.' 30:e årgången - Kumla kommun

.' 30:e årgången - Kumla kommun .' 30:e årgången - Kumla kommun

www2.kumla.se
from www2.kumla.se More from this publisher
13.07.2015 Views

Villa Solgården vid Hagendalsvägen på 1890-talet.Uppförd av P. J. Carlsson. Nuv. ägare dir. Einar Ström.skräcka, då inte så sällan med förvärvet av mark följdeett kanske lika stort område på köpet. En snickare Moreusbyggde redan på 1860-talet samhällets första hus ihörnan av nuvarande Kvarngatan- Stenevägen. Stuganfanns kvar ännu för ett 30-tal år sedan.En annan byggpionjär var Olof Olsson, som i sinstuga hade samhällets första speceri- och diverseaffär,vilken ägdes av P. J. Ekstrand. Olsson lär ha varit denförste, som byggde på östra sidan om järnvägen. Hankallades "Staf-Olle" efter sin far, som hette Staf. O.ägde en gård i Kumla by, varifrån han flyttade en gammalstuga, som han uppsatte på sin skogsmark vid Kumlastation. Stugan uppfördes först i en våning men påbyggdessedan av sönerna Johan och Lars till två våningarsamt vitrappades. När grosshandlare P. J. Carlssoni början på 1890-talet inköpte jordområdet och lätuppföra "Solgården", revs stugan och flyttades av dåvarandeägaren, bryggaren Erik Olsson, till en tomt inärheten av Kumla Ängqvarn. Den tillhörde undermånga år O :s dotter, fru Eva Brucewitz. Numera är denemellertid riven. Marken ingår i området för höghusbebyggelsenvid Skolvägen.Platsen för A. G. Anderssons skofabrik var förr ettstort kärr, som vintertid flitigt användes som skridskobana.Vi pojkar sökte på våra stålskor väcka beundranhos flickorna, vilket för det mesta misslyckades."Där fanns på vintern skridskois,där man fick lilla vännen råka.Och alltid uppå något viskunde även fattigt folk få åka."På kärret plockades bär och svampar.Förr tillhandahöll SJ s. k. familjebiljett för gång mellanKumla station och Södra Mos. En sådan biljett kostade2 kronor om året. Isynnerhet under nederbörd varbanvallen en uppskattad gångväg.Norr om kvarntomten byggde "Jonas på Fallet" enliten stuga. J onas sydde s. k. barpälsar av fårskinn. Meden sådan päls och ett bastant förskinn av läder späntomkring sig, och med ett par tumtjocka näverbottnadestorstövlar på fötterna, kunde man trotsa Nordpolen.Länsmansgårdens drängstuga inköptes aven skomakareVesterlund, som i sin tur sålde den till skräddareTörnberg. Efter sekelskiftet tilltog bebyggelsen i alltraskare tempo."Man bygger hus och man timrar på,gör större hus av smärre,så man kan undra hur det skall gå,om sista villan blir värre.Den som nu senast träder fram i dagen,stor som iden om tvångsparlagen -så makalös."Med "sista villan" avsågs en tornvilla vid Hagendalsvägen,uppförd av F. A. Carlsson. Villan flyttades senaretill Kyrkogatan och användes under mer än ettpar årtionden som komministerbostad.Samhällets första municipalstämma hölls den 28 mars1900. Då valdes skohandlarna F. A. Carlsson och L. J.Pettersson att tillsammans med den av länsstyrelsenvalde ordföranden, grosshandlare P. J. Carlsson, utgöramunicipalstyrelse. Samtidigt valdes till byggnadsnämndbankkamrer Arvid Olsson, handlande A. G. Ekman ochlägenhetsägare P. O. Rahlen. Till brandchef utsågs tand-Forts. sid. 37.FOREYAGSY"'.NSY -när det gäll e rTrädgårdsgatan lTel. örebro 71490 (ankn. Sävhammar)71493KUMLABokföring och Bokslut, Revisioner och övrigt Bokföringsarbete, Deklarationer ochSkatteärenden, Boutredningar och Arvskiften, Dupliceringar och FotDstatkopieringarFörsäkringar av alla slag samt allt tänkbart Skrivarbete.34

