsmöte mellan mes-syntaresom Alphaville och töntigt hårdrockbandsom Treat.Mats AlmegårdMIZ”Story Untold”ReactivesongsJapanska artister som slår utomlands ärungefär lika frekvent förekommande somAC/DC-ballader – Miz är faktiskt den förstasom haft en låt på topp 10 utanförJapan. Detta med Waiting, en trallig popdängasom gick in på den svenska singellistansåttondeplats härförleden.De internationella framgångarna berortroligtvis på att den 23-åriga sångerskanundvikit inhemska tongångar, istället är detklassisk västerländsk powerpop som gäller.En del av den svenskproducerad.TänkLambretta i lightversion.Miz är onekligen talangfull och har entrevlig sångröst, men om det här ska räckalängre än till en urvattnad singellista i ettland vid polcirkeln får det skrapas ihop literoligare låtmaterial nästa gång.Mattias FalkMOKIRA”FFT Pop”Cubicfabric/Dotshop.seGhost Glider smyger sig över mig när jaglagt in Mokiras nya album i CD-spelaren.Dess uppbrutna och förtvinade harmoniersprider sannerligen en spöklik känslaomkring sig. Efter denna start hamnar jag iHässleholm – staden där Andreas Tilliander(Mokira) växt upp. Med tanke på dennatolkning kan man ana att det är en ödsligtkonstig, men ändå ganska vacker och harmoniskstad som fostrat vår electronicavän.Spår tre innehåller sång på japanska avPiana. Tsuki no kioku är lika gastkramandeoch samtidigt harmonisk som de andraspåren. Men kanske att den ihåliga japanskasången får mina nackhår att resa sigytterligare en smula.Med FFT Pop gör Andreas Tillianderinget direkt nytt. Han spinner snarare vidarepå Mokira-idéer från Album som kom ivåras. Det är ödsliga, karga och samtidigtvackert varma idéer som kommer tillutlopp. De tar en till stadier av betraktan-

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 11de, kontemplation och lugn. Mokira kanmed fördel användas som soundtrack tilltimmarna efter Andreas Tillianders WorldIndustries-fest.Mats AlmegårdMOS DEF”The New Danger”Geffen/UniversalUnder de fem år som gått sedan fantastiskaBlack On Both Sides har Mos Def bådehunnit med att satsa på sin skådespelarkarriäroch släppa några heta låtar och någrakonstiga. Dessutom har han satt ihop jättejobbigabandet Black Jack Johnson medmedlemmar från bland annat Living Colour.Bandet ska ta tillbaka rocken från de vitasom stulit den och har tagit sitt namn efteren svart boxare som blev dömd till fängelseför att han hade ett förhållande med en vitkvinna. När Mighty Mos släpper nytt albumär det alltså svårt att veta vilka sidor hantänker visa upp.The New Danger inleds fint med attMos Def sjunger om att han är ”the mostbeautiful boogieman” över en soft RaphaelSaadiq-produktion. Sen besannas de värstafarhågorna. Nu metal-gitarrerna maler påoch när War avslutas med upprepade”Fuck you pay me” fattas bara att Zach dela Rocha ska komma in och fylla på med”Fuck you I won’t do what you tell me”.Ännu värre är bluesstandarden Blue BlackJack med Shuggie Otis där alla klyshorutom ”I’m bad to the bone” finns med.Överhuvudtaget låter det mesta på TheNew Danger som om det är inspelat närMos Def haft lite tid över mellan sketchernai Dave Chappelle Show. Mycket verkarha jammats fram i studion och även omMos Def har en otrolig röst blir det lite segtatt höra honom sjunga ”sweet gangstawoman” 43 gånger i samma låt. Fastibland funkar det, som på The Beggar,enav de vackraste kärleksförklaringarna somsläppts på skiva. De få hiphoplåtarna hållergenomgående hyfsad klass även om dekänns slarviga. Det finns till exempel en kulversion av Jay-Z:s Takeover där vi får vetaatt det inte är R.O.C. utan ”old whitemen”, MTV och Viacom som regerarrapskiten. Den låten hade varit en pärla påvilket mixtape som helst för några år sen,men passar inte in på ett album.Förhoppningsvis blir kommande plattanmed Medina Green det helgjutna hiphopalbumsom Mos Def kan göra om han barafår lust. Och om inte inspelningarna av Liftarensguide till galaxen kommer emellan.Daniel SeverinssonTHE MUSIC“Welcome to the North“CapitolThe Musics debut var en av de första skivornaundertecknad tyckte till om ochrecenserade. Jag var färsk, deras StoneRoses-influerade svängpop kändes hyfsatfärsk och jag har för mig att jag skrev godating om dem.Här tas jag tillbaka till den gången förett par år sedan, och det rör sig inte omnågon trevlig nostalgitripp, utan snarare enbesvikelse över att det inte hänt särskiltmycket sedan sist. Baktakterna, de psykedeliskagitarrerna och Rob Harvey som försökerlåta som en yngre och nasalare versionav Bono överbelastar mina stackarsöron.Mikael BaraniMY LIFE WITH THE THRILL KILL KULT”The Beast of TKK””Diamonds & Daggerz”Rykodisc/ShowtimeNär djävulen blir gammal blir han religiösbrukar det heta. Eller ger ut greatest hitskanske man kan tillfoga.Thrill Kill Kult haralltid varit mycket fascinerade av mannendär nere i underjorden. Och av sex, droger,skräck och annat som gör livet spännande.Så när de ger ut samlingsskiva är det Beastof. Materialet på den spänner över tiden1987 till 2001 och det är relativt enkelt attse en linje i TKK:s produktion: en fascinationför den allra grisigaste rocken samtidigtsom det mesta görs med samplers ochsyntar. Att de tidigt kontrakterades till ChicagosWax Trax må ha att göra med att debodde i staden, men även faktumet att deliksom Ministry och Revolting Cocks villeutforska sex och B-filmer till elektronisktkomp.Till skillnad från Ministry och RevCohar TKK dock haft väldigt lite att ge rentmusikaliskt.Det märks på Beast of. Från radiopoppeni Girl Without a Plane till bonnrockeni Sex on Wheels och A Martini Built for 2är en genomgående sak också att de gör B-musik. Perfekt eftersom de byggt hela sinimage kring B-filmer (Frank Dardiello ochMarston Daley arbetade för övrigt tillsammansmed en skräckfilm när de bestämdesig för att bilda band i stället), inte likaperfekt eftersom musiken är så jäkla kass.Ibland låter de som en riktigt taskig kopiaav Chicks on Speed, i andra fall mest somett Eddie Meduza-gäng som tagit way toomuch droger. Bara Kooler than Jesus ärnågorlunda lyssningsbar och den kommerfrån debutalbumet My Life with the ThrillKill Kult. Nybörjartur brukar sånt heta.För övrigt är det lustigt att inte titelspårettill debuten finns med här. Den gick ocksåatt lyssna på om jag inte minns fel.På Diamonds & Daggerz ska det finnas”outgivna pärlor”. Säkert: ostig alternativdiscorocksom Devil Rider, Hot Rod Boys,Sex Whip och Evil Lover hittar jag, menvar är de jävla pärlorna?Mats AlmegårdNEGATIVE”Sweet & Deceitful”Gbfam/PlaygroundMed en look som hämtad från Hanoi Rocksoch musik som klingar Him är det intekonstigt att Negative är ett välkänt namn ihemlandet Finland. Om marknadsföringenklaffar finns det goda chanser att tonåringaräven utanför landets gränser hittar sittnya favvoband.Negative besitter alla attribut för attlyckas – de är ordentligt stylade, har enstor skopa tonårsångest i sina texter samten förmåga att då och då snickra ihopmelodier som sätter sig på hjärnan. CreepingInside och L.A. Feeding