O - BADA

L .. 

- II" 

.

gama sina betraktelser ned pAst&enden scm: "Fj,. le%? i en b,r;itnlngstidan- l 

Därmed hde Knappast avs75jat n23go-t speciff!:i on den smtli! san a~sfig 

at t beskriva, Utg&gsp-mkten lfksoiil sast&endets Ireh-vez~ kx~ emeZl ertid 

serka talamle nog, 

IndusZ;sialf sinen och den begymande maskxil+,nren rneZiIör6e BI a. en sktlrpa- 

re markering av ock en ökad medvetenhet on de smid-a k3.yft0rn.a~ Tron p3 en 

möjlig förändring var ofta leka omfatta~de son bristen p& 2olitisk s$abiLi- 

te-t; och överblick. Omaaningsprocessen berörde den emo-etska kult.rarens 

samtliga^ omraden, Rö$tema i det förgkgna rycktes trpp far atora befolk- 

ningsgrupper. Bhga upplevde en tilltagando individuell desorientering. 

Epokens konstnistoria far sin prägel bl a genon utvecklasidet av en rad 

ner eller mindre livkraftiga, ~'ismerw. Honatnarer sökie defi~iera rslu egen , 

och konstens rcll i e%t saxhalfe utan gfven tolkalngsgmiU ellsr ragra mer 

piitagliga uppdragsgivare. Det sena 1900-"tale-t lärmade sikt bidrag h t e 

minst med exotlsnen och de stilhistoriska invez-ke~~garxia. Olika renSssaaser 

och kulturer avlöste =-dra som alternativa tclknbg~möns ter, Assimkl e- 

ringen tangerade flera omr%den och strackte sig ?sb epa~ta fmerCn!mgsdc- 

%aljer tiil den 'objektiva1 vetenskapens sgsteinatiseringaz av. de nya esöv- 

X'klg8rna c 

William Morris (1834-96) var en av de första, soro anlade sav% ~ooiala 

aom estetiska spekter pH industrism%llets rmprod~&tion, Hans ~a~ksm- 

het inbe,grep aven ett reformprogram för typografien och bokens gestalt- 

ning, Fö:rebilderna harutades fr a fran hantverkstradiliioaens nedslag i medeltidens 

och renassasens kalligrafi, Horrfsf id8er fordes i visis d'~ vi- 

dare till den s k pri~atpressrörelsen. BeGueez-ingen ev prognxmef till. 

frast e13 estetisk angelagenhet fr'amtód har lika. .t;yc?ligt som inon jtigerid, 

en kontinent;& f6rl5iagning av Morris' formsprBk, Nécteltiden oieh exotismer - 

japansk och kretensisk kultur - utgjorde betydande inegirsa%ionsk2illor för 

denna senare riktning, som aven betecknade kors.t;narernaa stora inmutning p& 

det %ypcgraflnka 0 ~~3detr Den grafiska industriens at~~ecklade teknik innebar 

bgde en möjlighet och en erestelse. "Doken gjordes L111 Tören;&l för in- 

dividuell konstvil jet. D.e ne~% lovmde resultaten sittnade oril ett ut-rec7dat 

sime för yt- och koz.Zras-teffektcrr, Den dekijra.i;iuz Ir,rZktnir!gsn klev dack 

efter ban6 s.11-imera pH%-angande, l

Den -f;fiogr;rfislra blandflora som blivit resdtatet a7 h~tverks2raditio- 

new t1ppX3r?lizg och LsLntkrxiz över'zgande av ge3taliningon fordr~dv eSt 

nytt slzw special f sering: bo2rkonsf;nären. Dema yrkeskategori utveelslades 

i !t?yskEan.Ci under 1910-taie-t cch innebar, att konstniirerna i forts5t;tning- 

en ockss EBmämade den tyyogrgiskr. facllg.psatsf8rfatteren I?aT nenat, 

att brytnings-klden gällde saml:äl2et, I sin hol.het, och att; kanatnErernas 

L5rrrök till en uverbryggande syntes bl e kom till ut~ryck I konstl5ror 

om. dsn Tforganisksft helheten och den "el emnt arat1 gestaltningeri, Tollaingarna 

onfattade aver, en av kulturens rilirzsta bes-i;&adsdelar: boks-E;averna, 

l 

l

_ 

Uppsa,tsen ar ett specialarbete inon adhet bok- och blbliotekslnulskap 

vid 3lbliutekshögskoláui i Boras. Lektor AICS lLbei.lg har varit =/n I5zme 

och hand.1 edare, som ugprnuntratinmig att sed inrikiniag p& Ucke Kumlien 

fördjupa. e tt i;idigare grupparbete inom ämnet aodern svensk Somis-torlal 

Tecknaren Bertil Kwilien och fru &=a Lena Krnilien har gener6s2 stU1-t - 

material 0111 mitt förfogande. Fru fda Kuaiien lat nig titta p& t87rIoma 

ar ABe Kumlien i hennes hem. Jag taekar clera alla, 

Boras i december L976 Magdal ena Carlasom

O 

BOKrCONSTI3N I EUROP-4 I 

Friin Wi1li.a.m Morris t i11 och med fmkt iona,lisrnen 1 

AKKE KUl:TLIETJ OCH DEN SVEEJSKA BOKICONSTE?JS bTi9C!CLnTC* e 

Svensk Ir'ugsrid I 8 

Den ty-pogr;~Pi&a reformens föxeg&na;are och media 

Svenska slöjdföreningens reform 

Akke K.,xmli~,ns anställning vid P.A. Norstedt & Sörser 

En svensk bokt ryckstyp 

Dan tyska bokut stallningon 1916 

1919 grs bok ut stall ni^^ 

Goc2iinfiimj.i jen 

O . 1 9 2 0 - t a l e t 

1922 ars utstallning av bokband fran Norstedt Zc Söner 

Jubileumsu+ist~llningen i Göteborg 1923 

Norstedts 100-%rs jubileum 

T111 förs.t&elsen av Aee Kumliens estetik 

Pari sut stallningen 1925 

*Me Kumliens sena t jugotal sproduktion 

- . 

52 

. Funktionalismens genombrott 54 

Stockholms?-1% ställningen 1930 

O AndersBillows reformarbete 

Inst itutioaen för svensk bokkonst 

Begrsppe t bok 

O Akke Kumliens trettiotal sproduktion 

Akke Kunlien i diskussionen kring funktionc?iismen 

Skolan för bok- och reklamkonst 

Akks Iimlivii som bolr!tonstens pedzg~g 

Bo4rkon~ten.s konsolidering 

Bokkonst ens populaxisorii-g 

Kumlien nedieval 

Bokstav och ande

O 

Från Billim iiiomis till ocn med fw&tional.isaeti 

Den ilniiwtziella revolutionen innebar f ör boktryc7kakcrns ten en iqpiösning av 

hatverkrstraditioneri och de ganla konststilarria. Den tekniska utvecklingen, det; 

Bade vallutbyte-t. och re'daaen medförde rad.idait f örMraLae Iösutsä itniagar be- 

träff amic; tgpsni ttens tillv er'xiiq, uUlomi2g och mvan-lr;ulg, 

Fran rexiässansen och fm till början av 7300-talet. förekom kappasl; några 

mer betY6an3e f öräudringar i tygsnit tas utseende . Xi&poleontiden Iihmade i arv 

ett renodlat antikvasnitt, och detta 'blev - med undantag för TysBLa-id, d& den 

gotiska slrif ten hade en starkare tradition - för&&skande i hela vastra Euso~a, 

sat i engelsk- och spansktaiande delar av {'niga 'tTarlden. 

Som resel shr zm.n al3 Qpsnitt magra j&te en ~rom~~ettor~~?.i?~ I~ursi.t-~ Straval 

O till större kontrastverku? tillfredsstalides till en barjan genoa en cmv.sndling av 

de kiassicistieka surtten till fetare forner. Den första fvta antikvan sliipptes 

ut p& mrkxzaden 1803. L815 följde egyptienne, en utveckling av de bokstavsf omer, 

O 

0 

" 

som fr a hade brukats av plahztrAlare i Tra~krike i slutet av 1700-talet. Ett år 

seaare ojrfentliggjordes det första moderna grutesksntttvt, vars konstruktiva forn 

oCh proportioner hmde Aterföras till romrna.s capitaiis quadrata. Grotesken, l 

eller fe-tstilen, alnalle liksom egyptienne visa en särskfid livskrdt ach sppto- 

matiskt nog apsleva e3a reniissans under fi=inktiona.lisni~~. 

Nyskspelserna tillrlnp.3es fränst i n ~ m rekla- och accidenstryck. I cdfischer 

och plakzzt, etiketter och brevhuvuden varier&des typsii% av alltner heterogen 

form, storlek och svgrta. 3oktqcket uppvisade emellertid i stor5 sett sma 

utseende, som präglats av 14QO-talets itellenska bolrtrycka~e. %statia försök 

. till nysr- av den ailt sprödare áuitik~mi visade s'ig tamllgen resultats- l 

lösa. En tilltagande vackian mellan äldre, aristokratisk forntradition och den 

nya tidens kommersiella hav blev först Qdlig i óokomslz~en, där mm pravade 

reklaens stasbre effekter och typsajtt. 

Undernineringen av den klass isla Qpograil l sr;, 35s te 2hrea tolkas utif r h tek- 

niska framsteg., D% blandfarnema och 5en ol?amade ek?ek.t;icisaen m.der den vik- 

torianska eran kubheradep v-m cletta visserligen ett utslag av iod-ulturen i 

ett salmhiilie, där Intlustrtalismeas bargarkLzsa sökte sin tc?ez~tf.P;et~ 

Variationerna V= erilellertid ave= en produkt av den allbera a.nviinCa litogra- 

fiska tr3rckmetoden,.~o1?~ tillät att i st för att skes patriser, tillverka 

matriser och. gjlita, typer kunde teckna mönstren direkt p% Clen 1i:i;og;lafieka ste- 

nen, (2al.k 1975, 111)

0 

Den re~';rtion som.följde var bad8 sstetislrt och socia,lt betin@,d. W i 7 L i - 

a m TJI o r r- i s (183196) poet, konctniir, polit.Ucor och baktryck~~re, blev 

pionjären, inom den moderna rörelsen for europeiskt formskapande. Grundandet av 

Art Workers Euild (1884) syftade till ett $tB~~ppriit%ande av medoltida hant- 

Verkstradit im y vad b$ träf f au'e syxen på aroctet s moning och prcduktenas ha- 

litet. Eorris drevs av ett socialt satos, som inte bör mderd

ty ska benXmningcn -. jilgsnd, ~"uvackl~de s t271 zn allm~5rne.ii;'oyeis-k st ilföre teol se. 

Jugend var fr a en dekorativ riktnine ned den mjuka viiglinjen som uppregad. 

grundforim. Intresset för japansk konat och ornamentik var likasa framträdande. 

Jugendrurel sen betecknado %den f ria konstnären s' stora inmutning p& typ* : 

graf iens omr%de . Tecknade ornament och boksta~rer . . kunde numera reproduceras 

fotomekaniskt~och typsnitsen, som tiaigare graxeyats i sBBï för hand, kunde - 

-f 

sedan 1885 fi.ainstallas vid stilgjutariernas staapelgr~vorii~srnaskiner. iFa1.k. 

1975, 131) De mest lovaniia försöken till i;;ypogra?isk ge sts.lt,ning bland dessa 

jugendkonstnärer utniarkte .sig genom användningen av 15usrum, asyrnmstriska ti- 

telsidor och en omsorgsful7 placering av 'exten p2 sidan. 

Det tyska stilgjuteri som framför andra verkade för jugendstilens genombrott 

O var Gebruder ~lii~spor i Offenbach am Pain. Ägaren, K a r 1 K I i n g s p o r 

(1868-1950) anlitade i stor utsträckning framstaende konstnärer son teck~are 

O 

O 

av -Ly-gsnitt. %dana tlKiinstlerschriften* visades för första ghgen vid Gu-ten- 

bergsutst&illningen i Xainz 1900. Tili de mast framtriidande namen bland denna 

generations konsinarer hörda O t t o E c K In a n n (1865i902), 8 t t o 

H u p p i(1859-1949) och P o t e r B. e h r e n s (1868-1940). Behrens 'im? ut- 

bildad arkitekt mon aver, verksam som formgivare p& e-tt flertal ornrgden. Yan kom 

att representera den förrnedlailde Iadcen t511 den ftUll

O 

till en av oss tidigare avskuren his-t;oris?? i;radii;i.om, till stilrsminiscenser, 

som icke kunde undvikas under dessa ar av den dekozativa konstens vakuum. 

teine er-yrag, GF 1941, 232f. ) 

. N8.gon g~undligare en~,lys av de alltuer. nypfordrando prod!llct ionsf Crh511endena 

var knappast för handen, Den motsättning melTan bokkonst ock: rekla&~ns$~ som 

5kmktionalismen senare skulle blottlägga, bevarades i stort sett latent, Den 

ovan citerade B u g o S t o i n e r - P r a g (1880-1945) liar fölmedlat sil? 

Till %a bl'jrjan var det överallt &lara - allts& tillfälliga medarbetare, s& st-t 

säga improvisatzrer - som stallde sig i detta arbetes tjanst, men me& tidvn kom- 

mo de att bli medhjälpare,-rgdgivara och initiativtagare p% det grafiska arbe- 

tets alle omdiden, emedan 6sms dcaparkraft s& lätt illordfiade sig, ja, unde* 

ordnade sig alla de fordrirrgar, som tryckerier, mrlag, .handel och industri 

ställde p% dem. (~teine-arag, GF 1938, 329) 

Ett centrum föl: tysk boli!!onst; var Kkgiiga akaaeinien för grafisk korist och 

bokhantverk i Leipzig. I samband med akademiens 100-arsjubileum kurde tyskarna 

O p& BUGR-4-utstëllningen (~nternationale Ausstellung fur Buchgewerbe und ~ra~hii~) 

i Leipzig 1914, dar Steine-Prag var en av de ledaxde organisrrtörerga, presen- 

tera en re f ormorad, betydandegnat ionell bokkonst. Insat ssrna begrsnsade sig 

inte till de rent typografiska arrangemangen utan omfattade aven illustration 

och Sokbandskonst. 

Initiativet till reformen togs egen-lliger, -inte av den kategori, som p g a 

sitt yrke kunde anses närmast berord, utan av ett litet Tåtal förläggare och 

- boktryckare, som gick i brgschen för 'dan g~da smaken'. Följden blev s&sm5,ningoir! 

en ganska utpiZglat traditionell och a sket iceyande tygkultur. Nii stan 0~2rkLigt 

hamnade man i pastiechvn. Det fanns mdantag, som inte stödde sig p& nagra 

direkta f5rebilder. Under 191& och 20-talen hann enellertid atilgjuieeiler.ria 

0 presentera bokstavsformer frgn de mest skilda epoker. Slutligen var man franno 

vid 1700-talet och empiren, varvid den stilhistoriska inventeringens cirkel 

O 

hade slutits. Som ett mera föredömligt initiaf iv maste xan beteckna det, som 

togs av det anrika franska stilgjuteriet Peignot & Fils. l914 publicerade man 

där en nyskarfiing av Cochin antikva och Nicoles Cochin, baserade p% kopparstic- 

karen och gravören Charles Nicoias Cochins (1715-30) grave~~adc bokst~vsformer. 

TV% a8ära 1700-tal ssnit t, den konture rade ant fkvan Xoi~reau le j eune och de 

dekorerade kursiva. versalerna Fournier le jemo, kompletterade cochingarnityren, 

som aven gick p& export. (~alk 197S9 173f. ) 

Utvecklingen p% formkulturens ornr8.de nznede hter till revision. Den p-di 

man tog fasta p& innebar aven ett tillhakagripande p% den problernst$il2ning9 

solm rodan Elorris tangerat: nödvandighetsn av ztt skapa en b&de estetiskt och 

fmktionollt tillfredsstallande form. 

%dwmCi Jobnston hade 2913 f&tt i uppdrag att teckna en ny boksta.vsform för 

l

Lvrxions trmnaii:ona. Lssnlngan av dctta pr-iblom fcnn han i er, modarnl utformc?.c? 

grote&s%EZ ned klar &nytni-@ till den romerska ke,pitaX&ri.f%aris propor-i;io- . 

ne-, Likfiaxae ï^;zSöli: in;.~dded vid deluka %iii Z TjiskianG, 

. . 

William Morris' idger hade pgverkat tysken Hermann Muthesis (1861-3-98?), 

, 

som ara %C sftsr sekelskiftat arbetade och studerade bostadsbyggande 3 

England. &ts and cra,fts motrercant isspirarade P,f~;ithesis till gnindclndet av 

Deut scher. Wexkbund (k907), s31e a.rbetide för ett utveck1a;t samarbete mellan 

konst och Zndustri. En av ,Vvrlc'omds ledare var arkitekten tfalte'z Gropius , 

1(186>1969), som 1818 utsCtgs till don fölste ledassn för Bauhaus i ?Joinar. 

Bauhaus Fungerade dels som fackskola Tör konst och teknologi, dels con ~ 3 d ~ 

gSvri--ingswmi;ral f ör industri och hande l. 

n 

'L, Bauhzus9 utvsc~cling - flyttningen till Dessau 1925, Gropius avg%ng 1928 samt 

iskolans slwngning som fciljd av nazisternas maktövertagands - d ste har förbi- 

gas. Taseontligt ar emellertid, att Bauhaus blev en s6ltdeqel f6r de ideer om 

O konsten och dess fu;~Mion, som' fomulerzdes av Zuropas lzindsflylctiga Ronstnä- 

ser, bl. a Klee, Ksndhe, Feininger, IGsrcks och IIloholy-Xsgy. Bland. de repre- 

- 

sent erade. konst rilrtnin,~arna fick kubismen, den ryska konst rukt ivi snen, De 

Sti j1 ocb. dadaismen störst betydel se för de typokraficka experineri-t som här 

inledde s. 

' Den ungerske konstnämn 1453.6 Noholy-Fagy (18951946)' Bads sina rötter i 

:rysk kondmktivism och blev en av de ledande p% d9t t.ypografiska omradet. 

IFörsijken att bryta med traditionell typografi rönte dock verklig p~.blicitet 

först mad att Jaa (1rmn) Tschichold (1902-74) presenterade ett program. 

Derum h&8 bl a studerat vid aksdemien i hipzig, dar Halter Tieniann och 

Eugo Steher-Przg vzrit hans l2irarô. (~a.lk 1975, 148) s l 

0 Dixôkf:a, forabud till dessa signaler saknades inte. P% den inteimattonolla 

~uts.l;ällnhgen av konstindustri i Paris 1925 kur& m m i arkitektur, bohag och . 

böcker p% sina h311 ana ansatser till en ny form,yivnin.g, Lo Corbusier M.ckte 

O sensationmed sin paviljong,och på den ryska utst8llr.lngenInr?de m m finna 

exempal g& sn ny t~ografisk syn. 

Hugo St&eineliPrag va2 primus motor vid den intarnationells 5okutstailizingen 

i Leipzig: 3927, en parallcllföreteeise till den stora ui;stailningen i S-tuttgurt, 

dar fwrktlonalismen sanma &r bröt igenos. I Leiszig doximrade dock obetydligt 

Justerade omgjutningrr av %Ida snitt eller nykomponerade, som r&~a anslöt 

sig till klassiska f6~9bilder. De mera origin~ile n,ys%apdsôrEa hade ~~pnezi-. 

* . 

bar1 igen &llan natt ~~ttr~aSkinernás 

mzgasin. Semw idigt; ocii oberooicie av va- 

randra pr~sqntcrade einell-erlicl tre tyika stblgjuterier 2y. grrsteskcnitt -av 

hög kvalitet. Till ut st:iLLningen utgavs &essutom ett "Soriderheft" av 'q$no- 

l 

grapliiscluu J4itteilungenfl9 d2r Jan Tsabicholä prokiamerddo don ll~l~rnentäraf' 

typograf lenn barande te a: "Die naue Tno~rsphio i st z%~es!r3n t ont. " B~o~~rarnnet 

beskrovs &som ett fullf q1;iande av dn strivancio'ii, som inlett s det fUre,p%ende snk-

let . TE! sen om den %va typografiens ändarr&lseollighet fiil$das %v ytterligare nio 

Se ser, Typograf iens Zridam%l var meddelande, vilket skulls franf öras 5 kortast 

och enkiast möjliga, mest pafrängande form. Det sociala andamalet fordrade dar- 

till en yttre och inre organisation. Den inre skulle inskrädcas till typografi- 

eks alemeintära medel. Som elementär bokstavsform anbef~lldes grotgsken i alla 

varianter. Av de klassiska typsorterna kunde endast anti-mun passera som las- 

bar aich opersonlig. IIalä sidan, $=on papparet s otryckta del, i~tg j orde jzmte de 

itryckkf cirmerna med-el för ge staltriing. Den yttre organisationen infogade s under 

m6tsättningarr,as (kontrastverkans) princip. Idålet' härför vo.r en optisG och 10- 

gisk ~mverkan. För at t stegra påt rärgligheten, "de t sensationella i den nya 

typograf ien," , kunde tillika som mede2 för den inre organisationen anvandas ve* 

tikala och sneda radinriktningar. Alla ornament bannlystes. AnvZndninqen av 

linjer och i sig elementära (geometriska) former skulle grundas p% det helas 

konstruktion. Den " dekorat ivt-konsthantve~kliga- spekulat i nnvändnirgen cm 

elementära former var ute sluten. I rat ionaliseri~gssjrfte mlcom~nda~ades fijr 

framt.lden. s. k nonaiformst. Tschicholds sista och tionde postulat iörklarade, 

att den elementara gestaltningen varken var absolut eller slutgiltig, d% den 

var underkastad slementeri-s (teknikens) fijrändringar. ager er strön, R., NB 

1927, 131f.) 

M& ~schicholds mimifest inlcddec en diskussion, son tydligare skulle klar- 

göra fior3.%llandet mellan a. ena sidan det xerkantila trycket och reklamen, % 

den &ra. sidan bok-tryc!

aYt avgransa raderna frgn varanGra, Dsn ~~igsl&a varianten av grotesk förlorade 

aldrig helt den t radlt ionvlla förbindel ss:? med humanistantikvan. Den ursprzng- 

liga tyska grote sken upgvlsarle en större konctruictiv ZE~evlkiing rnen kom sC?sm&- 

ningom att u.tvsckla mera ind5viduella dras an sin historiska grundform. Denna 

&-vikel. se fi&n programmet resulterade under 193etalet i en revision. 1900-ta- 

lets tidiga groteslcer accep-torades &ter sbsom bättre överensstammande med Bauhausandans 

opersonl.iga lasinsirumont. ( ~ a i975, i ~ Li31fo) -En parallell -till kenna ut- 

veckling beskrov insikten om a,tt det förstklassiga fotografiet aldrig skulle 

kunna ersttas av fotomontaget s sönderklippta bilder. D&. egyptierme under 1930- 

talets första sr

AKICE ILUMJCILm' OCH DIDI SVE?SKA BOKKOXSTICNS UTVEC-~I~TflTG 

#illia!m 34orris idger samlade s p% kont inenten upp av jugendrörel sen, som 

niidde Sverige p% olika sätt, "genom konstnärers och kritikers st.uciierasor i 

utlandet, genom internationella tidskrifter och genom de för tiden s% typiska 

konst- och industriutställningarna. Den nationella inve~tering av formkulturen, 

som jtlgecd ofta föranledde, stöddes har bl a av Svenska slöjdföreningen (1845) 

och hTordi.ska muséet (1872). De interriationolla kontakterna förmedlades 

bl a ' genrom den 1892 startade tidskrifsen Ord och bild. 1896 arrangerade Erik 

Folcker p% iTationalmuseum en utställning av Ylialt~,r Cranes tapeter och bok- 

konst. Bland v%ra egna bildkonstnärer kom Carl Larsson med sina interiörer 

från Sundbom att f& stor betydelse för rö~'elsens popularisering. Hans ut- 

styrsel a.v llSir,goalla" (1894) vittnade tydligt i illustrz.tioner och typografi 

om inspirationen f &n medeltiden. 

Vid utställningen i Stockholm 1897 blommade den stilen i arkitektur, 

konsthantwrlr och konstindustri. En kulmen niiddo s vid ut stallningen i SVock- 

Iholm 1909'. Baltiska utställningen i Malm5 1914 markerade en nedgling. Stilens 

griandtankas hotacle s av en 13~ eststisk nanisrisin. 

Jugenaperiodens uppsving för konsthant~e~ket avsatte i Sverige inte :lågra. 

tydligare sp2r p% typtrycket s område. Konstnärernas insatser f E r bolqe staltning- 

en kom främst illustration och bokbandskonst till del, Ett visëU kcnst~~kt i~rt 

O drag, som bl a hängde samman med den ökade först&elaea fhr den fria rpdans betydalse 

s~ komposi-tionen, kunde man finna b%de hos A r t h u r S j 3 g r a n 

(1874-1951) och 0 1 1 e H j o r t z b e r g (1872-1959) i deras bättre arbe- 

O ten. Då Sijagren 1904 i Nordisk boktrrckarekonst frarillade "Några tankar om 

boktryckfT visade han en anmärkzingsvard förståelse för samvorkan mellan typo- 

grafiska och illustrativa medel. Bokkonstnärerila 4Me Kumlien och Pqo Steinen- 

- Fnag skulle senare visa Sjögren en sarskild uppskattning. 

G u s .E a P R e d b e r g (1859-1920), med arkitelcteri Agi Lindegren som 

f ramste medh jalpare, utförde praktband i strama f arrner med guldpre ssede oma- 

ment jämte färgrika jlqer,dmot iv. Hedbergs arbet en vittnade även om den n.p&ck- 

ta känslan för materialets kvaliteter. 

Det vap fr a Albert Bonniers .f'örlag, som forstod att utnyttja der? konstnärc 

liga il1ust;rationen. D% man 1884 ökade. omsattningen fr%n 200 009 till 364 000 

kronor hade utgivningeri av flFiilt~karns beriit-telser!! me& Carl Larssons iliuot-

ationer en i6rrnodligen icke ringa adel i fra&%necn, e ed in 1975, 78) 

Norstedts med s5tt ItL~$,~yckf stc?rtstr;~c~: $ch f~l~c';t~yc!c~~ !ra123 risscrIL~c.:i . 

redovisa en fullt janförbar expansion. P6~laget s nm3f.t ioner n& illustr~t ionens 

ornrtlde gZ2lde omsllertid frgmst konsthisto~ickt rnatorial, planschverk, laro- 

- 

böcker e to. TillvaraSatyand$t av fismans typo~raf i ska r3 surser irI~kx%&kte sig 

till Iörvaltandet av en anständig stiltradition. Norstedts utg%va av don 

första %rg%n~en Ord och bild präglades av den för 1890-talet c% ty-pidca, stil- 

blandningen, 

Jämsides med de etablertide storförlagen lyckades även de begynnande mass- 

rnarIcnadsförlqym crtt locka kokstnZreraa till boken. Kv8$itsten p% 6s ssa, psp 

O persband med kolorerade omslag vurierede, liicaon det litterära iimehsllets 

halt. De ~eeklambatonade typografidca metnde~nn följde emelLertld -m~e sig 

.. 

litterat- eller f örl2gsgrz?sar. Det var "a~flscharnslagenu och den t.xoogsa- 

fiska stilblandningen, som sanars blev förerniil för reformatorernas mest hard- 

hante kritik,

O 

Den t.ypoAa reformens föreg8nc1:are och medi2 

Initiativet till en tg~ografisk rofonn inioddos aven i Sverige av en fram- 

synt k~ets boktryckarn och förlaggare. Didcussiccerna fördos fr a i do grafis- 

k& fzclcpu'blikat ionerna, som spelade ert ojämförlig .ssda+zo,yi& roll. Gsnom kon- 

tak%erna mod utlandet, främst Tydcland, registrerades har .nycket tidigt de 

skiftande tendanserna, viika snart omsattes i tyyograf isk praxis. 

. I samband mod 400-&rsjubileet av boktr.yokarkunsi;ens införando i Sverige p&- 

bnrjade grosshandlaren Gustaf Carlsson l883 utgivandet av Tidning för boktryc- 

karekonst,, Bland medarbetarna marktes Zrik Oldmbi*rg,.scm m~dverkade till bil- 

dandet av Bllmsnna svendca. boktryckareförsniqen, för vilken nämnda sids kr if"^ 

i flera avseencl~ii !rem ett fangera sox sp&xr5r. 35 tidskrir-53n vid sekelskif- 

t stblev m&at 1Fg anKGlde s de ss huvuds.jrfte ~;,siji;;i '?at t genom upplysn.i.xig, 

axompel .och diskussioner höja intresset för yrket och tydlT,ycöra -~a,d som k%- 

@ ves för rättigheten att benämna det k o n s tu. (~venaka b~ktyrckzmf6renirx .~t- 

er 50 ar, 239ff. ) i 

Med A 1 e x i s If a s s e 1 q u i s t s (1d56-1911)~ kons.tnär och f d 

fÖrestSndare Tör Berlingska stilgjutvriet i Lund, inirada2d.e som redaktör, 

kom inriktningen o% bokkonst, bo-betenskap och bokhistoria et% an stallrare 

be tonas, Hassel~uist dog 1911. T& fir senara bildade s BoktrycTrar'akammarcii, 

- som &ulk tiilvarata msdlemna,rnas ekorioml,&a intressen, Ozyr-nisatori~lra och 

skononiska f&gos kon att doainera f 5renPnzens arbeto. Under Eriist iCulliw;.s 

redaktionsskap fr o m 1933 företogs en omlaggning av tirlslkriftens uto-tyrs*2l 

och typografi. BokkonstnEror anlitades, delvis i samben4 ned prist5vlll1qzr, 

o 

vid komponerandot av omslag. 1935 ändrades tidskriftens tita1 till Grafiskt 

fon

ler, Boni Zachrisson emellertid att allt stcrrka,re havde en yenodlat typografisk 

linje. bak tryckeri kal en dem^ kok darmed tinder sin korta livst id (1893-192:) 

att vZserst1ig-k bidra till utvecklandet av de ria rikklinjema. 

1899 utgavs provnuni~et till den senare regelbundet utkommande Nordisk 

boktryckerekonst, Utgivare var R u g o L a g e r s t r ö m (1873-1956), som 

tillsammans med sin bror Carl 1903 startade den lagerströmska officinen. Vid. 

val.et av forebilder sökte sig iiugo Lagerström fr a till italienskt renassans- 

tryck. Gsnom historiska studier i typtryckets utveckling önskade han fördjupa 

kunskapen om typens dekorativa anvzndning, typen som ett ytornament med vilket 

papgerssidan pryddes. Denna s;j dikterede Zven hans rr13nga artiklar i syfte astt 

c:) frigöra det svenslia boktrycket f rån 'tyskt beroeade och att skapa en svensk, 

netionell! boktryckstyp, Kravet p& stilrenhet hängde saman med denna uppfatt- 

O 

O 

O 

ning, 

Utseendet av Nor6isk boktryckarekonst ger en god föreställning om den tyuo- 

grafiska utvecklingen efter sekelskiftet. I t itelsidan fr%n Baltiska ut stall- 

ningens &.r 1914 ådagalades anslutningen till Morris i Gemschantikvan och mi- 

nimiutslutningen. Göteoorgsutstallningens &r 1923 markerade tidskriften tidens 

intresse för rokoko och enqire i ty-pografiens latthet och i användningen av 

spsrrning i rubriker och kolumntitlar. 1930, St.>ckhol~sut ställningens år, rgdde 

asymmetri, feta typsnitt och förskjutna marginaler. Tidskriftens utseende under 

1940-talet visade, att en stabilisering inträffat, De fete typsnitten och margi- 

nalför&.jutningama var borta, 3ildornac placerlfig antydde resaltaten av der: 

elementä~ra ge steltningens progrzm, 

Alexis Hasselquist, 3laldsnar Zachrisson och Hugo Lagerstron engagerade sig 

alla livligt i de typografiska diskussiofiena kring sekelskiftet. Redan 1903 

. t og Hasselquist t il1 sammans med den danske föregångsmannen EmL1 rensen upp 

frågan om en reform baserad p% 3700-talets antikvatyper, fr e Didots och 

Bodonis klassicistiskt >raglade nyantikva. (~vensson, N3 1944, 364) D% 

Sverige n rid denna tid var beroende av importen fran Tyskland, som inta f6rde 

de rekommenderade tylema, och d& de äldre garnityren var f5ssiitr,aY f i.ck f?- 

slaget tills vidare enc?.ast en lideolc>gisk' effskt. Renässznsdraget och slculie 

) ännu en -tid för3li doninerande inom svensk tysagrafi. 

Frågan om en svensk tryckstil togs upp i Bokk~yckerikalendérn 1902-93, där 

Waldemar Zachrissoiz konstaterade? at t de svenska f3 rhoppningama om en st il 

avpassad efter svenskt kynne och tills vidare m&ste anst% p% grund av 

ekonomiskca skäl. I föl j ande kalender, 7.905-06, gj orde Zachricson klart, att 

förhoppningarna trots allt inte kommit pk &am. Publikat ioncn var rlamligen 

tryckt nied et t. typenit t, som tecknat s av det -1;yska stlTg;ji~.t+:ri.& . Ganasch C% 

Heyses t:ypogsafiske expert, Friedrich Bauer, i sam&< med Zz~chrisson. Enligt 

denno hade ':Chrlstofl"sr Plantins vackra och lagom kraftiga antikra-3yp fr%n

midten af LSOO-talo~fl varit sägleda~de f 3r t~~ens utformning. (~alk f 975, 14.2) 

Snittet kallades i Tyskland Genzsch sntikva, 5 Sverige Xordisk antika, Be- 

niissansi5rebilden hade modifierats i rikt-ing not jxqerid och d~itta var törmod- 

ligen anledning till att Hugo Lagurström, som sedan 1405 engagerak sig i dis- 

kussionerna om en svenslc boktryckstyp, tillförstono tog avstbnd fr&n Zachrissons 

förslag. Snitt-tes framgång var eniellertf~d obes8ridli.l: och det kom imder st.t par 

de cennier at t i n%gon &.n RO% svara de nationelle typografi &a önsicemålei.~. Ävoa 

Lagerström accepterade det slutligen och tr~ckte fr o m 1911. t o !ni l922 Nor- 

di sk bok-t ryckarekonst med denna antikva, son i f lera eftermälen ironiskt.. nog 

f&tt benämningen fylTcrdi~!~ bo-lrtryckrrrekorists st ilr', 

1910 var Alexis Hasselquist åter beredd att ta till 'orda. Han gjorde det i 

(3 Svenska slöjdf öreviwpns tidskrift och velet av usrakrör var förmodligen inte 

betydelselöst. Efter en period av tämligen planlöst arbete fhr den Lnheasku 

slö jdskicklighetena kmuraride och Pir h5 jandzt av konotkan-tverke+,s kvalitet hade 

C vid denna tid nya röster börjat gïra sig gällande inom Slöjdföreningens krets. 

En orientering bort fran den för länge sedan förbleknade hantverksromantiken 

O 

mot en vital reformri5r.else var -!L vZg. Hasselquist visste, varifran 6e nya im- 

pulserna kom och tog tillfället i akt att föra tyyografiens talan i sammcnhang- 

et. (~assel~uist, SSfT 19103 1-11) Boktryckets intima beroende av samtida vetel?- 

skap och konst hade .enligt art ikelförfat tnren inte övertyga~de bekrzftat s genom 

det senaste uppsvinget för svenskt konsthantverk,' Den konstnZrliga ill-ust ia,t lo- 

nen tillkom "med fullkomligt förbiseende af de ss b1ihrand.e sammanst tning mod 

text". Om bokstäverna, deras form och avdnande till titel..ellsr texisido~*, 

r%dde inom konstnarskret sar en sorglig okunnighet. Iiasselquist anvisade en v9g 

bort från denna oredar 

Boken &all betraktas son en sluten, i alla sina detaljer organiskt frsrnsprung- 

. en enhet, dess konstnzrliga förtjänster skola uteslutznde lisga i bokstafvernas 

former, ii sat sbildens utseende, i trycket s utförande och i papperets godhet, 

. men icke i dekorering med listverk, öfverstycken eller vignetter, Den ko~ctnali 

liga boken behöfVer för sitt erdiga fralatriidande icke n%,ara ~rydnader. Boken 

O som konstverk kiinnetecirnas af en saer stilkZnsla; cat~bilden,; den war%-hvita 

fyrkan+,en skail afven utan pryd~äder vzra af estetisk verkar,, ~iktigt crdziad 

och inpassad inom narginalemas hvita ram; förekoinma prydnader ckola de vara 

af samma stam som bolcstäfverna; bokori?ärienter äro ytorriament,

' 

narliga ,w3c"tietflo (a. 2., , Sjf, ) 

IIassellquist menade, att en s~zslcild axsorg on det svenslca var v5sa~I;lig: 

IQit !cg-,st-arliga inf!,3r'-k3*?_3~?: -8.a-ke afso ,-,t$ sic~p. och bevar,? ?at na?ji~)zpl?.~~~!' 

(ag a,, 4f. ) Een sveas'ka SoIr~;ts~qrsehs ulrsee~tde ~u1c7.er olika "srder och cless 

möjliga förebilber dste utforskas för att ur222 d u m skulle kxcri'~a Icrama,-!setz 

Ig de drag,, sorr kGme.tzchr, vårt s-re~ska S,me'lo iiIe5inge~ inte Irn%got ,;:af- 

viskt kopier2,nde zf Eldre a2betent1 eller !'n&gon tmf;eAastel.se trider &e ISsk- 

riska stT-l~~rna,s herrav5,1de1!, Tradi-tionens pietets-full2 omKandertagunde ~~ftade 

- i st till1 fÖr:a%gm Ifatt ska,,~a genom shdiet af det pzniLaf1, Fös srtt eil %ndrTry 

skulle hxa kornn~a till st&d, m_2ste konstskolorna f fortsättni~gen {;a konse- 

hensen 2v !c;oiistd%rernas ökade inflytznde p& bokens geslalening ge-norn att i~fijra 

bokhzntverkot i sin undervisning. (~3.2.. O , 6f. ) 

Hasselquist s&g sig föranledd att erinra on: att ex b~~oristnärlig r~Tciz, 

baserad p& ~~atioqell tradition, inte Imde utveck1i.c ur v&ra "nest prk:L%i.f~m 

och torfikigaate .nlsterI1, De't v-ir iy?ts frQga om ett, s3czpa en "F& ka,llart forninodisk 

stiltf eller tl~~~gon aUno~estiirl. (n.z., 10) 

Tysklmd vcr det laad mot vilket Yasselqu-ist rekta& sha Läsares u~pm3~k- 

samhet, Gmclel f ör denna nztiori-s frmggngar inom boktqrc!~a.rlco~sten utgsordes 

av vet enskaysrn3n7, konstnärers, föriäggmes , bokt ryckmes och stllgj7*%ares 

genensaiia arbete. rad tyska bo!~konstnZrer pacmrarie revy i artikeln, 51 a 

-- 

Ckto Hupp, Pe-~er Zehrexs, Karl :Talser, TORe Pz,cke, .:, 1Cl.e-dcens och TJ~ltsr 

- Tieman. (z,a., St, ) 

IIasceT-i& czig,~ i~tc kallorna för sin lafonziition och fra~oic!:: hte 

heller av presentztionen, l~xmvida M komik i koiitakt me? den reska bok- 

konsten, 1Clar.t är enellertid, att hm bog fasta s& en fr~~-Mbar tender?^ inrim 

o .konstnarligt engagemang och kelnisk kunskap, 

tysk bokkonst f r o m jugend : konlbfnat io~en av nat ianu?ll. fori~in-~-enLe~ir,g, 

För dien sorn var bekanta rnea den xywska bokkonsten torde &et ha fra-ngQtt, 

att nan cadr j&xsides med. renassmsSpografien odl%.ie en niyclrei e1egz.n-t och 

O medvet et pasti scherande tjlograi i rokoko- och ~xi>ir~trzdition, Eri ~iota~~~miie 

inriktni-!?g slmlle senare i Sverige fornleras Rugo Ssgerströn, Deme 

rapporterade fr& Baltfska ut;st%lhingens z~~delnia~ för hokha~tve~li, 6~:h tog 

darvid fr5sia p;. den tyska bokkon?;i.ens nsträfv&ri ai;+ l&ta ty-pen själ2-h vez%z, deko- 

raLSvt å materialet1!, En nusera gryrende, positiv iztvec!cling av den sve~zslc~ 50k- 

. . 

konsten hade har si.na förutsättningar: 

Grmdlf&alvLc. för tysk bckutsbp~2~ Zi,r jus3 de5c.z fdrrdcllng, som bjgi;er p& 

$il1än:pning

det bl. a i en recension av de lopulZra, med %&isnitt i.llusl;rerade böckerna, 

som kritiserades för det svarta, tunga och medvetet a~kaissrande draget. I 

st f 1400-a, ~59% croh 1GOG-talens poapösa boMcons-i; bardu nian uppu%rlcsanimá 

rokokons och empirens lättare, ljusa änt ikva och arkitektoniska stränghet. 

En s%dan inriktning var enligt Lagsrström erkbar i hela Europa och Amerika. 

(Svensson 1943? 53) 

Lagerstroa hade rätt. I Tyskland existerade dessutom en riktning, som i 

den Ilho-t senme klassicismen såg en möjlighet att övervin~a det dekorativa. 

detaljintresset eller pastischen för en mera kons.t,rl;iktiv form. Denna senare 

rörelse var 'intimt förbunden med diskussioner om konstens sociala roll.

Svenska slö,jr?.fEöreninge reform 

Reaktionen mot jugend loddes i Sverige av Svenska slö jdiereningen. 1910 

kallades arkitekten Bemann ~~uthesic till. liedersledamot. i'vluthesi s vai. den 

drivande kraften i Doutscher Xerkbmd, den snmmanslutning a+ tyska ar8kitekCer, 

konstnärer,. företagarn och teoretiker, som sedan 1907 arbetade p& att genom 

samverkan mellsn konshoh industri Bstadkomma 3n f örzndring av pxodllkt ionen. 

