Provläs! - SNS

KIRSTI NISKANEN & CHRISTINA FLORIN (RED.)FÖREGÅNGARNADrude Dahleru p Mona El ias sonGu nnel orsberg ora riberg Siv GustafssonAnita Görans son Yvonne HirdmanCa rin Hol m q u istElisabeth SundinAnita NybergEva ÖsterbergKVINNLIGA PROFESSOREROM LIV, MAKT OCH VETENSKAPSNS FÖRLAG

Kirsti Niskanen & Christina lorin (red.)Föregångarnakvinnliga professorerom liv, makt och vetenskapsns förlag

sns FörlagBox 5629114 86 StockholmTelefon: 08-507 025 00Telefax: 08-507 025 25info@sns.sewww.sns.sesns – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle –är ett fristående nätverk av opinionsbildare ochbeslutsfattare i privat och offentlig sektor. sns villgenom forskning, bokutgivning och möten bidratill debatt och rationella beslut i samhällsfrågor.FöregångarnaKvinnliga professorer om liv, makt och vetenskapKirsti Niskanen och Christina Florin (red.)Första upplaganFörsta tryckningenFöregångarna publiceras med stöd från RiksbankensJubileumsfond, Kungl. Vitterhetsakademien, Magn.Bergvalls Stiftelse samt Åke Wibergs stiftelse.Översättning från danska (Drude Dahlerups artikel»Från rödstrumpa till professor«): Leif Åberg© 2010 Författarna och sns FörlagFörläggare: Helena HegardtGrafisk form: Patrik SundströmTryck: 08Tryck, Stockholm 2010isbn: 978-91-86203-16-0

innehållFörord 6Kirsti Niskanen & Christina lorin Livshistorier, feminism och vetenskap 9Drude Dahleru p Från rödstrumpa till professor 31Mona Eliasson Att sitta på två stolar samtidigt. Psykologi och genusvetenskap 59Gunnel orsberg En motsträvig kulturgeografs karriärväg 85ora riberg En kil in i en manlig värld 113Siv Gustafsson Feminist bland ekonomer – ekonom bland feminister 143Anita Göransson Att bygga ett vetenskapligt fält.Förutsättningar och utvecklingslinjer 177Yvonne Hirdman Min väg från förvirring till förtryck – en framgångssaga 215Carin Hol m q u ist Mellan två eldar– evig balansakt mellan egenart och anpassning 239Anita Nyberg Mitt liv som forskningsprojekt 271Elisabeth Sundin Organisationer och genusrelationer 305Eva Österberg Kultur, kvinnor och historia. Mitt liv som forskare 327Noter 358 · Litteratur 369 · Register 383

förorddet började som en konferens i Uppsala när föreningen SverigesKvinno- och Genushistoriker (skogh) hade inbjudit sex professorer i historiaatt berätta om sina liv och karriärer. Avsikten var att dokumentera enhistorisk period när kvinnor för första gången hade nått de högsta positionernainom universitet och högskolor. Hur hade fältet kvinno- och genushistoriavuxit fram? Hur såg vägen till professuren ut? Hur kom dessa sexatt just intressera sig för kvinno/genushistoria? Vilka hinder hade de mött?Vad hade bidragit till framgången?De sex professorerna var alla i slutet av sin karriär och skulle inom denärmaste åren gå i pension. Detta var en poäng. De hade alltså levt undersamma period och blivit fostrade i samma slags vetenskapliga paradigmoch historiesyn. Hur hade de upplevt den förändring de bidragit tillatt skapa? De inbjudna var Christina Florin, Anita Göransson, YvonneHirdman, Ann-Sofie Ohlander, Ulla Wikander och Eva Österberg. Helaarrangemanget blev så lyckat att många menade att man borde samla debiografiska berättelserna till en bok. På olika sätt hade dessa personer varitföregångare för en helt ny riktning inom historieämnet och detta bordesättas på pränt.Det har nu gått några år sedan konferensen arrangerades och vi somskulle svara för publikationen insåg snart att boken skulle bli fylligare ochmer vetenskapligt intressant om vi bjöd in fler kvinnor som varit aktivainom kvinno-/genusforskningen att berätta om sig själva och genusforskningen.De ämnen vi valde var statsvetenskap, kulturgeografi, psykologi,företagsekonomi och nationalekonomi. Vi har under arbetets gång tillfrågatmånga fler än de personer som nu finns med i boken.6

