.' 30:e årgången - Kumla kommun

Då torget var ett kärr.bakgrunden bl. a. Kumla Ängqvarn och Solgården.Några minnen från sekelskiftets KumlaHur såg Kumla stationssamhälle egentligen ut vidsekelskiftet? "Jo, därom kan jag ge besked, ty Jag varmed."Små röda stugor spridda här och där, en ladugård ochett hönshus vid nästan varje stuga. Kornas råmandeoch tupparnas galande spred en fläkt av torparromantiköver de små stugorna, vid vars ena gavelfönster en trappaupp en skomakarverkstad vanligtvis var inredd. Vidfönstret stod "skutan" eller disken, och runt denna sattmäster med gesäller och lärpojkar, sysselsatta med sittarbete. På många ställen var köket även verkstad med"skuta" och den obligatoriska blötbaljan på golvet. Ispisen puttrade och ångade potatisgrytan, och ofta doftadedet stekt sill."Man levde enkelt som man bor -potatis utgör huvudnäring.Men titel utav "Kära mor"har till och med en skomakarkäring.Så ock i de förmögnas husdrar "Kära mor" sitt strå till stacken.För dem är framtiden så ljusse 'n tunga lasset släpats uppför backen."J a, hur såg Kumla ' ut åren innan det nya seklet började?Skog på båda sidor om järnvägen, dock tätarepå västra sidan. Den första byggnaden utefter Järnvägsgatanuppfördes av banvakt Pettersson, far till grosshandlarnaReinhold och Gottfrid Berglund, örebro. Sedanfanns det inget hus förrän mitt emot stationshuset.Det var skohandlare L. J. Petterssons numera rivna 2-våningshus. På den ganska långa men smala tomtenuppfördes 1949 en större byggnad, i vars första våningpostkontoret är inrymt.Det lilla sparbankshuset är sedan 1929 borta, menskräddare Nystedts (sedermera Carl Arbins) timmerstugafinns ännu kvar. Så många år lär det emellertidinte dröja, förrän Helgelseförbundet, som även är ägaretill granntomten i söder, uppför en länge planerad förlagsbyggnad.Till den mycket tidiga bebyggelsen på väster hör ocksåKumla Ångqvarn. Den huvudsakliga skogsmarken istationssamhället ägdes av flera lantbrukare i Kumla by.Det dröjde länge, innan man tog några krafttag föratt få ordentliga vägar. De var mycket smala och dåligtunderhållna, trots att det fanns god tillgång till grus.Sveavägen började som nu vid Odengatan men hade enmera sydlig sträckning mellan handlare Johan Anderssonsladugård och bostadshus. När ladugården revs,uppfördes det 2-våningshus, som en tid utgjorde lokalför Mälarbanken och Folkbiblioteket och som numerabl. a. inrymmer J ordQrukarbanken.Hagendalsv~gen var vår och höst en bygata, där böndernasspannmålsforor plöjde i lervällingen. Det nuvarandetorget var då ett kärr, där smeden öhlins korgick och botaniserade bland penninggräs':') och baldersbrå,rester från den tid då platsen stod under vatten.Det gick länge trögt med bebyggelsen. Inte var detmånga som hade lust att slå ner sina bopålar i den mörkaskogen. Kostnaden för tomt kunde emellertid ej av-,:.) Ett sorts grovt gräs, växt på odlad jord.Skrivställ, Album, Skrivunderlägg, Reservoarpennor, GästböckerBrevpapper, Almanackor, Jultidningar, "Kumla-mappen"~D"'Witz ~Dk"andel'BokerLTelefon 70056 - bästa gå van33