I kärntruppen befann sig bl a Peter Behrens. Rörelsens ulg%ngspunkt och m&l- 

sättning var en proddctior, p% st&ngt sakliga grunder. I februari. 1911 intro- 

ducerades bluthesis av Erik Folcker i ett föredrag om ?Den moderna omvZrdering- 

en av våm skönhet sbegrepp". 3% Folckrjr 19l3 efterträdde s som sekrGC6rare av 

amanuensen E r i k W o t t e r g r e n (1883--l96~), tog den senare tillfiillet 

i akt och refererade 1913 i Slöjdföreningens tidskrift till Werkbund som före- 

bild. Detta %r kunde Sven den unga textilkonstnärinnczn Elsa Svensson-GullSerg 

inför föreningsmedlemnarna och ett antal inbjudna konstnsrer berätta om sina 

erfarenheter fr%n Tyskland av samarbete mellan,konst, hantverk och iridustri. 

l 

Hon hänvisade bl a till det "Vermittlungsstellg Er angewandte Kunst;" i 

Iunchen, dar man under ansprCLkslösa fcrrner men; med stor tiriftighet deltog i 

reformarbetet, (svenskt konsthantverk fr& sakel s-kifts till Sextiotal, 35) 

1913 tillsatts Slöjdföreningen en konmitt6 med uppgift att o~arbeta de d% 

it jugosjuåriga stadgarna, Anledningen var fr e den ?r&ga~ m ilnd-.slz3 ex3 

samarbete med konsten. P% grund av problemets rZchridd bordlades fr%gan tills 

vidare. I januari 1914 besökte ?ater Behrens Stockholm, där han höli ett an- 

f örande olm sambandet mellan kon stnärliga och t vkniska problem. Dett ta %r ir,t;&- 

fade Baltiska utställningen i 1.Ialmö med Danmark, Tyskland och Kyssland som in- 

bjudna nationer. Trots den stora uppslutningen kunde en uppenbar missräkning 

inte förtigas. Svensk jugend hade stagnerat. Erik Wettergren, som jämte sin 

sekreterawost aven var redaktör f5r SlöjdfGreningens tidskrift, samlade kri- 

tiken i ett speciälnumrner och utvidgade don till en allmän revision. Wetter- 

grens artikel och de förslag till fö~myelse han lade fran? föregres den koniman- . 

de utvecklingen inom svensk konst slö j d. Fa3anserna f ~ &n Rörstrand och Maliisberg, 

det gustavianska sil~~et, det sona 1700-talets och det tislga 1803-talets 

konst rekommenderades som re~edium mot den $g&ende urartningen, 

Wettergrens linja utgjorde inte nagon isolerad föret selse. Liknande syn- 

~unkter hade beträffande möbelkonstsn framförts av arkitekten Torsten Stirbeli- 

lus. P% bokiconstens oni2å.de hsde Hugo IiagerstrZm forrnuiera"co~t;svaxizuide 

onskem%l beträffande typografien, Upp&rlrsamheUen not det sena 1700-talet och 

den borgerliga empiren svarade ocksa mot en I Europa allmän tendens vid denna 

. . 

tid aUt gripa tillbaka p8 skedet 26rc industri al is me^. 1920-klets klasaicls?~ 

stod för dörrsn,

G r e g o r P a ,u l s s o n (f. 1889), davarade amanurnsen så Nationd- 

musetui: debuterade i febxaari 1915 i Svenskö, sl5j8.föreniwen mod 7öredragc.t;. 

"Anarki eller t idsstiln, där han gissla.-t~. tidens nat ionalromant-ik och plgderade 

för de tekniska och konstnarliga grincipemcts sangaende , Konsthantverkarna m&s+,s 

avsta fran sina individualistid.ca konstnärsdrömmar och underordna sig arkitek- 

Lema, Denna prefudctionalist isks programförklaring lrom tills viifare inte at t 

sattas i verket. Wettergrens moderatare linje blev avgCrande. Fijrst nod Stock- 

holmsutstiillningen 1930 skulle skiljelinjorna p& allvar blottlaggas. 

Efter en kris i styrelsen fattades beslut om osorganisation. Hösten 1915 

kunde styrelsens förslag tili nya stadgar jadcas med det, som ursp~uraligen 

presenterats av arkitekterna David Blonberg och Torsten Stubelius samt Erik 

klet tergren. I de nya först a ocS andra paxgraferna stadgade s, at t föreninge? 

skulle "söka kont&t med s%v3l konsthantverlc som sl5jd. industri och 3vriga ar- 

bet sgrenar. Vardet a,v .ett kontinuerligt sanarbete mellan t illvelnkare, f örmed- 

lare och konsumenter betonade s. (Svenska slö jdfSrerringen, SSf'T 1915, 160f. ) . 

Det kanske me st betydande uttrycket och instrumentet för föreningens nya 

organisation var den fösmedlingsbyra, som eltvr diskussioner sedan 1913 p5föl- 

jande %r krccn.de inleda sin verksadle%. Syfte"; var bl a-att genom fast sller t17,L- 

fällig anstallning introducera konstnZslig a,rbets%raZt i industrien ock att sn- 

ordna tävlinsar Iör erhgllande av goda forslag och modeller. (svens-!a slöj df Zre- 

ningen, SSfl 1922, 16f d )' 

Den 19 april 1916 i samband ned foreniingens %rsmote t&dde de nya stadgarf~z 

i kraft. En rooresentatlv samling av der- samtida kulturelitvn gick nu ut p% bred 

front för att genom föreningens olika organ realisera programmet. Bland bokkons- 

%ens tillskyndare i den nya styrelsen märktes fr a 011s Hjortzberg, 1Iug-o Lager- 

ström, Gregor Paulsson och Erik Wettergren, (svenska s1 ö jdföreningen, SSFP 1916, 

57) :F optimist isk efterkrigsanda var miirkbar i f Greni-ngens tidskrift: 

. .. 

Ar då detta det enda område där nya vindar börja susa? ICnappast, För äen so3 

lyssnar höres nmlet af stammor som diskutera, banna, ankra och ge loften fr%n 

både silfversmedjor, boktryckerier och porslinsfabriker och kendce ocksa nhgon 

möbelfirma. Skall det vid det stora krigets slut visa sig, att Irvden icke blef 

oss gifven förgafVes? (svenska slöjdföreningen, SSfT 1915, 162)

Rö st ema f rh So!:tr;~cka~h311 art ilr~nlarade s tyd1 igiire, 133, Iiicke Kmlien via 

Svenska slZjdföreningens förmedling 1916 erhöll en fast anställnilig vid firinan 

. . 

POR. Norstvdt Oc Söner. 

-We Kumlien, vars fala var den bekante stockholrnsarkitekVen kel Kmlie2 

(1833-1913)~ hade efter en kortnie tids a:~kitektrirstudier för Wik Zal.1ersted-t 

(1864-1955) fort sa.t t studiebano.n i Uppsala, där han 1919 1rr1nd.o en fil .lr.?,nr?.,-= 

examen i littoratu* och konsthistoria. Det sonare amne-l;' utvocl.cLade han vir:aro 

i Lund och licentiorade dar 1912. Annet var &andca modaltidsborgar, nzrmare 

be stämt Ernan i Hel sin.~hrg~ en for &ni-% som dokument erade s genom noggranna 

uppaätninpr, ritninyar och plan&.kiaser. 

1912 p~irblicerade Nor:;Uocit rLk!

Lj 

O 

takt med de^ nytyska bo!ckoi?stsr.,, f~urnli.on 3-938, 22) D3t är mö jïigt, att han 

redan 1914 kande till de tydcn konstnär~m8x f3xsGk i Z~yf- och Siedvrrneies 

traditionen. Hans ornodolbara förlagor :rtg$ordos enoL-lertid de mensica, mr>% 

svarigho-Lema t il1 Gmnda tradition, 

I Lund inledde Udse Kmlien kontaktan med en annan konsthis-t~rilce:~, Grsgur 

Paulsson, som 1915 aisputerade p% "Skgnes dekorativa, konst under tiden földen 

impor3eredc renZssar,sor,s utveckling t il: iiih~!~i& f o~m" , IC~iiwl var en av oppo- 

nenterna och blev av Paulsson tillfr8.~ed, o:]; h m imro villig att gestalta ett 

för avhandiinsen lzmpligt omslag, Ihliens förslag kog forn i renZssansstil med 

ett mitt p% sidan anbraqt ornament. U~~drn~cgivarsn var tydligen tiilfredsstaild, 

ty nästa %r engagerade Paulsson ater Hu:nli~~s7_, denn2 g%r~s för omslaget 'till "Don 

nya arkitckturenff . Poulssons radikala programskrift fick ett mlativ.vt mot nvz- 

rande omslag med enkelt textade versadler och sparsam dekor. (~vonssson 1972, 

Som sammanfattnirg av on e&Bt rörande eventuella 5tgärd.e~ i sy-to "att 

hö ja a1lmSnheten.s smak för konstnzriiga tryckaSater" yttrade Hsqo Lagerström 

1915: ! 

Stravzndena att Bstz61comna. boktryck av allehanda slag me6 a,xsprftk pH kon?-Clii;~lighat 

äro f.n. vycke-t livliga - men felôi, ar att de icke hittills ha blivit 

offentligen visade och därigenom kända. (~zd bör g'irss far att höja a,llrZii~heliens 

smak för Iroi?stnZrliga tryckal star? 33 1915, 775) 

Int il1 denna tidpvdct h2d.e Kumlien bzdrivit s5 t t L;~o~ref'F&~ erbs t c -.mdcr 

naractst fullst?inciig mon.pitet. Det ar dock troliqt, att Lqarström kan62 till 

hans existens. Tillvaratagandet av Kumlierrc typo~~ref iska kunskeper var lika 

mycket ett resultat av Slöjdfiireningens fcirmedling soni av Borst,edU s iriitiiltiv. 

En padrivande faktor var Kmliens fiyttning till Stockholm 1916, där han till- 

trädde en amanuensbo fattning p3 iralvtid vid ITat lonaf.museum undar Rlchard Borgh 

(11858-1919). Vid musóot atorfann han viin~orna och tilliko. styx~lseledamöterna 

o 

i Slö jdf Ereningen, Gregor Paul sson och Erik Het t osgren. Het te2,yrsn och Kumlien 

var beka~ita sedan gernonsama uppsalaar och hzde bl a mrnmaren 1907 tillsammans 

deltagit i det p% Gotland idedda Iransthistorid~a inr~cnteriryspio.jek+,et "Sve- 

rige s kp!corrl, (r~c!

G 

de senno r,ods*nisl;err_a 6slad.e hcn mod Lr.w%in, sea I stu! f ~ ~ iIcder s i 

över rc3 so~rel,knget t F il crndradp hes ICufi?lj.r-?n ~:idm2.c dm,%: 

i~!dco hade den riktte vZllusten I"3r p~nsolc$c?p,~ och lijr ;'cï,rgklicken. if:7r. kunde 

0~1;isa Bl&ic?. un stilsort och i?ju%er z:v do ati,ndligt siii& do-tc,l;os,, m m kurma 

s:kXrika c?c~kl?_~.,t Bt c11 bolrc.t:iv. H~.E se? u;& c2 v51 -tr,;rc:t.E ,sid; r.ricc?. oi, adel stilsort, 

dsr 1clashe:t ocln ticlskzraktilr f8rona sic med. skönheton, 'r;o!ri. o::: hsn fltt 

et t verl.:l?-g-l, n ji!ti,i~~r:r;i.e C!e .L, i. vilh.,;t dan st zZ~@c?sGe rl2i)rillis-t 757 Im,ippast 

kan f& in n3got oetiskt. fkke hEr -bi11 dem, som vj-lju histoz?-skt och 1.ogidct 

intrSagz i probLom, Utcn ni'igon lust tlil snctsFmaig dislsktik och 2x123 nindro 

till det vi~llor de senaste %ren s% omtyckta ' till-g jordct LFll!rr~inqlandF?t, vill 

han veta hur det ar och hu. det bleTr s&. Och detta ar y%terligtrre on anledning 

till att .jag s2 gärna tal-^ med honom. (a,a,., 154) 

Omdömet I"oznu1craclrts odlring 3-9-30, d% 7~-ilieris profil sfker di~&=ssionome, 

om fmkt ionzli smen bliv-it mera utprZylad. 

En annan b~ndsf'örvant p% fö~lnget farm Kumlien i chafen för den skljnlitte- 

rgra ~delnin-jon~ TEioxsten Laurin (1875-1954) 'i*- \ror till den ovannZrnnde Carl 

G, och on Zri.ig bcundr~ro av dot ~;vei?~ka 1708-tala t s !rotist. 3 hans egenslccq av 

O supplemtciirektör jante ve~kstiillande dixae~ctEran Conrad Carloson hade tians för- 

troende för Kurclien stor bstydelse l5r demes arbete. 

M e 

Kumlien kom till Norstsdts ungef'2ir santidigt son EdwarCE Htzid angagera,- 

des vid Rörsirand, Simon Gate vid Orrefors och Wilhelm KBge vid Gustafsberg. 

Livaktigheten p%, konstinduslriens oaix3de val. pSf;;llandc ejzi,or Slöjdf7;renin~vns 

initiativ. CzrZ Ivhlmcton, som 1975 vunnit föreniggens tavla2 am vissa inrestade L ö ESzas Fo~svth, sorn Sven 

kornponcm.de omsl;2,3spa_w,?sr, burkar och tapoter fEr Bill.ro3.n Be eksr. Kmlier,s 

anst#ll.nlilg vid iiarstedts innebar en motsvarande vitulisovrinz av en ex~)~.nsiv 

(J p~odulctions~xon. - 

I det historiska perspektivet uppvisade IToratodt s en %lderdornlig förla.z.3- 

struktur med förlag, stilgjuteri, tryckert mh bolcbinderi i. sanma hus, Diffoo 

rentieringon hade i allmanhet utvecklats liingm, Lanken mollan boktr,yckero och 

stilgjiitars hado ro3m wdor 1503-iaiat börJat upp!..isas, Undar 1703-talet ut- 

vecklades cn borgerlig läsakrôt s ock! darmsd. en fii ma~k-nttd for bzsker, Specia- 

liseringun 2~ boktryckare, boLkh-.,,nSlare och fb%lSggart, blev ett ~erz. na:?rnalt 

förh&l.lznde . (&dir, 1975, II) 

P d rgdrnannen i Orobro, Norstedts förste 6verdirekt5r P e r k. d o L f 

N o z s 5 e d t (1764-1840)~ delads och övsrla-t 1edarskci.ps-t av fi~nnn till 

afterföl jaw3o gonerstianor Rorstwcit ock till deri ingiFt;cz slakthsn Laurin. 

Förlago t ~rii~lc2de s &v en tradit ionol3.t po.iriarkali sk orcani sa't Lon, Dan sl;n:iila 

ekocomion förankrade s i stor u.% s+,r~ic!rning 1 u'cgi-vqllr;Se;r . av det offentliga 

vc&lildoo -(;.:.l?' abtt 3717 r, &PIu juridisk littes;_tur, i;t?,-b::t~~j.ck och l?,-obycker.

h kr2ftig ekonomisk oxpnzion fntrllffixle docaxi~ici-nm f6rs och cfter f'dr~tr~ 

-v2 i*LC:&ript en a+;?,rts ctil-ing soro semmanf öl1 med den czllm%ma nietuat ionsn i 

ett Sv3rigc y5 v5.5 mot genomförd industrialisering, Odcring 1843, d& Svenska 

f örlagsf 8re~ingon grundacie s, hade Norsted-t s expandarat till en s*uorlokordning 

iiäst efter Zacharias ilaeggströms boktryclceri och förlag (1813j, Per I. Gcdin 

har följt bokmsrhildens utvockli~g omkring ZYOO gono;? en Jamförelse mallan 

Albert Botmiers i^örla.y (lS37) och l?~rsbuodt c. (~ac?in 1975 t 78) 3.352 orcs~x*to 

Norstedts 152 000 lcronar. Bonnisrs omsattning ass era de 1866 100 000 kronor, 

1873 200 009, 1884 354 003. Kapplöpninzen rnôllzn fyrlagen h9jdedos tillfS,17fgt 

av Bonnicrs stora nedg%nz 1886, Omsviiagningen intrxffade 1890, då forlzget 

kunde redovisa $00 O00 kronor i onSttning, 1898 redan '620 000. Morstedts ut- 

härdade 7721 de~na konkurrens. 1/03 redovisade ma,n l, 25 miljoner i omsattniag, 

1910 l, 5 miljoner. 

1879 ombildades Norstedts till akti~bolug under verlcstiillande direktör02 

ock vice haradshövdingen G,i3.A, Eolm (1845-1910), son vid sin sida hade kassz- 

direktören, Carl Laurin (1843-1917). Holms pvriod sammanfGll till stor del ned 

den ovan relateradc expansionon, 1893 ink5ptes Ziertas bok;Grl~ig, viLket bl a, 

g2v anledning t il1 on ökad u-i;givning zv ut ländsk &3nlittaratur i översst tning. 

Fr o m 1902 förvtim-ades successi-qt Contrdtryckerie-tP som 1913 försåldec med 

god vinst tillsamrneris ned No~stsdt s =del' i Jiihob Baggr3 s se8el-k qckerl, 1903 

fick firman aktiemajoriteten i Iduns t~yckeri, 1913 infGrlivadcs Lesss50 y ap 

psrsbrdc, som/?ern ar senare fördildas. 191. köpto man den danako Törl!i;z~eren 

Henrik Koppels aktiebolag L jus. fö sur in 192 3, l5ff, ) 

Krigsutbrottet medförde visserlisen en vissrestriktivitet p g a stigando 

framst3llnirlg&ostnzder och försämrad kopkraft. Ragot allvarlignre a,vbrSclc: 

.för svendc industri medförde dozk inte krii;et, vilket ôven bskrzr'tas bgt~af- 

fande don grafi&a branschen gecom 5verlZg:~~in;zrna i Boktryckarc?kamnaren. 

(svendca boktryckaroföreninsen 50 år, 285f.) Xorstsdts starka men genom kr%- 

get bundna kapital torde ha g.pnat en mera medveten fnriktnirlg p& förla~f3ts 

typogri~fi~ka och konctrGrliga profil, 

?Tagon egentlig svgnsk tradit ion p& typmit tat s omr5de ~xistvrade i ~ t e 

vid tid~n far A&e Kurliens axstiillning vid Norstedts. Maldomar Zachrissons 

andel i frnrns4uallnir~on av TTordLsk antikva hade trots allt ins!srankt sig till 

den radgivande f wIct ionen, Den historiska, inventering av svenali: rokoko och 

empire som nu dctualiserade s visade emeller-tiu p& en typoy;.raf isk trudition 

med f3rlZn.gnin.q tiil den norstadt ska officinen, 

Den svenska stilgjuta~an Lars Xalvïun (1796-73) hade 277; inlatt cn stii- 

still san l.;wnde p g s ekono:aisl;r% &al aldric gjutas, ~d'som var Pcllet ned 

mundc s-bilg juterivar1cx~,~.1110t undar 17OiJ-tal-et skars inte heller hos Salvi>~c

C, 

O 

n8gra original utan kopior av tysko, 'franska eller liallaxldskrr föslagor* 

(~alk 1975, 12) Saivius s tilg juteriutnis-tahg saldes 1797 till. JsLo LbdIh, 

l821 till Per MoliP Xarstedt, P;& sol-;are uimäldeo i Stockh~h r$drst~.n- . 

ratt f i m P.A. Mors tedt & Söner. . X833 antogs f imw "geaorn constitu"crialn 

till kungl. boktryckare. (Imrh 1923, X.) 

Genom successiv^ förviim av mindre trvckerier utökaäe Norstedts de tekniska 

resurserna med stilar och preseiias. 1846 inköptes LeJe Hfer+,as stiLgjuteri, vars 

produkter liksom den ovam-de J.P. Lbtfhs utaärkte sig för den gustavWska 

tidene o& empirens höga konsthan~erklkga kvalitet. Senare uppköp resulterade 

emellertid i.= tilltagwäe atilblandning, och ae mpsrut~;ligen gmska konee- 

kvent tillämpade fransh tryckstilarna blandades med modernare, inte minst fetertilwo 

Ornkrbg 1904 upptog stilproven förutom vin3etter, infattnhgar o dyl 

narrillre 3. 200 numer. Huvuddelen av dessa var brödstilar, e~daet ett iz%ta3, ar 

avuedds för accidenplsats. Bekorationer i f mm av ramar, ornament, etc saknades 

näetan helt. (P.A. Norstedt & Söner hundra h, 351) 

Nom tsd ta tmditionsnedve tenhe t jämte f ir- skolade hmtverirr;rrs tab raddade 

tryckeriet frän de gruvligaste utslagen av 18OC-taletis fokmförfall. Stilvalet 

,var trots den stora kvantiteten nummer relativt måttfullt. Eiter l.iaudl introdu- 

ceradea det s k norstedtslra stilasyrstaet med enhetligt punktrarystme 'Pryckeri- 

chef en Carl Ramratröin verkade i stlhänhe+, f ör s taahdardisering, ozh w.der ksas 

verkodet, 1886-1913, blev dea efter mönster av Carl G, Lauh r%~m~istoria" 

- utbildade sturndd-bypea. alltaera anvk4. (~adern bokkonat fr& PeB ESorstedt St 

Söner, J E.) 

Fi9r Akke KWierz var situationen emellertid otiPlfreds~tSlande~ De tvil fErsta 

benr dinatliga besök vid offfainen i Stockholm resulterade i. ett antal satta 

amlag p& hans rekommendation. En bristande överensst~elrpe xellan ondaga 

O titelsida och inre wpografi var vanlig och s~mmmhmcle förmodligen ned da 

G 

typografiska fachätmens begr6nsade förtroesde for 6.en nye kollegan. Kumlien 

övergick till att i allt stOrre utsixacksing texts omlaagen, scm sedan utförses 

i klichét~y~k. Eh typografiskt genomatbetad produkt fordrade dcik m8rs resurser* 

Redan 1916 finledde Kumlien förhan4lingm OR import atp ett nytt typsmitto

' ' En svensk boktryckst.yp 

O 

I j anuarinu~re t av Nordi sk Sok-t rycl:~rsk3nsG 1916 publlce mde Gregor Paul sson 

en artikel om "Bokens utstyrselw. (~aulsson, NB 1916, 26-27) Boken placeradss i . 

det stora kult ursammanhangst. Forfzttaren menade, att kraven p% 'bokens y tt re var 

* 

ett ut slag av "var renlighets- och kvalite-Csford~an'~. Fransett pmkt trycket upp- 

visade det svenska bolchantverket betiinkligs s stet iska brister. Det var inte 

praktsidorna med "vignetter, initialer och dekorativa k~wmelursr" som utgjorde 

grunden för ett gott bo-&hantverk utan "den vanliga enkla boksidan av typ lagd 

till typ, rad till rad". (a.a., 26) Inflytandet fran den tyska typen, avsedd 

för ett sprak med en rikedom på versaler och staplar, där de stora mellanslagen 

var befogade, innebar ett hinder, då den tillampadea på svensk text. Paulsson 

ivrads för en svensk boktryckstyp. 

Väsentligt fös ett gott boktryck var även margernas förh%llands till tox-t- 

ytan. För närvarande r&dde ett fullstandigt kaos, där antalet fornat n&xnast 

mot svarade antalet böcker. Omslag och bokband va,r försummade, De haftede svens- 

ka banden uppf'yllus inte rimliga praktiska och1 e st etiska krav, Beträffande om- 

I 

slagens typografiska utformning anade Paulason, dock en l jusning. Den rena .+ 

texten rekommenderados. somiidealis!! lösnifig. Inte Sara detta: "frlan ni&sVe ri-ha 

omslaget med bokstsver och allt," Vissa tydca ftrlag Skulle, menade skrihrenten, 

aldrig acceptera en bok med bara "satttf omsiag. (asa,, 27) 

Art Sceln interfolierade s med reda-kt icnens aninZrhin,yar. För1äggareba;:ds t, 

som Paulsson efterlyst, kunde enligt f ed aktionens uj3pfattning inte lëggas 

t511 grrid för en bokbandskultur, men fil för "en ökad smzk hos allmanheten 

Tör bundna böcker". Bitade t,yper kunde dessutom endast motiveras, d& en viss 

form inte kunde uppn%s med befintliga typer. (ib. ) , 

Dessa Paulssons fö~ebud till boken som "vackrare vardagsvara" kan jam föra.^ 

med de synpunkter, som framkom i en artikel av Erik Wettergren i notsvarand6 

%rg%ng av Svenska slö j dförenln,o;ens t idskrift. (?$ettergren, SSfl 1916, 96- 

102) Anledningen till denna recension av "XolistSak och bokkonst" v2r b?. a 

femte utg%van av C. G. Laurins "Kons~hLstoriarf , Arbetet c omfhg hada utvidgat s, 

b%de text och illust rationer. Wettergren beundrade biidurvalet men beklagade 

J 

tillverkningen och tryckningen av klich6em-a., bdreas Lindblorns 'iNordtysk 

skulptur och rn8.leri i Sverige frin den senare medeltiden" lovordades isade 

för sin vetenskapliga hait och för d.en ut styrsel, som Cedeiquist s ,y~aPiska 

aktiebolag givit verket. De namnda praktverken styrkte Wettergren i hans upp 

fattning, att dsi bo!&antverkliga intresset i Sverige h511 p5 att vidgas och 

fördjupas. Officiner, "som redan läzge med obotlig sangvlnisrn %.rot-i; p& det 

yrkesniassiga halitetsarbetets seger'', tycktes f& r5-k-i;. En enhetlig svensk 

bokkuitur var i vardande. Som konstitueran23 V-rag i. moden1 svensk Sokkcilst

upfattads Wetiergren anslutninzpri till "g~!l~riial god traditionn, detta i 

motsats till den tyska, %vilken forst gjc:i. rent hur; med all den slentrian- 

inassiga bråten, som dar var värre an nggon anaam stans, och sedan brottsdes 

ett par . grtionden 

. med exparimant och sxcentricj.-t;eter, til.1~ den nu börjar 

klarna till behärskad stilw. (a.a,, 98) I 

Föreniriesn för bokhantvork, som rlei-ka &r utgivit !'Några dikter af Erik 

Axel Ka,~lfe?.dt'~, fick av Wett,ergrer, en loge tö- sir, föss$a puSlif;atior~ i 

modernt utförande. Den tlhälsosamma hvardagssnrmingen", att ett tryckaistep 

"endast verksr och f å. r verka genom typelwas fördelning och svarta sam* mar- 

gernas afvägning", hade här m%st tumma p% sig för den festliga p~esien, En 

kärnig" ut smyckning med Harriet Sund st rams träsnitt 'blev lösningen. Wettsr- 

gren noterade en god balans mellan textens innehå.11, typografi och illustration 

men beklagade ''v%rt armod p% goda typer och franfi-jr allt l.., ./ en kaliab 

tarsfull svensk ty-p". (a.a., 99f,) 

Tryt-bingen av Karlfeldt s dikter hade utfört s av Bröderna Lagarström. Från 

samma officin recenserade Wettergren ett par andra arbzten, bl e "Svenska l 

kungliga och furstliga bokägaremSrkentl, författad 27 Arthur S j ögren. Arti- , 

I 

kelförfattaren fick här tillfälle att med. anleitniug av verkets innehåll frzinl 

h%lla 1703-talet s stildekorativa tyaditian, Han prisade också bokens ut stpsel, 

"den allra dyrbaraste med en finess i detaljerna, son! j~?-st passar för tinazets 

preciösa natur". Balansen mellan text och illust.ra.tion upyskattades lik8 mycket 

som klich6trycket s klara färg p& glättat papper. En i?rLdr:x bok frh Lagsrströms 

officin fann Wettergren intressant "genom den rikrdoru p& olika. stll2,r och stil- 

storlekar som kokit till användning utan att hellie-tsintryokot dock blir mera 

splittradt an hxad hvarje kataloguppstallning for med sig", (a. EL,, 102) 

' Wettergrene recension var hu-adsakligen inriktad $8. konsihistoridsa aspek- 

ter. Beträffande Laurins "Konsthistoria" namnde han inte ens, vixken firma sam 

ansvarat för tryckningen. Ansvarig utgivare var i sjzlva verket P.A. Eoz:stedt 

& Söner, vilken officin specialiseral'sig bl a p5 konstreproduktiourer. ?rak- 

tiskt taget alla tongivande namn inom sven& konsthis$orlsk forskning gubli- 

cerade sina arbeten s% f örlagel, Det nämnda verket s t,yleagraf i.ska ut90kagde 

var, &som tidigare nämnt s, konvont ionellt; Y6r V6rsted-k st prydligt man knap 

\ past klart. 

Paulssons och Vettergrens samtida aitiklar visacie don %tskillnad i es-tatisk 

inriktning, som diskussionerna i Svenska slö j d.föreningen berort. Mot Paul ssons 

sakliga est etik, som fr a. bet onade bokens karaktar av br~%zsv,zra, trycke-"; s kc~st- 

rvkt iva kvaliteter, stod Wettergrens t raditionslnrlkta,ds och acsocialiva skön- 

het sbegrepp. 

P% tv& punkt er sammanföll de b%da skri'bezt ema s art i!da=r, nämligen be- 

träffande %beropandet av den modema tydra bolckonsten scnlti d9-t ut t~tlzde beho- 

l

vet av en svensk boktryckstyp, D,an senare sp~punkten, som ju sedan la~ge fört s 

p& tal i bokkretsar, utmynnade i den prist;Zvll~g, som Svenska slöjdi6reningen 

utlyste 1916. 

I 

Inom fackkretsar stod Hugo Lqerströn sedan läxge i centrum fCr diskussionerna 

kring skapandet av en svensk boktryckstyp. Slöjdföreningens boks-pta ned- - 

lemmar uppmärksammade snart möjligheten att initiera et t intresse for det ta 

speciella slags formkultur. 1915 uttryckta Gregor Paulsson i en artikel i 

Stockholms Bagblad sin förvaning över att inte nagon svensk arkitekt eller 

tecknare lyckats skapa en svensk typ. I mars p%foljande år inkom Peulsson med 

en skrivelse till Slöjdföreningens styrelse, dar han föreslog donna att ta 

O initiativet till en pristävlan on en svensk bolctryckstyp. (SS~H 1916) För garanterande 

t av täv1 ingvns prakt i &a re sultal borde man trEda i f ölbindel se ined 

O 

' 

landet s främsta boktryckerier och st ilg juterier. En svensk bokt ryckst-yp, mena- 

de försl.~ssiilllaren, utgj cxde det främsta villko~et för fullföl jandet av dat 

reformarbete, - som nu pabörjat s inom svenskt bokhantverk. Typen vas '"d-en deko- 

ra-t iva enhet af hvilken trycksidan bäres upptt. Det tyska f 

hvardagst rycke t s' 

kvalitetsförhö jning genom tillverkningen av ny; konstnärsst ilar framstbd som. 

talande exempel. även äldre tryck, "hvilkas stora behag i de flesta fall ligger 

. i de använda typernas skönhetrs, borde beaktas. Den pggående svenska importen 

av utländska stilar vzr ot illfredsskllande, men "frhsedt den nat ionalla si- 

dan i saken", var det tvivelaktigt "huruvida aldrig s& goda utländd!a stilarw 

' 

skulle kunna vara '!t illfylles+ för s:-endxa behafl! . Typeraas dekora iiiv2 verkan 

- växlade mellan olika spr%k, beromde p& olikheter i bokstävernas förekomst och 

O 

O 

kombinationer. 

Upplysande ar att notera rättelses och tillägg i jämförelsen mellan det 

ursprungliga förslaget till inbjudan och det som senare antogs av pristävlings- 

nämnden. Vad uppgiften angick, moddeladec i det förra manuskriptet att man av- 

s%g att f% fram "i formen god svensk tradit lon och stil-", i det senare manuskrip 

tet ändrat till "i formen go6 svensk karaktär och stil". Det förefallar, som 03 

Paulssons mer praktiskt inriktade estetik här givit s företrzde. I den tidigare 

versionen uppgavs även, att till ileltagande i pris tavla^ " hafva särskildt in- 

bjudits" Olle Hjorteberg, ArLhur Sjögren, "Fi1,Kand. / / Kumlictf samt 

Greta Sellberg, men att tavlingen sto3 öppen för al.la,. I den slutliga versio- 

nen fastslogs endast, att tävlingen var "anonym och fri för alla". Bedömningen 

skulle enligt det antama förslaget ombesörjas av en r~amnd bestaende av 0118 

Hjortzbarg, Rugo Lagerström, Gregor Paulsson, EIrik Ilettergren sszmt Carl G. 

Laurin, den senare son represofitarlt för A.-.B. ?.A, Norsiedii & Soner. Dartill 

meddelades, att Borsteat s stälit 2 000 kronor t ili arbetsut skottet s förfogande, 

vilken sumna oavkortad skulle avsättas för prisutdelningan. Ett avtal hade 

- träffat s med l' svenskt stiigjtiteri*". Detta skulle u2der beskämda föruUs3l;t- 

l

ningar utföra ett av förslagen tryckt&-, varcid kanatrGren mot arvode 

förväntades f3ljz arbetets utveckling, (SSIE 1926) Av en notis i Svenska bok-- 

tryckarefr),-enir~ens neddelanden fra~gick, att det; VELY? Norstedt S stilgjuteri, 

som ställt. i utsikt att i förekommande fall "gravera, gjuta och till lande-ts bok- 

tjlyckerier tillha.ndah$lla deil & framkomna' typen", (pristävlan om en svonsk: 

boktryckstyp, SBfX 1916, 90) Det antagna förslaget till inbjudan uidertockrkdes 

av S1ÖJCifijreninf;ens arbet sut skot% f a~g-clati 1916. Förslagen skulle vara. inlainnade 

i mzrs 1917. (SS~X 1916) 

0riginalhindlio;~;amas fragnientariska upplysningar om Akke I'ett rent sstetiskt nyskapande p% grmdvzlon 

av historiskt givna bokstavsforrmr". (a.a., 52) 

Lngersi,rC;ms htinvisjiing til.1. en viss ctiltradi+,j.on Ilsde i aj5iva v9rke-b in%^ 

så mycket ge~nensamt m2d Weitergrens uj-psl~~'vti?ii~~ av samrna sj?ol:. Kramt p5 cn en- 

hetlig, för bokut styrssln gymsan form vas 25, Lase~s tssm, likson Pir Cregar 

Paul sson , huvudf ~i5.ga-c~ 

Vid det samaant~2de som snoxd-na,cles ~nzd anledning 21. do trettionio idiomr~i, ';Z,Y~- 

.. . 

lir,gsf';r~lc27e~~ fxm don fclltnltgv. r~iiificen, ctt eh~ru ii~~et >v dok sr,s_F&r: 'ln&. 

beskaffzdt, att 61t kivide &illa son lijsiiin-on af oreblc.iot en nod s-~cnd:~

0 

O 

O 

' 

O 

n~rmalstil'~, visad6 de anda, "att ett godt arbete och mycket intresse 

nedlagts på taflanva (~~fh' 1917) Gregor Paulsson pressntarade de tre pris- 

tagarna i Slöjdföreningens tidskrift, (~aulsson, 8SfT L9J-7, s, 55-57) Sertha 

Svensson tilldelades forsta pris, Tors%an Schonberg andra samt Eigil SchT$ab 

tredje. Den enhet man efterlys* hade enligt Paulsson även uppn8ttsl Första- 

pristagaren lovordades för tlstilens kraft och naturliga j.hn.hetfl, (a.a., 56) 

Särskilt fäste sig bedömarna vid öva?teckuiens placering i höjd med de öve- 

skjutande staplarnas övre slut, ett arrangernaulg son, inom parante s sagt, 

gynnade den jänu?he t i ordbilden som s f terlyst s, Et t hede rsomriamandu till6e- 

lade s slut lien Johan knge, vars försiag t tlleedr ände s god genomarbetning men 

kritiserades för bristen p% nya kvaliteter. 

Resultatet uppm%rksammades s&Ml i dagspress som i facktidskrifter. Hugo 

Lagerström betecknade resultatet son " jamförelsevis goLt!hcil instämde i 

Paulssons förhoppning om att nggot stilgjuteri matte %a hand om något av för- 

slagen. (~a~ersiröm, H., BB 1917, 5) Disponcr;ten ïid Almqvist &: TkLksell, 

C a r 1 Z. H a e g g s -t 2 ö m (1884-l-944), visade sig mindro f6z~hoppni;rigs- 

full och anmärkte, att fÖrutcät"cingarna för ett gott resultat saknats. 

(~ae~~ström, Nordisk tidskrift mr bok- och biblioteksväsen 1917, 242-246) 

Efter &r av utländsk import var svenska stilgjuterier inte rustade. Själva 

tavlingsidQen var fCrfeLad. Zn sve:r7r'lc etil nicsstci,, för att Ö h t kuaia motsvara 

begrep30 t, lailgaamt ri;ogna till s jalvklar f orin, %egg ström krit i serade den 

-- "moderna riktning" inoni kolistan, soiti i "dcssc? yS.i;ersia dagar" gjorde sig 

gällande, Ean assåg dessutom, att det kfiappzst vai 3nskv5rt, att i sveilsk 

tryckstil Iörneka "v.%rt 5erornde i andligt afseende sf alla de stora kultur- 

länderna". (a.a., 244) 

Av Haeggströms kritik kán Kan sluta sig till att han i allmänhet var skep- 

.tick till 'nynodigheter" Slöjdföreningens initiativ to~de emellertid ha bkdra- 

git till att väcka intresset rör sakfrhgan utanför de snäva+re fackkretsarna. 

Den hedersomnamnde Johan Dunge, vilkens förslag även Haaggström apat en sä* 

skild uppmärksamhet, gav inte upp sitt ar3ete, 1923 kunde Hugo Lagerström 

presentera ett nytt förslag av denne Kanstnar, Även detta visade sig emellertid 

olämpligt att gjuta. (~zlk 1975, 13) !$We Ku~liol; blev i si den, som i första 

hand skulle tillmÖtesg% de typografiska önskeni&lsn.

O 

Den tyska bokutstäliningec 1916 

1916 var för den svenska bok1consten ett hiindelserikt ar, d& impulser och 

formuleringar grap in i varaandra. För den som söker rekoxstruern hzndclsefön- 

loppet, blir det närmast menin~sl5st a'tt söka sarskilj2 ors& och verkan. 

Gregor Paiil ssons artikel om IIEokens ct styrselff och Erik Wettergrens om 

"Konstbok och bc?&onst" hads 'tv2 klara anknytningsy~.dcte~. I föregående kspitel 

xefererades den ena, önskern&let on en svonsk boktryckstyp. P& denna punkt, Lik- 

som p& den andra, hiinvisningen ti7i modom tys.! bokkonst, hade de b&da slöjd- 

förening srnodlemarna f3rogangsm%~ i di slcus~ionon. T iden var nu mogen f ör e tt 

praktiskt genomförande av programmet. 19l6 blm tidp~iuten into bara för tev- 

lan om en svensk boktryckstyp. Den 8 - 12 oktobur detta &r arx-angerades i 

Konstakademiens lokaler i Stockholm eri utsttillning av de3 nytgs!ra 5okkonrtei2. 

o 

D5 Svenska b~ktryckaref?re~iin~cns meddelanden i okto!sernuc,retccj_~erade utst2llningsvZglednin,-ons 

progrr:mf?~!clarirg, gen1 j% forimleringnr frh Alexis Bassel- 

O 

quists sex Br gamla artikel om "Konst- och. bokhmdtvsrkl': 

I en tidshlder som denna, med sin Evormtiktiga in6ustrialism, sin vinningslystnad 

och der1 syndar"1od zv. sna%loshe.t, son Rs~orsv5irima.r iiel2 viirlden, bli dessa 

anspr& (var egen tids) oarhijrda, Bo!ra,ns alla ba st5n2sdelar msste riydan~s, i~%.i_ 

sti1gjuterie-L~ typer och ornament. och siittzrens mh~gskif~ande arbete till illustrationernas 

n&ngfald i fremstZllningssttet. !%n Erföre är det ej blott 

haritverkaren eller konstnären, som vi bsliöva, utan - dem bagge t il1 samnians, 

- 

Blott dar teknikerin och upsLinnaran sazdra'kbigt f5ran~ sig och darjamto ned 

köpmannen om de t gemensamma malet at t &st.a&amnia e t t kx-all,te t sarbete, slc2,ll 

hantvorkzknnst liksom bokkonst kunna hos7as att u?pn% det gamla hantverkets 

avundsvärda enhetlighet. (CE~ utställning av tysk boXronst, SBG1 1916, 9:)-100) 

I Nordisk boktryckarekonst refererade Suga L~gerstx3rn sina intiyck f r h at- 

.. 

ställningan. (Lagerstron, H., NB 1916, 341-342) Tyck 'ockicunst kom for danne 

att representera "den gamla fina uppfattninjsn sv ty-ens f m m och tncns an- 

vändningf1, som hittills 05vertrSffad praktiserat s av engelsmännen. (a,, a, 341) 

De tyska frarngilngarma p& senare tid, borde enligt Lagerström dock inte fnranleda 

0 en överdrift av det svondc~ boktryckets ty&c!;s beroonde, vilket vidmakth"l1.i-L~ 

\ icke heller s% stora, tunga och svarta typer". Sprzllige differenser Inads dess- 

inte minst genom importen av tydca typar. Svan&nrn~ hado i sjalva verket 

tillzmpat de importerade type~na p% ett s j2ilvstZa5i~t U satt gcncm "e11 mera 

spridd agordning av ra,c?erna, icke fi~ll"i,s% %u%a och tatt slutna sidbilzer, 

utom utverkat en viss svensk &rp~Zgel. I stallet för ztt a,nslu.ta sig till tysk 

tradition borde svensk bol&on.at. s8kn sina ~3tte-c E d e t sen-, 17011-talet e Torre 

ideal. Vid denna tid var nämligon sicillr,s.dsn. i f5r:ia511.ande till tydc trndi-i~ion 

upsenbar och det franska infly-tsndet gjorde sig giillande i de lätta typsrila 

av rorriandc grundform, dvs an

28 

'anordning. Svend: bokkonst var till sin grundkaraktar 'i c k e g o t i s kr. 

