13.07.2015 Views

Förståelse och förändring

Förståelse och förändring

Förståelse och förändring

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

'7- Albér t DanielssonAant Elzingak.tl: Tore!NordenstamAlf SiobergLennart Torstenssonm fl, Under redaktion avGoranzbrlStudent1 itteratur


6. Förståelse och förändringTore NordenstamEn inledande kommentarDe ideer som presenteras har har vuxit fram under ett samarbete med institutionenför industriell ekonomi och organisation vid Tekniska högskolani Stockholm under de senaste tre åren.Ett symposium om forskarrollen ägde rum där 1975. Regissören Alf Sjöberginledde symposiet med en diskussion om Brecht och Galileo Galileii anknytning till hans uppsättning av "Galilei" på Dramatiska teatern iStockholm. Detta symposium följdes av ytterligare två symposier, ett omhermeneutik och ett om arbetsformer på Dramaten. Förutom till dessaarbeten anknyter mitt inlägg främst till de empiriska studier som BoGöranzon bedriver över systemutveckling inom några svenska företag.Det perspektiv vid systemutveckling, förändring genom förståelse, somartikeln utvecklar kan ge en utgångspunkt för teori- och metodutvecklingi dessa empiriska studier.De aktiviteter som härmed antytts håller nu på att samlas in i ett projektmed namnet "Perspektiv på analysverktyg och arbetsformer vid systemutvecklinglt,förkortat PA AS. Projektgruppen ar tvärvetenskapligt sammansatt.Gruppens medlemmar har (med undantag för mig, som står fördet mera vetenskapsteoretiska inslaget) erfarenheter över en längre periodav praktiskt systemarbete i statsförvaltning och/eller industriföretag.Tre olika uppfattningar om forskarrollenOm man definierar en social roll som summan av de förväntningar somen person möter i en bestämd social position (som forskare, som läkare,som skådespelare, som hemmafru osv), så ar det klart att det inte finnsen enda klart utmejslad forskarroll. Man kan urskilja åtminstone tre olikauppfattningar om denroll som forskare bör spela. Den första uppfattningengår ut på att en forskare skall vara en objektiv iakttagare av förloppav olika slag. Forskarens uppgift ar att försöka förstå förloppen och detfaller utanför hans uppgifter att försöka andra på förloppen ("förståelseutan förändringM). Den andra uppfattningen om forskarrollen går ut på att


en forskares främsta uppgift ar att bidra till förändringar, men riktlinjernaför förändringarna dras inte upp av honom själv utan av andra. Dentraditionelle experten, som söker lämpliga medel att nå utstakade mål,hör hemma i ett sådant sammanhang. För att kunna andra på något måsteman ha en viss förståelse av de mekanismer som det galler. Men eftersomförståelsen enligt denna uppfattning främst ar något som experten behöver,skall vi hänvisa till denna uppfattning med termen "förändring utanförståelse". Det ingår inte i forskarens uppgifter att öka de berörda parternasförståelse, annat an om det är nödvändigt för att kunna nå de fastlagdamålen.Den tredje uppfattningen om forskarrollen som vi skall ta upp har går utpå att forskarens viktigaste uppgift är att medverka till att de berördaparterna i fortsättningen själva kan lösa sina problem allt eftersom de uppstår.Det kräver att man sätter igång kunskapsuppbyggnadsprocesser påbred bas bland alla de berörda människorna. Forskarens verksamhet syftardå till att bidra till förändringar genom ökad förståelse hos de berörda("förändring genom förståelsel!).Förståelse utan förändringNar myndigheter och politiska makthavare försöker göra forskningen tillett lydigt redskap för sina mål, måste forskare och alla andra som ar intresseradeav fullvärdig vetenskap och forskning protestera. Det ar ettlivsvillkor för forskning att den kan bedrivas utan att utomstående syftenfår snedvrida kunskapsinhämtandet och presentationen av resultaten avde vetenskapliga analyserna. Sådana protester mot ovidkommande inblandningi forskningen tar ofta formen av vaga appeller till sådant som'!forskningens frihet1!, T1vetenskapens vardefrihet", Ilvetenskapens apolitiskanatur1!.Men lika klart som det ar att en boskillnad behövs mellan vetenskap ochpolitik, lika klart ar det att det skulle vara ett misstag att försöka dra enoöverskridbar, skarp grans mellan forskning och andra aktiviteter. Detar emellertid vad som sker nar forskaren framstalls som en fullständigtobjektiv iakttagare fjärran från alla praktiska bestyr ("elfenbenstornsideologinT1).Elfenbenstornsforskaren kan som samhällsmedlem vara ytterst intresseradav att medverka till att vissa förändringar i samhället sker ellerinte sker. Men enligt den vetenskapsuppfattning som det har galler ar detintressen som han inte får odla i sin egenskap av forskare. Som forskarear det hans plikt att vara fullstandigt neutral. Han skall avhålla sig från


