Leif Nilsson

Inventering av alfågel och andra havslevande andfåglar isvenska farvatten 2007 -2011Sammanfattade RapportLund 2011-09-22Leif NilssonEkologihuset223 62 LundLeif.nilsson@zooekol.lu.seTEL: 046-2223709. 070-5255709

SUMMARYNilsson, L. 2011. Censuses of Long-tailed Duck and other Seaducks in Sweden 2007-11.Department of Ecology, Lund University. 25 pp.The offshore Swedish areas in the Baltic were for the first time surveyed in one season, whereasformerly only partial coverage could be obtained. Some of the major areas were howevercovered with an all Baltic boat survey in 1992/93 (Jan Durnick et.a. 1994. Important MarineAreas for Wintering Birds in the Baltic Sea. Report from Ornis Consult, Copenhagen.)In 2007 a second total survey of Baltic offshore waters was started within the SOWBAS-project.Due to bad flying weather only small parts could be covered the first two years, but in 2009, allimportant areas for seaducks could be surveyed. Parallell lines with were covered from the shore(larger islands in archipelagos) out to a depth of about 30m. An example of the survey linedesign is found in Fig. 2, whereas the coverage in 2007, 2009 – 2011 is shown in Figs. 3 – 6.Besides the Baltic areas the west coast was also surveyed in 2009 with line transects in southernKattegatt and total coverage in the outer parts of the Swedish west coast archipelagos aimed forthe Eider Duck.Aerial line transects were undertaken with a CESSNA 337 Skymaster (Fig. 1) with at least twoobservers being employed at the same time. The observers covered a transect band out to 200 mfrom the side of the aircraft, the total sampling band being 320 m when taking the blind anglebelow the aircraft into consideration. Census speed was 180 km/h and flying altitude was 70 m.GPS-navigation was used to establish where observations of waterbirds was done.Theobservations were transferred to a data-base with coordinates for each observation.On the West Coast the Eider dominated (Fig. 7, 8) with a total estimated population of 52000,which was more or less the same as in 2004, but appreciably higher than earlier (Table 1).Concentrations of Scoters Melanitta sp. were found in the southern part of Kattegatt, but here wedo not have any comparable older data (Table 2).In the Baltic, the total population of Long-tailed Ducks was estimated to be around 430 000 inSwedish waters compared to an estimate of about 1 400 000 at the boat survey in 1992/1993,with a marked dominance for the offshore banks and the areas east of Gotland (Fig. 9 -11, Table3). All data indicate very marked decreases in important areas, but Hanöbukten in the south andsome archipelago areas had the same numbers as during the 1970s. The Midsjöbank in centralBaltic also had high counts but comparable data are missingDuring the surveys in the Baltic Velvet Scoter, Common Scoter, Eider and Red-breastedMerganser were also surveyed (Tables 5 – 8).HOMEPAGE:www.biol.lu.se/zooekologi/waterfowl/index.htm2

INLEDNINGDenna rapport sammanfattar resultaten från flyginventeringar av havslevande dykänder i svenskafarvatten under 2007 – 2011 samt presenterar ett förslag över hur den framtida övervakningen avde havslevande dykänderna bör organiseras. Inventeringen startade som ett svenskt bidrag tillSOWBAS- projektet och avsåg att under 2007 och 2008 täcka de svenska utsjöområdena iÖstersjön. Under 2007 kunde endast begränsade flyginventeringar genomföras i södra delen avområdet och under 2008 var förhållandena för flygningar under vintern också ogynnsamma, menvintern 2009 kunde för gången de svenska utsjöfarvattnen från Gävlebukten till norska gränseninventeras i sin helhet under en och samma vinter.Inför vintersäsongen 2009 fick jag i uppdrag av Naturvårdsverket, vilka också finansieratÖstersjöinventeringen, att genomföra en riktad inventering av övervintrande alfåglar för att kunnage förslag till ett kommande monitoring program inriktat främst på denna art, men också medhänsyn till andra övervintrande sjöfåglar i de yttre svenska farvatten, vilka ej täcks av de årligasjöfågelinventeringarna. Uppdraget kom sedemera att utsträckas till vintrarna 2010 och 2011.Inventeringen kan ses som ett komplement till de årliga internationella midvinterinventeringarnaav sjöfågel (IWC) i Sverige, vilka pågått sedan januari 1967, dvs. sedan startenav det internationella programmet. De organiseras och samordnas av Wetlands International(tidigare IWRB) med säte i Nederländerna och täcker hela Europa med angränsande områden. Ennationell samordnare i varje land leder inventeringarna och rapporterar till högkvarteret samtidigtsom man svarar för de nationella bearbetningarna. De svenska inventeringarna ingår också somett led i den av Naturvårdsverket organiserade Nationella Miljöövervakningen.Medan de årliga midvinterinventeringarna avser att ge underlag för att följa trenderna ochbeståndsutvecklingen i de flesta vanligare andfåglar så krävs speciella insatser med bl.a. flyg ochbåt för att täcka in de havslevande arterna. De internationella midvinterinventeringarnakompletteras därför med jämna mellanrum med mer heltäckande inventeringar. Landstäckandeinventeringar av de inre farvattnen i Sverige har genomförts några gånger, senast under vintern2004.I samband med de första årens midvinterinventeringar av sjöfåglar under åren 1967 – 1978genomfördes ett betydande antal båtinventeringar med observationer från kustbevakningensbåtar, varvid betydande områden till havs utanför de svenska kusterna kunde täckas. 1971-1974genomfördes också ganska storskaliga inventeringar av de inre farvattnen samt en del längre utliggande områden. Dessa inventeringar begränsades dock av att motsvarande inventeringar ej vargenomförbara i hela Östersjön.Efter de politiska förändringarna i området genomfördes en första samordnad inventering med båtoch flyg i hela Östersjön 1992 och 1993 (Durinck et al. 1994 Important Marine Areas forWintering Birds in the Baltic Sea. Report from Ornis Consult, Copenhagen). De svenskaområdena kunde dock inte täckas fullt ut. Under 2007 planerades en andra inventering av helaÖstersjön, vars material nu är under analys.Materialet från inventeringarna 2009 har tidigare sammanfattats i en prelimniär rapport.Resultaten från dessa inventeringar samt från inventeringarna under 2010 och 2011 har dessutomöversiktligt inarbetats i de årliga rapporterna från de svenska andfågelinventeringarna.Föreliggande rapport avser att ge en sammanfattande redogörelse för resultaten från de samladeinventeringarna 2007 – 2011 i svenska utsjövatten. Materialet har också inarbetats i den3

