Nr 3 (pdf 2 mb) - Framsidan

AKTUELLT FRÅNREGIONBIBLIOTEKVÄSTRA GÖTALAND1999:3Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, mottaoch sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedelsom barnet väljer.FN:s Barnkonvention. Artikel 13:1Barn, böckeroch bibliotekframsidan nummer 1/1999 s1

LEDARE NUMMER TRE 1999Barnets århundradeVi framlever just nu de sista dagarna av ”Barnets århundrade”.Seklet, som inleddes med så många förhoppningar, önskningaroch visioner om att bli något mycket bättre än alla andra tidigareårhundraden.Ett århundrade då barns villkor skulle sättasi centrum. Det var Ellen Key, författare och debattör, sommyntade begreppet med sin bok från 1911 betitlad just Barnetsårhundrade. Hon tar sitt avstamp i det tidiga industrisamhälletsproblem med barnarbete, migration från landsbygd tillbrukssamhällen och städer, stora inkomstklyftor och okunskapom barns behov.”Läkarna veta att de härjningar bakterierna anställa,äro obetydligheter i förhållande med fattigdomen somsjukdomsorsak. Överansträngda mödrar, supiga fäder,usla bostäder ... otillräcklig föda ... för tidigt arbete.(Barnets århundrade s 46-47)1911 argumenterar man fortfarande mot de arbetsgivare sommenade att barnarbete på fabriker var sedlighetsbefrämjande,underlättande för familjeförsörjningen och något som hindradebarn från att hemfalla åt lättja. Vid sekelskiftet varnade manockså - även en radikal person som Ellen Key - fortfarandekvinnorna för att gå ut i arbetslivet, där de kunde förlora sinmoderlighet. Man varnade också kvinnorna för att gå in i detpolitiska livet, där de kunde få dela samma öde som männensom ”redan står som parlamentarisk personlighet femtio procentunder sin höjd som människa.” (s 101). Politikerföraktetär ingen ny företeelse!Hur blev ”Barnets århundrade”? I dagarna ser vi bilder frånflyktingläger i Tjetjenien och köande människamassor av barn,kvinnor och åldringar på flykt undan terrorbombningar. Nyligenvar det Kosovo, strax innan Bosnien och runt hörnet harvi Treblinka och Auschwitz-Birkenau. När man ska försökasammanfatta 1900-talet framträder ett sekel fullt av krig, konflikteroch etniska utrensningar; krig där alltid barnen far mestilla.Men om vi lämnar de europeiska slagfälten och blickar inåtvårt lugna hörn av världen - nog har mycket positivt hänt.Vihar byggt skolor och daghem, infört barnbidrag och barnavårdscentraler,vaccinerat bort sjukdomar och fått ner spädbarnsdödligheten- ett viktigt mått på barns levnadsvillkor - tillvärldens lägsta. Barnarbetet är avskaffat och nu är problemetför ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.Vi har ingenbrist på mat utan välfärdssjukdomarna sprider sig p g a förmycket mat, bilåkning och TV-tittande.I dagarna har en stor ny studie av barns levnadsvillkor iNorden presenterats vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.Man har studerat 10 000 barn i Norden, vilka ocksåundersöktes för 12 år sedan, för att få svar på frågor kringderas hälsa och välbefinnande. Under de år som gått har främstfamiljerna i Finland och Sverige drabbats av ekonomiskaåtstramningar och arbetslöshet. Bara Norge har haft en gynnsamtillväxt och låg arbetslöshet under tidsperioden.För 12 år sedan mådde barn i Norden bra och det gör deockså i dag, men undersökningen visar att de psykosomatiskabesvären hos barnen ökar. Hos alla barn även hos de norska,som haft en ekonomiskt positiv utveckling under tidsperioden,har huvudvärk, ont i magen, oro, sömnsvårigheter ochyrsel ökat. Leeni Berntsson, som varit projektledare för undersökningenkonstaterar att ekonomi inte är allt, när det gällerbarns villkor. Det viktigaste tycks vara de vuxnas engagemang.Hur man har det med kamrater, skola och familj är viktigare idag än ekonomiska faktorer.Ska 2000 bli ”Barnets århundrade” eller kanske ”Barnetsårtusende”? Det beror på oss. Någon har sagt att när man jobbarmed barn måste man göra sig av med sitt intellektuelladistanserande genomskådande av tillvaron, ett genomskådandesom gränsar till förakt och i stället sprida ljusa och förhoppningsfullaframtidsbilder.Det måste bli ett bra årtusende!FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 2

Vart tog slukaråldern vägen?Läser barn mindre? Lite då och då dyker farhågorna upp. Utlåningenminskar inte, snarare tvärt om. Men rapporter från skolan nämner mindretid för läsning och ett sämre ordförråd. Om det är så att barn i slukaråldernläser mindre - vad kan det då bero på ? Katarina Dorbell, Regionbiblioteketsbarnbibliotekskonsulent, har funderat en del kring utgivningenav barnböcker och bibliotekens roll. I denna artikel struntar hon enligtegen utsago ”i allt prat om dataspel och tv”.»KATARINA DORBELL«Är böcker för dyra?Enligt Btj:s prisindex ligger en genomsnittligbarnbok på 150 kr. Barnböckerär verkligen inte något man köper förveckopengen. Vem sjutton har råd attköpa en kapitelbok till kusinen i julklappnär den kostar 150 spänn? Nej, visst ärböcker för dyra, men de har å andra sidanaldrig varit särskilt billiga. Månadspengenhar väl alltid bara räckt till enWahlströmsbok. Enligt Föreningsparbankenhar en 12-åring i snitt 150 kr/månad.På vuxensidan har pocketutgivningenoch -försäljningen ökat rejält. Förlagentalar om rekord. Men på barnbokshyllornalyser pocketutgivningen med sinfrånvaro. Lågprisutgivningen av barnböckerär inte speciellt omfattande ochtitlarna har inte alls samma aktualitetsom på vuxensidan. En bok för alla?Jovisst, men även barn vill ha nya böcker.Ges det ut för få bra böcker?Varje år kommer runt 700 barnböcker,men är det ”rätt” böcker som ges ut? Sitteroch bläddrar i Barn- och ungdomsböcker1999. Slås av de få titlarna förslukarbarnen, som annonseras. Så sätterjag mig att räkna i registret. 169 barnböckeroch 103 ungdomsböcker får jagdet till. Det är ju inte så dåligt. Nog bordejag hitta några barnböcker att sluka.Jag analyserar lite och ser att runt 100är delar i en serie t ex Kitty, som kommittill nr 250 och Tvillingarna, som är pånr 60. Några nya upplagor har ocksåslunkit med. Då är ca 60 titlar barnböckerfortfarande kvar. Gillar inte hästböcker,så där försvinner 10 till. Av dessa50 har jag läst 10 och så en hög ungdomsböcker.Jag älskar Fredda, Kaspar,Mirjam och Metteborg. Och LauraTrenters böcker är kanon. Harry Potteroch de vises sten är precis ett sådant läsäventyr,som jag längtat efter, likadantmed Leopardens sten och Hex. JohnMarsdens serie får gärna vara slut snart,men den behandlar viktiga och svåra frågor.Så, där föll min teori om för få riktigtbra läsupplevelser. Fast jag tycker nog attdet har varit en lång period med utgivningav ganska likgiltiga barnböcker. Dethar varit svårt att hitta godbitarna. Förlagenhar, tyvärr, varit väldigt lyhörda förvåra rop på mer faktaböcker. Bilderboksutgivningenhar också varit stark ett tag.Det är ju verkligen roligt om vi nu fårmånga härliga äventyr och berättelser.Vi behöver nya böcker, nya författaresom skriver om dagens barn. Som skildrarsådant de känner igen. Hur mångaskildringar av 40-50-talen har vi fått desenaste åren? Hur bra och tänkvärda deän är så kan det bli för många. Författareskildrar sin egen uppväxt. Det äringet konstigt med det. Men barnen behöverbåde och. Skildringar från vårbarndom och skildringar från deras egentid, fantasi och realism, roliga och sorgligaosv. Inte konstigt att Bert, Tzatsikioch Fredda har blivit så poppis. De berättarju om dagens barn.Ges det ut fel böcker?Har Lennart Hellsing rätt i sin kritik avdagens litteratur - ”De är präglade avkvinnlig smak. Lite för gulligt och idylliskt.Barn är kanske inte så gulliga. Justnu är det också mycket nostalgi, det ärjag inte förtjust i. Barndomen är inte såidyllisk som många vuxna anser med sinegen barndom på betryggande avstånd.”(SvB nr 16:99)Visst är det tankeväckande det somLennart Hellsing själv påpekar att hansnästan 30 år gamla bok fortfarande är såaktuell att den håller för nytryck ochändå känns fräsch och fräck. Har vi ingenbarnboksdebatt?FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 3

