FRAMTIDEN äR INTE soM FÖRR - Teknikföretagen

Framtiden är inte som förr

FRAMTIDENär INTEsom FÖRREn antologi om Sverige som industrination

En fantastisk resatack vare teknik ochindustriJag föddes i Kivik strax efter andra världskriget;föräldrahemmet låg uppe vid torget. Omständigheternaunder uppväxtåren var väl desammasom för de flesta Österlenpågar, det vill säga enganska begränsad omvärldssyn. Simrishamn varnärmaste stad. Lund och Malmö låg långt borta.Dagarna formades av folkskola, fruktodlingaroch en gång om året den stora händelsen – Kiviksmarknad.För många av oss var framtiden ganska förutsägbar.Man blev kvar inom den bransch där ävenjag fick mitt första jobb, fruktodlingen, hamnadei fiskenäringen eller fick arbete på något av demånga lantbruken runtom. Att bli tekniker elleringenjör var det inte många som funderadeöver. Kivik har ju aldrig varit något industrielltMekka, och det mest akademiska jag ägnade migåt under mina tidiga ungdomsår var väl att säljaKvällsposten till Fritiof Nilsson Piraten.Ganska tidigt under skolgången visade det sigatt jag hade lätt för matematik, och jag fortsatteatt läsa på läroverket i Ystad. Men att jag senare

valde ingenjörsbanan berodde sannolikt på tvåandra faktorer. Den ena var att många under 50-och 60-talen såg och insåg teknikens betydelseför välstånd och välfärd. Det sönderkrigade Europabyggdes upp på nytt med hjälp av tekniskalandvinningar, kroppsarbetet blev genom maskinerbåde mindre tungt och mer effektivt och inteminst inom hälso- och sjukvården fick teknikochingenjörskonsten stor betydelse. Bondesamhälletsfattigdom och ohälsa byttes mot industrisamhälletstillväxt vilket gav många människormöjligheter till ett bättre liv.Den andra faktorn var enklare. Jag hade ensommarkompis vars pappa var ingenjör. Pappankände till min fallenhet för matte och sa”du bordebli civilingenjör”. Och så fick det bli.Tack vare det har jag upplevt en fantastiskresa. Jag stannade i 30 år inom Asea/ABB, mendet var verkligen inte samma företag hela tiden.Inte heller hade jag samma sysslor, utan jag harägnat mig åt allt mellan himmel och jord. Frånren och skär ingenjörskonst till projektledning,försäljning, personalledning och till slut som ansvarigför ABB:s hela svenska verksamhet. Miningenjörsutbildning kompletterade jag med enekonomexamen och tillsammans har de gett migmöjligheter till ett stimulerande och omväxlandeliv jag aldrig kunnat drömma om.Även om jag i dag bor i Stockholm, vårdar jag7

Nya perspektiv påindustrinAlla har uppfattningar om svensk industri – positivaeller negativa, välgrundade eller fördomsfulla.Trots allt tal om industrisamhällets död, utgörindustrin ryggraden i svensk ekonomi. Industrinstår för tre fjärdedelar av den svenska exporten.En stor del av den privata tjänstesektorn – konsultbyråer,advokatkontor, banker, försäkringsbolag,bemanningsföretag etcetera – arbetar förindustrin. Varannan krona som satsas på forskningkommer från teknikindustrin.Sverige har relativt stora världsledande industriellakluster inom till exempel telekom, fordon,papper och kraftöverföring. Det finns också mindremen lika framgångsrika kluster inom exempelvishydraulik (Hudiksvall), frysteknik (Helsingborg)och småbåtar (Orust). Vi har enskildaföretag med en världsledande ställning inom ensmal nisch, till exempel småländska Isaberg Rapidi Hestra (häftutrustning) och västerbottniskaMalå Geoscience (prospekteringsutrustning).Den moderna industrin motsvarar inte den

ild av industrin som många i dagens yrkesaktivageneration minns från sin skoltid – vilket tyvärrär i stort sett samma bild som dagens läroböckerförmedlar till dem som nu förbereder sig för ettframtida yrkesliv.Jag har under senare år ägnat mig åt att granskahur svenska läroböcker i samhällskunskap ochhistoria för grundskola och gymnasium beskriverdet svenska näringslivet, i dag och i ett historisktperspektiv. Det är en beklämmande läsning.Näringslivet spelar över huvud taget en undanskymdroll i läroböckerna. Det som kortfattatnämns är framförallt ett antal snilleindustrier somskapades decennierna runt år 1900, exempelvisAGA, ASEA, LM Ericsson och SKF. Dessa industriervar förvisso viktiga – och de är alltjämtviktiga i svenskt näringsliv. Men det sorgligaär att nästan inget sägs om vad som har hänt isvenskt näringsliv under de senaste 75 åren. Densista konkreta händelsen som brukar omnämnasi läroböckerna är att den första Volvobilen tillverkadespå Hisingen 1927.Naturligtvis känner de flesta svenskar till enhel del aktuella exempel på att svensk industriär betydelsefull. Men det finns också utbreddafördomar om hur dagens industri ser ut, en bildsom präglas av hierarkiskt stela organisationsformer,osjälvständigt arbete, dåliga arbetsmiljöer,föroreningar av luft och vatten. Här ligger enutmaning, inte minst för industrin själv, att röja11

från svenska teknikföretag som ABB och Ericsson.Den svenska skogsindustrins krävande transportbehovär också en förklaring till att Sverige,genom Scania och Volvo, har blivit världsledandeinom tunga lastbilar.Genom att teknikföretag utvecklar nya produkter– exempelvis bättre it-system och transportmedel– kan handeln och andra privatatjänstenäringar utvecklas, liksom den offentligasektorn. Utvecklingen inom sjukvården berorinte minst på den medicinsk-tekniska industrin.En orsak till att industrins fundamentala betydelseför svenskt välstånd och för vår välfärdinte alltid framhålls i den allmänna debatten, ärnog industrins skenbara osynlighet i de miljöerdär ”den tjattrande klassen” – alltså huvudstadensmediefolk, politiker och konsulter – rörsig. Här drömmer många unga om en framtidi medier, mode eller design. I och för sig ärbaraverksamheter. Men alla kan faktiskt inte sysslamed detta, om Sverige ska kunna fortsätta varaen välfärdsnation.Och utan teknikföretag som producerar kommunikationsutrustning,så fanns inga medier.Utan tekoindustrier, inget modefolk. Utan tillverkandeföretag, inget behov av design.I denna antologi medverkar sju skribenter. Ävenom någon har en egen industrierfarenhet somligger långt tillbaka i tiden, så är alla sedan länge13

verksamma inom andra samhällssektorer. Skribenternarepresenterar ett brett spektrum vadgäller ålder, geografisk förankring, utbildning,yrke och politisk uppfattning. Avsikten med bokenär att ge sju olika utifrånperspektiv på teknikensoch industrins betydelse, på dess möjligheteroch problem, och på dess framtidsutsikter.Vi inleder med författaren Lasse Berg sombelyser människans och teknikens utvecklingi ett mycket långt tidsperspektiv, nämligen desex miljoner år som har gått sedan våra förfäderskiljde sig från schimpanslinjen. Han visar hurmänniskans utveckling och framgångar intimthängt samman med vår förmåga att utnyttja denya prylar och tekniker vi uppfunnit under årmiljonernasgång.Därefter tar astronomen Marie Rådbo oss medpå en resa ut i världsrymden. För att Sverige ocksåi framtiden ska kunna hänga med i den internationellakonkurrensen är det, enligt henne,nödvändigt med en övergripande attityd till naturvetenskapoch teknik som leder till att barnär minst lika intresserade av dessa ämnen när delämnar skolan som när de börjar.Efter dessa långa resor i tid och rum försökerStig Henriksson, kommunalråd (V) i Fagersta,besvara frågan om den gamla bruksortenhar en framtid. Han hävdar att frågan om industrinsbetydelse för Fagersta känns lite somden om vattnets betydelse för sjöfarten. Fager-14

sta har levt av och kommer under överblickbarframtid att leva av och med tillverkande industri.Han diskuterar vilka möjligheter samhället/kommunen/”politiken” har att klara sin del avutmaningarna när det gäller att vårda och framförallt vidareutveckla det industriella arvet.Sedan lämnar vi plats för författaren ochjournalisten Göran Greider. Med sitt intresse försvensk industri gör han en personlig betraktelseav Sverige som industrination. Den präglas avframtidstro och respekt för historien samt för arbetetsoch medarbetarens betydelse. Han berättarom sina egna erfarenheter som traversförare ochdiskuterar tekniksynen i modern filosofi – helaanrättningen är dessutom kryddad med poesi ochhumor.Debattören Maria Rankka diskuterar sambandetmellan teknik och politik. Kan politiken styraöver tekniken? Eller är den tekniska utvecklingenen mäktigare kraft än politiken? Hon varnar förteknikdeterminismen. Idéer gör fortfarande skillnad.Tekniken kan både vara en mäktig frihetskraftoch ett hot mot den personliga integriteten.Avgörande är vilka regelverk som omger teknikanvändningen.Författaren och entreprenören Linda Skugge tarsina egna fördomar om industrin och industriarbetetsom utgångspunkt för sin betraktelse. Honkommer fram till att industrin har ett gigantisktimageproblem. Här finns en viktig, spännande15

och intressant del av svenskt samhälle som omgesav många felaktiga föreställningar. Fram med detlustfyllda i att jobba med industrin och lyft framstjärnorna, lyder ett par av hennes recept.Avslutningsvis tar jag själv en resa längs Medelpadskust som utgångspunkt för att belysa sambandetmellan teknisk och ekonomisk utveckling– mellan ingenjörskonst och entreprenörskap.Här i ett av landets mest anrika och intressantaindustrilandskap kan vi studera utvecklingensförutsättningar och konsekvenser.Jag har under de senaste 12 åren verkat som friskribent med inriktning på svensk näringslivshistoria.Därigenom har jag läst en hel del avvad experter, politiker och partföreträdare harskrivit om den svenska industrins betydelse ochframtidsutsikter. Arbetet med denna antologihar varit stimulerande genom att välkända ochprofilerade personer, med andra utgångspunkterän de som brukar dominera i de näringspolitiskadiskussionerna, ger sina perspektiv på teknikenoch industrins betydelse.Vi sju som har bidragit till denna antologi harolika uppfattningar i en hel del frågor. Men vitycks vara överens om att tekniken och industrinkommer att vara viktig för Sverige även i framtiden.Samtidigt finns en oro för industrifrågornasmarginalisering i den allmänna debatten.Förhoppningsvis kommer bidragen i denna16

Lasse BergFörfattare, journalist och dokumentärfilmare.Han har rapporterat från Asien sedan 1960-taletoch har varit bosatt i Afrika. Hedersdoktor vidLunds universitet.”Jag försöker förstå vilka inre och yttre drivkraftersom lett till att människan har skapat dettekniska universum som nu är förutsättningenför vår överlevnad.”

Människan ochhennes verktygÄnda sedan våra förfäder skilde sig från schimpanslinjenför sex miljoner år sedan har människansevolution hängt intimt samman med hennesförmåga att utnyttja nya prylar och tekniker. Dethar handlat om grävkäppar, stenverktyg, synålaroch fiskeredskap av ben, vapen för jakt, eld,matlagning, medicin och så vidare. Samt denviktigaste uppfinningen i vår historia, men merom den senare. Två dussin arter förmänniskor,homininer, har utvecklats under denna tid. Allahar gått under när deras förmåga att värja sig motolika förändringar i miljön inte räckt till.Endast en art av denna månggrenade stamfinns kvar, Homo sapiens. Hon är med sina200 000 år en i evolutionära sammanhang alldelesny art och det är inte alldeles lätt att spå hurdet skall gå för henne. Men en sak vet vi. De somlyckats vidarebefordra sina gener till oss är de sombäst utnyttjat alla dessa verktyg och hjälpmedel.De klimatförändringar vi i eskalerande takt måsteklara av handlar numera inte bara om geologi ochmeteorologi, utan också om ekonomi och politik.

Hos bushfolketMitt livs lyckligaste arbetsperioder har varit minavandringar med Kalahariöknens bushfolk i södraAfrika. De har kanske något att lära oss om vårinre natur, om det liv vi alla genetiskt sett ärgjorda för, som samlare mellan Afrikas öppnahorisonter. Detta misstänkte jag redan när jagunder 80- och 90-talen bodde sammanlagt tioår i kanten av Kalahari och tog alla chanser att fåkomma ut i bushen med dessa sanfolk. Kalahariöknensbushfolk är de enda av jordens över tusenursprungsfolk som i modern tid och i någonstörre utsträckning levt som samlare och jägare ismå nomadiserande grupper i Afrika, utan jordbrukeller tamdjur. Deras livsvillkor är de somgällt våra förfäder i två miljoner år, så länge vårtsläkte Homo funnits. Det jag inte visste då för ettkvarts sekel sedan, men som genetiker och arkeologernu kunnat visa, är att de funnits på plats iuppåt 150 000 år, redan i vår arts barndom. De ärensamma på jorden om att inte vara invandrare.En gång fanns deras förfäder över stora delarav Afrika, men när boskapsskötare och jordbrukareför bara några tusen år sedan kom norrifrån iden ena vågen efter den andra trängdes de undanoch försvann tills de sista återstod i det område,Kalahari, som var för kargt för invandrarna. Idagfinns det knappast några san kvar som lever somsamlare, men på 80-talet klarade sig ännu någrahundra eller tusen på vad naturen kunde ge dem.21

Lyckan att vandra med dem tycks jag ha delatmed de flesta av alla de antropologer som studeratderas liv. Det handlar om att sugas in i envärld av glädje, ständigt prat och skratt. Noggrantmätande och räknande forskare har kunnat visahur förvånansvärt enkelt det i normala fall är förbushfolken att hitta den mat de behöver i dettatill synes så magra landskap. Drygt två timmarsstillsam promenad per dag är vad som behövs isnitt. Ingen större skillnad i arbetsinsats mellanårstiderna finns det heller, och viktminskningenmellan bästa och sämsta perioden är betydligtmindre än hos afrikanska jordbrukare. Tillvaronsgränser sätts med årtiondens mellanrum när alltgår överstyr, när till exempel El Niño gör attregnen försvinner i åratal, växter och djur dör.Deras kultur har överlevt i mer än 100 000 år,vilket är oslagbart i människans historia. Nyckelntill framgång har två delar.1. Den ena delen består i vetenskap och teknik.Bushmännens kost är enastående mångsidig– på ett år ingår ett hundratal sorters vegetabilier,frukter, rötter, nötter, kådor och dessutominsekter i olika stadier, reptiler, fåglar, ägg samt55 olika däggdjur. Jakten är viktig för bushmännen(vilket kan tänkas ha förstärkts för mindreän tjugotusen år sedan då pilbågen uppfanns). Detär inte ofta en jägare lyckas fälla storvilt, mennågon gång då och då kan tjugo personer i ensamlargrupp ha en brakfest på till exempel en stor22

kuduantilop och på kort tid stoppa i sig 400 000kilokalorier tillsammans.Forskarna har kunnat belägga bushfolkensnärmast encyklopediska kunskap om naturen,hur även unga män och kvinnor kan känna igenoch namnge hundratals växter, djur, insekter; vethur de lever, hur ett knappt centimeterhögt stråkan berätta om en flera kilo tung vätskerik rotdold några decimeter ner under den torra jordytan.De vet vad som är ätligt och kommer ihågnär man skall leta efter vad och var, kan se ochmemorera naturens intrikata mönster.Redskapen är få men avgörande. I ett traditionelltliv som nomadiserande samlare utan packellerdragdjur har man inte många ägodelar attsläpa runt. Det handlar om sex kilo per person– grävkäpp, pilbåge, kläder, smycken, musikinstrument.Allt extremt ändamålsenligt, utprovatoch förfinat under tiotusentals eller hundratusentalsår. Pilbågen, som är en i sammanhangetny uppfinning, är liten och oansenlig. Pilarna ärgjorda av vassrör och skulle gå för enkelt brevportomed svenska Posten. Ändå kan man med ensådan pil döda en giraff som väger ett ton. Iställetför kraft gäller teknik och kunskap. Något genihar någon gång kommit på att man ur en visslarv som behandlas med värme på ett kompliceratsätt kan klämma fram ett ofattbart potentgift. En liten pil som precis tränger innanför hudenpå bytesdjuret förmår döda också den största23

antilop. Det kan ta ett dygn innan giftet verkat.Då blir spårarens skicklighet avgörande. Ändå ärdet varken grävkäppen, elden, jaktvapnet ellerfiskedonet (för att ta dem i den tidsordning dekom in i förmänniskans liv) som är den verkligtavgörande uppfinningen i deras tillvaro.2. Den andra delen av denna framgångssagahandlar om ändamålsenliga sociala mönster vilkasamspelar med, och skapas av, tekniken och verktygen.Sanfolkens kultur är inriktad på samarbete ochdelande. Samlargruppen på 20–40 personer skickarut små patruller på jakt efter mat, vegetabilieroch animalier. De som hittar något ätbart beter sigannorlunda mot alla övriga primater eller andradäggdjur. De mumsar inte i sig godsakerna på platseller spar bara åt de egna barnen eller familjen.De tar hem maten för alla i gruppen att dela på.Detta är en svår uppgift, både tekniskt ochsocialt. Det kräver extraordinär social skicklighet,och det måste löna sig.Det gör det inte om en upphittare bara kanta med sig 20 mongongo-nötter i nävarna, ellerfyra meloner i famnen. Lönsamt för hela gruppenblir det däremot om man kan bära med sig hem15 kilo mat per person i väskor.Väskan, ett skinn eller nät av växtfibrer attbära stora mängder föda i, är grunden till dennomadiserande samlargruppens välstånd och därmeddet redskap som mer än något annat gett oss24

alla vår mänsklighet. Delandet ger en enaståendesäkerhet. Alltid är det någon utsänd skara somhittar mat så det räcker till alla. Detta är förklaringentill den förhållandevis lilla arbetsinsatssom krävs för att klara sig i detta sterila landskap.De som lyckades samarbeta hade en avsevärt störreöverlevnadschans än egoisterna.Den sociala organisation som väskan är förutsättningenför kännetecknas av en envis strävanefter jämlikhet. Att alla behandlas som likvärdigaär förutsättningen för den grannlaga uppgiftenatt dela tillgångarna rättvist. Sanfolk ser likadanaut i skallen som alla andra människor. De tarilla vid sig om någon behandlar dem illa, omnågon förfördelas, om någon snor åt sig av detgemensamma på ett ojuste sätt. Stöddighet är branära en dödssynd, det finns inga hövdingar. Enlång rad sociala konventioner gör samhörighetenunder dessa förutsättningar lättare. Till exempelkommer alltid några av gruppens män att varaduktigare jägare än de andra – det finns siffrorpå hur uppseendeväckande olika jaktresultaten ärdem emellan sett över längre perioder. Lösningenär att varje jägare i sitt koger har pilar från allagruppens män, kombinerat med den närmast religiösaövertygelsen att det är pilen som dödardjuret, inte jägaren.Ändå är problemen inte svåra att förutse. Enliten grupp individer, alla med sina personligasärdrag, skall leva hela livet tillsammans och dela25

på allt. Det är inte lätt. Osämja är i en sådan situationett reellt hot mot gruppens överlevnad,mångdubbelt farligare än ormar, lejon och matbrist.Dessa problem löses, som hos alla människor,enklast med kommunikation, prat, skämt;förhandlingar grundade på en uppdriven empatioch förmåga att leva sig in i andra människorstankar och beteendemönster.Sans hela föreställningsvärld är inriktad på attklara upp problemen så fridsamt som möjligt. Våldinom eller mellan grupper vars samverkan byggerpå empati har säkert alltid förekommit, precissom hos bushmännen, men blir ytterst kostsamtnär man skall leva ihop eller som grannar ett heltliv. Det evolutionära trycket blir ett helt annat äntill exempel i en schimpanstrupp där ingen av deandra behöver bry sig om den som skadas, elleri en bofast stor papuan- eller indianstam på etttusental medlemmar där man kan riskera en delav de unga männen för att nå någon fördel.Våra förfäderVår från en primatsynpunkt säregna natur, meddess extrema samarbetsförmåga och drift att varagruppen till lags, började byggas för länge sedan.Om homininernas historia skrivs in på en sexmeter lång vardagsrumsvägg så syns vårt släkteefter fyra meter. De var mycket större än föregångarna,hade till skillnad från tidigare förmänniskorliten storleksskillnad mellan könen (vilket26

indikerar större jämlikhet), större pannlober somgav språkförmåga, symboliskt tänkande, förmågaatt planera och samarbeta i små rörliga grupper.Två decimeter från slutet där borta till högeruppträder för första gången Homo sapiens, territorielltrörligare, pratande, med utvecklad empatioch därmed ännu skickligare på att samlatillsammans. Allra sist, en centimeter från slutet,ungefär i glipan mellan tapeten och hörnet, bytervi livsstil komplett, blir boskapsskötare ellerbofasta jordbrukare i byar som växer till städeroch riken. Någon tiondels millimeter från slutetbörjar mänskligheten lägga om livet ännu mer,med industrialism, stor koncentration av födantill någon handfull växt- och djurarter, allt störrestäder. Det moderna livet med allt vad det innebärav sociala förändringar. Varje förändring intimtknuten till nya verktyg.Vill vi veta något om de förhållanden människan,vi!, biologiskt anpassats till under evolutionensgång måste vi undersöka inte de sistamillimetrarna utan allt det som hände långt innandess, under en evolution av våra förfäder apmänniskornasom tog miljontals år och där den enaarten efter den andra uppstod och dog ut.Redan för åtminstone fyra miljoner år sedanställde sig några homininer upp på två ben. Därmedfrigjordes händerna och man kunde bärahem mat att dela med familjen. Ett stort steg,men inte tillräckligt. Det var ju det där proble-27

met med att man inte får med sig så mycket itvå händer, särskilt inte om man har en ungehängande om halsen. Någon, troligen en hona,var besatt nog att inte ge sig förrän hon hittatden perfekta lösningen: handväskan. För alltidändrade denna urmoder evolutionens gång. I ettdjurskinn slängt över ryggen kunde hon bära sinunge, och dessutom en massa mat. Det gjorde ettutvidgat samarbete lönsamt. Tekniska och socialaförändringar skapar varandra.Så föddes det mänskliga samarbetet, unikt idjurriket genom sin möjlighet till en altruismsom sträckte sig bortom de egna ungarnas, ellergenernas, väl. Nu kunde den sammansvetsadelilla gruppen skrämma iväg rovdjuren från derasbyten. Nu kunde vi börja göra helt nya redskap.De var av sten och svåra att tillverka.Den stora berättelsen om människans stenredskaphar i stort sett varit oförändrad sedan Darwinstid: Av någon anledning fick de första representanternaför vårt släkte större hjärna. Tackvare den kunde de se yxan i stenen och knackafram den. Därmed blev vi storslagna jägare. Dettaskulle ha ägt rum för drygt två miljoner år sedan.För några år sedan gjorde en internationellforskargrupp ett sensationellt fynd i EtiopiensAwashdal, som ställde Darwins teori på huvudet.En liten förmänniska med en ynka schimpanshjärnahade hundratusentals år innan vårt släkteföddes gjort avancerade redskap av sten. Med28

dem hade hon bearbetat de stora rovdjurens bytenoch kommit åt benmärg och hjärna, en födasom ingen primat ätit tidigare. Den nya maten varmed alla sina omega-3-fettsyror rena raketbränsleti byggandet av en större hjärna. Slutsatsen var attdet inte var stora hjärnor som gav verktygen, utanverktygen som gav stora hjärnor.Först nu kunde vårt släkte födas, med dennastörre och omorganiserade hjärna. Den behövdeväxa länge i livmodern, och därefter var ungarnaoförmögna att ta hand om sig själva undermånga år. Det räckte inte med en mor, inte ensom det även fanns en trogen och tillförlitlig far.Det behövdes en hel samlargrupp för att klaradessa försörjnings- och skyddsproblem.Till sin hjälp i detta svåra samarbete har vårtsläkte fått en hjärna där viljan att få tillhöra gruppensållats fram under evolutionens gång. Vårtdopaminsystem, för att bara ta ett exempel blandmånga, har modifierats så att vi inte bara får enlyckostöt, likt andra däggdjur, när vi hittar mateller när någon gör oss glad, utan också när vi seratt vi gör en annan människa glad. Detta är ett avalla de verktyg som vuxit fram i vårt inre underevolutionen och underlättat det bland andra levandevarelser så ovanliga altruistiska samarbetet.Nu kunde vi också flytta ut på savannen. RedanHomo erectus hade de gluteus maximus-muskler irumpan som gjorde det möjligt att löpa upprätt.Vi kan inte springa ifrån något av Afrikas rovdjur29