gemensamma rapporten för hela Östersjön från SOWBAS, vilken kommer att publiceras underhösten 2011. Analyser av materialet för publicering i vetenskapliga tidsskrifter har ocksåpåbörjats. Västkusten inventerades enbart 2009, men för att ge en fullständig bild av dehavslevande dykändernas utbredning i Sverige redovisas även dessa resultat i denasammanfattande rapport.Förutom undertecknad har följande forskare vid Zooekologiska avdelningen medverkat somobservatörer vid inventeringarna: Martin Green, Nils Kjellen, Johan Nilsson, David Erterius &Roine Strandberg.METODIKFig. 1. Vid flyginventeringarna till havs utnyttjades en CESSNA 337 Skymaster, en högvingadtvåmotorig maskin med god sikt. Minst 2 observatörer medverkade vid inventeringarna, men oftavar vi tre i planet förutom piloten.During aerial surveys at sea we used a CESSNA 337 Skymaster, a high-winged twin-enginedaircraft with good visibility. At least two observers were employed but often we were three in theaircraft besides the pilot.De yttre havsområdena täcktes med linjetaxeringar från flygplan. Inventeringslinjerna lades ut såatt de täcker alla viktigare havsområden (inkl. utsjöbankar) i de svenska havsområdena. Gränsenmot djupare vatten har lagts vid ett djup på 30 m. Ett exempel på utlägg av inventeringslinjervisas från Hanöbukten (Fig. 2). Här har linjerna lagts med 2 km mellanrum, men i de flestahavsområden har vi lagt inventeringslinjerna med 4 km mellanrum. I områden med en smalaregrundvattenzon utanför kustlinjen har vi lagt ut inventeringslinjer parallellt med kusten på olikaavstånd från densamma och inte som i Hanöbukten där linjerna går från stranden ut till djuptvatten. I ostkustskärgårdarna startade linjerna i princip i zonen med större öar och gick ut tilldjupt vatten.4

Vid flyginventeringarna använder vi CESSNA 337 Skymaster, en tvåmotorig högvingad maskin(Fig. 1). Säkerhetssskäl till havs kräver tvåmotorigt flyg och denna maskin har god sikt. Normaltflyger vi på ca 70 m höjd med en hastighet av ca 150 – 180 km/h. Navigeringen sker mellanförutbestämda waypoints med användande av planets GPS. Vid observationerna medverkar minsttvå observatörer, en bredvid piloten och en bakom, vilka täcker var sin sida av planet. Iblandmedföljer en tredje observatör. Alla iakttagelser talas in på band med tidsangivelse. Flyg-trackenloggas på en separat GPS. Observationerna läggs sedan in i en dagtabas med exakta positioner förvarje observation.Fig. 2. Exempel på inventeringslinjer i Hanöbukten. Linjerna låg här med 2 km mellanrum, menvi utnyttjade 4 km mellanrum inom merparten av de svenska farvattnen.Example of lines used for aerial surveys in Hanöbukten in south Sweden. Here the lines are 2 kmapart but in the main areas we used 4 km between the survey lines.Vid inventeringarna räknar vi samtliga observerade fåglar. Inventeringarna koncentreras till ettband på 200 m på vardera sidan av flygplanet. Fåglar utanför denna zon noteras som extrainformation och markeras speciellt i databasen. Observatörerna har en död zon på vardera sidanav planet, som beräknas till ca 40 m på vardera sidan. Detta innebär i praktiken att deninventerade zonen blir 320 m bred. Vid analyserna har sedan inventeringsdata från linjernaomräknats till antal per större områden baserat på täckningsgraden inom relevanta djupområden.5