Har Lennart Hellsing och förrestenockså SORK-projektets Ebba Junckerrätt, när de lägger skulden på den kvinnligasmaken? (SORK-projektet, som justnu pågår på Gotland, skall få killar attläsa mer.) Jag blir lite förvirrad. Det ärju inte länge sedan vi pratade om de fåkvinnliga förebilderna inom barnlitteraturen.Räknar jag på titlar i Barnochungdomsböcker 1999 med pojkarsom huvudperson får jag 5 av 18 annonseradebarnböcker. Där får vi nogge dem rätt, men det kanske snararehandlar om vad förlagen väljer att geut. Och vad författaren väljer att skildra.Förresten, läser inte pojkar böckermed kvinnliga huvudpersoner? Ni kanskeminns att vi haft den debatten tidigare.Ett intressant försök gjordes av enbarn- och skolbibliotekarie. Hon deladeupp en åttondeklass i pojkar och flickor.Bokpratade om samma böcker. Vadhände? Jo, pojkarna läste och diskuteradelivligt även böckerna med kvinnligahuvudpersoner. Något som de tidigarevägrat. De skulle aldrig ha erkäntatt en bok med kvinnlig huvudpersonvar bra! Har ni fler sådana intressantatester? Rapportera gärna till mig!Är det felpå inställningen till läsning?När vi pratar barnlitteratur blir det lättväldigt mycket pedagogik. Vi menar såväl, men hur många av oss vuxna läsermedvetet en roman för att lära oss omandra miljöer, skapa förståelse för andramänniskor osv? Vi tillåter oss attläsa för nöjes skull. Vi läser bara för attdet är härligt. Lusten måste få bejakas.Men, hur är det? Sitter det inte en litenluthersk djävul fortfarande och tyckeratt läsning är onyttigt tidsfördriv. Förstörinte dina ögon, lilla vän!Litteratur är också en konstform med alltdet innebär. Den ska ifrågasätta och skapadebatt. Barnböcker ska beröra, få oss attskratta och gråta - att känna - att utvecklaempati. Vad ni vill och vad ni hyllar vuxnasläsande med - använd det för att hyllabarns läsande!Bibliotekens uppgift är inte att lärabarnen läsa - det är skolans sak. Men viska hålla läslusten vid liv och ge möjlighetatt utveckla den. Hur gör vi det?Ska vi lära oss mer pedagogik?Vi behöver djup kunskap om barnsuppväxtförhållande, behov och vi behöverträning på kommunikation/samtal.Precis det som man talar om attlärarutbildningarna behöver mer av justnu! Hur många av oss har verkligen tränatden metod, som vi hört Aidan Chambersberätta om. Fungerar den bara i skolan?Varför då? Hinner ni med boksamtalenpå vägen mellan hyllorna? Ochdå menar jag inte boktips utan verkligensamtal om böckernas innehåll.På konferensen Där världar möts - tredagar kring barnkultur pratade Eva Westergren,filmpedagog, kring filmen Kandu vissla Johanna så inspirerande att jagnu läser Ulf Starks bok på ett helt annatsätt och med andra ögon. Visst borde detvara alla förunnat att kunna upptäcka meri texten än det man ser första gången manslukar en bok. Textanalys blir lätt någotman fnyser åt, det gjorde jag också. Menså hör man sådana härliga människor somEva Westergren och Ulla Rhedin prata ombilder, så man ser mycket mer och förstårinnebörden av att analysera en bild elleren text. Det borde vara våra barn förunnatatt upptäcka detta. Och bibliotekarienskulle kunna vara den person somhjälper barnen att se.Jag tänker själv pröva boksamtal över nätetpå Barnens bibliotek, den hemsida,som jag nu genom projektpengar har fåttmöjlighet att ägna mer tid åt. Jag har pratatmed några författare som vill ställaupp och prata litteratur i Bokchatten.Själv har jag lärt mig en del om boksamtalgenom Aidan Chambers böckeroch genom att lyssna på Mervi Kalliainenpå Melleruds bibliotek, när hon samtalatmed ett gäng högstadieungdomarkring böcker.Lägger vi för stor viktvid faktasökning?Jag gjorde en mycket enkel undersökningtillsammans med tre bibliotek för någotår sedan om hur barn frågar. Det somslog mig mest var att det stora flertalet(flickor) frågade efter redan kända titlar.(Sanning eller konsekvens var den mestefterfrågade boken bland flickor.) Nästaninga frågor om hjälp att hitta en bra,rolig eller spännande bok. Varför? Ärbarn inte vana vid att kunna ställa ensådan fråga? Ger vi mer hjälp till de somsöker fakta? Är det så vi ska och vill fördelavåra resurser?Svaret på den frågan kan givetvis bliolika. Det finns inget rätt svar och ingenvill väl ha en antingen eller debatt. Detär definitivt inte det jag är ute efter. Men,visst har lustläsandet lägre status än faktasökandet?Säg att jag har fel!FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 4

Ska vi stimulera skrivandetså vi får fler författare?Läsglädje skapar ibland skrivglädje, sådet är kanske där vi ska sätta in stötarna.Några har prövat redan med gott resultat.Andra erbjuder läsecirklar och boksamtalpå fritid. Hur vore det med ettbokcafé för slukarbarn? Någon som prövat?Där skulle de kunna träffa andraläsintresserade. För den här gruppenbarn finns inga föreningar, inga bidrag.Så, hur gör vi biblioteket till en platsför lässugna barns fritidsgård?Att barn och ungdomar har ett sugefter att skriva själva vet alla ni som ordnarskrivarläger och skrivarhelger. Jaghar märkt behovet av att kunna publicerasig genom den mängd av texter somkommer in till Barnens bibliotek. Frånandra håll hör jag att medelåldern påde, som skickar in bidrag till tidskrifteroch hemsidor för skrivande på nätet är19 år. Det här är ytterligare en sak, somjag funderar på när det gäller vårhemsida.Ja, det finns massor att fundera kringnär det gäller barns läsning och den nästintill obefintliga barnlitteraturdebatten.Vi barnbibliotekarier måste skapa ossett eget utrymme för debatt kring litteratur.Ska vi försöka få igång något påBarnens biblioteks sidor? Den nordiskabarnbibliotekarielistan är ett gott försökatt få igång debatt, men ofta blirdet mer praktiska spörsmål. Vad vi behöverär boksamtal oss emellan, så visedan styrkta kan boksamtala med barnoch unga.NotiserBarnens bibliotek på vår hemsida medadress http://www.nfk.hb.se/lansbibl/barnbibl har fått projektpengar från StiftelsenFramtidens kultur. Katarina Dorbelljobbar halvtid under 1 år med att försökautveckla hemsidan vidare i samarbete medbarn, barnbibliotekarier, författare m fl intresserade.Bokjuryn och Lust att läsa ärknutna till hemsidan och fler projektkommer t ex Skrivarlust. Katarina hoppaskunna chatta med barn och författare,svara på barns frågor och utvecklalänklistorna mer utifrån barns funderingaroch frågor.Hon tar tacksamt emot synpunkter påkatarina.dorbell@boras.setel 033-35 76 28Bokjuryn har dragit igång och hållerpå t o m 15/4. Som vanligt finns all informationoch röstkort på Barnens bibliotek(adress se ovan). Tyvärr har adressentill Barnens bibliotek blivit fel i informationenom Bokjuryn i Barnbokskatalogen.Barnens första bok delas nu ut i helaregionen. Det rör sig om 16 000 böcker.För de som inte tidigare haft boken pågåruppbyggnadsarbetet. Catarina Kruusvalhar tackat ja till att skapa ett exlibris, enaffisch samt en logga, som vi kan användai barnbibliotekssammanhang. Tillsammansmed boken kommer foldern Att ägaett språk att delas ut.Arbete med att revidera foldrarna kringbarnlitteratur som delas ut via BVC pågår.I arbetsgruppen ingår barnbibliotekarieroch representanter för barnhälsovården.Ewa Kollberg håller i arbetet.Ewa vikarierar för Katarina under dentid hon är tjänstledig för att utveckla hemsidan.Där världar möts – tre dagar kring barnkultur,en konferens i Borås där Regionbiblioteketvar medarrangör, blev ensuccé med många deltagare och intressantaföreläsare. Utvärderingarna ärmycket positiva och själva är vi arrangörermycket nöjda. Man får ju sina favoriteroch Mats Trondman är alltid en höjdare,Eva Vestergren pratade mycket inspirerandeom filmpedagogik och LasseDencik tänkvärt. Men roligast av allt varnog Ika Nords ”Regnbågsvals” med hjälpav 5 herrar (4 politiker och 1 bibliotekarie).Sällan har det väl skrattats så gottpå en barnkulturkonferens. Ika själv varhäpen och lycklig över succén. Avslutningenmed hundratals barn på scenensom sjöng lämnade inte ett öga torrt. Vifår väl se om vi orkar med att ordna någotsådant igen. Önskan och behovetfinns. Inte år 2000 men kanske åretdärpå. Mer utförliga rapporter frånårets konferens hittar ni på http://www.nfk.hb.se/regbibl/dvmFortbildningen för barnbibliotekarier(den sk Lingonbarn) har blivit uppdeladi enstaka kurser. Är du intresserad såbesök Högskolans i Borås hemsida därkurserna annonseras http://www.hb.se/utbildning/kurser_vt00.htm18-20 februari anordnas Barnboksmässai Köpenhamn. Regionbiblioteketplanerar att ordna bussresa för barnkulturansvarigamed mässan som en avanhalterna.Världsbokdagen år 2000 flyttas till den13 april eftersom den 23 april infallerpå påskdagen. Förläggarföreningen fortsätteratt dela ut en bok – i år troligentill årskurs 8. Spana efter http://www.varldsbokdagen.seNi lyssnar väl på Barnkulturradion iP1 var fjärde måndag 9.05 och 18.25.http://www.sr.se/p1/program/barnkrFRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 5

