.' 30:e årgången - Kumla kommun

REALEXAMEN I KUMLA 1959Foto: Gunnar Helander"1959.'30:e årgången

Jl" ... ~..(!jn.ka en {lod julmed vackra blommor!Vi ha Azaleor, Begonier, eye/amenJulstjärnor, Hyacinter, Tulpaner, Konvalj,Snittblommor, BlomsterkorgarGrupperenpopulärskoBeställningarmottagastacksamtBRUNOBORGSHandelsträdgårdÄBYTORP, KUMLA - T el. 73085För julinkåperLrekommenderasTelefon 70206Anna BergsTAPISSERI- & KORTVARUAFFÄRERIC ERICSSON~jiilvköp Telefon 703 98, 70499Slenevägen 43Görjul affärerna iTel. 701 96Allt i modernHARVÅRDAnsiktsbehandling, M aniCltre, BmdklädselKrona, Slöjor och Diadem uthyresMa{l(Jie. DamfriseringSKOL VÄGEN 4 - Tel. 70632(Mi tt emot Posthuset)Modell 4144"När det gäLLerKlänningstyger, Herr- och Damunderkläder, Sybehör,Strumpor samt HandskarA B. L A S S E B U R E NK U M L Avänd Eder med förtroende till~artzvägenJTel. 70755MANUFAKTURAFFÄRKumla ,",ulblad är tryckt - omslaget I fern färger - på K /B KUMLA TRYCKERI tft

xr30KUMLAårg.Utgivare:JULBLADNils Helander 1 959Hår öppnasoss himmelens por0Julbetraktelse för Kumla Julblad av pastor Ivan BjurboJ ulen med sitt gamla - men ändock så levande ochglada budskap kommer till oss än en gång. Den storahögtidens traditionella och vackra yttre ram, dess melodier,ljus, stjärnor och gåvor etc., skapar helgstämningoch sprider glädje i hem och hjärtan. Fattig vore dockhelgen, om icke bibelns julevangelium, psalmboken ochde andliga julsångerna finge bringa oss sin varma hälsningom Guds stora kärlek och himlens rika frälsningsgåva."Du skall giva honom namnet Jesus, ty han skallfrälsa sitt folk från deras synder." Så talade Herrensängel till Josef strax före Frälsarens födelse. "Och manskall giva honom namnet Emmanuel; det betyder Gudmed oss." Detta förutsade profeten Jesaja över 700 årtidigare. Samma profet sade också: "Hans namn skallvara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste."I vart och ett av dessa namn inneslutes en stor sanningom vår Frälsares underbara person och gärning. NamnetEmmanuel vill säga oss, att den människa, som mottagerhonom, sätter sin förtröstan till honom och lever i ochför honom, har gemenskap med Gud."Gud med oss." I Emmanuel äga vi såledesEn återupprättad gemenskap med Gud.Våra första föräldrar föllo i frestarens snara. I detsköna Eden, Guds och människornas paradis, inträffadedå en tragedi, som med skäl kan betecknas som katastrofernaskatastrof; människorna förlorade sitt barnaskaphos Gud. En slussport av nöd och lidande öppnades. Ochingen människa har uppstått, som kunnat stänga denporten och istället för denna öppna en port mot himlen.Men i tidens fullbordan sände Gud sin Son - Emmanuel,Jesus Kristus. "Han fullgjorde, vad vi borde och blevvår rättfärdighet." Mottag honom i ditt hjärta, tro påhonom och lev för honom. Då öppnas himmelens portför din själ. Du blir ett Guds barn, en himmelrikets arvinge.Frid och sällhet blir din arvedel.Men betänk, att detta är en för oss människor alldelesOförtjänt gemenskap."Gud med oss" - med tonvikt på o s s; oss jordensoch stoftets barn, i oss själva syndiga, fattiga, hjälplösa.Universums skapare och uppehållare, Gud den allsvåldige,den helige och rättfärdige, som tronar på kerubernai härlighetens värld, är med oss, ja, bor ibland oss. Underbarahemlighet och verklighet!Det måste varaEn rik gemenskap.Tänk att ha himmelens Gud, den allsmäktige och barmhärtige,inte bara vid sin sida utan boende i sitt hjärta!Vilket ljus, vilken frid! Huru stora möjligheter öppnasig ej genom denna nåd; vilka vidder av hjälp, kraftoch salighet.Någon frågar : "Känner du och ser du beständigt, attGud är med dig?" Nej, icke alltid. Stundom "döljer fö rpilgrim trött solen sitt sken". Men då minner mig ordetom, att min gemenskap med Gud är i första hand.En trosgemenskap.Gud har sagt i sitt ord, att han är med mig, om jagtror på Emmanuel, även om min väg skulle gå genomnöd och trångmål, där jag icke alltid kan förstå denAllvises ledning. Guds löfte må då vara nog för minsjäl. Om jag håller Löftesgivaren för trofast, skall hanstå vid min sida och bo i mitt hjärta. Han kan aldrigsvika. Icke ens i döden upphör han att vara mIg nar,ty genom Emmanuel äger jagEn evig gemenskapmed Gud. "J orden, som törnen bär, är ej mitt hem.""Blott en afton bor jag här." Jordelivet är en kort förben.delsetidför himmelen och evigheten.Har du mottagit Emmanuel, Guds outsägligt rika gåva,då äger du ett härligt framtidshopp. Varom inte, mottaghonom nu i fridfull juletid, då du inom kort skall överskridagränsen till ett nytt okänt år. Då får du upplevaEN GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!

HUR KUMLA KYRKA BYGGDESETT BIDRAG TILL KYRKANS BYGGNADSHISTORIAA V HENNING JULIN, STOCKHOLMK umla kyrkas läge omedelbart invid en livligt trafikeradlandsväg gjorde att kyrkan, när den var ny,lockade många förbifarande främlingar till besök.Ur prostinnan Schultz' i Grythyttan dagbok från enlångfärd i juni-juli 1848 skall här återgivas följande:"Vägen från Hällefors togs över Greksåsar, Nora,örebro och Säbylund till Kumla, vars kyrka beskrivessom en prydnad för alla landskyrkor, och Gud, vad denär vacker, ett sådant härligt tempel."Aven sockenborna gåvo uttryck åt sin beundran överkyrkans skönhet.Den kände sångaren, stiftaren av sångsällskapet Orpheidrängar, kyrkoherden i Vintrosa Jonas Widen, född iVissberga i Kumla 1829 och bror till riksdagsmannenErik Olsson i Sånnersta och således farbror till landshövdingenJohan Widen, skrev år 1857 i sin doktorsavhandling,vilken hade till ämne Om Kumla socken i N e­rike bl. a. följande:"1 sitt nuvarande skick är kyrkan vacker - troligenden vackraste landskyrkan i Sverige - rymlig och ljudfull."Om sockenbornas offervilja och frikostighet till sitttempels förmån vittnar också den av ordföranden ibyggnadsdirektionen, kyrkoherden och professorn CarlEric Kjellin upprättade gåvoförteckning, som avslutarhans beskrivning över kyrkobyggnadsföretaget åren1828-36 och som här återgives i sammandrag. Den nya,dyrbara predikstolen, skänkt av änkegrevinnan GustavaFredrika Lewenhaupt, född von Essen, på Säbylund.Två större kristalljuskronor på Stora gången och ennågot mindre vid södra ingång~porten samt en dopfuntav porfyr, av samma givare.Ett nytt, broderat kalk-kläde i sin låda, skänkt avfröken Charlotta Lewenhaupt, Säbylund.Båda nummertavlorna med förgyllda ramar samt draperietå de små läktare - de s. k. logerna - å ömsesidor av altaret, av ljusblått cambrik med fransar, skänktafrån Säbylund.Altaret, dess bord och beklädnad, ett dyrbart altartäckeav cra:moisie-sammet med brodering och guldfransar.Bokpall på altarbordet ävenledes med dylik sammetöverdragen och guldtofsar, samt ett stort förgyllt korsmed törnekronan och ett nedhängande försilvrat draperi,föreställande sveplakanet; korset stående på ett bronzeratsegment aven glob jämte 2ne större alldeles likaklädda pallar för knäfallande vid altaret, och duken föraltarprästen; skänkt av Herr RegementskommissarienConrad Adlers; dessutom all sandsten till byggnaden,dock uppbruten av församlingen.Tvänne sjuarmade metalljusstakar eller s. k. kandelabrar,stående å ömse sidor av korset på de å var sinsida om altaret anbrakta postamenter, skänkta av nämndemännenJonas Jönsson i Mossby, Lars Larsson i SödraSanna och Blacksta byamän.En ordinär kristalljuskrona med 8 pipor vid norrakyrkodörren, förärad av pastor C. E. Kjellin.En ljuskrona under stora läktaren, skänkt av friherreFleetwood å T ynninge.En åttkantig lykta i vapenhuset vid västra ingången,förärad av hemmansägaren Olof Olsson d. ä. i Wissberga.Hela uppsatsen till båda nummertavlorna av siffror,arbetade av stadig mässing och fernissade. Skänkta avS. M. Adjunkten, herr G. H. Hultman och skolmästarenherr Lars Lithell.Det par prydliga järngrindar, som efter ritning avherr rådmannen·och byggmästaren Lundmark, blivit förfärdigadeoch tillstänga västra kyrkogårdsporten, skänktaav herr komminister Jon Ekendahl.Det par dylika järngrindar vid södra kyrkogårdsporten,givna av Kumla byamän efter hemmansdelarna iKumla by, utgörande med prästgården 6 mantal.Ett par järngrindar, skänkta från Säbylund och apteradetill den norra kyrkogårdsporten i likhet med deförut nämnda.Ett par försilvrade altar-armljusstakar, vardera medtv änne pipor, skänkta - eller egentligen summan, förvilken de blevo för kyrkans räkning av regementskommissarienAdlers köpta - av Fylsta byamän. Dessa stakarbortstulos emellertid vid en inbrottsstöld år 1852.Uppsättningen åren 1916 och 1919 av tvännestörre, åt församlingen av grosshandlaren ochkyrkovärden P. J. Carlsson och av direktörenA. G. Andersson förärade metalljuskronor förStora gången nödvändiggjorde efter hand vissomplacering av några av kyrkans äldre ljuskronor.Om kyrkans klockorKyrkans nuvarande tvänne klockor äro desamma, somår 1828 togos ned från sina platser i den gamla då rivnastenstapeln, ursprungligen av vissa skäl att döma enkastal i bygdeförsvarets tjänst.Inledningsvis nu några ord till dessa klockors historia.Under kungs ringningen 1792 efter Gustaf III sprackstorklockan och omgöts samma år hos klockgjutare OlofKiulander i örebro. För samklangens skull omgöts dåäven den mindre klockan.J{.UMLA "ftUSIKAFFllRH agendalsvägen 14 - Telefon 71008 - Postgiro 367161Specialavdelning för grammofonskivor(med postorderförsäljning)PIANON -marknadens förnämsta märkenAllt inom branschenReparationer, uthyrningarU nderv isningskurserför ett flertalmstrument2

Stora klockangjuten år 1813Lilla klockangjuten år 1792Av ett sockenstämmoprotokoll år 1812 framgår, attgenom oskicklig ringning storklockan ånyo blivit obrukbaroch i behov av omgjutning. Åt majoren friherre NilsSilfverschöld på Säbylund anförtroddes att i saken verkställaundersökning och utredning. I december 1812träffades överenskommelse mellan församlingen och"gelbgjutaränkan Kiulander, arebro" om klockans omgjutning.På hösten 1813 beslöt församlingen att till förekommandeav att klockorna genom för stark ringning skulleånyo bli skadade, märken skulle uppsättas till den höjdringning finge ske. För överträdelse skulle pliktas 1 rdrbanko, varav hälften skulle tillfalla kyrkan och hälftenkyrkovaktaren, som över varje ringning skulle ha noggranntillsyn.Arbetet med klockstolarnas upptimring i det nya kyrktornetsynes av räkenskaperna att döma ha under medietav 1830-talet varit anförtrott åt Olof Svenssoni Björka.Om klockornas inskrifterPå stora klockans norra hälft läses :Då Länet Förestods AfFriherre S. LöfvenskiöldStiftetAf Doktor L A. TingstadiusFörsamlingen Af Fr. M. FranzenOm göts denna Klockagenom Friherre Nils Silfverschölds omsorgi arebro 1813hos B. C. Kiulander.Bären fram Herranom hans namns ärooch kommer i hans gårdar!Den stund skall komma i hvilken allede i grifterna äro, skola höra hans röst.Bristfällig lagning av "gjutsår" på några Ställen i klockans ytahar medfört att en del ord, särskilt i dessa bibelspråk, kunnattydas endast med ledning av kännedom om sammanhanget medde tydliga orden.Inskrift på stora klockans södra hälftFRACTA ET MUTA FUl NUNC COELUM STRINGO REFECTACONTRITOS A IMOS GRATIA SIC RENOVATDUM VOCO TEMPLA PATENT PROPER A MOX AUFU­GIT HORAMOX PLANGAM TlBI DUM SOLA SEPULCRA PATENT.Eller i svensk tolkning:Krossad jag varit och stum, nu förnyad mot himlen jagljuder.Sålunda nåden också förkrossade själar upprättar.Tempelportar sig öppna, ack, skynda, snart tiden flyrundan.Snart vid din öppnade grav ljuder min sorgesång.Hör, Herren än sin nåd Dig bjuder,Se, templets portar öppna sig!Kanske härnäst, då klockan ljuder,Upplåtes grafven blott för Dig.Som synes, är denna vers med ett par obetydliga ändringarbörjan av Franzens sammanringningspsalm, nr 205 i vår nuvarandepsalmbok. F. var vid tiden i fråga kyrkoherde i Kumla.AIII 'ö r .JULBORDET! Nu utökat sortzment av specerier, konserver, delikatesser m. m.men alltjämt som specialitet:f ö r s t k l as s i g acharkuterivaror frånegna fabrikercIiJ:hIlJs FOR G OD MAT3

Eller i svensk tolkning:Fordom en gång som ny för de gamla munkar':· jagringdes.Nygestaltad min malm tjänar nu Kumla hjord.Mindre i vikt men i endräktigt ljud med min systersjunger jag liksom hon: Endräktigt dyrken er Gud!Frans Michael Franzen1772-1847Efter en målning av J. G. Sandberg 1823.Svenska Porträttarkivet.

oASBRO- HALLSBERG- K UMLAEn morgontur skildrad av Hugo Ericsson.,Solen stack upp som ett gult klot nere vid Skåle.Lätta dimslöjor svävade över Tisarens vatten, och närsolstrålarna svängde om bland slöjorna spelade morgonensfärgsymfoni ut för fullt.En and kväkte i vassen, högt under himlen for "himlageten"berg- och dalbana i en vid cirkel och blandadesitt egendomliga vingljud med storspovens triumffanfar.Ur varje buske och snår ljuder småfåglarnas ljuvligaröster. Snart är kören fulltonig, och utanför den storavassruggen patrullerar svanhanen, ty det är snart tre veckorsedan honan tog det stora boet i besittning för åretshäckningsförsök.Men vi har inte tid med fågelskådande i dag. Det ärvardagsmorgon och jobbet kallar.Vi är tidigt ute. Tänker ta det lugnt och se oss omkringunder färden ned till staden på slätten.När vi går till boden efter mopeden kommer ett lättvinddrag. Det för med sig ett atomsmått stoft, som välbehagligtkillar i näsan. Jag vet nog varifrån det kommer.I hörnet av Oskars tomt står en liten hägg. Det är hennesförsta blomningsdag. Det är hon som killar.Motorn knattrar. Jag åker ur hagen och får en skymtav Åsbrokajen, där några båtar sakta vaggar i morgondyningen.Raksträcka. Gas. Då slår det om till rött, ochlarmklockorna ljuder vid järnvägsövergången.En historia på gott och ont det där. Driftsäkerhetentycks inte vara så över sig. En väntan på både tio ochfemton minuter är inte helt ovanlig. Kunde det inte räckamed stopptecken och rött ljus. Ar det nödvändigt attbullra så ohejdat.Jag svänger in till stationen för att få någon att trätapå, men blir snäll så snart den röda tegelbyggnaden drartill sig blicken. Det gör den alltid, ofelbart, som enmagnet. Var finns det någon märkligare järnvägsbyggnadhär i landet. Någon vars tegel kan berätta så spontantom spännande ting, som teglet i Åsbrostationen. Sida uppoch sida ned, sten för sten, kan man läsa om djärva män,som slet hårt men trodde på framtiden och satsade påden. Men förtog sig tydligen, ty när de byggde stationshusetav uteslutande utskotts tegel stod nog konkursenhelt nära - om den inte redan var ett faktum.Nu står byggnaden som ett ståtligt minnesmärke överäktsvensk enskild företagsamhet och smusslar till oss enhälsning från de svenska järnvägarnas pionjärtid omkring1880.Snälla SJ, låt stationshuset i Åsbro vara orört - utvändigt.u har morgonhumöret med ens blivit prima, så vifortsätter vår avbrutna färd.Vid riksåttan visar vi till vänster och stannar intilldet gula strecket. Jo, vi skall över viadukten och bortKlevettill vägskälet, för därintill finns något verkligt stiligt.Se på skylten där. Naturskyddsföreningens märke. Vislänger huvudet så långt bakåt det kan komma och serupp i den ståtliga tallens girvuxna krona.Du, här vid vägskälet var det på sin tid galgbacke.Måntro nån av tallarna dugde, kanske den här. Hållfastagrenar finns det åtminstone. Den sista avrättningenhär ägde rum i början på 1800-talet. En dräng längrebort i socknen hade tagit livet av någon.Så vänder vi mopederna och gasar på.Till vänster märker vi den gamla vägen med dess vackrabro över ån. Viadukten, som för över både ån ochjärnvägen, är också en fin sak med sin luftiga, smäckrakonstruktion. Men varför anses det så naturligt att dennaliksom alla andra viadukter på landsbygden, skall saknaytbehandling. Numera finns det betongfärg i mångaolika kulörer, kunde inte den komma till klatschig användningvid varje införlivande med betongsaker i densvenska landskapsbilden. Därför behövdes det ingen betongfärgbyrådirektör.Tänk sej detta spann i en varm ljusbrun ton och pelarnaklargula. Skulle det inte göra varje människa litetgladare, och dessutom bli en välbehövlig motvikt tilldet fulaste men ändå nödvändigaste i landskapet -kraftledningarna. Väl representerade på Åsbroslätten.Snart snurrar vi uppför den första backen och kommerin på mon. Solen strilar in mellan tallarna, trollar medskuggor och dagrar, får en att strypa gasen och rullasakta och varligt. Skogen är som allra vackrast så härtidigt om morgonen. Raka, fria stammar med soleld iPRESENTEN åt Henne.Vi ha goda tipsför klappar åthela familjenVÄLJ DEN HOSf1:wr~1~"X*.B:':z.' - J$i;tgTel. 799 305

tKöpingskyrkan, Hallsbergbarken, blågrå lavmatta på marken, då och då vingfladderfrån skogens pajas eller någon ' annan färgglad pippi.Ibland står en långtradare på någon av de sju P-platsernamellan Åsbro och Tomta, medan föraren sover igodan ro.Här framme till höger ha vi en annan galgbacke, straxsydväst om Blåberga. Där är Kumla härads avrättningsplats.Den kom till användning sista gången den 30 oktober1858, då en kvinna avrättades för mord. Tyvärrvisade det sig senare att den avrättade var helt oskyldig- men det var så dags då ...Förr var det brukligt, att när en vägfarande passeradeen sådan plats skulle en pinne kastas upp på enredan försvarlig hög. Själv har jag gjort det mångagånger den tiden man gick till fots eller trampade cykelvägen fram. På det viset band man de osaligas andarkvar på platsen och fick dem inte skumpandes efter påfärden.Återigen tar vi av till vänster. Följer en stig bort tillTripphultsjön. Kallt och friskt vatten. Fin badstrand.Det påstås att sjön har bifurkation med ett avlopp tillån mellan Tibon och Åsasjön och ett ut mot Tälle. Harsjön två avlopp är den ensam om det här i trakten.Många anser, att Finnkällan har med sjöns avlopp attgöra. Vore högst intressant att slänga i några kilo fluorescinså skulle den saken snart klarläggas.Finnkällans svala skugga hör inte till morgonens program,så vi puttrar tillbaka till åttan. Vi stannar överstpå Klevsbacken. Här nedanför rumsterar människan radikaltom i naturen. Om någon tid kommer vägbananoch sträckningen att helt förändras, och en järnväg attkorsa över vägen. Klaffar det då för fotarna får debilder med bilar och tåg mot en bakgrund av slätt meddet vita Hidingsta i bakgrunden.Förunderligt snabbt sker övergången från skogslandettill slättlandet. Man åker bara utför backen och har medens en vid slätt framför sig. Fälten rullar i mjuka dy-ningar. Vi stannar till på den sista P-platsen före sexanoch låter ögonen få en hälsokur. De trivs med den okompliceradelinjeföringen i det närkingska slättlandet. Enrullstensås, där bebyggelsen klängt sig fast i klasar, enkulle på slätten med en ensam gård, men just här hargårdarna även makat sig intill skogskanten.Långt i fjärran står det liksom ett svampmoln efter enbombkrevad, det hänger vid synranden och matas underifrån.Du vare både välsignad och förbannad. Dittnamn är Kvarntorp.Nu får vi snart annat att tänka på. Vi skall in påsexan. Morgcnen är lugn och fridfull, och allt går bra.Eljest kan man här få se de mest underliga exempel påobefintligheten av ett psykologiskt körkortsprov. (Närni läser detta i jul är väl sedan länge den nya trafikkarusellentagen i bruk! Vi få hoppas, att den skall varaväl genomtänkt, med kraftigt reducerade olycksrisker.)När vi klarat Tomtabacken stryper vi gasen, ty hadevår herre tänkt sig det tjugonde århundradets motorismhade han nog begåvat människan med andra ögon. Sådanasom kameleonternas. Vi behövde dem nu: ett påvägen och det andra på rangerbangården. D är finns oftaså mycket roligt att kika på. Cirkus Altenburg, HolmsTivoli, maskiner, trähus, virkeslaster, ytong, tegel, massorav bilar och mycket, mycket annat, och så båtar då ochdå om våren. D å tar man risken och kikar med bådaögonen, för se båtar det är i alla fall ett strå skönareleksaker än bilar.50-km tavla. Hallsbergs köping.0, så du har förändrat dig under några år. Jag tänkerdå inte i första hand på de många nya stora husen.De gör varken från eller till. Nej jag tänker på en litentämligen obetydlig byggnad som gav ditt ansikte en nymake up - kapellet, församlingskyrkan, utsökt inplaceradi stadsbilden, och med en sober skönhet som hedrarköpingsborna.Grenadjärstenen, Sannahed!

,Men varför samlas ni inte på kyrkvallen och med enmun ropar : "Vi vill ha en annan rondell!" T y den nihar kommer ni tydligen aldrig till rätta med. Ni allasom skall cykla eller mopeda från centrum och överviadukten, ni vet hur det är, och en dag kommer enlångtradare och stjälper hela sin last i huvut på er, därni står och väntar på infart.Ritningen ti ll den rondellen är nog ett måndagsarbete.Eljest börjar köpingens huvudgata bli synnerligenrepresen tativ, med många nya och fina hus.Overst på viadukten över stockholmsbanan stannar vitill för ett ögonblick. Både till höger och vänster se viut över ett präktigt slättland. Gammal sjöbotten. Ja,ibland om våren kan Rala-ängarna ge oss en reminiscensfrån den tid, då där fortfarande var sjö.Hallsbergs- och Kumla-bygdens första människor kornväl - liksom vi nu - dragande fram överst på den torraåsen. På ömse sidor fanns det fisk - och fågelrika sjöar.Egentligen måste det ha varit en egendomlig syn, närännu de sista resterna av den en gång så stora Ancylussjönlät åsen och kullarna sticka upp som en skärgård urvattnet. Och när människorna byggde Närkes kanskeståtligaste fornminne - de fyra domarringarna vid Norrby- hade kullarna och åsen hyst människor i långligatider.Vi stannar till vid de där domarringarna. Inte långstund, ty man har ingen möjlighet att få kontakt meddet förgångna, när nutiden så hutlöst och pietetslöstträngt på och gjort platsen till den tristaste i socknen.Vi lämnar den beklämmande synen bakom oss ochrullar till gladare och mera upplyftande synintryck. Närmastblir det Prins Eugens förnämt enkla, behagfulltplacerade husarsten. Jag var där när den avtäcktes, menminns blott hur en sprättig löjtnant bar sig åt då hanfotograferade sin mycket förtjusande flickvän. Han höllden då högst moderna bälgkameran med briljantsökareBlackstaKlImia by, en idyll i sockneni högra handen med tummen mot avtryckaren. Dirigerademed vänstra kardan flickan till lämpligt läge och avstånd.Intog enskild ställning, med den kameraförseddahögra handen väl sträckt efter sidan, och tryckte av.Inte fick han något med av flickan på den rutan, inte.Synd, så fin pudding, som det var.Nu vindar vi upp vatten ur källan bakom minnesstenen,släcker törsten och funderar på, om det inte trotsallt fattas tre vägmärken mellan Åsbro och Kumla. Inteför det jag är förtjust i vägmärken, och skulle jag fåvälja mellan den fria farten och de många vägmärkenaeller inga märken och en fart som svarade mot det, skullejag obetingat välja det sista. Men de tre märken som fattasskulle jag ändå vilja ha på plats. Ett här, ett vidKlevsbacken och ett vid Blacksta. Ett märke, som visserligeninte är med i Kungl. Maj :ts kungörelse angåendevägmärken m. m. men som ändå finns litet här ochvar i landet. De flesta jag sett har varit runda med vitbotten och svart bård och texten: DRICKSVATTEN.Ofta både efterlängtade och välsignade.u tar vi vattenpavan i handen och snurrar gladeligenförbi både motorstadion, som sover på sina lagrari väntan på en ny era, och vägskrapegubbar men stannarinvid grusgropen till höger. Alldeles intill under vits tammigabjörkar finns det bänkar och bord. En av de därsmå, små detaljerna som gör en ögonförsedd vägfarandeså belåten, att man ovillkorligen måste säga: Tack, tack.Så sitter man där och ser in i en tall- och granskog påandra sidan vägen och tycker att tiden rullat undanalldeles för fort, sedan man var med och planterade denskogen. Då var det hårda tider för landet, med arbetslöshetoch nödhjälpsarbeten. Och ingen kunde väl ana attSannahed åter en gång skulle bli en militär övningsplats.Så blev det dock. Men under de år som gått sedan desshar ett vackert och välbyggt villasamhälle vuxit upp justpå den plats, där tusentals soldater svurit och svettats,skrattat och supit och plaskat i lervällingen.gparlån FURDUBBLAR KONTANTERNANu kortare spartid, bara 10 månader.Spara lägst 50 kr, högst 200 kr per månad.Låna lika mycket utan borgen som Ni sparat.Välkommen in för närmare upplysningar.SKANDINAVISKA BANKENKUMLA7

