HavsUtsikt nr 2,2011 - Havet.nu

havet.nu

HavsUtsikt nr 2,2011 - Havet.nu

HavsUtsikt 2/2011I huvudetpå en sjöstjärnaFoto: Mattias SköldTvå exemplar av vanlig sjöstjärna på hårdbotten vid västkusten. Om en sjöstjärna förlorar en arm växer det ut en ny. Först måste dock såret läkaordentligt. När den nya armen hunnit ikapp övriga armar i storlek kan det ha tagit upp emot ett år.Sjöstjärnor tillhör den artrika ryggradslösa djurgruppen tagghudingaroch är vanliga i alla marina vatten. Till skillnad frånoss så har sjöstjärnor den fantastiska förmågan att återbildaförlorade kroppsdelar. Denna förmåga används till sin ytterlighethos de sjöstjärnor som förökar sig genom delning.4På de flesta djur är det ganska lätt att se vad somär bak och fram, men på sjöstjärnor är det liteklurigare – de har nämligen inte samma bilateralasymmetri som vi och de flesta andra djur. Mångasjöstjärnor har fem armar, men det finns flera arter somhar fler armar än så.Längst ut på varje arm finns ett enkelt öga. Ävenpå den skrovliga ovansidan av armarna kan det finnasljuskänsliga celler. Brukligt är att en arm är dominant ochbestämmer åt vilket håll djuret skall gå. På undersidan avarmarna finns fötterna, så kallade tubfötter. Som namnetantyder används tubfötterna till att gå med. Insidan avarmarna är täckt av ett tunt men intressant cellager somkallas för det coelomiska epitelet. Här bildas sjöstjärnansblodceller, och förmodligen också de celler som deltari återbildning av förlorade armar. Inuti armarna hittarman även ett säckliknande och brunorange organ somfungerar som vår lever. Bredvid detta organ kan man istörre individer ibland hitta könsorganen.Hoppas på det bästaHannarnas könsorgan är vita, och snirklar sig som krulligagirlanger inuti armarna. Könsorganen hos honornaär orangea av ett skyddande pigment och av fett. Dessainnehåller tusentals små runda ägg. Då det är dagsatt föröka sig, eller leka som biologer säger, så släppersjöstjärnorna sina ägg respektive spermier ut i det friavattnet och hoppas på det bästa.Livsviktiga organArmarnas bredare del sitter mot den så kallade centraldisken,som innehåller en del andra viktiga delar. Påovansidan av centraldisken, som ofta är rund, finns enliten ljus och hård struktur som kallas för madreporit.Även den är rund. Under madreporiten sitter ett likahårt rör, stenkanalen. Funktionen hos madreporitenoch stenkanalen är inte helt klarlagd, men de kan ha en


HavsUtsikt 2/2011renande funktion såsom våra njurar. I vilket fall så är delivsviktiga för djuret – tar man bort det så dör sjöstjärnan.Längs med stenkanalen följer en ofta lilafärgad ochmjuk vävnad som kallas för axialorganet. Även dennatror man har betydelse för sjöstjärnans blodbildning.Magsäcken på utsidanOm man vänder på djuret så ser man munnen i mitten.Med den äter sjöstjärnan, och släpper ut sådant som bliröver efter att näringen tagits upp. Man ser tydligt närsjöstjärnan äter, eftersom den ofta har hela magsäckenhängande som en geleklump på utsidan munnen. Runtmunnen finns en hård skelettstruktur, ringkanalen, somreglerar tubfötternas rörelser och innehåller nerver.Så vad finns i huvudet på en sjöstjärna? Det mesta,men ingen riktig hjärna.Effektivt immunförsvarAtt ta blodprov på en sjöstjärna är busenkelt. Sjöstjärnorhar inga blodådror utan blodet cirkulerar fritt i ett öppetsystem. För att ta ett blodprov klipper man försiktigt avyttersta spetsen på en arm och låter blodet droppa ner iett rör. Det som rinner ner i röret är inte rött som vårtblod utan färglöst. Sjöstjärnor behöver nämligen inteså mycket syrebindande pigment som vi, eftersom syretkan tränga igenom huden in till vävnaderna. I tubfötternahar man dock hittat blodceller som innehåller småmängder hemoglobin.Sjöstjärnan har flera typer av blodceller, och de allraflesta är fagocyter. Det betyder att de har förmåga att slukaoch förgöra bakterier för att skydda sig mot infektioner.De kan också ändra form och bilda långa tentakler somkorsar varandra till ett nätverk. Sådana nätverk begränsarockså spridningen av bakterier och läker sår. Sjöstjärnor,liksom alla andra ryggradslösa djur, har inga antikroppar,vilket fungerar ypperligt.Ny arm växer utSjöstjärnor och deras nära släktingar ormstjärnor kanregenerera sina armar om dessa gått av. Detta medregeneration har under lång tid och av olika forskarestuderats på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper,Kristineberg.Hos sjöstjärnor tar det ganska lång tid för en ny armatt växa ut. Först måste såret läkas, vilket sker genom attmassor av blodceller samlas i såret. Efter några veckorkan man se en liten smal och blek