(a-a., 342) 

Om Lagerström &ledes l5t det positiva amdö~r* bilda ugptskt t511 rtt nr- 

vecklande av sitt rn8n.g-a g%nger upprepade formidaal, levererade il-&e Kumlien 

till Svenska slöjdföreningens tidskrift en närmest förbeMllslöst enfiusiac- 

tisk artikel om den nytyska skolan. (~umlien, SSfT 1917, 10-21) Det svenska 

uppsvinget p% bokkonstens onirii.de - senast rnanifssterat i programmet för en 

svensk boktryckstyi? - hade enligt. skribenten sina förebilder at-l; söka i Tysk- 

land. Tysk bokkor~st hade skapat s i "renässansens tecken1'. Den var dels att bo- * 

trakta som "en stark och sund reaktion not de smaklasa, banala och billiga 

alster, soni dessförinnan ÖfversvZmmadz bokmar-knadrmi" , en roaktion som syftads 

till "dekorativ förenkling och sträng konstnärlig afvägning". Den km-de dess- 

utom och frarnf8r allt uspfattas som "ett utslag af det moderna lifvet", den 

ville vara "en %terspegling af vår rörliga, nervösa och skiftande tidn. Den 

nya bolckonstens individualism var an t idsföreteelse , som innebar frihet f r8.n 

tradition. Samtidigt ville den genom återg%ngen t il1 äldre stilförebilder &ter- 

anknyta till traditionen. Int rängandet i den typograf i.ska och bokkonstnarliga 

utvecklingen hade medverkat t il1 en ny f Örstaslse av stilarna, '"deras skift- 

ningar och f örhållanden t il1 hvarandraI1 . R ihn f Cr pastischkonst 1% vissa- 

ligen närsr, och man krinde inte neka till, "=tt p3 mariga hall pastischen går 

väl långt i trohet mot originalen". (a-a., 12) Den nya stilen avsag emellertid 

att vara "strikt modam". Förebilderna verkade som "incitament". Genom studiet 

av "goda, vgl utkriskalliserade stilar" sökte n?an koma "de lagar och regler 

p% sp%ren, genom hvilkas iakttagande man stillöshetv. Kumlien kunde 

hänvisa t il1 impulserna f r%n Morris och hantvarke t s phnytt födel se. Den "go- 

tiska renässansM, som Morris hade drömt om, saknade dock "den retelse, som 

skulle kunnat göra denna rörelse till en rörelse af större praktisk be.t.ydelsel'. 

Avgörande för de unga tyska bokiconstnarexna var den praktiskt-estetiska syn- 

punkten, liksox konstnärernas samarbete med folk av facket. Bokkonstnarerna 

hade denna gsng verkligen "nedlåtit sig" att först utBilda sig till fackmSn. 

(a.a., 13) Tiemann, Behrens, Steine-Prag, Ehmcke, Kle7&ens: alla var de I1rn5n 

af facket, p r o f e s s o r e r men öfver allt detta k o n s t n ä r e r". 

Denna trefaldiga kompetens' utgjorde rörelsens styrka. (a. a., 14) 

P& avdelningen f ör st ilgjuturierna &t erfann Kumlien de nya, av konstnärer 

tecknade stilarna. Strävan att sammansmälta fraktur och antikva, liksom f rak- 

tur och gotik, notbrades. Försöken att lansera de 3,ldre stilarna som 'orödst1.1 

bemöttes av Kumlien mrd tveksamhet, Han kunde visserligen t il1 stii sin beundran 

för Rudolf Kochs gotiska skrift rnen i ännu högre grad for WslLer Tienanns neciie- 

val med "den fina fardelningen af svart och itvitt saifit detaljernas konsekvens", 

(a.a., 15) Peter 3ehrens beskrevs som "måhända der, mS.ixsidigaste" och även "en 

af de me:;l, tidsmedvetna" blalii? de representerade Ii~nstG~e~a. (a.a., 17) Ilet 

. .

0 

("J 

speciellt tyska drag, son? Kumlien tyckt sig %terfinna Bos denne, Otto Hupp och 

Budolf Koch, f~nn ban dSrem~t t2te s% utprzglat bos Tiene-n, ö~er 1.rilkvns 

"sällsynt reia och behärskade produktion" hen menade sig aterfinna !!en viss 

spirituell grace, hvilken jag, man n& fö~l&ta mig, dock vill beteckna som 

gallisk1'. (a,.a., 18) 

En avgörande fördel fann Kumlien i förhhllandet, att flera alr dessa bolckonst- 

närer aven var verksamma som illustratörer, ty "den som äger ratta först&elsen 

för ett arbetes typografi ].%ter icke illustrationerna svära mot bokens ut styli 

sel för öfvrigt eller tviirtom", (ib.) Typografi och illustration borde mötas 

i samverkan kring innehallet, sason i flera. av de exponerade alstren. 

Kumlien sade sig sakna ett rikligare urval praktband meii, .zoterade 'ue-trzf fm6.e 

f Örlagsbandvt. "on myckenhet af goda och uppslzgsgifvande al st er1", &rskilt 

%land pappbknden med pergarnentrygg. (a.a., 20) Lika fdrsdömliga fann han bil- 

lighet sböckerna, shval be t rëf fande prissättning som ut %rancie. 

Vid senare til1I"ällen skulle Kumlien %terkomma till och bctona de impulser, 

som förmedlades vid den nytyska utställningen 1916, Framför allt var det konst- 

närens nya stallning, hans skolning i bokkonstens alla grsnar, son i det funktio- 

nalistiska skedets efterhandsperspektiv kom att te sig som avgörande för den 

fortsatta inriktningen, 

Den tyska utställningen verkade i hög grad sam katalysator, då det svenske, 

sef ornprograrnine t f ö r bokkonsien f ormulerade s. Kunlien ansi.öt sig t ili äen re for* 

iver, som genoasyrade Sl5jdförenirgen. Något stai.lni~stagando till de olika 

%sikt sschatteringa-rns inom styrelsen, kan man knappast ilttolka av hans art ilcel. 

Tendensen att i, presentetionen ta sikte p% de nyskapade antikva- och mcdievai- 

C) typerna innebar möjligtvis ett urval rnsd tanke p& svenska förh%llander,. Ge- 

briider hlingspors bokstavskonstnarer var kanske mest inriktade p% de gamla tyska 

C) 

bokstavsformerna och deras utvecklingsmö j ligheter. D% Kumlien de~ssu$om be teckna- 

de Walter Tiemanns medieval som 'fgallisklr, gick han förvisso den svenska inrikt- 

ningen p% 1700-talets franskinfluerade antikva till mötes. H a s uppmärksammande 

av f örlagsband och billigile t sS5cker svarade kZt+,re mot ' werE;bmidsaridan' inom 

Sl5jdf5reningcn. 

?!erlrb~indstrc?d.itionen- fann rnhg?, fömerkligad med den s k "Hemut~tiillriingen" 

i L il jevalchs koiisthsl-l hö sten 1317, dar SlE jdforeniagen pre ::enterade rc sulta- 

\ tet av priv.t2vling orri inrednirg av sm%laged~~tsr. En entusiastidc, ung geiie- 

ration konstnarer visade Ilsr, vad de-as sumcrbete mod industrian fyambragt. 

&-Inna.r Asplund, Carl lizlrns'.,en, Edv~arc! J?ald och SElilon Gate htisde till denna föp 

trupp. TTT en synyunkt var ut stiillningen ocksa. den succgbe tonddo upnta!c,t eri t il1 

do-t Icommande decenniets svonska klassicism. Det radil.cnlat formsprX~et dr5 jde 

ännu n%grz. &ar. 

29

1919 hölls en bokutställning p% Xationalmuseum, dar N O T S ~ H ~ och ~ S i2.e 

Kvmlien va.r rikligt företrädda. Sarnma %r publize~ades Svendca sl5jdförening- 

ens propagandaskrift '' Vackrare var6agsvasan ev Qregor Paul ssen. Förfat taren 

preciserade och skärpte har sina krav p& konstbantveik och industri: 

Formerna ar icke absoluta, men til.lkommer icke heller av en tillfgl-lighet. 

Det existerar eLt nödvändigt samband mellan dem och den tids politiska och 

sociala karaktar, under vilka de kornino till. (Paulsson 19499 64) 

Genom enhetlighet i produktionen nkulle man aven uypn% enhetlighet i sma- 

\-,j Men med enhetlig mak uppstår också enhetlighet Övei. formen i hela samhäl- 

let. Detta ar den djupnre betydelzen av v a c k r 2 r e v a r d a g s - 

v a r a. (asa., 66) 

Det gällde inte längre att imitera gamal form, men att 3cd nya tekniska 

O . hjälpmedel 3- fram en ny. (a.a., 68) Genom samarbete melian industriidkare 

och konstnärer skulle de nya formerna byggas upp, Betfiffande den nationel- 

O 

la aspekten, tillerkandss de sveris43 formern~ inte &gut bersttigande utöver 

det rent romantiska. (a. E. , 84) I 

l 

Tankeggngarna i denna brandfackla gick igen i Paulssons reaktioner infFr 

ut stallni-n~en p% Nat ionalmucvnv, vilke f ramf ör-e s i Slöjdföreningens ti&- 

skrift. (~aulsson, SSfl 1919, 39-48) Inled~iir,,rrsvis konstaterade reca,nsentexi, 

. att praktverken, och originalteckxin,qarna f&tt ett dominer~,nde ut- 

rymme. Vid jzmförelse med den tyoka. ut ~tällr~ingen 1916 notsrade Paulsson, att 

denna agna* den billiga boken ett avsevärt utryrrirrie och att stilgjuteriernas .. . a 

alster tilldelats ett särskilt utstallningsrum. Tyskarnas känsla för kon- 

tinuitet hade bl a tagit sig uttryck i utstallningen av skolarbeten, som 

p% Nationalmuseum helt s~lnades. Barken Skolan för bokbantveri-z eller Tekniska . 

skolan hade arbeten utställda, Skillnzden i principer var, :nenade Paulsson, 

O bade betecknande och beklxmmande. Svenska bolrkrycicare eller bo!&onstnSrer 

hade inte intresse av "det Pundzmentala i allt gott boktryck, nsmligen bok- 

staven och de11 vanliga sidans ge staltning", atminut one inta ett intresse so3 

kommit till synligt uttryck. (a. a,, 40) Trots dat svenska bokhantverket s fram- 

gångar under senare ar, %terstod fundamentala problem: 

/ . . . / så länge i svenskt boktryck icke ner an hittills laggos an p3 kaltilren 

av själva typen, antingen genom att s5ka f& fram nye stilar inom la~dot 

eller gefiom import av g o d a utland:4ca stilar och geriorn a-t% först och frarost 

låta behundlingen av den vanliga sidcrn g% förs grat?_rLl%tem-a, s2 la~ze man ich 

f%tt upp ögonen för ;;XcriQtens betydelse, for Sokens dekorativa verkan, ar det 

icke riktigt bevänt med- talet om det svensks bokkryck~ts höga kfalito-t! (a,a., 

40f. ) 

Varje :.:i;or.b t xyckeri borde enligt Paulsson ha. et-i; "~;mak~.%d'~ e llsr någon Der- 

. son, som ansvarade för förlagets eller tryckerieks samtliga arbeten. (n.a., 41) 

l 

l 

-

C 

Artikelförfattaren Öve~gick till att kr5tise~s h'orstedts och Kumliens tillförstone 

ensidiga satsning p% omclagskultv~: l r j - . . / msn kunde se cz!!;,slag i 

stark barock karaktar omhö1 ja böcker, i onisdc3nfi:: Iig 191-0-t~11 sst ils 'l En 3iiZ.t- 

ring härvidlag hade inträffat, och mar, berilödade sig on en e:~i?etlig utstyrsol 

allt igenom. Kuniiens personliga stil karaktariserade s som " s,mnerligen smak- 

full", fast. ofta "för fin och vekf1. Större ugpgifter 'klarade han inte, "mags- 

toso i.ir knappast hans tempo!'. Paulsson antog, att detta saninanhangde mod pi%-. 

geln av pastisch över de flesta arbetena. (a.a., 423 Pastischen p~sglade ö h t 

svensk bokdekoration, och detta var ett gmndfel, Svensk bokdekoration hade 

"ofta srnzk, men sällan karaktärf1. Bonniers illustratörer Yngve aerg, Torsten 

Schonberg cch Bertil Lybeck led enligt Paulsson alla av detta drag, 

För att först5 Paulcsor~s kritik av illustrationskonsten b5.i. man karznn till? 

att konstnärerna mycket snart uppfattade och t5llämplde 2ea n p stilens grace 

c' 

och fzrfining iden littexgra bokillust,rationul.lnts &Ilan ledde tiLl3mpningen 

p& det littsrsra materialet till ett visst ytligt koketteri, en lek me4 former 

som saknade täckning i författarens budskap. Msn kan finna anledning att ifri5- 

gasätta Y n g v o- B e r g s (1887-1903) tolkning bade av Bellman och av Ser- 

I 

gel i utg&vorna ev "Fredmans sångerff (1317) och "Fredmans epistlarw (1916), 

Paulsson menade dock i sin recension, att Bergs Eell~ansillustrationer höjde 

sig skyhögt över "Einar Nernans kmodcl-2eil.nsn, en av de ackligeste böcker som 

lamat en svensk tryckpress på de se~aste aren". [a,a., 43) Berg hade i- s.jZlv2 

verket regisserat en veritabel 1700-talspastisch, ailtifran valet av p~y-er till 

typer och illustrationsstil. "Fredmans epistlar'< trycktes med en nygjutning 

av det typsnitt, som använts i originalupplagan 1790-91. Natriserna fmns att 

till& i ~orstedts stilgjuteri. (~alk 1975r 13) 

Det samarbete som Akke Kumlien tidigt inlett med den hos Gustaf Iledborg sko- 

lade förestandaren för Norstedts bokbinderi, V i k t o r & s t r Ö n (1872- 

1942), avsst te betydande resultat . Nagra av ciessa band fsnn s represento ra de 

p% utställningen, 1315 komponerade Kumlivn det första förlagsbandet tör kel 

Gauffins (1877-1964) "Konstverk och mar,niskorw, vilket i likhet md baiidat till 

Paulssons tidigare namnda a.rbete "Den nya arkitekturenw (19~6) försågs med per- 

gamentband, gratt pappersöverdrag cch gsa ovre snitt. Inspira~ionen fran tysk 

bokbandskcnst var tydlig. 1916 .utförde Kumlien et t tuurin-f;? l~;tl.vlra?zskt brsnd med 

gult, sprgngt övord-rag och gclt snitt för i7i'~lj~oteksinpplagc?xl av Grinibergs 

"Svenska folket s udorbara sde~". Studior i nyantikens och empirans svenska . 

bokkonst lag till grund för kompositii>nen. 

Gregor Pauisson kunde i sin recension konstatera, att det hedbvrgcka bok- 

binderiet nu fått en uppfriskunde korktlrrerio fran Xorstedt s, :j3r&ilt; ii:-'. arde- 

fullt fznn han Kuniiens och llströms samarbsle i strSvan att &stadkoma vzckra 

. förlag::band, Sadana borcle enlig-l; Pa~~lsson 

tiilverkc?~ 

fiir varje xtgiverr -b?!

C; 

Bland ut ställningsbe sökarna b,efcznn sig äs~sn Bugo Lagers-krön, som pre sente- 

rade en artikel om "Bokomslagens rer,~ssarisfl, (~age~strön, H., NB 1919, 122-125) 

Omslagen hade, menad-e han, de senaste gren genorq8tt en pgtaglig förnyelse, 

som gav sig till kanna i "an strävszn till enkelhet och en viss strängare arki- 

tektonisk byggnad". Dei.re~lammassigt illustrerade omslagen hade blivit fatali- 

gare och ersatts med flera rent typografiska omslag, dar tecknade ty-per ofca 

kommit till användning som ett nytt konstnärligt medel. Lagarström uttryckte 

sin tillfredsställelse med detta arrangemang, som framhävde "bokstavsformens 

ornamentala karaktar". (a. a., 122) Trots oförnekliga fördelar reserverade sig 

dock författaren mot ett överdrivet bruk av bokstavstecknandei, Anknytningen 

till äldre bokstavs kul tu^ inneba,r en fara om man inte hejdade sig inf6.p det 

svenska 1830-talets förfallstendensor inom bokhantverket. Vid denna tid hade 

nämligen bokstavsformen börjat förlora sin karaktar av ytornament genom diver- 

, 

se lösa tillslkott, som rokokon förberett. Tillkrhglade aira,tar tydde p% in- 

@ . flytandet fran 1700-talets graverade titelblad ooh darmed p& en förkastlig 

O 

c? 

sammanblandning av två art skilda metoder. (a. a., 123f. ) Artikeln illustreracies 

hed omslag tecknade av Kumlien. Lagerströms politiva omdöirie utmynnade i för-. 

behallet "att dess dikor kunde ha varit mer utpräglat modern". S% gott son 

I 

samt liga hade stilkaraktär, som dessutom inte alltid speglade det litterära 

innehgllet. Kumlien tillskrevs dock aran av att ha initierat er, omslagdcul- 

tur, som var ett "uttryck för,den tryckta bokens idé", d v s uppbyggd krinz 

. bokstaven. (a. a., 125)' 

1920 publicerade Lagerström ett flertal, artiklar, dar han med utgangspunkt 

från bokkonstens nyorientering uttryckte sin motvil ja mot det okritiska anan- 

mandet av aldre förebilder. Artikeln "Äldre %strycks varde som förebilder f0.r 

modern yrkesutövning" upprepade synpunkten, att aldre typtsyck trots sin tek- 

niska ofullkon?lighet utgjorde be tydanrle dekorativa f öredömen. (~ägpratrörn, B,, 

1733 1920, 345-346) Äldre hantverkares genom lang erfarenhet vunna kimskap m5.ste 

av den moderne yrke sutövareii orsattas iied grundliga studier av de historiska 

förebilderna. Dessa skulle inte efterapas utan tjäna sam grund för det niirvaran- 

de. Genom en sadan kunskap skulle omdömet stadgas och forrosinnet utvecklas. 

Hösten 1920 firades Hantverkets dag, och med anledning härav utgav Stockholms 

hantverkare f örening en bok om "Svenskt hantverkff, dar ~a~erst rö' m behandlade 

\ 

"Boken som hantverksproduktu. (~agerst~öm, H., NB 1920, 379-384) Utrymmet ag- 

nades det svenska 1700-talets särdrag. Det gehör, som denna tradi%ion nu böriat 

vinna hade ocks% medfört ett nytt intresss ftför formen. ~4åle-t vzr dock enligt 

Lagerström, att en eizhet mellan form, sti; och teknik utvecklades, 

I "Svensk bokkonst" (1920) sa,mmanfog~.c'.s och utvidgade LagerstrCc: sina tidi- 

ga?e artiklar till en översiktlig framställri,ing. Kapitlet om xBokomslagens ny- 

dening" anknöS till recensionen nv 1919 %rs ut stallning, Kritilcen av Kumli~,ns

omslag hade nu dcärpts. Som exempel an2ördeo uxs2rwget till Frins Wilhelms 

sonuctc di%tsanli~i,0, IPSvar*, och vitt", Vignsttvn var av u-tp~zglad ren2ssanp 

kardstar, under det att bo!cstavsï"omei, och dess snvibndning (sp?irrning och up- 

liksom linjedekorationerna urJm5t till 1800-talst ra,ditionen. 

Textens överstycken var rsprofiuktionsr av 170~.Calsvignetter, satta med rorliga 

ornament. Lagerström utbrast: 

S% fattig ar val dock icke v%r tid i dekorativt avseende, ctt icke mera' tidsenlig~ 

och den dekoret ivs anden Esra mot sk-i~rznde de,korstiori.er kaide korna2 t il1 

synes. HSr har strzvan att följa goda fijrobilder ofta tagit sig lattvinrliga uttryck 

i rena erterbildning~r~ aot vilka m&ste varna s såsom andefattigt och lsngt 

ifran motsvarande var tids krav på sann och ~nd~lm3~lsvnlig form, (~agsrstr3n 

1920, s. lS9f.) 

1920 kunde man. s%ledes konstatera, att Kumliens utvsckling inte till fullo 

mot svarade Sly jcif 5renin,ens me32 radikala f Öri?op2ninger: K~~xiiens formuppfcltt- 

ning var av ett annat siag. Vid den hZr tiden i~gick ban inte i svarom%l, Upp- 

lysande om hans tad

C) 

O 

C) 

Cochinfamil-jen 

Kurnlienn tidiga, klassiceranii.* kalligrafi var ofta tunn crch tr&dliknancle, 

spatiös. Vad som ursprungligen .frsinstod som en viss teknisk osake1.2la t ui;.rre.ck- 

lades till säkrare form ocn ett för Kumlien specifiK-b stildrag, En pIagel av 

lat thet och iinproviszk ion kvarstod, vilKen vid jaaf örel se med andra länders 

bokstevskonst km att framst5 sm ' svenskf. 

D% Kumlien tog initiativ till införandet av ett nytt typsniUY diskuterades 

först det tyskn empire snittet ilahlbaum an$i-ba (c: a l&?), ett ädelt antikva- 

snitt som på senzre tid återupplivats i finare boktypografi. P g a produktions- 

sv%righeter gav man emellertid upp förslaget. Valet föli i st p5 Cochin antik- 

va, en kopia av det typsnitt som brukats av 1700-talets franska kopparstickars. 

(se uppsatsen, 4) Cochinsnitten omfattade le Cochin soin brödstil, Nicolas 

Cschin som ordinarie acsidensstil, den sirade Pournier samt den konturerada 

Moreau jämte en uppsä.ttning stilgarnityr av rokokokaraktar. Till skillnad från 

de flosta moderna, av det merkantila trycket och reklamen phverkade typsnitt, 

saknade Cochin feta, smala, breda eller pi;. annat sätt Ir%n grundsnitteii a~mi-. 

kande bearbetningar. 

ITorstedts var den förste officin i SverLge, son förfogade över Cochinsnltten. 

Kumlien fick nu tillfZl2e att y& z~llvzr pröva sitt typografiska kmr,anda+ 2,'am- 

förd med Wahlbaumantikvans avväpnande klaseicism uppvisade Cochin e3 Laftzre, 

av rokokon och gravyrtelmiken pgverkad karaktär, Först 1920 hade Kumi j on %ill- 

g%ng till den fullständiga uppsuttningen, I första %rg%ngen av Natianalnusei 

%rsbok (1919), den publikation vari det %va instrumentet stamdss, hade Kumlien 

för avsikt att för rubrikerna använda den prydliga Nicolas Cochin med de ge- 

mena boks'tävernas höga staplar och den mer flcdánde corpusgraden av hux~cdsti- 

len le Coc.?lkr1för texten, ackompanjerade av sirade anfanger och rössjar, Olyck- 

.ligtvis hade bara Nicolas Cochin anlänt, d& Gittning~arbetot pilhörjades, Bzsul- 

O tatet blev en stilblardaing, som förar,ledc!.e Rugo Lagerströms kritik, Titeisidan 

1919 blandade cochinsnitten med cm$ gradzr av medievalaritima saint meil.j.erra1 

för rubriker, Omslaget prydde s av Pzmliens ngskapad-e signnt, fint balansera2 

p% det Iranskc oktavformate-l; av tie ganska krsr"t igt 3eckxade typerna och 31-e t s 

latta ansvällning, Till titelsidan 1920 anvande Kumlien genor,%&ende Nicoias 

/Gochin. Text sidan prunkade med stora ctnfanger och spa-tiB st kornponeraäe art i- 

kelrubriker, I tredje årg8ngen $2 öl. jacde &r Lade f ormen klarna t 7% terli~ere, 

Cochinförr%dvL u.tnyttjsdos helt med en insr e!conornisk och hozogen textsida son 

re suliat , Inbinuningen nied pergainentrygy, olat t tit0lfZl-t oeh 5vsrdragspappey 

med MfJI-sipet i guld blev likas2 klzssisl.;, e-n tidig kon:c~e.kissring as- det se- 

nnre myntado begreppet lfs~qedi sh gracerc, AJ&^ Ibilen coin l~olko~ir:-tniir, l38f a )

Arsboken tiilkola ps, uppdrag av Na.i;ionaXmu.se~~ aoai givit Ku-ailfein fria 

händer Besultatet bidrog f ijrniodligen till att Nors tecl t8 i f orlsattullngen inte 

tve-b.de a%% alför-kro sUz Dokkonstin& lika omfattande uppdrag. Utn;ytt,i~äet av ' 

co.chinförrAdet gav Kwalieils typograf?. den &&e tlighe t och. korisebrvens , som ti- 

. digare ofta saknats. Snittet kom Sven att $verka &g& a~ de textade omlagens 

typer. 

Cochbstiáera mvandes iimu -inte BOB xaskinstila H&1;ids&ttningsf 6rf aranck t gav 

Xuailien rika a5Jligheter till ett 'frittc shpsmde ?sed de 6nmGliga infattnings- 

bitarnae En wcket, khr och vacker tillämpning fick sochinsateen i KWiens 

kmposition av nPhiiobiblonn, den engelake biskopen Richard dc Burys (1287-1345) 

kiaarsiska arbete om kärleken till böckerna. Verket uA&gam,1922 av Föreningen 

för bokizlatverk, komentesat och &ersatt av Axel Nelson. Den latinska grund- 

texten publicerades parallellt och just i dessa uppslag ?tklär~;hde ~o@hia ord- 

bilden en oaxmlig klarhet. -Kapitlen inleddes =ed Kdisns rösa adanger i re- 

nbsanssnitt, vilka 2.mn lAtit omsluta eller inrama en gemen av bröd stils graden^ 

SBaoaa k e Aberg pilpekat b wrar~emmget &teflöras till ett tidigare skeder 

d& boktryckaren genom en Iihande markering p& utrymmet för den blivande bitia- 

len gav 'den n~dvihdiga anvisningen för bo'mdJ.men8 värv. (samtal med hse kberg 

6/12 1976) K~diem har fömodligen ~2dve.te-t syftat till en bes-i;ciaid estethk 

överras~zigseffelrt med dema sammanställning, so% egentligen Gr uoltria-i;orisK"p 

d& 'a.nvisnins;s$ypen1 i äldre mbeken aviiigsnades efter iniUia3.e~ fulib~rtizn~ 

Stilbildmde blev den typografiska upplegningen av Earl Asplunds dáktsa~z- 

Iing '?lapkzi;el' (192~)~ Dem anspråkslösa sading erotiska elegier fick ez3 &!mmp 

säkrare och mera genomtänkt formgirning den, som digra &r tidigare til%omit 

vardagssbgaren Osterlings sanilingo Daphnevolymen kunde utformas som ett typo- 

grafiskt smycke, exakt i awagnkingarnir. Samlingen var i litet oktavformat, pap- 

a pere t f JaderliStt. Omslagets sepiaröda vin jett , Dnphe i Srvandlin., hade teck- 

nats av Yngve Berg. Rubriker, initialer ocli strofernas typei varierade till 

synes sJa1vkbart cochinfamiljena olika Ise.rakt&ere Inledningsdikten var satt 

/T? ned kursiv, sora för att naatarz emiirkligt stma laaren till poetens toglQeo 

(k-1 

InnehAlllsförtechingens h&visnPrgcpmkter, vid dema tid &mu obligatorfelca, 

var avsiktligt spatiöst satta* 

~i11 skillnad fr& den p&rlande brödstilen lbpade sig Nicolas Cochb inte 

för löpande text. Den orniviindes av Kmliear ofla som accidenecsats. Genon spiirr- 

ning av ord och rader och genom typernas infogande och smmtallni~ med 

röss jor och orriament uppn8ddes ga-ka S$O~ ~aria~tion. Sadm typogra2iskk 

nyaar~er~gw verlkzde Gveri son en sonerastde m &z aistclwatlsk aoIx3kt till 

det merkantila %ryckets =era p&trbgbmde artihla%ionsmedeBO I konst- och 

nuseihkïoger utnlft"r;ades ofta. K d f exis armrigemag* Siirckii-t; tl+,siSkt~ v e 

de sm8 menuer, KOZU kIoil?po~~erades utifrh Cochi.r. En rationell ~hrbetsfur5olnhg 

mellan bokkonstnib och acckdenss&ittare utarbekdes a&sm$ningom, s& att den förre 

i a r a nomersa31de anteckr~lngari =.g@,v stilgrad och atilsosit.

Trots det 6uerlag positiva mot,tag;andet av Cochin saknattesi inte invändningars 

Cochinw t 

I 

l I 

~earuvidsc den har xi%m företraden fr&cr övriga typer - u t ~ m 

son wva3ldas i Sverige vill jag Iihrma, d&h&g mig tklltalar dan emeblexltid h t o 

att vara fransk - 

bon t e x .b-typs Diirernot syrles deil i Lkllf~ilighets"urysk, (a& rader med versaP~. 

och geaem bokstäver ow&h och d& sj stora text&ngder Pijrekoma, hmca vaxa 

lämplig 6 (hger~ trön, H* , IVE 192L, 89 j 

Den kursfsva formens detaljer övereasstainde enligt hgersi;rCEm inte med antik- 

van. Kursivep hade ''nlaagot sprött ock oJ%mt", scm gjorde 2en om7ig och sv&rl&9te 

kgerstrh nxiastankte, att de12 bättre l&gadu sig för Iransk text. Oa Cochin SA- 

ledes inte visade nkra direkta företsaeri bi:~*dijm? 

övriga s.ti3arZson: 

aslv&dt.s i 

(71 Sverige, hade den enligt artikeL'örftattnren doek iiirtjiinsten av en "ratt sl

- Strävan att skapa ett nytt formspråk framträdde allt klarare wder 1920- 

talet. P% kontinenten började den f'uYL1tionalisl;iska rörelsen att vaxa Pram. 

Kraven p& förenkling ocn rai ionalisering av formen manife storade s till in 

början tydeligast inom arkitekturen. I Sverige sökte man sig Znnu fram efter mo- 

re traditionella riktlinjer. Enlcelheten söktes i tidigare, klassicistiska 

former. Släta ytor och ett mfnimum av dekor utmärkte vid denna tid svensk ar- 

, kitektur och svon*t konsthantverk. De historiskt-nationella dragen försvann 

C. inte helt. En viss konservatism utvecklades som reaktion.mot alltner patrzng- 

ande sociala föendringar, 5 litteraturen uppnSrksammades vardagens och idyl- 

lens s%ngnre, vilka först mot slutvt av decenniet mötte allvarligare mot stånd 

frin en socialt orienterad krets. Hot svarigheter fann man i maleriet s " int imism'' 

och sakliga idyll. Konsthantverket avspeglade intresset for den gustavianska 

epoken och tidôn onkring 1800, Saknaden efter ett stabilt samhälle och drömmen 

om en svunnen herrg%rdckultur kom ocksa till utir,vck i pastischen. Den gen03 kri- 

get ökade omsa ttningen på ant ihritgter erbjöd spekulanter en annan möjlighet 

att konservera det gamla kulturarvet. 

Sverige u-gplevde under och direkt efter kriget er1 högkonjmktur. D5 d . 9 ~ , 

ressionen blev kännbar, drabbade den inte de förmögna utan industria.r5etc:1~a, 

som ökat i antal under högkonjunkturen. Avsättningsmöjligheterna var anm goda 

för dem, som upplevde "det glada tjugotalotu. Sådana motsägelsefzillheter för- 

klarar aven, att industrien vader kriget vågade värva konstnärer som en ny 

kategori medarbetare, och att man trots lågkonjunktur och arbet s1öshu-L kunde 

fortsatta en delvis mycke+ exklusiv produktion. 

En engel sk kritiker praglade begreppet " strodich grace", vilket senare kommit 

att beteckna svensk t jv.gotalsstll. Formförrådet hämtades i själva verket frgn 

de flesta konsthistorislr,a eyoker, men uttryoken förenades av en vEss sir-lig 

expressivitet och graciös förfining, drag som tidigare i denna uppsat s noterat s 

hos Akke Kumlien. Samtiden, inte minst utlandet, betraktade dessa drag som ty- 

piskt svenska. T jugo- och trettiotalens intensiva ut stallningsver1caamhet bi- 

/drog till att sprida begr~ppet. (~vcn&t konsthzntvarl; fran oekoln:c'il'.cz L1.11

1922 %rs uiställnln~ av bokband .fr&n 1Jorst.edt & Söne~ 

Vid bol?rutsl.!illninyen 1919 i Nati~~~lx~sg~m hade ITorstsdts och P-ItE-9 Kumlie~s 

arbeten. boret t s. ett betydande utrymme. Den kzitik son riktat s mot omslagens 

pastischeffekter, uppvagdes bl a av de 3ositiva omdömoi~, som gällde fcirlags- . 

banden. 1x0s Norstedts dominerade yisserligen äm~u 1yxbandsn;r viLks ks&ux*re- 

rade med det hedberg ska bokbinderiet s pakoslade hantverksal st er, 1922 var t iden 

mogen för en fösbaredande mönstring av samarbetet mellan don konstn3rli~;t och 

don tekniskt skolade parten hos Xorstedt s, Aret därpii. stundade förlaget s 1CO- 

%rsj~ibElem, som s?culle infalla samtidigt med jubilewnsutst~llningen i Göte- 

borg, Denna artade sig till en generalgraaskning av syenskt konsthantverk, 

W e Kumliens assistent p% ITorstedtsy A n d e r s 3 .i 1 P o w (1890-19641, 

skrev en uppskattande artikel fdn den separatutställning av Norstedts bok- 

band, som hölls på våren 1922 i fiitzes hovbokhandel. (5illox, SSfl 1922, 

45-50) Ocksa vid detta tillfälle var det, trots privat- och lyxbandens domi- 

nerande utrymme, rörlagsbanden som väckte störst upp&iksamhet. BiPlox värde- 

,rade främst, att man lyckats utarbeta en viss stil. och teimik, sam a.rbetama 

hunnit bli förtrogna med, vilket förh%llande var avgorande för att de konst- 

närliga och tekniska intentionerna skulle kma förverkligas. En hög och en- 

hetlig kvalitet präglade norst edt sbanden. Endast akt a material f6rekom, orne- 

ringen var sparsam. Karaktäristiskt var ryggtitlarnas små, jämnstora typer 

med s@rrr;ing, vilka på avstand verkade som sammafi%llande dekor. ilokryggar 

med bara ett titalfalt hade detta uppdraget nära averkanten, vilket första~k- 

te det vertika,ia intrycket. Banden i klot eller ned 2~rgamentrygg och pappers- 

överdrag pryddes i allmärhet av en stämpel p3 *amparmen, gärna med ett till 

boken associerande innehsil. Ryggar av klot, pergament eller papper hade ofta 

ett patryckt färgskikt som titelfält, en tohik som visst sig b&de hallbar 

och prisbillig. överdragspapper, ofta marmorerat f ör hand p& egen verkstad, 

gick i mörka toner, livade genom randning eller rutning, Sprängning p% vitt 

eller tonat papper förekom aven. Försatttspapperat var av god kvalitst, i 

regal vitt eller svagt tona-t, oglatts'~ pasper. De alltid &urna bsnden hade 

enf6rgaiio snitt, ton i ton ned bandet, eller sprängda. Stä~plar och titlar 

trycktes i alln.2nhet i guld, någon g%ng %lin% eller i mörk färg, 

Kumlien hade vid den tyska utställningen 1916 sarskilt uppmärksammat för- 

lagsbanden med pappband och pe~gament~ygg och själv tidigt presenterat ssdana 

band, Pcr~amzln-lmjgg3-mu blev tri- %terkoinrnanc?e lösning i hzns crbeten Er ?Tor- 

stedt s bokbinderi. För. -aVt undvika de LorfV5garo Pa~ezvarorna ägriade s 

färgning ^ch mÖnstri3g av ö~rerclragspappe;?en i fort &+,.tningen c-bör~le rnödz, 

-

Studierna i tidigara svsn.;i, bokkonst .tyav u'dcq~tnin~yen till Karl Johantidens 

bo!cb~ndsstiló Borstudt s n,ptgava, ar de k2assisica frirl-agsartilclariia TegxQrs och 

Gei jers sc~mlude skrxfter irrnpirerad.0 till, saditna stilinventeriligar, Halvklo-t- 

bandet t il1 "Esaias Tegnars samlade skrift~r'~ bar grön* öve rcrag me6 ryggtitel- 

Slt i sama kulör p$ en ljust grabru~, lätt guldoraerad rygg. Samma grundkom- 

position gallde för Gaijerutgåvän, I 'bads Psllen hade Iiurnlip,n F färg- och ma- 

tôrialsammanst2l.lni~ förhåil it sig sjZlvsts~Uig t il1 förlagorqa. 

Bariden med pergamentry~g och aprzng-t överdra~spapper, ofta 2 klart kontras- 

terande färger? kom tillsammans mad de mera sofistikerade Ka~1 Johansbanden 

att bilda protot;qcr för Norstedts förlagsband. Rrit iliiten var entusiast is!^, b%de 

bland bokkonst ens mena konservativa och bland de sn mera' liberala före sprgkare - 

4 

Li för en sådan kategorisering av de i 6idnissionen deltagaide ku~de nu finnas 

&l. En av kritilcens traditionalister, lblatts A,' Stenströni, publicerade en arti- 

kel frfin Fritzect-,tällningan, där hnn delrlarerade: 

Det finns i v%r- tid en sturldtals ratt bullersam strSming, soin söker ~inna geh3r 

för kravet p& tfbiLligere böcker" och Itböclrer &t fblket", Det ligger en vacker 

tanke därbakom, och den vore nelt visst värd al1 uppmimtran, oin man blott hczde 

att se till den goda avsikten och dm välmenznde tedcegangen, men t~~??Zrr händcr 

det ratt siillan i v&r onda vgrld, att det goda uppsktet spgres ratta viigen till 

målet, / - - - / BIan har darfor an7ednir;g att vax -2, sin ~zkt, ngr det .~22~s 

planer p% att övc välrnuni~g ned litt.craturea, med böo!reriia, Drt är Zrnt%liga saker. 

T&i intet experimenterande, ex ton strö in, S3111 1922, 118) 

S-tenström gav i fortsZtlningen av arVike1i-i sitt fulla s&an~l_snde &-i; bu;niisrl, 

$.r&ilt för initiativet ai;% inrörs, "billigt,, m

kades hundratals p ~ sstiinplar, e 

f~t förda ~tf-La~ KmZie~ls: teck-Iiiqg2-r -or 

beetämdcl böcker, Stii~plama en~rS~dea sen933 ä~ren .f?;? R ~ C I T srbete;?. ~ och 

Viktor Åström kunde s&ledss i flera arbeten bygga vidale p5 I(umlierc mo- 

deller. Xorstedtsbanden kom ocksa mycket riktig-la att alltroera uppf'ai;t;as 

mera som ett förlagssignum an som resultat av en namngiven upphovsmans - 

konstnarliga avsikt. 

F"

C) 

Jubileumsut ställningen i Göteborg 1923 

Jiabileumsutstä7l~i~g~n i Göteboig till niraat eTF stadzns gr~ty).dl5gge22e 

intrgffade 1923, t& %r försenad, . Det sve~ska 1700-talst s ivrige f5res~rakase 

Erik Vettepgren arrangerade som till oml&nget var ganska liten, 

Glas och oadla metaller tilldiog sig störst intresse, f ö -~~seu?terades b&- 

band, textilier, keramik och adla eta all er. Inom Slöjdf6mningen uttrycktes 

snart kritik mot en viss estetisk begränsning i urvalet, dsr de, mera socialt 

betyddande produktionsgrenar, som föll inom föreningens verksonhetsom~~de, fatt 

strylca p& foten. (svenskt konsthantverk fr&n sekelslcifte' till fyrtiotal, 63) 

Utstallningsbyg@-aderna, av vilka Sigfrid Ericsons konstmuseum bsvarats, 

var representativa för tidsrnodst. Konstindustriens byggnad hade ritats av 

Hakon Ahlberg och inlcomponsrats i den stigande terra-ngen med terasslanande 

runi och gårdar. BoEzonsten hade till sitt fiSrfogande fatt dels ett bibliotek, 

dels on turulvalvd ut st~llnb~ssal i sval, klassicistisk stil, gnligt kel. L. 

Romdahl (1880-1951) typisk för "den förharskaxde stil?egeln i den basta 

svenska typogralien nutilldags" . (~omdahl, SSfT 192 3, 112) Till bokbandsav- 

delningen gjorde nan entre genom ett kupolmun, dar S-t;ockholmsfirmor som Hed- 

berg, Norste&ts9 Herzog m fl, jämte ett par göteborgsbokbindare, f%tt rum. 

Norstedt s dominerade, har liksom i bokt ryckarrumel. Oscar L. Isaoson kommen- 

te rade avvägningen : 

Ja, det förefaller rent av, som on dsnna firma varit p% goci vag att P5 band om 

hela utrymmet, men som om !nun i sista stund förstått det galna häri och stämt 

av en del för övriga existerande firmor till men Tör Götaborgsboktryckarna, 

som fått sig tillmStt en alltför ringa del. (~sacson, SBM 1923, 289) 

Den begränsade utst5llnfngsytan jämte arrangö*vns subjektiva urvtil var 3% 

modligen anledning till att endast ett mindro antal tryckeriar, bokbinderier 

. och förlag inbjudits deltega. Trots den uppenbara slagsidan hade en lilcnande 

mönstring av svensk bokkonst inte inträffat sedan Baltiska uts.tällningen 1914. 

, Den enhetlighet i stil och den strävan till enkelhet och harmonisk amagnin-; 

C, mellan typtrycket och de dekorativa elementen, som man d% efterlyst, hade 9n- 

Pigt flera kritiker förvsrkligats 1923. R? a hade Norstedts resurser och före- 

döme banat vgg for en ganenfön3 konstnärlig tnografi. 1914 hade denna iirma 

9appast dokunenterat sig son boktryckare utan i första hand som förläggale 

av konstnärliga reproduktioiiel*, tryckta av Centrdaltryckeriet. 'utställnicgen 

i Nationalnuseum 1319 hado rerderat IVorntedts sch .&Ske Kumlien en viss krltrik 

för pastischeff~kte?na~ Siidana anmärkningar uteblev i stort set+, 1923, d& man 

i st kunde konstatera, att Kumliens typografi och bokband vittnads om en sjalv- 

ständig hanteriizg av givna ideer.