Fire ärlysande exempel på gott låtbygge men jaghar ändå mina betänkligheter kring Sweet& Deceitful, gothpopen blir lite väl smetigoch inställsam i längden.Roger BengtssonWILLIE NELSON”It Always Will Be”Lost Highway/Willie Nelson har varit med ett tag, och harmed tiden blivit något av den genom tidbeständiga balladcountryns märkesröster.Det är också något som han bevarar och,tja, utvecklar. På It Always Will Be kombinerasmycket av det beständiga, det oomkullrunkeligai countryns arvegods, samtidigtsom det finns drag av modernsinger/songwriter i hela konceptet. Avskalat,men ändå inte helt naket, hela tidenmed en grund, en solid plattform att stå påoch sväva ut ifrån, inte för långt, inte förfjärran traditionen och det som i allabemärkelser kan kallas country; det lantliga,det robusta men samtidigt rofyllda ochharmoniska. Några riktigt bra nummer,andra som svävar bort med vinden, precissom i verkliga livet. Ibland harmlöst, menockså oroligt och pendlande mellan ljus ochsvärta.Magnus SjöbergNINO OF FINLAND”Nino of Finland”Brax-tone EntertainmentDet finns vissa skivor man inte riktigt vethur man ska kategorisera. Anslaget på skivan,ja, hos hela Nino of Finland, är påsamma sätt märkligt och fullt logiskt, likaöverraskande som följdriktigt. Första spåretsmässlika, tungsinta mantra, som envaggande gospel lika skön som ohygglig.Och fortsättningen, bortom, ett landskap,ett äventyr. Förvriden klaviatur, plastisk,spröd i komp och rytm. Spänningar, mystik.Och mycket filmiskt. Lika delar organisktoch maskinellt, lika delar hopp och tvivel.Lika kärv som det finländska kynnet bandnamnetanspelar på. Och lika värd attälska, lika värd att upptäcka, lika värt attknyta brodersband med.Magnus SjöbergOHNO”The Disrupt”Stones Throw/PlaygroundDet hörs att OHNO är Madlibs lillebrorsa –jo, han är faktiskt det – och det hörs ocksåatt det inte är därför han fått skivkontrakt.Den här killen vet både hur man gör enrolig, om än lite krävande, låt och hur manrappar. OHNO känns nästan lite old schoolibland och är ett par snäpp under storebrorsani hans mest vrickade stunder, menkan få iväg en helt okej låt som Perceptions.Lustigt nog är flera av höjdarlåtarnapå OHNO:s debut ihoprökta av Madlib –Stomp That v.2 är en arg höjdare – mendet bevisar väl mer att en skomakare skabliva vid sin läst. Madlib är en av de grymmastelåtmakarna någonsin och OHNO ärlite bättre på att rappa. Det är skönt attbäras iväg av hans flyt över brorsans smutsigabetonggolv. Helt klart en platta som dubara kommer att säga ”Åh, nej!” om duinte lyssnar på.Kalle MalmstedtORUP”Bästa”WarnerAtt förena höga listplaceringar med attgöra intelligent och kritikerhyllad popmusikär knappast något unikt bland svenskaartister idag, men i det deprimerandeTommy Nilsson-klimat som rådde i slutetpå åttiotalet var det egentligen bara tvåartister som lyckades med den bedriften.Mauro Scocco och – Orup.Och vilka låtar han gjorde. SchlagerpoppärlornaDå står pojkarna på rad ochMin mor sa till mig. Den näst intill fulländadePet Shop Boys-pastischen Stockholm.Vemodiga Från Djursholm till Danvikstull.Så höll det på – ända tills skivorna börjadesälja lite sämre och han riskerade att få ätaupp sitt uttalande om att pop som inte säljerinte har något existensberättigande. Dåbildade han GES. Det var dumt.De tjugonio låtarna på Bästa vittnardock om få andra snedsteg under karriären.Vissa låtar har måhända åldrats sämre änandra och många skulle säkert mått bra aven annan producent än Anders Glenmark.Men peka på en samtida svensk artist somskulle kunna göra en bättre hitsamling ochdu pekar rätt ut i luften.Thomas NilsonPAGAN’S MIND”Infinity Divine”Limb Music Products/BorderEn motionstur på cykel fick den stora äranatt ackompanjeras av Infinity Divine.Metal- med power-tendenser och fartfylldabaskaggar lämpar sig synnerligen väl tillden typen av aktivitet. Jag trampade på ilackande svett och försökte hålla jämnasteg med musiken. Mot sluttampen tryterorken, både till motionen och till den enahandaoch fantasilösa musiken. I kompaktmörker på en grusväg någonstans i gnäll-

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 12bältet har vi plötsligt förflyttat oss till skivanstolfte och avslutande (bonus)spår Atthe Graves. Inledningsvis framförs en twistadcirkusmusik-variant och i redan nämndamörker på redan nämnda grusväg blirstämningen minst sagt spöklik och jagtrampar vettskrämd i vansinnestempo mothemmets härd.Mer av den varan hade onekligen lyftdenna orkester ur anonymitetens dunkeloch skivan hade dugt till mer änmotionsmusik.Ska du köpa Infinity Divine så se för alldel till att utgåvan innehåller bonusspåren!Roger BengtssonPAN/TONE”Newfound Urban Calm + Remix Album”Bip-hop/Dotshop.seKanadensiske Sidney LeRock, enligt vissauppgifter hans riktiga namn, bor numera iKöln. Så det är kanske inte helt överraskandeatt Newfound Urban Calm bjuder påtechno och microhouse. Men också influenserfrån funk och pop smyger sig in ochvarierar det hela. Det känns som omslagetsmotsägelse (en bild på kravallpoliser motden pastorala titeln) fortsätter inne i skivan,där första låten är riktigt minimalmedan till exempel Unexplained Stains ären betydligt stökigare technolåt med feta 8-bitarsljud. Newfound Urban Calm är imångt och mycket en klassisk technoskiva,med få melodier men desto mer hårda technobasgångaroch härligt syntetiska ljud.CD två i paketet innehåller remixversionerfrån Pan/tones vänner och stallkamrater,de flesta rätt överflödiga. Remix-CD:nsaknar den helhetskänsla album-CD:n har,och ingen enskild remix sticker heller ut.Om det nu var så att remix-CD:n hängdespå albumet eftersom det aldrig skulle säljapå egen hand, då kanske man skulle skippatdet helt istället.Henrik StrömbergLAURA PAUSINI”Resta in Ascolto”Atlantic/WarnerDet finns en intressant aspekt av den italienskapopen; nästan allt som kommer frami radio eller andra media låter ofta ganskalikadant. Om det beror på att Italien skapatsig den här lite melodramatiska nischeneller om vi själva blivit så avtrubbade attallt som bryter mot övrig västerländsk poplåter annorlunda, men ändå likadant, vetjag inte.Men Laura Pausini låter rätt ofta somen kvinnlig motsvarighet till gamle Eros,eller Gianna Nannini. Och det är väl härförklaringen ligger: gräddan av italienskapowerballader låter precis likadant nu somi början av nittiotalet. Att sedan Laurasröst emellanåt är stark och personlig ochlåtar och arrangemang kan sträcka sig bortomdet strömlinjeformade räcker inte. Detblir 1990 igen. Och hur kul var 1990?Magnus SjöbergTHE PEARLFISHERS”A Sunflower at Christmas”Marina/BorderDet här var en lustig liten skiva som detskotska bandet fiskat upp. Någon pärla vetefan om det är. Men i alla fall en sjulåtarsplattamed någon slags välorkestrerad snöpopmed jultema.David Scott startade det här bandetredan 1989 och idag är han den enda kvarvarandemedlemmen. Han tog bandnamnetefter en opera av Bizet och är gravt förtjusti Brian Wilson. Och det märks i hans musikaliskainfallsvinklar. Låtarna