pyttearm. Denna nyalilla arm växer nu ikapp de andra armarna. Efter fleramånader eller upp till ett år har den vuxit ut till sammalängd som de andra.Så var kommer den nya armen ifrån? Experimenthar gjorts som tyder på att celler till den nya armenlevereras från lite olika organ, exempelvis levervävnadenoch det coelomiska epitelet. Men för att veta helt säkertså måste vi kunna märka celler från dessa organ och seom de vandrar till den nya armen, och det har vi ännuinte lyckats med. Vi har istället noterat att celldelningenökar, och följt markörer i cellerna som indikerar cellensålder. Därigenom har vi sett att den nya vävnaden baseraspå yngre celler.Kloning fördröjer åldrandet?De flesta sjöstjärnor förökar sig sexuellt, det vill sägamed ägg och spermier, men det finns några arter somdessutom blir fler genom att dela på sig och sedan regenererade delarna som saknas. För en individ som ärsuperbra som den är så är det bäst att helt enkelt behållasina egenskaper genom att klona sig på detta vis.Eftersom det är stora delar av den egna kroppen somgår vidare i generation efter generation, halva djuret ivissa fall, så tror vi att de bör försöka hålla sig i extra braform och förmodligen fördröja åldrandet. Det är justdetta som vi nu forskar på. Förhoppningsvis kommer viatt hitta saker hos dessa fantastiska djur som kan varaav nytta även för oss.coelomiskt epitelleverliknande organbukhålamagetubfötterringkanalentext Helen Nilsson Sköld, Institutionen för marin ekologi,Göteborgs universitet och Bodil Hernroth, Kungliga vetenskapsakademientel 0523-18529epost helen.skold@marecol.gu.semadreporitaxialorgankönsorgan (hona)Illustration: Maj PerssonDet finns inget bak och fram på en sjöstjärna, men däremot en ovansida och enundersida. Sjöstjärnorna ser med armarna, hänger magsäcken utanför munnennär den äter, och det färglösa blodet cirkulerar fritt i kroppen.5


HavsUtsikt 2/2011Kan musselodlingarrena Östersjön?Blåmusslan är bra på att filtrera vatten och musselodlingar kanlokalt bidra till ett klarare vatten. När musslorna skördas plockasgödande näringsämnen ur havet. Men det samlas också mycketorganiskt material på botten under odlingarna med syrebrist somföljd. Vad innebär det för mängden näringsämnen, blir det pluseller minus i vattnet? Och hur kostnadseffektiva är odlingarnajämfört med andra åtgärder mot övergödning?Foto: Tony Holm/AzoteMusslor odlas på nät eller linor. På västkusten är odlingar vanliga och musslorna skördas för att säljas som livsmedel. I Östersjönpågår försök med att anlägga odlingar som ska fungera som reningsverk och bidra till ett klarare vatten. Men vilken effekt harde på mängden näringsämnen i Östersjöns vatten?8Döda bottnar och återkommande algblomningarär effekter av övergödningen i Östersjön.Övergödningen beror på att det finns för mycketav näringsämnena kväve och fosfor i havet. Olikametoder för att förbättra situationen har föreslagits. Enmetod är att öka syrgashalten vid botten. Då kan fosforbindas i sedimentet och kväve avges till luften. En annanmetod är att plocka bort näringsämnen, till exempelgenom skörd av vass och alger. På land försöker manminska näringstillförseln genom att anlägga våtmarker,bygga ut reningsverk och anpassa jordbrukets användningav gödsel till mark och gröda.Vad kan vi göra mer?Trots att många åtgärder redan har satts in har övergödningeninte minskat i önskvärd utsträckning. Till viss delkan förklaringen vara att det tar lång tid innan effekternamärks i ekosystemet eftersom stora mängder näringsämnenfortfarande finns lagrade i mark och sediment.Långsiktigheten i arbetet medför att alla tänkbaraåtgärder som minskar övergödningen – och som intemedför andra, negativa, konsekvenser för ekosystemet– är värda att prova och utvärdera. En föreslagen åtgärdför att minska mängden näringsämnen i vattnet är attanlägga musselodlingar.Samlar in näringDet finns gott om blåmussellarver i Östersjön. De konkurrerardock om en lämplig yta att sitta fast på. En musselodlingbestår av linor eller nät som man hänger ut ivattnet. Odlingarna blir snabbt tagna i besittning av larvernasom fäster sig på underlaget genom speciella trådar.Musselodlingar antas bidra till att vattnets totala innehållav kväve och fosfor minskar i och med att musslornaskördas. Blåmusslor fungerar som ett reningsverk ochfiltrerar ut partiklar från vattnet. Musslan kan sedan väljavilka partiklar den vill äta. Näringsämnen i växtplanktonsom musslan väljer att äta binds in i musslan. Vid skördplockas därför näringsämnen bort ur havet. Eftersommusslorna är effektiva filtrerare är vattnet ofta klarare ioch kring musselodlingar. Klart vatten gynnar växtlighetenpå botten och den ökade växtligheten konkurrerardå med växtplankton om näringsämnena.Nedfall leder till syrebristMusslans matrester släpps ut i form av ”avfallspaket”som snabbt faller till botten. De partiklar som musslanväljer att inte äta paketeras också och sjunker till botten.Det bildas då högar av musslornas mat och avfallunder musselodlingen. På grund av musslornas effektivavattenfiltrering utgör dessa högar resterna av plank-