Inventeringarna har endast genomförts under goda väderförhållanden. Dvs det skall varatillräckligt hög molnhöjd och därmed ljus. Dessutom är det viktigt att det inte blåser för mycket,vid sjögång kan fåglarna vara svåra att upptäcka och räkna på vattenytan.MATERIALUnder vintern 2007 kunde endast de sydliga delarna av den svenska Östersjökusten inventerasberoende på flygförhållandena över Östersjön. Inventeringarnas omfattning framgår av Fig. 3.Fig. 3. Karta över den svenska delen av Östersjökusten med planerade och genomfördainventeringar för vintern 2007.Map of the Swedish Baltic coast showing planned and undertaken aerial surveys in the winter2007.Under 2009 kunde som nämnts i inledningen hela den svenska kusten inventeras.Täckningsgraden framgår av Fig. 4. På ostkusten och i den södra delen av Kattegatt genomfördesinventeringarna helt som linjetaxeringar. Inventeringarna i norra Halland och Bohuslängenomfördes däremot som områdesinventeringar. Detta innebar att områdena täcktes i sin helhetmed flygspaning. Inventeringen på västkusten var speciellt inriktad på att täcka in ejder ochinriktades därför på områden där man kan förvänta sig större antal ejdrar, dvs de inre fjordarnaoch vikarna innanför Orust och Tjörn samt en del andra större öar täcktes inte. Inte hellerområdena i Öresund norr om bron täcktes med flyg, eftersom de landbaserademidvinterinventeringarna täcker hela det aktuella området.Totalt omfattade flyginventeringarna ca 45 tim, vartill kommer ungefär 20 timmar itransportflygningar till och från inventeringsområdena. Totalt sett omfattade flyginventeringarnavintern 2009 fler flygtimmar eftersom en del områden inventerades vid flera tillfällen inomramen för andra specialprojekt (Naturvårdsverkets Utsjöbanksinventering samt Vindkraftprojektvid Lillgrund i Öresund).6

Fig. 4. Omfattningen av flyginventeringarna i de yttre svenska farvatten vintern 2009.Coverage of aerial surveys in Swedish waters in the winter 2009. The Baltic and the southernpart of the Kattegatt were covered by line-transects, whereras the surveys in the northern part ofthe west coast were based on total coverage of important areas.7

Fig. 5. Omfattningen av flyginventeringarna i de yttre svenska farvatten vintern 2010.Specialinventeringar vid Lillgrund i Öresund och Falsterbo ej markerade.Coverage of aerial surveys in Swedish waters in the winter 2010. Special surveys at the Lillgrundwindfarm in Öresund and around Falsterbo are not shown on the map.Vintern 2010 inriktades inventeringarna enligt uppdraget i första hand på att täcka de viktigautsjöbankarna för alfågel i Östersjön. Under själva vintern var stora delar av Kalmarsund ochskärgårdarna på ostkusten helt istäckta och i Stockholms skärgård var isen kompakt till Finland.De södra skärgårdarna inventerades i april, vilket är acceptabelt för alfågeln, men inte för övrigahavsdykänder som då börjat flytta in i Östersjön från vinterkvarteren. Inventeringarnabegränsades av askutsläpp från en isländsk vulkan och därmed sammanhängade flygförbud.Totalt omfattade inventeringarna 2010 20 timmars inventering samt 10 timmars transitflygning.8

Fig. 6. Omfattningen av flyginventeringarna i de yttre svenska farvatten vintern 2011. Områdetmed fast is markeras med en röd linje. Notera att hela centrala Kalmarsund och Stockholmsskärgård var isbelagda.Coverage of aerial surveys in Swedish waters in the winter 2011. The area with hard ice in thecoastal areas is marked with a red line. Note that most parts of Kalmarsund were icecovered aswas the case for the Stockholm archipelago.Omfattningen av inventeringarna 2011 framgår av Fig. 6. Inventeringarna koncentrerades till detre viktiga Utsjöbankarna, men därutöver inventerades också viktiga områden efterfastlandskusten. Under en period mitt i vintern var hela skärgården norr om Öland inkl.Kalmarsund helt isbelagd och en iskant gick från Ölands norra udde till Landsort och utanförStockholms skärgård över till Finland. Inventeringarna längs fastlandskusten begränsades därförtill en flygning efter iskanten också täckande de få isfria alfågelområdena utanför densamma.Under 2011 kunde Midsjöbankarna inventeras vid ytterligare två tillfällen i samband med ettuppdrag för EON i samband med ev. vindkraftsplaner där. Hoburgs Bank inventerades också vidtvå tillfällen. Dessutom genomfördes två flygningar utanför Gotland resp. Ölands kuster för atttesta huruvida en linjetaxering längs kusterna kan vara en möjlighet för kommande regelbundenmonitoring av alfågel.Totalt omfattade flygningarna 2011 30 timmar inventering samt 22 timmar transitflygning.9

VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENVintern 2007 var en mild vinter med mycket blåst och lågtryckpassager, vilket försvåradeinventeringarna till havs. Vid årsskiftet förekom havsis endast i de nordligaste delarna avBottenviken. Detta innebär att samtliga farvatten av intresse för inventeringen var helt isfria.Vintern 2009 inleddes med några dagars kallt väder kring julhelgen, med de lägstatemperaturerna i sydsverige kring trettonhelgen, dvs precis före inventeringsstarten. Efter en mildperiod kom kylan tillbaka i mitten av månaden. Totalt sett var januari 2009 mildare än normalt ihela landet. Medeltemperaturerna var dock ett par grader högre föregående vintrar. Vintern iövrigt kännetecknades av relativt milda förhållanden.I början av januari låg nyis längs kustbandet ner till den norra delen av Östersjön samt i Mälarensoch Vänerns norra skärgårdar. Det förekom också nyis i de inre ostkustskärgårdarna längresöderut, dock inte i Blekinge. Sjöarna i inlandet var i huvudsak istäckta. Ytterligare isläggningtillkom under februari, men isen låg endast i de inre farvattnen och påverkade inteutsjöinventeringarna.Vintern var den kallaste sedan 1987. December 2009 avslutades med mycket kallt väder somfortsatte in i januari med temperaturer på ned till -20 o även i sydligaste Sverige, medan norraSverige hade förhållandevis milt väder.Den kalla väderleken ledde till markant tidigare isläggning än under de föregående vintrarna.Under januaris första hälft växte skärgårdsisarna snabbt runt hela den svenska kusten, menskånska kusten var i huvudsak isfri utom grundare vikar. Under vintern var isen kompakt iStockholms skärgård och gick över till Finland. Isen täckte också den östra kusten av Östersjön.Vintern 2011 var åter en kall vinter, som började tidigt med sträng kyla i december. Vid nyåretmildrades kylan något och i januari förekom både kallare och mildare perioder. Det var till ochmed plusgrader i södra Sverige under kortare perioder. Resten av vintern var förhållandevis kall.Den kalla inledningen av vintern medförde en tidig isläggning även 2011, men isbeläggningenrunt kusterna avstannade något i samband med de mildare perioderna. Den fortsatte senare undervintern och kom att omfatta samtliga skärgårdsområden från Kalmarsund och norrut. Vid vissatillfällen fanns sammanhängande is från Ölands norra udde till Landsort och sedan norr om enlinje över till Finland. Isläget vid inventeringen redovisas i Fig. 6. Liksom under 2010 var storadelar av kusten i de baltiska statern täckta av kompakt is långt ut till havs (Fig. 11).10

VÄSTKUSTENInventeringarna på Västkusten koncentrerades helt på förekomsten av de tre havslevande arternaejder, svärta och sjöorre, även om samtliga sjöfågelarter registrerades inom de inventeradeområdena. Bakgrunden till västkustinventeringen var de alarmerande uppgifter som under senareår presenterats när det gäller ejderns situation totalt i Europa. Extra medel beviljades därför för attgenomföra en speciell ejderinventering 2008, men på grund av väderförhållanden kunde den ejgenomföras förrän vintern 2009.Årets midvinterinventering kompletterades därför med flyginventeringar på västkusten.Merparten av västkustens ytterområden täcktes under loppet av två dagars flygning. Några mindreområden som täcks fullständigt med båt/landinventeringar ingick inte i flyginventeringarna.Dessutom koncentrerades inventeringarna till de yttre områdena med större förekomster av ejder.Detta innebär att vi inte inventerade farvattnen innanför Orust och Tjörn samt vissa andra inrevikar.Ejder Somateria mollissimaTotalt noterades 52000 ejdrar i området från norra Öresund till och med Bohuslän. Ett mindreantal ejdrar torde förekomma i de icke inventerade områdena, främst innanför Orust och Tjörn,men också i en del andra inre farvatten som ej besöktes vid flyginventeringen. Erfarenheternafrån de totalinventeringar som tidigare företagits här (senast 2004) visar att detta knappast kanpåverka resultaten annat än högst marginellt.Merparten av ejdrarna noterades i Bohuslän, medan Kattegatt svarade för ca 20% (se Fig. 7 , 8).Några större förändringar i antalet övervintrande ejdrar på västkusten har inte skett sedan dennärmast föregående inventeringen, då ca 48000 ejdrar räknades in (Tabell 1). En delomfördelningar förekom dock i Kattegatt. Inventeringarna 1971-74 och 1987-89 visadeemellertid betydligt lägre siffror för ejdern.Ett annat viktigt område för ejdern i Sverige under vintern är farvattnen kring Falsterbo, de flestaejdrarna här (totalt upp till 10000 i området) återfinns emellertid söder och öster om näset ochräknas tillsammans med Östersjön.Tabell 1. Beräknat antal ejdrar Somateria mollissima på västkusten vid de fyra tillfällenområdena flyginventerats (kompletterat med landbaserade räkningar).Estimated totals of Eiders Somateria mollissima on the west coast in the four periods when aerialsurveys were undertaken here (additional data from ground counts also included).1971-74 1987-89 2004 2009Bohuslän 2900 5500 36600 40700Halland 1200 2300 9300 5300NV Skåne 4500 1900 2400 6000SUMMA 8600 9700 48300 5200011

Fig. 7. Ejderns Somateria mollissima utbredning i Kattegatt vid flyginventering 26 januari 2009.The distribution of Eiders Somateria mollissima in Kattegatt at aerial surveys January 26 2009.12