I samhället ligger hembygdsgården och lockar till jämförelse.Inte för att oja sig över de gångna generationernaslivsbetingelser, snarare tvärtom, ty hur högröstatvi än må framhäva de miserabla förhållanden under vilkavi tvingas framsläpa vårt eländiga liv, så är det ändåen himmelsvid skillnad mellan förr och nu. På andra sidanvägen ligger den gamla officerspaviljongen, nu entrevlig skola, där endast kanonen framför huvudingångenminner om fornstora dar.Litet längre bort på höger hand har vi den andra minnesstenenom Sannaheds militära storhet. Trots sitt centralaläge och pompösa utförande är den mindre attraktivän husarstenen. En minnesvård med sitt konstaterande avfaktum, skäligen fantasilös, men på sätt och vis betecknande:Fotfolket har alltid varit det militäras styvbarn.Vi far vidare, och när trädridån till vänster drar undanfår vi den första ordentliga utblicken mot Kumlastad. Orätt påstå den imponerar. En räcka hus i Prästgårdsskogensbostadsområde, vattentornen, några skorsstenar- det är allt. Inget att stanna inför, i synnerhetsom det redan bortom nästa vägkrök måste bli ett längreuppehåll, ty där bor backsippan, som vid den här tidenav året är det största undret på det närmaste mil et kringKumla. Numera är blomman fridlyst, men det tycks intehindra en del mindre nogräknade människor att plockablommorna, ja t. o. m. att gräva upp dem. Skall det visasig omöjligt, att rädda denna sköna blomma åt framtiden.Skall den försvinna liksom guckuskon i Kilsbergen?Backsippans specialisering till grusåsarna gör den ytterligtömtålig. Den går inte att plantera in i en trädgårdoch den tål inte beskattning. Den som vill ha blomman isin trädgård skall skaffa den genom plantskolorna. Defå platser inom Kumla socken, där backsippan växer isin naturliga miljö måste få vara ifred, om ej den nedregränsen för blommans existens snart skall överskridas.Vilda och primitiva folk kan förklara ett föremål vadsom helst tabu, och så fingrar ingen på det i onödan.Gud give att det kunde förekomma även hos oss: Tabu,tabu för backsippan inom Kumla socken.Vi ha dröjt oss länge kvar hos den sköna backsippanoch får sno på för att hinna till jobbet i tid. Men iBlacksta måste vi ändå stanna upp en stund, ty har manögonen med sig när man rullar över backkrönet blir maninte lottlös. Se bara de gedigna, stilrena byggnaderna avstor skönhet och mycket intresse, där allmogekonstenlämnat många vackra spår.Nedanför backen vid ån har det blivit trevligare sedanstans avlopp vändes om och reningsverket kom till.Har ingen gjOrt det förut, så gör jag det nu: lyfter påkepsen och bugar mig djupt i beundran för de familjersom i många år härdade ut att bo i åns närhet. Det ärnågot som går utanpå det mesta av det som kallas kärlektill hemmet. Finns det medaljer för sådant, borde deha dubbletter i flera omgångar. Nu kan man faktisktstanna så länge, att man hinner hämta upp och provsmakaen bägare vatten ur den fina källan intill! Källan,där stan så småningom skall tappa aven mängd sekundliteroch pumpa in i vattenledningsnätet.KUMLABYGDENForntid - Nutid - FramtidRedigerad av Jonas L:son SamzeliusBand I: FORHISTORISK NATURAv Josef Eklund, Arvid Bergdahl och Sten FlorinBand II: FORHISTORISK KULTURAv Sune Lindqvist och Lars HellbergU tkommer under 1960Pris: Halvklotband 40 kr; Helklotband 45 krPRESENTKOR T I DOHL WITZ BOKHANDELEn lämplig julklapp!Gästgivargården vid vägskälet håller inte öppet så härtidigt i detta halvsekels början, men väl i förra. Eljestkunde man med fördel ha tagit in där och styrkt sig ochsamlat luft för den tirad, som nödvändigt måste rinna urkäften när man passerar Kungskullen.Men, låt gå, Kungskullen är spolierad och kan aldrigåterfås. Den bit som finns kvar kommer säkert att bevarasoch därmed dess särpräglade flora med mångarara saker. För övrigt är det väl så, att den kommit tillnytta.Nu rullar vi in i Kumla stad, beredda till dagens arbete.Tro för all del inte, att det som här har blivit omnämntskulle vara det enda se- och vetvärda mellanÄsbro och Kumla, då tar ni fel. Där finns många småsaker som redan är - tabu.Holmsirörns LinnemagasinSpecialaffär för linnevaror och sängkläderKUMLAOREBROKvalitetsvaror till låga priserTel. 71025Tel. 1140358

~tån gam(a a(oum6(aÖFEM KUSINER LARSLars RomelI Lars Persson Lars Jonsson Lars Larsson Lars Perssonprofessor lantbrukare lantbrukare lantbrukare lantbrukarefödd i Hagaby 1854 född i Sånnersta 1869 född i Vallersta 1872 född i Rala 1874 född i Rösavi 1886död i Stockholm 1927 död 1937 död 1895 död 1947KUMLAMINNENVII.r[Minnen från 1909 års arbetskonfliktI år är det jämnt 50 år sedan storstrejken utbröt.Rättare benämning torde vara storlockouten, eftersomstrejken måste betraktas såsom en försvarsåtgärd från deorganiserade arbetarnas sida.Aven om Kumla, i stort sett, icke hade någon störrekänning av den stora konflikten, då såväl arbetsgivaresom arbetare vid skofabrikerna ännu stod utanför sinaresp. organisationer, kan det dock måhända ha sitt berättigandeatt i Kumla Julblad med några ord erinra omdetta 50-årsminne.Om man bortser från en visserligen liten men rättlivaktig socialdemokratisk ungdomsklubb, var en skoarbetarfackföreningden enda arbetareorganisationen på orten.Den omfattade ett 30-tal arbetare vid ett par, tremindre skofabriker. Dessa arbetare ansåg sig i arbetaresolidaritetensnamn pliktiga att hörsamma den maningtill försvarsstrid, som utgick från den fackliga huvudorganisationen.Då arbetet vid de större skofabrikerna även underkonflikten fortgick ungefär som vanligt, hade man iKumla just ingen känning av konflikten, i varje fall ickeförrän även landets typografer nedlade arbetet, och ortstidningarnasålunda icke kunde utkomma i vanlig ordning.För att hålla allmänheten informerad, framföralltom konfliktens gång, utgavs av strejkledningen i Stockholmtidningen "Svaret". Denna tidning såldes, med skri-varen av dessa rader såsom huvudkommissionär, i en rättstOr upplaga i Kumla och var, under den tid typografernastrejkade, den enda tidning som mera regelbundet utkom.J ag har fortfarande alla nummer av "Svaret" förvaradeoch upplivar då och då gamla minnen genom att bläddrai de slitna tidningarna.StOrstrejken, som utbröt den 4 augusti sedan upprepadelockoutproklammationer under juli månad utfärdats avarbetsgivarnas organisationer, blev ett kännbart nederlagför arbetareparten. Antalet medlemmar i de fackligaorganisationerna reducerades betydligt. Man hadeemellertid på båda sidor om stridslinjen tillgodogjort sigerfarenheter, som betytt mycket då det gällt att biläggakonfliktanledningar under de följande 50 åren.Vad Kumla beträffar kom deltagandet i konflikten,av olika anledningar, att "rinna ut i sanden". Och vadvärre var, även det lilla frö till organisation bland ortensskofabriksarbetare som tillkom ett par år före konfliktengick samma väg, vilket i sin tur hade till följdatt den år 1908 genomförda femprocentiga förbättringenav lönerna vid de mindre skofabrikerna återtogs. Dengenomfördes dock på nytt, sedan fackföreningen reorganiseratsi slutet av år 1910. Den nya fackföreningen tOgsedan som sin förnämsta uppgift att få arbetarna vid destörre skofabrikerna att ansluta sig till organisationen.Denna uppgift kostade mycket arbete men som så småningommedförde resultat, dock först år 1917 - alltsåmitt under det första världskriget - sedan uppgörelseträffats mellan de organiserade arbetsgivarna och fackförbundetom en mindre kompensation för den dyrtidsom följde i världskrigets spår. Men detta sistnämndaär en helt annan histOria.O . L. GillbergKANSKE VI KAN LUSAT1ulkl a pp.pro[, I ernen lPRAKTISKA SAKER SPORTARTIKLAR - VERKTYGLEKSAKER - HOBBY -ARTIKLARJulklapparsom passar alla!ODENGATAN 11Telefon 70067, 714339

Kumla och Kumlabor i litteraturenAv TAGE TAPPERLitteraturhistorikerna av facket har länge varitroade av att identifiera "diktens städer". Orebro ochVästerås har fått dela på äran från Hjalmar BergmansVadköping; Härnösand är Ludvig Nordströms Obacka;Vänersborg är Birger Sjöbergs Lilla Paris; Strängnäs ärBerit Spongs Sjövinkel osv.Utan att vara litteraturdoktor, kan man i amatörmässiganspråkslöshet undersöka om inte även Kumlaoch Kumla-borna finnes representerade i skönlitteraturen.Undertecknad har under någon tid intresseratsig för detta spörsmål och vill här nedan presenteraKumla sådant det framställes i skönlitteraturen. Att göraen genomgång av facklitteraturen i samma syftemål ärminst sagt en femårsplan som skrivaren gärna överlåteråt någon annan mera kvalificerad person med möjlighetatt utge en större bokkatalog. 'Vilken är vår första litteratur, och när nämnes förstagången en Kumlabo? J a, vår äldsta svenska "litteratur",om denna benämning får användas, är runstenarna. Ensådan finns i Ves ta i Kumla socken och dess text harav professor Sven B. F. Jansson uttytts till: "- - -reste sten denna efter Arnbjörn, maken sin". Ett förstanamn - kvinnan som reste stenen - är utplånat underårhundradenas lopp. Men Arnbjörn hette han, denförsta namngivna Kumlabon vars namn bevarats på ettsandstensblock ända sedan lO-hundratalet.Under medeltiden skrevs inte många svenska böckeroch näppeligen någon skönlitteratur. Det kan docknämnas att i Kumla skrevs en räkenskapsbok för kyrkanoch i utgåvan som ombesörjdes av Kumla-sonenJ onas Samzelius citerar vi en vers ur "Elisifs visa":De färdas så fram i fullo god t makTil Kumlabo Klöster de rida,De budo Herr Hugo i Klösteret war,Han vill dem tilsammans via.Denna visa ansågs länge medeltida men avslöjadesunder 1800-talet som en - i sig själv utmärkt - förfalskningav Johan Gustaf Hallman. Dessförinnan hadeden givit upphov till mycket kanstöperier om "Kumlabokloster", som en del ville förlägga till Hörsta, medenandra ansåg att Kumblaboda var en felskrivning förRamundeboda.Samzelius citerar också efter Johannes Bureus i enuppsats i Till hembygden 1949 en vers från en medeltidakyrkklocka i Kumla kyrka om Tyrgils, Kumlas egetsk yddshelgon:På Kumla klocka i Nerike stårEcclesiae tu ytor Tirgille funde preca tusut presens status sit Christo fine beatusden kalla de Sancte T yrgils, har der fordom want enkyrkewerd." reste sten denna efter Arnbjörn, maken sin"Runsten vid Ves ta i Kumla, rest på tiohundratalet och tolkadav professor Sven B. F. Jansson.Tolkat av Samzelius:O T yrgils, kyrkans beskyddare, utgjUt böner att det närvarandetillståndet må vara välsignat i Kristus intill änden.Vid slutet av medeltiden är det Engelbrekt, som ärden stora gestalten i Sveriges och inte minst Närkeshistoria. Han passerade Kumla flera gånger på sina färdergenom mellansverige och C. Georg Star bäck har isin roman Engelbrekt Engelbrektsson, som utkom på1860-talet skildrat ett av dessa tillfällen. Det handlarom väpnaren Belgsting på hans vandring från Västergötlandoch upp till Orebro.JUSt i soluppgången den 3 maj på morgonen kom han framsöder om Ekeby mosse och gick emot den ås, som öster om mossensträcker sig i nordlig riktning från Kumla ända fram till Orebro.På denna ås gick vägen norrut, och i den tidiga morgonstundenvågade sig Belgsting fram på denna, h\"arifrån han hade en vidsträcktutsigt öfver landet rundt omkring. Norrut såg han Mosåskyrka och österut Mosjön. Han närmade sig stranden av dwna,för att se till, om han der kunde finna en båt, enär han i annatfall hade att välja på den farliga vandringen utefter den nämndeåsen eller också att kringgå Ekeby mosse och ves ter om dennanalkas Oreb,ro.Med fasta steg gick han åter över åsen och nedåt Ekeby, föratt därifrån över T äby hinna Orebro.F O T O _G_R_A_F_I._S_K_AKUMLA - Tel. 70844SUNDBERG & OLSONSBRUDPAR­PORTRATT­~otoGRUPP-SERIE­FODELSEDAGS-Vi rekommendera vår populära p O R T R JE T T S E R I E10

Femtonhundratalet har mig veterligen inte efterlämnatnågot spår i skönlitteraturen om Kumla och sextonhundrataletefterlämnar främst berättelserna om denpredikande prästdottern Margareta från Kumla, somslutade med att hon på kung Gustaf II Adolfs order kastadesi fängelse på Orebro slott.Sjuttonhundratalets största skald heter Carl MikaelBellman och han har inte bara skrivit om Fiskartorpet,Djurgården och Haga utan även om Närke. Han umgicksmed herrskapet på Tjälvesta och i ett brev tillSchyttes på Tjälvesta den 2 oktober 1792 finnes en diktsom skildrar resan från Tjälvesta till Stockholm ur vilkenvi citerar versen om Kumla:Ifrån Tjälvestad man foroch till Blackstad sent anlände.Där tyvärr oss alla hände,att vi miste våra skor.Måste således skorna lånaay de arma hästarnaoch - mcsericOl'dia -swlta fram med bara tårna.På den tiden blev man tydligen av med skor i Kumla;senare har det ju blivit tvärtom att många människorfått sina skor just från Kumla.Blacksta gästgivaregård - belägen efter den gamlaEriksgatan - var ett av alla resande frekventerat ställe.Det omtalas ofta, men här skall citeras en dikt av prostenE. J. Andersson i Hallsberg, kallad Kungsskjutsen:Men där på vägen, - dit min blick nu förs -i ständig brokig växling livet rörs.D är ser jag mången sina färder fara,båd' hög och låg, en blandad mänskoskara.D en stora allfarvägen löper därpu lsådern, som från landets hjärta bär.D är böljar fram en våg från stora världenmed dämpat sorl från bullret och från flärdenoch all den ävlan, som därute borbland tidens barn men här ej märks så Stor.Jag mången färdeman där finner vandra,kramhandlar'n, gesäll'n och många andra.Och skjutsar rulla, enbet eller par,en färdas sakta, fort en annan fa r.Där ilar diligensen på sin stråtmed resande och POSt vid hornets lh.Där ses en rankig hållskjuts framåt hastafrån Blacksta, där den en stund fått rasta,och där man ser ett ståtligt ekipageen herrgårdsskjllts, som här har sin passageoch se nu reser kungen själv där fram,se där går "kungsskjuts" i ett moln av damm,och folket hurrar och sin glädje visar,blott bygdens pålle ej den resan prisar.Så bröt då 1800-talet in och vem skall man då talaom, om inte Frans Mikael Franzen, vår stora skald. MallaSilfverstolpe - som mest är känd för sina litterära salongeri Uppsala med Geijer och andra stora samtida -skildrar efter ett besök på Säbylund följande i sina memoarerfrån år 1816:Vid Kumla, en halv mil fdin Säbylund, bodde den älskvärdafamiljen Franzen, anförd av dennes andra husrru, den behagligaSophia Wester. D en äldsta dottern Rosina spelade harpa, m åladeoch skrev vers, Henriette deklamerade etc. Dessa familjer hadedet kärt tillsammans och mycket roligt. En tidning, kallad "Merasådant", utgåvo de gemensamt, prydd med små poem er av Fran-zen och Grafström. Gustaf Lewenhaupt, då han bredvid den skönaRosina spelade gitarr och sjöng : ElIe etait lit.Efter Martin Lundqvists Kulturglimtar från Kumla igångna tider citerar vi ur Orebro-Karolinaren november1952:Man har talat om detta som ett glädjens hemvist men ocksåsom en snillenas akademi. Dit kom nämligen som gäster utomT egner även \Vallin, Geijer, Atterbom och makarna Lenngren,vilka senare sägas ha nrit särskilt efterlängtade. D et var kortsagt en stor del av det dåtida Sveriges andliga elit. BernhardElis Malmström, vilken som gosse flera år åtnjöt huld och skyddi det vidhjärtade Franzenska hemmet, talar som vuxen om "herdetjälleti Kumla, sångens och skönhetens hem".Och Grafström, Franzens måg, har skildrat Franzensegna reaktioner vid ankomsten till Kumla:"- - - vid min ditkomst förnyades min glädje över det trevligahemmet. Den var så mycket större, som den delades av minhustru och mina barn. D essa begynte dansa om kring det präktigakastanjeträdet, som stod mitt på gården och nyss slagit ut någ raav sina stora vita blommor. Ett mörkt åsk moln hade svävat övernejden då vi nalkas pr ästgården; det var skingrat och himmelenklar då vi inträdde."D en Stora hängbjörken vid inkörsgrinden, fruktträdgården ochparken därinvid med sina i flera rader planterade träd - alladessa den lantliga prästgårdens behag intogo honom.Som framgår av dessa citat umgicks Franzen medfamiljen på Säbylund och en kvinna som han beundradem ycket var Charlotta Elisabet Silfverskiöld f. von Essentill vilken han den 3 januari 1822 skreven liten diktur vilken vi här citerar en strof:D et bodde en fru i Mosjögårdden frun månde alla berömma.Hon hade om många en huldrik vård;en en da hon vill e förglömma.Besvär och bekymmer hon lät henne ha,och bjöd henne tYSt sina plågor fördra.Vem var det? H on själv ; mot sig allenaså hård, hon ville all ro sig förmena.Franzen betygade själv att Säbylundsfamiljen Silfverskiöldgivit honom "ett rätt begrepp om äkta adlighet".Berömda samtida: Johan Olov Wallin, Frans Mikael Franzen,Jöns Jakob Berzelius, Erik Gustaf Geijer och Esaias T egner. Oljemåningav professor J. G. Sandberg 1843 på Gripsholms slott.T}ulklappen Jka' v a ra frå nVi ha massor av praktiska ochnyttiga julklappar, som medsjälvskrivenhet hör hemmapå allas önskelista!MOBER GS H errekiperingHagendalsvägen 26 - Tel. 70627MOBERGS .JuniorTrädgårdsgatan 8 - T el. 794 7011

"Väl mången kväll en resande här sporde,var Frietzky vilar, fosterlandets vän,i lantlig skygd, omgiven som han borde,av trogna vänner, trygga odalmän."An i dag kan vandraren på Kumla kyrkogård läsa denutomordentligt vackra gravskrift, som Franzen författadetill makarna Silfverskiölds gravsten på södra delenav kyrkogården:Begge voroHan genom verksam Hon genom förståndigmedborgerlighetgodhetEtt stöd, en glädje, en prydnad för ortenHan svensk som denna sten H on enkel som denna skriftOch ett stycke därifrån reser sig den mäktiga stenenöver Claes Frietzky med endast tre ord, även de formadeav den stora skalden Franzen:Tacksamheten reste srenen.Liksom en dikt vid stens avtäckning:Bland ringa namn, som här förvissna alla,av få bemärkta, snart ej nämnda mer;bland låga kors, som näs ta sommar fallaoch med de StOft, de pryda, trampas ner;Vad reser sig för vård av upphöjd ära?Vad vill dess stOlthet i en bortglömd vrå,där mödans trötta barn blott ro begära,tills hög och låg för samma domstOL gå?Väl m ången kväll en resande här sporde,var Frietzky vilar, fosterlandets vän,i lantligt skygd, omgiven som han borde,av trogna vänner, trygga odalmän.Alla de skaldevänner Franzen samlade kring sig bildadenästan en egen liten "Kumlaakademi". Några provur deras diktning - som väl mera gällde Franzen änjust Kumla - ger ju ett gott prov på dåtidens främstaskalder. Först Franzens specielle skyddsling BernhardElis Malmström som om sin vän och välgörare skriver:Ofta en ba'rndomsdröm om herdetjället i Kumla,sångens och skönhetens hem, minns jag med tjusning ännu.Vitt kringskådelig stOd på guldaxböljande slättenkyrkan, den åldriga, än Luthersk och hög som en psalm.Och Esaias Tegner skriver i Kronbruden:Kom Michael, kom, låt oss sitta sammanoch fylla Odin s gamla land med sång!En gnista skänkes oss av gudaflammanså vårdom henne, förrn hon släcks en gång!Medan Atterbom i Poetisk kalender år 1816 skriver:Av saknad tärd, jag kom till diktens källa,En pilgrim, långt från sina helgon skild;Bland vita sylfer, vänliga och sälla,Ur hennes spegel steg din ljusa bild.En annan skald - Carl Gustaf Wadström - egentligenjurist, har i sin diktsamling Några stunder vidLyran som utkom 1833 en dikt kallad Kumla den 16juni 1824 ur vilken denna strof hämtas:Harmoniskt stämd jag helsade de lunder,som ha bevittpat mina högsta stunderaf hjertets glädje och af hjertets tröst.Den rena ande, som i Kumlas dalar,ur hvarje löf ett ord om Eden talar,ännu en gång gÖt oskuld i mitt bröst.Om man gör sig mödan att klättra upp i tornet i Kumlakyrka, kan man finna en vers av Franzen skriven justför denna klocka, men senare - i något förändrad gestalt- använd i hans sammanringningspsalm:Hör, Herren än sin nåd dig bjuder,se, templets portar öppna sig.Kanske härnäst då klockan ljuder,upplåtes graven blott för dig."Vitt kringskådelig stOd på guldaxböljande slätten kyrkan, denåldriga, än Luthersk och hög som en psalm." (Kumla kyrka påFranzens tid.)o L O F K A R L S S O N S C ykelaHiirHörnet Drottninggatan-Mossbanegatan - Tel. 70476REPARA TIONERutföres omsorgsfullt~enaJfe nqtt i Cyklar, Mopeder och MotorcyklarCykel- och motor delar samt tillbehör alltid på lager12

En av våra allra största svenska prosaförfattare varCarl Jonas Lowe Almqvist, som ofta skildrat motiv frånärke. I en bok kallad Baron Julius K:;' får vi i brevdagboksformen resa söderifrån skildrad:Dct förstås av sig själv att vi lämnade \'Vretstorp.Olll Kumla vill jag gärna giva dig den glada nyheten, min bror,att dä r bygger man nu som bäst en ny kyrka. Den blir den ansenligas te, dråpligaste landskyrka, jag nånsin sett. Stora landsvägen gå r där så nära förbi Kumla prästgård, att man från vagnenkan se emellan en samling rikt bel övade träd in på själva gården.Vil ka tankar uppstego ej hos mig, när jag kastade mina ögon ditin? Jag tänkte på den älskvärda, åldriga skald som en tid pryttdenna prästgård med sin närvaro; jag tänktc på hans behagfulladöttrar och på de flere unga skalder, som kanske just på den piats,där min n gn nu rullade fram, hade stått eller m åhända gått,sl"Ssc!satta med de skönaste fantasier.- Men hästarna voro ystra, och vi kommo alltför snart borrifrån detta sångens hem till Orebro stad, som är något helt annat.Något snabbare passeras Kumla av Sergeant Albertoch glasmästaredottern Sara Vide bert i Almqvists mycketkända och omstridda roman Det går an:Korteligen: D e komma till Glanshammar, kommo till Orebro,komma till Kumla, och komma än längre.Många ansåg att Almqvist kom för långt även i annatavseende. Motskrifter såg snart dagen bl. a. en som hetteMånne det går an?Artonhundratalet var annars schillingtryckens århundrade.Massor av sådana såg dagen och en hel del avdem har överlevt och sjunges än idag, medan ett överväldigandeflertal försvunnit i glömskans djup. Ofta behandladede någon hemsk händelse eller ett brott ochfrån 1913 letar vi fram ett som heter Mordet vid Sannahed:Sannahed, det stället är känt från Ort till Ort,det namnet låter fridfullt - men därifrån är sPOrt,den allra grövsta handling, som uti år man vet,som överträffar alla uti barbariskhet.Händelsen var upprörande och en sällan skådad tidningskampanjblev följden därav. En del tidningar tillskrevden hemska händelsen "tidens" fördärv, främstrepresenterad av Hinke Bergegren, som någon veckaföre mordet hållit föredrag i Hallsbergs Folkets park.Ivan Oljelund har i en av sina självbiografiska böcker- Arbetarbohem (1953 ) - skildrat efterdyningarna:- - - \'Vildberger mötte honom i dörren med flammandeansikte.Han höll en kvällstidning i handen.- Har du sett vad de svinen skriver? En ledarnotis och el!artikel av den där manliga sedlighetsnuckan och rektorn! Det ärskamligt!- Om vad? Mikael tog tidningen, han hade inte läst det.- Om mej, om mej! Ett gement, ett nedrigt, ett ohederligtangrepp! Läs! Han rasade, hans ögon flammade, han slog i luftenoch gick våldsamt fram och tillbaka.Mikael började läsa på stående fot. Wildberger fortsatte.- Mycket har jag varit med om, men aldrig om maken! Skurkar,idioter, fega uslingar! Kan du tro dina ögon? Jag vet, jagvet att redaktionen består av fähundar, av eländiga lakejer, menjag trodde inte att uselheten var så bottenlös. Såna kristliga satar!Han kastade med huvudet, och stämman dånade klangfulltgenom våningen. Inte ens på talarstolen hade Mikael sett honomså praktfullt vredgad, manligt sårad och djupt uppbragt.Nej, Mikael trodde inte sina ögon, när han ögnade genom artikelni högertidningen Dåligt Allehanda, som de kallade den. Detvar otroligt. Den anklagade Wildberger för att vara anstiftare tilllustmord och våld täckt på en lärarinna! Han hade hållit föredragAven om V 1 lllte har haft någon Karl Erik Forslund eller GustafAnkarcrona, har vi haft ]. L. Saxon. Entusiasm och flit var hansfrämsta egenskaper och mängder av tryckta skrifter av hans handbehandlar l ärke, - dock mvcket få skönlitterära.i ett mellansvenskt landsortssamhälle, och tidningen påstod att tvåunga arbetare gått direkt från det "upphetsande föredraget" ochutfört ogärningen. I anslutning till mordet skrev den kände, kristligerektorn en personligt sign erad artikel, i vilken han utförligarebehandlade bakgrunden till dådet: Wildbergers agitation. I morgonskulle hela landet vara upprört, och en mängd tidningar kasta sigöver \'Vildberger. Det var förblindat gement, bottenlöst hatfulltoch häpnadsväckande otroligt.Han räckte tidningen till Wildberger, som mekaniskt tog den.- Man trOr inte att det är sant, sa Mikael, att det är möjligt.Man är stum. Finns det inga gränser?Han visste att Wildberger var borgerligt rättslös, att han varett villebråd som fick jagas, varg i veum. Förpliktelsen till sanningoch bevis gällde inte angreppen mot honom. Sedan djävulenofficiellt avsatts i den teologiska debatten fem år tidigare, blevhan pådyvlad rollen.I Wildberger ingenkännes Hinke Bergegren och iMikael Häger författaren själv, Ivan Oljelund.Flera författare har undrat varför skomakarna i Kumlainte har givit upphov till någon roman, trots att såmycket intressant stoff finns till hands. Det enda skrivarenkunnat finna i detta ämne finns i Axel Hambra:usbok Marit/Historien om en tapper dalakvinna. Bokenshuvudperson - Marit - och hennes båda pojkar vandrarhem till Dalarna från en misslyckad emigrationsresa:Så fortsattes vandringen, och nu tog den stora slätten vid.Mellan Hallsberg och Kumla fick de åka med en forkarl, somfraktade hudar till de stora skofabrikerna i Kumla. Han taladeett roligt språk, som var svårt att begripa, och skämtade vådligtmed tvillingarna, som satt på varsin sida om honom och turadeom att hålla i piskan.Adrian Molin har i sin bok Landskapslynnen sökt geen förklaring till skomakarnas sällsynthet i litteraturen:Skomakarna i Kumla, har inte haft någon Karl Erik Forslundeller Gustaf Ankarcrona som glorifierat dem, men de har byggtett stycke av det nya Sverige; i det arbetet är dalkarlarnas insatsnnga.]. L. Sax on hann under sin långa levnad skriva oerhörtmycket om Närke, dock ganska litet av skönlitterärtslag. En del dikter har han emellertid på sitt samvete,och ur samlingen Bönnera där hemma citerasdikten:Visst vore det trevligt med någotnytt i rnö ble ringsv ägtill jul!Titta IlIn ti~THELLS MÖBLER~T E L. 70149 . KUMLASTORT L A GER AV M ö B LER , MA T TOR M.M .13