HavsUtsikt 2/2011ton som producerats inom ett område flera gånger störreän själva odlingen. Då detta organiska material ska brytasned förbrukas syrgas och bottnen blir alltmer syrefattig.Syrebristen får stora effekter på flödet av näringsämnenfrån bottensedimenten eftersom läckage av endel kväve- och fosforföreningar uppstår eller ökar i sambandmed syrebrist.Effekter av syrebristenEn effekt av syrebrist är att mer ammoniumkväve släppsut från botten istället för att omvandlas till kvävgas. Ammoniumkväveär ett näringsämne, medan kvävgas avgestill luften utan att ha någon gödande effekt. Det finnsstudier som visar att utflödet av ammoniumkväve frånbotten under en odling till och med varit större än denmängd kväve som plockades upp ur havet då musslornaskördades. Vid syrebrist kan också läckage av fosforsom tidigare varit bundet i syrerikt bottensediment ökaoch bli större än mängden fosfor som plockas upp ur havet.Andra studier visar att vid vissa musselodlingar harkväve- och fosforomsättningen ökat tiofalt.Hur mycket näringsämnen som läcker ut frånbottnen under en musselodling beror alltså på syreförhållandenai sedimenten. Syreförhållandena beror i sintur på sedimenttypen, hur strömt det är samt mängdenbottenlevande djur. Ju mer smådjur som bor på eller ihavsbotten, desto gynnsammare blir miljön för att kvävetska omvandlas till kvävgas. Blir botten syrefattig innebärdet att mängden smådjur minskar och därmed avstannarkvävgasbildningen. Om botten dessutom blir mycketsyrefattig kan giftig vätesulfid frigöras och då minskardjurlivet för lång tid framöver.En kostnadseffektiv åtgärd?För att musslor ska kunna kunna fungera som kostnadseffektivareningsverk i Östersjön, behöver man veta vilkeneffekt de har på ekosystemet och hur stor kostnadenär. Priset för att minska mängden näringsämnenmed hjälp av en musselodling beror dels på kostnadernaför musselodlingen, såsom kostnader för uppbyggnad,underhåll, skörd och redskap, dels på hur mycketnäringsämnen som plockas bort. Mängden som tas omhandvid skörd är relativt enkel att beräkna. Förändringari kväveomvandling, fastläggning av fosfor i sedimentetoch läckage från botten till vattnet är desto svårareatt beräkna. Jämförelser med andra befintliga metoder,som reningsverk och våtmarker, kan i dagsläget endastgöras baserat på skördad mängd musslor. Men även omeventuella utsläpp från bottnen inte räknas in är musselodlingen dyr metod för näringsreduktion, 2–5 gångerdyrare än utbyggd rening vid reningsverk eller anläggningav ytterligare våtmarker.För att bli en kostnadseffektiv metod så måste musslornaha en köpare. Östersjöns musslor är för små föratt användas som livsmedel men det finns flera andratänkbara användningsområden. De kan exempelvis användassom ett alternativ till fiskmjöl i foder, vilket skullekunna ha positiva effekter på mängden fisk i våra hav.Dock kvarstår frågan om vilken effekt musselodlingarnaegentligen har på mängden näringsämnen i Östersjön.text Johanna Stadmark och Daniel J. Conley, Institutionen förgeo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitettel 046-222 46 17e-post johanna.stadmark@geol.lu.seFoto: Tony Holm/AzoteBlåmusslan är en effektiv vattenfiltrerare. En liten mussla kan filtrera flera litervatten i timmen och tillsammans så beräknas Östersjöns blåmusslor filtreramotsvarande hela Östersjöns vattenvolym minst en gång per år.Foto: Jerker Lokrantz/AzoteOm det blir syrebrist vid botten kan kväve och fosfor läcka ut från sedimentetoch bli tillgängligt för alger och växtplankton i vattnet. På botten under musselodlingarbildas högar av avfall från musslorna vilket kan ge upphov till syrebrist.9