men vi kan löpa längre och uthålligare än nästanalla andra däggdjur. I samlad trupp vågade våraförfäder skrämma bort även de största lejon för attmed hjälp av sina stenyxor komma åt den slagnaantilopens livskonsumtion av omega-3-fettsyror,som fanns i deras benmärg och hjärna. Vårt släktehar alltid varit köttätare men kanske i början mersom asätare än jägare. Vårt naturliga rörelseschemahar varit ett par tre timmars stilla vandrande övervidderna med några vänner. Som en golfrundaungefär. Då och då en längre språngmarsch närvi sett gamarna samlas vid rovdjurens byte. Matenhar vi tagit hem till lägret och delat på.Vår artFör 200 000 år sedan föddes så en ny art, ocksåden i Afrika. Den hade en förmåga som förfädernasaknade. Dessa kunde kommunicera, meninte prata. Talet kräver en omfattande kontrollfrån hjärnan av andning och talorgan. Massor avnervtrådar behövs som förbinder musklerna runtlungorna med hjärnan. I det fossila materialet serman hur den övre ryggmärgskanalen under senaretid utvidgas hos grupper av Homo erectusi Afrika tills den är av den diameter som vi har.Vår art kunde kommunicera och planera sominga tidigare. Vi tog hela landskapet i besittningoch rörde oss över större ytor. I samband medklimatförändringar gav det oss överlevnadsfördelarjämfört med föregångarna, som klarat sig30

i långt mer än en miljon år och spridit sig överstora delar av den gamla världen.Men den nya hjärnan krävde ännu mer högvärdigtprotein. Vår art hittade en ny livsmedelskälla.De tidigaste lämningarna av Homo sapiensbåde vid Röda havet i norr och längs Kapkusten isöder finns i närheten av stora kökkenmöddingarav musselskal och resterna från annan akvatiskföda. Denna nya kost gav viktig näring i form avytterligare omega-3 för bygget av den hjärna somskulle kunna hantera prat och en ökande frekvensav möten med andra grupper, det vill säga diplomati.Detta krävde förbättrad förmåga att sättasig in i andras tankar, analysera personlighetersamt minnas ett stort antal individer. Vår hjärnaär gjord för prat, psykologi och konfliktlösning.Inget av detta hade varit möjligt utan nya redskap.Mer specialiserade yxor och spjutspetsar,benredskap för fiske, ljuster och harpuner. Medhjälp av eld och matlagning fick vi tillgång tillmat som inte gick att äta utan upphettning. Barade påhittiga och anpassningsbara överlevde.I våra nya stora hjärnor kunde vi nu ocksåtillverka virtuella världar som blev viktigare änden fysiska. Vi kunde skapa etiska regelsystemoch inre gruppbegrepp som styrde våra liv. Detvar inte bara den lilla samlargruppen som blevvårt vi, utan den kunde med hjälp av ett klanellerstambegrepp utsträckas till alla de gruppervi normalt stötte på, vilket minskade risken för31

katastrofala sammanstötningar. I vår egen modernavärld vet vi hur betydelsefulla dessa påhittadegrupper kan bli, antingen de kallas Bajenssupporterklubb, kristendom, islam eller ”kungoch fosterland”. Så stark är människans inre driftatt få gruppens bekräftelse att många under historiensgång varit beredda att offra sina liv för dessavirtuella, inre, begrepp.Jag besöker utgrävningarna i Blombosgrottanpå Indiska oceanens kust i Sydafrika. Där hittadeforskarna för några år sedan 77 000 år gamlagraverade ockrabitar, de i särklass äldsta fynd somvisar på ett symboliskt tänkande. Nu är man här,och i andra grottor längs denna kust, på väg neri ännu djupare lager, upp mot 130 000 år gamla.Överallt hittar forskarna smycken, redskap av benoch sten. Samt mängder av behandlad ockra vilketi olika former användes i samband med riter,ett verktyg i det metaforiska tänkande som ärmänniskans mest utpräglade förmåga. Den modernamänniskan uppstod i Afrika.Även smyckena hade ett överlevnadsvärde.Samma mode gav sammanhållning. Olika sättatt pryda sin kropp var viktiga redskap för attstärka gruppens identitet. Forskarna har ocksåkunnat visa att olika grupper gjorde exakt likadanastenverktyg men på lite olika sätt, med skildatekniker. Det hade gått mode i hur man gjordenyttoredskap. Också det är ett sätt att definieraflocken, klanen, stammen – ett sätt att stärka den32

livsviktiga sammanhållningen. Det samma gällerriter och religion, som troligen funnits lika längesom vår art (av fynd i Awash att döma). Olikadialekter och språk, som är så utmärkande förden moderna människan, har spelat samma roll.Invånarna här var bushfolk. Men det viktiga,säger professor Christopher Henshilwood, ledarenför dessa utgrävningar, är att de var vi.Ut över världenFör runt sextiotusen år sedan utvandrade någrahundratal, eller tusental, Homo sapiens från Afrika.Vi kunde lämna Afrika när vi lyckats utvecklahjälpmedel för att ta Afrika med oss. Viktigastvar eld och kläder som gjorde att vi kunde hållavärmen i kallare klimat.Deras ättlingar spred sig snabbt över restenav världen. Där utvecklade de nya tekniker ochbättre vapen för jakt på de betesdjur som i tempereradeklimat har större anledning att lägga påsig fettdepåer än villebråd i det tropiska Afrika.Hur mycket vårt släkte jagat Afrikas magra däggdjurär omdebatterat. Arkeologen John Parkington,specialist på den tidiga människan i södraAfrika, menar att vi alltid föredragit mat sominte springer sin väg. Jakt och/eller klimatförändringarledde på de andra kontinenterna till detstora viltets massutdöende. Resultatet blev svåratider för den jagande människan där.För runt tiotusen år sedan uppstod i några av33

Asiens stora floddalar spannmålsjordbruk ochboskapsskötsel, vilket gav förutsättningar förett mycket mer intensivt brukande av jorden ännågonsin årmiljoners samlande. Grödorna möjliggjordeen tätare befolkning. Skördarna skulleräcka ett helt år och kunde inte släpas iväg. Deblev därmed basen för ett helt nytt mer stationärtbyliv i mycket större grupper än tidigare.Över hela jorden genomfördes på några tusenår en total förändring av människans livsföring.Samlandets egendomslösa och jämlika samarbeteersattes av arbetsdelning, specialisering och hierarkisering.Livet blev hårdare. I det arkeologiskamaterialet ser vi hur människan drabbas av tidigareokända förslitningsskador, hur hon blirmindre och sjukare. Virus på djur kunde muteraoch gå på människor när de levde nära varandra.Epidemier spred sig lättare.Frågan är närmast hur vi alls kunnat klara avdenna ofattbart stora omställning, som gått såsnabbt att våra gener inte hängt med. Svaret haratt göra med den enastående anpassningsförmågasom skapats i vår hjärna med dess förmåga attbygga ett eget inre universum. I sex miljoner århar vi skapat de redskap vi behöver, vilka ger nyasociala mönster som i sin tur driver fram nya verktyg.Den processen har inte avstannat, den haraccelererat under senare årtusenden när vi självaorsakat en allt mindre stabil omgivning där politikoch ekonomi ger en snabbt förändrad omvärld.34

Vår naturVi är gjorda för ett stillsamt liv tillsammans meden grupp där vi har en självklar tillhörighet. Vårastarkaste drifter handlar om att få vara en likaberättigaddel av vår grupp. Vi har ett medfött behovav aktning från de egna. Människan mår bra av attfå göra andra väl. Vi behöver prata med varandraför att ständigt läsa in andras tankar och stämmasamman gruppen. Isoleras vi kan vi av kopplingsschemati vår hjärna drivas att söka döden.Människan är den besatta apanIngen människoapa skulle få för sig att plocka lössur pälsen på en och samma individ ett helt liv.Homo sapiens är den monogama schimpansen.Ingen annan av jordens 250 primater skullesitta timme efter timme, dag efter dag och knackafram den perfekta stenyxa de tyckt sig se inne ien gammal sten.Från övriga släktingars synpunkt är detta sjukligt,galenskap, resultatet av bestämda förändringari vår hjärna. Men det är denna besatthet somär grunden till den fria människans enaståendekreativitet.FramtidenVi står inför stora utmaningar. Klimathot, snabbglobal strukturomvandling, resursbrist som ledertill nya prismönster, vilket i sin tur orsakar/kräverän fler omställningar.35

Sex miljarder människor kan inte återgå till ensamlartillvaro. Knappast någon skulle frivilligtbyta ut sitt ombonade liv, med modern standardoch alla de tekniska prylar vi lärt oss uppskatta,mot en bushmantillvaro. I alla fall inte jag.Globaliseringens halvsekel har gett mänsklighetenbättre villkor än någonsin tidigare, i allafall om vi betraktar den korta tid sedan vi lämnadesamlarstadiet för 10 000 år sedan. Bättrehälsa, längre liv, fredligare, säkrare, friare ochmer demokratiskt. Receptet har varit det sammasom alltid räddat oss under tidigare årmiljoner närvi suttit trångt: Teknik och social organisation,vetande och samarbete.Men varken evolutionen eller historien harnågon riktning. Det är inte en självklarhet attallt nu bara blir bättre, trots vad trenden under desenaste femtio åren tycks visa. Utdöende är artersnormala slut. För däggdjur brukar det handla omnågon miljon års livslängd. Det kan vara läroriktatt ha perspektiven klara för sig. Men dennaolympiska utsiktspunkt är inte särskilt användbareller trösterik i Homo sapiens fall, för oss somlever nu. Vi vill nog helst att mänskligheten skallkunna klamra sig fast ett tag till.Vi bestämmer själva hur framtiden skall utformas.Frågan är bara vilka det är som utgörvi. Företagsamhet för allas väl har varit Homosapiens väg. Begreppet alla har under historiensgång vuxit från samlargruppen till klanen, till36

stammen, till nationen, till samfundet.Vår arts överlevnad kommer att hänga på omvi lyckas globalisera vårt vi.Allt detta påverkar naturligtvis också vårt egetfolk i vårt närmast arktiska hörn av världen. Vi iSverige har hamnat långt från vår naturliga miljö.Det var inte meningen att människan som är gjordför att ha runt 27 grader varmt i luften skullebosätta sig så nära Nordpolen. Vår moderna historiahar handlat om ständiga förändringar av våraibland kyliga ekonomiska och politiska klimatförhållanden.Den är berättelsen om hur grupperav svenskar tillsammans – i arbetslag, forskarlag,företag – deltagit i en ständig och alltmer globaliseradevolution av nya tekniker och verktyg.Nästan varenda svensk har något släktband ini verkstadsindustrin. Min far konstruerade maskinerför Karlstads Mekaniska Werkstad och minbror jobbade i den norrländska cellulosaindustrin.Det vi kan säga om framtidens tillverkning är attden inte kommer att vara likadan som förr ellernu. Vi vet inte hur framtidens nödvändiga verktygkommer att se ut, men däremot att samarbete,anpassningsförmåga och stor rörlighet har varitmänniskans styrka under vårt släktes två miljonerår, liksom svenskarnas under det senaste århundradet.Kunskapsbygge och samverkan kommeratt vara lika viktiga år 2070 som för 100 000 årsedan. Och vi i Sverige kommer att tillverka sakeräven i framtiden.37

Ju mer vi lär känna våra inre drivkrafter, destobättre kommer vi att klara oss i framtiden.Många av de senare årtiondenas största ekonomiskaframgångar inom tillverkningsindustrinhar handlat om att tillfredsställa de dominerandemänskliga drag som ligger bortom det självklarabehovet av föda, värme och trygghet:1. Vi vill tillhöra en grupp. När vi inte längreingår i en naturlig samlargrupp, kanske inte ensfamiljen, så skapar vi egna virtuella grupper somersättning. Nätverken växer, och trådarna mellanmänniskor letar sig fram på tidigare okända vägar.Vem hade i min barndom trott att människorsvardag skulle kunna domineras av samlargruppersom bara finns i cyberrymden? Understöddaav en helt ny världsomspännande teknikapparat,ett nät som snart sträcker sig in i alla människorshem.2. Kommunikation med andra i gruppen. Deträcker med att gå ut på en gata i vilken svensksmåstad som helst och betrakta alla dessa ungdomarintensivt sysselsatta med att knappa på sinamobiler för att inse att människan är en primatmed en stark drift att ha kontakt med andra.3. Vi är flockdjur, söker de andras aktning,det är en längtan vi bär med oss från savannen.Vårt sökande efter uppskattning och tillhörighetmåste vi idag tillfredsställa själva, ständigt pånytt. Den ism, den ideologi som tagit över världenefter andra världskriget är inte kapitalism,38

kommunism, socialism eller liberalism. Det ärkonsumismen. Det måste vara så att denna viljaatt konsumera allt mer prylar fyller ett djupt behovhos människan. Ett behov som dessutom intekan vara kulturbundet eftersom näsorna tryckslika ivrigt mot skyltfönstren i Shanghai som iMumbai, Lima eller Göteborg. Ett viktigt sätt attskapa känslan av att vara någon är att ha likadanaägodelar som de andra. Varumärken är ett sätt attsöka både sin grupp och dess respekt, antingendet nu handlar om Dr. Martens kängor, Guccisväskor eller Ray-Bans glasögon. Med den rättalogon på skorna, byxorna eller väskan hoppas vibli del av en gemenskap, något som är större änoss själva.Det är en ganska säker förutsägelse att ocksåframtiden handlar om att tillfredsställa alla dessabehov som finns så djupt rotade i vårt inre. Detfinns kanske nya vägar, nya redskap?Den som i sin verksamhet förutsätter att människanär egoistisk och ond kommer att lyckassämre än den som utgår från den goda människanvilken önskar göra andra väl och mest av alltsöker gemenskap och uppskattning.

Marie RådboUniversitetslektor i astronomi och vicedekanpå naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgsuniversitet. Författare till ett stort antal populärvetenskapligaböcker. Hedersdoktor på Chalmers.”Jag brinner av lust att avdramatisera naturvetenskapoch teknik så att människor känner sigbekväma med dessa områden. Det är viktigt förarbetslivet och stimulerande privat samt helt nödvändigti en demokrati.”

Drömmen om rymdenNaturvetenskap och teknik handlar om allt somär viktigt. Om livet. Naturvetare och teknikerhar gett oss allt från dammsugare, kaffebryggare,mixerstavar och tvättmaskiner till datorer ochmobiltelefoner.Nej, förstå mig rätt, inte påstår jag att dessahjälpmedel i sig är viktiga för livet. Jag syftar påspin-off-effekterna hos all denna tidsbesparandeteknik. Hur den ger oss möjlighet att diskuterafrågor som ingen annan epok före oss har hafttid till, hur den ger oss tid över för våra drömmar.Våra förfäders tid räckte knappt till mer änatt kämpa för att överleva; skaffa mat, tvätta kläder,allt det som vi i dag stökar undan ganskafort. I takt med att tekniken utvecklas har denmoderna människan fått mer tid över till attställa andra krav; vi ska leva. Men vi betalar ettpris för alla nya möjligheter. Vi tvingas ta ställning.Smör eller olivolja? Amalgam eller plast?Kärnkraft eller vindkraft? Hur ska vi kunna vetanär sanningen förändras så ofta att vi inte hänger

med? Och när experterna är oense? Hur ska jagdå kunna välja?Vårt nya samhälle ställer krav på kunskap.Våra förfäder kunde nog aldrig drömma om hurdrastiskt vardagslivet på jorden förändrades under1900-talet. Eller att människan skulle komma attlanda på månen – än så länge rör det sig om 12personer – den värld som Galileo Galilei upptäckteså sent som för 400 år sedan. Galilei upptäckteförstås inte själva månen, utan att den varen egen värld med berg och gropar, en upptäcktsom kom att bli första steget mot det slutliga steget360 år senare; that’s one small step for a man, agiant leap for mankind.Allt förändrades med Galilei. Det var då gudarnasom befolkade stjärnhimlen fick ge vikaför fysiska himlakroppar, samtidigt som jordenkastades ut i sin rätta bana runt solen och blev enplanet bland andra. Galileis iakttagelse av månensom en egen värld innebar att drömmen omrymden och andra världar på allvar kunde ta fart.I Kina lär man visserligen ha drömt om rymdenredan hundra år tidigare, då kinesen Wan Hooförsökte resa ut i rymden – i en bärstol laddadmed krut!Vägen ut i rymden visade sig bli både långoch krokig – trots att vi redan på Isaac Newtonstid förstod den fysikaliska grundprincipen – ochden tog sig flera olika uttryck. Ett exempel är43

Jules Vernes sciencefictionroman Från jorden tillmånen (1865), en mästerlig vision. Jules Verne varpåläst, och i boken tas i många avseenden hänsyntill fysikens lagar. Därför är det lite märkligt atthan skjuter upp sina rymdfarare med en kanon.Han med sin kunskap borde ha kunnat räkna utatt det var omöjligt att resa till månen med dentekniken. En kuriositet i sammanhanget är attplatsen där denna jättekanon avfyrades ligger endast90 kilometer från Cape Kennedy, där Apollo11 sköts ut hundra år senare.Den moderna raketen konstruerades av denamerikanske fysikern Robert H. Goddard. Den16 mars 1926 var det dags för hans första lyckadeuppskjutning. Raketen dög inte att resa till månenmed, men den flög – i 2,5 sekunder!Drömmen om rymden kom så småningom attövergå i kapplöpningen om rymden. Det faktumatt Sovjetunionen den 4 oktober 1957 lyckadeskomma först ut i rymden försatte USA i en sortschocktillstånd. Hur var det möjligt att Sovjethade gått förbi dem i teknologiskt kunnande?Skolan gjordes till syndabock och anklagades föratt inte utbilda tillräckligt bra ingenjörer, vilketledde till en kraftsamling inom det naturvetenskapligaoch tekniska området. Genom att skapanya generationer av naturvetare och ingenjörerskulle det amerikanska anseendet i världen återupprättas.44

We choose to go to the moon – not because it is easybut because it is hard. We are behind but we do notintend to stay behind, and in this decade we shallmake up and move ahead.President Kennedys numera klassiska tal från den12 september 1962 har mycket att lära oss i dag.För vad handlade det om egentligen? Jo, att sprängagränser, att allt är möjligt.Var hade vi stått utan människans drömmar?Utan drömmen om månen hade vi antagligenvarit kvar på jorden. Och hur hade det påverkatden tekniska utvecklingen på vår planet? Ingenvet. Däremot vet vi att drömmen om månen ochom rymden under 1900-talet kom att leda tillen utveckling utan motstycke i mänsklighetenshistoria, på gott och på ont.Vår historia kan alltid beskrivas på mer än ett sätt,men oberoende av hur vi väljer att betrakta skeendeni backspegeln kan vi vara överens om attvi inte reser till månen genom att spå i stjärnorna,inte heller fungerar det med kaffesump eller tarotkort.Receptet heter forskning och utveckling,i kombination med engagerade och målmedvetnamänniskor. Med drömmar. Tack vare dem harmänniskan inte bara kommit ut i rymden, vihar även fått en teknisk utveckling och materiellstandard som annars hade varit omöjlig, blandannat den tidsbesparande tekniken. Numera un-45

dersöker vi även jorden med rymdteknik, lär ossmer om vår egen planet genom att studera andraplaneter, kommunicerar via rymden och navigerarmed hjälp av rymden.Jag påstår självklart inte att vi har rest ut irymden för att uppnå allt detta, inte heller för attuppfinna kardborrband och teflonpannor. Det jagpåstår – om igen – är att vi aldrig på förhand vetvilka spin-off-effekter teknisk utveckling kan ge.De första fotografierna på jorden som togs frånrymden visade en aktör som våra förfäder aldrigsåg bland sina himmelska gudar, men som imodern tid har hamnat i fokus. Trots att vi rentintellektuellt redan 400 år tidigare hade lärt ossatt jorden är en planet, var det först när vi sågfotografierna på vårt lilla sköra klot som vi blevemotionellt engagerade. Synen var både skrämmandeoch obeskrivligt vacker. Innebörden förstärktesgenom astronauternas känslomässiga ochpoetiska berättelser om klotet med den millimetertunnablå atmosfären mot den svarta rymden.Vi som hade trott att vi skulle upptäcka universum,vi såg oss själva!Dessa fotografier förändrade för alltid vår synpå oss själva. För i likhet med Galilei när hanbetraktade månen såg vi en ny värld, en världutan inbördes gränser. Vi upptäckte i stället enny gräns, som förenar oss och manar till ansvar:gränsen mot rymden. Att se var att inse. Jorden46

i ett rymdperspektiv tvingade oss att sätta nyagränser, då den berättade för oss att vi lever i envärld med begränsade resurser.Teknik? Jag? Aldrig!De ungdomar som går på gymnasiet i dag utgören viktig del av Sveriges arbetskraft om fem tilltio år. Hur ser samhället ut då? De flesta tycksvara överens om att efterfrågan på kvalificeradarbetskraft kommer att öka, vilket är identisktmed att efterfrågan på okvalificerad arbetskraftkommer att minska. De flesta är även överens omatt kunskaper i naturvetenskap och teknik i detframtida arbetslivet kommer att spela en viktigroll, även om det bara är en av många pusselbitar.Trots detta framtidsscenario är ungdomarnai Sverige och i stora delar av den västerländskavärlden tveksamma till att studera dessa ämnen.Med jämna mellanrum publiceras kunskapsmätningarmed olika akronymer, till exempelPISA och ROSE, där elever i olika länder jämförsmed varandra. Ett flertal studier visar att svenskahögstadieelevers kunskaper inom naturvetenskapblir allt sämre i förhållande till motsvarande kunskaperi andra länder. Det finns de som hävdaratt dessa studier inte är helt korrekta, och visstkan det tänkas att vissa detaljer är felaktiga, menjag kan inte se annat än att de pekar på en trend.ROSE, en internationell studie om 15-åringarsattityder till naturvetenskap och teknik i 4047

länder, visar att ju mer utvecklat ett land är, destomindre är intresset för naturvetenskap och teknik.Det är till och med otänkbart för flertaletungdomar i de rika industriländerna att arbetamed teknik. För att dra parallellen med USA, dettycks som om även Sverige blir förbisprunget avländer vi tidigare inte hade räknat med, till exempelKina och Indien, länder som nu har fokuspå utbildning. Och som drömmer om rymden.Samma ungdomar som säger nej till utbildninginom teknikområdet vet att teknik är viktigtför samhället – men själva vill de ägna sigåt annat. Inte ens mobilen och datorn tänker depå som teknik, de bara älskar att använda dem isin vardag. Samtidigt visar forskning två viktigaaspekter av ungdomarnas syn på arbetslivet. Fördet första att deras intressen och värderingar helstska gå hand i hand med deras framtida yrkesutövning.För det andra att de önskar att deras arbeteska bidra till en positiv utveckling i samhället.Jag kan bara dra en slutsats: Vi vuxna har uppenbarligeninte fått fram budskapet, det vill säga attteknik kan bidra till en sådan utveckling.För att om igen knyta an till USA, men dennagång till astronauterna på Apollo 13 på väg tillmånen: ”Sweden, we’ve got a problem!”Naturvetenskap och teknik betraktas allmäntsom något abstrakt och svårt, något som enbartkan förstås av en elit. Många upplever att detfinns ett främlingskap mellan naturvetenskaplig48

forskning och teknisk utveckling å ena sidan ochdet ”vanliga” samhällslivet å den andra. Ett stortantal vuxna har denna negativa attityd och denpåverkar våra ungdomar.Inställningen förstärks av den seglivade ochstereotypa bilden av professor Kalkyl och det trotsatt det på senare år förekommer en mer nyanseradbild i samhället av forskare. Den undersökningsom föreningen Vetenskap & Allmänhet gjordeför några år sedan visar att dessa negativa attityderendast har förändrats marginellt sedan jag självgjorde en liknande studie femton år tidigare. Ettsätt att sammanfatta min egen studie är att de12-åringar som ingick i den uppfattar forskarensom en virrig och glömsk man som aldrig harroligt. Just det, aldrig har roligt!Dessa frågeställningar ger inga feta rubriker pålöpsedlarna, lika lite som de diskuteras på bästasändningstid på TV. Inte heller ser vi teknikerhjältarmed både hjärta och hjärna figurera i någonsåpa. Kort sagt, ungdomarna saknar förebilderinom dessa områden.Från ungdomarna själva får jag höra att devill arbeta med människor, inte saker – särskiltflickor brukar framhålla det som grund för sittyrkesval – och därför väljer de med automatikbort teknik.Men inte nog med det: Teknik påstås ofta varafarligt! Med andra ord, det finns en tendens attbara se det negativa med teknikutvecklingen, inte49