Kumlien anlika,des ibld,nd av uJcornqt%snde azaFJutsgivzre, fr a f5r Gpp~&ttniiig 

av praktverk. IIzns produktion ha& emzller.t5.4 !rarr,init att tv sig identid; med 

Norstedt & Söner. Titelbladet s vvor'vik->.la u~phyc3;~md med kortc? hori~ontnf er, 

dar kursiven b?jt mot den domineraiida antikvan, var en 'ugpre-ad k~rrtposil;ion, 

Con! snarast blev ett signum, FImastZnpeln under d förfa4tarnamnet fungsrjde bkle 

som urspruingsbeteckning och som hallstiimpel. Forl~gsna~mnet utgjorde koxipositio- 

nens bas,, ibland markera6 av horisontala, enkla eller dubbellinjar, 

Sasom tidigare n5,mnts följde aven andra fiirl-ag med i utvecklingen. Stil- 

bildningen giilldu den allrgnna kompositionen, inte cochin~nittat, som p9 det 

hela taget förblev IJorstvdt s special itet, Anders Rilloa, sam hörde t il1 Gote- 

bor~sutstalinir_~s besökwre, förfat turde 3n sdr!cw~nig artikel om %i.telsidans 

utve c-lrling frzn 1835-tals t fran till si-ntiitia t>.rpgraIi. pr il-l-OK, SSPT 1924, 

51-60) Pram till sekelskiftet hade dcmu, sida komponerats Fon en smal vas eller 

urn.6, En bildsvit- illustrerade, hur man genom en successiv omdisponerii~ av tryo- 

ke t undel? .senare %r utvô cklat en genomförd radgrupering och balans inollan ilil- 

vudgrupp och fotgrupp. N%gra av illcks Kumlien arrangerade titlar visade den 

ideeliska losningen, dar det sena 1700-talets och det tidiga 1800-talets br& cv 

stödlinje i fotgruppen tagits usp. IEesultatet blev en battro balans mellan 

huvud- och fotzrupp och en narkering L färgstyrka och omPan5 av den svnure korr+- 

poncntens i alim2nliei; obctydli~.a text. Den optiska effektel7 bi ev s%dr?ri, att 

avan on titeln barz besVod av nzgra f& rader, fick rrirrn intr;yck av 8tt sidm va? 

full, dvs a%t titeln ver utbre6L ö~er eli satsytc, sem ~otsvarade den i boke3 

l 

f ö. Kuilien hade därmed övergivit det av tysknrne lenserade modet =tt 15ta 

titelns översta och nederstu. rader - eller de linjer, som ersatte dessa - san- 

manfalla med den ordinära satsytans överc- och neiierkant. Följden av ett sgdant 

arrrangernang hade ofta blivit en viss fyrkantighet i titelns fite??kOifl%~rer och 

ett horror vacui inför titelsidans centr'ii~li, dar tomrummet lockade till gla- 

'cering av ornament eller bi~dframstallningar, som hotade cltt förrycka konpo- 

sitionen, (a. a., 55f.) 

1 

Eii annan detel j i typtrjrcket, soiii Billow noterade, var Ge t nya bxket av t*n- 

fanger. Bade Aidre Kumlion och 3rijderna LagôrstrYni hade här t2,gi.t uppp den gamla 

frandca konventionen att st2iLls begymelseboks-taven den rad, dit den hörde, 

följd sv nggot ord med fr&n texten avvikande stil. (a.a., 56) 

Kumlien bruhde utföra sina. omslag i sepia och i en storleic, som i allmEnha-r, 

översteg roprodul~~tionernas xed en fecitodel. SBdana ixflast fanns into 

med p& G ö t ~ b ~ ~ , ~ ~ ~ t ~ Tiien t ädsremot l l ~ l iflera i ~ ~ av ~ hnns ~ l ~ viUa. bol~~iiislag i irigj.- 

. . 

naltryclc,, Bi1lo:r Seklegade 1 sin artikel, a+,t bristen 

f 

p% liicipliga rtib:cikstilai. 

tvinpit Kvalicn a% t texfa ooslagens tsst , Som bnt mot etta oekonomi &a ISrfctl 

randet reirommenderade han, att; nBgra av I

n '. ,t 

marknaden. (F*, c. 5e) 

Så gott som alla av Kumlien inom bo!c!conston utövade specicliteter fanns 

s-tallda, aven accidenstryck, Boratsd-bc; c'c,ornin;2ns var odi$..u-l;abel. Bröderna 

Lagorstr6m fanns repre senterade och deras produkter vi sade en jämn lcvalito t, 

medan Waldema,r Zachrissons vittnado on en viss konstr&lig ?tagnation. Fugo 

Lagorström rapporterade fran utst~l~lningsn, att en betydcnde enhetlizhot nQnera 

pragladc svenskt typ:;rj.ck. (~a~erst rön, E,, NB 1923, 2 35-2 39) I ellrnZrP~et be- 

gagnade nen s13 av sammu typsnltt I5r text och r&ri&r, Nn.?,, la t t t;vsr, ~ on- 

vzxlande gourna oller versaler, aiilikv~ och km si^ &T-LV~Y~~-Y s till ru'srikcma, 

rena a,r,tikv,-t;!-per av vttrin,randv de-tc?lJform t ill texten. Sidbildens pro~ortiori~r 

var oftast tillfredsstZllanGe, d~tsljer-n& hadv ordnats med hznsyn till slute~:- 

het, jiimvikt och symmetri. Som en avvikelse fr5.n denna tj~po~rafidc? stzndnrd 

uppfattade Lagerström emellertid oochint:rpn: "Den Br för vak och för t'/oi& 

1700-tal fös att vsrka tid-sonligt;" (R, a,, 235) 

Till utst~~l.~~i~stilli~lle-t utsyav PJorctedts on s5rskild publikation, l~l.?od.crn 

buldsonst fran P.A, Norst'cdt CC Söner", sa,tt mo6 Cochin; Efter en inledande Över- 

! 

sikt av Norstodt s 503-5riga verksamhot följde bn crnoqym presentation av den 

l 

noderna bokkonst en, ?,v allt att doma författad; av PXre IC~cinlien. Förfz-i-tarsn 

. . varnade för. ett blint manmende c?.~ Zldre forebilder och rvkoxmenderade i st ett 

kritidlt av den tygografi&a. tradition~;n, Den latiriskii stiien och 2il*s~- 

san utgjorde bokstzv&.onstens grun.d.form och hese i sve;?c-2rt tryck haft sin glans- 

' period ijy;der sent 170;Atal och tidigi l803-tal. "Ifonun9ntslite-L'' och "0t~a3~e-k 

behag" hade da Iraraktäriserat tidsati1.en. Verk av t vx Kellgren och OxennfUiem~, 

wcler 1790-tzlet tryckta av Johan Per Lindh, - " c~i-zire P.A. ITorstedt V: S'jnor" - 

uppvisade sadana egend~raper. (l$odarn bokkonst frgn P.A, 7Torstedt & Soner, 7) 

c:! Genoin upppivandet sv donna tids t-r.ycksti1a.r "av synner.li~,;n ädelt frcx~4ct mit-I;" 

intrzffade en gradvis och olyclclig s5ilblandnin3, (a, a., 8) Den nyligen till 

officinen inlfirskaffads cachinstilen, "en modeminered efter3ildning av en 

O ZIdre fran&/ st ilsort, ngra be slZxtsd mod

Worstedt s 100-Brs jubileum intraf fade r;iefX;,r samtidigt med Götsborgsut s5äll- 

ni~igen, srilk~i; innebar, att förlagets resurser" kunde samordnas för de bada 

gvenoma%en. Kunlien tillldli det tmografiska av~rlnszendst +mr allt det 

tryck son framställdes. Börlagst var väl rustat 'och kasterna fyllda aed Snnu 

oslitna st iiar, 

Som festskrift med anladning av jubifBet utgavs Henrik Sehucks (1855-1947) 

IrDen svezdca f örlagsbc1thandel.n~ hist oxia" , drygt s juhundsa sidor i litet folio- 

format. Xumlierr kompme~ade e+,% renodlat typogpafiskt arbete, dar den ornarner- 

tala ut smyckningen inskränkte sig till e tt minimum, Begynnelse sidorna hadu dra- 

' ._, gits ned och var satta utan rubriker, vilka i st förts 4111 ett särskilt titel- 

(-J , 

c 

O 

blad. Cochinantikvan stod jämn, sida efter sida, bildande väl sammai.b&llna upp 

slag. Kanvisningarna var satta inne i texten med rr;indre ty-per, utan att bryta 

rytmen. Sidbildens erida. dekoration ~tgjcrdes a-u paginiciffroma, son f5rduSbl 

lats i storlek jämförda mad den ö-miga textens cicero-le-cachila-grad, och av 

l 

Kumliens stol-ä, tecknade arif~nger i röd ton. l 

Carl G. Laurins historik över F.A. Norstedt & Söner under ett sekel jämte 

saEine upphovsmans redo;örelse fös jubilo'ets töslopp förlänades uv Kumlien 

samla typgrafidca gostaltning som Schucks aibste och trycktes p% sama gulto- 

nade, oglat tade och vat tenrandade papper. (Akke Kumlien som bo!ckonstnär, 151) 

Tjrpografien hade fullföljts i omslag och band, de sanare med porgamentryg.zar 

och sprängt överdragspapser i klar grön xcvspaktive orangegul färg. Eyggtitul- 

filten av skinn gick i gärmpagserets fErg och var p% Kmliens aant5~ högt up* 

dragna. I Lauriris rikligt illustrerade historik kon! u~pslagsrikedomsn bl a till. 

synes i omslag med vinjett, titelblad och óegynneiseuppslag. 

Evenemangen 1923 hade bl a innebinrit, a5t Norstedts ganoiu _~~ h3mlie;i och 

\ 

.cochinsnittct markerat en konstnärlig och tylografisk profil, som p& del .hala 

taget förblev deras specialit et. Under 3.920--klet anvznde sig andra tryc:iarier 

fr a av ]medieval. Under 1935-tal.et9 d% narbaden doinineradas av r,~r&Zniingax 

av Gasanon? antikv~~ fort satto Norstedts yrallellt med Cochin. TJ~der 1930- 

talet, d& Garamond och Bodoni var de mast anvärda typsnitten i Sve~ige, f8~- 

ändrade s situationen inte hell-er för Xorsted t s nämnvärt. N%gon t~ografislr revo- 

lution inträffade egentiigen aldrig i. Sverige, dar mod8vaxlingama och da rad.i- 

kala teorierna främst avspaglada sig I omslagskulturcn, textningen och själva 

den typografi ska ''byggme toden'", 

liorstec7.t s hade t i.llmöte sg0t-k de sedan lar~e formulerads kraver? p& typogrz- 

f i& ' renlighet ' cch nat lonall ka,raktar. Sapitidigt had man under han-trisnkng 

till förlagsb~aditiunsn kmnat anta r~ilen som den mod j rna klassicisnuns före- 

gangara p9 det t ypogr.2,f i ska sms%deL,

c. 1 

Till först;ej. .?r &ke Kl~-ig1Fafi~ 0 st et iic 

. . 

En fattni& ni& om &We Kmlieas ek-botik gav hans recension av den tyska 

bokututSllningcn 1416. Vid den tiden intog han en position i främsta ledet, 

vilken han efter hand. i viss niin förlorade, då den grafiska industriens te% 

ni ska utveckling och de darmed f örbundna ekonomis!ca aspektemo. i allt liögre 

grad kom att pr5,gla c3ii&v~ssionerna i 'fi?,c~dcrets,2=, 

1923 -tilldelades A!&e Kumlien ett re~estipsndiuro om I 500 krmos av 1C:x~l. 

Kommerx?ollegium för att 'i~n~er minst s.vx veckors -Lid studera t~pografi och 

bokbinderi i Frankrike. (~umiien 1924, 2, manudr;ri.pt) . Sti~ondiet utökade s mod 

ett bidrcg fr&n P.A, Xorstedt & Soner, vilicet möjliggjol.de en utvidgning av res- 

planen, som kom att omfatta tv% månaders vistelse och studior i Frs~krike, 

Spanien, Belgien och Holland, En reseberiittelss inl,2mriad.es av stipendiaten 

0. 1924, sama %r som reszn för~togs, till 1Comrnerd.ollvgii inaustri3yr5, 

Ändmblet mid reser, var bols att genom studier i 'cibliotel;, musEer, ~tntik- 

0 

variat e-tc fördjupa känncdonsn om 5ldre tyoop;rafi och bokbinderi, dels att i 

I 

moderna tryckerier, stilgjuterier och bokbinderier xtudertl. nyare stilströn- 

ningar. (ib. ) Kumlien bbenpade särskilda sklil för donna upul?iggni.ng. Brottet 

mot traditionen under senare delen av 180Gtalet hade inte bara medfört, ntt 

do gamla tekniska me tode rna f ö&ndrade s utan ock sa, "att de goda ?or-blevande 

formlaga-rna i saviil typograzi soni i bolcbinderiut Singo ge vika för en f~ihet 

som i sanning mycket snart gi~k över till don vili.acte S~riiilGshet och Sxiet 

på känsla fGr all sl~s stil", Den ref~rm scm sattv ig%ng vid sekôld~iftzt 

maste gå vggen över studier i "den förlorade traditionenf1. Som 'lett stcz F en 

r..ttare riktning" hde man ockss gli8i-t tillbska till harm'tv~~ket frgn Isden allt- 

för fabriksmässiga prodiz~tionen". (a, a., 3) Efter d-emn fijrkl~.ring f81 jde e2 . 

presentadbion av ~umliehs eget program för bokens gestaltning: 

Vad d& den dekorntiva sidan a,v s&en botSfSzr, som jaq 12Z:,:r nedsn agnar hilvud- 

G intresset ryim; det mig, trots alla anknytningar till glika iildre ntilslceden 

som gjorts, att man annu icke trsffat sakens k.%~npv:&t~ Mnn har dekomrat och 

redigsrat efter olika stilrii5nster9 understundom rent kopiorut, men annu Hter.stbr 

inycket, innsi 1Sr sig att trznga djupare till de 9u:idarcontal-s, striiriga 

skönhet slagarna, som liksom en stramal j ganomgRr ali god bolclconst , äldro ollar 

yngre, och som para yttrar sig i adel fördsinin;, goda &tt och proportioner 

an i fantasirika eller yppig;: detaljoi, Jzg har dSx-P3r .under min rem eijkt fördjupa 

mig icke b1o.tt i alla de formskattoi som bjudits,' utxi framff3r allt i vart 

fall s6kt kom-na till kl=.?hot ned den d?kors,tiva principelz ?;jr att, y9 detta, &t-t 

orhalla on b~h5111ii~ig firllt till5mpbs.r p3 vara dagnrs boic'consc, o'oo:r.ocnde av del 

korutivs enskildheter och detal jut smyckningarL (2. c., 3f, ) 

I iorts5ttninpn fiiljdc ~~umlions E.;ritilc av "et t par rnoii5m~a bokfirctselser", 

kommenterades nSgra avskr3ukrnde exmpel p& sekkolldciftets förvillelser:

De farligaste felen voro: Bristun p6 baLaa.s9 brott mot material, klimpiga 

detaljer med oriktiga dekorerings-rincipe* [yttx-an-e sSg exn~pel~is i ytors 

dekor med perspektiviska biluer som radPKa1.b sönderbx$*a sid- eller 

planen). (a.a., 5) 

Kumlien besökte ä~en Pei-ot 36 Fils vid högbaretexc-t i4 rue Cabanais, 

varifr%n han tidigare TGrhandlat sig till coehinstilarna, Efter några inle- 

dande anmärkningar beträffande 2frrnans nydanande insatser omkring sekelskif- 

tet övexgick Kumlien till en beciöming a.v ccochinsnitteh: 

Snittet kan man saga ar ett destillat av vad 1700-taleks Barkrike i tnografiskt 

hänseende utfornat som förriimast. Som brödstil ax givetvLs "Cochintt den 

enda av (de bCida som ar fullt länipl.lg med tinderstöZ av "Nicolas" ixubr%ker, 

p% omsls,g, titlar etc. samt vid la~~pliga t illfsllen sekunderat av "Ii?oumier" 

eller "14oureau le je~tne''. Vid accfdenstryck utvecklar cochinstilen s%dana 

möjligheter siival i omväxling som vad stilstramhet betbiiffar, att den nog fgr 

betraktas som en av de märkligaste la'cvlnningarna av äldre typar. (a.a., 10) 

Intressant ar Kumlien prioritvring av cochinxtilens ant-andnixlgsomr&.de, 

vilken Ö~verensstSmer nsd vad Hugo Lagorströaii papekat tre 8.- tidigare, (upp- 

satsen, 36) Synpunkten later även antyda, att Klmlien inte var opåve-kad av 

det modems betraktelsesättet. Att ett snitt med "historis-laN associations- 

värden eller ö h t ett från normaltypen awikande utseende med fördel kuride 

utnyttjas i tillfällighetstrycket var en insikt, som reklamen ofta tillämpa.ke 

För Kumlien hade den historiska -kvaliteten emellertid även en djupare dinensi- 

on: 

Tmrr har dm /covhinstiler,/ znsetts alltför litet modärnt accentuerad, varfijr 

man uppljrste mig oin, att deri- sedan några $r tf llbaka (sedan 1912 tTzr förmal 

Tör en omarbetning och modarnisering av en av den nutida fr~nska tyyoeraf'iens 

artister Bernard Naudin. Man viscrde nig ocksg ett stilprov. Vtilori ben.%anes 

"la tradition" eller (vilket Jag gunås fann oändligt mycket riktigalle) i7Vaudin", 

Som det första naraet anger vill den vara en modiim tradition byggd p& ben gamla 

1700-talsstilen, Men LBiqt ifdin att vara ett uttryck för sund traditions 

strävan m%ste den betecknas som ett av de otaliga avst%ndstagandena fr8.n de 

stora guldåldrarnas traditioner som Frarkrike under tie 40 sista areal haft s% 

gott om, ett %terigen hppflammande av denna erbarmeliga "jugendrhom med sina, 

koketta parfymerier, sin brist på nobla mått och renhsS, sin svajiga siafsighet 

än er1 gång -7isat sig vara den adla stiiens fiende, Bovars, stiloro:ret 

hade Btskiliiga insmickra.nde och försatliga exempeluppvisningar, men den som 

en gang lart sig att sätta är ile på den Zikta cochinslilerz betackar sig för 

denna mc?rdröm. (a. a,, 10P, ) 

Hiaftighoten i utfallet ar p%fall-ande och kxn relateras till Kmlians om- 

vittnade motvil ja mot ds serram modernisterna, J4%lerietls stora tradition synos 

för Kumlien ha upphört med impressionismen, son för många i hans generation 

betecknade det sista, stora försö-&et att gestal%a en enhet i m%ngfalden, 

Realismen upprstthölls av i-inprosstonisterna inom ramen för en vetenskaplig, 

av positivismen präglad verklighetsåtergivning. För senare konstnärsgeneratis- 

ner utvidgades analysen, den sprängdr fornon viittna8e iFe baxa om ett formellt 

och filosofiskt intresse utan även om ett mera medvetet if&gas!ittande av den 

egna kulturtraditionen. Problen som tidigare tangerat s blev f Ö r modernister 

en genomsyrande insikt. 

46

Akc,e ii:umlier, repsesontvrade en gepsration och att saml~~ille~ som kom att 

upplova flera allvarliqa kulturlcsii,er, Den intoml;:,ti onella skoiiomiens snabba 

f luktuct ioner, socialismons segel och reaktion jihto de bada ~Zrldslrrigen 

försndrade medvetande och villkor :?(?r rtlin n5nniskor, ockd. Liir en bolckonst- 

när inom den grafiska industrien, Kumlien kunde visserligen arbeta under för.& 

h%llandov-is fria villkor mon skulle sonam ärid5 finan sig kr-ingslcuren ELV en 

ny tids elconoxislc:: och sociala. orunLn,-, SJ- e:l pgrn genrrcttioi-s dc+l.jris fr5m- 

mznd- vZrdôrin.2;j,ri7 Xal~s fcirrnulerir1,n zv kosjtriara~s r911 i iridus-krim lads be- 

\.. 

toningen p% konstn'1r och -tradition. Ii~itilcen mot, juge~dtiiions - likisom svnare 

mot fdct,ion&ismn,ns - tsrrpogrqf is!;% u.töva^,dv ko:~strGrer gslido fr a deras byis- 

tande tradit.ions~edvot ande. Konstnärens uppgift var att i bokens ge st altning 

2 

\- klnrlägga Itde fmdainantalc, .träaga skönhst slagainp" , "don dekorativa princi- 

pen". 

Kun1ier.s bo~~~t~vsfll.~sofl. antog sf,u3dop nytinkc7 dirnonsio~?l;r. dlltffran 

recensionen UV 1916 Bis ut;stZllniq frrnrn till ':Uotstuv och ande" (19.48) upp 

repades fö~estalln~nysn o2 att en fyr boklconston zllmän~ilti~ princiy exis- 

.* 

terudo och att den sto5 :w32 alla historiskt tvtingade nodnn, VXgen till este- 

. tisk insikt var inte l#ttvi:~Sig, men .?';i1 den son rea:;erado not tmodSmZt~tenf 

och de raskt tllltn,yai?de mo2ov2xlk1~ariia ino-r kvnut sn, n3ste sökandet eff er en 

mora f'unclamental ordninz f ramst% zoa 3#r~kilt v!ilden om da olika bokst~:~st~~ernss 1i'~Se-t mad 

en mBnnl&as ansikte inba3~iper kval.i*eLer uViver dcn poetiska liknei sons. 3 

flera avseenden hade KLunlia2s esto-tik starkz~x !.ner;3rin3spUn!.~.ter roed ssn5ssan- 

sens 'bokst~vsmytologi1 %n iood den fu9k-l; ioni,iisticZca gonorationens a-vpernonzi r-- 

erade &Enhet ab og ra?^, VLan en ge of ro;^ Tory s ralFgi7sa eller filosofi ika y~e- 

C tentioner söicte ICumlic+n i deii förlo~ado traPliLionen en dju?zre grm& och hrn 

c 

fattade liksom donne ronässanshumanis2 i hö? gr22 dinnidcan som alltiiqs m%tL, 

k.* 

Kumlivn val: s.j&lv ut~-~r2rdo bildlcofisl;iär, Hcns lcnddcap sn9zler inflyt~nde t 

fr5-n impre ssionisaen i fSrjskalans iy~z~~ceringe? och i don Bliisliga ugfstt- 

ningen a~r dagr2m~. Hans port~xtt p~ZgZcon, ev DM kyi~gre. form- och fgrzSehand- 

ling, en mera klasai rik m5n1iiikosyn, ?!en &e,nb?-:,. not ~iittri-in~~en mellan tv% 

betra.BtelsasZtl tycks ,tri igen i hans uppfattniii;~ osh besk~.ivxring a7 den w- 

tydca bokutstallningen lyl.6, Ban bcs?,;rev dan å ena sidaii som ett uti;q7rc!i: f;ir 

"var r?rIigcl,, n2-5 sa och okifta~de t idrf, OK! '?.Lndi~?iduali~t i rk" och ''trt~di t im.,*-- 

fri" konst, $, den andra, sidan som Ifett &tergP:ende ,+,m txaditionentt /!%321 k8.a 

to2kc del'; a$: son: var villig ztt paboija $-t$ djsycrso' stilcliizn av c?en skif- 

-txi:.de ,fen~maiiv,?i.-rldan lzwds & fram- till 1z;~~o.t mara, a'1rk3;nmat och 21slt. 

Hodan' knl-ivn h%~visar!r, till. 8t-k d?.stillat, :),v trad.itio??ac9 ett %legs lturfo.~lnri 

son blof tl~gt u iiflder vissa histoiizk2 sk6d,ea9 fann den yn;>;i~> gsnern.tiancr, sim 

mfozbansor frtirist 5 i,. det sr~m-l;hda mc?,,ss- och .Lnd~ir,tri~anibiiI?-(2% e Dc;~ ofta ?iboropc?.de 

gen~*.r,-T;2oncSrc%.(;et sar i U jaPva verkat inte r,?" rndj:knlt, som de t i j.23.t i:;.3. zkoclot 

l 

. ,.

f ".>, 

L...... 

' 

('- . '.: 

L.. 

-de förefella. Fragan ärb om funktionalismen U h t hade förutaat-tLIPngar 

att ktmm bidra till en utveckling i den avsedda riktaingen, ett s a l e 

vars fornpr& var ap&ssaV efter da-n* x~2erna ~%r~r,isk~s beho~. Behoioa var 

inte enQdPgt fornulesade, ach revoltea inbegrep of% en.i;nppskmvad över-bro 

p& fornemas innebörd 0611 sociaa effekt. Den -a=a geaercktior~en hade inte 

gjort sig urarva. Bakom det radikala programet Pams en estetik ed djupa 

rötter, . 

Rosario Assunto har f sitt =bete '?Die Theorie desssiEnen Jlrn Mittelalterlf 

11963) f Lyktigt berört likheten aze1la.n modern och medoltida uppfattning om 

konsters reditet~karakt&~ (a,o*, 121) Asamtos uppslag kan vida se ut veck las^ 

Den enhet man under medeltiden inom den sakrala ramen sökte förv@rKLfga mellsrxr 

konscrerk och materia, ilar moderna koaslnaJier sökt inom det profacta omaet. 

Förbiridclse~ mellan dessa till föm-tsat%ningarna skilda spboliska apsatt 

visar sig bl a i den noderna konstens axvithade intresse fös medei-kidra kultur 

och i platonisnens penässans gen03 moderna konstliiror. Van Gogh k2bg@rp 

surreabia temm ob J e ts trouvo's o daäa%s temas och pcpkons tniirernas ready-mades - 

eller det parallella 'försriC?.1igandet9 av linje och f&g: i &la dessa den mo- 

derna bildkonstens manifestationer iiterfinner m m strävan till enhet mellan 

konstverk och m teria., en enhet som oafattade den apfiltrade verklighetens 

alla niv2iere Modernisterna visade Even ett nytt fntrcsse fsr sSrAket och 

skriften. Poeten. so= S te'phane Mallarnk (1842-98) o& GuiYlame ~pollinalre 

(1880-1918) loboresade med dikter, && text och sats "sllsammw bildade en 

ny heUeVa P& sina upptacktsfiirder genan historlen, spr&et och det m&skliga 

medve-tandet sökte p~osakonstaiirer som James Joyce (1882-1941) en ny, g%ltig 

syntes. Inom dPerfet var kubisterna de förstu, som mv9ride bokstiiverna som 

betydelfiebiirare (~eor~es Braqueo 1913) Friheten att utnytt ja ovanliga foriner 

gav bilden en ny spiinning. Bokstaven förlorada sin gamlo betydekss och bLev 

Bter - fornad loseteria. Den elenentäriii typografieras fömtsattxxingar var in-te 

bara sociala. Formspraket dste aven uppfattas utifrån den moderna estetikenm 

Enhetss'travan var 3ka giltfg för .Me Kmlien, vilket Ir&oma.ro hade av hons 

mAler1 och av haas typograf islca syn. Km Eo~mlemde dock inte en syntes p& 

gmdvall av en &ergripande srzrntidsaaalys ~ t m p& traditionens grude Nota2it-tn-en 

mellan driften att söka ett djupme nambad och asdve tanrlet ca ~erklig- 

hetens s-salta nntr;ir VW atandigt aktuell fijr dem, 'lpam ambitioner sträckts 

sig utötrer de sniivt privata.

1922 hade d3vai.and.e ordferande i $mns:ch bo~~-Ct~y~ka~~fO~~ninge~x, 

direlrtiir 

. . 

Wzldemar Zzchri sson, framlagt förslaget t il1 en int c?r~ztionell boktry'vkere- 

k?ngress, som skulle h5llas i aambssd rned GO~ebo~gsuts+Zl.inin-;on. Kozqzre:.;sm? 

iizde risa dal 4 - 6 juni 1923 med nitton lZn.+.srs orsanisationar son amfiZldde, 

. d~ltagare, Dörren var darmod öppnad f5r ett -^cirtgaonds sema,rbste me2.l;3n bok-.. 

x. 

tryckarna i nlla de frggor, som gXllde Pöro-tx%~riia, $vs t okniska, skonon~i sk2 

och ar'setspolitiaira. spörsmal. sp et tryckta ordo-t 500 &r) 

Initiativon till intoriia-tionelia kon-i;aktcx var särskilt livliga ofter kri- 

C get och mZrk-kos aven i den intsrrltz-tionella utct~llningsverksamh~ten~' 1924 anord- 

nad~ Svendia slöjdfiireningan. DI a en utsttillning av svenskt kons-thzntverk och 

svonslkkonstiuidustri i E-Islsingfors, dar s&tiona>ne fös bok'o,znd och bok-tryck be.- 

C) redse ' K~Lr~lisiis arbeton ett 2vsev;iit u",ryi;u;e. G~rtcf Stren~ell rs-~gor'rsraoe t il1 

U L .L 

Slö jdförenizgens tidskrift och menade, att sosbiastilen kxoclc, gfira. god t janst 

O 

i atvdrtan -8 det ännuorealiserade Önskem&1e+, o:n en svens!:: Poktryc4st:yp. (5t-en- 

gell, SSfl 1924, 6 j) Det nationallt svsndgn el$mentet upof~~t%ade han som l1e?;i , 

visst ljust, klart, b 1 o n t drogf1, som gick igen p5 milnga h9.11, i texti.iier, 

i 

t-:i.poter9 DokJcryck. (a. a., 67) 1 

Den intemat ionella konstindustriut stiillni.ngen i Prusis intrzf fad.0 1-92 J 0.~11 

. innebar att in.tornationel1-t ge~ombro.tt för mcdurnt. svon&-k konethantvc!r!;, EI.~.!c 

Iiettergren var svensk generalkommissarieoch kunde izet Pöre rxtstS3.lnir~~;eii u-LJi.z,1,ls. 

sig ogtirnistisk-t om den svenska konstindustriens kvalifikation.er, (~v~:ndct kons-t- 

hantverk fr8n sokel skiI'ts t il1 sex-iiotal, 61)) I den publilrat ion Wet 'ccl::3r.ron f3- 

I I' fat tzdo med anledriin.~ 

' mulerade han en n%lmedveten svensk profil. 

av evenema.nget, "L1nrt d9ccratif inodeme en S'juBöle", foin- 

Svendca sl.3 jdföreningens t ids!;sift presenterade f öru"i2tt11ingrtiina f32 del- 

L . . 

(-J tagandc t. (~vcri~o s d-el-Lagande i konst industriut stall.r~ii-~~~n i pari s, 3317 1924$ 

49-50) U-kstZlZnin~on skulh 'omfatta bada nyttiightsartiirIzr och dy~'oeri>.re i?.- 

rsmi.1. Kolpior av äldre atilar eller stil.v:?tvr'bildningax 2s S1d1.e arboton st2ll- 

des utom tavln,n, ilet exponerade best6,nds-t slrrrlle i.ndela,c, i fem grupper, i sin 

tur up~dvlacle i 34 klasaer. Grilpg~rna i~tg jsrcis s av ~rki~tolrtur, best s.dsiii~ed- 

~Lng, beklSd:~eCCaa~-tiklar m m, -I;satgr-, gatx- och trZdg~,rd~ko11st ssmt imdvrvip- 

ning (för konsthc-vit.ve~lc o dyl), (;i., a, d?) 

Liksom vid Gö+,ebor~:~wtot5llni-~~en bad-e l~tstGlïnin~~~i.~kit~1ctti~a1i etcï: bet;ydelso 

for fr,xm,:~.5,:xc,?n, Carl. 32~~s-ten (1873-1935), en av ~bjil.~o.kalskla,sc

i Ord och Bild, att de:^ svenska bolckonsten fztk sig ti:ldalad c-t* alltfyr ins ss 

utrymme. (~unthe, OoB 1926, 55) Icke 3x3 sto mindre ' 

kmtie ra ~nnorc-kPde e 13. s?: 

st$ bolcicons.ben hedrat s med ett flertal utrn5rkelsor. Grand prix hade tilldelct s 

Malmö litogrefiska anstalt och .k.-B, Zu~d~rena sker for Erik Hettergrens pu'b 

likation, 'motsvarande, pris erhö3.i Rorstedts och 1We Kmlian, Hodersdiglom till- 

delade s Yngvu .arg aeh Viktor Åström för il1ustra.t ?.oner re aeICt iv@ bokband. 

Oscar L,, isacaon, Alrqvi st & Wikscll t ryck~si&f,ie'IsoIwg samt Brsdorna h.g01?- 

s-tröm tilldelade s guldnedal j v inr ~ hockor, S, !.;~gmu~I~a,c;er~r~~nt~;~ 

Bertil Lybeck 

l 

och Eigil Sck-.mb' far Iiiustratioiier. -Jordisk rotograqr och ak-kivbologet lFIznc!"- 

presstryckerie-t fick silvermedaljer f5r b?cksr, EertEd Svonsson fnr textade 

adresser, Kurt Juxgstedt f or illuctrct ione~. vensk ska utr.'iark~lsar i Pari s, 

SBfIi 1925, 321) 

I sin presentation av den svenska konstindust~ien hade Erik Yettor,ren med. 

mc7,rlcnczdsförarens iver bvt onat de svvnsk-frtridc2 kul+,nrrclatimernas betydels2 : 

11 nlest pas douteux qua les inEiu~nces de 1'82oqu~ historiquo que nous avons 

le plus facilement et le -lus rr5ellcnent zcsimxiers gous con$ venues de 3'rancr. 

et pendant notre "grend" sibcle artistique, lo XBIII', aucun pays nle mieux 

compris que la Subde 12 force, la gr,Rce et llhLrzonie dc 13, culture ertistiqv-e 

fran~aise. (Gettergren 1925, 2) 1 

Den k:ritik som senare riktades mot utstallniln.ge~ 'odrarde inte en siidan 2.ii.c- 

torieskrivning, som sn2rzre var regal an undantsg, For Wottcrgren betecknnde 

1700--i;alet s r'rankrike en levande svensk kulturtrzdit ion, Det var de givna ba- 

gräcsnirgarna av en sadan s st etisdc ui~Crigs~,~d~t, som iöranleiide oynoait ionon. 

Wet-Lcr~rens trosvisshôt kunds knappzs-k ifr%ga.&ittas. At-i; bol&,onstn,ï; 

stod honom särskilt gre, frarnggr zv folja,nde pes-as i d.zt ovan citezedg ~ ~ r ~ e 

tet: 

Si les textilos, memcs les plus individu.rlsF slinsnirent xe.13r6 Lou-t en- r6rvlLt5 

dluna tradition suédoise populcire qufils supuosenH9 c'eat cepend-ant Cans 

1. 1 a r t d >J l i v r e - tnosra-hio et reliure - qve lfon trouvc les r~:-ports 

les plus munilsstas avec le cultiv6 de noïre XBII'I" nikcle. ( , 11) 

Akko Kumlien inordncdec av :Jettergren i deilila Ei~arika tre.diJ~lor,, "L'zrt 

d6corat f f modorne en Su&def1 vit-tnzde om art sli- av den svonsk-franska bok!cultu- 

ren. Vinj etternz i l justryet v2.r uti9rda -f332 teskniii',-,.i- iv Yngve Garg, textw~i 

var satt ned "c~ract&sss cochinir, 

Fr o m 1924 u3ga.v Hugo kgerström n,n kal end o-^: i5r grcriska Zacl:män, Svensk 

grafisk Brsbok, dar Dan n8.goriuxla regelbc~x?o+, ag~cdo on del av u-tr,i-i~~!et Bt 

en översikt zv svensk bol.cl;oiist. 'P .f Girektören i ~v:~nu?sn ~l;-~,jdf;jr.eni.11gc.fi (1929- 

31), Xils G, aollii; (1892-19641, priseni;c~~6.o 15127 e, snri:i2nfcttnin; av tv5 

- - 

hrc bolcpirodukt ion. i~otddci? entu~ias";~ska 

vZrcierir,i;an av T~risut st;

c] 

Wollin hade visserligen menat, att Sverige ensamt bland na-bioner lyckats 

förverkliga det aldre :' programmet on konsthantverkets refiassans och det senaro 

om en konstnarl.ig föradling av inquctrien. (a,a., 62) Dzn briinnbara fragan 

om tradition kontra fvrdktion visade sis emellertid, ha dju,nere implikationer. 

Funkt ioxalismens f örespr,$kare gjorde e'ntr6 med provocerande t onfall och mena- 

de, att det sociala programmet tappats bort. Gotthard Johansson (1891-1968) 

tog fasta p% den skillnad i formsor%keta användning, som kom till synes i 

~öteborgsutst~llningens hallkons.trdctioner, Hun hade således inte inottagit 

sina starkaste slcönhet sint ryck i "det lilla fört jusán.de tempo&, som Svsnska 

slöjdföreningen rest &t nyttokonsten utzn i maskinhallen", som präglade s av 

"den renodlade andam51 senliga f ormens egen skönhetrt. (Svenskt konsthantverk 

från sekelskifte till sextiotal, 64) Arkitekten Uno Åhren (I. 1897) sanmanfat- 

tade sina intryck fran ParisutsJ~Zllniiigen i Svenska sl3jdfErenin~ens arsbok 

1935 under rubriken "j3rytrringar" : 

Blev man in-to rent av rebellisk mot alltsanimans och Erdig att hata all konstnärlig 

omsorg om de pr,zktiska tingen! Prydnadsform p2 varje millimeter av tillvaron 

- hur outziigli~t gckliy bleve inte till s1u.t en sadan miljö! (a. z., 64) 

Parisut stallning~i:s L3rog&ngsrnai~ var i sjalva 'verket, k-o.n.de Åhrén i samrnen- 

ha'nget meddela, Le ~orbusier. (ib. ) 

Brytningen mellen tv% synsiitt var förestaende. Den alltmer kännbara dep- 

ro ssionen hade drivit pa niot sattningerila i samhZllet, och driften att forrnu- 

lera st%lidpuuil.ter hade mognzt. Flera av de konstnErer son i likhet med Uno 

Åhrón debuterat i samband med Slojdförozi-ngens reformprogrem omkring 1915 

deltog i om6rdoringen. I diskussionerna. om konsten och konstngrens roll 

skulle även bokkonstens representanter Bomma till tals.

Aldce ICumllens sena tjugotsls-prodvik-bion 

- -.---e --i*---- 

Kumlien s8.g .i bokstavstecknandet , och hEska.ye:i on1 4e historidca fermerna 

grunden fijs all god bo!&onut, Under + jigotalet utvecklade han kalligrafien 

med a%lt större teknisk sakerhe t, Edward 2shns%ons klassiska arbete "Wriiing, 

illurninating and lettering" agde Kumlien i en tysk titgava, och möjligen hade 

han darigenom biivit bekant med bredpennan och den skrivna bokstavsns te-knik. 

Fr o In 1924 kunde man av de textade omsiagen se, hur han fr& a-tt oftast hu 

tecknat bokstäverna övergick till att skriva dom med bred~abbad penna, S% s% 

vis reciucerades ocksa det eftesbildznde draget. Skriftformerna vann i s-tyrka 

c och variation. Kumlien lockades till nya stilsor*er, vilka i sin %ur ~Bverlcade 

omslagens komposition. 

L/ 

C 1 

C 'l 

De fyra %reangama av den littsrar~ kalendern Pm (1925-28) belyser b5de 

kontinuiteten och utvecklingen iessa &r. De textade onslagens underru-%rik 

och förlagsnamn följde den av Kumlien s% uppska.ttade 1700-tal.smiissiga typa- 

grafien,, medan s jalva titeln var utförd i stadiga nntiL~av~rsaler. Den inre 

typografien var satt med Cochin, och Kumlien hade dessutom i de olika %r- . 

l 

g%ngarna varierat cochingarnityret s ornainent;Yörrdd ned formsr ur e.ger, fata- 

bur, vilka på ett självständig-C, sätt anslöt sig till t,qkaralrtaren. A-ri-ders 

'Billow har beklagat, att kalendern s% tidigt upp>Srde, viikst hinarade 

, Kumlf en at t utveckla et5 ner mstodislct uppbyggt onlamôiztfGrr.2d och et t fu3.1- 

ständig-L alfabot -V ~aIfS?O~iga a2fenger. (,Ik!.(:s Ku-.rlicn COII~ ~o?'L4onztn!ir, 153) 

1928,, samma &r som PM:s sistu? 93-gRng publicerzdes, utgsrv Tidens forlag 

en mot sv~,xnde 1-itterär kalender. En välv%~d.ad. typografi ~trr~a~kte D%da äe ssa 

förlagsprodukter, men under d-et att PIW präglades av ett litterart assoiis- 

rat ornamentförrad, hade Josef Öbergs lavyrer i Tidens arbote givit dema 

bok en 1zel-t; annorlunda och typografiskt merahomogen prggel. Sådana skillne- 

der i det bokkonstnarliga utförandet bleu efter l925 allt tydligare. PR? 

reprexentrrade visserligen en estetisk yii;erlighe-t, Frå~ Norsi;ôdts utgav; 

parallellt bokverk i ett mycket e-&kelt typogr~fickt utföranse, Andra försrid- 

ringar inom den grafiska brar:sfion biev des to mer 14irlcbara, Norstedts illust- 

rerade arbeton utgjorde en v3,sentlig andel. av förlagets sainl~ile utgivning. 

Niis G. TJollin riktade 15127 kritik mot den variorando kvalitetex! i Norstedts 

autotypitryck. (~ollin, SGA 1927, 86) En senare giransicning vj. sade, at-t 

officinens försök i nyn reproduktionem?t~ider inte alltid k~mdc, sagaas mot- 

* slfara kraven på god ilius-trntionskonst. (Nollin, S G ~ 1929, ~49) vid eenna 

tidpunkt stod man inför gonomförä,ndet av SSuc~olmsutst~iinin~en, Oollin 

skrev b:L a: 

Vad den svenslca bokkonsisr leträifar, rzolrer d.si; ej 14ngre me6 Zen v2rdeiie 

utstyrohul, son mar1 undor r3.e sista å.rt3~ i 8llt stBrre 1iis1;r~cknin~ vimt sig 

r

villig att anaiilna, Det i%cker ej läqre att endast se tillbaka och efter 

1800-talet s förfallsperiod söka anknytning till Zldre, typografiskt mera 

högt stgende perioder, Tiden g&r obönh3rlig-L fram3-t och det praktiska livet 

skapar nya Ijehov, En vacker 1700-talsbok anses annu 1929 för vacker. Men den 

ar ddarf6r ej lampad för s?a~ri& kosisning utom rXr 8tV fnksimil eftorstrii- 

vas, (a.a., 126f.) 

Kritiken riktade s inte mot Kumlien meiz mot &an sk(ln2let sup afattning h e ~ 

kominit att representera.