förordAvhoppen har varit vårt enda bekymmer under arbetets gång. Dessahar berott på tidsbrist, stress eller skrivkramp hos de tillfrågade. Många harupplevt att det varit jobbigt att skriva om sig själva när de i vanliga fall beskriversamhällsprocesser, system, teorier, kategorier och har andra människorsom studieobjekt. Några professorer sade nej med en gång. Detfanns tillfällen i deras karriärer som de inte ville bli påminda om: »Nej tack,jag föredrar att må bra«, som någon svarade i ett brev.På ett tidigt stadium kom sns Förlags förläggare Helena Hegardt attintressera sig för projektet. Hennes entusiasm och professionella hanteringav arbetet har varit ovärderliga. Tack Helena för otaliga möten ochdiskussioner.Vi har också fått generöst ekonomiskt stöd av Riksbankens Jubileumsfond,Kungl. Vitterhetsakademien, Magn. Bergvalls Stiftelse samt Åke Wibergsstiftelse för vilket vi framför vårt varmaste tack.Vi tackar även Britta Lundgren och Johanna Esseveld som deltog somskarpsynta läsare och kommentatorer i ett inledande skede.Och ett särskilt tack vill vi rikta till alla de elva professorer som har bidragitmed sina personliga upplevelser, tillkortakommanden och glädjeämnensom nu blivit till en spännande vetenskapshistorisk dokumentationi denna bok. Ni var alla med om att skapa ny kunskap och en ny vetenskapinom era discipliner. Utan er inget.Oslo och Stockholm den 10 mars 2010kirsti niskanen och christina florin7

Drude DahlerupFrån rödstru mpa till professorDen första och kanske viktigasteuppgörelsen var den med biologismen. När jag 1960 gick ut den danskafolkskolan fanns det i årskurs 10 fortfarande en uppdelning mellan matematikför pojkar och »tjejräkning« som det kallades i folkmun. Flickornahade ju av naturen inte begåvats med matematisk förmåga, ansågs det, ochpå gymnasiets matematiska gren fanns det följaktligen ganska få flickor.Flickorna skulle vara affärsbiträden eller sitta på kontor, innan de gifte sig,och då var det viktigt med huvudräkning.»Du kan väl se själv – det finns inte några kvinnliga violinvirtuoser, ingakvinnliga uppfinnare, ingen kvinnlig stormästare i schack och inga kvinnligaprofessorer i filosofi och matematik!« När pojkarna kom med sådanaargument, och det hände ofta, tog det hårt. Allra värst var det emellertidden gången när en av mina bästa väninnor i gymnasiet sade till mig: »Dukan lika gärna låta bli att protestera, för män är faktiskt överlägsna kvinnor.«I dag har vi en Ann-Sofie Mutter, det finns kvinnliga dirigenter ochstormästare i schack, och kvinnliga matematik- och filosofiprofessorer,kvinnliga statsministrar, riksbankschefer, polismästare, astronauter, piloter,officerare, jazzpianister, orkesterledare och kvinnliga nyhetsuppläsare31Uppgörelsenmed biologismen

