HavsUtsikt nr 1,2000 - Havet.nu

havet.nu
  • No tags were found...

HavsUtsikt nr 1,2000 - Havet.nu

HavsUtsikt 1/2000OM SVENSK HAVSFORSKNING OCH HAVETS RESURSERHavsUtsikt ges ut av Göteborgs universitet, Ideella Föreningen Västerhavet och Sveriges tre marina forskningscentraHotade JÄTTEMUSSLORKrönika signerad Stefan Edman • Vad är ett dopp i havet värt? • Biologiskatester på avloppsvatten • Kustfisket i fara • Skärgårdens skarpögda vakthund


HavsUtsikt 1/2000Innehåll nr 1/20003. Krönika: Stefan Edman4. Hotade jättemusslor6. Miljöekonomi i havsbandet8. Biologiska tester ger svar10. Det kustnära fisket i fara11. Notiser12. Fokus: FiskmåsenHavsUtsikti ny kostymOm du är en trogen läsare av HavsUtsikt kommer duförmodligen att märka att detta nummer ser liteannorlunda ut. Det är nämligen första numret i dennya kostymen.HavsUtsikt kom ut med sitt första nummer 1993 ochvar då en tidskrift för Västkusten. Utgivare vardåvarande Stiftelsen Västerhavet (nu Ideella FöreningenVästerhavet) tillsammans med GMF och matematisk-naturvetenskapligafakulteten vid Göteborgsuniversitet. 1995 utvidgades redaktionen med demarina centra i Stockholm (SMF) och Umeå (UMF).HavsUtsikt blev då en tidskrift för hela Sverigeshavsområden.Om du har varit med ett tag så vet du nog att den iprincip sett likadan ut sedan starten. Nu sägs det juatt man inte ska ändra på ett vinnande koncept, menibland kan gamla kostymer kännas lite malätna ochurväxta. Förhoppningsvis tycker du om vårt klädval.Nytt är också en notissida samt, istället för ledare, enkrönikesida.Den nya formgivningen är gjord av Grön Idé AB. Detypsnitt som används är Caslon och Bell Gothic.Pappret heter Silverblade silk och är förstås Svanenmärkt.God läsning!RedaktionenHavsUtsikt är en tidskrift om havsforskning och havsresurserUtkommer med tre nummer per årUTGIVAREGöteborgs universitet,Ideella FöreningenVästerhavet samt demarina forskningscentravid universiteten i Göteborg,Stockholm och Umeå.REDAKTIONUlrika Brenner (UB)Lena Brodin (LB)Anders J Carlberg (AC)Roger Lindblom (RL)Annika Tidlund (AT)Kristina Wiklund (KW)ADRESSERGMF, Göteborgs universitetsmarina forskningscentrumFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460, 405 30 GöteborgTel: 031-773 10 00 Fax: 031-773 48 39E-post: roger.lindblom@matnat.gu.seInternet: www.gmf.gu.seIdeella Föreningen VästerhavetStora Badhusgatan 2a403 40 GöteborgTel: 031-60 50 49Fax: 031-60 52 46E-post: anders.carlberg@o.lst.selena.brodin@o.lst.seSMF, Stockholms MarinaForskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmTel: 08-16 36 37Fax: 08-15 79 56E-post: ulrika@smf.su.seannika@smf.su.seInternet: www.smf.su.seUMF, Umeå Marina ForskningscentrumUmeå universitet910 20 HörneforsTel: 090-786 79 73Fax: 090-786 79 95E-post: kristina.wiklund@umf.umu.seInternet: www.umu.se/umfPRENUMERATION/ADRESSÄNDRINGFör en kostnadsfri prenumeration, kontaktanärmaste marina forskningscentrum. Föradressändring, kontakta avsändaren som ärangiven på adressetiketten.OMSLAGSBILDNärbild på jättemusslan Tridacna gigas i enodling i Filippinerna. Foto: Peter PlantmanGRAFISK FORM Grön Idé ABLAYOUT OCH ORIGINAL Ulrika BrennerISSN 1104-0513TRYCK Alfredssons Offset ABSvanenmärkt trycksak2