(: 

\-2 

F~zi?~ctir>~~ulis~n.s ge~oi~brott 

Som upjrtakt tiif den triternationella t~!tutst,Xll:iingen i Loipztg l927 pr-JseE- 

terades i en a~tY~a1 i Archiv Tir Buchgewerbe den svenska ut:;tälllilng, son den 

26 april - 1'7 maj samma ar ägde rum i Leigaigs nybyggda Gra~sirnuse~. (EOO~, 

SBB1 1928, -45) Med &&e Kumlien och Norstedts son ledande namn visade har de 

svenska f ö~lagen, boktryckerierna och bolcbi.nderiema an en ga.ng, vad svensk 

tjugotald~lassicism f»rm%dde. Samtidigt med att utstallningen i Grassimus6ot 

pkgick,presenterade Hwo Lagerström i Nordidc boktrycka-rekonst den elementana 

typografiens program. (~a~erström, K., M3 1927, 131-1.36) Lagerstrom fäste upp- 

mZrirsarnheton p% at-t de nya signalerna varj.% Tör handen redan vid Parisatstiill- 

ningen 1925, nZmlig=,n i don ryska pavil joi-igens typograf idca, produkter. vid be- 

dömningen av Jar, Tschicholds tio teser intog Lagerstrom en ab-riktande men langt 

ifr%n avvisande h%llning t 

P-, 

L)' ' Nahanda bo'rlöwr tiden en ny tyoografislc stil, mara i överensstLmelse med vår 

mer mekunis!rt an estotislkt betonade tid, men den kan icke i en hast direkt ny- 

, skapas -. den vaxer obevekligt med t iden fram a~ det legitima behovet. (a, a., 134) 

I 

Artikelförfattaren hanvisade till den elementära tyyografiens forh%llande. till 

0, 

företeelser inom modernt m%leri och modern arkitektur. Insikten om de id6hj.s- 

toriska sambanden nyanserade Legerströms uppfattning ooh han betonade, att det 

jämte dat or--amentala begreppet inom bokkonste3 alltid existerat et t, elome1~t2rt o 

"I grund och botten %r dock 'konstrukiivismen' icke ett friimmando begrepp inom 

. 

typografien. " (a. a., 134) Den posit iv2 sarmanfattningen löd: 

Alltsa: vi anse

C.,) 

O 

O 

O 

Den tyska bokkonstens t radit ioner, av Sillow frzmst uppiattade som samve* 

kan me1i.m de kons-tnärligt och de tekniskt u-tförande krafterna .-jamte material- 

trohet, tycktes genom utställningen beksaftade, I formellt hänseende fann den 

d svenske be sökaren linjernaför framtiden mindre kla,ra, Det var den fu&t ionnlis- 

tiska typografien, som nu bröt igenom och orsakade frågetecknen. Bedömd ur 

svensk synvinkel torde '?den nya sakligheten'' enligt Bfllow knappast vara ga- 

ra,ritered nSgo2.l frarctid. Dar, kande snarcre uppraitas som '"n modestil, snart 

glömd och av ingen, icke ens sina anhängare? begr&tsnU. Tschicholds teser 

tycktes Billow talande nog, därav franiick hi;r "förbenat teoretisk och verk- 

lighet sf rämm&ndelf den nya rörel sen var. 

Billow kommenterade programmet, kwl2igt rnsn mycket syrligt. Kot det "alle- 

na saliggörande" typsni-i;te t grotesken inyAndes, att det med sin avsaknac? av 

seriffer och sina jämntjocka linjer var utan alla rytmiska kval-iteter. För den 

nu levande generationen i~iiebsr denna "roatenatixkt konstsuerade" form en omöj- 

lighet, vad lasbarheten bôtrzffar. Programmets första tes - "Die neue Typo- 

graphie ist eweckbeton5" - upphävde s s%lede s av den f jarde, vilken proklare- 

rade grotesken son enda anvandhara stil. Standardiseracdat av alla tryckpapper 

i det s k DIN-fox=matet.s storleksserier xrEckte Ij_icas& Hillows nolvilja. Då mzn 

nämligeïi falsade a ~ av k dessa prcportiwer, aterv'2nde "mecl metematisk precisi- 

onw samma förh%l-laande mollan sidorna, oavsctt atale* veck. Redan detta öppna,- 

de Itett perspektiv av d-en t r5st75sa enf ornighe t, act vilken människonat uren 

ofelbart drives att reagera, hur förI5riskt ekonomiskt de% an 1Bter i teori- 

entf.Mera.fatal-t var emeller-bid, att DIW-formatet inte var vackert, ''ett chjtilpl . 

ligt och ödesdigert fel hos ett format, som vill erövra världmu. Billoa slu5- 

omdöme löd, att den nya typogmfien led av "en beklaglig sterilitet RT?. d.at 

olustiga slaz, som inom b:iggnadakonsten har sin motsvarighet i de bekanta geo- 

metriska. systemen för gotiken", (a.a., 62) 

Billows formuleringar, såsom "d.ori orgeniska, anaf;omiskt norrfiala formen" i 

mot satsstallning till don "xatrmatiskt konstruera.dô", antyder sn uppfattning 

med förlängning 51 z; t il1 e2 av romantiken pSgled f?re stäl.lningca5irld, r! k t 

arv som han 1 hiig g~ad delade med Kunlieiz. Iakttagelse71 a-lt den Leoret icka 

funktionalismen uppvisade beklagliga likheter med gotikens geometriska system 

. pekade p& ett anna,t, förmodligen inte $syftat cambsnd, Vad Btllow uppfattade 

som ab~trak.1;~ matematisk spekul~tian var ocksa uttrxck iijr medeltidens mystis- 

ka teologi, tal- och Ijusmyslilcen. En liknande spcning mellan rationalism 

och irrationali.onm rymdes inoin funktionalismen. Tschicholds program var till 

lika stora delar estet ick spekulation som ut slag av ett rentekonomiskt tan!cande, 

Den elementära typogciifie;i vackl~de n;ellai? & ena sidan bnklast m5.j liga, a tandalt 

diseraoe form, 3, den andra sidan den worgzriiska" 15restkl1.nir~en, som b l s kom 

-till uttq~ck i fot omontzgen och den zsyrncetriska uppstalln:in~en, Tveklu-venbeten

L. J 

r\ 

fanns inori hela rijrvlsvn. Le Corbtlsiers socia.ln projelc-tbd ~o~lil.j.gc~~ av en 

p8fnl.lando Drist p5 verkli,~11et~asinne, Mora Civertyzrndn ve'rlc~~ds P& mbnga satt 

en s&dan irrat iouioll mlci l&-boni sk Aay~lre som kyrkc~1 Botrb 3~)ci;ns Ctu II:2,w(;. 

dar det g0tisk.a kyrkorum~ots I-jusmyai;ik fick en kongenial modern mo.l;svnrc.Fghet, 

- Biliow Log avstand fråin d.en fiunktionalistiska. typografien med 2~~~1ids--,kl.igon 

estetidca argument man s to. and% in-to BrSmmnndo %i? da sucit-tla fktorer, som 

drivit fram rovol.ton. iian Lillerk2na~ ocksa. rörelsen vissa, fmqs;ang:~r, ?r 3 

på rakliiroens och accideiistryc;rets omrsdon, Saken v a amellor-bid inte u.%:igarad. 

Den elementära typografic~l- var %mat EGr ett 12ddat menirigsui;b,t-te, sorïi ii~trsf- 

fade vid Sven.s!ca boktryc:~~~.~?f ~S"~II~TL~U,YLS. afton den 5 april 1927. (~sn el@- 

mentära typogrzf i-n inför bokindustri 3rrs och rel:7zrnsns män, 2337 1929, ?l!!-112) 

P g a lfdi~k?;ssionsiim)yiets art och betydelse'9hado fEre3ingens s-Lyrelse Xvei! ii=- 

b jud7.t .Bolcbinderimä st are? ;iireningens, Svenskri bo!~löx~lZgg,xref nrrning~n s sant 

Svenska reklamförbu,rlde i s maciiernmar i St ockhol-m j5mt e facket c isve pant ijror, 

L'' Gregor Paulsson Lado 53agi-t sig i?tt h$lla aftonens inle&lin,~sfijredra,g och 

c-'? 

Hugo Lagorstrom, ber1 Z. RaoggctrCrn snmJ; Oscar L. Isacson gjorde samtlisa in- 

lugg i dabatten, vartill Sven inbjudit? ilr;cs Ku.i1li*n, Andoro Zillow samt rak- 

larnchcfen Eincr Lenning. (a. a., 11 l ) 

L 

Paulssi?n inledde med ett ai?iör~ndca om :'3en nya bypografien och dess ktll tti* 

sanqadi,nngrl, dar han p%pa:cade, att de: xm@ksnts ny sksjande.t i;;oril byg@?-ci six- 

dustri och g~~~fisk industri kuiUe h31ifBras till 6e senaste &%~.sns ",eknieka och 

vändande av bilder tilliignat sj.g et-i; "grafiskt språkn, som i f& ord Ki.mde ut& 

tryckas med "den bgsta. bildun", Tywdpu-nkten., uom ditiritills legat p& typtryo- 

ket med kompakta tsxtsidor? titla,r och onslag hade fördsjutita mot reklt-.nt;nyc- 

' ket , fordyar andra be stickande uttryc!carn~dsl.". Affl. schen, .ii digkm 

.-. 

'lett tryckt bo!cfragment", hade li!;som annonsen utvecklat s -t;i:l.l ett 5etydznde 

' reklzmmedel, som utnyttja,de alla till buds stgende teknidca h,jalpnedel, Ett 

till &ott av botydande '$e statiskt s$v;II son kons.inSrli& v5rJeu 11-kg jorde r&* 

bilden. (a,a., lllf,) 

Föredragah&llaren drog er^ parallull mellan den nye t.yy>o~r:::.fien ocli :?a-L)I.tio- 

. nalistislk arkit aktur. Aldro tyyogr,%f i hade p g s sin sa-mtnztri.ska ste1ho.t Pord- 

rat utsmycknin,rar och omarnent, medaii don modemz. typdgrafions asymriietri och 

större rijrlighot var dekora-tiv i sig, :"exteris ord-nanael i gru;)pr?r efter i!meh511 

gav ocksa en star-e "rorit optisk efL"t'B-t,", 3ai.11-so:n vcvsnacie f ?r ett mectvel;ot 

vä~~~cLilde om na";ionc:].lrr. r~ri~.~::.g: 

I 

"iJ-c-fiocJ:lin,-ell 3 1;:~~ 

ej p3, det for:,ia.ln or?.*&&tp 

utaan 2% d-et fuui

(-,l 

fran bl e Carl Z. Haeggström, som försvarade princiserma i det senaste decerni- 

et x svenzk2, Lypo~rafi~ Eup Lcjerstr5rn yttrade uig h~~~wdua2cligz~ för cn iT7- 

'J 

orionteriq i riktni-= mot den nya stilcn; Oscar L. Isacson protesterade mo Q 

att de, "som under de senastv decennie~ria offrat sina Sasta, %r till. skapa,nde 

av var v3rdiga konstnärlign svenska typografi, skola ngkas &t - sidan for on 

modanyck, dikterad av andra krafter och intressen än fackmannens". Haeggst röm 

samman:fa.ttade sin kritik: "D.c~ma tjqografi är f 1.1 I, oin den h8rigenom kan fylla 

sin funktion, vat jag icke!" (a.a., 1.12) 

I initialskedet av debatten om den furdctionaii sliska typo3r~fien reagerade 

mariga av fackmannen mot att de nu stig sig förekomna av en i~tctnfErst&onde gruyp 

konstriirer, son gjorde ansyr5k p& att kunna uiktora villkoren för deras arbete. 

Lika motbjudande, men svdrars att avfärds, tedde sig kollegorna inom reklam- 

branschon, vilkas tel~~islra f örsprgng och ekonomi&.% ,.;prlade position var talan- 

de nog.

(l:; 

.*j 

Stockholmsutställningen 1930 kom att beteckna en generationsväxling. Inom 

Svenska slöjdföreningen fick Erik Vettergren och repse sentanterna Tör 'l swe- 

dish gracet8 träda tillbaka f6x en radika,]-are falang med föreningens davarande 

direktör (1920-34) Gregor Paulsson i spetsen. Anslutningen till arkitekturen 

och den noclerfia. telmikeri var denna g%ng mera uttallad. Priricipen var funktions- 

dvgligl~et. Framstegen skulle komma individen till godo i utformningen av den 

totala mil j ön, stadplanering, industri, boendemiljö. 

Konsthantverk och konstind.us.i;ri hamnade i viss mån i skymundan, Enligt 

prngrammat avsåg man aldrig att utbilda en viss stil, vilket emellertid inte 

hindrade, ett de "ôleixentära" formsrila på sina håll utnyttjades för dekorativa 

ändamå;L. "Funkisf1 är f OY+, farande ett gangbart st iibegrepp, Ide ra programenlig 

var den formgivning, som tog fasta p& materialets inneboende kvaliteter och 

den Bonstx-uktiva forsfiecier,. Iman decenniets slut hade enelLert5.d Bon~udcturerma 

skiftat till förnan för det dekorativa konsthantverket. En verkligt f-mktia- 

nell , serieproducerad vara hann aidrig utve cklase 

Hemmot skulle enligt Le Corbusier var, Iten aski in att. bo i" och p% BOL- 

svarande &t t de f inierade s bolren av Bror Zachrf ssoi~ ( son t i31 Waldemas 

~achrisson) som "en läsqparat" . Sa lijd d.e t il1 spet ssde formuferi~~ama - 

i praktiken modifierades programmet ~tdclliigt. Avgzrande för bokkonsten 

var narmas%, att teil inte langre relateradas ti71 de dekorativa konstrrnas 

omrade utan snarare Fil3 teknikens och kc;n;~~.~ikationssociolog-isns. Sakli.ghe- 

tens förrspr%kare anammade tac!?csamt och ibland kritiklsst den utvecklade 

F.. 

, vet enskcapens erövringar. 

Tschicholds program gzv usphov till livliga di&ussioner och atdcilli~iga 

missförstånd. Längs3 kom de, som hade den historiska ö~.rerblicken och ur helheten 

(2 kunde dra egna, tillämpbara slutsatser. Eugo Llgerströrn och Mers Billoii 

hörde till dem, &K@ Kumlien saknade inte derz his-torisira övarbliclcen men 

var forankrad i en tidigare d-cola och txaditi~nsnedveto~et~ Rans erfaron- 

heter skulls emellertid koria den yngre generationen till godo under det 

kommande decenniet.

Stockholmsut ställni.ngon 1930 

I egensicar, ELV generalkomissatnie hade G;"egos Paulssor? 1928 fraxlagt pro:rïrr,~et 

till den ut stallning, som var planerad ntf, Siga rum i Stockliolrn 1930. Avslkten 

var att visa de resultat, som man urder 1920-talet uppngtt inom konstha~~vork, 

hemslojd och koilstindustri, Den de2 av utställningen som var förankrad i Mo* 

risrörelsens . " skö~hot, f:jr alla" ,- den vack~a vardagsvaran - skulle balafiseras 

av iunlctio~aliunens sakliga prca--ter. Evenemanget foregicks av en hiiftig de- 

batt i pressen, 17är motsz8ndam1a skärp8st kritiserade t~tst~liningenr~arat~r 

av propa~andamanifa sta-bion- Paulsson forxulerade programmet som utriixraa efter 

"teknisk: äkthet, bruksenlighet och social anpassning". DisLrussionen kom F hög 

grad att pr2glas ?,v notsättningarna msll-an traditionalism och funktio~~alism, 

estetisk syn och fwktionell, De ledande fuxktionalistema, bl a Setthar? Ja- 

hansson oclz ~regor Paulsson, samlade sig 1931 kring proyrarnskriften "accepte- 

ra" (titeln var satt med grotesktyper): "Vi inaste acceptera den föreliggalide 

verklighoten, endast darigenom nar vi utsikt att behärska den, att ra på den 

för att föKndra den och &apa kultur, som ar ett sni~;ie;t raddcsp för livet", 

(svenskt konsthzntvork f rjn sckelukifte Lill ssxtiotsl, 84) 

Den vurma sommaren 1930 öppnade utstiillnin~en vid ~jurg%rdsbrnnnsvLken 

sina portar. E. Gunnar Asplunds ( 18851940) u t s£ällningsarkitektur gav det 

nya fornspr$!cet överensstämaánde ge stal$,,och denus del, jamte hostadsavdel- 

ningen, väckte störst gensvar blacd kritik cvh publik. Ut stzllningens kzta- 

loger, broschyrer och övriga %,jrcksa,ker pr,%gla,de s ev den nya typografien, 

Bakom tryc!cninsen stod ett -t illfälllgt bolag, bildat av Alnqvist & Hikssll 

till~ammans med Brödorna Lagerström. ager er ström hade f ö redan året descförin- 

nan -billämpat asymmetrisk anordning av rubrikerna i Svensk grafisk årsbok, 

qch exemplet hade föl j t c i Nordisk boktryckarehonst l930 p% orrislag och t i tel- 

sida. ) 

Konst indust riaavdelningen rjr;nde den bokut stallning, som bl a Go tthard Jo- 

hansson korniiieriterade i Ord & Eild, ohan ans son, OoB 1930, 435-1536) 3en brys- 

ning mellzn gainmalt och nytt, som nu aveii blivit synlig i Do_kl;r>s~cten inne-* 

bar dar till stor del "ett upplivande av de typografiska besg~~nvrligheter, 

som kutistiskz konsttidskrifter p& sin tid excellsrade itfe (a. a., 496) (!i16jw 

ligen syftade Johansson har bl a på den av Georg Pauli (3.855-1935) utgivna 

konsttidskriften "fl~n-nan'~ (1917-211, son experimentarade mad en 'fri typozra- 

fil, art skild från tidigare försök). Jahanssnn tog dilekt a-rzt&nd frh dsn 

funkt ionalj st iskz typosraf iens Perät i, ig3nde i bokt r;icke t och menade, at5 den 

gjort sin vasentllga insats inon reklam-trysk;F.,t samt i bok- och t j.d skrif?;wiii- 

slag, 

At t den nya s-t ilon :j% ko~C icer~ten visat be tyda~de geiloinsla~~;kraTt h2d e 3.928 

års Pmssc?uts-tallniny i K3Ln brj!crSf'tat. Johensaon n,%nnde inte detta, men k-3~~-

(.- 1 

taterade med ledning av de$ utställda materialôt, att dzn nya stilen i Sverige 

är,~u inte sr,", tsgrz 6 jcparc "3e-t ~~vrer',sk~ >=i;$ zxck~t sr !:o:?scyerzt F.L.-~': 

Bröderna Lagezstrsm hade f% efterföljare p& utstiillningtn, En mat tfuil mo4ez'- 

- 

ism kon till synes p& f1er.a hall, b: a L 5venslrä ~1?5l';c?i"iirerLy1~e1:~ tidskr-ift 

vars reklamtext p% omsleget Johmsson fam att jEmfFrd med det eani- 

las llaristokratiskt diskrota typert1, Wggra ouJ~z%radi, Törsok i moclezz.,ist i s4 

anda %terfanns aven bland bbkbu::den, dar P,b, Norstedi; 2 ;:Snor i n%gra ~s'heteri 

gav prov p% "en öve~vaganiie linjedekor i eqt;t friare förhallande till tradi-tsio- 

nen". (a.a., 496) 

Hur i grunden provocerandb den nya stil.ons iniiubö~d .och uttryck ofta iipp 

fattades, visade .bl a Carl Z. HaeggstrOms intryck frå-n Stoclchol~sut stal!.ning- 

en: 

I hela ' :Pi>dct iondisi~ens karaktär, sådan dvn har /ps ~tozkh~lnsut stall~in,~en/ 

gestaltar sig izför ass, frantrsdsr son ;i-bt 12.~v'~;rdn;ome--;t;, tyckes det nig och 

många med mig? det seiisationsefterstrZv~116~ r:;~hetsbegarat. / - - - / 3et Br 

nu bara det, att ju? tror att dessa nyhetor Z sjalva vedceU hava bra lit3t att 

skaffa med denna teoretiskt uppskruvade, bolsjevistiskt konstbctonade, n.jhl.tr.goda 

programfunktionalism. De hava s% srniininyom skapat sig sjzlva, och tazi.t 

form av tidsutveck2ingens krav p% bättre andam%lsenligii~t. (~aeggström 1930, 

25) 

HasglssJzrEm P~anifCrd.; ae asa i,yzqup?2i"!. :> i.-,?Ii~ Bcrdidcc: boktr-cE;src,möte-t; i .-J.a.? i 

1930, "cillkto&, att llvissa 3ri~cipe~11 kl%& skznjas, som .72r 'Sea1.ztzn~- 

värda, d%. de kwde !2i;.?fi5zsas t il-l "e tt p% -t idsutveckLi.ngens krav baserat venk- 

ligt behov". (a. a,, 26) Typog~afens yxako borde okcnomisems gfter nat ida in- 

dustriella mönster, medan den konstnärliga gc?sta.ltningen av prodidctionen borde 

bkh%lla sin prägel av hantverk, 

Synpunlcten utgjorde i själva verket en springande p e t i den allmalma dis- 

C; kussionen. De g8~gns decenniernas bo!dconstnZrliga reformzrbete m%sto siittus 

if r%ga. Ein=.r Lenning, verksam inom rv!clanibx=anscl?en, fsrrr,uleradc i en art ilra l . 

. 1930 problemets riichidd. eni il in^, ?$B 1930, 272-282) Gell ökade mängd text 

(=ji som den modern2 människan i form av tidningl?, tidskrifter, böcker och fr s 

reklam rn%ste tillgodogUra sig, fordrado att bokstäverna som sadana tr5dde till- 

baka för att i enklc.st möjligu form fylla up:?giften al;% s& Liittillgangli.6"; som 

möjligt biim fram textens tsnkeinneh811, Utan att underkänna viirdet av dcn se- 

naste typografiska reformen menade Lenni%, at% bokstavsgestaltandets största 

betydelso int~lanzre l%g inom typogrsfiens arbtitsfilt utan snayare galldv nila 

slags skyltar, teateraffischer, gravstenaia oc5 monument, p% J8rnviigss-Lationer 

och i skyltfönster: da21 3o:cst;Sverna all t Ziiz I.angc far t 'len av Iwnniga l.;ons$-narshänder 

- 5 den man siidana i~iiiniis - mestadels al.ldeies oberörd tilllinro, 

avhiinglg av rn%large sS2ters g~?tycl~ligi ellsr sleztr lunaassig-k ~r'oetande ncilab- 

lonsaxar och gensiar". (a.a., 280) Föruton cadana r frda boks kliier' kunde förc 

fa.tt;aren niimila Ij~1;~raklcnon och bokstä.verna som- 37-2s-Lika P5~e:nfi,l X yeklanieri,

i :. 

- 

, ,." . 

, .. 

Lenning rileiiäde, stt iqrgestaltarna s strsvail att -~ill,~odoae de nya beho~~ôn måste 

innebar:! "ett spelculativt monlent, soln fr.5 v-tar t il.1 ~:o:o;?erell t illän~pniii? cv p% 

vissa or~irkden vuina erfarenheter och, .5~~cij,,clningar~~~ (~,a,, , 282) P.Ii-t;?ier sk2;irpta 

ekonomiska krav hade dock rednn tvincnt bokf ryckarna at t inskrznka typerms 

nihngftlld till fönngn för ett mindre ktsl men mora ~n&r~gsidi::;.t unviiindbara. tnôr 

och s5t.f;na&ine.r. Da i Sverige sedan langs narda föyhogpninLgnrna att ~r~mn?,-slca,- 

pa.. en specie3.1 avensIc: ant ikvn rnbsJce enlig i; ~oknin~ , dcrinlayg~~,i,a. Allt ta,la& f ?jr 

att typor och -~ol:~tarsIorrnsr i irnmti$on skulls vara internationoll egendom av 

ensartad, st2ndard.i serad bo &a.f fenhet , (i$, ) 

. ~ao&r;tröm och Lenning represel?"lorads i viss m&ri motsatta fijrhAllfiin2ssi

Anders 2illo~;s reformarbete --- 

Akke Kirmliens f d assistent vid Pbrstedts. dan likaledes kor-stbistoriskt 

skolade Anders Billow, hö~de till dem, som snhrt skaffade sig en örerbiick 

av situationen för att därefter kunna filja IIi;gc> Iager,str: sidor och skapade samtidigt r.p-d mellan dem. 

Experimentet med Fries: naturbok framstår idag scm m %tt ful lt, vilket inta 

hindrade att f lera samt ids bedömare, daribland ICuinLivli, opponerade r!iot de-Eta 

tradit ionsbrott, Den kraftigaste reaktionen intrSfLcdo emcllert id 1932, d& 

en folkbok med en upplaga p% ornkring 125 000 exemplar till att pris av fem 

kronor togs om hand av Billow: S-ienska turistföreningeps &rsnlcrift, Utan att in- 

kräkta p% utrymmet gav han forn at en biiderbok, dar fb-ksgrci%a C.:, Ror:nnbecgs 

bil.dar i förh&llande till dem i fCreg3ende 8rs upplaga utökzts med L%% eentl- 

meter i 'bredd, fr5n tio.till. tolv. Ttextytnn iikaces samtidi:gt niad tretton pro- 

cent. Konststycket Irufide genomföras inon! do2 tradi.tioneilz oktavr"ur!~a-te t, cioc'r 

äver. denna gany med uppgivande a-J accepterarda marginnl$8rii3.llanh 

I maj 1932 diskuterade Stockhoi;:iu boktrj~eka~~klubb IragyL~ri on '!$en ~odiirna

typogr-iien och Se ss avarter". (~a~~rs~rörrt, !Io 1-933, 27-28) R~6aktO.r Yngve 

Hedvzll inledde diskussio~:en, som snart kon: Ya p3 Turis-tT:;:refiingcns Srs skrift. 

Inledningstalaren kunde inte finn?, nggra pr~ktidca ellor estet idm dr51 fsr 

Valdemar Za,chrisson skrov en gång, 2.tt boken hade s ju fiondero förfutteren, 

j?ösl5gg:~relz, -i;ryckoriSgcren, &t- ren, t ryc1:es:l;, b~kbindaren och allniS;?liz t er,, 

vilka alla kunde göra sitt . t511 för att först 'ra den. Det vore sorgliq t, om 

vi ftjr framtiden p& fulit ~iLvar m5stc rZ1rnc: mod yttsrli~crre on fionde ii11 

den vackra boken: bo,konstnären, (2, a. , 28) , 

IVågra da,ar efter det att, denna salva avfyra-ts mot den 'co8!.;o~stn~r scri. wgp- 

fattades som ett hot not den. sanna typografidca laran, intrzffade SQcnska bok- 

tryc!;areförenin,~ons &rsmöte. Iwan W, F'i scherstr*öm, atel3 4chc.f och te ckl!r:,re vid 

Åhlén & Åkerlunds' f örlag, h311 ett anförande, d ä han ~ 'kritiserade Villiam Norris, 

som bundit forinen för bokens utstyrsel. Carl Z, Raeggs-tröm försvarade Blorris 

under det att flera av de narvarand.e, däriblana Bugo i~agerström, förde den nya 

stilens taian. (ib.* ) 

Hugo Lagerström utvecklade en zninarkr~ingsvard ombltion, da det gälJCLe att 

klargöra bskgrunden till sitt ställningstugande. FGru-born artiklar och föredrag 

bidrog han till budrdcape t c sprldninz genox att i Yrke sckolrns smgskr-ift serie 

f ör bokhentve7-lc publicera del s ett kapitel ur "acceptera:', del s Einar lennings 

"Reklamtrycket - en n;y J.itteraturU. I samma serie utgavs 1933 en samling av 

de artiklar och fnredrag, som Lagorström bidragit med vid olika tillEllen, 

"Den nya stilens genombrott", I denna översikt fick han tillfKile att samman- 

fatta sin egen standpun2ct. Han skrev bl z: 

Skulle icke alla dessa förändrade förli3llanden L fr&ga on social-a, hygieniska, 

teknidca oc5 estetiska gr~mdvalar ovksg förandra uppfettningen on 5ndaziicmlighe-t 

och skönhet aven inom typtrycket, Vi kurna visserl.igen vara Evs~sns om, 

att det som var v e z k e r t Sr 1703 aven kan vara och oftr~st äz. vackert a.,-e;? 

1932, men vad vi däremot maste s202 os; är att a n d a m % l s e n i. i 2 t km 

- 

det i c k e vara i samma grad -ander do 1932 f;i;sXndrade föril&ilandenn. (a.a b 9 

23f. 

Orden lat som ett eko nv v2d Wils G. Wollin några år tidigare k~nztrterat 

i Lagerströms kalender. Lagerström hade emellertid iön~2mat en övezblick, 

som ga;v honom mö j lighet att förklara r.eloridcravens t ekni ska föru-k sSt-tningsr. 

Han betonade fr a, att bilden präglade den modsrna %ypograiYen,, (a.a., 24) 

Den kritik som Wollin rilctai; mo-& ta!~~ii;ens ski.f.tai3.de icvcili-bot i Wa~s$edts il-- 

lustrerad-! arbetcn, skulle grmdlj.gare utI6res d% Anders 13i11oz.r kolr! -L il1 tals 

med den inst it ut ionali sersds bo!dconvVens f %at rZ

Inst itution~n för svendc boldconst 

Hösten 1932 invigde s bokhantverkshuset p& Skansen, en museibyggnad som iil- 

tegrerades i det planerade stockholrn&varteret. (~olchantverkshuset högtidligen 

invigt, SBfil 1932, 311-322) Huset var en donation IrOn olika branschorganisat io- 

ner till Nordiska muséet, som tidigars hyst materialet. Ännu ett i~itiativ för 

niirrncnde t ncllsn hokbranschen och a7ln~inhe ten av& man att Inleda i november 

1933, d% ett antal representanter %r de yrken och introssegrupper son sto6 

bokkonsten niiri-2 sanlades p% Wztionalmusem för at-t under ordförande L4xel 

Gauflins (1877-1964) ledning dickutera möjligheten att genom en %rlig pristavj 

lan stimulera intresset !ör god typoqrafi och bolckonst. (~od bokkonst premieras, 

SBfX ,1933, 371) Före st&ndaren för museet s konst industriavdelning, sedermera 

(1935-46) verkställande direktören i Svenska slöjdföreninces, intendent ^4ks 

C) Stavenorr (f. 1898), stallde förslaget att efter rn8nster av American Institute 

of Graphic Arts årligen vtilja ut ett antal bficker fran den allxznna bolrrnarkna- 

,.-.y 

L. 4 

den för 2tt stall2 ut äem i muséets lolcaler, Koi-nmitt6 tillsattes f3r verk- 

ställande av planen. Tre boktryckare (~arl Z. Xae~gstrZrn, Knut Östberc, Hugo 

iiager st r~rn), tv% bokf örlgggzre (T. Lil je sirand, Kaj 3onnier), tv& boEionrt- 

narer (~xrt Jwgstedt, .4,l~ke !Kumlien), t715 museimän (~iinnar lascoll SilfveT- 

stolye, Ake tav ven on) , er. biblioteksman (1sac ~olli jn) , en kritiker b at thard 

- oha ans son) samt en bokhandlare (G. öd er be^^) valdes till kommittens lec?~a?- 

ter,' Axel Gauffin valdes till ordförands, Bror Zachrisson till sekreter-zu. 

Ett ar'oetsutskott och en jury för drt slutgiltiga urvalet tillsattes iiven. 

Kommittén forordade, att praktbznd skulle stallas utom tavlan och att n%gon 

speciell stilriktning intv skulle till%t,zs dominera. Varje bok skulle 'o$dömas 

med hansyn till ändamalet. (ib.) 

Minnet av Kungligz bibl iot e'cet s minne sut ställning ned zflledning av 459- 

C? %rminnet av boktryckarkonstens införande i Svr rige hads knippast hunnit f or- 

blekna, farrän Nationalrnuseurn 5ppnede gor"tarna till den första utst.allnbn.yen 

av Svensk boldconst. Flera recorisonter framförde ro .-&at ioner beträ?fm.de 

valet av t idpunkt f ?r evenemanget , Signexturen "Owe" i Svenska bokt r,vcknref k.- 

reningens meddelanden ans%g, att 'don mardando ko&urrensenl mellan f6mtazrn 

i förening med saväl stat1 ign som privnta be ställare s av depressionen faror- 

sakade besgerings5tgkder vsrkade menligt p& t~cksakerriis kvalitet. (om [sig- 

natud, SSfX 1934,. 48) I dosoa synpunkter ins-karade Carl Z. Xaeg;yströn, so% 

ävon manade, a-tt jurps sanmansattnii~s vvarit iiir csia-b-cande, ock att den dar- 

mod bidragit ii12 urialet o Le-teroq.sr.iir t. (~ae~~~otr?n, 

Snf!? 1934, 37) 

l 

l l

1?3&talet rrlcdförde en avsoviird ökni= i bokutgivningen. Ni2 s G, Nollin 

uttalade sica farh%gor mot den~e utvecklin- och not de alltmer onfattantle bok- 

realisationerna. i dess följd. (~oliin, SCA 1937, 20) Till bilden av det svondca 

ssmhZllet s omdaning under ds ss2 %r horda även ma,sskult uren, de nga medierna, 

den bokläsande allmänhetens f örandrade at seende. Jämte massmarknadslitteraturens 

ölcade andel. av marknaden uppstoa med proletärförfattarnas debut en ny littoräi. 

publik. ?led dessa tondenssr för ögonen teddz sig ar3etet Inon S-v'er~sk S~l~konst 

och de kommentarer, som tillrcgades katalogens preseniation av de utvsida beo- 

kerna solm uttryck för vedermödor in~m en relativt sluten, kultu.rell elit. 

Haeggströms kritik sköl; s a s över målet, 1935 tog en av jurymedlemmarna sjalv 

till orda. Anders Billow gick till ~evision i Svensk graI7.& &i-sbok: ' 

För dem, som å juryns vsgnar utarbetat de kritiska randanmZrkningarna i katalogen 

över "Svensk: bolrkonst 1934.''? har uppgiftzn, tack vare del? konservativa 

inställningen, kansks varit angenäm nog, men dock inte Ett. Nymodigheterna 

ha nämligen smugit sig in s& alla möjliga &tt, där nish krrappast behövt viinta 

dem, vilket gör att Sedö~ning~runde~a p% att best-grande satt mast växla, Att 

med Sibeh%li.on värdighet och Pehöri~ nondus kommentera helt nyorientorzd t.y.s+ 

grafi ar ccksa bistert, s& det förslar. (3il.iov, C G ~ 1935, 59) 

I den fortsatta frzrilatällningen agnades at ~täl.lningvzz en alternativ, fack- 

kunnig granskning. Kritikon gallde till sior del et-G arbexe 2v Km]-isn, som 

försett "Masrvliez' brewäxlirg'' med t~ypog-rsfislc-t onslag efter kursivt ex ini^^ 

i rött olch SV~T~, ti0el med s@rlcide Xicol~s Cochinversaler och Geramord kur- 

siv samt textsida med osparrad mbrik av sstsens versaler. Billow förbigick 

- . 

snart den n%got betanlcliga t.y-ografinka vnriationnn och kormxrtrera2e i st 

uppmärksarheten på illustrationsteknikzn. F% deiwia punkt, menade han, hale de2 

traditionella elementet varit till skada: 

I en med vetenskaplig apparat utgiven 79 sidors brevsamling med 33 sidors in- 

. , . , lednins och 40 sidor lard komme~-L~~r och re.pscsr aga oa~kia-nlagt l8 siCor av- 

'd bildningar i hnlvside sfornat eftzr g-i.afisIe konstverk farvisso icke den mde,rordnade 

brtydel sen at t utgöra ett slzgs psdzgogisk eItcrr5iUL &t liissre g& skolboksstadiet. 

De äro naturligtvis dokument likcväl som texten, och utgivaren ar 

i eget intresse mån om att det do!cumeiitarisla skr5l son sk5nhetsviirdet hos dem 

p& bästa. sätt tillvaratages. (a.a., 9Lf, )' 

Dessa intressen hade, menade Billow, inte tillgodose-bts? vilket kna~past 

heller vzxit m5jligt mod den anv2nda iLlustsetionste.k:zflcon, såvida inte ori- 

ginalens skala förstorat s mer 5n vad sat sbredden egentligon tj.llät. Kritiken 

för bristznde tids- och anda,m&lsenlighst gällde denna g%ng inte bokstsvskonsten 

eller en.s typograf ien i trängre benärkel so: 

Den som sett d.e ssa grafisks skntter i vv~k?i~~heten 

kan om5 jligon finna n5gon 

Ögo~fQn.ad eller nSgoS verkligt v8 tenska.-lig-t ;tu?is-;3kde ho s 6e gr%drzskigl;i, 

kont rastlösa efterbildnincarna, som visserligen gro lika bra som bilderna i 

Warburgs EhrensvSrdsmo~ograIi zv 1893, man ;J% intat &tt försvarliga 40 &r 

sonare, (a.s., 92) 

l

( f 106) 

C., 

C., 

En a,ll&n res91 irj.8 Fi7.d~eprodukt5~09 borde enligt Pillor.: vara, att -ep?* 

duktiofivn skulle ansassas efter osiginalens individuellla storlek och detaljrikedom, 

inte- efter textytans mgtt . 

Illustratioi~ema var, ~nerictde 3illow9 ö h t ett försurniri3t kapi te1 i svenska 

böcker av det hävdvunna slagel. vMzsreliee~~brev~xling'' hade utgivits av 

- en speciellt bokvårdande sammanslutning, FOreningen för bokhantverk. Svensk 

boklconst hade inte heller spelat någon framsynt roll vid bedömningen sv zrbotot. 

Ännu mar f örsummad var den omfangsrika och betydel sefulla btal.og1i.t teratmren. 

Recensenten konst.aterade: 

Det ar framför allt sambandet med den disparata merkanti1.a typografien, som 

.försvarar bedömningen och hindrsr uppkomsten av ett starkare intresse hos dem, 

som ha att tillvarataga i främsta rummet de verkliga böckerizus typografi. (a.a., 

/ Billow samman.fattade sina synpunlcter p& de aktuella typografiska problemen 

i nio. pnkter. Som främsta kriterium för uppfyl.landet av god bokkonst anförde 

han "läsbarhet och bild.-tydlighet:', i andra hand "hanterlighet och h%libarhet", 

i tredje "rimliga kostnader". (a.a., 109) De återstaende punklema komplette- 

rade dessa tre grundsa-tser, I punkt sex hävdades a3-t estetiska. principer, "som 

äro hindersama för sakligt befogade reformer, förlo~a sin giltighet i den man 

de ej kunna anpassas efter ett nytt sakläge". Purikt &ju exemplifierade pgst%- 

endet genom 4onstaterandet;&tt de rentivsansens handskrivna böcker Sase- 

rade maxsinalpropojit ionema ej .längre kunde anse s ekonomiskt berät t iga,de, &A 

den .traditionella typograf Lens satsyta i genomsnitt e.j utnyttvjade mer an 

40 -"5S $ av papporsytan i en bok, en reformerad 55 - 75 $. Punkt %tt2 faste 

uppmärksamheten p& den fotografiska illustrationen, som för att uppng till- 

racklig LydZigheG i. allmanhe t f ordrade större f ormat och darmed större sat s- 

bredd. Sistz punkten löd: 

För b5cl:er med reformerad typografisk upps-tällnjng gällla helt rizturllg-b rym 

'estetiska principer, om vilkas "ratta" formulerande tills vidare kan rada o- 

visshet, sant isigt som man dock ned be s-larndhet lcan v%ga havda" a£$ ref orrnsrad 

. . typografi kan vara vacker, (a.a., 110) 

C.i

Begreppet bok 

De+ ökade !;ruva",& blldmsterialets ~iiif~ttliiag och ragzi.ciiLiie3r-irig utgjorJa 

ett tekniskt karakterisifkum för 1930-talets bokproduktion, Offsettrycket 

och val5rklichéer~e,, - som medförde att man k?rnde använda et-t matt, för hela 

bokarbetet enhetligt Papper, slog igenom. För illustrorade a~beten, där en 

detalj%tergivning var motiverad, anvärdes fortfa~n~e autotypier vid sidan 

av ljus- och i vissa fall djuptryck. Den tekniska utvecklingen stiilläe bokens 

formgivare inför p&tagliga problem, mm ocks% tvingade till ställningstaganden. 

Frågan gä1ld.e bi a, vilket material som skulle anses tillhora boktryckarens 

ornr&.de . 

Anders ~illow önskade, att ett b2edare material skulle laggas till grund 

för Svensk bokkonsts bedömning av tryckalster. Vid. tiden för dessa 5,sikiers 

framföra.nde utveckia4es en korrespqnuens melian den danske boktryckaren C. 

Volher 'It'ordlunde och Hugo Lagerström kring Segreppet "bok" . I en artikel 

1933 hade Nordluide påpekat, att man först vid tal om boken vas inne p% deil 

traditiolnella typografiens område. (ITordlunde , Ni3 1933r 385-391) Detta slags 

typografi hade emellertid dragit sig undan den teknisk& utvecklingen. Den 

elementära typografien hade p% denna punkt skaffat sig ett försprang. r'rb 

gan om den traditionolla typografiens berättiganie aktuallssrsdes genom 

. den moderna, illustrerade 3oksns utfornzing. Nordlunde hävdade dock, att 

texten var hilvudsaken och att typugrsfien i sin traditioxellc ifurro måste ar,-- 

ses som det väsentliga i bokens behandling. 

Resonemanget utvecklades några rnsnader senare, d& Nordlmde riktade int- 

resset mot själva bokstavsformen, (~ordlunde, N3 1934, 53-58) Antikaan, menlde 

han, kvarstod son boktyp, i merkantila arbeten avlöst sv grotesken och i tid- 

ningarnas annonssidor av egyptionne. Olika typografiska omr?tden nade p& s& vis 

utvecklat var sin typ motsvarande respektive anäsmgl. 