det positiva – trots att man mer än gärna användersig av tekniska föremål i sin vardag. Det är ävenen vanlig uppfattning att naturvetare och teknikerbär ansvar för den globala uppvärmningen,ett förtunnat ozonskikt och annat elände.Det är lätt att bli nostalgisk och längta tillbakatill den tid då vi var aningslösa. För visst är detkorrekt, utvecklingen under de senaste hundraåren har också fått negativa konsekvenser.En av de första stumfilmerna är klassikern Resantill månen från 1902 av Georges Méliès, en filmsom inspirerats av och delvis bygger på Jules Vernesberättelse. Vid sidan om alla underhållandedetaljer som gäller rymdfärden och själva månen,kan vi med ett litet leende betrakta hur GeorgesMéliès illustrerar industrialismen och framtidsoptimismenmed ett otal rykande och ångandefabriksskorstenar. Hur skulle han ha kunnat veta?Inte heller Henry Ford, som vid samma tidbörjade tillverka T-Fordar på löpande band, kundeveta något om framgångens avigsidor. OchThomas A. Edison kunde nog aldrig drömmaom att hans geniala uppfinning skulle kommaatt ersättas med mer energisnåla alternativ – fören ljusare framtid.Vi kan alltså konstatera att utan de senastehundra årens snabba utveckling skulle många avdagens problem aldrig uppstått. Vi skulle dessutomha haft en medellivslängd i vår del av värl-50

den på 55 år, hög barnadödlighet, och kanskevi fortfarande skulle ha botat vissa sjukdomargenom handpåläggning och magi. När jag självlåg på operationsbordet för några månader sedan,sände jag en tacksamhetens tanke till dennaturvetenskapliga och tekniska utveckling somfick en flygande start med Galilei och drömmenom rymden.Varför gör de på detta viset?Varför snurrar jorden? Hur ser en alien ut? Vad ärbig bang? Hur klonar man en människa? Varförär planeterna runda, inte fyrkantiga eller trekantiga?Varför lyser solen? Varför är vatten vått?Varför är rymden oändlig? Hur kom kärlekentill och varför?De vill verkligen veta allt mellan himmel ochjord.Under ett par decennier har jag, vid sidan ommitt akademiska arbete, besökt skolor runt omi landet, och ovan ser vi några av de frågor jagfått från barn i åldern 7–12 år. Redan i mitten på1970-talet, när jag började med denna verksamhet,fanns oron över det bristande intresset hoseleverna för naturvetenskap och teknik. Men jagdelade inte den oron då – och gör det fortfarandeinte.Lärare, föräldrar, mor- och farföräldrar – allavet vi att barns nyfikenhet och lust att lära i deyngre åldrarna är outtröttlig. Och det är inget51

konstigt alls, tvärtom. Människan har alltid försöktförstå. Förstå hur världen fungerar, och hurhon själv är relaterad till denna värld – både detsom finns ovanför huvudet och under fötterna– vem hon är och hur hon hamnade här. Våraförklaringar har visserligen varierat över tid, mensyftet har alltid varit detsamma: Att förstå.Trots denna intensiva nyfikenhet kommer deflesta av dessa barn inte att ägna sig åt vare signaturvetenskap eller teknik i sitt framtida yrkesliv.Varför?Vi kan genast konstatera att om vi kunde besvaraden frågan, då kanske även vi hade förstått,förstått vad vi skulle göra. Alla länder som brottasmed likartade problem – och de är många– försöker förstå för att därefter hitta den smartalösning som kan bli nyckeln till framtiden, menhittills utan resultat. Och nu passar jag på tillfälletatt bidra med min reflektion över tolkningaroch lösningar.Om vi analyserar frågorna från barn i de lägreåldrarna kan vi konstatera två saker, minst. Fördet första handlar de i grund och botten om naturenoch livet, barnen arbetar med andra ordhårt med att förstå tillvaron genom att skaffa sigen världsbild. För det andra vet deras nyfikenhetinga gränser. Inte ännu. Men ganska snartlär de sig att dela in världen i alla skilda facksom vi inom utbildningsväsendet är experter på;världsalltet tillhör oss astronomer, jordskorpan tar52

geologerna hand om, medan livet och dess villkorär uppdelade mellan olika biologiska discipliner.Andra fack fylls med musik, litteratur, religion,politik med mera.När barnen väl har förstått denna gränsdragningdröjer det inte länge förrän vissa attitydersmyger sig in. Vad som är tråkigt respektive roligt,vad som är svårt, vad som är ”nördigt” somde själva säger, vad som är manligt respektivekvinnligt och mycket annat. Och allt detta tycksske i 10–12-årsåldern, vilken råkar vara den ålderdå barns värderingar och attityder tar form och”sätter sig”.Min tes är att barn har ett naturligt intresseför naturvetenskap, men att det försvinner medåren. Och som om inte det var nog, intressetersätts av en negativ, ibland likgiltig, attityd.Vi vet dessutom att inställningen till naturvetenskapvanligen påverkar attityden till tekniskutbildning, eftersom teknisk utveckling ofta ärresultat av naturvetenskaplig grundforskning.Målsättningen med mina skolbesök var såledesatt stimulera barnens inneboende intresse förnaturvetenskap, och därför besökte jag gärna delägre skolstadierna.Får vi skylla oss själva?Alltför ofta stöter jag på vuxna som med fasaberättar om minnen från skolfysiken. Att den vartråkig, obegriplig, hård, kylig, trist, ointressant53

och omänsklig. Just det, omänsklig. Undervisningenhandlade aldrig om människor, utan iförsta hand om att komma fram till rätt svar medminst två decimaler på frågor som de själva aldrighade ställt. Och det är inte bara deras minnesbild,utan ofta var det på det sättet. Och är.Så jag har full förståelse för denna negativabild, för lösryckta från sitt sammanhang kan fysikoch annan naturvetenskap onekligen verka ointressant.Och om vi läser kursplanerna för olikaåldrar kan vi snabbt konstatera att det alltför sällanfinns någon överensstämmelse mellan å enasidan de frågor barn och ungdomar ställer ochkursplanerna för motsvarande ålder å den andra.I kursplanerna för de lägre åldrarna finns till exempelinte ett ord om big bang och rymdensoändlighet, och längre upp i åldrarna handlarnaturvetenskap i första hand om rätt svar.Det finns något i den mänskliga naturen somgör att vi, oberoende av ålder, attraheras av utmaningaroch mer än gärna ägnar mycket tid åt attvinna nya erfarenheter. Det kan handla om att medouttröttlig energi lära sig namnen på alla dinosauriereller att kasta sig utför stup eller något annat.Vilka hisnande stup erbjuder skolan?– Jaså, det är alltså vattenspindlar som har hindratHugo från att gå i skolan på flera veckor.– Nja, dä ä la andra arter mä, fast mest dessahär. Å dä ä inte vetigt sån tid di tar. En tror en har54

hållits mä dem i fem minuter, å så kan dä ha gåttfem timmar. Mä spindeldjuren blir då annat se, fördä ä så lärorika.(Ur Hugo av Maria Gripe)Får vi kanske skylla oss själva att ungdomarnaväljer bort naturvetenskap, och därmed teknik,så fort de får en chans?Ett viktigt påpekande innan jag går vidare.Jag påstår inte att felet enbart ligger hos skolan,däremot att skolan är medskyldig. Lärarna gör ettfantastiskt jobb, det vet jag efter att ha varit ute iskolorna och sett deras engagemang, men det jagnu diskuterar är förutsättningarna för att mötabarns intresse, inget annat. En sida av saken somjag till exempel inte problematiserar här – mensom är problematisk – är vikten av att lärareninom ramen för sin utbildning får de rätta förutsättningarnaför det framtida arbetet, bland annatgedigna kunskaper.De senaste två, tre decennierna har vi kunnatglädjas åt hur lärare, intresseorganisationer ochföretag drivit en mängd spännande projekt medsyfte att vända den negativa trenden. Utbildninghar blivit hela samhällets ansvar.Kan de yngre barnen förstå så svåra saker som defrågar om? Visst kan de det, de bär ”möjligheternas”glasögon, som den finländske hjärnforskarenMatti Bergström så träffande uttrycker det, varför55

de tillgodogör sig big bang och rymdens oändlighetminst lika bra, kanske bättre, än vi vuxna. Deförstår på sitt sätt och det duger alldeles utmärkt.Förståelse är alltid mer eller mindre subjektivtoch handlar inte alltid om konkreta fakta medförklaringar och matematiska samband, utan kanvara en känsla som växer inom oss.Låt oss vända på resonemanget. Vad händerom vi negligerar deras frågor? Jo, när barnet harråkat ut för det ett antal gånger, då frågar haneller hon inte mer. Så enkelt kan det vara att förloraännu en potentiell individ som i framtidenkunde ha känt sig bekväm med naturvetenskapoch teknik.Jag upphör aldrig att förvånas över att dennakoppling så sällan under de senaste decenniernahar kommit till uttryck i den allmänna debattenom den sviktande rekryteringen till naturvetenskapligtoch tekniskt inriktade studier.Nu tänker kanske någon att min målsättningär att alla ungdomar ska bli naturvetare och tekniker.Inget kan vara mera fel. Som jag redan varitinne på, handlar naturvetenskap och teknik inteenbart om tillväxt, utan om demokrati, kulturoch grunderna i den moderna allmänbildningsom krävs för att kunna förstå en del av mänsklighetensproblem och utmaningar. Kan jag lita påalla rapporter om födans betydelse för hälsan? Hurmycket vin är hälsosamt? Hur allvarliga är de nyasmittsamma sjukdomarna? Är genteknik farligt?56

Vad händer med ozonskiktet? Och med klimatet?Kan jag köra bil utan att ha dåligt samvete?När barn frågar om big bang och kärleken, gör dedet naturligtvis därför att de vill veta. Nu! De villinte vänta på svaret tills frågan stämmer överensmed kursplanen. Eftersom min övertygelse är attman måste fånga en människa där hon är, kan jaginte se annat än att vi måste stimulera barnen justdär de är, när de frågar.Nu hör jag många som opponerar sig, någonordning måste det väl ändå vara. Och då undrarjag vilken ordning, och vem har bestämt den?Hur kan vi så säkert veta vad som är relevantkunskap vid en viss ålder? Kan vi ens veta? Jagkänner åtminstone inte till en sådan naturlag.Oberoende av svaren på dessa frågor måste vialltid göra ett urval av allt som finns att lära, ochmin utgångspunkt är att vi, så långt det är möjligt,borde låta urvalet styras av barnens intresse.Det synsättet leder till en annorlunda kursplanför de lägre åldrarna, med plats för forskningsfrontensupptäckter och uppfinningar plus dagensalla olösta gåtor. Mycket av detta kommer ändåaldrig att behandlas stringent och med större djupinom grundskolans naturvetenskap. Nu tycker jagmig fortfarande höra alla argument emot – ochdet finns onekligen många – ändå tror jag att viär överens på en viktig punkt. Det fungerar intesom det är.57

Barn tycker om det okända och fantasieggande,men vad serverar vi i skolans naturvetenskap?Det motsatta; säkra och absoluta svar som videssutom gärna klär i siffror. Jo, naturligtvis vetjag att matematiken är naturvetenskapens språk,men jag vet dessutom att alltför många ungdomarskräms bort från naturvetenskapen av matematiken.Men naturvetenskapen omfattar filosofiskaoch existentiella aspekter och är i den meningenmer humanistisk än de flesta inser. Varför inte, sålångt det är möjligt, ersätta matematik med människanoch hennes tankar om naturen i grundskolansnaturvetenskap; vad man tänkte förr, vadman anser i dag – och vad barnen själva tänker?Människan, den som ungdomarna säger att desaknar.Många lärare för barn i de lägre skolstadiernaberättar för mig att det vanligen finns två områdensom intresserar barnen mer än andra: rymdenoch dinosaurier, och undrar förtvivlat vadde ska göra. Det är ju så mycket annat de måstehinna med enligt kursplanen. Det är sant, detär en mängd stoft som ska behandlas som intealls fångar barns nyfikenhet och inte stimulerarhjärnan på samma sätt som till exempel rymden.Det är inte svårt alls att förstå barns intresse förrymden – särskilt inte som astronom. Jag vill påståatt det även objektivt går att peka på varförastronomi är populärt, bland både pojkar och58

flickor, trots att ämnet rubriceras som en ”hård”naturvetenskap.Astronomi är avlägset och kittlar fantasin genomatt visa på det okända, att det finns frågorutan svar. Astronomin är en av våra äldsta vetenskaper,samtidigt som ämnet befinner sig påforskningsfronten, vilket ger barn en vink om attdet finns mer att upptäcka. Astronomi ger naturligtutrymme att diskutera människors tankar ochidéer om universum, både förr och nu. Astronominger oss en världsbild, samtidigt som den sökersvar på frågor om vårt ursprung, frågor som angåross alla och som leder vidare till funderingar ochfantasier om eventuella aliens.Astronomi är jordnära och välbekant; dag ochnatt, solen går upp och ner, årstider och mycketannat. Och från jorden kan vi se det avlägsna,stjärnhimlen, även om vi numera måste ansträngaoss för att se den. Äldre tiders observationer avstjärnhimlen banade dessutom väg för den naturvetenskapligarevolutionen och vetenskapensutveckling.Astronomi är tvärvetenskapligt, som livet, ochen del av vårt kulturarv.Som kuriosa kan vi konstatera att dinosaurier,som vid sidan om rymden alltså har visat sig varaett av barnens favoritteman, kan rymmas inomastronomin, eftersom början till slutet för dinosauriernatroligen orsakades av en asteroid ellerkomet som kolliderade med jorden.59

Kort sagt, astronomi spränger gränser; mellanämnen, mellan människor och mellan kulturer.Att astronomi dessutom råkar vara ett utmärktexempel på samspelet mellan naturvetenskap ochteknik, gör ju inte saken sämre.År 2009, 400 år efter att Galileo Galilei riktadesin kikare mot himlen, firar vi det Internationellaastronomiska året. Några av astronomiårets officiellasyften är:• Väcka intresse och utveckla intresset för naturvetenskapoch teknik genom att ta varapå ungdomars stora intresse för rymden ochuniversum.• Diskutera astronomins världsbild och rymdforskningensresultat även i ett vidare kulturelltsammanhang.Visst borde det vara astronomiår i skolan varje år!Än i dag inspireras ungdomarna av rymden,och de drömmer om den, men nu har Jules Vernefått konkurrens av Christer Fuglesang, ET, StarWars, Star Trek och mycket annat.Mot månenI dag tycks månen vara på modet igen, och fleranationer kämpar för att ta plats, inte bara på månenutan lite varstans i rymden. Kina har äntligenfått ut sin första rymdfarare – en taikonaut – och60

nu drömmer nationen om en egen rymdstation.Även Indien vill vara med på tåget, eller rättaresagt sonderna. Och Japan. De nya länderna somdrömmer om rymden tycks inte alltid vilja samarbetamed redan etablerade rymdorganisationer,utan visar sin styrka genom egna program. På ettmärkligt sätt känns det som om vi flyttas femtioår tillbaka i tiden, tillbaka till konkurrensen.Vad betyder drömmen om rymden för dessanationer?De investerar i utbildning, precis som USAden gången amerikanerna drömde. Kommerdenna satsning att utveckla deras forskning ochteknologi, på liknande sätt som skedde i USA?Vilka spin-off-effekter kommer det att resulterai? Kan de leda till ett bättre liv för dessa människor?För alla?Vad betyder de nya rymdnationernas drömmarför Sverige? Jo, att vi måste move ahead.Jag anser att det absolut viktigaste konkurrensmedleti vår globala värld är förstklassig utbildning.Jag är dessutom övertygad om att vi måsteutbilda en annan typ av tekniker och naturvetare,inte nödvändigtvis fler, men annorlunda, för attge ungdomarna redskap att lösa de problem viskapade på 1900-talet.– We cannot solve the problems we have createdwith the same thinking that created them.(Albert Einstein)61

För att lyckas med det måste vi erbjuda en utbildningsom spränger gränser. Jo jag vet, detär långt ifrån enkelt att utforma en sådan,men som ansvarig för den naturvetenskapligagrundutbildningen på Göteborgs universitettar jag mig friheten att uttala mig. Det räckerinte med enbart kunskaper i naturvetenskapoch teknik, utbildningen måste dessutom sättadessa kunskaper i ett vidare perspektiv. Kortsagt, en helhetssyn på vetenskap, teknik, kulturoch samhälle, en helhetssyn som startade medrymdprogrammet. Rymdprogrammet i mittenpå 1900-talet drevs visserligen av industriellaoch militära intressen, men resultatet blev någothelt annat. En ny världsbild, med ett nyttperspektiv på oss själva, som har fört oss tillbakatill den tid då teknik och humaniora inte varmotpoler. Naturvetenskap, teknik, konst, filosofioch religion, allt är uttryck för samma sak. Livet.Jag skulle inte bli förvånad om en annorlundautbildning dessutom visar sig bli mer attraktivoch locka fler sökande. Men det förutsätter ävenförändringar i skolan långt ner i åldrarna.Enligt Högskoleverket ökar antalet inresandestudenter till Sverige för varje år, och mångakommer från de nya rymdnationerna. Nästanhälften av dessa studenter väljer att studera påde tekniska och naturvetenskapliga utbildningarsom våra ungdomar i allt större utsträckningratar. Denna invandring är positiv för Sverige.62

Förhoppningsvis väljer allt fler av utlänningarnaatt stanna i vårt land efter sina studier, men ävende som reser hem igen efter avslutade studierhar bidragit på ett angeläget sätt till det mångkulturellasamhället. För att denna utvecklingska fortsätta krävs en mer attraktiv utbildningi framtiden, när konkurrensen om studenternaökar.Rymdnationernas dröm visar oss att även vibehöver en dröm, en egen måne.Inte helt förvånande anser jag att utbildningskulle kunna vara vår dröm, för utbildning behöverinte på något sätt enbart betraktas som ettmedel, utan kan lika gärna ses som ett mål. Såvarför inte låta vår måne handla om just förstklassigutbildning och så småningom tävla omtopplaceringarna på internationella rankinglistoröver utbildning! Det kan låta avlägset, ännu meravlägset än månen, men om vi vuxna sätter påoss ”möjligheternas glasögon” kanske det tvärtomär inom räckhåll. Vi ska göra det not becauseit is easy, but because it is hard.Vår måne måste med andra ord inte ligga irymden, även om Sverige redan har en rymdindustrii världsklass, med en verksamhet somspänner från ballonguppsändningar till tillverkningav mikrosatelliter samt delar till motorernai ESA:s startraket Ariane. Och denna verksamhethar stor potential att utvecklas vidare.Det spelar inte så stor roll var vi finner vår63

måne, bara att vi finner den, den måne som göratt vi kan bidra med a giant leap for mankind.Motorerna har startat.10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-0!Mot Sveriges egen måne.

Stig HenrikssonKommunalråd (V) i Fagersta där Vänsterpartiethar 21 av 35 mandat i kommunfullmäktige.”Ryggraden är den grundläggande stödstruktureni kroppen, men den är osynlig för blotta ögat.På samma sätt är tekniken och industrin bärare avvårt välstånd. Men detta är ändå märkligt frånvarandei samhällsdebatten – det vill jag ändra på!”

Har Fagersta enframtid?Människorna gör själva sin historia men i en given,dem betingande miljö, på grundval av deförefintliga faktiska förhållandena, bland vilka deekonomiska förhållandena, hur mycket de än rönerinflytande från de politiska och ideologiska förhållandena,dock i sista hand är de avgörande, och vilkautgör den röda tråd, som löper genom dem alla, ochensam leder till förståelse …(Ur Brev till Starkenburg 25 januari 1894 av FriedrichEngels)Å ena sidan en lågutbildad och åldrande befolkningi en region med, vad man allmänt anser,låg charmfaktor. Sysselsatta i en krympande industrisektorav den där antikverade sorten därman tillverkar saker som skramlar om man tappardem i golvet. Vi talar stål och hårdmetall i en tiddå tillverkningen blir allt mer platsoberoende,samtidigt som de nyaste och mest växande marknadernafinns i andra världsdelar.Å andra sidan hårt nischade och högt specialiseradeföretag verksamma på en världsmarknad

som efterfrågar allt större kvantiteter stål. Regionenär socialt stabil och den ännu starka fackföreningsrörelsenhyser mycken klokskap. Flödetav människor och idéer kommer att öka och härär man van vid detta och har en öppen attityd.Fagersta och Bergslagen har trots allt varit internationaliseradei sin befolkning och globaliseradei sin verksamhet i hundratals år!Den patriarkala modellenI Fagersta har man kokat järn i åtminstone 1 500år, vilket blästerugnsgroparna i söder vittnar om.I vår södra grannkommun Skinnskatteberg harman Röda jorden, en plats där järn framställdesför över 2 000 år sedan, och i Norberg åt norrfinns Lapphyttan där en exportindustri baseradpå järn blomstrade under 1200-talet. I århundradenhar man upplevt upp- och nedgångar ochomstruktureringsfaser, inte minst då bruksdödenhärjade under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Men sammantaget har det varit en nästanosannolik framgångsperiod, fram till omkring1970. Då följde tre tunga decennier. I början på2000-talet avstannade äntligen kräftgången ochidag kan man på område efter område återigenskönja framsteg.Politiken speglar dessa svängningar. En gångi tiden skötte bruket allt från stadsplanering tillräddningstjänst, men efter demokratins genombrottövertog samhället successivt den ena funk-69

tionen efter den andra. Det var dock ingen snabbprocess. Först 1971 avslutades formellt bruksepokendå Fagersta Bruks AB blev Fagersta AB, ochså sent som 1987 övergick ansvaret för VA-nätet istadsdelen Andra Sidan från Jan Stenbecks Kinneviktill kommunen. Men med ökat ansvar följdebehovet av en ledarskapsmodell. Nära till hands,om än redan mest ett minne, var brukspatronens.Rollen var omhändertagande och ordnande mensjälvklart patriarkal i ordets alla betydelser. Manbestämde åt folket och för folket men i ganska litenutsträckning med folket. De politiska ledarnaväxte allt mer in i rollen, och så länge man erbjödförbättringar, var invånarna i det stora hela nöjdamed det outtalade kontraktet och dess villkor.Men med upprorsandan under sextiotalets sistaår och strukturkrisen hände två saker.Kontraktet mellan väljare och valda bröts. Delsför att man inte längre kunde, som det heter pånusvenska, leverera. Förbättringar och reformerlyste med sin frånvaro. I stället genomfördes besparingaroch rent av nedskärningar. I det längstaförsökte man dock hålla sig kvar vid illusionenatt nedgången bara var en av alla dessa lågkonjunkturerman ändå vant sig vid, även om denaldrig verkade ta slut. Det gällde att övervintra.Då skulle det snart nog vara som vanligt igen. Iväntan på det ropade man förgäves på hjälp frånbruket eller staten. Men här uppstod sprickbildningarsom vidgades till klyftor.70

Det andra som hände vid sjuttiotalets inbrottvar kanske ändå viktigare. Folket var inte längredetsamma. Allt fler invånare efterfrågade individuellalösningar och nöjde sig inte med att få redapå att deras behov skulle lösas enligt standardmodellenoch att man tills vidare fick ställa sig i köoch avvakta besked. Att snällt stå och vänta medmössan i hand hade allt mer ersatts av ett ganskaotåligt trampande med en alldeles egen vinkel påbasebollkepsen.Det hela fungerade dock hjälpligt så länge produktionenvar platsbunden, befolkningen boddedär de arbetade och arbetade där de bodde. Menså uppträdde ett nytt fenomen: de funktionellaarbetsmarknadsregionerna växte, vilket innebaratt allt fler valde att arbeta på en annan ort än därde bodde. I dag pendlar 2 000 personer varje dagin till och cirka 900 ut ur Fagersta.Den anställde vd som ersatte ägaren, brukspatronen,hade svårare att lika kraftfullt representerakapitalmakten och åstadkomma lokala uppgörelserpå något slags jämbördig fot. Vd-rollenkom dessutom att utövas under allt färre år; personernaväxlade med tätare intervall. Kortvarighetensamt svårigheten för en eventuell partneratt hitta lämpligt arbete på en liten arbetsmarknadhar lett till att det är ovanligt att vd:ar har sindygnsvila på fabriksorten. Ingen av de verkställandedirektörerna vid Fagerstas fyra företag istål- och hårdmetall är numera bosatt på orten.71