Bernhard Nordh - f. d. torvarbetare vid Säbylund - har vunnitsina stora framgångar som vildmarksskildrare "i Marsfjälletsskugga". Han har dock Inte försummat att litterärt utnyttjaminnena från Kumlaåren.Inte svarslöserI Getings bo i Orebroen bonne - en åv Kumla stutarska hannla; å fast vara goå billig ä, han gnir å prutar." Ve dä ja sagt ja allti står;du inte pruta får en vitten",patron förklarar. - Boen går:"Ja, tack då, herr patron, för titten.""E fluga engen sommer gör",förargad handlingsman då skäller."Sant", svarar bo'n ve boas dör,"men inte n åen Geting häller".En annan närking, Gösta Attorps, har skrivit en heldel inom gruppen facklitteratur, men relativt litet skönlitteratur.Hans roman Barn av sin tid behandlar Hallsberg- hans födelseort - men det räcker även till enutblick över Kumla:D e hade JUSt kört ut ur Björkberga och kommit upp på denhögsta delen av åsen . Långt i nordväst stodo Kilsbergen, luftigttunna i färgen men fasta och klara i konturerna. D et blåste somalltid, och vindbyar kommo körande över slätten, blanka när degingo fram över gräset och rågen men nästan vita i den kortahavren på den ljusgrå jorden. I skogskanten mot söder summolövdungarna som blommande holmar på en sommarsjö. T ulpaneroch löjtnantshjärtan växte utanför stugorna, och pelargoniernabrLlnno i fönstren. En liten pojke satt och lekte mitt i en vattenpuss,han var mycket våt och m ycket lycklig. Solen sken, lärkornaspelade, en stare for i väg med ursinnig snurr på vingarna. D estora flaken av rönnblommor hade redan börjat bli smutsiga, mensyrenerna stodo fr iska, och björkarna blås te som vajande, grön avindar. Det var en av de dagar, då den starka, kärva slätten kundekosta på sig ett leende. Den var lik en man, som länge gått i etthårt arbete, och som småler, medan han väntar, att det skallbörja igen.Kumlabygdens herrgård - Säbylund - har inte blivitskådeplatsen för någon roman, som hänt många andrasvenska herrgårdar. När vi återfinner Säbylund i skönlitteraturen,är det inte herrgården - framfasaden -som vi får se, utan "medaljens baksida" Säbylundsmossenoch dess arbetare. Bernhard Nordh inleder sin bokKämpa mot ödet med följande :Baracken vid H edeby mosse låg strax invid landsvägen, en gråbyggnad med gardinlösa fönster, sneda dörrar och halvmörkatrappsteg. D et hade varit fråga om att riva den och bygga en ny,men det var som om bolagsledningen inte kunde komma sig för,och eftersom ingen hälsovårdsnämnd dök ned på eländet, stodbaracken .ganska stadigt trOtS vägglössens och råttornas förenade:tnstrangn lngar.Ortsbefolkningen hade inga höga tankar om baracken. AvenLI nder vintern, när dörrarna var låsta och fönsterna tillbommade,kastade man skygga blickar mot det råa hLIset. D et varsom om man fruktade, att något obekant vilddjur plötsligt skullestörta fram från buskskogen på andra sidan. D en t id på året, dåbarackens dörrar för det mesta stod på vid gavel , var ortsbefolkinngenännu mera på sin vakt. Flickorna stirrade stelt och trampadesina cyklar allt de förmådde för att komma ifrån det farligagrannskapet, och inte ens männen fann det rådligt att åkasakta, om det på gräsplanen utanför baracken låg ett halvt dussinkarlar av den SOrt, som de vägrade kalla hederligt folk.Det fanns likväl två personer, som såg på baracken med blidaögon - förmannen vid torvmossen och landsfiskalen. Förmannenhade i baracken en rymlig reservoar, där han vid behov kundehäm ta arbetskraft, och för landsfiskalen var den en uppsamlingsplats,där han väntade finna allt han sökte. En stöld inom distriktet,lönnbränning eller andra olagligheter .. . gärningsmannen?- åh, man hade ju baracken! Fanns inte brottslingen inom dessväggar, var det likväl sällan lagens näve gick därifrån tomhänt.Alltid hittades någon gynnare, som åtminstOne kunde varnas förlösdriveri.Baracken hade tre rum, och det mellersta vände dörren ochtvå fönster mot landsvägen. På andra sidan fan ns ett tredje föns ­ter, som under sommaren stod öppet mest dag och natt. Utanförfönstret låg snårskog av martallar och björkbuskar, ett hemvistför en kvittrande skara småfåglar, som denna förmiddag i slutet:\V maj trafikerade fönsteröppningen lika obesvärat som under tidigamorgon timmar, då deras kvitter ackompanjerades av tungasnarkningar från mer eller mindre skäggiga ansikten.Förmannens dotter hette Ester - sedermera gift Salminen.Hon synes dock inte i sina många böcker ha ägnatsin hembygd något intresse.Många av Kumlas söner har " kommit sig upp" och"slagit sig fram" här i världen, en del har t . o. m. blivitvärldsberömda. En av dem skildras av Ivar Lo-Johanssoni hans självbiografiska bok Stockholmaren:En internationellt känd vetenskapsman, en svampforskare, somhette Grottius, hade annonserat efter en beghad och läshungrigmen fattig yngling som kunde få anställning hos honom för attsamtidigt med arbetet få släcka sin boktörst. Jag hade skrivitoch fått platsen.H an gick före mig in i rummen för att visa var de engelska,tyska och franska böckerna stod. Han var gråskäggig, omkringsextiofem år. H ans hjässa var kal. D en gammaldags kragen varilla påsatt. Rocken frasade mot golven, som var täckta med kork­JllattQr.fast han var en över hela världen känd svampauktoritet hadehan inte hållit sig för god att författa en liten lättfattlig svampbok,som banala svampplockare förde m ed sig på söndagsutflykter.Han var moraliskt oblidkelig, hänsynslöst ärlig, och visste inte attta tillräckligt betalt av patentkunderna. Av den anledningen fördehan en ytterst knapp tillvaro. För att rädda ett italienskt svampherbariumtill ett svenskt museeum h ade han en gång offrat allthan ägt, arton tusen kronor. Sen dess hade han aldrig lyckats sparaihop något kapital. Född av lantbrukare i Närke hade han engång fått studera på skuld och antagit ett kulturnamn. Allt hankunde vinna på den yttersta ärlighetens väg använde han till sinsv ampforskning. Han var asketiskt sträng mot sig själv, en ensamoch hänginn lärd.t}ulklappff'ågan FOR HELA FAMILJENlöses lättast genom besök hos~,.edå. Vår paroll:MANUFAKTURAFFJlRGoda varor till låga priser J O H A N N E S K Y R K O G A T A - Tel. 7046314

Den av Lo-Johansson skildrade vetenskapsmannen varprofessor Lars Romell, bördig från Hagaby i Kumlasocken.Mycket stort uppseende väckte för några år sedan BeritSpongs nyckelroman Bröder i Christo. Ur den skullemycket kunna citeras, men vi nöjer oss här med ettsmakprov som skildrar Håkanssons (uttalas Erlandsson)ankomst till Rödstena (uttalas Kumla) för att sökaen fristad hos Karneus (uttalas Magnusson):En eftermiddag, när solen JUSt gått i skog, och granarna stodi svart silhuett mot mässingsgul grund, steg han av tåget i köpinenoch stod några ögonblick och såg sig omkring. Men ingena" "de fåtalia resandena och de loja "stationstittarna" tycktesJäooa särskil; märke till honom. H an knackade ur sin pipa motcn"~tolpe och lyfte resväskan, mycket tung av de böcker han fåttlana av KarneltS och nu tänkte lämna igen. Han hade inte rådmed en bil, biljetten och lunchen på snälltåget hade tagit helahans reskassa förutom de två kronor och femtio öre, som nu varallt han ägde i pengar. Flera mil därifrån satt hans familj i enutkyld gård och levde på nådebröd. Han försökte låta bli atttänka på det JUSt nu. De hade ju ändå tak över huvudet.Kölden tog till, så fort solen gått ned, och stjärnorna slog utöver hela himlen. D e hade det klara, hårda tinder, som hanibland tyckt likna en hemlig triumf, men i kväll var de visstbara litet nyfikna.Ju längre han kom utanför kopingen, desto högre skrek snönunder fötterna, men så snart han stannade och bytte hand förväskan, märkte han, hur tyst det Yar. H ela kvällen tycktes fylldaven m eningsfylld förväntan, som liksom kröp närmare och närmareoch som, även om han inte velat det, även om han varitdödstrött, skulle ha tvingat honom att fortsätta. "J ag kan gå somen tiggare på vägen", hade han sagt så övermodigt. Men en sådannatt, som nu kom, var fylld aven önskan, att alla tiggare skulleligga orörliga på vägen, så att snön slapp knota så högt och denyfikna stjärnorna stirra förgäves.Vidden och djupet i känslan av hemlöshet hade han aldrig förrförstått, naturens oändliga fientlighet mot människorna hade hanaldrig förut känt. Och bland människor Yar han på sätt och visen utstött. En avsigkommen präst! Det är något särskilt i begreppet.Det är, som om han inte bara vore övergiven av människorutan även av Gud, vars tjänare han varit. Sacri ordines släparefter honom som en black om foten, ringer framför honom varhan går, gällare än en spetälskeskallra.Han bytte hand igen och slog upp rockkragen. Vintermössaoch galoscher hade han inte fått med sig hemifrån, och han känderedan kölddrken i örsnibbarna och tårna. Men han hade väl inteså långt kYar. Komministergården låg ett par kilometer utanförköpinge n, och han hade gått raskt för att inte frysa i sin tunnaöverrock. An en gång bytte han hand, än en gång tog han sig enåkarbrasa, ty nagelspräcken kom fingrarna att bulta som av tandvärkoch bli stela och kraftlösa. Till sist såg han mjölkbordetvid allen och visste, att han strax var framme.Det förs ta ljus han såg kom från ladugårdslängan, där fönstrenl yste i fesclig rad, sedan varsnade han lyktan över stora ingången,den skimrade svagt genom nrandans glasbur. D e tända fönstrentill höger trodde han tillhörde köket. En liten flygelbyggnad, somantagligen var arrendatorsbostad, stod också upplyst, och när hanpasserade den, hörde han hundskall därinifrån. Det gjorde honomnästan belåten, det hörde till den roll, som han nu omedvetetåtagit sig att spela: den biltoges och fågelfries, som gårdvarenförsöker "skälla ut". Det var också i överensstämmelse med denrollen, som han valde köksdörren.Skrivaren har själv många kalla vinterkvällar vandratvägen ut till Kumla by, och kan intyga sanningen iskildringen om kylans verkningar.En titt i folkskolestyrelsens protokoll från början av1938 ger följande upplysning i en av bilagorna (detgällde Erlandssons hållande av andakter i vissa skollokaler)."D e enades om att det var en fin förläggning, den såg riktigrsnygg ut. Och det val' också en fin och snygg förläggni ng meninte deras, det var ett ålderdomshem."- - - den S/ i2 1937 kom Erlandsson till Kumla och ägdevid sin ankomst endast 2 :50.A ven på den punkten talar alltså dokumenten ochBerit Spongs bok samma språk.Det rörliga folklivet på Sannahed under den tid hedenvar lägerplats för Nerikes regemente och dess efterföljarehar inte satt några större spår i litteraturen. EfterSaxons bok I handelsbod på 1870-talet kan vi citera enbeväringsvisa:På Sanna hed den stOrai våra unga dar.Vi går i krigets skolatill kungs och lands försvar.Däremot har den mera tillfälliga förläggningen av beredskapsförbandunder 1940-talet efterlämnat en skönlitterärskildring av ledamoten i svenska akademin OlleHedberg, som under nuvarande major Åke Byström påNynäs tjänstgjorde på Sannahed. Så här skildras ankomsten:I flera veckor ända sen de fått inkallelsesedeln hade dessa landstormsmängått och sagt att de skulle till Forsa H ed och en delhade rent av tidtabeller, uppslagsböcker och kartor kontrolleratatt platsen fanns. Det var en kraftig antiklimax att få se stationshuset:ett rödmålat skjul. En lampa lyste över en skylt:forsa H ed. Skjulet var mörkt och tycktes l!ist. Ingen stationspersonal,ingen perrong, ingen plattform. Man stannade mitt utepå linjen. Någon bebyggelse syntes inte till. Och detta var i densista skymningen och det duggrenade .Omkring sjuttio man hoppade ner på järnvägsvallen. En delfann de trafiktekniska arrangemangen undermåliga och sa det också. Soldatesken sorlade missnöjt.Någon m åtte ha varit nedskickad för att ta emot dem ty detblev som ett strömdrag; det var bara att följa med och skaran avmedelålders manliga resenärer drev långsamt uppåt en smal väg.Vad de i skumrasket kunde urskilja av den fosterjord de var kalladeatt förs"ara bestod av avlövade träd och frusen gräsmark.D uggregnet anog en smula. Några sa att det var n'å kilometertill förläggningen men uppgiften föreföll osäker, liknade mest"pu tsrumssnack".Mellan de avlövade träden skymtade flera hus med upplystafönster. Att se dem var skönt, duggregnet tilltog igen. Den ledaresom funnits i täten hade tappat kontakten med sin utdragna skaraoch de inryckande skingrade sig i små hopar som försökte medDen som spar hanpengar lFONDER KR385.000.000.-harSVENSKA HANDELSBANK E NKontor i Kumla Köpmangatan 10 - Tel. 701 34 och 70434Mer än 375 kontor över hela landetVälkomna!15

At. '.. M.. i 13~gnpJtk ÖUl.., ' " ~ . -F~ .A. E. Gustafsson i Brånsta, en av KU,mlabygdens riksdagsmän,vars förtjänst det är att Kumla kommit att spela en om en synnerligenobetydlig roll i Albert Engströms diktning.olika hus. Pettersson och Strid gick mot det största huset, ettlvåvånings trähus med stOra upplysta fönster. De enades om attdet var en fin förläggning, den såg riktigt snygg ut. Och det varockså en fin och snygg förläggning men inte der~s, det var ettålderdomshem.J a, därmed har vi genom seklerna nått fram till 1940-talets beredskapsår, men innan rundvandringen i vår litteraturavslutas, bör vi se på några olika slags litteraturarterför att fullständiga bilden.Albert Engström har inte bara skrivit om rospiggaroch småländska fattigstugor. A ven Kumla kommer medpå ett hörn, i hans album Riksdagsgubbar, där han pihexameter skaldar om riksdagsmannen L. E. Gustafssoni Brånsta:Ingen visste förut hvar Brånsta ligger i världen,om på en Söderhafsö eller någonstädes i Grönland.Nu vet hvartenda barn, att det ligger i Närke och Kumla.Gustafsson bor där! Se där förändringens enkla förklaring!Gösta Knutsson - känd från radion som frågesportledare- är också skaparen av den kända figuren PelleSvanslös. Låt oss se vad denna fatala katt råkar ut för:SKOAFFAR stOd det på en stOr skylt.- D är går vi in, sa Maja till Pelle.Det stOd en vänlig farbror bakom disken .- Vad skulle det vara här då? sa han.- Har ni skor från Humla, frågade Maja.- Du kanske menar Kumla, sa fa rbrorn.- Det menar hon, sa Pelle. Och det görs ViSSt bra skor iI\.l'mla, efter vad jag har hört.I skolradion får Sveriges barn bl. a. lära sig att sjunga.Under läsåret 1956-57 fick man lära sig en gångtrallav Alf Henriksson till musik av Lars Erik Larsson somkallades Tre kanoniska män, vars inledning lyder:Klockarn. i Kumla~ haon goav osig out oatt ,gå.Do re mi fa so, na na na na na na na.Solen ligger p!ioch himlen den är blå,och molnen dom är vita och små.Nå nå nå nå nå nå nå nå nå.I folkmun lever gamla ramsor och uttryck kvar. AttKumlabönderna kallades "Kumia stutar", såg vi ovan iSaxons dikt. Socknar emellan var man inte snälla motva randra. Så här kunde det låta:Hallsbergs kartaroch Kumla män,och Skyllersta tjyvarde lever än.Och Västgötaknallarna som kom vandrande över Tivedentill Närke, hade en "bön" som berörde Kumla:För VretstOrps baggar,fö r Skyberga hundaroch för Stenebacka ungarbevare oss, milde Herre Gud'Bertil Almqvist är känd som författare till Barna Hedenhösoch som pappa till de stora tecknade sidornai Aftonbladet - På tapeten - som förnöjer dess söndagsläsare.Han författar också barnvisor, och en av demär Humlan från Kumla. "En visa om storstadens faroroch avsedd som ett inlägg i debatten om flykten frånlandsbygden". Första strofen:Det satt en humla i Kumlauppå en bumling och mumla:Det är för vissetatt bo Pl vischan!Jag vill till StOckholm och rumla!Vår främste spexmakare och schlagerföfattare - PovelRamel - har också uppmärksammat Kumla i sinbekanta och ofta spelade (på grammofon) visa Tittajag flyger, ur vilken vi stjäl följande rader:Tuggummi tuggas! Luftkorten pluggas!Se positionen! Halmstad till vänster!Kumla till höger! Hej vad det hoppar!Oj, vad det kränger! Tjo, vad det svänger!Därvid skulle vi kunna sätta punkt. Först vill vi dockkonstatera att en del av Närkes diktare tydligen förbi-_gått Kumla med tystnad t. ex. Verner von Heidenstam,Irja Brovallius, Jeremias i Tröstlösa och några andra.Inte heller Hjalmar Bergman, som utom Orebro mesthållit sig till Bergslagen. Om man inte skall räkna denkorta rad i Knutsmässomarknad där han om Hindersmässansäger att skomakarnas stånd liknade svarta gravar.Om det var skomakare från Orebro eller Kumlaförmäler dock inte historien.En genomgång av Kumla i litteraturen har givit vidhanden, att det är ett tvärsnitt genom hela den svenskavitterheten. Och litet till. Från ledamöter i Svenskaakademien till bygdesnillen. Från forntid till 40-tal.Från romaner och noveller till dikter, schillingtryck,barnramsor och schlagers.En del är väl kanske överhoppat, men det mesta tordeväl ändå ha kommit med i översikten. Skrivarens förhoppningär att läsarna skall inspireras till nya upptäcktsfärderi litteraturen, som skall avslöja ännu merai böckernas outtömliga värld.TELEFONER:Kontor, ankn. bostad ........ 713 80Huvudaff., ankn. Charkuteriaff. 70080Filialen, S. Mos, ankn. Mjölkaff. 713 81'i}..ulen .tundar och "Frank-Olof" vill denna helg, som till de tidigare, bemötakunderna med en god sorteringJulhandla därför hosFrank-Olol ~ansson, KurnlaSPECERI-, CHARKUTERI- & MJOLKAFFAR16

Frans August CarlssonSkomakareLäderhandlareGodsägareF. A. Carlsson1846-1919Av NILS HELANDEREster Carlsson1878- 1952En av de mest kända personerna i 1880- 90-taletsstationssamhälle var Frans August Carlsson. Han varfödd i Ekeby socken 1846. Skomakaryrket lärde hansig i hemsocknen och flyttade som utlärd gesäll 1865till Kumla. En tre år yngre broder, smeden Gustaf Ohlinblev 10 år senare också Kumlabo (se Kumla Julblad år1949).Innan Carlsson inrättade egen verkstad, var han anställdhos flera skomakarmästare, längsta tiden hos CarlPersson i Södra Mos. När denne som arrendator avVesta komministerboställe flyttade över sin rörelse dit,följde Carlsson med. Persson hade då en av de störstaskoverkstäderna i orten.Han hade stor respekt för skjutvapen och tillät inteatt sådana förvarades på verkstaden. Gesällerna kom engång överens om att skoja med sin mästare, emedande hade kommit över en stövelknekt som var så beskaffad,att den hoplagd liknade en pistol. Den hängdesupp på verkstadsväggen. När mäster vid sitt inträde iverkstaden fick se "pistolen", befallde han: Tag genastut "skjuten", den får inte vara här.År 1875 köpte F. A., som han allmänt kallades, avmålare C. V. Zarelius en byggnadstomt intill nuvarandeHandelsbanken. På den uppförde han ett tvåvåningshus,som han kallade Carlsholm. En lokal i byggnadens södradel hyrde han ut till Gustaf Olssons urmakeri- och antikvitetsaffär,övriga utrymmen använde han till sinnystartade skomakerirörelse.På verkstaden hade F. A. 6- 8 anställda, varav fleravar kända för sin yrkesskicklighet, bl. a. C. J. Kollman.Denne tillhörde ett gäng muntra gesäller, som rätt oftatog sig en "trumfvecka". Med tiden ändrade Kollmanemellertid sinnelag och blev en nitisk medlem av logenNatanael, som han tillhörde till sin död 1918.I början av 1880-talet började F. A. med läderhandel.Affären blev emellertid förlustbringande och tärde hårtpå hans ekonomi. Så småningom kom . han underfundmed orsaken till det dåliga resultatet. Lädret hade torkatihop under lagringen. Carlsholm, byggt av trä, var ejlämplig att någon längre tid användas som lagerlokalför läder.F. A. beslöt nu att sälja sin fastighet och bygga enny sådan. Köpare till Carlsholm var en kollega frånhans födelsesocken, L. E. Linngren, som öppnat verkstadi Kumla (se Kumla Julblad år 1944).På en tomt invid Hagendalsvägen byggde F. A. sedanden mycket omtalade tornvillan. När taklagsfesten skullefiras, hade ett par spjuvrar passat på att placera enbrödkaka på tornet. Detta skulle innebära, att byggherrenskulle "gå bet" på bygget. Det gick emellertidinte så, utan F. A. lär ha klarat bygget bra. När villanvar färdig kunde man i en örebrotidning läsa: "densista villan är värre än den första". Det hade tidigareej byggts mer än en liknande byggnad i stationssamhället.Det var fastigheten Svea, uppförd av skomakareJ oh. Olsson. Under första världskriget blev villan avgrosshandlare Lasse Buren ombyggd till "ett slott."Tornvillan fick namnet Elsas, efter F. A:s dotter somgick bort i unga år. På tomten byggdes samhällets förstajordvåning för läderförvaring, ett bryggeri samt enstallbyggnad. Bryggeriet drabbades tyvärr snart av denröda hanen och blev ej återuppbyggt, trots riklig vattentillgångpå tomten.I början av år 1903 var hälsovårdsnämnden, i vilkenF. A. var ledamot, samlad för att överlägga om olägenheternamed den avloppsgrav, som från torget fortsattein på nuvarande Köpmangatan och vidare söderut. F. A.meddelade då, att han på sin gård hade en borrbrunn,som 2 fot under markytan frampressade vatten med enkapacitet av ca 25.000 liter per dygn. Nämnden beslötatt vid behov "på ett eller annat sätt" tillföra avloppsgravendenna vattentillgång. Vid Elsas låg samhällets"spruthus", som inrymde en större brandspruta ochnågra rödmålade hinkar. Det var allt vad samhället hadeatt bekämpa en eldsvåda med.En av F. A:s mest förtroliga affärsvänner var denår 1958 bortgångne grosshandlare Erik Åqvist, Orebro.Linoleummattor - Fernissa - Tapeter - Sjukvårds- och FörbandsartiklarTel. 70023, 705 0017