Med barnsom uppdragsgivare»GUNNAR SÜDOW«På resan från Göteborg till Borås, ännuen solig morgon denna vackra sista höstföre millennieskiftet, läser jag i en litenbroschyr om Bibliotekshögskolans nyautbildningsprogram. Där står det: ”Väljmellan fyra olika inriktningar i ämnetbiblioteks- och informationsvetenskapoch forma din egen profil - det är grundtankenmed den nya utbildningen inombiblioteks- och informationsvetenskap.”Och några rader längre ner. ”De sista studenternadet här seklet, blir de första påden nya grundutbildningen ...”På min tid - då jag och de flesta andraBHS:are buggade oss igenom två årpå skolan - på bokbordens sena 70-talfanns det bara FoS eller FoF, får jag känslanav att det var lite mer laid back.Jag passerar det gamla BHS - de tre småskolhusen - på väg till det nya pompösare,glassigare och framförallt större BHS.Jag skall prata med en företrädare för utbildningeni barnbiblioteksverksamhet -om det nu kan heta så i dagens värld. Påmin tid fanns det ett ”barn-ochskolbiblioteksblock” och lärarna hetteGunilla Borén och Lena Skoglund. Idagskall jag träffa Kerstin Rydsjö.NyorienteringFör att återknyta till de fyra inriktningarnai utbildningen, som också kallaskollegier, så behandlas frågor som rörbarn i alla fyra. Den tredje beskrivs såhär: ”Individers och gruppers interaktionmed bibliotek och informationssystem”.Där handlar ”barnbiten” (om uttryckettillåts) om att ha ett användarperspektivpå bibliotek eller, enklare uttryckt, omatt se på biblioteket med barnets ögon.Detta berättar Kerstin Rydsjö, efter detatt hon hämtat mig nere i vestibulen ochvi vindlat oss fram till hennes tjänsterumoch slagit oss ner där. Och jag erkänneratt jag inte är helt integrerad med språkbruket.Men Kerstin är tålmodig. Hon harvarit med och arbetat fram utbildningsplanen,och säger. - Det är en nyorientering.Det gamla BHS var ju en yrkesutbildning.Numer är det en ämnesutbildning,där du efter 60 poäng(kandidatnivå) kan fortsätta och blimagister eller t o m doktor i ämnetBiblioteks- och informationsvetenskap.Idag går många utav eleverna till andraarbetsställen än traditionelltkommunbibliotek. Man går till kunskapsintensiva-media- och upplevelseföretag,eller bokbranschen, berättarKerstin.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 6

Från Solna till BoråsSjälv gick hon ut dåvarande Statensbiblioteksskola i Solna redan 1970 ochvia Nybro, Malmö (Rosengård), ochSkellefteå, kom hon 1982 till Borås ochen tjänst som chef för biblioteksverksamhetenför barn i kommunen.Mest och bäst minns hon hur verksamhetenspreds ut till förorterna och filialernaoch de omfattande bokpratarprojekten,som genomfördes under hennestid. Sen började hon bli mer och merintresserad av skol- och utbildningsfrågoroch var en tid 1:e skolbibliotekarie innanhon började på BHS 1993. Nu är honuniversitetsadjunkt och hennes undervisningsdelär: Barn- och ungdomsperspektivpå folkbibliotekens verksamheter(barn/ungdom som informationssökare,referenssamtal med barn etc).AnvändarperspektivVad det handlar om är att anläggaanvändarperspektivet, berättar hon. I dethär fallet är det barnens användarperspektivsom undersöks; vilka behov dehar på bibliotek, som läsare och användare- vilka krav de ställer. Vad tyckerbarnen att ett bra bibliotek skall innehållai form av böcker, verksamhet ochandra medier. Och det kanske viktigaste:Hur möter och bemöter bibliotekendessa behov?Detta får man fram genom atteleverna för samtal med barn och ungdomarom t ex deras läsvanor. Här är detgruppen 0 - 18 år som åsyftas. Kort ochmycket bra uttryckt handlar det om barnsom uppdragsgivare - och i ett vidare ochstörre perspektiv: att visa barn respekt.I FN:s barnkonvention står det ju, sägerKerstin, att barn har rätt att uttryckasin mening i alla frågor, som rör demsjälva. Det är det vi gör på den här kursen:Vi utforskar hur barn/ungdomar beskriversina behov av information, kulturoch kommunikation.Och vi pratar en stund om vuxnas oftaskepsis att ta in barn i beslutsprocesser,och funderar på hur ett bibliotek skullese ut, ett bibliotek som var inrett och formatprecis efter deras önskemål och vilja.Jag frågade efter bra exempel på detta häri regionen, men Kerstin kan inte kommapå något. Det vore väl ett projekt att genomföraså gott som något, i dennaprojektens förlovade tid!Egen forskningKerstin Rydsjö håller också på med egenforskning - en intervjuundersökning ombarn och deras mediaanvändning. Härär det hela spektrat det handlar om, alltifrånböcker, tidskrifter, TV till datorer,Internet och allehanda dator- ochinteraktiva spel. Och helt riktigt - innanman som vuxen kan anlägga åsikter omförflackning och missutnyttjande av medierhos de unga så måste man ju vetahur de används och i vilken omfattning.Där har Kerstin funnit att barn/ungdomaranvänder dem för att lära sig saker,de väcker nya tankar och är nöjes- ochlustbetonade.Efter den stora biblioteksbranden iLinköping, så intervjuades barn och ungdomari ett forskningsprojekt om biblioteketsbetydelse och man fann då attbiblioteket är mycket viktigt för dagensunga, i synnerhet som mötesplats ochfristad i en snurrad omvärld.Med den vetskapen borde ju självklartvarje barnavdelning på våra svenska folkbibliotekvara utformade efter kunskapom barn och om barns behov - men såär väl inte fallet tyvärr, avrundar Kerstin.- Vem konstruerar en speciellt anpassadbarnkatalog, exempelvis?Samtid och framtidAvslutningsvis berättar Kerstin och henneslärarkollega Anette Eliasson om denfortbildning för barnbibliotekarier somskall börja vårterminen 2000 genom derasoch BHS:s försorg. Den är kalladSamtid och framtid - aspekter på barnbibliotekoch har som utgångspunkt barnsoch ungas villkor i samtiden och hur förändringarsom påverkar de unga speglasi barnbiblioteket.Kursen innehåller tre 5-poängskurseroch den första heter just Barn som uppdragsgivare.Och det är bara att hoppasatt många kommer att söka, och att kursenmånga gånger kommer att upprepas,för barn behöver goda talesmän och företrädare- såna som Kerstin Rydsjö.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 7