KRÖNIKA Det brådskar med enhållbar fiskeripolitik!HavsUtsikt 1/2000Av Stefan Edman, författare, biolog,politiskt sakkunnig i miljödepartementetsamt ledamot avregeringens miljövårdsberedning.Antag att ett privat företag ägde både Västerhavet och Östersjön. Skulle man då fångasmåtorsk som väger under kilot? Och ”dammsuga” haven på sill, torskens stapelföda - föratt mala den till fodermjöl? Sannolikt inte, det vore mycket obegåvat. Ett effektivt sätt attstadigt minska sin lönsamhet och på sikt avveckla sig själv. Men det är just detta som sker i våravatten. Torsken är på sina håll helt försvunnen. Fiskeriverkets officiella statistik visar dessutom attflera andra fiskarter blivit allt ovanligare.Som biolog och kustbo känner jag stor oro för denna negativa trend för den fiskebiologiskamångfalden. Det är i sig oacceptabelt att arter och näringsvävar hotas, i strid med Riokonventionenoch besluten i Sveriges riksdag. Men det är också sorgligt att minskad tillgång på fisk hotar kustfisketoch en hållbar social utveckling för människor i våra skärgårdar.Miljöproblemen har förvisso sin roll i det här dramat. Närsalter läcker från landbacken ochorsakar syrgasbrist och ekologisk obalans i grunda vikar, fiskens ”barnkammare”. Båtbottenfärgeroch oljespill kan också störa fiskens reproduktion.Ändå är fiskerinäringens struktur det största problemet i sammanhanget. Två procent av alltkustfiske sker med båtar under tolv meters längd. Något större båtar bedriver regionalt fiske. Därtillkommer den rörliga flottan av rejält stora båtar med modern utrustning. Den riktar in sig på defiskarter som för tillfället är ekonomiskt mest lönsamma. Och den fiskar utmed alla våra kuster. Dessägare har plöjt ner avsevärda investeringar som, fullt begripligt, måste förräntas. Samtidigt är detjust denna kostnadsjakt som nu i grunden hotar hela näringens framtid!Den tillsynes självklara devisen att ”alla fiskare har rätt att fiska i alla fiskevatten” måste snarastomprövas, av både biologiska, regionalekonomiska och därmed även sociala och kulturella skäl.Resursen tryter. Den nuvarande ordningen har lett till det som ibland kallas ”allmänningens tragedi”.Skogsbruket har på fem, sex år lyckats förena produktions- och miljömål på ett mycket positivtsätt, främst genom utbildning av markägarna och en ny praxis ute fältet. Det har gett svenskt papperoch timmer en grön profil som främjar både naturen och ekonomin. Jordbruket går samma väg, bl.a.med hjäp av näringens egen miljöhusesyn, ”ekologisk mat” och ett omfattande miljöersättningsprogram.Nu är det hög tid att också miljöanpassa ”det blå åkerbruket”! År 2001 är Sverige som bekantordförandeland i EU, med miljön som en av huvudfrågorna, inte minst vid toppmötet i Göteborg i juni.Tills dess borde näringen, Fiskeriverket och statsmakterna tillsammans påbörja en förnyelse avdet svenska kustfisket. Utgångspunkten för diskussionen kan lämpligen vara Fiskeriverkets förslagtill strukturplan 2000-2006. Tillräckligt med pengar måste satsas för att vrida utvecklingen i riktningmot småskaligt fiske, med moderna, ekologiskt anpassade båtar, redskap och metoder. Och gärnaockså en regional förvaltning, där uttaget av fisk mycket noggrannt avpassas efter beståndenslångsiktiga bärkraft. Miljömärkta fiskeprodukter och nya, spännande arter på menyn står också påmin personliga önskelista.EU bäddar för en sådan politik genom nya direktiv. Sverige borde ta täten. Det skulle främjahavsmiljön och den ekonomiska och sociala tryggheten i våra kustlandskap.3


HavsUtsikt 1/2000På några meters djup ser jag att havsbottnen är täckt medjättemusslor. Det känns nästan overkligt att se så många av dessahotade djur samtidigt. Vattnet är kristallklart och i det spelandesolljuset är musslorna magiskt vackra i all sin färgprakt. Jagsimmar mitt i en odling i norra Filippinerna. Den drivs av forskarefrån universitetet i Manila och syftet är att kunna återplanteramusslor i områden där de har utrotats.Att få se en jättemussla, Tridacnidae, är en fascinerandesyn dels för deras färgrikedom, menockså för att vissa arter blir imponerande stora.Mördarmusslor har de kallats och ryktet har berättat attmänniskor skulle kunna bli fastklämda och drunkna. Iverkligheten stänger de sig alltför långsamt för att manska kunna klämmas fast. De har inget skäl att fånganågot mellan skalen. De vill bara vara ifred.Jättemusslor lever i korallrev och har traditionelltfiskats för det goda köttets skull men även för de vackraskalen. Den ökande befolkningen längs kusterna tillsammansmed ökad handel inom akvarieindustrin harlett till ett kraftigt överfiske. Det har gjort jättemusslortill en ovanlig syn på reven, och på många platser är denhotad eller redan utrotad. Förutom hotet av fortsattöverfiske drabbas jättemusslor också av ökande utsläppav miljögifter.Småskaliga odlingar i framtidenDet finns ett stort intresse av att odla jättemusslor. Närsamarbetet med algen (se faktaruta) väl är igång kräverde inte mycket mer än solljus och rent vatten för att växa.Jättemusslor kan nå imponerande storlek och har felaktigt kallats mördarmusslor. I en odling i Filippinernafotograferades dessa exemplar. Den största arten, Tridacna gigas, till vänster och Tridacna derasa till höger.Foto: Peter PlantmanHotadeJÄTTEMUSSLOR4


