Resurs- och miljööversikt 2008 - Havs- och vattenmyndigheten

Resurs - och miljööversikt 2008och för vilken tid. Faktarutan på nästa sidabeskriver ett användbart system för att klassificeraMPA.Det fortsatta resonemanget i artikelnbegränsar sig till marina skyddade områdenmed koppling till fiske och där åtminstonenågon del av området har totalt fiskeförbud.För att förenkla framställningen användsen betydligt enklare klassificering än faktarutans,nämligen:• MPA-F – områden med fiskeförbud därsyftet är att förvalta ett eller flera fiskbeståndpå ett hållbart sätt. (Någon kombinationav a3,b3-6,c1-3,d1-3,e2 ur faktarutanpå nästa sida.)• MPA-B – områden med fiskeförbuddär huvudsyftet är att bevara känsligamiljöer och biologisk mångfald. (Någonkombination av a1,b3-6,c1-3,d1-3,e1.)Hur avgränsar man ett skyddatområde?Att välja plats och storlek för ett marint skyddatområde beror på vilken av alla möjligatyper av områden man vill inrätta. För attgynna och förvalta fisket krävs attavsevärda områden skyddas. Royal Comissionon Environmental Pollution i Storbritanniengjorde 2005 en utredning där man drogslutsatsen att 20-30 procent av havet skullebehöva avsättas som MPA-F för att vara effektivt.Redan 20 procent av havens yta motsvararAfrikas, Nord- och Sydamerikas samladelandyta. För att komma upp till 30 procent fårman lägga till Australien, Europa och en bitav Antarktis.Nuvarande MPA-F områden är uppenbarligeninte ens i närheten av sådana arealer. Ifebruari 2008 upprättades det hittills störstamarina skyddade området av republikenKiribati i Stilla havet. Området, PhoenixIslands Protected Area, omfattar 410 500kvadratkilometer (dvs. nästan lika stort somSverige) med allt från orörda korallrev tilldjuphav. De allra flesta MPA är dock mycketmindre. Som kommer att framgå innebärdetta emellertid inte att mindre områden ärointressanta som instrument för att gynnafisket.Avgränsningen av ett MPA-F där fiskeriförvaltningär huvudsyftet är bildligt ochbokstavligt talat flytande. Fiskar vandrar ochsprids med havsströmmarna. En makrill övervintrarpå djupt vatten vid Shetland och tillbringarsommaren i Skagerrak och Kattegatt.Fiske sker året runt och i hela utbredningsområdet.Så länge fångsten styrs av en totalfångstkvot och det finns en tillräckligt storfångstkapacitet kommer hela kvoten att fiskasupp även om en del av utbredningsområdetstängs. För en makrill är det ointressant varden dör. Det är hur många som dör som avgörom makrillbeståndet skall växa eller utarmas.Typiska MPA-B är till för att skydda enfast bottenstruktur, till exempel ett korallrev,och kan enkelt avgränsas. Ofta krävs förhållandevissmå områden. Dock finns undantag,till exempel Stora Barriärrevet, vilket är ettannat av världens största MPA. Områdetsträcker sig 2 300 km längs Australiensostkust och är ett konglomerat av zoner medolika grad av skydd – från yrkesfiskezoner tillzoner med totalt tillträdesförbud.När är ett skyddat område effektivtsom fiskeriförvaltning?Om vittvandrande arter kräver orimligt storaområden för att täcka hela livscykeln och ettkvotsystem bara flyttar och intensifierar fiskettill området utanför ett MPA, när kan då ettMPA-F vara motiverat? Uppenbarligen är detkvotsystemet som ställer till huvudproblemet.I ett alternativt förvaltningssystem därfiskeansträngningen begränsas tillräckligtför att det totala möjliga fiskeuttaget skallbli biologiskt och ekonomiskt hållbart så kanskyddade områden bli ett kompletterande,men inte nödvändigt, verktyg.Det är dock föga troligt att en sådanförvaltning kommer att realiseras inomöverskådlig tid. Just därför är det i dagens6