»För Solveig Johansson har det alltidfunnits en längtan efter att bli mammaoch hon har alltid vetat att hon ville habarn. Hon bär på sjukdomen PCO somförsvårar för henne att bli gravid. Deninnebär att mensen är oregelbunden ochatt äggen har svårare att mogna påäggstockarna. Av den anledningendiskuterade hon möjligheterna att bligravid med en gynekolog för några årsedan. Samtalet gick vidare till hormonbehandlingaroch insemination ochSolveig insåg att det fanns alla möjligheteratt bli gravid, även som ensammamma. När den senaste stadigarelationen tog slut för snart fem år sedanbörjade hon fundera på möjligheten attskaffa barn på egen hand. I takt med atttanken slog rot började hon testa idén påsläkt och vänner. Hon har aldrig fått enenda negativ reaktion.Ville inte missa chansenFörsta gången jag träffar Solveig är på ettcafé i centrala Göteborg. Solen skinerdenna vackra dag i början av juni och detbörjade fundera på möjligheten att skaffaett barn på egen hand.Danmark blev lösningenFör Solveig föll valet på Storkkliniken iKöpenhamn, den låg nära och bra till ochhade gott renommé. Första samtalet ditvar ganska pirrigt.– Det kändes ju lite som om de skullebedöma mig och min person, som om deskulle avgöra om jag var en lämpligmamma eller inte. Men så var det ju intealls. Samtalet handlade om hälsa, minatankar kring barn och föräldraskap samthur det skulle gå till rent praktiskt.– Något som kändes ganska märkligtvar ju att välja donator, fortsätter Solveigoch ler. Man får en ”meny” med tänkbaradonatorer som uppdateras varje vecka ochsedan väljer man därifrån. Där står längd,vikt, blodgrupp, ögon och hårfärg samtyrke. Visst hade jag vissa moraliskabetänkligheter kring att sitta med denoch välja en ”pappa” till mitt barn, menvalde gjorde jag ju. Efter mycket om ochmen valde jag en man med kaukasisktken har öppet årets alla dagar och när detvisade positivt resultat för Solveig tog hontåget till Köpenhamn.– Jag hade tid vid tre men var därredan klockan ett, berättar hon. Jag sattdär i en soffa och såg kvinnor komma ochgå och plötsligt var det dags för mig attkomma in. Jag visade id-handling ochfick ett mysigt, ombonat rum. Jag låg påen säng medan en sköterska gjordeinseminationen, sedan fick jag ligga kvartills jag själv kände mig redo att gå. Detkändes inte alls kliniskt, faktiskt. När jagvar redo gick jag ut, betalade och fick ettkvitto. Det kändes jättekonstigt, kundejag vara gravid? Kunde det gå så lätt?!Men samtidigt visste jag ju att chansenvar ungefär 20% för att det skulle lyckas.Efter två veckor kunde hon inte bärgasig och gjorde ett graviditetstest, detvisade positivt. För säkerhets skull gjordeSolveig ytterligare ett test ett par dagarsenare för att våga vara riktigt säker – ochnu vågade hon tro på resultatet. Honskulle bli mamma!Jag valde också en öppen donator.Det innebär att om barnet vill kandet få viss information om ”pappan”när det fyller 18 år. Jag tycker att detkänns bra att barnet kan ta redapå lite om sitt ursprung.är tio veckor kvar på graviditeten. Solveigvill gärna dela med sig av sin historia ochhar aldrig gjort någon hemlighet av hurhon blev gravid.– Jag bearbetade tankarna inombordsganska länge innan jag 2010 bestämdemig för att ta steget fullt ut, säger hon.Det var under en träningsresa i Portugaloch vi pratade om målbilder, ett av minamål blev att 2011 åka till Danmark föratt försöka bli gravid.– Jag var nog lite rädd för att aldrig fåbarn, säger hon. I min ålder, jag är 36,försämras fertiliteten ganska markantunder de kommande åren och jag kändemig nog lite stressad av det. Jag ville interiskera att vakna upp en dag, vara 45 åroch inte längre kunna bli gravid, så jagutseende och med färger som påminnerom mina egna. Jag valde också en öppendonator. Det innebär att om barnet villkan det få viss information om ”pappan”när det fyller 18 år. Jag tycker att detkänns bra att barnet kan ta reda på liteom sitt ursprung.Ett enkelt ingreppSolveig började förbereda kroppen medhormonbehandlingar i november 2011.En bit in i menscykeln togs ett ultraljudför att se hur många ägg som var mogna,för att se att det inte var för många. Närägglossningsstickan sedan visar positivtutslag är det ganska bråttom iväg,donerad sperma har inte lika långlivslängd som vanlig sperma. Storkklini-Öppen med sitt val– Då berättade jag för de närmaste somvisste att jag hade varit i Köpenhamn,säger Solveig.Allteftersom graviditeten har börjatsynas har hon sedan berättat för vänner,kollegor och släktingar.