HavsUtsikt 1/2000För många fattiga människor i tropiska kustzonen är fiskoch skaldjur den viktigaste proteinkällan. En småskaligodling av jättemusslor skulle kunna säkra det behovet,och även vara en möjlig inkomstkälla. Men om odlingoch återplantering ska kunna utföras på ett framgångsriktsätt, i en värld av ökande utsläpp, är kunskap ommiljögifters påverkan nödvändig.Försämrad livsmiljö kostar energiMan vet väldigt lite om vad som styr förekomsten avmusslor i den naturliga miljön och ännu mindre kunskapfinns om hur de hanterar miljögifter och andra typer avförsämringar i miljön. Tillsammans med filippinskaforskare undersöker vi hur olika arter jättemusslor reagerarpå försämrad livsmiljö, t.ex. genom tillsatser avgiftiga ämnen i låga koncentrationer. När musslan drabbasav sådana försämringar kostar det energi. Energinanvänds för att reparera skadad vävnad eller för atttransportera ut ett miljögift ur kroppen. Denna energihade istället kunnat investeras i tillväxt, d.v.s. musslor isämre livsmiljö riskerar att bli mindre än de i bättremiljö. Så är t.ex. fallet med blåmusslor i Östersjön sompå grund av den låga salthalten blir betydligt mindre änblåmusslor på Västkusten.I naturen förekommer miljögifter sällan ett och ett,utan snarare i mer eller mindre komplicerade blandningar.Det är därför viktigt att försöka studera olikakombinationer av kemiska ämnen tillsammans medförändringar i andra omvärldsfaktorer som t.ex. ökadvattentemperatur eller sänkt salthalt.Vanligt med partnerbyteDet verkar som musslorna kan byta algpartners ganskaofta (se faktaruta). Det skulle kunna vara ett sätt attanpassa sig till en förändrad miljö. Vid t.ex. ökandevattentemperatur kan musslorna kanske ta in en nyuppsättning alger från den fria vattenmassan, som bättrehanterar den varmare miljön. Om det är musslan själveller algen som bestämmer partnerbytet vet vi inte idag,men det är ändå ett effektivt sätt att hantera förändringar.I våra studier har vi försökt att avgöra om det äralgen eller musslan som är känsligast för olika ämnen.Framöver ska vi studera om musslan byter alger när dendrabbas av ett miljögift en längre tid och om bytet görmusslan mer tålig.TEXT Tina Elfwing, doktorand i marin ekotoxikologi vidInstitutionen för systemekologi, Stockholms universitetTEL 08-16 17 47E-POST tina@system.ecology.su.seNärbild på en jättemusslas vackra ”skinn”, den så kallademanteln. Ytligt i vävnaden är tillgången på solljus god, ochhär lever stora mängder mikroalger.ETT ”LEVANDE VÄXTHUS”I familjen jättemusslor, Tridacnidae, finns det nioarter. De lever i anslutning till korallrev i Indiskaoceanen och västra Stilla havet. Precis som koralldjurenlever musslorna tillsammans (i symbios) meden alg, Symbiodinium sp. Redan som liten larv fårmusslorna i sig algen via födan och därefter transporterasde till den yttre vävnaden, till den så kallademanteln. De tätaste koncentrationerna finns längsmantelns kanter där algerna ligger i rader. I varjekvadratcentimeter kan det finnas upp emot 80 000mikroalger.Algerna lever skyddat men får ”betala för sig”.Eftersom de lever ytligt i musslans vävnad kan deutnyttja energin i solljuset för sin fotosyntes. Detsocker som produceras blir mat för både mussla ochalger. Visserligen kan musslan samla mat ur vattnetgenom att filtrera, men till största delen lever den påatt odla alger i sitt ”skinn”. Den är på så sätt sitteget, levande växthus. Det har uppskattats att över90% av fotosyntesproduktionen går till musslan.Detta extra tillskott av energi förklarar varför jättemusslorblir så mycket större än andra musselarter.Den största jättemusslan, Tridacna gigas, kan vägaöver ett halvt ton och bli över en meter lång. Allaarter jättemusslor blir inte lika imponerande stora.De nio arterna skiljer sig mycket åt både i storlek ochvar i korallrevet de lever. Den minsta arten, Tridacnacrocea, blir som fullvuxen ungefär 15 cm och leverinbäddad i korall.Att koraller bleks är ett allvarligt problem som blivitalltmer förekommande som ett resultat av ökandevattentemperatur i haven. Även jättemusslor somutsätts för höga temperaturer bleks. Det sker genomatt musslan förlorar sina mikroalger. Det är ännuinte känt om det är musslan som slänger ut dem ellerom det är algerna som bestämmer sig för att flytta.Foto: Peter Plantman5


HavsUtsikt 1/2000Miljöekonomi i havsbandetVad är du beredd att betala?Att ta ett dopp i havet efter en angenäm stund på en solvarm klippa är förmånga en självklarhet. Men hur mycket är det värt? Vad är du beredd att betala?Foto: Ulrika BrennerVågen sköljer över mina fötter och suddar ut avtrycket istrandbrynets sand. Du är solvarm, men svalkas av det glittrandevattnet. Morgonen, då vi färdades över fjärden och steg i land påön, finns kvar i mina tankar. Men blicken är på molnen som växersig stora över fastlandet.Liksom jag har du som läser detta troligen haftupplevelser i kustmiljön. Statistik från 1993 och1994 säger att mer än varannan vuxen svensk togsig ett eller flera dopp någonstans vid kusten och mer änvar fjärde semestrade längs den svenska kusten någongång under dessa två år. Med största säkerhet har därförmiljöförändringar som påtagligt påverkar kustmiljönbetydelse för människors välbefinnande. En aktuell miljöförändringär övergödningen av havet, som bl.a. ledertill grumligare vatten och en förändrad djur- och växtvärld.Vad gör miljöekonomer i havsbandet?Olika åtgärder vidtas för att hejda övergödningen. Atthalvera tillflödet av närsalter från land till havet nämnsofta som ett mål i miljöpolitiken. En grundläggandeuppgift för en miljöekonom är att studera hur ett sådantmål kan uppfyllas till lägsta möjliga kostnad. Det finnsredan en hel del sådana resultat, men i en mer fullständigekonomisk analys studeras dessutom det ekonomiskavärdet, nyttan, av den miljöförbättring som åtgärdernaleder till. Om det ekonomiska värdet av att halveratillflödet av närsalter till kusten är X kr, och det kostar Xminus 1 kr att genomföra halveringen, då ger åtgärdernaen samhällsekonomisk vinst.Ekonomiska värden och andra värdenDet ekonomiska värdet av en bättre miljö är vad du ärberedd att avstå från i form av t.ex. tid eller pengar för attfå en miljöförbättring. Men du kanske tillhör dem som6