HavsUtsikt 2/2011Den bortglömdaMÅNGFALDENGenetisk variation - biologisk mångfald inom arter - delar upparter i lokalt anpassade populationer, möjliggör evolution avnya anpassningar när miljön förändras och gör ekosystemenmer effektiva och uthålliga. Trots detta finns idag ingen bevakningav vår genetiska mångfald i haven, och ingen eller mycketbristfällig förvaltning.Foto: Tony Holm/AzoteÅlgräsängen ger många arter skydd och näring, och fungerar både som barnkammare och skafferi. Hög genetisk variation i en ålgräsäng ger bättreekosystemfunktioner och högre stresstålighet. På bilden en större havsnål som söker skydd i ålgräset.10Idet eu-finansierade forskningsprojektet BaltGenekartläggs både genetisk variation inom arter ochförvaltningspolicies kopplade till den. Arbetet ärfortfarande pionjärartat, eftersom genetiska kartläggningari marin miljö fortfarande är ovanliga.Överraskande bildEn ganska överraskande bild växer fram - många av våravanliga arter är uppdelade i mer eller mindre avgränsadelokala bestånd. Detta trots att havsvattnet transporterarlarver och möjliggör långväga förflyttningar av vuxnaindivider. Inte minst har det visat sig att beståndenav marina arter som lever i Östersjön i de flesta fall ärmarkant genetiskt skilda från de bestånd som lever iKattegatt och Skagerack.Men även på en geografiskt mindre skala finnsstora genetiska olikheter. Bestånd av plankton, fisk,ryggradslösa djur och alger kan ofta uppvisa skillnaderpå avstånd av några få tiotal kilometrar. Hos några arterhandlar det om avstånd mindre än en kilometer, och iextremfall bara några meter. Vad spelar den genetiskavariationen då för roll?Lokala bestånd svåra att ersättaFör att gynna lokal anpassning har olika mekanismerutvecklats som förhindrar utbyte av individer mellan olikabestånd. Följden blir då också att bestånden över tidenblir alltmer genetiskt olika. I några fall har beståndenolika historia, och etablerar sig i närliggande områdenmed sina skilda egenskaper.Om ett lokalt bestånd försvinner kan det vara svårtatt återskapa det, eftersom ett naturligt inflöde av individerfrån omgivande bestånd saknas. Skulle individerfrån andra bestånd introduceras i området, exempelvisgenom utplantering, kan dessa individer ha svårt attklara sig i området.Att torsken i Bohusläns fjordar inte återkommer trotsatt yngel av Nordsjötorsk varje sommar kommer in tillkusten kan troligen förklaras av att det tidigare funnitsfjordbestånd med speciella anpassningar och egenskaper.Vi vet exempelvis att de norska sörlandsfjordarna haregna lokala torskbestånd.Det är alltså viktigt att värna om lokala bestånd aven art, och inte bara arten som helhet. Går ett lokaltbestånd förlorat kan det vara mycket svårt att ersätta.


HavsUtsikt 2/2011Men trots att vi idag förstått att det är viktigt att värnaom lokala bestånd har vi ingen kontroll på vilka de ärens för kommersiellt fångade fisk- och skaldjursarter.Variation förbättrar funktionernaMånga livsmiljöer byggs upp av dominerande arter.I kustekosystemen är ålgräsängar och tångskogar braexempel. I norra Bohuslän och i angränsande norskavatten finns också rev bildade av ögonkorall. I samtligadessa fall är det en eller några få viktiga arter som byggerupp livsmiljön för en hel rad andra arter. I ålgräsängenfinns många andra arter som söker skydd och näring,och denna miljö fungerar både som barnkammare ochskafferi. På samma sätt är våra stora brunalger viktigasom gömslen och föda.Studier på både ålgräs och tång visar samma sak; omett bestånd består av genetiskt olika individer kommerkomplexiteten, betningståligheten och återhämtningenefter extrema väderförhållanden att påverka individernaolika. På så sätt förbättras ekosystemets funktion ochåterhämtningsförmåga.Fler vinster i framtidslotterietDe pågående globala processerna förändrar de marinaorganismernas livsmiljöer. Uppvärmning och havsförsurningär potentiella problem för många arter, och ivåra hav kommer även utsötning av kustvattnen att gede marina arterna i Östersjön svåra problem. Idag gårexempelvis gränsen för 6 promilles salthalt ungefär i höjdmed södra Ålands skärgård. Om hundra år kan dennagräns ha flyttats till Skånes sydkust.Arter med snabb generationstid utvecklar nya anpassningarsnabbare än arter med lång generationstid.Dessutom har arter med stora populationer mer genetisktmaterial att jobba med. Framförallt planktonorganismer,men kanske också blåmusslor, havsborstmaskar ochkräftdjur med individrika populationer, kan utvecklaanpassningar till än mer extrema förhållanden. Blåmusslan,blåstången och många andra arter i Östersjön harju under 6000 år lyckats ställa om sig från att ha levat i25–30 promilles salthalt till att klara att leva i 6 promille.Om de klarar några promille till eller inte går inte attsvara på, men chanserna ökar ju mer genetisk variationsom finns tillgänglig.Foto: Daniel JohanssonInsamling av prover för genetisk analys av blåstång och smaltång i Bottenhavet.Provtagningen är en del av den kartläggning som sker inom det EU-finansieradeforskningsprojektet BaltGene.då detta gjorts som en beståndsförbättrande åtgärd.Resultaten