Honungsfågel och skolbiblioteksutbildningellerVad Erikssons honungsfågel kan ha med lärande att göra»MALIN KOLDENIUS«Jag har just flyttat till Vänersborg ochhåller på att lära mig min nya stad. Enav de första promenaderna gick tillSkräckleparken, som ligger vid Vänernssydligaste strand. I parken fann jag ettanslag som berättade om Axel WilhelmEriksson från Vänersborg, som i mittenpå 1800-talet reste till Namibia. Hanvar bl a jägare och sköt strutsar och andrafåglar och djur. Han donerade ettstort antal fåglar till sin hemstad och definns att se på Älvsborgs Läns Museum.Det är en riktigt äventyrlig historia ochför ett par veckor sedan berättades den itidningen, därför att det snart ska ges uten bok om Axel Erikssons liv. Jag tänktepå att det blir en bra bok att ha både iskrift och tal för biblioteket i Vänersborgoch för andra folkbibliotek i VästraGötaland. Litteraturtjänst i RegionensHus, Högskolebiblioteket i Vänersborgoch gymnasieskolans bibliotekkommer att ha den, kanske också skolbibliotekenpå hög- och mellanstadiet?Detta är ju självklarheter - att man skaffarlitteratur och artiklar om hembygden,sin kommun, sitt område, sin region.På alla bibliotek finns särskildasamlingar med litteratur om den egnatrakten och historien.... och sanden ropadeMen så hände det att jag såg en teaterföreställningi Trollhättan. Det var en nyskrivenpjäs av Henning Mankell medtiteln …och sanden ropade. Den handlarom en liten pojke, som i slutet av1800-talet kom till en bondgård i Skåne.Han hade hittats i en låda och var troligenden ende överlevande i en by somplundrats. En svensk man hittade honom,tog honom med sig och lämnadehonom på gården och betalade för hansuppehälle. Pjäsen berättar insiktsfullt,medkännande och poetiskt om hur detmåste ha känts för en liten människa attkomma många tusen mil från sin by ochland och försöka bli hemmastadd. Attsätta träskor på sina bara fötter, att inteförstå ett ord, att så småningom lära sigbåde ord och sko men ändå inte kunnaförstå. Att längta och lyssna efter heltandra saker än de närvarande - gyllenesand i stället för svart mylla.Hur tänkte de?Det var en tänkvärd och sorglig föreställningmed verklighetsbakgrund. Jagtänkte på alla dem som kommer till ossfrån andra länder och som bär andra ochofta svåra verkligheter med sig. Jag tänktepå språk och tänkande och lärande, påkulturers olika synsätt, på familjemönster.Jag blev nyfiken på mannen, som tog hempojken från Afrika, hur tänkte han? Hurtänkte bondefamiljen - utom att tjänapengar? Hur tänkte grannarna? Och hurtänkte pojken - på sin situation bådehemma och här? Jag tänkte på hur detvar att på denna tid färdas från Sverigetill Afrika och omvänt. Jag tänkte på slaverioch plundring av afrikanska byar. Jagtänkte på hela kolonialismens historia, påSveriges historia, Europas historia. Detvar en bra uppsättning med skickliga skådespelare.Det var ett mycket fysiskt scenerioch en flexibel men enkel scenografi.Salongen var bara fylld till hälftenden här lördagskvällen. Flera veckor efteråtläser jag skylten i parken och letarfram artikeln i ELA (Elfsborgs Län Allehanda).Då kommer jag på det. AxelErikssons liv i Namibia, hans uppstoppadefåglar på museet - det har medlärande att göra ! Det har med skolbibliotekatt göra. Och med kultur i skolan!Tänk om de vetat!Tänk om elever i Vänersborg, en klasseller en hel skola hade arbetat med detta!Tänk om de vetat om att det skullekomma en teaterpjäs från Riksteaternmed den här anknytningen till Trollhättan.Tänk om ämnet eller utgångspunktenvarit att ta reda på så mycket sommöjligt om Axel Eriksson. Hur kom detsig att han reste till Afrika? Vad gjordehan där? Vad gjorde alla andra européerdär? Hur såg det ut? Hur tog de sig dit?Vilka språk talade de, hur hade de lärtsig? Allt detta hade eleverna kunnat frågasig. De skulle kunna arbeta med Sverigeoch Afrika både då och nu. Vilken synhar vi på länder och folk i Afrika? Lärareoch andra, som t ex författaren till bokenom Axel Eriksson kunde föreläsa.Eleverna kunde använda uppslagsböcker,databaser, artiklar, litteratur. De kan undersöka,söka information och fakta, dekan tänka, fråga, känna och fundera. Dekan ha lärare i många ämnen och bibliotekarieni skolan som handledare ochFRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 8

stöd. Och förutom att se en teaterföreställningkan de träffa dramatikern, regissören,scenografen och skådespelarna.Ett exempel på det föreslagna ämnetsocial kompetens. De kan också e-postatill Namibia och få kontakt med eleverdär - de läser om Axel Eriksson i sinaläroböcker idag. Vad kan det stå om honom,i deras böcker? Vad hände honomoch hans familj? Han hade en son, somblev en berömd konstnär. Vad hände honom?En hel värld blir belystUtifrån en enda persons liv kan en helvärld bli belyst, flera ämnen finnas medoch integreras. Just nu pågår en kurs påoch med lärarutbildningen i Göteborgtillsammans med Regionbiblioteket ochSkolbibliotekscentralen/GRUtbildning.Vi lär och studerar och diskuterar lärandeur flera aspekter. 26 personer frånhela regionen håller på att lära sig omskolbibliotek kopplat till elevers lärandeoch det egna lärandet. Det ger oss möjlighetatt tänka och arbeta annorlunda.En utgångspunkt som att studera AxelErikssons liv, är ett exempel på hur elever,lärare och bibliotekarier kan arbeta medskolbiblioteket som bas. Så skulle detkunna se ut. Så kommer det att se ut! Såser det ut! Allt mer! Och teatersalongenskulle vara full!Allas barnbarnLäs 2000 och Läsrörelsen- pågående och kommande nationella läsfrämjande projekt»EWA KOLLBERG«Allas barnbarnI vår regi pågår detta projekt i Mölndal, Tanum och Älvstrandens bibliotek i Göteborg.Barnbibliotekens ambition är förstås att nå ut till alla barn med sin verksamhet.För att lyckas med detta samarbetar man med alla vuxna – föräldrar och personal– som kommer i kontakt med barn. Här är också mor- och farföräldrar en viktigresurs! Många äldre har i större utsträckning än föräldrarna tid att berätta och läsaböcker för sina barnbarn och de utgör också en viktig länk till det förflutna. De kanberätta om egna barndomsminnen och också om hur det var när barnens föräldrarvar barn. Kanske också mor- och farföräldrar står lite vid sidan av den vanliga vardagsstressenoch har mer tid för de viktiga samtalen – dvs prata med och lyssna på sinabarnbarn.Det treåriga projektet, Allas barnbarn, som har stöd av Allmänna arvsfonden, villaktivt uppmuntra den äldre generationen att ta del av barnlitteraturen så att de kanförmedla den – inte bara till sina egna barnbarn utan också till andras barnbarn, dvsallas barnbarn. Genom att t ex i studiecirkelform få mer kunskap om barnlitteraturoch metodik för berättande och högläsning för barn i grupp kan man också få lustoch inspiration att dela med sig i kontakt med barn i förskola och förskoleklasser.Målsättningen är att hos barnen- skapa intresse för läsning av böcker- påverka språkutveckling- stimulera till språklig kommunikationoch att för barn och vuxna- skapa möjligheter till generationsmöten- initiera möten med olika kulturer för utbyte av sagor, sägner och berättelserProjektledare är Signe Idehaag från Sveriges Pensionärsförbund (SPF) och i dencentrala projektgruppen ingår också Pensionärernas riksförbund (PRO), En bok föralla och Barnbarnens kulturfond med Bertil Widerberg. Gunnar Arvidsson frånLäslustan i TV är inspiratör. Bibliotek i sju pilotkommuner i landet utgör en viktigresurs och lokala projektgrupper med barnbibliotekarier som projektledare finns ivår region i Mölndal, Tanum och Älvstrandens bibliotek i Göteborg men också iEnköping, Härnösand, Södertälje och Umeå.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 9