HavsUtsikt 1/2000inte är beredda att väga bättre miljö mot något annat. Dåhamnar dina överväganden utanför den ekonomiskaanalysen. Kanske känner du inte heller till hur en bättremiljö påverkar dig indirekt. En ekonomisk analys somväger nytta mot kostnader ger ett viktigt, men intefullständigt, underlag för beslutsfattare.Information om ekonomiska värden går att få genomatt studera marknader. När du köper något, t.ex. en bok,avstår du från dina pengar för att få den. Men för miljönfinns väl ingen marknad? Jo, på så sätt att miljökvalitetenförmodligen påverkar ditt val av t.ex. badstrand. En renstrand med bra badvattenkvalitet är kanske värd enlängre resa. Rekreationsvärdet av en bättre vattenkvalitetkan undersökas genom att samla in data om hur du ochandra lägger ned tid och pengar på rekreation och hurvattenkvaliteten påverkar resvalet.Ett annat sätt att ta reda på ekonomiska värden är attskapa en konstgjord marknadssituation i intervju- ellerenkätform. Då ställs frågor till de medverkande om de ärvilliga att avstå något av sin inkomst för att en vissmiljöförbättring skall kunna förverkligas.Hur används miljöekonomiska resultat?Sådana här metoder har börjat ge information om kustmiljönsekonomiska betydelse, bl.a. i form av resultatfrån studier av Stockholms skärgård med närområde.Även en vädermässigt usel sommar som 1998 gjordedrygt 600 000 personer från Stockholms och Uppsalalän 3,1 miljoner resor till skärgården på sin fritid. De ladened 1,6 miljarder kronor på sina skärgårdsbesök. Studiernasnästa steg är att koppla resemönstren till vattenkvaliteten.Vidare har befolkningen i de två länen engenomsnittlig betalningsvilja på åtminstone 400 kr omåret per person för ett regionalt åtgärdspaket motövergödningen, eller totalt minst en halv miljard kr perår.Sedan tidigare finns liknande studier om rekreationlängs Östersjökusten samt betalningsviljan för lokalaoch internationella åtgärdspaket. Det här är informationsom borde komma till användning som underlag förmiljöpolitiska beslut. Vidare bör den betalningsvilja somverkar finnas för miljöförbättringar ges möjlighet att bliverklig. Men den måste vårdas ömt! Många som besvararbetalningsviljefrågor är skeptiska till möjligheten attöronmärka betalningar för miljöförbättrande ändamål.För att få förtroende för miljöpolitiken verkar det viktigtatt ha rakare rör mellan pengainsatser och åtgärder, ochatt sprida kunskap om åtgärdernas resultat.TEXT Tore Söderqvist, ekon dr, forskare vid Beijerinstitutet,Kungl. VetenskapsakademienTEL 08-673 95 40E-POST tore@kva.seIllustration: Robert KautskyS E W A G E P L A N TFigurerna visar en kustremsa och tre tillrinningsområden.Närsalterna som orsakar eutrofiering av havet kommer frånflera olika källor: jordbruket, avloppsvatten, bilavgaser, etc.Närsalterna transporteras med luft eller vatten. En del omvandlaseller stannar kvar på land, resten når havet, däreutrofieringseffekter uppstår.S E W A G E P L A N TOlika åtgärder kan minska tillförseln av närsalter och därmedförhoppningsvis hejda eutrofieringen. Exempelvis kan luftutsläpprenas, jordbruket kan förändras, våtmarker somfångar upp närsalter kan anläggas och avloppsreningen kanförbättras. Miljöekonomen försöker ge svar på frågor som:Vilken kombination av åtgärder leder till ett givet resultat tilllägsta kostnad? Hur mycket resurser är ekonomiskt motiveratatt lägga ned på åtgärder?Studierna i Stockholms och Uppsala län ingår i forskningsprogrammetSUCOZOMA (Sustainable Coastal Zone Management), somfinansieras av MISTRA (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning).7