är gjutna ien varm och lekfull anda och Scott verkarha en fäbless för vinterklädda brudar ochsnowboardåkning. ”Snowboarding! It’s theonly way to live/The only way to get yourkicks on.” Men det rör sig inte om sån därsnabb och hurtig punk som de rödkindadeskäggaporna i toppluvor brukar lyssna på. IThe Pearlfishers fall blir det någon sortssakral myspop.Jag gillar tanken på en konceptskiva omjulen. Men i praktiken och genom The Pearlfishersimmiga skidglasögon blir intrycketlite, vad ska jag säga, tveksamt. Men omjag kommer ihåg det ska jag på julaftonskvällendra mig undan med ett krusspetsad starkvinsglögg och sätta på den härskivan för att se om den kan sätta fart påjulkänslorna.Johan JoelssonAXEL RUDI PELL”The Ballads III”Steamhammer/PlaygroundDet finns inte mycket som är mer lumpet änatt bifoga någon/några nya låtar på ensamlingsskiva. Gillar man gruppen blir manju tvungen att införskaffa utgåvan trots attman redan har flertalet av låtarna. När detgäller Axel Rudi Pell är det inget stort problem– för hur kan man i ärlighetens namngilla någon som släppt tre balladsamlingar?Inte ens Scorpions kommer undan med ensådan trots att de har få konkurrenter påpower ballad-sidan.Rainbow-covern The Temple of theKing ligger som tredje spår vilket är precisrätt tajmat. Längre än så orkar jag knapptlyssna, och än mindre engagera mig i Pellslååånga skapelser.Roger BengtssonPLACEBO”Once More with Feeling: Singles 1996-2004”CapitolInget nytt under solen. Förutom en låt påfranska och två nya spår. Resten har duredan om du är fan. Och även om Placebosålde bra på sin senaste platta så kännsOnce More with Feeling inte specielltfräsch. Nya singeln Twenty Years är ocksåen seg historia utan lyft.Gary AnderssonPUCKSPONY”People are Not for Killing”Vesper/BonnierAmigoEn ond natts sömn. Och det som brukar finnasi det hallucinatoriska drömstoffet skullemycket väl kunnat vara ackompanjeratav Puckspony.Puck är ett lömskt väsen i ShakespearesEn midsommarnattsdröm. Men Pucksponyär ett lömskt experimentellt ochpostrockigt väsen från Stockholm. Bakomnamnet gömmer sig Huxflux Nettermalmsom också har ett finger med i band somBeep The Kid, Baxter och Paatos.På People are Not for Killing finnsbåde vackra och dissonantstöriga ljudlandskapsom skaver och stretar. Körpartier gårhand i hand med nippriga psyktrummor. IFor Those About to Die hittar man en orgelsom kämpar sig fram i valstakt. Och detspelar ingen roll hur mycket man lyssnar påskivan. Det finns ständigt nya saker att upptäcka.Inspiration hämtas från band somoch Godspeed You Black Emperor. MenPuckspony gör inga halvtimmeslåtar fördet, utan hinner bränna av hela tolv låtarpå plattan.Skivan känns helt klart intressant. Ochvissa passager är så spännande att manstannar upp och bara lyssnar. Men överlagkan skivan kännas lite flytande. Jag hadeuppskattat något kitt som höll sammanlåtarna till en starkare helhet. Eller att dethade funnits något mer dynamiskt och varieratinslag i låtarna. Avsaknaden av självklaramelodihakar gör i det här fallet attman får lite svårare att direkt förstå vadsom gömmer sig på skivan.Johan JoelssonQ-UNIQUE”Vengeance is Mine”Uncle Howie/PlaygroundQ-Unique, från insomnade Arsonists, solodebuterarpå Non-Phixions etikett UncleHowie. Redan på första låten The Resumepåstår han att det var han som produceradebåda Arsonists-plattorna och sen skryterhan om att han har rappat med John Lennonsson.Som titeln antyder är Vengeance isMine ett personligt album och flera låtarhandlar om Q-Uniques uppväxt och kampför att få skivkontrakt. Den numera obligatoriskapolitiska låten om att ”Bush knockeddown the towers” tillhör de bättre i singenre. Vengeance is Mine hade varit jättebraom det inte var för att Q-Unique barahar ett röstläge och att det läget påminnerskarpt om Gunnery Sergeant Hartman i filmenFull Metal Jacket.Daniel SeverinssonROYCE DA 5’9””Presents the M.I.C. Official Mixtape”PIAS/PlaygroundDet där med mixtapes är en rätt lömsk idé.Något som känns rätt och street som mankan hålla intresset uppe med mellan skivsläpp,men med total förnekelsemöjlighet,liksom. Ni fattar: ”Jasså, ni tyckte det varbra? Schysst” men ”Gillade det inte? Nja,men det är ju inte skivan – vänta till jagdroppar den, den är phat!”.Så att LL Cool J-klonen Royce, förövrigt helt i händerna på den producent hanhar för tillfället, bestämmer sig för att testavattnet inför nästa års släpp känns helt konsekvent.Efter att ha fått en hit av Premierför några år sedan (magnifika Boom) ochsedan släppt något som kan liknas vid enmusikalisk axelryckning är Detroitsonen nutillbaka med mixtapet M.I.C.Och faktiskt, vattnet är varmt. Skulledetta vara Royces officiella nya fullängdareskulle det vara helt okej. Merparten av spårenär signerade Asar, och är helt godkändhardcorehiphop utan r’n’b-flörtar. Inget viinte hört innan, men lyssningsbart. StudsigaJump har Nottz som ursprung – vilket tydligenalla spår på kommande plattan ocksåkommer att ha. Låter lite riskabelt, men detska bli intressant att se resultatet. Roycerappar bra, men är lite för opersonlig föratt fästa helt. Men, som sagt, jämfört meddet trista han släppt sedan Rock City ärdetta rena guldgruvan, med sköna RunDMC-ekande låtar som F*ck a Hook ochtunga Buzzin. Ett måste om man är heltnere med Detroitscenen och tror att den ärden grogrund för stor hiphop den aldrigvarit (Eminem är ett freak mishap, inte ettsymptom). Annars: helt lyssningsbart, omman inte kan vänta på den riktige Detroitsonensnästa platta.Kalle MalmstedtSAFE HAVEN”Safe Haven”MTM/ShowtimeMichael Vescera, Chris McCarvil, Phil Suarez,Eric Riordon och Mike Mongillo har endiger meritlista som du gärna kan kolla uppom du gillar melodiösare hårdrock.Jag finner visst nöje i den, i sammanhanget,rockiga Need a Change men i övrigtär det sedvanlig MTM-klass över utgåvan.Fantasier om spandexklädda metalwannabesomgivna av travar med hårspraysburkardyker upp samma sekund play pressas påspelaren och jag kan inte fatta hur nån orkarlira trista gitarrsolon i tid och otid tätt följdav ett halvtaskigt ylande till fåniga texter.Roger BengtssonSAYBIA”These are the Days”CapitolDessa fem danskar stoltserar med så klassiskanamn som Søren, Jeppe, Jess, Sebas-