Barnbibliotekarier i Mölndal, Tanumoch Älvstranden har bl a samarbetatkring en trevlig gemensam dag för alla”sina” pensionärer på Göteborgs konstmuseumi oktober. Anne Petterssonombads visa den unika utställningenBokvägen till Bildriket om klassiska ochmoderna barnboksillustrationer i original.Efter lunch med utbyte av erfarenheterom planer för fortsatt arbete i deolika kommunerna föreläste IngvarLundberg, som är språkforskare och professori psykologi ”Om konsten att läsai konsten”. Han talade varmt och engageratom vikten av att börja tidigt ochatt språket och därmed lust till böckeroch läsning bara kan utvecklas i ett närasamspel med en avhållen vuxen. Hanframhöll också bibliotekens ochbibliotekariernas viktiga roll. Vi kändeoss alla efter denna dag mycket upplyftadeoch än mer övertygade om vårt meningsfullasamarbete i projektet.Pensionärer är i sanning ingen nymålgrupp för biblioteken – men utgör idetta avseende en mycket trevlig resurs ivår strävan att nå ut till alla barn medbarnlitteraturen! Vi bibliotekarier arbetarnu vidare med att informera och entusiasmeraalla pensionärsgrupper lokalt.Många förskolor och förskoleklasser harhört av sig för att få en egen ”morfarNisse” eller ”mormor Britta” som regelbundengäst. I samarbete med studieförbundenkommer det att bli studiecirklarunder våren i våra kommuner. Mölndalinbjuder för tredje året till Barnbarnenssagostund lördagen före jul och också enbokpratarkväll för bl a mor- och farföräldrarJulklappstips med glögg och pepparkakor.LÄS 2000! – läsfrämjandenät,kunskapsbank och läskampanjFrån en inspirerande konferens i Stockholm99-11-15 med deltagare från helalandet har jag inhämtat följande:Läs 2000 är ett läsfrämjande projektsom ska få det att sjuda av aktiviteter ilandet på förskolor, skolor och bibliotek.Initiativtagare är ingen mindre än LennartHellsing och Svenska barmboksinstitutet.Lennart Hellsing har funnit attdet finns många läsfrämjande eldsjälarute i landet, men de behöver stöd av varandraoch de behöver backas upp.Läs 2000 vill knyta samman läsfrämjarei alla kommuner. Målet är ettnätverk med minst en barnbibliotekarie,förskollärare och lärare i varje kommun.Dessa ska bilda en grupp i den egna kommunenoch knyta till sig andra. Målet ärockså att bilda referensgrupper i mellansyd-,nord- och västsverige.Läs 2000 vill inspirera till nya läsprojekti förskola och skola i samverkan med biblioteken.Man vill också synliggöra för enstörre grupp människor alla bra läsprojekt,som redan pågår. En stor manifestationför barn- och ungdomsbokenkommer att äga rum vecka 46. Barnboksinstitutetska på sin webbsida samla informationom läsprojekt, idéer ochkontaktpersoner. Där ska växa fram enkunskapsbank om hur man lockar barnoch ungdomar att läsa. Projektledare ärlitteraturpedagog Inger Norberg på SBI.Läs 2000 kommer att samarbeta med Läsrörelsen!LäsrörelsenMed start hösten 2000 och ett år framåtgenomförs den landsomfattande Läsrörelsen.Avstampet blir på Bok &Biblioteksmässan. Läsrörelsen kommer attbygga vidare på mycket av det som redangörs av läsfrämjande åtgärder men kommerockså att arbeta på nya sätt och påmånga arenor.Bengt Westerberg är ordförande ochkampanjledare är Elisabet Reslegård, somhar erfarenhet från Dyslexi- och Psykekampanjerna.Vidare ingår bl a SivHågård, Tina Lindemalm och KerstinLööv, som är redaktör för tidningenSkolledaren och ursprunglig idégivare. TillLäsrörelsen har ett Läsråd knutits medMarianne von Baumgarten, Bertil Falck,Ann-Britt Grünewald, Göran Hägg,Bodil Malmsten, Bo Strömstedt, BertilWiderberg, Claire Wikholm och mångafler.Man kommer att samarbeta medBarnboksinstitutet, Förläggarföreningen,Svenska kyrkan, Riksteatern, Bokhandlarföreningenoch förstås läns- och folkbiblioteken.Om ungefär ett år är det dagsatt dra igång denna kampanj, som harhela Sverige som målgrupp!Mer att läsa om Allas barnbarn påMölndals stadsbiblioteks hemsidawww.molndal.se/bibl samt omLäs 2000 på www.sbi.kb.se/las2000FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 10

Norrby Öppna förskola:Sesam - öppna dig!»KERSTIN LORENTZ«Norrby kommundel i Borås har en befolkning,som till mycket stor del bestårav invandrare; närmare bestämt 55%.Inte mindre än 24 språkgrupper är företräddai området. Här finns människorfrån Somalia, Kosovo, Vietnam ...Kersti Ingeborn, som är ansvarig förkulturen i kommundelen, berättar omsatsningar, som görs för att nå ut till allagrupper. Biblioteket till exempel harmycket generösa öppettider, ”nästan dygnetrunt”!Den öppna förskolan startades för attnå de barn, som inte finns i den reguljärabarnomsorgen och förskolan har enväl genomtänkt målformulering medledord som föräldrastöd, språk, samhälleoch kultur, pedagogiskt arbete samt nyttjandeav olika professioner. Verksamhetenvänder sig till barn upp till 5 år ochderas föräldrar. Förskolan blir en mötesplatsför barn och vuxna. För de vuxna,som varje vecka går till undervisning iSvenska för invandrare, SFI, blir förskolanen mötesplats, som ger en utomordentligmöjlighet till att på ett avspäntsätt praktisera kunskaperna från undervisningen.Lokalerna, som ligger på NorrbyTvärgata 20, är inte stora men väl disponeradeoch mycket trevliga och välkomnande.Precis som personalen: professionellaoch engagerade i sin uppgift!Här gäller det teamwork mellan tre yrkesgrupper:Anna-Karin Albertsson ärbibliotekarie, Anne-Christine Andelius ärsocionom och Lisbeth Petersson är förskollärare.Personalen har till sitt förfogande sedvanligaredskap för verksamheten: böckerpå olika språk, leksaker, pedagogiskahjälpmedel. I lokalen ser man bokstäveri olika former och funktioner. Men detfinns också läsning för de vuxna: Boråstidning, ICA-kuriren, Vi föräldrar m m.HemkänslaFörskolan är öppen måndag, onsdag ochfredag, samtliga dagar på förmiddagenmen på onsdagar även på eftermiddagen.Tiderna verkar fungera bra och det kommeri genomsnitt 15 gäster varav invandrarnautgör cirka 90%. Det är mestadelskvinnor, som kommer med sina barnmen vid mitt besök kom en iransk manmed sin son för att hämta sonens 4-årsboksamt att få information om verksamheten.Han passade samtidigt på att lånaböcker. Jag fick definitivt en stark känslaav ett hem, vilket det trevliga köket kanskestarkt bidrog till. I köket samlas manvarje fredag för att äta frukost. Ett exempelpå verksamhet är den språkgruppmed föräldrar och barn, som samlas 6gånger för att under ”ordnade former”träna svenska. Detta är basverksamheten.Men man vidgar på olika sätt cirklarna.En bestämd dag kommer Musikskolan,en annan dag en resursperson, som kanvara tandhygienist eller speciallärare. Besökarnaerbjuds även att gå på teater. Enytterligare vidgning av cirklarna är erbjudandetom hembesök. Anna-Karinbesöker barnfamiljer i området och erbjudersina tjänster. Då har hon med sigbarnböcker och berättar om verksamheten.I invandrarfamiljer ligger följdaktligentonvikten på att informera omaktiv språkträning på svenska. Dennaverksamhet planeras i samarbete medBarnavårdscentralen.Förtroende är nyckelordetDet är märkbart att personalen finns tillhands för alla, och att de tre olika kompetensernahar bidragit till att verksamhetenär så bra och genomtänkt. Förtroendeär nyckelordet i arbetet och dethandlar mycket om att fånga tillfället närdet gäller att nå och aktivera människorna.Till pågående läsår har Norrbykommundel erhållit medel från Skolverkettill ett kompetensutvecklingprojektsom heter Språket lyfter Norrby.Kort innebär det att all personal med pedagogiskaarbetsuppgifter skall ges möjlighettill att utveckla sin undervisning.Grunden i projektet är en föreläsningsserie.Det finns säkert anledning att återkommatill detta projekt i ett senarenummer av Framsidan.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 11