dahleruppå radio och tv. Och det finns lika många flickor som pojkar på matematiklinjerna.Detta är ingenting mindre än en kulturrevolution, och det ärspännande personligen att ha upplevt och deltagit som medaktör i dennautveckling.Uppgörelsen med biologismen hade varit en viktig punkt på kvinnorörelsensdagordning ända från rörelsens början under 1800-talets andrahälft. Uppgörelsen har haft skiftande perspektiv, men den har hela tidenvarit nödvändig, eftersom biologiska argument alltid har använts för atttrycka ner kvinnorna. Att driva denna uppgörelse några steg vidare var ensjälvklarhet för den kvinnoforskning som började växa fram i hela västvärldenpå 1960- och 1970-talen. Följaktligen är det fel att hävda att uppgörelsenmed biologismen – eller med »essentialismen« för att använda en oklarmodern term – kom på ett senare stadium, med poststrukturalismen.I unga år läste jag själv med stort intresse både Simone de Beauvoirs,Karin Børresens och Asta Ekenvalls kritik av de könskodade dikotomiernai västerländskt tänkande: sol–måne, ljus–mörk, kultur–natur, stark–svag,aktiv–passiv, man–kvinna. 1 Men den största inspirationskällan för mittuppror var utan tvekan min egen mor, Elin Høgsbro Appel, som både påmödernet (Høgsbro) och fädernet (Appel) hade kända folkhögskolepersoneroch politiker i släkten. 2Att varaannorlundaNär min mamma 1945 blev invald i Folketinget, den danska riksdagensandra kammare, för det stora liberala partiet, Venstre, fanns redan hennesfar där. Det blev den allra första far–dotterkonstellationen i Folketinget.Hon var även den första småbarnsmamman i Folketinget, och jag, som varyngst av tre syskon, var bara ett spädbarn när hon blev invald. Min pappavar föreståndare för den grundtvigianska Vestbirk Højskole på Östjylland,och han tog – med hjälp av barnflickor förstås – hand om oss barn underveckan när mamma befann sig i Köpenhamn.Självtillit och tron på kvinnors och mäns lika förmågor är något jag harfått med mig hemifrån. Min mamma blev radikalfeminist långt innan detkom på modet. Efter en olycklig kärleksaffär med en högt uppsatt politiker,och en för samtliga inblandade smärtsam skilsmässa från min far, ladehon om kurs i livet, från kristen, liberal politiker och folkhögskolelärare32

Yvonne HirdmanMin väg från förvirring till förtryck– en framgångssagaNu är det sent 1950-tal och tidigt1960-tal, och jag är arton år och försöker se ut som Juliette Greco och jag ärinte förtryckt, jag är inte underordnad – jag är bara förvirrad. Jag har lyckatsta studenten som halvklassiker på latinlinjen med ett slätstruket b i historia(= just godkänt), liksom i alla läsämnen, det är bara i svenska, gymnastikoch teckning som betygen klänger över ab (sen kom a och bäst varA men det fick ingen, utom min bror när han tog studenten).Jag måste ha kjol och ordentliga strumpor med söm därbak och högklackadeskor när jag ska söka sommararbete på Viking Line och jag fårsamma jobb som en ung finnig kille och han tjänar åtminstone 10 procentmer än jag – men jag är inte förtryckt, jag är inte underordnad – jag är baraförvirrad.Och alla killar är klädda i små tweedhattar och röker cigaretter, precissom jag, och de kan allt om jazz och de bestämmer om vi ska gå på bio, omvi ska sitta i rökiga källarlokaler och spisa jazz som är det tråkigaste somfinns, om vi ska träffa hans kompisar, om vi ska åka bil, om vi ska hångla,om han ska ringa. Han bestämmer, han pratar. Jag väntar, jag tiger och jagär inte förtryckt eller underordnad – jag är bara förvirrad.Och mamma får mig att börja läsa konsthistoria för det är väl det lät-215Kontext: jaget i