cJl;1innesglimtar från HöOrstafrån föorra sekletAv MARTIN ENEMUNDIIIP å vägen förbi gamla skolhuset i Hörsta, där jagföddes, och som nu blivit Blåbandsföreningens bygdegård,kunde jag från norra fönstret i kammaren se folk,som färdades förbi. Varje lördagsmorgon kom Vallerstafröknaåkande efter sin Grållan. Hon satt där i sin gulavagn med piskan vid sin sida försiktigt nerstucken ifotsacken. Den nändes hon aldrig ha i handen och inteens visa för sin ögonsten. Därför hade inte Grållanbråttom, utan hon lunkade sakta på vägen, och jaghade möjlighet att noga kunna iakttaga Vallerstafrökna,där hon satt rak i ryggen och med en värdig hållning.På vintern åkte hon i en bred och rymlig grönmåladryss (släde) och var väl klädd i varm skinnmössa ochpäls. Mot kvällen kom hon tillbaka med sin vagn ellersläde fullpackad med specerivaror och fotogenfat m. m.,som hon inköpt vid Kumla station hos någon handelspatrondär. Hon var själv handelspatron i Vallersta ochhade där handelsbod.J ag fick företaga min första långtur på egen hand, dåjag fyllt nio år i början på 1890-talet, till hennes handelsbodi Vallersta. Min mor skulle baka, och jag fickuppdrag att köpa för 5 öre jäst och vetemjöl, som påden tiden kostade 30 öre per kg. Vanligen hade jagockså med en bleckflaska, som rymde två liter med fotogen,som då betingade i pris 18 öre litern. Så skulle jagnaturligtvis få köpa för 3 öre bröstsocker eller Nissensbröstkarameller. J ag fick dessa i en stor strut, som Frökenmed skicklig hand formade mycket elegant.Kristina Elisabet Eriksson var född den 14 juli 1837i Hjulsjö socken i Västmanland på gränsen mot Värmland.Hennes fader skall här ha varit arrendator påGårdsjö bruksgård.Hon utbildade sig i sin ungdom till småskollärarinnaoch fick anställning i grannsocknen Järnboås. Här skallhon med intresse ha deltagit i den fria religiösa rörelsen.Hon blev härför varnad av prästerskapet och slutligenav skolrådet avsatt från sin tjänst. Hon fick därefteranställning i Tysslinge i Närke vid en småskola, somgrundlagts av baptisterna. Hon var en skicklig lärarinnaoch mycket omtyckt av barn och föräldrar.Men vid 40 års ålder fattade hon beslut att byta yrke.År 1877 öppnade hon, driftig och förutseende som honKristina Eriksson1837-1910var, en diverseaffär i Vallersta i Kumla socken. Honfick här snart en stor kundkrets ej blott från Hörstaskolrote utan även från angränsande byar i Täby socken.Folk skyndade från gårdarna i Ekeby på ängsstigarnaöver slätten mot den nya handelsboden.Hon hyrde först norra sidan aven stor och lång tvåvåningsbondstuga hos Lars Larsson d. ä. vid bäcken.I nedre botten hade hon handelsboden inrymd och boddesjälv i övre våningen, medan Lars Larsson d. ä. medsin "Karimora" - Katharina Larsdotter - beboddesödra sidan av byggningen. När sonen Adolf Larssongifte sig med Hulda Jonsson från Skepps ta i NärkesTäby och övertog fädernegården, flyttade Vallerstafröknasin butik till Johan Anderssons gård, som liggerlitet längre mot norr och på högra sidan om vägen.Det var dit jag kom första gången med min fotogenflaskaför att göra affärer.Här stannade hon, tills äldsta sonen Erik Johanssongifte sig med sin Hulda och sedan delade gården medsin broder Adolf Johansson (Jämför Kumla Julblad1957, sid. 27). Då blev Vallerstafrökna åter husvill pågrund a v giftermål i gården, men kundkretsen var god,och hon lyckades skaffa sig ny affärslokal och bostadår 1898 hos änkefru Josefina Larsson, som hade en gammalstuga ledig på si.n gård, som låg uppför backen,ännu längre mOt norr på höger sida om vägen. Härstannade Vallerstafrökna och fortfor med sin affär tillsin död i oktober 1910. Som biträde hade hon hela sinVallerstatid sin brorsdotter Levina Eriksson, som sedanblev gift med hemmansägare Emil Carlsson i Hagaby.Kristina Eriksson tyckte mycket om djur, barn ochblommor. Förutom sin ögonsten Grållan hade hon katternaPer och Pål. När de blev gamla och makliga avsig, feta och välfödda som de voro, tog hon sig för attVJlLKOMMENoch gör Edra inköp för julen av SKODON lPOSTHUSET, KUMLA - Tel. 70337~KOHALLENSkolvägen 335