Bibliotek för alla barnUr bibliotekslagen:§Folk- och skolbibliotek skall ägna särskild uppmärksamhetåt funktionshindrade samt invandrare ochandra minoriteter bl a genom att erbjuda litteraturpå andra språk än svenska och i former särskilt anpassadetill dessa gruppers behov. (§ 8)Folk- och skolbibliotek skall ägna särskild uppmärksamhetåt barn och ungdomar genom att erbjudaböcker, informationsteknik och andra medier anpassadetill deras behov för att främja språkutvecklingoch stimulera till läsning. (§ 9)»EDA EKENDAHL«Ett grundläggande mål för biblioteksverksamhetenhar varit att nå alla människor.Speciellt har människor med särskildabehov, med handikapp, med funktionshinderuppmärksammats och bibliotekenhar satsat på att ha anpassademedier - lättlästa böcker, talböcker,videogram för döva, taktila böcker,interfolierade böcker m m - för dessagrupper. Genom att samarbeta med andraverksamheter t ex barnhälsovården,förskolan, skolan och socialtjänsten samtgenom att aktivt delta i olika kampanjeroch projekt såsom dyslexikampanjen ochutbildningen av läsombud inom omsorgsverksamheten,har man försökt attföra ut kunskapen om bibliotekens utbud.Barnbibliotekarierna i Bohus län hararbetat för att barn med funktionshinderskall få en god biblioteksservice medmedier som utvecklar språk, fantasi ochintellekt och de har riktat sig till läshandikappadebarn, deras föräldrar ochvårdare. De kallar denna del av barnbiblioteksverksamhetenför Äppelbiblioteket.Här samlas också medier omolika funktionshinder.I Skaraborg har man sedan 1980-taletarbetat med uppsökande informationom läsning och litteratur till personermed utvecklingsstörning och till personalinom omsorgen. Åren 1996-1999genomfördes projektet Livskvalitet ochLäslust, där syftet var att anpassa biblioteketsutbud och utveckla servicen tillpersoner med utvecklingsstörning samtatt särskilt pröva IT som en möjlighetför denna grupp. Man har också utbildatläsombud bland omsorgspersonal föratt öka medvetenheten om kulturens ochläsningens betydelse för livskvalitetenbland personer med utvecklingsstörningoch tydliggöra personalens uppgifter idetta sammanhang. Projektet har byggtpå att alla personalkategorier kring personermed utvecklingsstörning samarbetar.I Älvsborg har man gjort bredautbildningssatsningar över professionsgränsernaför att på bästa sätt tillgodosefunktionshindrade personers behov avkultur, litteratur och information. Ett ledi detta arbete är också skapandet avhandikappdatabasen ÄLVA.Detta är sett ur bibliotekens synvinkel,men hur ser det ut från andra sidan?Hur ser det ut från målgruppens synvinkel?Är biblioteket tillgängligt för allabarn?Jag frågade Kerstin Frii, som arbetatmed att göra kulturen tillgänglig för barnmed funktionshinder. Kerstin, som ärkulturetnolog och mamma till en pojkemed Downs syndrom, har en bred erfarenhetav film, litteratur och bibliotek.Hon arbetar för tillfället med att barnmed utvecklingsstörning skall bli delaktigai barnkulturen och då speciellt fåuppleva film.Kerstins dröm är ett bibliotek sommötesplats för alla barn. Att kunna gåmed sitt barn dit ”vanliga” människor gåroch bli bemött på ett ”vanligt” sätt. Harman ett barn med funktionshinder ställsdet ofta så stora krav, säger Kerstin. Manskall vara insatt i pedagogiska hjälpmedeloch använda dem för att stimuleraoch lära sitt barn.Biblioteket är en neutral plats där manskulle kunna njuta och slappna av. Biblioteketär också ett ställe där olika barnskulle kunna träffas och känna delaktighet.För, fortsätter Kerstin, i mötet medbarn med funktionshinder utvecklasman!Men för att mötet skall bli riktigt brabehövs det ibland särskilda lösningar.Äppelhyllorna är en bra början. Kanskeskulle man kunna inreda en avskildhörna eller ett litet rum speciellt för barnmed multihandikapp. Och något somKerstin särskilt tryckte på var bemötandet.Tala till barnet - inte om det! Kanskekan bibliotekspersonalen lära sig liteteckenstöd för att bättre göra sig förstådd.Kanske skulle man kunna märka informationmed piktogram. Kanske kundepersonalen lära sig lite mer om olikafunktionshinder.Det skulle kunna göras en del - kanskei det ordinarie kvalitetsarbetet. Vi haråtskilliga lagar och konventioner där viskulle få stöd i vårt arbete. Och framförallt skulle vi samarbeta än mer än vad viredan gör.Det är en fråga om synsätt, sa Kerstin.Vilken människosyn vi har. Och därbetyder faktiskt det något vilka ord vi använder.Handikapp blir lätt en egenskapmedan funktionshinder är något somkan avhjälpas. Funktionshinder är miljöninte människan! Ingen är sitt handikapp,man har andra egenskaper också.Definiera inte människan genom handikappet,avslutade Kerstin.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 12

DalslandPå vår rundresa i Västra Götaland har vi nu kommit fram tillDalsland - detta ”Sverige i miniatyr”, som Malin Koldenius såmålande beskriver i sin artikel nedan. Som våra kommunbibliotek redan vet, har vi inrättatett faddersystem på Regionbiblioteket, där regionens samtliga kommuner är fördelade på vårakonsulenter. Avsikten är att underlätta kontakterna mellan oss och kommunerna i vårstora region. I varje fadders uppgift ligger bl a att vara den, som skaffar sig den djupastekunskapen om ”sina” kommuner. Malins fadderkommuner i Dalsland är Dals Ed,Färgelanda, Mellerud och Åmål. Lena Skoglund står fadder för Bengtsfors.Vi hade tänkt att i detta nummer också ha med lokala rapporter direkt från kommunbibliotekeni Dalsland, men till vår pressläggning hade det bara kommit in material frånFärgelanda. Därför samlar vi nu istället ihop artiklar från hela Dalsland + Sotenäs i norraBohuslän och lägger som en lös bilaga till nästa nummer av Framsidan. Red»MALIN KOLDENIUS«Dalsland - detta vackra landskap! Detsävliga åker- och bondelandet, kantat avVänerns klippor och stränder, somsträcker sig längs järnväg och riksväg45 och gör dess sträckning så trist ochlivsfarlig, möter man som tåg- och bilresenär.Men byt bara tåg i Öxnered ochåk mot Norge eller ta vägen mot Dals-Ed, Färgelanda, Bengtsfors ellerHåverud så får du se något helt annat!Stig t ex av tåget i Dals-Ed en morgoni mitten av april när grådiset omsveptdig i Göteborg eller Skara. Då kan detmycket väl ha snöat i Dals-Ed och dubefinner dig på en av skönaste platserdu sett från en järnvägsstation med vidsträcktutsikt över Stora Le.Sedan är det fagert och vilt ochskogigt, storslaget precis som vi sett i filmenom Ronja Rövardotter. Djupa skogar,vilda forsar och fjäll - där finns säkertvittror - milda tun och små stugor,som inte alla är bebodda.Här är det kris. Säger man. Det ärhög arbetslöshet, det är ett mål 2-område enligt EU. Utbildningsnivån ärlåg. Kommunerna sparar ännu och mantycker att man är liksom på fel sida, påbortsidan - eller så brutalt som Elin uttrycktedet i en film om Åmål. Och ändåvill vi gärna kalla vår sida ”Framsidan”.Och Dalsland är en del av den. Hur skavi arbeta för att Dalsland ska känna sigvara på framsidan?Olika mötenDet är inte riktigt den fråga jag ställernär jag möter ”mina” kommuner i Dalsland- men det är innebörden den. Vadkan Regionbiblioteket göra för er, tillsammansmed er? Hur ser invånarna påbiblioteket i kommunerna?Jag brukar fråga den första jag möter:Var ligger biblioteket? Och det vet de iFärgelanda, Dals Ed, Åmål och Mellerud.De vet precis och visar mig vänligtvägen dit. Så möts vi, de som arbetar påbiblioteket och jag, som ska vara deraskontakt till Regionbiblioteket. Lite olikaär mötena och det säger en del om biblioteketsanda och struktur. Raskt fårman en bild av bibliotek, som strävar attuppfylla de mål, som finns. Några brottasmed nedskärningar, andra har klaratsig lindrigare undan. Någon har det ganskabra, har personal och genomtänktverksamhet, hus och ro, relativ ro. Jagtycker att biblioteken farit illa under desenaste 10 - 15 åren. Det märks verkligenatt man fått skära ner. Man uttryckerdet också: Tänk, när vi hade en heltidsbarnbibliotekarie! Då kom alla förskoloroch alla barn och föräldrar hit - det vartider det!Nya kravMen nu är det andra tider. Nu är detskolornas elever, som använder bibliotekenoch de studerande i de nya utbildningarna.Det är nya gymnasie-skolor,KOMVUX och Kunskapslyftet, det ärdistansstuderande både på högskola ochgymnasienivå. Det är anställda i företag,som förkovrar sig i olika ämnen. Detär mycket annorlunda än tidigare. Destuderande av alla kategorier har nyakrav. Några behöver mycket vägledningoch alla vill ha kurslitteratur och mångaockså stöd och undervisning i informationssökningpå ett sätt som är alldelesnytt.De som inte kommer är de, som intestuderar, mellangenerationerna, som hararbete och som arbetar så mycket att deinte har tid att gå till biblioteket. Deminsta har antingen stressade föräldrareller för lite personal på dagis. De får alltfärre böcker lästa för sig. De senaste siffrornavisar att 3-7-åringar ägnar 15 minom dagen åt läsning mot 17 min alldeleshärom året. Andra som inte har tidär också de, som beslutar om bibliotekoch som därför inte ser vilka, som är däroch vilka helt nya krav som ställs på bibliotekenidag.De andra, de som kommer, är ofta avutländsk härkomst eller har inte tillräckligutbildning och de kräver uppmärksamhetoch service. Det försöker bibliotekenatt ge med minskande resurser. Detfinns ett uppdrag, som biblioteken försökeratt tillgodose: Att ge de yngsta tillgångtill och kunskap om böcker och bibliotek.Och man vet att de gamla ochsjuka sitter och väntar på besök för attfå en bok eller talbok. Detta samtidigtsom pigga pensionärer står och väntarpå att få släktforska, läsa tidningar ellerfå tips på en bra bok.FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 13