I Svensk grafisk grsbolc 1935 citerade Rugo ~z~erstr'ön ett brsv han rootta- 

. l 

git fr%n den danske kollegan: 

Saalaenge den t radit ionelle Typograf i var eneraadende p skaenkeds man ju il&e 

de forskollige Tryksqs-Arter mogen Tanke, mei? Forlioldenv har f~randre t siko: 

med den elementaere Typografis staerke Understreming af i(21_rl%;li.io;2enr Det forekommer 

mig, at en Kla-ing a? "3ôgrebet Bogent! vilde vaere intersssant. Seg kom 

for saa vidt lidt ind paa det i den ene af mine Artikler, men ikkö tillstraekkeligt 

indgaaende. Jeg vilde mene, at Do med Deres store Erfarlng kunde ud.rede 

denne vanskelige Definition og derved bl. a. give Bnledning til. en interessant 

Diskussion. (.Lager ström, SGA 1935, 14) 

Lagerström svarade i korthet föl jande t Begreppet bok lrmde inte reserireras 

för tryckta verk, som var avsedda att lasas i ett srzmn;;ilnher?g frh början ti.11 

slut. En &dan definition ski;Lle ute sluta 3ibeln, upos?-agsböol::er etc. In-te 

heller kunde man skarpt avgränsa reklamiryck och boki-,.&ck, Deras olika änd::ril.%l 

motiverade visserligen en olikartad utfom~ing, men de var icGe v,2sensskildae

En samlïng t~yckta blad eller a&, ??opb~r:rc?na till en. bok, utgjorde en "i, c k c - 

b o k". Endast om skriften inbegrep en !'f o r t 1 ö p a n cl e t e x V , s o m 

a r a v s e d d a t t l a s a s j e t t sammanhang f r R n 

b ö r j a n t i l 1 s l u t", kiuide de2 benämnas 'bo1c. X modorn tid tedde sig 

ernollertid iiven en sådan definition otillfredsställande, eftersom kataloger, 

tekaidca eller varube s1crivningzr9 reklamskriFter eBc ur innsh%ll sr och nytt jnr- 

synpu.YLZrt l~unde znses lika nyttiga och lika mycket bok som dcn irnditionella 

litteratuen, Ut styrsaln psverkade inte bol

- 

sin mission. Den skönlitterära b,oken förblev dock 05erZrd, ''ty den var sllarodrn 

. funktionalistisk och dess form mot svarade i största möjlig^, grzd de telcniska, 

(u-a., 463) Noidlunde awisads ett obefogat experimenterande med den 

traditionella boken. 

' Den rafererade korrespondensen visar bl a, hur den grafiska fackrnanna~~wl_~mk- 

-- 

ten genom funktionalismens typografiska revolt och efter initialskedets förvix~ 

ring kunde uivecklas och f ördjupas. Programnie t s ursprungligen upproriska och 

storslagna ambitioner tonade s ned för en pragmatisk anpassning t il1 sakläge t.

J L.* 

c i 

F- 

ons'iagen.fr&n 

,( ) 

- 

- 

barjan av tkettiotalet iied s k redispsm.a framställde ng~ra omsiag med 

Lyper au grotesksnitt, iivs med jäim-tjocka element. DB den traditionella 

kon,uositionen i hög grad bxgger pA~o~~E!.~gen ned scha'tterade bokstavs- 

typer, tron den axiala mittaxeluppst~,llningen h& knappast t311 sir, rätt, 

Experimenten be-tecknadle errrellerti.9 ~~Qantag, Liiöjligtvi~ kan man av 

KWiene samlade tre-t~tiotalsproduktiun sluta sig till ett visst tillmö- 

tesg%ende av kraven p& störrs eftertrycklighet i fraa~tiillningeu~ 

Gunnar Iqascoll Sil-fversto7pe (1893-2.942) hade. maSrkt; p& Stockholns- 

u-ts-Lallningens norstedtsbsnd, &t %itaitrycket inte var fuil t äaaamiils- 

enligt. (~ilfverstol~z, ;.SY 3.332, 61-53) Stil& var :'inte Sara precis 

utan aven nRgot precii3sU oc2t dct -rar svkt 2tt lesa ryggtexten, OE inte 

bolchyllm var starkt bely8-5. (sea., 61) flagra av de meat artikulerade 

trettiotalet var de, som Kumlien kcmponcrade för Bjalraar 

Gull-bergs dilr"canlingar, Textningen gav dem karalctik, i. avart; och sepia- 

rötii not gr&tonat papy er -varieraGes ~torbokstaven och dc12 -kexbad@ t riitur- 

bokstaven, Onslaget till "Kärlek i +, jugonde sekletn (2933) re~rssente rar 

en niimst abstrakt ~~.i;tryeksP~llhet, Saaii.ngarna ne3 onslagsvin j e t t över- 

tygar ii~.t;e lika starkt, Viaj etterna hcie Xa21ieri -ider -i; jugotale'; u.tvrck- 

lat i naturalistisk rikt~ing, Det intraflade iblaad, att illustrationen 

associerade &t irmehCLL1, som f örfatJr;aren f O,modl%ge~~ 8id~5.g s~rne-kt, ett 

f örh&llauide som blir särskilt annarkningsva~t, d& det galler lyrilsen. 

Tvsr Harrie kritiserade omslaget tLll "1 en frairmande ~it&d'~ (2927): 

Den konstnzr som fick i uppdrag att göra onralagstecluiingsn, ritade en 

vacker ösVerlandsk sia6sbild med kupoler och minareter och i bakgry-nden 

en halvmgne över ett skisserat ökenperspekti~. Damed bevisade tecknaren, 

att han inte hade läst boken, (~asrle 1932p 2.98) 

Missuppfattningen g&r enligt up-satsfösfattarens onening igen I viE- 

jetten till f'Xndliga övningarH (19321, 1 där mannen framför orgelverket 

s@.Irnar djupare förbindelse med saxiiingens upplevelseafSr. 

Den dekorativa sidan av KxzdLiena bogaming utvec7dade han 51. a i 

n%gra bokband, Fyndigt men välbalanserat fr&ms-l;Slldes dekoren p& bandet 

t312 Erit: Taggs "Under segel'" (~935)~ Kmiler; ii~cie anknybit %k13 aekri.- 

Pran frmp5mnens landskap fortsatte över rygg och bakztErm eadast havets 

v&glirtjer, utvecklads till ett abst~ekt omszr~eurt, 

KmiLieil uttalade vid flera Lflliallen al= moi;trRlja mot de ö.verd&diga 

:psaktbanElea, Kans us i;*-kik ;alldc Pr a kolrea sun b~~:sv-ra - om an en nyc- 

!ret npeciell s83ar.. 1978 publiceredes ~ iksteiefoltdo~en zed ett nytf 

analag, !;omponerat r=v I*i;dieno Del; ursprungl-iga f Grs1nge.t; till forngiv-

mlng hade inte helt accepteisals, (~mte.l ned Bertil Kimlien 25/5 

1975) Edien h~de tvinga-ts satia titeln i be-stihd fora och till de 

tre kronnln.aj den hOgF uppdregaa 3uhhellinjru ocS Krcd, izfogsdrs 22. 

,begäran ytterligare upplysacde text;JWörd med utsernoet p& Biks- 

teleIonkatalogens tiEig8re'%sgAngzr, dar det äldre nerkantila tryckets 

,'fria stilt grasserat, frmstod dock Kunliens lösning esm eysinerligen 

sakiig och i basta mening re"klamnaesig, 

Biks t elef onkatalogens nya ut seende ~ pp~rks~ades aven i Danmark, 

dar Hakon Stangerzp i iTstionaltiderzde Sbndag ga~ sublil.;e",onen och dess 

upphovan&n en uppskattande presenlatiom, pr ta ag er up, Nationaltidende 

~bnils'~ 26/6 1938, 10-12)' Stangem2 var uppenbar?-igen val. förtrogen 

med den debatt som f5rl;s i bokkretsar vid dema %id9 och hans artikel 

torcte ha föregStts av narnare kontalct ned KWSen, . 

.irTelefonSogen er ogsna en Bog" löd rubriken till Stanperups artikel, 

Förzattaren -bog; -billPallet i &c at-i; rikta kritik mot komittBn för 

detårliga dannka.bokurvale%, som bara premierade de vaolrra undantagen. 

Eansk oliislagslaitur erbjöd i alLnj%nhet; inte tf llfalle till estet isl; 

uppbyggelse, menade han. Onslaget var &d& bokens ansikte: 

Det slnxlite ~;erm-la fortaelle noget on Boge~s idre Vaerdier, saadan som 

AnsigJtieL paa et Xenneske - Invis vedlcomende ilcke er Diplomat eller 

PoUerspiller, to i Dagens &xo a iGerU3ake EegreSer - gerne skilde fortael- 

le noget on Hjeite og Hjerne. a 10) 

Skillnaden rizel1a.n olika litteraC-t~rgsnref borde koma till uttryck i 

omslagen: 

Der maa ogsaa vaere noget, der forbinder dem paa Trods af alle indi- 

viduelle Forskelligheder, der nen?.ig, at e-thyor% Onslag ska; baere 

Praege-t af, at det er en Bog, det daekirer, og i Ue en Aeske Cigaretter 

eller en Pajclre Zugkiks for E!inderza.rige. &i Bo er et 5mxtvaer~. Det 

bar mera det fbrste, dens Omslag Por.tacl2.e~. Ta.a., 3.02. ) 

hen Stangesups syn pil de häftade omsl.agen gör -mar%, a-tt han vas 

förtrogen med Kmiiens uppfattning. I valet mellan att överlämna fram, 

atallmingen till tekniskt oskolade konstnarer eller att lata estetislct 

oskolade tryckeritekniker sköta saken, vax det först tyskarna, som en- 

ligt ar-bikelförlat-tareas $.sik% funnit en lösning: 

De sagde onitrent fhgende: CaE er ikke Ku,n-s%nese vF m82zlcr9 6e-k er 

heller il&@ Boktrykkere, Vi samler st helt nyt Nenneske: B o g - 

k u E s f r, e r e, Det ~.ri?, sige ?amstnerisk begavede Tegnere og Zhalere, 

soin bar sat sig imd i BcgLaauidvaerIi-e-ts me to de^ og Pri~clpper, soru 

forslaar sig paa Bogtryk, paa Valg an Typer, paa Bog~ta~ers 30rnold -bilhinanden, 

psa 3og?remstillFng, Klichéer, TrykxLfl, !?ilretning, (a.a,, 

iir. > 

S"c;geimp beskrev ICwnlïôn som eu sjki7vs2;andig förvaltare av dema 

-i;radiLion. Kun3.iwn war in-te bara en stor bokkons-har: 

71

') 

L.. .I 

Han er ogsaa en 3Iarnd, der kan laere os noget afgbrende vigtigt on 

Polkesaag og l~~stusrisk Folh-eopdsagelse, riszl.i,c 6e.t.te: m a n s k a 1 

Lklre tfI.lae1n2e s i n Snag e f t e r den daast 

l ' " O 1 i L e t " 

Iige.Smwg, rsan t i f l a e g g e r z , lilan 

s k a l t v a e r t i n a d k a e m p e f ~ dr e n g o d e 

Srna.8, f o r s a a exaer d e n m e d a b:Live Pol- 

k e t s og Imarsat af den ~opuiaeres-t;e E& alle ~olkebbger: Telefozi- 

.bogen1 (a.a., 12) . , 

Stangerup förefaller i ~ i artikel n frhhst ha inriktat sig p& Kumliens 

allmanna estetik. Ett Eöl jande kapi-t c1 'om "klrlce Kmiien i diskussic~i~en 

kxmg I~tion~liamenf avser att belysa bAde kontinuitc%en och utvec!~~ 

- lingen av Kufiiens sy pil bo-kkons-ten, hur han v.i;ifrån sina 2Ömt;siit-C;- 

niiigar tog stëlln Jng till de nya kra,ve~?, Bik-s-telofonka-lzlogen far pre- 

sentera den konkreta lösningen &v dileamt,

C-, 

(3 

Akke Kw~lien i dhslmssionen kring fdt ioaallsnsn .-"...--p.- 

Wdce Kumlien frarntrZctde soarsam? 2-nSör ofr'cnt.lfghctan i diskvsslonen 

kring typograf iens mål ,och medel. Wsg~a delyis fragmentariska manuskrist 

och utskrifter av samta.1 där han deltog har ~7i.a Bertil Kurlien komrai.t upp- 

sal sförfattarsn till. handa. Ce synpunkter soni Pradzomrtier 6 % är ~ ,variaticrier 

~ 

p% de Lemata, som i ?Bokstav och angew fick sin slutgiltiga farmulorirg, 

Kumlien var snar att uppTatta det fmk'cionalfstiska formspr&kets konst- 

historiska prolog. Han erksnde ocksa, den nya t,-ografiens berZtti,~ande p& 

kissa a.måden. Vid ett ' 

. . 

tiilfäile yttrade han: 

Jag tror att varje tid ar bunden vid jbp-t tidens egna.intrcsr;en, 13m det vid 

en viss tidpunkt råder nläktiga intzôssen för det ena eller det anha, s% blir 

naturligtvis boklconsten avhängig av de t ta f örhgllande, liksom va1 aven omdömena 

om de äldre. riktningarna dikteras damtav. Vi se exemgel~ris huru vi., när det 

merlcaht ila t räder mer i fzrgrunden, omodvete.t dijaa äldrc ?i'xtnlngzr ef'tor 

detta och säga, att det och det ar bra ur raklamsympil~11.rt och det 3ch det ar 

icke bra, Vi tänka d% mindra p% dct estetiska, (~umlien 2937, manuskript, 1 

Fornuleringarna a$ har mycket allrnänt hgllna, och det ar svgrt at t Törsta, 

vad Kmlien innefattar, i begrepp som "rnälictiga intressen", "de t me:rkant;ilaft 

"det estetiska". Hans sprakbruk maste förstas utifllan hans alldnna estetik. 

De ovan anförda synpunkterna utvecklades vid Svenska Ziokt;ry.ckarefSreningens 

klubbinijte dui? 26/4 1935. Kumlien gav darvid iiven en förklaring till, varför 

. hans föredrag huv~dsakliger, kommit att behandla bokkonsten: 

Jag tankt~ att de5 Sel ev tysografiefi, som iiiida gäller det viktiga och T&senfliga, 

vår litteratur f ö meddelelsen ~ 

man~iskor eri:elle~~, Soken med ett ord, 

skulle göras till huvudpunkt i foredraget. (ib. ) 

Som bojikonstnär av den äldre skolan, därtill 'earaqe av en djupt personligt 

c') nya formsprak. De inrnutninga.r han själv g.jo~de p3 området var ocksa F h6g graU 

- 

' präglade av det bokkonstnärliga betraktelsesättet, &s av Kumliens bo:cstuve- 

grundad uppfattning, var Kumlien inte p% alliizr intresssrad a.v accidenstryckets 

estetik. 

O Anders Billow var närvarande vid nämnda tillfalle och fick klgla skott för 

Turist f öreningelis %rsskrif t, Denne fackmaris kvulite t skïav och hans vagmn 

att g% kommersiella intressen tilL mötes p& deras vil7.kor represeinterade ett 

förh&llningssi.itt, som i flera avseenden lat sig fOmnas..< xed Kumli-ens. Billow 

f örstod även at t med bevarzd int egsite t util;yt t j a d en kunskap, som furktione- 

lismsn tvingat fram, In£ ur en tvivlande församling kunde han salede s anföra 

vägande slisl, både e stct iska och elconorniska, far Srsi.ioiceri_s omdaning. Bild- 

ytans aimfang hud9 gjort C,G, Rosenbergs fotog~rrafier rgttvtsa, stClc?en av 

marginaler~ia hade bvre t t texten större utrymme. Kumlien hnde emellertid invandningar 

och menade, att d.en breda bilden tltgjorde 'Jett j-rrita-t.ioni;momentIJ . 

Gonoo en m5ttligare uppförstoring skulle man kunn~ e41~3.la "ordentli-ga mar- 

l 

ginaler" och "en mer traditionell form". X e tt 6clvio no'cs#gelsefullt reso- 

,

'j 

nemang, dar han tillstod sin brtstande tekniska kundsap, sgkte Kumlien ja-dca 

sin estetiska uyipfattning med den moderna spsn p& ge st al-tl?ing av i3.l.ustrernde 

böcker. Ziilow s standpunirt f ramstod som mera rimlig: förut om dsn rc spekt bok- 

konsiniiren borde hysa för fotografeils kon;~tzi~rlig,-l. insats, h2nvisad.e hnn till 

att det jamta det ideala lasavst&~idet även existe2ad.e att idoalt avstand för 

varje bilds botraktande ned ha~syri till ögáts optik, .En bild ropzoduserad i en 

bok borde kulma up-fattas på liimpligt l5sa~sV%nd, Bilda bo~de ilaS%uLun j-nte ha 

för mycket. vitt omkring. (ib.) 

- Trettiot~lots diskussionar priiglades ibland aTdr en ganska ansgr8ksPdll teori- 

bildni:ng, där det n>-räckta medve%endet lockade till formleringur och slutsaf ser, 

som maste befordra tvivlet hos 2en klentrogna skara, som gått till storma not 

fimktionalisnen. Yngve Kernsll, sederrneraBorstodts boidconstnarlige meilarhetare, 

tog i en artikel upp frggan om bildens 3stydclse i ty-pografien, (~erriell, GF 

1939, 275-278) Den samhörighet ,mellan bild och text som kom t.il1 synes i modom 

C:) typografi hade, menade Kernell, varit sjllvklar i medeltida bckkonst. Brottet 

mot denna trudition hade intraff~t med bok%ryckarrkonston och den samtidigt 

1 

utvesklack strtivan efter naturalist id< verkligho t såtsrgivning. Dan senaste tskl 

nikcn för bildreproduktion, den fotogxfizkz klichen, Scullc enellertid .$ter 

kunna mö jli~z'jra dema enhet, eftersom tryc_kninzsf5rfarande+ har var det czxme 

f 

son vid tryckning av bolc'r;-bXver. [a. ar , 2'76) ;:Ier~sll berrjrde inte d.zillnz&m 

mellan medeltida och noden1 f 

semiotik ' . Fängslad av sitt ugpsla- kringyick 

han denna svårigiiet och re.~;.ommenciera,de i ct, att mim, "E% lhgt den gcaa srn2,?:-?:2 

tillgtor det", borde göra bi1dem.a "s%dana publ-kon vill. ha dem", F& dvnna pw?'at 

hade "den mer seriö~a bolckonst~n'~ en del att lära så. väl av mod.vm ra2ie.m sam 

av den illustrerade veckopre soen''. (a. a. , 277) 

C' Ett av Xumlirns maskinsicriv-na manuskript har rubriken "Bo?xonisiag eller 

affisch: eii dial~g'~-och iirmshaller ett Iingorat samtal mellan en bok:conatnar och 

en reklamman. (~umlien /193-T/, manuskript/. B~klarnrnax:~en f%r reprvsenlera bok- 

i alla fall p3 ett gott modvetande bos Kmlicn om motst5ndarsidans s~pmônt.eririg~ 

Denna lycler i korthet: ro,klamrnan~ens position valb ~,kono.ni&ct gynnad av !lzrliin?d~- 

krzi't erna.' För övrigt bestod aven bolckoris.tnArens arbete t il1 90 $ av reklrurnctr7~oto, 

Bokkonstnärens arbete representerade emellertid en Zverdrivat e stetisk st%ndpmkt. 

I bqichandslsf ön;7trc,t m3,s-l;~ aff i schsz"lekt~n ffi vs~ka, B0lcIco~~tn2ren s;~lcnaCZe vsx*Ic- 

liglle-$ csinne, var '9hopp15~t onodc",m", Kan ''rnko-to accep-Lera, annars k14r mt?il inta 

acceptared" lyder en fourfiu.lsring med trolig ironisk adross tiil l93L grs prapc~ 

gandister, Bo.&onstn$rell talade, '!som on helt! !.;u].-turen yore i T&ra för att i~?-t2 

vissa herrar km rih bokstSve~" e' 2zklan;manneii w?,r rni ra. r::..d.l:. at i sk, Bok:coi?stnli,ic:rl

. - 

borde å.tmi~;stone slc11ja rcellan f"c;cn%len X'?r sina e atetiska ornscrrge:c. !4ah;srnaj-K- 

nadslittez,turen stall.de s&ledes spcLvl2:~ krav. Uc sista tq-:ands :~rgiisi;V.:n 

Meddelade, att bokkonstnären var fCdd för sent, Re!rls~~,r?iannea rar s.jZ1.v fcr ,?c6 

affärsman och alltför tidc~cedvetei~ för att Lata sig lockas av kollegans raaalzi- 

Bokkonstnäron Inviinde zt t , Ii ju mera grova rekSamsynpunkt er man lligger p& b ck~ 

kons-ben, desto sämre tenderar den akt bli - som bo'kk~nst'~, En bokhandel var ilel- 

ler inte nägon diversehandel, och böcker kunde inte Jamställas med andra varor. 

Skglet var bl a, att böcker, "till skillnad från t. ex, jastpulver, polGrmeue1, 

rakkrgrner aller munvatten" var f örem%l för " pariodvi s . återkcmmcinde sakliga och 

i 1 opartiskt hållna tidningsartiklar av vedezhiiftigt fackfolk". Reklammanmeïi. 

växlar forumlI . Recensioner av böcker orzödiggj srde reklaniens gro-ra medel, ??ck- 

lammannen underskattade den stora publiken, åtminst~ne vad betr~ffatie lasarlizt uv 

,r , llLitterära verk sv niigcrlunda kvelitet " . Jämte recensionsverksanheet~?n utg jord0 

\I . 

kontakten mollan bokhandelsexpedit och kmd ett bekydande medel ?sr publicitet, 

liksom kontakten mell.an läsaren och hars viirlirret s, Reklammar?nen 3 ed av "hybris 

och artist isict mindarvardighet skomp1.e~ pk en. g%ngis, Vidare: "Ve::klig konstnai~ 

lig kvalitet kan visserligel vanda sig till ett f%-kal srlon behöver ints a2.l~ for 

den skull verks avskräckande f5r de flesta". Dessuton var bokksnstnZrer, naiv nog 

. . 

.. . att tro9 att m%nga !nS~niskor 1&ts? sig upplostrcls till en go6 eliar 15% OYY gag& 

- :j 

O 

- bgttre smak". Moderniteten var 'if~-v-skhr7il~S~d ocll ödesdlgsr", darför att 692 kr-ik2.r- 

löst "sopar undan alli son \mit tidigare". Myhstsmonentet ble-J det nvgö?-_nde i 

st f värdet av en konstverksadst.. De serraste arens bok!col?stnZrlige f~axgiriigar 

hotades av 'len paroll av mycket merkantilt betonad. karaktar och med en hogplost 

internationeli. uniformitet1'. Den nya moderiktningen var ock& "fantasilös som 

ett riksdagsprotokolltt och "bes jalad av en frihet ssträvan full av pedantiska 

ragler" . Reklammannens "protent iösa banalit et" hade intet med konstnärlighet 

att skazfa. Trots bristerna i egna arbeten var do, inenzcie bok~cnstniiren, "myc- 

ket mänskliga" i sin oPulXk~mlighet. Att iz&lla "en anstandig stil" var en "L-li- 

räckligt lovvzrd ambition. BokKonctnZrcn syftade till Iten harm:x?i~k enhe-t" och 

ville "un~deror2na och utdana alla delama vftor sr1 viss xogik, son! ger klarbet 

och strZ%kdtl,. Bokstavst.yper ku~da skifta son rrianniskors ansiktena &gra kunde 

vara starkt tidsbundna, andra Tar "2% n&got satt osigt aktuella och tidlösa", 

En boklconstnär maste friimst behärska "bokstavstypernas arter och formskif'tning- 

ar", .. darmed aven "typografiens proport ionslogik" , Dcko~ation, vinjett och bild 

maste alltid st& "i fast o ~ meninsfulllt h 

sammanhang mod texten, mod dess rytm, 

dess valörif . De dekorativa Ir;onstn?irer;za had.e som bokkon,e-t;n~rer ofta. kommit ps 

skam. Dartill hade r11r reklau;s,m~pur~k%e~ kon!init ctt t förs(i,niza sta~darcten p%, sant li- 

ga bokproduk ter. Bokkons tnaren v232 visserligen i~te 

l 

f rZlinnande fljr vissa ,"bok- 

handeisi29stv~synpun1rtcr~ s%som t cx att 2113. o:as>.ag 'usrds h.,-, en viss klar

(- 1 

x -, ' 

avst%ndsvsrkan, Boken vsr dock ir5hst till för att läsas och ett 'Itystare 

omslag" var d% mera tjänligt, Beklamniamens replik om 8a.f; hans kollega 

egentligen tillhörde eY? halt annan tid, 'bujakaue dennes ''Du har ttlicieles 

ratt, alldeles ratt, Det ar den tiden jag hoppas p&." 

- De sppunkter son framfört s i uppsatsens kapitel tsTill förs-l;&elsen av . 

Akke Kuraliens e stetik" f&r. här en kompletterande belysning. Likalede s frain- 

trader överensnFämmel serna med de synpunkter, som formulerade s i Hakon 

Stangeru.ps artikel. 

, Det ligger nara till hands att fatta oreserverade sppatier för 

bolckonstnären .i denna uppenbart pmtiska dlalog. Trots allt f5rekcmmer 

vissa problemat is.ka mot säge lsefuilheteï i de s;~~npu-dc'cer han för fram. %men 

p% fenomenen tnyhetsmoment' och 'modernitet' kunde hu formulsrats av en radikal 

kulturk~itiker. Den därmed samma-nhängande up-fattningen om bokens 1itter;'lsa 

och konstnärliga integritet kommer att strida mot p%st&endet, att den nya, 

f-'.: 

,L. ' merkantilt betonade ty.pografiei1 från att ha varit brgl;dnsad till reklanitrycke-t 

nu börjat tränga in på boktryckets område, diix likartade, grova reklamsjrn- 

punkter börjaflreda ut sig. Varför 'marknadskrafted faktiskt förngdde 

kommersialisera typografi och illustration och behandla boken som vilken 

annan son; helst vara, fr&gade sig i~te Kumlien. Inte heller ifrågasette han 

mara grmdligt den allmänna giltigheken av sina egna litterha och estetiska 

kvalitet cbegrepp. Kumlien ville försvara ett 'mänskligtf och ' atldligt t inrre- 

h%ll, vilket avon skulle avspegla sig i. 504ens gectzitning. 9an gjorde #et 

utifrh en uppfattning och position som i föxhållande till den f3,ktiska 

situationen maste te sig ganska isolerad. Därav givetvis även den nggot upp 

,- givna rörhoppningen om "en helt annan tidn. 

i ? 

L.,'

-94.0-t a l- e t 

BokslutsB efter den fw$ctionalistiska didcussionen innehar fr a, att stånd- 

punkterna, bättre klarlagt s. De praktiska uppgifterna kun5.e ta vid, I efterhand* 

perspektivet kan man konstatera, att de slagfärdigt formulerade teorierna i 

- 

ganska ringa grad f örverkligade s. 

Fyrtiotalets piltagliga materialbrist, prisregleringai och brist på arbets- 

kraft hindrade tillverkningen av den scrieproducerade vazsn. Arbetet med nytto- 

varan kom oc!r,s& att framst% snarare svm en plikt an en ara, Si?kl.ighe.i;en för- 

vandlades ti3.1 ett mjukere formsgr&, de% individuella slca-p?.ndet och leken 

( mad form och dekor uppnuntrades ooks3 av industrien. Det unika konsthentverket 

gavs företräde i fSrhallaride till den priskgn%roller&de bruks~.as.~, .. - 

Krigets verkninga.r gjordz sig kiinda Z~r.n,n icon svensk bokkonst, dar en kon- 

C) solidering av uppfattnirg~rna bl a visade sig i orgsnisationen uv andervisningen 

3% det' grafiska otnraGet och i et t förnyaiinttresse I E r kalligrafien och 

de klassiska bokstavsf orrne rna, 

i 

En viss romanticism mzrktes aven i andra länders utveckling av bokkonst;om. 

Tschicholds klassicistiska tfomvZndelse'l milste först& b%da mot bakgrunden av 

. kriget och mot de komplikationer, som funktionalismen i sig inbegrep, Ett 

förebud om vad som Icomma sku.lle, antydde T~hizholds föredrag för The double 

- crom dlaiio, en exklusiv eamniansLutning Sokkonstnarer, i London 1937. 

(~schichold, GF 1937, 263-2673 Ilan pekude dsr bl a p& den elementara typografi- 

ens samband med den japanska konstens frihet fr%n all raminfattning och ne6 

det konkseta mzleriet, "som i allmänhet och med orätt kallzs &straktn, Visse* 

C) ligen kunde konstens fria bildskapande inte överf8ras till typograflen, "lika 

lite-t; som man i allmänhet kan m%la med bokstäver". I b%da faller, gällde det 

dock att skapa "en ordning av ursprungligen heterogena elern~nt'~. I motsats till 

O tidigare satt att gestalta materialet kunde ordningen nu uppiigs I1gonom skapandet 

av och balans mellan konstraster". (a,a., 264) 

. Att denna estetik F ringa graa relatzrats till smbitionen att föredrla och 

rati.on=liseua d-en typografidca pr~duktefi, I"ran8ick av det Söl jande re sonemsng- 

et. Till följd av den alltmer utbredda soecialiseringen av szttningen i plan- 

laggningeui och dess mzfiuella utfljrande kmide nu tr;~cksaksbe5t$illaren fordra, 

att hans arbete "rred hans,yr. till de nied hans alster konkurrerande trycksaksm,z'~ 

gavs ett individuellt utseende, Desea krav kunde into länyre till,~odoces me& 

en tradit ione1.l symmetrisk typograf i, ind ividualf~ so rad genom ornament ell-er in- 

fa.tini.ngar. (a, a., 264)- 

Slut satsen man kan dra av resonemrrnget ar, att Konkl rrenssarr.%allet r; Lndi- 

7 - 

viduniism skulle tillgodosss genam en viss originell form, i ~~odorn tid genom

c, 

O 

en sträng be-ransxing axr medlen. Kot s~gelsefullheten var inta unLk,. FoL- 

jande passus ur 'Pschicholds föredrzg verkar som en talande peridang till 

Akke Kum1ie.n~ sea.kt tior p& den nx&y~k;l bokd-oaster? 2916 : 

Jag. nekar att tro att do-, qra typograf'i~9 i nindre graä har on ko1:lelcti.v ten- 

dens än att den förkunnar en ny individualitet, som Evarallt fordr;ir en porson- 

lig insats 'inom rarncn för s3mhSlle"i fordringar, / - - - / Det ar ::ik~äl min 

dvertygelse, att den ar ett uttryck för god tendans, rör ny, skapande ordning, 

klarliet och individ.uai.ltvt. f synnerhet detta tredje kiinnetecken visar att den 

tillhör den västerlaridska kul-i;uren, vars bevarande for oss alla är Clen :FLÖgs-ta 

plikten. (a.a., 267) 

Kumliens mo t sat sbegrepp ' t radit ion' och indi-ridtialite t ot%r btlr mot; 

Tschicholds 'kollektivitetJ och 'individualitetr. B%da vilie i sin estetik in- , 

tegrera dessa storbetex, formuisra en enhet. För Kulien var indiv:~ciualiteteil 

ett modernt drag9. för Tscliichold betecknade den trsditioner., det ~Zisterlaadski. 

kulturaxvet. Under loppet av en generatior, hade man s%ledss ~ppn%ti; ett slags 

mo t sat sernzs f örening', 

Undantagande grotesken vid sin bedömin8 kunde Tscliicliold vid niimda till- 

fälle medge: 

I övrigt har jag emellertid nästan alltid uppngtt ett battre resultat med 

klassiska typsnitt a.n ined nya. Klassiska tjrpsnilt äro icke blott mycket bättre 

skurna an de :noderna; de %ro dessutom mera neutrala och därför battre lanpade 

för sitt tnogräfisks ändamål som ordets harara. (a.a,, 265) 

.

Skolan för boli- och re!ciamkonst 

Utve eklingen från jiigend t il1 fmkt ionc1.2isn i~begrep en vi ss i~re och yttre 

'logik1, en erfarenhet som väl kmde omsattas i ~edagogisk praxis. Aic'nô KumLisn 

hade tidigt varit verksam som lärare, bl a i matekiallära och måleriteknik vi-d 

Konstakademien. Sedan 1935 förestod han akademiens institut för matorialkuaskap. 

Intresset fCr en u5bildning av bolckonstngror yppade han 1 en artikel 1937 i 

Slöjdföreningens tidskrift, nurnera Form. (Kmlien, Form 1937, 109-113) Fran 

några "icatte~sLa tanker" om sven& Ookko;lst anisnöt han till vsrdet av ,tyskar- 

nas bolckonstnärliga reform i början av seklet, Deias insats hade till stor del 

berott gå att de var utbilda-de fackinän. Son föredöme för svenska förhållanden 

O 

framhöll Kumlien akademien för grafisk konst i Leipzi-g. Dar fö~nedlades und~r- 

O 

visning i "teckning, mglning, typografiens och boiWonstens historia (j), text- 

ning (i ) , uat tning, bokstävers tockning, grsvering och gjutning, tryckning, 

pappers-tillverkning, bokbindning och förgyllning". 3exsutom Sanns en avdel- 

ning för reproduktionsteknik och en för praktisk grafik, (a.a., 1Z0) 

Kmlien sade sig, med nagra f% undant?g, sa-ha denna fackkunskap hos svenske 

bokkonstnärer, Den e stet i ska led-ningen av ett tryckeri fordrade inte bara 

"konstnärligt kännande krafter" utan Sven "smidig organisa~ion~', (a.a, , 111) 

Efter att ha gått till rätta med funktionalismen, vcrr värde hun -aldaalsgs- 

lost reserverade för accid-enstrycket , bergtf ade Kumlien on ett ut!cast ' till ett 

betänkande och förslag rörande omorganisatioli zv vissa Salar av Tekniska sko- 

lan, avgivet av %r 1936 tillkallade sakkunniga. Fragan gällda just utbildning- 

en av bokkonstnarer, och Kumlien avslutade anförandet med föl j ande för hop,^ 

n ning: 

L2' 

Vilken stilriktning som d& blir radande betyder ganska litet om bara da som 

arbeta g5ra det med det uppsåt scm icke bottnar i cynisk nerkantil opportu- 

nism utan med en &dan inspiration och forvissning son är frukten av över- 

, blick, kunskap och skönhet~sgladje. (a,a., 113) 

0' Resultatst av de pk2end.e förhandlingarna lat inte viinta pi% sig, Utveck- 

- 

lingen efter v$rldskrigeB 1.314-18 hade inneburit, att Sverige p8 allvar inord.- 

. nats i nyindustrialismen. 3oktryci;arias branssh hade iiS,vecklntv till storir~- 

dustri. Y~kets utövare ställdes inför upsgil+er, vi1l;as Iös3in,g ford~aie vn 

. adekvat utbildning. 1933-38 omorganiseredes Skolan för bokhantverk i Stockholm 

för att tillgodose de nya kraven, Typografskelor grundades p& sndra. orter i 

lande t. 1938 f rorniade dåvarande vice ordförande i Svenska s15 j d förmingen, 

Bror Zachrisson (f. 1306), ett förslag tt11 högre ~?tbildlkin,n; fOr företagsle- 

dare inon de grafiska facken. Bokirycka.ref*öroningen ut aHg en lcominit te, som 

1943 presenterade ett f5rslag till utbildning, Grafidra institutet, i ring 

19439 264) 

1 

l

i;; 

- 

Föru-t om at t ha verktz";so.n. ledanfk cr,cc~~?isntö.s vid flertalet, DgtydanGe ut stall.- 

ningar av holclconst o.3.11;scdnn 3TJG;EA 1914 h2de Pugo-SteSner Frag fr%n 1-07 tj,;tn-t- 

gjort som ISzc~re vid aka,dernfen i Leipzig, 1 denna befz-rltri:~ Kvarstod hag till 

1933, d% k a n atervände till hemstaden Prag, dar han i 434 i5pp~ade en e3en IZro- 

anstalt, Off icbna. Pragensis. Till stadens kons-tmuseum knöt han de ssut on en 

in.i;eraat iom ll samlirig nutida bolrlrons-t , som stödde s a-v nationella komitt bor 

i sexta l5nd.sr. Ordfarande i.. d.en svenska KornmiitBn var ICunlicn. (~illow, 

GT 1933, 361f. ) 

St vinez-Fyaj hade t idist, visat sitt intresse för svensk kokkonst och vax 

sedan 1916 pcmonligen Jokant mod Kumlien. D& nus6at i Prag l938 anordnade 

en utstiillnins av svendc ko~istind~st?L intensifierades kontakterna med Svorize, 

Höstsn samrnz Ar hBlls en utställniny MaUion;llrnuseum i Stockholni av Striner- 

Pregs boidconut, Rkke Kuinlien och hnbers Billov hörde till utstSlini~gsbosökaz~c, 

I on reczns.:Lon I+aidlölI Kumlien sin Icollega som representant fiir den simda ty- 

pog~zfisi;i traditionen. (~umlien, Form 1939, 7-10) Stoiner-Prag bada flrstgtt, 

at% god bo;d

annonser, varuf Z~paclcrringar m x, Jämtv f Ör-e at%idzeran fdr sk~iafi &u1 1.e en 

rad fackmen ariiitac son fCreLasare i prak tislca och teoretiska gmnen. Skolans 

huvudsakliga uppgift formulerade s soni "2tt bereda vara bukt ryckare mö j lighet 

att in06 landet s grznser skaffa si$ och sir:t~ med.hjiilpare konstnärlig =kolning 

och nggo-t av det ta svardef inierade, som heter god smsk" , Ock& bokkonstnZrer 

och reklamtecknare skulle beredas plats och, sade man, "inte minst p& detta 

mera exb:lusiva och specieila c>mri?i.se nar skolan helt visst en atcr uppgi:ft att 

fylla". (a.a., 314) 

Föl jande 2r, 1940, kunde skoian pre sen te ra ett års elevpr~dulct im. Rui?zl.ien, 

som konimenteerade ut stallningen på Eat ionc?lmus~urn, jämförde dagens konstnzrer 

med dem, som för ungefär tjugofem år sedax \~ia Svvnska slöjdföreningeiis far- 

medling inlett samarbe te med industrten. (~urniien? Form. 1940, 119-124) För 

den tidigare generationen hade det stBUt klnrt, "att här furdrades vida mar 

än att blott vara konstnar", man maste aven utbilda sig till yrkesman, (a.a., 

119) Bokkonstnaren skulle inte bara vara "den som vid slirskiïda behov utför teck- 

ningar", han borde ock-,& vara "den för det mesta anonyme regissijr soin vakar 

över det hela". (a.a., 120) Årets eleinitstSllning bsdo bekrXftst, att Stoinep- 

Prags psdagogik visat, sig kunna tillgodose dessa krav, För det praktiska 

sysslandet med typogra2ien ölidcade ~ecerisentan avslu.tningsvis, att .ett sätteri 

och ett tryckeri skulle ställns -kil1 skolans förfogande.

IiUgo Steirier-Prag irmefiede f örest?vidar-k jar stcn ps. Skolan fC>r bok- och rek'im- 

konst i tv& Br, tills han 194Q kallades ii71 USA, Hans insatssr för ~ui~e~visnlï~ 

- 

emi och hans arti1cl.a.r i svensk fa,ckpress bidsog sEkert ti3.i att stadfCjjsta och vi- 

dareutvr ckla de g&ngna decs.nniorn.as k-classicisti. ska tradit i.on inom bokkon st en. 

DvJc 15g ocksa i sulrens natu.r, att k!&e Ranlian &ull@ kornrna p& tal som Stsimr- 

Pr~gs efter-brsdare. Den sis"c%mncle hads vid flera tillfäilen uttalat sin upp- 

~Jc2,t-i;ning a.v Kumliens iiisatser och dcme hade bl n med 'tillfredsstiillelss noto- 

rat den utl~iidskc koll~gans ';f6rst8elce och omv2,rdned om det svens'ca". (Kumlien, 

Form 1940, 124) 

C: Akke Ilumlien tilltrgcidc fljrostdndar3~fnt"Lningan hösttzr~inen 1941. E?=.iftet 

d~ullz enligt nnaonseriïlzvn inte mvdf tira nagra st syre f;Sr*inCZ~ingar bet~?!if f ande 

undervisningens utformning, med undanteg av att textning och bokstavsteckning 

C' i fortsattnin-en &ull8 beredas stere utryrime. kolan fijr bok- och reklamkonst 

,P-..\ 

under ny ledning, GF 1941, 314) I en senare intervju betonade Kurnlien, cFS LW- 

dervisningen a.vs%g att ha " sin fasta f Graricrins i don prakt isba verklighet on". 

. . 

rolan lan för bol;- och reklaiikonst, Gr' 1942, 55) 1 %terkomi;zzride k0mpositi3.~~~~~~ 

ningar och dekor-?-Liva uppgir-tsr fick e:Leveli_z ti1lZmpa sin sk~lnixg i b~kcrst~vs- 

teckning. !:n "sträng tlllF,mp~ii>g zv 1-:gema för god bokc+avsforn G G t:~p~yrufiak 

~ 

- kompocltion" iakttogs vid gestc7.lt;anciet; 2v bokomslag, etikettar, sx librir; r?rh 

.. 

rekiamarbetcn, Cvnincariia skulle aven go förtrogenhet med "avst3,ndsvsrl>~z1 och 

samr~.anstallnin?sni6jli~hn_-E;~r för varje bukstavs formr1. '(a.8, , 65) Stor .vik-t; .lados 

vid "den spociolla utf ormningon av den trydrta bokstaven till ,&ilJ.n.~.,d fran 

den textade" ool1 sZr&ilt fraxhölls därvid "teknikens inver8kan ;p& 3oksi;avr;Porr~en 

- aiksom p& bokkonstan över huvudf1. (e. a,, 65) II&ngnesidigh.hoion skulle tillgod~se 

kraven p% konstniirens användbarhet inom framtida yrlce sut öv.ing p% o t -C tryckeri 

eller förlag, För dessa u-ppgifter, menzde Kumlien, fordrados aven ett visst ill- 

C; tr-esse för b.5ckcrnas litteriira ir~zoh51i. (ib.) 

. . , .. 