alla slags värderingar, han skall hålla sig strikt till "fakta!!. En samhallsforskaresom omfattar sådana åsikter ser det som sin uppgift att bidratill en ökad förståelse av det komplexa maskineri som samhället utgör.Han publicerar resultaten av sina forskningar och resultaten ar allmänttillgängliga. De kan brukas för vilka syften som helst, konservativa likavälsom revolutionära, goda likaväl som dåliga.En av de ofta framförda invändningarna mot ett sådant forskarideal arnärmast av moraliskt slag: det leder till en personlighetssplittring hosforskaren, som skall bedriva sin verksamhet efter vissa riktlinjer mellan9 och 5 (eller nar han nu forskar) och efter andra riktlinjer efter arbetsdagensslut. Som forskare kan han till exempel arbeta på att utveckla nyastridsmedel, som privatman och politisk väljare kan han stödja nedrustningeller gå in för pacifism. Det ar en viktig invändning, därför att den visaratt elfenbenstornsideologin ar oförenlig med det grundläggande kravet påsammanhang och konsistens i ens liv. Förståelse utan förändring går dåligtihop med kravet på moralisk integritet.Men det går att rikta en ännu allvarligare kritik mot detta slags uppfattningav forskarens roll: det ar fråga om en falsk bild av hur forskningfaktiskt går till, med andra ord en MideologiM. Iden om forskaren som enobjektiv iakttagare förutsätter att det går att dra en skarp grans mellanfakta och varden. Det förefaller inte hållbart att det skulle gå att skiljamellan fakta och varden på ett så skarpt satt, åtminstone inte nar manlämnar naturvetenskapernas område och kommer in på den mänskligasfären, som ar human- och samhallsvetenskapernas område. Utan att narmareargumenterafördet har skall vi utgå från att en samhällsforskningsom ar inriktad på ren förståelse och inget annat inte bara ar oönskvardutan också "til syvende og sidst" omöjlig. Också en förment fullständigtneutral forskare bidrar på olika satt till förändring, aven om han självtror något annat.Nar vi i det följande skall plädera för vikten av ett hermeneutiskt (förstående)angreppssätt i utredningsverksamheten, ar det alltså inte fråga omilagot slags Ilren för ståelseverksamhet. Det ar en missuppfattning avhermeneutiken att tro att den måste vara enbart inriktad på förståelseutan förändring.Förändring utan förståelseVi övergår till en annan valkand figur, experten som objektivt och opassioneratstuderar ett stycke verklighet för att finna de basta medlen att nånågot mål som hans uppdragsgivare fastlagt. Den moderna sociologins fa-


en viss utbredning under de senaste 10-15 åren. Men till skillnad frånaktionsforskningen ar det inte har fråga om att hjälpa till att genomföraen bestämd aktion, som skall leda till ett bestämt mål. Det galler attmedverka till att lagga betingelserna till ratta för en sjalvförandringsprocesspå längre sikt.Ett par grundläggande ideer återfinner man i den hermeneutiska traditionenfrån Dilthey, Heidegger och Gadamer till Habermas och andra aktuellaförståelseteoretiker. Det i Sverige ännu tämligen okanda uttrycket Ithermeneutikwkan översattas med llförståelselarall eller "förståelseteori11.Den första grundidén i den hermeneutiska traditionen brukar antydas medfrasen "den hermenautiska cirkelnf1. Det galler samspelet mellan helhetsförståelseoch delförståelse. För att förstå till exempel en dikt som helhet,måste man ha förstått diktens delar. Och för att förstå delarna,måste man förstå helheten. Nar man börjar läsa dikten, gör man det meden viss nförförståelse~ av vad det galler, och man får en första provisoriskförståelse av diktens början. Denna första förståelse andras sedan iljuset av det följande. Det uppstår ett samspel mellan delförståelse ochhelhetsförståelse, som antyds med cirkelmetaforen. En mera träffandebild skulle spiralen vara. Det det galler ar att komma in i den hermeneutiskacirkeln, att få igång den spiralrörelse som förståelseprocessen utgör.Den andra grundiden i den hermeneutiska traditionen ar det historiskaperspektivets betydelse. Vill man till exempel förstå de problem somexisterar i en organisation idag, behöver man skaffa sig en förståelse avhur organisationen vuxit fram.Vill man till exempel förstå de problem som Dramaten har idag, ar detuppenbart att man har nytta av ett historiskt perspektiv. Många av dagensproblem måste rimligen betraktas som följder av den snabba expansionsom teatern genomgick på mitten av 60-talet. Och vill man få grepp omproblemen, gäller det att bryta upp organisationen i de ratta delarna. Detar t ex uppenbart att verksamheten styrs av faktorer på olika nivåer. Mankan urskilja olika nivåer inom organisationen, och nivåer i det omgivandesamhället som fastlägger gränser för det som ar möjligt att göra inomorganisationen (existerande lagstiftning, regleringsbrev, utbildningstraditionerosv.) Nar det galler att finna fram till den nivåindelning som argivande och insiktsskapande, har man inte särskilt stor ledning av de modellersom utarbetats i den existerande litteraturen. Dramaten ar ingetaffärsdrivande företag utan en organisation med en annan målsättning.Oklarheterna i organisationen idag och de problem som finns hänger delvissamman med att målsättningen för verksamheten inte ar klar.Dessa grundläggande idéer från den hermeneutiska traditionen har vi koxn-

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!