är oroväckande; varken lagstiftning, policyeller vetenskapligt grundade åtgärder är på plats. Iställetär det upp till den enskilde handläggaren hur dessaärenden hanteras. Sverige, liksom resten av eu, står nuinför den jättelika utmaningen att kartera våra marinamiljöers kvalitet och status. I detta arbete måste självklartden genetiska variationen beaktas, eftersom den utgören grundbult i hur ett habitat dominerat av en eller ettfåtal arter fungerar.I en snar framtid måste den genetiska variationenkartläggas för viktiga arter, och informationen måsteanvändas för en hållbar förvaltning. För de arter somregleras genom fiske finns också faran att ett alltförselektivt fiske sorterar bort genetiskt styrda egenskapersom är viktiga i bestånden, såsom god tillväxt och senkönsmognad. Att förlora sådana egenskaper hos en art,en lokal population eller genetisk variation är något vimåste undvika.Genetisk variation och hållbar förvaltningSverige har liksom de flesta av världens stater ratifieratRiokonventionen, som beaktar biologisk mångfaldinom arter som en av tre delar av mångfalden som skakartläggas och bevaras. Trots detta finns idag i de flestafall inga klara riktlinjer för hur genetisk variation inomarter ska behandlas.Inom forskningsprojektet BaltGene har vi kartlagthantering av genetisk mångfald vid utsättning av fiskläs mer om projektetwww.tmbl.gu.se/BaltGenetext Kerstin Johannesson, Institutionen för marin ekologi, Göteborgsuniversitettel 0526-686 11epost kerstin.johannesson@marecol.gu.se11


HavsUtsikt 2/20111961-2011ASKÖLABORATORIET50 år av ÖstersjöforskningAskö är en kunglig ö. Efter hot om försäljning 1995 räddade Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse ön tillsammans med Naturvårdsverket och gavden till Kungen i femtiårsgåva. Hela Askö är nu ett naturreservat med tillhörande marint reservat. Kungen är en stadig gäst på fältstationen ochkungaparet firade bland annat sitt silverbröllop här med stora delar av Europas kungahus närvarande.Foto: LeifWSveriges enda fältstation i Egentliga Östersjön, Askölaboratoriet,fyller 50 år i år. Det kommer att firas med kungabesök, en storfestdag i september samt en konferens i Stockholm i november.Stationen hör till Stockholms universitets marina forskningscentrumoch är belägen i Trosa skärgård. Den är idag moderntutrustad med laboratorier, fartyg och båtar för marin forskning,miljöövervakning och undervisning året runt. Mycket har dockhänt sedan starten 1961. Här följer en liten bildkavalkad.Foto: Bengt-Owe JanssonOvan syns den första laboratoriebaracken från 1961. Stationenhar byggts ut i omgångar och ser nu ut som på bildennedan. Här finns moderna laboratorier och plats för närmare40 övernattande. De flesta gamla byggnader är bevarade ochanvänds nu som mäss och sovhus. Det lilla båthuset till högerär det ursprungliga.Foto: Lennart DahlPionjärerna, doktorand Bengt-Owe Jansson och professorLars Silén från Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet,tar sina första steg på ön 1961. För 500 kronor perår fick de arrendera ett nyligen övergivet skärgårdshemmanpå norra Askö. Detta blev grunden för Askölaboratoriet.Foto: LeifW12


HavsUtsikt 2/2011Foto: Mattias MurphyI experimenthallen som invigdes 2005 kan man sätta uppstora försök med rinnande vatten från Östersjön. Taket ärskjutbart för att hallen ska vara så flexibel som möjligt. Härses statsminister Fredrik Reinfeldt vid ett besök 2008.Foto: Robert KautskyPå Askölaboratoriet finns inga fast anställda forskare, istället är gästforskarefrån både Sverige och resten av världen välkomna på lika villkor. Fartygen ochbåtarna är en viktig bas för verksamheten. De används för både transporter ochprovtagning. Här syns R/V Aurelia på väg ut på uppdrag.Foto: Hans Kautsky/AzoteDykning används ofta vid studier av Östersjöns ekosystem, och bottnarna runtAskö är väl undersökta. På stationen finns en dykbåt samt dykrum för förvaringoch luftpåfyllning. På bilden pågår provtagning av blåmusslor och fintrådigaalger för den nationella miljöövervakningen av vegetationsklädda bottnar.Foto: Robert KautskyUtsikten från tornrummet är magnifik, och här har mångabriljanta idéer kläckts. Stationen används ofta för forskarmöten.Ett årligen återkommande är Kungliga VetenskapsakademinsBeijerinstitut, som samlar flera framståendeforskare. Dessa möten brukar resultera i vetenskapliga publikationeri tidskrifter som Nature och Science.Läs mer om asköwww.smf.su.se/askolaboratorietfölj askö på facebookwww.facebook.com/Askolaboratoriet.SMFjubileumsbokEn jubileumsbok kommer att finnas klar till festligheternai september. Den kommer att kunna beställasvia hemsidan.Laboratorierna är välutrustade med rinnande Östersjövatten och det finns fleratermokonstansrum där temperatur och ljus kan regleras. Här finns plats för bådeforsknings- och kursverksamhet. Flera lärosäten har kurser förlagda här för attge studenterna praktisk erfarenhet av studier i fält.Ulrika Brenner / RedaktionenFoto: LeifW13