Aven on skolans resurser var begr?iylsade, ar c!et t~olig-2, a,tL K~mliion iyi'cctte 

till en utbildning, som i nagon mån var y'ärnf6rli.g med 3oipzLgakctdomiens. B!&L- 

gruppen .utgjordes av såviil illust-latörer, 2.ayoutman, litografer, reklamtecknare 

som bokkonstriSrer. Ti1lfäll.e till vidareutbilcining gavs avon de inom facket rvdm 

verksamma, som hada &in undervisning fijriagd' till en aftonskola. Utbildningsti- 

.de11 varier-ade iridividuellt, som inbegrep den grs studier. Stommen i 

Kumlions v.ndervinj:ing bs~Goil av boks.savste~k-;ring och textning, dartj.11 k~m;edom 

om ds olika typfrcmil jernus karbakt%ror jamte en översik-t boIcstaa~sforrn~rnas 

hi storiska u t veckling, (~koian för tok- och re!clainkorisl i Stackholni, 1942, 

207-209) 

l l 

Signstvuren "8. B, (Anders Bill~~q?) recenserade e1ev::t stSl:lnii?gon f5rsommarvn 

l

1942, (skolut ställhing p& Svenidca boktryclcaref8reningen, GF 1942, 216-219) 

Artikelförfattaren noterade, att "en m2,rkbar förskjutning" ägt rum ]not "de 

mer& kumlf cnskc, st ildragul;", tydligaat i. de rnårig& textriingsproven. (ci. a,, 2 16) 

Tillfredsstäliande fann han även de u-kstallda proven pit varu- och firmamärken, 

Lösningen av "vardags~~rank konstnzrliga problem" utgj orde enligt recensenten 

en av skolans främsta uppgifter, och denna inïp2ctni:ng ansS% halz vara tillgodo- 

sedd i de &nga vittnesbörden om "en lagom verklighetsbetonad u~delcvisningu. 

(a.a,, 217) 

1945 utkom p% Norstedts förlag hyllningsskriften 'ePStke Kumlisi~ som boE!oncUnar" 

, fardigstiilld ett %r efter Eumliens sextio%rsdag och - s%som Erik Wette* 

gren uttryckte förhiillandet i sin presentation - sgledes tillkomen i "en has- 

(-) tighet som har nggot 2v Jubilarens ogen betlnksamrna 2ytrnn. (me Kumlion som 

bokkonstnär, 16) Bror Zachrisson bidrog med et t kapitel om Kumliens bokstavs- 

konst, Georg Svensson behandlads omslagsteckningarna och Anders Billow typo- 

(j grafien. Det onsorgsfulla lagarbetet hade fullfölj t s i de Ile sta avseenden. 

Skriften var i kvartoformat med omslag i svart och bruiit av Bvrtil Kumlien, 

Faktor TJLls Winquist vid Norstedts hade svarat för den typagrafiska utformning- 

en, Anders Billow fsr redigeringen, Föxsättsplanschens porträtt av Akke Kunlien 

hade utförts av Olle Hjortzberg (1930) och reproducerat s i djuptryck av Esselte 

AB, som aven svarat för klich6frainsUa1lningen. De m%nga blldexempïen ha.de bl a . 

Atergivits med hjälp av tonplattor i brige eller gratt, Tyvärr hade man varken 

med denna metod eller i autotypierna lyckats uvldvika on viss transparent effekt, 

trots det matta papperet från Lessoko. * 

D% Ahike Kumlien 3.945 inbjöds att hålla ett föradrag , för dan danska Forening 

f or Boghaandvaerk, kunde Ebbe Sadolin i Berlingske Aftenavis pre sentera dan f& 

C) restaende gästsn med ett citat ur ovan namnda publikation. ( sadolin, Berlingske 

. Aftenavis 22/11 1945) 1 sitt anförande tog Kumlien fasta på uppgiften som bok- 

konst ens pedagog. (~umlien 1945, manuskript ) Lvdmot Lret -7 var: utan 

0' bokstavskonst ingen bokkonst. Iiledningsvi s till stod talaren, att m%nga tvivel 

inställt sig inför den pedagogiska uppgi fkn, där den wyorsonl iga ensidighe tor~" 

m%ste ge vika far Ifen betydligt bredare syn". Undervisningen hade emellertid 

kommit aJht få en '' starkt uppfostrande betydelse" för läraren. Erfarenheterna 

hade ocks% starkt honom i den ugpfattning, som varit vägledande för hans egen 

generation. At t föra denna vidare var uppenbarligen en betydelaafull del ev 

lärarens uppgift: . 

Det var sPptonatiskt att \rid kur-sens borjan vi ofta fikade i en viss dispyt 

. rörande estetiska fragor men efter ett par ars arbete kunde lösnin.gr:rna av ett 

problem vara ganska mhga men vi voro ulla eniga i estetiska huvudfrågor. 

S-tudierna hade givit preois ..rad jag hoppats, L7e heda gEvit kikislan för de fina 

traditionella vgrdena. Da hade icKe varit skangande eller tryckande utan tvärtom 

Öppnat viddor V i l l mhgc oanade IZsningar. [ ib. ) 1

Anförandet, som i ii.sra passager direkt alhöt till a boks ta,^ och ande", 

ledde orks9 in resonemari-get p% iilust ration 32k repr2dtik%i3z~+ekzikr C@ se- 

naste kens erfarenhet hade cliirvidlag givit ICumli;ri. en större säkerhet vid formu- 

, leringen av sin u-pfattning. Kunskapen om yrkets tebiska och eko~omiska förut- 

sättningnr fick dock st% tillbaka för det iiism, personliga engagenaqqet vid det- 

ta tillfälle: 

Skönheten i typografisn ar n%got p& en gang mera allmangiltigt och subtil-t, 

det ,ar nggot som helt sakert ic1:a kan tSn.l~u;s frigjort fr& en lang traditionsräcka 

av erfarenheter. / - - - / Typografisk konst ä,r kanske ofta ingenting 

annat an e t t kans1 i,& t illvarzt agand e av de små e st e t b ska vzrdona, f örmilgan 

att i fantasien se de ingsende elerenten i etJc ndgot olika samrnadxtsg. (ib.) 

C Kumlien kvarstod som förestånda~e for Skolsn för bok- och reklarnkonst fram 

till 1946, d% han Sven 1-ämnade sin tjänst vid Norstedts för att tilltriida en 

In-Kendcri_i;ur vid Thielska galleriet. 

e AvgÖra,gde för RIL.~-i ens arbet e med de pedagogiska uppgifterria blev säkerligsri 

dvn ~iedan 1937 inledda Iiontakten med Karl Klingspor, av vilken Kuinl-len fSLt I 

uppd-rag att teckna ett nytt t:nsnitt, Under detta bsde mödosamrna och lärorika 

arbe te f örde s mellaii Kmlien och hans uppdragsgivare en korrespondens, som 

innebar en atandig sk,iirslc&dning och justering av de t.ypografiska medlen. 

1941 utgav kkke Kumlien tillsammans med Bror ~achrikson en handlödning fi5r 

textare, typografer och rzklammän, "Allebetet i textning och L~yck-typ". 1939 

hade han dt?ssutoin rrieov-erkat i reda!ction~kornnit~'i,en för Hantverkets bok om "Grafi 

&a y~~

' . 

( ' I 

\ 

Wo~ctedt s och Alcke. Fmlien var repie seil ta% ivs i?r denn; bolcut styrsel, som er- 

bjöd en rnzr förut s~ttningslös entr6 till det litter2,ra inneh&?let, Ivvia B~nni- 

ers, som traditionellt utnyttjat bildkonstnärer för sin8 o r n ~ visade l ~ ~ ~ nurnera ~ 

tecken p& nyorientering. Forsberg tillskrev förlagets nye bo~onstn~rl.ige rad- 

givare, den nyligen omnämnde Iwan Fischerströn, denna inriktning. En rad and- 

ra förl6.g vittnade om samma renässans för bokstavskultriren. (a. a., 13f. ) 

S%sorn den svensica bokkonstens nestor och därtill medlem av jurw för Svensk 

bokkonst kunde Kugc Lagerström anses sSr&ilt skickad att bedGma de senaste 

decenniernas utveckling. Ban gjorde dst i en artikel om "Den nya typografien", 

val vittnande on de sedan sskelskifte t psgaende reforinstratrafidenas L fram- 

gång. (~n~erström, B., NB 1942, 85-87) En omfattande detaljgranskning av hmdraltals 

arbeten fr&n olika officiner~visade, att "en i viss mån n y t y p o - 

g:x.a f il1 efter knapga femton %r %ter var verklighet. Bakom de nya bokstavs- 

formerrial%g inträngande studier av en tidigare tradition, varigenom man ngtt 

"sjalva gninden vid uppbyggandet av god bokkonst", nämligen bokstavsformerl, 

(a,a., 85) Det gångna aret s produktion uppvisade en myckenhet typografiska om- 

slag, s&väl textade som satta med typer. En större omsorg och bättre anpassnicg 

än tidigare till bokens innehåll, format och andamål hade uppn%tts, 

Lagerström lät förstå, att bokkonstens konsolideri~g efter fmktionalismen 

inte innebar, att läxan var glömd. De exempel han förde fram visade, att den 

konst ru!ct,iva principen överlevt .rsvoltcn. Grot-rsken hade dock fat'& ge vika f er 

antikvasn.itten, b%de de traditionella och ett antal nya. De senaro f6reladde 

"vissa egendomliga särdrag" men anknöt dock i sin gruqdforrn till traditionen, 

Man hade aven accepterat, att tfdon historisk-traditionella uppfattningen" att 

ett tryckalster blev bäst om man Inskränkte sig till e t t ty-snitt i antikva 

och kursiv, versaler och gemena i olika grader. ~rneaeitet i sin "fcrmi5rstär- 

kande och förmedlande nieningr' hade visat sig "strukturIramrn~nde" fijr moderr, 

' arkitektur och konst industri, (a.a., 86) Lagerströms tes, att själva typn 

skulle utverka det dekorativa resultatet; tycktes besannad. Den symmetriska 

principen hade segrat. Jan Tschicholds senaste arbete, "Geschichte der Schrift 

in Bildem" f 1941), fann Lagerström synptomatisk för utvecklin-.;en, mr ater- 

fanns den symmetriska anordningen och den traditionsbundna antikvan. (a, a, , 87) 

Bakoin flera av de i Lagerströms artikel anförda exenplen p& modern svensk 

typograf i kunde man ana infly-tandet från Kmliens skola. Lin.jen hade i modern 

'bokarkitekturt kommit att spela en framtrZdan2s roll, inte bzra i titelenord- 

ningen utan aven under kapitelrubriker etc, En p5Tallande detalj var, att Pö* 

lagsorJLen ofta dragits högre upp Bn sidbilden, Den hade således lri!rsrnponerats 

i titeln med vilken den bildade en sluten enhet. P% samma siiii hade tryckorten 

ofta flyttats från foten p% titel~idans baksida till överkanten. ~SQana ai:car,- 

gemang vittnade om ett fullföljuncle i konstrukf iv rii:tnkc ov K~~rnliens 

Iorga- 

l 

niskar synsätt.

C; 

C> , 

c? 

Lage rström raenade, at t en jäiqföre l se mellafi 1920-ta lo-t och 1942 vis~.de,, 

att dagens tyyografi inte var s% bunden av den historiska traditioxen: "Tra- 

dit ionen spkres. men dan upptrader i friare och andam&lseniigare f ormer. '' Ut- 

, 

vecklingen PrCtn 1930 till 1942 visacle ''ot-t exerngel p& en ny stils utvezkling 

fran sitt första genonbrott till en genomtank.t och av praktiken ztkristallise- 

rad forrn"', O:~.g:iilp gimfiska yrkesrak% syates av "inre drif£" sträv& ôiter at-1;" 

gora industriena pro&ld::ter till !'indiviáuslll priiglade, fnll-3digr IrvrliBe-5~- 

alster. (a.a., 07) 

I ar3ikoln "Konstnarorna och nlfabetet" s%g sig Anders Billow samma &r, 1942, 

manad att föra bokkonstens talen gentemot afPischkonsten. (~iilow, GF 1342, 

267-2713 Ile s-isnska konstnärermn, sLv5l inoo som ut03 reklz.sfaciet, lade sig 

enligt fCrfuttaren alltf?r litsk vinn 03 att behxrska alfabetet. i alla, dess 

formor. Orsaken till försunmelsen funn Billow i den Kri'ci!clösa beund-a11 for 

det franska, som präglat b%de Sverige och andra europeiska länder. Den mo- 

derna bildkonstens starka stallning i Frankrike hade medvorlcat t ill, at t man 

dar föga uppmärksammat den kalla till bokkonstniirlig fijrnyolse, som N~mixl?;l- 

rdlsen typografiska id8er nedfört för så, rnznt:a; indra nationer. in~assnifigen 

till modvrna krav hade konmit ait in&rSn%;a sig $il1 de "bisarr2 och snabbt bort- 

glömda bidrag", som lErnna,dv c av stil~,jutezi.ema Bifur och Peignot . Cochi.nst j.2 en 

hade utgjort ett ur~ciclntae och lovar~d~, framtidslöfte, som kriget t,warr a7~;~~i-t ett 

.streck över. (a.a,, 269) 8nati2ngnin,yxna hads i st koncentrerat s p!? den sedan 

1'(;30-talst o&u.ldade konstnarliga illrzstra-tiofien, 'De svenska konstnS~e~na.: b%- 

w-dran för fransk konst, ut stracklti till fTa.ndc typo~rafi och boltkonst, hade 

enligt Billow varit hindersam, &vida man ville medge, "a-tt den goda smzken och 

det säkra 1cunna.ndet. höra oskiljaktigt samman aven nar det galler bokstavernas 

formvärld". (a. a., 271) 

Det gryende intresset för bolcstavsformen t illskrov Sten Lagerström n%got &r 

senare d6l.s inst itutionen ftir Svensk bokkonst, dels "det alr~ii~a meEi:v'o.- 

O 

tandet, att en boks yttre form kan aga best&onrle skönhetsvardenV. Likas& hade 

ds inom landet verksamma yrkes~cdagogiska institutiox?ma för sina elever 5e- 

. tomt "bokstavs5'ormens vzrde ar dekorativ sy-n$?~-qkt". ( ~u~c~strom, C., WE 1943, 

441) Som en av de Iö~mSmste represzatanterna för denna pedagogik framl%Öll 

Lagerström förestzndaren för Skolan f5r bok- och reklazkonst, PMire Kumlivn, 

som i artikelnocks% kom till tels i en 5nterv>u, 

D$ Grafiska institutet invigdss i ,januari f94A höll Erik Be$te~greii e.bi an- 

f örand$, dsr han betecknade den rådande si tuztio~en %ann svensk bolckonst scm 

"Lammsr,s oc3 ulvarnas -trivsel i . sanma hagelf. (+?ettergrsn, N0 1944, 51) Talarm 

. Billow ar Kimlien-liirl. junge, sed2:i liar han p:~ discip-lafs vis gjort revolt mot

mästaren, Ren nu förnSnr,nier man inga ~oleinicka tor,el~ ..are sig från det sna 

eller det zndru hgllet längre, och det niinder att man rar se symmotriskt up?-stallda 

sidbilde= aven i riy-u 3(5~li&r signerz.de Biilow, (tt.u., 51) 

Efter funktionalismens "onyanserade grote skst ilar" f61 jde "den rikt schat-terade 

medievala,ntikvan". Iflettergren förband delta intresse med en svensk irt,- 

- 

dition och menade, att denna "den svanska bokjconsiens su-ndhet" ocks8 bevzrat 

oss fr&n de IwnktionaListiska öv.erdri fter, som drabbat andrc. Mnder. (a.a., ?Of, )

p 

(-J 

0 

O 

"Vad b5r gijras i'5r att höja alimaniietens smak f5r konstniirliga tryckalster?" 

/ 

Frågan stalldes av n&ra boksyrita in3n i er, diskussion, som r~,ferera,des i Nordi&: 

bolctryckarckofist 1915. (vad bör g'jras för at;t hö.ja a 3.lmiinhetens srii.,& f6r kol- st- 

nzrligc' tryckalster? W3 19159 17-3-2753 Sqgt trotiio Br cenero stiilides Ir%,iblioteken, skulle ocks5 kunne ssela en &tiv roll i zr5etez p1 ett 

vgcka en Lrodero opinioi; 137i den vSlgjorrla och !vzcirrz boken. Ztt slcgs bokuni; 

l 

konsulentvaricsamhot - motsarunde jcr2tr~J;sts 4 utgjorde enlist talzreri %tar 

en nöjll, 1 m res'il~.'~. 

i-&tu b ar, 3,tt det under i9@--talet s togs tttskilliga ini-:i2 tiv ?Fr bok'conri 

- tens pos.i;l~ariserirlg. utstaihinpr med ~ed~go,~i& eller ko-ris~r?o~?t~;i~p7.y~~~n_i!e i.-- 

' 

. .. 

rikining I=?rde till bilden av det svvnL&a fol>;hsril;llet s deiilolrn-bisexhingss zT>v:;i;- 

den. , 

1941 intriiffade, p g a kriget ett $1 f%sonad, den stora jubilci~iia~t sJcalL- 

ningen med anledni-ng 2v Johann Gutenbergs uppfinning, "Det tryckta ordot f u ~ - 

hundru %r1', LWonemanget agde rum i Sansens huvudantre, dur c?~n grofi&cl iri-a 

ductrien och boken i olika rumsenheter och ur skildn aspokter agnades en grund- 

lig moll 12ttillgZqylig b~lysiil;~;, Pi fSredi5ml.ig katalog ned Akke IZuiniie~a vaclc- 

rz, sigiiet i texturstil p3 omsl,zgct fanns zl t till@. (&t Lryck%a ordc5 rcin-- 

hundra %r) 

'!80!icn i hommettr vcr tmat fGr den ut stEl'lnirz, som IIyrengö s-kzrnas npcr!snzce- 

och bysgn,rc-lcf ~jrlsmd (1132) eniordniiclo i sar:~lrc~kan msd krbe te ma s hildniny sf ;irb~zild 

(ABF). Olika f örlng kmde hur i :?~,i.Ptande humil jöer presentera "boke11 S&E:C~ 

bildningsinstrument och underh&l.lning", Bröderna La~srutrörn komplettera,c?e mod 

en avdelning, som il3:cstrerzdo koiceris tillv-orkllir-gspracess* (ut s-t3 1:lningen 

"Boicsn i hemmet", N3 1942, 55-59) 

I sarnbnnd med s ja t t e -int~ir,at ione1.l~ bokt ryck.arkoï?g.rp ssen i :;tozki.ioln 1948 

(TC;RI\JT) arwngeralos -n rad utstallningar kring baken. ?ordidca musget vissdo 

en historisk expos6 Kver svenslct ho?-tryck, ?J2tiailalirasv4pm pre ,vn-i;vra,de nordj. r,!< 

. b~,:.i~ro:?..st och reklarntT:?ck, I Xoi~~-tnarsbuse t bil.ri.adc., L.kke K~rnlien, 1-3.e~t 3.1. 3t:ll.- 

lIvdlund, C. G. Rosenbesg och Arlciers Billj.5: en "p~arte% l. k~in- boicon!:, 

l 

I 

I

(i:vr!rtott krin_= boken9 G;;' I9@, 264-2631 ~jiistallilind sed dema b.?ll;irr.-nS;?g 

presonterade ::dl.edes erbeJcen av &:I 

l 

bok- och bcis~t;avskonstn5,r9 en tecknzrc och 

tli-as-tr- ft i.:: ,~r, e;l fotograf ccii fllajtlst~r ssm*, yez tnog~*~fi& nrrel?;.i3r !ned 

skilt intresse ftjr den fotografiskt illustrerade boken". (as a. , 264) Kumlien 

och Billow h~dc tidigare figu~erat tillsammans pfi en utstallning i 0310 1927. . 

1943 framstod deras utvoclclade särdrag b&de som pedagogiskt .belysande och son 

on forsoningens bekx*~iftelse. . 

Trots 3oEclcoilr:tens konsolideri~ och försö;;en att förmodlcz dei~na fcultu~ t311 

on brodare publik var situationen lkngt ifrh til.lfredsstEl1ande, Den 'gotts' 

boken vas, bzde botr5ffincle innehall och utstyrsel, förbehSllan ett i:i.tal. I 

en radiodiskussion omkring jultiden 1945 utalldo bokf3rlZ:znre Tor 3o-iaisr, 

(.--J bolchandl.r-2re Gunnar Josephsol~ och författaren lirtu:: Lund!m-ist frhgan "f2rför iiro 

O 

- 

böcker s& dyra?". (~z~oretr3.i~ S. SB 19Jj9 437) R2;roi svar kunde ioan inte ge, 

int3 holler ro,l@-'iorade s prisf&gan till den kritik de försnl~l~dô -i.i'~tc,dc mot 

Paktum, .at t bo!;iitcivningon koncentrzradea till on j~lbo~csf 193, -rars flïilcs cn 

75 ,$ av landets befol!zning inte vi110 eller kund9 ti11god0,-V;r> sig, J., L2". 

gerström eox recenserade zt siindningen menadc, att repre sontonter för Priskont- 

rollnSrnnden och folkbildningsrörelsema i sarnrnka\.nianget ly sto med sin frdnvaro. 

(ib. ) I 

1943 var ett stort jubilouns3r f3r svansk b~kindus~&i, Bd s ju inatitii: ioaur 

av betydelse för bokkonst och bokindustzi Tirade l jubil6or. Till dcs.;e 

hörde Svc-nsk bokkoilst; som nu varit v3rksarn a1d-e~ tio ar, Vid 6n gre,nzkniL~~ ,;n?- 

utst5ll-~iingen 1943 kmde Sten Lz~;n,rstrSm konstatare, c.tt en jc~m~re sVenUzrd -iiz 

var rn5rkbt:r i Solrproduirtionen. (~s~ers%r~m, S., X3 1943, 139-142) 30Lkaii~tnKreil 

fuig~rad~e i ;:linSnhetsom s,irnrnanh&ll~ii&e kreft vid bokens tillblivelsi,. Ved Se- 

O 

" , 

Anders Billo-~i var narvarande och levererade en rungande kritik: 

För min Sel vill jag före cia avskaffande av det högtidliga överhirs juryl ektorerna 

utgör. Det är en typisk svensk kommit6skapelse efter slentri&nmodell, som 

aldrig kan föm2nti;s viss verklig sntiisiasrn för sin u0pgi.f-L och göra positiv 

nytta.Helt informellt skiille jag vilja Övez=l~ma %t den ursprungliga initiativtagaren 

-- nu en erfaren s10 jdförsningsparnp - att efter eget skön sammankalla 

några initierade kollegor och bokkonstförst~sigp~are och efter deras hörande . 

framlägga ett reformförslag att dryftas av i första hand Nationalmuseichefen, 

Slö j dföreningens arbet sut skott ach Svenska Boktryckare f öreningens styre l se ; 

(a,a., 148)' 

Insikten om att n&go2 a~rgörande seger i2te var v7men delades av en majo- 

riitet i Svenska slöjdföreningen, som 1943 t3g konsekvenserna av utvecklingen 

genom en omorganisation, syftande t ii1 bredare kontakt inte bara med konstna- 

rer och industriföretag, utan fremför allt med landet s folkrörelseorganisatio- 

ner. 1945 intxzf fade Slö jdf öreninsens hundragrs jubileum, Gregor Pa,uLsson -gick 

till revision i Form, där han granskade de g%ngna %rens verksamhet.(~sulsson, 

Porm.1945, 3-7) En av slutsatserna löd: 

n - 

I den har skisserade historiska iitveoklir~en och produktionen f&n 73-talet fram 

till nu liga;er aven prob lemstallningen för Clr 1945. Den ar mycket enkel. Den 

består i ett fortsatt arbete, fortsatt p& djupet &val som p& bredden. Dess 

första fö-rutsättning ar' insikten om att man hittills ickv natt kontakt med mer 

än en specialintresserad elit, trots Srliga strävanden till n%got mera, att man 

s. a. s. arbetat i försöksfallsfor~at, och att o2landet av da riktiga makerna 

%terstår, (a.a., 4f. ) I 

l 

På tal om boY

i~tgivrrLn,o;, som Alb~t;rossförlaget plans rade t ilwlsammans med Norstedts, saval 

en r8Liebhab6rausgabst1 som en billighet rutg&ve var ~lane~*ade, (~lolroyd-~eece 1946, 

. . 

manuskript) Bibliofiiutg&van skulle finansieras genom prenumeranternas sub- 

skriptioner och utkomma ned tv& band per %r; Bokbindare i samtliga &tt;.; 1551- 

-der, S C deltog ~ i det europeiska Albatrossprojektet, skulle ansvara för ,inbind- 

ningen: "Die Liebhaber sollen etxas fur die stsrbende Getmrbe der Buchbinder 

nachen". För det ~ionds hmdet sk~lle F~nlien c-nsan ansv-:,:ct, dat tionde skulls 

utföras av den bokbindare, som bast havdzt sitt arbete i den föregående kor-kur- 

rensen. ( ib. ) 

Det svenska Albatrossprojektet kom aldrig till utförande. Av den bevarade 

korrespondensen att döma var den litterära och estetiska ambit ionsnivan hög 

och övertrzffade i estetiskt avseende, vad som senare skulle förverkligas inon 

svensk pocketutgivning, 

0 Kumlien hade alltmer kommit att betona sin gamla uppfattning, att bokkonstl 

n8rea:för att kunna ta ansvar för genomarbetr,ingen av en produkt maste besitta 

s%Val estetisk känsla som teknisk kunnighet, Även om de stora forlagen i bs- 

tydande omfattning hörsariiiat kraven p& en typografisk genomarbetning hade det 

visat sig, att producenterna av de% asrkantila och rent kommersiella tryckst 

var ganska okänsliga för sadana bedöimingnr, 

Kumliens onslag till telefonkatalagen under aren ett flertel f%?- 

. ändringar, som f örryckte den ursprungliga kompositionens strarna id &, !rot de t'ca 

upphovsmannzbrot t opponsrade Anders Billo w i en övergripande artikel on l1ly;so- 

grafiens dilemma". (~illow, 33 1946, 49-57) Det offentliga trycket utgjorde 

inte nggot föredsme, av rikstelefonkatalogens omslag att döma: 

A 

u Där ser man nämligen just hur valhänt staten fir som tr,yc?zszksbeställare9 

och vilket sorgligt öde var tryckindustri skulle gå till nötes vad typ* 

grafien beträffar, om staten skulle lägga under {sig ännu mera an den nu 

gör. Makulatur kallar man trycksaker, som genom brist falligt tryck, &ador, 

nedsmutsning, beskärkling eller el je& f&tt. sitt ordinarie ut ssencle tör- 

O vanskat. St ockholmsdelen av t elefo~~~~talogen har systernat iskt preparerat s 

att vad oaslaget betraffar motsvara denna benSming. Wan har inte kwnat 

finna m%gon annan uVvag an an nnno~seri~~ p& fremparneii av vissa viktigs meddelanden, 

varom inte ar s$ mycket att saga, men bakgrunden, den paspiga 

Kumlie&ox;~~s-,ition~n, ar a5solu-t i~te beraknad för dylika Sntr%r,~. Ef fakt~z 

ax som om man hade satt merkantila ljusskyltar g& en Tessinfasad, (a.n,, SSI,) 

Att anlita bokkonstnären som dekora,tört av en för övrigt slenJcrianbe- 

tonad produkt, gav i allmihhet otillfredsstiillande resultat. Det m5 betrak- 

tas som ett undan+%, d& Kumlien 1944 erbjöd sina tjänster åt den nystarta- 

de kvällstidningen Ex-ressen. Huga Lagozatröm nagelfor tidningens typografi, 

och p3 hticns kritik .-,verade Expressess utsiinde C, Wyberg: "som excmpsl pk 

att vi strzva efter att få. tidni-,%en s8 tiiltalmde shm rn5jlig-b karl x?arnn~s 

at b Expressens vinjett ar textad av &le duxlien". (~~y3er~, NB 1945> 32) 

Expressenu 'rLilltal?bndew tgpograIi byggde i högsta grad g2 det rek la^- och

@ 

O 

- 

uppnärksamfiet svgrde, som W e Kumlien s& skarpt av~xansac!e f &n bo-rkonst~2irens 

uppgift somr3.de. 

,Under d-et att Skolan 'för bok- och reklanikonst fr a hade fullfölj-t ett trz- 

ditionellt estetiskt program, syftade raf fiska institutet till en mer omfat- 

fande utbildning av plcesledara inom den grafisk.a industrien, vilkas kunskaper 

skulle innebära en samordning av estetiska, tekniska och ekonomiska fragor, 

I artikeln om "Typograf iens dilernm;zu pekade Sillow p5 ett ditintills grb.nci- 

laggande problem i sammannangs~, 112tmiigen att den grafiska industrien till 

skillnad från andra storindustrier. s2snade ett Ivdande och sammanh8llande or- 

gan, som ansvarade för produ!terz?as utveclcling. Fclntorfi - dit ~Gknzdes i all- 

mänhet även boktryckaren (tryckeriägaren) - hade kommit att inta en Ölycklig 

mellanställning, där han hade små möjligheter att samordna och dirigera de 012- 

ka arbetsmomvnten. För Billow framstod den elevgeneration, som nu lämnads 

Gráfislra institu.tet, som ett löfte om den fremtid, d& den typografiska plan- 

läggningen skulle resultera i en homogen produkt, (~illow, Form. 1946, 52) 

Ett. nytt slags bokkonstnarer hade redan börjat prägla den mest kvalificerz- 

de utgivningen, konstnärliga ledare som var knutna direkt till tryckerierna. 

Gustaw Owe, Karl-Erik Forsberg, Bror Zachrisson, Sten Lagerström och Iwan 

Fischerström hörde till dem. Ked kombinationen typografisk-teh.isk kunskap 

och kunskap om bokstavsformen kunde de på att annat Stt an den "fritt" arbe- 

tar,de bokkonstnäinan kontrollera bokens planiäggnirig inom givna ekononiska 

ramar.

I &&e Kusiliens kalligraf i var den urad.er ronä ~sansen skapade antikvaf ornien, 

medievalali-t i.kvan, den kansko mo st iöroko~mantte ty-pkaraktiiren, Zledievalens gemena 

bokstäver star nära den med bredpenna skrivna humanistskriften ooh ut&% 

kor sig f,l;onoIn rnj~1is,? i;ve7:g&ngnx. r~cll;i~! tunna och -1; jocka lin jor, runda seriffer, 

m%ttlig kon% rastverkan ccki sncd ansvallni-q

svarsbrev %&n Xwlien förr komne^, liksom brev av Xling;spor med Kcmliens 

anleckningar i mzxhginalen, En konplet terande före stallning om Klingspors 

förfa:G-i;aj%a 'sammaiiPattat' sina o~farenheter fi%n fexitio &r som fFrest&r~ndare 

för ett av Tysklands Pransta stilgjuteesier, Flera av de synpunkter son här 

framförs, b-terfinner man i breven till Emlien, Klingspar ut+,ryckte sin upp 

,fattning i den romantiska t radit ionens mot sat s'oegropp, s%ssm fömuft-kansls9 

'uTas.terlanii ech es-~eriand, romansk ande och germansk ande. Den estet ii-s foss- 

karen ocln mrnarititceri Goethe mr en %terkommande referens. Som svar p& en 

retorisk Ir&ges%iillning ang%ende orsdlrerna till den moderna nännidcans lik- 

c 

gilt ighe-t $761- andliga sto~he-ter förde Klingspor Över re sonemarga t t il1 

Goethes estetik: 

Ein bedgutsames Wort Goethes gibt darauf Ant~rort: ,,Die 1:Ialerei ist fur das 

Auge wahjct~s als das rdrkliche selbst, Sie stellt auf, was der Nensch sehen 

möchte 'u316 sollte, ~ifclit, was er gewöhnlich sizht, D a s G e f 5 h 1 f ii r 

- 

F o r m e n 1 i e g t v i e 1 t i e f e r . .. . Die Freude an Farben, sin- 

zeln oder 3x1 der Zusanmenstell~ng, empfindst das Auge als Orgari. und teilt das 

Bohagen dam fibrigen Menschvn mit. D f e F r e u d e a n F o r n 1 i e g t 

i n d e s Idenschen h ö h e r e r hTatur9 und der 

i n n e r e Mensch t e i L t s i e dam A u g e ml.t.(~~ir~spor 

1949, 81) 

Klingspors 'organiska' synsätt borgade för en djupare förståelse mellan 

honom och Kumlien. I sin höga värdering av orientens kalligrafi tog Klingsgor 

fasta p% &rass "wZi2er-iskan halitet, vilken han visserligen fann oövertraf fad 

- men dock SErnfiirbar zsd dan tyska: 

r., 

\lJ 

W i r haben ~1cht die malerisohen Schriftsn dos Ostens, aber auch wir i?Sendliindel', 

und be son3ers. wir 3eu.tschen, verrnögen in jeden Strich eine, gehelme Kunst dar 

Anmut, der Proportion, mrnerklichen Sch-iges zu legen, (a. a., 82) 

I ett kapitel om "Deutsche oder lateinische Schrift?" betonade Klingspor, 

att friam lom fraktur eller antikva .inte borde uppfattes som ett antingen - 

eller. Den %yska skriften var främst motiverad vid &tergivningeri av tyskt 

språk. (a, a,, 64) Den lat inska skriftens fördelar, jämte de ss o jlimförllga 

c\. 

'-l spridning, bestod fr a däri, att den med hjälp av versaier och kursiver p& 

ett diskmt ~cli för boktryck mera 2ämpligt $tt kunde betonsz hade nam' och 

enskilda pa:z%ie~ i en löpande tsxt, (a.a,, 46) Mot alklagelson att antik var^. 

skulle vara l%ngt&cig invande Kling spor t 

Das ist sie nicht, Sie zel& in guten Schnitten sine kuhle irornshnheit, wie 

wir sie et= mit dem Geists rörnischen Sonats~entms varbinden, eino Schönkoit, 

dia wenig au unsemm Gemhl spricht, Sliinlich wie uns Deut sche e-Ew;z literarische 

Werke rozadschen Geistes i-merlich oft veniger iiewegen und die wir doch sch2,tzen9 

ja bemandem kömera. (sea., 50) 

ht ikvane opersonliga karaktar tillskrev Rlirgspor fr a, de ursprung2ige~ 

ur stenen mejslade versalerna, nedan han i de ur handskriften u-tveclrlado genana 

uppiattade ett störra utrymme för individuell variatiobz '!Je frsior man sich 

von den in Stein gemeissolton Urformen der Rntiqua-Grodsen ~ach-k,

de sto eigenart iger, anniut iger können die Ergebnisse sein, If (a. a,, 51) 

Klingspors förutsättningar att bemöta W e Kmliens estetiska och typo- 

grc4fiska. f ntant ioner rna batacknas son gyr,nsan;ia. Da första utkasten bes-bod 

av ett par utdrag ur Karlfeldts "Sub lunafl. Jr'&;lfÖrelsen mellan den fotogra- 

. . 

fkska förminsknir~en av dessa rader ned till notsvarande 12 punkters kägel 

och det färdiga. snittet visar, att grundkaraktären var klar. I december 1937 

skickade Klingspor de första avdragen och kommenterade: "Ich habe das Gefihl, 

dass eine nicht zu kräftige Schrift eleganter und schöner ssirkt," rev fr&n 

K,K, till A,K, 27/12 5937) 

En stor del av Akke Kmliens ornsor+gsfulla teckningar har gatt förlorade. 

Uppsatsförfattaren har, bortsett fr&n Sub luna-utkastert, varit hänvisad till 

den bevarade korrespondensen, som tillhter en viss uppföljning av arbetet s ut- 

veckling. Formgivningen av versala "Pw kan saledes följas. Kliiigspor anmärkte 

p& ett tidigt s-i;adium, att rqPfl var för smalt och sammanpressat: "Stellen Sie 

b 

sich z. B. nur einen Briefkopf vor: P, Otto, wie ung-iinstig muss das ~rirken.'! 

rev fr& K.K. till A.K. 8/11 1933) invändningen uppmpades vid olika grader 

'och tyysorter. Eeträlfancte kursiven aninarkte Kumlien i marginalen: "P göres 

nagot brsdare." rev från LK. till A.K. 23/2 1942) Ett svarsbrev visar, att 

Kumlien slutligen bad att f& behalla sitt smala "P" för svensk räkning, (3rev 

fran A.K. till IC.~, 14/2 1942) 

Den svenska ordbildens detaljrikedom med mängden av ÖV~P och underhangande 

st aplar liksom de m&@a övert e cknen föranledde ofta, htminstone indirekt, 

grundligare överläggningar, I ett utkast Sill marsbrev invande Kumlien t ex: 

"För svenska iigon ser ett Ö med m~rcket smalt avstand mellan plcsidxterna igte 

bra ut." r rev frgn A.K. till K,K., odaterat) Vi3 ett annat tillfZlle hzde 

Klingspor uppenbarligen fsreslagit en alternativ ut f ormning av övertechen, 

vilken Kumlien awi sade : 

In Schweden ziehen wir bei A Punkte vor, obgleich 'ich fur meinen Teil ebenso 

gern Striche habe. Da ist aber die Tradition so stark, dass es laut meiner ideinung 

besser ist den Buchstab traditionsrnässig zu machen, (~ret- Ir%n ASK, till 

K.K. 14/4 1942) 

Klingspor följde arbetet s utveckling minutiöst. Kravet på trycktayenzs regel- 

mässighet ålade Kurnlieii en disciplin,, som inte p% samma Sttvar giltig vid 

skapandet av de textade bokstäverna. För att kunna bedöma ty-pens sammanställ- 

ningsmö j ligheter infogades varje nygraverad bokstav först mellan ett par stöd- 

bokstäver, dvs de i språket mest frekventa bolcsLävema, senaro i s-bora text- 

block. Enhetlighet sprincipen m%s.te sarzt idigt awägas a& den variation, som ford- 

rades för att motverka ordbildens hotande monotoni, Klingcpor uppmanads bok- 

stavstecknaren vid flera tillfallsn att inte förlora helhetsperspektivet. S%- 

lunda utfördes även varje trjrckl;rov p% olilia sorters pkpper, Iiänsynen till 

'bankta importijrer kunde ocks% spela in, som i en anmärkning av Klingspor

- 

'LJ 

Q 

\J' 

"" 

T:) 

' 

be trzffande kursiva "Yft: 

An sich lird de den Y gut in eins'~ursivschrifi passen, aber es ist im Ausland, 

nmvntlich in England ir;?ld &!nr rika, &u 11;~~ewöhnlich; dorthin m7 len 

%Tir Lhre Type doch zsch -rerkaufen. (5rev r"r3n 1I.K. till A.K. b2/2 1939) 

Mera sällan var Klingspors iy1~1änuningar av principiell natur. Framme vid 

initialerna f mrnf5rde han eraallert id en ganska kategorisk kritik mot vad han 

uppfattade som en avvikelse frgn typmittet s gradkaraktarr 

Ich habe das GeTuhl, dass dia Vigiietten -;i& in beslimm-ke Vexlags~rbeit~n 

passen, aber nicht vielvalt ig zu vervenden sind. Sie scheinen rnis zin viel 

vater dem Eindruck einer lyrischen Stimmung zu steho3 und nicht gane =ut 

mit der schrafen Kontur der SchriO-G zusaxmonzugehen. va rev fran K.K. till 

A.K, 20/i 1942) 

, Klingspor förstod att uppmärksamt iaktta gränssrna. för bokstavstecknarons 

tålamod, Kellre an att driva precisionen för långt väntade han med justsringar, 

tills graveringm var utförd. I ett tidigt brev meddelade han: 

Fur alle dlese Figuren gilt, was ich schon sagte, dass wir bereit sind, sie 

im Schnitt und Guss versuchsweise durchzuf'iihren, denn di e Beriicksicht igung 

aller technischen Umstande fihrt leicht zu einer gewissen Gleichmässigkeit, 

die zur Einföpmigkeit flhren karm; auf der andersn Seite flhrt die Niehtbe- 

riicksichtigung zu ~rillkurlichen Unregslmassigkeitsn ini SatzSild. rev fran 

K.K. till ACK. 17/3 1938) i 

Uppdragsgivaren var av allt att döma medveten om ds risker, som hans infly- 

tande kunde medföra. Respekten för konstnäxns integritet fick inte Sttas 1 

fråga. Vid n%gra tillfällen refererade han till sadana lösniwar ev typo- 

grafiska problem, som tidiga~e presenterats av tyska bolckonstnarer, bl a av 

Walter Tlemann och Rudolf Koch. I ett av Kimliens förslas till initialer. hedo 

dessa kommit att stå för lang% r"T&n :salsen. Klingspor hänvisade till Kochs 

b. 

lösning axr problemet och tillade: "Ubri.gens FTurde sich auch zu den Antiqua- 

Initialen noch ein f h r,eben 5en gsrzden e~pfehlen, in der Art wie sie Koch 

zeichnet, aber im XumLien-Charalcter4.w r rev $&n K.K, till AQKe 10/6 1/42) 

I april 1939 var man färdig med alla brödstilsgradei, Arbetet försvhade s 

- 

och försköts p g a kriget och den decimerade arbetsstyrka Klingspor då 

hade att tillg%. I ett brev fr%n oktober 1940 bemötte Klixspor i ett brev 

, Kumliens förmodligen uttalade otblighet med arbetet s wtvvckling:: 

Die Hauptverzögerungen entstanden nsturlich immer wisder, weil wir eine -3'Elle 

von Vcrsuchvn gemacht haben. Ich haite so vie1 von B r c Schrift, ~ dass ich 

mir die redlichste Muhs gab, sie zu einer Vollendung zu bringen, wie sie sich 

eben erreichen Iasst, Dazu bedarf os gar -7ieler Proben und auch marichsr TJn?wegeg 

die öftsr auf das oirriickfiihr~n, vas man glaub7,e besssr nachen Itönileli. 

r rev från K,I

gjiltarens arbete, i~amligen mön~~terboken, som alle px.esentera, typsnittet 

i tänkbara tillämpgingar ' f Ö r pre sumt iwa kunder, Kumlien ombads val ja ut 

IZaipliga sveaska, lit-ZorGra texter, ?ror skulie aven pxihlicera s p5 tyska, 

engelska, frenska, italienska och eventuellt latin, Ett sv~eliskt &rtnjck 

skulle dessutom fraras-källas. Kcmlisn ombads ta ansvar för själva anordningen 

oh för kompositionen av mat sedlar, vigne-kter etc: 

Ob Sie iiber den schwedischen Teil mit Herrn Bolla sprechen, stel-le ich Ihnan 

ganz anheim, aber maturlich wollen wir nicht niiiter geschäftlichen Intere ssen 

die kGnstlerischen Loistungen zurtickdrangen lassen. SchEn sol1 das ! 

/. .. 

