.' 30:e årgången - Kumla kommun

cJl;1innesglimtar från HöOrstafrån föorra sekletAv MARTIN ENEMUNDIIIP å vägen förbi gamla skolhuset i Hörsta, där jagföddes, och som nu blivit Blåbandsföreningens bygdegård,kunde jag från norra fönstret i kammaren se folk,som färdades förbi. Varje lördagsmorgon kom Vallerstafröknaåkande efter sin Grållan. Hon satt där i sin gulavagn med piskan vid sin sida försiktigt nerstucken ifotsacken. Den nändes hon aldrig ha i handen och inteens visa för sin ögonsten. Därför hade inte Grållanbråttom, utan hon lunkade sakta på vägen, och jaghade möjlighet att noga kunna iakttaga Vallerstafrökna,där hon satt rak i ryggen och med en värdig hållning.På vintern åkte hon i en bred och rymlig grönmåladryss (släde) och var väl klädd i varm skinnmössa ochpäls. Mot kvällen kom hon tillbaka med sin vagn ellersläde fullpackad med specerivaror och fotogenfat m. m.,som hon inköpt vid Kumla station hos någon handelspatrondär. Hon var själv handelspatron i Vallersta ochhade där handelsbod.J ag fick företaga min första långtur på egen hand, dåjag fyllt nio år i början på 1890-talet, till hennes handelsbodi Vallersta. Min mor skulle baka, och jag fickuppdrag att köpa för 5 öre jäst och vetemjöl, som påden tiden kostade 30 öre per kg. Vanligen hade jagockså med en bleckflaska, som rymde två liter med fotogen,som då betingade i pris 18 öre litern. Så skulle jagnaturligtvis få köpa för 3 öre bröstsocker eller Nissensbröstkarameller. J ag fick dessa i en stor strut, som Frökenmed skicklig hand formade mycket elegant.Kristina Elisabet Eriksson var född den 14 juli 1837i Hjulsjö socken i Västmanland på gränsen mot Värmland.Hennes fader skall här ha varit arrendator påGårdsjö bruksgård.Hon utbildade sig i sin ungdom till småskollärarinnaoch fick anställning i grannsocknen Järnboås. Här skallhon med intresse ha deltagit i den fria religiösa rörelsen.Hon blev härför varnad av prästerskapet och slutligenav skolrådet avsatt från sin tjänst. Hon fick därefteranställning i Tysslinge i Närke vid en småskola, somgrundlagts av baptisterna. Hon var en skicklig lärarinnaoch mycket omtyckt av barn och föräldrar.Men vid 40 års ålder fattade hon beslut att byta yrke.År 1877 öppnade hon, driftig och förutseende som honKristina Eriksson1837-1910var, en diverseaffär i Vallersta i Kumla socken. Honfick här snart en stor kundkrets ej blott från Hörstaskolrote utan även från angränsande byar i Täby socken.Folk skyndade från gårdarna i Ekeby på ängsstigarnaöver slätten mot den nya handelsboden.Hon hyrde först norra sidan aven stor och lång tvåvåningsbondstuga hos Lars Larsson d. ä. vid bäcken.I nedre botten hade hon handelsboden inrymd och boddesjälv i övre våningen, medan Lars Larsson d. ä. medsin "Karimora" - Katharina Larsdotter - beboddesödra sidan av byggningen. När sonen Adolf Larssongifte sig med Hulda Jonsson från Skepps ta i NärkesTäby och övertog fädernegården, flyttade Vallerstafröknasin butik till Johan Anderssons gård, som liggerlitet längre mot norr och på högra sidan om vägen.Det var dit jag kom första gången med min fotogenflaskaför att göra affärer.Här stannade hon, tills äldsta sonen Erik Johanssongifte sig med sin Hulda och sedan delade gården medsin broder Adolf Johansson (Jämför Kumla Julblad1957, sid. 27). Då blev Vallerstafrökna åter husvill pågrund a v giftermål i gården, men kundkretsen var god,och hon lyckades skaffa sig ny affärslokal och bostadår 1898 hos änkefru Josefina Larsson, som hade en gammalstuga ledig på si.n gård, som låg uppför backen,ännu längre mOt norr på höger sida om vägen. Härstannade Vallerstafrökna och fortfor med sin affär tillsin död i oktober 1910. Som biträde hade hon hela sinVallerstatid sin brorsdotter Levina Eriksson, som sedanblev gift med hemmansägare Emil Carlsson i Hagaby.Kristina Eriksson tyckte mycket om djur, barn ochblommor. Förutom sin ögonsten Grållan hade hon katternaPer och Pål. När de blev gamla och makliga avsig, feta och välfödda som de voro, tog hon sig för attVJlLKOMMENoch gör Edra inköp för julen av SKODON lPOSTHUSET, KUMLA - Tel. 70337~KOHALLENSkolvägen 335