~ -- ,''T ornvillan" vid Hagendalsvägen.Denne lyckades övertala F. A. att flytta läderhandelntill Orebro och att de båda skulle ingå kompanjonskap.På detta sätt tillkom den ännu i dag existerande firmanCarlsson & Åqvist. Med tiden blev Åqvist ensam innehavareav firman, och F. A. flyttade till Karlstad. Hanhade nämligen 1906, tillsammans med två kumlabor förvärvatFärjestads säteri invid Karlstad av riksdagsmanBruse, som i byte erhöll fastigheter i Stockholm. Det varde nya ägarnas mening att stycka det närmast Karlstadliogande området till egna hem, men landshövding Dyrsse~motsatte sig detta. Han ville förvärva Färjesta förVärmlands egnahemsförenings räkning. Säteriet omfattade380 tunnland åker- och lika stor areal skogsmark.Färjesta är numera mest känt för de ofta återkommandetravtävlingarna.Efter några år föll kompanjonerna för frestelsen attbyta Färjesta mot en störrefastighet vid Drottninggatani Malmö. En av hyresgästernai denna var HerrnodsKorrespondensinstitut, somdisponerade ett 30-tal rum.A. ven om denna transaktiongav F. A. & Co stora slantari vinst, så blev det säkertför de nya ägarna avFärjesta en än mera lysandeaffär. Dessa skördade storavinster genom avsöndring avtomtmark från det stora säteriet.F. A. och de båda kumlabornahade nu fått smak påF. A. Carlsson (till vänster) fastighetsaffärer och börjadeoch skomakare Lars Jonsson. även driva dylik verksamheti huvudstaden. Dit flyttade sedermera F. A. , ochdär fick han också sluta sitt verksamma liv."Elsas" såldes till fabrikör C. G. Ström. År 1914 blevgrosshandlarna J. W. Johanson och Joel Andersson ägareav "Elsas" och dess väl belägna tomter, på vilka uppfördesdet dittills största affärshuset i Kumla. Tornvillanflyttades till Kyrkogatan och fick i fortsättningen tjänasom komministerbostad för Kumla församling. Villanrevs år 1955.F. A . Carlsson var gift tvenne gånger, första gångenmed en dotter till nämndeman A. P. Andersson, SödraMos, och andra gången med en dotter till sin svåger,ovannämnde Lars Andersson.Under sin kumlatid visade F. A. stort intresse förkommunala angelägenheter. I Kumla Sparbank var hanhuvudman i fjorton år och revisor i tre år. I sina affärervitsordas han för gott omdöme och sunda metoder.Han var varmt hängiven sin gamla hembygd. Ett parJr före sin bortgång (1 919) besökte han Kumla och yttradedå till en av sina vänner: "Jag tycker om Kumla.Om jag vore av med mina stadshus, skulle jag på nyttreda mej ett hem här."-1:r" K umla nytt " för 60 år sedan"Fjärran han dröjer. . "En dräng i Kumla lånade den 17 sept. aven skomakareen velociped för att, som han sade, åka till Mosås,men har inte återkommit. Nu sörjer skomakaren sinvelociped och flickan sörjer sin fästman. (N. A. 1899.)Förmöget boStatskommissarien Per Samzelius, bördig från Kumla,efterlämnar 1.112.700:- kr. enligt bouppteckning.VID TORGET - KUMLATelefoner 70055, 70098-LIVSFrukt, Konserver, Delikatesser, Specerier, Djupfryst, Mjölk, BrödCharkuterivaror av högsta klassV år specialitet:OMTYCKTA KAFFEBLANDNINGAR18

oGARDAR OCHBYAR I KUMLAXVI.c.?11årstaG IHtaj SahlbergBertil OlssonBeskrivningen "Gårdar och byar" har pågått alltsedan1944. Utgivaren har ansett det vara lämpligt attserien i fortsättningen även omfattar gårdar i Hardemo,då denna socken numera förenats med Kumla landskommun.Början göres med Hardemo enda herrgård, Mårsta,vars ursprung anses leda tillbaka på en forntida by, påvars ägor troligen även Näiberg anlagts (Dr B. Waldeni Hardemoboken).Mårsta ägdes 1528 av Kristina Gyllenstierna och 1560av hennes son riksrådet greve Gustaf Johansson samt ibörjan av 1600-talet av riksrådet frih. Gustaf Stenbock.Under 1700-talet, då Mårsta var uppdelat på fyrakvartshemman, uppges gården ha ägts av släkterna Bielke,Bååt, Spens och Flodman (kyrkoherde i Edsberg ochHackva). I slutet av 1700- och början av 1800-talet befannsig Mårsta i släkten Robsahms ägo. År 1803 flyttadebrukspatron K. M. Robsahm till sin "mera lönandelantegendom" Mårsta, efter att ha sålt Vissbergai Lerbäcks socken till sonen Carl Magnus. R. avled 1819.Hans änka, Anna Elisabet, faster till Erik Gustaf Geijer,bodde kvar på Mårsta till sin död 1835. Året därpå förvärvadesegendomen av ovannämnde Carl Magnus Robsahm,sedermera bergsråd och adlad af Robson. År 1820ingick han äktenskap med en dotter till brukspatronOlof Burenstam, Skyllberg. År 1841 inköptes Mårsta avhandlanden Jakob Sahlberg från Ulricehamn och 1873av dennes son Gustaf Sahlberg. Efter hans död 1913förvärvades egendomen av lantbrukaren Emil Persson,död 1941. Sedan sistnämnda år är en svärson till P.,Bertil Olsson, ägare till Mårsta. Han är också innehavarea v granngården Näiberg 1 9 •Den nuvarande huvudbyggnaden, som av S. M. Robsahmuppfördes i början av 1840-talet, är ett gott provpå sengustaviansk herrgårdsarkitektur. I bottenvåningenprydes ett av rummen aven märklig tapet, troligen avengelsk tillverkning. Den återger i olika plan sjöfart,jaktmotiv, postdiligens m. m.MejeriprodukterJakob Sahlberg bedrev under flera år grosshandelsrörelsemed bl. a. klädesvaror från England. Hans försäljningsra yon var örebro och socknarna söder och österdärom. Hardemo tycks ha varit en god handelsplats,likaså Kumla, Sköllersta och Viby. Det förekom ett utbrettkreditsystem. Herrskaper och husbönder betaladevarorna merendels kontant, men tjänarna "borgade" iregel. Att det kunde lämnas så mycket på kredit tilldessa berodde på, att de stannade år efter år på sammaplats. Husbönderna ansåg sig därför kunna svara fördem.Sahlberg inropade Mårsta på auktion på Lerbäcksgästgivaregård den 7 juni 1841. Köpeskillingen utgjorde11 .350 riksdaler banco. År 1844 köpte S., likaledes påauktion, Sörgården i Lanna för 2.000 riksd. och 1850bergshemmanet Nyckelhult i Lerbäcks socken för 4.000riksd. banco samt 1864 södra delen av hemmanet Åsen.Förvärvet av Sörgården och Nyckelhult berodde främstpå dessa gårdars rikliga tillgång på skog.Vid Jakob Sahlbergs tillträde av Mårsta var herrgårdeni ett dåligt skick. En ny mangårdsbyggnad uppfördes1844. Aven ladugården och övriga ekonomibyggnadervar mycket eftersatta. N ya sådana byggdes sedansonen Gustaf övertagit gården. Han lät också uppförany arbetarbostad 1897 och nytt magasin 1912.År 1860 blev J. Sahlberg änkling. Förlusten av makantog honom så djupt, att han ej förmådde sköta sinegendom. Under fyra år var Mårsta utarrenderad, men1864 återtog S. brukningen av gården.Om Mårsta och- förhållandena i bygden under Sahlbergarnastid finns bevarade ganska utförliga anteckningar,gjorda av J. Sahlbergs son, kyrkoherde ThureSahlberg. Mellan honom och brodern Gustaf, innehavareav Mårsta 1873- 1913, förekom en livlig korrespondens.Gustafs brev till sin prästerlige broder, omfattadeåren 1890- 1912, finns bevarade. Innehållet i brevendomineras av anteckningar om väderleksförhållanden,skörderesultat, hästavel och om brevskrivarens olikauppdrag inom kommunen och kyrkan. Thure Sahlavhögsta kvalite försäljes i egnarAtbutiker och hos återförsäljareJl-UMLAORTENS E.JIERIFURENI NGMejeri: Tel. 70033,8-12 fm., 5- 6 em.19

MJrsta 1959.berg var först kyrkoherde i Aspö och senare i Husby­Rekarnes församling i Strängnäs stift. Gustaf tycks avbreven att döma inte haft någon större uppskattning avsin brors förmåga att praktiskt sköta det till prästgårdenhörande jordbruket. Det är ganska rörande att läsa hansråd, då det gällde skötseln av djuren, brukningen avjorden, skördandet och försäljningen av lantmannaprodukterna.Nödåret 1868 var ett bekymmersamt år även förSahlberg d. ä., som ej ansåg sig ha råd att prenumererapå någon tidning. Under hela vintern fick icke ljus användasmer än i kökskammaren. Själv satt S. i mörkreti sitt rum, och när sönerna var hemma på jullovet gickde fram och tillbaka i övre rummet och samspråkadei mörkret. Man kunde försaka på den tiden.Är 1871 snöade och haglade det rikligt före midsommar,och frosten var så skarp att ännu på midsommaraftonlåg snö och hagel kvar.I juni 1873 hade Thure Sahlberg tagit studenten iSträngnäs. Det hade ej varit någon student från socknenpå många år. Gamle Per Ersson i Koskrämma undradevad han skulle "ertitla" Mårstapojken. "Han är väl doktor?"Samma år - 1873 - övertog Gustaf Sahlberg såvälMårsta som södra delen av Äsen och 1/ 2 mantal Nyckelhult.Köpesumman var 39.000 kronor. Själv behöll fadernLanna, som han avsåg ha som bostad under sinåterstående livstid. Men redan vid jultiden året därpåvar hans levnad ändad.r ett brev från mars 1890 uppger Gustaf Sahlberg,a tt priset på mjölken är 18 öre kannan och för kli ochha vregryn 1 krona pundet. "Det blir man inte förmögenpå." Genom räntans höjning blev så Ont om pengarpå bankerna i örebro, att inga växlar eller lån får omsättas,utan att 1/5-del av beloppet inbetalas var sjättemånad. "Vi leva som torpare, men det tycks ej hjälpaändå."r ett brev från 1893 omtalas, att potatispriset är 3 :50fritt Hallsberg per tunna. Äret därpå skulle potatis hasålts i Stockholm för 1 krona tunnan. Mjölkpriset vardå nere i 7,2 öre pr liter.På senhösten samma år skriver han om sin ekonomiskaställning: "Mina levnadskostnader har alltid varitsmå. När, som man säger, någon kom var det kanskenågot mer än som behövdes. Finare folk vill då visa, huruenkelt det skall vara med mat, men vad skräp på bordetoch dagliga betjäningen kostar, det tänka de ej på.r vardagslag alltid sparsamt och arbetsamt, och betjäningeningen, aldrig något kalas, icke 5 buteljer till middagenpå 18 års tid. Men orsaken varför jag har det somjag har det, är den att jag byggde och kostade på förmycket i min ungdom, fick låna pengar och tänkte ejpå de höga räntorna samt - och det är verkligen ettarv efter vår far - jag har alltid haft ett dyrbart yttrelösörebo att förränta och har det ännu. Men jag haralltid velat haft det reelt och tyckt det varit en hugnad."Om uppsättning aven värmeugn i Hardemo kyrkaskriver Sahlberg i december 1892: "Den kostar 431 kroch är till allas vår belåtenhet, och den är så bra att vitill och med leva i den övertygelsen att ingen fÖ'rsamlingi Nerike, ja kanske i hela stiftet, har så bra värmeugn."r början av 1900-talet fanns vid Mårsta närmare 30hästar, därav 17 bundna i spiltorna i stora stallet, därockså fanns 5 boxar i det s. k. fölungsstallet.Den 18 maj 1904 meddelar Gustaf sin bror, att "gubbenFalk" i Kumla dött på förmiddagen. Troligen harhan uppmanat brodern att söka den lediga kyrkoherdetjänsten.Den 7 augusti skriver han: "Nu skall du vilaupp dig riktigt, så du ser ut som en prost, då du skallprova i K. Du skall ta en sup till middag och därtillen halv pilsner var dag, äta värre och sova länge, bådemorgon och middag. Kom hit, skall jag gö dig! Uppfyllerdu allt detta, så får du K. - varom inte, så hardu dig själv att skylla!"r ett brev den 9 oktober återkommer han till prästvalet:"Genom länsman';') fick jag i dag höra grevens':";')utlåtande om dig - det var korrekt, ja korrekt ändaut i fingerspetsarna. Men icke förty och emedan är allmännatanken den att kalla 4:e. Hur greven tänker vetingen."Fjorton dagar senare heter det i ett nytt brev: "Ja,med Kumla gick som förut sagts. Ja, du är väl ej sånykter som ordföranden i blåbandsföreningen. De litarmera på blå bandet. Utgången vet man ju ej, det berorväl mycket på biskopen, Det är ju så många föreningari Kumla och alla vill rå, så utgången är ej gott att förutsäga,Det blir nog ej trevligt för en blivande kyrkoherde,då de nu börjat bråka. Nej, Kumla stutar skulleha en förmåga, som både kan predika och tämja dem,en kai jser."Det blev, som S. förutsagt, "blåbandisternas präst",den som fjärde provpredikant kallade Gustaf Pettersson,Almby, som fick kyrkoherdetjänsten i Kumla. När enliknande tjänst 1908 blev ledig i Asker, avrådde han brodernatt söka. "Du har ju bra som du har det. Nerikesbondenär ej god att stångas med", skriver han.") Anders Welin.'>.') Eugene Lewenhaupr.~ellgf$on$f!I-lerrkonfekfiOnH E R R K L A D E R ~ G O SS K L A D E R ~ A R B E T S K L A D E RTel. 7018220

Två motiv från den märkliga tapeten på Mårsta.I ett marsbrev 1906 klagar S. på höga nybyggnadskostnader:"Men det är som byggis säger, då man i dessatider skall betala 30 öre i timmen till arbetare och deblott ser på klockan, går det till pengar."Om det regniga vädret hösten 1907 skriver Gustaf- som även innehade arrendet av prästgården - tillsin bror Thure: "Vi har nu den 27 oktober, och jaghar inte en nek havre inne vid prästgården och högstlite inne här hemma. Och så är med de flesta här påtrakten. Det är mer än sorgligt att se de stora fältenmed en rik skörd bli så förstörd. Jag såg i går från järnvägenvid Säbylund havrerökar med som en grön mattaav kvarters lång växt havre."Gustaf Sahlberg var mångårig ordförande i såvälkommunalstämma som -nämnd och även ledamot avlandstinget. Med restaureringen 1903 av Hardemo kyrkahade han också mycket att bestyra. Den 21 oktoberskriver han till brodern: "Jag antar att den 15 novemberär allt klappat och klart. Och fint och bra blir det.På prost Callmanders förslag har vi flyttat predikstolen1 aln eller något mer tillbaka, dvs. närmare sakristiedörrenoch sänkt den 18 tum. J ag tror det blir bra.Kyrkan kommer antagligen att kosta över 6.000 kronor.Bara läktaren går till 800- 900 kronor, men den ärmycket snygg."Om sina många uppdrag skriver S. i mars 1908: "Jagkan ej, utan att i ringaste grad skryta eller berömmamig själv, nu låta bli att framhålla en tanke, som mångengång kommer för mig, huru har jag kunnat få de förtroendeuppdragoch bestyr, som jag verkligen har inomlänet? Och om jag på ringaste vis sökt hålla mig framme,hade jag säkert haft dubbelt så många, men jaghar aldrig sökt efter förtroendeuppdrag utan tvärtomavböjt mången gång, därför att jag vetat att mina kunskapervarit så ringa mot medkandidaternas. Huru litetjag lärt, har jag ändå lärt att jag ingenting kan. J aghar mången gång tänkt på, vad kunde jag, då jag slutade skolan. Ingenting. Och sedan gick hemma i sju åroch ej öppnade en bok, knappast en tidning. Jag glömdefullkomligt bort det lilla, jag hade en aning om förut.Nej, pojken skall vid 19-20 års ålder ut och repeteradet han lärt förut, och litet till ändå. Hade jag förståttdet, då hade det kanske blivit bättre med mig. - J a,kanske sämre. Hade jag inte haft så stora ekonomiskabekymmer i mina dar, hade jag naturligtvis känt migmera självständig och lugnare, och allt gått lättare ochbättre."Det nuvarande Mårsta är en högst modernt utrustadgård. Agaren - sedan 1942 - Bertil Olsson har visatsig vara en duktig jordbrukare, som under åren bemödatsig om att med omfattande rationaliseringar göra Mårstaalltmer ekonomiskt bärkraftig.Tillsammans med NäIberg omfattar herrgården 308tunnland, därav 72 tunnland skog, beteshagar och vägar.Under 1958 blev O. även ägare till den tidigarearrenderade Prästtegen, s. k . ecklesiastik egendom. Åkermarkenutgöres av 196 tunnland lerjord och 40 tunnlandblandad ler- och sandjord.Djurbesättningen uppgår till 2 hästar, 25 kor, 35 ungdjuroch kalvar samt ett 85-tal svin.Maskinparken består av bl. a. 3 traktorer, 1 självgåendeskördetröska, 2 silotorn för konservering av grönfoder,1 2-tons spannmåls tork med 24 lagerfickor för300 ton spannmål. Från skördetröskan köres säden medvagnar, som är försedda med hydraulisk 3-vägstipp förstörtning i mottagningsfickan. Därifrån föres säden uppmed en elevator, som tar 25 ton per timme. För avlastningenär det praktiskt ordnat så att tömning kan skedirekt på lastbil. A vrens går med skruvtransportör direkttill gröpkvarnen. En 16 1 / 2 kvm oljeeldad pannalämnar värmen och 2 ton per timme kan nedtorkas4 % .Forts. å sid. 32.ROSSBERGS gNABBKOPÅBYTORP ett va r uhus l miniatyrTel. 73072PLATSEN FöR FöRMANLIGA JULINKöP !21

En lå1eare med humorEfter mångårig läkarpraktik i Kumla återvände drHarry Setterbom till sin hembygd, "den lilla staden viddet stora vattnet" (Bo Bergman om Hjo). I Hjo fortsattehan en tid att utöva praktik, tillsammans med sinåldrige fader, förre bataljonsläkaren vid Vaxholms artilleriregemente,Erik Setterbom. Någon tid efter fadernsfrånfälle satte han emellertid upp ett anslag pådörren till mottagningen, på vilket kunde läsas: "Praktikeninställd på grund av vidriga skatteförhållanden".Han lär också ha blivit utledsen på det alltmer ökadeblankettskriveriet. Genom föräldraarvet fick han detekonomiskt på det "torra".Harry S. har läkarblod i ådrorna. Inte blott hans farutan även hans morfar hade varit läkare. Släkten hari mer än 100 år ägt en av Hjo stads vackraste och mestvälbelägna gårdar, med kyrkan och prästgården somnärmaste grannar. Harrys mor var under ett 50-tal årordförande i djurskyddsföreningen. Hon var fåglarnasvän, men sköt hänsynslöst alla kattor, som vågade sigin på doktorsgården. Många äldre damer vakade nogsamtöver att inte den kära "missen" kom i doktorinnansväg. Men det hjälpte inte alltid . ..Under sin kumlatid hade Setterbom många trognapatienter, av vilka även en del senare besökt honom iHjo. Han var en synnerligen originell läkare med sinneför humor, vilken emellertid ofta tog sig alltför drastiskauttryck. Historierna om honom är många. En damhade en dag sökt honom för en magåkomma. Efter attha lyssnat på henne, uppmanade han till toalettbesök,men använde sig därvid av ett alltför vulgärt språk.Damen blev förargad och uppsökte en annan läkareför vilken hon efter undersökningen omtalade, vad kollegansagt. Hon fick till svar att ordinationen var riktigmen att den kunde ha meddelats med andra ord.En mycket korpulent dam sökte S. en dag för hemorrojder.Vid undersökningen kallade han på sitt sjukbiträdeoch sa: "Titta, syster, vilket landskap!" Vid ettannat tillfälle infann sig en pojke i tonåren och klagadeöver magont. Doktorn konstaterade blindtarmsinflammationoch förordade omedelbar intagning på lasarettet.Ynglingen blev förskräckt ech frågade om operationenvar svår. "Nej-då! Det går så fort, man sticker etthål i magen och kör in en vajer och sedan drar man baraut blindtarmen."När en villaägare höll på att fälla ett träd, råkadeyxan lossa från skaftet och skada benet. Såret var intedjupt, så det fick räcka med en plåsterlapp. Efter någontid uppstod värk och vid konsultation hos doktor Setterbomvisade det sig att varbildning uppstått. S. skakadepå huvudet och menade, att bensår var svårläktaoch att det skulle dröja mycket länge, innan såret läktes.Patienten svarade, att nästa månad måste såret varabra, ty då skulle han starta en semesterresa. "Det bliringen semesterresa denna sommar, det kan jag aldrigtro", blev svaret. Patienten återkom efter en vecka ochHarry Setterbom vid sin racerbJt.sedan efter ytterligare en vecka. Någon förbättring kundeinte märkas. Setterbom fick då en ide : "Vi ska försökamed brännvin och ättika". När patienten återkomom en vecka, var såret torrt och läkt. S. blev på ett strålandehumör och kallade på biträdet: "Syster, se här, ettunder har skett!" Han tillade: "Man ska inte underskattade gamla huskurerna."En annan av de lustiga historierna handlar om eninbillningssjuk patient, som troligen läst någon läkarbokoch därvid funnit, att hon led av ett flertal sjukdomar.När hon vid konsultationen berättade om sinakrämpor, gjorde Setterbom flitiga anteckningar. Dåpatienten infann sig på apoteket med den fullskrivnareceptblanketten underrättade apotekaren henne om attden antecknade medicinen kostade ett par hundra kronor.Doktorn hade nämligen skrivit ut medicin för allade krämpor, som hans patient hade trott sig vara behäftadmed.Under de senaste somrarna har Harry Setterbom ägnatsig åt färder med en egenhändigt tillverkad racerbåt,byggd efter ritningar av amerikansk modell. Den lär hakostat honom 7.000 kronor. Båten gör inte mindre än35 knop. Med den når han på en kvart det två mil frånHjo belägna Omberg. Gränna och Visingsö klarar hanpå en timme. Så nog går det undan för den påhittigedoktorn!Vid ett samtal frågade jag honom, om han inte längtadetillbaka till Kumla.Nej, det gör jag inte. Här trivs jag så bra, menhälsa vännerna i Kumla. N. H .~en l1äJfa julklappen -Omega, Longines, Zenith, Svalan, Certina m. fl.Reparationer utföres snabbt och omsorgsfulltGlasögon, Guld och Silverett ur från stjärnurrnakarenL. N. BRINK - KUMLATelefon 70262 Innehavare A. THOR Ur-, Optik- & Guldsmedsaffär22

MIN BARNDOMS GATAVII.VillagatanVillagatan anses vara den mest idylliska delen avdet gamla Kumla. Den kunde med starka skäl kallasSandbergs gatan, ty det var den välkände, mekanisktskicklige P. J. Sandberg, som något år efter sin inflyttningtill Kumla 1896 förvärvade större delen av det område,som nu utgör Villagatan. Säljare var lantbrukareLars August Andersson, Fylsta 2, och köpesumman utgjorde3.000 kronor.Ett annat acceptabelt namn vore Frikyrkogatan. Tyvid Villa gatan bor och har bott huvudsakligast folk, tillhörandede olika församlingarna. I Frälsningsarmensmatrikel hittar man inte så få medlemmar, vilka underåren varit lägenhetsägare eller hyresgäster vid Villagatan.Om man undartar Fylsta skola med lärarbostad, företerVillagatan enbart småbebyggelse. En och annan stugahar under åren tillbyggts eller snyggats upp, men i stortsett är gatubilden densamma, som för 40-50 år sedan,frånsett givetvis att växtligheten är en annan. Någonköpman har ännu ej frestats att öppna handelsbod, menskomakeriet har haft en och annan representant vid denlilla gatan.Det har förut nämnts, att Villagatan är vår mest idylliskagata, men den är därtill en av de lugnaste, trotsatt stadens än så länge största skola ligger i dess mitt.Det är många gamlingar, som bo i stugorna, av vilkaingen är äldre än något år före sekelskiftet, men inte såfå bra mycket yngre. Inte minst åldringarna trivs brahär, och det torde knappast finnas någon av dem somvill byta sin kanske högst omoderna bostad mot ett änså förnämligt rum på Solbacka.En dam i norra delen av Villagatan, som jag haftstor hjälp av med uppgifterna till denna gatubeskrivning,omtalar att när hon var barn fanns i norra delen intenågon väg utan endast en stig. I "Sandbergs hage" gickkorna på bete ännu 1912. Det var gott om björkar ochtallar och bergknallar. På somrarna gjorde stationsbornautflykt hit, medförande kaffekorgar, för att njuta av denfriska skogsluften och fågelsången. De kanske också kundefå se en och annan räv smyga omkring i markernapå jakt efter någon godbit i hönsgårdarna.Under senare åren har flera lantbrukare sökt sig tillVillagatan, för att där efter strävsamma år i modernäringennjuta sin ålders höst.Till inpå 1920-talet låg Villagatan utanför municipalsamhället.Dessförinnan fanns ej någon postgång, utangemensamt hämtningsställe av post var hos kreaturshandlareEmil Gustafsson vid Skolvägen.Vi skall nu titta på Villagatan lite närmare och börjarvår vandring med nr 1 i norr, trots att den delen är denyngsta.Fylsta skola med en av de fyra skolbarackerna.Nr 1 (Rosendal 9) är näst lärarbostaden det störstahuset, vars tomt även gränsar mot Västra Drottninggatan.Ritningar till Rosendal gjordes 1915 av byggmästare DavidLundholm, Orebro, för skofabriksarbetare ErnstCarlssons räkning. Ett par ombyggnader har skett, nämligenåren 1936 och 1955. Carlsson, som under flera årtiondenhade anställning som skärare på A. G. Anderssonsskofabrik, tillhörde under ett par perioder municipalfullmäktigeoch var mångårig styrelsemedlem i KumlaMissionsförsamling. Efter hans död 1957 har makan, HilmaErika, innehaft fastigheten, som i början av detta årförvärvades av kamrer Arne Björk.Nr 2 (Valhall), mitt emot Rosendal, är 1915 uppfördav byggmästare Elias Svensson på uppdrag av fabrikörErik Kjellin. K. hade långt tidigare köpt denna tomt i"Sandbergs hage" och slet värre med sprängning av bergknallaroch fyllning av de låglänta delarna av marken.Matjordslagret var mycket tunt, men så mycket djuparener gick alven. Det var Kjellins mening att spara deflesta av de vackra björkarna på tomten. Men underK:s frånvaro en dag hade en av hans medhjälpare skövlathela beståndet med undantag aven stackars björk. Undradå på, att "byggherren" blev så uppretad att även enslingenfick skatta åt förgängelsen. Innan vattenfråganvar ordnad, hämtades vatten hos grannen i Rosendal.Någon väg fanns då ej, utan endast en smal stig. NärK. 1929 flyttade till sin nyförvärvade villa på Lövstagatan5 blev mågen, lagerchef Ernst Persson, ägare tillValhall. Efter hans död 1958 tillhör fastigheten makanLilly Persson.BRODERNA gANDBERG Mekanisk VerkstadGrundad 1898Telefoner:MEKANISKA ARBETEN AV ALLA SLAG. Transportbanor, Verkstaden ....... . ... . 70113Järnkonstruktioner efter ritningar och förslag. Arborrning, Svarvning,Fräsning, Svetsning, ReparationerHarry Sandberg bostad ..Einar Sandberg bostad 707 727934923