hirdmantaste man kan läsa på universitetet och ligger ändå nära till det jag verkligenvill, som är att teckna, men jag kom inte in på konstfack och jag vågarinte åka till Paris och kom jag inte in är det ett tecken på att jag inte duger,så jag börjar väl att läsa då och jag går upp på Drottninggatan i Stockholmoch in i Spökslottet och anmäler mig, men jag får inget studielån för jag harför dåliga betyg så jag får ta ett borgenslån med mamma och pappa somborgensmän och som jag kommer att betala av.Nu är det 1963 och jag blir på smällen och ska jag försöka lyfta tungakolsäckar eller att på något mystiskt vis ta mig till Polen för att göra aborteller gå upp till någon konstig myndighet (socialstyrelsen kan den nogheta) och säga att jag skulle bli galen och då skulle jag kanske få abort – ochförmodligen bli steriliserad på kuppen men det skulle jag inte brytt mig om– men jag är inte förtryckt, jag är inte underordnad, jag har bara haft oturoch jag far inte till Polen för jag vet inte hur man gör och jag går inte till socialstyrelsenoch jag lyfter inte ens kolsäcken som står i hörnet i den lilla,lilla insprängda studentlägenheten på Frejgatan där man fick laga mat i kakelugnen.Jag bara blundar och flyttar ut linningen i min studentkjol meden säkerhetsnål och jag stirrar på den broschyr de stoppar i handen på migpå Kungsgatan (rfsu:s mottagning) »Till en blivande mor« med en snitsigteckning av Kerstin Thorvall och sätter mig på kaféet vid plaskdammenvid Handelshögskolan och röker en cigarett. Jag har ännu inte tenterat avantikens konsthistoria.Nu är det höst 1964 och jag har av någon anledning blivit gift, fast jaglamt men envist krävt att jag skulle få behålla mitt flicknamn för det har jagjust hört på radion att man kan och annars tänker jag inte gifta mig och jagväntar där i rådhusets tunga korridorer denna blöta oktoberdag på att deska komma tillbaka och skaka på huvudena och säga att tyvärr, men. Mendet gör de inte och jag får behålla mitt namn och jag blir gift och snart harjag också en filosofie kandidatexamen som jag läst ihop utan att gå på särskiltmånga kurser eller föreläsningar. Tentamina i konsthistoria har varitmuntliga och jag har klarat mig genom att läsa Gregor Paulssons fyra bandoch strunta i de långa litteraturlistorna och uppsatsen om dopfuntar harjag snott ihop utan att besöka en enda kyrka och när professorn frågade tittadejag bara blygt ner på min växande livmoder och han frågade inte mer216

Eva ÖsterbergKultur, kvinnor och historia.Mitt liv som forskareMitt i livliga diskussioner avBourdieu har det hänt att jag blivit uppmanad att berätta vad som varit mittspecifika kulturella kapital på väg in i det akademiska livet. Första gångenjag fick frågan blev jag ställd och lite blyg. Då frågan väcktes igen, hade jagtänkt efter.Mitt kulturella kapital från barn- och ungdomen är, skulle jag viljahävda, en blandning av värderingar, intryck och vanor. De är delvis förknippademed min unika krets av nära anförvanter. Till en del har de däremotatt göra med de bearbetningar av politiska och ideologiska konfrontationersom många i min generation har – eller har fått »ärva« av sina föräldrar.Både de privata hågkomsterna och generationsminnena ingår i denerfarenhet som jag betraktar som min, eller rättare sagt har gjort till min.Det besvärliga begreppet erfarenhet använder jag då på det vis, som dentyske idéhistorikern Reinhart Koselleck utvecklat. Erfarenheten utgör resultatetav ett slags ständigt pågående lärprocess, ett »närvarande förflutet,vars händelser har införlivats och kan hämtas fram ur minnet«. Dennaprocess kan vara både medveten och omedveten, såväl känslomässig somkognitiv. 1Mina syskon och jag hade en farmor som vi älskade och kände stor re-327Barndomensprägling