Fig. 8. Ejderns Somateria mollissima utbredning i Bohuslän vid flyginventering 26 januari 2009.The distribution of Eiders Somateria mollissima in Bohuslän at aerial surveys January 26, 200913

Svärta Melanitta fusca & Sjöorre Melanitta nigraTvå arter av speciellt intresse på västkusten vid sidan av ejdern är svärta och sjöorre, vilkaåtminstone tidigare haft sina enda större förekomster i Sverige i Kattegatt även om storaförekomster konstaterades i Östersjön 2007 (se dock nedan!).Vid inventeringarna i Kattegatt i januari 2009 inräknades betydande antal av främst sjöorre, menäven svärta i de båda traditionella områdena i Kattegatt dvs. Skälderviken och Laholmsbukten(Tabell 2). Det samlade beståndet för båda arterna skattades till i storleksordningen 20 000individ med stark dominans för sjöorren.Förekomsterna i de båda områdena är väl dokumenterad sedan inventeringarna startade i slutet av1960-talet, men det saknas jämförelsematerial täckande hela havsområdet eftersom flyginventeringarnade första åren inte var standardiserade till linjetaxeringar på samma sätt som numera.Tabell 2. Räknat och skattat bestånd för sjöorre Melanitta nigra och svärta Melanitta fusca iSkälderviken och Laholmsbukten vintern 2009.Counted (lefthand columns) and estimated (righthand columns) totals for scoters (Melanitta spp.)in Skälderviken and Laholsbukten in the winter 2009.ART Räknat i inventeringslinjerna Skattat bestånd i resp. områdeSkäldervik. Laholmsbukt. Skäldervik. Laholmsbukt.Sjöorre Melanitta nigra 722 1760 4500 11000Svärta Melanitta fusca 211 180 1320 1120Obest Melanitta 120 210 750 1310SUMMA 1053 2150 6580 1343014

ÖSTERSJÖNI rapporten för 2007 presenterades en del resultat från den första säsongens inventeringar i deyttre havsområdena i Östersjön. På grund av svåra väderförhållanden för flyginventeringarnakunde då endast en begränsad del av det aktuella området inventeras från luften. Under 2009kunde vi däremot genomföra inventeringarna inom hela det planerade området, varför vi förförsta gången kan ge en någorlunda samlad bild av främst alfågelns förekomst i de svenskafarvattnen.På grund av väderförhållandena genomfördes de första flygningarna 2009 i mitten av januarisamtidigt med den ordinarie midvinterinventeringen, medan de sista flygningarna genomfördesden 3 april. Detta är inget problem för alfågeln, vilken inte lämnar Östersjön förrän i maj, men förflera arter hade vårflyttningen börjat när vi kunde inventera de nordligare skärgårdsområdena,varför inventeringen inte speglar vintersituationen för dessa arter i vissa områden. Inventeringarnaunder 2010 och 2011 genomfördes också huvudsakligen under den senare delen avvintern, bl.a. beroende på de bättre väderförhållandena för flygning.I rapporten diskuteras följande arter: alfågel, svärta/sjöorre, ejder samt småskrake. Vidinventeringarna registrerades också betydande antal av andra arter såsom gräsand, bergand, vigg,knipa, storskrake, salskrake, knölsvan, storskarv, sothöna m. fl. vilka är mer eller mindre knutnatill kusterna och skärgårdarna och som kom med i inventeringarna i varierande grad längs de inredelarna av inventeringslinjerna. Denna information kan ge värdefulla komplement till analysernaav de mer traditionella vinterinventeringarna av kustnära vatten. En sammanfattande analys avdessa har publicerats i Ornis Svecica 18(2008): 135-226. Småskraken behandlas i Östersjödelen,men inte för västkusten, där en betydande andel av småskrakarna återfinns i de inre ej besöktafarvattnen.Alfågel Clangula hyemalisAlfågeln förekommer i Sverige i huvudsak efter Östersjökusten, där den finns i flockar frånFalsterbohalvön i SV till Finngrunden utanför Gävle i norr (Fig. 9 - 11, Tabell 3). Den absolutstörsta andelen av de inräknade alfåglarna vid totalinventeringen 2009, 300 000 av totalt skattade436 000 återfanns på de tre utsjöbankarna Norra och Södra Midsjöbankarna samt Hoburgs Banksöder om Gotland.På fastlandssidan fanns en kontinuerlig förekomst av alfågel i princip från Kalmarsund/Ölandnorrut till och med Stockholms skärgård. Kartan i Fig. 9 antyder en lucka i förekomsten iStockholms södra skärgård och längs Väddökusten i Uppland. I båda dessa områden fanns det ettantal alfåglar vintern 2009, men den södra delen av Stockholms skärgård täcktes endastöversiktligt vid flygningen, medan Väddöområdet var stängt på grund av militära övningar.Alfåglarna vid Väddö räknas emellertid varje år vid de traditionella landbaserade midvinterinventeringarna.15

Fig. 9. Alfågelns Clangula hyemalis utbredning i Sverige vintern 2009.The distribution of Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in Sweden in the winter of 2009.16