HavsUtsikt 2/2011notiserSvealandskusten 2011Denna rapport sammanfattar miljötillståndeti de kustvatten somsträcker sig från Dalälvens mynning inorr till Bråviken i söder. Rapportenredovisar aktuella resultat från deundersökningar som görs i Svealandskustvattenvårdsförbunds regi.Här kan du läsa en historiskexposé ur vattenkvalitetens perspektiv,från Stockholms grundande ochfram till våra dagar. En annan artikel jämför förbundetsdata från 2000-talet med forskaren Mats Waerns data från1970-talet. Resultatet stärker dessvärre övertygelsen av attvattenkvaliteten i öppet hav har försämrats. I rapporten gesockså en detaljerad bild av syresituationen i kustområdet.Den visar att totalt 46 kvadratkilometer bottnar är drabbadeav syrebrist, vissa områden mycket svårt.Demoprojekt ska belysa möjligheterAlgblomningar, minskade rovfiskbestånd och grumligt vattenblir allt vanligare i skyddade Östersjövikar. Övergödning är denhuvudsakliga orsaken till dessa problem. I våras påbörjadesarbetet med Baltic Sea 2020s storskaliga demonstrationsprojekt”Levande kustzon”.I en vik i Stockholms mellanskärgård ska projektetunder de kommande fyra till fem åren genomföra åtgärdersom minskar näringstill-förseln både från land och frånnäringsrika sediment. Med en markant minskning av näringsom läcker ut i vattnet, i kombination med åtgärder somstimulerar tillväxt av rovfisk och restaurering av habitat,förväntas projektet kunna påvisa möjligheterna att förbättramiljön i utsatta kustområden, och till vilka kostnader dettalåter sig göras.Projektet leds av Linda Kumblad och Emil Rydin påstiftelsen Baltic Sea 2020, och kommer att pågå fram till2016. För mer information se www.balticsea2020.org.14Västerhavet 2011Rapporten Västerhavet 2011ges ut av Kontaktgrupp Hav,ett nätverk för forskningsinstitutioner,myndigheter ochfristående organisationer somarbetar med havsmiljöfrågori Skagerrak, Kattegatt ochÖresund. I nätverket ingårmarin expertis från Havsmiljöinstitutet,Fiskeriverket, SMHI,Bohuskustens vattenvårdsförbund och länsstyrelserna i VästraGötaland, Halland och Skåne län. I fokus för rapporten stårdet hårda trycket mot kusten. Havet lockar och har mycketatt erbjuda, men de mänskliga aktiviteterna tenderar attständigt öka trycket på de naturliga miljöerna. Rapportenbehandlar dessa frågor genom bland annat artiklar om förbjudenförsäljning av pigghaj, rödlistning av hotade arter,forskning om påväxthämmande medel på båtskrov samt ettnytt databasverktyg för att kartlägga kusten.Ladda ner rapporterna via www.havet.nuTvetydig ålförvaltningRegeringen ska satsa pengar på åtgärder som ska hjälpaålen att vandra oskadd förbi kraftverksturbiner i vattendrag.Samtidigt kritiseras ålförvaltningen i en ny rapport frånHavsmiljöinstitutet. Enligtförfattarna är det ingen idéatt försöka bevara artensamtidigt som man fortsätteratt tillåta ålfiske. Det dör flerålar på grund av fisket än ivattenkraftverken, och meddagens förvaltning kan detbli svårt för Sverige att nåde mål som satts upp för attfrämja ålens fortsatta existens.Ladda ner rapporten påFoto: Martin Almqvist/Azotewww.havsmiljoinstitutet.seFoto: Martin Almqvist/AzoteFågelexperter möttes i VisbyDe senaste inventeringarna av sjöfåglar i Östersjön visar påen kraftig minskning av bestånden, och trots nya forskningssatsningarstår flera frågor obesvarade. Varför orkar inteejderhonor häcka? Lider fåglarna av matbrist?I mitten av juni anordnade Högskolan på Gotland enkonferens för 25 sjöfågelforskare från flera Östersjöländeroch USA. Eftersom det är många musselätande fåglar somminskar i antal, låg mötets fokus på sjöfåglar och deras mat.Trots att en del fåglar skadas i fiskeredskap och kvävs avoljeutsläpp, tror experterna att problemet beror på förändringari näringsväven, det vill säga att någonting har häntmed fåglarnas föda.Under mötet diskuterades också likheter mellan Östersjönsproblem och trender i Nordamerika. Redan på 50-taletsyntes en minskning av sjöfåglar där, och även om populationernaidag är stabila, uppnår de bara runt en fjärdedel avursprunget. I Östersjön upptäckte man att antalet sjöfåglarminskade först på 90-talet, sedan dess har ejderbeståndethalverats och antalet alfåglar blivit ännu färre. Läs mer iSkärgårdsstiftelsens Levande skärgårdsnatur 2011.