- 

'i 

( i ' 

k-. 

emellanåt av ett mera allmänt resonemang om bokkonstnärliga frågor. Som bi- 

drag t il1 den ömsesidiga f arstgel sen av de konstnärliga avsikt cria utväxl.~de 

man böcker, Kumlien fr a egna arbeten, För att belysa innehallet mellan 

litterärt innehg11 och typograpfisk form skickade Klingspor vid ett tillfälle 

en kommenterad utgåva av Goethes programskrift "Von deut scher Baukunsts': 

Goethes Hymnus flvon deut scher Baukunstl' hast eine Type von Patbos, von gleichsri 

Klang der Sprache nötig und die ganz unpathetisvhe Sprachs dsr Erläuterungar, 

von Professor Beutler, einem der besten Kenner Goethest die wir haben, erfor- 

dert auch eine andere und unpathetische Typs. Selbst ein kleinerer Grad der 

Gotisch von Rupp wäre zu getragen gevresen. (Brev fran K.K,' till. A,K, 20/7 

1942) 

DB M e Kmlian l344 sh-111~ fylla sextio år, kuilde Karl +Klingspor ma arbetets f'ullbordzn. Som gåva och vittnesbörd hade man satt upp och +ryckt 

en fest skrift, ' Före avsändandet inlräffade emellertid det engel &n luLt- 

angrepp, som i det nSrmasta Ödelade Klings~crs fabrik. 2/3 av det atforda 

materia,let förstördes, liksom festskriften och en stor del av de omsorgsfulla 

t eckningurna. (~umli.en, S. , Bokvännen 1955 111) 

Med beundransvärd energi lät Klingspor bygga uyp vezkstäderna.' Kumlien 

hterupptog arbetet med komplettezingar, Efter att ha u-[;verkat mönsterskydd 

erhöll han 1948 Klingspors tillsland att stalla ut det nya typsnittet p& 

IGRATB-ut st;21iningenei Kumlien kommeniera,de : 

Wie gesagt wiirde ich grossen liert darauf legsn diese Schrift ausstellen zu 

können, ds es bald zu einer Legende gelrorden ist, dass ich leich s?i-t des Zeic.@ung 

vo:i Buchstabentypen jemals Sesch2ftig-L habe, rev fr53 A. X. t il1 K,K, 16j2 

1948) 

Klingspor slutförde förhandlingarna med Georg Balle och ~tverkade tysk. 

skyddsrätt, I december 1948 sammalifat tade hanf 

Soeben komint Ihr fietindliober Brief vom 15,12, der mish seh*. gefreut hat wnd 

der alla Missverst2ndnisse hinter =ils livgen lässt, Möge die Kumlien-Schrift, 

wie ste es verdient? eine grosss StCtze f%r die deutsche und schtedische Buch- 

kmst werdon. (arev fran K,K. till A.K, 18/12 1948) 

l 

l

I 9 9 

Den första tillämpningen av Kumlien medieval p% svensk, lit t eltir 

text var ett litet arbete i Bokvtinnens bibliotekg "Bokens azgi" (1?)5), 

med essayer av Ai?ge bIIarcus och Hermann Hesse. Sarnrnanförandet mellan bok- 

tryckstyp och text verkar här medvetet s;yni'uoli&, fr a med tanke p% bok- 

stavsteoknarens estetik. Det första större arbeLo som sattes med typsnittet 

var Bengt B.~ngtsuons avhsndli-ng !:Svenskt stllgju+;eri. före &r 1700" '(i956).- 

~umlianmedievalrtn har -xellzrlid fgtt en oJ5nf5rligl stöm spridning i 

Tyskland än i Sverige.' Valter Falk ha;^ påpekat., att Ihliens kursiv under upp 

dragsgivarens imzvezkan utvecklade s fran en ora den italienska handskriften 

p%minrm~de, mjukare form mot en kärvare framtoning, (~alk 1975, 78) Salnrne 

.-. . bedömaro gör gällanrle, att snf ttet s ringa franghg i '~verige berodds dels p& 

(.-,i att de= svenska marknaden var för Liten för en så stor investering, rom 

framstaïlnir,gen av ett nytt ty-psnitt innebar, dvls p% att det intima sarnar- 

betet mellan Klingapor och Kmlien pCtvorIcat; resul'katet not en mera tyskorien- 

C? teradan sven$.k lom. (a.a., 14) 

Kumlien hade undsr arbetet s g&ng klte tvekat att hävda b8de sin personliga 

och en nationellt betingad egenart, Det är emellertid troligt, att Klingspors 

oförm%ga att bedöma den svenska ordbildens utseendo inverkade p3 slutresul- 

tatet. Förskjutningarna är emellertid svara att zvläsa ur breven. Trots att 

de första utkastens ,grundkaxaktsr bibehölls gör snittet, tillämpat p3 st-en& 

text och ordbild, ett nggot främmande intryck, som Yörmodligen reduceras i 

. . 

. den tyska ordbildens jämnare flöde. 

Kumlien medieval har vissa karaktäristika, som skiljer den fr%n mera ty- 

piska nedievalsnitt. Särskilt kan man lägga märke till den spetsiga klack, 

som avslutar högra stapeln i gemena "a", "d" och "u" nertill och den vinstra 

Il,..lt 

stapeln upptill i "m", '

"""., 

., 

M e 

Kmlien dog i, juni 1949. k ana tjänst vid Noretedts övertogs av f d 

eleven vid Skolan för bok- och reklmkonst, Karl-Erik orsb be k. Atl; deme 

, 1951 kmde prefrsntera Berling antikva d ugyfattos som en seger iiven för 

~kkb Kmiien och has trägna arbete p& en ovensk bolista~skultur~ Berling 

antikva var det; förs- typsnitt, som fr& början tecknats speciellt; för 

det svenska sprak2 ts ordbild.

' Bolc?;-t;!v och 

p.--- 

Ndce Kumlien tzstamente . till c i c1e-v-geiieration, ~ 

17Bokstav och ande", utkon: 

1948. Omslag cch titelsida var satta med K~mlien medieval, texten med Cochin . 

antikva, Om sitt o~bete &rev Kumlien -till- en god viin: 

Dot ar en sorts katekes fi5r bokh;onatri5rer9 en mycket tempuramont shli skrift. 

Det 22 Snra dzt nt: jag misutai2.ksr ctt dv znser mis fEr oxod>,ru, Ezra vsptakten 

anses nog suspslr,t: Bo~~conl;tniisss äro icke som DI~TI~EL tror illust~atÖre~, BO~Ckonstniirer 

Lira bo';i;ta-~.slcon~tii%r~r som i;jr.r;ta 0i>i1 bogripa bo:~:it~~eriics nrtvr 

och sk5rihe-L och _S:ln?,ia d:iref-i;er, Jcg 5r s5k2r 03 att det blir en slrrift som 

kommcr 2-tt 5s-tadkonaa en do1 förargelso, (~rvv fran LIC. till Paul Standerd, 

/IS+?/) 

;' >. Son kntckes för 'ookkoilstsns klerker -borde "Bokstav ocii azd.eri' ha h-7L-t en 

I i 

'....C 

marginell betydelse. Som et t ayclcet pcrsoiiligt vitJcnesbörd av en acofiyrnf 

man lidelsefull kcnstutövare stsr dsii sig an idzg, 

c': 1916, Arbetet- PEr Ihrl Klingspor hade givit honoia nya insilrtcr: 

Kumlivns verk varierar och Lördju.p;.,r de synpixl:ter, soni hrii fört fram sedan 

Att tockna ett' ti~snitt fordrar ett myckel ingi.ende studium c-r boksta-vsformsr- 

'rias historia. -4tt sysslc, %:?d eii &,dan uppgift ?i att arbvta rned. det vZse.;~tii- 

- gssto i bokkoni,teii. En organix1.c nydaning p8 doltta omr%cie hm oaxdligt mycket, 

större rackvidd 2n aldrig s.% spirituella och lpckrz sirater. (~umlien l?@, 

10) 

Vagen till fErsti%sl.~o far ty-ko.iston gick ökar toxtniszen, Att text? Tar "on 

stilla och kontompl.ativ syaselstittning men fylld 3.v 02nade glRd.je3mienV. Dot 

. . 

. var ock& en sysssl-ssttning, so^ &Srper Ggat och kontrollerar iaktt,?.geisof5r- 

m&gan och utvecklar handen B kansligho t och rörel svrnas ~iil~orhe t", liL:isor~ Gen 

gav "on nyckvt vardefull inblick i de flesta -typo?rô;fis!cs 

J - sp5rsrn&l", (e, 2. , 21) 

Typogrzfien vnr det ~Sseil-tlLga i ell god bol&onst, vaxje *bo!&onstnar mnsie 

r '~,, . . 

C_, kun~u 

v51,ia -bypsnit t, s2t syta,, ?noll,-,nvlnz, rncrrnginalcr, rl_i'?r~,clo grunden w,r "rätt 

.,fw, 3 vuxen att foyu in sirater och ornarn~nJil'. (z.a., 25) 

L*- r 

Typogrzfien utgjords "on sällsamt intrzssant konota;ltrf , d%r uppgifterila "lik- 

som bitar i ett kaleidoskop alltid te sig olika", (ib.) Dema konst I)C~Z& 

i hög grad ZYIO~YE, dst tysta arbetet utgjorde ofta sin sgen belöning. I mariga . 

fall blev det aldrig ~ppiliirks~i~iiriat~ r?ariör att det i s% i-liig grsd rSkns.de mcd. 

"dot imd.srmcdvc-Lna". (s. n, , 33P. ) 

Dsn i,nonjrnitst till vil.kon rlumlie;: bvk5nt nig, bl' a i dcJc att h421 nazizn 

sldri:? si-nerade sina. srbr.tea, hacle haii F sitt -tarbe-te p5 det nya ty-?s;iittet 

till :Pul.lo u-.?lovte I)zt foudsadea e%$ traiiat. SE:?- fNr a-it u;>.ntac!ra. ECun:LLc:~rncdie- 

va:Loi7.~ sSrdru.:j. LdQun cin de t .und.errnedve tna tyclcto s gripa Il.,?norn med.. en p:!?!? slit 

/ 

. l l 

l.rl;>,r!::yn: . l

,-.k 

L1 

'mest arbetar med undermedvetna kvaliteler, och den vass konntnariiga drag 

publiken rnestadel,~ kan acceptera och finoa Sehag uti uhn ett narrnare ana-lyserz 

de ing%ende elementen. Ja, ty2ografien a:r med säkerhet en av de konstartep 

i vilken det i~~z6m.-aedveti_a spe,lc,r sn syxxerlige~1 =+,c?T roll. (z,;z,, 31f,, 1 

I detta synsätt infogade Kumlien bitarna till sin estetik, Det widem5dvetna 

inbegrep tydligen bade en icke medvetandegjord kunslcapsre surs och en k~eativ re- 

surs, Inspirationens ögonblick innebar f6r de2 moderne konstnären inte besatt- 

het men ett tillstånd, d5 vilja och identi-tet för tillfallet var underordnade 

s jalva skapandet s process. Dan samlade erfarznhe-ten och kunslrapen var emellertid 

avgörande för resultatet. Kumlien betonade: 

VarJe konstnär måste ha en rik fond av fantasi, Svenså, bokkonstnaren. Han maste 

på förhand veta vad han vill, det hela m%stô ha tagit form i Ilans fantasi, och 

han m%sto till fullo kanna de medel,. som skola förverkliga det. (a.a., 126) 

De invändningar Kumlien bcfara.t, att man skulle rikta mot Szns katekes uteblev 

i kritikens recensioner. Det starkt subjektiva insl-aget accepterades i allmänhet 

som uttryck tör e tt ovanligt helgjutet konstnärnskap, Senare gon.ere~at ioner 

/ I 

(... bo-idconstnZrer skulle . i hagra grad än Kunilien få erfara, hur ekonomiska intres- 

sen begränsade fsiyleten i deras skapaxle. Själv hade Kumlien F en utsträckning 

som idag kaappast är giltig kunna* förena pkesu'cövande med personlig konstviljs, 

Han kmde således med övertygelse sammanfatta sitt budskap: 

Vi bruka mången gång anvxnda oss a-v det gamla uttiycket bokstaven och anden 

för att betackna en skarp motcattning. Ingen tarkar emellertid d% p%, att även 

bokstaven kan hava ande. Att förni-ma Clsnxa ar,de, att besjEilas av den och låta 

den koma till synes är i själva verkat bo!

Akke Kmliens (1884-1949) debut som bokkonstriër v2r beroendo av der. rnnrk, 

som beretts a.v det sena 1800-f slets pbonjiirer inom suenslkt boktryck. Den upp 

lösning av hantverkstraditionen och de gamla konststilarna, som industrialise- 

ringen medf5r.t visade sig även har som er1 tilX,taganr?e hetarogonitet i vel.et 

av ty-per och i gestaltningen av boksidan. De reformkrav som fordes fram av 

miin som Alexis I-Iasseiquist , Haldemar Zavhrisson och Hujo Lagerst röm inri.kta,- 

des frSmst p8 att söka åstadkomna en större enhetlighet. I bözjan av 1900-tz- 

let kom diskussionerns et t koncentreras till önskem3.leG om en sven& bolctrycks- 

typ och hz~visningarnn till den typografiska traditionen iran det sena 170G- 

talet och de': tidig=1 1800-talet. 

Boktryckarnas internationella kontakter och konbinatioii av teknisk och es- 

tetisk k7md.cap gjorde dem särskilt skickade att fanga u_og rörelserna i den 

riktning, som i Svenalca slöjdföreningen f ick sitt främsta. s~r%krör. Inflyt~n-- 

det fr%n det tyska Werkbun6 blev av avgijrande betydelse för det program, som 

Slöjdföreningen lanserc-de i samband ned omorganisat ionen 1915. An strängnings- 

na inriktade s på 3.tt f~stadkomna ett intensivare samarbete mellan ko~sthant- 

verk och industri. ATT dm nxa styrelsens sjutton l-edrixijter var fr a Olle 

-- 

Hej oY-i;zUe?g, rugo Lagerstran, Gregor Faul sson och Erik ;$ettergren e??gnze~n~ic i 

ds ss3rsm%l, som giillde tokens gv slaltning. 

En knapgast uttalad meningsskil.jaktighet kund.e iakttagas i de 2ldcussiancr, 

l 

som vid denna. tid rördes inom Sl',jdfi5renirgens krets. Magot f6rerkl-rt kan msn 

p&st%, att Gregor Paulsson förstradde et t slags prefwnktio~?allsni i iFelnkbi~nds 

efterföljd, medan Erik Wettergren snarare knöt an till en mer -traciitionellt 

estetiskt Anrikt& 1920-talsklassicism med fnrebilder från s.lrensk rokoko och 

em9ire. Denna skillnad i uppzattning gick aven igen i deras syn p& reformering- 

en av bukens gestaltning. I Huso Lagerströms artfklaf on er, svensk boktrycks- 

typ kan man saga, att sjvp~nktorna sammanföll. 22% sena 1703-talets och det tidi- 

ga 1800-telets typografi mot~va~ade hans uppfatt~ing on en andzm5.lsenlig fcrr? 

kultur. 

Gregor ?au1 sson och Brik We t tergran var bekant a med Kumlien sedan gemensam- 

ma studiear i Lwd och Uppsala. och blev fr n .m 1/16 hans kollegor vid Nat.io- 

nal~useurn. Dera is pe.raonliga ini-t; iat j.v jiizlte Slö j $f öreni.r~sens :F3 rniedling rned- 

, vQskade till att Xuiilien efter -tv% års tillfällig tjanst som tygog?'ra,fisk rad- 

givare 19:J.6 erhöll en fzst halvti&sansi~Eilnini~ vid. P.A, Norstedt &. S:5nsr, 

ienc bok~.tavskonst v&r vid denna. tid aqnu under ut~eclc1ir.g~ och han ;;>rö- 

l 

i de tidisa onslaysri ett flerkul tider! och stilar. Av allt 2%: döna dell 

tog &n i2i;e i den taalicg, som Svo~ska slöjdf':5~er,ingen 1/16 anordnade cm

O 

"En sven& boktryckstyp", Avgörande för hans fort satta inriktning blev den 

utstallning,- sorn detta händelserika &r a,zlordnades i Konstdcadomiens lokaler, 

D5r visade s den q a 

ty ska boklionsten i ebokr,tavstockning, oinslag, 'ookb?tnd 

och gjutna typer, skapade av konot8n5rer som Peter Behrens, Walter Tiemiznn, 

Rudolf Koch och Ilugo Steiner-Prag. Dessa första 'verkliga bokko~lst~i~rex antydde 

för Kumlien den vSg %an i fortsattningen hade att följa, Bokstavstockningvn 

m5ste baseras p% grundlig Kanno6om om de hLstoriska f~rxorr;~,~ och hol~konsi- 

nären m%sk jZmte sin ss-Gsti&

sina historiska kunskaper oclz farsöka ta fusta p% det, som var väsentligt och 

tillämpbzrt, Aaders Bi-liows behandlins 2,v den ilLuetiereZe boken ~~t~jor6s dan- 

vidlag ett positivt exempel. Hans relormmbcrörde inte själva Sokstavstypen uten 

sattet att se och gestalta bokslesn, 

- Vid föreställningen on att det ändam%lsenliga.var dat sköna clrog P_kke ICumlieg 

gränsen Tör sin bekännelse.. i:urnliens estetik giillde snarzre a.tt söka @ra det 

slcöna andcm%lsenligt, Vägen till insikt om detta för Kunlien i grunden ganska 

oantastliga, skön.hetsbegrepp gick 5ver stxdiet av de historiska formerna, och 

han kom darför att främst reagera not vad han uppfa.ttade son torftig förenkling 

och bristande tradit ionsrnedv6tenhef; i den -lya rörel sen. B1edan en bokkonstnär 

som Billoir L 6en fwktionalisti&z killaapningen såg ett sätt att tillgoGog?ra 

sig den ny3 tekniken och att utn:fit ja det bzsta inom den. kommersivlla typcgruLien 

för bcl&onstvn, u~ofattade Kumlien den nya ge staltningen snarast so^ ett ut- 

f slag av de förhatliga. modevaxling~má och den tilltasande komrr,ersialiserfngen 

'.f 

av konsten, 

Kumlien förmkdde visserligen att med tvivlarens styrka blotilagga flera 

vaseiitligtt svagheter i de nya ti-inkesiitten, men hans kritik var snarast stt 

varnendô om en egexi kollstnarli~ integritet. Inom den traditioiiolla ko~pasitionens 

rzm framstallde Kumlien under Vrett iot.ale t några omxlzg ned grate sk:;jyvr, 

Som ett mer över-iygande t illmöte %$,ende av Zrrzven p% större eftertra-skii-;im t 

verkcrde hans ornslag till Bjalnizr Gul.lbe~gs diktsamlingar, Det .dar te~-~ni~gen san 

levde har, ibland utvecklad till eir ábstrakJ~ uttYycksiu111:et. 

Kmlieris stBllningstakyan6e respekterades. Den genom 1rrIge.t fSrorsakadc j-s* 

leringen och bristen p$ rivar~r medförde under fyrtiotaist ett s%Erre intresse 

för det individuella skapandet, det unika konstförem&let C) . P& bolckonstens omrade 

kmde men märka en konsolidering, en ny fÖrot%elso för de klassiska bokstavsforrnerna 

och kalligrafien. Kmlien fick nu V illfiillo att i undervisrin~er 

p& Skolari för bok- och rekladconst förvedla sin kunskap och erfarenhet tiii 

C' 

en ung 3211 s jalvstandig generation. 

De g%ngna decenniernas erfarenheter visade under fyrtiotalet koalreta re sultat 

i bo!:kcogsten, dXr Kumliens jestaltning ofta syn-i;es l;ztvedci2,cl i kol?strul:tlv 

riktning. I Kmliens oalslag &teiicom en stram koioposi-bion med ~ecij-evalen som 

huvudsort, ett förh%llande som stod i nara sitm'oamd med hans intensiva. ar'csto 

p& tecknnndet av ett nytt, typsni+;-t;, Uppdragsgivare var Kur1 Klingspor, ty& . 

stilg,jutare och gymnare fr a av den generation bokkonatrniirer, som presentera f a 

i Stocicholn: 1916. 1948 offentlig,yjorden Kumlien modieval, dez första typ.;iiiJ~t 

son ur s triktare upp~ovsrnr~aiias~p~kT, kunäa bete ckrrus som " Svefiskii,". 

l l

A'iC Ilal Si. T.l-ri~~:ar.a..~ri~ 

PI.t.' 

2, Titslblai: J-9x8, orrsi3,g 191gt ti.tclbkd 2919? titelblad 1920. 

(upp sat ?on, a, 342, )

T>EX J.?RIXMPL SIC 

det oiïan srkg& rr dc: kIart och u?- 

gcnbnrt, hvilka botde vara töckek- 

rias Ebrn:;-~ns:a ~ilskarc. Ty de som 

xnect gro i behof a! vlshctrn far att 

kunna gngndigt fullgbra sitt stbnds 

ambct~~llkt, ara utan tviivel mest 

-4 .. . ..) 

lurbundna a% gcnt cmoi vishct~ns hciifa krrii Iij.sz 

1 1 1 

ucn varrn::s:e ~~cr;snrr:hctc;kiïwsX:~. ar 1 

sig sj:ilf, shsom i;iosolcrnas I .ioct>uu Aristotclcs, 

7 '. T -3 .. 

som i m2~~~iiJJi: klag P.SCT!LC:: yiizci~dcr a~dr.3 

C ~ ~ C T 

.v T Y 

sjbl1 :ir vuse!cdd, ssgcr i forsta boken a( sin i~icta- 

fysik. Darior barr. 7 furstar 

3 ock prelater, bornare 

15 och dof~torcr och a;ta statcm st:;rrsm:in mcra an 

* T . 1 1 ' .- . 

andra nrtsas~a ter ~ji.t>~t=ns ic;ir"if, sa trilvlbn scrn 

de 3 .~~2 :!n anrjrn uro 1 bc'trof af vishctcn. 

Boctnius si

. ,. 

. , . , . ' . ' . 

PI~OIBOS 4frOLLOi5r, ZtW Vbr dq*ilcb

"-"#U 8 C. 

n., 

&.L. r. i. 

*,'ii i i ... 

L1 ..., .. F. 

A S.*.*I.& 

Ss.. ..- *.;.i.,?"-. 

i. . L. 

..-L I, 

....i. U 

k,!....J 

M C.d 

c l*.. 

X.L..,.L -L 

L L:. .. ,,...irL 

L* P A N-... 2. A Sr,. l.LL 

I, ,,.r.. il x,.i.:. IL.^...,.. IL. 

.*L ,,,,, ",,, ., '.,:.,.;d ., LA. 

,- Cd .%,L 

r,,.:..@. .",L.#.J., i.,, ,-,v 

,,u* .L, b j, 

L.ii;.pu. 

t 

8 ~ ~ ~ J ~ 

a.,..., 1 i: r. r,,., /,,...a. 

~ ,,.f+ i /,#l* ~ l &Itvm,4..~# 

m ~ ~ 

.....r,,. ,.,i 

~ ~ ~ l ~ ~ ~ , 

P.. ,.,.r,.

.Pers grh Prosa

E 

I 

?i 

li 

C.. fi 

I 

o! 

I 

I 

, e 

1 

or! h 

-0 G 

o3 -l= m 

PJ m 

ch $3 -P 

=g :i 

5 P- 

'*r& Pr 

4 05 

PI x-

C.. . 

8, Ovan tsxt:%de ~;ratep!rvsrsalor, i den a,ndra Likeln i.. fijreniwl; med 

:ilcrivkilrsiv; Iaedtrn -t variation ps. 62fi ~?o~E?Is~F~ s--8:1sti~t3?le 

(~arntlija fi3n tLLF.yt 1939-td), (~~~satscr~, c, 70)., Nedm -1; h 

onslag till. Hllr,st-,leforkatcl,,7.ogijn 1 skigii~al., (LJpPac?.t sen, s, TOff, )

g, Expross:bns vinjett, toxtad cv ICumlion. 

(XJ?puat csn, s. %f',) 

Signet L tsxturstil p& omslag till. 

an ~tztF~llninys!ca%i~I~~g~ (~'psnt sen, 

s, as) 

S~jT-sns1:~ bok% ryc1ia.r~ fi-jrcni~en a signo-l; 

..i tsxtursbil,

Haben begelie neigen baier ärger hin 

beyel~reii einig ernihren eiber ba~ner 

genie bei:iaii araber haben irrige Huin 

ilennen birne Oberrhein egern heege 

ahiienseilie gegen bebeii nigrin herab 

cinreihen hiebe regina Hegrir gebaren 

beige erhoben garn reigen heib ernan 

Dlining bananen gebirge herrenbergi 

Hier die einigen nur ergbenen 

C. Helden 

diefe kamen nun dnzu einen nang gegen 

einen. hoch herab beinahe abgelegenen

C: 

r _ 

NBr Lnivci~ iir nnknr- rniirkt betyder 

det ext rii hög kvalitet i material och 

.IElRNK~~L14-\GET ESKILSTUNA 

.I. 

Kol IZ~I-t ~I.~,S/L~~~~I-S~*I:I~/IO/I~~O~ 

h i 

PR'IIESSIjIIRGEK OPERNHAUS 

3'1 ,?lodo et 3c~goiii 

~iiil~ O~~LY 

l ' 

dc sn?t:nz. li!!i.i!~ roi- , 

C~I/IL*~~/~~I~,L~~YC/I~? 

/IQ~/~I/~I~>/Z?(. CO~II

g ,L L? 

t- 29 

v* - 5 - &. 3 ::a 

0s to Q 

s 2 

ir 3 

o c ; 

* 

, S O 

B Q r 

E .5? 5 

rn 

G O U 

L* 

L-3 5 .s 

r. a 

-- (O 

;. E 

d 

" i--< .z 4 -g :3 

: 0 U 

C> w -0 E :Q 

C 

73 g G O m 

5 .u 3; 

b u> .-4 

;r2 I: 0.2 

P= g O 

(n 

r- " .?": 

"-* " 22 r, > C r: 

5 .Z? :c, 

C.. 4 ' --. & .+ 

t:

_ j., L I,. -+",r+.-. ii.. l* 

- ...h .L .,.v ?,%.,*.,...'C, .- 

% .-.,...,... ". .,.- .... . . :.. -..-- 

,.,* I . b..", .,.. -. . _C_.._-..*. ... . ".,.,

iIt-.,^.r-l .i.,. i. L..*bC... ...m i..' 

.r i. i ,. .i......-. .i1 .i 

....*.. ,. $,V ; ...U* L 

&_>_ ._." .,. ... s. .....,., ., .. .d v-,. . .z. -.,,. * . .? s . . 

,.I * ,.. ,..x ,.ri.. q...: .Ii.. .-,.r.^". .ii n 

".,., ..- ,... "......t ,.'.,. '.*.'.i,",. ilii. :ri 

,-P* -.... .r...,.

0 - 

GF = Grafisst forum 

Ni3 = N0rd.i. bokt~,g~ckarekonst 

OoS = Ord och bild 

SBf%! = Svanska boktryckare f öreningsa, 73iieddela,nden 

SGA = Svensk grafisk arsbok 

SSfT Svenka slö jdf öreninpen. Tid&~criff 

Otryckt material --- 

Holx~rd-8oeco 

-,P J. : Notisen fur Akke Kumlien. - 1946. 

L Anna Lena Kmliens Sgo 

Kiin~s;73or:~ I:, : 3rsv fr& Kerl Klin:psgor till. JWZS Hmiien. - 1937-1948- 

I Bertil Kurnliens iigo . l 

Kumlien, A. : Bokomslag ellar affisch. - [19+?]:. 

I Burtil Kmnlicns Xgo l 

- Brev (utlraat, kosior) fr&n Akke KurnSieïl till Karl Kiin::snor, -- 7942-1.948, 

I Bertil Kumliens ago 

- Brev frfin Bkke Kumlien t.ill Poul Standard. - [194-?l, 

.- . 

I Aima Lena Kmlians Sgo 

- Föredras vid Svendca boktryckam lFrzniri,gens kliab?rnötc. - l? 35. 

I Bertil Kumliens ägo 

- Keseberiittolse till Romrn~rskollogii indus-tribyrå. - 1924, 

Å Riksarkivet 

r 1 

\J - Synp-mkter pi. undervisning i svensk bo-&~i?st, -- 1945, 

, I Anna Lena Kumliens Sgo 

Svenska slöjdföreningen: Handlingar, - 1916. 

Wl_a__l 

{-l , A Svenska slöjdIöreningen 

u - Hnndlingar. - 1917. 

A Svenska slöjdföreningen 

Övript otryckt material 

-J 

Originulteclrningnr, omalq7, utkast m m. 

I Bertil Ku~i1ien.s Zgo 

Samtal ned 3~rti.l Kumlien, Ida Kun~ior*, Aice Aberg 

Tr:;uIct material 

-------w 

&ke Ewniien som bs7c!konst:Gr / [red, Andars il lord , - StoclchnLm, 2.945, - 

--- 

180 s., : ill. - l 

..

A~s~~to, R,: Die Theoi'ie des schönen im TxIit-leZai".,r / ubers. aus 

-p- 

&, ital, x, lat. b2s. ] von Chri.t:>na Bwngarth. - Xöln, 1963. - 

29'7 s. : -3-11, - '(D~TT~~c Dokuxente, XeLne l, Geschichte der. Äs~t.iet5.k~ 

Bd. 2) 

.B.i.lloy, A.: Alfabetet och tidastilen, - (SSIT 1930, s. 33-42) 

- 3okbindarkonsten och de hal~rfranska banaen. - (SSIT 1929, s. 88-94) 

- BoUconsten p& v~rldsuts-tä~lning, - (SS~T 1928, s. 59-68) 

- Steiner-Prag p& Nationalmuseun, - (GP 1938, s, 361-365) 

- Typografisk brytningstid, - (sej- 1935, s, 86-110) 

.- Typografiskt dilema. - (K5 1946,. s. 49-57) 

- Jb utstEllnsrLg av bokband fr&n iyorstedt & söner.' - (SS~T 1922, s. 49-50) 

BoiSlantyerkshuset högtidligen invigt. - (SB~I 1932, s, 311-322) 

- 

Boo-r, H. ' de: iqutida svensk bolckonst. - ( SB~J 1928, s * 45-47) 

Den eleinent2ra typografien inför bokindustriens oeh reklemens man, - 

(SB~N 1929, s, 111-112) 

Falk, 'V.: BoksGavsforrmer och typsnitt genon tiderna, - Stocmolm, 1975. - 

262 s, : 5-11, 

P ? , 

K.-E.: Typografen ser p8 bokomslag. - (WB 1942, s. 13-18] 

Gedin, P,I,o Litteraturen i verkligheten e om boharkaadens historia 

och verklighet. - Stockholm, 1975. - 241 s. : ill. -. (~tor~risrna) 

- Den nya boken en presen$at;ion och auaiys av pocketboken. - Stockholra, 

1966, - 115 s., [6] *gl.-bl. - (~risxa) 

- God bo1.&onst prenieras, - (333f5 1333, s* 371) 

Haeggströi,, C.S,: Boktryckaren imför nuet : föredrag h&Ilet inför nordish 

boktryckaremötet å StockholnsuLstallningen den 29 jcli 1930. - 

Stockhola, 1930. - 30 s O , [ 31 -p~-~1 - (~dieas!iol~s snásiïrifter röranae 

bokkantverk ; 17) 

- Svensk boklconst 1933, - (SBI~I 1934, s. 33-38) 

-, Svenska slöjdföreningens taflan on en svecsk baktryckstyp. - b or disk 

tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1917, s. 2-3) 

Rarrie, I.: Orientering, - Uppsclla, 1932, - 223 s. 

IIasselquist, A.: Konst- och bokhmdtverk, - (SSIT 1910, s. 1-11) 

Isacson, 0,L.z Boktryckarna och Göteborgsutst5llnin~. - (SB~E~ 1923, 

s. 285-290) 

Johansson, G. : KonstPridustsihdlen 29 Stoclrholmsutstälinin.geil, - (OOB 

1930, S. 485-4961 

-- 

Kernell, Ya: BiLden i trycksaken, - (~~fld.1939, S* 275-278) 

Klinaspos, K, : ber SchönheiS von Schrift und Dxuck : Zrfahmgen aus 

fGnf r, r LP -,j:.' cxnriger Arbeit, - Franlcfurt; am Eain, 1949, - 155 s. : ill, 

Kunlien, A.: Bokstav och ande. - Stockhola, 1948. - 127 s., [40] p1.-bl. 

- Hugo Sheiner-Prag & Mationaln~aewn~ 

- om 1939, s.. 7-10)

- 

( 

's. ." 

- K:?s?Z K.ii~z%i,p~r die schrredic;che 2uc~-L\-mst, 

In$'(.r i: Dem Srneuerer cJ.out-:clier Stil-rift- ~rld Buchkultur Karl Klingspor 

2u.n 25, Zuni iICXX-ibTII, 3.933: u. Z'l-.?4) 

-.KZttorska tankar om svonsk bokkonst, - (t'orrn 1337* s. 109-113) 

- Uns bok- och ~eklardconst. - om 3-940? se 119-12.4) 

Kumlion, E. : Ku1ri3.iex-antilvan och de ss t kllkornst . - (~ob3nne11 1955, s. 109-111) 

p.--. 

Ilvsrtct-t krin,) bo!cen. - (GF 1938, s, 264-265) 

-=-..w- 

Lagerstrh, H,: Balyroppet bok och boksidnis gestaltniz~~y. - { SG~ 1935, s. 13-33) 

- Bokon som hc~n.tvor!csprodukt. - (33 1920, s. 379-384) . 

d . 

, - Bo!rhandtvo rke t p% Balt i slca ut stallnili~zn. - ( SSIT 1914, s, 104-1.1 3) 

- If Elcmcatar typosra f i", If der, ylya ge ut n itnin~en" , I1cien nya Lypopaf ien" , 

"den nya. stilenif. - (NB 1927, s. 131-1361 

,, - 14oclera svonsk bokkonst, - (WB 1921, s. 87-89) 

- Den nya stilens conombrott : en samling uttalanden om den nva stiion och dess 

inför3,nde i svecs!rt t-;ptiyct. - Stocid~iioln, 1933. - 71 s., [l01 b - (yrkes- 

-skolans sdskriftsr rörande bokhantverk J 18) 1 

- nya ty-pcgrnfien. (NB 1942, SO 85-87) ! 

- Svansk bo:Ckonst 2 studier och miteckn.iir?nr Över sirdragen i srensk bo!cs"cvrs- 

form och svendcl bolctqck med oml.;rinr.; 1.0 avbildninpr av äldre och nyare t ~ y p 

tryck. - Stockholli, 1920. - 177 s. : A ll. 

. - Svensk bokkonst och bokindustri i% utstzllninqen i Göteborg. - (BB 1923? s. 

2 35-2 33) 

- Svensk bo!cstavsform, - (~TB 1916, s, 49-52) 

- Tysk boklconet och svensk, - (??B 1916, a. 341-342) 

- Äldre t,yp-brycks v2rde som förebilder för modern .yrI.;esutöwring. - (WB 1920, 

S* 345-346) 

- 

C - Varfyr gro böcker s8 dyra? - (NI3 1945, s. 437) 

Lagerstr?5m, S, : U-t atkillnin~en Svensk boaconst, - (17.~~ 1943, s. 139-142) 

Laurin, C.G. r 14innen o 1908-1928. - S-i;ocl;lholm, 1932, - 574 s, : 5.11, 

- P.A. Xorstedt CI Sönar : jubilnumsskrift; : 1823-1923 / G. ~aurin]. - 

Stockholm, 1923. *- 105 s., 53 ple-ble 

Moder? bolckons* trsn Perl. Norst~dt & Sö~er i Stockholm utstZLld i avdelnizgcn 

för svensk konstindustri oc3 konsthzntverlc : jubilemsu%st51lnin~en i GOteborg 

1923, - Stockholm, 1923. - 24 s,, [12] *l,-bl. 

Nunths, G, : P.,rS.aut ~.tZllnin:en 1325. - (003 i526, t;. 49-58; 

-- 

3T0rdL1~n3.e~ C.V.: "B?grelr~ot b~?;~, - (23 1335? s. 462-465) 

----U 

- Bok::-bcv-;Io~m~n och den eleacnt2ra typo.r;-f,-fien, - (BB 193d2 s, 53-58)

L .' 

f ', 

L, ' 

m reflektioner kri2g ('Svensk Sc&onsl;", - (it3 1943, s, 143-149) 

One [aignaturj: Svensk bokkonst 1933, - fl-1 1934, S. 43-49? 50) 

- 

P~?A_s~c, G.: BG~CGJ utstyrsel. - (123 1915, U, 26-27) 

- BolmLstallningen i Xationalmusem, - (SSIT 1919, s. 39-48) 

- Kritik och program : ett urvd ~ppsatser, tidningsar-kfklar och föra- 

drag, - Stockholn, 1949. - 160 s. 

- Svenska slöjdföreningens täf1an om en svensk boktryckstyp. - (SS~T 

1917, S. 55-5'7) 

- Under 100 &r, - (~orn '1945, s. 3-71 

Prie~Wl~an om en svensk boktryckstyp. - ( SB~ 1916, s. 19) 

Rondahl, . B.L, z Xonstinduetrihallen i Göteborg. - (SS~ T 1923, a. 106-115) 

Sadolin, E. : Svensk Bogkdns-tuer i u bonh hava. - (~erlin~slce Af tenavis 

.zc7ET945) 

SeiCz, H,: bldce IIWieo son boIrlronst~5r. - (SG~ 1937, a, 2.06-120) 

Shanklauid, G,: ViXLim. Morris : 1834-1896 : engeisk Iru~stnar, skala 

och socialist : liv och f-losofi / översa fran författarens sng, MS* 

av Kerstin och Lennart Holm, - Stockholm, 3.955, - 81 st, [16 01,-b2.,] 

Silfverstolpe, G.H.: PunitionaLism och bokbandskonst. - (1TB 19519 s. 

63-6 3 1 

Sinons, k.: Den Vextade bok~taven i bokstavskonsten, - (33 2.938, SJ 

250-2561 

-- sko lp^ för bok- och reldamkonst. - (W 1939, s. 312-315) 

Skolan för bob och reklankonst* - (G?? 1942, s. 65-66) 

-- 

Skolan för bok- och reklankonst i 5.t;ockholm. - (X3 1942, s. 207-209) 

Skolar, för bok- och rsi-;tazkors-t under ny ledning. - (~2' 1911.1, s. 314) 

S- g5 SvensXz bolc8ryckarefGreni11gvi1, - (GB 1942, s. 2i6-219) 

S-tslri~eruz B,: Teleloribogen er ogsea en Bog. - (l7ation.aL-f;i.äcnde Sjhdag 

26/6 1938) 

p: - Steiner-Prag, K,: Bok- och reklamkonst. - (GF 1958, s, 329-3333 

I, - 40 ar i bokkonstens tjanet. - (GF 1941, s. 289-293) 

C) 

S trengell, G. : Svenska slöjdföreningens uVstSllniag a.v svenskt konsthatverk 

och konstindustzi i Relsingf ors. - ( SS~T 3-9.26, s. 61.m.67) 

Svenska boktrycicareföxeningen 50 &r : kort historik örer Boktryckerisocie-tei;en 

oc11 Svenska 3oktryckarel"C.reningen utgiven me6 adedning ap 

iörenLngans fcmtio&ra jubilem : 1887-1943 / [~amuel E, Bring, Ernst 

Kullingf, - GöLebcrg, 1942, - 399 s. : ill. 

Svenska slö jdicreningen: Föreninesnytt , - ( SS~ T 2315, a a 57-58) 

- Svenska slöjdföreningens fömedlinga- och konsultationsurrks8mhe-k* - 

(SS~T 1922, s. 16-17) 

- .Svenska slöjdföreningens nya stadgar, - (SS~S 1915, a. 160-1621 

- Svenaka slöjdföreningens nya vericsa~hetsormdde, - (BS~T 

Svci~aka utmrkelser i Paris. - (SE% 1925, s, 321) 

1922, s, 21-24)

f 

Svenskt krl~zsth~tverlr f sh sekclskif .te t311 sextiotal : en konstbok 

fr& ~ati~nalau.ae7m / red, av Bag 'i/id~.1zn. - S'tocknolm, i367a - 157 s. r 

511, - (Atrsbok f ör- Svenska statma korst;~milil;;ar J ? 4) 

Soensson, C.: IConstngren och Solce~~ -- ~tockholn, 1972. d 221 s, ill. 

- 1 

Den svens1i.a boken under femtio &r : zt-&fven med anlednkn-g av Svenska 

bokhan laxeföreningens 50-ars jubilem 943 / av Georg Svensson och 

Holger AUenius. - Stoclcholm, 1543. - 265 s,, - i301 p1 bl. 

Sveriges deltagande i konstindustriut tSllnbgen 'i Paris. - ( SB~T 1924, 

s. 49-59) i 

Det tsycl:ta ordet feal~undra ar : Skan 1942. - btoc~choln~ 1941. - 

[ca 2001 s, i -11, 

Tschichold, J,: Den nya .-typografien - tekniskt, estetiskt och socialt, - 

w1937, s, 263-267) 

,Ilet -rafiska bokomlaget. - (NB i 

n 

39$ s. 289-296) 

d 

En utstäl-1-ning av tysk bokkor?s-i;, - (~3fl~ 1916, c, 99-2-00) 

~t&t5l:llniiiz,~en u30keii i h-etrf. - (lm 1942, s. 5&59) 

- Vad bör göras för att hOja allaanhete s snak för 

tryckalater? 

r (im 1915, s. 173-175) 

'14 

Vettergren, E.: L'art dbcoratif node e en Subde I/ trad. du su66ois par 

Birgile Pinot ; vigiiettes en héliotypxe drc?,yr?ec f ds dessins dlPng?je Berg. 

- Tslnö, 1925. - i85 s. : iii. - 1 (%b ication h musbe de al mö) 

- Konstbok och Doldconst. - (SSIS 1916, s. 96-102) 

- 31odern svensk 

-. Atta Hrs kos 

- 6s". - (B". "11 

G3 1943) 

rollin 

-Y .G.: Sver.sii boghon81 

- Svensic bokkonst 1927 och. 

- Svensk bokkonst

BADA – BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV 

Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid 

Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen 

mellan åren 1974 och 1996. 

Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har 

använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick. 

De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA), 

som är högskolans system för digital publicering. http://bada.hb.se 

Upphovsrätten tillhör författarna. 

Publiceringsår i BADA: 2011

O - BADA

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?