Fig. 10. Alfågelns Clangula hyemalis utbredning i Sverige vintern 2011.The distribution of Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in Sweden in the winter of 2011.I januari 2010 beräknades det finnas ca 700 000 alfåglar på de inventerade svenska lokalerna trotsatt inventeringarna inte kunde täcka alla områden. Med tanke på isförhållandena fanns detsannolikt ganska få alfåglar på de områden som ej inventerades. Ett högt antal alfåglarberäknades för Hoburgs Bank, 426 000 mot betydligt lägre siffror övriga år (Tabell 3). Det högaantalet alfåglar på Hoburgs Bank 2010 kan säkerligen förklaras av att de viktiga alfågelområdenai Irbe sundet och Rigabukten var helt isbelagda. Vårvintern 2010 gjordes vissa inventeringar avskärgårdarna i D, E och H län (Tabell 3), medan Stockholms skärgård ej inventerades. Resultatenvisade totalt på ungefär samma antal alfåglar för de tre områdena tillsammans, men fördelningenvar annorlunda.I januari 2011 var issituationen i princip densamma i Östersjön, men antalet alfåglar i de svenskafartvattnen var endast obetydligt större än den mildare vintern 2009. Hoburgs Bank hade även i årmånga alfåglar, 280 000, medan Midsjöbankarna visade betydligt lägre siffror, 85 000 mot över200 000 de båda föregående vintrarna. I januari 2011 var isläget ännu hårdare i skärgårdarna. Imars genomfördes en linjeflygning längs iskanten, som endast gav 350 alfåglar. En senareflytgningsom 2010 hade förmodligen gett fler alfåglar här.17

Tabell 3. Beräknat antal alfåglar Clangula hyemalis inom olika delområden på den svenskakusten vid olika tillfällen.Estimated totals of Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in different areas along the Baltic coastof Sweden.OMRÅDE 1970-74 1992-93 2007 2009 2010 2011Falsterbohalvön 500 1600 2800 1200Skåne sydkust 10000 800 1700 2000Skåne sydost 200 100 300Hanöbukten 25000 17000 23000 17000 7100Blekinge ytterzon 1600 1100 300 100 100Kalmarsund 12000 23000 11000 11500 2500Öland ostkust 40000 10000 19000 26000 39000Ölands norra grund 60000 30000 11000 5000 7200 22400Midsjöbankarna 81000 213000 206000 85000Hoburgs Bank 925000 90000 426000 280000Gotlands ostkust 400000 270000 11000 15100 15700Gotska sandön mm 20000 10000 13500 14500Gotlands Västkust (land) 23000 2000 2000Kalmar skärg 10000 12000 14000 2700 IsÖsterg skärg 1000 3500 8800 3200 IsSörml. Skärg 4000 4000 4100 12000 IsStockholms skärg 24000 18000 26100 IsUpplands kust 3700 IsGävlebukten 600 IsTOTALSUMMA 1418100 435800 700000 471800Tabell 4. Beräknat antal alfåglar Clangula hyemalis på Midsjöbankarna vid genomfördaflyginventeringar.Total estimated number of Long-tailed Ducks Clangula hyemalis on the Midsjöbanks at all aerialsurveys in the area.2005-04-01 2009-03-03 2010-03-16 2011-03-07 2011-03-29 2011-04-20Norra 76000 74000 63000 37000 67000Södra 160000 137000 132000 22000 7500 16500SUMMA 213000 206000 85000 44500 83500Normalt har endast en inventering per område genomförts på de stora utsjöbankarna, men under2011 kunde tre inventeringar utföras på Midsjöbankarna och två på Hoburgs Bank. HoburgsBank inventerades den 2 mars och 30 mars. Vid den första inventeringen beräknades antaletalfåglar till 280 000 (Tabell 3), medan det fanns 180 000 på banken vid den senare inventeringen.De tre inventeringarna på Midsjöbankarna 2011 redovisas i Tabell 4, där även enspecialinventering ( på uppdrag av EON) från 2005 på södra banken återfinns. Som framgår avtabellen var totalsummorna för inventeringarna den 7 mars och 20 april ungefär desamma,medan betydligt färre alfåglar registrerades i slutet av mars.Vintern 2011 var antalet övervintrande alfåglar som nämnts totalt sett betydligt lägre påMidsjöbankarna än under 2009 och 2010 (samt även 2005). Det lägre antalet hänför sigemellertid till den södra banken, medan Norra Midsjöbanken låg på i stort sett samma nivå underalla tre åren 2009 – 2011.18

