Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Idrottstävlingarskapar könIdrottstävlingar lär barn och unga vad det innebär att vara flicka ellerpojke. Flickors och pojkars prestationer ska till exempel inte mätasmed varandra och flickor görs ofta mindre eller annorlunda jämförtmed pojkar, som i sin tur utgör norm.I d e n h ä r a r t i k e l n presenteras enstudie av idrotternas sätt att organiseratävlingsklasser med avseende på kön. Detfinns många skäl till varför man delar uppkönen, men det är inte de bakomliggandemotiven som står i fokus här, utan depedagogiska konsekvenserna. Sannoliktbidrar uppdelningen till att flickor ochpojkar lär sig att det inte är rimligt attmäta sig fysiskt med någon av det vibrukar kalla för det motsatta könet,åtminstone inte när det är på allvar (isamband med tävling). Uppdelningen itvå tävlingsklasser är bara en aspekt avåtskillnaden mellan könen. Ibland följeräven en differentiering, eller en ”anpassning”,av reglerna för de två tävlingsklasserna.Ordet anpassning är satt inomcitattecken för att markera att en sådanalltid måste göras utifrån ett generelltantagande om vad kön är: en norm – vilketsamtidigt utgör ett skapande avnormativa föreställningar om detta kön.Inom projektet Genus och heteronormativiteti barn- och ungdomsidrott har vianalyserat hur regler från Riksidrottsförbundetsspecialidrottsförbund konstruerarkön (1).Kropparnas relation vid tävlingI samtal om vad barn lär sig av att idrotta,talas ofta om idrotten som något enhetligt.Egentligen är denna formuleringotymplig eftersom idrottskulturen är såmångfacetterad. Inte sällan delar forskarein idrotten i mindre beståndsdelar för attkunna beskriva den bättre. Det kanhandla om individuell idrott kontralagidrott, tävlingsidrott kontra motionsidrotteller elitidrott kontra breddidrott.Men även dessa indelningar är grova. Detfinns forskare som har försökt sig på attindela idrotten på andra sätt, men de harsällan tagit själva idrottspraktiken – hurtävlingen går till i olika idrotter – somutgångspunkt. Vår analys utgår från enidé hos den franske sociologen PierreBourdieu om hur man kan studeranormer i olika idrotter genom ett särskiltfokus på hur idrotterna praktiseras, tillexempel om en idrott ”förutsätter direktkontakt,hand-mot-hand, som till exempeli brottning eller i rugby, eller om dentvärtom exkluderar all kontakt, som i golf,eller tillåter det endast indirekt genombruket av en boll, som i tennis, eller medredskap som mellanhänder, som i fäktning”(2). Kategoriseringen av idrotterbygger alltså på hur idrottarnas kropparförhåller sig till varandra när de mäts ochbedöms (det vill säga i tävlingssituationen).I en del idrotter sker inte någon åtskillnadav könen, nämligen inom ridsport,motorsport och flygsport. Det är idrotterdär idrottaren styr, medan hästen ellerfordonet gör arbetet.I en del idrotter genomför en person itaget sitt försök. Så ser det till exempel uti artistisk gymnastik (AG), friidrottensfältgrenar (till exempel längdhopp ochspjutkastning), samt i vissa bollspel (tillexempel badminton och tennis). Vi harvalt att kalla denna kategori för kroppefter-kropp.I en del idrotter gör idrottarna sinHåkan LarssonProfessor i pedagogikGymnastik- och idrottshögskolanSusanne JohanssonDoktorandGymnastik- och idrottshögskolan1/2012 svensk idrottsforskning 27