Sammantaget medförde allt detta att den ledarskapsstilsom byggde på brukspatronens fungeradesämre år för år. Det öppnade för det tidigareotänkbara: bruksorter måste inte styras avsocialdemokratin. Ett stort steg, då det inte baravar den politiska makten det gällde, utan densocialdemokratiska hegemoni som genomsyradehela samhället – fackföreningarna, både på privatoch på offentlig sida, Hyresgästföreningen,HSB, Unga Örnar, PRO, kyrkofullmäktige ochFonus. Dessutom hade socialdemokratin nästanalltid öppna kanaler till regeringsmakten.I djup medieskugga har de senaste valen någotmycket märkligt inträffat i gamla bruksorter.Socialdemokraternas självklara dominans, medröstsiffror som allt som oftast legat över 50 procent,har på olika håll framgångsrikt utmanats avantingen vänstern eller högern.I Fagersta leder Vänsterpartiet kommunenpå tredje valperioden och sedan 2002 med egenmajoritet. I grannkommunen Norberg var Vänsterpartietstörsta parti 1994–2006 och i Skinnskatteberginträffade ett maktskifte för förstagången någonsin 2006. På andra sidan länsgränsen,i bruksorten Avesta, ledde en moderatstyrdallians kommunen tämligen framgångsrikt åren2002–2006, och endast ett miljöpartistiskt sidbytegjorde S-comebacken möjlig. I landstinget Västmanlandmedförde den klumpiga nedläggningenav lasarettet i Fagersta att ett lokalt sjukvårdsparti72

ildades inför valet 2006. De svepte med sina 55procent av rösterna i Fagersta bort socialdemokratinfrån makten. För första gången någonsinstyrs nu landstinget i industrilänet Västmanlandav en koalition mellan de borgerliga partierna,Sjukvårdspartiet och Miljöpartiet under en moderatordförande. Av dessa omvälvningar märksinte mycket i riksmedierna.Det blir aldrig som förr. Även på de ställendär socialdemokratin återerövrat makten har dessaerfarenheter medfört djupgående förändringarvad gäller valet av företrädare och deras syn påsig själva som maktutövare: det är inte längre likasjälvklart att man upplever sig ha väljarnas fullaförtroende. Ibland har rent av politiken förändrats.Den socialistiske tänkaren Friedrich Engelsskulle ha kunnat uttrycka det så här: Det verkarsom att förändringarna i den ekonomiska basenmindre påverkade tänkesätten hos det kommunalaledarskapet, än de förändringar gjorde somsenare ägde rum i den politiska överbyggnaden,låt vara att de senare förändringarna var ett resultatav de förra.Det gamla har dött, men det nya har ännu intehunnit födas. Utifrån vår historia och vår bildav nuet skapar vi vår framtid. Inte villkorslöstoch fritt, men med en tillräckligt bred vinkelav handlingsfrihet för att faktiskt kunna påverkaframtiden.Vilken betydelse har då industriföretagen i73

dag? Ja, bor man i Fagersta känns frågan lite somden om vattnets betydelse för sjöfarten. Vi harlevt av och kommer under överblickbar framtidatt leva av och med tillverkningsindustri medbasen i stål och hårdmetall. Men förhållandet ärinte alltid ömsesidigt. De stora företagen, sommånga av de mindre i olika grad är beroende av,verkar på en världsmarknad vars villkor spelar enavsevärt större roll än de lokala förhållandena gör.Under lång tid försökte man också klippa bandenmed det kringliggande samhället. På senareår märks dock en allt större insikt om de lokalaförutsättningarnas betydelse, vilket inneburit attföretagen i dag intresserar sig mer för samhälletruntom. Det i sin tur ställer större krav på att vii lokalpolitiken interagerar med företagssfären.Skolan och dess attraktionskraft kommer attbetyda allt mer i konkurrensen mellan kommunerna.Men även för de företag som har sin basi Sverige har utbildningsväsendet som helhet ennyckelroll i konkurrensen om arbetskraft. (Begreppet”svenska företag” har i stor utsträckningförlorat sin mening.)Men samtidigt som kunskapsinhämtningeni skolan står i fokus och bara sägs öka i värde,sjunker priset på kunskap på den globala marknaden.Med en årlig produktionstakt på 600 000ingenjörer i Kina och 10 000-tals datatekniker iIndien förstår man lätt varför.Mot den bakgrunden tycks framtidens brist-74

vara mer handla om idéer. De flesta instämmernog spontant i att det bör vara en viss ordningoch reda, hut och hyfs i skolan. Men kommerframtidens kreativa personer att kunna växa ien skola där det blir allt viktigare att sitta stilloch plugga in gamla kunskaper? Är det en skoladär eleverna lär sig att ifrågasätta det gamla ochtänka nytt?Den kommunala verktygslådanVilka strategier kan då en kommunledning användasig av? Ja, en taktik är den gamla klassiska:blunda och hoppas att det går bra att fortsätta somförut. Men då blir man lätt passiv inför möjligheternaatt påverka skeenden och som mest reaktivnär förändringarna redan har skett.En annan strategi är att via olika mer ellermindre verklighetsförankrade projekt försöka”skapa” jobb, oftast i syfte att balansera arbetsmarknaden.Det innebär att man försöker raggaverksamheter man inte har erfarenhet av, kan någotom och inte har arbetskraft som passar för.Det är lätt att förstå varför man väljer den vägenoch det är i någon mening vällovligt, men resultatetär magert. I arbetet med att ”skapa” jobbhar den kommunala verktygslådan en besvärandebrist på effektiva redskap.Människor flyttar inte dit jobben finns, utansanningen är att de ser till att skapa sin och andrassysselsättning där de bor. Eller så pendlar de.75

Kommunen har betydligt vassare verktyg i sinlåda för att skapa attraktiva boendemiljöer, ocksåsådana där kreativa människor trivs.Kommunen bör också försöka ge sitt bidragtill att utveckla det regionen redan är bra på ochdärigenom klättra högre upp i den teknologiskanäringskedjan. Den bör arbeta för att aktörerinom samma område ska kunna parallelliserasina intressen och samverka. Slutligen bör denuppsöka kanaler genom vilka forskningen, denakademiska men också storföretagens egen, kanspridas till de små och medelstora företagen.Vi lever i en tid då allt fast förflyktigas och destora företagen likt främmande rymdskepp relationsfritttycks hovra en bit över markytan, närsom helst beredda att med stor hastighet förflyttasig till andra kontinenter eller galaxer. Men vi hartrots allt möjligheter att i viss mån rotfästa ävenmultinationella företag, genom välfungerandeinfrastrukturer, relevant utbildning, forskningsstödoch rent allmänt goda kontakter. Dessa kanhjälpa till att verka proaktivt och agerande i ställetför reagerande. När väl facklorna börjar tändasi demonstrationstågen mot nedläggningar är ipraktiken hoppet redan släckt.Vad bör göras? I Fagersta har vi sedan ett antalår bedrivit en gemensamt finansierad verksamhetför att få ungdomar att välja mer naturvetenskapligtoch tekniskt inriktad utbildning – medbörjan i förskolan och nu krönt av teknikcollege76

på gymnasienivå. Många företag har investeratpengar men framförallt tid och andra resurserför att kunna erbjuda alltifrån välutbildade handledaresom förmår ta hand om studiebesök ochpraoverksamhet (liknar numera mer traineeprogrami miniatyr) till företagspresentationer ute iskolorna och på skolmässor.Vi har försökt satsa på Ung Företagsamheti gymnasieskolan. Vi tycker att idén är bra attungdomar under ett år får driva egna företag, såkallade UF-företag, och sälja verkliga varor ochtjänster. Verksamheten kommer också i rätt ålderoch uppvisar förbluffande goda resultat i det att 23procent tio år senare har erfarenhet av företagande.Vi arbetar tillsammans i jämställdhetsprojekt.Detta görs för att det är en i sig gudi behaglig gärningmen också av rena tillväxtskäl. Om vi fortsätteratt satsa på tillverkning i vår region kommerpojkarna inte att räcka till, så flickorna måste blimer orienterade mot teknik och naturvetenskapom företagen och kommunen ska överleva.Så motiven är blandade och det finns ingetskäl till att det inte ska vara så. ”Verkligt effektivablir vi först när våra bästa och sämsta egenskaperverkar åt samma håll” skrev Norman Mailer vidnågot tillfälle. Tillväxtskäl är väl inte det sämsta,och hur som helst ser jag inget problem med attkänslan för rättvisa sammanfaller med det trotsallt något mer krassa intresset för personalförsörjningoch tillväxt.77

Skolans nyckelroll kan inte nog betonas. Engammal personalrekryterare noterade att förrhände aldrig att utifrån kommande personerställde den fråga nu alla ställer, nämligen: ”Hurär skolan?” Förr levde man i tron, antagligen felaktig,att skolan var en konstant. Den var likadanvart du än kom i landet. I dag tror ingen det, ochför människor som har eller ämnar bilda familj ärskolans kvalitet oerhört viktig. Förskolan närmarsig detta synsätt allt mer. Förr var frågan, för attåterigen citera rekryteraren, ”Finns det plats?”.Numera tas detta för givet och frågan är i ställetom den är bra.Bergslagens länsstyrelser, tretton kommuner,högskolorna i regionen och företag som SSAB,Sandvik, Outokumpu och Fagersta Stainlesssamverkar med Vinnovas hjälp i ett triple helixprojekt,benämnt Triple Steelix, som under tioår med stålet som bas ska verka för ökad tillväxtoch attraktionskraft i Bergslagen. Målet är främstatt de små och medelstora företagen ska få tillgångtill ett större kontaktnät både vertikalt ochhorisontellt, bredare kunskaper om stålförädlingoch kontakt med forskningen för att kunna utvecklaproduktionen men också affärsstrategieroch marknadsföring.Vi måste arbeta mycket mer efterfrågestyrtredan i det konkreta detaljplaneringsstadiet föratt kunna utforma det som människor uppleversom attraktiva boende- och stadsmiljöer. Miljöer78

där den trygghet fungerar, som inte främst handlarom socialförsäkringssystem, utan om att intekänna oro för att bli utsatt för brott.Men först som sist är den lokala politikenshuvuduppgift att få den kommunalgrå vardagenatt fungera med allt vad det innebär, från frisktvatten i ledningarna till bra förskolor, attraktivaboenden och trygga stadsmiljöer och allt annatsom finns i den kommunala uppgiftskatalogen.Det är ibland tillräckliga villkor för utvecklingoch alltid nödvändiga.Industrin och framtidenGivet att det framgent precis som tidigare finnsen ömsesidig påverkan mellan den politiska överbyggnadenoch ekonomins utveckling – hur serprognosen ut? Om man som jag utgår från attdet är de ekonomiska förhållandena som spelarden avgörande rollen, måste politiken, särskilt pålokal nivå, förstå och interagera enligt de villkorsom gäller. Förvisso inte de ideala villkoren, mende existerande.Hoten mot industriproduktion i Sverige ärväl kända. Men det intressanta är inte prognoseri den etablerade färdriktningen, utan vilkafaktorer som kan innebära ett brott mot sammautveckling.En starkt bidragande orsak till den extremahögkonjunkturen för bland annat gruv- ochstålindustrin fram till hösten 2008 var att väldigt79

stora befolkningslager i både Kina och Indienpasserade den inkomsttröskel bortom vilkenman plötsligt har råd med ny köksutrustning inya boenden och fordon även på fyra hjul. Problemetär inte den vikande efterfrågan, för den ärantagligen tillfällig, utan hur vårt gemensammaekologiska system ska klara av en sådan konsumtionsexplosion.Även om lönerna stiger i Kina och Indienkommer de under lång tid att vara omöjliga attkonkurrera med. Men även andra förändringarän löner spelar in. Över de trendmässigt stigandeenergi- och råvarupriserna, inte minst på metaller,suckar industriföreträdare visserligen ofta.Men när arbetskraftens andel av produktionskostnadenminskar i förhållande till råvarupriserna,då borde rimligen Sveriges konkurrenskraft öka.Det borde vara en förändring som långsiktigt ärgynnsam för produktion i Sverige. Så fram förhöga råvarupriser; de drabbar alla ungefär likaoch gynnar resurssnål produktion!Ett annat trendbrott har med miljön att göra.Visst har vi ett avståndshandikapp till de snabbastväxande marknaderna. Å andra sidan kommermiljöeffekterna rimligen snart att slå igenom mermarknadsmässigt på transportkostnaderna. Detborde över tid innebära både plus och minus.Men några effekter börjar redan skönjas. Konsumentkänsligaföretag börjar överväga fördelarnamed att till exempel i Europa sälja produkter som80

tillverkats i Asien, särskilt om några av delarnaförst skeppats dit från Europa, vare sig det är frystfisk som ska bli gratäng eller rör som ska bockastill någon särskild applikation.Även miljöproblematiken kommer att krävaenorma investeringar, vilka kan påverka tillväxtennegativt men också skapa enorma affärsmöjligheter.Man får ju inte glömma att vi skapademånga av de miljöproblem vi lever med idagunder en tid då produktionen befann sig på ennärmast hantverksmässig nivå och att vi har haftlång tid på oss att anpassa verksamheterna tilldagens volymer. Inte så i Kina och Indien. Deförorenar miljön på samma sätt som vi gjorde,men de gör det i full skala på en gång, vilket ärnågot helt nytt. Det kommer förstås att leda tillmånga fall liknande den förgiftade kinesiska flodenSonghua: efter en explosion i en kemifabriki staden Jilin läckte bensen ut, och man fick gå inmed 25 miljarder kronor för att rena vattendraget.Det är några exempel på globala utvecklingsfenomensom jag tror kommer att skapa problemmen också möjligheter. Vilka problem och möjligheterhar vi då lokalt som kan påverka vårframtid?Ett problem men också en möjlighet hängerintimt ihop med skolan. Hur ska vi klara av att fördagens uppväxande it-generation skapa en skolasom både kan förmedla kunskaper och inspireranytänkande? Vi borde ha ett försteg jämfört med81

många länder. De krav som kommer att ställaspå morgondagens medarbetare följer nämligen imångt och mycket de arbetssätt man försökt tillägnasig i den svenska skolvärlden under lång tid.Man försöker inte i första hand forma lydiga eleversom sitter still och blir skedmatade med etableradkunskap, utan aktiva sökande individer, vana atti projektform samarbeta med varandra. Jag kaninte se att vi riktigt lyckats ta till vara potentialen idetta, men det borde gå. Kanske helt enkelt därföratt det måste gå, och i slutet på dagen är vi ganskabra på att lära oss älska det nödvändiga.Det brukar sägas att vi i Sverige är duktiga påatt förvandla pengar till forskning men dåliga påatt förvandla forskning till pengar. Det kanske ärden sämsta tänkbara kombinationen, att vi stårför insatsen och andra skördar utfallet. Erfarenheternafrån arbetet i Triple Steelix pekar på attden lokala och regionala offentligheten kan varaen brygga för små och medelstora företag att fåtillgång till forskningen. Det är något att byggavidare på, då många mindre företagare fortfarandekänner ett stort avstånd till både forskningoch högre utbildning.Ett annat problem idag är de stora kulturskillnadernamellan det offentliga och det privata.Jag tror att det skulle vara utvecklande för bäggeparter om det ömsesidiga utbytet ökade. Det ärinte alltid så lätt att byta arbetsgivare och sällanlönsamt för den som kommer från den privata si-82

dan. Men förutom mer ytliga studiebesök kundekanske en auskultationsperiod på några dagar tillen vecka vara en lönsam investering.Jag menar att bägge parter har mycket att läraav varandra. I många frågor om ledarskap och resultatorienteringfinns likheter. Men det är ocksåvärdefullt att lära känna den grundläggande skillnaden:Ett företags yttersta målsättning är trotsallt resultatet på sista raden, pengar. Då ingenutan vidare bidrar med pengar utan att få någotför dem, så måste man ha något slags verksamhet.Det vill säga, målet är pengar, medlet är verksamhet.För det offentliga är det precis samma sak –fast tvärtom. Målet är verksamheterna. Och detbetyder också en oerhört stor mängd mål att styramot. Tyvärr är det bara Gud som skapar av intet,så det krävs pengar för att få verksamheter tillstånd. Det ena är inte finare eller mer moraliskthögtstående än det andra, men det är en fundamentalskillnad som man aldrig bör tappa bortnär jämförelser mellan privat och offentligt görs.Ett annat och mer svårlösligt problem är attdet finns och måste finnas en skillnad mellandet offentligas funktionssätt och entreprenörens.Offentliga system är och ska vara uppbyggda påregelverk, och ju mindre utrymme för tolkningaroch förhandlingar, desto mindre svängrum förnepotism och korruption. Alla regelsystem byggerdessutom på erfarenhet. Det är vår erfarenhet83

som gör att vi skapar system där det finns rundahål för klot och fyrkantiga för kuber.Men sedan dyker det upp någon ivrigt viftandemed en trekant – eller kanske rent av entetra? – och förväntar sig, ja kräver att systemetska kunna hantera denna figur och helst redan igår. För det är ju det entreprenöriella i ett nötskal;den nya idé som per definition inte finnsförutsedd i regelsystemet och den blandning aventusiasm, envishet och självförtroende som ärförutsättningen för varje nytänkare. Den stora utmaningenför ledarna av det offentliga är att medbibehållande av överblickbara och förutsägbarasystem ändå forma en kultur där företagsammamänniskor, vare det enskilt eller i föreningar,församlingar och företag, blir välkomnade avsystemförvaltarna.Ytterligare ett slags utvecklingsområde ärdetta med upphandling. Medan de centrala näringslivsorganisationernaapplåderar en striktanvändning av lagen om offentlig upphandlingär som bekant de lokala företagen inte lika entusiastiska.Men inte heller kommunpolitiker äralltid så glada åt den stelbenthet som omöjliggöravsteg i det sunda förnuftets namn, även om mansamtidigt kan konstatera att lagstiftningens kärnai det stora hela är sund och bra. Särskilt svårt blirdet när man vill utveckla samhällsentreprenörer.Att få aktörer att gå från bidrag till uppdrag ärett steg som både vore utvecklande för beställaren84

och utföraren och som dessutom skulle ha godaeffekter på framväxten av entreprenörer.Slutligen finns det ett systemdilemma somskulle kunna beskrivas på följande sätt: Vi haren offentlig miljö ytterst styrd av folkvalda politikersom formas av de villkor som råder där.Visserligen kan det sägas vara en konkurrensutsattverksamhet med ny upphandling vart fjärde år,men som i övrigt har sin egen inre logik och kultur.Det är inte svårt att få politiker att hålla festtaltill de nytänkande entreprenörerna, men iblandmärkvärdigt svårt att omsätta dessa hyllningar tillkonkreta åtgärder för att stimulera desamma. Hurkan det hänga ihop?Min kanske något hädiska tanke, handlar omde politiska partierna själva, som i det svenskasystemet fortfarande har den allt avgörande maktenöver vilka kandidater medborgarna sedan kanvälja mellan. Partibyråkratierna brukar sällan hysanågon större uppskattning av sina egna entreprenörer,de som sällan håller sig till manus ellertaktiska upplägg, utan i stället tänker själva ochagerar självständigt.Och med detta är det inget konstigt. Det är såalla byråkratier fungerar; stabilisatorer i en oroligvärld. Dock blir det lite knepigt med en kultursom internt inte har så mycket till övers för sinaegna entreprenörer, men externt ska verka fördem. Särskilt som nytänkandet och de snabbainitiativen behövs just för att det är en orolig och85

snabbt föränderlig värld vi lever i.Det sägs ibland att om förändringarna interntgår långsammare än förändringarna externt ärorganisationen på väg in i en kris. Och förändringarnagår väldigt fort där ute.För att återknyta till Friedrich Engels: Människornagör själva sin historia, där de ekonomiskaförhållandena utgör den röda tråd, som löpergenom dem alla och ensam leder till förståelse …

Göran GreiderFörfattare och journalist. Chefredaktör för Dala-Demokraten i Falun.”Varför skriver jag om teknik och industri? Jag,som inte ens kan få igång min gräsklippare. Därföratt teknik, på gott och ont, är essensen i denskapande människan!”

Traversförarensom filosofFör några år sedan spårade ett tågsätt ur mitt i centralaBorlänge, industristaden, men också rockstaden.Vagnarna välte och ut rullade de enormabehållarna med gasol. Hade de exploderat skulleväl stan idag ha varit ett minne blott. När jag komdit dagen därpå var det som att komma till ettstort evenemang. Polisens plastband spärrade avriskzonen men massor av nyfikna åskådare hadesökt sig dit och inte bara det: Många av dem klevobekymrat över avspärrningarna och knalladebort till själva nedslagsplatsen. Sedan stod de däroch betraktade förödelsen och röran med kännarminer:Industriarbetare i en bruksort, tänkte jag.Nästan litet feststämning! Hade ett tågsätt medden lasten spårat ut i centrala Stockholm hade folksäkerligen betett sig annorlunda, förmodligen merpanikslaget. Men Borlängeborna, sedan generationertillbaka vana vid de stora processerna påstålverk och pappersbruk, var inte bara nyfikna,de var oförvägna inför skådespelet som uppenbararsig när ett i vardagslivet annars ofta nästanhemlighållet, liksom underjordiskt, industrisam-

hälle fläks upp i dagsljuset: Metall, stål, oerhörttunga och livsfarliga saker, som om det modernasamhällets inälvor blev synliga.Den där olyckan inträffade i april år 2000. Jaghade bara jobbat i ungefär ett års tid på Dala-Demokraten,men händelsen var naturligtvis någontingvi bevakade hårt, dag efter dag. Och sakenvar ju dessutom den att olyckan inträffade ungefärsamtidigt, eller strax efter, att it-bubblan sprack. Imars 2000 nådde it-aktierna sitt all-time-high påbörserna och bubblan hade pumpats upp underåtminstone fem, sex års tid. Den bubblan var ocksåkulturell och ideologisk och handlade inte baraom totalt orealistiska värderingar av olika aktieroch företag. En av de mest slående kulturella egenskapernahos it-bubblan var ett slags förnekandeav själva den materiella världens betydelse. Underårtionden hade ju olika modegrepp ställt omsynfältet: Kunskapssamhället, it-samhället, Dennya ekonomin, nätverkssamhället, tjänstesamhället,det post-industriella samhället. Det vimladeav nya trendiga termer som med stor frenesi togfarväl av det tidigare industrisamhället. Jag minnsett debattklimat där det industriella Sverige tidvisblev nästan osynliggjort. Mitt ständiga pendlandemellan Stockholm och Dalarna kändes som en resarakt in i schizofrenin. Ena dagen såg jag röken frånSSAB – den består för övrigt mest av vattenånga– välla ut över den blå himlen och nästa dag sattjag på någon konferens i Stockholms innerstad där91

det unisont deklarerades att industrisamhället vargårdagens samhälle: Nu är det annat som gäller.Jag råkade vid ett tillfälle säga något om gruvor –att det idag bryts mer malm i Sverige än för femtioeller hundra år sedan – och jag minns konsulteroch så kallade samhällsdebattörer som stirrade påmig som om jag kom från en annan planet. Ändåvisste jag ju att den mobiltelefon, metallen/tunnplåteni den, som personen mittemot mig haladeupp ur fickan sannolikt tillverkats just av SSAB.Jag brukade dra fram FN-statistik som visade attfler människor än någonsin tidigare i historienarbetade inom industrin på planeten: i världsskalavar det nu som planeten genomindustrialiserades.Det sorl som steg upp ur Den nya ekonomin ochdet nya nätverkssamhället drevs av energier ochmaterial som hämtats ur de stora industriella processerna.Men att försöka säga det till någon av detrosvissa framtidsprofeterna var ofta som att körahuvudet i en vägg.Så föll it-kurserna som en sten på världensbörser, och i Borlänge stod jag alltså en vårdagoch såg det plötsligt uppfläkta industrisamhälletframför mig. Jag såg dessutom människor röra sigi allt det sönderslagna. Kanske var det just de därmänniskorna som konsulterna i storstan inte villeveta av: självmedvetna industriarbetare. Döljandetav industrisamhället var ju också ett led i detstora döljandet av klasslandskapet som pågått ändasedan det nyliberala åttiotalets början.92