Villa Rosendal 9.Nr 3 (Alban o) uppges ha byggts 1915 av snickareEmil Nystedt. Han sålde huset redan 1917 till skofabriksarbetareAxel Eriksson. Agare sedan 1920 är f. d. skoarbetareDavid Lindström, verks?-m inom Filadelfiaförsamlingenoch frikyrkoorkestern.N r 4 (Marieberg 2) har 1913 som byggnadsår och äruppfört av snickare G. A. Gustafsson. Han sålde villantill skoarbetare Hjalmar Eriksson och flyttade själv tillsvärfaderns fastighet Liseberg vid södra delen av Villagatan.Gustafsson var mångårig medlem av Kumla Missionsförsamlingoch var även poetiskt intresserad. HjalmarEriksson deltog flitigt i Frälsningsarmens verksamhet.Hans maka, Elin Eriksson, äger fastigheten.Nr 5 (Haga) byggdes 1920 av bröderna Harry ochLeander Skeppner. Under många år tillhörde villan vaktmästareAug. Eden. När Tallbofabriken eldhärjades 1923ådrog han sig i den fruktansvärda kölden en svår förkylning,som omsider ändade hans liv. Efter hans dödtillhör Haga sonen förman Gustaf Eden.N r 6 (Hagal und) har byggnadsåret 1912 och ägarehar under alla år varit skoarbetare Emanuel Floren. NärHagalund byggdes fanns ingen bebyggelse norrut. Därvar betesmark för Sandbergs kor.Nr 7 (Marieberg 10) uppfördes 1918 för skofabriksförmanAnton Källströms räkning. Han var under fleraårtionden anställd på A. G. Anderssons skofabrik. I yngreår var K. officer i Frälsningsarmen och bildade en kåri Skeppsta. Han anslöt sig sedermera till Kumla Missionsförsamlingoch var under många år sekreterare ochbiträdande predikant. År 1941 blev Konrad AnderssonsSkofabrik ägare till Marieberg.Nr 8 (Järstalund) är byggt av Anders Eriksson, somsedermera sålde huset till banvakt Anders Jonsson. Nuvarandeägare är I var Johansson.Nr 9 (Marieberg 9) är från 1917 och dess försteägare var skomakarmästare Emil Persson från Ekeby,som är initiativtagare till ett flertal hus såväl på Villagatansom annorstädes i Kumla. Efter någon tid såldeP. Marieberg till lantbrukaren Joh. Eriksson. Agare ärsedan länge fr. Svea Ålund.Nr 10 (Tarow) har 1914 som byggnadsår. Husetbyggdes av skoarbetare Per David Carlsen. Efter hansdöd 1943 innehade makan fastigheten till 1953, då systernfru Asta Sahlberg blev ägare.Nr 11 (Vårby 1) uppfördes 1910 av skoarbetare WernerCarlsson, broder till ovannämnde Ernst Carlsson. Denförstnämndes son, ordningsvakt Lennart Carlsson, är numeraägare till fastigheten.Nr 12 (Karlsvik) byggdes i början av seklet. En av deförsta ägarna var fru Hanna Persson. Mest kände ägarevar åkare Oskar Larsson. Han var en av de första, somförvärvade lastbil till sin rörelse. På somrarna användehan ofta bilen till utflykter. Det var under en tid, dådet var en upplevelse att få sätta sig på en lastbil ochfå se något av vårt vackra landskap. Nu är det välknappt att man kan få söndagsskolbarnen att äntra enlastbil till sommarfesten. Karlsvik, som en tid var arbetarbostadför A. G. Anderssons skofabrik, tillhör numeraestländaren Laiula.Nr 13 (Andersro 1) uppfördes 1905 av fabrikör P. J.Sandberg, som emellertid samma år överlät villan på sinsvåger V. A. Andersson. Han avled kort tid efter tillträdet.Makan, Hulda Andersson, ägde sedan Andersrotill sin död 1942. En dotter till henne var gift med fjärdingsmannenoch kommunalmannen Emil Larsson. Agaresedan sistnämnda år är trafikbiträdet J. H. Friden.Nr 14 (Marieberg 10) har liksom Rosendal ägts avskoarbetare Ernst Carlsson. Byggnadsåret är 1909. C.sålde 1917 huset till fjärdingsr.1an Emil Larsson, somgjorde en tillbyggnad år 1925. L. uppförde 1940 det storabostads- och affärshuset Köpmangatan 3, där Mjölkbarenoch Folkbiblioteket är inrymt. Sedan 1944 tillhör Marieberg10 predikant Josef Olsson.N r 15 (Katrinelund 3) är från början av seklet. Byggherrevar ovannämnde Emil Persson, som emellertid efternågon tid sålde villan till skomakare J. A. Svensson. Hanöverlät huset sedermera till lantbrukaren G. W. LarssonVilla Valhall.Stenevägen 10 Tel. 79552SPECERIER - CHARKUTERI - SPECIALSAL T AD JULSKINKALUTFISK - JULGOTTER - FRUKT - KONSER VERDJUPFRYST - MJöLK24

1l1lfrån Bäck i Hallsberg. Nuvarande ägare är fru EsterRoden.Nr 16 (Marieberg 8) har först ägts av fru WilhelminaBoström. Troligen är 1907 byggnadsåret. Fru B. varkänd som en duktig arbetskvinna. Hon var mångårigskolstäderska och startade 1923 Boströmtvätten. Avensedan sonen Jonas övertagit firman fortsatte hon t. o. m .efter 80-årsåldern att hjälpa till i rörelsen. En annan son,sko arbetare Sven Boström, är numera ägare av fastigheten.Nr 17 och 19 (Ljungbyhov 1 och 2) är uppfördasamtidigt av byggmästare C. Lundholm. Nr 1 förvärvadesav handlande Carl Bergvall och nr 2 av målarmästareGustaf Engvall. Agare är numera fru Ruth Mattssonresp. fröken Maria Engvall. De båda hörnfastigheternahar Skolvägen som gatuadress, varför desammakommer att beskrivas i julbladet längre fram.Nr 20, lärarbostad, uppförd 1913.Nr 21 (Ingenting 4) är likaledes byggt av Emil Persson,troligen 1906. Agare är skoarbetare J. G. Engkvist.Persson bedrev i början av seklet eget handskomakeri,men tog efter sekelskiftet anställning först hos C. G.Ströms och senare på A. G. Anderssons skofabrik. Ifemtioårsåldern inrättade han reparationsverkstad. Annuvid fyllda 80 år var han verksam vid skodisken.Nr 22 (Fylsta skola). Skoltomten har en sträckningfram till Södergatan i väster. Hela detta stora områdesålde P. J. Sandberg 1901 till Kumla församling för1.200 kronor. I sin första etapp blev skolhuset färdigt1902. Det omfattade då 2 lärosalar, slöjdsal samt lärarebostäder.Genom en tillbyggnad 1905 ökades antalet salarmed 2. Samtidigt med uppförandet av bostadshuset 1913verkställdes ytterligare en tillbyggnad av skolan. Sitt nuvarandeverkligt ståtliga utseende fick Fylsta skola1946-47 genom en om-, till- och påbyggnad. På västradelen av tomten är i en nybyggnad inrymt 4 salar försmåskolan, skolexpedition, skolbibliotek och undersökningsrumför skolläkaren.Parti fr!in Villagatan .F yls ta skola 1910.Nr 23 (Källeberg) har byggts av skomakare F. O.Landerholm. Agare är sedan 1950 Karl Ekstrand, tidigarelantbrukare i Torp. En dotter till Landerholm ärgift med stadsfullmäktiges ordförande, f. socialsysslomanJosef Johansson.Nr 24 (Barrhaga 1) är numera rivet och marken ingåri Fylsta skolområde. P å tomten är uppförda fyraskolbaracker, som användes dels för realskolan dels förfolkskolan. Det rivna bostadshuset byggdes av lantbrukareJohan Olsson, fader till den genom bilolycka omkomnedirektör Carl Persson, som grundade det storaindustriföretaget Viking Skokräm i Orebro.Nr 25 (Charlottenberg) lär först ha ägts aven korkskärareHellsten, som byggde ett av Villagatans äldstavillor i slutet på 1890-talet. Agare är Sven LennartBergdahl, Bofors, vars far, metodistpastor P . Bergdahl,under en längre tid innehade Charlottenberg.Nr 26 (Barrhaga 2) är 1903 uppfört av skomakareAxel Malmkvist, som efter några år sålde fastighetentill skomakare Alfred Larsson från Ekeby socken. Föreflyttningen till Kumla, bedrev L. handskomakeri med ettlO-tal anställda. I Barrhaga inrättade han också verkstad,som han på grund av den hårda konkurrensenfrån fabrikerna snart avvecklade. Han fick därefter anställningpå C. G. Ströms Skofabrik. Efter L :s död övertogsBarrhaga av dottern Agnes Larsson, som 1958 över­Lit fastigheten på Kumla stad.Nr 27 (Tillberga) ägdes under flera årtionden av syskonenErik, Ida, Kristina och Anna Larsson. De härstammadefrån Orsta, där fadern, Lars Bengtsson, var lantbrukare.På hemgården hade Erik Larsson handskomakerimed ett par gesäller i sin tjänst. Sedan han flyttat tillKumla station upphörde han med verkstadsrörelsen ochblev skofabriksarbetare hos C. G. Ström. Systrarna Annaoch Kristina hade under flera år hushållsplatser hos enöverdirektör vid SJ i Stockholm. Ida däremot blev Kumlatrogen. Hon var mest känd under namnet "Stryk-Ida",emedan hon betjänade med tvätt och strykning av herrskjortor,kragar m. m . Agare av Tillberga är numeraAnders Vilhelm Karlsson.Välkomna och köptill julbordet!Telefon 70253B L O M M O RFylsta HandelsträdgårdLENNART WESTERGRENBeställningar av kransar och buketter mottaga s25

Parti från Villagatans mellersta del.Nr 28 (Värnsta) uppfördes 1922 av tillskärare VernerLarsson, som alltjämt innehar fastigheten.Nr 29 (Liseberg) tillhörde under många år f. lantbrukareHjalmar Almström från Alvesta. En måg tillhonom var byggnadssnickare G. A. Gustafsson, omnämndtidigare i denna beskrivning. Nuvarande ägare av Lisebergär skofabriksförman Alrik Norell.Nr 30 (Mariedal 1) byggdes 1898. Förste ägare varlantbrukare Emil Johansson från Alm, Hallsberg, somsenare sålde villan till lantbrukare J. A. Finnström,Fylsta gård. Därefter har Mariedal tillhört fabrikör ValfridErlandsson och lantbrukare K. A. Hallkvist, Julsta.Agare är numera byggnadssnickare Edvin Johansson.Nr 31 (Strömsborg 2) är ett av de äldsta husen vidVillagatan, byggt av C. G. Ström, som där ämnade hasin första skofabrik. Utrymmena var dock otillräckligaför ändamålet. Det större bostadshuset med samma namnvid Stenevägen omändrades till fabrik och skoaffär.Strömsborg 2 såldes 1904 för 3.600 kronor till skomakareEdvard Johansson från Skeppsta, känd som mångårigskattmästare i Frälsningsarmens kår i Kumla. Närnuvarande ägaren, f. lantbrukare Joh. Jonsson, köptevillan hade köpesumman stigit till 17.000 kronor. Jonssoninnehade ett 25-tal år jordbruk i Vallersta och varunder lika lång tid ordförande i Hörsta Friförsamling.Nr 32 (Mariedal 2) är byggt av ovannämnde EmilJohansson. Under någon tid tillhörde fastigheten treprästdöttrar Rizell. Alltsedan 1917 har Mariedal ägts avf. lantbrukaren Lars Larsson. I andra våningen hadeErik Lönnberg ett tiotal år skomakarverkstad.Nr 33 (Strömsborg 4) har byggts av skomakare KasperJohansson-Bölja, som 1927 överlät fastigheten till E.Lönnberg. Sedan 1946 är L:s söner, Göthe och BrorLönnberg ägare till Strömsborg 4.Vår vandring från Västra Drottninggatan till Stenevägenär nu avslutad. I olikhet med tidigare presentationerav "Min barndoms gata" har vi denna gång följtfastigheterna i nummerordning, ömsom östra och ömsomvästra sidan av Villagatan. Av vad som antecknats framgåratt flera fastigheter har byggts av samma person,bl. a. skomakarmästare Emil Persson. På tillfrågan hurdet kom sig att han byggde så många stugor just vidVillagatan, svarade P. : "Villagatan var när jag byggdebara en liten smal väg. Jag har alltid varit lite bråkigav mej och på allting, som inte lönar sej. Därför harjag aldrig fått ihop något kapital. Men jag har det så brahär på Solbacka, så jag klagar inte."För några år sedan var det på tal att eliminera bortalla fastigheter på västra sidan av Villagatan, från Fylstaskola fram till Stenevägen. Meningen var då att dettastora område skulle användas för den nya enhetsskolan.Beslut har emellertid sedan fattats att förlägga denna tillstaden tillhörig mark söder om Stenevägen.IdyUen Villagatan kommer att bestå.Nils Helander .*"K umlanytt" f ör 6 0 år sedanSkolhusfrågandiskuterades vid ett möte 7 aug. 1899. Allt fler motförslagväcktes, vilket kom väl till pass för dem somej vill ha något skolhus alls. Den förr av kyrkostämmanantagna trekanten norr om kyrkan förkastades nu somalldeles otjänlig. Var skall man då få grusupplagsplats?frågade en röstberättigad. En annan tyckte, att om stationenville ha ett skolhus, så kunde den bygga det själv.Kumla skolfråga löstKumla kyrkostämma antog 14 dec. utan omröstninggenom arkitekt Dahlander i Orebro uppgjorda förslagettill skolhusbyggnaden på klockaregården samt beslötdärjämte likaledes utan meningsskiljaktighet att genomskolrådet inköpa Jl/2 tunnland på P. ]. Sandbergs jordför 1.200 kr. jämte särskild ersättning för där växandebjörkskog.Villagatan 32.WERNER HARDMO ~na~~köpKöpmangatan 30 - Tel. 70364, 796 02SPECERI CHARKUTERI MJÖLK BRÖD26

PROSTARI KUMLAc:Av Karl Bå"ckgren, AskersundKumla gamla prästgårdRiven 1909Axel P. Falk (1821-1904) ochLotten Falk, f. Tiselius (18 35-1917)Det kontrakt, som Kumla pastorat tillhör, bär namnetKumla kontrakt. Detta förhållande visar, att Kumlasedan gammalt ansetts som ledande församling inom dengrupp av dylika, som den tillhör. Under 1800- och börjanav 1900-talet innehade flera kyrkoherdar här förtroendeuppdragetsom kontraktsprostar. Var så ej fallet,utnämndes de av stiftets biskop till prostar över egenförsamling. Hallsberg innehade till 1862 ställning somannexförsamling till Kumla. Säkerligen kunde man föredenna tid stundom få se pastor loci i Kumla ridande begesig till annexkyrkan i Hallsberg att där förrätta gudstjänst.Kumla var i åtskilliga år "Regalt pastorat av l:aklass". Detta gjorde, att det egentligen ej lönade sig förandra än högt meriterade prästmän att söka detta pastoratå Närkes slättbygd.Den prästerliga uppskattningen av kyrkoherdebeställningeni Kumla synes ej ha reducerats av att i fil. drC. Th. Söderbergs år 1872 utgivna "Beskrivning över deprästerliga beställningarne i Strängnäs' stift jämte kyrkoanteckningaroch uppgift om fromma stiftelser" uppgivesom kyrkoherdebostället i Kumla by: "Svagt bete ochknapp skog" och att boställsinnehavaren har att erläggaavgifter för såväl "Mosjöns sänkning under 5 år a 6:80"som för "Kumiaåns rensning i 8 år a omkring 25 riksdalerårligen". Avgifterna måste ju rättvisligen sägas varaganska moderata.Flera av kyrkoherdarna här ha stIga till ansvarsfulla posterinom v3. r kyrka. Höga meriter ägde bl. a. Carl Rosen von Rosenstein,kyrkoherde här 1798-1812. Efter 7 år som stiftsherde iLinköping tillträdde han 18 19 posten som Svea Rikes Arkcbiskopmed allt som härmed sammanhänger av ansvarsfullt uppdrag ochh edersbcv isningar.Till efterträdare erhöll han Fr ans Mikael Franzen, kyrkoherdehär 1812-1824. Också han steg till höga poster: En av de Adertoni Svenska Akademien och dess ständige sekreterare, biskop i Här­"ösands stift m. m.Att Franzen hade markerat ädla anletsdrag visa tydligt bilderav honom. Ej underligt, att det är just han, som skrivit den betagandedikten "Människans anlete". Dessa välformade drag ärvdesav döttrar till honom och igenkännas hos sentida ättlingarav i dag.Såg Franzcn bra ut, var så icke falle t med hans piktur. Hansskrift kan ingalunda nämnas skönskrift. En dag mottager kyrkoherdeLars Ljungberg i Askersunds Landsförsamling brev från sinkontraktsprost. Så mycket fick skrivelsens mottagare klart för sig,att han hade att motse besök av Franzcn men kunde omöjligt tydaangivclsen om dag, och något dato stod i brevet icke angiver.Kontraktsprostcn kom, och pastor loci i Landsförsamlingen beklagade,att hemmet icke stod fullt berett' att taga emot honom.Brevet framvisades, och det berättas, att ej heller Franzen förmåddetyda sina skrivtecken.Den 25 och 26 september 1824 håller Franzen prostvisitation iLerbäck, varest Samuel Sahlstedt då var kyrkoherde.Kontraktsprosten sporde härvid församlingen - såsom sed ärvid dylika förrättningar - ifall den hade något särskilt att vidvisitarionsstämman andraga. R epresen tan ter för socknen prisa sinkyrkoherde för allt värdefullt denne i sitt ämbete uträttat såväl iliv som i gärning. De framhålla det goda exempel i lanthushållningderas kyrkoherde blivit "såväl igenom odling av oländig marksom igenom sättning av potatis, varav följden blivit den - såsomalla intygade - att då produktion av potatis vid prosten Sahlstedtstillträde utgjorde omkring 200 tunnor i socknen, så utgörden nu mellan 5- il 600 runnor". Visitator uttalade sin glädjeöver det goda förhållande, som var rådande mellan pastor ochförsamling, och skulle härom meddela sina förmän.Frans Mikael Franzen får alltså anledning att något tänka överlanthushållningens problem - närmast beträffande kultivering avoländig mark och vikten av ökad potatisodling.Gärna tänker man sig Franzen som en poetisk drömmare medföga sinne för mera praktiska och prosaiska ting. Men betydelsenav produktion av potatis kände Franzen väl till från sitt hemland.Han kom ju till oss från Uleåborg i Osterbotten och visste,att rovor och rotkål, som bland allmogen där utgjorde daglig spis,icke var särskilt närande. I en känd dikt om Finland påstås ju,att människorna där "voro magra som Faraos nöt". För sin godasmaks skull kallas potatisen somlingstädes "jordpäron". En all ­mogeman i Markebäcksbygden i Sydnärke yttrade ock, då hansatt vid matbordet och fick ära av sin första potatisskörd: "Den,som uppfunnit potatisen, ..borde få komma levande till himmelen".[ sin inställning till det beryktade konventikelplakatet av årj 726, vilket till fö rekommande av splittring inom vårt folk förbjödsammankomster av religiös art utanför kyrkorummen mensamtidigt manade familjefäder att i hemmen hålla husandakt, visadesig Franzen vara en vis och framsynt H errens tjänare. H aninsåg vådorna av att gå bröstgänges fram vid plakatets efterlevnad.I sitt H erdabrev till Härnösands stift 1832 skriver han: "Gemensammaandaktsövningar, av vilka de, som därtill förena sig, ickebliva skilda ifrån den övriga församlingen och den offentligagudstjänsten, må snarare befrämjas än åtalas - helst på sådanaorrer, där en stor avlägsenhet från kyrkan hindrar en flitig kyrkoogang."Förlovnings- och VigselringarJULKLAPPAR i Guld, Silver och Nysilver, rikt urval. Matsilver i flertal modellerVäggur, Fickur och Armbandsur. Gamla smycken och ringar omarbetas.AB Elias EnglundS ~uld.med.affiirInnehavare: Stig Englund K U M L A - Tel. 7030127

_ När Franzen mottagit utnämning till kyrkoherde i S:a Clarai huvudstaden och predikoprov skulle avläggas för den nu ledigapastorstjänsten i Kumla, var det högst meriterade män, som uppsattspå förslag, nämligen i l:a förslagsrummet: theol. professorn,prosten och kyrkoherden i Ekeby och Gällersta Doctor L. Lindien;i 2:a förslagsrummet: lektorn vid Katedralskolan i Strängnäs, D omkapitelsledamoten,teol. kand. och m agistern J. Bodin och i 3:eförslagsru m met: regementspastorn vid Kungl. Livregementets husarer,teol. lic., m ag ister A. L. Selander. "Av dessa skickliga ochvälförtjänte män hava Kumla och Hallsbergs församlingars respektiveledamöter att genom ett fritt val endera till sin kyrkoherdekalla" står angivet i den skrivelse fdln Konsistoriet, som FransMikael Franzen uppläste i Kumla kyrka 10 april 1825 och somsamma dag i annexförsamlingens kyrka föredrogs.Ingen av de provande erhöll emellertid befattningenifråga. Till kyrkoherde utnämndes professorn i matematikoch Rector Magnificus vid Lunds universitet CarlErik Kjellin.Axel Per Falk.Det måste ha varit någon söndagsafton på sommarenomkring 1890. Riksdagsmannen Carl Gustaf Bäckgreni Markebäck var ute och höll politiska föredrag och hadenu kommit till Kumla stationssamhälle för att tala iGoodtemplarlogen Natanaels lokal därstädes. Vid dettatillfälle fick jag åtfölja min far.De politiska föredragen vid denna tid bestodo huvudsakligeni en redogörelse för de viktigaste ärenden, somunder den senast gångna riksdagsperioden förevarit tillbehandling, och vilken ställning talaren härvid intagitmed angivande av motivering härför.Om en riksdagsman i Rekarnebygden berättas, att,när han inbjudit valmännen till åhörare av sina föredrag,han då hade med sig allt riksdagstrycket från des naste åren. Detta staplade han upp på ett bord invidtalarestolen och yttrade inledningsvis: "Egentligen skullejag återge för Eder allt, som står i dessa böcker. Mendet bleve för mycket både för Eder och för mig. Menbeslut i alla de ärenden, som behandlas i dessa riksdagshandlingar,har jag varit med om att fatta."Nu på söndagsaftonen skulle alltså av riksdagsmannenför Kumla och Sundbo härader föredrag hållas i Kumla.Nedskrivaren av dessa rader befann sig i 10-årsåldern,var av denna anledning för ung att intressera sig förpolitiska frågor och följde därför ej med till föredraget.Jag företog mig därför något, som med ett modernt ordbenämnes "seight-seeing", och hamnade så småningomi prostgårdens i mina ögon imponerande ladugård.Här träffade jag snart samman med en vänlig tant,som i något ärende befann sig där. Det visade sig varaprostinnan Henrica Charlotta (Lotten) Falk, f. Tiselius.Hon var prosten Falks 2:a hustru, som ryckt in i kumlahemmetoch blivit en utmärkt husmor och fostermorför de nio barnen efter deras mors 1869 timade frånfälle.Liten var hon till växten och i sin egenskap avköpmansdotter från huvudstaden ingalunda utbildad fören så krävande uppgift som att svara för ett hushåll avkumlahemmets storleksordning. Men hon var läraktigoch sparade sig ej. När Lotten Tiselius vigdes sammanmed prosten Falk, hade vigselförrättaren valt som textför sitt uppbyggelse tal till brudparet: "Lotten är migfallen i thet lustiga: mig är en skön arfwedel tillfallen".(Psalt. 16: 6.) Prostinnan Falk hade sina depressionstider.Hon stängde då in sig, tills svårmodet gått över. När såvar fallet, satte hon sig vid pianot och spelade. Då visstealla, att hon åter kände sig kry och kunde återupptasin gärning i hemmet.När prostinnan fått vetskap om vem den unge mannenvar och av vilken anledning han kommit just tillladugården, bjöd hon honom att följa med in i prostgårdenssal. Vid denna tid fanns ju kvar prästgårdenfrån Franzens dagar med dess låga men trivsamma rum.Hon visade på en del sevärdheter där, bl. a. en klocka,som var så konstruerad, att en liten gestalt i den plötsligenträdde fram och började sätta en miniatyrsåg i rörelse,när det blev full timma.Prostinnan försvann ett tag ut i köket för att hämtanågon undfägnad till sin unge gäst och lämnade denneallena. Kort därpå trädde prosten Falk in, blev förvånadöver att finna en för honom obekant yngling där menfick snart förklaring. Sammanträffandet med prosten iKumla framkallade ingen ängslan eller rädsla hos denunge mannen - något som ju lätt kan ske vid mötemed en äldre, för honom obekant person. Prosten blickademed vänliga ögon på honom och hade något farbroderligtoch förtroendeingivande i sitt sätt. Han förstoduppenbarligen ungdom och hade i sin egenskap avbl. a. lektor vid Högre Allmänt Läroverk haft åtskilligtatt göra med sådan.Efter vad undertecknad kan erinra sig, var detta endagången jag träffade samman med prosten Falk i Kumla.Den 18 maj - S:t Eriksdagen - 1904 gick han övergränsen till livet hinsides.Under mina år som kyrkoherde i Gryts socken i Södermanlandhade jag förmånen att få träffa sammanmed tvenne där nära prästgården bosatta döttrar tillhonom, nämligen Hanna Maria, f. 1860, maka till sjömanspastorSven Svensson, och Ester Emilia, f. 1865. Entredje dotter - Karin, f. 1852 - hade varit gift med enmin företrädare i tjänsten därstädes, kontraktsprostenAxel Lundqvist.I all synnerhet änkefru Maria Svensson hade åtskilligtav intresse att berätta från prosthemmet på Närkesslätten.Ju äldre hon blev, i desto klarare ljus tedde sig förhenne uppväxtåren i Kumla.Hårt hölls det i kumlahemmet på att morgonandaktdär iakttogs och att också arbetsfolket vid gården deltogi den, bl. a. rättaren och hans hustru. Stundom händedet, att prosten bad sin rättare att biträda vid densamma.En i kumlabygden mycket känd trotjänare i prostgårdenvar drängen Johan. Han skjutsade pastor loci,när denne skulle ut i socknen på predikan eller kyrkligförrättning, och kände sig höra så intimt samman medprostfamiljen, att han kunde säga, när han t. ex. seladepå hästen eller höll med häst och vagn framför prostgårdstrappan:"Nu ska vi ut och döpa barn".Dagligen vandrade prosten om morgonen till en hälsokällai trakten och drack av dess friska vatten. Dettafick ej försummas. Som känt trodde man förr mycketM O B L E R av välkänt fabrikatMJUKA MATTOR m. m.Humana priserTelefon 70064Grundad 1898MOBLERTORGET, KUMLA28