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 13tian och Palle – och nu ska de bli internationellapopidoler. De har spelat in gråtmildaThese are the Days på Gotland, AntonCorbijn har tagit de bygderomantiska bandbildernaoch de låter som Coldplay light.När de inte snuddar vid Radioheads känslodarr.Ja, ni fattar grejen.Men jag gillar Coldplay. Och självklartäven Radiohead. Men jag har svårt för Saybia.De har ingen egen karaktär som jagkan stödja mig mot. Jag blir aldrig intresserad,aldrig fångad. Kanske kan de iställetfungera på low impact skval-radio.Gary AnderssonJANNE SCHAFFER”Överblick”Earmeal/WarnerIngen kan väl ifrågasätta mannens kompetens.En oerhört kompetent gitarrist, medmeriter som slår många på fingrarna. Menunder de senaste tjugo åren känns det somhan satt sig ner lite för djupt i den därbekväma soffan där man kan vila på sinalagrar. De senaste åren har jag bara suckatav uppgiven tristess när jag sett eller hörthonom stå och hålla orgier i konstgjordaljud i en ormgrop av effektpedaler. Ochsamma uppgivenhet kommer över mig närjag hör honom här. Nu är det ofta renaregitarrljud som dominerar, men här finnssamma bekvämhet, samma mainstreamfåraav slö lagomhet.En hel del nya låtar, som inte lämnarnågot spår efter sig. En hel del gamla”klassiker”, som alla hört i bättre versioner.En späckad dubbel-CD med umbärligheter.Och när man trodde att ens uppgivenhetnått kulmen, så kommer den hemskaversionen av en av alla tiders favoriter allakategorier, Send in the Clowns. Och avgrunderöppnas.Magnus SjöbergSEVEN WITCHES”Year of the Witch”Noise/ShowtimeSeven Witches är en vattenring av tyskhårdrock, Metalchurch och Judas Priest.Bandet är också långt ifrån lika bra.Största akilleshälen är låtmaterialet,även om Megadeths David Ellefson bidragittill kompositionerna. Sångaren James Rivera,i lång rock och svarta mördarhandskar,är däremot fruktansvärt kompetent. Det ärgenom honom som en del av låtarna ändåorkar fram.Dessutom är albumets Jacob-segmentett spännande experiment, med Voice ofJacob som höjdpunkten. För den som skakarav sig Spinal Tap-vibbarna, vill säga.En annan höjdpunkt som måste nämnasär Metal Asylum. Kanske inte världensbästa låt, men väl världens coolaste text.”Creeping Death-uh/Quiet Riot/Bang yourhead”. I Metal Asylum droppar Seven Witchesfler metalreferenser än vad Rob Halfordens gör på ett år.Torbjörn HallgrenTHE SEWERGROOVES”Constant Reminder”Wild Kingdom/Sound PollutionI pressreleasen står det om ett gig i Dresdennär Sewergrooves var tvungna att görafyra extranummer för att publiken vägradelåta bandet kliva av scenen. Jösses – detlåter som en magisk konsertkväll. Om bandetverkligen var så bra kan jag inte uttalamig om eftersom jag inte var där. Däremotkan jag känna att jag verkligen skulle viljauppleva en sådan publik. En publik som intestår och trängs vid baren förutom de femhardcorefansen, alternativt kompisarna tillbandet, som står längst fram med nävarna iluften. Jag skulle också vilja befinna migmitt i röjande publikhav som inte kännerannat än kärlek till bandet.Visst har jag gjort det någon gång. Somnär jag blev nedtrampad till Suede i Skellefteå1995 och min kompis höll på attstrypas av min kamerarem. Eller på förstaHåkan Hellström-spelningen när vi gamlasom unga hoppade upp och ned och svettadesoch skrek med i texterna. Det är så detska vara när man går på konsert. Sällanblir det så. När fantastiska M.A.S.S. värmdeupp innan Libertines stod publikenavvaktande flera meter från scenen trotsatt sångerskan hoppade ned på golvet ochvalsade ut bland oss. ”Are you pissed?”,ropade hon.Tystnad, så när på något svagt”nooo”. ”Okej, det förklarar varför ni är såtråkiga”, svarade Justine Berry. Ja, det varnog därför. För vi svenskar kan inte röjautan flera starköl innanför västen. Men detär ju inte det jag ska diskutera här egentligen.The Sewergrooves gör mycket rätt. Dehar bra låtar, ett schysst sextiotalsbullrigtsound, coola skivomslag och snygga polisonger.Mycket ”retro” (hemsk benämning)i samma mening som exempelvis Hellacoptersär ”retro”. Jag menar inte att något avdessa band lirar retromusik, men influensernaoch flirtarna finns där. Dessutom varRobban Hellacopter tidigare trummis iSewergrooves. Men jämförelsen blir intehelt korrekt – Hellacopters upplever jagsom mer sleazy och med skrikande gitarrslingori förgrunden. Mer hårdrock heltenkelt. Medan den mullrande basen hosSewergrooves känns mer Music Machine,eller en felande länk mellan Hellacoptersoch Baby Woodrose.På Constant Reminder trycker Sewergroovesgaspedalen mot mattan, låtarnahinner knappt sluta förrän nästa rivstartar.Jag kan bara tänka mig hur röjigt det blirlive.Tro fan att de hade skoj, publiken iDresden.Det jag ändå saknar är något somsticker ut. Det finns många band som låterså här så det behövs något extra, något somskiljer agnarna från vetet. Att halva bandetkommer från Kiruna är i och för sig coolt.The Sewergrooves är äckligt bra. Men jagkänner inte att luften går ur mig. Helt.Annica HenrikssonTOMMIE SEWÓN”Levande ikon”Salvadore! Produktion/NaxosSom någon som inte riktigt bestämt sig förom han vill vara Lars Winnerbäck ellerTomas Andersson Wij tuffar Tommie Sewónpå rätt behagligt. Lite lagom småpoppigt,så där så att man ofta kanske låter det bliomedveten bakgrundsmusik. Ibland kanskelite väl behagligt, lite väl vanligt, alltså. Ochlite synd kan det kännas ibland. För därmusiken blir så där alldeles för lagom, kantexterna vara rätt innehållsfyllda. Gillar detsätt Sewón tar sig i kast med debattenkring programmet Idol 2004 utan att blislagordsstinn, utan att förta sig med arrogantasuperlativer. Att bara ge en värmandeoch ljus bild av hur verkligheten kan se ut,om bara tron, säkerheten och viljan finnsdär och ingen måste pressa ur sig krystadeoch förnedrande omdömen. Men i övrigthar man redan hört allt. För många gånger.Magnus SjöbergSICK OF IT ALL”Outtakes for the Outcast”Fat Wreck Chords/De gamla hardcore-pionjärerna samlar sigoch som namnet på skivan antyder handlardet om låtar från gruppens karriär som avokända anledningar inte hamnade på deofficiella albumen. En godispåse med hårtoch svårsmält innehåll som säkert förgyllermången supporters skivsamling men personligenär jag för ointresserad för att tatill mig all attityd och ilska som förmedlas.Låtarna på Outtakes for the Outcastsprider sig från Just Look Around (från enbootleg-kassett daterar 1992) och fram tillNever Measure Up samt The Future isMine från 2001. Det är varierande kvalitetpå både ljud och uppbyggnad men det ärlite så det ska vara på en B-sidesamling avett band som hellre spelar högt och snabbtän polerat.Ska bli intressant att se hur de riktigahardcore-fantasterna ställer sig till Houseof Pains remix av avslutande Just LookAround. I mina öron är den i varje fall enförhöjande överraskning.Andreas ErikssonSILENT VOICES”Infernal”Crash Music/BorderPå sin andra platta får finnarna verkligentill det. Högintressant metal där stoner ipower metaltappning samsas med såvälprogressiva som thrashiga inslag gör att detstundtals vattnas i munnen. Flertalet bandsom nalkas power metal har svårt att fådet att svänga utan att det låter schlageroch när det ska till refränger blir det oftastmest jönserier av alltsammans. På Infernalgår gitarriffen inte av för hackor och merpartenav refrängerna lämnas ojönsade(vad nu det betyder).Michael Henneken sjunger riktigt braoch tankarna går bland annat åt Messiahs(Ex-Candlemass/Memento Mori) håll.Läckerheter som Disease: Man och On theWings of Rage borgar för att detta alsterkommer spelas hos mig när jag passeratbåde 30 och 40.Roger BengtssonTHE SHADOWS”The Final Tour”PlaygroundAlla stora gitarrister som började spela påsextiotalet var inspirerade av Hank Marvin.Vare sig det gällde Toni