.' 30:e årgången - Kumla kommun

,Men varför samlas ni inte på kyrkvallen och med enmun ropar : "Vi vill ha en annan rondell!" T y den nihar kommer ni tydligen aldrig till rätta med. Ni allasom skall cykla eller mopeda från centrum och överviadukten, ni vet hur det är, och en dag kommer enlångtradare och stjälper hela sin last i huvut på er, därni står och väntar på infart.Ritningen ti ll den rondellen är nog ett måndagsarbete.Eljest börjar köpingens huvudgata bli synnerligenrepresen tativ, med många nya och fina hus.Overst på viadukten över stockholmsbanan stannar vitill för ett ögonblick. Både till höger och vänster se viut över ett präktigt slättland. Gammal sjöbotten. Ja,ibland om våren kan Rala-ängarna ge oss en reminiscensfrån den tid, då där fortfarande var sjö.Hallsbergs- och Kumla-bygdens första människor kornväl - liksom vi nu - dragande fram överst på den torraåsen. På ömse sidor fanns det fisk - och fågelrika sjöar.Egentligen måste det ha varit en egendomlig syn, närännu de sista resterna av den en gång så stora Ancylussjönlät åsen och kullarna sticka upp som en skärgård urvattnet. Och när människorna byggde Närkes kanskeståtligaste fornminne - de fyra domarringarna vid Norrby- hade kullarna och åsen hyst människor i långligatider.Vi stannar till vid de där domarringarna. Inte långstund, ty man har ingen möjlighet att få kontakt meddet förgångna, när nutiden så hutlöst och pietetslöstträngt på och gjort platsen till den tristaste i socknen.Vi lämnar den beklämmande synen bakom oss ochrullar till gladare och mera upplyftande synintryck. Närmastblir det Prins Eugens förnämt enkla, behagfulltplacerade husarsten. Jag var där när den avtäcktes, menminns blott hur en sprättig löjtnant bar sig åt då hanfotograferade sin mycket förtjusande flickvän. Han höllden då högst moderna bälgkameran med briljantsökareBlackstaKlImia by, en idyll i sockneni högra handen med tummen mot avtryckaren. Dirigerademed vänstra kardan flickan till lämpligt läge och avstånd.Intog enskild ställning, med den kameraförseddahögra handen väl sträckt efter sidan, och tryckte av.Inte fick han något med av flickan på den rutan, inte.Synd, så fin pudding, som det var.Nu vindar vi upp vatten ur källan bakom minnesstenen,släcker törsten och funderar på, om det inte trotsallt fattas tre vägmärken mellan Åsbro och Kumla. Inteför det jag är förtjust i vägmärken, och skulle jag fåvälja mellan den fria farten och de många vägmärkenaeller inga märken och en fart som svarade mot det, skullejag obetingat välja det sista. Men de tre märken som fattasskulle jag ändå vilja ha på plats. Ett här, ett vidKlevsbacken och ett vid Blacksta. Ett märke, som visserligeninte är med i Kungl. Maj :ts kungörelse angåendevägmärken m. m. men som ändå finns litet här ochvar i landet. De flesta jag sett har varit runda med vitbotten och svart bård och texten: DRICKSVATTEN.Ofta både efterlängtade och välsignade.u tar vi vattenpavan i handen och snurrar gladeligenförbi både motorstadion, som sover på sina lagrari väntan på en ny era, och vägskrapegubbar men stannarinvid grusgropen till höger. Alldeles intill under vits tammigabjörkar finns det bänkar och bord. En av de därsmå, små detaljerna som gör en ögonförsedd vägfarandeså belåten, att man ovillkorligen måste säga: Tack, tack.Så sitter man där och ser in i en tall- och granskog påandra sidan vägen och tycker att tiden rullat undanalldeles för fort, sedan man var med och planterade denskogen. Då var det hårda tider för landet, med arbetslöshetoch nödhjälpsarbeten. Och ingen kunde väl ana attSannahed åter en gång skulle bli en militär övningsplats.Så blev det dock. Men under de år som gått sedan desshar ett vackert och välbyggt villasamhälle vuxit upp justpå den plats, där tusentals soldater svurit och svettats,skrattat och supit och plaskat i lervällingen.gparlån FURDUBBLAR KONTANTERNANu kortare spartid, bara 10 månader.Spara lägst 50 kr, högst 200 kr per månad.Låna lika mycket utan borgen som Ni sparat.Välkommen in för närmare upplysningar.SKANDINAVISKA BANKENKUMLA7