på nyttan av vattendrickning - i all synnerhet, ifallkällan innehöll järnhaltigt vatten och var en hälso- ellersurbrunn. Vid våra brunnsorter samlades mycket folk.Numera intar läkarvetenskapen en reserverad hållning idenna fråga och föreskriver i regel ej vattenkurer menväl bad av skilda slag och tjänlig diet.Prosten Falk var ju en personligt varm kristen. A vtvivel och anfäktelser synes han ej ha oroats. Efter vadman vet, brottades han ej med teologiska problem. Hanmente sig ha väl underbyggt för sin uppfattning i detreligiösa. Ett personligt vittnesbörd av honom är detta:"Jag litar på min Overstepräst.Han vet vad jag behöveroch ställer för mig bäst".Ett yttrande av dottern fru Falk-Svensson: "J ag fårdet ej värre, än Gud vill" går möjligen tillbaka till hennesfar och till fromhetslivet i kumlahemmet.Det tidsskede, till vilket medlemmarna av omskrivnasläkt hörde, har för länge sedan stigit ned i sin grav.Men detaljer från detta hem och personer där leva kvari hågkomsten hos ett alltmer försvinnande fåtal - ettfåtal, som gör sig redo till uppbrott. En prost dotter frånkumlahemmet finnes - som nämnt - ännu kvar, nui 94-årsåldern.Några hågkomster från detta tidsskede, berättade avprosten Falks dotter med de båda bibliska namnen HannaMaria, må här meddelas:I Kumla fanns en affär, som innehades aven köpmanvid namn Fosselius. I denna handelsbod kunde man höraen och annan kund säga: "Hör nu han, Fosselius! Taned den där bombastiken denna oppe på hylla!"En annan detalj ur minnenas värld. En son i ett kumlahemhade avlidit. En vän till familjen uttalade för enäldre bror till den döde sitt deltagande i anledning avdödsfallet. Denne yttrade härvid: "Ja, det är väl, att defaller å, så en kan bli lite rikare". Sorgen och saknadenhos den äldre brodern voro tydligen icke av det djupareslaget.Till sist ett par hågkomster, vilka säkerligen berettprosten Falk och hans husfolk åtskillig förnöjelse, när deberättats inom familjekretsen.Rättaren hos patron Olof Hedengren å Riseberganödgades till sin husbonde anföra klagomål mot endräng, som var betänkligt lat i sitt arbete. Patron Hedengrenfann sig föranlåten att förehålla sin tjänaredennes bristande flit men fick härvid det beskedet: "J agska tala om för patron, att jag fått en tåcken kropp, atthan mår bäst av att hålla sig i stillhet".Till sist följande hågkomst, som kan vara knuten tillstorgodset Säbylund i Kumla - i varje fall till medlemmarav släkten von Essen. Kldste sonen i en statkarlsfamiljskulle uppläras till betjänt. Av sin husbondefick han nya kläder och behövlig utrustning i övrigt.Den blivande betjäntens mor tackade friherrinnan förall mot sonen visad vänlighet. Men efter några dagarslutade pojken sin anställning å herrgården och vändeåter till statkarlshemmets enkla förhållanden. Vid förstamåltiden efter hemkomsten bjöds på sill och potatis, ochgossen fick sillstjärten. När måltiden var avslutad, hör-Gllstaf Pettersson1860-1922de man sonen tacka Gud med orden: "Tack, käre Gud,för sillrumpan och friheten!""*Annu leva i kumlabygden några kvar, som vårdahågkomster från Axel Per Falk och hans krets. En avdessa är uppenbarligen släktingen fröken Frida Samzelius,som ej blott har en hel del att förtälja från fornakumlaår utan även öva den trivsamma hanteringen: attbaka högst välsmakande tunnrån, vilka komma köparenalt känna fläkten från en tid, mera idyllisk än den innevarande.Gustaf PetterssonTill efterträdare som pastor i Kumla fick prosten Falkkyrkoherden i Almby Gustaf Pettersson. Han kalladessom fjärde provpredikant till den stora slättbygdsförsamlingen.Gustaf Pettersson var en prästman med något imponerandeöver sig : högrest, bredaxlad, med en hövdingshållning. En markerad vänlighet gav påtaglig värme åtblicken. Att han värdesattes av ämbetsbröder inom kontraktetoch av stiftets ledning framgår därav, att hanefter Wilhelm Callmanders avgång från uppdraget sompraepositus utsågs till dennes efterträdare. Hade GustafPettersson avlagt högre teologisk examen än den förprästmän vanliga, skulle han säkert stigit till högretjänst inom kyrkan än som nu blev fallet.Som predikant besatt prosten Pettersson speciell utrustning.Hans förkunnelse var evangelisk-luthersk idetta ords djupaste bemärkelse. Gärna var han hörd avpersoner, som ej nöjde sig med känslosvall utan villelyssna till en, som var förtrogen med sin bibel och detfördolda livet med Kristus i Gud och ur sina rika förrådtog fram sådan spis, som ger näring åt den andligenhungrige. Man erfor inför denne predikare sanningenav ordet: "Jag tror; därför talar jag" (2 Kor. 4: 13).V erkligt v ä rdefulla JULGÄ VOR finner Ni i vår rikhaltiga sortering avBOCKER, BIBLAR, PSALM- och SÄNGBOCKER, SKRIVMATERIEL, PRESENTARTIKLAR ochGRAMMOFONSKIVOR ffi. ffi.H F:s BokhandelKöpmangatan 20 - Tel. 70265Kumla29

Med Paulus kunde han betyga: "Jag vet, på vem jagtror" (2 Tim. 1: 12)Det var under Gustaf Petterssons år i Kumla den nya,imponerande pastorsbostaden uppfördes. Vemodigt vardet att den äldre från Franzens dagar ansågs böra avlägsnas.Kumla är en på folk och pengar rik socken. När nybostad åt pastorn skulle uppföras, borde den tagas tillordentligt. Tjänarinnefrågan var ännu intet problem.Konstruktionsritningen till densamma upptog ett flertalgästrum. Prosten Pettersson bad, att antalet skulle reducerasunder motivering: "Nog står det i bibeln, att prästenskall vara gästvänlig. Men att han skall vara gästgivarestår inte". Ritningen upptog två dörrar i huvudingångenfrån väster: en till pastorsexpeditionen och entill pastorsbostaden. Detta väckte viss opposition hosförsamlingsbor under framhållande, att "fåren bordehava samma ingång som herden". Saken ordnades genomkompromiss på så sätt, att till förstugan ledde en ingång.Från denna åter förde tvenne dörrar in i byggnaden.I sina tidigare år som präst blev Pettersson sänd somvice pastor hos kyrkoherden i Runtuna och Lid, prostenC. Th. Söderberg. Denne var en hedersman av gamlastammen, som kunde tala "med hönder på bönders sättmen med lärde män på latin". Han var kunnig i hebreiskaoch arabiska men kunde ock laga sina skor ochsy sina kläder. I hemmet rådde exemplarisk ordning ochiakttogs sparsamhet.Som vice pastor i Runtuna hade Carl Strandberg -justitierådsson från huvudstaden - tjänat. Denne var ejvan vid enkel, lantlig kost och visade till prostinnanSöderbergs ledsnad påtagligt ringa intresse för de rätter,hon satte fram på matbordet. En dag skjuter Strandbergundan assietterna och faten, som stodo på bordet framförhonom, och säger: "En intelligent karl skall intelligentmat ha". Han önskade få konserver o. d., som hanvar van att få i huvudstadshemmet. Prostinnan framhåller,att huset ej förmår åstadkomma annat, än vad dedär pläga intaga i matväg, eller sedvanlig husmanskost.Ville vice pastorn ha annat, finge han själv anskaffadetta.Så förde konsistorie skjutskärra pastor Strandbergtill en annan församling, och som efterträdare kom GustafPettersson. Makarna Söderberg undrade oroligt, vilkakrav denne kunde ha i matväg. Knappt hade skjutsen,som hämtat honom, hunnit stanna framför prästgårdstrappan,förrän prosten hastade fram till vagnen ochsade med iver i stämman: "Ar pastorn nöjd med vanlighusmanskost, så är pastorn välkommen". Gustaf Pettersson"tänkte på vad denna hälsning månde innebära"(Luk. 1: 29). Lantbrukareson som han var fråntrakten av Strängnäs, förklarade han sig nöjd med vanlighusmanskost. Makarna Söderbergs oro stillades.So m organist och lärare vid Runtuna kyrkskolatjänstgjorde vid denna tid sedermera regementspastornå Malma Hed, komminister A. J. Dahlqvist. Den ungevice pastorn beslöt att utlysa predikan på söndagsaftnari Odinsberga skola, belägen nära sockengränsen i söder,och Dahlqvist lovade att medfölja och sköta orgeln.Kumla kyrkaProsten Söderberg underrättades om vad som planeradesoch fruktade, att de skulle begära att få skjuts frånprostgården. Av denna anledning sporde han: "Hurtänker Ni då komma dit?" Gustaf Pettersson gav beskedet- säkerligen med en humoristisk glimt i ögat:"Vi gå". Pastor locis farhågor för utgift och besvär avlägsnades.Gustaf Pettersson och kyrkoherde E. J. Andersson iHallsberg voro klasskamrater från Högre Allmänna Läroverketi Strängnäs, och vännen i Kumla hade åtskilligtav intresse och tidstypiskt att berätta från deras gemensammaår därstädes.Som en egendomlighet kan nämnas, att när C. L. A.Wallin flyttade som kyrkoherde till Lerbäck och därmedträdde in bland ämbetsbröderna i Kumla kontrakt,var den nye kyrkoherden för dettas praepositus välbekant. De hade på ett mycket lyckligt sätt samarbetati Näshulta, där Gustaf Pettersson då var komministeroch Wallin hans kyrkoherde och förman.Gustaf Pettersson var en både psykiskt och fysisktstark man. För strapatser räddes han ej. En sommarföretogo han och pastor Gustaf Collini en cykelfärdgenom Södermanland och anlände en dag till V retagamla komministergård i Svärta socken, varest den, somnedskriver dessa rader, då hade sitt hem. Pettersson önskadeåterse Runtunabygden och Collini Ripsa sockenvid Båven, där han tidigare innehaft prästerligt förordnande.Det omfattande arbetet i Kumla med dess stora befolkningssiffratärde med åren på Gustaf Petterssonsgoda hälsa. Balanssinnet vägrade att fungera, och hanblev en skugga av vad han tidigare varit. Det för honomså kära arbetet nödgades han lämna i yngres händer.En hård prövning! "Visst lyste emellanåt vemodet ihans ögon, men i stort sett bibehöll hans sinne underoverksamhetens båda år sin glättighet, och han lämnadeallt i Guds trofasta hand. Vid den hade han vandrati flera årtionden, och vid den ville han sluta jordelivetsfärd" (Wilh. Zetterstedt).Gustaf Pettersson skildes från detta förgängliga livetfredagen den 6 oktober 1922 och därmed i sitt 60:de~iöd;nJ ~ten!JuggeriTillverkar Gravvårdar och Gravfris samt Byggnadsstenav brun, grå och svart granitTel. 71298 och 7082530

levnadsår. Döden nådde honom å samma veckodag, somden kom till hans Frälsare, vars ärenden han troget gått .J ust vid nämnda tid av året bryter Brittmässommarenin med sina klara dagar med sol - låt vara något svalådan - över bygder, som bära höstens färgprakt. Detär vår fromma tro, att vännen Gustaf Petterssons andenu omslutes av evighetens sommar.Caleb Gustaf HägerProsten Caleb Hägers gestalt utstrålade kraft och beslutsamhet:bredavlad och undersätsig med vaket blickandebruna ögon bakom pincenen och en påtaglig livligheti sina rörelser.Caleb Häger är en av de tre prästmän, vilka nästansamtidigt från Blekinge kommo till vårt stift, nämligenCarl-Gustaf Eckerberg f. 1866 i Frilevstad, Caleb GustafHäger och Viktor Emanuel Rundgren, de båda sistnämndafödda i Karlskrona - den förre 1867 och densenare 1869 - och båda prästvigningskamrater.Alla tre voro bärare av gammalkyrklig väckelsefromhet- ett arv från deras blekingska hembygd. Genomi all synnerhet Häger och Rundgren har schartuanism imodifierad form tillförts vårt stift. Den har - så attsäga - filtrerats och befriats från den stelhet, varutiden särskilt i Västsverige kunnat framträda.I några avseenden låta sig tydliga likhetsdrag mellande båda sistnämnda prästvigningskamraterna påvisas.Båda hyste de stor lust och längtan till Guds ords förkunnelse.För dem utgjorde predikstolen en kär plats,å vilken de gärna trädde upp. Båda höll o de hårt påbetydelsen av verklig kunskap i det andliga. Några beundrareoch befrämjare av religiöst känslosvall voro deej. Den kristna läran gav värdefull och nödig stadga åtlivsföringen. Ingen möda sparade prosten Häger, när detgällde att bibringa sina läsbarn en god grund för detkommande. Han lät dem göra anteckningar under lektionerna.Som lärobok i nattvardsskolan använde hanunder alla sina prästerliga år "Doktor Martin LuthersLilla Katekes med kort utveckling". När ämbetsbröderuttalade missnöje över att det icke fanns någon idealisklärobok för nattvardsskolan, instämde Häger ingalundai denna klagan. "Vi ha ju", framhöll han "katekesen.Den begagnar jag, och en bättre bok kan man ej sätta iläsbarnens händer." Förtydliganden och tillägg till denna- "Anteckningar för konfirmationsundervisning" -utarbetade Häger, vilka dikterades för konfirmanderna.Prästvigningskamraten Rundgren var bl. a. ledamot avKungl. Katekesnämnden, vilkens arbete gav till resultatläroboken: "Vår kristna tro, framställd i anslutning tillMartin Luthers Lilla Katekes".Som ett för sann lutherdom utmärkande drag räknas- som känt - sinne för humor. En humoristisk ådrakunde iakttagas hos Häger, dock i än högre grad sombekant hos Rundgren.I Kumla fanns under prosten Hägers tid där en adjunkt,vars officiella titel var "Ständig adjunkt". Titelnifråga gav hans förman anledning till åtskilliga lustigheter.Den "Ständiga adjunkten" är sedan åtskilliga årCaleb Häger1867-1941tillbaka välbeställd kyrkoherde i det fagra Södermanlandi en församling vid Oljarens stränder.En avlägsen anförvant till Henrik Schartau och ägandesamma släktnamn som denne reste en del år omkringi stiften, gästande prästgårdarna. Han kom utan att pånågot sätt förbereda sin ankomst, medförande en storkappsäck och iförd en svart bonjour, som han - eftervad han uppgav - fått efter hovpredikanten FredrikHammarsten. Mannen ifråga syntes ej ha utbildat sig förnågot speciellt yrke. Saknade väl förutsättningar härför.Han byggde på den kända gästfriheten i svenska prästhemoch väntade sig vid avfärden från dem erhålla enslant för sin fortsatta färd. Prosten Häger gav honom engång en 5-kronorssedel. På Närkesslätten ligga ju prästgårdarnaej långt från varandra. Den avresande gästentar emot sedeln men upplyser samtidigt, att han fått en10-kronesedel i den prästgård, från vilken han kommit."Ja, då är detta så mycket mindre", replikerade kumlaprosten.Påståendet kunde icke bestridas. Frågan varutagerad.Prosten Häger körde bil, och bilåkning roade honomi hög grad. En stor lycka upplevde han, då han bereddestillfälle att bila i Sydsverige. De skånska gästgivargårdarnamed dessas berömda kost värdesatte han. Stundomkunde man höra honom säga: "Näst lyckan att äga engod hustru räknar jag detta: att ha en bil och kunnase mig omkring."Som förkunnare utvecklade prosten Häger myckenäven fysisk styrka. Kraftig var av naturen stämman, ochhan sparade den ej. Värdefullt är ju, att åhörare verkligenuppfatta det, som talas från predikstolen, vilka iäldre kyrkorum tyvärr oftast äro placerade högt ovanförsamlingen. I Jesajaboken läses: "Ropa med full hals,utan återhåll; häv upp din röst såsom en basun och förkunnaför ditt folk deras överträdelse, för Jakobs husderas synder" (58: 1). Denna fysiska ansträngning varför Häger påkostande och svettdrivande i den grad, attför hälsans bevarande ett visst ombyte av kläder ochKullbergs Ellr.STURE MELANDERKurnlaSpecialaffärManufakturvaror, Gardiner, Sybehör, Kjolar, Blusar m. m .Telefon 700 60STOR SORTERING A V LAMPLIGA JULKLAPPAR31

framför allt krage måste efter slutad gudstjänst ske. Förrlade sig prästerna i regel mera vinn om att tala högt ochtydligt, än vad nu är fallet. De "talade ur skägget". Hörlurarär nog bra men tillgripas av kyrkfolket blott inödfall. I profeten Nehemjas skildring av Lövhyddohögtidensäges, att leviterna "föreläste tydligt ur boken,ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstoddet, som lästes" (8: 8).I likhet med åtskilliga prästmän av Hägers åldersgradhade denne i yngre år förordnande som vice komministeri Hammar, där Carl Camillus Oldenburg varkyrkoherde men i många år åtnjöt tjänstledighet. Denåldrande församlingsherdens hörsel försvagades, av vilkenanledning han vid gudstjänsterna plägade sätta siglängst uppe i trappan till predikstolen. Oldenburg hadeen påtaglig originalitet och plägade högt uttala sig frånsin plats bakom dagens predikant om dennes utläggningav texten. På så sätt - framhåller Viktor Rundgren,som ock tjänstgjort i Hammar - fingo åhörarna samtidigttvenne utläggningar av dagens text. Det kundeock enligt uppgift hända, att kyrkoherde Oldenburgfattade tag i prästkappan på den predikande för att påminnahonom om att ej hålla på längre för att i rätttid hinna till utlyst eftermiddagsgudstjänst.Caleb Häger med sitt glada sätt hade lätt att kommai kontakt med människor och ägde gåvan att kännatrivsel, där han hade sitt arbete. Tacksam var han underåren i Kumla över den vackra utsikten över parken ochösterut åt Sånnersta-hållet. Den utgjorde på sitt sätt enersättning för vad han sett av storslagen natur frånprostgården vid Kyrkviken i Hammar.Prosten Häger fick med åren påminnelse om att hanshjäl ta var ansträngt, vilket manade till försiktighet. Denvanliga cigarren måste enligt läkares råd ersättas med"nicotinlose Cigarren". När för prosten i Kumla pensionsåldernnalkades, ingav han ansökan om att få avgå.Någon tanke på att anhålla om anstånd härmed hystehan icke. Som utslag för hans stilla humor utgör motiveringen:"Det står i Jeremia 8: 7, att 't. o. m. hägernunder himmelen känner ju sin bestämda tid'."Flyttningen från Kumla blev ej lång. I den närbelägnaresidensstaden fick han och dottern Margit ett trivsamthem. Gärna bistod han ämbetsbröder med predikohjälp.Men snart nog vek hälsan ifrån honom, och hans tröttakropp fick vila vid sidan av makan, vars bortgång sådjupt smärtade honom.Söndagen den 14 september året 1941 kom med förlossning.Predikotexterna på den dagen bära som gemensamrubrik: "Tacksamhet". Från detta livets obeständighethämtade Gud - så är vår fromma tro - hemsin tjänare till sin himmelska glädje. Förvisso ett riktämne till tacksamhet!*Herren kallar sina tpnare bort från arbetet i vingården.Men detta får ej stanna av. Andra träda till.Verket går vidare."Tänken på Edra lärare, som hava talat Guds ordtill eder; sen huru de slutade sin levnad och efterföljenderas tro" (Hebr. 13: 7).\Hyllning till hembygdenHembygd, du kära, dig hälsar jag.Du har inte Norrlands stolta behag,du har inga sjumilaskogars sus,du har inga forsars mäktiga brus,du har bara Kilsbergens blåa kontur,och små sjöar som kantas av gran och fur .Men du äger slätter, med böljande säd,av råg och vete att mätta oss med.l rad vid rad likt skiltvakter ståsädesskylar i kvällsskymning blå.l ag minns min barndoms smultronställenoch syrsornas sång i sommarkvällenoch kyrkklockors djupa manande stämma,som hörs över nejd, där jag är hemma.Hembygd, du kära, dig älskar jag,hembygd, du kära, min hyllning tag!Alva Palm"-_____F orts. från sid. 2 J.JDe av Olsson ägda gårdarna, Näiberg i söder och Åseni sydväst, gränsar till gården, vilket givetvis är till stortgagn för sambruket.I februari i år hade hushållningssällskapet ett studiebesökvid Mårsta.Gustaf Sahlberg var en föregångsman, när det gällertäckdikning. Redan 1891 hade han låtit upprätta enplan härför. Under nuvarande ägarens innehav avMårsta har samtliga diken igenlagts och rör av grövredimensioner nerlagts. Arbetarbostäderna har under senareåren rustats upp och försetts med moderna anordningar.Samtliga kostnader inklusive ny- och tillbyggnadersamt nyanskaffning av maskiner har orsakaten utgift av omkring en kvarts miljon.Brukaren av Mårsta har liksom sin företrädare, GustafSahlberg, visat stort intresse för kommunala angelägenheter.Förutom ledamotskap i kommunalfullmäktige,kommunal-, val- och lönenämnderna innehar hanstyrelseuppdrag i ett flertal av jordbrukets organisationer.Kumla Julbladför åren 1932, 1934, 1935, 1937,1940 och 1943 önskasköpa. Några ex. av årg. 1955, 1956 och 1957 kan ännuerhållas hos utgivaren på Kumla Tryckeri.Gust ..... ohanssons Eltr. ÅkeriInnehavare Åke och Bertil Johansson..>REKOMMENDERAS!Alla slags transporter till humana priserKörningar till och från Örebro varje dagJohannes Kyrkogata - Tel. 701 1632

Då torget var ett kärr.bakgrunden bl. a. Kumla Ängqvarn och Solgården.Några minnen från sekelskiftets KumlaHur såg Kumla stationssamhälle egentligen ut vidsekelskiftet? "Jo, därom kan jag ge besked, ty Jag varmed."Små röda stugor spridda här och där, en ladugård ochett hönshus vid nästan varje stuga. Kornas råmandeoch tupparnas galande spred en fläkt av torparromantiköver de små stugorna, vid vars ena gavelfönster en trappaupp en skomakarverkstad vanligtvis var inredd. Vidfönstret stod "skutan" eller disken, och runt denna sattmäster med gesäller och lärpojkar, sysselsatta med sittarbete. På många ställen var köket även verkstad med"skuta" och den obligatoriska blötbaljan på golvet. Ispisen puttrade och ångade potatisgrytan, och ofta doftadedet stekt sill."Man levde enkelt som man bor -potatis utgör huvudnäring.Men titel utav "Kära mor"har till och med en skomakarkäring.Så ock i de förmögnas husdrar "Kära mor" sitt strå till stacken.För dem är framtiden så ljusse 'n tunga lasset släpats uppför backen."J a, hur såg Kumla ' ut åren innan det nya seklet började?Skog på båda sidor om järnvägen, dock tätarepå västra sidan. Den första byggnaden utefter Järnvägsgatanuppfördes av banvakt Pettersson, far till grosshandlarnaReinhold och Gottfrid Berglund, örebro. Sedanfanns det inget hus förrän mitt emot stationshuset.Det var skohandlare L. J. Petterssons numera rivna 2-våningshus. På den ganska långa men smala tomtenuppfördes 1949 en större byggnad, i vars första våningpostkontoret är inrymt.Det lilla sparbankshuset är sedan 1929 borta, menskräddare Nystedts (sedermera Carl Arbins) timmerstugafinns ännu kvar. Så många år lär det emellertidinte dröja, förrän Helgelseförbundet, som även är ägaretill granntomten i söder, uppför en länge planerad förlagsbyggnad.Till den mycket tidiga bebyggelsen på väster hör ocksåKumla Ångqvarn. Den huvudsakliga skogsmarken istationssamhället ägdes av flera lantbrukare i Kumla by.Det dröjde länge, innan man tog några krafttag föratt få ordentliga vägar. De var mycket smala och dåligtunderhållna, trots att det fanns god tillgång till grus.Sveavägen började som nu vid Odengatan men hade enmera sydlig sträckning mellan handlare Johan Anderssonsladugård och bostadshus. När ladugården revs,uppfördes det 2-våningshus, som en tid utgjorde lokalför Mälarbanken och Folkbiblioteket och som numerabl. a. inrymmer J ordQrukarbanken.Hagendalsv~gen var vår och höst en bygata, där böndernasspannmålsforor plöjde i lervällingen. Det nuvarandetorget var då ett kärr, där smeden öhlins korgick och botaniserade bland penninggräs':') och baldersbrå,rester från den tid då platsen stod under vatten.Det gick länge trögt med bebyggelsen. Inte var detmånga som hade lust att slå ner sina bopålar i den mörkaskogen. Kostnaden för tomt kunde emellertid ej av-,:.) Ett sorts grovt gräs, växt på odlad jord.Skrivställ, Album, Skrivunderlägg, Reservoarpennor, GästböckerBrevpapper, Almanackor, Jultidningar, "Kumla-mappen"~D"'Witz ~Dk"andel'BokerLTelefon 70056 - bästa gå van33