Iommi, Pete Townshendeller Eric Clapton så var Hankgitarrguden nummer ett. När Shadows nugett sig ut på sin The Last Tour fyller dearena efter arena världen över och i bagagethar de inte bara senaste hitsplattanLife Story utan också otaliga plattor ochhits. På den här inspelningen från Londontidigare i år har de tack och lov inte försöktförfina sitt sound alltför mycket. Göteborgfår finfrämmat den 27 april. Sista chansenatt se den numera gråhårige gitarrgudenmed de för stora glasögonen alltså. Vågainte missa det!Jonas ElgemarkSARAH SLEAN”Day One”Wea/WarnerDet råder ingen tvekan om att Sarah Sleanär en stark musikalisk kvinna. Som sådanär jämförelserna med PJ Harvey och ToriAmos fullständigt relevanta. Men där exempelvisTori gått vilse i navelskåderi hållerSarah ett fast grepp om det extroverta.Ingen av ovanstående jämförelser är dockegentligen helt och hållet rättvisa. FörSarah Slean ligger nästan lite mer åtavantgarde- och art-rock-hållet. Det blirlite teatraliskt emellanåt, men hela tidenhållet i strama och starka tyglar. Emellanåtlite som Eleni Mandells starkaste stunder.Och det växlar mellan pop, rock, vaudevilleoch flummighet, utan att bli någotdera. Detär ofta vackert och dynamiskt, ofta medarrangemang som lyfter upp låtarna tillnivåer de egentligen kanske inte hör hemmapå, men det gör detsamma. Det är gjortmed sådan övertygelse att man bara kanlåta sig övertygas.Magnus SjöbergSON OF CLAY”The Bird Who Never Were”Komplott/Dotshop.seFörra året kom Son of Clays debutalbumFace Takes Shape på Komplott. Det var enskiva som kändes skissartad och samtidigtväldigt schematisk. En motsägelse i sig, jagvet. Men det kan inte hjälpas, jag kommer

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 14att tänka på denna motsägelse när jag nulyssnar på Son of Clays andra album. Ochdet är inte så konstigt, för The Bird WhoNever Were tar vid där Face Takes Shapeslutade. Precis som på debuten är musikenirriterande och vilsam på samma gång. Detär som om Andreas Bertilsson rastlöst sitteroch skrapar fram och tillbaka med stolensamtidigt som han skapar avslappnadeharmonier och vackra melodiskisser. Dettarastlösa beteende får en betydande inverkanpå musiken och ger den en neurotiskbismak. Det intressanta är att detta inteleder till någon störning i lyssnandet, snarareskärps hörseln för det som händer i deolika styckena. Örat stöder sig på de ideligenåterkommande avbrotten, ansatserna,klippen och avbrotten. En postmodern estetik?Möjligtvis.Till skillnad från Face Takes Shape ärdock The Bird Who Never Were mer öppeni sin sättning. Debuten ägnade mycket tid åtextrema ”närbilder” av små, små dataprocessadeljud, som om någon tagit enelektronisk impuls och blåst upp den tillgigantiska proportioner för att ställa ut denpå en hel gallerivägg. Detta resulterade iatt jag stundtals kunde känna mig instängdi datorns kretsar på debutskivan, men påThe Bird Who Never Were har Bertilssonöppnat upp mot musikhistorien.Trä- ochmetalljud dominerar nu ljudbilden mer, liksomprocessade gitarrer och klarinetter.Sättet han använder dessa ljud på för tankarnatill storheter som Karlheinz Stockhausen,John Cage eller de mest elektrisktladdade kompositionerna av Bruno Maderna.Bertilsson har tagit ett steg mot konstmusikenmen behåller ändå electronicansom viktig beståndsdel. Ett lysande beslut.Mats AlmegårdSTATUS QUO”The Greatest Hits XS All Areas”UniversalAtt ett band som Status Quo kan vara såomtyckt. Fattar inte riktigt det. Vet inte hurmånga plattor och greatest hits de släppt.Boogierock med traditionell bluestolva igrunden blir olidligt tråkig i längden. Slåsav att låtarna är så långa. I snitt drygt fyraminuter. När det gäller boogie tycker jagpersonligen att det räcker med max två ochen halv minut. Att det är en dubbel gör juinte saken direkt angenämare. En rolig sakär att Fireside-Pelle mixat You’ll ComeAround som är en ny låt. Bandet ville förnyaoch ruffa till sitt sound. Genidragetlyckades. Det låter tuffare. You’ll ComeAround är en av höjdpunkterna tillsammansmed Pictures of Matchstick Men ochIce the Sun, båda från 1968. Fast då lät dei och för sig mer psykedelia än boogie.Per Lundberg GBSTELLA ROCKET”Stella Rocket”Planekonomi/BorderJag vill inte att Stella Rocket ska bli ensommarkatt med brottarsingeln Animals.För när jag nu i novemberrusket sitter medderas debutskiva, finns det egentligen ingetbättre än att försvagas av detta förtjusandepopband. Jag vill att många skall bli det.Stella Rocket har en oskyldighet och vinglighetsom kanske är en ärlighet som i vilketfall som helst är så fruktansvärt viktigoch bra för alla att ta del av. Jari Haapalainenhar producerat en hel näve poplåtarsom alla är förtjusande emotionella omskakare.Det finns alltid en värme och omtankei hans produktioner som är oefterhärmlig(The Concretes förde han till stordåd).Stella Rocket är en sådan skiva som jaglängtat efter hela hösten. Jag kan i ettsvagt ögonblick sakna den lätt kaotiskakänslan som jag fick första gången jag sågdem live, som ett tidigt Shonen Knife likaförvirrat vänligt. Kanske hade kristallklarheternasom nu uppenbara sig försvunnit dåoch jag hade suttit med en hyfsad plattapoppunk istället. Nu är skivan den injektionpopmusik jag behöver för att leva. Justsådär enkelt, klart och tydligt är det. Jaghar känt på mig att jag kommer att älskadess ytligt sett slafsiga popmusik och desssmåstökigheter. Vilket förstås är enunderdrift. Stella Rocket har fått min dagatt se annorlunda ut. Signaturmelodin (isann Monkees-anda) är första steget in i envärld där saker och ting lyser så starkt ochbländar en massa skitsaker med sitt klarasken av sanningar. Det tvingar mig att fokuserapå att sätta mig på bussar och åkasöderut. Kärlek. Det är så tydligt, enkelt,rättframt och supercharmigt fast väldigtallvarligt på något sätt. Som något slags liv.Fredrik ErikssonRACHEL STEVENS”Funky Dory”UniversalRachel Stevens började sin karriär i S Club7, sju brittiska ungdomar som lanserades isin egen tv-serie på BBC och nådde storaframgångar i hemlandet – tills de tre killarnai bandet arresterades för cannabisinnehavoch deras präktiga image raserades.Numera har hon hunnit bli 26 och kan därförporra loss lite när hon känner för detutan att riskera karriären.Funky Dory släpptes redan förra året iStorbritannien. Men först nu får svenskaskivköpare ta del av Rachels opersonligaoch fega reklamradiopop. Materialet ärskrivet av bland annat Cathy Dennis – somlåg bakom Kylies Can’t Get You Out Off MyHead och S Club 7:s Never Had a DreamCome True – och svenske hitkompositörenAnders Bagge. Ingen av dem har haftnågon av sina mer inspirerade stunder. OchAndrea True Connections More MoreMore? Det är klart att man spelar in denom man desperat vill ha en hit.Thomas NilsonROD STEWART”Stardust – The Great American Songbook,Vol.3”J/BMGSå han fortsätter, Rod. Han fortsätter attge sig på amerikanska standards, han fortsätterdet som ser ut som en dröm att engång bli en del av salig Frank Sinatrasskugga. Suck. Jag