HavsUtsikt 1/2000Hur giftigt är avloppsvattnet?Biologiska tester ger svarLängs med Norrlandskusten ligger pappers- och massafabrikerna tätt, och påverkan på havsmiljöerna utanför har varit stor.Övergången till blekning med klordioxid, och ännu bättre, blekning med helt klorfria processer har förbättrat miljön betydligt.Foto: Britta EklundKom inte hit det luktar skit. En otrevlig lukt spred sig över nejdenoch vi visste att vi närmade oss en massafabrik. Åkte vi ner tillvattnet så möttes vi av skummande brunt vatten med nästanobefintligt siktdjup. Så här var det för bara ca 10-20 år sedan.Mycket har förändrats till det bättre sedan dess. Genom biologiskatester kan vi nu visa att de metoder för pappersblekning somanvänds idag i Sverige verkligen är mycket skonsammare förmiljön.Vi på ITM, Institutet för tillämpad miljöforskning,har under lång tid arbetat med frågor som rörutsläpp från skogsindustrin och hur utsläppenpåverkar omgivningen. Den fråga vi vill besvara är omett avloppsvatten är farligt för miljön. Farligt för vem? Joi första hand för de organismer som lever i vattnet. Omdet är ofarligt för dem är det heller inte troligt att vimänniskor tar skada av att äta den fisk vi drar upp.Enkla, billiga och bra metoderFör att veta om ett ekosystem mår bra bör man helststudera på plats hur det ser ut. Detta är i praktikenogörligt, eftersom det oftast behövs flera års studier i ettområde för att kunna se och mäta förändringar. Medsådana studier får man först i efterhand veta om någotnegativt för miljön har inträffat.Vi har haft som mål att ta fram metoder med varshjälp vi kan förutsäga eventuell negativ inverkan påvattendragen. Vi arbetar för att få fram enkla, billiga ochbra metoder som ska kunna användas i stor skala, så attde samhällsansvariga kan få tillförlitliga data att fattabeslut utifrån. För att lösa detta har vi utarbetat biologiskatester som ger ett direkt mått på giftigheten i detvatten som släpps ut. Testerna går ut på att utsättaorganismer från olika delar av näringskedjan för avloppsvatteni olika koncentrationer.Vi har i denna undersökning testat på tre olikaorganismer och på sex avloppsvatten. Naturligtvis är detönskvärt med studier på fler organismer och på fleravloppsvatten under devicen att ju fler data desto säkraregrund att stå på. Med testorganismer som är hemmahörandei utsläppsområdet ökar testresultatens relevans.Viär dock övertygade om att användning av biologiskatestmetoder är det lämpligaste sättet att avgöra om ettavloppsvatten är giftigt eller ej.Klorfria metoder skonsammastDe organismer vi arbetat med är den marina bakterienVibrio fisheri, rödalgen Ceramium strictum och kräftdjuretNitocra spinipes. Testerna utförs på laboratoriet, och församtliga organismer gör man en spädningsserie medavloppsvattnet och får på så sätt fram en dos-responskurva. Vad som mäts varierar för de olika organismerna.När det gäller bakterien mäter man minskning i ljusutsändning.Naturligt utsänder nämligen denna bakterieljus. Då bakterien utsätts för giftigt vatten störs8


