Bok_och_antologi_Unos_Uno_SKL

Åke Grönlundihop hela kommunen, såsom fibernät och servrar för ändamål sommejl, webb och datalagring. Sådan infrastruktur behövs av alla kommunalaförvaltningar. Det är därför rimligt att skolor hyr den i ställetför att köpa den. Dels kommunikation inom fastigheter. Alternativetatt bygga hus som inte har nätverk finns inte i praktiken. Nätverk ärlika oundgängliga som ledningar för vatten, el, och avlopp. Därför ärdet rimligt att sådana kostnader bokförs på fastighetskontot, inte påden enskilda skolans driftsbudget.Kommunen bör i budgeten betrakta it-infrastruktur i form avfibernät, internetåtkomst etc. som något som hör till fastigheter, inteundervisning. I vissa skolor kanske det inte finns alternativ till detkommunala fibernätet, men på många ställen gör det det. Det kan ien större kommun finnas alternativa nät, och det finns skolor pålandsbygden som måste lita till trådlösa nät. Man kan diskutera påvilken nivå konkurrensutsättning ska ske då det gäller teknisk infrastruktur,och svaret varierar rimligen beroende på en mängd olikafaktorer varav kommunens storlek förmodligen är den viktigaste.Den viktigaste poängen vi vill göra här är att man bör skilja kostnaderav olika slag ifrån varandra i de fall där de inte är utbytbara, det villsäga när man inte kan ersätta den ena nyttigheten med den andra. Enfiberkabel eller en mejlserver kan inte ersätta en lärare, lika lite som dengata som leder fram till skolan kan göra det. Kostnaderna för tekniskinfrastruktur bör skiljas från undervisningskostnader på den nivå därvarje kostnadsslag kan hanteras mest effektivt, det vill säga där mankan få bästa service till lägsta kostnad. Fibernät bör inte konkurreramed undervisning. Däremot kan leverantörer och operatörer av tekniskinfrastruktur ersätta varandra och därmed konkurrera.Konkurrens blir effektivast om köparen har en viss storlek, alltsåupphandlas sådana tjänster vanligen bättre på kommunal eller åtminstoneförvaltningsnivå, beroende på kommunens storlek. Upphandlingblir också effektivare om kostnaderna för driften faller på upphandlaren,inte delegeras till en lägre nivå som inte kan påverkaupphandlingen.En del kommuner har en liknande modell för att skilja fastighetskostnader– en annan budgetpost som historiskt visat sig äta uppundervisningsbudgeten – från undervisningskostnader på kommunalnivå, men många gör detta på skolnivå. Genom att trycka in allamöjliga kostnader inom den enskilda skolans ram missar man möjlighetenatt skilja kostnader för teknik från undervisningskostnaderpå ett sätt som gör att man kan konkurrensutsätta båda – var och en54Att leda införande av 1:1 från teknik till pedagogik