HavsUtsikt 2/2011Samlat grepp om hav och sötvattenDen 29 juni invigdes Sveriges nya Havs- och vattenmyndighet,HaV, i Göteborg. Dagen efter, lades Fiskeriverket ner och enstor del av verksamheten flyttas nu till HaV. Myndighetenska även överta flera av Naturvårdsverkets havs- och vattenuppdrag.Syftet är att samla frågor som rör hav, sjöaroch andra vattendrag på ett ställe. Det ska underlätta arbetetmed att uppnå direktiv och miljömål, samt öka samverkannationellt och internationellt. Organisationen har nu börjatta form, och avdelningar med underliggande enheter harfått tillhörande chefer. Men det kommer att dröja innan arbetsuppgifteroch ansvarsområden fastställts helt och hållet,och till en början kommer myndigheten samarbeta en hel delmed Naturvårdsverket. Målet är att HaV i framtiden skaansvara för, och besluta om, havens och sötvattnets resurserpå ett sätt som främjar alla.Viktig havsfråga i svenska TV-sofforI maj sändes Östersjödokumentären Vårt grisiga hav i SVT.Filmskaparen Folke Rydén och vetenskapsjournalisten UlrikaBjörkstén lyckades tända debatten om övergödningenav havet hos både allmänhet och experter. På nyhetssidor,i bloggar och via sociala medier diskuterades fakta och avslöjandenom hur övergödningen hör ihop med människorsköttkonsumtion. I filmen blandas otäcka bilder på dumpningav avfall från djurhållning, med kärnfulla animeringar omhur näringsämnen påverkar havet.Filmen är en del av Baltic Sea Media Project som under10 år ska dokumentera havsmiljön och upplysa Östersjöns90 miljoner invånare om de hot och möjligheter havet stårinför. Projektet kommer att skapa fem dokumentärfilmer,en långfilm och utbildningsmaterial till skolor.Läs mer på www.baltic2020.org.ARTDATABANKEN INFORMERARInom Helcom pågår just nu ettspännande projekt med att ta framen rödlista över arter och habitat iÖstersjöregionen. Man har tidigaretagit fram rödlistor inom Helcom,varav de senaste är från 2007. Dessahar dock inte följt IUCN:s internationellariktlinjer för rödlistning, vilketnu ska göras.Syftet med projektet är att meden internationellt beprövad och accepteradmetodik skapa en gemensamrödlista över de arter och habitatsom naturligt förekommer i Östersjöregionen.Arbetet bedrivs i sex olikaexpertgrupper: marina däggdjur,fåglar, fiskar, makrofyter, evertebratersamt habitat. Sverige medverkarmed experter i samtliga grupper, viafinansiering från NaturvårdsverketProjektet inleddes 2009 medbland annat en workshop för projektetsartexperter i Bonn. Riktlinjer förarbetet drogs upp, och gemensammatolkningar av IUCN:s kriterier diskuteradesoch fastställdes. Som ett första steg tas taxonomiskachecklistor över arter som är naturligt förekommande inomÖstersjöregionen fram inom de olika arbetsgrupperna. Ävenarter som endast uppehåller sig i Östersjöområdet under delarav sin livstid , såsom övervintrande fåglar, ingår.Inom arbetsgrupperna har mängder av data bearbetats,och det har tagits fram information om vilka arter som påträffatsinom de olika havsbassängerna i Helcomområdet.Arbetet med checklistorna har tagit längre än tid än beräknat,men håller i skrivande stund på att slutföras. För evertebrateroch makrofyter finns inga tidigare sammanställningargjorda på denna nivå, så checklistorna kommer sannoliktatt bli betydelsefulla underlag för många som arbetarmed Östersjöfrågor. Sedan görs enbedömning utifrån IUCN:s kriterierinom respektive expertgrupp. Dearter som uppfyller kriterierna enligtregional rödlistning förtecknas i enså kallad rödlista, vilken kommer attpubliceras via Helcom. I tillägg tillsjälva rödlistan ska även artfaktabladför de rödlistade arterna produceras.Dessa ska innehålla mer detaljeradinformation om arternas status ochvarför de rödlistats.Arbetet med att upprätta enrödlista för habitat startade i januari2010, då en workshop hölls iStockholm. Syftet