HavsUtsikt 1/2000Foto: Britta Eklundljusalstringen. För rödalgen Ceramium strictum mäts huravloppsvattnet påverkar algens förökning. Han- ochhonplantor exponeras tillsammans för olika koncentrationerav avloppsvattnet under ett dygn. Ju giftigarevatten som omger algen desto sämre är förutsättningarnaför en lyckad befruktning. Förökningen mäts genomatt räkna antalet bildade fruktkroppar. KräftdjuretNitocra spinipes är ca 0,8 mm stort och återfinns på mjukabottnar både i Östersjön och i marina vatten. Två typerav test har utförts på dessa kräftdjur, nämligen ettöverlevnadstest och ett reproduktionstest. Nitocra spinipestål olika salthalter, vilket är en fördel för testet, eftersomdet går att utföra testet vid den för det aktuella falletrelevanta salthalten.Vi har testat avloppsvatten från olika typer av bruk,där pappersmassan blekts med ren klorgas, en blandningav klorgas och klordioxid, bara klordioxid, samt tre olikaavloppsvatten där massan blekts med väteperoxid elleren blandning av ozon och väteperoxid d.v.s. totalt klorfriablekprocesser. Våra resultat visar för samtliga testorganismeratt avloppsvatten från de totalt klorfria processernaär de minst farliga. Det är glädjande att kunnase att de metoder för pappersblekning utan klor somutvecklats verkligen är skonsammast för miljön.Komplexa avloppsvattenVarför då inte bara mäta hur mycket gifter avloppsvattneninnehåller? Ja, tidigare var det just det mangjorde för de substanser vars giftighet var känd. Gränsvärdenhar oftast bestämts utifrån haltbestämningar påenskilda substanser. Detta ger dock bara en del avsanningen. Hur ett kemiskt ämne beter sig, i vilken formdet befinner sig och om det tas upp av organismer kanvara mycket olika beroende på omgivningsfaktorer såsomtemperatur och salthalt. Hur sedan detta ämnebeter sig efter ha ingått i en process i en industri ochDet lilla kräftdjuret Nitocra spinipes tål olika salthalter vilketgör den lämplig för giftighetstest av avloppsvatten.släppts ut tillsammans med en mängd andra ämnen ärnästan helt omöjligt att veta. Dessutom är sannolikhetenstor att det fortfarande finns en mängd substanser där viidag inte har kunskap vare sig om deras existens ellergiftighet. Användningen av biologiska testmetoder ärdärför det enda sättet att bestämma giftigheten i helaavloppsvattnet.Människans handlande viktigSverige har gått i bräschen för utvecklingen av klorfriblekning av papper. Det är ett resultat av en stark allmänopinion för miljövänliga alternativ. Genom att väljaklorfritt papper är den enskilda människan mycket viktigi detta sammanhang. Tyvärr kan det även få motsatteffekt. Idag är inte miljö ett lika hett begrepp bland ossvanliga människor. Efterfrågan på klorfritt papper harminskat. Industrier som tidigare helt hade gått över tillden något dyrare klorfria blekningen har delvis gåtttillbaka till klorblekning. Som konsument är det viktigtatt inte glömma bort att välja miljövänliga produkter,även om massmedia inte skriver om det lika ofta.TEXT Britta Eklund, forskare vid Institutet för tillämpadmiljöforskning, ITM, Stockholms universitetTEL 08-674 72 11E-POST britta.eklund@itm.su.seSKOGSINDUSTRINS UTSLÄPP TILL VATTENStora mängder avloppsvatten släpptes från början uti stort sett utan rening alls. På 60-talet tyckte man attde stora mängderna av syretärande substanser somsläpptes ut var oroande. Myndigheterna började krävabyggande av luftade dammar där nedbrytningen skullepåbörjas innan avloppsvattnet släpptes ut i vattendragen.På 70-talet började man förstå att blekningmed klor av pappersmassa bidrog till bildning avgiftiga substanser. På 80-talet fann man beviset fördetta, simpor med krokiga ryggrader utanför massafabriker.Sambandet mellan detta och utsläpp frånmassafabriker kunde påvisas av forskare från dåvarandeNaturvårdsverkets laboratorium (nuvarandeITM). Detta var ett viktigt inlägg i debatten om klorblekningav pappersmassa. Klordebatten tog fart, ochgenom att den allmänna opinionen växte sig starkkunde myndigheterna kräva ytterligare minskningarav kloranvändning. Skogsindustrin tog sitt ansvaroch utvecklade nya, helt klorfria blekningsprocesser.I detta var Skandinavien föregångare. Idag finns deti Sverige ett flertal massabruk som bleker med heltklorfria processer, några fler bruk som bleker medklordioxid men inga som bleker med enbart klorgas.Klordioxid innebär en mindre användning av klor änblekning med ren klorgas. Internationellt pågår debattenfortfarande om huruvida det är värt att investerai de något dyrare klorfria processerna, eller omdet inte fungerar lika bra att bleka med klordioxid.9


HavsUtsikt 1/2000Det kustnära fisket i faraningsinstitut och privata observatörer. Bl.a. har Sportfiskarnaföljt fångstutvecklingen vid Vinga under perioden1955-83. I mitten av 1970-talet började en markantnedgång. Andra mätserier från Halland till Kosteröarnabekräftar mönstret - fångsterna började försämras under70-talet och på 1980-talet hade de lagt sig på en permanentlägre nivå. Sedan mitten av 90-talet har fångsternafallit ytterligare.Foto: Stefan Rosengren/NaturbildHavsfiskelaboratoriet har inlett ett nordiskt samarbete för attsöka förklaringar till utarmningen av fiskbestånden i kustnärahavsområden. I projektet ”Kustfisket i Skagerrak och Kattegatt”studeras beståndsutveckling, beståndsstruktur, rekrytering avungtorsk och fiskens dödlighet genom predatorer som säl ochskarv men också genom fiske. Torsk står i centrum för undersökningen,men målsättningen är att hitta förklaringar på nedgångeni bestånden som är generella också för andra arter.Inom det kustnära yrkesfisket är uppfattningen vanligatt de senaste årens nedgång i fångster skiljer sigfrån tidigare års svackor genom att den drabbatnästan alla arter. Tidigare har man kunnat kompenseranedgång i torskfisket med fiske på andra fiskslag som detfunnits gott om. Nu anser kustfiskarna att beståndenlängs hela Bohuskusten har gått tillbaka. Undantaget ärskaldjuren, som i och med att fisken minskat blivit avmed en viktig konkurrent.En efterlängtad satsningDet regionala projektet pågår till 2003. Responsen blandallmänheten och media visar att det är en efterlängtadsatsning på ökad kunskap om de kustnära bestånden,men många kustbor beklagar att satsningen kommit såsent. Henrik Svedäng bekräftar bilden av att de kustnäramarinbiologiska resurserna haft låg prioritet.- Under tjugo år har Havsfiskelaboratoriet inte bedrivitforskning på kustbestånd utan endast arbetat medinternationella beståndsuppskattningar, säger han.Flera bakomliggande orsakerVilka är då orsakerna till nedgången i de kustnärabestånden? Henrik Svedäng vill inte uttala sig om detta,utan avvaktar undersökningar av bifångster, lekplatseroch rekrytering. Bland kustborna och yrkesfiskarna påskärgårdsrådets årsstämma framförs dock många tänkbaraförklaringar. En äldre före detta yrkesfiskare ansert.ex. att säl och skarv ökat från mycket låga nivåer i börjanav 70-talet till att numera finnas överallt i skärgården ochvid kända fångstplatser. Deras antal är helt enkelt så stortatt de konsumerar merparten av kustfisken. Ålfisketmed ryssjor har också ökat kraftigt med stora bifångsterav torsk och annan kustfisk som följd. Andra uppfattningarsom fördes fram vid stämman byggde på förändringari temperatur och vattenkvalitet samt överfiskemed trålar och vadar där kustfisk fångas som bifångst.ACStatistik visar minskade fångsterProjektledare på Havsfiskelaboratoriet är HenrikSvedäng, som jag träffar i samband med endebatt om tillståndet i havet, på årsstämman iBohusläns skärgårdsråd i slutet på april. Samtidigtsom Svedäng svarar för den svenskainsatsen i det nordiska projektet leder hanockså en regional undersökning kring torskenlängs Västkusten. Ett viktigt underlag i studienär gamla statistikserier, både från forsk-10