Glädje och frustrationJag tror att det ser ganska lika ut i alla”mina” kommuner. Både glädje och frustration,både gott arbete och undran omdet är rätt saker man gör. Den fråganställs överallt, där nedskärningar skettoch sker. Där kommunen satsar på medborgarkontor,IT och kunskapscentrumoch RIV antingen i samarbete med ellerutan minsta kontakt med biblioteket påorten.Jag har många frågor efter mina besök.Varför är det så sällan bibliotekenfinns med i kommunens planering? Ävenom de varit med ett tag så har de senhamnat utanför. Varför är bibliotekensarbete inte känt i kommunen, bland politiker,IT-ansvariga, skolfolk och andra?Varför är bibliotekens verksamhet såosynlig? I Dalsland visste de svaret, närjag frågade var biblioteket finns, men vetde vad som finns där? Det är som omdet finns ett glapp mellan bibliotek ochpolitiker, mellan bibliotek och skola,mellan bibliotek och bibliotek. Jag troratt det är en viktig iakttagelse. Jag troratt det är förödande för resurser ochverksamhet.Hoppfullt arbeteIbland är de här glappen stora somhelvetesgapet, det som Ronja och Birkhoppade över. Det är inte lätt att göradet hoppet, att överbrygga klyftorna,men det går! Ett exempel på ett sådanthoppfullt arbete pågår i Dals-Ed. Där arbetarbibliotek och skola på ett programom barns och ungas lärande. Det skaomfatta alla barn och unga från 0 - 20år. Biblioteket är viktigt i diskussionen.Gymnasieskolan, som håller på med fortbildningom problembaserat lärande ärviktig i processen, för att inte tala omgrundskolan. Jag träffade förvaltningschefenhäromdagen och han försäkrademig om att arbetet med att formulera enstrategisk plan för barns lärande i Dals-Eds kommun är i full gång.Från Färgelanda skriver Birgitta Mohtén-Andersson att trots utflyttningshot ochnedskärningar så fungerar biblioteksverksamhetenväl, samarbetsklimatet ärgott och man har både turistbyrå ochkonsumentvägledning i biblioteket. Biblioteketspersonal värnar om basverksamhetenoch noterar att utlåningen avskönlitteratur stigit ordentligt de senasteåren.Ett brett band över gapetDet allra senaste, som hänt är att allaDalslands kommuner utom Bengtsforsbestämt sig för att anta budet omSUNET. Man har gemensamt bestämtsig för att lägga Dalsland på framsidan.Kommunerna ska också delta i projektetkring distansutbildning och bibliotek,det som kallas BILL - Biblioteket Idet Livslånga Lärandet. Det är ett brettband, som spänns över gapet! Fler exempelfinns och jag hoppas fler har lustatt berätta om allt intressant och hoppfulltsom görs! Jag tror att vi i regionenkan göra mycket tillsammans för att verkligenska känna oss vara på framsidan.Vi behöver delge varandra och andra våraerfarenheter och brygga över alla de härgapen, så att vi vet vad man gör i grannkommuneneller i skolan eller på kunskapscentrumeller i kommunhuset ochatt de vet vad vi gör!Dalslands manifestation för det skrivna ordetDalslands skrivarföreningTommy Löfgren i Norebyn, som till yrket är frilandsjournalist, tog för tre årsedan initiativ till Dalslands skrivarförening. Idag består föreningen av ett40-tal skribenter som är fördelade på lokala skrivargrupper i Ed, Bengtsfors,Mellerud och Åmål.En av föreningens växande uppgifter är att ge ut tidskriften Dalpennan.Den har i höst kommit ut med sitt tredje nummer.Föreningen för DalslandslitteraturUnder våren bildades en ny ideell förening för alla som ”läser, skriver, samlar,köper, säljer, ger ut, lånar ut eller är intresserad av litteratur i största allmänhet.”Den heter Föreningen för Dalslandslitteratur.Föreningens syfte är att stödja litteratur med anknytning till Dalsland,genom att bl a göra de dalsländska författarna mer kända, både lokalt och iresten av landet. I medlemskapet ingår tidskriften Korpgluggen som ges utfyra gånger per år, inbjudningar till arrangemang samt fr o m år 2000 enåsbok. Föreningen har sitt säte på Stenebyskolan.Nu väntar vi bara på en litteraturförening i Bohuslän också!FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 14