cJl;1innesglimtar från HöOrstafrån föorra sekletAv MARTIN ENEMUNDIIIP å vägen förbi gamla skolhuset i Hörsta, där jagföddes, och som nu blivit Blåbandsföreningens bygdegård,kunde jag från norra fönstret i kammaren se folk,som färdades förbi. Varje lördagsmorgon kom Vallerstafröknaåkande efter sin Grållan. Hon satt där i sin gulavagn med piskan vid sin sida försiktigt nerstucken ifotsacken. Den nändes hon aldrig ha i handen och inteens visa för sin ögonsten. Därför hade inte Grållanbråttom, utan hon lunkade sakta på vägen, och jaghade möjlighet att noga kunna iakttaga Vallerstafrökna,där hon satt rak i ryggen och med en värdig hållning.På vintern åkte hon i en bred och rymlig grönmåladryss (släde) och var väl klädd i varm skinnmössa ochpäls. Mot kvällen kom hon tillbaka med sin vagn ellersläde fullpackad med specerivaror och fotogenfat m. m.,som hon inköpt vid <strong>Kumla</strong> station hos någon handelspatrondär. Hon var själv handelspatron i Vallersta ochhade där handelsbod.J ag fick företaga min första långtur på egen hand, dåjag fyllt nio år i början på 1890-talet, till hennes handelsbodi Vallersta. Min mor skulle baka, och jag fickuppdrag att köpa för 5 öre jäst och vetemjöl, som påden tiden kostade <strong>30</strong> öre per kg. Vanligen hade jagockså med en bleckflaska, som rymde två liter med fotogen,som då betingade i pris 18 öre litern. Så skulle jagnaturligtvis få köpa för 3 öre bröstsocker eller Nissensbröstkarameller. J ag fick dessa i en stor strut, som Frökenmed skicklig hand formade mycket elegant.Kristina Elisabet Eriksson var född den 14 juli 1837i Hjulsjö socken i Västmanland på gränsen mot Värmland.Hennes fader skall här ha varit arrendator påGårdsjö bruksgård.Hon utbildade sig i sin ungdom till småskollärarinnaoch fick anställning i grannsocknen Järnboås. Här skallhon med intresse ha deltagit i den fria religiösa rörelsen.Hon blev härför varnad av prästerskapet och slutligenav skolrådet avsatt från sin tjänst. Hon fick därefteranställning i Tysslinge i Närke vid en småskola, somgrundlagts av baptisterna. Hon var en skicklig lärarinnaoch mycket omtyckt av barn och föräldrar.Men vid 40 års ålder fattade hon beslut att byta yrke.År 1877 öppnade hon, driftig och förutseende som honKristina Eriksson1837-1910var, en diverseaffär i Vallersta i <strong>Kumla</strong> socken. Honfick här snart en stor kundkrets ej blott från Hörstaskolrote utan även från angränsande byar i Täby socken.Folk skyndade från gårdarna i Ekeby på ängsstigarnaöver slätten mot den nya handelsboden.Hon hyrde först norra sidan aven stor och lång tvåvåningsbondstuga hos Lars Larsson d. ä. vid bäcken.I nedre botten hade hon handelsboden inrymd och boddesjälv i övre våningen, medan Lars Larsson d. ä. medsin "Karimora" - Katharina Larsdotter - beboddesödra sidan av byggningen. När sonen Adolf Larssongifte sig med Hulda Jonsson från Skepps ta i NärkesTäby och övertog fädernegården, flyttade Vallerstafröknasin butik till Johan Anderssons gård, som liggerlitet längre mot norr och på högra sidan om vägen.Det var dit jag kom första gången med min fotogenflaskaför att göra affärer.Här stannade hon, tills äldsta sonen Erik Johanssongifte sig med sin Hulda och sedan delade gården medsin broder Adolf Johansson (Jämför <strong>Kumla</strong> Julblad1957, sid. 27). Då blev Vallerstafrökna åter husvill pågrund a v giftermål i gården, men kundkretsen var god,och hon lyckades skaffa sig ny affärslokal och bostadår 1898 hos änkefru Josefina Larsson, som hade en gammalstuga ledig på si.n gård, som låg uppför backen,ännu längre mOt norr på höger sida om vägen. Härstannade Vallerstafrökna och fortfor med sin affär tillsin död i oktober 1910. Som biträde hade hon hela sinVallerstatid sin brorsdotter Levina Eriksson, som sedanblev gift med hemmansägare Emil Carlsson i Hagaby.Kristina Eriksson tyckte mycket om djur, barn ochblommor. Förutom sin ögonsten Grållan hade hon katternaPer och Pål. När de blev gamla och makliga avsig, feta och välfödda som de voro, tog hon sig för attVJlLKOMMENoch gör Edra inköp för julen av SKODON lPOSTHUSET, KUMLA - Tel. 70337~KOHALLENSkolvägen 335

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!