menar, visst, det går inteatt klaga på låtmaterialet, högklassigt raktigenom. Det går inte att klaga på gästartister;Dolly Parton, Eric Clapton, StevieWonder. Nej, det som gör det hela så urbotalikgiltigt, på gränsen till upprörande likgiltigtfaktiskt, är Rod själv. Med en röst somtidigare kunnat sätta prägel på och magigöraibland rätt slätstruken rock, blir det härbara tunt och meningslöst. Många av dehär låtarna har gjorts på så många andraoch bättre, personligare, sätt än vad Rodmäktar med. Han får gärna fortsätta stå ochblekt hesa sig igenom crooner-repertoaren,bara jag inte behöver konfronteras med den.Magnus SjöbergGEORGE STRAIT”50 Number Ones”MCA Nashville/UniversalGeorge Strait är en ikon. George Strait ären av de största. Åtminstone om man bararäknar den där balladdominerade grenen avde milsvida slätternas och de ensammabarernas country.Titeln är faktiskt heltsann om än missvisande. George Strait fickför två år sedan sin femtionde förstaplatspå countryns singellista. Den första kom1982. Här är alla samlade i kronologiskordning. Och om man söker en mer scenisk,en ibland varande mer Las Vegask variantav Dolly Partonska låtar till tajt komp medsteel guitar, piano och gitarr så finns ingetbättre. Men det blir lite väl tradigt i längden.Brukar inte det vara grejen med listettoroch singlar generellt. Att de fungerarbra för sig själv men drunknar gärna närden omges av annat? Kanske inte likadominerande företeelse i countryvärlden,men visst finns lite av det här. Det missvisande,då? Jo, här finns 51 låtar, inte 50.Naturligtvis finns här också en extra låt, enhelt ny låt, som det plägar göra på samlingar.Det lustiga i det här fallet är att denfaktiskt nyligen släpptes som singel, och:ta-daaa… Gick upp på förstaplatsen i börjanav oktober 2004. Förutsägbart?Magnus SjöbergSTRAYLIGHT RUN”Straylight Run”Victory/BorderBlev lite förvånad av den avskalade ljudbildenbestående av klockspel och piano påförstalåten The Perfect Ending. Den låtersom något som Azure Ray hade kunnatspotta ur sig på sin senaste platta.Jag förknippar annars Victory Recordsartister med superskrikig hardcore. Men iStraylight Runs fall är det nästan heltuppåt väggarna. Men det blir lite hårdare julängre debutskivan lider. I The Tension andthe Terror bjuder New York-bandet på enportion refrängstark emocollegerock.Men överlag tycker jag att StraylightRun glimmar starkast när man håller sigborta från distpedalerna som i den pianobaseradeExistentialism On Prom Nightvars luftiga pianokomp sveper in skivan iett melankoliskt och gulblekt skimmer. Detkänns som Straylight Run vill vara både ettavskalat popband och ett köttigt emocoreband.Och i det uppstår en del komplikationer.Men i refränger som den till AnotherWord for Desperate funkar kontrasternahårt och lugnt. Det tunga strålar sammamed det finstämda och formar en tilltalandeenhet.John Nolan får tyvärr för sig att geifrån sig skrikattacker lite för ofta. Och detär inte så bra. För Nolans röst är så där.Den är varken bra eller dålig. Och det ärlikadant med Straylight Run. I sina sämstastunder som i Dignity and Money låter detsom ett soundtrack till en billig amerikanskungdomsserie. Men när bandet håller sigborta från collegerocken upptäcker man attdet finns potential i låtskrivandet.Och det blir schysst variation när Johnssyrra Michelle Nolan tar över sångmickenoch sjunger Two Sheds and Hot Tubs.Johan JoelssonSVARTEPAN”Nattvandring”Ant Nest/Record HeavenSvartepan lirar riffbaserad, gungig rockmed svenska texter. På pappret låter detintressant, men väl i stereon är det dessvärreinte särskilt bra. Bandets andra album,Nattvandring, innehåller den ena styltigatexten efter den andra – framförda av tvåunisona, skrålande röster – och då hjälperdet inte att musiken i sig stundtals engagerar.Ibland låter det lite Velvet Revolver,ibland Black Sabbath, på någon låt engnutta Alice in Chains – men det går heltenkelt inte att ta på allvar när resten avframförandet mest irriterar. Pastishen påAllan Edwalls gamla visa Möss och människorfår troligtvis den gamle estradören attrotera i sin grav.Mattias FalkTALPA CAECA”Odes to the Postmodern Century”Solid SendersAtt svensk hiphop inte behöver vara Petter,Latin Kings, Ken, Looptroop eller Timbuktuär skönt. Att det finns en undergroundhiphopsom lutar sig mer åt sjuka ljudcollageoch skruvade beats är också skönt. Det ärhär det skulle vara så lätt att skriva att detär skönt att Talpa Caecas debutalbum Odesto the Postmodern Century finns. Och delvis

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 15är det väl skönt. För här finns en DIY-attityd,en förmåga att inte hålla fingret i luftenoch se vartåt det blåser. Adam F-influensernalyser igenom, kanske främst iinledande Chainsaw-Paradigm, och det orienterardenna skiva mot drum’n’bass,electro och fläskiga ljudskisser. Men riktigtskönt är det inte.Trots allt. För produktionenhåller inte. Visst, det är underground,men även där måste man väl kunna önskasig att det inte låter bängt när musikenströmmar ur högtalarna? Och rappen hållerinte heller. Framför allt i The PerfectSoldier och Balloon Tune knakar det i rapfogarnaoch låter som om de tre små Disney-grisarnarhymar om vargen som ingenär rädd för. Kanske kommer uppföljaren attbli bättre, men det återstår ju att se.Mats AlmegårdTESTBILD!”The Inexplicable Feeling of September”Friendly Noise/Dotshop.seSeptember är just över och ser man tillbakakan man hålla med malmöbandet Testbild!om att det är en månad som genererarganska oförklarliga känslor. Det är denmånad på året då stressen sätter igångigen, efter en loj sommar med semester ochplanlöshet, vilket känns rent fysiskt i låtarsom inledande Another Day och Rain andAir, där gitarrerna jagar på körsången ivärsta gå-till-jobbet-jäktet.Men september är även en månad fylldav skönhet. Kanske den vackraste av allarentav? Träden brinner i rött och gult, himlenär klarblått krispig och lätt att andas,molnen sveper snabbt förbi – precis som ifina Clouds in Transit med framträdandeakustisk gitarr blandat med fältinspelningar.Vemodets månad är den i hög gradockså, september. Eftertankens tid eftersommarens skratt och livsbejakande händelser.September är tiden för långa promenaderi höstlöv och djupa samtal på caféer.Som över tjugo minuter långa Sparks fromExtinct Steelworks som består av ljudinspelningarsom är anonymt abstrakta.Testbild! ger på sitt andra album heltenkelt ett soundtrack till en av årets månader.Det fina är att jag tror att det funkarnästan lika bra hela året. Så vänta inte medatt lyssna i elva månader, bara för att duprecis missat september.Mats AlmegårdTHEE SHAMS”Please Yourself”Fat Possum/BonnierAmigoAtt det kommer nya och unga band från detlegendariska Fat Possum får en att lyfta påögonbrynen. Bolaget har ju annars specialiseratsig på att signa gamla och elaka gubbarmed gitarr.Thee Shams är ett gäng omfem personer från Cincinatti i USA. Somett distat Rolling Stones á la StickyFingers eller en ecstasypåtänd MuddyWaters.Thee Shams premiärskiva får medberöm godkänt för sin energi, respektlöshetoch attityd. Helt enkelt bra rock’n’roll.Per Lundberg GBTHEODORE UNIT”718”Sure Shot/PlaygroundJag trodde att allt i regi av Wu Tang-veteranenGhostface Killah var dömt att lyckas.men i och med hans ihopsamlade gäng TheodoreUnits mixtape 718 har jag insett attså inte är fallet. Det såg ut som ett vinnandekoncept med Method Man,Trife ochCappadonna i spetsen. Det är ingen skitskiva,men med den här lineupen så är jagdefinitivt besviken.Kvaliteten på rapparna varierar kraftigt,något som märks tydligt på Pass theMic där hela crewet deltar. Det är inte alltidett säkert bevis på att man är en brarappare bara för att man är polare medGhostface. Och produktionen är stundtalsriktigt tråkig, med så stela, trista beats, attden lyckas dra ner hela skivan. 