HavsUtsikt 1/2000notiserKartläggning av Sveriges havsområdenSveriges geologiska undersökning, SGU, har till uppgift attundersöka den geologiska uppbyggnaden av Sveriges exklusivaekonomiska zon, EEZ, d.v.s. området ut till gränsen motvåra grannländer. Syftet är att kartlägga utbredningen ocholika typer av ytsediment, klarlägga de olika geologiskalagrens utbredning och mäktighet och bedriva miljöundersökningari de nutida sedimenten. Under en följd av århar dessa undersökningar bedrivits i havsområdena runtnorra Gotland, Öresund och Kattegatt samt i Stockholmsskärgård. Dessa undersökningar redovisas i kartor i skala1:100 000 (1:50 000 i Öresund). I centrala Östersjön finnsen ytsedimentkarta i skala 1:500 000. Övriga område ärendast sporadiskt undersökta och finns publicerade i SvenskNationalatlas, som kartor i skala 1:2,5 milj.Strategin för denna kartering kommer att ändras underde närmaste åren. Avsikten är att hela Sveriges EEZ skatäckas med bättre kartor fram till 2008. Detta innebär attstora havsområden kommer att undersökas översiktligt ochatt noggrannare undersökningar kommer att utföras i vissautvalda, befolkningstäta områden.Under fältsäsongen 2000 kommer området mellan Marstrandoch Smögen, i södra Bohuslän, att undersökas i dennoggranna skalan och övriga Skagerrak översiktligt.TEXT Fredrik Klingberg, maringeolog vid SGUTEL 018-17 90 00, 031-708 26 50E-POST fredrik.klingberg@sgu.seGEOLOGISKA KARTOR KAN BESTÄLLAS FRÅNSGU, Box 670, 751 28 UppsalaTEL 018-17 90 00, Lund 046-31 17 70, Göteborg 031-708 26 502000-talets första HavsforskningsmötePlaneringen inför det nya decenniets första havsforskningsmöteär i full gång. Konferensen går av stapeln den 24-26oktober och förläggs i år till Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium,vackert beläget på Bohuskusten nära Kosterfjorden(www.tmbl.gu.se).Konferensen spänner över en rad olika ämnen medanknytning till havet. Trevliga sociala aktiviteter somkonferensmiddag, har sin givna plats. Dessutom kan manutforska TMBL, dess akvarium och vackra omgivningar.Titta på Svenska Havsforskningsföreningens, SHFs,hemsida för mer information under året:http://www.shf.pp.seANMÄLAN KAN GÖRAS VIA HEMSIDAN ELLER TILLHelene Modig, Zoologiska institutionen,Stockholms universitet, 106 91 StockholmTEL 08-16 40 01E-POST helene.modig@zoologi.su.seVäl mött på havsforskningsmötet 2000!Johan WiknerOrdförande SHFMindre gift på driftSommaren 2000 blir förhoppningsvis en sommar med mindregift på drift. I januari 2000 höll Havskontakt ett möterörande problematiken kring båtbottenfärger med anledningav att rapporten ”MINDRE GIFT PÅ DRIFT” av Jan Ahlbom,Länsstyrelsen i Västra Götaland och Ulf Duus, friståendetoxikolog, kommit ut.Inbjudna var bland andra Länsstyrelsen, Sjöfartsverket,Kemikalieinspektionen och en grupp företagare inom färgochbåtbranschen. Dessutom deltog forskare från Göteborgsuniversitet och Chalmers.Det framkom bl.a. att Sjöfartsverket ska göra en tvåårsutredningom effektiviteten hos olika båtbottenfärger. Iutredningen av nya mindre giftiga båtbottenfärger kommerman enbart att inrikta sig på påväxtproblem på plastbåtarmedan problemet med skeppsmask på träbåtar inte utredsvid detta tillfälle. Kemikalieinspektionen har dock föreslagitatt giftiga bottenfärger skall få användas t.o.m. den 31december 2002 även på träbåtar mindre än 12 m omändamålet är att motverka angrepp av skeppsmask.Industrins förhoppning på kortare handläggningstiderför att få en ny produkt godkänd ser inte ut att gå i uppfyllelseeftersom Kemikalieinspektionen fått minskade personalresurser.Tidigare arbetade fyra heltidsanställda inom dettaområde, idag endast en på deltid.Under mötet framkom det också att kemikalie- ocholjeindustrin kraftigt minskat sina utsläpp. I Sverige släpperde ut totalt 14 ton kolväten per år till vatten. Nu är det dagsför konsumenten och regeringen att dra sitt strå till stacken.Regeringen rekommenderas att sänka skatten på alkylatbensintill tvåtaktsmotorerna, så att konsumenterna kan köpa dentill ett rimligt pris. Tvåtaktsmotorerna släpper idag ut 14.000ton kolväten per år. Kanske är det dags att byta badplats?Varför inte oljehamnen istället för den idylliska badviken?Jan Ahlbom och Ulf Duus menade att industrin i ett tidigtskede bör kontakta Kemikalieinspektionen för att få informationom miljökonsekvenser för antifoulingprodukter. Dettaför att undvika problem med farliga ämnen i vår miljö.TEXT Marie Delin Oscarsson, Resurscentrum M/Nf RCTEL 031-773 44 52FÖR YTTERLIGARE INFORMATION Jan Ahlbom, ansvarig förutredningen, Länsstyrelsen i Västra GötalandTEL 031-60 52 15MOBIL 0703-751214HAVSKONTAKTResurscentrum Botan, matematisk-naturvetenskapligfakultet vid Göteborgs universitet tillsammans medföreningen Västerhavet, har tagit initiativ till mötesplatsenHavskontakt. Tanken är att ge forskare, myndigheteroch industrirepresentanter möjlighet att byggaupp ett informellt kontaktnät, diskutera, ventilera ochutbyta erfarenheter och forskningsresultat.FÖR MER INFORMATION KONTAKTA Marie Delin Oscarsson,Resurscentrum M/Nf RCTEL 031-773 44 5211