Stenebyskolans bibliotek- högskolebibliotek och glesbygdsfilial»LENA GRÖNLUND« BIBLIOTEKARIE STENEBYSKOLANStenebyskolan i Dals Långed är enkonsthantverksskola som bedriverutbildningar i möbelsnickeri och trähantverk,konstsmide och metallhantverk,vävning, maskinstickning,ateljésömnad och skinnhantverk. Fr o mhöstterminen år 2000 kommer 70 avutbildningsplatserna att vara 3-årigahögskoleutbildningar i konsthantverkoch design med Göteborgs universitetsom huvudman.SamarbeteVägen dit har varit full av gropar ochgrindar. Vilken hemslöjdsutbildning somhelst kan ju inte få kalla sig högskola.Högskoleverket ställer bl a krav påutbildningskvalitet, internationellakontakter och - bibliotek. Stenebyskolansbibliotek var inte mycket att skrytamed omkring 1996, då man började arbetapå allvar med högskoleplanerna.Därför startades ett samarbete medBengtsfors kommunbibliotek, som hadeett filialbibliotek i Dals Långed - inte såmycket att skryta med det heller!Efter en del utredande bestämde mansig för att söka projektpengar för ett integrerathögskole- och folkbibliotek. Planernaskulle i alla fall inte stupa på biblioteket.Stenebyskolans bibliotek skulleha samma standard som ett högskolebibliotek,vare sig det blev högskola ellerinte. När man ändå höll på att byggaså ville man också ha en ordentlig konsthall,eftersom den ursprungliga bibliotekslokaleni Dals Långed hade en brautställningslokal med livlig utställningsverksamhet.Pengar från EUOch det blev bingo! Projektpengarnakom, från EU bl a och Stenebyskolankunde köpa in ett äldre hus som passadeatt bygga om till bibliotek och dessutombygga till en ny konsthall och gemensamentréhall. Samarbetsavtal skrevsmellan kommunen och Stenebyskolan,en bibliotekarie anställdes (jag), en utvecklingsplantogs fram och jobbet - medlokalplanering, mediainköp, datasystem,flyttning, arbetsrutiner, intern och externinformation - kunde börja. En av de mesttidskrävande arbetsuppgifterna blev attplanera invigningen, som skulle utförasav självaste Göran Persson under StenebyskolansÖppet Husdagar i maj 1998.Invigningen gick av stapeln den endavarma sommardagen under 1998 och vihade inte hunnit sätta upp besöksräknaren,men det var svettigt och trångt!Första verksamhetsåret var plågat avbarnsjukdomar som dataproblem, bristfälligaarbetsrutiner, möbler och utrustningsom inte fanns där den skulle o s v.Allting var nytt och oprövat: arbetskamrater,schema, böcker och tidskrifter, lokaler,kringaktiviteter.Det börjar fungeraMen nu, efter ett och ett halvt år, börjardet fungera som det var tänkt. Allmänheteni Dals Långed har ett bibliotek somär öppet 26 timmar/vecka istället för 15,de har tillgång till ett växande specialbibliotekinom konst och konsthantverkoch en mängd tidskrifter som skolan prenumererarpå, Internet och andra tekniskaunder, som det lilla filialbibliotekethade fått vänta länge på. Och de studerandepå Stenebyskolan har ”inom sinaväggar” ett helt folkbibliotek med skönlitteratur,barn- och ungdomsböcker, populärfacklitteratur och tidskrifter somTeknikens Värld och Bamse. De har dessutomtillgång till hela detta bibliotekäven kvällar och helger, när personalenhar gått hem. De får inte låna, men defår vistas i hela huset, läsa, kopiera ochanvända datorerna. Det fungerar, eftersomde inte är så många och de gärnavill ha kvar det förtroendet.Viktig tillgångKonsthallen har visat sig vara en oerhördtillgång för både samhället och Stenebyskolan.De studerande får tillfälle att seoch möta professionella konstnärer frånhela Sverige och många utställningar drartill sig besökare som aldrig varit i närhetenav Dalsland förut. I samband medutställningarna ordnas inte bara vernissageutan också föreläsningar och visningar.Det har dessutom visat sig attkonsthallen har en utmärkt akustik somlämpar sig för både kammarmusik ochjazz!Samordning är nödvändigtAtt integrera folk- och högskolebibliotekhar ju prövats och diskuterats livligt desenaste åren. På en så liten ort (knappt2000 inv) som Dals Långed i en litenkommun som Bengtsfors är det en nödvändighetatt samordna de resurser somfinns. Att ändra rutiner och flytta påansvar är alltid jobbigt, men någraandra nackdelar än de som självaförändringsprocessen för med sig är svårtatt se. Alla har fått större lokaler, merböcker och andra media, mer öppet, merpersonal. Med pengar utifrån till störstadelen.Hur det kommer att fungera närStenbebyskolan startar sina högskoleutbildningarvet vi ju inte än. Det innebäratt antalet studerande ökar med c:a50 och att de och deras lärare kommeratt ställa allt högre krav på biblioteket.Men då har också biblioteket fungerat itvå år och har förhoppningsvis ordningt o m på vinden ...Den som vill veta mer om t ex bemanning,ekonomi, avtal mm får gärnahöra av sig. Det går också bra att kommapå studiebesök. Det är ett ganska fint bibliotek!FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 15

PersonalnyttSå här i milleniets sista skälvande månad kan det vara läge att ge en samlad informationom de chefstjänster, som tillsatts under året och presentera dem, som tillsammans med ossveteraner skall leda biblioteksverksamheten i Västra Götaland in i det nya tusentalet. Påinvant biblioteksmaner tar vi kommunerna i bokstavsordning.Essungas nya kultur- och informationschef heter Rikard Åslund och kommer närmastfrån Linköping, där han arbetat både på UB och Östgöta Correspondenten, idet senare fallet som redaktör för Radiotidningen.I Grästorp heter den nya kultur- och fritidschefen Ann-Britt Dahl, tidigare engageradsom projektledare för RIV i Fyrbodal.Christina Hjort har blivit chef för kulturförvaltningen i Göteborg. Hon har bl aett förflutet som informationschef på Göteborgs stadsbibliotek och har också underen period varit chef för kulturnämndens kansli. Johan Edgren, tidigare bibliotekschefi Tanum, har flyttat ned till Göteborg och basar nu för Hisingens bibliotekunder Lundby stadsdelsnämnd.Madeleine Andersson med senast kända tjänsteställe Oxelösund, en av de tre”små giraffkommunerna”, är numera kulturchef i Herrljunga.Från Sundsvall kommer Inger Sterneskog, som tillträtt tjänsten som bibliotekschefi Lysekil. I Sundsvall arbetade Inger under årens lopp på huvudbiblioteket,sjukhubiblioteket, förvaltningsbiblioteket, bokbussen och på filialerna.Harriet Ljungdahl från värmländska Munkfors har efterträtt Ann Marberg sombiblioteksansvarig chef i Sotenäs. Ann själv har börjat jobba som chef för huvudbiblioteketi Uddevalla.Hoppsan, där höll inte alfabetiseringen längre, för nästa information gäller Skövde,där Christina Westerlund-Karlsson har blivit ordinarie bibliotekschef efter att underen period ha suttit som tf.Ytterligare en kvinna med värmländskt förflutet är på väg till vår region, nämligenIngalill Walander från Eda kommunbibliotek, som 1 januari 2000 börjar arbetasom bibliotekschef i Tanum.Chefstjänsten i Tidaholm är tillsatt. Agneta Bengtsson heter den nya innehavaren.Efter några års bortavaro från biblioteksvärlden bl a genom en tjänst på YstadsTeater återvänder hon till fadershuset, där hon tidigare skaffat sig erfarenhet av regionalbiblioteksverksamhet på länsbiblioteket i Eskilstuna.Så sluter vi cirkeln med att Karin Semberg flyttat från Essunga och blivit kulturchefi Ulricehamn.»GIT WESTMAN«I och med att årets tredje och sista nummerav Framsidan nu är klart, lämnar jagöver redaktörstafettpinnen till GunnarSüdow. Det har varit spännande att fåvara med och göra något nytt och annorlundaoch vi har också fått en delvänliga och positiva reaktioner på vår nyatidskrift.Men vi vet alldeles för litet om, vadni på kommunbiblioteken i Västra Götaland- vår viktigaste målgrupp - egentligentycker om det hela. Därför kommerni om några dagar att drabbas av enliten minienkät med frågor om vad nisaknar, vad ni vill ha annorlunda etc. Detvore bra om ni kunde besvara enkätenmed vändande post, så Gunnar får ett såbra underlag som möjligt till nästa årsframsidor. Ni, som inte redan meddelatoss namnet på den kontaktperson, somska hjälpa oss med distributionen avFramsidan internt, kan väl vara snälla ochgöra det nu!Och ni som inte får tag i/syn på enkätenkan höra av er med synpunkter tilloss på annat sätt. Och det gäller inte baraFramsidan! Vi tar gärna emot idéer ochkritik vad det gäller formerna för vår informationtill er överhuvud taget!XNya lokala inläsningarNi vet väl att vi kontinuerligt lägger nyheter om våra lokala inläsningar på nätet?Adressen är www.nfk.hb.se/regbibl/talbok.htm Där står också vart ni ska vända erför att beställa böckerna, men här har ni tel- och faxnummer: 033 35 76 12 resp 03335 33 46. Under juli-okt har vi läst in 12 böcker bl a Göteborgs hjärta del 1 och 2 avSven Gulin, Profiler och figurer i Borås nya historia av Olof Franzon och I Västergötland:Prosa och poesi. Beställ helst före 15 januari; priset per kassett är 30 kr + moms,6-kassetters box kostar 30 kr, 8-kassetters box kostar 35 kr. FRAMSIDAN NUMMER 3/1999 s 16