Själv hade jag ju verkligen vuxit upp i skugganav det klassiska industrisamhället. Min mor arbetadestörre delen av sitt liv på konfektionsfabrikeni Vingåker, liksom flera andra av minasläktingar. Min far, som i femton års tid varitsjöman, steg iland, gifte sig och tog jobb på olikaindustrier i trakten, även om han aldrig gilladede där jobben; Han tålde inte rutinerna, disciplinen,det enahanda. På ett annat sätt var han docken typisk utfällning ur den klassiska industriellaepoken: Han älskade tekniska saker, var rätt brapå att mecka med bilar och hade ett praktiskt,uppfinningsrikt handlag. Ibland har jag försöktförstå hur djupt industrin verkligen formade någragenerationer och i en dikt, som fått namnet”Fabriksmänniskan” (för övrigt en hälsning tillförfattaren Erik Johansson) skriver jag:Jag kände fabrikslivetsskugga fallaöver hela min barndom.När semestern komuppförde sig farsan som en fångesom äntligengått på permission.Och min mor?Hon flög.Hon flög lågt, men hon flög!Bara hennes ungar var93

väl litet rådvilla i den här nya känslan,i de ljumma vindarna från havet,den ändlösa sommaren.Skönlitteraturen har annars inte varit särskilt brapå att skildra industriarbetet. De klassiska arbetarförfattarnaskildrade snarare resan från landet intill staden; livet på industrierna gav de sig ganskasällan på att gestalta. Ändå finns det fantastisktskimrande skildringar av den klassiska industriepokeninsprängda i svensk litteratur: Hos en FolkeFridell, en Stig Sjödin eller en Kurt Salomonsson.Själv blev jag inte industriarbetare, men kanskevar det den där skuggan från industrisamhälletsom bidrog till att jag gick naturvetenskapliglinje på gymnasiet och till en början hade idénatt jag skulle läsa vidare på KTH. Varifrån kommerannars den där inre respekten jag alltid haftför inte minst ingenjörer och folk som umgåsnaturligt med maskiner? Från slutet av sjuttiotaletoch några år framåt jobbade jag dessutom på fleraolika industrier; SKF i Katrineholm (som traversförare),konfektionsfabriken i Vingåker (sompressare) och på en korvfabrik i Stockholms innerstad(där avancerade jag efter en tid till etiketttryckare!).Jag visste hela tiden att fabrikslivet intevar något jag skulle syssla med, men de där årenpå olika fabriker har ändå för evigt vaccinerat migmot en viss typ av ytligt post-industriellt tänkande.På SKF arbetade jag då, i början av åttio-94

talet, antagligen i skarven mellan mer traditionellindustri och en alltmer digitaliserad produktion.Just där trivdes jag väldigt bra. Det var en ganskaspeciell känsla att hantera de enorma volymernamed vitt kokande järn när jag i traversen transporteradedet över en stor fabrikshall: Där nerepå golvet urskilde jag tjänstemän från kontoretstå livrädda när innehållet i en behållare tömdesoch, när järnet ibland spilldes ut, stora gnistregnlyste upp fabrikslokalen. Jag tänkte: Det är urden självmedvetenheten som underbara idéer somlöntagarfonder vuxit!Var gränserna mellan vad jag ovan kallat ”klassisk”eller ”traditionell” industri och modern industrigår, det klarar jag inte av att definiera. Pååttio- och en bit in på nittiotalet tycktes ett tagdet sista av den gamla fordismen/taylorismen, iform av löpande band och tidsstudiemän, nästanvara på väg ut. På konfektionsfabriken hade jagsom mycket ung varit nära att få ett raseriutbrottnär en gubbe från kontoret verkligen stod där medtidtagaruret i handen och mätte hur snabbt jagjobbade. Idag är ju det löpande bandet snarare påväg tillbaka igen, även om det ofta är industrirobotarsom står längs linjen. En vårdag 2009 klevjag in på Volvo lastvagnar i Umeå. Jag blev ståendefascinerad av två saker: Robotarnas kusligt exaktarörelser, som materialiserad matematik, och av hurfantastiskt rent och välstädat det var därinne (delvistyvärr beroende på lågkonjunkturen).95

På bara tjugo år har svensk industri förändratspå oerhört många sätt. Ändå är det som om alladessa förändringar skett bakom lyckta dörrar, islutna världar: inget ljus når in eller ut. Arbetslivsjournalistikenhar blivit mycket sämre ochdet görs inte många reportage från industrier,samtidigt som ledningarna för industriföretagenframstår som oerhört urmodiga när de visar sig föromvärlden. När jag vid några tillfällen bjudits inav svensk basindustri för att tala eller delta i diskussionerså har jag stått där ganska häpen och tittatut över de närvarande direktörerna och högretjänstemännen: Spöken ur femtio- eller sextiotalet!Nästan inga kvinnor! Jag vet ingen branschsom är så enastående skicklig på att inför omvärldendölja all den teknologiska modernisering somoavbrutet pågår där. För de flesta unga människor,särskilt i storstädernas medelklass, verkar bildenav industriarbete omöjlig att rubba: det är alltidtungt, alltid smutsigt, alltid bullrande och finnsindustrisamhället kvar, så finns det på sin höjd iKina, världens verkstadsgolv. Varken fackföreningarnaeller företagens propaganda-avdelningarverkar ha någon som helst förmåga att nyanseraden bilden (och jag undrar om inte till och mednamnbytet från Verkstadsindustrierna till Teknikföretagenmest var en eftergift åt en tidsanda somser nedlåtande på industriell produktion).Men därigenom minskar vi dramatiskt förmåganatt orientera oss i vår egen tid. Den som har96

den svenska industrialismens historia någorlundanärvarande i medvetandet blir inte riktigt likaförskräckt över den våldsamma utvecklingen itill exempel Kina: Sverige genomgick för hundraår sedan en ganska likartad utveckling och detdröjde årtionden innan fackföreningarna kämpadesig till några som helst rättigheter. För mig,som socialist, innebär det perspektivet att denvanmakt som ofta trummas fram inför globaliseringenbygger på falska antaganden: Om tjugoår kan vi mycket väl ha ett kinesiskt LO med 150miljoner medlemmar. Den globala maktbalansen,som under några årtionden tippat över alltmerfrån arbete till kapital, växlar då åter uppsyn. Kapitalismensdynamik, den som Marx och Engelsbeskrev i så vibrerande ordalag på Kommunistiskamanifestets första sidor, blir inte bara ett hotutan också en möjlighet.Själv försöker jag då och då skriva ett och annatpoem om industrin, här är ett lätt och somrigt:Riktigt modernafabrikshallarhar bara lukten(som av något vidbränt)kvar från världarnaav elände de kom ur.Gick genom en bruksallé.Folk susade förbi påcykel till något97

eftermiddagsskiftframför de blinkande skärmarna.Lever vi då fortfarande i ett industrisamhälle?Jag brukar påpeka att de där epokbeteckningarnaär vilseledande. 1700-talets människor hörsom bekant hemma i ”jordbruksepoken”, ellerbondesamhället, det står i varje ekonomihistorisktstandardverk. Men i jordbruket sysslade man meden rad olika verksamheter utöver att plöja ochså: Man lagade redskap och vagnar, uppfostradebarn, smidde till husbehov, byggde hus, jagadeoch fiskade, var experter på meteorologi. Fästerman blicken på ”jordbrukssamhället” så löses detganska snabbt upp i en mängd verksamheter ochsysslor – ofta styrda av den tysta kunskap somfinns i nedärvda handgrepp – som inte omedelbarthar med arbetet på åkrar att göra. Och är jordbrukssamhälletens en passerad epok? Inte ens det.Jordbruksproduktionen i Sverige är större idagän vad den var för hundra år sedan, det är baradet att långt färre människor i omedelbar meningarbetar där. Och låt oss säga London 1880: Dennastorstad var då ett utpräglat tjänstesamhälle, fulltav prostituerade, butiksbiträden, pigor, kuskar,tjänare. Epoktänkandet förvillar och förblindarmer än vad det belyser och förklarar.Detsamma gäller industrisamhället. För ävenom det naturligtvis är så att antalet anställda somdirekt jobbar på fabriksgolv blir allt färre i avan-98

cerade ekonomier som Sverige, så är ju för detförsta värdet av det som produceras långt störreän tidigare. Kanske producerar industristadenLudvika – via ABB – större värden än vad helaÖstermalm gör? Men det finns också direkta synvillorhär. Rent statistiskt räknas knappast denreklamfirma som gör broschyrer åt något stålföretagtill industrin, inte ens truckförarna hör riktigtdit, utan till tjänstesektorn. Förr i tiden räknadespersonalen i matsalen på en industri till de industrianställda,men idag utförs det jobbet av ettinhyrt företag som då räknas till tjänstesektorn.Det är, och har alltid varit, svårt att i praktikendra några skarpa gränser mellan industri- ochtjänstesektor. Och tyvärr är det dessutom så, attnär sådana försök görs så slutar det ofta i en heltfelaktig uppdelning av ”tärande” och ”närande”sektorer: Välfärden betalas av produktionen, kandet således heta i de mest enfaldiga varianterna.Men så är det ju inte: En väl utbyggd och avanceradskola, vård och omsorg är en förutsättning föratt industriföretag ska vara konkurrenskraftigamed annat än låga löner.Min salomoniska lösning på de notoriskt trassligaepokbeteckningarna är att kalla vårt samhälle,vår tid, för ett industribaserat tjänstesamhälle. Detär inte heller helt träffsäkert – det skulle faktiskt gålika bra med ett tjänstebaserat industrisamhälle –men det ger trots allt en betydligt mindre apokalyptiskbild av hur epokerna avlöser varandra – för99

de avlöser inte varandra, de sugs upp i varandra:Allt blir kvar! Det är bara proportionerna somförändras.Ändå äger stora men oftast nästan osynliga – ivart fall i medierna – förskjutningar rum inomkapitalismen som får oerhörda konsekvenser förinte minst vår syn på teknik och industri. Underde senaste tjugo åren har jag mött många frustreradeingenjörer på olika stora teknikföretag: Desom sörjer över en kvartalskapitalism där bokslutenalltid räknas som viktigare än den teknologiskaupptäckarglädjen. Finanssektorns exempellösaexpansion från åttiotalet och framåt har, tror jag,bidragit till att urholka det ingenjörsmässiga ethossom tidigare var otroligt levande i Sverige. Produktiontenderar att komma i andra hand, operationerpå de finansiella marknaderna går före. Detgår idag en underström av ingenjörssorg genomdet här landet, det är jag övertygad om, och densorgen finns också hos alla kollektivanställda somser hur jättelika koncerner jonglerar med derasverksamheter och deras kunnande.Kanske kan man hävda att det just nu ägerrum ett avgörande paradigmskifte i svensk kapitalism:Från industrikapitalism till handelskapitalism.Makt flyttar från producenterna till demsom saluför produkterna. Hur farligt är det? Detvet inte jag. Men jag känner en gnagande oroför att det är något viktigt som nu är på väg attförskingras. När, i skrivande stund, hela den väst-100

svenska bilindustrin hotar att gå i graven, därföratt bankirerna misskött sig, hörs en ny typ avmärkligt lättvindiga kommentarer som i marknadsevangelietsnamn ropar ut budskapet: Omdet inte lönar sig, låt det dö! De ser framför sigenbart några isolerade produkter som inte längreefterfrågas och som därför lika gärna kan slopas isortimentet – och urskiljer inte hela den täta vävav ingenjörskonst, teknologisk fantasi och kunnandehos alla anställda som då också riskerar attsvepas bort av en enda lågkonjunktur, som dessutomskapats i den finansiella sektorn, långt frånprodukterna. Visst är det så, att fordonsindustrinvarit för slö och för principiellt negativ till attbejaka det nya miljötänkande som alltmer är enförutsättning också för kommersiell framgång. Iamerikansk bilindustri har det varit särskilt iögonfallande:en konservatism där man evigt bitersig fast i tillväxtsamhällets allra sämsta sidor.Men det är den där lättvindigheten. Den irriterarmig. För handelskapitalismen spelar det på kortsikt ingen roll vem som tillverkar personbilarnaoch lastbilarna, där är man intresserad av att säljadet som går att sälja. Men hur klarar sig i längdenett land där spelrummet för den ingenjörsmässigafantasin blir allt snävare? Att andelen sysselsatta iindustrisektorn sakta men säkert minskar är naturligtvisinget att bråka om; så måste det vara.Produktionen kan och måste effektiviseras ochrationaliseras. Problemet är bara att varje nation101

alltid kommer att ha behov av tekniker, av ingenjörer,och det behovet snarast ökar i en era dåklimat- och miljöutmaningarna avkräver oss alltmer sofistikerad och förnyad teknologi.Nu byts det industrikapitalistiska paradigmet,nästan utan debatt, ut mot ett handelskapitalistisktoch ytterst få röster hörs som är beredda att undersökakonsekvenserna av det. Världens störstaföretag är idag antagligen amerikanska Wal-Mart.De producerar ingenting, de säljer bara. De är såmäktiga att ingen av deras leverantörer kan tackanej till deras bud, hur låga de än är. Detta är antagligenden djupgående trenden: Handelskapitaletdriver industrikapitalet framför sig och tar saktamen säkert kommandot. Jag skulle tro att ett utfallav det är att det våren 2009 aldrig blev något nytthuvudavtal, en uppgradering av Saltsjöbadsavtalet,på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivarna gickför långt i sina krav för att fackföreningsrörelsenskulle acceptera det – och, det är min poäng, denfalang inom svenskt näringsliv som drev på i denriktningen var handelskapitalet.Hur ska teknologerna, ingenjörerna och dekunniga industriarbetarna bli synliga? Kanskemåste jag gå till filosofin för att svara på den frågan.Teknik eller teknologi är ett av de mest vidsträcktaord som finns i språket och därför är detegendomligt att det ibland snävas av så att detenbart handlar om maskiner, it eller industriella102

processer. Men när jag lyssnar till pianisten GlennGoulds inspelningar av Goldbergvariationerna,är det en tekniker jag hör i arbete: Också fingrarnaär instrument, inte bara flygeln. När jagklev omkring vid järnvägsspåret i Borlänge ochsåg vagnarna som vält såg jag Borlängebornasreaktioner på en teknologi och på de erfarenheterav teknik de bar i sina kroppar. Till ochmed när jag skriver den här essän använder jagmig av det tekniska/retoriska kunnande jag harför att övertyga en läsare om att det är någorlundameningsfullt att läsa vidare: Att börja denmed en tågurspårning är bättre än att börja meden abstrakt genomgång av fordonsindustrin ochså här mot slutet av essän måste jag naturligtvislyfta hela resonemanget med något helt nytt: Senedan! Teknologin är helt enkelt närvarande i alltvad människan företar sig, till och med när honmediterar. Så vad är teknologi?För första gången på många många år plockarjag ur bokhyllan ner en skrift som i tjugoårsåldernbetydde mycket för mig: filosofen MartinHeideggers Teknikens väsen och andra uppsatser.Denne omdebatterade filosof, sprungen ur dentyska idealismens alla återvändsgränder, var tyvärringet demokratiskt eller politiskt föredöme:under en kort period på trettiotalet lockades hanav nationalsocialismen. Hans sätt att skriva är oftaytterst dunkelt. På åttiotalet författade jag medoändlig möda en akademisk uppsats där jag jäm-103

förde hans tänkande med den marxistiska så kalladeFrankfurterskolans, med namn som TheodorAdorno och Herbert Marcuse, därför att de faktiskthade ganska mycket gemensamt: En våldsamkritik av en civilisation där teknologi, vetenskapoch urartat framstegstänkande pekade rakt motundergången. Både Adorno och Heidegger tillhörde stora, fantasieggande teknikpessimisternai västerlandets filosofi och just Heidegger hämtademycket av sin världsbild i de rötter han hadei tysk, småskalig landsbygd; ofta beskriver hansitt tänkande som ett vandrande på slingrandeskogsstigar.Några av hans tankegångar gjorde emellertidett oerhört intryck på mig då jag först möttedem. När han sökte efter kärnan, essensen, i denmoderna tekniken firade han nämligen ner sigdjupt i antiken. Han menade att ordet teknik, ursprungligengrekernas techne, hade med sanningoch uppdagande av själva varat att göra: Teknikenframbringar varat. Den moderna exploaterandetekniken var han ytterligt negativ till. Han kundeskriva om hur vattenkraftverket i floden Rhen”uppdagade” den vackra floden som uteslutandeen reservoar för energi: ”Vattenkraftverket ärinte byggt i floden på samma sätt som den gamlaträbron, som sedan århundraden förenar strandmed strand. Tvärtom är det ju så att floden harblivit inbyggd i kraftverket.” Väderkvarnen, däremot,den lekte i samspel med vinden fram den104

energi människan behövde och exploaterade intenaturen. När Heidegger söker sig fram genomordets ursprungliga betydelser hittar han iställetsläktskapet mellan teknik och konst, som faktisktöverlevt ända in i vår tid i ett ord som ingenjörskonst(även om jag undrar om det idag nästaninte är utdött!).Det fascinerande med Heideggers teser var,tyckte jag, att de slog sönder den mer vedertagnaoch enkla bilden av en västerländsk kulturkretsdär tudelningen mellan humaniora och vetenskap(De två kulturerna i C.P. Snows klassiska skrift),konst och teknik, ofta anses som helt central.Heidegger, å sin sida, menade att den modernahumanismen egentligen bara var ett utflöde urden moderna teknikens världsbild, där människan– eller ett visst sätt att vara människa på; detfinns många! – sätts i centrum på bekostnad avallt annat.Martin Heideggers filosofiska världsbild ärinte min, inte alls; jag har i grunden den marxistiskasynen på teknik: Att den befriar oss. MenHeidegger är en av de få tänkare som i alla fall fåttmig att urskilja det oerhörda som sker varje gångteknik används eller diskuteras: Med Heideggerlyfter fenomenet teknologi ur hållfasthetslära, urdataprogrammering och ur det humanistiska klagandetpå samma teknik, och man anar att teknikenalltid, hur den än ser ut, gestaltar hela vårvärld: Den inrättar horisonterna som omger oss.105

Varje ingenjör är en tänkare, varje traversförareen filosof – och jag nämner just traversföraren eftersomjag minns att jag faktiskt såg världen på ettmer begrundande sätt när jag klättrat upp på densmala järnstegen högt upp under fabrikshallenstak och såg de hjälplösa människorna därnere.Under några sekler har tekniken, inbäddad i detkapitalistiska produktionssättet, alltför ofta uppdagatvärlden enbart som ett fält för exploatering:”Jordriket uppdagas nu som kolfält, berggrundensom malmfyndigheter”, skriver Heidegger ochtillägger: Människan som ”människomaterial ellerpatientmaterial.”På vilka andra sätt kan teknologin gestalta ochuppenbara sammanhangen, naturen som vi är invävdai, eller våra mellanmänskliga relationer?Just nu uppenbarar den nya fildelningsteknikenhelt nya egenskaper i den teknologiska värld vibebor: Möjligheten att i oändlighet dela på envara, utan att tillgången på den minskar, kortsluterinte bara neoklassisk teori om tillgång ochefterfrågan. Den påverkar synen på fördelningspolitikoch demonstrerar hur – för att tala medMarx – produktivkrafterna formligen sliter sönderde produktionsförhållanden där den privataegendomsrätten är central. Ändå är det ju så attdet enbart är så länge som människor i det härlandet sysslar med teknik, med produktion – ochinte bara handelskapitalism – som vi kan varamed i den stora framtidsodyssé som allt funde-106

ande kring teknik och industri handlar om.Människor har så många verktyg, vi står alltiddär mitt i ett teknologiskt landskap. Men detdär landskapet är så vardagligt att det till störstadelen är osynligt. När jag som arton-nittonåringstod vid löpande bandet på konfektionsfabriken iVingåker rörde sig ofta mina händer automatisktmedan jag tänkte på helt andra saker:Tankspridd,med glasögonen på hjässansom en kikareför själen, lutar sig min farfarverkmästarnut ur samma fabriksgolvsom detta.Kanske blickar han – somen av Vingåkers IF:s grundare1909 – in i någonoviss fotbollssäsong,kanske tänker han på den av sina sönersom är min farnär denne korsar dettidiga femtiotalet i något avJohnsonrederiernas fartygpå väg motShanghai, Rio eller Rotterdam– vad vet jagnu två år efter hansdöd.

Maria RankkaChef för tankesmedjan Timbro i Stockholm.”Jag är framtidsoptimist, men inte teknikdeterminist,och försöker förstå hur teknik och politikväxelverkar.”

Teknik slår politik,eller?När TV3 premiärsände på nyårsafton 1987 vardet en stor händelse. Åtminstone för mig. Jagvar 12 år och hade aldrig tidigare sett tv-reklam.Hemma hade vi en olaglig knapptelefon i en låda.Det var en vit knapptelefon i plast som var tänktatt hängas på väggen. Inget märkvärdigt egentligen,men den var spännande på något sätt ochlite mer designad än vår vanliga telefon. Pappahade köpt den i Amerika. Fram till någon gångpå 1980-talet fick enbart Televerkets egna fastatelefoner anslutas till nätet. Verket hade ett så kallatanslutningsmonopol. Det känns avlägset, mendet var inte så förskräckligt länge sedan.Även om det vid den här tiden fanns inflytelserikapersoner i svensk politik som på fullt allvarville förbjuda parabolantenner, så gick det inte ipraktiken. Teknikutvecklingen körde brutalt överdem och deras förlegade åsikter till mångas storaglädje. Det hjälpte inte hur högt de skrek eller hurmånga riksdagsmotioner de lämnade in. De kundeinget göra för att stoppa utvecklingen. Majoritetsförhållandenai Sveriges riksdag spelade ingen roll.

Mediemonopolens kollaps var en viktig frihetsfråga,såväl symboliskt som de facto. Teknikenkom först, reformerna sen. Det var enkombination av en mer öppen värld, globalisering,entreprenörskap och tekniska framsteg somgjorde det möjligt.Politik slår pengar, men teknik slår politik. Såresonerade serieentreprenören Jan Stenbeck. Hanvar en visionär företagare som genom sin känslaför vad teknikutvecklingen i kombination medkreativt företagande kunde åstadkomma var medoch öppnade upp ett flertal tidigare helt reglerademarknader på 1980- och 1990-talen. Jag undrarvilka möjligheter han hade sett och skapat i dagensuppkopplade och än mer gränslösa värld?Jan Stenbeck och hans företag betydde förmodligenmer för avregleringarna av telekomochtv-marknaderna än alla marknadsliberalariksdagsledamöter tillsammans. Det var hellerinte opinionsbildningen mot radio och tv-monopoletsom avgjorde, även om den sannolikt intevar oväsentlig för att skapa ett positivt klimat, jakanske till och med en efterfrågan på det utbudsom sedan skulle komma.Det var lätt att bli deterministisk – teknikenoch utvecklingen stakade ut vägen, som om dettavar mekanismer med eget liv. Tidstypiskt nogtalade Carl Bildt några år senare om ”den endavägens politik”. Francis Fukuyamas bok Historiensslut och den sista människan hamnade på bästsäljar-111

listorna. Budskapet var enkelt och tydligt, denliberala demokratin och marknadsekonomin hadesegrat i och med Berlinmurens fall. Historien varslut och framtiden utstakad.Så här 20 år senare har vi en delvis annorlundasyn på saker och ting. Men även idag finnstydliga inslag av teknikdeterminism, inte minst idebatten om frihet, integritet och övervakning.Alltför många har i sin argumentation utgått frånatt övervakningssamhället inte är något vi väljer,utan att det är en naturlig och nödvändig följd avtidigare utveckling.Men framtiden är inte predestinerad att bli pådet ena eller andra sättet. Världen är mer komplexän så, och det finns samtidiga krafter som drar åtolika håll. Tekniken växelverkar med andra samhällsfenomen.Idéer, oavsett om det är sådana mangillar eller ej, gör fortfarande skillnad och tekniskaframsteg kan användas både till att förstärka ochbegränsa friheten. Jan Stenbecks insatser är exempelpå det förra, medan FRA-lagen som röstadesigenom sommaren 2008 snarare handlar om detsenare. Bägge möjliggjordes av tekniska skiften,men inget av dem hade kunnat förutspås.Min poäng är att teknologin i sig inte är engaranti för frihet. Det finns gott om exempel påhur teknik bidragit till att driva utvecklingen i enmer frihetlig riktning, men det finns också exempelpå det motsatta. Det är hur tekniken användsoch vilka idéer och institutioner som omgärdar112

den som spelar roll. Vi måste fråga oss både vadny teknik kan göra med gammal politik och vadgammal politik kan komma att betyda i ett nytttekniskt perspektiv.I det här kapitlet resonerar jag kring den tekniskautvecklingens betydelse för demokrati, frihetoch välstånd, men varnar också oss som trorpå ett fritt, öppet och dynamiskt samhälle för attförlita oss på att tekniken kommer att göra jobbet,som i fallet med tv-monopolet. Fel användkan teknik hota grundläggande demokratiska ochfrihetliga värden.Teknik, demokrati och politikTeknisk och demokratisk utveckling har mångagånger gått hand i hand. En förklaring till Estlandsframgångar efter Sovjetsystemets kollapsvar att det i Estland fanns en större medvetenhetom livet i väst än i någon annan del av Sovjetunionen.Anledningen? Längs den estniskanordkusten gick det att få in finsk tv. Dallas ochJapp-reklam brukar inte lyftas fram i den statsvetenskapligalitteraturen som nycklar till demokrati,men det var dessa och liknande tv-inslagsom det befriade Estlands första premiärministerMart Laar pekade på, när jag intervjuade honomi början av 2000-talet.Eftersom den finska tv:n var ett mediefönster– kanske det enda – mot världen utanför Sovjetunionen,fick de människor i Estland som kunde113