HavsUtsikt 1/2000AVSÄNDAREFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460405 30 GÖTEBORGFOKUS Fiskmåsen-skärgårdensskarpögdavakthundFiskmåsen är en välkänd måsfågel, somåterfinns i sjöar och längs kusten i helalandet. Den är relativt lätt att känna igen påsitt utseende och sitt ljusa läte, men kanblandas ihop med sin större släkting, gråtruten.Liksom gråtruten har fiskmåsen påöversidan ljusgrå vingar med svarta vingspetsarprydda med några vita fläckar. Utmärkandedrag är också de mörka ögonenoch det avrundade huvudet som ger fågelnett snällt ”duvlikt” utseende. Både näbbenoch benen är gulgröna till färgen. Flyktenär elegant med vägvinnande spänstiga vingslag.Tidigt under våren anländer fiskmåsarnatill sina häckplatser i södra Sverige.De häckar kolonivis eller i enstaka par,vanligtvis på mindre öar och fågelskär. Devanligen tre äggen brukar läggas i mitten avmaj och ruvas av båda föräldrarna i knappten månad. Ungarna blir flygfärdiga eftercirka fem veckor. På senare tid har fiskmåsarnabörjat häcka på taken av höga husoch två par brukar finnas på Naturhistoriskariksmuseet i Stockholm. Det är varje år likaspännande att se hur ungarna ska klarahoppet från den höga höjden, eftersom dehoppar ut innan de är ordentligt flygfärdiga.Fiskmåsen är en opportunist som mestäter fisk, men även annan föda som daggmaskar,sädeskorn och jordgubbar går bra.Man kan även se den sysselsatt med attplocka blåmusslor ur drivande blåstång.Ibland försöker de stjäla fiskar från andrafisklevande fåglar, ett beteende som kanvara riskabelt. En dag i maj hittade jag endöd fiskmås med ett djupt jack i bröstetåstadkommet av en storlom.Själv är fiskmåsen tillsammans medtärnorna favoritobjekt för labbarnasparasiterande levnadssätt. Labbarna, somsjälva är avlägsna släktingar till måsarna,är skärgårdens snabbaste flygare. De attackeraroupphörligt måsen, tills den spyrupp sin föda, som labben skickligt fångari luften.Fiskmåsen är skärgårdens vakthundoch till stor hjälp för fågelskådaren. Denslår omedelbart larm med sitt genomträngande,”pijää pijää”, när en jagandehavsörn eller duvhök dyker upp. Fiskmåsarnaanfaller gemensamt de farligafienderna med snabba störtdykningar.Ungarna hotas ofta av hägrar, som må-sarna med alla till buds stående medelförsöker skrämma bort från boskäret.Liksom alla måsfåglar kan även fiskmåsenbli mycket gammal. Äldst hittills iEuropa är en som ringmärktes som ungepå Kolahalvön. Den kontrollerades sedani Danmark efter 31 år och 8 månader.Så gott som alla fiskmåsar flyttar redanunder hög- och sensommar bort till vinterkvartereni Nordsjöländerna, blott ett mindreantal övervintrar i hamnar i södraSverige. Det kan tyckas vemodigt att måsaroch tärnor lämnar oss så tidigt, men detär en god anpassning. Många av derasviktigaste bytesfiskar går nämligen djuparedå och blir svåråtkomliga för fåglarna.TEXT Roland Staav, RingmärkningscentralenNaturhistoriska RiksmuseetTEL 08-51 95 40 80E-POST roland.staav@nrm.seFoto: Tero Niemi/Naturbild12

More magazines by this user
Similar magazines