österbergspekt för. En gång var hon den ståtliga enda dottern på en gård i Östergötland.Mer eller mindre mot sina föräldrars vilja gifte hon sig med en fattigradikalliberal folkskollärare som varit frielev vid Linköpings folkskoleseminarium.Han var en talangfull man som spelade, sjöng och skrev. Menhan dog tidigt, så vi barnbarn hade aldrig fått uppleva honom, endast hörthistorierna. Farmor var på sin ålderdom närmast stendöv, trots tappra försökmed dåtidens klumpiga hörapparat som applicerades på hennes imposantagestalt i blå klänning med vit krage. I bästa fall förbättrade denhennes hörsel lite. I sämsta fall visslade apparaten så att både hon och vifick ont i huvudet. Eller också tog batteriet slut mitt i middagen. Under allaomständigheter vande vi oss vid att kommunicera med farmor genom attstå rakt framför henne och tala så högt och tydligt som vi bara förmådde –min storasyster ( född 1939), min lillebror ( född 1945) och jag (född 1942).–Goddag, farmor, tack för julklappen, hojtade vi. Neg och bockade.Så hade vi en mamma som jag dyrkade. Hon var vacker, allvarsam ochlidelsefullt engagerad som sjuksköterska i Varberg där vi bodde. Hon varen av två röntgensköterskor i staden på den tiden och hade därför iblandjour på helgerna. Åtskilliga julmiddagar fick anpassas efter det faktum attnågon äldre dam råkat ramla och bryta benet i snöhalkan och måste röntgas.Mamma arbetade alltid, tyckte vi. Hon valde att inte vara hemmafruäven i hemmafruns decennier efter andra världskriget. 2 Det berodde knappastpå lönen som i stort sett gick åt till en hemhjälp som kom ett par timmarför att laga mat till oss när vi rusade hem på middagsrasten från skolan.Orsaken var helt enkelt att hon älskade sitt yrke, eller kall som hon antagligensjälv tänkte. Ändå hade hon tid för att på kvällarna läsa Elsa Beskowför oss barn. Tålmodigt och utan förebråelser steg hon också upp mitti natten för att ideligen byta pyjamas på mig, som var en kronisk sängvätareända upp i tioårsåldern.Pappa var folkskollärare och känd som en mycket god pedagog. Samtalenvid kvällsmaten i vårt hem handlade ofta om hur man skulle lära utsaker och ting med påhittiga metoder. Eller också fick vi höra om patientersom enligt mamma inte blev bemötta tillräckligt ömsint av läkarna elleroperationer som lyckats rädda ett sönderslaget knä tack vare en skickligkirurg. Pappa var musikalisk och drastisk. Mot sina egna barn blev han328

Elva av våra främsta kvinnliga professorer berättar om sinaliv, om vägen till makten och om möjligheten att förverkligasina drömmar och ambitioner som forskare, lärare ochakademiska ledare.Vilka målsättningar har de haft och hur har de lyckats i historiensbackspegel? Vilka möjligheter och hinder skapar maktpositioner? Varfanns förebilderna och vilken betydelse har uppväxt- och barndomsförhållanden?Hur har de kunnat förena privatliv med krävande yrkesliv?Skribenterna berättar om klass- och bildningsresor, om vikten avsociala reformer i bland annat utbildningsfrågor samt om internationellasamarbeten och utlandsvistelser av avgörande betydelse. Deskriver om konkurrens, intriger och förödmjukelser, men också omframgångar, kreativitet och skaparlust.Alla var verksamma inom samhällsvetenskapens och historieämnetsgenusforskning, som etablerades som en frisk och kritisk forskningsinriktningvid svenska universitet under 1980- och 90-talen. För förstagången i svensk universitetshistoria var ett stort antal kvinnliga forskareriktigt framgångsrika i de manligt dominerade strukturerna.Föregångarnas livshistorier är färgstarka och fängslande – ettstycke sällsynt spännande samtidshistoria.ISBN 978-91-86203-16-0