se finsk tv en bild av en tillvaro som var otänkbarför många andra sovjetmedborgare. Tack varemedvetenheten om att ett annat liv var möjligtförbättrades förutsättningarna att skapa något branär Estland väl blev fritt. Ett frö var sått.Den reformprocess som sedan följde, där Estlandutmärkte sig genom sin framgång, byggdetill stor del på att såväl beslutsfattande som implementeringav fattade beslut skedde snabbt ocheffektivt. Även här spelade informationsteknikenen central politisk roll. Estlands regering kalladesig själv för e-government, och i regeringenssammanträdesrum satt alla uppkopplade med datorerframför sig med relevanta handlingar ochbeslutsunderlag tillgängliga. Besluten kommuniceradesdigitalt i samma sekund som de fattades.Estlands reformprocess är både imponerande ochinspirerande, men det finns också exempel på hurtekniken stått i motsatsförhållande till demokratisktransparens.Totalitära och antidemokratiska regimer försökersom bekant ofta stoppa och på olika sätt försvåraanvändandet av modern kommunikationsteknik.I Kina talas det om ”The Great Firewall”,ett omfattande digitalt informationsfilter som denkinesiska regimen infört för att censurera ochförsvåra användandet av internet. Även om akademiker,hackare och internetsäkerhetsexperterbåde i och utanför Kina försöker hitta tekniskavägar att kringgå muren, och det finns en del114

hoppfulla resultat, så är det ju mycket möjligt attden kinesiska regimen hittar ännu mer offensivametoder för att nå sina syften. Detta enligt webbplatsengreatfirewallofchina.org, en ideell insatsför att uppmärksamma internetcensuren i Kina.Sedan 1 juli 2009 kräver de kinesiska myndigheternaatt alla datorer som exporteras till Kinaska vara försedda med en speciell programvara,Green Dam. Officiellt påstås det vara ett porrfilter,men i själva verket är det ett slags politisktfilter. Kravet innebär onekligen ett moraliskt dilemmaför västerländska företag och dess ägare,som i praktiken har att välja mellan två vägar(förutsatt att de inte gör vad som helst för atttjäna pengar på den växande kinesiska marknaden).Antingen tror man att tekniken i sig är demokratiserandeoch att det är bättre att datorermed Green Dam än inga datorer alls kommerin i landet. Eller så markerar man att företagetsäljer omanipulerade produkter, det vill säga avstårfrån export till Kina. Ett eventuellt tredjealternativ skulle kunna vara att synliggöra allastatliga restriktioner, på samma vis som Googleredan idag synliggör när sökningar censureras påden kinesiska söktjänsten.I Iran kommunicerar oppositionella med omvärldenvia YouTube och Twitter, även om myndigheternagör sitt bästa för att förhindra det.Omkring en tredjedel av iranierna har mobiltelefon,och man kan förmoda att det inte är den115

tredjedel som är mest förtjust i regimens presidentAhmadinejad, eftersom han har sitt största stödbland befolkningen på landsbygden.I samband med de blodiga protesterna eftervalet i juni 2009 ansåg den amerikanska administrationenatt Twitter var en så viktig kommunikationskanalför oppositionella att landet vädjadetill Twitter-organisationen att senarelägga enuppgradering av sajten som skulle göra det ännusvårare för många iranier att göra sin röst hörd.Andra menade att Twitter tvärtom spelar deniranska regimen i händerna genom att förse denmed information om regimkritikernas kommunikation,vilken sedan underlättar för denatt vidta åtgärder mot kritikerna. En internetsäkerhetsexpertfrån Kalifornien som undersöktflödena av internettrafik in och ut ur Iran sägertill The Wall Street Journal (22/6 -09) att landetbeträffande övervakning av kommunikation liggerminst ett steg före alla andra, Kina inkluderat.Krypterings- och anonymiseringstjänsten TOR– en av de ledande tjänsterna på området – rapporteradeen exponentiell ökning av trafiknoderoch därmed användare i Iran under veckornaefter valet.Internetcensuren i Iran motiverades när denintroducerades med att den skulle skydda motpornografi. Men Iran har enligt The Wall StreetJournal (22/6 -09) blockerat mer än fem miljonersajter. Som så ofta när det gäller övervakning kan116

man konstatera att en kraftig ändamålsglidningskett.Iran är ett klockrent exempel på hur teknikenå ena sidan fungerar som en demokratiserandekraft – som ett rop på hjälp och ett redskap för regimkritikeratt bygga nätverk och sprida information– och å den andra ger regimen sofistikerademöjligheter att i detalj kartlägga oppositionella –var de är, hur de tänker och hur deras nätverk serut. Dessutom kan regimen sprida desinformationvia dessa kanaler.Den svenska bloggen Udda Nyheter med MickeyJ. Barczyk fångar nätets två sidor väl (medreservation för vissa språkliga oformligheter) iföl jande kommentar från 27 april 2008:James Karl Buck arresterades i samband med enprotest mot regeringen i Egypten, han använde dåmobilen för att sända ett enda ord till sin microbloggsom han har hos Twitter: Arresterad.Hans vänner och bekanta från USA och landethan befann sig i satte igång ett tilldragande somledde till att hans högskola ställde upp med juridiskhjälp. En utav grundarna till Twitter berättar atttjänsten har mer och mer börjat användas som SOSalarmunder nödfall och naturkatastrofer.Fast å andra sidan, hade inte James använt Twitterså hade han inte behövt ropa på hjälp, det var nämligenvia Twitter han fick reda på om protesten [och]valde att delta. Doh!117

Det är för enkelt att säga att kommunikationsteknikenmed nödvändighet leder till en ordningmed mer yttrandefrihet och demokrati. Uppenbarligenfinns det fortfarande hårdhudade regimersom står emot. Däremot är dessa regimersängsliga förhållningssätt till internet och det nyamedielandskapet ett tecken på styrkan i dessakanaler och på att tekniken har potential somdemokratiserande kraft. Tekniken gör utan tvekanockså problemen mer tydliga och synligaför omvärlden. Till skillnad från de traditionellamedierna som har stora svårigheter med attrapportera och sända ut bilder från länder somexempelvis Iran har de nya kanalerna gjort detmöjligt för en hel värld att se filmsnuttar från vadsom pågår där.I den demokratiska världen har diskussionenom teknik och politik fått nytt liv i och meddet omfattande övervakningssamhälle som vuxitfram, framför allt efter terrordåden den 11 september2001. Det hela har rentav gått över styr.Vi kan rent teoretiskt bygga helt rymningsfriafängelser, men av olika skäl väljer vi att inte göradet. Det har vuxit fram en övertygelse om attde negativa effekterna av den typen av anstalterskulle vara större än de positiva. På samma sättborde vi resonera när det gäller elektronisk massövervakning,datalagring och liknande metodersom nu implementeras på bred front i Sverige,EU och andra demokratier.118

Det är ingen slump att ett hittills starkt skyddför den personliga integriteten har utvecklats iden västerländska demokratiska traditionen. Vårhistoria har nämligen lärt oss att kränkningar avden personliga integriteten skadar grundläggandedemokratiska värden. Myndigheters maktmissbrukhar lett till hemlig åsiktsregistrering, telefonavlyssningoch övervakning av särskilt utpekadegrupper. Vi vet i dag att hundratusentalssvenskar åsiktsregistrerats, att storskalig olagligtelefonavlyssning skett, att politiska möteslokalerbuggats och att journalister övervakats ochregistrerats.Summan av de lagar och regler som redan antagitsi Sverige och EU samt de förslag som diskuterasinnebär att dammluckorna öppnats på vidgavel. Det är inte bara vårt privatliv som hotas,utan statens övervakning av invånarna hämmaroch inskränker åsikts- och yttrandefriheten.Antagandet av dessa lagar och regler sätteross på ett sluttande plan och kan leda till att detöppna samhället förändras i grunden, med långtgåendekonsekvenser för såväl medborgare somnäringsliv. Organisationer som arbetar i ländermed politiskt förtryck känner olust inför att kommuniceramed oppositionella på grund av riskenför avlyssning och läckor. Ytterst står människorssäkerhet på spel. Den ständiga risken för övervakninggör det allt svårare för journalisterna attutföra sitt jobb. Det är naivt att utgå ifrån att119

makthavarna alltid kommer att ha ädla syften ochdärför är det dumdristigt att ge dem verktyg somhotar den enskilda människans grundläggandefri- och rättigheter.Under hundratals år har våra rättsprincipervuxit fram, prövats, diskuterats och försvarats.Nu verkar det plötsligt oerhört enkelt att kastadem över bord. Glädjande är i alla fall att väljarnasänder tydliga signaler om att de kan skilja på rättoch fel, i detta sammanhang inte att förväxla medlagligt och olagligt. De politiker som negligerarväljarnas oro för att tekniken om den används felleder till att medborgarnas frihet begränsas ochrättssäkerheten åsidosätts, får snart se sig om efterett annat jobb.Vi måste nu enas kring principer och idéerutifrån vilka vi kan utvärdera hur politik och lagarfaktiskt fungerar, inte bara slå oss till ro medhur det var tänkt att de skulle fungera. Vi kanvälja att se förhållandet mellan teknik och politiksom en konflikt eller en växelverkan, men vi kaninte blunda för utvecklingen som sådan.Teknik och politik hänger ihop. En viss politiskutveckling kan möjliggöras av den tekniskautvecklingen, men den tekniska utvecklingenkan också leda till att det reses krav på politiskaåtgärder av olika slag. Förutsättningarna förutveckling och innovation är beroende av detpolitiska och institutionella ramverk som ytterstomger oss.120

Historiskt har tekniken tagits i anspråk för atti statens tjänst stärka nationalstaten, inte minstgenom militära kapprustningar, men även i detbredare samhällslivet och i industrin. Hur mangjort anspråk på tekniken har skilt sig åt mellanolika nationer. I England skulle tekniken effektiviseraproduktionen och minska arbetsbördan,men i det mer merkantilistiska Frankrike hylladesden teknik som maximerade antalet arbetstillfällen(Social Shaping of technology, Open UniversityPress 2005, Donald MacKenzie och Judy Wajcman,red). Till exempel hyllades år 1784 brokadvävstoleni Frankrike just därför att den krävdedubbelt så många arbetare för att drivas jämförtmed en vanlig linnevävstol.Att utformningen av tekniken och drivkrafternaför dess utveckling påverkas av det politiskaramverket och idéklimatet är egentligen inte såförvånande. Dock kan inte politiken helt och hålletstyra den tekniska utvecklingen. Flera tekniksprånggenom historien har tvärtom rubbat denrådande politiska ordningen.Skrivmaskinen är ett utmärkt exempel på enteknik som på många håll användes inom ettbefintligt politiskt system för att motverka detsamma.Dessförinnan innebar utvecklingen avtryckpresstekniken en revolution i och med attfler kunde göra sin åsikt hörd bortom sin egenomedelbara närhet. Teknologisk utveckling kanförändra villkoren inom ett politiskt system och121

luckra upp dess begränsningar, vilket i sin tur kanleda till att systemet förändras inifrån.Tekniken och välståndsutvecklingenGlobaliseringen gör att arbeten som tidigare utfördesi Sverige och Europa nu utförs på andraplatser, ofta till en betydligt lägre kostnad. På såsätt frigörs resurser här som går att använda tillatt förverkliga nya idéer och lösa hittills olöstaproblem. Men det förutsätter givetvis att detfinns en tillväxt av nya företag där dessa idéerkan förverkligas.Den oro som vi upplever kring bilindustrinsframtid i Sverige handlar nog mer om arbetstillfällenaän om bilarna. Om människor inte ser attdet kommer till nya arbeten, utan bara att teknikskiftenoch globalisering leder till att företagoch jobb här slås ut, så är risken överhängandeatt utvecklingen generellt uppfattas som hotfulloch att vi sluter oss mot omvärlden.Mer än hälften av Sveriges 50 största företagstartades före första världskriget. Inte något ärstartat efter 1970. Det kan i och för sig tas somintäkt för att innovationsklimatet varit gott i desvenska storföretagen, eftersom de uppenbarligenlyckats ömsa skinn både en och två gånger ochpå så sätt behållit sin plats i toppen. Å andra sidanfinns det skäl att oroa sig för att nya innovationerinte leder till att nya växande företag byggs upp iSverige. Som tidigare konstaterats hänger teknik122

och politik ihop. Vi måste ha rätt institutionellaramverk för att kunna dra fördel av nya landvinningaroch teknisk utveckling.Om freden, vaccinet och potäterna påverkadebefolkningstillväxten i Sverige under 1800-taletså spelade telefonväxeln, frihandeln och kapitalismenstor roll för att vi från 1870 till 1970 utveckladestill att bli ett av världens rikaste länder.Vilka tre ord kommer att känneteckna de kommandehundra åren?Inte heller på välståndsområdet bör man kännasig alltför säker. Det finns länder som blomstratunder en tid, för att senare vissna. Vi kan varkenta vårt välstånd eller vårt försprång gentemotandra länder för givet. Sverige var för 200år sedan, enligt folkhälsoprofessor Hans Rosling(stiftelsen Gapminder), på samma nivå när detgäller per capita-inkomst och spädbarnsdödlighetsom Liberia är i dag. 1848 var vi på Angolas nivå,1920 passerade vi dagens Indien, 1968 befann vioss i samma situation som Mauritius. Resten ärhistoria.I dag utvecklas länder som Bangladesh, Egyptenoch Brasilien snabbare än Sverige någonsingjort och majoriteten av världens befolkning leveri så kallade medelinkomstländer. Många ifrågasätteratt länder med låga och medelstora inkomsterskulle kunna utvecklas och uppnå sammavälstånd som vi, men Hans Rosling delar inte densynen, utan hans övertygelse är att det är möjligt123

och att det skulle göra världen bättre.Vad är det då som bidrar till utveckling? Fråganär givetvis komplex, men stabila marknadsekonomiskaoch demokratiska institutioner ikombination med teknisk utveckling, innovationoch entreprenörskap samt handel var det somgjorde Sverige rikt. Samma samspelande faktorerhar även lyft många andra länder ur fattigdom desenaste decennierna.Det råder ingen tvekan om att den snabbatekniska utvecklingen har spelat en avgöranderoll för utvecklingen av världens välstånd. Vårförmåga att producera mer kvalitativa och innovativaprodukter mer effektivt har skapat ekonomiskrikedom så väl som fantastiska möjligheterför människor att leva både längre och bekvämareliv.Teknikutvecklingen har påverkat snart sagtvarenda del av vårt samhälle. En traditionell sektorsom jordbruk skulle inte vara vad den är idagutan tekniken. Och om biotekniken och genteknikenfår chansen att slå igenom kan man väntasig ytterligare förbättringar. I Australien prövasexempelvis vete som klarar torka, och i Sverigepågår tester fram till 2010 med potatis som äruthållig mot potatisbladmögel. (Eudoxa)Detsamma gäller inom medicinen. Den tekniskautvecklingen i kombination med modernaläkemedel har inneburit enorma framsteg, sombetytt mycket för att öka livslängden i världen.124

Innan Losec kom innebar magsår en blodig operation.Professor Magnus Henrekson skriver om företagandeoch tillväxt i Sverige och betonar entreprenörernasoch de små företagens roll för tillväxtoch utveckling historiskt och i framtiden:Oberoende entreprenörer har de senaste 200åren stått för en mycket stor del av de mest revolutionerandeinnovationerna. Small BusinessAdministration (1995) presenterar en lång listasom inkluderar innovationer som telegrafen, telefonen,flygplanet, FM-radion, transistorn, persondatorn,det löpande bandet och helikoptern.Baumol (2002) går så långt att han menar att erfarenhetenvisar att huvuddelen av de revolutionerandeidéerna hittills har och även i framtidenkommer att tas fram av självständiga innovatörerinom ramen för små företag. (Marknad och politik,7:e upplagan, SNS förlag, 2007)Det finns mängder av exempel på hur marknadsekonomiskainstitutioner i kombination med tekniskainnovationer och entreprenörskap skapatrevolutionerande produkter och tjänster som bidragittill att öka friheten för de många.Bilen innebar när den väl nådde massmarknadenen frihetsrevolution som vår tidigare statsministerGöran Persson skildrat väl i sin bok Densom är satt i skuld är inte fri. Där berättar han om125

familjens första bil, en begagnad tvåfärgad Opel,som köptes 1961. Han ger uttryck för den frihetskänslasom det för honom som 12-åring innebaratt kunna åka till Katrineholm, och sedan ocksåpå semester till Västkusten. Ett färdsätt som tidigarehade varit en lyx förunnad ett fåtal.Det är lätt att tänka på den tekniska utvecklingen,industrin och det välstånd som skapas imakrotermer: Arbetstillfällen, ekonomisk tillväxtoch export. Allt detta är förstås viktigt, ja imånga delar avgörande. Men den som vill skapaförståelse för betydelsen av utveckling och företagandemåste kunna berätta om vad tillväxtenkonkret betyder i människors liv. Hur vardagenhar revolutionerats tack vare teknikutvecklingenoch möjligheten att producera effektivt och billigtsom en följd av industrialism, innovation,specialisering, globalisering och frihandel.Det finns 4,4 miljarder mobilabonnemang ivärlden, enligt analysföretaget Informa Telecom& Media. Siffran är helt enorm. Framför allt omman tänker på hur mobiltelefonen påverkar ochunderlättar användarnas liv. Sättet som barn ochtonåringar håller kontakt med sina föräldrar harförändrats av mobilen. Behovet av att komma ihågkoder och bestämma exakta mötestider har minskat,och det är lättare att förklara var man är omen försening uppstår. Många kan idag jobba därdet tidigare inte gick att jobba, eftersom kommunikationsmöjligheternainte längre är knutna till126

av olika slag den dominerande affären, och ävenom Ericsson har långt ifrån så många anställda iSverige och i världen i dag som för 15 år sedanså är företaget viktigt som arbetsgivare och förmånga svenskars ekonomi, eftersom en majoritetav svenskarna äger aktier i bolaget direkt ellergenom sitt pensionssparande.Det är förstås omöjligt att veta vilken av dagensinnovationer som är embryot till ett revolutionerandeteknikskifte i likhet med mobiltelefonineller vilket av dagens små företag somskulle kunna vara ett framtida Ericsson. Vad vidäremot kan göra är att lära oss vilket politisktklimat och vilka institutioner som är gynnsammasåväl för innovatörer och innovationer som för deföretag som kommersialiserar innovationer ochgör det möjligt för de breda grupperna att ta delav framstegen.Tekniken och tekniksprången spelar en roll ipolitiken, på marknaden, för välståndet och förfriheten. Om vi utvecklar principer som både kanunderlätta teknisk utveckling och hjälpa oss attförhålla oss till de krockar som uppstår och säkertalltid kommer att uppstå mellan ny teknik ochgammal politik, så har vi garanterat en konkurrensfördeli framtiden.Det som händer i Iran tack vare och på grundav kommunikationstekniken berör förstås relationenmellan yttrandefrihet och demokrati å enasidan och totalitär makt å den andra. Men berät-128

telserna om vad som händer i Iran möjliggörs avatt åtminstone en del av den iranska befolkningenhar fysisk tillgång till mobiltelefoner, datorer ochnätverk. Utan dessa materiella förutsättningarskulle varken twittrandet eller internetcensurenvara en, som det heter på modern svenska, issue.

Linda SkuggeFörfattare, krönikör och entreprenör i Stockholm.Vd för www.vulkan.se och grundare av nystartadekommunikationsbolaget Skugge & Co.”Jag menar att det är talande för vår tid att ungasöker lyckan i det som medierna lyfter fram.”

Decaf espressoeller bryggkaffe?Yta före innehållJag erkänner, mina fördomar om industriarbetareär många och hemska. Det är med skammensrodnad som jag berättar vad jag ser framför mignär någon säger industriarbetare: jag ser en massaStoffar framför mig. Stoffe, den där grova, kortakillen med jätteprilla under läppen och som varkenhade läshuvud eller fullständig närvaro. Hanmed fjunmustasch och dålig kvinnosyn (porrtidningari skåpet).Sen ser jag hur dessa Stoffar står framför ettlöpande band och drar i muttrar … och på lunchrasten(klockan tio) så äter de en portion pyttipannaextra large och tre stekta ägg med lösgula. Jag vill inte ha dem som arbetskamrater,jag tror inte att samtalet oss emellan blir särskiltstimulerande.Men vems fel är det egentligen att jag går omkringmed de här fördomarna? Jag tycker faktisktatt industrin har sig själv att skylla. Vilken uselkommunikationsförmåga! Tänk rätt istället, ochni kommer att bli så heta att folk står på kö föratt få jobba hos er.

Jag är tyvärr också en ganska rutten förebild förmina tre döttrar när det kommer till teknik. Detär ingen lögn att jag inte kan sätta på teven. Jagfattar bara inte varför det måste vara två olikafjärrkontroller, och så är kanalerna på så konstigasiffror. På den ena ska man trycka 97 och sen liggerkanalerna uppe på 100-nånting. Vad är det förskit? I gengäld spelar jag teknik-cool med miniPhone som jag mutar killar i min närhet att läramig. Jag spelar bimbo och de lär mig att laddaner apps och att ställa in mailfunktionen. Så närjag står där i Ica-kön och kollar mailen, vilket jaggör, så är det tack vare deras hjälp. När jag tänkerefter så klarar jag inte av att hantera en endateknisk produkt, och jag har manipulerat till mighjälp för att kunna hantera varenda liten pryl jagäger. Jag flirtar lite med dem på Macoteket ochvips så får jag deras vip-nummer.Medan jag är en teknisk idiot så kan minadöttrar allt, fast bara it. Att de är rädda för bådebrödrost och hårtork brukar jag förtränga, ochhur det ska gå för mig när jag blir gammal ochingen kommer förbi och borrar upp saker villjag inte ens tänka på. Och hur ska det gå fördem när de flyttar hemifrån och de inte ens kanbyta en propp? Mina döttrar rör sig vant mellanalla boxar, tv, dvd, dator, PlayStation och bytersladdar och mickar och hitan och ditan. Dagensbarn får tekniken med vardagen. Ger man demen mobil så kan de omedelbart använda samtliga133

funktioner utan att någon visat dem hur.Tillbaka till Stoffe-grabb-grabbarna: Jag ser heltenkelt inga möjligheter för dem att avancera,utan bara hur deras liv, dag efter dag, matas frammonotont som på ett löpande band. De går tilljobbet klockan sex, äter sin megalunch som gerdem de där stora magarna klockan tio, sen gårde hem och ankrar i soffan med en öl i nävenframför nån fotbollsmatch. Och så har de fruarsom är jättesöta i sina blommiga klänningar ochsom sätter upp nya gardiner per ny årstid och somjobbar på förskola och heter Gittan och kallar sinman för ”min gubbe”.Nej, industrin är alldeles för icke-kreativ ochenkelspårig för att jag någonsin skulle vilja tillbringanågon tid över huvud taget där. Ja, därbekände jag allt mina innersta fördomar. Ganskaotäcka fördomar, om ni frågar mig. Dessvärretror jag att jag är långtifrån ensam om dem.Men Stoffe med prillan tjänar faktiskt bra. Fastsom egen företagare har jag ett så mycket merspännande och mer fritt och kreativt jobb – brukarjag klänga mig fast vid. Ack, så fel jag har.Efter lite efterforskningar så inser jag att industrini själva verket är en mycket kreativ miljö. De somjobbar där är välutbildade och har stora karriärmöjligheter.Och de kan bli erbjudna attraktivaarbeten utomlands. Inom det stora företaget ärdessutom utsikterna för den entreprenörielle att134

li intraprenör mycket goda.Varför har jag inte vetat om detta? Jag som läseralla tänkbara medier, jag som konsumerar alltom allt och alla. Varför är industrin så förtegenoch hemlig och stängd? Varför vräker de inte utallt detta härliga, om vilket fritt och spännandeliv man kan få om man väljer en karriär inomindustrin? Som kommunikatör baxnar man juöver denna brist på vilja att nå ut. Eller: viljanfinns, men förmågan saknas?!Fördomar mot teknik och industri byggermycket på en gammal bild av tråkig rutinräkning.Men datorer gör i dag tråkjobbet och harfrigjort mycket kreativt arbete.Industrin har ett gigantiskt imageproblem!Precis som KTH och de andra teknik- och naturvetenskapligtinriktade utbildningarna. NärKTH lät göra en undersökning, de frågade ettstort antal människor vad en ingenjör är och görför något, såg folk ut som fågelholkar. Någon saatt en tekniker har ”byxorna uppe i armhålornaoch mackor i fickorna”. En ung brud trodde atten ”tekniker är en något slags programledare”.Kort sagt, folk har ingen aning om vad en teknikergör. Och vem väljer en lång, krävande utbildningman inte vet vad den leder till?Även om jag dras med fördomar om industrinså tycker jag KTH och andra teknikutbildningarär spännande, med fixstjärnor som NiklasZennström och Spotify-grundarna i spetsen. De135