– Jag har hela tiden varit väldigt öppenmed att berätta vad jag har gjort, detkändes självklart för mig. Visst var jag liteorolig för att folk skulle ha åsikter, menjag har bara fått positiva reaktioner frånalla håll. Jag har oroat mig för att folk skatycka att jag är egoistisk som skaffar barnensam, eller att jag är ansvarslös. Men detberor kanske på att jag har haft defunderingarna själv. Jag har rannsakat mig14
ganska noga under den här processenoch funderat på ekonomi, praktiskasaker som att lämna och hämta på dagis,vabba på egen hand… allt sådant somman vanligtvis är två om. Men jagkänner ingen oro för att jag inte skaklara själva vårdnaden, det finns ju gottom ensamma mammor. Ibland kan jagtänka att det finns fördelar också, jagbehöver inte kompromissa om sådantjag tycker är viktigt när det gällerföräldraskapet. Men visst är det okäntland, jag vet ju inte vad jag har att väntamig. Men av människor i min omgivninghar jag enbart mött glädje ochförväntan. Bemötandet från mödravårdenoch föräldragruppen har varit likafint! Jag har inte alls känt mig udda ellerutanför trots att alla andra har varit par.Själv har Solveig stöd av sin ena syster.Hon har varit delaktig i föräldraträffaroch visning på sjukhuset. Hon kommerockså att vara med under självaförlossningen som nu bara är tio veckorborta. Förväntan är stor, snart blirSolveig mamma och vi beslutar att sesigen då.Äntligen härEn grå och regnig septemberdag ses viigen hemma hos Solveigs mammautanför Göteborg. När vi ringer påkommer Solveig och öppnar med ettlitet knyte i famnen. Nyammad ochomtöcknad ligger hon där: Isabel, snartsex veckor gammal. Min första – heltonödiga fråga – blir förstås ”hur kännsdet”?– Det känns helt fantastiskt ochfortfarande lite overkligt, svarar Solveigoch lyser av glädje. Allt har gått så himlabra och jag är så lycklig över det! Det hargått så lätt – nu i efterhand inser jag hurinställd jag nog ändå var på att mycketskulle bli svårt i början. Så känns det inte.Isabel föddes på eftermiddagen 16/8.Värkarna började kvällen innan och närSolveig ringde förlossningen fick honrådet att ta ett par värktabletter och gåoch sova.– Och hur lätt var det, då?! säger honoch skrattar. Jag väntade så länge jag barakunde, sedan bad jag pappa köra in migoch min syster. Vi kom in vid sjutidenoch det var jätteskönt att ha syrran där!Det var en varm dag och jag varsupervarm under hela slutet av mingraviditet, så syrran stod och viftade meden stor solfjäder för att svalka mig. Honvar väldigt uppmärksam och gjorde alltjag bad om, skrattar Solveig. Vi kundeskämta med varann och hon hjälpte tillatt få tiden att gå. Mot slutet var jag välinte så mottaglig för skämt, men helaförlossningen gick snabbt och bra. Jag toglustgas, men inget annat. Jag har haftsådan tur, en enkel graviditet och en lättförlossning, jag är så glad över det.Ensam mamma inte konstigtÄn så länge har hon inte tänkt så mycketpå att hon är ensam, dagarna går fort ochdet är bara mysigt att lära känna Isabel.– Nu när hon är född tänker jag att jagskulle gjort det här tidigare, jag är ju sålycklig över att hon är här! Det ärfantastiskt att ha blivit mamma. Menvisst, ibland känner jag mig lite ensam.Det är ju en stor sak att uppfostra ettbarn. Jag hoppas förstås att jag ska träffanågon att dela livet med, i så fall vill jaggärna ge Isabel syskon. Men på egen handräcker det nog med ett barn. Man har ettstort ansvar både ekonomiskt ochtidsmässigt.– När det har gått lite tid tänkte jagkontakta fler mammor i min situationoch skapa en liten föräldragrupp. Det kannog uppstå specifika frågor för oss. Menegentligen tycker jag inte att jag ärannorlunda, bara tillvägagångssättet, ochdet är ju en bisak. Det är Isabel som ärhuvudsaken.15
Change language