Även om ett stort antal flyginventeringar har genomförts i delar av de svenska kustfarvattnensedan 1971 är inventeringen 2009 den första då hela det aktuella utbredningsområdet för alfågelkunnat inventeras från luften på ett standardiserat sätt under samma säsong. Tidigare finns entotalinventering av Östersjöns alfåglar i huvudsak baserad på båtinventeringar (Durinck et al2004).Jämfört med den tidigare Östersjöinventeringen har alfågelbeståndet i de svenska farvattnenminskat mycket markant. Från 1,41 till 0, 44 miljoner (Fig. 11, Tabell 3). Nu är två inventeringarsom bygger på ett stort antal antaganden kanske inte den säkraste grunden för att beläggapopulationsförändringar, men dessa är så stora att även om det kan föreligga betydandemetodskillnader så är det helt klart att alfågelbeståndet i den svenska delen av Östersjön harminskat högst väsentligt.Alfågelbeståndets nedgång är densamma i hela Östersjöområdet. Vid den första inventeringen1992/93 skattades beståndet till 4,2 miljoner av ett beräknat totalbestånd i nordvästeuropa på 4,7miljoner. Den senaste totalskattningen enligt SOWBAS ligger på 1, 5 miljoner (SOWBASrapport i tryck). Nedgången för Östersjöbeståndet av alfågel är sålunda synnerligen markant, ca65%. Det finns inget som tyder på att alfåglarna ändrat övervintringsvanor och att större mängderalfåglar skulle kunna övervintra i exempelvis Vita Havs-området.Inom de olika delarna av utbredningsområdet föreligger det betydande skillnader. Huvudområdetvid Gotland har endast inventerats i sin helhet vid denna inventering samt 1992/93. Härkonstateras mycket stora skillander mellan inventeringarna, särskilt för Hoburgs Bank, där densenaste inventeringen gav 90000 alfåglar mot 925 000 vid den föregående inventeringen. PåGotlands ostkust beräknades det i år finnas 11 000 mot 270 000 1992/93. Från dessa kustområdenfinns en del båtinventeringar på 1970-talet, vilka tyder på ännu högre antal alfåglar kanske400 000 eller fler. Inventeringarna under 1992/93 genomfördes med båt och en helt annanmetodik, varför det är svårt att jämföra de båda inventeringarna. Man kan klart konstatera attalfåglarna minskat i antal här, men det är lite svårt att fastställa exakt hur stor minskningen kanvara.Midsjöbankarna visade sig hysa stora mängder alfågel nu liksom 1992/93. Det beräknade antaletför 2009 var väsentligt högre än vid båtinventeringen, men skillnaden motsvarar på intet sättnedgången vid Hoburgs Bank och öster om Gotland. Tyvärr finns endast en tidigare inventeringmed flyg på Midsjöbankarna, södra banken i april 2005. Antalet alfåglar vid denna inventeringvar av samma storleksordning som 2009.19

Fig. 11. Beräknat antal alfåglar Clangula hyemalis i de viktigaste alfågelområdena efter densvenska kusten 1992/93 och 2009 11 enligt Durinck et al (1994) och de nu aktuellaiventeringarna.Estimated totals of Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in important winter areas in Swedishwaters accroding to censuses 1992/93 (Durinck et al 1994) and the present surveys.Inom övriga delar av alfågelns förekomstområde finns lite mer av äldre inventeringar. Bådeskärgårdarna på ostkusten (inkl. de yttre alfågelområdena) och farvatten öster och norr om Ölandinventerades både med båt och flyg vid ett antal tillfällen.Den skånska sydkusten mellan Falsterbo kanal och Ystad har inventerats varje vinter i snart 45 år.Under 1960-talet kunde upp till några tusen alfåglar räknas vid de landbaserade midvinterinventeringarna,medan antalet nu vanligen är något hundratal. Bilden är densamma frånflyginventeringar utanför skånska sydkusten, även om det fortfarande finns en del alfåglar kvarrunt Falsterbohalvön.I södra Sverige förekommer fortfarande betydande antal alfåglar i Hanöbukten. Till skillnad frånövriga delar av de sydligaste farvattnen har ingen nedgång i antalet alfåglar i Hanöbukten kunnatkonstateras (Tabell 3). Däremot föreligger en betydande variation i antalet mellan olika20

inventeringstillfällen, vilket konstaterades i samband med den pågående Utsjöbanksinventeringendå området täckts vid flera olika tillfällen samma säsong.Öster och särskilt norr om Öland har alfågeln minskat mycket markant (Tabell 3).Totalinventeringar med flyg norr om Öland har gett färre inräknade (sedda) alfåglar under senareår än vad den markbundne observatören kunnat räkna vid den vanliga midvinterinventreringenfrån Ölands norra udde för ett antal år sedan.Däremot har alfågeln hållit sin numerär sedan 1970-talet i ostkustens skärgårdar från norraKalmar län till och med Stockholms skärgård. Hur situationen är i Kalmarsund är inte känteftersom äldre täckande flyginventeringar saknas härifrån.Sammantaget kan man konstatera att inventeringarna helt klart tyder på att alfågelbeståndetminskat mycket markant i de svenska farvattnen under senare år. Minskningen har varit särskiltuttalad för de viktigaste områdena kring Gotland och Öland, medan antalet övervintrande alfåglari Hanöbukten och skärgårdarna ligger på samma nivå som under 1970-talet. Det är emellertidännu för tidigt att spekulera i orsakerna till dessa skillanader.Sjöorre Melanitta nigraTabell 5. Skattat antal sjöorrar Melanitta nigra inom olika områden efter den svenskaÖstersjökusten 2007 - 2011.Estimated totals of Black Scoters Melanitta nigra in different areas along the Swedish Balticcoast in the winters 2007 - 2011.OMRÅDE 2007 2009 2010 2011Falsterbohalvön 2100 470 300 375Skåne sydkust 500 430 0Skåne sydost 0Hanöbukten 13500 300 238Blekinge ytterzon 0 0 0Kalmarsund 20600 60 150 25Öland ostkust 3200 560 500Ölands norra grund 0 0 0 0Midsjöbankarna 0 63 0Hoburgs Bank 40 2110 338Gotlands ostkust 0 25Gotska sandön mm 0Gotlands Västkust (land)Kalmar skärgIsÖsterg skärgIsSörml. SkärgIsStockholms skärgIsUpplands kustIsGävlebuktenIsTOTALSUMMA 39900 1860 2623 150121