Villa Solgården vid Hagendalsvägen på 1890-talet.Uppförd av P. J. Carlsson. Nuv. ägare dir. Einar Ström.skräcka, då inte så sällan med förvärvet av mark följdeett kanske lika stort område på köpet. En snickare Moreusbyggde redan på 1860-talet samhällets första hus ihörnan av nuvarande Kvarngatan- Stenevägen. Stuganfanns kvar ännu för ett 30-tal år sedan.En annan byggpionjär var Olof Olsson, som i sinstuga hade samhällets första speceri- och diverseaffär,vilken ägdes av P. J. Ekstrand. Olsson lär ha varit denförste, som byggde på östra sidan om järnvägen. Hankallades "Staf-Olle" efter sin far, som hette Staf. O.ägde en gård i Kumla by, varifrån han flyttade en gammalstuga, som han uppsatte på sin skogsmark vid Kumlastation. Stugan uppfördes först i en våning men påbyggdessedan av sönerna Johan och Lars till två våningarsamt vitrappades. När grosshandlare P. J. Carlssoni början på 1890-talet inköpte jordområdet och lätuppföra "Solgården", revs stugan och flyttades av dåvarandeägaren, bryggaren Erik Olsson, till en tomt inärheten av Kumla Ängqvarn. Den tillhörde undermånga år O :s dotter, fru Eva Brucewitz. Numera är denemellertid riven. Marken ingår i området för höghusbebyggelsenvid Skolvägen.Platsen för A. G. Anderssons skofabrik var förr ettstort kärr, som vintertid flitigt användes som skridskobana.Vi pojkar sökte på våra stålskor väcka beundranhos flickorna, vilket för det mesta misslyckades."Där fanns på vintern skridskois,där man fick lilla vännen råka.Och alltid uppå något viskunde även fattigt folk få åka."På kärret plockades bär och svampar.Förr tillhandahöll SJ s. k. familjebiljett för gång mellanKumla station och Södra Mos. En sådan biljett kostade2 kronor om året. Isynnerhet under nederbörd varbanvallen en uppskattad gångväg.Norr om kvarntomten byggde "Jonas på Fallet" enliten stuga. J onas sydde s. k. barpälsar av fårskinn. Meden sådan päls och ett bastant förskinn av läder späntomkring sig, och med ett par tumtjocka näverbottnadestorstövlar på fötterna, kunde man trotsa Nordpolen.Länsmansgårdens drängstuga inköptes aven skomakareVesterlund, som i sin tur sålde den till skräddareTörnberg. Efter sekelskiftet tilltog bebyggelsen i alltraskare tempo."Man bygger hus och man timrar på,gör större hus av smärre,så man kan undra hur det skall gå,om sista villan blir värre.Den som nu senast träder fram i dagen,stor som iden om tvångsparlagen -så makalös."Med "sista villan" avsågs en tornvilla vid Hagendalsvägen,uppförd av F. A. Carlsson. Villan flyttades senaretill Kyrkogatan och användes under mer än ettpar årtionden som komministerbostad.Samhällets första municipalstämma hölls den 28 mars1900. Då valdes skohandlarna F. A. Carlsson och L. J.Pettersson att tillsammans med den av länsstyrelsenvalde ordföranden, grosshandlare P. J. Carlsson, utgöramunicipalstyrelse. Samtidigt valdes till byggnadsnämndbankkamrer Arvid Olsson, handlande A. G. Ekman ochlägenhetsägare P. O. Rahlen. Till brandchef utsågs tand-Forts. sid. 37.FOREYAGSY"'.NSY -när det gäll e rTrädgårdsgatan lTel. örebro 71490 (ankn. Sävhammar)71493KUMLABokföring och Bokslut, Revisioner och övrigt Bokföringsarbete, Deklarationer ochSkatteärenden, Boutredningar och Arvskiften, Dupliceringar och FotDstatkopieringarFörsäkringar av alla slag samt allt tänkbart Skrivarbete.34

cJl;1innesglimtar från HöOrstafrån föorra sekletAv MARTIN ENEMUNDIIIP å vägen förbi gamla skolhuset i Hörsta, där jagföddes, och som nu blivit Blåbandsföreningens bygdegård,kunde jag från norra fönstret i kammaren se folk,som färdades förbi. Varje lördagsmorgon kom Vallerstafröknaåkande efter sin Grållan. Hon satt där i sin gulavagn med piskan vid sin sida försiktigt nerstucken ifotsacken. Den nändes hon aldrig ha i handen och inteens visa för sin ögonsten. Därför hade inte Grållanbråttom, utan hon lunkade sakta på vägen, och jaghade möjlighet att noga kunna iakttaga Vallerstafrökna,där hon satt rak i ryggen och med en värdig hållning.På vintern åkte hon i en bred och rymlig grönmåladryss (släde) och var väl klädd i varm skinnmössa ochpäls. Mot kvällen kom hon tillbaka med sin vagn ellersläde fullpackad med specerivaror och fotogenfat m. m.,som hon inköpt vid Kumla station hos någon handelspatrondär. Hon var själv handelspatron i Vallersta ochhade där handelsbod.J ag fick företaga min första långtur på egen hand, dåjag fyllt nio år i början på 1890-talet, till hennes handelsbodi Vallersta. Min mor skulle baka, och jag fickuppdrag att köpa för 5 öre jäst och vetemjöl, som påden tiden kostade 30 öre per kg. Vanligen hade jagockså med en bleckflaska, som rymde två liter med fotogen,som då betingade i pris 18 öre litern. Så skulle jagnaturligtvis få köpa för 3 öre bröstsocker eller Nissensbröstkarameller. J ag fick dessa i en stor strut, som Frökenmed skicklig hand formade mycket elegant.Kristina Elisabet Eriksson var född den 14 juli 1837i Hjulsjö socken i Västmanland på gränsen mot Värmland.Hennes fader skall här ha varit arrendator påGårdsjö bruksgård.Hon utbildade sig i sin ungdom till småskollärarinnaoch fick anställning i grannsocknen Järnboås. Här skallhon med intresse ha deltagit i den fria religiösa rörelsen.Hon blev härför varnad av prästerskapet och slutligenav skolrådet avsatt från sin tjänst. Hon fick därefteranställning i Tysslinge i Närke vid en småskola, somgrundlagts av baptisterna. Hon var en skicklig lärarinnaoch mycket omtyckt av barn och föräldrar.Men vid 40 års ålder fattade hon beslut att byta yrke.År 1877 öppnade hon, driftig och förutseende som honKristina Eriksson1837-1910var, en diverseaffär i Vallersta i Kumla socken. Honfick här snart en stor kundkrets ej blott från Hörstaskolrote utan även från angränsande byar i Täby socken.Folk skyndade från gårdarna i Ekeby på ängsstigarnaöver slätten mot den nya handelsboden.Hon hyrde först norra sidan aven stor och lång tvåvåningsbondstuga hos Lars Larsson d. ä. vid bäcken.I nedre botten hade hon handelsboden inrymd och boddesjälv i övre våningen, medan Lars Larsson d. ä. medsin "Karimora" - Katharina Larsdotter - beboddesödra sidan av byggningen. När sonen Adolf Larssongifte sig med Hulda Jonsson från Skepps ta i NärkesTäby och övertog fädernegården, flyttade Vallerstafröknasin butik till Johan Anderssons gård, som liggerlitet längre mot norr och på högra sidan om vägen.Det var dit jag kom första gången med min fotogenflaskaför att göra affärer.Här stannade hon, tills äldsta sonen Erik Johanssongifte sig med sin Hulda och sedan delade gården medsin broder Adolf Johansson (Jämför Kumla Julblad1957, sid. 27). Då blev Vallerstafrökna åter husvill pågrund a v giftermål i gården, men kundkretsen var god,och hon lyckades skaffa sig ny affärslokal och bostadår 1898 hos änkefru Josefina Larsson, som hade en gammalstuga ledig på si.n gård, som låg uppför backen,ännu längre mOt norr på höger sida om vägen. Härstannade Vallerstafrökna och fortfor med sin affär tillsin död i oktober 1910. Som biträde hade hon hela sinVallerstatid sin brorsdotter Levina Eriksson, som sedanblev gift med hemmansägare Emil Carlsson i Hagaby.Kristina Eriksson tyckte mycket om djur, barn ochblommor. Förutom sin ögonsten Grållan hade hon katternaPer och Pål. När de blev gamla och makliga avsig, feta och välfödda som de voro, tog hon sig för attVJlLKOMMENoch gör Edra inköp för julen av SKODON lPOSTHUSET, KUMLA - Tel. 70337~KOHALLENSkolvägen 335

Vallerstaboden var inrymd fr!1n 1898 i stugan till höger.smoqa In deras päls med grädde för att tvinga dem attfå den näring, som hon ansåg dem oundgängligen behöva,när de nödgades med sina tungor slicka sig rena.En lördagsafton på våren höll Hörsta ynglinga- ochjungfruförening årligen i Hörsta skolhus sin missionsauktion,där av medlemmarna tillverkade eller skänktavaror försåldes. Det var dukar, förkläden, bord ochpallar m. m . Jag fick ibland nöjet att tjänstgöra såsomskrivare åt den kände auktionisten, kyrkvärden LarsAndersson från Kumlabyn. I skolsalen satt nu Vallerstafröknaoch omkring henne hade skockat sig en mängdbarn. Hon ropade in åt dem godsaker, och hennes ögonlyste av fröjd. Tydligen hade den forna lärarinnan kvarbarnakärleken, som inte ville gå ur henne.Framför stugan, där hennes bostad och butik varinrymda, anlade hon rabatter och planterade hon blommori alla kulörer, men olycklig den som skulle råkabryta eller plocka en blomma. Hon ville njuta av blomsterfägringeni Guds fria natur.Hon följde med sin tid, och det var säkert för attspara den kära Grållans krafter, som hon skaffade sig entrehjulig velociped. Om hon också i början skall ha körtför nära vägkanten vid Vallerstabäcken och hamnade ibäcken, skrämde detta dock inte henne utan hon höllihärdigt på och övade och körde snart elegant mellanVallersta och Kumla station på sin glänsande cykel. Omdet inte heller nu gick så fort, så åkte hon i alla fall likasnabbt som Grållan lunkade.Kristina Eriksson var liten till växten och gladlynt,men hon var också mycket slagfärdig. En gång skallnågon ha sagt till henne: "Hur kan fröken åka ut ochvara klädd i och ha en så gammal grå hatt på huvudet?""Ja", svarade hon, "det är ej sagt, att allt som är gråttär gammalt".En dag kom till henne en ungdomsvän, en möbelsnickarefrånhennes hembygd. Hela dagen fick han sittai en berså och invänta svar på sin anhållan om frökenshand. Slutligen skall hon ha gått ut till honom ochsagt: "När jag är ute och sköter om märra, vad skadu göra då?"Hon var frikostig mot sina kunder och bjöd ofta pågOtt kaffe i sin berså. Vid julen skulle de stadigvarandeköparna alltid få en julklapp, t. ex. kaffekoppar och-fat, gräddsnäckor och sockerskålar, tallrikar och karottero. d.Kom någon och klagade över att kaffet, som de köpti boden, inte var gott, gav hon ett välment råd: "Kokabara bröstet rent i kaffepannan, så blir kaffet gott!"Vid hennes begravning samlades grannar och vänneroch följde henne på sista kyrkofärden. Närmaste grannbonden,Erik Larsson, lät för att särskilt hedra hennespänna sina parhästar framför vagnen, på vilken denblomsterhöljda kistan placerades.Så åker Vallerstafröken ännu en gång på stigar, därhon mången gång färdats efter sin kära Grållan. Tågetskrider utför backen genom den ståtliga Vallerstaallenmed de höga hundraåriga lönnarna, över slättenförbi Hörsta skolhus och genom de gamla byarna.Slutligen hörs från Kumla kyrktorn de klämtande klockorna,som återigen sända ut sin fridshälsning.Jag har ännu ett minne från Hörstatiden. Det varpå 1890-talet. En söndagsafton fick jag följa med minfar och mor till Sörgården 3 i Vallersta (avbildad iKumla Julblad 1957, sid. 27). Sofia Johansson (på gruppkortetnr 5 främre raden från vänster), systern till ägarenpå gården, Adolf Johansson, skulle just ingå äktenskapmed Lars Blom från Vallersta (på fotot nr 8övre raden från vänster), som sedermera blev hemmansägarei K umlabyn. De firade sin lysningsdag och uppvaktadesav Hörsta Kristliga Ynglinga- och Jungfruförening,som nu var mangrant samlad i Vallersta. Jag kommerihåg, att vi måste stiga uppför en hög trappa föratt komma in i en stor sal, där ett kaffelångbord meden vitglänsande linneduk står dukat och dignar av godakakor. Här träder ordföranden i föreningen, AugustJ onsson från S. Mos (på fotot nr 7 tredje raden frånvänster), fram, leder i bön och håller ett tal till detunga paret. Han överlämnar brus tu (en brudgåva) avglänsande silver. Det var vanligt, att föreningens medlemmarpå lysningsdagen uppvaktade dem som skulleinträda i äktenskap och lämnade ynglinga- och jungfruståndetoch därmed även föreningen.Då min far i början av 1877 kom till Hörsta såsomfolkskollärare, fanns där dels en ynglinga- och dels enjungfruförening. Ynglingaföreningen, i vilken min farblev sekreterare, ägnade sig huvudsakligen åt bibelstudieroch samtal, såsom framgår ur protokollen, och hadeäven ett lånebibliotek på ett hundratal volymer, medanjungfruföreningen bl. a. ägnade sig åt slöjd, vars alsterförsåldes för missonsändamål.De bägge föreningarna, som år 1890 var sammanslutnatill en gemensam förening, har varit till stor välsignelsebåde för enskild uppbyggelse och för inre ochyttre missionsverksamhet.eJVfekaniska problem? Vänd Eder då tillKUMLA MEKANISKA VERKSTADAllt inom branschensom har stora resurser till Eder tjänst.,36

Varumärken:EXCELLENTHerrskodonSTIL-SKODamskodonGULLIVERBarnskodonCAJ-RUBB ERHerrskodonS:T MORITZSportskodon*c. A. TJonuonJSKOFABRIK ABKurnla1----------------------------------------------------------------------------------1kvalitetsmärke för eleganta och välsittandeDAMSKODONAB dONSSON &KUMLAKdELLIN••.••.....•....•••................. ~ .........._ ........... .••••e,.. ,(. Förpacknings-.'iw·-::\-................................................................. ~ .................................. ........ ... ...~ problem? ',' ....... :.:::: ... _ ....... -. -..................... :: ---. -" .... ,:' Kontakta! ~.,......... ::.: .... _ ................................ ,::: ... . ................ : ... .' .RINALDO & JOHANSSON ABFÖRPACKNINGSINDUSTRI KUMLA., .~iillerdetARBETSHANDSKAR?lNREG VARUMA.IU(~Efterfrågatvå märkesvaror av god kvalitet- välkända sedan årtiondenTillverkas av']J aul rJ-oI:Ja1U$on$HANDSKFABRIK - KUMLATel. thebro 73073

EN BRA BOKEn reserv på sparbanksboken är alltid bra att ha.Pengarna växer med högsta ränta.Sparbanken kan även erbjuda många andra tjänster.Gör ett besök, det lönar sig!Kurnla SparbankTel. 700 12Filialer iHÄLLABROTTETochÅBYTORP(!j"e~ MEKANISKAErlandsson och PerssonSVARVNINGARKONSTRUKTIONERSrenevägen 14 - Tel. 710 18EL- OCH GASSVETSNINGAR M . M.Vid bemärkelsedagarKUnlla Köpnlanna-använd Eder avförenings PresentkortSKINN & LÄDERKumlaFoder- & Utsädes ABTELEFON 709 00 växel*Ekman, Haglund ABTELEFON: VXXEL 792 30Utsäden, Spannmål, Foder- och GödningsämnenHö, Halm, Torvström. m.

Hörsta Kristliga Ynglinga- och Jllngfruförening 1890.Första raden från vänster: 1) Sofia i Hagaro, S. Mos, 2) HiJda Halling, Hörsta, 3) Maria H alling, Hörsta, 4) JosefiIla Persson, Baggetorp,g. m. Erik Otto Persson, 5) Sofia Johansson, Vallersta, g. m. Lars Blom, Kumlabyn, 7) Kristina Jonsson, S. Mos, g. m. fabrikör C. G.Ström, 10) Sofia Persson, Vallersta, 11) Mina Gewert, Hörsta.Andra raden fr!in vänster: 2) Amanda Persson, S. Mos, 3) Hulda Pettersson, g. Halldin, 5) Ida Ekström, g. m. Gustav Carlsson, Ekeby,6) Alma FiJipsson, Hörsta, 8) Sofia Larsson, Vallersta, 9) Amalia Blom, g. m. August Jonsson, Arboga, 11 ) Maria Eriksson, Vallersta.Tredje raden från vänster: 1) Karl August Gustavsson, Vallersta, 3) Per Persson, Vallersta, 4) Richard Persson, Vallersta, 7) August Jonsson,sedermera skohandlare och rådman i Arboga, 8) Vilhelm Larsson, Långgäila, 9) Axel Gustavsson, Vallersta, 10) Gustav Carlsson,Ekeby, 11 ) Karl Johan Larsson, Vallersta, 12) Adolf Pettersson, Vallersta.Översta raden från vänster: 1) August Olsson, H agaby, 2) Karl ilsson, sedermera fabrikör, KumJa, 3) Johan Johansson, S. Mos, 4) JohanJonsson, Vallersta, 5) Lars Olsson, Vallersta, 6) Gustav Larsson, Skoftesta, 7) Oskar Svärd, Vallersta, 8) Lars Blom, Vajlersta, 9) GustavBlom, Vallersta, sedermera skohandlare i Flen, 11) Per Erik Eriksson, Ekeby, 12) Johan Olsson, H agaby.Fortsättn. från sid. 34.tekniker Aug. Borelius med urmakare Gustaf Olssonsom ersättare.Redan 1896 hölls det första sammanträdet med hälsovårdsnämnden.Då valdes skohandlare Adolf Nilssont ill ordförande och skräddare mästare Erik N ystedt tillvice ordförande. Den första hälsovårdsstadgan tillkomden 28 oktober 1901. En del sanitära åtgärder vidtogsför att förbättra den eftersatta hygienen. Beslut fattadesatt alla golv i de små "paviljongerna med h järtan pådörren" måste cementeras. Åtgärden väckte stark förbittringbland gårdsägarn'a, vilka endast erhöll en veckasrespittid för att verkställa beslutet. När nämnden sedanåterkom, visade det sig att blott ett ringa antal åtlyttföreläggandet.Hur försiktigt kontrollanterna än gick till väga vidbesiktningen av hemlighusen, hände det då och då någotintermesso. Så var fallet vid en gård intill Hagendalsvägen,där nämnden serverades en kraftig avbasningav skomakare K:s talföra hustru. Hon befann sig nämligenpå "paviljongen" och mediterade över livets gåtor,då hon överraskades a v nämnden.Vår tids kumlabor, vana vid de moderna toalettanordningar,vilka ingår i såväl höghus som enplansbygg-nader, kan knappast föreställa sig hur illa det var ställtmed välfärdsanordningarna i fars och farfars Kumla,innan vatten- och avloppsfrågan 1914 fick sin lösning.De djupa diken, som i olika riktningar korsade samhället,var med sin anhopning a v all slags orenlighetfruktansvärda pesthärdar och en stor fara för uppkomstenav epidemier av olika slag.j. j.Parti från H agendalsvägen 1915Den ä ldsta affärsrörelsenvid Stenevägen ärJli.RNVARORHUSGERÅDOL]EKAMINERT el. 700 73TIPSTOBAKTID JNGART el. 7087137

DAVID HALLQVISTI GRANELUNDLanthandlaren som spekulerade loch blev miljonärAv NILS HELANDERvärdepapper- I fjol tog jag 31 och de gick åt. Då kan jag ökatill 34 i år.Rösten i telefon var David Hallqvists i Graneiund. Hanhade för vana att varje år i november ringa och beställaKumla Julblad. Det var knappast någon gång fråga omjämna tiotal exemplar och aldrig förekom det några returer.När han en septemberdag 1958 expedierade en kundi sin affär, sjönk han plötsligt ned och utandades sinsista suck. Den snabba flykten från jordelivet blev somen chock, inte blott för hans närmaste och medhjälpareutan även för hans många vänner, som satte stort värdepå den älskvärde och rastlöse affärsmannen.Affären i Granelund har gamla anor. Redan 1874etablerade Davids far, Anders Erik Hallqvist, lanthandeli Granelund. Han var då väl förfaren i handelsbranschen.Affären fick från början en efter dåtidaförhållanden stor omfattning. Allt vad traktens befolkningbehövde, kunde den inköpa hos Anders Erik Hallqvist.Vid denna tid hade partiskomakeriet redan nåtten uppmärksammad omfattning i Kumla och även börjatsprida sig till närliggande socknar, däribland Hardemooch Viby. H., som följt partiskomakeriets utveckling,insåg, sedan han etablerat sig som lanthandlarei Granelund, att här fanns mycket att göra. Genom attunderlätta och uppmuntra detta näringsfång i de nämndasocknarna kunde bättre levnadsförhållanden skapasoch därmed också bättre köpkraft. Han anskaffade ochtillhandahöll läder och annat material för partiskomakeriet,övertog de tillverkade skorna och lämnade undertiden kredit åt tillverkaren.Bygdens småbrukare kom alltmer att ägna sig åt skotillverkningför att därmed skaffa sig välbehövliga inkomster.Hos en del tog skomakeriet överhand ochblev huvudsysselsättning, medan deras jordbruk blevbinäring.Från en handskriven priskurant från 1892 återges härnågra priser: Durkops skomakaremaskiner 110:-, nåtlingarmans 42:- pr duss., dam 36:-, storstövlar mans9:- paret, känger 6:-, lågskor 4:25, damkänger, yllefodrade4:- , pungar 1 :20 paret, lackerade kalvskinnDavid H allqvist1883- 195845:- duss., prima eng. skogarn 2:40 kg, bomullsflanell33 öre metern, skoband 50 öre duss., kängsnören 8:­pr 100 par, prima symaskinsolja 1:- litern.Ett klokt förutseende var ett genomgående känneteckenför A. E. Hallqvists företagsamhet och tackvare detta undgick firman att göra några nämnvärdaförluster vid den mycket omskrivna kumlakraschen1898-99.Vid sekelskiftet hade omsättningen av sko- och lädervarori parti nått en sådan omfattning, att allt klarareframstod nackdelen med firmans ocentral a läge iGranelund. Beslut fattades därför om en filial i Orebromed äldste sonen, Axel Paul Hallqvist, som föreståndare.Filialen hade sina lokaler vid Engelbrektsgatan 26,med öppen affär utåt gatan och kontor och lagerlokalerinåt gården. Ganska snart överlät fadern emellertidörebroaffären till nämnda son. Granelundsaffärens skoförsäljningblev därefter av mindre omfattning, menförblev en välsorterad lanthandel, som fick till innehavareyngste sonen David Hallqvist.Affären i Orebro ombildades år 1907 till aktiebolagmed A. P. Hallqvist som direktör. Ett betydelsefulltår i firmans utveckling är 1912 i och med förvärvandetav aktiemajoriteten i AB Marks Skofabrik. Expansionenfortsatte med förvärvet av Linde Skofabrik år 1928,AB Hallsbergs Skofabrik år 1932 och aktiemajoriteteni AB Dan. Lundgrens Läderfabrik i Falkenberg år 1940.De båda sistnämnda skofabrikerna sammanslogs emellertidår 1937 till en då nyuppförd stor fabriksbyggnad iLindesberg. I den stora APH-koncernens ledning inträddeår 1925 sonen Åke och år 1930 sonen Torvaid.David Hallqvist, som var född 1883, hade ärvt sinfars affärsbegåvning. Att gå och vänta på att kundernaskulle komma till Granelund, hade han inte tålamodmed. Tidigt började han med sina "utresor", som hankallade färderna till folket i gårdarna. Han tog upporder på allehanda varor. Under det senaste decennietKöp JULBLOMMORNA hosHERBERT PETTERSSONSBlomsterhandel & Handelsträdgård - KumlaBlommor i riklig sortering Tel.: Butiken 70144, Trädgården 70138BlomsterförmedlingKransar och buketter smakfullt och billigt38

var hans största hobby att sälja dammsugare och tvättmaskiner.Det påstås att han under åren sålt 1000-talsdammsugare.- Hur är det med dammsugarn nu för tiden? Fungerar den bra? Ar det inte på tiden att byta ut den?- Jaså, in te. - Sonen har ju gift se j, han behöver välen dammsugare?Så där kunde det låta. Om inte köpet av dammsugarevar aktuellt, försökte Hallqvist med tvättmaskinen. H ankunde verkligen prata för den. Det hördes tydligen atthan var husmödrarnas vän .. .Det går många historier om Hallqvists slagfärdighet.Här är en, som berättats för julbladet av Olle Johansson,Aspsätter.Vid ett tillfälle kom en för Hallqvist okänd persontill affären. Efter att ha tittat sig omkring, yttrade han:Här tror jag det finns allting.- J a, det mesta svarade H .- Jag skulle gärna vilja köpa ett fodral till en dyngglep,fortsatte mannen, viss om att göra handlarn förlägen.- Tack, det har vi. Ett ögonblick bara.Hallqvist skyndade ut i lagerrummet och kom snarttillbaka med ett par arbetshandskar och sa med sinkända mjuka röst:- Titta på de här, just sådana här fodral brukar manhär på trakten ha på sig när man använder dynggrep.Det svaret hade inte "spekulanten" väntat sig. Ochman undrar inte på, att han inte tyckte det var roligtlängre. Historien förmäler inte, om H. fick sälja "fodralen".Hallqvist fick med tiden allt flera vänner under sinaaffärsresor, som var ganska vidsträckta, framförallt iVästernärke. Han var välkommen, även om det intealltid blev någon affär. Man tyckte om den enkle ochgodmodige handlarn, som höll tillgodo med en koppkaffe vid en pratstund och intresserat lyssnade till vadm an hade på hjärtat. Han visade inte någon brådskaoch deltog gärna i samtalen.Granelttnds HandelAnders Erik HallqvistAxel Pattl H allqvistHan var dock en otrolig arbetsmänniska. K väll efterkväll var han sysselsatt vid sitt skrivbord. Före midnattvar sällan hans arbetsdag slut. Endast sjukdom kundeförmå honom att vika från den vanan.När Kumla Köpmannaförening år 1929 beslöt ominskränkning av stängningstiden tyckte Hallqvist, attman inte tog nog hänsyn till kunderna. Han ville attaffärerna åtminstone på fredagar och lördagar skullehållas öppna till klockan halv åtta på kvällen.Hallqvist var känd som en synnerligen sparsam man.För sina besparingar handlade han värdepapper. Vadhan inte visste om värdepapper, det saknar mindre betydelse.Han kunde prata aktier och obligationer somden mest sakkunnige börsmäklare. Oavbrutet ökade hansitt innehav av högt kursnoterade papper. Hans inkomstför 1957 är i Sveriges Taxeringskalender upptagen tillnära 50 000 kronor. A ven om han på sina "utresor"gjorde en hel del förtjänster, så var nettot från affärsrörelsenförhållandevis ganska litet. Det var avkastningenfrån värdepapperen, som gjorde honom till enav Viby kommuns största skattebetalare. Granelundligger n~mligen blott en kilometer från Hardemogränsen.Det kan man kalla otur, först för Hardemo ochsedan för Kumla landskommun.Den intelligente och högst spekulative handlarn frånGranelund hade långt före sin bortgång börjat att sparapå den andra miljonen. Störste arvtagaren blev inte hansefterlämnade broder, utan svenska staten.Hallqvist var en varm hembygds vän. Han frågadeofta om det kommit ut någon ny bok om Närke. Någotstörre intresse för föreningsliv tycks han inte ha haft.Han var dock mångårig medlem av blåbandsföreningen"God Framtid" i Viby socken. Åtminstone vid ett tillfällelämnade han ett rikligt bidrag till ett frikyrkobygge.Mot sina trotjänare i affär och hushåll var hanmycket generös. S;;Ulan {år man höra så vackra vitsord,som de fällt om sin arbetsgivare ..- David Hallqvist var stor i sin hjälpsamhet, sägergrannarna. Var det någon som råkat i ekonomisktKumIa-BIL-, MOTORCYKEL-,TRAKTOR- OCH HASTVAGNSDACKGUMMIREPARATIONER. BENSIN OCH OLJORTelefcn 70350, 711 5539

