Stockholmsregionen i framtiden

Nils-Johan Norenlind/TiofotoÖkad klimatpåverkanUtsläppen av koldioxid per invånare i Stockholmsregionen harminskat med sju procent sedan 1990. Det är mer än Sverigesåtagande enligt Kyoto-protokollet, men mindre än regionensåtagande om en 20-procentig minskning 2008–2012. Meneftersom regionens befolkning ökar, ökar också de totala utsläppen.Vägtrafikens andel av de totala koldioxidutsläppen var 45procent 2004.Effektiv energianvändningStockholmsregionen har ett, i internationell jämförelse, effektivtenergisystem med bl a ett väl utbyggt fjärrvärmenät baseratpå förnyelsebara bränslen och en hög andel kollektivtrafik.Energianvändningen per capita ligger på samma nivå som1990 men totalt sett ökar den till följd av den växande befolkningen.De fossila bränslena och den importeradeelen har minskat sedan 1990,samtidigt som användningen av biobränslenhar ökat.Energianvändningper person (kWh/inv)1990 28 3872003 28 345Ökad konkurrens om markenUnder perioden 1990 till 2002 ökade den bebyggda arealen iStockholmsregionen med endast 1,2 procent samtidigt somfolkmängden ökade med mer än 10 procent. Det innebär attbebyggelsen förtätas och att konkurrensen om välbelägen markökar.Under det senaste årtiondet har arealen med fritidshusbebyggelseminskat till följd av en omfattande omvandling tillpermanentboende.Ökad rörlighetArbetsresandet mellan Stockholms län och övriga Mälardalenhar ökat kraftigt under senare år och har ökat betydligt mer änarbetsresandet inom länet. Pendlingen in mot Stockholms länökar snabbast och dominerar – nästan fem gånger så mångapendlar in som ut. De boende i Stockholms län som arbetar hari mycket stor utsträckning – hela 99 procent – sin arbetsplats ilänet. I övriga Mälardalslän är motsvarande siffra 88 procent.Fritidsresandet är dock den reseform som ökar allra mest.Högre välfärd visar sig genom ökad rörlighet. Befolkningsökningoch ökad konsumtion leder på motsvarande sätt tillkraftig ökning av varu- och godstransporter, främst på vägsidan.Hög efterfrågan på högskoleutbildningEfterfrågan på högre utbildning är fortsatt hög även om denminskat något sista året. De som söker är dubbelt så många somde som antas. Regeringens mål om att 50 procent av en årskullska ha påbörjat en högskoleutbildning vid 25 års ålder har uppnåttsför kvinnor, men för män är det långt kvar. Den socialasnedrekryteringen är fortfarande märkbar. En tydlig trend ärockså att kvinnor dominerar inom grundutbildningen och attmånga av dem som börjar högskoleutbildning – nästan hälften– någon gång har studerat i komvux.FRÅGA ATT DISKUTERA:Vilka utvecklingstrender anserni är särskilt viktiga?7