är supercoola entreprenörer som blivit förmögnaoch som jobbar dygnet runt och inte sällan ses pågymmet vid midnatt. Det är så vansinnigt cooltatt jag häpnar. Så vill jag också vara. Jag vill ha200 resdagar om året och så lite tid över för annatän arbete att jag måste gymma vid midnatt.Varför når inte den här bilden av verkligheten ut?Företrädare för industrin och utbildningsväsendetmåste börja kommunicera vad det innebär attjobba inom industrin för att inte skrämma bortvarenda ung människa.Jordbruket, till exempel, har inte alls sammaimageproblem nu efter alla fina tv-bönder ochden där reklamtjejen från Lovön som lyfter enkalv. Med skicklig marknadsföring har man lyckatsfå bort bondtöntstämpeln. Försvaret har ävendet lärt sig att kommunicera, det får ju folk attsticka iväg till Afghanistan. Förr däremot drogsdet med töntstämpel, tänk hemvärnet, folk gapadeoch skrek, gick och trampade och fick skavsår.Men detta är ju enbart simpla knep, ihålig cyniskreklam och pr. Ja, till viss del är det säkert pådet viset. Men effektiv kommunikation får fokusatt skifta för en stund. Finns det då en genuinbild bakom kampanjen så har avsändaren fått enchans att bygga något nytt. Fått in en fot, somdet heter. Det absurda i sammanhanget är att denfalska nidbilden är så stark att sanningen avfärdassom spekulativ och osannolik.136

Fram med det lustfyllda med att jobba inom industrin,och uppmärksamma stjärnorna. Både dehistoriska och nutida. Sverige är ju världsledandeinom stål, metall, bilindustrin med mera. Visa påförebilderna!Inom idrotten uppmärksammas stjärnornadagligen, och där finns ju särskilda belöningssystemför dem som anstränger sig och kämpar.Den som vill bli världsbäst inom tekniken bordekunna belönas på liknande sätt.Lyft fram att industrin skapat miljöer där talangerkunnat utvecklas till stjärnor av egen kraftoch kompetens och inte endast på grund av attde hajpats. Lyft fram möjligheten att tjäna storapengar och att arbeta utomlands.Teknik är något universellt. Tekniken är densammavare sig du är i Kina eller i USA. Det ärsamma grund, att kunna bygga till exempel enbro så att den håller. En bro är en bro är en bro.Läser man juridik är man i mycket begränsad tillSverige när man sen ska utöva yrket. Som teknikerkan man däremot jobba i princip var somhelst. Teknik är något som man dessutom harnytta av i vardagen. De flesta yrken som kidsenvill jobba med finns det ingen vardagsnytta med:design, mode, foto. Vad kan man göra med deti vardagen?Det är intressant att fundera över varför Sverigehistoriskt varit en sådan framstående industrination.Hur blev vi det? Svaret kanske lig-137

ger i att vi tidigare behandlade tekniksnillen,uppfinnare och stora industrimän som vi i dagbehandlar Robinsonvinnare, elitidrottare ochartister – som hjältar och stjärnor. Sven Hedinblev siste adlade svensken, Adolf Nordenskiöldmöttes upp av Kungen, Alfred Nobel blev eninternationell fixstjärna. I dag skickar vi ekorotelnefter våra snillen. Det är nog inte rätt väg attkräva att Zennström ska adlas men absolut att hanmed flera ska uppmärksammas och offentligt ärasför sin insats, och med det menar jag inte i förstahand hans finansiella framgång.Alla vill vara kreativa i dag, men kom ihåg attså har det alltid varit. Människan är en kreativvarelse. Det är ett tragiskt missförstånd att tro attdet var annorlunda förr. Det sorgliga är snarare attindustrin i dag inte kan förmedla att den också ären plats för innovation och påhittighet. Däremotkan det vara svårare i en mogen sektor att kommapå och genomföra banbrytande förändringar somtill exempel Twitter och Facebook. Innovation äralltid lättare i något som är nytt. Men innovationersom MySql, grundat av min kusin David Axmarki Uppsala, har skakat om gammelindustringenom att utmana äldre konkurrenter. MySql är,lite tillspetsat, en produkt av några unga grabbarstid och fantasi.Det verkar som om industrin inte har självförtroendenog att utmana fördomarna, som om man138

inte riktigt vågar satsa på en positiv motbild. Manmåste hålla fram de intressanta yrken och arbetsuppgiftersom faktiskt finns. Man måste visa påden vida bredd av egenskaper och kompetens somefterfrågas. Detta måste göras med stolthet ochäkta engagemang.Låt individen ta plats. Det är individuellaegenskaper och erfarenheter som bör uppmärksammas,eftersom det alltid är individer som inspirerarandra individer. Det är en himla skillnadmellan en käck kampanj typ ”Tjejer kan ocksåbygga lastbilar” från, säg, Svenskt Näringsliv ellerLO och en nyutexaminerad tekniker som medstoltheten lysande berättar om sitt första jobb. Detär de personliga erfarenheterna från helt vanligamänniskor som ska kommuniceras. Jag vill höratjejer och killar med stolthet och glädje berättavad de åstadkommit och hur det riktigt spritteri kroppen av lust att gå till jobbet. Lova mig attsparka ut nästa pr-byrå som kommer med tröttaförslag om ytterligare en kampanj med politisktkorrekta attityder och utslitna budskap. Man luraringen med detta. Det är skräp, och det är provocerandehur mycket pengar som kastats bort påinkompetenta byråer.Det behövs konkreta och tydliga exempel därverkliga personer (alltså inte människor som spelaren roll i en reklamfilm) är avsändare. Spotifyoch Zennström är en ytterlighet, men jag vill likagärna se helt vanliga personer som berättar om139

sina drömjobb. Det är tid för industrin att VågaVara Stolt! Ni måste ta plats och synas, tiden ärförbi då verka utan att synas var en dygd, nu ärdet snarare en belastning, ja till och med korkat!Det kan också vara på tiden att inspireras av såkallat nyspråk. Socialdemokraterna är mästare pådetta i Sverige; det finns inga förtidspensionerlängre, det heter aktivitetsersättning. Arbetslöshetenska Mona bland annat tackla genom attdöpa om AMS till något fint med kompetens ititeln. Det är djupaste cynism men tyvärr är detbara att kapitulera inför det faktum att nyspråkofta fungerar mycket effektivt. Det har alltidfungerat.Vad hade Mona gjort? Själva ordet industrihade avskaffats, givetvis. Varför använda en sådanbelastad benämning? Prata istället om förändringoch utveckling (som Reinfeldt och NYA Moderaterna).För övrigt hör man inte kommunikationsbranschentala om medie-industrin, reklamindustrinoch så vidare.En anledning till att unga i Sverige i högre utsträckningän i andra länder väljer ”media” i ställetför teknik är att teknik i Sverige är ett ickealternativ.Teknik är ett icke-alternativ därför attingen vet vad ett jobb i tekniksektorn konkretkan innebära. Media är så mycket mer handfastför unga i dag. Industrin måste förse unga med140

tydliga konkreta exempel på hur vardagen i ettteknikyrke kan se ut.Det gör ont i mig när jag stöter på unga tjejersom på fullaste allvar tycker det är en ynnest att fåservera decaf frappuchino åt narcissistiska mediapsykonpå någon pr-byrå. Det är ofta intelligentaoch ambitiösa tjejer med förutsättningar att göraså mycket mer. Jag dömer inte, de har inte kunnatta del av alla alternativ eftersom vi har enindustrisektor som gömmer sig för ungdomar.Industrin behöver kompetens för att kunnautvecklas. Men hur ska industrin hitta och utvecklatalanger? Åk ut till högstadier och gymnasieroch berätta varför det är bra med en rejälbasutbildning och kasta ut det gamla OppfinnarJocke-tänket.Ungdomar förstår inte varför de ska plugga,det vet jag som har en frågespalt i Icakuriren förungdomar. De har ofta frågor om sin framtidoch utbildning och förstår inte varför de måsteplugga vidare. Jag svarar alltid att de ska tänkaframåt och välja en klassisk utbildning, för ensådan kommer alltid att fungera i alla tänkbaralägen. Reaktionerna blir ofta kraftiga från vuxnasom tycker att jag istället borde ge dem rådet att”följa sitt hjärta”.Men då säger jag att om ungdomar ska följasitt hjärta så vill de rida genom Mongoliet. Ommina döttrar tänker rida genom Mongoliet såkommer jag personligen att åka dit och hämta141

dem därifrån.Ni inom Industrin har mycket att lära våraungdomar – men skynda er, för snart sinar kompetensen:Vårt land befolkas nämligen av ungdomarsom alla vill ha snabb bekräftelse och blien ”Blondinbella”.För att locka folk till industrin måste ni ut ochrekrytera! Ut ur garderoben och var stolta övervad ni har att erbjuda! Vem kan tacka nej?

Anders JohnsonSkriftställare i Stockholm med inriktning påsven sk näringslivshistoria.”Jag tror på maximen att vi inte kan leva i historien– men vi kan lära av den.”

Ingenjörskonst ochentreprenörskapFörst en bekännelse: Till min utbildning är jagnationalekonom. Rent produktionstekniskt måstejag dock betraktas som en felkonstruktion. Enriktig nationalekonom är, som bekant, en personsom tror att världen ytterst består av korrelationskoefficientersom väntar på att bli upptäckta. Jaglever i föreställningen att världen ytterst bestårav människor som uträttar saker – och att dettaibland är värt att berätta om.Min stockholmska närmiljö tycks kliniskt befriadfrån industriella aktiviteter. Jag har i helamitt liv sysslat med kontorsarbete, vilket ocksågäller för de flesta i min omgivning. Sedan tolvår har jag mitt arbete i bostaden. Fyra meterspromenad från köksbordet till skrivbordet. Dettakallas av någon anledning för ”distansarbete”.Det är naturligtvis teknikföretag som har gjortdetta möjligt. Tack goda Bredbandsbolaget, Dell,Ericsson och Microsoft och för maten. Amen.Den som har gjort en resa …Min mission är folkbildning – något som jag

också praktiserar i familjen. Det hela börjadesommaren 1994. Mitt äldsta barn, Leo, skulle påhösten börja i grundskolan. Jag tog med honompå en tre dagars industrihistorisk bildningsresatill Sörmland och Östergötland.Sedan dess har jag rest över 8 000 mil bil genomSverige, själv eller tillsammans med någoni familjen. Syftet har varit att studera historiskoch nutida svensk företagsamhet på plats. Dethela resulterade i en 560-sidig guidebok, Fångaplatsen – Guide till Sveriges företagsamma historia(SNS 2008).En av de mest fascinerande vägsträckorna iSverige är E4 mellan Ljungans och Indalsälvensmynningar. Låt oss resa denna sträcka från södertill norr. Vid Njurundabommen 1 mil söder omSundsvall går vägen över Ljungan, en av Norrlandstio mäktiga fjällälvar. Tillsammans står desju utbyggda älvarna för drygt 40 procent av dentotala elproduktionen under normalår (85 procentav vattenkraftselen), mycket tack vare teknikföretagmed Asea/ABB i spetsen. Företaget harfunnits i Sundsvall sedan 1904. Asea levereradeutrustningen när Sundsvall fick spårväg 1911, ochnyligen öppnade ABB ett nytt kompetenscenterför vattenkraft här.Därefter kommer vi till Svartviksfjärden därdet finns en hel del bevarad bebyggelse från demånga sågverk, massafabriker och andra industriersom har legat här. Selma Lagerlöf skild-147

ade miljön i Nils Holgerssons underbara resa genomSverige:”Här har du den stora timmerkvarnen, som kallasSvartvik”, ropade örnen. […] Den här kvarnen, därskogsskörden skulle malas, låg tätt invid kusten. Påvattnet framför den summo en mängd stockar, somen efter annan släpades med järnkedjor uppför ensluttande bro in i ett hus, som liknade en stor lada.Vad som skedde med dem därinne, det kunde pojkeninte se, men starkt rassel och dån hörde han,och från andra sidan av huset kommo små vagnarutlöpande, som voro fullastade med vita plankor.Vagnarna foro på blanka skenor bort till brädgården,där plankorna lades upp i staplar, som bildadegator liksom husen i en stad. På ett ställe byggdesnya staplar, på ett annat plockades de gamla ner, ochplankorna buros ombord på ett par stora skepp, somlågo och väntade på last. Det var vimlande fullt avarbetare, och bakom brädgården uppåt skogen lågoderas bostäder.En gång var den 25 km långa kuststräckan mellanLjungans och Indalsälvens mynningar världensstörsta sågverksdistrikt med som mest 43 exportsågar.I dag finns bara Tunadal kvar i drift. Denanlades som Norrlands första ångsåg 1849. Ja,egentligen var det ursprungligen en ångkvarnsom bedrev sågning som sidoverksamhet. Tunadalstartade med en 24 hk ångmaskin från Bo-148

linders mekaniska verkstad i Stockholm. Nu ärdet en mycket modern anläggning. Sedan 1997finns också ett högeffektivt hyvleri här. Genomavancerade it-system analyseras alla stockar ochhalvfärdiga brädor blixtsnabbt så att man kan fåut maximalt värde ur dem.Fortsätter vi E4 norrut ser vi snart att industrini hög grad lever och verkar här. I Stockvik liggerAkzoNobels elektrokemiska industrier och iKubikenborg finns aluminiumtillverkaren Kubalsmäktiga anläggning. På Skarpskyttelägrets platsvid Vindskärsvarv finns ett minnesmärke frånSundsvallsstrejken 1879. Det var här de strejkandesamlades. Nu kan vi också se SCA:s stora pappersbruki Ortviken på andra sidan Sundsvallsfjärden.E4 passerar i utkanten av Sundsvalls stenstad,uppförd efter den omtalade stadsbranden den 25juni 1888. Samma dag brann även Umeå, Holmsundoch Lilla Edet. Men varför hör vi inte likamycket talas om dessa bränder? Anledningen tillatt branden i Sundsvall blev så berömd var attstaden på 1880-talet var centrum för en av landetsmest framgångsrika industriregioner. De förmögnaträpatronerna hade resurser och vilja attefter branden skapa ett monument över sina framgångar.Ludvig ”Lubbe” Nordström skrev 1937:Stenstaden består av vad man skulle vara frestad trovara gamla slott från alla världens riken och alla149

historiens epoker, försålda på någon enorm arkitekturkonkursrealisation.Där har man nordtysk gotik,fransk och italiensk renässans, morisk stil, jugendstil,allt. Det är inte vackert men det är pompa, det ärsom en armé av jättelika plånböcker, ställda på kantoch med ägarnas guldinitialer skimrande i den högaNorrlandsluften.Norr om Sundsvall kan vi till höger se bevaradeindustribyggnader och arbetarkaserner från sågverketi Skönvik som drevs 1861–1956. I Sundsbrukligger teknikföretaget Metso Paper som tillverkarutrustning för skogsindustrier över helavärlden.När vi passerar Timrå ser vi SCA:s högst aktivasulfatfabrik i Östrand. Den tillkom på initiativav SCA:s skapare Ivar Kreuger och var vidstarten 1932 störst i världen. Längre norrut liggerVistavarv med bebyggelse från många industriellaaktiviteter: skeppsvarv, sågverk, sulfatfabrik ochpappersbruk. Industriepoken här varade mellan1798 och 2007.Därefter passerar vi genom Indalsälvens storadelta, skapat genom en dramatisk händelse den 7juni 1796 som vi har anledning att återkomma till.En sak har vi lärt oss av denna trots allt relativtkorta resa. Sverige är fortfarande i hög grad en industrination.Många industrier i Sundsvallsregionen,liksom i övriga Sverige, har lagts ner. Andralever vidare år efter år. Samtidigt tillkommer hela150

tiden nya företag. Genom att studera industrinsutveckling över tiden kan vi lära oss något omden industriella dynamikens natur. Industrihistoriskastudier behöver inte innebära nostalgiskttillbakablickande, även om värdet av detta intebör underskattas. Vi kan också betrakta historiensom en exempelsamling att dra lärdomar från.Låt oss därför ta vår resa längs Medelpads kustsom utgångspunkt för åtta väsentliga iakttagelserom den ekonomiska utvecklingens förutsättningar.Motsvarande analys kan naturligtvis göras ialla andra delar av landet – även på de håll sominte är så lyckligt lottade som Sundsvallsregionennär det gäller de många ytterst påtagliga fysiskabevisen på landets industriella aktiviteter.Åtta teser om Sverige som industrinationDen industriella revolutionen har inneburit attSverige sedan 1850 producerar 20 gånger merper invånare samtidigt som arbetstiden har halverats.Spädbarnsdödligheten har reducerats till enfemtiondel och medellivslängden har nära nogfördubblats. Bostads- och arbetsmiljöerna harförbättrats. Utbildningsnivån har höjts och flermöjligheter finns till intressanta fritidsaktiviteter.1. All utveckling är experimentellFör alla mänskliga problem finns alltid oprövadelösningar som är bättre än de bästa som hittillshar prövats. Den ekonomiska utvecklingen151

ygger – liksom utvecklingen inom tekniken,vetenskapen, konsten och andra samhällsområden– på att många människor ständigt bedriverexperiment med nya lösningar. Bakom varjeframgångsrikt experiment ligger oftast mångamisslyckanden. Ibland kan en fruktbar lösninguppkomma genom rena tillfälligheter eller somresultat av ett misstag.Ett exempel på en framgångsrik experimentellprocess är när Arne Asplund 1931 lyckadesutveckla defibratormetoden för tillverkning avfibermassa. Detta gav upphov till företaget SundsDefibrator i Sundsbruk, i dag Metso Paper. Asplundutvecklade flera betydelsefulla metoder medtillhörande utrustning som innebar att skogsindustrinkunde övergå till mer energisnåla ochmiljövänliga metoder.På vår resa längs Medelpadskusten kunde vinotera följden av ett välkänt misstag som gjordesåtta mil inåt landet. Under 1700-talet hade intressetökat för att flotta timmer i Indalsälven frånJämtland till kusten. Den 35 meter höga Storforsennorr om Bispgården utgjorde länge ett oöverstigligthinder. Flera försök gjordes att skapaen flottningsränna förbi forsen genom en grusås.År 1793 åtog sig Magnus Huss, en påstridigentreprenör i Sundsvall, att göra ett nytt försök.Resultatet blev att hela åsen eroderade och den25 km långa Ragundasjön tömdes på fyra timmarnatten till den 7 juni 1796. En enorm flod-152

våg drog genom älvdalen, åstadkom stor materiellförstörelse och byggde på deltat vid älvmynningen.Ingen människa omkom. Resultatet blev ialla händelser att flottningen underlättades, vilketbidrog till anläggandet av Vistavarv i Timrå 1798vilket utvecklades till ett av Norrlands viktigasteskeppsvarv.Ett samhälle kan bara utvecklas om experimentellaaktiviteter uppmuntras – och om misslyckandenaccepteras. Detta gäller även inomföretag. Företagsledningar besitter sällan säkerinformation om vilka utvecklingsvägar som kanleda till långsiktig framgång.Tre svenska exportsuccéer från senare decenniertogs fram inom stora företag mer ellermindre i opposition mot, eller i varje fall heltvid sidan av, den strategi som då gällde inomrespektive företag: Ericssons mobiltelesystem,Astra Hässles magsårsmedicin Losec och SKF:srevolutionerande kullager CARB.För Ericssons ledning var radiosidan länge enliten sidoverksamhet. Inom företagets mobilverksamheti Kista kallades huvudkontoret vid Midsommarkransenför ”Pensionat Höstsol” medande anställda vid den fasta telefonins högborg iMidsommarkransen kallade Kistaverksamhetenför ”Dinky Toys”. Där sysslade man ju med leksaker,inte med riktig telefoni. Ericssons ledningville i stället satsa stort på kontorsautomation –vilket blev ett praktfullt misslyckande.153

Före mitten av 1980-talet trodde inte ens decentrala aktörerna inom telekombranschen, varesig i Sverige eller i andra länder, att utvecklingeninom mobiltelefonin skulle bli tillnärmelsevis såsnabb som den blev. Utan den dynamiske entreprenörenJan Stenbeck hade utvecklingen knappastgått så fort. Men han fick kämpa hårt förrätten att driva ett privat mobilsystem på sammavillkor som Televerket/Telia.Det första viktiga beslutet togs av regeringen1981 när Stenbecks mobiltelefonbolag Comvikfick tillstånd att automatiskt koppla sina samtal tilldet fasta telenätet. Både Televerket och Ericsson,som hade ett nära samarbete, var motståndare tillatt Stenbeck skulle få detta tillstånd. Det var nogtur för Ericsson att regeringen inte gjorde somEricssons ledning ville eftersom Stenbeck kom attstarkt bidra till utvecklingen av mobiltelefonin –och därmed till Ericssons stora framgångar.Magsårsmedicinen Losec blev under 1990-taletvärldens mest sålda läkemedel. Det börjadeutvecklas av Astra Hässle i Mölndal under ledningav Ivan Östholm 1967 och blev godkäntläkemedel 1988. Astra Hässle skulle egentligeninte alls syssla med avancerad forskning och koncernledningeni Södertälje ville flera gånger lägganer det kostsamma Losecprojektet.CARB-lagret utvecklades av Magnus Kellström1995. Åsa Lindholm Dahlstrand skriver ien Chalmersuppsats från 1997:154

CARB var ursprungligen ett typiskt garageprojekt.Uppfinnaren hade arbetat länge med produkten,dessutom i stark motvind från SKF. [---] Hade uppfinnarenvarit mindre uthållig – eller om den dåligakonjunkturen hållit i sig längre – skulle produktenha kunnat dö.I SKF:s 100-årsjubileumsbok 2006, SKF –Världsföretaget av Martin Fritz och Birgit Karlsson,uppges att Mauritz Sahlin, som var företagets vd1985–1995 ansåg att lanseringen av CARB var ettav de största ögonblicken under sin tid i SKF:sledning.2. Entreprenörerna har en nyckelrollEntreprenörer är personer som tar initiativ tilloch organiserar nyskapande verksamheter. Despelar en avgörande roll för utvecklingen. Entreprenörermöter ofta motstånd, dels därför attde ifrågasätter traditioner och hävdvunna ”sanningar”,dels därför att de, om de lyckas, utgörett hot mot branschens etablerade aktörer. Vi kanfinna detta motstånd hos allmänhet och medier,bland arbetstagare och fack, i politik och förvaltningoch bland företagare, särskilt i berördabranscher.En dynamisk entreprenör som mötte hård kritikvar Bengt Nygren som 1954 köpte en blomsterhandeli Sundsvall. Detta blev upphovet till denframgångsrika butikskedjan Buketten (blomster-155

handelns motsvarighet till Ikea). Nygren fick omfattandefolkliga sympatier när dåvarande SSUordförandenBosse Ringholm i tv 1971 beskrevhonom som samhällsfarlig och asocial. Bengt Nygrentröttnade på det svenska företagsklimatet ochsålde Buketten 1978. Han lever sedan många årett bekvämare liv i Karibien.Det är inte bara socialister som ogillar entreprenörer.Ett av de tydligaste avståndstagandenafrån entreprenörskap som gjorts av någon framträdandesvensk, stod dåvarande VolvochefenPehr G Gyllenhammar för. Det var vid ett mötemed Verkstadsföreningen (i dag Teknikföretagen),den 10 september 1986, som han höll ett talunder rubriken Visioner för 90-talet:I Sverige talas det i dag om entreprenörskap kontrabyråkrati. ”Entreprenör” står för allt det vackra ilivet. Det står för utveckling, optimism och evigframgång. Entreprenören behöver inte bry sig omhur samhället i övrigt fungerar. Detta ständiga talom entreprenörer är riskfyllt. Vi har inte råd medmånga. [---] Huvuddelen av industriell verksamhetoch huvuddelen av samhällets underhåll byggericke på så kallat entreprenörskap. Det är en stabil,rutinmässig verksamhet med begränsat utrymmeför fantasi men mycket utrymme för kompetens.Vi ska producera i morgon vad vi producerade igår, förhoppningsvis med något bättre kvalitet ochtill något lägre kostnad. Vi har inte råd med snabba156

kast i produktionen. Vi kan inte lägga om den för attnågon råkar komma på en idé. Då rasar Industrisverigeoch då rasar också en del av vår infrastruktur.Vi behöver lite kreativitet – inte mycket.Kanske var Gyllenhammars inställning till entreprenörerpåverkad av händelserna kring det hastigtavbrutna samarbetet med Refaat El-Sayed etthalvår tidigare.3. Ekonomisk utveckling handlar inte bara omteknikMånga företagsframgångar bygger på helt andrasaker än tekniska innovationer, till exempelmarknadsföring, arbetsorganisation, ledarskapoch försäljningskanaler. Det finns också mångaexempel på att en tekniskt briljant lösning inteleder till ekonomisk utveckling. Det kan beropå att uppfinnaren saknar intresse eller förmågaför entreprenörskap, på att det inte finns någonlämplig entreprenör i omgivningen eller på regelsystemenoch attityderna i samhället.Industriföretagen är beroende av en väl utveckladtjänstesektor – och vice versa. De allraflesta nydanande tjänsteföretag bygger på organisatoriskainnovationer. Ett exempel på endynamisk tjänsteföretagare som startade sin företagarbanai Sundsvall är André Oscar Wallenberg,grundare av Wallenbergdynastin. År 1855grundade han Filialbanken i Sundsvall. Wallen-157

erg hade några år dessförinnan kommit till densnabbt växande staden och inledde här sin banasom affärsman, bland annat med skeppsbyggerioch grosshandel.Sundsvallsperioden blev framgångsrik ochredan 1856 flyttade han till Stockholm för att vidareutvecklasina affärsidéer, främst genom dennydanande affärsbanken Stockholms EnskildaBank. Den fick stor betydelse för Sveriges industriellautveckling. Wallenberg var också engageradi Skandia, Sveriges första försäkringsaktiebolag.Skandia blev pionjär inom företagsförsäkringoch betydde mycket för det goda försäkringsskyddsom möjliggjorde Sundsvalls återuppbyggnadefter branden 1888.Inom industrin betyder tekniken ofta mycketför framgångarna. Men att driva och utvecklaett teknikföretag är inte samma sak som att drivaett tekniskt forskningsinstitut. Ett framgångsriktföretag kan aldrig förlita sig enbart på ingenjörskonst.Det måste även bygga på entreprenörskap.Peter Wallenberg sa några kloka ord i tv-serienom familjen Wallenberg 2007:Både min pappa och min farbror var förtjusta i teknik– inte för att de kunde särskilt mycket om det.Och de hade absolut inte studerat teknik. Båda varju Handelshögskoliter. Men de var förtjusta ochmycket av detta berodde nog på att det fanns såmånga exempel på att svensk teknik på många om-158