Vid inventeringarna 2007 påträffades ovanligt många sjöorrar inom de inventerade områdena,totalt sett beräknades antalet till ca 40000 (Tabell 5). 2009 – 2011 var situationen en helt annanoch endast mindre antal sjöorrar påträffades i Östersjöområdena. Det föreligger dock enbetydande variation i antalet sjöorrar inom de aktuella områdena. Sålunda beräknades antaletsjöorrar i Hanöbukten till ca 2600 i januari 2009, medan 14000 fanns i området i december 2008.Under tidigare år har antalet varit måttligt i dessa farvatten, men några systematiska uppgifterföreligger inte från andra år än 2007 och 2009. Vid de traditionella midvinterinventeringarna harendast få sjöorrar setts i Östersjön, men sjöorrarna ligger generellt alltför långt från land för atttäckas vid dessa inventeringar. Någon förklaring till den betydande variationen i antalet sjöorrarhar inte kunnat finnas.Svärta Melanitta fuscaTabell 6. Skattat antal svärta Melanitta fusca inom olika områden efter den svenskaÖstersjökusten 2007 och 2009.Estimated totals of Velvet Scoters Melanitta fusca in different areas along the Swedish Balticcoast in the winters 2007 and 2009.OMRÅDE 2007 2009 2010 2011Falsterbohalvön 180 0 250 90Skåne sydkust 10 0 0Skåne sydost 0 0Hanöbukten 3240 60 330Blekinge ytterzon 0 0 0Kalmarsund 870 30 325 13Öland ostkust 1850 0 0Ölands norra grund 0 0 0 0Midsjöbankarna 0 0 0Hoburgs Bank 0 0 350Gotlands ostkust 0 1075Gotska sandön mm 0Gotlands Västkust (land)Kalmar skärgIsÖsterg skärgIsSörml. SkärgIsStockholms skärgIsUpplands kustIsGävlebuktenIsTOTALSUMMA 6150 90 575 1858Även svärtan var vanligt förekommande i de inventerade Östersjöområdena vintern 2007 ochförekom liksom sjöorren främst i Kalmarsund men även Hanöbukten. Vid inventeringarna 2009 –2011 sågs endast några få svärtor med undantag för ett beräknmat antal på ca 1000 öster omGotland. Arten ses också regelbundet vid de traditionella, landbaserade midvinterinventeringarna.Till skillnad från sjöorren var antalet svärtor lågt i Hanöbukten hela säsongen 2008/09.22

Ejder Somateria mollissimaEjdern är huvudsakligen en västkustart under vintern, men förekommer regelbundet i mindreantal i Östersjöområdet särskilt längs de öppna kusterna av Skåne, Öland och Gotland men endasti mindre antal. Vid utsjöinventeringarna 2007 påträffades 1100 ejdrar i Hanöbukten och 5300 ifarvattnen runt Öland ochi Kalmarsund. Mindre flockar var också regelbundna längs dengotländska kusten. Antalet ejdrar var klart lägre runt Öland och i Kalmarsund vid inventeringen2009 jämfört med 2007.Den enda större vinterkoncentrationen av ejder i den svenska delen av Östersjön återfinns ifarvattnen runt Falsterbo, där de båda vintrarna det mellan 2007 och 2011 beräknades övervintramellan 10000 och 13000 ejdrar (Tabell 7).Vid inventeringen av områdena öster om Gotland den 16 mars 2009 beräknades beståndet iområdet till ca 5400 ejdrar, men flyttningen torde ha startat. Alfågelinventeringarna iskärgårdsområdena i Östersjön gjordes för sent för att täcka in övervintrande ejdrar. Flyttningenvar på full gång.Tabell 7. Skattat antal ejdrar Somateria mollissima inom olika områden efter den svenskaÖstersjökusten 2007 - 2011Estimated totals of Eiders Somateria mollissima in different areas along the Swedish Balticcoast in the winters 2007 – 2011..OMRÅDE 2007 2009 2010 2011Falsterbohalvön 10500 12700 11660 9915Skåne sydkust 300 90 348Skåne sydostHanöbukten 1100 230 13Blekinge ytterzon 0Kalmarsund 1500 780 363 0Öland ostkust 3800 420 113Ölands norra grund 0 0 0 740Midsjöbankarna 9 0 0Hoburgs Bank 90 675 40Gotlands ostkust 5400 6700Gotska sandön mm 0Gotlands Västkust (land)Kalmar skärgIsÖsterg skärgIsSörml. SkärgIsStockholms skärgIsUpplands kustIsGävlebuktenIsTOTALSUMMA 19719 12698 1786923