"Senapskornet" 1909Ovanstående gruppfoto har ställts till Kumla Julbladsförfogande av kyrkoherde Nils Hallmen, Årdala,vars mor, Mina Hallmen, är med på fotot.Om "Senapskornet" berättar fröken Frida Samzelius,Stationsgatan 12, Kumla, att sykretsen samlades ett pargånger i månaden hos fröken Hanna Falk, syster tilltrångmål, så var det bara att vända sig till H. Han avvisadeytterst sällan någon. Hela hans uppträdande varödmjukt och värdigt. Ingen, som ej kände honom, kundeana att den enkle handlarn med den lilla men välsorteradeaffären var en så förmögen man.Efter H:s död var det på tal att affären skulle nedläggas.Ortsbefolkningen ville emellertid inte vara medhärom utan övertalade Ernst Olsson, som varit i Hallqviststjänst sedan 1948, att övertaga rörelsen. Man hargjort liksom en tyst överenskommelse att ge H:s trotjänaredet stöd, som han behöver för att åt orten bevarahandelsboden med 8S-åriga anor.Sista samtalet jag hade med den försynte köpmannenvar kort före hans frånfälle. J ag höll på att samla uppgiftertill serien "Min barndoms gata" i Kumla Julblad.På 1870-talet fanns vid Stenevägen en av de första butikernai stationssamhället. Innehavare av affären hetteA. P. Hallqvist. Var han måhända släkt med handlarni Granelund? Troligen, men på vilket sätt var ej bekant.David Hallqvist bad att jag skulle göra efterforskningar,ty han var mycket nyfiken på hur det förhöll sig medsläktskapet. Blott några få dagar efter vårt samtal nåddesjag av budskapet att den verksamme affärsmannensjordevandring nått sitt slut.prosten Axel P. Falk. Andamålet var att förfärdiga olikaslags sömnadsarbeten, som sedan såldes vid särskilt anordnadeförsäljningsaftnar ett par gånger årligen. Medlengick till Kinamissionen. Till sykretsen, som var heltfristående, var alla för missionen intresserade damer välkomna.De äldre kumlaborna igenkänner säkert de flesta avdamerna, som julbladet med fröken Samzelius' hjälplyckats identifiera sålunda:Första raden: Lärarinnan Maria Svensson, fröken Anna Persson,Kumla by, fröken Jenny Lundh, Karl-Axel Lundholm (?), frökenFrida Samzelius och fru Carolina Ohlin, Kyrkogatan.Andra raden: Fru Maria Stenström, Brånsta, fru Julia Mannerfelt,Säbylund, fru Lisa Pettersson, Prästgården, fröken HannaFalk, Stationsgatan 12, fru Emma Andersson, Kumla by, och fruAugusta Andersson (A. G.), J ärnvägsgatan.Tredje raden: Frökn. Emma och Magda Norelius, Kumla by, frökenAugusta Larsson, Stationsgatan, sjuksyster Ottilia Sanden,Köpmangatan, fru Maria Lundholm, Södra Mos, fru Elin Lundholm,Orebro, fröken Emma Andersson, Säbylund, föreståndarinnanSofia Lindgren, Älderdomshemmet och fru Mina HaIImen,Fylsta."Bortrest på en måne"En av Expressens medarbetare tror inte att ryssarna"kom först" till månen. När han i somras besökte enliten närkesstad läste han nämligen på dörren till ettlitet skomakeri följande meddelande:Bortrest på en måne.G. Johanssonv1nlita WEIDERMANS OMNIBUSTRAFIKTel. 70365, 713 65Moderna turistbussar med nackstöd, radio och guidmikrofon. Begär offert!Res med vår linjetrafikÖrebro-Kumla-Hallsberg-Vrets torp. Kumla-Hardemo. Kumla-Yxhult-Kvarntorp.Kumla- Yxhult-Bredsätter- Alsta-Hallsbergs kyrka-Hallsberg-Kårstahult.F. N . WEIDERMAN40

sBe Er skohandlare att få prova enTJoe/J=gkovid nästa skoköp !Joels-Skon är i en arbets- ochmaterial-kvalitet som skänkerverklig skotrivselVISST LÖNAR DET SIGatt köpa en kYalitetsvara.Den här skon som är iteakfärg är gjord av ut­"aIda rå varor över enbekväm och skön läst ochoch med den populära skiffelsulan.Allt flera landet runtväljer Joels-Skor somTål att titta påTåL att sflta påKommanditbolaget.JOEL ANDERSSONKUMLAPRAKTISK ELEGANSVisst går det att vara varmtoch praktiskt "skodd" ochändå el egant. Det bevisasmed den na sko. Ljuvligtskönt varmfoder. T unnplatåsl~la och slitsula avgumml.~å el omvägarGÅ RAKA VAGEN TILLKUMLA BVGGVARORCARL dOHANSSON TRÄVARUAFFÄR ABTelefon Örebro 70945 (växel)TEGELROR, MUR- och FASADTEGEL, BYGGNADSMATERIAL samt JAR VAROR,TRAVAROR av alla slag - Distriktsförsäljning för Orebro län av Ankarboard och PlywoodALL T FOR GOL V (Linoleum m. m.)FärsäkringsaktiebolageLHANSAFORS,",K @RINGAR~eo~ PAPPER ABJönköping - Tel. växel 19070Kommissionär för PAPYRUS, MölndalAlla sorters Fost-, Skriv- och Tryckpapper. Påsar. BindgarnMUNKSJO välkända omslagspapper m. m.Ombud i Kumla: Folkskollärare GUSTAF HAG SJöTelefon 70390Represen tan t:HELMER ERNESTAM, ÖREBROVästmannagatan 18 - Tel. 11 3070KON.JUNKTURERA VÄXLA!Se till att försäkringsskyddetär betryggande! Om inte -~,ng upp ALLMllNNA LIV-ODENSrepro i Kumla och begär offert GUST AF H AGS]O, tel. 70390HER BER T \'

a

&KUMLA IDROTTSPARK•ny gestalt,zDen gamla idrottsparken i Kumla, där älskarna avolika idrottsgrenar upplevt så många högtidsstunder, närdet gäller både allmän idrott och fotboll, är nu ett minneblott. Under det senaste året har en helt ny idrottsplatsväxt fram. Visserligen ligger den på samma ställe somden gamla, men det är inte mycket som påminner omdensamma. Besökarna vid nästa års idrottstävlingar kommeratt möta en helt ombyggd och modern anläggning.Vad är då orsaken till denna omvandling? Jag skallhär försöka göra en lång historia kort. Idrottsföreningen,som ägde gamla idrottsparken, hade som alla ideella föreningarOnt om pengar. Aven de mest nödvändiga reparationerpå byggnaderna och banorna måste av ekonomiskaskäl eftersättas. Allt . förföll undan för undan.Till slut ansåg sig dåvarande styrelsen ej kunna göraannat än erbjuda staden att köpa anläggningen. Någrapengar att rusta upp parken för hade man inte.Staden tillsatte en kommiwf att förhandla med idrottsföreningenom ett eventuellt köp av parken. Vid förhandlingarnakom man överens om att föreslå idrottsföreningenatt sälja parken till staden och stadsfullmäktigeatt köpa den.Vid idrottsföreningens årsmöte den 20 november 1954beslöts att godkänna det upprättade köpeavtalet. Vissthöjdes det betänksamma röster emot försäljning. Mantyckte det var tråkigt att ej kunna ha en egen idrottsplatsi fortsättningen. Bl. a. uttrycktes farhågor för, attstaden skulle använda tomten till bostadsbebyggelse. Ochman kunde väl förstå föreningens dåvarande ordförande,Gösta Johnzon, när han vid redogörelsen för kommittensarbete och det kontrakt som förelåg bl. a. yttrade: "Detär inte med någon större glädje, som vi tar detta stegom försäljning av idrottsparken, då det ligger ett stortpionjärarbete och många frivilliga dagsverken bakomparkens tillkomst. Men åtgärden är nödvändig", slutadehan.Årsmötets beslut om försäljning blev dock enhälligt.Frågan kom på stadsfullmäktiges bord den 20 december1954. Beslutet i fullmäktige blev enhälligt. Idrottsparkenskulle inköpas och man hade även klart för sig,att staden skulle vara tvungen att rusta upp densamma.Man ansåg att staden ej kunde vara utan en idrottsplats.Priset var 31 000 kronor eller samma som taxeringsvärdet.En idrottsplatsnämnd tillsattes senare, med uppgiftatt handha idrottsplatsens vård och förvaltning.Idrottsplatsnämnden ansåg, efter hörande av expertispå området, att det ej skulle löna sig att kosta på enH elge OlssonIdrottSpl arsnämndens ordf.upprustning av den gamla anläggningen. Detta skulle draalltför stora kostnader och ändå ej bli bra. Ett nyttdispositionsförslag upprättades, vilket antogs av stadsfullmäktigeden 29 oktober 1956. Den 28 okt. 1957 beslötfullmäktige antaga ett upprättat förslag till ombyggnadav idrottsparken och den 20 januari 1958 att antaga ettav idrottsplatsnämnden framlagt förslag om nybyggnadav idrottsläktare. Åt nämnden uppdrogs att söka erforderligatillstånd m. m.Nämnden inlämnade omedelbart ansökan till arbetsmarknadsmyndigheternaatt få utföra arbetena. Dettabeviljades snabbt och redan på våren 1958 kunde arbetenapåbörjas.Ett och ett halvt år har gått sedan dess och nu kanman betrakta anläggningen som i det närmaste färdig.En del av den har redan tagits i bruk.Anläggningen består av : En gräsplan med måtten106 X 66 meter och en lika stor träningsplan, som ävenanvändes som skridskobana, löparbanor med 400 metersomkrets samt kast- och hoppbanor. I idrottsläktaren inrymmesfyra omklädningsrum för tränande och tävlandesamt ett för funktionärer. Dessutom bastu, expedition,materialrum, kiosk för försäljning, pannrum och toaletterför allmänheten. Läktaren rymmer 740 personer.Vad har då den nya idrottsparken kostat? Hela anläggningenvar kostnadsberäknad till 804385 kronor.Aven om inte allt är klart ännu, så räknar nämndenmed att ej behöva begära tilläggsanslag.Projektör för parkarbetena - med planer och löparbanor- har varit Riksidrottsförbundets idrottsplatskommitteoch entreprenör AB Vägbyggnader i Hallsberg,arkitekt för läktarbygget arkitektfirman SAR NilsG. Nilsson, Bo Sundberg och Erik Wiren, Norrköping.Entreprenör för läkt ar bygget har varit AB Borg ochFjällström, Kumla, samt VVS-entreprenör Kumla Rörinstallationeroch El-entreprenör Kumla Elbyrå. Kontrollantför samtliga arbeten har varit planeringsingenjörRolf Krull.f}ulklapparna ORDNAS LÄTTAST VID BESOK IOP:s Bosättningsaffär, KumlaStor sortering!Telefon 7076141

,Parti från nya idrottsparkenSom jag redan nämnt har en del av anläggningen redantagits i bruk. Det är träningsplanen, löp- och hoppbanorsamt omklädningsrummen. Gräsplanen beräknaskunna tagas i bruk tidigast i juni månad 1960.Mycket ungdomar har redan använt parken för utövandeav lek och idrott. Under september - den förstamånad anläggningen kunnat användas - har det i genomsnittvarit 300 besök per dag, vissa dagar över 400.Det är att hoppas, att ännu flera ungdomar nästa år skallfinna vägen till idrottsplatsen och deltaga i träning, ochkanske också tävling. Om så blir fallet, har staden ejgjort någon dålig investering. Staden har fått en vackeridrottsplats och Kumlas ungdom en trevlig och moderntränings- och tävlingsbana, där de kan bygga upp sinkropp till hälsa och krafter för kommande år. Men ävenen plats där stadens ungdom får mäta sina kunskaperpå det idrottsliga området med ungdomar från andrasamhällen, och stadens befolkning kan få uppleva tjusningeni idrotten lika intensivt som i gamla idrottsparken.Helge OlssonKumla Julblads pris till Sven Ove SvenssoruEn dag i slutet av september ringde jag upp brandstationeni Kumla för att gratulera brandchefen tillKumla Julblads hederspris för bästa idrottsprestationeni Kumla under året och fick ett förvånat svar: "Jasåminsann, det var en stor överraskning." Och att brandchefeni Kumla heter Sven Ove Svensson och är en avSveriges mest kända fotbollsspelare, det vet väl vid dethär laget nästan alla kumlabor. Vi kom överens om attträffas för en pratstund och det blev för undertecknadett mycket givande samtal.Sven Ove hade åtskilligt att berätta och gjorde det påett intressant och medryckande sätt. Jag fick bl. a. vetaatt han deltagit i över 1 000 fotbollsmatcher, varav 550i Hälsingborgs IF, representerat Sverige i 39 landskamperoch besökt över 50-talet länder.Sven Ove Svensson eller SOS som han ofta kallas,särskilt i pressen, är född i Norra Wamm utanför Hälsingborg1922. Han började som 14-åring att spela fotbolli Farsby. Efter realskoleexamen fick han plats somkontorist i Angelholm och var i idrottsföreningen därmed om att vinna div. III. Han fl yttade senare tillbakatill Hälsingborg och spelade med i en förening vid namnDrott. Under hans tid där vann föreningen både div. IVoch III. Sin debut i Hälsingborgs IF och allsvenskangjorde han 1944 i en match i Borås mot Elfsborgs IFdär det dock blev nederlag för Hälsingborg med 0-1.Landskampsdebuten skedde i Karlstad 1948 och motståndarevar Norge. Självklart har han åtskilliga roligaminnen från sin fotbollskarriär, inte minst från tre resortill Fjärran Ostern. Sina bästa matcher anser Sven Oveatt han gjort i landskamperna mot Skottland i Glasgow1953, då Sverige vann med 2- 1 och då även de bådaörebrospelarna Orvar Bergmark och Gösta Lind deltogoch mot England i Stockholm 1955, då resultatet blevoavgjort O- O. Ett par matcher, som han däremot helstvill glömma, är landskamperna mot Ryssland i Moskva(0-7) och i Stockholm (0-6).Sven Ove tillträdde sin plats som brandchef i Kumla1957, men det året blev det inte någon fotboll av förhonom då han opererades för en miniskskada. 1958 bör-TEATER - FILM - LOKALER - BUTIK FÖR TOBAK OCHTIDNINGAR • ARRANGERAR BRÖLLOP - MIDDAGARRING 7015ZSAMKVÄM I TRIVSAM MILJÖ42

hänga kvar, särskilt då om spelet gick lika bra som dethar gått de sista seriematcherna i höst. Visserligen önskadehan själv draga sig tillbaka som spelare, då hanansåg sig ha gjOrt sitt nu, men han ville gärna försökaträna grabbarna till nya segrar. Så var det intressantasamtalet slut och jag önskade Sven Ove ytterligare framgångarmed sitt fotbollslag, IFK Kumla.I detta sammanhang bör nämnas att svåraste konkurrententill årets hederspris har varit gymnasteIl HansGunnarsson. Då han är ung och mycket lovande, kommerhan säkert att till nästa år framstå som en mycketstark kandidat till priset.Jag tror dock inte att någon förringar Sven O veSvenssons verkligt storstilade insats i Kumla idrottsliv1959.Algot Dohlwitz::-Kumla Julblads pristagare 1942-1959Sven Ove skriver autograferjade han däremot hårdträningen med IFK Kumlas fotbollsgrabbar och siktet ställdes in på div. II. Det lyckadesemellertid inte för Kumlakamraterna att vinna seriendet året, men resultatet blev dock en hedrande tredjeplacering.Våren 1959 intensifierades träningen ytterligaremed bl. a. språngmarscher i snön utanför brandstationenoch med hård gymnastik. Då Kumla Idrottsparkär under ombyggnad har alla träningsmatcher ochäven hemmamatcherna i serien måst spelas på bortaplan,de sistnämnda på Hallsbergs idrottsplats. Detta måsteju innebära ett mycket stort handicap för ett lag ochdet var nog inte många som under dessa betingelser varvilliga att sätta sina slantar på IFK Kumla som seriesegrare.Det lyckades dock kumlagrabbarna, mycket tackvare Sven Oves insats, att vinna serien och kvalificerasig för deltagande i div. II nästa år. I början var detmycket spännande och flera lag turades om att leda, menefter en fin slutspurt med idel segrar drog IFK Kumlaifrån och vann serien med hela 9 poäng före närmastelag, Karlskoga IF. Så här såg tabelltoppen ut efter seriensslut:IFK Kumla . .... . .. .. 20 17 1 2 56-12 35Karlskoga IF ... ..... 20 12 2 6 53-39 26Rynninge IK ........ 20 9 7 4 38-25 25Sven Ove trivs bra i Kumla både med sitt arbete ochmed sina kamrater i IFK, som villigt följt honom i hanshhdträning och han har även berömmande ord att sägaom de intresserade ledarna Gqnnar Sahlin och KnutBackne. Hur kommer det då att gå för IFK Kumla idiv. II? Jag ställde frågan till Sven Ove och han varövertygad om att det skulle finnas goda möjligheter att1942 Werner Hardmo1943 Äke Andersson1944 Anna-Greta N yström och Sten Olsson1945 Stina J u n erström1946 Tage Fägersten1947 Gunnar Pousene1948 Malte Pihl1949 Arne Axelsson1950 Lennart Ericsson1951 Gösta Larsson1952 Harald och Roland Svensson1953 Bengt Nyvelius1954 Owe Adamson1955 Leon D anielsson1956 Bertil Elgh1957 Bertil Andersson1958 Gunda och Sigrid Norrman1959 Sven Ove SvenssonSven Ove Svensson hyllasav lag kamraternaefter sin JOO :e match iHälsingborgs IF.og~ ngg~ n ggangoricn tcri ngfält tävlingfotbolll llm. idroncykelallm. idrottfotbollorienterin gtenniscykelskyttebordtennisbrottningallm. idronfotboll~lItid färskaTOBAKSVARORTekniska artiklar - Pappersvaror - Tidningar - Tidskrifter - BöckerBRILON-pipanav BRIar, nyLON och RATOS BERGQVIST & C:O - CIGARRAFFÄROmbud för AB Tipstjänst Köpmangatan 15, Kumla - Tel. 701 0743

Kumla Julblads korsord 1959Vågräta ord:1. Församling nära Kumla (7).5. Sveriges i fråga om litenhetfem te provins (5).8. Mansplagg (7) .9. Ar ofta divanbordet (5).10. Finns flera i H alland (3)11. Kallas ofta något, som fannsföre vår tideräkning (9).13. N ågra tiotal (6).15. Kallas också oseder (6).16. Böra debattörer vara (9).18. Följes ofta av -moj (3).20. Bli barn av clowner påcirkus (5).22. Världsstad med mångasvenskar (7).23. Berömd svensk stjärna (S).24. Sil vermynt (7).Lodräta ord:1. Svarsord (5).2. Förr på militärbyxor (5).3. Utveckling (9).4. Kan ersättas med även (5).5. Ental (3).6. Ej latinare i läroverk (7).7. Konstsnobbar (7).12. Livfull i skådespel (9).13. Kan träffas mellan oemgaparter (7).14. Står över gesäll (7).17. Lutande väg (5).18. Stränginstrument (5).19. Världens ända (5).21. Försona (3).Innehållsförteckning:Sid.Gud med oss. A v pastor I van B jurbo . ... .. .... . .. . 1Hur Kumla kyrka byggdes. Av byggnadsincendenc H enningJulin, Stockholm .. . ... . . . . .. . .......... . 2A sbro-Hallsberg- Kttmla. Av skofabriksarbetare HugoEricsson ............... .. . ...... . ........ .. .. . 5Fdn gamla albttmblad . ..... . ....... .. .. . . . .. .. . . . 9Kllmlaminnen V II. Av förbundsordf. O. L. Gillberg,Alvsjö . ...... .. .......... .. . .. .......... ... . 9KlImia och Kllmlabor i litteratrtren. Av kommunalkamrerT age Tapper ....... .. ...... . . .............. . 10F rans A;:gltst Carlsson. Av boktryckare Nils H elander 17Gårdar och byar i Kumla XVI. Av Nils Helander . .. . 19En läkare med humor. Av Nils Helander ...... .. ... . 22Min barndoms gata VII. Av Nils Helander .... . .... . 23Prostar i Kumla. Av prosten Karl Bäckgren, Askersund 27H yllning till hembygden. Av Alva Palm . .. ........ . 32N ågra minnen från sekelskiftets Kttmla. Av J. J. ... . 33Minnesglimtar från H örsta från förra seklet. Av läroverksadjunktMartin Enemund ... . . . .... .. . .... . 35Hörsta K ristliga Ynglinga- och Jungfruförening 1890 .. 37David Hallqvist i Grandtend. Av ils H elander . .. . 38Senapskornet 1909 .... . .. ........ .... ..... . ...... . 40Kttmla idrottspark i ny gestalt. Av ombudsman H elgeOlsson .. . ............... . ............. . .... . 41Kttmlaidrotten 1959. Av bokhandlare Algot Dohlwitz 43Kumla Jttlblads korsord 1959 ....... .... . .... . . . . 44~---------------------------~Lösning av Kumla Julblads korsord 1958För den först öppnade rätta lösningen utbetalas, ilikhet med förra julen, ett första pris av 10 kronor.Andra och tredje pris 5 kronor.Lösningarna, som adresseras "Kumla Julblads korsord",fack 95, Kumla, skola vara inkomna senast den15 januari 1960. Pristagarnas namn meddelas som vanligtgenom anslag i Dohlwitz bokhandel.Pristagare 1958:1) Fröken Birgit Wallström, Kumla, 2) Ingenjör Å. Mosseby,Falun, 3) Prosten C. G. Willen, Kumla.ELBYRÅNN. PerssorwKUMLAKöpmangatan 16Tel. 79260tJREBROKungsgatan 44Tel. 11 1901HALLSBERGStortorget 1Tel. 10067SJlLdER INSTALLERARaLLt elektriskt.,REPARERAR44

FÖR EDRA TRANSPOR TER ANLITAKurnla-HallsbergsortensT e l e f o n e r: Kontoret, Sveavägen 11 , Kumla växel 792 40Föreståndarens bostad ........ . . 708 84Blåberga grustag .. ....... . . .. . 0582/11467• Utför alla slags T RANSPORTER• LASTMASKIN och T RAILER för hyrning• Försäljer: SAND - GRUS - MAKADAMEn julklappsbok !M EDAN LÄGERELDEN BRINNERInbunden i trevligt band 14 :-H os bokhandl. i Kumla och H allsberg~E -'7L1 e l ~~RIGE S 8('.z·ns• c:./Vl((~ A~~ ~a~, ~ ,BEGRAVNINGSBYRÅ ,; lOmbesörjer allt för såväl jordbegravning som E ~.:Jeldbegängelse. Begravningsbil tillhandahålles ~ /~!§~~i'i;,~()'!'Telefon 70061 ~RE \-'.S .-Orebro läns Lantmäns CentralföreningFilial z KumlaTelefoner:701 77, 705 87STRÅFODER - UTSADEN - BETNINGSMEDELFODERAMNEN - GODSELMEDEL - SPANNMÅL- FROERM. M.AB. H.I. MODINSKlack- & LädervaruindustriHALLABROTTETTel. Orebro 723 79T illverkning av:LADERKLACKARp O M P A D U R K LA C KA Rsåväl dam, mans som barnalla slagKUMLA ÅKERIInnehavare: HENRY och HARALD KARLSSON~ekoTllTll e n de ,.aj IUTFOR ALLA SLAGS KORNINGARTelefoner 70658 och 706 59Värme- och sanitära installationerKUMLA~Jai.H.&t:.c.J.ta.tlokt.fIÅRådfråga oss innan Ni låter li t/ära installationer och reparationerinom såväl nybyggnader som gamla byggnader, servisledningar, vattenmätareanläggningar samtmställnmg och Justenng av element och radiatorer för bränsleekonomi. Packnmg av kranar,rensning av avlopp samt alla fö rekommande reparationer utföres.Kontor och lager ODENGATAN 3, KUMLA - Tel. 71180Av Kumla stad auktoriserad rörledningsentreprenörJohn Englund & C:o K I BBLECK- och PLÅTSLAGERIRingvägen 18, KumlaTel.: Verkstad 70822, Bostad 70878Verkmästare Tore Johansson 796 81UTFOR ALLA SLAGSPLÄ TSLAG ERIARBETENWidströms MåleriaffärInnehavare Göte AnderssonStenevägen 32, Kumla Tel. 70665, bost. 75054UTFOR ALL T INOM BRANSCHENMODERA TA PRISERBEGAR OFFER TFörstklassigt arbeteModerata priser

c. G. STRDMS AB.TEL. VAXEL 709 20 KUMLA ETABLERAD 1888TILLVERKARK VALl TETSSKODONVARUMARKEBygg brandlrygglI ett Y tonghus "stenhus i byggsats" kanNi känna brand trygghet och ekonomisksäkerhet.När Ni köper ett Ytonghus får Ni enbyggsats, som innehåller YTONG - ettvärmeisolerande och brandsäkert stenmaterial,som är lätt att bygga med -samt trävaror, snickerier och natursten.Med byggsatsen följer också fullständigaentreprenadhandlingar såsom arbetsritningaroch -beskrivningar för byggnadsarbetet,värme, sanitet och elektriskinstallation. Ni får även hjälp j tekniska,ekonomiska och administrativa byggnadsfrågor.Resultatet blir en bra och billig bostad- sparat kapital.Rekvirera yår färg illustrerade katalog,som presenterar hustyper passandemånga smakriktningar.ILänsrepresentant:Byggnadsingenjör Sven- Olov Rosenbergc/o YXHUL TS STENHUGGERI AB - HÄLLABROTTETT elefon: Orebro 720 70PRIS KR 2: 50KUMLA TRYCKERI 1959