718 låterriktigt oinspirerad. Jag hade gärna köpt enskiva med bara Ghost, även om han börjarbli gammal och tappa stinget, så är det heltklart hans egna Guerilla Hood bäst på skivan.Och spåren med honom,Trife och MethodMan The Drummer. De klarar sig bättreutan ett gäng vråliga kompisar i släptåg.Plattan blir tyvärr det senaste tillskotteti högen av oinspirerade gangsterklichéersom släppts de senaste åren.Moa StriddeTIESTO”Parade of the Athletes”Magik Muzik/PlaygroundNär jag i somras satt framför TV:n ochkollade in ett av världens största spektakelslog det mig – vilken tur att det blev Atenoch inte Stockholm! Och det var inte föratt jag skulle störa mig på alla OS-turisterpå tunnelbanan. Nej, det var tur att det inteblev Stockholm, för vem skulle ha spelatmusik för masspubliken? DJ Tiesto ochBjörk? Knappast. I ett land så grundmuratrock- och poppigt som Sverige är skulleman nog ha valt någon slät och etableradrockfarbror som John Fogerty eller kanskeförsökt få Roxette att återförenas?Ja, jag är partisk. Men det jag såg iAten var mindre en invigning av OlympiskaSpelen, utan mer dans-/electronicamusikensstora och breda erkännande. Och tro mignär jag säger att det inte hade hänt iStockholm. Så jag lutade mig tillbaka ochnjöt av att man i Grekland vet att det ärtrance som rockar stadiumarenor och attman vågade bjuda på Björk och inte någotmer slätstruket.Och nu sitter jag här med Parade of theAthletes. Och den är vad den är. Det ärmusik gjord för hela världen samtidigt.Storslagen, pompös och megaloman musiksom inte är så värst kul. Det är trance förmassorna och det är inget fel med det. Mendet är definitivt inget som engagerar. DJTiesto är en DJ av stora mått, men somproducent tycker jag inte att han funkarbra. Precis som med hans Just Be-albumtidigare i år alltså. Samtidigt njuter jagändå. För det är ett dokument över att denOlympiska kommittén valde att satsa pådansmusiken och inte på något annat.Mats AlmegårdCARLA TORGERSSON“Saint Stranger”Glitterhouse/Carla Torgersson har ett mångårigt förflutetsom medlem i The Walkabouts men dethär är hennes första soloalbum. I skivkonvolutetser det ut som om hon inte ändratklädsmak sedan 1992. Med tanke på attnittiotalet så smått börjat komma tillbaka imodevärlden skulle man kunna tolka detsom extremt trendkänsligt, men min intuitionsäger mig att det är precis tvärtom.Musiken låter som en uppvisning i konstnärligeklekticism. Carla Torgersson mixarelectronica, amerikansk folkrock, slaviskoch romsk folkmusik, bysantinsk kyrkomusikoch psykedelia. Dessutom använder honsig av ljud inspelade i sin omgivning: dörrarsom stängs, pengar som skramlar och såvidare.Resultatet är inte helt oväntat rörigtoch pretentiöst vilket gör ljudbilden svårtillgänglig.Carla Torgerssons dova rösthjälpte till att göra The Walkabouts till ettav Seattlescenens populäraste band och ide lugnare spåren kommer den till sin rätt,men det hjälper inte. Helheten påminner omen soppa där kocken lagt ner alla köketskryddor huller om buller utan att smaka av.Oätlig.Moa ErikssonTRAVIS”Singles”SonyJag hade nästan glömt bort att de fanns.Någon som kommer ihåg låtarna Sing,Why Does it Always Rain On Me, Flowersin the Window eller Side? Det har varit ettpar år sedan de gav något ljud ifrån sig,Travis. I varje fall känns det så. Även omdet finns ett par spår på samlingen Singlessom är daterade till 2003 och nya Walkingin the Sun från i år, känns Travis som ettband på väg in i glömskans mörka vrå ochfrågan är om denna samling är det definitivaslutet. En del av mig är likgiltig införderas framtida öde men det finns en annansida som gärna hör mer av dem på radion.Det första som slår mig är hur otroligtmycket nittiotal det låter – det är ingenöverraskning att låten Tied to the 90’s ärmed – men samtidigt är det ett ganskalagom behagligt återseende. Framförallt ärdet deras förmåga att skapa melodier, somsvänger på ett skönt sätt oftast med gungandeoch rogivande känsla, som gör attresan tillbaka i tiden blir angenäm. Det ärförst när de försöker tuffa till sig med hårdareriff som det hela börjar spricka i kanternaoch rasera en smula. Den tillfälligahårdheten känns stel och onaturlig. Håll ertill de lugna ögonblicken. Ni är bäst på det.Andreas ErikssonMAGNUS UGGLA”Den tatuerade generationen”SonyTrodde inte det var möjligt längre – det hartrots allt inte skett så ofta. Men MagnusUggla kan fortfarande beröra. Det sker förvissobara en gång på Den tatuerade generationen.Men i sjättespåret Minnena avdig lyckas han sätta fingret på separationernasstora dilemman. Och få det att kännas.Minnen som ska städas bort, tankarska riktas på annat och man ska hittavägen till den nya vardagen. Annars ärdet… ja, som det brukar vara.Uggla har blivit sin egen institution.Texten står oftast så mycket i första rummetatt musiken varken kommer i andraeller tredje. Han har ett par nya ämnen perplatta som ska raljeras, förlöjligas ellerenbart belysas. Denna gång har det kommittill brats och personer på landsbygden somtrånar efter storstaden. Och ja, han lyckasväl – rimmen sitter där de ska. Men det ärsom sagt texterna som tar så stor plats attdet musikaliskt blir åderlåtning.Dåliga recensioner men stabila försäljningssiffrorhar gått hand i hand länge förUggla. Har en femkrona i fickan som sägeratt det blir samma visa även denna gång…Niklas SimonsonVOODOO GLOW SKULLS”Adicción,Tradición, y Revolución”Victory/BorderSkivan inleds med ett samplat citat frånClockwork Orange och sen bär det av in ipunklandet. Hur Voodoo Glow Skulls låtitpå de tidigare skivorna låter jag vara osagtmen faktumet att de använder blåsinstrumentär lika förvånande som uppskattat.Det svänger rejält med en upplyftande skainfluenssom gör att benen vägrar vara stilla.Ljudet är en aning hårdare än hos andraband i samma musikklass. De gamlapunkrävarna visar att de fortfarande har enhel del att förmedla.Andreas ErikssonGERIANT WATKINS”Dial ´W´ for Watkins”Proper Music/BonnierAmigoMördande tråkig gubbrock av allra sämstasort.Till och med tråkigare än Nick Lowe.Walesaren Geraint Watkins trampar vatteni glömskans bottenlösa brunn.Per Lundberg GB