åden hade varit banbrytande i världen.Men sedan ska man driva företag och då blirdet inte bara tekniken som du måste ha ordning på.Framförallt måste du kunna sälja det du tillverkar.Kan du inte det så har all teknik i världen ingennytta med sig – däremot en stor kostnad.Många industriella framgångar har skapats i samverkanmellan framträdande uppfinnare och affärsmän.Det första svenska teleundret i slutet på1800-talet möjliggjordes i samverkan mellan denskicklige konstruktören Lars Magnus Ericssonoch den dynamiske affärsmannen Henrik ToreCedergren. Skiftnyckeln och Primusköket blevinternationella framgångar därför att entreprenörenBernt August Hjort köpte rättigheterna tilldessa uppfinningar av uppfinnarna Johan PetterJohansson respektive Frans Lindqvist.Gustaf de Laval var en briljant uppfinnare,bland annat av mjölkseparatorn och den modernaångturbinen. Men han var en katastrofsom företagare. Att de företag han grundade fördessa uppfinningar överlevde berodde på att mankunde förhindra att de Laval fick något inflytandei dem. I dag lever de vidare som Alfa Laval ochDe Laval respektive Siemens i Finspång.Det bästa företaget är inte alltid det som uppnården högsta tekniska nivån eller som har denbredaste tekniska kompetensen, vilket exemplenAGA och Atlas Copco visar.159

Gustaf Dalén var duktig både som uppfinnare(av bland annat AGA-fyren och AGA-spisen) ochsom företagsledare. Men han inledde som AGA:svd 1909–1937 en bekymmersam diversifieringvilken sedan förstärktes av sonen Gunnar, vd1950–1967. På 1960-talet sysslade företaget meden rad olika produktområden och sålde produktersom i många fall var tekniskt mycket avancerade.Men det höll på att sluta i en katastrof därföratt det inte gick att driva ett företag med en såsplittrad produktportfölj.Ericssons debacle med mobiltelefoner beroddetill stor del på att man i detta tekniktunga företaginte ville acceptera att en framgång på konsumentvarumarknadenockså fordrar andra kvaliteter,till exempel design. Föraktfullt avfärdadesden sedermera mycket framgångsrika mobiltelefontillverkarenNokias produkter med att de sågut som tvålkoppar. Notabelt är att Lars MagnusEricsson inte bara var intresserad av telefoninstekniska sida – han såg också till att hans företagvar ledande när det gällde formgivningen av telefonapparaterna.Atlas Copco är ett exempel på en teknikindustrisom blev riktigt framgångsrik först när en nyvd vågade utmana den traditionella ingenjörskulturen.Företaget hette tidigare Atlas Diesel ochtillverkade dels dieselmotorer, dels tryckluftsutrustning.Det stod helt klart för alla i företagetatt dieselsidan var företagets huvudområde som160

i alla lägen skulle prioriteras. Men i själva verketvar det tryckluftsdelens vinster som bekostade deständiga förlusterna inom dieselsidan.Det var inte tekniken som brast inom dieselavdelningen.En anledning till problemen vari själva verket strävan efter teknisk fulländning.Ytterst kompetenta ingenjörer ägnade sig medliv och lust åt att utveckla ständigt förbättradekonstruktioner och att tillverka många olika varianteranpassade till olika behov – utan en tankepå att varje förändring och varje ny variant höjdeproduktionskostnaderna.År 1940 fick företaget en ny vd utan bakgrundi företaget eller ens i industrin, nämligen WalterWehtje. Han hade varit chef för varuhuset PUBi Stockholm och sågs med stor misstänksamhetfrån de självmedvetna dieselteknikernas sida.Wehtje sålde dieseldelen till Nohab i Trollhättanoch satsade fullt ut på tryckluften, vilket snabbtblev en succé. En del av framgångarna byggde påatt den Handelshögskoleutbildade Wehtje ocksåutvecklade marknadsföringen – det gällde attkunna sälja de fina produkter man tillverkade.Slutsatsen blir att varje framgångsrikt företagmåste bygga på skickligt entreprenörskap.Ingenjörskonsten är ett viktigt medel i mångabranscher. Men den får inte bli ett mål i sig. Detgäller inte att uppnå högsta möjliga tekniska nivå,utan att hitta den nivå som ger bäst lönsamhet.161

4. Lagstiftningen är viktigEkonomisk tillväxt förklaras ofta med hjälp avfyra faktorer: Naturresurser, kapital, arbetskraftoch teknik. Men dessa faktorer ger en ofullständigförklaring till hur tillväxt uppstår. Sovjetunionensekonomi kollapsade trots ofantligaråvaruresurser, hög investeringskvot, högt arbetskraftdeltagande,hög utbildningsnivå ochhög teknisk nivå (inom vapen- och rymdteknik).En avgörande faktor bakom tillväxten är hurlagstiftningen i samhället påverkar enskilda individersmöjligheter och motivation att utbilda sig,arbeta, experimentera, uppfinna, spara, investera,starta och driva företag etcetera.En viktig förklaring till den snabba ekonomiskautvecklingen i Sverige efter 1870 var ett liberaltsystemskifte med bland annat folkskola (1842),telegrafnät (1853), stambanor (1854), fri in- ochutvandring samt fri rörlighet inom landet (1860),näringsfrihet (1864), frihandel (1865), skandinaviskvalutaunion med guldmyntfot (1873) samtflera reformer som ökade kvinnors rättigheter.Det var även förändrad lagstiftning som lågbakom det norrländska sågverksundret. I mittenav 1800-talet ökade möjligheterna att exporteratimmer avsevärt. Industrialiseringen hade ökatefterfrågan på timmer i Storbritannien, och landetinförde 1849 en frihandelspolitik som gynnadeSverige. Samtidigt avreglerades sågverksindustrinoch exporthandeln i Sverige. Aktiebolagslagen162

1848 gjorde det lättare att finansiera expansivaföretag.De nya kommersiella förutsättningarna gjordedet intressant att etablera ångsågar i Norrland.Tekniken i sig var inte ny eller okänd. En ångsågpatenterades i England 1793 och Sveriges förstaångsåg hade anlagts i Stockholm 1829. Ångsågarnakunde läggas vid kusten där det sågade virketdirekt lastades på stora fartyg. Detta ökadekapaciteten i sågverksindustrin och gjorde attman undvek kvalitetsförluster när sågat virkeinte längre behövde flottas. Systemet av flottlederbyggdes ut så att praktiskt taget hela Norrlanddrogs med i expansionen.Dålig lagstiftning och otymplig byråkrati kanlägga hinder i vägen för nytänkande entreprenörer.I Timrå ligger Permobil som utvecklar ochsäljer avancerade transportlösningar för rörelsehindradeöver hela världen. År 1963 fick läkarenPer Uddén höra talas om en elektrisk rullstolsom bara fungerade på plana ytor. Han startadeett utvecklingsarbete som 1966 ledde fram tillden första Permobilen. Uppfinningen mötte inledningsvismotstånd från myndigheterna somhävdade att motorfordon med fyra hjul bara fårframföras på vägbanor. Men till slut gav byråkraternavika.I vår tid har politiska reformer vidgat möjligheternaför entreprenörskap inom många tjänsteföretag,till exempel inom välfärdsområdet163

och i bemanningsbranschen. Den senare typenav företag var ju i stort sett förbjuden fram till ibörjan av 1990-talet.Kanske har det ökade politiska intresset förtjänsteföretagen bidragit till att industrins behovav goda regelverk har försummats. Om densvenska industrin ska klara den internationellakonkurrensen behövs en politik som säkrar tillgångentill bland annat kompetent personal,långsiktigt hållbar energiförsörjning och godatransporter.5. Attityder är också viktigaAttityder, traditioner och värderingar i samhälletkan främja eller försvåra utveckling. Sådanainformella regler är en viktig förklaring till deskillnader i entreprenörskap som finns mellanolika regioner i Sverige.Två företagsekonomer i Sundsvall, Olcay Karakasoch Anders Ödlund, presenterade 2001 enmagisteruppsats där de hävdade att företagskultureni Västernorrland har präglats av en svagsamarbetstradition, liten förändringsbenägenhetoch dålig marknadsorientering.Det har funnits flera orsaker till det bristandeentreprenörsklimatet. En är de långa avstånden.En annan är att Västernorrlands industrihistoriaär så starkt präglad av stora processindustrier ochtydliga klasskonflikter. De mindre och medelstoraföretagen i regionen kan inte på samma164

sätt som i till exempel Småland och Västerbottenbygga vidare på en lång tradition av små,samverkande entreprenörsföretag. Under senareår har dock olika projekt dragits igång för attstärka samarbetet mellan företagen.I Ångermanland kan man se en skillnad i företagartraditionermellan södra och norra delen.”Röda Ådalen” i söder har historiskt sett domineratsav stora processindustrier och blivit känt förmotsättningarna mellan arbete och kapital. Meni Nolaskogs, alltså området norr om Skuleskogen(huvudsakligen Örnsköldsviks kommun), finnsen annan företagartradition.Här har det länge funnits många småföretagoch en bred branschinriktning. Här har också,liksom i många andra traditionellt starka företagarbygder,frikyrkligheten varit stark. Allt dettahar gjort att invånarna har kallats för ”Norrlandssmålänningar”.Frikyrklighetens bidrag till en bra företagsmiljö– i Nolaskogs, Gnosjö och på andra håll– är starka sociala nätverk som underlättar samverkanmellan företagen. Genom att frikyrkansnätverk är klassöverskridande minskar de socialamotsättningarna och det blir lättare för arbetareatt starta eget.Att stimulera nätverksbyggande är alltså ettsätt att bygga ett starkare näringsliv.165

6. Invandrarnas betydelse har varitavgörandeInvandrare har sedan medeltiden haft en avgörandebetydelse för Sveriges ekonomiska utveckling,som företagare, experter eller yrkesarbetare.Invandrare kan ha förvärvat särskild kompetenssom ännu inte finns i Sverige. De kan tillföralandet kapital för investeringar. De kan haett internationellt kontaktnät som bland annat ärvärdefullt för internationella affärer. Människorsom bryter upp från sitt hemland är dessutom genomsnittligtsett mer initiativkraftiga än de somhela livet bor kvar där de har fötts.Historiska exempel på företagsamma invandrarekan hämtas från alla delar av landet. Norrlandsförsta finbladiga vattensåg anlades av livländarenJohan Kristoffer Kramm 1744 på den platssom efter honom fick namnet Kramfors.Norska experter var viktiga när ångsågsepokeninleddes i Norrland. Tunadals ångsåg köptes1856 av ett norskt konsortium och under norrmannenCarsten Jacobsens ledning 1857–1905byggdes sågverket ut.En av Sundsvalls stora träpatroner var FredrikBünsow. Han föddes i Kiel och kom 1846 till sinmorbror i Sundsvall, Hans Friedrich Postel, somvar trävaruhandlare och drev ett mindre skeppsvarv.År 1847 avled Postel och Bünsow kundemed ekonomiskt bistånd från familjen i Tysklandöverta rörelsen.166

Fredrik Bünsow insåg trävaruhandelns möjligheteroch anlade distriktets andra ångsåg i Mon1851. Han uppförde även Sundsvallsdistriktetsstörsta ångsåg i Skönvik 1861. Bünsow köpte instora skogsområden, gjorde omfattande investeringaroch blev med tiden mycket förmögen.Företaget kom senare att bli en del av SCA.Även i vår tid kan invandringen utgöra enviktig dynamisk kraft i näringslivet – om vi taremot driftiga människor och ger dem goda förutsättningaratt utveckla sina idéer.7. Kvinnornas betydelse är underskattadKvinnornas insatser osynliggörs ofta i beskrivningenav den ekonomiska historien. De hadefram till mitten av 1800-talet mycket begränsademöjligheter att självständigt utöva olika näringaroch yrken. Men de har i alla tider gjortviktiga insatser inom familjeföretagen. Och från1800-talets mitt har kvinnors möjligheter attdriva egna företag ökat.Två exempel på framträdande kvinnliga företagarei Sundsvall är Anna Knaust och AugustaPierrou. Anna Knaust drev det legendariskaHotel Knaust 1891–1917, först tillsammans medmaken Adolf Fredrik, men från 1907 som änka.Augusta Pierrou drev Centralhotellet med storframgång 1902–1939.Allt fler kvinnor har under senare år fått framträdandepositioner i svensk industri. Men ännu167

är det en bra bit kvar innan den potential somkvinnor representerar är tillräckligt tillvaratagenav näringslivet.8. Utveckling innebär också avvecklingUtveckling innebär att nya företag, arbetstillfällen,produkter och produktionsmetoder hela tidenintroduceras samtidigt som äldre företag, arbetstillfällen,produkter och produktionsmetoderförsvinner eller i varje fall minskar i betydelse.Ingen utveckling är möjlig utan avveckling. Resurseri form av bland annat arbetskraft måstefrigöras för att nya företag ska kunna skapas.Efter första världskriget inleddes en strukturomvandlingi skogsindustrin som ännu pågår.Lätta motorsågar från Husqvarna och Jonseredeffektiviserade skogsarbetet. Lastbilar från Volvooch Scania ersatte flottningen. Att Sverige blivitvärldsledande inom tunga lastbilar beror inteminst på skogsindustrins krävande transportbehov.Utvecklingen inom skogsbruket har ocksåbidragit till att göra Sundsvall till en framträdandeit-region. År 1961 bildades SkogsbruketsDatacentral (SDC) för att utveckla ett gemensamtsystem för skogsbrukets virkesredovisning.Detta lade grunden för Sundsvalls starka ställningnär det gäller komplicerade systemlösningaroch administration av stora datorsystem. Ävendet svenska välfärdssamhället har dragit nytta avdenna kompetens genom att förlägga datatunga168

myndighetsfunktioner inom bland annat Försäkringskassanoch Centrala studiestödsnämnden tillSundsvall.Ett annat exempel på hur den tekniska ochekonomiska utvecklingen innebär återkommandestrukturomvandlingar kan vi studera i Ljungaverki Ånge kommun, ett samhälle som liggervid Ljungan sju mil från kusten.Samhället växte upp kring den handelsgödselfabriksom anlades 1912 av Oscar Carlson, pionjärinom svensk kemiindustri och initiativtagaretill Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) 1902.Han grundade 1871 Stockholms Superfosfatfabriki Nacka vars tillverkning baserades på den metodför elektrokemisk framställning av handelsgödselsom han uppfunnit.Råvarorna transporterades från kusten tillLjungaverk där det fanns vattenkraft. När teknikenför elöverföring på längre sträckor hadeutvecklats, blev det mer lönsamt att förläggatillverkningen till kusten, varför en ny fabrikstartades i Stockvik söder om Sundsvall 1940. ILjungaverk övergick man till en annan metod förframställning av handelsgödsel, baserad på luft,vatten och likström (som då inte gick att överförapå längre sträckor).Genom den tekniska utvecklingen blev detså småningom mer lönsamt att förlägga dennaproduktion nära förbrukarna, varför gödselproduktionenpå 1960-talet flyttades till Landskrona.169

I stället startades tillverkning av ammoniumnitrati Ljungaverk, vilket användes till sprängmedel,bland annat i de norrländska gruvorna. 2001 upphördeden elektrokemiska industrin i Ljungaverk.Omstruktureringar är nödvändiga. Att genompolitiska åtgärder försöka slå vakt om företagoch branscher som saknar möjligheter att avegen kraft uppnå långsiktig lönsamhet, innebärminskat välstånd. I stället bör politiken underlättaför människor att klara av omställningar, ekonomiskt,kompetensmässigt och mentalt.Ekonomiska kriser innebär att många människorutsätts för påfrestningar. Men lågkonjunkturerkan också ha en nyskapande funktion. Enutgallring sker i överetablerade verksamheter somhar lockat till sig även mindre lyckade affärsidéer.Priset sjunker på fastigheter och andra tillgångar,vilket gör det billigare för den som nu vill satsa pånågot nytt. En ekonomisk kris kan också tvingamänniskor att tänka i nya banor för att klara sinförsörjning.Den första industriella krisen i Sverige inföll1878–1879. Då inträffade en internationell råvarukris,vilken medförde sänkta löner i bland annatskogsindustrin. Detta var bakgrunden till Sundsvallsstrejken1879. Med 5 000 deltagare var dettalandets dittills största arbetskonflikt. Men krisenberodde också på en järnvägsbubbla av sammatyp som millennieskiftets it-bubbla.Stockholm skakades därigenom av en finan-170

siell kris. Den ledde till att bankirfirman Guillemot& Weylandt tvingades ställa in betalningarna.Inget ont som inte har något gott med sig.Bankirfirmans undergång fick positiv betydelsei åtminstone två avseenden. För det första gicken 29-årig amanuens på Kungliga Biblioteket ikonkurs. För att klara sin försörjning skrev hanen bok. Amanuensen hette August Strindbergoch boken var Röda rummet, Sveriges första modernaroman och inledningen till ett banbrytandeförfattarskap.Krisens andra konsekvens var att en av bankfirmanshuvudägare, den 48-årige grosshandlarenLudvig Fredholm, var tvungen att söka nya affärsmöjligheter.Han åkte 1881 till England ochTyskland för att studera nya system för gas- ochelbelysning. Fredholm kom fram till att elbelysningenhade framtiden för sig och han bestämdesig för att i Sverige lansera utrustning från ettengelskt företag. Året därpå kom han i kontaktmed en svensk uppfinnare, Jonas Wenström iÖrebro, som visade sig ha utvecklat ett bättresystem för elbelysning. Fredholm och Wenströminledde ett samarbete som sedermera ledde framtill att Asea grundades 1890.En förhoppning är att dagens ekonomiska krisska leda till många nya konstnärskap av strindbergskkvalitet och till flera nya företag av Aseaskaliber.171

Sveriges framtid som industrinationÄven om nya arbetstillfällen skapas, vet ingen iförväg exakt vilka jobb eller vilka företag somuppstår eller som växer genom den ekonomiskautvecklingen. En anledning är att de företagaresom har störst framgångar ofta är de som görnågot som ingen annan tror på.Det är ofta lättare att förutsäga vilka jobb somförsvinner. Dessutom är det lättare för de potentiellaförlorarna att organisera sig i arbetet motförändringar än det är för de potentiella (ännuoidentifierade och ofta ännu icke existerande)vinnarna att arbeta för förändring. Därför skaman alltid vara mycket skeptisk till etableradeföretagare som begär statligt stöd för sin överlevnad– oavsett om de producerar oljetankrareller personbilar.Affärsmöjligheter upptäcks inte på det sätt somman till exempel upptäcker en mineralfyndighet.I stället skapas möjligheterna som man exempelvisskapar ett konstverk – genom att kombinera enlång rad variabler på ett unikt sätt. Den enskildeentreprenörens personliga egenskaper är ofta enintegrerad del av själva affärsidén.Nyskapande entreprenörskap handlar om atthitta nya kombinationer av olika produktionsfaktoreroch tekniker och kring dem skapa en nyverksamhet. Globaliseringen och informationsrevolutionenskapar en enorm mängd nya möjligheteratt kombinera dessa faktorer. Det enda172

vi med säkerhet kan säga om framtidens mestframgångsrika entreprenörer är därför att vi medsäkerhet inte vet vad de kommer att bygga sinaffärsidé på.Bara en mycket liten del av alla teoretiskt tänkbarakombinationer kommer någonsin att prövas.Men experiment kan bedrivas – och bedrivs –över hela jorden. De bästa lösningarna kommeratt skapas där de mest kompetenta ingenjörernaoch entreprenörerna finns och där villkoren fören experimentellt baserad ekonomi är bäst.Det handlar då bland annat om att bidra tillmänniskors kompetensutveckling (inklusiveegenskaper som kreativitet och initiativförmåga),ett gott företagsklimat, en konkurrenskraftigmiljö för internationellt rörlig arbetskraft (exempelvisforskare), möjligheter för outsiders i enbransch att konkurrera ut etablerade aktörer samttrygghetssystem som gör att de som misslyckasmed egna experiment eller utkonkurreras av andraslyckade experiment har goda möjligheter attgå vidare i livet med andra uppgifter.Den förste svenske politiker och författare somkraftfullt arbetade för en fri ekonomi var denösterbottniske prästen Anders Chydenius. Hangjorde sin politiska debut vid riksdagen 1765–66och utgav i samband med detta åtta skrifter. Hansord från en av dem, Den nationala vinsten (1765),tillhör alltjämt något av det klokaste som har skrivitspå svenska språket om politik och ekonomi:173

Ingen statsman är ännu i stånd att positivt säga,vilkendera näringen som kan skaffa oss denstörsta nationala vinsten; varigenom lagstiftarenmåste stanna i villrådighet, vart han genom författningarnaskall leda våra arbetare. Vad förändringi varor, vad olika värde ses icke dagligen?Helt oförmodat öppnar försynen för en nation enrikedomskälla, som varar en tid, men ofta stannartvärt av, och en annan eller en tredje uppkommersnart i stället, av vilka den nationala vinstenhuvudsakligen beror.

”Det gör ont i mig när jag stöter på unga tjejer som påfullaste allvar tycker det är en ynnest att få servera decaffrappuchino åt narcissistiska mediapsykon på någon pr-byrå.”Linda Skugge”Ingen annan av jordens 250 primater skulle sitta timmeefter timme, dag efter dag och knacka fram den perfektastenyxa de tyckt sig se inne i en gammal sten.”LaSSe Berg”Varför skriver jag om teknik och industri? Jag, som inte enskan få igång min gräsklippare. Därför att teknik, på gott ochont, är essensen i den skapande människan!”Göran Greider”Vi sju som har bidragit till denna antologi har olikauppfattningar i en hel del frågor. Men vi tycks vara överensom att tekniken och industrin kommer att vara viktigför Sverige även i framtiden. Samtidigt finns en oro förindustrifrågornas marginalisering i den allmänna debatten.Förhoppningsvis kommer bidragen i denna antologi att geupphov till nya insikter. Men syftet är också att provocera,irritera, roa och oroa.”anders johnson, redaktör för framtiden är inte som förrISBN 978-91-633-5274-4omslag: Niklas Lindblad, mystical garden designomslagfoton: Peder Lingdén