är att uppdateraen tidigare bedömning av habitat ochbiotoper samt att förbättra klassificeringenav dessa.Eftersom det ännu inte finnsnågra fastställda internationella riktlinjerför hur man bedömer statusenpå habitat och biotoper, är syftet ävenatt ta fram gemensamma kriterier förbedömning i enlighet med ett pågåendearbete inom IUCN. Här måste med andra ord helt nymark brytas, vilket inte är oproblematiskt. Man måste ocksåförhålla sig till redan existerande klassificeringar som EUNISsamt de krav som följer av EU:s olika direktiv, exempelvisgynnsam bevarandestatus enligt Habitatdirektivet. Därtillföreligger ofta databrist – det finns ingen lång traditionpå området, och de data som finns att tillgå är minst sagtspretiga. Men habitatgruppen kämpar på, och hittills hartre möten hållits.Hela projektet ska slutföras under 2012, och publiceringav rödlistan beräknas ske under våren 2013. På Helcom:shemsida (www.helcom.fi) kan man ladda ner tidigare rödlistoroch finna fortlöpande dokumentation från projektet.Illustration från www.helcom.fiKarta över Helcom-området. Det gemensammahavsområdet är utmärkt i ljusblå färg och tillrinningsområdeti ljusgrön färg.15


avsändareHavsmiljöinstitutetStockholms universitetsmarina forskningscentrum106 91 Stockholmfokus Vanlig sjöstjärnaFoto: Bent Christensen/AzoteI Skagerrak och Kattegatt finns cirka 25olika arter av sjöstjärnor, och den vi oftastträffar på är vanlig sjöstjärna, Asterias rubens.Den hittar man från grunt vatten nedtill ett par hundra meters djup på alla slagsbottnar, men särskilt på musselbankar.Denna art finns i en mängd olikafärger, från orange till lila och brun, mednyanserna däremellan. Man tror att denvanliga sjöstjärnan kan bli tio år gammal,men eftersom storleken beror på hurmycket den äter och också på kvalitetenpå maten, kan man inte på storlekenbestämma åldern på sjöstjärnan. Den kanbli ända upp till en halv meter mellanarmspetsarna, och livnär sig på exempelvisblåmusslor och as.Den vanliga sjöstjärnan äts själv avexempelvis andra sjöstjärnor, trutar, fiskoch krabbor. Som skydd när den hållerpå att bli uppäten, kan den snörpa av ochoffra den arm som fienden biter i, och påså sätt komma undan. Denna arm växerut igen, och blir så småningom precis likden gamla armen.Sjöstjärnor tillhör gruppen tagghudingardär även sjöborrar, sjögurkoroch ormstjärnor ingår. Tagghudingar ärexklusivt marina djur, och tillhör sammaevolutionära utvecklingsgren som såsmåningom når fram till ryggradsdjur ochmänniska. Detta till trots har sjöstjärnoringet hjärta, ingen hjärna och inga andningsorgan.Däremot har de ljuskänsligapigmentceller ytterst på armspetsen, föratt kunna se skillnad på ljus och mörker.Sjöstjärnornas inre består av en öppenkroppshåla, med mun och mage i mitten.För att förflytta sig och också suga sig fastvid underlaget har sjöstjärnor en mängdtubfötter på undersidan av kroppen.Dessa är en del av ett slutet cirkulationssystem,där tryckförändringar gör att dekan röra sig.Sjöstjärnan kan ta sig fram med enhastighet av tre till fem meter per timme.Tubfötterna används också när sjöstjärnanska äta musslor, då den med hjälp av tubfötternabänder upp musslan tillräckligtmycket för att sticka in sin mage i musslan.Sjöstjärnor kan vända ut sin mage utanförkroppen för att lättare komma åt maten,och också för att försvaga bytet med nedbrytningsenzymerfrån magen.På våren när det är cirka åtta grader ivattnet förökar sig den vanliga sjöstjärnan.Den släpper ut sina ägg eller spermier fritti vattnet. I juni och juli kan man sedan sesjöstjärnelarver i vattenmassan, och när denya små sjöstjärnorna når bottnen är deungefär en millimeter stora.text Kristina Holm, Sven Lovén centrum förmarina vetenskaper - Kristineberg, Göteborgsuniversitettel 0523-185 28e-post kristina.holm@gu.se

More magazines by this user
Similar magazines