Groove 8 • 2004 / övriga recensioner / sida 16ROBBIE WILLIAMS”Greatest Hits”CapitolOm britpopen låg i dödsryckningar efter BeHere Now så var det Robbie Williams somslutligen avlivade den med Angels. En föredetta pojkbandsmedlem som lät som Oasis– fast bättre.Den bedriften är Robbies lilla bidrag tillmusikhistorien. Allt han gjort senare i karriärensaknar betydelse.Han har gjort usla singlar. När Rock DJröstades fram som bästa låt på någonMTV-gala erkände en förbryllad Robbie atthan inte förstod vad tittarna sysslade med.Han har gjort bra singlar också. Den bittrauppgörelsen i No Regrets med Neil Tennantpå körsång. Feel. The Road to Mandalaynaturligtvis. Men de saknar som sagt betydelse.Orsakerna till att Robbie Williams är ensuperstjärna får man söka någon annanstans.Thomas NilsonWONDERFOOLS”Future Classics”Wild Kingdom/Sound PollutionFråga: Om man får släppa en platta, varförsätter man en bild på en kvinnas urringningpå omslaget? Är det coolt? Är det konst?Är det ironiskt? Ja, inte fan vet jag. Inne iCD-häftet finns en bild på bandet (Wonderfoolsär fem punkrockers från Norge). Påbilden äter de burgare och pommes frites,några starkspritflaskor finns strategisktplacerade på bordet framför dem. En killetuggar på telefonkort och en annan pekarfinger.Yeah! Right on, killar. ROCK liksom!Hö hö, fett grymt!Det är så roligt hur vissa band vill porträtterasig. Ännu roligare blir det när manhör musiken. Mirakelidioterna lirar fjantpunk– med naiva texter om sprit och tjejersom gnäller – på största allvar. Eller? Typsom vad heter alla de där amerikanskabanden med bockskägg och för storashorts? Blink 112? Blink 911? Ja, alltså –jag gör som Sverker. Ner i soptunnan.Annica HenrikssonWU-TANG CLAN”Disciples of the 36 Chambers: Chapter 1”Sanctuary/BMGEftersom i stort sett alla Wu-Tang-medlemmarssolokarriärer gått på tomgång desenaste åren ryktas det om att RZA skasammankalla mannarna och börja satsa påklanen igen. Första steget är att släppa ettsamlingsalbum och den här liveplattan frånen konsert i Kalifornien i somras. Hiphop ären av få musikstilar som oftast funkar bättrepå skiva än live och det här är inte undantagetsom bekräftar regeln. Det är visserligenmäktigt att höra med vilken intensitetalla rappar (eller gapar), men ljudet är ettskämt och oftast kör de bara några raderoch hooken från varje låt. Men det är imponerandeatt läsa låtlistan och inse hurmånga odödliga hits Wu-Tang Clan gjort.Daniel SeverinssonYELLOWCARD”Ocean Avenue”CapitolHur många fler alternativa punkrockbandfrån Amerika klarar vi av innan förståndetfår kortslutning? Dessa band tycks ploppaupp som epidemispridande svampar ur jorden.Att Yellowcard försöker förnya genrenmed fiol är på pappret ganska intressantmen en tv-spelning visade hur illa det kanbli i verkligheten. Det låter inte fullt så illapå skiva men det beror nog mer på att fiolenhar producerats bort i bakgrunden.Nä, det här får bli en varning för oinspireratuppförande, eller ett gult kort om viska vara fyndiga. Nästa gång åker det rödaupp.Andreas ErikssonJESSE COLIN YOUNG”Living in Paradise”Ryko/ShowtimeDet sägs att hans hem i San Franciscobrann ner, och att han flyttade till Hawaiiför att starta på nytt. Men trots en digermeritlista och en del ändå helt okej verkbakom sig kan detta inte förlåta Living inParadise. Att göra countryrock med hawaiianskainslag trodde jag var bortomanständighetens gräns.Yngwe Stoor, var ärdu när vi faktiskt behöver dig?Magnus SjöbergNEIL YOUNG”Greatest Hits”Reprise/WarnerEn samling med Neil Young som inleds medDown by the River tätt följd av Cowgirl inthe Sand blir aldrig överflödig. Down by theRiver är ju en av de starkaste låtar NeilYoung spelat in. Danny Whittens och NeilYoungs gitarrsamspel är rysande och tillsammansmed det återhållsamma kompetblir det oslagbart effektivt.Youngs stämmaär skör men nervig och man hålls påsträckbänken i låtens dryga nio minuter.Samma sak med den extraordinära Cowgirlin the Sand där också gitarrsamarbetet ärmagnifikt, detta är ökenrock mer än någotannat.Inte bara de självklara låtarna somman kunde förvänta sig alltså på en NeilYoung-samling. Men givetvis får vi också enHeart of Gold, en Rockin’ in the FreeWorld och en Helpless. Jag kan hålla påoch mala flera sidor om hur mycket jag gillardet mesta som Neil Young gjort men jagnöjer med bekräfta att han då och då ärstörst.Jonas ElgemarkZEGUNDER”Distant Birds? Thought They Were Leaves”Neo Ouija/Dotshop.seKollar man upp staden Haifa på någonresearrangörsida får man veta att det ärIsraels tredje största, att den ligger vid kusten– hiskeligt vackert mellan Medelhavetoch Carmelbergen. Denna skönhet harAlosha Tsinovoi och Gil Cohen försöktfånga i elektronisk ambient och man fårsäga att de lyckas rätt bra. Man tycker sighöra fiskmåsar skrika, hur havet häver sigoch hur solen strålar ut över de höga bergen.Musiken är sån: väldigt filmisk ochepisk. Dessutom är det en riktig avslappnandeskiva som ibland lider av att det blirlite väl kitschigt och Enya-liknande. Mensådana övertramp är ändå i minoritet påDistant Birds? och det finns tillräckligtmed störande klickljud för att det ska ge enbra balans till solskensharmonierna.För som det välkända myntet har ju allttvå sidor. Haifas baksida är den stora hamnenoch kraftverket. Oljespill, nedsmutsningoch naturförstöring. Sånt man aldrig får sei en turistbroschyr, men som Tsinovoi ochCohen givetvis lever med dagligen. Och detär väl detta de försökt få att flyta in i musikenmed lite mer disharmoniska ljud. I allafall är det vad de själva säger. Jag tyckernog att det blir lite för lite skav i den härmusiken för att man ska börja fundera påatt den rymmer samhällskritik. Och när detinte räcker med musiken utan det krävslånga uttalanden från bandet för att manska hänga med på det. Ja, då har budskapetinte varit tillräckligt tydligt på skivan.Så glöm politiska och miljömedvetnastatements för en stund och njut av envacker skiva. Det är den nämligen värd.Mats AlmegårdZUCCHERO”Zu & Co”UniversalFör många har han alltid varit, och kommeralltid att vara, mannen som tillsammansmed Paul Young kladdat ner radioapparatermed smör varje gång Senza unaDonna spelats. Och jag måste säga att jagpå grund av just den låten blivit allergiskmot Zuccheros röst – jag kan inte höra denutan att få Senza una Donna i skallen. Menhär, i duetter med Sting, B.B. King och SherylCrow (okej, och Paul Young – den ärmed, smörhiten, här också…) inser jag attdet finns mer. Inte så att jag fullständigtkapitulerar, men att det finns dimensioneroch låtar som ändå berikar ens uppfattning.Gillar Muoio Per Te, duetten med Sting.Har hört den många gånger, men glömt.Pure Love visar att gamla CranberriessångerskanDolores O’Riordans gapigaframtoning fungerar utmärkt som duettingrediens.Dock är det så att knappt hälftenav spåren känns kul att höra, restenkänns lika fräscht som murket trä. Sköntatt fått bort en del av fördomarna motZucchero, men det här är som helhet ingetjag vurmar speciellt mycket för. Egentligen.Magnus Sjöberg